Försvarsutskottets betänkande nr 17 år 1972

Föll 1972:17

Nr 17

Försvarsutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972:75 angående försvarets fortsatta inriktning m. m. jämte
motioner.

I betänkandet behandlas förslag av Kungl. Maj:t i propositionen
1972:75 och i propositionen 1972:1 bilaga 6 (uppskjutna frågor enligt
FöU 1972:5) samt yrkanden imotionerna 1972:443, 1972:952, 1972:953,
1972:956, 1972:960, 1972:963, 1972:1569 och 1972:1605-1614.

1. Försvarets fortsatta inriktning

I propositionen 1972:75 har Kungl. Maj:t (s. 7—124 i utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 18 februari 1972)
föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta
inriktning som departementschefen har angett.

1970 års försvarsutredning

1970 års försvarsutredning har den 14 januari 1972 lämnat sitt
huvudbetänkande angående säkerhets- och försvarspolitiken (SOU
1972:4). Ledamöter i utredningen har varit förutvarande statsrådet,
ledamoten av riksdagen Gunnar Lange (ordförande) samt ledamöterna av
riksdagen Torsten Gustafsson, Bengt Gustavsson, Olle Göransson, Allan
Hernelius och Sven Wedén. Till betänkandet har fogats två reservationer
och tre särskilda yttranden. I det följande återges en sammanfattning av
betänkandet. Beträffande direktiven för försvarsutredningen, det underlag
som har stått till utredningens förfogande, utredningens närmare
överväganden samt innehållet i reservationerna och de särskilda yttrandena
hänvisas till utredningens betänkande och till propositionen.

Som grund för sina överväganden om inriktningen av den svenska
säkerhetspolitiken och försvarspolitiken har försvarsutredningen granskat
den nuvarande världspolitiska situationen och angett olika tänkbara
utvecklingslinjer under en kommande 15-årsperiod.

Det aktuella världspolitiska läget uppvisar enligt utredningen betydande
skiftningar. Sovjetunionens snabba utbyggnad av de strategiska
vapensystemen och markering av de globala politiska intressena har lett
till en högre grad av jämvikt med Förenta staternas kapacitet och
engagemang. Detta har å ena sidan medfört risk för intressekollisioner i
allt flera delar av världen men har å andra sidan skapat förutsättningar för
amerikansk-sovjetiska förhandlingar på jämställd bas om rustningsbegränsningar
och lösning av lokala problem. Förenta staterna och

1 Riksdagen 1972. 10 sami. Nr 17

FöU1972:17

Sovjetunionen synes ha fått ett större gemensamt intresse än tidigare att
begränsa sina militära engagemang för att få ökade möjligheter att satsa
bl. a. på den inre sociala och ekonomiska utvecklingen. Kinas växande
styrka och utrikespolitiska agerande håller på att förändra den politiska
bilden i Asien. Flertalet av de stater som uppstått vid avkolonialiseringen
i Asien och Afrika är alltjämt politiskt svaga och utsatta för yttre och
inre påfrestningar. Nya konflikthärdar kan därmed uppstå.

I Europa har rådande motsättningar i förening med terrorbalansen och
stormaktsblockens starka konventionella militära styrkor under lång tid
medfört politiska låsningar och en stark markering av gränserna mellan
intressesfärerna. Under de senaste åren har emellertid framför allt det
långvariga dödläget i Tysklands- och Berlinfrågorna kunnat brytas och
vägen öppnats för nya förhandlingar och uppgörelser. Vad som synes
ligga inom räckhåll är ytterligare normalisering av Västtysklands förbindelser
österut och möjligen vissa ömsesidiga begränsningar i maktblockens
stående militära styrkor. Till bilden hör också de låt vara ännu
begränsade framstegen i nedrustningsförhandlingarna i Genéve, samtalen
om begränsning av de strategiska vapnen (SALT) samt det växande
intresset för en europeisk säkerhetskonferens.

Det nuvarande tillståndet av avspänning och förhandlingsaktivitet kan
emellertid komma att brytas av nya kriser och uppflammande motsättningar
i andra delar av världen än Centraleuropa. Risken för att sådana
konflikter skall spridas till Centraleuropa anser utredningen dock vara
väsentligt mindre än tidigare under efterkrigstiden.

Från den beskrivna nuvarande situationen är många skilda vägar
tänkbara för den världspolitiska utvecklingen under en kommande
15-årsperiod. Försvarsutredningen har — i enlighet med principerna för
det nya planeringssystemet för försvaret — belyst olika utvecklingsmöjligheter
och med ledning därav sökt bedöma vilka alternativ som svensk
försvarsplanering i första hand bör ta hänsyn till. Det ligger i sakens natur
att därvid särskilt sådana uppmärksammas som kan leda till risker för
Sveriges säkerhet.

Utvecklingen mot en mera multipolär värld leder sålunda enligt
försvarsutredningens mening till att växlande politiska grupperingar i
framtiden blir möjliga. Detta innebär bl. a. ökad osäkerhet om relationerna
mellan de i Europa engagerade maktblocken. Dessa bedöms även i
framtiden ha ett starkt gemensamt intresse att undvika en öppen militär
konfrontation och framför allt att undvika kärnvapenkrig. Framtida
konfliker i Europa kan därigenom komma att kännetecknas mera av
förhandlingar, maktdemonstrationer och snabba positionsframflyttningar
än av omfattande och utdragna militära operationer. Utredningen anser att
även framgent Nordkalottområdet och Östersjöutloppen är de strategiskt
mest betydelsefulla områdena i Norden. Även Gotlands betydelse bör
uppmärksammas. Däremot bedöms det inte finnas några ekonomiska
eller andra tillgångar i Norden av sådan betydelse att de kan verka
konfliktutlösande. Även om stater i vår närhet skulle dras in i en konflikt
mellan stormaktsblocken behöver detta inte nödvändigtvis bli fallet för

FöU1972:17

Sveriges del.

Försvarsutredningen anser att Sveriges möjligheter att även i framtiden
stå utanför krig och allvarligare konflikter bäst främjas genom ett
fasthållande vid den alliansfria politiken syftande till neutralitet i ett
framtida krig.

Sveriges säkerhet främjas enligt utredningens uppfattning om riskerna
för konflikter allmänt minskas och om rustningarna kontrolleras och
begränsas på ett balanserat sätt. Sverige bör därför inom ramen för sina
begränsade resurser söka medverka till att förändra den internationella
miljön i riktning mot ökad allmän säkerhet.

Sverige spelar genom sin utrikespolitik och sitt försvar en viktig roll
för stabiliteten i det nordiska området. För båda blocken kan väsentliga
positionsförändringar i Norden påverka maktsituationen i Centraleuropa.
Ett allsidigt uppbyggt och inriktat svenskt försvar gör det svårare för
supermakterna att flytta fram sina positioner. Väsentliga försvagningar av
det svenska försvarets styrka i förhållande till omvärlden skulle emellertid
kunna rubba denna bild av stabilitet och balans i Nordeuropa. Försvarsutredningen
anser att Sveriges nuvarande utrikes- och försvarspolitik klart
främjar freden och stabiliteten i norra Europa. Det bör även ligga i andra
länders intresse att denna politik fullföljs.

För att Sveriges neutralitetspolitik skall respekteras och landets
oberoende i längden bevaras erfordras som stöd ett starkt försvar. Den
svenska försvarspolitiken bör enligt utredningen främst syfta till att
försvaret vid en konflikt i Europa mellan stormaktsblocken skall ha sådan
styrka och sammansättning att angrepp mot Sverige inte kan bedömas
lönsamt för någon. Det svenska försvaret har i så fall den önskade
fredsbevarande förmågan.

Försvarsutredningen avvisar civilmotstånd som alternativ till militärt
försvar för stöd åt Sveriges neutralitetspolitik. Civilmotstånd kan endast
komplettera andra motståndsformer.

Ett försvar byggt på gerilla fyller inte heller neutralitetspolitikens
krav. Våra försvarsförberedelser bör därför inte grundas på ett alternativ
som förutsätter gerillakrig. Militära förband som behärskar det fria
krigets taktik kan däremot i ett krigs olika skeden utgöra ett komplement
till övrigt militärt försvar.

Tilltron till vår neutralitetspolitik kräver att omvärlden är övertygad
om att Sverige vid en konflikt är berett att fullfölja den deklarerade
politiken. Försvaret måste därför ha en sådan styrka och sammansättning
att en presumtiv angripare inte genom att konstatera brister i svenskt
försvar skall förledas att misstro allvaret bakom den deklarerade
politiken. Hela landet måste kunna försvaras. Försvaret måste kunna
anpassas till skilda lägen och kunna möta olika angripare.

Försvarsutredningen anser att den fortsatta planeringen inom totalförsvaret
bör ske med följande utgångspunkter.

De situationer som Sverige kan ställas inför kännetecknas av att
angriparen, med hänsyn till huvudmotståndaren, måste se till att ett
militärt företag kan slutföras på kort tid, att det kan genomföras med

FöU 1972:17

begränsad styrkeinsats och att riskerna för misslyckande så långt möjligt
begränsas. För att härvid avhålla från angrepp skall det militära försvaret
ha en sådan styrka och sammansättning att ett anfall mot Sverige fordrar
så stora uppoffringar att angriparen inte rimligen kan finna fördelarna
värda uppoffringarna. Om Sverige angrips skall det militära försvaret i det
längsta hindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av
landet skall kunna bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av
det fria kriget. Totalförsvaret i övrigt anpassas härtill.

Värdet för någotdera stormaktsblocket att militärt kontrollera Sverige
kan bli stort framför allt i en akut krissituation eller vid krig mellan
blocken. Den som då överväger att angripa Sverige kan tänkas välja att
göra det överraskande för att möta mindre motstånd. För att avhålla från
denna typ av angrepp skall försvaret utformas med möjligheter till snabb
beredskapshöjning och mobilisering och så att det är stridsdugligt
omedelbart efter mobilisering. Härför erfordras också bl. a. en allsidig
och väl fungerande underrättelsetjänst.

Försvaret skall huvudsakligen inriktas på att möta ett konventionellt
angrepp. Möjligheten av att ett från början konventionellt krig, i vilket
Sverige är indraget, trappas upp till kärnvapenkrig får dock inte uteslutas.
Försvarsplaneringen skall därför innefatta åtgärder som syftar till att vi
inte redan vid en insats av ett fåtal kärnladdningar förlorar möjligheterna
till fortsatt försvar; därigenom bidrar vi till att hålla kärnladdningströskeln
uppe. I övrigt bör åtgärderna utformas så att möjligheterna för
befolkningens överlevnad främjas. Dessa åtgärder får endast innebära
måttliga kostnadsökningar i förhållande till dem som betingas av hänsyn
till ett konventionellt angrepp. Motsvarande bör gälla bakteriologiska och
kemiska stridsmedel (BC-stridsmedel).

Vid krig i omvärlden måste det svenska försvaret vara i stånd att — i
enlighet med neutralitetsrättens krav — förhindra att svenskt territorium
utnyttjas av de krigförande. 1 en sådan situation måste möjligheter
föreligga att försörjningsmässigt uthärda en avspärrning under rimligt lång
tid och i övrigt begränsa verkningarna i Sverige av i omvärlden insatta
ABC-stridsmedel.

De moderna stridsmedlens förstörelseförmåga och samhällets alltmer
ökade sårbarhet ökar en angripares möjlighet att utöva påtryckningar på
mindre stater. Försvarsutredningen anser att Sverige bör söka förhindra
att landet utsätts för angrepp som utgår från hot genom att en fast
utrikespolitik förs och genom att i fred sådana försvarsförberedelser
vidtas att statsledningen får förmåga att stå emot ett hot.

För att ge erforderligt stöd åt den svenska säkerhetspolitiken bör
totalförsvaret enligt försvarsutredningens mening vara så uppbyggt och
organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Det militära försvaret
skall därför bygga på den allmänna värnpliktens grund. Den allmänna
värnplikten är av största betydelse för försvarsviljan och den reella
försvarseffekten. Civilförsvarsplikt, andra former för tjänstgöringsskyldighet
samt frivillig försvarsverksamhet — bl. a. hemvärn — utgör viktiga
komplement till den allmänna värnplikten.

FöU1972:17

Totalförsvaret skall utformas som ett i vidsträckt mening uthålligt
försvar. Inom det militära försvaret är därför förmåga till segt och
uthålligt försvar viktigare än stor initialstyrka.

Försvarsutredningen anser det väsentligt att det i den fortsatta
försvarsplaneringen skapas förutsättningar för att bibehålla en inhemsk
försvarsmaterielindustri. Detta förhållande torde vara av grundläggande
betydelse för omvärldens tilltro till vår deklarerade säkerhetspolitik.
Möjligheterna att bibehålla en inhemsk tillverkning av försvarsmateriel
kan bli större om viss vapenexport medges i enlighet med de grunder
härför som statsmakterna nyligen angett.

Till försvarsplaneringens viktigaste uppgifter hör att skapa handlingsfrihet
beträffande det framtida försvarets utformning. Försvarsutredningen
anser att detta bör ske bl. a. genom kontinuerligt avsättande av
resurser för forskning och utveckling, genom tillgång till kvalificerat befäl
och utbildningsanstalter för utbildning av personal och uppsättning av
förband samt genom bibehållande av en inhemsk försvarsmaterielindustri.

Det militära försvaret bör enligt försvarsutredningens mening även i
fortsättningen byggas upp för att vara i allt väsentligt balanserat och
möjliggöra djupförsvar med kraftsamling till gräns och kust. En dylik
målsättning kan dock visa sig vara realiserbar i högre eller lägre grad.
Begränsningar härvidlag kan bli nödvändiga på grund av svårigheter att på
kort tid genomföra önskvärda strukturella förändringar och omorganisationer.
Begränsningar i målsättningen kan även bli nödvändiga t. ex. på
grund av snabbt stigande kostnader för kvalificerade vapensystem.

Prioriteringar på grund härav bör enligt utredningens mening i ett
längre perspektiv genomföras enligt principen att ett större antal tekniskt
mindre högtstående vapensystem (funktioner) hellre anskaffas än ett
fåtal tekniskt mycket kvalificerade. Detta bör leda till att vid det militära
försvarets utveckling på längre sikt uthållighet ges företräde framför
initialstyrka. En princip av angivet slag ansluter väl till en liten alliansfri
stats möjligheter och förmåga i en värld där den militära teknologin i
första hand styrs av supermakterna. Den ansluter vidare väl till vad
utredningen anfört om den allmänna värnplikten som den grund på
vilken försvaret bör byggas.

En i förhållande till nuläget mera markerad tillämpning av denna
princip i försvarsplaneringen kommer enligt utredningens uppfattning
inte att leda till några omedelbara konsekvenser av genomgripande slag. I
första hand påverkas inriktningen av forskning och teknisk utveckling.
Avvägningen mellan kvantitet och kvalitet kommer inte genomgående att
leda till att en större kvantitet av ett mindre kvalificerat system bör
föredras framför en mindre kvantitet av ett mer kvalificerat system. I
samtliga awägningsprogram finns system där t. ex. möjligheterna att över
huvud taget nå verkan kan sätta ganska bestämda gränser för både
kvalitetsnivån på systemet och antalet erforderliga enheter.

De delar av krigsorganisationen som redovisas i de fyra awägningsprogrammen
Rörliga resp. Lokalt bundna markstridsförband, Övervat -

FöU1972:17

tensstridsförband samt Luftförsvarsstridsförband är enligt försvarsutredningens
mening av grundläggande betydelse för omvärldens tilltro till
Sveriges avsikt och förmåga att i praktisk handling fullfölja den
deklarerade utrikespolitiken. Dessa funktioner bör därför utgöra den bas
på vilken det militära försvarets avhållande förmåga bör byggas. Detta
innebär att avvägningsprogrammet Fjärrstridsförband, vilket innefattar
attackflyg och ubåtar, bör ges en lägre prioritet.

De angivna principerna bör enligt försvarsutredningens mening innebära
att avvägningsprogrammen ges följande inriktning.

Försvaret av vårt territorium bör byggas upp från grunden på så sätt
att i första hand ordnas ett lokalt bundet försvar av områden och platser
som kan ha primärt intresse för en angripare. Rörliga markstridsförband
med hög kvalitetsnivå skall kunna kraftsamlas för att avvärja anfall i olika
riktningar. Rörliga markstridsförband i form av s. k. skytteregementen
bör inte skapas; i stället bör övervägas att behålla fler brigader än som
annars varit möjligt. Kustartilleriförbanden bör utvecklas i huvudsak
enligt vad som framgår av överbefälhavarens programplaner.

Vid en ombeväpning och omorganisation av vissa brigader bör
ytterligare differentiering av de värnpliktigas grundutbildning utredas.
Därvid bör uppmärksammas betydelsen av den allmänmilitära utbildningen
och befälsutbildningen, vilka ger möjlighet till en allsidig
användbarhet av den enskilde soldaten och förbanden.

Övervattensstridsförbanden bör inriktas utgående från dels behovet av
kustnära insatser i invasionsförsvaret, dels de krav en neutralitetssituation
kräver. Detta innebär att ett tillräckligt antal enheter bör disponeras.
Utvecklingen av fartygsmateriel bör därför inriktas mot lätta fartygstyper,
bl. a. patrullfartyg och torpedbåtar (robotbåtar). Frågan om exportoch
importsjöfart i ett avspärrningsläge bör enligt utredningens mening
lösas med andra medel än militära. Kapaciteten för skydd av sådan sjöfart
kan därför starkt minska eller t. o. m. utgå. Kustsjöfart och transporter
till och från Gotland måste emellertid kunna skyddas.

Fjärrstridsförbanden bör minska i omfattning. Anskaffningen av
flygplan AJ 37 Viggen för de tunga attackförbanden fullföljs; antalet
divisioner bör dock bestämmas senare. Studierna av nästa generation
attackflygplan bör i första hand inriktas på ett attackflygplan med
måttliga prestanda. I avvaktan på ett förbättrat beslutsunderlag rörande
avvägningen inom programmet på längre sikt bör möjligheterna att
utveckla och tillverka ubåtar inom landet behållas.

Den framtida utformningen av luftförsvarsstridsförbanden domineras
av frågan om valet av flygplanstyp för jaktförbanden. Utredningen har
ingående övervägt dels olika anskaffningsprogram för jaktversionen av
flygplan 37 Viggen, dels andra jaktflygplansystem som helt eller delvis
skulle kunna lösa de operativa uppgifter som JA 37 Viggen avses för.
Utredningen avvisar licenstillverkning eller direktköp av utländskt flygplan
som alternativ till JA 37 bl. a. därför att detta skulle skapa ett
beroende i förhållande till utlandet och medföra att stora resurser måste
avsättas för att anpassa ett sådant flygplansystem till det svenska luftförsva -

Föll 1972:17

ret i övrigt. Utredningen avvisar likaså en ny version av flygplan J 35 Draken
som ett alternativ till JA 37. Under 1970-talet disponeras ett effektivt
luftförsvar med ett stort antal divisioner innehållande flygplan J 35
Draken. Ett framtida luftförsvar svarande mot 1980- och 1990-talens
miljö och byggt på flygplan J 35 Draken kommer emellertid i avgörande
hänseenden att få väsentligt lägre effekt jämfört med flygplan JA 37 trots
att detta enligt nuvarande bedömningar endast kan anskaffas för ett
mindre antal divisioner. Försvarsutredningen förordar således att jaktversionen
av flygplan 37 utvecklas för senare anskaffning. Utredningen
understryker att stora ansträngningar bör göras för att nedbringa
kostnaderna för utvecklingsarbetet även om detta leder till någon
begränsning av eljest avsedda prestanda hos flygplansystemet. — Luftvärnet
bör moderniseras genom anskaffning av luftvärnsrobotar av en
sådan typ som ger ett stort antal eldenheter.

Försvarsutredningen redovisar endast de allmänna riktlinjer som bör
gälla för den fortsatta planeringen för det militära försvaret. Inom ramen
härför kan förekomma t. ex. variationer i fråga om antalet enheter av
anskaffade vapensystem och anpassning till resultat av pågående studier
och utredningar. Riktlinjerna leder därför inte till en bestämd utgiftsram.
De erforderliga ekonomiska resurserna kan varieras inom vissa gränser.

Försvarsutredningen har funnit att erforderliga förutsättningar för att
på kort sikt vidta åtgärder vilka möjliggör en långsiktig inriktning av
angivet slag föreligger vid nivåer som i ekonomiskt innehåll under
programplaneperioden ligger i ett område med en undre gräns något över
nivån M 3 och en övre gräns som inte överstiger genomsnittet av de två
nivåer överbefälhavaren betecknat som M 1 och M 2. Planeringen de
närmaste åren får förutsättas anpassad härtill. Detta innebär att planeringen
kommer att ske efter en i reala termer lägre utgiftsnivå än tidigare.
Vid den årliga rullningen av programplanerna kan självfallet ramstorleken
komma att omprövas. Vid en mycket restriktiv utgiftsprövning och en
rationaliseringsverksamhet som ger snabba och bestående resultat anser
utredningen det möjligt att även på längre sikt skapa god försvarseffekt
vid utgifter av nämnd storleksordning. Utredningens förslag innebär att
vissa eftergifter görs i fråga om den operativa styrkan i ett kortare
perspektiv. Från säkerhetspolitisk synpunkt är enligt utredningens
mening de risker som är förenade härmed inte större än att de kan
accepteras.

Försvarsutredningen erinrar om att uppgifter och organisation för
civilförsvaret i sina huvuddrag fastställdes under senare delen av
1950-talet. Under 1960-talet har skett ett långsiktigt och kontinuerligt
skyddsrumsbyggande, kompletterat med en omfattande utrymningsplanläggning.
DäTjämte har en lednings- och undsättningsorganisation utvecklats.
Härigenom har skapats ett civilförsvar som internationellt sett är av
hög klass.

Planeringen av civilförsvaret har under en lång följd av år utgått från
att befolkningen löper risk att direkt bekämpas och att kärnvapen kan
komma att användas mot större befolkningscentra i terrorsyfte. Mot

Föll 1972:17

bakgrund av sin syn på ett framtida krigs karaktär och på skyddet mot
ABC-stridsmedel föreslår försvarsutredningen att planeringen av civilförsvaret
i framtiden ges en annan inriktning. Denna bör utgå från att
befolkningscentra som sådana inte bör ses som för angriparen primära
mål att bekämpa vid invasionsföretag mot Sverige. Grundläggande för
planeringen bör i stället vara att befolkningen kan komma att beröras av
biverkningar vid bekämpning av militära mål med i första hand
konventionella stridsmedel och vid markstrider.

Viss hänsyn måste emellertid också tas till att befolkningen i vissa
konfliktsituationer kan bli ställd inför direkt hot om skadegörelse.
Civilförsvaret bör då med sina åtgärder kunna påverka hotsituationen och
öka statsmakternas handlingsmöjligheter.

I de fall vi kan hålla oss utanför krig bör befolkningen kunna ges
skydd mot de sekundära verkningarna i vårt land av ABC-stridsmedel som
används utanför våra gränser.

Den ändrade grundsynen på civilförsvarets uppgifter innebär enligt
försvarsutredningens uppfattning att skyddet främst bör utformas med
hänsyn till konventionella vapen. Skydd mot ABC-stridsmedel bör
anordnas endast där så kan ske till måttliga kostnadsökningar. Vidare bör
ökad vikt läggas vid civilförsvarsåtgärder i områden intill militära mål och
i invasionsområden samt vid skydd av befolkningen i samband med
markstrider.

För inriktningen av civilförsvarets olika delar innebär detta enligt
försvarsutredningens mening följande.

Skyddsrumsbyggandet bör ske främst med hänsyn till det konventionella
krigets krav och med hänsyn till att de allvarligaste riskområdena är
sådana som innehåller eller ligger vid militära mål och i invasionsområden.
Principerna för skyddsrumsbyggande måste därför omprövas.
Låghusområden och de 14 största städernas innerområden bör således
inte såsom nu generellt undantas från skyddsrumsbyggnadsskyldigheten.
Nu gällande urval av orter som skall komma i fråga för skyddsrumsbyggande
bör därför omprövas. Skyddsrumsplaneringen bör inordnas i den
allmänna samhällsplaneringen effektivare än som nu sker. - Planeringen
för anskaffning av skyddsmasker bör följa den hittills utstakade
inriktningen. Det innebär att en begränsad men kontinuerlig anskaffning
sker med möjligheter till anskaffning i ökad takt.

En planläggning för utrymning av tätorter och andra områden bör
behållas. Planläggningen bör som hittills innebära att handlingsmöjligheter
skapas; inte att man i förväg binder sig vid beslut att genomföra
utrymning.

Den fortsatta planeringen för ledningen av civilförsvaret och undsättningsverksamheten
bör sikta på att göra den nuvarande organisationen
mer enhetlig och anpassa den till den ändrade grundsynen. Härvid bör
kraven på uthållighet och beredskap beaktas.

Övrigt totalförsvar omfattar en rad skilda funktioner. Försvarsutredningen
anger som exempel härpå försörjningen med förnödenheter och
tjänster, som innefattar bl. a. livsmedelsförsörjningen, industriproduktio -

FöU1972:17

nen m. m., energiförsörjningen och kommunikationerna. Andra exempel
är hälso- och sjukvården, polisverksamheten och det psykologiska
försvaret.

Nämnda funktioners verksamhet i krig liksom vid avspärrning grundas
i betydande utsträckning på den bas som fredsinriktad verksamhet och
härför anskaffade resurser bildar. I planeringen är engagerade ett stort
antal myndigheter — de flesta med fredsinriktad verksamhet som
huvuduppgift — som var och en har det fulla ansvaret för sin sektor.
Denna ansvarsfördelning ger en god beredskap men medför samtidigt ett
stort behov av samordning. Inom övrigt totalförsvar är en förhållandevis
liten del av resursinsatserna av verkligt långsiktig karaktär; stora delar av
verksamheten — speciellt åtskillig lagring — kan och bör ganska snabbt
anpassas till ändrade förhållanden.

Syftet med försvarsutredningens behandling av övrigt totalförsvar har
varit att tillse att kravet på balans i våra totala försvarsinsatser skall
kunna tillgodoses. Härvid har utredningen i första hand ägnat uppmärksamheten
åt de säkerhetspolitiskt betingade utgångspunkterna för
planeringen i avsikt att nå likartade planeringsutgångspunkter för hela
totalförsvaret. Någon närmare prövning av dessa utgångspunkter med
hänsyn till de resursbehov som de kan leda till beträffande övrigt
totalförsvar har utredningen däremot inte gjort. Inte heller har utredningen
närmare behandlat valet mellan skilda system, t. ex. beredskapslagring
eller vidmakthållande av produktionskapacitet, för att skapa en viss
beredskap inom olika sektorer.

Försvarsutredningen har funnit att planeringen inom totalförsvaret
såvitt gäller uthålligheten i vissa fall synes ha skett med skilda, men varför
sig rimliga, utgångspunkter. Utredningen framhåller vikten av att pågående
studier av uthållighetsfrågan förs vidare. I övrigt anser utredningen att
hittills tillämpade planeringsutgångspunkter för övrigt totalförsvar i stort
sett är anpassade till vad utredningen har föreslagit för det militära
försvaret och civilförsvaret.

Propositionen

Säkerhetspolitikens inriktning (s. 98—108)

Departementschefen framhåller att den politiska utvecklingen efter år
1968 pekar bl. a. mot att det för första gången på mycket lång tid har
inträtt en situation i Europa som kan innebära förutsättningar för att
uppnå ett mera varaktigt tillstånd av avspänning och samarbete. De
gångna årens utrikespolitiska händelser ger ett fortsatt och förstärkt
intryck av politisk avspänning i Europa. Avspänningsprocessen har nu
pågått så länge och visat en sådan hållfasthet att man kan våga tala om en
utvecklingstrend. Relationerna mellan supermakterna och deras allierade
har delvis ändrat karaktär. De starka låsningar som har präglat stormaktspolitiken
under efterkrigstiden har förbytts i ett klimat med en starkare
vilja till positiva förändringar. Hos parterna markeras en beredvillighet att

Föll 1972:17

ompröva tidigare ståndpunkter. Önskan att söka - och tillämpa - nya
lösningar framträder tydligare.

De ömsesidiga strävandena till en konstruktiv fortsättning på denna
politik följs med förväntningar och intresse. Detta innebär inte att en
fortsättning är fri från problem. Bakslag, tillfälliga och mera varaktiga,
kan komma att inträffa på båda sidor. Det finns emellertid i dag inga
tecken som pekar på att detta kommer att leda till att grunderna i den
utstakade riktningen överges av parterna.

Även om riskerna för att vapnen skall komma till användning således
synes ha minskat, har några påtagliga rustningsbegränsningar hittills inte
kommit till stånd. Supermakterna har inte inskränkt eller aviserat
begränsningar i sina planer att utveckla och anskaffa avancerade
vapensystem. De konventionella styrkorna i Europa är i stort sett
oförändrade på båda sidor.

Beträffande utvecklingen i andra delar av världen än Europa torde
denna enligt departementschefen också i fortsättningen på många håll
komma att präglas av politisk instabilitet och konflikter. Nya anledningar
till konflikter och krig torde uppkomma inom och mellan världens
u-länder. Dessa kan även uppstå som följder av motsättningar mellan
supermakterna och deras allierade. De ständigt ökande rustningarna
bland u-länderna - möjliga i första hand genom flödet av vapen från de
industrialiserade staterna - bidrar i hög grad till att motsättningar och
kriser i dessa delar av världen utvecklas till militära konflikter.

Läget utanför Europa är labilt och påverkar indirekt - och ibland
direkt — de europeiska staternas säkerhetspolitiska situation. Strävandena
att söka avspänning och nya politiska utgångspunkter i Europa kan
komma att störas av händelser i andra delar av världen i vilka europeiska
stater och deras allierade engageras. Riskerna för att sådana konflikter
skall spridas till Centraleuropa torde dock numera vara väsentligt mindre
än tidigare under efterkrigstiden.

Departementschefen delar försvarsutredningens principiella uppfattning
att den svenska säkerhetspolitiken måste utgå från grundsynen att
landets säkerhet i första hand kan komma att äventyras genom
stormaktsblockens handlande. Den internationella utvecklingen formas i
stor utsträckning av supermakterna och deras förbundna. Den kan inte i
nämnvärd grad påverkas av små nationer som Sverige. En anpassning till
förhållandena blir därför nödvändig. De resurser vi kan avsätta för att
trygga vår egen säkerhet är mycket begränsade jämfört med stormaktsblockens.

Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter
främjas även i framtiden bäst genom vår alliansfria politik som inriktas på
att möjliggöra neutralitet i ett framtida krig.

Departementschefen anser att den av riksdagen år 1968 godkända
inriktningen av vår säkerhetspolitik alltjämt bör gälla:

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara
landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla

FöU1972:17

lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet
för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt,
ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna
värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell
avspänning och en fredlig utveckling.

Trots de strävanden till avspänning och samarbete som under senare år
har pågått mellan maktblocken i Europa kan enligt departementschefen
krig i Europa inte uteslutas under nu överblickbar tid och inte heller
sådana aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en maktpolitik
som utgår från hot om krig. Även om stater i vår närhet skulle dras in i en
konflikt mellan stormaktsblocken, behöver denna inte oundgängligen
beröra Sverige. Detta utgör grundvalen för den hittillsvarande svenska
neutralitetspolitiken. Denna politik blir trovärdig och realistisk när den
byggs upp och genomförs med stabil politisk inriktning och med stöd av
ett totalförsvar som är avpassat och uppbyggt för att värna vårt
oberoende.

Sverige bör söka medverka till sådana förändringar i den internationella
miljön som leder till ökad allmän säkerhet. Om riskerna för
konflikter minskas och rustningarna internationellt kontrolleras och
begränsas på ett balanserat sätt, främjas vår egen säkerhet.

Enligt departementschefens mening spelar vårt land genom sin
utrikespolitik och sitt försvar en viktig roll för att bevara stabiliteten i det
nordiska området. Den svenska neutralitetspolitiken utgör även ett
värdefullt bidrag till avspänningssträvandena i Europa. Sveriges alliansfria
ställning förhindrar att maktblocken i detta område ställs direkt mot
varandra. För båda blocken är Norden ett flankområde. Om väsentliga
positionsförändringar inträffar i detta område skulle det kunna påverka
den centrala maktsituationen i Europa. Departementschefen anser att
väsentliga försvagningar av det svenska försvarets styrka i förhållande till
vår närmaste omvärld skulle kunna inverka störande på stabiliteten och
balansen i Nordeuropa. En fast och konsekvent svensk utrikes- och
försvarspolitik främjar freden och stabiliteten i norra Europa. Det bör
ligga även i andra länders intresse att denna politik fullföljs med stabil
inriktning.

Sveriges möjligheter att påverka omvärlden utanför vårt närområde i
riktning mot minskade motsättningar är begränsade. Den alliansfria
politiken ger dock vissa möjligheter som bör tillvaratas genom en aktiv
utrikespolitik. Detta kan gälla medverkan i FN:s fredsbevarande verksamhet
eller åtgärder för kontroll av att avtal om rustningsbegränsning
efterlevs. Vi bör som hittills spela en aktiv roll i nedrustninsförhandlingarna.
Det svenska utvecklingsbiståndet med syfte att främja en fredlig
utveckling i riktning mot ökat ekonomiskt och politiskt oberoende för
u-länderna syftar likaså till en positiv effekt på den internationella
utvecklingen.

Den internationella rättsordningen bör stärkas och utvecklas. På
många viktiga områden är existensen av entydiga rättsliga regler för

Föll 1972:17

umgänget mellan stater och folk ägnad att minska riskerna för motsättningar
och att underlätta lösningen av uppkomna tvister. Särskilt för små
stater är det av vikt att rättssystemet utvecklas och respekteras. Sverige
bör bidra till en sådan utveckling bl. a. genom olika insatser inom
fredsforskningen. Även utvecklingen på havsrättsområdet har säkerhetspolitiskt
intresse och bör fortlöpande följas upp. I farvatten med
förträngningar, sådana som omger Sverige, påverkar territorialvattnens
utsträckning starkt den militärpolitiska kartbilden. Vid den allmänna
havsrättskonferens, som Förenta nationerna avser anordna år 1973 och
som nu förbereds, kan frågan om maximal territorialhavsbredd på tolv
nautiska mil aktualiseras. Sverige hävdar nu fyra mil.

För att den deklarerade utrikespolitiken skall respekteras och vårt
oberoende i längden kunna bevaras krävs som stöd ett starkt försvar. Den
svenska försvarspolitiken bör som försvarsutredningen har föreslagit bl. a.
syfta till att försvaret vid en konflikt i Europa mellan stormaktsblocken
skall ha sådan styrka och sammansättning att ett angrepp mot Sverige
inte kan bedömas lönsamt för någon. Därvid har försvaret den önskade
fredsbevarande förmågan.

Tilltron till vår neutralitetspolitik kräver att omvärlden är övertygad
om att Sverige i händelse av en konflikt är berett att fullfölja den
deklarerade politiken. Försvarets styrka och sammansättning måste vara
sådan att en presumtiv angripare inte till följd av brister i dessa
hänseenden kan misstro den deklarerade politiken. Försvaret får inte
uppfattas som ett hot mot någon och måste vara så utformat att dess
uteslutande defensiva syfte — försvar av det egna landet — klart framgår.
Av största vikt är även att omvärlden är förvissad om att det i Sverige
råder bred enighet om säkerhetspolitikens grunder. Förberedelser och
överläggningar för militär samverkan med andra nationer är helt
uteslutna. Anskaffning av materiel som är väsentlig för försvaret bör ske
på ett sådant sätt att Sverige inte kommer i beroendeställning till andra
länder och därigenom kan utsättas för påtryckningar.

Tilltron till neutralitetspolitiken kräver vidare att hela landet kan
försvaras och att försvaret kan anpassas till skilda lägen och möta olika
hot och angripare.

Kombinationen av en stabil, förtroendeingivande utrikespolitik och
ett mot denna svarande totalförsvar bör kunna inge omvärlden respekt
för vår vilja att stå neutrala vid eventuella krig och vår förmåga att stå
emot påtryckningar eller annan aggressivitet. Härigenom understryks att
vi menar allvar med vår neutralitetspolitik och att vi målmedvetet skapar
sådana försvarsresurser som behövs för att hävda vår deklarerade
utrikespolitik i ett kris- eller krigsläge.

I situationer då krig pågår i omvärlden krävs särskilda åtgärder från en
neutral stats sida. I överensstämmelse med neutralitetsrätten skall
Sverige, om en krigförande kränker eller försöker kränka svenskt
territorium, motverka detta med alla tillgängliga medel.

Befolkningen skall kunna ges skydd mot verkningarna i Sverige av
stridsmedel som har satts in i omvärlden. Genom olika åtgärder måste vi

FöU1972:17

säkerställa att samhället kan uthärda avspärrning eller svåra störningar i
utrikeshandeln under rimligt lång tid. Dessa åtgärder omfattar bl. a.
lagring av särskilt betydelsefulla varor, förberedelser för krigsproduktion
och ransoneringsförberedelser.

Som försvarsutredningen har anfört kan man inte bortse från
möjligheten att Sverige trots alla åtgärder blir indraget i ett framtida krig.
Ett isolerat anfall mot Sverige bedömer departementschefen som så
osannolikt att det inte bör självständigt beaktas i försvarsplaneringen. Ett
sådant anfall torde aktualiseras endast under ytterst extrema förhållanden
i Europa.

Försvarspolitiken bör även i fortsättningen utgå från att en maktbalans
råder mellan stormaktsblocken. Denna maktbalans verkar krigsavhållande
på supermakterna. En hög grad av parallellitet torde komma att
bestå mellan blockens militära resurser. Detta utesluter inte att paktsystemens
politiska och militära struktur ändras under de närmast följande
åren. Parallelliteten bidrar bl. a. till att stormakternas styrkor vid ett
eventuellt krig i allt väsentligt binds mot varandra. De resurser som kan
disponeras för anfallsföretag mot sekundära mål utan omedelbart
strategiskt intresse - som t. ex. Sverige — är begränsade. Försvarsplaneringen
bör enligt departementschefen därför utgå från sådana situationer
i vilka stormaktsblockens mål och resursinsats vid angrepp mot Sverige är
begränsade i förhållande till de globala säkerhetspolitiska målen och
samlade resurserna inom blocken och deras ledande nationer. I sådana
situationer bestäms angriparens åtgärder av andra överväganden än dem
som föranleds av en anfallsplanläggning mot Sverige.

Departementchefen anser att Sveriges neutralitetspolitik spelar en
viktig roll för att vidmakthålla stabiliteten i Norden. Uppfattas Sverige
som fast beslutet att försvara sin självständighet och i besittning av den
militära styrka som krävs för detta, förbättras förutsättningarna för
stabilitet i det nordiska området. Därmed minskar riskerna att länderna i
detta område blir indragna i konflikter och krig. Försvarspolitiken bör
bestämmas inte minst med hänsyn till det nordiska områdets betydelse
och de konsekvenser i olika avseenden som kan följa av ändringar i den
politiska och militärpolitiska situationen i Norden.

Departementschefen delar försvarsutredningens uppfattning att det
nordiska områdets strategiska betydelse inte är oföränderlig. Av stor vikt
i detta sammanhang är supermakternas politik och relationerna dem
emellan, den militärtekniska utvecklingen samt supermakternas uppfattningar
om ett framtida krigs karaktär. Skilda intressen och motsättningar
i fråga om Nordkalotten och Östersjöutloppen torde bestå även under nu
överblickbar tid. Några ekonomiska eller andra tillgångar, som vid en
konflikt skulle vara av så väsentlig betydelse för de nuvarande supermakterna
att de kan verka konfliktutlösande, torde inte finnas i Norden.

Vid en konfrontation mellan stormaktsblocken som berör Nordkalottområdet
och Östersjöutloppen kan svenskt område få betydelse som
genomgångsområde för militära operationer. Om Sverige blir indraget i
anfallsföretag mot dessa områden torde bero på angriparens bedömning

FöU1972:17

av vilken av möjliga anfallsriktningar som ärmest fördelaktig. Frågan om
det svenska militära försvarets avhållande förmåga får i sådana situationer
en direkt påtaglig innebörd.

Sveriges säkerhetspolitik, stödd på ett efter våra förhållanden starkt
försvar, har som syfte att bidra till lugn och stabilitet i vårt närområde.
Denna inriktning av vår politik betraktas som ett europeiskt intresse. I
likhet med försvarsutredningen anser departementschefen att denna
politik bör fullföljas.

De förändringar på kort sikt som kan följa av olika tänkbara
utvecklingar i den världspolitiska bilden — t. ex. ökade motsättningar
mellan två i Europa engagerade maktblock, utjämning av motsättningarna
mellan dessa maktblock och därav följande minskningar av konfliktriskerna
eller en temporär eller mera varaktig obalans i maktpolitiskt
hänseende mellan blocken — förändrar enligt departementschefens
uppfattning inte behovet av och förutsättningarna för den svenska
säkerhetspolitiken sådan den här har beskrivits. De nämnda utvecklingsalternativen
betonar kravet på långsiktighet och en stabil inriktning i den
svenska politiken.

Om Sverige blir indraget i ett framtida krig, har den på alliansfrihet
och neutralitet grundade politiken inte lyckats. De resurser vi då kan
disponera måste koncentreras på ett kraftfullt försvar för att till det -yttersta bevara landets frihet. Men även under ett krigstillstånd måste de
politiska medlen utnyttjas för att bidra till att kriget kan bringas att
upphöra på ett sådant sätt att vår frihet bevaras. Försvarets förmåga att
hindra angriparen från att nå sina ursprungliga syften blir av väsentlig
betydelse för möjligheterna att nå framgång.

Även om delar av landet skulle gå förlorade, skall angriparen så långt
möjligt förhindras att utnyttja landet för sina syften. Ett aktivt motstånd i
olika former skall alltid möta en angripare. Detta förhållande kan vara av
betydelse i angriparens överväganden om ett angrepp mot Sverige. Ett
motstånd inom ockuperade delar av landet är som utredningen har anfört
svårt att organisera på förhand. Viss information, utbildning och
materielanskaffning kan dock enligt utredningen genomföras. Motståndets
yttersta mål skall vara landets fullständiga befrielse. En betydelsefull
uppgift i den framtida försvarsplaneringen blir enligt departementschefens
mening ytterligare åtgärder för att undersöka möjligheterna till och
förutsättningarna för s. k. civilt motstånd som ett komplement till andra
motståndsformer. Departementschefen finner det vara av vikt att studier
bedrivs inom detta område.

Försvarsutredningen har presenterat allmänna utgångspunkter för
fortsatt totalförsvarsplanering i form av ett antal typsituationer och en
precisering av de uppgifter försvaret bör kunna lösa i dessa situationer.
Departementschefen instämmer i allt väsentligt i vad utredningen har
anfört i detta avseende.

Planeringen bör i första hand avse åtgärder för att avhålla från angrepp
med konventionella stridsmedel och utgå från bl. a. existensen av två
militära block med åtminstone delvis motsatta intressen i Europa.

FöU1972:17

Jämfört med nuvarande läge kan blockens styrka eller inre sammanhållning
vara förstärkt eller försvagad. Blockens militära handlingsfrihet kan
vara begränsad till följd av militära engagemang i andra delar av världen.

En konflikt mellan supermakterna som uppstår i någon annan del av
världen kan spridas till Europa. Konflikter av ett sådant slag torde leda
till i stort sett samma typ av angrepp mot Sverige som om konflikten
ursprungligen hade uppstått i Europa.

Nordkalottområdet och Östersjöutloppen utgör de strategiskt mest
betydelsefulla områdena i Norden. Betydelsen av Gotland bör även
uppmärksammas.

De situationer då angrepp mot Sverige med konventionella stridsmedel
kan komma att aktualiseras karakteriseras bl. a. av att en angripare med
hänsyn till sin huvudmotståndare måste se till att ett militärt företag kan
slutföras på kort tid med en begränsad styrkeinsats och att riskerna för
misslyckande så långt möjligt begränsas. Det svenska försvaret får önskad
fredsbefarande effekt, om det kan förhindra att ettdera stormaktsblocket
snabbt bemäktigar sig Sverige.

Det militära försvaret skall ha en sådan styrka och sammansättning att
anfall mot Sverige kräver så stora uppoffringar — i resursinsats, förluster
och tid — att angriparen inte finner de fördelar som står att vinna värda
uppoffringarna. Om Sverige ändå anfalls, är uppgiften för det militära
försvaret att söka förhindra att angriparen snabbt bemäktigar sig landet.
Försvaret skall i det längsta hindra angriparen att utnyttja svenskt
territorium för sina syften. 1 varje del av landet skall segt motstånd kunna
bjudas.

Civilförsvaret skall bidra till totalförsvarets fredsbevarande förmåga
genom att stärka befolkningens motståndsförmåga och därmed bl. a.
omvärldens tilltro till vår föresats att göra motstånd mot angrepp. Det
ekonomiska försvaret skall säkerställa tillgång på oundgängliga förnödenheter
och tjänster för befolkning och totalförsvar.

Totalförsvaret i övrigt skall utformas så, att krigets verkningar inte
allvarligt försämrar våra möjligheter till fortsatt försvar.

Försvaret skall vara så organiserat, att det står klart för en angripare att
han kommer att möta ett totalt försvar och folkets samlade motstånd. I
sista hand skall motstånd göras i form av det fria kriget och motståndsrörelse.

Planeringen av åtgärder för att avhålla från överraskande anfall bör
utgå från att värdet av att militärt kontrollera Sverige kan bli stort först i
en akut krissituation eller vid krig mellan blocken i Europa. Den
världspolitiska situationen och angriparens förberedelser bör kunna ge
Sverige en viss förvarning om att ett anfall är förestående. Genom en
allsidig underrättelsetjänst och genom smidiga och effektiva former för
beredskapsändringar skall möjligheterna till förvarning tillvaratas och
utnyttjas.

Planeringen av åtgärder till stöd för neutraliteten vid krig i omvärlden
bör utgå från att krig i omvärlden i första hand kommer att föras med
konventionella stridsmedel. Försvaret bör utformas för att skapa respekt

FöU1972:17

i omvärlden för Sveriges vilja och förmåga att hävda sin neutralitet och
för att begränsa verkningarna inom landet av sådana krig eller kriser i
omvärlden som inte primärt berör Sverige. Sådana verkningar kan vara
störningar i utrikeshandeln och bieffekter av stridsmedel som har satts in
i vår omvärld. Det militära försvaret skall upprätthålla beredskap mot ett
angrepp och kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium
och skydda trafik mellan olika delar av landet. Vissa av dessa
uppgifter skall kunna fullgöras även i fredstid. Civilförsvaret skall
begränsa verkningarna på befolkningen av ABC-stridsmedel som har satts
in i omvärlden. Det ekonomiska försvaret skall trygga folkförsörjningen.

Planeringen av åtgärder med hänsyn till risk för kärnvapenkrig bör
utgå från bedömningen att sannolikheten för insatser av kärnladdningar i
Europa är låg. Departementschefen delar försvarsutredningens mening att
våra möjligheter att påverka kärnvapentröskeln är begränsade. Den
bestäms huvudsakligen av åtgärder inom stormaktsblocken. Våra säkerhetsåtgärder
skall bl. a. säkerställa att vi inte blir sårbara redan vid insats
av ett fåtal laddningar och innebära endast måttliga kostnadsökningar
jämfört med försvar mot konventionella stridsmedel. Skulle Sverige
anfallas när kärnvapen redan har satts in i stor skala i krig i omvärlden,
kan man inte räkna med någon återhållsamhet mot svenskt område. I en
sådan situation måste ansträngningarna koncentreras på att begränsa
krigets verkningar och öka befolkningens möjligheter att överleva.
Planering av åtgärder med hänsyn till risk för krig med biologiska och
kemiska stridsmedel bör utgå från samma grundsyn.

Planeringen av åtgärder för att möta krav i förening med hot bör
beakta bl. a. de moderna stridsmedlens förstörelseförmåga och samhällets
alltmer ökade sårbarhet. Dessa förhållanden ökar möjligheterna för
en angipare att med hot om militära eller andra åtgärder förmå mindre
stater till eftergifter. För att avhålla från dessa typer av angreppsfall mot
Sverige måste landets utrikespolitik föras med konsekvens och fasthet.
Försvaret måste ha sådan motståndsförmåga att främmande makt inte
bibringas uppfattningen att landet kan betvingas enbart genom hot.
Utformningen av försvaret och informationen om detta bidrar till att en
fast försvarsvilja vidmakthålls och utvecklas. Befolkningen bör snabbt
och säkert kunna nås med information och anvisningar. Härigenom kan
statsledningen demonstrera sin vilja och förmåga att stå emot hot.

Målsättning för totalförsvaret (s. 108—109)

Departementschefen ansluter sig till vad försvarsutredningen har
anfört om hittills gällande målsättningar för totalförsvaret och för
krigsmakten. Han föreslår att dessa skall upphöra att gälla och ersättas av
en ny målsättning för totalförsvaret av följande lydelse:

1. Totalförsvaret är en hela svenska folkets angelägenhet och skall
bygga på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga
medborgare grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja
att bevara landets frihet.

FöU1972:17

2. Totalförsvaret skall vara så förberett för kriget att det verkar
fredsbevarande. Det skall därför ha sådan styrka, sammansättning och
beredskap att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och
uppoffringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med
angreppet rimligen inte kan bedömas värda insatserna.

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full
styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda
angreppsformer och verka i olika militärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för
svenskt deltagande i Förenta nationernas verksamhet i syfte att upprätthålla
eller återställa internationell fred och säkerhet.

3. Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder
Sverige är neutralt skall krigsmakten avvisa kränkningar av vårt territorium.
Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall
vidta åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar på grund
av krig i vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall bidra till att trygga
vår försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsresurser på
grund av i vår omvärld inträffade konflikter.

4. Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Om
Sverige utsätts för angrepp skall krigsmakten möta detta och i det längsta
förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av landet
skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget.
Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador av
fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen
i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. En
fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår
motståndsanda och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall
motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende,
kommunikationer samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas
med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna.

5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra
i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Departementschefen framhåller att liksom tidigare målsättningar bör
den nu föreslagna ses som en allmän politisk manifestation och inte som
en utgångspunkt för försvarsplaneringen.

Totalförsvarets fortsatta inriktning (s. 109—110)

Departementschefen delar försvarsutredningens mening att det inte
finns skäl att göra avsteg från den traditionella svenska neutralitetspolitiken,
byggd bl. a. på ett efter våra förhållanden starkt försvar. Han
instämmer i utredningens avvisande av det vapenlösa motståndet som helt
otillräckligt som stöd för den deklarerade utrikespolitiken. Om vi inte är
beredda att i fredstid förbereda oss för väpnat försvar mot anfall av större
omfattning så torde vi inte kunna övertyga andra länder om att vi

2 Riksdagen 1972. 10 sami. Nr 17

FöU1972:17

därefter genom vapenlöst motstånd i olika former kommer att försöka
hindra en angripare att vinna herravälde över vårt territorium. Att i fred
medvetet avstå från åtgärder som ger möjlighet till väpnat försvar vid
angrepp kommer av omvärlden att tolkas som att vi saknar vilja att hävda
vår självständighet.

Totalförsvaret bör vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela
folkets angelägenhet. Departementschefen delar utredningens mening att
detta mål bäst förverkligas genom att det militära försvaret byggs på den
allmänna värnpliktens grund. Den allmänna värnplikten är som idé
övergripande och av största betydelse för försvarsviljan och den reella
försvarseffekten. Den bidrar till att manifestera viljan att säkra landets
trygghet mot yttre hot. Den allmänna värnplikten utgör därigenom ett
betydelsefullt bidrag till de grundläggande strävandena i den svenska
säkerhetspolitiken.

Försvarsutredningen har föreslagit att försvarsplaneringen skall syfta
till att skapa ett i vid mening uthålligt totalförsvar. Departementschefen
ansluter sig till denna uppfattning. Totalförsvaret skall kunna tvinga en
angripare till sådana uppoffringar av tid, resurser och förluster att han
avhålls från att företa angreppet.

Det militära försvarets fortsatta inriktning (s. 110—116)

Det militära försvaret bör enligt departementschefen utvecklas enligt
följande.

Den internationella militärtekniska utvecklingen påverkar inriktningen
och takten i anskaffningen av försvarsmateriel för våra behov. Det bör
vara en strävan att skapa förutsättningar att anskaffa vapen och
utrustning av tillräckligt hög kvalitet. Den tekniska utvecklingen och dess
konsekvenser när det gäller kostnadsstegringar vid utveckling och
anskaffning av kvalificerade vapensystem skapar emellertid stora svårigheter
för länder med begränsade resurser. Detta förhållande gäller för
övrigt även stormakterna. Departementschefen instämmer i utredningens
uppfattning att erfarenheterna under senare tid har understrukit kraven
på prioritering vid långsiktiga ställningstaganden till olika vapensystem.
Han förutser även att kraven på en sådan prioritering kommer att skärpas
ytterligare i framtiden. Den fortsatta utvecklingen av det militära
försvaret kräver enligt departementschefens mening bl. a. mot denna
bakgrund klara riktlinjer vid ställningstaganden till avvägning mellan
kvantitet och kvalitet. Departementschefen ansluter sig även på denna
punkt till vad utredningen har förordat. Detta innebär att den organisatoriska
numerär för vilken försvarsmateriel anskaffas i första hand bör
bestämmas med hänsyn till de deklarerade säkerhetspolitiska ambitionerna
och de militärgeografiska förhållandena. Från dessa utgångspunkter är
det emellertid inte möjligt att dra några i vaije avseende entydiga,
preciserade slutsatser om lämplig numerär. Om det från olika utgångspunkter
lämpliga antalet förband inte kan utrustas med materiel av en
viss kvalitet är den naturliga lösningen i flertalet fall att utrusta

FöU1972:17

förbanden med tekniskt mindre avancerade vapensystem och anskaffa ett
större antal. Att behålla en existerande organisation med en uttunnad
materiell kvalitet kan från dessa utgångspunkter vara en lämplig väg att
säkra handlingsfriheten på längre sikt. Detta förutsätter dock att sättet
för försvarets förande kan anpassas till en ny sammansättning hos delar
av försvaret och/eller att materiel kan anskaffas inom rimlig tid.
Nyuppsättning av förband i personellt och materiellt hänseende är en
tidskrävande process som inte i nämnvärd utsträckning kan påskyndas
genom ökade försvarsutgifter. Avgörande för handlingsfriheten är i detta
hänseende i första hand den utbildningsorganisation som står till
förfogande vid varje tidpunkt.

Beträffande olika handlingsmöjligheter när det gäller försvarets sammansättning
på lång sikt finner departementschefen i likhet med
utredningen att olika alternativ beträffande värnplikten behöver utredas
för att ge större säkerhet vid de fortsatta överväganden om försvarets
inriktning som skall ske under de närmaste åren. Hur olika typer av
förband bör organiseras och utnyttjas påverkar t. ex. utbildningstidens
längd för olika kategorier värnpliktiga. Dessa frågeställningar — som bör
innefatta även nyttjandetiden av de värnpliktiga i krigsorganisationen —
bör bli föremål för särskild utredning. Departementschefen avser att i
annat sammanhang återkomma till Kungl. Majit med förslag i detta
avseende. Han framhåller dock att den för hela det militära försvaret
gemensamma allmänmilitära utbildningen är av grundläggande betydelse
och bör behållas för att ge möjlighet att ändra krigsorganisationens
struktur i olika riktningar. Den allmänmilitära utbildningen grundlägger
de värnpliktigas och förbandens användbarhet för olika uppgifter på lång
sikt. Den bör fortlöpande anpassas till de nya förutsättningar som läggs
till grund för det militära försvarets utformning. Av betydelse för
handlingsfriheten på sikt är även en kvalificerad utbildning av fast anställt
och värnpliktigt befäl. Bl. a. dessa förhållanden liksom kravet på att de av
värnpliktiga uppsatta stridskrafterna efter mobilisering utan kompletterande
utbildning skall vara användbara för förbandens huvuduppgift bör
enligt departementschefen beaktas vid de fortsatta övervägandena om de
värnpliktigas utbildning och utnyttjande i krigsorganisationen m. m.

Departementschefen godtar i stort den tidsmässiga avvägning mellan
olika åtgärder som enligt utredningen ger en organisatorisk handlingsfrihet
på vissa områden. Genom åtgärder i denna riktning bör strukturella
förändringar av försvarets sammansättning på lång sikt underlättas.

Försvarsutredningen har anfört att vissa begränsningar i försvarets
operativa styrka på kort sikt är möjliga att godta i syfte att bevara
handlingsmöjligheterna på lång sikt. Även departementschefen anser att
den operativa styrkan kan tillåtas gå ned något de närmaste åren. Till de
eftergifter i fråga om den operativa styrkan som utredningen har övervägt
hör senareläggning av leveranser av flygplan 37 Viggen och därav följande
försenad uppsättning av divisioner för operativt bruk. Denna åtgärd
påverkar den operativa styrkan under programplaneperioden och de
närmaste åren därefter. Från säkerhetspolitisk synpunkt har utredningen

FöU 1972:17

ansett att de risker som är förenade härmed inte är större än att de kan
godtas. Departementschefen delar denna uppfattning.

Det militära försvaret skall även i fortsättningen genom sin styrka och
sammansättning avhålla från angrepp. 1 anslutning härtill anför departementschefen
följande.

Sverige innehåller inte i sig självt några primära strategiska mål. Vårt
territorium bör i första hand ses som ett genomgångsområde vid storkrig i
Europa. Med hänsyn härtill och eftersom en presumtiv angripare alltid
måste ta hänsyn till huvudmotståndarens motåtgärder, torde tiden för att
genomföra en planerad operation mot Sverige komma att spela en stor
roll. Dessa förhållanden talar för att vårt försvar får den största
krigsavhållande effekten om det byggs upp för att vara i vidsträckt
mening uthålligt. Vid det militära försvarets fortsatta utveckling bör
uthållighet ges företräde framför initialstyrka.

Uthållighet och initialstyrka bör ses i sammanhang med försvarets
krigsavhållande effekt totalt sett och inte appliceras på enskilda förband
och vapensystem. Det finns förband som i taktiska situationer har stor
uthållighet men som kommer att verka endast i ett krigs initialskede.

Om vi kommer i krig, skall försvarets uppgift vara att i det längsta
förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. Ett angrepp skall
mötas så långt ut från gränser och kuster som våra resurser och
geografiska förutsättningar medger.

Det militära försvaret bör byggas upp så att det i allt väsentligt är
balanserat och möjliggör djupförsvar med kraftsamling till gränser och
kuster. Begränsningar i denna målsättning kan bli nödvändiga av olika
skäl, t. ex. på grund av snabbt stigande kostnader för kvalificerade
vapensystem. Prioriteringar bör ske enligt den grundsyn som utredningen
har redovisat. Detta innebär bl. a. att ett större antal tekniskt
mindre högtstående vapensystem (funktioner) hellre anskaffas än ett
fåtal tekniskt mycket kvalificerade. En mera markerad tillämpning av
denna princip i försvarsplaneringen leder inte till genomgripande,
omedelbara konsekvenser. I första hand påverkas inriktningen av forskning
och teknisk utveckling.

Principen kan inte heller tillämpas genomgående på alla system inom
försvaret. För vissa system är t. ex. möjligheterna att över huvud taget nå
verkan bestämmande för kvaliteten på systemet och antalet erforderliga
enheter. Detta gäller bl. a. brigader för strid i öppen terräng och jaktflyg.

I enlighet med utredningens förslag förordar departementschefen att
de delar av krigsorganisationen som redovisas i de fyra avvägningsprogrammen
Rörliga markstridsförband, Lokalt bundna markstridsförband,
Övervattensstridsförband och Luftförsvarsstridsförband bör utgöra den
bas på vilken det militära försvarets avhållande förmåga skall byggas. Till
denna bas bör vidare höra t. ex. ett kvalificerat spaningsflyg och en
effektiv signalspaning. 1 likhet med utredningen bedömer departementschefen
det angeläget att möjligheterna till god förvarning tillvaratas.
Avvägningsprogrammet Fjärrstridsförband bör ges lägre prioritet.

Försvarsutredningen har lämnat förslag till fortsatt inriktning av

FöU1972:17

planeringen av avvägningsprogrammens utveckling. Departementschefen
ansluter sig i allt väsentligt till vad utredningen har anfört i detta
avseende.

Departementschefen förordar att de delar av krigsorganisationen som
redovisas i de fyra prioriterade awägningsprogrammen på längre sikt
utvecklas i enlighet med principen att uthållighet bör gå före initialstyrka.
Inom ramen för denna helhetssyn är det enligt departementschefen
emellertid ibland nödvändigt eller önskvärt att delar av organisationen
har hög initialstyrka. Detta kan vara en förutsättning för att nå
uthållighet inom helheten. Utformningen i stort av markstridsförbanden
är enligt hans uppfattning av stor betydelse för tilltron till vår förmåga
att genomföra ett uthålligt försvar över hela territoriet. Han finner det
vara av vikt att de rörliga markstridsförbanden hålls på en kvalitativ nivå
som är väl anpassad till utvecklingen i omvärlden.

De rörliga markstridsförbanden skall kunna kraftsamlas för awärjning
i olika riktningar. Detta kräver att förbanden hålls på en hög kvalitetsnivå,
vilket medför att antalet blir beroende av de tillgängliga ekonomiska
resurserna. Ett visst antal förband krävs dock med hänsyn till förbandens
avsedda uppgifter. Departementschefen ansluter sig till utredningens
förslag att åtgärder bör vidtas för att behålla ett något större antal
brigader än vad överbefälhavaren på sikt har förutsatt i de lägre nivåerna i
programplanerna.

För övervattensstridsförband har enligt departementschefen tekniska
prestanda större betydelse än för markstridsförbanden. Men även för
detta avvägningsprogram anser han den disponibla numerären vara
grundläggande. Anskaffningen av fartygsmateriel bör enligt hans mening
utgå från behovet av stridskrafter för kustnära insatser i invasionsförsvaret
och från de krav som ställs i en neutralitetssituation. Vid avvägning
inom programmet torde kapaciteten för strid över större avstånd — trots
att en sådan ytterligare ökar effekten i djupförsvaret — få begränsas för
att tillgodose möjligheter till mer kustnära strid.

Departementschefen delar utredningens mening att kapaciteten för
skydd av import- och exportsjöfart i ett avspärrningsläge starkt kan
minska eller t. o. m. helt utgå. Skydd av kustsjöfart och transporter till
och från Gotland skall dock kunna lämnas.

Beträffande awägningsprogrammet Fjärrstridsförband förordar departementschefen
att studier bedrivs för att bedöma avvägningen inom
programmet på längre sikt. Studierna bör bedrivas genom överbefälhavarens
försorg och avse bl. a. avvägningsprogrammets sammansättning i ett
längre perspektiv liksom alternativa anskaffningsprogram för ubåtar
under programplaneperioden.

Beträffande luftförsvarsstridsförbanden biträder departementschefen
försvarsutredningens förslag att jaktversionen av flygplan 37 Viggen
utvecklas för senare anskaffning och att antalet divisioner skall bestämmas
senare. Han biträder även utredningens mening att stora ansträngningar
bör göras för att minska kostnaderna för utvecklingsarbetet.

Liksom utredningen anser departementschefen att luftvärnsförbanden

FöU 1972:17

även i fortsättningen bör hållas på en hög teknisk nivå. En modernisering
bör ske genom anskaffning av luftvärnsrobotar. Därvid bör eftersträvas
sådana lösningar som ger ett stort antal eldenheter.

Departementschefen biträder utredningens uppfattning att anskaffningen
av spaningsversionen av flygplan 37 Viggen bör fullföljas.

Departementschefen framhåller vidare att det vid den fortsatta
utvecklingen av det militära försvaret bör vara en strävan att så stor del
som möjligt av de tillgängliga resurserna används för utbildning och
materielanskaffning. Kostnaderna för fredsorganisationen och övriga
fasta kostnader, t. ex. för förvaltningsorganisationen, måste begränsas.
Det är angeläget att kraftfulla åtgärder inom detta område vidtas tidigt.
Detta innebär bl. a. att kostnaderna för huvudproduktionsområdet
Ledning och förbandsverksamhet inte kan tillåtas växa i samma omfattning
som under senare år. Departementschefen räknar med en mycket
restriktiv utgiftsprövning beträffande såväl beslutade som planerade
åtgärder. Kungl. Maj:t har i december 1971 uppdragit åt överbefälhavaren
att bl. a. lämna förslag till och vidta åtgärder för att minska antalet
anställda inom krigsmakten under perioden 1972/73—1976/77 och att
förbereda ytterligare personalreduceringar under nästa femårsperiod.

Vad departementschefen har förordat beträffande inriktningen av det
militära försvarets fortsatta utveckling avses inte utgöra förslag till
detaljerat program för verksamheten under de närmaste åren utan endast
till de allmänna riktlinjer som bör gälla för den fortsatta programplaneringen
för det militära försvaret. Vid genomförandet kan variationer och
förändringar inom ramen för dessa riktlinjer bli aktuella, t. ex. med
hänsyn till resultaten av pågående och förordade studier och utredningar.

Överbefälhavaren har anmält att programplanemas beräkningsunderlag
är osäkert, framför allt i de lägre ekonomiska nivåerna. Sedan programplanerna
lämnades in har det också varit nödvändigt att successivt
revidera de ekonomiska kalkylerna, bl. a. på grund av att myndigheterna i
viss utsträckning inte har följt de direktiv som lämnats för planeringen
och till följd av att utfallet av 1971 års lönerörelse inte har kunnat
överblickas förrän nu. Inom främst underhållsområdet har betydande
kostnadsökningar konstaterats under senare tid. Osäkerhet rörande de
slutliga kostnaderna för en del större materielobjekt föreligger också.
Därför är det i vissa fall inte möjligt att bestämma antalet enheter förrän
efter ytterligare studier och utredningar. Departementschefen framhåller
i anslutning härtill att kostnadsförändringar förekommer regelmässigt.
Sådana störningar måste därför beaktas i planeringen.

Departementschefen anser att riksdagen enligt grundtanken i det nya
planeringssystemet inte bör besluta om en bestämd utgiftsram för det
militära försvaret för flera år. Utgiftsramen bör i fortsättningen prövas
årligen. Planeringen bör dock ske med utgångspunkt i en viss planeringsram.
Vid bestämmande av denna måste hänsyn tas till att stor
restriktivitet med statsutgifterna måste iakttas de närmaste åren. Planeringsramen
bör enligt departementschefen därför utgå horisontellt från
basbeloppet, 6 470 milj. kr., i den utgiftsram för budgetåret 1972/73
som han förordar. Planeringen för det militära försvarets utveckling

FöU1972:17

under perioden 1972/73-1976/77 föreslås sålunda ske med utgångspunkt
i en planeringsram om totalt 32 350 milj. kr. i prisläget februari
1971. I planeringen bör enligt departementschefen förutsättas att
kompensation för pris- och löneförändringar skall ske enligt nettoprisindex.

Civilförsvarets fortsatta inriktning (s. 116—122)

Departementschefen delar den uppfattning som försvarsutredningen
har gett uttryck åt beträffande inriktningen i stort av civilförsvarets
fortsatta utveckling.

Civilförsvaret bör bidra till totalförsvarets fredsbevarande funktion
genom att stärka befolkningens motståndsförmåga och därmed tilltron
till vår vilja att göra mostånd mot angrepp och påtryckningar.

I de fall vi inte lyckas att avhålla från angrepp eller hot är det
civilförsvarets uppgift att skydda befolkningen och lindra verkningarna av
skador. Även i de fall krig pågår i vår omvärld och endast indirekt berör
vårt land skall civilförsvaret kunna lindra de sekundära verkningarna för
befolkningen.

Befolkningsskyddets fortsatta utveckling bör enligt departementschefen
ske enligt den ändrade grundsynen på framtida krigs karaktär. Det
innebär bl. a. att åtgärderna skall avse skydd mot verkningar av i första
hand konventionella stridsmedel vid bekämpning av militära mål i
samband med invasion och vid markstrider samt att befolkningscentra
som sådana inte bör ses som primära mål för angriparen. Civilförsvarets
åtgärder bör dessutom utformas så att möjligheterna tas till vara att till
måttliga kostnadsökningar åstadkomma skydd mot ABC-stridsmedel.

Befolkningen kan i krig beredas skydd dels i skyddsrum, dels genom
att utrymningar företas till mindre utsatta områden. Dessa åtgärder
ersätter inte varandra utan bör närmast ses som kompletterande varandra
i olika situationer, exempelvis så att begränsad utrymning får väga upp
brister i tillgången på skyddsrum. Det kan också visa sig nödvändigt att i
vissa situationer utrymma särskilda grupper av befolkningen eller särskilt
hotade områden.

Skyddsrumsbyggandet är en grundläggande åtgärd för befolkningens
skydd i krig. Skyddsrum som kan uppsökas vid flyglarm eller som man
eljest kan vistas i när situationen så kräver ökar i hög grad överlevnadsmöjligheterna
för befolkningen.

Skyddsrumsbyggandets omfattning regleras f. n. dels i civilförsvarslagen,
som anger skyldighet för fastighetsägare att anordna skyddsrum
vid anläggningar och byggnader av vissa närmare angivna slag, dels genom
att åtgärderna har begränsats till orter som ansetts vara egentliga riskorter
(anfallsmål). Reglerna för genomförandet av ett framtida skyddsrumsbyggande
ses f. n. över av en särskilt tillsatt utredning, 1969 års skyddsrumsutredning.
Utredningen väntas lägga fram sitt betänkande inom kort.
Sådana frågor som ligger utanför skyddsrumsutredningens uppdrag bör
dock behandlas redan nu. Dit hör bl. a. principerna för skyddsrumsbyg -

FöU1972:17

gandets lokalisering, dvs. prioritering och urval av skyddsrumsorter.

Med hänsyn till de relativt betydande kostnaderna för att anordna
skyddsrum måste åtgärderna liksom hittills omsorgsfullt prioriteras med
hänsyn till det bedömda hotet.

Förberedande studier av tätorternas belägenhet i förhållande till
militära mål och invasionsområden visar att tätorter av betydenhet i
allmänhet är så belägna, att de från nämnda utgångspunkter är att anse
som riskområden. Sålunda innehåller vanligen tätorter där invånarantalet
uppgår till 10 000 eller mer sådana områden, medan mindre tätorter
mera sällan gör det. Detta förhållande talar för att den nuvarande
gränsen, som generellt är satt vid 5 000 invånare, höjs. Det bör ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma den framtida storleksgränsen. Ett urval
bland mindre orter bör ske med hänsyn till deras belägenhet i förhållande
till militära mål och invasionsområden.

Nu gällande regler för skyddsrumsbyggandet innebär att låghusbebyggelse
(dvs. regelmässigt enfamiljshus och flerfamiljshus som uppförs i en
eller två våningar) har undantagits från skyddsrumsbyggnadsplikt. Försvarsutredningen
har framhållit att det inte längre finns skäl att generellt
göra undantag för låghusbebyggelse. Det är nämligen inte bebyggelsetypen
som bör avgöra var skyddsrum skall finnas utan i stäHet ^et
bedömda hotet. Inte heller finns det längre skäl att generellt undanta
innerområdena i de 14 största städerna från enskilt skyddsrumsbyggande.
Departementschefen ansluter sig till de principer som försvarsutredningen
i dessa hänseenden har uttalat sig för.

De blivande reglerna för att genomföra skyddsrumsbyggandet bör
utformas så att begränsningar av erforderligt antal skyddsrumsplatser är
möjliga. Hithörande frågor utreds f. n. av skyddsrumsutredningen.
Försvarsutredningen som har tagit del av skyddsrumsutredningens arbete
har funnit att skyddsrumsbyggandet bör planeras områdesvis inom
riskorterna med hänsyn till det bedömda hotet och behovet i stället för
att som nu generellt vara låst till de enskilda byggnaderna. Departementschefen
delar försvarsutredningens uppfattning att ett bättre resursutnyttjande
på skyddsrumsbyggandets område kan komma till stånd. Han utgår
därför från att de totala kostnaderna för skyddsrumsbyggandet vid
oförändrat hög ambitionsnivå bör kunna begränsas i förhållande till de
nuvarande kostnaderna.

1 de större städernas innerområden kommer betydande brister att
kvarstå under avsevärd tid även sedan man börjat bygga skyddsrum där.
Försvarsutredningen har uppmärksammat denna fråga och föreslagit att
åtgärder övervägs för att tillgodose de mest angelägna skyddsbehoven i
dessa områden genom att, där så är möjligt till rimliga kostnader,
iordningställa befintliga och tillkommande underjordiska utrymmen till
skyddsrum. Departementschefen anser att det bör vara möjligi att
utforma sådana regler för en ny skyddsrumsplanering att innerområdenas
skyddsproblem kan beaktas enligt den tankegång som försvarsutredningen
har fört fram.

Försvarsutredningen har uttalat att det är osäkert om förvarning kan

Föll 1972:17

ges före flyganfall. Det är enligt departementschefens mening ofrånkomligt
att dra vissa konsekvenser av detta uttalande. Särskilt gäller detta
vissa delar av landet och under väsentliga delar av ett stridsförlopp. Det
finns skäl att utgå från att skyddsrummen inte under alla förhållanden
kan utnyttjas på tidigare planerat sätt, dvs. uppsökas först vid förvarningstillfället.
Användningen av skyddsrummen måste anpassas till
möjliga prestanda hos stridsledningssystemet. Det innebär att skyddsrummen
kan behöva tas i anspråk i viss omfattning även under mellanperioder
när skenbart lugn råder under ett krig. Det är angeläget att
skyddsrummen anpassas till denna syn på utnyttjandet under olika
förhållanden. Frågan om utformningen av skyddsrummen till följd härav
bör studeras närmare. En riktpunkt bör härvid vara att åtgärderna kan
genomföras till låga kostnader.

Försvarsutredningen anser att planeringen för anskaffning av skyddsmasker
bör följa den hittills utstakade inriktningen. Det innebär att en
begränsad anskaffning upprätthålls och att härigenom och genom andra
förberedelser en grundval skapas för att anskaffa skyddsmasker till hela
befolkningen, om de säkerhetspolitiska förhållandena i form av ändrade
doktriner etc. skulle ge anledning härtill.

Departementschefen förordar att beredskapen i fråga om skyddsmasker
upprätthålls efter de riktlinjer som försvarsutredningen har föreslagit.
Likaså bör självskyddsutbildning av allmänheten för att stärka det
individuella skyddet fortgå som hittills fastän anpassad till den syn på
framtida krigs karaktär som framgår av det föregående.

Skydd för befolkningen kan förutom i skyddsrum åstadkommas
genom att utrymning företas till mindre utsatta områden. Försvarsutredningen
framhåller att utrymningar av den omfattning, som förutsätts i
de högsta av nu gällande utrymningsalternativ, kan ha konsekvenser för
samhällslivet som i flera hänseenden är mindre önskvärda. Departementschefen
ansluter sig till denna uppfattning.

Det kan emellertid vara nödvändigt att i vissa situationer vidta
utrymningar. Planläggningen för utrymning av tätorter och andra
områden bör därför behållas. Planläggningen bör som hittills ge handlingsfrihet
att besluta helt efter den rådande situationen och således inte
innebära att man i förväg binder sig vid beslut att genomföra utrymning, i
synnerhet inte enligt de längst gående planläggningsalternativen. Som
allmän riktlinje för planeringen bör gälla att beroendet av att behöva
sätta utrymningsplanerna i tillämpning begränsas så långt möjligt.

Organisationen för ledning av civilförsvaret och undsättningsverksamheten
skall enligt planerna bestå av lokala enheter (220 000 civilförsvarspliktiga)
och regionala förstärkningsenheter (10 000 civilförsvarspliktiga).
Härtill kommer verkskydd som är bundna till industrier och andra

Föll 1972:17

anläggningar. De regionala undsättningskårerna är f. n. mobiliseringsbara i
sin helhet. De lokala enheterna är i fråga om utbildad personal och
materiel uppbyggda till ca 90 % av den planerade omfattningen.
Civilförsvarsstyrelsen framhåller emellertid i sin programplan att bristerna
är fördelade på ett sådant sätt att organisationens effekt är lägre än den
genomsnittliga uppbyggnadsgraden ger anledning att förmoda. Styrelsen
önskar få till stånd en organisation som är väl avvägd i fråga om personal
och materiel. Försvarsutredningen har gett uttryck åt en liknande
uppfattning.

Departementschefen finner det angeläget att den organisation som nu
finns ges bästa möjliga effekt i första hand genom att den anpassas till
den ändrade inriktningen av verksamheten och i lämplig utsträckning görs
mer enhetlig. Genom att förbättringar av detta slag vidtas kan den
planerade organisationens numerär i det lokala civilförsvaret begränsas till
vad som motsvarar den redan uppbyggda delen.

Skyddade uppehållsplatser för ledningen av verksamheten i civilförsvarsområdena
finns f. n. iordningställda för i huvudsak alla större
områden. Delar av civilförsvarets ledning, särskilt i de mindre civilförsvarsområdena,
är hänvisade till provisoriska ledningsplatser. En begränsad
fortsatt utbyggnad av anläggningar för organisationen kan visa sig
behövlig. Utbyggnaden måste emellertid med hänsyn till kostnaderna ses
på längre sikt och därför starkt begränsas under den närmaste programplaneperioden.

Civilförsvarsstyrelsen har föreslagit att en begränsad del av organisationen
utformas som särskilda förband med hög mobiliseringsberedskap.
Enligt departementschefens mening bör det undersökas om en mindre del
av undsättnings- och ledningsorganisationen kan ges en högre beredskap
än andra förband. För huvuddelen av organisationen bör mobiliseringsberedskapen
kunna sättas lägre och utbildningen av manskap med hänsyn
härtill begränsas.

I detta sammanhang nämner departementschefen möjligheten att i
ökad omfattning rekrytera personal i värnpliktig ålder till civilförsvarets
organisation.

Verkskydd organiseras f. n. vid industrier och anläggningar där minst
100 personer är sysselsatta. Denna gräns har tillkommit främst med
hänsyn till att verkskydd med god effekt knappast kan åstadkommas vid
mindre personalenheter. Organisationen omfattar enligt planerna 1 180
verkskydd och 60 000 civilförsvarspliktiga. Erfarenhetsmässigt visar det
sig vara svårt att ens vid nämnda storlek nå en effekt som svarar mot
kostnader och administrativa förberedelser för åtgärderna. Civilförsvarsstyrelsen
har föreslagit att verkskyddsplikt i fortsättningen skall finnas
vid företag där minst 200 personer är sysselsatta. Departementschefen
ansluter sig till detta förslag.

Den fortsatta planeringen bör enligt departementschefen tills vidare
ske från förutsättningen att kostnaderna för civilförsvarets åtgärder
fördelas mellan stat, kommuner och enskilda enligt oförändrade principer.

I fråga om den del av verksamheten som skall finansieras över fjärde

FöU1972:17

huvudtiteln bör riksdagen, anser departementschefen, enligt grundtanken
i det nya planeringssystemet inte besluta om en bestämd utgiftsram för
flera år. Utgiftsramen bör i fortsättningen prövas årligen.

Planeringen bör enligt departementschefen ske med utgångspunkt i
basbeloppet, 118 milj. kr., i den utgiftsram för budgetåret 1972/73 som
han förordar. Det innebär en total planeringsram under perioden
1972/73-1976/77 om 590 milj. kr. i prisläget februari 1971. Departementschefen
föreslår att i planeringen bör få förutsättas en medelsförbrukning
om 30 milj. kr. under budgetåren 1972/73-1974/75 utöver
planeringsramen, om så skulle behövas för att betala vissa tidigare gjorda
åtaganden. Vidare bör förutsättas att kompensation för pris- och
löneförändringar kommer att utgå enligt nettoprisindex.

Det psykologiska försvaret (s. 122)

Det psykologiska försvaret är i första hand en verksamhet och inte en
organisation. Verksamhetens syfte är att vidmakthålla en fast försvarsvilja
och motverka alla försök att undergräva vår motståndsanda och tilltron
till vår förmåga att motstå angrepp.

Medborgerlig enighet om vår säkerhetspoliktik och dess förutsättningar
kan och bör emellertid inte skapas genom särskilda åtgärder från
samhällets sida. Den kan bara uppstå genom övertygelsen hos de enskilda
medborgarna och denna övertygelse kan bara nås i det demokratiska
samhällets arbetsformer, dvs. genom fri opinionsbildning och nyhetsförmedling.
I situationer då påfrestningarna på allmänheten är stora,
samhället är under omställning, krigshandlingar drabbar folket och ett
stort antal föreskrifter och lagar träder i kraft kan emellertid en ökad
samhällsinformation vara nödvändig för att vidmakthålla försvarsvilja och
motståndsanda.

I en genomförd studie av det psykologiska försvarets mål och
uppgifter har beredskapsnämnden för psykologiskt försvar förutsatt att
principerna för planläggning och verksamhet skall vara oförändrade. Fri
opinionsbildning och debatt utgör grundvalen för verksamheten. Departementschefen
delar denna uppfattning. Åtgärderna i fred för psykologiskt
försvar bör enligt hans mening som hittills begränsas till planering,
utbildning och forskning.

Inriktningen av övrigt totalförsvar (s. 123—124)

Inriktningen av övrigt totalförsvar bör tillgodose kravet på balans i
våra samlade försvarsinsatser.

Vad som här kallas övrigt totalförsvar omfattar en rad skilda
verksamhetsområden. Exempel på dessa områden är försörjningen med
förnödenheter och tjänster — det ekonomiska försvaret — som innefattar
bl. a. livsmedelsförsörjningen, industriproduktionen, energiförsörjningen
och transporterna. Andra exempel är hälso- och sjukvården, polisverksamheten
och den för det civila totalförsvaret gemensamma regionala

FöU1972:17

ledningsorganisationen. För dessa verksamhetsområden är ett stort antal
myndigheter ansvariga.

I sammanhanget erinrar departementschefen om de speciella förutsättningar
för övrigt totalförsvar som ligger i att verksamheten i krig och
andra krissituationer i mycket stor utsträckning bygger på resurser som
primärt har anskaffats för fredsinriktad verksamhet. För den långsiktiga
inriktningen av övrigt totalförsvar är därför hänsynstaganden till fredsresursernas
framtida utveckling betydelsefulla. Som grund för den långsiktiga
planeringen krävs av denna anledning studier inte bara av den yttre
miljön utan också av den s. k. inre miljön, dvs. det svenska fredssamhällets
framtida utveckling. Som ett exempel kan nämnas studier av tänkbar
långsiktig utveckling av en viss industribransch. Studier av den inre miljön
har givetvis betydelse också för planeringen av militärt försvar och
civilförsvar.

Försvarsutredningens behandling av övrigt totalförsvar har bestått i att
översiktligt studera inriktningen av detsamma i syfte att tillse kravet på
balans i våra totala försvarsinsatser. Målet för utredningsarbetet har alltså
varit mera begränsat här än i fråga om militärt försvar och civilförsvar.

Departementschefen understryker den betydelse som verksamheten
inom övrigt totalförsvar har i våra samlade försvarsansträngningar liksom
för tilltron till dessa. Detta gäller såväl den verksamhet som närmast tar
sikte på att säkerställa totalförsvarets funktionsduglighet i ett krigsläge
som den verksamhet som främst syftar till att trygga handlingsfriheten i
ett avspärrnings- eller neutralitetsläge.

Den av myndigheterna hittills utförda planeringen inom övrigt
totalförsvar är enligt vad försvarsutredningen har funnit grundad på
allmänna säkerhetspolitiska förutsättningar som i stort stämmer överens
med dem som utredningen har funnit böra tillämpas för militärt försvar
och civilförsvar. Något behov av mer genomgripande förändringar
härvidlag föreligger därför inte.

I fråga om vissa säkerhetspolitiska förhållanden av betydelse för
bedömning av resursbehoven - t. ex. normerna för uthålligheten —
föreligger emellertid f. n. osäkerhet beroende på brister i kunskapsunderlaget.
Här föreligger ett behov av ytterligare studier. Detsamma gäller den
långsiktiga planeringen av de konkreta försvarsåtgärderna. Härvid framstår
bl. a. studierna av det svenska fredssamhällets möjliga utveckling som
viktiga. Departementschefen finner det därför med hänsyn till kravet på
balans i våra totala försvarsinsatser betydelsefullt med fortsatta studier
inom övrigt totalförsvar för att erhålla ett säkrare underlag för den
långsiktiga planeringen. Vissa anpassningar och preciseringar av planeringsutgångspunkterna
kan dock göras redan nu. Detta gäller t. ex.
planeringen av skyddet mot ABC-stridsmedel. Departementschefen avser
att senare föreslå Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter för den långsiktiga
planeringen inom totalförsvaret.

FöU 1972:17

Motionerna

1 detta sammanhang har utskottet behandlat följande motionsyrkanden.

Beträffande säkerhetspolitikens inriktning har utskottet
behandlat motionen 1972:1613 av fru Theorin m. fl. (s) såvitt
avser hemställan att riksdagen godkänner de riktlinjer som departementschefen
angett i propositionen 75 men uttalar att studierna om civilt
motstånd bör ske förutsättningslöst och att grundprincipen skall vara att
hela civilbefolkningen utbildas.

Beträffande totalförsvarets fortsatta inriktning
har utskottet behandlat motionen 1972:1609 av herr Hermansson m. fl.
(vpk) såvitt avser hemställan

1. att riksdagen måtte avslå i propositionen 1972:75 föreslagna riktlinjer
för totalförsvarets fortsatta inriktning samt

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en ny försvarsutredning
med direktiv i enlighet med riktlinjer för försvarspolitiken som anges i
motionen 1972:953.

Beträffande det militära försvarets fortsatta
inriktning har utskottet behandlat

dels motionen 1972:953 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vilken har
hemställts

1. att riksdagen måtte uttala sig för en försvarsordning byggd på
folkförsvarets idé bestående av ett territorialförsvar uppbyggt av lokala
enheter och mobila förband samt ett gränsförsvar,

2. att i enlighet med den nya försvarsordningens principer nedtrappa
militärutgifterna under budgetåret 1972/73 med minst 2 000 000 000
kronor,

3. att pågående arbete med Viggenprojektet till jaktversion avbrytes,

4. att samtliga militära utgifter uppförs under 6:e huvudtiteln,

dels motionen 1972:963 av herr Wedén m. fl. (fp, c) i vilken har
hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en utredning
beträffande värnpliktsutbildningen med utgångspunkt från de i motionen
anförda synpunkterna,

dels motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp)
såvitt avser hemställan

1. att riksdagen hemställer att Kungl. Maj:t ger överbefälhavaren i
uppdrag att i början av 1973 framlägga förslag till inriktning av det
militära försvaret i enlighet med vad i motionen anförts,

2, att riksdagen godkänner att som grund för denna utredning bör
ligga 1968 års riksdagsbeslut om ett balanserat djupförsvar och i övrigt
vad i motionen anges,

dels motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avser
hemställan att riksdagen måtte besluta att godkänna de riktlinjer för
totalförsvarets fortsatta utveckling som anges i motionen.

Föll 1972:17

dels motionen 1972:1608 av herrar Henmark (fp) och Torwald (c) i
vilken har hemställts att riksdagen i samband med behandlingen av
proposition 1972:75 anhåller hos Kungl. Maj:t om skyndsam kartläggning
av handlingsfriheten för olika delar av försvaret och inom olika
tidsperspektiv, varvid redovisningen bör omfatta åtgärder som kan
vidtagas för att i särskilt viktiga avseenden öka handlingsfriheten jämte
förslag om medel för att genomföra en effektiv planering härför,

dels motionen 1972:1611 av herrar Romanus (fp) och Polstam (c)
såvitt avser hemställan att riksdagen beslutar fastställa en planeringsram
för det militära försvaret för den närmaste 5-årsperioden om 33 750 milj.
kr.,

dels motionen 1972:1614 av herr Turesson (m) i vilken har hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte begära att Kungl. Maj:t måtte
förelägga 1973 års riksdag en fullständig redovisning av bakgrund till och
konsekvenser av de förslag rörande försvarets utformning och organisation
som då framläggs för riksdagen.

Beträffande civilförsvarets fortsatta inriktning
har utskottet behandlat

dels motionen 1972:443 av herr Strindberg m. fl. (m, c, fp) i vilken
har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj.'t anhåller om utredning
angående verkskyddens framtida finansiering,

dels motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp)
såvitt avser hemställan att riksdagen beslutar att den fortsatta planeringen
för civilförsvaret bör ske med utgångspunkt i en utgiftsram om 138 milj.
kr. per år,

dels motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avser
hemställan att riksdagen måtte besluta att godkänna de riktlinjer för
totalförsvarets fortsatta utveckling som anges i motionen,

dels motionen 1972:1610 av fru Normark m. fl. (s) i vilken har
hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att i motionen väckt fråga
angående upprustning av ödegårdar för utrymning och evakuering av
civilbefolkningen blir föremål för utredning,

dels motionen 1972:1613 av fru Theorin m. fl. (s) såvitt avser
hemställan att riksdagen godkänner de riktlinjer som departementschefen
angett i proposition 75 men uttalar att i förslaget om utbyggt
befolkningsskydd målsättningen skall vara ett fullgott och effektivt
befolkningsskydd i form av skyddsrum och skyddsmaterial och att
kostnaderna härför uttas inom det militära försvarets ram.

Beträffande inriktningen av övrigt totalförsvar
har utskottet behandlat motionen 1972:1613 av fru Theorin m.fl. (s)
såvitt avser hemställan att riksdagen godkänner de riktlinjer som
departementschefen angett i proposition 75 men uttalar att vid de
fortsatta studierna inom övrigt totalförsvar bör ingå uppgiften att
undersöka hur en omfördelning av försvarskostnaderna kan ske till fördel
för det ekonomiska försvaret, det psykologiska försvaret, fredsforskning
och konstruktivt nedrustnings- och fredsarbete.

Föll 1972:17

Utskottet

Säkerhetspolitikens inriktning

Utskottet har beträffande säkerhetspolitikens inriktning inhämtat
yttrande av utrikesutskottet. Yttrandet bifogas detta betänkande som
bilaga 1.

Omsorgen om det egna landets yttre trygghet är ett grundläggande
drag i alla nationers säkerhetspolitik. Det yttersta syftet med Sveriges
säkerhetspolitik framgår av den år 1968 av riksdagen godkända inriktningen
av säkerhetspolitiken (prop. 1968:1 10 s. 62, SU 1968:122, rskr
1968:281):

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syftar till att bevara
landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför
vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en
nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla
vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat
hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka
för internationell avspänning och en fredlig utveckling.

Liksom departementschefen och utrikesutskottet anser utskottet att
denna inriktning alltjämt bör gälla.

För att förverkliga vårt säkerhetspolitiska mål har Sverige sedan länge
fört en alliansfri politik, inriktad på att möjliggöra neutralitet i ett
eventuellt framtida krig i vår omvärld. Denna politik är inte grundlagsfäst
eller knuten till någon överenskommelse med annan nation eller med
internationell organisation. Den brukar sammanfattas med uttrycket
”den svenska neutralitetspolitiken”. Dess värde har slagits fast av många
försvarsutredningar och i många försvarsbeslut. Den motsvarar med
säkerhet uppfattningen hos ett överväldigande flertal av de svenska
medborgarna. Liksom departementschefen och utrikesutskottet anser
utskottet att det bästa medlet för att förverkliga vårt säkerhetspolitiska
mål i en värld av politiska spänningar och stora militära resurser alltjämt
är en alliansfri politik som inriktas på att möjliggöra neutralitet i ett
framtida krig.

För att vår neutralitetspolitik skall vara trovärdig och realistisk måste
den genomföras med stabil politisk inriktning och med stöd av ett
totalförsvar som är avpassat och uppbyggt för att värna vårt oberoende.
För att utrikespolitiken skall respekteras och vårt oberoende i längden
kunna bevaras krävs som stöd ett starkt försvar. Tilltron till neutralitetspolitiken
kräver att hela landet kan försvaras och att försvaret kan
anpassas till skilda lägen och möta olika hot och angripare.

För inriktningen av vårt försvar måste självfallet göras antaganden och
bedömningar rörande den internationella utvecklingen. Bedömning av
krigsrisker och politisk utveckling kan med rimlig grad av säkerhet endast
avse en relativt nära framtid. En anpassning till vad som sker på längre
sikt kan endast göras genom att beakta skilda, var för sig tänkbara och
rimliga utvecklingar.

FöU 1972:17

Utrikesutskottet har framhållit att det föreligger vissa svårigheter att
dra bestämda slutsatser av den komplicerade bild som det internationella
läget just nu uppvisar. Utskottet delar denna mening. Även om läget ännu
inte är helt klart beträffande frågan om ratificering av de västtyska
fördragen med Sovjetunionen och Polen och världen med oro följer
upptrappningen av kriget i Vietnam, finner utskottet - liksom utrikesutskottet
- att det av allt att döma har inträtt en situation i Europa som
kan innebära förutsättningar för ett mera varaktigt tillstånd av avspänning
och samarbete. Bakslag kan naturligtvis inträffa men de starka
låsningar som har präglat stormaktspolitiken under efterkrigstiden synes
ha övergått i ett läge med en starkare vilja till positiva förändringar.

Utskottet delar uppfattningen att landets säkerhet i första hand kan
komma att äventyras av stormaktsblockens handlande. Den internationella
utvecklingen formas i stor utsträckning av supermakterna och deras
förbundna. Beträffande vårt försvars styrka är därför en anpassning till de
rådande militärpolitiska förhållandena nödvändig. Samtidigt måste emellertid
konstateras att de resurser vi kan avsätta för att trygga vår säkerhet
är begränsade jämfört med stormaktsblockens.

För den fortsatta planeringen bör beaktas att vårt land genom sin
utrikespolitik och sitt försvar har betydelse för den säkerhetspolitiska
situation som råder i Europa och särskilt för stabiliteten i det nordiska
området. Skilda intressen och motsättningar i fråga om Nordkalotten och
Östersjöutloppen torde bestå även under den tid som man nu kan
överblicka.

Vår försvarspolitik bör även i fortsättningen utgå från att en
maktbalans råder mellan stormaktsblocken. Planeringen bör i första hand
avse åtgärder för att avhålla från angrepp med konventionella stridsmedel.

Vårt totalförsvar bör vara så organiserat att det står klart för en
angripare att han kommer att möta folkets samlade motstånd. Genom en
allsidig underrättelsetjänst och genom smidiga och effektiva former för
beredskapsändringar skall möjligheterna till förvarning tillvaratas och
utnyttjas. Försvaret bör utformas för att skapa respekt i omvärlden för
Sveriges vilja och förmåga att hävda sin neutralitet. Försvaret bör vidare
kunna begränsa verkningarna inom landet av sådana krig eller kriser i
omvärlden som inte primärt berör Sverige. För att avhålla från krav i
förening med hot mot Sverige måste landets utrikespolitik föras med
konsekvens och fasthet. Försvaret mäste ha sådan motståndsförmåga att
främmande makt inte bibringas uppfattningen att landet kan betvingas
enbart genom hot. Anskaffning av materiel som är väsentlig för försvaret
bör ske på ett sådant sätt att Sverige inte kommer i beroendeställning till
andra länder och därigenom kan utsättas för påtryckningar.

Om Sverige blir indraget i ett framtida krig har den på alliansfrihet och
neutralitet grundade politiken inte lyckats. De resurser som vi då kan
disponera måste koncentreras på kraftfulla åtgärder för att till det
yttersta försvara landets frihet. Det politiska målet måste vara att bringa
kriget att upphöra på ett sådant sätt att vår frihet bevaras. Försvarets

FöU 1972:17

förmåga att hindra angriparen från att nå sina syften blir av väsentlig
betydelse för möjligheterna att nå framgång.

I motionen 1972:1613 av fru Theorin m. fl. (s) har hemställts, såvitt
nu är i fråga, att riksdagen beträffande studierna om s. k. civilt motstånd
skall uttala sig för att dessa bör ske förutsättningslöst och att
grundprincipen skall vara att hela civilbefolkningen utbildas. Motionärerna
framhåller att enligt deras uppfattning finns ingen möjlighet att nu
bedöma den omfattning eller betydelse som ett civilmotstånd i Sverige
kan komma att få eftersom man vet alltför litet om civilmotståndet som
genomtänkt och inlärd metod. De anser att en låsning som redan nu
utesluter civilmotstånd som ett alternativ för framtiden är olycklig.
Enligt deras mening kan metoden i dagsläget inte ersätta det militära
försvaret, men fördenskull kan man inte med bestämdhet fastslå om
metoden i en framtid kan bli ett alternativ till det militära försvaret.

Departementschefen uttalar att det enligt hans mening blir en
betydelsefull uppgift i den framtida försvarsplaneringen att ytterligare
undersöka möjligheterna till och förutsättningarna för civilt motstånd
som ett komplement till andra motståndsformer. Han finner det vara av
vikt att studier bedrivs inom detta område. Dessa studier bör enligt hans
mening utgå ifrån den i propositionen redovisade grundsynen på den
svenska säkerhetspolitiken och från vad försvarsutredningen har anfört
om motståndsformer av detta slag.

Försvarsutredningen (s. 172 - 173) har för sin del dragit slutsatsen att
civilmotstånd inte kan utgöra något hållbart alternativ till svenskt militärt
försvar. Utredningen anser att det däremot kan få en kompletterande roll
som metod att utöva motstånd inom områden som blivit ockuperade av
en angripare. Detta skulle enligt utredningens mening kunna vara ett skäl
att ytterligare studera förutsättningarna för civilmotstånd och att — om
de bedöms som gynnsamma — sprida kunskap om civilmotståndets idé
och metoder oland befolkningen redan i fred.

Utskottet delar den uppfattning som försvarsutredningen har redovisat
och varit enig om. Varken försvarsutredningen eller departementschefen
anser att civilmotstånd är en verksam metod för att avhålla från angrepp
mot vårt land. Liksom departementschefen anser utskottet att det
vapenlösa motståndet är helt otillräckligt som stöd för vår säkerhetspolitik.
Civilt motstånd, dvs. politisk strid med utnyttjande av metoder
som inte bygger på våld, kan — som 1971 års riksdag har uttalat (FöU
1971:9 s. 5, rskr 1971:140) och såvitt man nu kan bedöma - i
försvarsplaneringen endast komma i fråga som komplement till väpnat
försvar.

Studier rörande civilt motstånd bör emellertid ske. Utskottet erinrar
om att vissa studier angående civilmotstånd i Sverige nyligen har
redovisats (Adam Roberts: Totalförsvar och civilmotstånd). Fortsatta
studier torde bl. a. kunna ge resultat av värde för det psykologiska
försvaret. Innan resultaten föreligger är det inte påkallat med något
ytterligare uttalande av riksdagen.

3 Riksdagen 1972. 10 sami Nr 17

FöU 1972:17

Målsättning för totalförsvaret

Försvarsutredningen har utarbetat ett förslag till ny målsättning för
totalförsvaret. I detta förslag har arbetats in huvudinnehållet i båda de nu
gällande målsättningarna, en för totalförsvaret och en för det militära
försvaret (krigsmakten). Utredningen har varit enig i denna del.

Departementschefen biträder förslaget om en ny målsättning för
totalförsvaret och framhåller att en sådan målsättning bör ses som en
allmän politisk manifestation och inte som en utgångspunkt för
försvarsplaneringen.

Utskottet ansluter sig till vad försvarsutredningen och departementschefen
har anfört. De hittills gällande målsättningarna för totalförsvaret
och för det militära försvaret bör alltså upphöra att gälla och ersättas av
en ny beskrivning av målen för vårt totalförsvar. Denna beskrivning bör
ha följande lydelse:

Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full
styrka.

Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda
angreppsformer och verka i olika militärpolitiska lägen.

Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för
svenskt deltagande i Förenta nationernas verksamhet i syfte att
upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

4. Invasionsförsvar skall vara krigsmaktens viktigaste uppgift. Om
Sverige utsätts för angrepp skall krigsmakten möta detta och i det längsta
förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. 1 varje del av landet
skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget.
Civilförsvaret skall skydda befolkning och egendom mot skador av
fientliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen
i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska
försvaret. En fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att
undergräva vår motståndsanda och tilltron till vår förmåga att motstå

FöU 1972:17

angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård,
polisväsende, kommunikationer samt annan samhällelig verksamhet
skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna.

5. Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra
i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

Totalförsvarets fortsatta inriktning

Utskottet har i det föregående anslutit sig till departementschefens
uppfattning att Sverige alltjämt bör söka förverkliga sina säkerhetspolitiska
mål genom en neutralitetspolitik, byggd bl. a. på ett efter våra
förhållanden starkt försvar. Ett vapenlöst motstånd vore helt otillräckligt
som stöd för neutralitetspolitiken.

Totalförsvaret bör vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela
folkets angelägenhet. Liksom försvarsutredningen och departementschefen
anser utskottet att det militära försvaret även i fortsättningen bör
bygga på den allmänna värnpliktens grund. Frivilligt försvarsarbete bör
underlättas och stödjas. Upplysning om totalförsvaret som samhällsfunktion
bör bedrivas.

I enlighet med departementschefens uppfattning skall totalförsvaret
kunna tvinga en angripare till sådana uppoffringar av tid och resurser
samt till sådana förluster att han avhålls från att företa angreppet.

I motionen 1972:1609 av herr Hermansson m. fl. (vpk) har föreslagits,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen skall avslå de föreslagna riktlinjerna för
totalförsvarets fortsatta inriktning och hos Kungl. Maj:t anhålla om en ny
försvarsutredning med direktiv i enlighet med de riktlinjer för försvarspolitiken
som anges i motionen 1972:953. Dessa riktlinjer innebär en
försvarsordning med inriktning på ett territoriellt gerillaförsvar kombinerat
med ett gränsförsvar med luftvärn och kustbevakningsutrustning.
Enligt utskottets mening skulle ett försvar av detta slag inte vara
tillräckligt för att förverkliga våra säkerhetspolitiska mål. Som senast
1971 års riksdag har uttalat (FöU 1971:9 s. 5, rskr 1971:140) skulle en
inriktning mot ett sådant försvar med säkerhet rubba tilltron i andra
länder till vår vilja och förmåga att hävda landets oberoende. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen 1972:1609 i denna del.

Det militära försvarets fortsatta inriktning

Mot bakgrund av sina ställningstaganden angående säkerhetspolitikens
inriktning och totalförsvarets fortsatta inriktning har departementschefen
redovisat de allmänna riktlinjer som enligt hans mening bör gälla för den
fortsatta programplaneringen för det militära försvaret.

Beträffande olika handlingsmöjligheter när det gäller försvarets sammansättning
på lång sikt delar departementschefen försvarsutredningens
mening att olika alternativ beträffande värnplikten behöver utredas.
Utskottet har samma uppfattning. En särskild utredning bör studera

FöU 1972:17

frågor angående värnpliktssystem och värnpliktsutbildning av betydelse
för den fortsatta försvarsplaneringen. Härvid torde utredningen även
komma att beröra frågor om operativa principer m. m. Liksom departementschefen
anser utskottet att den gemensamma allmänmilitära utbildningen
och den kvalificerade utbildningen av fast anställt och värnpliktigt
befäl är av särskild betydelse för handlingsfriheten på sikt.

I motionen 1972:963 av herr Wedén m. fl. (fp, c), som har väckts
under den allmänna motionstiden, har föreslagits att riksdagen hos
Kungl. Maj:t skall hemställa om en utredning beträffande värnpliktsutbildningen
med utgångspunkt i de i motionen anförda synpunkterna.
Motionärerna har bl. a. framhållit värdet av att resultat från en sådan
utredning kan leda till besparingar relativt snart.

Syftet i motionen 1972:963 torde bli tillgodosett med den utredning
som utskottet i det föregående har tillstyrkt och som nyligen har
tillkallats. Utredningen är parlamentariskt sammansatt. Utskottet förutsätter
att direktiven för utredningen har utformats med beaktande bl. a.
av synpunkter som har förts fram i motionen och i försvarsutredningens
betänkande jämte reservationer. Något ytterligare uttalande av riksdagen
behövs inte.

1 motionen 1972:953 av herr Hermansson m. fl. (vpk) har föreslagits
att riksdagen skall uttala sig för en försvarsordning som bygger på
folkförsvarets idé och består av ett territorialförsvar och ett gränsförsvar,
att utgifterna för det militära försvaret under budgetåret 1972/73 skall
minskas med minst 2 miljarder kronor, att pågående arbete med
Viggenprojektet i jaktversion avbryts och att alla utgifter för det militära
försvaret skall föras upp under samma huvudtitel i riksstaten.

Det militära försvaret skall även i fortsättningen genom sin styrka och
sammansättning avhålla från angrepp. Om Sverige kommer i krig skall
försvarets uppgift vara att i det längsta förhindra att angriparen får fast
fot på svensk mark. Ett angrepp skall mötas så långt ut från våra gränser
och kuster som våra resurser och geografiska förutsättningar medger.
Utskottet har i det föregående konstaterat att ett försvar av det slag som
har skisserats i motionen 1972:953 inte vore tillräckligt för att
förverkliga våra säkerhetspolitiska mål. Det skulle med säkerhet inte
kunna lösa den angivna uppgiften för vårt försvar. Något riksdagens
uttalande för en försvarsordning och en minskning av försvarsutgifterna i
enlighet med motionens förslag bör därför inte ske.

Departementschefen redovisar försvarsutredningens överväganden beträffande
utveckling och anskaffning av ett nytt jaktflygplan. Utredningen
har förordat att jaktversionen av flygplan 37 Viggen utvecklas för
senare anskaffning och att antalet divisioner skall bestämmas senare.
Utskottet ansluter sig liksom departementschefen till ulredningens
förslag. Motionen 1972:95 3 bör alltså avslås även i denna del. Enlig! vad
utskottet har inhämtat kommer pä initiativ av chefen för försvarsdepartementet
inom kort att publiceras en särskild redogörelse för hela
Viggenprojektet.

För utgifterna inom det militära försvaret beräknas en särskild

FöU 1972:17

utgiftsram. Anslagen för verksamheten inom denna ram tas upp i
driftbudgeten under riksstatens fjärde huvudtitel och i kapitalbudgeten
under försvarets fastighetsfond. Även utgifterna för civilförsvaret, det
psykologiska försvaret och vissa andra totalförsvarsändamål tas i driftbudgeten
upp under fjärde huvudtiteln. För många totalförsvarsändamål
är beredskapsåtgärderna så nära knutna till den fredsmässiga verksamheten
att de särskilda utgifterna härför bör beräknas i anslutning till
ordinarie anslag under andra huvudtitlar. Någon ändring i detta avseende
vill utskottet inte förorda. Det bör påpekas att vårt totalförsvar kan sägas
motsvara nästan hela fredssamhället, omställt för att uthärda påfrestningarna
i en krigssituation. Motionen 1972:953 avstyrks alltså även
såvitt nu är i fråga.

Departementschefen framhåller att till försvarsplaneringens viktigaste
uppgifter hör att skapa handlingsfrihet beträffande försvarets utformning
i framtiden. Mellan olika slag av handlingsfrihet måste genom olika
åtgärder skapas en rimlig balans. Sådana åtgärder innefattar bl. a. att
resurser hela tiden sätts av för forskning och utveckling så att en
grundläggande produktionskapacitet kan behållas för centrala materielslag.

I motionerna 1972:1608 och 1972:1614 har tagits upp frågor om
handlingsfriheten som berör försvarets planeringssystem. Förstnämnda
motion efterlyser en skyndsam kartläggning av handlingsfriheten för
olika delar av totalförsvaret och inom olika tidsperspektiv. I motionen
1972:1614 föreslås att riksdagen skall begära att Kungl. Maj:t förelägger
1973 års riksdag en fullständig redovisning av bakgrund till och
konsekvenser av de förslag om försvarets utformning och organisation
som då föreläggs riksdagen.

Principbeslut att den 1 juli 1972 införa ett nytt system för planering
och budgetering inom försvaret fattades 1970 (prop. 1970:97, SU
1970:203, rskr 1970:420). Utredningsarbetet rörande försvarets framtida
inriktning har varit nära knutet till förberedelserna för att införa det nya
systemet. Arbetet har i många avseenden haft försökskaraktär och delvis
skett under stor tidspress. Delar av planeringssystemet har ännu inte
böljat tillämpas ens försöksvis. I översikten till propositionen 1972:1
bilaga 6 (s. 3) har framhållits att ambitionsnivån för det första året har
måst sättas jämförelsevis lågt, bl. a. i fråga om kravet på informationsmängd
i programplaner och andra dokument.

Till de avsedda vinsterna med det nya planeringssystemet hör en
bättre kartläggning av den handlingsfrihet i olika avseenden som finns
eller går att skapa och av konsekvenserna av olika handlingsalternativ.
Perspektivplaner och systemplaner avses bli viktiga instrument i detta
avseende. Några särskilda systemplaner finns ännu inte.

Under huvudavsnittet Anslagsfrågor lämnar utskottet en sammanfattning
av det nya systemet för planering och budgetering inom försvaret.
Utskottet vill i detta sammanhang endast erinra om indelningen i
avvägningsprogram och om den redovisning i tidsperspektivet som har
lämnats av departementschefen. Följande sammanställning är hämtad ur

FöU1972:17

propositionen 1972:75 (s. 203) och belyser resursfördelningen i avvägningstermer
och tidsperspektiv. Sammanställningen visar den ungefärliga
fördelningen av medel för budgetåret 1972/73 enligt Kungl. Maj:ts
förslag (milj. kr. i beräknat medelkostnadsläge för budgetåret).

Awägningspro-gram m. m.	Vidmakthål-lande på kort sikt av befintliga försvar sre-surser	Omsättning av äldre och tillförsel av nya för-svar sresurser	Forskning och ut-veckling	Summa
Militära försvaret Rörliga markstrids-förband	730	995	30	1 755
Lokalt bundna mark-stridsförband	525	335	5	865
Övervattensstrids- förband	295	275	20	590
Fjärrstrid sförband	220	780	120	1 120
Luftförsvarsstrids- förband	480	270	290	1 040
Central och regional ledning	540	315	25	880
Allmän försvars-forskning	_	5	105	110
Gemensamma myndig-heter och funk-tioner	557	35	—	592
Summa	3 347	3 010	595	6 952
Civilförsvaret	77	49	1	127
Övrig verksamhet	14	5	2	21
Totalt	3 438	3 064	598	7 100

Utskottet anser att det ännu är för tidigt att bedöma hur förväntningarna
på det nya planeringssystemet kommer att infrias. Klart är att
de första programplanerna, för perioden 1972/73 — 1976/77, av flera
skäl inte ger sådant underlag för flerårsplanering och budgetering som
kommande programplaner bör komma att ge.

Försvarsutredningen har vid överlämnande av sitt huvudbetänkande
anmält att den i anslutning till sitt arbete med tilläggsuppdraget om
riksdagens roll i det nya systemet för planering och budgetering avser att
behandla vissa i utredningsarbetet aktualiserade frågor om metodiken i
det fortsatta planeringsarbetet. Sådana frågor behandlas även i en särskild
ledningsgrupp inom försvarsdepartementet. Ett planeringssystem för det
ekonomiska försvaret håller på att utarbetas. Enligt utskottets mening
finns det goda skäl som talar för att riksdagen inte närmare behandlar
planeringsmetodiken och resursåtgången för det nya planeringssystemet
förrän försvarsutredningen har slutfört sitt arbete och ytterligare erfarenheter
vunnits.

Redan nuvarande planering innefattar en strävan att kartlägga åtgärder
som ger handlingsfrihet i ett längre perspektiv. F. n. och i detta
sammanhang bör endast konstateras att planeringsunderlaget är behäftat

FöU 1972:17

med viss osäkerhet. Utskottet avstyrker bifall till ifrågavarande båda
motioner.

Departementschefen uttalar att det bör vara en strävan att skapa
förutsättningar att anskaffa vapen och utrustning av tillräckligt hög
kvalitet. Med hänsyn till den tekniska utvecklingen och därmed sammanhängande
kostnadsstegringar instämmer han i försvarsutredningens
uppfattning att erfarenheterna under senare tid har understrukit kraven
på prioritering vid långsiktiga ställningstaganden till olika vapensystem.
Han förutser att kraven på en sådan prioritering kommer att skärpas
ytterligare i framtiden. Mot den bakgrunden krävs enligt departementschefens
mening klara riktlinjer vid ställningstaganden till avvägning
mellan kvantitet och kvalitet.

Departementschefen erinrar vidare om de senaste årens utveckling mot
en politisk avspänning i Europa. Med hänsyn härtill anser han att det
militära försvarets operativa styrka kan tillåtas att gå ned något under de
närmaste åren. Till de eftergifter i fråga om den operativa styrkan som
departementschefen förordar hör senareläggning av leveranser av flygplan
37 Viggen.

I propositionen framhålls att Sverige inte i sig självt innehåller några
primära strategiska mål. Vårt territorium bör i första hand ses som ett
genomgångsområde vid storkrig i Europa. Med hänsyn till detta och
eftersom en angripare alltid måste ta hänsyn till huvudmotståndarens
motåtgärder torde tiden för att genomföra en planerad operation mot
Sverige komma att spela en stor roll. Dessa förhållanden talar enligt
departementschefen för att vårt försvar får den största krigsavhållande
effekten om det byggs upp för att vara i vidsträckt mening uthålligt.
Enligt hans mening bör vid det militära försvarets fortsatta utveckling
uthållighet ges företräde framför initialstyrka.

Utskottet anser liksom departementschefen att det krävs klara
riktlinjer vid ställningstaganden till avvägning mellan kvantitet och
kvalitet. Utskottet delar också departementschefens mening att den
operativa styrkan kan tillåtas gå ned något under de närmaste åren och
att försvarets uthållighet bör ges företräde framför dess initialstyrka.

I motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp) har,
såvitt nu är i fråga, föreslagits att överbefälhavaren skall få i uppdrag att i
början av år 1973 lägga fram förslag till inriktning av det militära
försvaret i enlighet med vad i motionen har anförts. Vidare föreslås
riksdagen godkänna att som grund bör ligga 1968 års försvarsbeslut om
ett balanserat djupförsvar och i övrigt vad i motionen anges.

Med anledning av vad motionärerna har uttalat om operativa principer
vill utskottet erinra om vad i det föregående har anförts om betydelsen av
uthållighet. Som departementschefen har framhållit bör slutsatsen om
uthållighet och initialstyrka ses i sammanhang med försvarets krigsavhållande
effekt totalt sett och inte tillämpas på enskilda förband och
vapensystem. Det militära försvaret bör byggas upp så att det i allt
väsentligt är balanserat och möjliggör djupförsvar med kraftsamling till
gränser och kuster. Denna strävan kan av bl. a. ekonomiska skäl inte

FöU1972:17

alltid fullföljas. Man tvingas göra prioriteringar och bör då följa den
princip som departementschefen har redovisat och utskottet i det
föregående tillstyrkt. Detta innebär bl. a. att ett större antal tekniskt
mindre högtstående vapensystem (funktioner) hellre anskaffas än ett
fåtal tekniskt mycket kvalificerade. Principen kan inte tillämpas genomgående
på alla system. För vissa av dem är t. ex. möjligheterna att över
huvud taget nå verkan bestämmande för kvaliteten på systemet och för
det antal enheter som behövs. Detta gäller bl. a. brigader för strid i öppen
terräng och jaktflyg.

Liksom departementschefen anser utskottet att de delar av krigsorganisationen
som redovisas i de fyra avvägningsprogrammen Rörliga
markstridsförband, Lokalt bundna markstridsförband, Övervattensstridsförband
och Luftförsvarsstridsförband bör utgöra den bas på vilken det
militära försvarets krigsavhållande förmåga skall byggas. Till denna bas
bör vidare höra t. ex. ett kvalificerat spaningsflyg och en effektiv
signalspaning. Som försvarsutredningen och departementschefen har
framhållit är det angeläget att möjligheterna till god förvarning tas till
vara. Avvägningsprogrammet Fjärrstridsförband bör ges lägre prioritet.
Utskottet behandlar motionsyrkanden angående ett eventuellt framtida
attackflygplan (efter flygplan AJ 37 Viggen) under anslaget Flygvapenförband:
Forskning och utveckling.

Utskottet har inte något att erinra mot vad departementschefen har
anfört om inriktningen av planeringen för de olika avvägningsprogrammens
utveckling.

Vid den fortsatta utvecklingen av det militära försvaret bör strävan
vara att så stor del som möjligt av de tillgängliga resurserna används för
utbildning och materielanskaffning. Kostnaderna för fredsorganisationen
och övriga fasta kostnader måste begränsas. Som ett led i denna strävan
pågår en intensiv rationaliseringsverksamhet för att bl. a. minska förvaltningsorganisationen
(jfr prop. 1972:45 s. 7 och FöU 1972:15 s. 5).
Särskilda åtgärder kan behöva vidtas för att underlätta denna verksamhet.

Utskottet biträder departementschefens mening att riksdagen inte bör
besluta om en bestämd utgiftsram för det militära försvaret för flera år.
Utgiftsramen bör i fortsättningen prövas årligen.

Den femåriga programplaneringen bör dock ske med utgångspunkt i
en viss ekonomisk planeringsram. Vid bestämmande av denna måste
beaktas att stor restriktivitet med statsutgifterna är nödvändig de
närmaste åren.

Departementschefen föreslår att planeringsramen skall utgå horisontellt
från basbeloppet, 6 470 milj. kr. i den utgiftsram för budgetåret
1972/73 som han förordar. Planeringsramen för perioden 1972/73 —
1976/77 föreslås alltså uppgå till (5 X 6 470) 32 350 milj. kr. i prisläget
februari 1971. Enligt departementschefens mening bör i planeringen
förutsättas att kompensation för pris- och löneförändringar skall ske
enligt nettoprisindex.

1 motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp) har
anförts att den planeringsram för femårsperioden som departements -

FöU 1972:17

chefen förordar är betydligt mindre än de ekonomiska ramar som har
undersökts av överbefälhavaren och granskats av försvarsutredningen.
Vidare hävdas bl. a. att planeringsramen måste bestämmas till ett belopp
som är 1 000 milj. kr. större för att inte materielanskaffningen skall få
alltför liten omfattning. Motionärerna förordar en planeringsram om
33 600 milj. kr.

I motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) har såvitt gäller
planeringsramen för det militära försvaret lämnats ett förslag som innebär
en planeringsram för femårsperioden som utgår från ett basbelopp för
budgetåret 1972/73 om 6 705 milj. kr. och därefter ökar med 100 milj.
kr. för år. Planeringsramen uppgår därmed till 34 525 milj. kr. Motionärerna
förutsätter vidare att full kompensation lämnas för pris- och1
löneförändringar.

I motionen 1972:161 1 av herrar Romanus(fp) och Polstam (c) har
hemställts att planeringsramen för det militära försvaret skall bestämmas
till 33 750 milj. kr. Motionärerna hävdar att den planeringsram som
departementschefen förordar kan få konsekvenser beträffande tilltron till
Sveriges neutralitetspolitik.

Utskottet finner att den återhållsamhet som präglar departementschefens
förslag är en nödvändighet med hänsyn till det statsfinansiella
läget. De programplaner för det militära försvaret som kommer att
utarbetas inom den angivna planeringsramen och med ledning av de
riktlinjer som utskottet har tillstyrkt kommer att visa om det blir
anledning att göra förändringar i planeringsinriktningen, t. ex. för att
försvaret även i fortsättningen skall motsvara kraven enligt vår neutralitetspolitik.
Statsmakterna avses i det nya planeringssystemet varje år
pröva såväl utgiftsramen för nästkommande budgetår som planeringsramen
för den förestående femårsperioden.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet vad departementschefen
har anfört om det militära försvarets fortsatta inriktning och
avstyrker bifall till de motionsyrkanden som gäller denna inriktning.

Civilförsvarets fortsatta inriktning

Departementschefen delar försvarsutredningens uppfattning beträffande
inriktningen i stort av civilförsvarets fortsatta utveckling.

Civilförsvaret bör bidra till totalförsvarets fredsbevarande funktion
genom att stärka befolkningens molståndsförmåga och därmed tilltron
till vår vilja att göra motstånd mot angrepp och påtryckningar.

Om vi inte lyckas att avhålla från angrepp eller hot är det
civilförsvarets uppgift att skydda befolkningen och lindra verkningarna av
skador. Även i de fall krig pågår i vår omvärld och endast indirekt berör
vårt land skall civilförsvaret kunna lindra de sekundära verkningarna för
befolkningen.

Den hittillsvarande planeringen av civilförsvaret har utgått från att
befolkningen löper risk att direkt bekämpas i terrorsyfte och att
kärnvapen kan komma att användas i sådana fall. Denna uppfattning har

bl. a. lett till att utrymning har satts i förgrunden bland de förebyggande
åtgärderna och att det inte har ansetts vara möjligt att till rimliga
kostnader åstadkomma skyddsrum till skydd för befolkningen i de större
städernas innerområden.

Departementschefen anser liksom försvarsutredningen att planeringen
i fortsättningen inte bör inriktas på skydd mot kärnvapen eller massinsats
av konventionella vapen i direkt bekämpning av befolkningen. Grundläggande
för planeringen föreslås i stället vara att befolkningen kan
komma att beröras av biverkningar vid bekämpning av militära mål i
samband med en invasion med i första hand konventionella stridsmedel
och vid markstrider. Utskottet anser att planeringen inte främst skall
syfta till skydd mot terrorangrepp med kärnvapen eller konventionella
vapen. Viss hänsyn måste emellertid tas till att befolkningen kan bli ställd
inför direkt hot om skadegörelse. Det är då betydelsefullt att civilförsvaret
med sina åtgärder kan påverka situationen och öka statsmakternas
handlingsmöjligheter. Befolkningen bör också kunna ges skydd mot de
sekundära verkningarna av ABC-stridsmedel som används utanför våra
gränser.

Befolkningen kan i krig beredas skydd dels i skyddsrum, dels genom
att utrymningar företas till mindre utsatta områden. Som departementschefen
uttalar kan dessa båda typer av åtgärder anses komplettera
varandra. Med utrymningar av mycket stor omfattning riskerar man att få
störningar i samhällslivet och planeringen bör därför inriktas på att skydd
i möjlig mån bereds befolkningen i skyddsrum i närheten av bostäder
eller arbetsplatser. En planläggning för utrymning av tätorter och andra
områden bör dock behållas för att ge handlingsfrihet att besluta efter den
rådande situationen.

Skyddsrumsbyggandet är sålunda en grundläggande åtgärd för befolkningens
skydd i krig. Reglerna för genomförandet av ett framtida
skyddsrumsbyggande ses f. n. över av en särskilt tillsatt utredning, 1969
års skyddsrumsutredning. Utredningen väntas redovisa sitt uppdrag inom
kort.

Utskottet delar departementschefens mening att den nuvarande
förteckningen av orter med skyddsrumsbyggnadsplikt (skyddsrumsorter)
bör omprövas mot bakgrunden av den ändrade synen på planeringen för
civilförsvarets fortsatta inriktning. Den nuvarande gränsen, som nu är
generellt bestämd till orter med 5 000 invånare, bör höjas. Det bör få
ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma den framtida storleksgränsen.
Ett urval bland mindre orter bör ske med hänsyn till deras belägenhet i
förhållande till militära mål och till invasionsområden. Det finns inte
längre skäl att som nu generellt göra undantag för låghusbebyggelse. Inte
heller finns det längre skäl att generellt undanta innerområdena i de 14
största städerna från enskilt skyddsrumsbyggande.

1 likhet med departementschefen anser utskottet att de totala
kostnaderna för skyddsrumsbyggandet vid oförändrat hög ambitionsnivå
bör kunna begränsas i förhållande till de nuvarande kostnaderna.

Med hänsyn till att skyddsrummen i framtiden kan behöva utnyttjas

FöU 1972:17

på annat sätt än hittills har varit avsett bör skyddsrummens utformning
studeras närmare.

I motionen 1972:1613 av fru Theorin m. fl. (s) har hemställts, såvitt
nu är i fråga, att riksdagen skall uttala sig för ett fullgott och effektivt
befolkningsskydd i form av skyddsrum och skyddsmateriel och för att
kostnaderna för detta skall tas ut inom den ekonomiska ramen för det
militära försvaret.

Enligt utskottets mening innebär den av utskottet tillstyrkta inriktningen
av civilförsvaret uttalande om att civilförsvaret bör utvecklas så
att det förblir en mycket värdefull och effektiv del av vårt totalförsvar.
Utgifterna för civilförsvaret, i den mån de bestrids av staten, bör som
departementschefen har föreslagit beräknas inom en särskild ekonomisk
ram. Utskottet återkommer till detta i det följande. Något ytterligare
uttalande av riksdagen med anledning av motionen 1972:1613 i denna
del behövs inte.

Vad departementschefen har uttalat om civilförsvarets organisation
föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Verkskydd organiseras f. n. inom område med skyddsrumsbyggnadsskyldighet
vid industrier och anläggningar där minst 100 personer är
sysselsatta i fredstid. Organisationen omfattar enligt planerna 1 180
verkskydd och 60 000 civilförsvarspliktiga. Utskottet biträder departementschefens
förslag att verkskyddsplikt i fortsättningen skall finnas vid
företag där minst 200 personer är sysselsatta. Personalstyrkan i verkskyddsorganisationen
beräknas därmed minska med 9 %. Kostnaderna för
verkskydden bärs av företagen själva och beräknas minska från sammanlagt
ca 12 till ca 8 milj. kr.

Enligt departementschefen bör den fortsatta planeringen ske från
förutsättningen att kostnaderna för civilförsvarsåtgärder fördelas mellan
stat, kommuner och enskilda enligt oförändrade principer.

I motionen 1972:443 av herr Strindberg m. fl. (m, c, fp) har
hemställts att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning
angående verkskyddens framtida finansiering. Motionärerna framhåller
att verkskydden inte längre avses ha sina uppgifter bundna enbart till det
egna företaget.

Civilförsvarsstyrelsen har i sin programplan för perioden 1972/73 —
1976/77 förordat att verkskydden används även i närområdet utanför
grupperingsplatsen. De nödvändiga förändringarna av verkskyddens organisation
fordrar enligt styrelsens mening ytterligare studier och kan
endast genomföras på längre sikt och i samband med åtgärder inom det
lokala allmänna civilförsvaret.

Frågan om verkskyddens finansiering behandlades av 1964 års riksdag
(2LU 1964:3) med anledning av motioner med yrkande om utredning.
Andra lagutskottet avstyrkte bifall till motionsyrkandena med hänvisning
främst till att det inte torde vara möjligt att särskilja frågorna om
verkskyddets finansiering och deras administration samt till att verkskyddet
i stor utsträckning även måste vara ett företagarintresse.
Riksdagen följde utskottet.

Föll 1972:17

Försvarsutskottet finner att de av andra lagutskottet anförda skälen
mot ett ändrat kostnadsansvar alltjämt är bärande. Med hänsyn även till
att en ändring av sättet att utnyttja verkskydden torde ligga tämligen
långt fram i tiden vill utskottet inte nu förorda en utredning om
verkskyddens finansiering.

De nuvarande riktlinjerna för anskaffning och lagerhållning av
skyddsmasker grundas på uppfattningen att vi trots internationella
överenskommelser inte kan bortse från att det kan finnas risk för att
stridsgaser används. Risken har dock inte bedömts vara så stor att det är
påkallat att anskaffa skyddsmasker till hela befolkningen. Departementschefen
förordar att beredskapen i fråga om skyddsmasker upprätthålls
efter de riktlinjer som försvarsutredningen har föreslagit. Dessa innebär
att man upprätthåller en begränsad anskaffning och att härigenom och
genom andra förberedelser skapas en grundval för att anskaffa skyddsmasker
till hela befolkningen om detta skulle befinnas angeläget.
Utskottet har inte något att erinra mot vad departementschefen har
anfört i denna fråga.

I motionen 1972:1610 av fru Normark m. fl. (s) har hemställts att
riksdagen skall begära en utredning om upprustning av ödegårdar för
utrymning och evakuering av civilbefolkningen. Motionärerna uttalar att
möjligheterna att utrymma civilbefolkningen till mindre utsatta områden
även i fortsättningen torde vara en trygghetsfaktor för befolkningen. Med
de nuvarande omflyttningarna inom landet får många goda bostäder
förfalla eftersom de står obebodda året runt. Sådana gårdar borde enligt
motionärerna kunna rustas upp för civilförsvarets behov och i fredstid
eventuellt hyras ut till självkostnadspris för fritidsändamål.

Fnligt vad utskottet inhämtat har de utrymningsplanerande myndigheterna
f. n. inte problem som hänger samman med tillgången på
bostäder. Riksdagen bör därför inte begära någon utredning om
upprustning av ödegårdar. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t och
planerande myndigheter beaktar de synpunkter som har förts fram i
motionen om frågan skulle komma i ett annat läge.

Utskottet biträder departementschefens mening att riksdagen inte bör
besluta om en bestämd utgiftsram för flera år när det gäller den
verksamhet som finansieras från statsbudgetens anslag till civilförsvar.
Utgiftsramen bör prövas årligen.

Den femäriga programplaneringen bör dock ske med utgångspunkt i
en viss ekonomisk planeringsram. Departementschefen föreslår att
planeringsramen skall utgå horisontellt från basbeloppet, 118 milj. kr. i
den utgiftsram för budgetåret 1972/73 som han förordar. Planeringsramen
för perioden 1972/73 - 1976/77 föreslås alltså uppgå till (5 X
118) 590 milj. kr. i prisläget februari 1971. Härutöver bör enligt
departementschefen i planeringen fä förutsättas en medelsförbrukning
om 30 milj. kr. under budgetåren 1972/73 - 1974/75 om så skulle
behövas för att betala vissa tidigare gjorda åtaganden. Vidare bör
förutsättas att kompensation för pris- och löneförändringar kommer att
utgå enligt nettoprisindex.

FöU 1972:17

1 motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp) har
hemställts att planeringsramen för civilförsvaret skall bestämmas med
utgångspunkt i ett belopp om 138 milj. kr. och alltså omfatta 690 milj.
kr. Motionärerna framhåller att medelstilldelning och planeringsram för
civilförsvaret bör anpassas så att utbildningsverksamheten och materielanskaffningen
får en utformning som medger att krigsorganisationen kan
utveckla effekt omedelbart efter mobilisering.

1 motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) har såvitt gäller
planeringsramen för civilförsvaret lämnats ett förslag som innebär en ram
för femårsperioden utgående från ett basbelopp för budgetåret 1972/73
om 125,5 milj. kr. För vart och ett av de återstående fyra budgetåren i
perioden beräknas 138 milj. kr. Planeringsramen uppgår därmed till
677,5 milj. kr. vartill i likhet med departementschefens förslag skall
läggas 30 milj. kr. utöver planeringsramen.

Utskottet finner liksom beträffande det militära försvaret att det är
nödvändigt att iaktta återhållsamhet vid bestämmande av civilförsvarets
planeringsram. Vid den årliga rullningen av denna ram får prövas om det
finns anledning att göra förändringar.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet vad departementschefen
har anfört om civilförsvarets fortsatta inriktning och avstyrker
bifall till de motionsyrkanden som gäller denna inriktning.

Det psykologiska försvaret

Medborgerlig enighet om vår säkerhetspolitik och dess förutsättningar
kan bara uppstå genom övertygelsen hos de enskilda medborgarna och
denna övertygelse kan bara nås i det demokratiska samhällets arbetsformer,
dvs. genom fri opinionsbildning, nyhetsförmedling och debatt.
Åtgärderna för psykologiskt försvar i fred är begränsade till planering,
utbildning och forsk ling. Central myndighet för denna verksamhet är
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar.

1 situationer då på restningarna på allmänheten är stora, samhället är
under omställning, krigshandlingar drabbar folket och ett stort antal
föreskrifter och lagar träder i kraft kan emellertid en ökad samhällsinformation
vara nödvändig. Nyhetsförmedlingen måste vara snabb, fyllig
och sanningsenlig — bl. a. för alt motverka ryktesspridning. För att leda
och samordna det psykologiska försvaret inrättas vid krig eller krigsfara
en statens upplysningscentral, som lyder direkt under Kungl. Maj t.

Föll 1972:17

Utskottet har inte något att erinra mot vad departementschefen har
anfört om principer och åtgärder för psykologiskt försvar.

Inriktningen av övrigt totalförsvar

Inriktningen av övrigt totalförsvar bör som departementschefen har
uttalat tillgodose kravet på balans i våra samlade försvarsinsatser.

Vad som här kallas övrigt totalförsvar omfattar en rad skilda
verksamhetsområden. Exempel på sådana områden är försörjningen med
förnödenheter och tjänster — det ekonomiska försvaret — som innefattar
bl. a. livsmedelsförsörjningen, industriproduktionen, energiförsörjningen
och transporterna. Andra exempel är hälso- och sjukvården, polisverksamheten
och den för det civila totalförsvaret gemensamma regionala
ledningsorganisationen. För dessa verksamhetsområden är ett stort antal
myndigheter ansvariga. Åtgärder för samordning har vidtagits på olika
nivåer.

Verksamheten i krig och andra krissituationer bygger i mycket stor
utsträckning på resurser som primärt har anskaffats för fredsinriktad
verksamhet. För den långsiktiga inriktningen av övrigt totalförsvar är
därför hänsynstaganden till fredsresursernas framtida utveckling betydelsefulla.
Som grund för den långsiktiga planeringen krävs därför, som
departementschefen framhåller, studier inte bara av den yttre miljön utan
också av det svenska fredssamhällets framtida utveckling.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen uttalar om betydelsen
av verksamheten inom övrigt totalförsvar för våra samlade försvarsansträngningar
liksom för tilltron till dessa. Detta gäller såväl den
verksamhet som närmast avser totalförsvarets funktionsduglighet i ett
krigsläge som den verksamhet som främst syftar till att trygga handlingsfriheten
i ett avspärrnings- eller ett neutralitetsläge.

I motionen 1972:1613 av fru Theorin m. fl. (s) har hemställts att
riksdagen skall uttala sig för att de fortsatta studierna inom övrigt
totalförsvar bl. a. bör syfta till att undersöka hur man kan omfördela
försvarskostnaderna till fördel för det ekonomiska försvaret, det psykologiska
försvaret, fredsforskning och konstruktivt nedrustnings- och
fredsarbete.

Studier av den internationella utvecklingen och av förändringarna i
vårt samhälle avses ske kontinuerligt. Med det krav på balans i våra
samlade försvarsinsatser som vi nu har finns inte anledning för riksdagen
att göra något ytterligare uttalande i denna fråga. Motionen 1972:1613
bör därför inte bifallas såvitt nu är i fråga.

FöU 1972:17

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

A. beträffande säkerhetspolitikens inriktning

1. avslår motionen 1972:1613 såvitt avser uttalande om
studier av civilt motstånd,

2. godkänner den inriktning som departementschefen har
angett,

B. beträffande målsättning för totalförsvaret godkänner vad
departementschefen har angett,

C. beträffande totalförsvarets fortsatta inriktning med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1972:1609, såvitt nu är i fråga, godkänner den inriktning som
departementschefen har angett,

D. beträffande det militära försvarets fortsatta inriktning

1. avslår motionen 1972:963,

2. avslår motionen 1972:953,

3. avslår motionerna 1972:1608 och 1972:1614,

4. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionerna 1972:1605, 1972:1606 och 1972:161 1, alla
motionerna såvitt nu är i fråga, godkänner den inriktning som
departementschefen har angett,

E. beträffande civilförsvarets fortsatta inriktning

1. avslår motionen 1972:1613 såvitt avser uttalande om
befolkningsskyddet och kostnaderna för detta,

2. avslår motionen 1972:443,

3. avslår motionen 1972:1610,

4. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionerna 1972:1605 och 1972:1606, båda motionerna
såvitt nu är i fråga, godkänner den inriktning som departementschefen
har angett,

F. beträffande det psykologiska försvaret godkänner vad departementschefen
har angett,

G. beträffande inriktningen av övrigt totalförsvar

1. avslår motionen 1972:1613 såvitt avser uttalande om de
fortsatta studierna inom övrigt totalförsvar,

2. godkänner den inriktning som departementschefen har
angett.

FöU1972:17

2. Ändrad grundutbildning m. m. för värnpliktiga

1 propositionen 1972:75 har Kungl. Maj:t (s. 125-187) föreslagit
riksdagen att dels anta inom försvarsdepartementet upprättade förslag till
lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967) och lag om ändring i lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst, dels godkänna de ändrade grunder för
bistånds- och katastrofutbildning av värnpliktiga m. fl. som departementschefen
har angett.

Propositionen

Försöksverksamhet m. m. inom värnpliktsutbildningen

Departementschefen erinrar om vad han i samband med förslag om
försvarets fortsatta inriktning har uttalat angående kostnaderna för
verksamheten inom huvudproduktionsområdet Ledning och förbandsverksamhet.
Dessa kan enligt hans mening inte tillåtas att växa i samma
omfattning som under senare år. En mycket restriktiv utgiftsprövning
måste ske beträffande såväl beslutade som planerade åtgärder inom
försvaret. Även om utbildningssektorn bör prioriteras vid fördelning av
tillgängliga resurser för försvaret måste enligt departementschefen alla
möjliga besparingar göras även inom denna sektor. Som tidigare har
redovisats avser han att begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillsätta
en utredning för att se över värnpliktsutbildningen. Departementschefen
framhåller att en sådan översyn inte får tas som motiv för att underlåta
försök till besparingar inom ramen för gällande värnpliktsutbildningssystem.

Nuvarande system för utbildning av värnpliktiga omfattar grundutbildning
och repetitionsutbildning. För värnpliktiga i allmänhet består
grundutbildningen av tre huvudkomponenter, nämligen allmänmilitär
utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning. Den allmänmilitära
utbildningen har samma innehåll för alla krigsmaktens värnpliktiga
och omfattar cirka tre månader fördelade över större delen av
utbildningstiden. Denna utbildning avser bl. a. att ge den värnpliktige
förmåga att dels ta hand om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre
förhållanden, dels försvara sig själv och den enhet inom vilken han verkar.
Befattningsutbildningen varierar tidsmässigt med hänsyn till utbildningsbehovet
för varje typ av krigsbefattning. För befälsuttagna innehåller
befattningsutbildningen också den befälsutbildning som är en förutsättning
för att dessa värnpliktiga skall kunna få övning i befälsföring under
den tillämpade förbandsutbildningen. Grundutbildningen avslutas med
grundläggande krigsförbandsutbildning - GKU-skedet som innebär
övningar i krigsorganiserade förband.

På grundval av behovet av utbildningstid som växlar för olika
befattningar såväl inom som mellan försvarsgrenarna delas de värnpliktiga
in i olika kategorier. Meniga värnpliktiga hänförs till någon av kategorierna
E, F och G, av vilka G har den kortaste tiden för grundutbildning.

FöU1972:17

För huvuddelen av de underofficersuttagna värnpliktiga vid armén är
grundutbildningen delad. In- och utryckningstider för utbildningen har så
långt möjligt anpassats till det civila utbildningsväsendets läsårsslut och
terminsstart. Den första delen av utbildningen äger sålunda rum under
juni—augusti. Återstående tolv månader av utbildningen fullgörs sammanhängande
med inryckning den 1 juni och utryckning den 31 maj följande
år.

Utbildningen till värnpliktig officer är frivillig och omfattar ytterligare
tre månader som normalt fullgörs sommaren efter avslutad underofficersutbildning.
Också utbildningen till reservofficer är frivillig och sker under
två somrar, den första resp. den tredje sommaren efter utbildningen till
värnpliktig officer.

Grundutbildningen som enligt värnpliktslagen (1941:967, omtryckt
1969:378) skall uppgå till minst 235 dagar omfattar för värnpliktiga som
tagits ut till meniga eller underbefäl högst 345 dagar vid armén och
kustartilleriet och högst 364 dagar vid flottan och flygvapnet. Vid flottan
och flygvapnet får dock grundutbildning för meniga och underbefäl i
särskilt kvalificerade befattningar utsträckas till 450 dagar. För underofficerare
omfattar grundutbildningen högst 450 dagar och för officerare
högst 540 dagar.

Med stöd av värnpliktslagen har Kungl. Maj:t i brev den 16 juni 1966
med provisoriska bestämmelser om värnpliktsutbildningen fastställt
längden för grundutbildningen för flertalet värnpliktiga.

Med anledning av överbefälhavarens förslag till programplaner för det
militära försvaret för perioden 1972/73 — 1976/77, förslag av chefen för
armén om modifierat värnpliktsutbildningssystem och yttrande av 1966
års värnpliktskommitté över dessa förslag har Kungl. Maj:t dels uppdragit
åt överbefälhavaren att lämna förslag rörande förändringar av grundutbildningen
för värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar, dels uppdragit åt
överbefälhavaren och värnpliktsverket att vidta de förberedelser som
behövs för att de ändringar i grundutbildningen som överbefälhavaren
föreslår så långt möjligt i sin helhet skall kunna tillämpas med böljan år
1972, dels bemyndigat departementschefen att göra erforderliga avsteg
från de av Kungl. Maj:t i brev den 16 juni 1966 meddelade provisoriska
bestämmelserna om värnpliktsutbildningen.

I enlighet med uppdraget har överbefälhavaren i januari 1972 lämnat
förslag rörande förändringar av grundutbildningen vid samtliga försvarsgrenar.
Förslaget grundar sig på Kungl. Maj:ts direktiv för uppdraget.
Huvudpunkterna i direktiven kan sammanfattas på följande sätt.

Allmän värnplikt och oförändrad värnpliktstid (18 — 47 år) skall
förutsättas. Kraven på långsiktsberedskap skall så långt möjligt vara
oförändrade. Enskilda och förband skall i krig vara användbara för sina
huvuduppgifter direkt efter mobilisering och utan kompletterande
utbildning. Nuvarande mobiliseringsberedskap skall kunna upprätthållas
och incidentberedskapen skall så långt möjligt bibehållas i nuvarande
omfattning. Kuppförsvarsberedskapen skall upprätthållas i huvudsak
inom ramen för långsiktsberedskapen. Repetitionsutbildning skall genom 4

Riksdagen 1972. 10 sami. Nr 17

Föll 1972:17

föras enligt principerna för värnpliktsutbildningen. Förbandsutbildning
och utbildning av värnpliktigt befäl skall prioriteras. Samtliga värnpliktiga
skall ges allmänmilitär utbildning enligt nuvarande principer. Studiesociala
samt arbetsmarknadsbetingade krav och önskemål skall så långt möjligt
beaktas. De underofficersuttagna värnpliktiga skall ges en sammanhängande
utbildning och konsekvenserna härav för den efterföljande utbildningen
av värnpliktiga officerare och reservofficerare beaktas. Antalet
tjänstgöringsdagar för grundutbildningen skall totalt för krigsmakten
årligen minskas med ca 1,5 milj.

Vid redovisningen av uppdraget understryker överbefälhavaren att den
minskning av tiden för och innehållet i grundutbildningen som föreslås
främst orsakas av de ekonomiska förutsättningar som bedöms komma att
gälla för krigsmakten under 1970-talet men också är en följd av
befälsläget. Fredsorganisationen kommer enligt överbefälhavaren fortlöpande
att granskas med företräde för de områden där personal tidigast
kan föras över från stabs- och förvaltningsområdena till utbildningssektorn.
Dessa åtgärder anses dock påverka utbildningseffekten relativt
långsamt. Av bl. a. detta skäl krävs effekthöjande åtgärder i fråga om
betingelserna i övrigt. Viss del av de medel som frigörs vid förkortning av
grundutbildningen bör därför avses för sådana åtgärder. Medel som
frigörs genom förkortningen av grundutbildningen vid marinen och
flygvapnet bör främst utnyttjas för att minska rådande eftersläpning
avseende repetitionsutbildningen.

Den förkortning av grundutbildningen som föreslås medför vid armén
och kustartilleriet främst en minskning av användbarheten hos såväl
enskilda soldater som krigsförband. Utbildningsmålen måste sänkas och
utbildningen måste mer än hittills inriktas på huvudtjänst och huvuduppgifter.
Den nuvarande långsiktsberedskapen vid armén och kustartilleriet
går ned i betydande grad. Även insatsberedskapen går ned. Vid flottan
och flygvapnet kommer enligt överbefälhavaren nedgången i den långsiktiga
beredskapen att bli mindre.

Överbefälhavarens förslag om förkortad grundutbildning vid samtliga
försvarsgrenar syftar till att minska kostnaderna för värnpliktsutbildningen
och har av honom ansetts böra prövas under utbildningsåren
1972/73 och 1973/74. Departementschefen har biträtt förslaget om en
försöksverksamhet och har vidtagit åtgärder för att försöken skall kunna
påbörjas med de värnpliktskontingenter som rycker in i juni 1972.
Försöken bör enligt hans mening pågå tills erforderligt underlag föreligger
för slutliga ställningstaganden.

I enlighet med det tidigare nämnda bemyndigandet att göra erforderliga
avsteg från bestämmelserna i Kungl. Maj:tsbrev den 16 juni 1966 har
departementschefen försöksvis förutbildningsåret 1972/73 dels i december
1971 beslutat om viss förkortning av grundutbildningen för flertalet
värnpliktiga vid armén, dels i februari 1972 beslutat om viss förkortning
av grundutbildningen för de underofficersuttagna värnpliktiga vid armén
och för flertalet värnpliktiga vid marinen och flygvapnet. Besluten
stämmer i huvudsak överens med överbefälhavarens förslag om modifie -

FöU1972:17

ring av tiden för grundutbildning. För arméns del innebär departementschefens
beslut att han har följt överbefälhavarens och arméchefens
förslag att för underbefälsuttagna och meniga värnpliktiga ta ett första
steg av förkortningen under nästa utbildningsår. Departementschefen
avser att senare medge de ytterligare avsteg från 1966 års brev som
behövs för att försöksverksamheten skall kunna fortsätta vid samtliga
försvarsgrenar. Försöksverksamheten bör enligt departementschefen bedrivas
i huvudsaklig överensstämmelse med överbefälhavarens förslag,
vilket bl. a. innebär att grundutbildningstiden för vissa värnpliktskategorier
kommer att understiga den i värnpliktslagen (1941:967) angivna
minsta tiden förgrundutbildning, 235 dagar.

Departementschefen har utgått från att den föreslagna utbildningen
bedrivs försöksvis intill dess slutlig ställning tas till ändringarna av
värnpliktsutbildningen i övrigt. Han räknar med att en minskning av
grundutbildningen för dessa värnpliktiga kan genomföras i full omfattning
fr. o. m. utbildningsåret 1973/74. För utbildningsåret 1972/73
kommer endast en utbildningsomgång att i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningens förslag fullgöra grundutbildning. Utbildningstidens
längd för de underofficersuttagna i denna omgång har bestämts till
ca tolv månader eller vad som gäller för flertalet underofficersuttagna vid
armén. För de underbefälsuttagna i denna omgång har utbildningstiden
fastställts till tio månader.

Förkortningen av grundutbildningen beräknas fr. o. m. utbildningsåret
1972/73 medföra en minskning av antalet tjänstgöringsdagar med ca 1,3
milj.

Med anledning av de ändrade tiderna för grundutbildningen kan det
enligt departementschefen i en del fall vara motiverat att vissa justeringar
görs i beloppen för utbildningspremier för att ändamålet med premierna
inte skall åsidosättas. Det bör enligt hans mening få ankomma på Kungl.
Majit att besluta om sådana ändringar som faller inom ramen för
nuvarande förmånssystem och som inte innebär ändring av dess grundprinciper.

Planerade reduceringar av grundutbildningstidens längd medför att
den sammanlagda tiden för utbildningen till värnpliktig officer och
reservofficer kommer att variera mer än i dag mellan försvarsgrenarna.
Detta kan påverka rekryteringen. Variationerna mellan försvarsgrenarna i
detta avseende bör enligt departementschefens mening kunna motivera
vissa justeringar av beloppen för premier för den frivilliga utbildningen.
Han anser att det bör ankomma på Kungl. Majit att besluta om sådana
förändringar beträffande utbildningspremier som inte är av principiell
karaktär.

FöU1972:17

Ändrad utbildningstid för vapenfria tjänstepliktiga

Med anledning av förslaget om reducering av tiden för grundutbildningen
av värnpliktiga föreslår departementschefen att även de vapenfria
tjänstepliktigas utbildningstid minskas. Han förordar att utbildningstiden
för huvuddelen av de vapenfria tjänstepliktiga minskas till 420 dagar, dvs.
ungefär lika lång sammanlagd utbildningstid som för huvuddelen av de
underbefälsuttagna värnpliktiga under försöksverksamheten. Utbildningstiderna
för vapenfria tjänstepliktiga föreslås i fortsättningen anges så att
de i likhet med vad som gäller för värnpliktiga med vapentjänst kan
anpassas till olika utbildningsbehov.

Ändrade grunder för bistånds- och katastrofutbildning av värnpliktiga
m. fl.

Enligt nuvarande bestämmelser omfattar grundutbildningen för dem
som fullgör bistånds- och katastrofutbildning 450 dagar och består av
inledande utbildning under 90 dagar, allmän biståndsutbildning under
250 dagar och katastrofutbildning under 110 dagar. Enligt departementschefens
mening bör grundutbildningen ha ett sådant innehåll att den
utgör grund för krigsplacering inom enbart civilförsvaret. Katastrofutbildningen
får enligt hans mening anses ge de färdigheter som krävs för att nå
detta syfte. Han förordar därför att den inledande utbildningen slopas
fr. o. m. utbildningsåret 1972/73. Härigenom bringas grundutbildningen
för dem som fullgör bistånds- och katastrofutbildning i överensstämmelse
med tjänstgöringstiden för huvuddelen av de underofficersuttagna värnpliktiga.

Motionen

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1972:1609 av
herr Hermansson m. fl. (vpk) såvitt avser hemställan att riksdagen hos
Kungl. Majit begär förslag om att värnpliktiga som beviljats vapenfri
tjänst får lika lång tjänstgöringstid som genomsnittligt gäller för andra
meniga värnpliktiga.

Utskottet

Departementschefen anser att en organisatorisk handlingsfrihet inom
det militära försvaret bör främjas genom att utbildningssektorn prioriteras
vid fördelning av tillgängliga resurser. Liksom försvarsutredningen
förordar han att man utreder olika alternativ beträffande värnpliktstjänstgöringen.
Utskottet har i det föregående tillstyrkt att värnpliktsutbildningen
blir föremål för en särskild utredning. En sådan har som nämnts
redan blivit tillkallad.

Försöksverksamheten under utbildningsåret 1972/73 innebär bl. a. att

Föll 1972:17

grundutbildningstiden för vissa värnpliktskategorier kommer att understiga
den i värnpliktslagen (1941:967) angivna minsta tiden för grundutbildning,
235 dagar. Kungl. Maj:t har därför föreslagit riksdagen att
antaga ett förslag om ändring i 27 § värnpliktslagen. Förslaget innebär att
den minsta tiden för grundutbildning bestäms till 200 dagar.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget till lag om ändring i
värnpliktslagen. Utskottet erinrar om att riksdagen i annat sammanhang
nyligen har antagit förslag om ändringar i 27 § värnpliktslagen (prop.
1972:44, FöU 1972:13, rskr 1972:166).

Med anledning av att tiden för grundutbildning av värnpliktiga
minskas föreslås också att utbildningstiden för de vapenfria tjänstepliktiga
reduceras. Departementschefen förordar att utbildningstiden för
huvuddelen av dessa minskas från 450 till 420 dagar. Denna tid motsvarar
ungefär den sammanlagda tiden för grundutbildning och repetitionsutbildning
för huvuddelen av de underbefälsuttagna värnpliktiga som
omfattas av försöksverksamheten. Kungl. Maj:ts förslag till lag om
ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst innebär att tjänstgöringsskyldigheten
bestäms till minst 400 och högst 450 dagar.

1 motionen 1972:1609 har hemställts, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära förslag om att värnpliktiga som
har beviljats vapenfri tjänst får lika lång tjänstgöringstid som genomsnittligt
gäller för andra meniga värnpliktiga.

Som 1971 års riksdag har uttalat (prop. 1971:88, FöU 1971:14, rskr
1971:144) bör vid bestämmande av utbildningstiden för vapenfria
tjänstepliktiga i första hand beaktas behovet av utbildning för avsedda
krigsuppgifter men också tillses att tiden inte blir så kort att det framstår
som om den vapenfrie får en särskild förmån utöver att hänsyn tas till
hans övertygelse och samvete. Den nu föreslagna ändringen innebär en
anpassning till tiden för värnpliktsutbildning under försöksverksamheten
och medger en anpassning till utbildningsbehovet för den vapenfrie.
Utskottet tillstyrker därför bifall till Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker
bifall till motionen 1972:1609 i denna del.

I propositionen föreslås även viss ändring beträffande bistånds- och
katastrofutbildningen av värnpliktiga m. fl. Enligt departementschefens
mening bör grundutbildningen för dem som fullgör bistånds- och
katastrofutbildning ha ett sådant innehåll att den utgör grund för
krigsplacering inom enbart civilförsvaret. Departementschefen förordar
att grundutbildningens inledande utbildning om 90 dagar skall utgå.
Under denna del av utbildningen har värnpliktiga avsetts få allmänmilitär
utbildning och vapenfria tjänstepliktiga en praktiskt inriktad utbildning.

Utskottet har inte något att erinra mot de ändrade grunder för
bistånds- och katastrofutbildning av värnpliktiga m. fl. som departementschefen
har angett.

FöU1972:17

Utskottet hemställer
att riksdagen

A. antar de vid propositionen 1972:75 fogade förslagen till

1. lag om ändring i värnpliktslagen (1941.961),

2. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

B. godkänner de ändrade grunder för bistånds- och katastrofutbildning
av värnpliktiga m. fl. som departementschefen
har angett,

C. avslår motionen 1972:1609 såvitt nu är i fråga.

FöU 1972:17

3. Förbättrade värnpliktsförmåner

I propositionen 1972:75 har Kungl. Majit (s. 188—192) föreslagit
riksdagen att dels godkänna vad departementschefen har förordat
beträffande förmåner åt värnpliktiga m. fl., dels anta ett inom försvarsdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i familjebidragsförordningen
(1946:99).

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motionsyrkanden,
nämligen

dels motionen 1972:952 av herr Gernandt (c) i vilken har hemställts
att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om snabbutredning av möjligheterna
att tillföra resurser vid militära utbildningsenheter för att göra
det möjligt att på ett mer intresseväckande och för framtiden stimulerande
sätt tillvarata tiden för fysisk träning under militärtjänstgöringen i för
folkhälsan positiv riktning,

dels motionen 1972:956 av herr Måbrink och fru Ryding (vpk) såvitt
avser hemställan att riksdagen uttalar sig för önskvärdheten av att
utredningen angående de värnpliktigas ekonomiska förmåner avger
delbetänkande och att förslag skyndsamt förelägges riksdagen för
ställningstagande och att de i motionen anförda synpunkterna överlämnas
till utredningen för beaktande,

dels motionen 1972:1609 av herr Hermansson m . fl. (vpk) såvitt avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Majit begär förslag om väsentliga
förbättringar av de värnpliktigas ekonomiska situation,

dels motionen 1972:1612 av herr Svanström m. fl. (c) i vilken har
hemställts att riksdagen måtte besluta

1. att fr. o. m. den 1 juli 1972 den kontanta dagsersättningen för

vanliga värnpliktiga höjs till 10 kr. per dag med motsvarande höjning för
andra kategorier,

2. att de sociala förmånerna förbättras från samma tidpunkt,

3. att åtgärder vidtages i syfte att öka demokratiseringssträvandena i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att lokalupprustningen ytterligare påskyndas och lokalerna arrangeras
så, att minsta möjliga kategoriuppspaltning samt tidsenlig förläggningsstandard
åstadkommes,

5. att staten medverkar till bildandet av en värnpliktsorganisation,

6. att värnpliktsriksdagen utrustas med ett permanent kansli,

7. att i den mån här föreslagna omdispositioner medför ökade
kostnader dessa täcks in genom begränsningar i materielinköp, utbildningstid
eller på annat sätt som vederbörande utskott kan finna lämpligt,
så att den sammanlagda kostnaden för försvaret under budgetåret
1972/73 kan hållas inom den kostnadsram som departementschefen
föreslagit.

FöU 1972:17

Utskottet

Förmåner åt värnpliktiga budgeteras och finansieras i det nya
budgeteringssystemet i princip under resp. försvarsgrens anslag till
ledning och förbandsverksamhet. Familjebidrag budgeteras dock under
anslaget Vissa ersättningar m. m. men finansieras till huvudsaklig del från
försvarsgrenens anslag till ledning och förbandsverksamhet. Återstoden,
som avser viss särskild hjälpverksamhet, finansieras från anslaget Vissa
ersättningar m. m.

Med ett försvar som bygger på allmän värnplikt är det naturligt att den
värnpliktiges förmåner under tjänstgöring tilldrar sig stort intresse. Som
riksdagen tidigare har uttalat (SU 1970:1 10 s. 7, rskr 1970:276) är det
angeläget att de olika värnpliktsförmånerna sammantagna ger den
värnpliktige förutsättningar att fullgöra tjänstgöringen och återgå till
civilt arbete utan annan uppoffring än den som värnplikten som sådan
innebär. Förmånerna bör då och då omprövas med hänsyn till prisutvecklingen
och den allmänna standardutvecklingen.

Departementschefen har lämnat en redogörelse för de förbättringar av
värnpliktsförmånerna som har genomförts under senare år.

Efter förslag från utredningen rörande systemet för förmåner åt
värnpliktiga m. fl. (jfr FöU 1972:1 s. 1) förordar departementschefen att
vissa provisoriska förbättringar av värnpliktsförmånerna genomförs inom
ramen för nuvarande system redan med ingången av budgetåret 1972/73.
Han ansluter sig därvid till utredningens uppfattning att förbättringarna i
huvudsak bör koncentreras på kontantförmånerna.

Förslaget innebär att penningbidragen åt värnpliktiga höjs med en
krona för dag. De kommer därvid i nu gällande tjänsteställningssystem att
utgå med följande belopp.

Tjänstcgrad eller tjänste-kiass	Under grund-utbildning	Under annan tjänstgöring enligt värn-pliktslagen än grundutbildning
Menig	7:-	10:-
Vicekorpral	8:75	10:-
Korpral	10:75	12:-
Furir	12:-	13:50
Överfurir, rustmästare	—	14:75
Sergeant	14:25	16:25
Fänrik, fanjunkare	17:—	19:50
Löjtnant, förvaltare	—	23:-
Kapten och högre	—	27:50

Beträffande familjebidrag föreslås att maximibeloppet för dag för
familjepenning för hustru, frånskild hustru och sådan familjemedlem som
i vissa fall förestår den värnpliktiges hushåll höjs från 12 till 15 kr. och
för annan familjemedlem från 7 till 8 kr. samt att maximibeloppet för
dag för näringsbidrag höjs från 40 till 50 kr. Vidare föreslås att 1,5 milj.
kr. avsätts för ytterligare utgivning av bostadsbidrag åt ensamstående
värnpliktig inom ramen för familjebidragsförordningens bestämmelser.

Förbättringarna föreslås genomföras den 1 juli 1972 och gälla även för
vissa civilförsvarspliktiga och andra som avlönas enligt samma grunder
som de värnpliktiga.

FöU 1972:17

Utskottet tillstyrker förslaget till förbättringar av värnpliktsförmånerna.
De utgiftsökningar som föranleds av förbättringarna beräknas
uppgå till ca 30 milj. kr. Utgiftsökningarna har beaktats vid beräkningen
av medelsbehovet under försvarsgrenarnas anslag till ledning och förbandsverksamhet
och av civilförsvarets anslag.

Utskottet har inte något att erinra mot de föreslagna ändringarna i
familjebidragsförordningen (1946:99).

Utskottet har heller inte något att erinra mot att ett genomförande av
förslaget om förkortad grundutbildning enligt beslut av Kungl. Maj.-t får
leda till vissa justeringar i bl. a. värnpliktsavlöningskungörelsen
(1970:676) beträffande beloppen m. m. för utbildningspremier och
tjänstgöringspremier för att ändamålet med premierna inte skall åsidosättas.
Ändringarna bör ske inom ramen för nuvarande förmånssystem
och med beaktande av dess grundprinciper.

Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. har
enligt sina direktiv att företa en allsidig utredning beträffande systemet
av förmåner vid obligatorisk tjänstgöring i fredstid vid totalförsvaret för
utbildning och övning liksom även vid inskrivning av värnpliktiga. Enligt
direktiven skall utredningen successivt överlämna resultat av principöverväganden
och därefter fortsätta med mera detaljerat utformade förslag.
Utredningen beräknar att kunna lämna principförslag under år 1972.

1 motionerna 1972:956, 1972:1609 och 1972:1612, sistnämnda
motion i det närmaste likalydande med motionen 1971:697 (jfr FöU
1971:1, 2 och 19, rskr 1971:60 och 61), har yrkats bl. a. ytterligare
förbättringar av de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner. Med
hänsyn till de förbättringar som utskottet nu tillstyrker och det arbete
som pågår i den särskilda utredningen bör nämnda motionsyrkanden inte
bifallas.

I motionen 1972:1612 finns även ett yrkande om att lokalupprustningen
skall påskyndas ytterligare m. m. Samma yrkande avslogs av 1971
års riksdag (FöU 1971:2, rskr 1971:61). 1 den av riksdagen godkända
staten för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1972/73 (prop.
1972:74, FöU 1972:12, rskr 1972:87) avses 35 milj. kr. för kasernrenoveringar.
Detta belopp medger även för nästa budgetår att kasernrenoveringar
sker i hög takt. Något uttalande av riksdagen är därför inte
påkallat med anledning av motionen 1972:1612 såvitt nu är i fråga.

Motioner om medinflytande för värnpliktiga m. m. behandlades av
1971 års riksdag, som därvid tog ställning bl. a. till yrkanden om åtgärder
i syfte att öka demokratiseringssträvandena, om att staten bör medverka
till bildandet av värnpliktsorganisation samt om att värnpliktsriksdagen
utrustas med ett permanent kansli. Försvarsutskottet ägnade dessa frågor
en ingående behandling. Motionsyrkandena avslogs av riksdagen (FöU
1971:19). Utskottet anser inte att något förhållande har inträffat som
motiverar ett annat ställningstagande. Motionen 1972:1612 bör alltså
avslås även i denna del.

Tankegångarna i motionen 1972:952 kan såvitt gäller värnpliktstjänstgöringen
sägas beröra såväl de värnpliktigas förmåner och trivsel som

FöU 1972:17

utbildningsförhållanden och utbildningstid för grundutbildning.

De värnpliktigas fysiska träning under grundutbildningen är viktig för
deras militära tjänstgöring och leder i många fall till ett bestående intresse
för fysisk aktivitet. Möjligheterna att i olika avseenden förbättra
betingelserna för fysisk träning är på ett avgörande sätt beroende av
tillgängliga resurser. De ansvariga myndigheterna strävar efter att åstadkomma
förbättringar inom ramen för dessa. Någon utredning i detta
ämne vill utskottet inte förorda.

Utskottet biträder alltså Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker bifall till
motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionen 1972:1612 såvitt avser ytterligare höjning av
penningbidrag och förbättring av sociala förmåner godkänner
vad departementschefen har förordat beträffande förmåner
åt värnpliktiga m. fl.,

2. antar det vid propositionen 1972:75 fogade förslaget till lag
om ändring i familjebidragsförordningen (1946:99),

3. avslår motionen 1972:952,

4. avslår motionerna 1972:956 och 1972:1609, båda motionerna
såvitt nu är i fråga,

5. avslår motionen 1972:1612 såvitt avser andra yrkanden än
om ytterligare höjning av penningbidrag och förbättring av
sociala förmåner.

FöU1972:17

4. Rainberäkningar för budgetåret 1972/73 m. m.

I propositionen 1972:75 har Kungl. Maj:t (s. 193-199) föreslagit
riksdagen att

1. för budgetåret 1972/73 fastställa utgiftsramen för det militära
försvaret till 6 95 1 705 000 kr. och för civilförsvaret till 126 800 000 kr.,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att vid behov medge överskridande av
civilförsvarets utgiftsram för budgetåret 1972/73 med ett belopp av högst
18 000 000 kr. för att fullfölja gjorda åtaganden beträffande bidrag till
skyddsrumsbyggande m. m.,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med de principer departementschefen
har redovisat justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1972/73 på grund av över- eller underutnyttjande av
utgiftsramen förbudgetåret 1971/72,

4. bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad departementschefen
har anfört under budgetåret 1972/73 medge överskridande av utgiftsramarna
för det militära försvaret och civilförsvaret om det behövs av
beredskaps- eller konjunkturskäl,

5. bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta sju ordinarie tjänster för
försvarsområdesbefälhavare på aktiv stat med beteckningen o,

6. bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad departementschefen
har anfört medge att tjänster för flottiljchef i Co 1 får finnas inrättade
utöver fastställd organisation.

I propositionen 1972:1 bilaga 6 har Kungl. Maj:t (s. 14-15 i utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 3 januari 1972)
föreslagit riksdagen att medge att det på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1962/63 anvisade reservationsanslaget Utredningar rörande
förflyttning av vissa förband från Järvafältet m. m. och det senast för
budgetåret 1967/68 under försvarets fastighetsfond uppförda investeringsanslaget
Markförvärv för nya förläggnings- och övningsområden för
Svea livgarde och Svea ingenjörregemente disponeras även under budgetåret
1972/73.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motionsyrkanden.

Beträffande det militära försvaret har utskottet behandlat dels

motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp)
såvitt avser hemställan att riksdagen beslutar, såvida i motionens
motivering förordat initiativ av utskottet under vårriksdagen ej tages, att
hemställa till Kungl. Maj:t om anslag för det militära försvaret på
tilläggsstat för budgetåret 1972/73 som erfordras för att de enligt
proposition nr 75 avsedda försvarsansträngningarna för samma budgetår
skall kunna uppnås,

Föll 1972:17

dels motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avser
hemställan att riksdagen måtte besluta

1. att för budgetåret 1972/73 fastställa utgiftsramen för det militära
försvaret till 7 186 705 000 kr., varav 110 000 000 kr. skall utgå som
kompensation för inträffade löne- och kostnadsökningar vartill hänsyn ej
tagits i propositionen, samt 125 000 000 kr. till kostnader för materielanskaffning
i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att utom ramen anvisa ett anslag om 7 700 000 kr. för rationaliseringsinvesteringar
i enlighet med vad i motionen anförts,

dels motionen 1972:1611 av herrar Romanus (fp) och Polstam (c)
såvitt avser hemställan att riksdagen beslutar höja utgiftsramen för det
militära försvaret för budgetåret 1972/73 med 120 milj. kr. i jämförelse
med förslaget i proposition 1972:75.

Beträffande civilförsvaret har utskottet behandlat

dels motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp)
såvitt avser hemställan

1. att riksdagen under förslagsanslaget G 1 för 1972/73 beviljar ett
anslag om 132 milj. kr. i stället för 112 milj. kr. och samtidigt beslutar
att den särskilt anvisade medelsförbrukningen om 30 milj. kr. under
budgetåren 1972/73 — 1974/75, varav 18 milj. kr. under budgetåret
1972/73, skall utgå, varigenom den totala medelsförbrukningen på
anslaget G 1 med 2 milj. kr. kommer att överskrida Kungl. Maj:ts förslag
för budgetåret 1972/73,

2. att riksdagen beslutar att utgifter för byggnadsinvesteringar inom
civilförsvarets fredsorganisation endast skall belasta ramen ettdera över
kapital- eller driftbudgeten,

dels motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avser
hemställan att riksdagen måtte besluta att fastställa utgiftsramen för
civilförsvaret till 134 300 000 kr., varav 7 500 000 kr. för utökad
anskaffning av skyddsmasker.

Utskottet

Det militära försvaret

Den av Kungl. Maj:t föreslagna utgiftsramen för budgetåret 1972/73
har beräknats med utgångspunkt i basbeloppet för innevarande budgetår.
Med justeringar enligt principerna för ramberäkning har räknats fram ett
slutligt basbelopp för budgetåret 1972/73 i prisläge februari 1971 om
6 470 milj. kr. Utgiftsramen i medelkostnadsläge för budgetåret (beräknat
utfall den 30 juni 1973) beräknas till 6 951 705 000 kr.

I motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp) har
föreslagits, att riksdagen beslutar, såvida i motionens motivering förordat
initiativ av utskottet under vårriksdagen inte tages, att hemställa till
Kungl. Maj:t om förslag till de anslag för det militära försvaret på
tilläggsstat för budgetåret 1972/73 som behövs för att försvarsansträngningarna
för samma budgetår som avses i propositionen 1972:75 skall

FöU 1972:17

kunna uppnås. Enligt motionärerna bör medel tillföras för att inte
materielanskaffning och utbildning skall få mindre omfattning än som
har varit avsett i nämnda proposition.

I motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) har hemställts att
riksdagen för budgetåret 1972/73 fastställer utgifsramen för det militära
försvaret till 7 186 705 000 kr., varav 110 milj. kr. skall utgå som
kompensation för inträffade löne- och kostnadsökningar vartill hänsyn
inte har tagits i propositionen, samt 125 milj. kr. till kostnader för
materielanskaffning i enlighet med vad i motionen har anförts. Ökningen
i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag behövs enligt motionärerna för att
undvika en betydande del av de skadeverkningar för försvarsplaneringen
som de förutser och för att motverka negativa effekter på sysselsättningen.
I motionen 1972:161 1 av herrar Romanus (fp) och Polstam (c)
har med liknande motivering hemställts att utgiftsramen ökas med 120
milj. kr. i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag.

Förslag om medel till det militära försvaret på tilläggsstat har
förekommit som ett led i prisregleringen, i de fall prisregleringsanslaget
med hänsyn till prisutvecklingen inte har räckt till. Ytterligare medel har
därmed rymts inom den avsedda utgiftsramen (utfallet vid budgetårets
slut). I systemet med utgiftsramar förutsätter förslag om medel på
tilläggsstat i andra fall att beslut fattas om att motsvarande belopp skall
dras av från utgiftsramen för det innevarande eller ett senare budgetår.
Någon ändring av utgiftsram under löpande budgetår av säkerhetspolitiska
skäl eller konjunkturskäl behövs inte om riksdagen lämnar det
bemyndigande att medge överskridande av utgiftsram som Kungl. Maj :t
har föreslagit. Utskottet, som förutsätter att departementschefens beräkning
av utgiftsramen motsvarar det sammanlagda medelsbehovet för
den verksamhet som enligt propositionen avses för nästa budgetår,
avstyrker bifall till motionen 1972:1605 i denna del.

Som departementschefen har anfört (prop. 1972:75 s. 116) måste
störningar i form av kostnadsförändringar beaktas i planeringen. Utskottet
återkommer till den beredskap som bör finnas för att vid behov
öka sysselsättningen. 1 detta sammanhang vill utskottet liksom beträffande
motionen 1972:1605 konstatera att all den verksamhet som avses äga
rum under nästa budgetår med god hushållning bör kunna bedrivas inom
den föreslagna utgiftsramen. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av
kravet på återhållsamhet med statsutgifterna avstyrker utskottet bifall till
motionerna 1972:1606 och 1972:1611 såvitt nu är i fråga. Beträffande
yrkandet i motionen 1972:1606 om en ökning av anslag till materielanskaffning
m. m. återkommer utskottet under varje berört anslag.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj.ts
förslag till utgiftsram för det militära försvaret.

I motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) har även hemställts
att riksdagen utöver utgiftsramen skall anvisa ett anslag av 7,7 milj. kr.
för rationaliseringsinvesteringar. Av motiveringen framgår att motionärerna
närmast förordar en rörlig kredit för investeringar i rationaliseringssyfte.

FöU 1972:17

Utskottet har beträffande inriktningen av det militära försvaret
uttalat, att särskilda åtgärder kan behöva vidtas för att underlätta den
rationaliseringsverksamhet som pågår och planeras. I första hand bör
enligt utskottets mening övervägas att tillhandahålla en rörlig kredit för
sådana investeringar som är kapitalkrävande men ger god rationaliseringseffekt.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att lämna förslag i denna fråga.
Vad utskottet har anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Civilförsvaret

Kungl. Maj:t föreslår att för civilförsvaret skall — såvitt gäller
utgifterna i statsbudgeten — bestämmas en utgiftsram för budgetåret
1972/73 om 1 26,8 milj. kr., varav 118 milj. kr. utgör basbelopp och 8,8
milj. kr. motsvarar beräknad priskompensation från prisläge februari
1971 till medelkostnadsläget för budgetåret 1972/73.

Till följd av svårigheterna att beräkna utgifterna för bidrag till
skyddsrumsbyggande har Kungl. Maj:t föreslagit ett bemyndigande att
vid behov medge överskridande av civilförsvarets utgiftsram för budgetåret
1972/73 med högst 18 milj. kr. för att fullfölja gjorda åtaganden
beträffande bidrag till skyddsrumsbyggande m. m.

I samband med att en utgiftsram införs även för civilförsvaret bör som
departementschefen har uttalat tillämpas samma metod för prisreglering
som beträffande det militära försvaret. Ett särskilt anslag för reglering av
prisstegringar för civilförsvaret bör föras upp i riksstaten.

1 motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp) har
lämnats förslag som innebär att riksdagen skall bestämma basbeloppet för
civilförsvarets utgiftsram till 138 milj. kr. i stället för 118 milj. kr. Av
basbeloppet skall 132 milj. kr. avses för civilförsvarets anslag i driftbudgeten.
Något bemyndigande att överskrida utgiftsramen skulle i så fall
inte beslutas.

1 motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) har i denna del
föreslagits att basbeloppet skall ökas med 7,5 milj. kr. i förhållande till
Kungl. Maj:ts förslag. Ökningen bör enligt motionärerna avses för
ytterligare anskaffning av skyddsmasker.

I motionerna uttalas farhågor om allvarliga konsekvenser för civilförsvaret
om man inte ökar den ekonomiska ramen för nästa budgetår. 1
motionen 1972:1605 pekas särskilt på konsekvenser för utbildningsverksamheten
och för civilförsvarets beredskap och uthållighet. I motionen
1972:1606 hävdas att takten för anskaffning av skyddsmasker blir lägre
än önskvärt.

Utskottet anser att den av Kungl. Maj:t föreslagna utgiftsramen jämte
bemyndigandet att för visst ändamål överskrida ramen inte motiverar
några farhågor av det slag som har uttryckts i motionerna. Vid övergång
till en utgiftsram krävs alltid ökad kontroll av medelsförbrukning och
likviditetsläge. Utgiftsramar skall som förut nämnts fastställas årligen och
det är alltså möjligt att redan för budgetåret 1973/74 öka medelstilldelningen
om detta skulle visa sig önskvärt. Motionerna 1972:1605 och

FöU 1972:17

1972:1606 bör därför inte bifallas såvitt nu är i fråga. Utskottet
återkommer till frågan om anskaffning av skyddsmasker.

I motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp) har
vidare hemställts att utgifter för byggnadsinvesteringar inom civilförsvarets
fred sorganisation endast skall belasta utgiftsramen ettdera över
kapital- eller driftbudgeten.

Kungl. Maj:ts förslag förutsätter i denna del att civilförsvaret i likhet
med vad som gäller för det militära försvaret skall betala byggnadsinvesteringar
med sitt rambundna anslag i kapitalbudgeten utan hinder av att de
hyror för nyttjande av lokaler som debiteras civilförsvaret och betalas
med anslaget i driftbudgeten inkluderar avskrivningar på gjorda investeringar.
Enligt vad utskottet har inhämtat uppgår avskrivningsmedlen
under budgetåret 1972/73 till ca 6 milj. kr. Utgiftsramarna för det
militära försvaret har sedan länge beräknats med hänsyn till detta system,
som sammanhänger med ordningen med särskilda fastighetsfonder.
Utskottet har inhämtat att ramberäkningen för civilförsvaret har grundats
på att samma system skall tillämpas. Utskottet kan därför inte biträda
motionen 1972:1605 i denna del.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
förslag till utgiftsram för civilförsvaret och till bemyndigande för Kungl.
Maj:t att vid behov medge överskridande av utgiftsramen med högst 18
milj. kr.

Beräkning och jämkning av utgiftsramar

Beträffande kostnaderna för att flytta de myndigheter inom försvaret
som berörs av den beslutade omlokaliseringen av viss statlig verksamhet
har departementschefen uttalat (prop. 1972:1 bil. 6 s. 11) att kostnaderna
för denna verksamhet bör belasta den militära utgiftsramen
endast såvitt gäller förberedelserna för omlokaliseringen inom organisationskommittéer
och andra organ. Utskottet har samma mening. Kostnaderna
för erforderliga investeringar, flyttningar och särskilda förmåner
till personal bör alltså beräknas utanför aktuell utgiftsram. Utskottet vill i
anslutning till detta erinra om att 1971 års riksdag har uttalat (FöU
1971:23, rskr 1971:345) att för uppkommande behov, som inte har
kunnat förutses, i princip bör anvisas medel utöver särskilt beräknade
ekonomiska ramar.

Den särskilda bistånds- och katastrofutbildningen påbörjas nästa
budgetår. Som elever antas värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och
kvinnor. Utbildningen bör leda till krigsplacering inom främst civilförsvaret.
Förslag om bestridande av utgifterna för utbildningen har nu
lämnats riksdagen (jfr prop. 1970:162 s. 45--46, SU 1970:221, rskr
1970:436). Utskottet godtar att utgifterna för utbildningen under nästa
budgetår, sammanlagt ca 4,2 milj. kr., beräknas inom utgiftsramen för
det militära försvaret. För tid därefter bör dock utgifter för biståndsutbildningsnämnden
och utbildningen inte belasta det militära försvarets
utgiftsram. Vad utskottet har anfört borges Kungl. Maj:t till känna.

Föll 1972:17

Av arbetsmarknadsstyrelsen disponerade medel för sysselsättningsstimulerande
åtgärder har under en följd av år i vissa fall ställts till
förfogande för betalning av byggnadsarbeten, materiel m. m. för det
militära försvaret. Sådana medel bör som departementschefen har uttalat
få disponeras utöver utgiftsramen för det militära försvaret till ett belopp
av högst 20 milj. kr. för budgetår.

Enligt 1968 års försvarsbeslut (prop. 1968:1 10 s. 74, SU 1968:122 s.
8, rskr 1968:281) får Kungl. Maj:t anpassa utgiftsramen för det militära
försvaret för visst budgetår till ändrade konjunkturpolitiska och utrikespolitiska
förutsättningar. Utskottet har inte något att erinra mot att
riksdagen nu ger Kungl. Maj:t det föreslagna bemyndigandet att under
budgetåret 1972/73 medge överskridande av utgiftsramarna för det
militära försvaret och civilförsvaret om det behövs av beredskaps- eller
konjunkturskäl. Jämkningar av konjunkturpolitiska skäl bör liksom
hittills skett beträffande det militära försvaret få regleras genom
motsvarande justering av resp. utgiftsram för ett eller flera efterföljande
budgetår.

Utskottet vill i detta sammanhang ytterligare beröra beredskapen för
att vid behov öka sysselsättningen, i första hand genom andra åtgärder än
sådana som förutsätter att den allmänna beredskapsstaten sätts i kraft.

Den justering av utgiftsramen för det militära försvaret för innevarande
budgetår som 1971 års riksdag beslöt av samhällsekonomiska
skäl (prop. 1971:1 bil. 6 s. 13, FöU 1971:9 s. 2—4, rskr 1971:140) har
återtagits genom sysselsättningsstimulerande åtgärder under budgetåret.
Utgifterna för sådana åtgärder har överstigit det sammanlagda beloppet
av ramjusteringen och det nämnda maximibeloppet om 20 milj. kr. (för
sysselsättningsstimulerande åtgärder) med ca 90 milj. kr. I enlighet med
vad utskottet i det föregående har tillstyrkt bör ske motsvarande
justering av utgiftsramen för det militära försvaret för ett eller flera
efterföljande budgetår.

Myndigheterna inom försvaret har i enlighet med lämnade direktiv
redovisat åtgärder som medger att medelsförbrukningen under nästa
budgetår av konjunkturskäl kan ökas eller minskas med 150 milj. kr.
inom det militära försvaret och med 8 milj. kr. inom civilförsvaret.
Motsvarande anvisningar har lämnats för budgetåret 1973/74 (200 resp. 8
milj. kr.). Med denna form av beredskap och genom andra åtgärder bör
motverkas att förändringar i efterfrågan på tjänster, inom särskilt
materielunderhållssektorn, leder till snabba förändringar av personalbehovet.
Utskottet räknar dock med att det mäste ske en anpassning av
resurserna för materielunderhåll till de riktlinjer som kommer att beslutas
för det militära försvarets fortsatta inriktning.

De omställningar av produktionen för materielunderhåll m. m. som
kan bli nödvändiga måste enligt utskottets mening ske så att man
tillgodoser behovet av underhållsresurser på både kort och lång sikt,
särskilt för materiel i avancerade vapensystem.

Om minskning av personalbehovet vid försvarets eller de statliga
företagens verkstäder inte kan undvikas bör i största möjliga utsträckning

FöU 1972:17

tillämpas likartade regler för de åtgärder som blir aktuella att sätta in vid
de båda slagen av verkstäder.

Det föreligger vissa svårigheter att få utgifterna för visst budgetår att
helt stämma överens med ramarna för detta budgetår. Detta hänger
samman bl. a. med osäkerheten beträffande exakta leveranstidpunkter
för materiel. Avvikelserna mellan avsedda och faktiska utgifter rör
förhållandevis små belopp. En viss kommunikation mellan utgiftsramarna
för två på varandra följande budgetår bör som departementschefen har
uttalat betraktas som naturlig med hänsyn till förekommande förskjutningar
i betalningsströmmarna. Utskottet har inte något att erinra mot
att ett över- eller underutnyttjande av utgiftsram för visst budgetår redan
för nästkommande budgetår påverkar motsvarande ugiftsram, i stället för
att som nu beaktas först i ramberäkningen för därpå följande budgetår.
Utskottet tillstyrker det av Kungl. Maj:t föreslagna bemyndigandet för
budgetåret 1972/73.

Kostnaderna för avbrutna projekteringar av byggnadsföretag bör
liksom hittills skett i fråga om det militära försvaret slutligt belasta resp.
utgiftsram (jfr prop. 1967:1 bil. 6 s. 20, SU 1967:102, rskr 1967:250).

Beredskapsåtgärder

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag och med vad utskottet har uttalat
i det föregående bör Kungl. Maj:t bemyndigas att överskrida utgiftsramarna
för det militära försvaret och civilförsvaret såväl i samband med
att beredskapsstaten för försvarsväsendet sätts i kraft, dvs. vid krigsfara
eller krig, som för att medge förstärkningar av den personella beredskapen
i andra situationer än direkt krigsfara eller krig.

Vissa frågor med anledning av höjning av pensionsåldern för viss militär
och civilmilitär personal

I samband med höjningen av pensionsåldern för viss militär och
civilmilitär personal kommer sju arvodestjänster för försvarsområdesbefälhavare
att dras in och samma antal ordinarie tjänster för försvarsområdesbefälhavare
på aktiv stat att behöva inrättas. Vidare har
pensionsåldern för flottiljchefer i Co 1 vid flygvapnet höjts från 55 till 60
år. Fråga kan uppkomma att utöver fastställd organisation behöva inrätta
tjänst för flottiljchef i Co 1 för att utnyttjas för arbetsuppgifter enligt
Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. Utskottet har inte något att erinra
mot att riksdagen ger Kungl. Maj.t bemyndigande att inrätta nu nämnda
tjänster.

5 Riksdagen 1972. 10 sami Nr 17

FöU 1972:17

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

A. beträffande ramberäkningen för det militära försvaret

1. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
har anfört med anledning av motionen 1972:1606 såvitt avser
anslag för rationaliseringsinvesteringar,

2. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna
1972:1606 och 1972:1611, båda motionerna såvitt
nu är i fråga, för budgetåret 1972/73 fastställer utgiftsramen
till 6 951 705 000 kr.,

3. avslår motionen 1972:1605 såvitt avser anslag på tilläggsstat
för budgetåret 1972/73,

B. beträffande ramberäkningen för civilförsvaret

1. avslår motionen 1972:1605 såvitt avser utgifter för
byggnadsinvesteringar,

2. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionerna 1972:1605 och 1972:1606, båda motionerna
såvitt nu är i fråga, för budgetåret 1972/73 fastställer
utgiftsramen till 126 800 000 kr.,

3. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionen 1972:1605 såvitt nu är i fråga bemyndigar Kungl.
Maj:t att vid behov medge överskridande av civilförsvarets
utgiftsram för budgetåret 1972/73 med ett belopp av högst
18 000 000 kr. för att fullfölja gjorda åtaganden beträffande
bidrag till skyddsrumsbyggande m. m.,

C. beträffande beräkning och jämkning av utgiftsramar

1. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
har anfört om utgifter för den särskilda bistånds- och
katastrofutbild ninge n,

2. bemyndigar Kungl. Maj :t att i enlighet med de principer
som departementschefen har redovisat justera utgiftsramen
för det militära försvaret för budgetåret 1972/73 på grund av
över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret
1971/72,

3. bemyndigar Kungl. Maj :t att i enlighet med vad departementschefen
har anfört under budgetåret 1972/73 medge
överskridande av utgiftsramarna för det militära försvaret och
civilförsvaret om det behövs av beredskaps- eller konjunkturskäl,

D. beträffande vissa frågor med anledning av pensionsåldershöjning 1.

bemyndigar Kungl. Maj:t att inrätta sju ordinarie tjänster
för försvarsområdesbefälhavare på aktiv stat med beteckningen
o,

FöU1972:17

2. bemyndigar Kungl. Maj:t att i enlighet med vad departementschefen
har anfört medge att tjänster för flottiljchef i
Co 1 får finnas inrättade utöver fastställd organisation,

E. beträffande utnyttjande av äldre anslag medger att det på
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1962/63 anvisade
reservationsanslaget Utredningar rörande förflyttning av vissa
förband från Järvafältet m. m. och det senast förbudgetåret
1967/68 under försvarets fastighetsfond uppförda investeringsanslaget
Markförvärv för nya förläggnings- och övningsområden
för Svea livgarde och Svea ingenjörregemente
disponeras även under budgetåret 1972/73.

FöU 1972:17

5. Anslagsfrågor

Fr. o. m. budgetåret 1972/73 skall — som förut nämnts — inom det
militära försvaret och civilförsvaret tillämpas ett nytt system för
planering och budgetering. Utgångspunkten i systemet är särskilda studier
av den internationella utvecklingen och av det svenska samhällets
förändring (jfr prop. 1972:45, FöU 1972:15, rskr 1972:184). 1 perspektivplaner
redovisas olika alternativ för framtida försvarsutformningar
samt handlingsvägar och möjligheter att nå dessa. För handlandet på kort
sikt upprättas handlingsprogram i form av femåriga rullande programplaner.
Underlag för statsmakternas ställningstaganden till särskilt resurskrävande
objekt, t. ex. nya vapensystem och stora organisatoriska
förändringar, redovisas i s. k. systemplaner.

Utmärkande för det nya systemet är att planering och budgetering i
stor utsträckning inriktas mot krigsförbanden, varvid förband med
samma eller likartade uppgifter förs samman till delprogram. För
budgeteringen förs delprogrammen samman till organisatoriska huvudprogram
som knyter an till nuvarande ansvarsförhållanden inom försvaret.
Dessa huvudprogram tillgodoser främst kraven från ansvars-, produktions-
och resurstilldelningssynpunkt. För den långsiktiga planeringen
förs delprogrammen samman till awägningsprogram på ett sådant sätt att
de avgränsar de väsentligaste strategiska funktionerna inom försvaret (jfr
s. 38).

I den organisatoriska programindelningen utgör de tre försvarsgrenarna
var sitt huvudprogram. Den centrala ledningen i krig och fred förs
samman till ett huvudprogram. Gemensamma myndigheter och funktioner
för hela försvaret förs samman till ett annat huvudprogram. Det
militära försvarets ekonomiska ram omfattar därmed fem organisatoriska
huvudprogram. Civilförsvaret utgör ett sjätte huvudprogram.

Verksamheten indelas i produktionsområden. Följande fyra huvudproduktionsområden
tillämpas:

1. Ledning och förbandsverksamhet

2. Materielanskaffning

3. Anskaffning av anläggningar m. m.

4. Forskning och utveckling

För organisatoriska program har utsetts programansvariga myndigheter
och för varje produktionsområde en eller i vissa fall flera
produktionsansvariga myndigheter. I många fall vilar båda typerna av
ansvar på en och samma myndighet.

Övergången till det nya budgeteringssystemet innebär stora förändringar
beträffande indelningen i anslag. I driftbudgeten utgör vart och ett
av de sex organisatoriska huvudprogrammen en särskild avdelning och till
dessa kommer ytterligare två avdelningar som inte omfattas av verksamheten
under huvudprogrammen. Driftbudgeten disponeras i stort på
följande sätt:

A. Försvarsdepartementet m. m.

B. Arméförband

Föll 1972:17

C. Marinförband

D. Flygvapenförband

E. Central och högre regional ledning

F. Gemensamma myndigheter och funktioner

G. Civilförsvar

H. Övrig verksamhet

Under A—F och H är varje anslag i princip hänfört till något av de fyra
produktionsområdena. Under G förekommer endast ett anslag och detta
täcker alla de produktionsområden för civilförsvaret som berör driftbudgeten.
Alla kapitalbudgetanslag (investeringsanslag) hänförs till produktionsområdet
Anskaffning av anläggningar m. m.

För genomförande av verksamheten skall tillämpas ett uppdragssystem.
Av riksdagen beviljade anslag omvandlas av Kungl. Maj:t till
uppdrag som avgränsas med hänsyn till indelningen i program och
produktionsområden. Uppdrag som lämnas av Kungl. Maj.t till produktionsmyndighet
kallas primäruppdrag. Uppdrag, som har en produktionsmyndighet
eller annan verkställande myndighet som avsändare och en
produktionsmyndighet eller annan verkställande myndighet som mottagare,
benämnes sekundäruppdrag.

I avvaktan på försvarsutredningens betänkande fördes i propositionen
1972:1 (bil. 6) 34 av 70 anslag upp med beräknade belopp. I det följande
behandlar utskottet de förslag till anslag som har lagts fram i propositionen
1972:75 samt fem förslag till anslag som togs upp i statsverkspropositionen
men beträffande vilka behandlingen har uppskjutits (jfr FöU
1972:5, rskr 1972:26).

De av Kungl. Maj.t föreslagna anslagen för budgetåret 1972/73
fördelar sig på huvudprogram m. m. och huvudproduktionsområden på
sätt som framgår av sammanställning i proposition 1972:75 (s.
201-202). En motsvarande beräkning för innevarande budgetår finns
redovisad i propositionen 1971:110 (s. 58). Det föreligger emellertid vissa
avvikelser som gör att sammanställningarna inte är direkt jämförbara. 1
tabellen för 1971/72 har inte prisregleringsmedlen medräknats. Inte
heller har där i ersättningsanslagen till fastighetsfonderna inkluderats
avskrivningar och medel som motsvarar förräntningskrav.

För att få mera jämförbara belopp har i nedanstående sammanställning
de föreslagna utgiftsramarna för 1972/73 reducerats med prisregleringsmedel
samt med medel för räntor och avskrivningar. Sammanställningen
visar förändringarna i stort beträffande fördelningen på huvudproduktionsområden.
Beloppen (milj. kr.) avser löpande priser. Förbudgetåret
1971/72 avses prisläget i maj 1970 (löneläge 1970) och för
budgetåret 1972/73 prisläget i februari 1971 (löneläge 1971).

FöU 1972:17

	1971/72	1972/73	Ändring
Militära försvaret
Ledning och förbandsverksamhet	3 399	3 577	178
Materielanskaffning	1 937	1 762	- 175
Anskaffning av anläggningar m. m.	267	402	135
Forskning och utveckling	431	603	172
Civilförsvaret
Ledning och förbandsverksamhet	46	65	19
Materielanskaffning	25	30	5
Anskaffning av anläggningar m. m.	43	22	- 21
Forskning och utveckling	1	1	-
Övrig verksamhet
Ledning och förbandsverksamhet	12	10	2
Materielanskaffning	6	5	1
Anskaffning av anläggningar m. m.	1	4	3
Forskning och utveckling	17	2	- 15
Totalt	6 185	6 483	298

I propositionen 1972:75 förekommer också (s. 202) en sammanställning
som visar fördelningen av utgiftsramarna på huvudprogram m. m.
och utgiftsslag. En motsvarande beräkning för innevarande budgetår finns
intagen i propositionen 1971:110 (s. 59). För att beloppen skall bli mera
jämförbara bör även i detta fall de föreslagna utgiftsramarna för 1972/73
reduceras med prisregleringsmedel samt med medel för räntor och
avskrivningar. Nedanstående sammanställning visar förändringarna (milj.
kr. och förut angivna prislägen) när det gäller fördelningen på utgiftsslag.

	1971/72	1972/73	Ändring
Militära försvaret
Personalkostnader	1 893	2 068	175
Värnpliktsförmåner	322	382	60
Materiel och tjänster m. m.	3 819	3 894	75
Civilförsvaret
Personalkostnader	27	28	1
Värnpliktsförmåner	9	8	1
Materiel och tjänster m. m.	79	82	3
Övrig verksamhet
Personalkostnader	17	8	- 9
Värnpliktsförmåner	-	-	-
Materiel och tjänster m. m.	19	13	6
Totalt	6 185	6 483	298

De beställningsbemyndiganden som lämnas av riksdagen medför rätt
för Kungl. Maj:t att medge beställningar som helt eller delvis föranleder
betalningsutfall under senare budgetår än det när beställningen sker.
Även i fortsättningen behöver läggas ut beställningar för vilka betalningen
faller på ett senare budgetår. Vid utnyttjande för materielanskaffning
m. m. av den särskilda tekniken med beställningsbemyndigande för varje
disposition av medel måste liksom tidigare förekomma prisomräkning av
berny ndigandena.

Alla anslag i driftbudgeten utom anslaget till extra utgifter blir i
fortsättningen uppförda som förslagsanslag. Som framgår av propositionen
1972:1 bilaga 22 (FöU 1972:7, rskr 1972:28) och propositionen

Föll 1972:17

1972:75 (s. 197) finns det därför inte längre behov av att i beredskapsstaten
för försvarsväsendet — med ett undantag — på driftbudgetsidan
föra upp medel för ändamål inom försvarsdepartementets versamhetsområde.
Utskottet har i det föregående tillstyrkt att riksdagen i stället
bemyndigar Kungl. Maj:t att medge överskridande av utgiftsramarna för
det militära försvaret och civilförsvaret om det behövs av beredskapseller
konjunkturskäl.

Kvarvarande behållningar på de rambundna reservationsanslagen i
nuvarande system avses — som framgår av propositionen 1972:1 bilaga 6
(s. 14) — tillföras budgetutjämningsfonden.

Detta får utskottet här

anmäla.

FJÄRDE HUVUDTITELN
Försvarsdepartementet m. m.

6. Försvarsdepartementet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i
propositionen 1972:1 bilaga 6 (punkt Al s. 16 i utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 3 januari 1972) och hemställer

att riksdagen till Försvarsdepartementet förbudgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 9 610 000 kr.

7. Vissa nämnder m. m. I propositionen 1972:1 bilaga 6 (punkt A 2 s.
16-19) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till Vissa nämnder m. m.
för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 9 630 000 kr.

Utskottet. Från anslaget bestrids utgifter för ett stort antal nämnder
m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Från anslaget
utgår vidare bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar och till
Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum.

Den särskilda bistånds- och katastrofutbildningen av värnpliktiga m. fl.
påbörjas omkring den 1 juli 1972 och förläggs i huvudsak till Sandö inom
Kramfors kommunblock. För utbildningen har medel beräknats under
detta anslag. Totalkostnaden för nästa budgetår uppgår till ca 4,2 milj.
kr. Häri ingår bl. a. medel för beräknad ersättning till civilförsvarsstyrelsen
och socialstyrelsen för utbildning som dessa myndigheter skall
ombesörja.

I beräkningen av medelsbehovet ingår även ett engångsbelopp om
260 000 kr. för upprustning av byggnader och komplettering av
inventarier m. m. vid Gällöfsta kurscentrum.

Med erinran om vad utskottet har anfört beträffande utgifter för bistånds-
och katastrofutbildningen tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer

att riksdagen till Vissa nämnder m. m. för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 9 630 000 kr.

Föll 1972:17

8. Kommittér m. m. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker Kungl. Majrts
förslag i propositionen 1972:1 bilaga 6 (punkterna A 3 och A 4 s.
19-20) och hemställer

att riksdagen förbudgetåret 1972/73 anvisar

1. till Kommittéer m. m. ett förslagsanslag av 4 200 000 kr.,

2. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 900 000 kr.

9. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret. I propositionen
1972:75 (punkt A 5 s. 204—206 i utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 18 februari 1972) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för
budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 480 000 000 kr.

Utskottet. Anslaget avses för att täcka sådana pris- och löneökningar
under anslag inom utgiftsramen för det militära försvaret som inträffar
från den tidpunkt i vars prisläge anslagen har beräknats intill utgången av
det budgetår för vilket de har anvisats.

Eftersom de flesta anslagen i det nya budgetsystemet är förslagsanslag
kommer Kungl. Maj:ts prisregleringsbeslut fortsättningsvis i regel att få
formen av medgivanden att överskrida anslag. Belastningen kommer alltså
att ske på berörda förslagsanslag och inte på anslaget till reglering av
prisstegringar. Detta får därför karaktären av täckningsanslag som inte
belastas.

Prisregleringen sker enligt riksdagens beslut (prop. 1969:1 bil. 6 s. 14,
SU 1969:4, rskr 1969:4) fr. o. m. budgetåret 1969/70 på grundval av
nettoprisindex.

För innevarande budgetår har till prisreglering inom det militära
försvaret anvisats ett obetecknat anslag av 395 milj. kr., vilket i stort
motsvarar en prisutveckling med 7 procentenheter. Hittills beräknade
indextal för nettoprisindex (maj 1970 = 100) utgör för augusti 1971
104,44, för november 1971 105,57 och för februari 1972 108,16.
Indextal skall beräknas även för maj 1972. Medeltalet för dessa fyra
tidpunkter kommer att visa om det för budgetåret anvisade prisregleringsanslaget
kommer att räcka.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj.ts förslag till anslag för budgetåret
1972/73 och hemställer

att riksdagen till Reglering av prisstegringar för det militära
försvaret för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av
480 000 000 kr.

10. Reglering av prisstegringar för civilförsvaret. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972:75 (punkt A 6 s. 206) och
hemställer

att riksdagen till Reglering av prisstegringar för civilförsvaret för
budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 8 800 000
kr.

FöU 1972:17

Arméförband

11. Programplan för perioden 1972/73—1976/77. Kungl. Majit har i propositionen
1972:75 (s. 207-211) gett riksdagen till känna vad departementschefen
har anfört beträffande programplanen för huvudprogrammet
Arméförband.

Programmyndighet för huvudprogrammet är chefen för armén. Huvudprogrammet
omfattar följande delprogram.

1.1 Fördelningsförband m. m.

1.2 Infanteribrigad m. m.

1.3 Norrlandsbrigad m. m.

1.4 Pansarbrigad m. m.

1.5 Centrala och högre regionala lednings- och underhållsförband

1.6 Lokalförsvarsförband

1.7 Hemvärnet

1.99 Gemensamma produktionsresurser

Verksamheten under huvudprogrammet har budgeterats på ett antal
primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena för det militära försvaret.
Finansieringen sker från följande anslag.

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
B 2. Arméförband: Materielanskaffning

B 3. Arméförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner
B 4. Arméförband: Forskning och utveckling
III 1. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

Utskottet. Departementschefen lämnar i propositionen en översiktlig
redogörelse för hur de i huvudprogrammet ingående delprogrammen
enligt hans mening bör utvecklas under programplaneperioden. Utskottet,
som i det föregående har redovisat sina ställningstaganden beträffande
det militära försvarets fortsatta inriktning, har inte funnit anledning
till erinran mot vad departementschefen har anfört. Utskottet förutsätter
att avsedda organisationsförändringar m. m. genomförs i den takt som av
ekonomiska och andra skäl är mest lämplig.

Detta får utskottet här

anmäla.

12. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj ris förslag i propositionen 1972:75 (punkt B 1 s.
211-216) och hemställer

att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av
1 603 000 000 kr.

13. Arméförband: Materielanskaffning. I propositionen 1972:75 (punkt
B 2 s. 217-221) har Kungl. Majri föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Majri att medge att beställningar av materiel m. m. för arméförband
får läggas ut inom en kostnadsram av 700 000 000 kr., dels till
Arméförband: Materielanskaffning för budgetåret 1972/73 anvisa ett
förslagsanslag av 55 1 000 000 kr.

FöU 1972:17

1 detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1972:1606 av
herr Bohman m. fl. (m) såvitt avser hemställan att riksdagen - under
förutsättning av ökad utgiftsram för det militära försvaret — måtte
besluta att anslagen till armén skall ökas med sammanlagt 36 milj. kr.
med fördelning på anslagen Arméförband: Materielanskaffning och
Arméförband: Forskning och utveckling.

Utskottet. I motionen 1972:1606 föreslås bl. a. en ökning av anslagen
till de tre försvarsgrenarna. Förslaget förutsätter en justering av utgiftsramen
för det militära försvaret. För arméns del innebär förslaget en
ökning med sammanlagt 36 milj. kr.

Utskottet har i det föregående avstyrkt bifall till motionsyrkanden om
ökning av utgiftsramen för det militära försvaret. Därmed har utskottet
också tagit ställning till de anslagsökningar som har föreslagits i motionen
1972:1606. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen 1972:1606
såvitt nu är i fråga.

Utskottet har inte något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag till
beställningsbemyndigande och medelsanvisning. Bemyndigandebeloppet
bör alltså bestämmas till 700 milj. kr. och anslaget föras upp med 551
milj. kr.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att medge att beställningar
av materiel m. m. för arméförband får läggas ut inom
en kostnadsram av 700 000 000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972:1606 såvitt nu är i fråga till
Arméförband: Materielanskaffning för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 55 1 000 000 kr.

14. Arméförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972:75 (punkt B 3 s.
22 1-224) och hemställer

att riksdagen till Arméförband: Iståndsättning av befästningar
och kaserner för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag
av 42 000 000 kr.

15. Arméförband: Forskning och utveckling. I propositionen 1972:75
(punkt B 4 s. 224—226) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att medge att forskning och utveckling för
arméförband får beställas inom en kostnadsram av 45 000 000 kr., dels
till Arméförband: Forskning och utveckling för budgetåret 1972/73
anvisa ett förslagsanslag av 49 000 000 kr.

Utskottet, som hänvisar till vad som har anförts under punkten 13,
har inte något att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag till beställningsbemyndigande
och medelsanvisning. Bemyndigandebeloppet bör alltså bestämmas
till 45 milj. kr. och anslaget föras upp med 49 milj. kr.

Utskottet hemställer

FöU 1972:17

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att medge att forskning
och utveckling för arméförband får beställas inom en
kostnadsram av 45 000 000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972:1606, såvitt nu är i fråga, till
Arméförband: Forskning och utveckling för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 49 000 000 kr.

Marinförband

16. Programplan för perioden 1972/73—1976/77. Kungl. Maj:t har i propositionen
1972:75 (s. 227—230) gett riksdagen till känna vad departementschefen
har anfört beträffande programplanen för huvudprogrammet
Marinförband.

Programmyndighet för huvudprogrammet är chefen för marinen.
Huvudprogrammet omfattar följande delprogram.

2.1 Lednings-, bas- och underhållsförband

2.2 Helikopterförband

2.3 Ytattackförband

2.4 Ubåtsförband

2.5 Minröjningsförband

2.6 Fasta kustartilleriförband

2.7 Rörliga kustartilleriförband

2.99 Gemensamma produktionsresurser

Verksamheten under huvudprogrammet har budgeterats på ett antal
primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena för det militära försvaret.
Finansieringen sker från följande anslag.

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
C 2. Marinförband: Materielanskaffning

C 3. Marinförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner
C 4. Marinförband: Forskning och utveckling
III 2. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

Detta får utskottet här

anmäla.

FöU 1972:17

17. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972:75 (punkt C 1 s.
231-233) och hemställer

att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av
522 000 000 kr.

18. Marinförband: Materielanskaffning. I propositionen 1972:75 (punkt
C 2 s. 233-238) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att medge att beställningar av materiel m. m. för marinförband
får läggas ut inom en kostnadsram av 600 000 000 kr., dels till
Marinförband: Materielanskaffning för budgetåret 1972/73 anvisa ett
förslagsanslag av 340 000 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1972:960 av herr Oskarson m. fl. (m, c, fp) i vilken har
hemställts att riksdagen måtte besluta att höja det för huvudprogram 2
Marinförband i statsverkspropositionen 1972 beräknade beloppet för
Materielanskaffning med 20 milj. kr. Medlen avses för att modernisera
och under resterande del av 1970-talet underhålla två av de fregatter som
f. n. avses utrangeras under de närmaste fem åren,

dels motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avser
hemställan att - under förutsättning av ökad utgiftsram för det militära
försvaret - anslagen till marinen skall ökas med sammanlagt 18 milj. kr.
med fördelning på anslagen Marinförband: Materielanskaffning och
Marinförband: Forskning och utveckling.

Utskottet. I programplanen för huvudprogrammet Marinförband
förutsätts att antalet större fartyg - jagare och fregatter - successivt
minskar under perioden och ersätts av lättare enheter. Enligt motionen
1972:960 kan detta övergångsvis medföra en minskning av antalet
enheter med kännbara konsekvenser särskilt för försvaret av Västkusten.
De små patrullfartygen som tillförs marinen anses inte heller kunna lösa
alla de uppgifter som åläggs dagens fregatter. Motionärerna anser att man
i avvaktan på framtida beslut om ersättning av fregatterna bör beräkna
medel under detta anslag för modernisering m. m. av två fregatter som
står i tur att utrangeras.

Utskottet har i det föregående uttalat sig för en inriktning av det
militära försvaret som ansluter sig till vad departementschefen har
förordat. Denna innebär att marinen skall disponera ett tillräckligt antal
enheter för övervakning av vårt sjöterritorium m. m. Antalet fartyg får
dock bestämmas av tillgängliga medel. Den beräknade utgiftsramen
medger inte en uppräkning av materielanslaget för ifrågavarande ändamål.

Som framgår av propositionen (s. 230) är delprogrammet Ytattackförband
inte planerat i detalj. Departementschefen har således inte tagit
ställning till antalet fartyg eller till tidpunkten för utrangering av äldre
fartyg. Utskottet förutsätter att synpunkter av det slag som har förts
fram i motionen 1972:960 i möjlig mån beaktas i den fortsatta
planeringen.

FöU 1972:17

Beträffande yrkandet i motionen 1972:1606 får utskottet hänvisa till
vad som har anförts under punkten 13.

Utskottet har inte något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag till
beställningsbemyndigande och medelsanvisning. Bemyndigandebeloppet
bör alltså bestämmas till 600 milj. kr. och anslaget föras upp med 340
milj. kr.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att medge att beställningar
av materiel m. m. för marinförband får läggas ut inom
en kostnadsram av 600 000 000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionerna 1972:960 och 1972:1606, sistnämnda
motion såvitt nu är i fråga, till Marinförband: Materielanskaffning
för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av
340 000 000 kr.

19. Marinförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj.ts förslag i propositionen 1972:75 (punkt C 3 s.
239-241) och hemställer

att riksdagen till Marinförband: Iståndsättning av befästningar
och kaserner för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag
av 13 000 000 kr.

20. Marinförband: Forskning och utveckling. 1 propositionen 1972:75
(punkt C 4 s. 241-243) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att medge att forskning och utveckling för
marinförband får beställas inom en kostnadsram av 40 000 000 kr., dels
till Marinförband: Forskning och utveckling för budgetåret 1972/73
anvisa ett förslagsanslag av 42 000 000 kr.

Utskottet, som hänvisar till vad som har anförts under punkten 18,
har inte något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag till beställningsbemyndigande
och medelsanvisning. Bemyndigandebeloppet bör alltså bestämmas
till 40 milj. kr. och anslaget föras upp med 42 milj. kr.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att medge att forskning
och utveckling för marinförband får beställas inom en
kostnadsram av 40 000 000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj.ts förslag och med
avslag på motionen 1972:1606 såvitt nu är i fråga till
Marinförband: Forskning och utveckling för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 42 000 000 kr.

FöU 1972:17

Flygvapenförband

21. Programplan för perioden 1972/73—1976/77. Kungl. Maj:t har i propositionen
1972:75 (s. 244—247) gett riksdagen till känna vad departementschefen
har anfört beträffande programplanen för huvudprogrammet
Flygvapenförband.

Programmyndighet för huvudprogrammet är chefen för flygvapnet.
Huvudprogrammet omfattar följande delprogram.

3.1 För flera delprogram gemensamma lednings- och strilförband

3.2 Jaktförband

3.3 Luftvärnsrobotförband

3.4 Attackförband

3.5 Spaningsförband

3.6 Flygtransportförband

3.7 Basförband

3.8 Verkstadsförband

3.99 Gemensamma produktionsresurser

Verksamheten under huvudprogrammet har budgeterats på ett antal
primäruppdrag inom huvudproduktionsområdena för det militära försvaret.
Finansieringen sker från följande anslag.

D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning

D 3. Flygvapenförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner
D 4. Flygvapenförband: Forskning och utveckling
III 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

Detta får utskottet här

anmäla.

22. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972:75 (punkt D 1 s.
248-252) och hemställer

att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av
840 000 000 kr.

23. Flygvapenförband: Materielanskaffning. I propositionen 1972:75
(punkt D 2 s. 252-256) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att medge att beställningar av materiel m. m. för
flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 855 000 000 kr.,

FöU 1972:17

dels till Flygvapenförband: Materielanskaffning förbudgetåret 1972/73
anvisa ett förslagsanslag av 816 244 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1972:1606 av
herr Bohman m. fl. (m) såvitt avser hemställan att - under förutsättning
av ökad utgiftsram för det militära försvaret — anslagen till flygvapnet
skall ökas med sammanlagt 71 milj. kr. med fördelning på anslagen
Flygvapenförband: Materielanskaffning och Flygvapenförband: Forskning
och utveckling.

Utskottet. Med hänvisning till vad som har anförts underpunkten 13
avstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen 1972:1606. Kungl.
Maj:ts förslag till beställningsbemyndigande och medelsanvisning föranleder
ingen erinran från utskottets sida. Bemyndigandebeloppet bör alltså
bestämmas till 855 milj. kr. och anslaget föras upp med 816 244 000 kr.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att medge att beställningar
av materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 855 000 000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972:1606 såvitt nu är i fråga till
Flygvapenförband •' Materielanskaffning för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 816 244 000 kr.

24. Flygvapenförband: Iståndsättning av befästningar och kaserner.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972:75
(punkt D 3 s. 256-259) och hemställer

att riksdagen till Flygvapenförband: Iståndsättning av befästningar
och kaserner för budgetåret 1972/73 anvisar ett
förslagsanslag av 20 000 000 kr.

25. Flygvapenförband: Forskning och utveckling. I propositionen
1972:75 (punkt D 4 s. 259-262) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att medge att forskning och utveckling för
flygvapenförband får beställas inom en kostnadsram av 895 000 000 kr.,
dels till Flygvapenförband: Forskning och utveckling för budgetåret
1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 395 000 000 kr.

Utskottet har under punkten 23 behandlat motionen 1972:1606,
såvitt avser hemställan att — under förutsättning av ökad utgiftsram för
det militära försvaret - öka flygvapnets anslag till materielanskaffning
samt forskning och utveckling.

1 detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1972:1607 av herr Gustavsson i Nässjö m. fl. (s) i vilken
har hemställts att riksdagen uttalar att planeringen för ett eventuellt
framtida attackflygplan (flygplan 80) med hänsyn till kostnader och
inriktning av landets teknologiska forskningsresurser inriktas på ett
flygplan med måttliga prestanda, dvs. inget tungt attackflygplan,

dels motionen 1972:1613 av fru Theorin m. fl. (s) såvitt avser

FöU 1972:17

hemställan att riksdagen uttalar att vid planeringen för det framtida
försvaret tekniskt avancerade tunga attackplan (s. k. flygplan 80)
utesluts.

Utskottet. För studier av eventuellt flygplan efter 37 Viggen har
Kungl. Majit under budgetåret 1970/71 ställt 1,5 milj. kr. till materielverkets
förfogande. Under innevarande budgetår har för samma ändamål
planerats ett belopp om 2,7 milj. kr. För budgetåret 1972/73 beräknas
ett belopp av samma storleksordning.

Fnligt motionen 1972:1607 finns det tre olika alternativ som kan
studeras inför nästa attackflygplan, nämligen tungt attackflygplan (motsvarande
AJ 37 Viggen), lätt attackflygplan som kan användas som
skolflygplan samt skolflygplan som kan användas som attackflygplan.
Motionärerna, som inte anser det rimligt att med våra begränsade
tekniska forskningsresurser satsa på ett nytt tungt attackflygplan,
förordar det tredje alternativet. Resurser som frigörs bör enligt motionärerna
sättas in på projekt av väsentlig betydelse för samhället. Områden
av intresse i detta sammanhang är kollektivtrafik, miljö och industri.

Liknande synpunkter förs fram i motionen 1972:1613. Sverige kan
inte - framhåller motionärerna följa med kostnadsutvecklingen som
den mycket avancerade tekniken inom framför allt flygindustrin innebär.
Därför bör, menar motionärerna, ett tekniskt avancerat tungt attackflygplan
uteslutas vid planeringen för det framtida försvaret.

Som framgår av propositionen är det ännu så länge endast fråga om
studier av förberedande karaktär inför kommande beslut om åtgärder för
ersättning eller modernisering av flygplan 37 Viggen. Sådana studier är av
grundläggande betydelse för vår handlingsfrihet på sikt.

Enligt vad utskottet har inhämtat är ifrågavarande studier inriktade på
olika alternativ som alla innebär måttliga prestanda i förhållande till den
miljö i vilken verkan skall ske, varför motionärernas krav i detta avseende
redan torde vara tillgodosett. Utskottet, som liksom motionärerna känner
oro för kostnadsutvecklingen och som i det föregående har tillstyrkt att
awägningsprogrammet Fjärrstridsförband ges lägre prioritet, anser inte
att det behövs något ytterligare uttalande av riksdagen. Utskottet avser
att hålla sig informerat om studiernas omfattning, inriktning och resultat.

Utskottet har i det föregående anslutit sig till försvarsutredningens och
departementschefens uppfattning att jaktversionen av flygplan 37 bör
utvecklas för senare anskaffning. Utvecklingen bör som departementschefen
föreslår bedrivas i två etapper. För budgetåret 1972/73 bör ges ett
beställningsbemyndigandc för den första etappen.

I studier av alternativ för utvecklingen på lång sikt av avvägningsprogrammet
Luftförsvarsstridsförband bör ingå luftförsvarsrobotar med
olika prestanda.

Med hänvisning till det anförda och till vad som har anförts under

FöU 1972:17

punkten 23 tillstyrker utskottet Kungl. Majits förslag till beställningsbemyndigande
och medelsanvisning. Bemyndigandebeloppet bör alltså
bestämmas till 895 milj. kr. och anslaget föras upp med 395 milj. kr.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1972:1607,

2. att riksdagen avslår motionen 1972:1613 såvitt nu är i fråga,

3. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att medge att forskning
och utveckling för flygvapenförband får beställas inom
en kostnadsram av 895 000 000 kr.,

4. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag på motionen 1972:1606 såvitt nu är i fråga till
Flygvapenförband: Forskning och utveckling för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 395 000 000 kr.

Central och högre regional ledning

Verksamheten under huvudprogrammet Central och högre regional
ledning redovisas programmässigt uppdelad på resp. delprogram. De
centrala staberna utgör var för sig ett delprogram. De högre regionala
staberna ingår i delprogrammet Militärområdesstaber m. m. Härtill
kommer ytterligare ett delprogram, Krigsorganisation för vissa staber
m. m.

26. Krigsorganisation för vissa staber m. m.: Materielanskaffning. Utskottet,
som inte har funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
har anfört om inriktningen av delprogrammet, tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag i propositionen 1972:75 (punkt E 7 s. 263—264) och
hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar Kungl. Maj:t att medge att beställningar av
materiel m. m. för vissa staber får läggas ut inom en
kostnadsram av 33 000 000 kr.,

2. till Krigsorganisation för vissa staber m. m.: Materielanskaffning
för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av
27 000 000 kr.

27. Central och högre regional ledning: Iståndsättning av befästningar
och kaserner. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i propositionen
1972:75 (punkt E 8 s. 265-267) och hemställer

att riksdagen till Central och högre regional ledning: Iståndsättning
av befästningar och kaserner för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 8 300 000 kr.

6 Riksdagen 1972. 10 sami. Nr 17

FöU 1972:17

Gemensamma myndigheter och funktioner

För försvaret gemensamma myndigheter och funktioner har förts
samman till ett huvudprogram. Varje myndighet (funktion) utgör ett
delprogram.

28. Försvarets materielverk. Utskottet har inte funnit anledning till
erinran mot vad departementschefen har anfört om inriktningen av
delprogrammet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i propositionen
1972:75 (punkt F 4 s. 268—274) och hemställer

att riksdagen

1. upphäver bemyndigandet till fullmäktige i riksgäldskontoret
att tillhandahålla marinförvaltningen en rörlig kredit av
5 000 000 kr.,

2. godkänner de i statsrådsprotokollet föreslagna organisationsförändringarna
inom materielverket,

3. bemyndigar Kungl. Maj:t att i enlighet med vad som har
förordats i statsrådsprotokollet inrätta ordinarie tjänster med
beteckningen p för chef för huvudavdelningen för armémateriel,
marinmateriel, flygmateriel resp. administration
samt en extra ordinarie tjänst för chef för normalieenheten
inom huvudavdelningen för administration,

4. till Försvarets materielverk för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 232 000 000 kr.

29. Försvarets forskningsanstalt. Utskottet har inte funnit anledning till
erinran mot vad departementschefen har anfört om inriktningen av
delprogrammet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i propositionen
1972:75 (punkt F 5 s. 274—278) och hemställer

att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 107 000 000 kr.

30. Försvarets radioanstalt. I propositionen 1972:75 (punkt F 6 s.
278—279) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till Försvarets
radioanstalt för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av
54 000 000 kr. 1 en särskild promemoria som har överlämnats till
försvarsutskottet har därjämte redovisats vissa förslag rörande radioanstaltens
organisation.

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1972:1605 av
herrar Antonsson (c) och Helén (fp) såvitt avser hemställan att riksdagen
beslutar höja anslaget till Försvarets radioanstalt med 3,8 milj. kr. till

57,8 milj. kr.

Utskottet. I den promemoria som har överlämnats till utskottet
lämnas en redogörelse för inriktningen av delprogrammet Försvarets
radioanstalt. Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad som
har anförts om delprogrammets inriktning. De angivna organisations -

FöU 1972:17

förändringarna ger heller inte anledning till erinran från utskottets sida.

Radioanstalten har, som framgår av propositionen 1972:75, för
budgetåret 1972/73 begärt en ökning av anslaget i förhållande till
innevarande budgetår med drygt 9,5 milj. kr. Något mer än 5 milj. kr. av
detta belopp avses för löne- och prisomräkning. Ökningen av medelsbehovet
i fast penningvärde uppgår alltså enligt radioanstaltens beräkningar
till mellan 4 och 4,5 milj. kr.

I propositionen föreslås en ökning av anslaget med 5 728 000 kr.,
vilket medger att verksamheten i stort sett kan bedrivas i oförminskad
omfattning. Utskottet är inte berett att tillstyrka någon ytterligare ökning
av anslaget. Omorganisationen kräver i och för sig inte någon utökning av
organisationen i form av nya tjänster. Utskottet avstyrker med hänvisning
härtill bifall till yrkandet i motionen 1972:1605 såvitt nu är i fråga.

Med åberopande av det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
förslag och hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1972:1605 såvitt nu är i fråga till Försvarets
radioanstalt för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag
av 54 000 000 kr.

31. Försvarsmedicinska forskningsdelegationen. Utskottet har inte
funnit anledning till erinran mot vad departementschefen har anfört om
inriktningen av delprogrammet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
i propositionen 1972:75 (punkt F 1 7 s. 279-282) och hemställer

att riksdagen till Försvarsmedicinska forskningsdelegationen för
budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 3 500 000
kr.

32. Frivilliga försvarsorganisationer m. m. Utskottet har inte funnit
anledning till erinran mot vad departementschefen har anfört om
inriktningen av delprogrammet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
i propositionen 1972:1 bilaga 6 (punkt F 19 s. 89—90) och hemställer

att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer m. m. för
budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 17 405 000
kr.

33. Insatsberedskap m. m. Utskottet, som inte har funnit anledning till
erinran mot vad departementschefen har anfört om inriktningen av
delprogrammet, tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972:75
(punkt F 20 s. 282-283) och hemställer

att riksdagen till Insatsberedskap m. m. förbudgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 28 500 000 kr.

34. Gemensamma myndigheter m. m.: Iståndsättning av befästningar och
kaserner. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i propositionen
1972:75 (punkt F 24 s. 284-285) och hemställer

att riksdagen till Gemensamma myndigheter m. m.: Iståndsättning
av befästningar och kaserner för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 1 700 000 kr.

FöU 1972:17

Civilförsvar

35. Programplan för perioden 1972/73—1976/77. Kungl. Majit har i propositionen
1972:75 (s. 286-289) gett riksdagen till känna vad departementschefen
har anfört beträffande programplanen för huvudprogrammet
Civilförsvar.

Civilförsvarsstyrelsen är programmyndighet och central förvaltningsmyndighet
för civilförsvaret. Huvudprogrammet Civilförsvar omfattar
följande delprogram.

6.1 Ledning i krig

6.2 Utrymning

6.3 Skydd för allmänheten

6.4 Undsättning

6.99 Allmän administration

Verksamheten under huvudprogrammet har budgeterats på ett antal
primäruppdrag inom delproduktionsområdena Förvaltning, Utbildning av
civilförsvarspersonal m.m., Civilförsvarsutbildning av allmänheten,
Underhåll och förrådsverksamhet, Materielanskaffning m. m., Anskaffning
av skyddsrum samt Forskning, försök och utveckling. Verksamheten
finansieras från följande anslag.

Gl. Civilförsvar

II 6. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar

Utskottet. Riktlinjerna för civilförsvarets fortsatta inriktning har förut
behandlats. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen har uttalat
om utvecklingen av huvudprogrammet Civilförsvar under programplaneperioden.
Liksom departementschefen anser utskottet det angeläget att
det på längre sikt vidtas åtgärder för att förbättra skyddet för
befolkningen i områden som f. n. har stor brist på skyddsrum. Planeringen
härför bör enligt utskottets uppfattning ges hög prioritet.

Detta får utskottet här

anmäla.

36. Civilförsvar. I propositionen 1972:75 (punkt G 1 s. 286—294) har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Majit att
medge att civilförsvarsmateriel beställs inom en kostnadsram av
8 500 000 kr., dels bemyndiga Kungl. Majit att medge att statsbidrag
utgår för anskaffning av skyddsrum m. m. inom en kostnadsram av
11 500 000 kr., dels till Civilförsvar för budgetåret 1972/73 anvisa ett
förslagsanslag av 1 12 000 000 kr.

1 detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1972:1569 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) i vilken
har hemställts att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om åtgärder för att
genom försäljning av skyddsmasker till allmänheten söka öka landets
tillgång på skyddsmasker utöver det som tillförs genom civilförsvarsstyrelsens
anskaffningsprogram,

dels motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp)

FöU 1972:17

såvitt avser hemställan om ändrad medelstilldelning till civilförsvarets
anslag i driftbudgeten,

dels motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avser
hemställan att — under förutsättning av ökad utgiftsram för civilförsvaret
— riksdagen måtte besluta att avse 7 500 000 kr. för utökad anskaffning
av skyddsmasker.

Utskottet. Medelsbehovet under detta anslag för budgetåret 1972/73
beräknas i propositionen till 112 milj. kr. Med anledning av tidigare
åtaganden bör anslaget enligt departementschefen vid behov få överskridas
med högst 18 milj. kr. I motionen 1972:1605 yrkas, att anslaget i
stället förs upp med 132 milj. kr.

Utskottet har vid behandlingen av civilförsvarets utgiftsram för nästa
budgetår anslutit sig till vad departementschefen har anfört om medelsbehovet.
Yrkandet i motionen innebär bl. a. att civilförsvaret nästa
budgetår får disponera 2 milj. kr. mer än som avses i departementschefens
förslag totalt sett. Det skulle medge en något snabbare
uppbyggnad av civilförsvaret. Utskottet vidhåller emellertid sin bedömning
av medelsbehovet och avstyrker — såvitt nu är i fråga — bifall till
motionen 1972:1605.

Skyddsrum och skyddsmasker är väsentliga för civilförsvaret. Motionen
1972:1606 tar upp frågan om anskaffning av skyddsmasker och
motionärerna föreslår att civilförsvaret tillförs ytterligare 7,5 milj. kr. för
detta ändamål. I likhet med departementschefen anser utskottet att
anskaffning av skyddsmasker till befolkningen bör fortsätta och produktionsberedskap
upprätthållas. Det bör genom ändrade dispositioner av
anvisade anslag kunna göras möjligt att under budgetåret utöka anskaffningen
av skyddsmasker. Utskottet avstyrker bifall till motionen
1972:1606, såvitt avser medel för utökad anskaffning av skyddsmasker.

Behovet av skyddsmasker tas även upp i motionen 1972:1569, som
ger anvisning på ett sätt att öka tillgången på skyddsmasker utöver dem
som tillförs genom civilförsvarsstyrelsens anskaffningsprogram. Eftersom
samhället inte under överskådlig tid kan beräknas tillgodose skyddsbehovet
anser motionärerna att man bör överväga, om inte enskilda skall
få möjlighet att själva anskaffa skyddsmasker. Styckepriset för en
skyddsmask beräknas ligga strax över 30 kr.

Varje möjlighet att öka beredskapen inom civilförsvaret bör tas
till vara. Utskottet är dock för sin del inte berett att tillstyrka en
marknadsföring som riktar sig direkt till allmänheten på det sätt som
motionärerna har tänkt sig. Detta hänger bl. a. samman med att bestämda
krav måste gälla för förvaring och kassation av skyddsmasker och i dessa
ingående delar.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1972:1569,

2. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att medge att civilförsvarsmateriel
beställs inom en kostnadsram av 8 500 000
kr.,

Föll 1972:17

3. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att medge att statsbidrag
utgår för anskaffning av skyddsrum m. m. inom en
kostnadsram av 11 500 000 kr.,

4. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionerna 1972:1605 och 1972:1606, båda
motionerna såvitt nu är i fråga, till Civilförsvar för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 112 000 000 kr.

Övrig verksamhet

37. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Utskottet har inte
funnit anledning till erinran mot vad departementschefen har anfört om
det psykologiska försvarets mål och uppgifter under krig och krigsfara
m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972:75
(punkt H 1 s. 295-298) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar Kungl. Maj.t att vid beredskapsnämnden för
psykologiskt försvar inrätta en tjänst för kanslichef i Ce 1,

2. till Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

38. Flygtekniska försöksanstalten. Utskottet har inte funnit anledning
till erinran mot vad departementschefen har anfört om inriktningen av
delprogrammet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i propositionen
1972:75 (punkt H 4 s. 298-302) och hemställer

att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 1 800 000 kr.

II Statens allmänna fastighetsfond
Försvarsdepartementet

39. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar. Utskottet tillstyrker

Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972:75 (punkt 116 s. 303—305)
och hemställer

att riksdagen till Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag av
6 000 000 kr.

40. Anskaffning av vissa skyddsrumsanläggningar. Utskottet har inte
funnit anledning till erinran mot vad departementschefen har anfört om
inriktningen av delprogrammet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
i propositionen 1972:75 (punkt II 7 s. 305—307) och hemställer

att riksdagen till Anskaffning av vissa skyddsrumsanläggningar
för budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag av
1 301 000 kr.

FöU 1972:17

III Försvarets fastighetsfond

41. Arméförband: Anskaffning av anläggningar. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj ts förslag i propositionen 1972:75 (punkt III 1 s. 308—325)
och hemställer

att riksdagen

1. medger att I 21 :s skjutfält vid Tjärnmyren utvidgas och ett
nytt övnings- och skjutfält för T 3 anskaffas i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag,

2. till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 90 000 000 kr.

42. Marinförband: Anskaffning av anläggningar. Flygvapenförband: Anskaffning
av anläggningar. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i
propositionen 1972:75 (punkterna III 2 och III 3 s. 326—345) och
hemställer

att riksdagen förbudgetåret 1972/73 anvisar

1. till Marinförband: Anskaffning av anläggningar ett investeringsanslag
av 67 500 000 kr.,

2. till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar ett investeringsanslag
av 95 000 000 kr.

43. Central och högre regional ledning: Anskaffning av anläggningar.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972:75
(punkt III 4 s. 345—350) och hemställer

att riksdagen till Central och högre regional ledning: Anskaffning
av anläggningar för budgetåret 1972/73 anvisar ett
investeringsanslag av 28 000 000 kr.

44. Gemensamma myndigheter m. m.: Anskaffning av anläggningar.
Gemensamma myndigheter m. m.: Anskaffning av anläggningar för
försvarets forskningsanstalt. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i
propositionen 1972:75 (punkterna III 5 och III 6 s. 350-357) och
hemställer

att riksdagen förbudgetåret 1972/73 anvisar

1. till Gemensamma myndigheter m. m.: Anskaffning av anläggningar
ett investeringsanslag av 11 000 000 kr.,

2. till Gemensamma myndigheter m. m.: Anskaffning av anläggningar
för försvarets forskningsanstalt ett investeringsanslag
av 2 700 000 kr.

45. Anskaffning av vissa militära anläggningar. I propositionen 1972:75
(punkt III 7 s. 358-360) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att utanför
den ekonomiska ramen för det militära försvaret under ett nytt
investeringsanslag för budgetåret 1972/73 anvisa 500 000 kr. till anskaffning
av vissa militära anläggningar. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag och hemställer

Föll 1972:17

att riksdagen till Anskaffning av vissa militära anläggningar för
budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 500 000
kr.

Stockholm den 16 maj 1972

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande', herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Stenkyrka (c), fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Enskog
(fp), Gustafsson i Uddevalla (s), Gustavsson i Ängelholm (s), Häll (s),
Brännström (s), Glimnér (c), Pettersson i Lund (s), Virgin (m), Gustavsson
i Nässjö (s), Gernandt (c) och Wedén (fp).

FöU 1972:17

Reservationer

1. vid punkten 1 (Det militära försvarets fortsatta inriktning) av
herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp),
Glimnér (c), Virgin (m), Gernandt (c) och Wedén (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Redan
nuvarande planering” och på s. 39 slutar med ”båda motioner” bort
ersättas med text av följande lydelse:

”Utskottet instämmer i departementschefens uttalande (prop.
1972:75 s. 110) att till försvarsplaneringens viktigaste uppgifter hör att
skapa handlingsfrihet beträffande försvarets utformning i framtiden. 1 de
låga ekonomiska ramar som nu har föreslagits för det militära försvaret
och civilförsvaret blir emellertid handlingsfriheten starkt begränsad.
Varken försvarsutredningens majoritet eller departementschefen har
kunnat ens något så när fullständigt ange konsekvenserna i olika
avseenden. Detta gäller inte minst i fråga om den framtida handlingsfriheten.

Det är därför angeläget att skyndsamt genomföra en särskild analys
härav och snarast redovisa resultatet för riksdagen. Ett sådant arbete
skulle kunna inriktas på några olika tidsperspektiv och avse viktiga
vapensystem och kvalificerad utbildning. Utskottet är medvetet om att
ett arbete av detta slag är resurskrävande men anser det synnerligen
påkallat. Utskottet vill därför förorda att Kungl. Maj:t för 1973 års
riksdag redovisar konsekvenserna av årets försvarsbeslut och de åtgärder
som kan vidtas för att i särskilt viktiga avseenden öka handlingsfriheten.
Därvid bör även anges kostnaderna för särskilda återtagningsprogram.
Vad utskottet har anfört med anledning av motionerna 1972:1608 och
1972:1614 borges Kungl. Maj:t till känna.”

dels utskottets hemställan under D. 3 (s. 47) bort ha följande lydelse:
”3. med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna

1972:1608 och 1972:1614 som sin mening ger Kungl. Maj:t

till känna vad utskottet har anfört om en redovisning för
1973 års riksdag av handlingsfriheten för olika delar av
försvaret.”

2. vid punkten 1 (Det militära försvarets fortsatta inriktning) av
herrar Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp), Glimnér (c), Gernandt (c)
och Wedén (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 39 börjar med

”Utskottet anser” och som på s. 41 slutar med ”denna inriktning” bort

ersättas med text av följande lydelse:

”Utskottet utgår, liksom motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c)
och Helén (fp), från den säkerhetspolitiska grundsyn som senast kommit
till uttryck i regeringsdeklarationen den 23 mars innevarande år. I denna
fastslogs bl. a. kravet på att Sverige uppehåller ett starkt försvar som stöd
för neutralitetspolitiken och att detta förhållande i sitt nordiska
sammanhang utgör ett positivt bidrag till stabilitet i Europa. Utskottet

FöU 1972:17

erinrar vidare om att strävan i svensk försvarsplanering sedan länge varit
att skapa balans mellan det militära försvarets olika enheter och system. I
proposition nr 110 till 1968 års riksdag uttalades i detta sammanhang
(s. 67): 'Vår nuvarande krigsorganisation innebär en balanserad försvarslösning
som inte lämnar några medvetna luckor i fråga om försvarseffekt i
en stridsmiljö där insats sker med konventionella vapen.’ Utskottet anser
att här återgivna uttalanden även i fortsättningen bör vara vägledande för
det militära försvarets säkerhetspolitiska roll och inriktning. Det militära
försvaret bör således även framgent ha sådan styrka och sammansättning
att det kan verka krigsavhållande och ha förmåga att, om ett angrepp
likväl kommer till stånd, beslutsamt möta detta. Den krigsavhållande
effekten är av stort värde som stöd för neutralitetspolitiken.

Utskottet anser, i likhet med vad som uttalas i motionen 1972:1605,
att det militära försvaret alltjämt bör vara uppbyggt som ett balanserat
djupförsvar i vilket de olika förbanden och vapensystemen kompletterar
varandra. Djupförsvaret bör, om ett angrepp sker, medge insatser så långt
utanför våra kuster och gränser som är stridsekonomiskt lämpligt. En
angripare bör möta ett alltmer hårdnande motstånd ju närmare han
kommer kust och gräns, där alla härför disponibla stridskrafter sätts in.
Förberedelser för uthålligt motstånd inom landet bör vidtas för att — om
en angripare lyckas upprätta brohuvuden på svenskt område - förhindra
fortsatt framträngande. Enligt utskottets mening bör alltså det militära
försvarets uppgift i första hand vara att som ett viktigt medel för
säkerhetspolitiken bidra till att hålla landet utanför krig och i andra
hand, om Sverige anfalles, vara att så långt möjligt hålla kriget utanför
landet.

I motionerna 1972:1605, 1972:1606 och 1972:1611 framhålls att den
fortsatta inriktning av det militära försvaret som anges i propositionen
innebär en brytning med det balanserade djupförsvarets princip. Utskottet
delar denna uppfattning och kan således inte i detta avseende
tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag. Strävan bör enligt utskottets mening även
framgent vara att, inom ramen för försvarets krigsavhållande betydelse,
klarlägga för eventuella angripare att uppoffringar i form av insatser,
förluster och tid vid ett angrepp mot Sverige kommer att bli stora. Det
motsatsförhållande som tecknas i propositionen mellan begreppen
initialstyrka och uthållighet är enligt utskottets bedömning ett konstruerat
motsatsförhållande, som inte kan tjäna ovannämnda strävan. Det
torde sålunda vara uppenbart att en för svag initialstyrka på viktiga
områden skulle försvaga den totala uthålligheten. Utgångspunkten bör i
stället vara att åstadkomma en optimal avvägning mellan uthållighet och
initialstyrka, som leder till den bästa samlade effekten av vårt militära
försvar.

1 detta sammanhang vill utskottet vidare framhålla att ett försvar, som
utformas så att det redan i ett krigs inledningsskede måste i huvudsak
föras fördröjande, inte kan tillfredsställande uppfylla målsättningen att
verka krigsavhållande. Därmed kan även neutralitetspolitikens trovärdighet
påverkas negativt. Det finns områden i vårt land som är vitala från

Föll 1972:17

både strategiska synpunkter och beträffande folk försörjningen men som
av geografiska skäl inte erbjuder tillräckligt utrymme för fördröjande
strid. Skåne och Gotland är härvidlag exempel på områden där försvarets
huvuduppgift måste vara att avvärja eventuella angrepp.

Av vad som anförts framgår att utskottet inte delar departementschefens
uppfattning att avvägningsprogrammet Fjärrstridsförband, innehållande
ubåtar och attackflyg, bör ges lägre prioritet än övriga
krigsuppgiftsorienterade avvägningsprogram. I sammanhanget vill utskottet
även peka på att benämningen av detta program är oegentlig och bör
ändras. Ubåtar kan utnyttjas inom hela vårt omgivande havsområde och
attackflyget kan, om så erfordras, insättas direkt i markstrid på vårt
territorium. Vidare delar inte utskottet, som konsekvens av det ovan
sagda, departementschefens syn på att övervattensstridsförbanden skall
utnyttjas enbart kustnära. Insats av sådana förband bör i likhet med
övriga kvalificerade, rörliga förband ske där så är stridsekonomiskt
lämpligt.

Det nuvarande statsfinansiella läget medför att restriktivitet med
statsutgifterna måste beaktas, vilket även påverkar de medel som kan
avses för det militära försvaret. Förändringar kan härvid komma att ske
vilket bl. a. gör att utskottet biträder departementschefens mening att
riksdagen inte bör besluta om en bestämd utgiftsram för det militära
försvaret för flera år. Utgiftsramen bör prövas årligen. Som ett led att
kunna vidmakthålla den tidigare påtalade balansen inom djupförsvaret
anser utskottet att besparingar skall sökas inom fredsorganisationen och
bland övriga fasta utgifter. Kostnaderna av detta slag måste begränsas.
Som ett led i denna strävan pågår en intensiv rationaliseringsverksamhet
för att bl. a. minska förvaltningsorganisationen (jfr prop. 1972:45 s. 7
och FöU 1972:15 s. 5). Särskilda åtgärder kan behöva vidtas för att
underlätta denna verksamhet. Utskottet återkommer till denna fråga.

Utskottet har i detta sammanhang observerat att kostnadsfördelningen
inom det militära försvaret har utvecklats så att en successivt ökad andel
av kostnaderna tas i anspråk av organisation och utbildning. Denna
utveckling påverkar i ogynnsam riktning möjligheterna för anskaffning av
vapenmateriel och annan materiel. Balans mellan kvalitet och kvantitet
måste eftersträvas som grund för försvarets sammansättning och resursfördelning
på kort och lång sikt. Utskottet anser därför att en viss ökad
satsning på vapenmaterielsidan beträffande alla tre försvarsgrenarna bör
ske i förhållande till departementschefens förslag avseende programplaneperioden.
Samtidigt bör som angetts ovan ytterligare besparingar ske
inom fredsorganisationen och beträffande utbildningstid vad gäller
förband med mindre komplicerade uppgifter. Väsentligt härvidlag är, som
utskottet ovan framhållit, att utredningen avseende värnpliktssystem och
värnpliktsutbildning bedrivs med hänsyn härtill.

Departementschefen föreslår att planeringsramen för kommande
femårsperiod skall utgå horisontellt från basbeloppet 6 470 milj. kr. i den
utgiftsram för budgetåret 1972/73 som han förordar. Planeringsramen

FöU 1972:17

föreslås uppgå till 32 350 milj. kr. i prisläget februari 1971. Enligt
departementschefens mening bör i planeringen förutsättas att kompensation
för pris- och löneförändringar skall ske enligt nettoprisindex. Till
synpunkter på beräkning av denna kompensation återkommer utskottet.

1 motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) har såvitt gäller
planeringsramen för det militära försvaret lämnats ett förslag som innebär
en planeringsram för femårsperioden som utgår från ett basbelopp för
budgetåret 1972/73 om 6 705 milj. kr. och därefter ökar med 100 milj.
kr. för år. Planeringsramen uppgår därmed till 34 525 milj. kr. Motionärerna
förutsätter vidare att full kompensation lämnas för pris- och
löneförändringar.

1 motionen 1972:1611 av herrar Romanus (fp) och Polstam (c) har
såvitt nu är i fråga hemställts att planeringsramen för det militära
försvaret skall bestämmas till 33 750 milj. kr. Motionärerna hävdar, att
den planeringsram som departementschefen förordar kan få konsekvenser
beträffande tilltron till Sveriges neutralitetspolitik.

Beträffande planeringsramens storlek vill utskottet framföra följande.
Den antagna löne- och prisutveckling under 1971, som utgjort en av
utgångspunkterna för överbefälhavarens underlag i anbefallda planeringsramar
och som behandlats av försvarsutredningen, har sedan det verkliga
utfallet blivit känt visat sig vara alltför låg. Bristen har beräknats uppgå
till storleksordningen 1 000 milj. kr. under femårsperioden. Detta
innebär att, om korrektion härför inte sker i de olika planeringsramarna,
det faktiska innehållet i resp. ramar, som både överbefälhavaren och
försvarsutredningen utgått ifrån, inte kan vidmakthållas. Detsamma gäller
den av departementschefen föreslagna planeringsramen på 32 350 milj.
kr. Utskottet anser att ovan angiven korrektion bör ske. Därutöver bör
planeringsramen ökas med 250 milj. kr. för att materielanskaffning och
planeringsinnehåll i övrigt skall kunna medge en bättre handlingsfrihet
för upprätthållande av ett balanserat djupförsvar. Utskottet anser således
att planeringsramen i prisläget 1971 skall vara 33 600 milj. kr.

Erfarenheterna från tidigare planering inom det militära försvaret visar
att en planeringsram som under aktuell flerårsperiod utformas som en
trappa utgör en förhållandevis säker grund för den långsiktiga planeringen.
Utskottet anser därför att den aktuella planeringsramen bör stegvis
ökas för varje år så att den totala ramen för femårsperioden blir ovan
angivna 33 600 milj. kr. i prisläge februari 1971 (löneläge 1971).
Beträffande utgiftsramen 1972/73 återkommer utskottet. Med hänvisning
till det ovan sagda och de synpunkter utskottet anfört på det
ekonomiska läget kan utskottet alltså inte tillstyrka bifall till motionerna
1972:1606 och 1972:1611 i nu ifrågavarande avseenden.

Utskottet har tidigare angett som angeläget att det militära försvaret
även fortsättningsvis skall vara ett balanserat djupförsvar innebärande
bl. a. att avvägningsprogrammet för ubåtar och attackflyg ej ges lägre
prioritet än övriga program innehållande stridskrafter. Vidare har
utskottet angett att en viss ökning av materielanskaffningen i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag bör ske samtidigt som besparingar skall

FöU 1972:17

eftersträvas inom fredsorganisationen. Beträffande minskning av personal,
främst inom förvaltningsorganisationen, delar utskottet departementschefens
uppfattning.

Utskottet vill i detta sammanhang beröra de allvarliga konsekvenser
för det militära försvarets utveckling, framför allt på längre sikt, som
inträffar om propositionen fastställs av riksdagen och om den förutsedda
årliga omprövningen av utgiftsramar inte leder till förbättringar. Överbefälhavaren
har lämnat följande uppgifter. Inom armén kommer det
totala antalet brigader att gå ned till omkring 40 % av nuvarande antal.
Därvid kommer endast en fjärdedel av infanteribrigaderna att kunna
bibehållas och moderniseras. Flygvapnets jaktdivisioner måste minskas
med mer än hälften. Flygspaningen måste begränsas till vissa delar av
omgivande havsområden. Kvalificerat luftvärn kommer att saknas inom
delar av landet. Antalet ubåtar reduceras med ca 50%. Våra möjligheter
att bekämpa en invasion över havet går ned väsentligt. Under den
närmaste femårsperioden kommer omkring 70 % av arméns lokalförsvarsförband
och 30—50% av marinens och flygvapnets förband inte att
kunna repetitionsutbildas. På ännu kortare sikt kommer åtta flygdivisioner,
samtliga luftvärnsrobotförband av typ Blodhunden och vissa
radarstationer att behöva tas ur drift i förtid.

Den här beskrivna utvecklingen kommer även att påverka möjligheterna
att i Sverige upprätthålla en kvalificerad försvarsmaterielindustri av
tillräcklig omfattning. En sådan behövs för att undvika beroende av
utländska leverantörer i sådan utsträckning att negativa verkningar
beträffande trovärdigheten hos vår neutralitetspolitik inträffar utomlands.
I propositionen understryks vikten av denna aspekt. Utskottet är
oroat av de konsekvenser som här avtecknar sig, liksom givetvis även av
följderna för sysselsättningsläget inom flera orter i vårt land. Av uppgifter
som försvarets materielverk har lämnat till utskottet framgår att påverkan
på sysselsättningen blir betydligt kraftigare än som har angetts av
försvarsministern. Det gäller t. ex. förenade fabriksverken, Karlskronavarvet,
Bofors, Telub och Saab-Scania med en rad av underleverantörer.
Även möjligheterna att upprätthålla ubåtsbyggnadskapaciteten hos Kockums
kan komma i riskzonen. Friställningar hotar redan under nästa
budgetår och verkningarna kommer sedan att öka. Även om åtgärder
vidtas och anslag beviljas för att genom arbetsmarknadsverket möta
sådana påfrestningar för många enskilda personer måste det allvarligt
ifrågasättas om framsyntheten i en sådan avvägning är genomgående
förnuftig. Utskottet är medvetet om att den planeringsram som utskottet
förordar inte kan avlägsna men väl mildra åtskilliga av dessa svårigheter
samtidigt som utsikterna att upprätthålla ett balanserat djupförsvar och
tilltron till neutralitetspolitiken förbättras.

Departementschefen har för armé-, marin- och flygvapenförbanden i
proposition 1972:75 (s. 210—21 1, 230 och 247 för resp. förband) avgett
förslag till inriktning under kommande femårsperiod. Mot bakgrund av
vad som framförts tidigare vill utskottet för sin del framföra följande.

Beträffande samtliga förband finner departementschefen det nödvän -

FöU 1972:17

digt att begränsa repetitionsutbildningen med motiveringen att kunna
frigöra medel för åtgärder som ger effekt på längre sikt. Enligt vad
utskottet, som ovan anförts, inhämtat kommer omfattningen av denna
begränsning inom den i propositionen föreslagna planeringsramen att bli
så stor att allvarliga konsekvenser för det militära försvaret på såväl kort
som lång sikt inte kan undvikas. Utskottet kan dock med hänsyn till
nuvarande statsfinansiella läge temporärt acceptera en begränsning, varvid
dock inskränkningarna i jämförelse med konsekvenserna av Kungl. Majrts
förslag bör begränsas för förband med särskilt viktiga funktioner.

För arméförbanden finner utskottet att en minskning av antalet
brigader blir nödvändig. Beträffande antalet infateribrigader bör planeringen
inriktas mot ca 10 med en mot 1980-talets stridsmiljö avpassad
kvalitet. Fördelningsluftvärnsbataljonerna förutsätts bli utrustade med
luftvärnsrobotar och antalet bataljoner ökas något. I övrigt kan utskottet
i huvudsak ansluta sig till vad departementschefen har framfört.

För marinförbanden vill utskottet först framhålla betydelsen av att
anskaffningsprogrammet för ubåtar typ A 14 fullföljs så att inte blott
bemyndigande för denna anskaffning lämnas utan även beställning av fem
ubåtar sker budgetåret 1972/73. Vidare anser utskottet att beställning av
patrullbåtar och minjaktfartyg bör ske i enlighet med den planering
överbefälhavaren redovisat i minskningsnivå 1. Handlingsfrihet bör
därutöver skapas för att efter perioden kunna påbörja anskaffning av s. k.
flottiljledarefartyg som även bör ges ubåtsjaktkapacitet. Utskottet anser
att anskaffningsprogrammet när det gäller tunga fasta kustartilleribatterier
bör fullföljas i enlighet med redovisad planering. I övrigt kan
utskottet i huvudsak ansluta sig till vad departementschefen framfört.

För flygvapenförbanden förutsätter utskottet att anskaffningen av
flygplan 37 Viggen i attackversion bör kunna omfatta 8 divisioner.
Beträffande jaktversionen bör den kvalitet gälla som förutsatts i
överbefälhavarens underlag. En viss mindre avveckling av antalet Drakendivisioner
bör ske, dock ej i den utsträckning som blir följden av
departementschefens förslag. Beträffande strilsystemet och luftvärnsrobotförbanden
anser utskottet att den redovisade planeringen i det
väsentliga bör följas. I övrigt kan utskottet i huvudsak ansluta sig till vad
departementschefen framfört.

Utskottet anser sammanfattningsvis att överbefälhavaren bör få i
uppdrag att, som anges i motionen 1972:1605, i början av år 1973 avge
förslag till inriktning av det militära försvaret. Grundläggande bör därvid
vara vad utskottet ovan anfört.

Utskottet har beretts tillfälle att studera verkningarna av olika prisoch
lönekompensationssystem inom det militära försvaret. Utskottet kan
instämma i synpunkter, som i olika sammanhang framförts, att det under
1960-talet tillämpade systemet hade svagheten att inte tillräckligt
stimulera ansträngningar till kostnadsnedpressningar. Å andra sidan är det
utskottets mening att den nuvarande metoden med s. k. nettoprisindex
leder till ett alltför osäkert underlag för en långsiktig planering. Det kan
t. ex. inte vara en rimlig uppgift för försvarets myndigheter att försöka

FöU 1972:17

uppskatta den inflationsgrad som olika slag av ekonomisk politik kan
komma att medföra och att söka, i nuvarande omfattning, göra
erforderliga reservationer inom tilldelade ramar för att möta påfrestningar
enligt dessa uppskattningar. En rimligare utgångspunkt kan vara att
beträffande personalkostnadssidan uppställa krav på en viss årlig rationaliseringseffekt,
och att därefter, med frånräknande av konsekvenserna av
ett sådant krav, lämna full kompensation för personalkostnadsstegringar.
En andra utgångpunkt kan vara att lägga åtminstone en del av
kostnaderna för ökade värnpliktsförmåner utanför ramarna. Eftersom
nettoprisindex synes slå särskilt ogynnsamt på materielsidan kan en
tredje utgångspunkt vara att beräkna kompensation i detta avseende med
utgångspunkt från nuvarande nettoprisindex men med ett visst begränsat
tillägg för materiel och tjänster. Utskottet förordar, närmast med
anledning av synpunkter i motionen 1972:1605, att Kungl. Maj:t
förelägger riksdagen förslag till nytt löne- och priskompensationssystem
att gälla fr. o. m. budgetåret 1973/74. Förslag om full kompensation kan
utskottet således inte tillstyrka.”

dels utskottets hemställan under D. 1 och 4 (s. 47) bort ha följande
lydelse:

”1. med anledning av Kungl. Maj.ts förslag och motionen
1972:963 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet har uttalat om värnpliktssystem och värnpliktsutbildning,

4. med bifall till motionen 1972:1605 samt med anledning av
Kungl. Maj:ts förslag, motionen 1972:1606 och motionen
1972:1611, alla motionerna såvitt nu är i fråga, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet har anfört
om nytt system för priskompensation fr. o. m. budgetåret
1973/74 och i övrigt om inriktningen av det militära
försvaret,”

3. vid punkten 1 (Det militära försvarets fortsatta inriktning) av
herrar Petersson i Gäddvik och Virgin (m) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 39 börjar med
”Utskottet anser” och som på s. 41 slutar med ”denna inriktning” bort
ersättas med text av följande lydelse:

”Utskottet har i det föregående anslutit sig till en inriktning av vår
säkerhetspolitik och vårt totalförsvar som innebär ett understrykande av
försvarets krigsavhållande betydelse. Vårt försvar måste vara starkt nog
för att tillsammans med politiken i övrigt ge trovärdighet åt vår vilja och
förmåga att uppfylla de förpliktelser som vår neutralitetspolitik medför.

Försvarspolitiken måste föras långsiktigt. Grunden för ett nytt
försvarsbeslut bör vara den internationella utveckling som, mot bakgrund
av tidigare erfarenheter och den höga rustningsnivån i omvärlden, ter sig
rimlig inom en period av 10-20 år. En långsiktig planering blir också
mest ekonomisk.

Det politiska läget i Europa ter sig just nu mindre hotande än på länge.

FöU 1972:17

Fördenskull finns inte anledning att förlita sig på en fortgående
avspänning och avrustning. De ideologiska skillnaderna vidmakthåller en
latent spänning som inte påverkas mer än på ytan av officiella
deklarationer och fördrag. Fn varaktig förbättring av vårt säkerhetspolitiska
läge inträder först om det sker faktiska minskningar av de militära
resurserna i vårt närområde.

Den kraftiga utbyggnaden av Sovjetunionens sjöstridskrafter har
betydelse inte minst för det strategiska läget i norra Europa. Warszawapaktens
dominans i Östersjön är stark. I haven utanför Norge är de
sovjetiska marina stridskrafterna starka och aktiva.

Av det anförda framgår att utskottet inte biträder departementschefens
mening att det militära försvarets styrka kan tillåtas att gå ned på
sätt som i propositionen föreslås.

Det militära försvaret bör även i fortsättningen ha invasionsförsvaret
som sin främsta uppgift. Därvid krävs en utformning av krigsmakten så
att den skall kunna möta en angripare så långt utanför våra gränser och
kuster som kan vara slridsekonomiskt lämpligt, dvs. att den skall kunna
åstadkomma ett djupförsvar i ordets rätta bemärkelse.

Våra stridskrafter skall kunna kraftsamlas vid gräns och kust, där
avvärjningsstrid skall kunna föras. Om en angripare trots detta lyckas
vinna inledande framgångar skall våra resurser utnyttjas till det yttersta
för att bjuda ett hårt, segt och långvarigt motstånd över ytan.

I motionerna 1972:1605, 1972:1606 och 1972:1611 framhålls att den
fortsatta inriktningen av det militära försvaret som anges i propositionen
innebär ett avsteg från det balanserade djupförsvarets princip. Utskottet
delar denna uppfattning och kan inte förorda att balansen i det militära
försvarets sammansättning förskjuts genom en ändrad prioritering mellan
de olika avvägningsprogrammen. Försteg bör i fortsättningen liksom
hittills ges uteslutande med utgångspunkt i de olika förbandens effekt i
invasionsförsvaret. Endast om så sker kan bästa valuta erhållas av
anslagna medel.

Uppgiften att förhindra en angripare att få fast fot på svensk mark
kräver att han hejdas senast i gräns- och kustzonen. Skall så kunna ske
måste tid för vår mobilisering och kraftsamling vinnas genom att
angriparen tvingas till förberedande bekämpning och till koncentration av
sina resurser. Våra sjö- och flygstridskrafter måste effektivt kunna föra
strid mot honom i ett tidigt invasionsskede då hans sårbarhet är som
störst. Stridskrafter för sådan bekämpning måste disponeras i tillräckligt
antal. Endast då kan markstridskrafter med god eldkraft och rörlighet
samt med förmåga till segt motstånd över hela landytan skapa en verklig
uthållighet.

Försvarets främsta uppgift att vara krigsavhållande och att i andra
hand förhindra krigföring på svenskt område så långt detta kan vara
möjligl främjas bäst vid en sådan utformning av det militära försvaret.

En uppbyggnad av krigsmakten på sådant sätt att den redan från
början endast syftar till ett fördröjande försvar kan inte i erforderlig grad
verka krigsavhållande. Den skulle därför inte ge tillräckligt stöd för vår

FöU 1972:17

neutralitetspolitik, ej heller möjlighet att förhindra att väsentliga delar av
svenskt område snabbt ockuperas av en angripare.

De hittills tillämpade operativa principerna har avsetts att tillgodose
kraven på ett balanserat och effektivt djupförsvar. Utskottet kan inte
biträda att dessa principer förändras på sätt som propositionen föreslår.

Det är av stor vikt att tillgängliga resurser så långt möjligt används för
utbildning och materielanskaffning. Kostnaderna för fredsorganisationen
och andra fasta kostnader måste begränsas. Särskilda åtgärder kan behöva
vidtas för att underlätta denna verksamhet. Utskottet återkommer till
denna fråga.

Den femåriga programplaneringen bör, som departementschefen har
angett, ske med utgångspunkt i en viss ekonomisk planeringsram.
Utskottet vill betona att vid bestämmande av denna måste beaktas —
förutom önskemålet om återhållsamhet med statsutgifterna — vårt
säkerhetspolitiska läge, kravet på stor handlingsfrihet och de konsekvenser
för sysselsättningen inom landet som kan förutses.

Departementschefen föreslår att planeringsramen skall utgå horisontellt
från basbeloppet, 6 470 milj. kr. i den utgiftsram för budgetåret
1972/73 som han förordar. Planeringsramen för perioden 1972/73 —
1976/77 föreslås alltså uppgå till (5 x 6 470) 32 350 milj. kr. i prisläget
februari 1971. Enligt departementschefens mening bör i planeringen
förutsättas att kompensation för pris- och löneförändringar skall ske
enligt nettoprisindex.

1 motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp) har
anförts att den planeringsram för femårsperioden som departementschefen
förordar är betydligt mindre än de ekonomiska ramar som har
undersökts av överbefälhavaren och granskats av försvarsutredningen.
Vidare hävdas bl. a. att planeringsramen måste bestämmas till ett belopp
som är 1 000 milj. kr. större för att inte materielanskaffningen skall få
alltför liten omfattning. Motionärerna förordar en planeringsram om
33 600 milj. kr.

I motionen 1972:1606 av herr Bohman m. fl. (m) har såvitt gäller
planeringsramen för det militära försvaret lämnats ett förslag som innebär
en planeringsram för femårsperioden som utgår från ett basbelopp för
budgetåret 1972/73 om 6 705 milj. kr. och därefter ökar med 100
milj. kr. för år. Planeringsramen uppgår därmed till 34 525 milj. kr.
Motionärerna förutsätter vidare att full kompensation lämnas för prisoch
löneförändringar.

1 motionen 1972:1611 av herrar Romanus (fp) och Polstam (c) har
såvitt nu är i fråga hemställts att planeringsramen för det militära
försvaret skall bestämmas till 33 750 milj. kr. Motionärerna hävdar att
den planeringsram som departementschefen förordar kan få konsekvenser
beträffande tilltron till Sveriges neutralitetspolitik.

Utskottet vill påpeka de allvarliga konsekvenser som ett fullföljande av
propositionens förslag skulle innebära. Dessa har ännu inte kunnat helt
klarläggas. Det är dock uppenbart att de kommer att bli synnerligen
genomgripande såväl under de närmaste åren som på längre sikt.

7 Riksdagen 1972. 10 sami. Nr 17

FöU1972:17

Beträffande konsekvenserna på kort sikt om regeringens förslag skulle
bifallas vill utskottet anföra följande.

Enligt förslag från överbefälhavaren kommer tiden för grundutbildning
av värnpliktiga att av ekonomiska skäl väsentligt avkortas trots att
utbildningstiden redan före denna avkortning är internationellt sett kort.
Reduktionen kommer att ge en nedgång i utbildningseffekt som leder till
ett ökat risktagande i fråga om såväl långsiktig beredskap som insatsberedskap.
Vid denna förkortning av grundutbildningen är det särskilt
angeläget att repetitionsutbildningen kan genomföras enligt de normer
som fastställdes genom riksdagsbeslut 1966. I propositionen angiven
planeringsram nödvändiggör emellertid kraftiga ingrepp även i repetitionsutbildningen.
Dessa ingrepp blir för samtliga försvarsgrenar av större
omfattning än vad som framgår av propositionen.

Enligt överbefälhavaren kommer inom armén under femårsperioden ca
70 % av lokalförsvarsförbanden och även fältförband (bl. a. två pansarbrigader)
inte att repetitionsutbildas. För marinen och flygvapnet måste
30-50 % av repetitionsutbildningen enligt programplanerna utgå. Inom
dessa försvarsgrenar kan under vissa år all repetitionsutbildning behöva
inställas. De nödvändiga ingreppen kommer i hög grad att påverka den
operativa effekten både på kort och lång sikt. Många förband kommer
inte att kunna lösa sina planlagda uppgifter direkt efter mobilisering. Inte
heller kommer utbildningskapaciteten att medge att den förlorade
utbildningen återtas inom rimlig tid om det militärpolitiska läget skulle
försämras.

Av ekonomiska skäl måste även kraftiga ingrepp göras i dagens krigsoch
fredsorganisation inom armén och flygvapnet. Kvalitativt användbar
krigsmateriel tas ur operativ drift. Åtta flygdivisioner, samtliga luftvärnsrobotförband
av typ Bloodhound och ett antal radarstationer behöver tas
ur drift i förtid.

Rekrytering och utbildning av nya fältflygare minskar till hälften och
för vissa återstående flygförband kommer utbildningens omfattning att
reduceras.

Dessa åtgärder leder till en avsevärd sänkning av flygvapnets effekt
under 1970-talet. Inom armén går pansarförbandens effekt ned.

Även på längre sikt kan bifall till propositionen få mycket allvarliga
konsekvenser. Med en ekonomisk planeringsram enligt regeringens förslag
kommer de allvarligaste konsekvenserna att inträffa under 1980-talet
eftersom medelstilldelningen under den närmaste femårsperioden i
huvudsak bestämmer den krigsorganisation som kan hållas under 1980-talets
första hälft.

I det följande redovisar utskottet vissa exempel på konsekvenser som
visar var nedskärningar är ekonomiskt möjliga och ger en uppfattning om
storleken av de totala minskningarna.

Såväl i försvarsutredningens betänkande som i propositionen framhålls
att brigaderna bör hållas på en kvalitativt hög nivå samt att ett något
större antal brigader bör bibehållas på sikt än vad överbefälhavaren
förutsatte i de lägre nivåerna i programplanerna. Den föreslagna

FöU 1972:17

ekonomiska planeringsramen medför att dessa ambitioner inte kan
uppfyllas.

Med oförändrad avvägning torde de ekonomiska resurserna räcka
endast till att vidmakthålla och modernisera en fjärdedel av infanteribrigaderna.
Antalet pansarbrigader minskar till två tredjedelar redan
under 1970-talet. Norrlandsbrigaderna bibehålls vid nuvarande antal.
Totala antalet brigader torde minska med omkring 60% av nuvarande
drygt 30 brigader.

De infanteri- och pansarbrigader som inte kan tillföras modern
materiel kommer att föras över till lokalförsvaret. Uppgifterna för dessa
förband måste ändras i förhållande till dagsläget. Detta medför att de
kvarvarande brigaderna riskerar att bli bundna i sekundära riktningar för
att lösa uppgifter som inte kan lösas av de 'nedväxlade’ förbanden. Våra
möjligheter till kraftsamling minskar väsentligt.

Omsättningen av luftvärnets vapenmateriel är en av 1970-talets stora
frågor. Enligt tidigare planering, som grundats på en luftförsvarsutredning
år 1967, skulle huvuddelen av dagens luftvärnsbataljoner tillföras den
svensktillverkade luftvärnsrobot 70. Av ekonomiska skäl är f. n. den
planerade omsättningen begränsad till 40 % av antalet bataljoner. Denna
reducering medför att kostnaderna för robotarna blir så höga att
systemets stridsekonomi måste omprövas samt att luftvärnets förmåga att
bekämpa kvalificerat flyg endast kommer att finnas inom vissa begränsade
områden av landet. Skyddet av väsentliga delar av totalförsvarets
anläggningar måste helt eller delvis utgå.

De nuvarande jagarflottiljerna avvecklas i och med att jagarnas kvalitet
inte längre motsvarar stridsmiljöns krav. Kvarvarande torpedbåtar organiseras
i fristående divisioner. Ledningsfartyg för dessa förband kan ej
inrymmas i den ekonomiska ramen. Effekten av förbanden nedgår.

Motortorpedbåtsförbanden kommer att ersättas med patrullbåtsförband
varvid antalet enheter kan vidmakthållas.

Alla fregatter utgår ur organisationen utan ersättning före 1978. När
även jagarna utgår under 1980-talet disponeras för kvalificerad ubåtsjakt
endast ett begränsat antal tunga helikoptrar. Sjöfartsskyddet minskar
både i Västerhavet och i Östersjön.

Antalet ubåtar kommer att reduceras från nuvarande 22 till omkring
hälften. Våra möjligheter att bekämpa en invasionsstyrka över havet går
därigenom ned väsentligt.

Den planerade anskaffningen av tunga fasta kustartilleribatterier
reduceras med cirka en tredjedel. Samtidigt utgår befintliga rörliga
KA-bataljoner i början av 1980-talet, varefter tungt rörligt kustartilleri
inte kan omgrupperas till hotade riktningar. Nedgången motverkas i viss
utsträckning av de rörliga spärrbataljoner som successivt tillförs krigsorganisationen
under 1970-talet.

I propositionen angiven planeringsram skulle för flygvapnets del leda
till att antalet jaktdivisioner måste reduceras från dagens 21 till 8.
Reduceringen är så stor att kvarvarande förband sannolikt måste
koncentreras till viktigare geografiska områden. Andra delar av landet
måste då lämnas utan jaktförsvar.

De tunga attackflygdivisionerna minskar i samband med anskaffningen

Föll 1972:17

100

av Viggen från 10 till 7 vilket försämrar våra möjligheter att bekämpa en
kustinvasion. Lätta attackdivisioner tillkommer.

Spaningsdivisionerna minskar med 40 %, varigenom vårt underrättelseunderlag
kommer att begränsas. Havsövervakningen måste begränsas till
vissa delar av omgivande havsområden.

Moderniseringen av stridsledningssystemet måste ytterligare senareläggas.
En geografisk prioritering av moderniseringen måste ske, vilket
kan medföra att möjligheterna att luftförsvara någon eller några
luftförsvarssektorer väsentligt reduceras.

Även krigsflygbassystemet får vidkännas avsevärda reduceringar i vad
gäller såväl materieltillförsel som skyddsnivå. Antalet baser går ned med
ca 20 %. Även i detta fall kan en hård geografisk prioritering bli
nödvändig, varvid möjligheterna att koncentrera insatsen av kvarvarande
flygförband till olika delar av landet minskar.

Konsekvenserna blir också allvarliga i fråga om möjligheterna att i vårt
land bibehålla en kvalificerad försvarsmaterielindustri. En sådan industri
är av vital betydelse för att vi som neutralt land skall i tillräcklig grad
kunna stå oberoende av utländska leverantörer. Propositionen understryker
vikten av detta men den föreslagna ekonomiska ramen möjliggör
inte en bibehållen försvarsmaterielindustri av tillräcklig omfattning.
Chefen för försvarets materielverk framhåller att — som en ofrånkomlig
följd av de ramar för materielanskaffningen som propositionen anger —
svensk försvarsindustri successivt kommer att behöva uppge område efter
område. Följden härav kommer också att bli en betydande friställning av
arbetskraft från denna industri. Då den ofta är starkt specialiserad och
belägen i bygder utan tillräckliga alternativa arbetsmöjligheter medför en
på så sätt skapad arbetslöshet allvarliga sociala konsekvenser. Den totala
effekten från samhällsekonomisk synpunkt av de minskade resurserna för
försvaret blir därför — särskilt i rådande sysselsättningsläge — ingalunda
vad beloppen kan synas antyda.

Försvarseffekten och den framtida handlingsfriheten beror främst på
den inriktning som fastställs för planeringen. 1 ekonomiskt avseende bör
denna inriktning bestämmas i enlighet med vad som har föreslagits i
motionen 1972:1606 såvitt nu är i fråga. Utskottet förordar alltså att
planeringsramen bestäms till 34 525 milj. kr. och återkommer till
utgiftsramen för budgetåret 1972/73 senare. Utskottet vill dock understryka
att planeringsinriktningen inte innebär ett slutligt ställningstagande
till försvarsutgifterna för budgetåren därefter.

Pris- och löneomräkning bör ske enligt metod som ger full kompensation
för inträffade förändringar. Utskottet förordar att särskilda prisregleringstal
beräknas för detta ändamål på sätt som skedde för prisregleringen
före budgetåret 1969/70.”

dels utskottets hemställan under D. 4 (s. 47) bort ha följande lydelse:
”4. med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1972:1605, 1972:1606 och 1972:1611, alla motionerna
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet har anfört om inriktningen av det militära
försvaret,”

Föll 1972:17

101

4. vid punkten 1 (Civilförsvarets fortsatta inriktning) av herrar
Petersson i Gäddvik (m), Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp),
Glimnér (c), Virgin (m), Gernandt (c) och Wedén (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 45 börjar med
”Utskottet finner” och slutar med ”denna inriktning” bort ersättas med
text av följande lydelse:

”Liksom beträffande det militära försvaret synes den av departementschefen
förordade planeringsramen för civilförsvaret inte motsvara den
förutsatta utvecklingen av denna viktiga gren av totalförsvaret. Enligt
utskottets mening bör planeringsramen bestämmas så att civilförsvarets
beredskap och uthållighet inte äventyras och så att dess krigsorganisation
även i fortsättningen kan verka effektivt omedelbart efter mobilisering.
Planeringsramen har också stor betydelse för en utökad anskaffning av
skyddsmasker.

Utskottet förordar att planeringsramen för civilförsvaret bestäms till
690 milj. kr., varav för budgetåret 1972/73 har beräknats 144 milj. kr.
Något överskridande av ramen för att fullfölja gjorda åtaganden
beträffande bidrag till skyddsrumsbyggande m. m. skall inte förutsättas.”
dels utskottets hemställan under E. 4 (s. 47) bort ha följande lydelse:
”4. med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1972:1605 och 1972:1606, båda motionerna såvitt nu är i
fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet har anfört om inriktningen av civilförsvaret,”

5. vid punkten 4 (Ramberäkningar för budgetåret 1972/73 m. m. —
Militära försvaret) av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp),
Glimnér (c), Gernandt (c) och Wedén (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Förslag
om medel” och slutar med ”det militära försvaret” bort ersättas med text
av följande lydelse:

”1 motionen 1972:1605 har bl. a. angetts att den utgiftsram som
propositionen föreslår för budgetåret 1972/73 inte torde vara till fyllest
för att infria de ambitioner, som Kungl. Maj:ts förslag i och för sig
uttrycker. Om ytterligare medel inte tillförs måste med stor sannolikhet
ingrepp göras i utbildning, materielunderhåll och materielanskaffning
utöver vad departementschefen har förutsatt. Detta medför också större
sysselsättningssvårigheter vid av försvaret berörda industrier. Utskottet
vill i anslutning till vad som har anförts även påpeka, att viss ytterligare
medelstilldelning kan bli erforderlig under budgetåret 1972/73 för att
möjliggöra materielbeställningar i enlighet med vad utskottet ovan anfört
och för att undvika brådstörtad nedläggning av ett större antal
flygdivisioner och av luftvärnsroboten Blodhunden. Någon tillräcklig
klarhet om alla med dessa problem sammanhängande förhållanden har
inte stått att vinna under utskottsbehandlingen, inte minst på grund av
ofullständigheter i Kungl. Maj:ts förslag. Under alla förhållanden torde
ett betydande underskott, framför allt på underhållssidan, inte kunna
undvikas med de av departementschefen nu beräknade ramarna. Ett

FöU 1972:17

102

tillägg av den storleksordning, som anges i motionen 1972:1605, 120
milj. kr., torde erfordras.

Om någon tillrättaläggning inte sker har detta ofrånkomliga konsekvenser
för sysselsättningen och erforderlig omställnings- och omplaneringstid
medges inte. Utskottet anser därför, i enlighet med motionen
1972:1605, att Kungl. Maj:t bör återkomma till riksdagen med begäran
om erforderliga anslag på tilläggsstat sedan närmare undersökningar
fullbordats. Den närmare fördelningen på olika anslag av en vidgning av
utgiftsramen bör i samband härmed också anges av Kungl. Maj:t.
Utskottet tar därför inte nu ställning till denna fråga.

Som en metod att komma till rätta med en del av de svårigheter
utskottet ovan berört begär Kungl. Maj:t i enlighet med tidigare tillämpad
praxis fullmakt att över- eller underskrida meddelade ramar eller att
medge insatser genom arbetsmarknadsstyrelsen. Sådana åtgärder och
medgivanden är dock väsentligen knutna till konjunktur- och beredskapsskäl,
som kan vara svåra att tillämpa i den speciella omställningsperiod
för försvaret som nu är för handen. Dessutom skall enligt departementschefens
förslag kärva återbetalningsskyldigheter föreligga för försvaret vid
överskridande av givna ramar och vid insatser av arbetsmarknadsmyndigheterna.
Utskottet anser att dessa frågor måste bedömas med utgångspunkt
från den situation som råder när återbetalning enligt fastställda
regler kan aktualiseras. När så sker bör frågan underställas riksdagen. I
övrigt har utskottet ingen erinran mot de av Kungl. Maj:t begärda
fullmakterna såvitt nu är i fråga.”

dels utskottets hemställan under A. 3 (s. 66) bort ha följande lydelse:
”3. med bifall till motionen 1972:1605 samt med anledning av
Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1972:1611, båda motionerna
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet har anfört om förslag från Kungl. Maj:t
om medel på tilläggsstat för budgetåret 1972/73,”

dels utskottets hemställan under C. 2 (s. 66) bort ha följande lydelse:
”2. bemyndigar Kungl. Maj:t att justera utgiftsramen för det
militära försvaret för budgetåret 1972/73 på grund av övereller
underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret
1971/72, med förebehåll att riksdagen bör underställas fråga
om återbetalning av medel som har utnyttjats utöver fastställd
utgiftsram,”

6. vid punkten 4 (Ramberäkningar för budgetåret 1972/73 m.m. —
Militära försvaret) av herrar Petersson i Gäddvik och Virgin (m) som
anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Förslag
om medel” och slutar med ”det militära försvaret” bort ersättas med text
av följande lydelse:

”Den föreslagna utgiftsramen för nästa budgetår är enligt utskottets
mening inte tillräcklig för att verksamheten under budgetåret skall kunna

FöU 1972:17

103

innebära ett ekonomiskt utnyttjande av tidigare uppbyggda resurser. Som
utskottet redogjort för under punkt 1 kommer den att i förening med en
låg planeringsnivå leda till åtgärder som i vissa fall innebär kapitalförstöring.
Även förband som med små kostnader skulle kunna behållas i
krigsorganisationen under åtskilliga år kan av brist på medel behöva dras
in redan under de närmaste åren.

Med hänsyn bl. a. till att ökningen av personalkostnaderna inte har
beaktats tillräckligt i den ramberäkning som departementschefen förordar
finner utskottet att de föreslagna resurserna för nästa budgetår inte
ens står i samklang med de ambitioner som propositionen uttrycker. Om
ytterligare medel inte tillförs måste ingrepp göras i utbildning, materielunderhåll
och materielanskaffning utöver vad departementschefen förutsätter.

Utskottet anser att även konsekvenserna för sysselsättningen bör
beaktas. En rationell anpassning till hastigt minskade resurser torde
relativt snart leda till mindre sysselsättning vid försvarets egna verkstäder
och framför allt inom statliga och enskilda företag som svarar för
materielunderhåll och nytillverkning.

I det föregående har utskottet anslutit sig till departementschefens
uttalande att anskaffning av materiel som är väsentlig för försvaret bör
ske på sådant sätt att Sverige inte kommer i beroendeställning till andra
länder och därigenom kan utsättas för påtryckningar. Det bör framhållas
att denna strävan försvåras om medelstillgången för utveckling och
anskaffning av materiel minskar, vilket skulle bli följden av regeringens
förslag.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att basbeloppet för utgiftsramen
ökas med 235 milj. kr. i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag. Av
ökningen bör 125 milj. kr. avses för ökad anskaffning och utveckling av
materiel. För Arméförband, Marinförband och Flygvapenförband bör
avses resp. 36, 18 och 71 milj. kr. Utskottet återkommer härtill under
berörda anslag. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att lämna förslag till
de ytterligare beställningsbemyndiganden som kan behövas.

Den utgiftsram som utskottet förordar uppgår till det förhöjda
basbeloppet jämte medel för prisreglering m. m. enligt departementschefens
förslag, dvs. sammanlagt 7 186 705 000 kr.”

dels utskottets hemställan under A. 2 (s. 66) bort ha följande lydelse:
”2. med bifall till motionen 1972:1606 samt med anledning av
Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1972:1611, båda motionerna
såvitt nu är i fråga, för budgetåret 1972/73 fastställer
utgiftsramen för det militära försvaret till 7 186 705 000
kr.,”

7. vid punkten 4 (Ramberäkningar för budgetåret 1972/73 m. m. —
Civilförsvaret) av herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustafsson i Stenkyrka
(c), Enskog (fp), Glimnér (c), Virgin (m), Gernandt (c) och Wedén (fp)
som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 62 börjar med

FöU 1972:17

104

”Utskottet anser” och som på s. 63 slutar med ”högst 18 milj. kr.” bort
ersättas med text av följande lydelse:

”Utskottet anser att civilförsvaret vid övergången till utgiftsram inte
bör ges så snäv ram att resurserna inte motsvarar de uppgifter som
statsmakterna ställer. Kungl. Maj:ts förslag torde inte medge en önskvärd
fortsatt uppbyggnad av civilförsvaret. Utgiftsramen bör beräknas så att
det inte behövs ett särskilt bemyndigande för Kungl. Majit att medge
överskridande av ramen med högst 18 milj. kr. Utskottet återkommer till
frågan om anskaffning av skyddsmasker.

I motionen 1972:1605 av herrar Antonsson (c) och Helén (fp) har
hemställts att utgifter för byggnadsinvesteringar inom civilförsvarets
fredsorganisation endast skall belasta utgiftsramen ettdera över kapitaleller
driftbudgeten. Med hänsyn till att en sådan ordning, som sammanhänger
med de särskilda fastighetsfonderna, redan tillämpas för det
militära försvaret godtar utskottet den även för civilförsvarets del. Vid
bestämmande av utgiftsramen bör räknas in 6 milj. kr. för att
kompensera dubbelbetalningen.

Utskottet föreslår att basbeloppet (utgiftsramen i prisläge februari
1971) bestäms till (120 + 18 + 6) 144 milj kr.”

dels utskottets hemställan under B. 2—3 (s. 66) bort ha följande
lydelse:

”2. med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1972:1605 och 1972:1606, båda motionerna såvitt nu är i
fråga, för budgetåret 1972/73 fastställer utgiftsramen i
prisläge februari 1971 till 144 000 000 kr.,

3. med bifall till motionen 1972:1605 avslår Kungl. Maj:ts

förslag att bemyndiga Kungl. Majit att vid behov medge

överskridande av civilförsvarets utgiftsram för budgetåret
1972/73 med ett belopp av högst 18 000 000 kr. för att
fullfölja gjorda åtaganden beträffande bidrag till skyddsrumsbyggande
m. m.,”

8. vid punkten 13 (Arméförband: Materielanskaffning) av herrar
Petersson i Gäddvik och Virgin (m) som - vid bifall till reservationen 6 -anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 74 börjar med

”Utskottet har i det” och slutar med ”551 milj. kr.” bort ersättas med

text av följande lydelse:

”Utskottet har i det föregående tillstyrkt bifall till yrkandet i
motionen 1972:1606 om en ökning av utgiftsramen för det militära
försvaret. Därmed har utskottet också möjliggjort de anslagsökningar som
har föreslagits i samma motion. Utskottet förordar att anslagsökningarna
helt läggs på resp. materielanslag. Det bör få ankomma på Kungl. Majit
att fördela medlen mellan vaije försvarsgrens materielanslag och anslag
till forskning och utveckling. De båda anslagen bör få balanseras genom
över- och underutnyttjande.

Utskottet har inte något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag till

Föll 1972:17

105

beställningsbemyndigande. Bemyndigandebeloppet bör alltså bestämmas
till 700 milj. kr.”

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

”2. att riksdagen med anledning av Kungl. Maj ris förslag och med
bifall till motionen 1972:1606 såvitt nu är i fråga till
Arméförband: Materielanskaffning för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 587 000 000 kr.”

9. vid punkten 15 (Arméförband: Forskning och utveckling) av herrar
Petersson i Gäddvik och Virgin (m) som - vid bifall till reservationen 6

— anser att utskottets hemställan utöver punkterna 1 och 2 bort uppta en
punkt 3 av följande lydelse:

”3. att riksdagen med anledning av Kungl. Maj ris förslag och med
bifall till motionen 1972:1606, såvitt nu är i fråga, som sin
mening ger Kungl. Maj ri till känna vad utskottet under
punkten 13 har anfört om fördelning av medel mellan anslag
till materielanskaffning och anslag till forskning och utveckling.
”

10. vid punkten 18 (Marinförband: Materielanskaffning) av herrar
Petersson i Gäddvik och Virgin (m) som — vid bifall till reservationen 6

— anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 77 börjar med
”Beträffande yrkandet” och slutar med ”340 milj. kr.” bort ersättas med
text av följande lydelse:

”Med hänvisning till vad utskottet har anfört under punkten 13
tillstyrker utskottet bifall till motionen 1972:1606. Anslaget bör i
enlighet härmed föras upp med 358 milj. kr.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj ris förslag till beställningsbemyndigande.
Bemyndigandebeloppet bör alltså bestämmas till 600 milj. kr.”
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

”2. att riksdagen med anledning av Kungl. Maj ris förslag, med
avslag på motionen 1972:960 och med bifall till motionen
1972:1606, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, till
Marinförband: Materielanskaffning för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 358 000 000 kr.”

11. vid punkten 20 (Marinförband: Forskning och utveckling) av
herrar Petersson i Gäddvik och Virgin (m) som — vid bifall till
reservationen 6 — anser att utskottets hemställan utöver punkterna 1 och
2 bort uppta en punkt 3 av följande lydelse:

”3. att riksdagen med anledning av Kungl. Maj ris förslag och med
bifall till motionen 1972:1606, såvitt nu är i fråga, som sin
mening ger Kungl. Majri till känna vad utskottet under
punkten 13 har anfört om fördelning av medel mellan anslag
till materielanskaffning och anslag till forskning och utveckling.
”

FöU 1972:17

106

12. vid punkten 23 (Flygvapenförband: Materielanskaffning) av herrar
Petersson i Gäddvik och Virgin (m) som — vid bifall till reservationen
6 — anser att

dels utskottets yttrande på s. 79 bort ersättas med yttrande av
följande lydelse:

”Med hänvisning till vad utskottet har anfört under punkten 13
tillstyrker utskottet bifall till motionen 1972:1606. Anslaget bör i
enlighet härmed föras upp med 887 244 000 kr.

Kungl. Maj:ts förslag till beställningsbemyndigande föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Bemyndigandebeloppet bör alltså bestämmas
till 855 milj. kr.”

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

”2. att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1972:1606 såvitt nu är i fråga till
Flygvapenförband: Materielanskaffning för budgetåret

1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 887 244 000 kr.”

13. vid punkten 25 (Flygvapenförband: Forskning och utveckling) av
herrar Petersson i Gäddvik och Virgin (m) som — vid bifall till
reservationen 6 - anser att utskottets hemställan utöver punkterna 1-4
bort uppta en punkt 5 av följande lydelse:

”5. att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1972:1606, såvitt nu är i fråga, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet under
punkten 13 har anfört om fördelning av medel mellan anslag
till materielanskaffning och anslag till forskning och utveckling.
”

14. vid punkten 30 (Försvarets radioanstalt) av herrar Gustafsson i
Stenkyrka (c), Enskog (fp), Glimnér (c), Gernandt (c) och Wedén (fp)
som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 83 börjar med ”1
propositionen” och slutar med ”i fråga” bort ersättas med följande text:

”1 propositionen föreslås en ökning av anslaget med 5 728 000 kr.,
vilket medger att verksamheten i stort sett kan bedrivas i oförminskad
omfattning. Enligt utskottets mening räcker det emellertid i detta fall
inte med att endast ge täckning för pris- och löneökningar. Den tekniska
utvecklingen inom radioanstaltens verksamhetsområde går mycket
snabbt. Utskottet, som för sin del finner att medelsbehovet bör beräknas
enligt radioanstaltens förslag, tillstyrker bifall till yrkandet i motionen
1972:1605, såvitt nu är i fråga.”

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

”att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionen 1972:1605 såvitt nu är i fråga till
Försvarets radioanstalt för budgetåret 1972/73 anvisar ett
förslagsanslag av 57 800 000 kr.”

Föll 1972:17

107

15. vid punkten 36 (Civilförsvar) av herrar Petersson i Gäddvik (m),
Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp), Glimnér (c), Virgin (m),
Gernandt (c) och Wedén (fp) som — vid bifall till reservationen 7 — anser
att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 85 böljar med
”Utskottet har” och slutar med ”av skyddsmasker” bort ersättas med
text av följande lydelse:

”Yrkandet i motionen 1972:1605 innebär bl. a. att civilförsvaret nästa
budgetår får disponera 2 milj. kr. mer än som avses i departementschefens
förslag totalt sett. Ökningen gäller såväl utgiftsramen som förevarande
anslag. Utskottet har vid behandlingen av civilförsvarets utgiftsram för
nästa budgetår framhållit att Kungl. Maj:ts förslag inte torde medge en
önskvärd fortsatt uppbyggnad av civilförsvaret. Den av utskottet förordade
utgiftsramen uppgår i prisläge februari 1971 till 144 milj. kr., varav 6
milj. kr. i enlighet med Kungl. Maj ris förslag bör avse kapitalbudgeten.
Nu ifrågavarande anslag bör alltså föras upp med 138 milj. kr.

Skyddsrum och skyddsmasker är väsentliga för civilförsvaret. Motionen
1972:1606 tar upp frågan om anskaffning av skyddsmasker och
motionärerna föreslår att civilförsvaret tillförs ytterligare 7,5 milj. kr. för
detta ändamål. Utskottet anser det angeläget att öka tillgången på
skyddsmasker och förordar att anskaffningen utökas inom anslagets
ram.”

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

”4. att riksdagen med anledning av Kungl. Maj ris förslag och
motionerna 1972:1605 och 1972:1606, båda motionerna
såvitt nu är i fråga, till Civilförsvar för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 138 000 000 kr.”

Föll 1972:17

108

Särskilt yttrande

vid punkten 25 (Flygvapenförband: Forskning och utveckling) av
herrar Petersson i Gäddvik och Virgin (m) som anfört:

”Sorn framgår av propositionen 1972:75 är det ännu så länge endast
fråga om studier av förberedande karaktär inför kommande beslut om
åtgärder för ersättning eller modernisering av flygplan 37 Viggen. Vi delar
utskottets uppfattning att sådana studier är av grundläggande betydelse,
bl. a. för vår handlingsfrihet på sikt. Uppfattningen i motionen
1972:1613 att det s. k. flygplanprojektet 80 skall läggas ner kan vi alltså
inte ansluta oss till.

Enligt vad utskottet har inhämtat är ifrågavarande studier inriktade på
olika alternativ, av vilka dock intet avser särskilt höga prestanda i
förhållande till den miljö i vilken verkan skall ske. Vi känner, liksom
utskottet och motionärerna, oro för kostnadsutvecklingen men vill
understryka att all projektering och anskaffning av materiel dock måste
ske från utgångspunkten att den skall ge optimalt utbyte i form av
stridsförmåga. Vi kan därför inte förorda att riksdagen uttalar sig för att
man redan under studieskedet skall avhända sig möjligheten att konstruera
ett flygplan med effektiva prestanda. Motionen 1972:1607 bör alltså
inte bifallas.”

FöU 1972:17

109

Bilaga 1

Utrikesutskottets yttrande nr 1 år 1972

Till försvarsutskottet

Genom beslut den 16 mars 1972 har försvarsutskottet hemställt att
utrikesutskottet avger yttrande över propositionen 1972:75 såvitt avser
säkerhetspolitikens inriktning.

Med anledning härav får utrikesutskottet anföra följande.

I propositionen 1972:75 (s. 98—101) framhålles att den politiska
utvecklingen efter år 1968 bl. a. pekar mot att det för första gången på
mycket lång tid har inträtt en situation i Europa som kan innebära
förutsättningar för att uppnå ett mera varaktigt tillstånd av avspänning
och samarbete. I propositionen hänvisas till att supermakterna i ökad
utsträckning har funnit nödvändigt att lösa särskilt farliga kriser och
problem med gemensamma ansträngningar. Vidare åberopas 1968 års
icke-spridningsavtal, fördraget om förbud mot placering av massförstörelsevapen
på havsbottnen, konventionen om förbud mot innehav av
biologiska stridsmedel och toxinvapen, de bilaterala förhandlingarna
mellan Förenta staterna och Sovjetunionen om begränsning av strategiska
vapen (SALT), regeringen Brandt/Scheels östpolitik, Moskva- och
Warszawaavtalen år 1970, överenskommelserna om Berlin, diskussionerna
om en europeisk säkerhetskonferens, det östeuropeiska intresset för ökat
tekniskt och ekonomiskt samarbete med staterna i Västeuropa, diskussionen
om ömsesidiga truppstyrkereduktioner i Europa. De gångna
årens utrikespolitiska händelser ger således ett fortsatt och förstärkt
intryck av politisk avspänning i Europa, framhåller propositionen.
Avspänningsprocessen har nu pågått så länge och visat en sådan
hållfasthet att man kan våga tala om en utvecklingstrend.

Propositionen understryker att de ömsesidiga strävandena till en
konstruktiv fortsättning på denna politik följs med förväntningar och
intresse. Detta innebär inte att en fortsättning är fri från problem.
Bakslag, tillfälliga och mera varaktiga, kan komma att inträffa på båda
sidor. Det finns emellertid i dag inga tecken som pekar på att detta
kommer att leda till att grunderna i den utstakade riktningen överges av
parterna. På tal om de negativa dragen i utvecklingen erinrar propositionen
om att några påtagliga rustningsbegränsningar hittills inte kommit till
stånd. Supermakterna har inte inskränkt eller aviserat begränsningar i sina
planer att utveckla och anskaffa avancerade vapensystem. De konventionella
styrkorna i Europa är i stort sett oförändrade på båda sidor. Risker
finns för fortsatta motsättningar och kriser i andra delar av världen än
Europa. Läget utanför Europa är labilt och påverkar — indirekt och
ibland direkt — de europeiska staternas säkerhetspolitiska situation.
Strävandena att söka avspänning och nya politiska utgångspunkter i

FöU 1972:17

110

Europa kan komma att störas av händelser i andra delar av världen, i vilka
europeiska stater och deras allierade engageras. Riskerna för att sådana
konflikter skall spridas till det centrala Europa torde dock numera vara
väsentligt mindre än tidigare under efterkrigstiden.

Avspänningssträvandena i Europa beröres även i regeringens utrikesdeklaration
i riksdagen den 23 mars 1972. Däri redogöres bl. a. för de i
den västtyska förbundsdagen pågående förhandlingarna om ratifikation
av fördragen med Sovjetunionen och Polen. Den svenska regeringen
skulle, sägs det i deklarationen, anse det innebära ett allvarligt bakslag för
de mångåriga strävandena till ökad avspänning i Europa om fördragen
fälls. Fördragens ratificering måste enligt regeringens bedömning tillmätas
mycket stor betydelse för en fortsatt ostörd avspänning i Europa.

Utskottet vill framhålla att det föreligger vissa svårigheter att dra
bestämda slutsatser av den komplicerade bild som det internationella
läget just nu uppvisar.

Förhållandet mellan de två supermakterna tilldrar sig ännu det största
intresset. I utrikesdeklarationen påpekas att den maktpolitiska situationen
i Europa alltjämt präglas av de två mot varandra stående militärallianserna,
inom vilka supermakterna — Förenta staterna och Sovjetunionen
— har ett dominerande inflytande. Samtidigt som rustningsnivån är
hög karakteriseras läget av en maktpolitisk balans. Denna balans är
betingad av att vardera supermaktens militära styrka är sådan att tilltron
till vedergällningsförmågan upprätthålls. Styrkebalansen underbyggs av
supermakternas klart demonstrerade vilja att eliminera konfliktanledningar,
att befästa den egna maktsfären och respektera motpartens, heter det
i deklarationen.

En bedömning av det säkerhetspolitiska läget kan därför inte göras
enbart på grundval av en analys av möjligheterna att fullfölja olika
avspänningsinitiativ utan den förutsätter även en analys av motiven för
supermakternas agerande.

Det är ett faktum att supermakterna har undvikit att konfronteras i
väpnade konflikter och att ingripa i varandras vitala intressesfärer trots
betydande motsättningar, förorsakade av direkta intressekonflikter samt
ömsesidig misstro och fruktan. Försiktigheten i deras agerande torde
främst ha berott på terrorbalansen och vetskapen om de fruktansvärda
konsekvenserna av ett kärnvapenkrig. Samtidigt som terrorbalansen
erbjuder en viss garanti för fred innebär den ständiga risker, inte minst
därför att den inte är automatiskt bestående utan kan påverkas av den
tekniska utvecklingen. I försvarsutredningens betänkande påpekas att de
risker som sålunda är förenade med terrorbalansen har lett till ständiga
strävanden på olika plan att genom förhandlingar och avtal komplettera
och befästa den garanti för fred som balansen erbjuder. Dessa strävanden
har under senare år fått en annan omfattning än tidigare, kanske främst
till följd av den militärtekniska utvecklingen, problemen att avveckla
militära engagemang och svårigheterna att med militära maktmedel

FöU 1972:17

lil

åstadkomma avgörande förändringar i rådande läge.

Mot denna bakgrund kan utskottet dela den i propositionen uttryckta
uppfattningen att det har inträtt en situation i Europa som kan innebära
förutsättningar för att uppnå ett mera varaktigt tillstånd av avspänning
och samarbete och att de starka låsningar som har präglat stormaktspolitiken
under efterkrigstiden synes ha övergått i ett läge med en starkare
vilja till positiva förändringar.

Självfallet kan, som även påpekas i propositionen, bakslag inträffa.
Den känsliga balansen mellan supermakterna kan komma att rubbas och
plötsliga återfall i gamla spänningar kan inträffa.

Utskottet ansluter sig till propositionens uttalanden om den svenska
säkerhetspolitikens inriktning och om neutralitetspolitikens innehåll (s.
101 — 104). Som propositionen framhåller, spelar vårt land genom sin
utrikespolitik och sitt försvar en viktig roll för att bevara stabiliteten i det
nordiska området. Utskottet noterar att detta är ett förhållande som
också erkänts i omvärlden.

Stockholm den 13 april 1972

På utrikesutskottets vägnar
OLLE DAHLÉN

Närvarande: herrar Lange (s), Dahlén (fp), fru Lewén-Eliasson (s), herrar
Möller i Gävle (s), Johansson i Jönköping (s), Wirmark (fp), Turesson
(m), Hellström (s), Korpås (c), Ericson i Örebro (s) och Nilsson i
Stockholm (s).

Avvikande mening

av herr Bo Turesson (m):

Avspänningssträvandena i Europa bygger i huvudsak på status quo.
Östsidan önskar konsolidera det nu bestående läget och västsidan tycks
vara beredd att acceptera detta. Situationen kännetecknas av att folken i
östra Europa förvägras nationell självbestämmanderätt. Sovjetunionen
har i den så kallade Bresjnev-doktrinen förbehållit sig rätten till
intervention i en kommunistisk stats inre angelägenheter, när enligt av
Sovjetunionen gjord bedömning fara föreligger för grundläggande förändringar
i partiets och statens struktur, vare sig det lokala partiet begärt
interventionen eller ej.

Den fredsgaranti, som terrorbalansen menas utgöra, är i och för sig
bräcklig. Förtroendet för dess fredsbevarande funktion bygger dessutom
helt på en förväntan om att supermakternas regeringar kommer att
handla rationellt i farliga lägen. Uppenbarligen är emellertid deras
handlande beroende bland annat av hänsynstaganden till interna politiska
förhållanden. Maktspelet i öststaterna har yttervärlden små möjligheter

FöU 1972:17

112

att analysera och värdera.

Det är mot bakgrunden av detta labila läge, som vi har att bedöma den
ändring av den strategiska situationen, som skett genom den kraftiga och
målmedvetna sovjetiska marina expansionen. Sovjetunionen har byggt ut
sina positioner på de norra och södra flankerna i Europa. Warszawapaktens
dominans i Östersjön är stark. I haven utanför Norge är de
sovjetiska marina stridskrafterna väsentligt starkare och mera aktiva än
NATO:s sjöstridskrafter inklusive Norges. Det bör också understrykas, att
huvuddelen av de övervattensstridsfartyg och allt det nya specialtonnaget
för landstigning, som finns i Östersjön och Norra Ishavet, är fartyg
byggda för näroperationer. Enligt en utredning, som gjorts av det norska
utrikespolitiska institutet, har Murmansk vid Norra Ishavet under senare
år byggts ut till ett centrum, som institutet kallar för världshistoriens
största flyg- och flottbas.

Dessa påtagliga fakta och den omständigheten att rustningssiffrorna i
Östeuropa i dag är högre än någon gång tidigare under efterkrigstiden
måste påverka bedömningen av avspänningsläget och dettas bestånd och
därmed kraven på vårt eget försvar.

Utskottet uttrycker emellertid sin förhoppning om att de avspänningsinitiativ,
som berörts i propositionen 1972:75, skall leda till en situation i
Europa, som innebär ett mera varaktigt tillstånd av avspänning och
samarbete.

8 Riksdagen 1972. 10 sami. Nr 17

Utgifter i totalbudgeten och rambundna utgifter för det militära försvaret 1966/67—1972/73

(utgifter för det militära försvaret 1972/73 enligt prop. 1972:75)

Milj. kr. (löpande priser)

Utgifter i totalbudgeten, utfall

Utgifter i totalbudgeten, senaste
beräkning (prop. 197250)

Utgifter för det militära försvaret, utfall

Utgifter för det militära försvaret, beräknat1

Militära försvarets utgifter i
procent av utgifterna i statsbudgeten

1966/67
33 378

4 733
14,18

1967/68
36 347

4 862

13,38

1968/69
38 883

4 987
12,83

1969/70
44 221

5 330
12,05

InkL beräknad priskompensation till budgetårets medelkostnadsläge

Inkl. 62 milj. kr. för konjunkturstimulerande åtgärder enligt prop. 1971:140

Inkl. lönekostnadspälägg (370 milj. kr.), som har lagts in i utgiftsramen fr. o. m. 1972/73

Exkl. lönekostnadspälägg

1970/71
48 269

5 808
12,03

1971/72 1972/73

56 300

6 227

11,06

59 739

6 952
(6 582)4

11,64.
(11,02)4

FöU 1972:17

114

Bilaga 3

Försvarsutgifternas procentuella andel av bruttonationalprodukten till
faktorkostnad (löpande priser)

Totalförsvarets Det militära

andel försvarets andel

1963/64 5,00 4,45

1964/65 4,95 4,30

1965/66 5,09 4,56

1966/67 4,88 4,21

1967/68 4,67 4,06

1968/69 4,51 3,87

1969/70 4,31 3,75

1970/71 4,21 3,79

Anm. 1. Bruttonationalprodukten (BNP) är ett mått på den totala produktionen,
dvs. såväl konsumtionsvaruproduktion som kapitalvaruproduktion.
Bruttonationalprodukten till faktorkostnad beräknas utifrån bruttonationalprodukten
till marknadspris, varifrån indirekta skatter dras och
till vilken indirekta transfereringar läggs

2. Med utgifter för totalförsvar avses de statsutgifter som enligt finansdepartementets
ändamålsgruppering hänför sig till totalförsvaret

Källa: Försvarsdepartementet

FöU1972:17

115

Innehållsförteckning

Sid.

FÖRSVARETS FORTSATTA INRIKTNING 1

1970 års försvarsutredning 1

Propositionen

Säkerhetspolitikens inriktning 9

Målsättning för totalförsvaret 16

Totalförsvarets fortsatta inriktning 17

Det militära försvarets fortsatta inriktning 18

Civilförsvarets fortsatta inriktning 23

Det psykologiska försvaret 27

Inriktningen av övrigt totalförsvar 27

Motionerna 29

Utskottet

Säkerhetspolitikens inriktning 31

Målsättning för totalförsvaret 34

Totalförsvarets fortsatta inriktning 35

Det militära försvarets fortsatta inriktning 35

Civilförsvarets fortsatta inriktning 41

Det psykologiska försvaret 45

Inriktningen av övrigt totalförsvar 46

Hemställan 47

ÄNDRAD GRUNDUTBILDNING M. M. FÖR

VÄRNPLIKTIGA 48

Propositionen

Försöksverksamhet m. m. inom värnpliktsutbildningen .... 48

Ändrad utbildningstid för vapenfria tjänstepliktiga 52

Ändrade grunder för bistånds- och katastrofutbildning av

värnpliktiga m. fl 52

Motionen 52

Utskottet 52

FÖRBÄTTRADE VÄRNPLIKTSFÖRMÅNER 55

Motionerna 55

Utskottet 56

RAMB FR ÅKNING AR FÖR BUDGETARET 1972/73 M. M. . . 59

Motionerna 59

Utskottet

Det militära försvaret 60

Civilförsvaret 62

Beräkning och jämkning av utgiftsramar 63

Beredskapsåtgärder 65

Vissa frågor med anledning av höjning av pensionsåldern för

viss militär och civilmilitär personal 65

Hemställan 66

FöU 1972:17 116

Sid.

ANSLAGSFRÅGOR 68

Försvarsdepartementet m. m.

Försvarsdepartementet 71

Vissa nämnder m. m 71

Kommittéer m. m 72

Extra utgifter 72

Reglering av prisstegringar för det militära försvaret 72

Reglering av prisstegringar för civilförsvaret 72

Arméförband:

Ledning och förbandsverksamhet 73

Materielanskaffning 73

Istånd sätt ning av befästningar och kaserner 74

Forskning och utveckling 74

Marinförband:

Ledning och förbandsverksamhet 76

Materielanskaffning 76

Iståndsättning av befästningar och kaserner 77

Forskning och utveckling 77

Flygvapenförband:

Ledning och förbandsverksamhet 78

Materielanskaffning 78

Iståndsättning av befästningar och kaserner 79

Forskning och utveckling 79

Central och högre regional ledning

Krigsorganisation för vissa staber m. m.: Materielanskaffning 81

Central och högre regional ledning: Iståndsättning av befästningar
och kaserner 81

Gemensamma myndigheter och funktioner

Försvarets materielverk 82

Försvarets forskningsanstalt 82

Försvarets radioanstalt 82

Försvarsmedicinska forskningsdelegationen 83

Frivilliga försvarsorganisationer m. m 83

Insalsberedskap m. m 83

Gemensamma myndigheter m. m.: Iståndsättning av befästningar
och kaserner 83

Civilförsvar 84

Övrig verksamhet

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar 86

Flygtekniska försöksanstalten 86

Statens allmänna fastighetsfond

Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar 86

Anskaffning av vissa skyddsrumsanläggningar 86

Försvarets fastighetsfond

Arméförband: Anskaffning av anläggningar 87

Marinförband: Anskaffning av anläggningar 87

Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar 87

FöU1972:17 117

Sid.

Central och högre regional ledning: Anskaffning av anläggningar
87

Gemensamma myndigheter m. m.: Anskaffning av anläggningar
87

Gemensamma myndigheter m. m.: Anskaffning av anläggningar
för försvarets forskningsanstalt 87

Anskaffning av vissa militära anläggningar 87

RESERVATIONER 89

SÄRSKILT YTTRANDE 108

Bilagor

1. Yttrande av riksdagens utrikesutskott 109

2. Utgifter i totalbudgeten och rambundna utgifter för det
militära försvaret 1966/67—1972/73 113

3. Försvarsutgifternas procentuella andel av bruttonationalprodukten
till faktorkostnad 1963/64—1970/71 114

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1295 S Stockholm 1972