Finansutskottets betänkande nr 35 år 1972
FiU 1972:35
Nr 35
Finansutskottets betänkande i anledning av motion om en utredning
rörande investerings- och driftstöd i anslutning till kommunernas
långtidsplanering.
Motionen
I motionen 1972: 821 av fru Theorin m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär en utredning i konjunkturpolitiskt syfte om olika
former av investerings- och driftstöd med anknytning till kommunernas
långtidsplanering.
I motionen anförs att det är angeläget att de konjunkturpolitiska
insatserna i största möjliga utsträckning främjar en långsiktig utveckling
mot de på politisk väg uppställda målen. Enligt servicekommitte'n är
boendeservice ett viktigt instrument för att främja de övergripande
politiska målen om gemenskap, trygghet och jämlikhet. Det synes
motionärerna angeläget att pröva om en utbyggnad av boendeservicen
skulle kunna inpassas i konjunkturpolitiken, givetvis utan att den
långsiktiga utbyggnadstrenden äventyras. Servicesektorn är personalkrävande
och skulle därför lämpa sig väl som sysselsättningsobjekt i en
lågkonjunktur. Primärkommunerna, som är huvudmän för större delen av
de funktioner som innefattas i begreppet boendeservice, har numera en
ekonomisk långtidsplanering som sträcker sig över fem år. Vid en
konjunkturdämpning ser sig många kommuner tvingade att begränsa
utgifterna, vilket drabbar vissa delar av servicesektorn. Detta förefaller
motionärerna vara ett kortsynt tillvägagångssätt som kommunerna
tvingas tillämpa. I stället borde det vara angeläget att använda konjunkturdämpningen
till att stå väl rustad inför den konjunkturuppgång som
förr eller senare kommer. När konjunkturen vänder uppåt igen blir
trängseln om resurserna erfarenhetsmässigt hård.
I fråga om investeringar för boendeservice finns det möjligheter att i
kommunernas långtidsplanering se när ett visst projekt är infogat i
kommunens resursram. När det gäller driftkostnaderna är det möjligt att
avläsa deras beräknade nivå, totalt och för varje post i driftbudgeten
under den framförliggande femårsperioden. Det borde därför vara möjligt
att i en konjunkturdämpning dels satsa byggresurser på anläggningar för
boendeservice, dels ge ekonomisk hjälp till driften av service på ett sätt,
som är anpassat till varje kommuns långsiktiga ambitioner och resurser.
Enligt motionärerna borde det vara möjligt att dels tidigarelägga
kommunala investeringar för boendeservice, dels ge statliga stimulansbidrag
i form av anläggningsbidrag utöver vad som förekommer i
normalfallet. Som en konsekvens av ett sådant tillvägagångssätt skulle
1 Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 35
FiU 1972:35
2
man få en motsvarande minskning av investeringsverksamheten i en
konjunkturuppgång.
Vidare anser motionärerna det angeläget att beakta hur kommunerna
prioriterar mellan olika sektorer inom sitt ansvarsområde. Det kan finnas
anledning att överväga om man med statliga åtgärder på ett effektivare
sätt än nu borde stimulera serviceutbyggnaden på bekostnad av mindre
angelägna investeringsobjekt.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Svenska kommunförbundet
och Svenska landstingsförbundet.
Styrelsen för Svenska kommunförbundet anser inte att några mer
betydande begränsningar i verksamheten inom servicesektorn skett under
innevarande lågkonjunktur. Vad som närmast inträffat är att den tidigare
mycket snabba utbyggnadstakten har dämpats därför att man i kommunerna
ansett sig nödsakade att begränsa kostnadsstegringarna. Kommunerna
har även i detta konjunkturläge utnyttjat de möjligheter staten
genom olika åtgärder — främst tillfällig höjning av statsbidragsnivån —
erbjudit kommunerna att öka sina investeringar. Vid valet av de
anläggnings- och byggnadsobjekt, vars tillkomst staten velat stimulera,
synes man från bidragsmyndigheternas sida ha fäst huvudvikten vid att
objekten skall vara förhållandevis arbetskraftskrävande medan man lagt
mindre vikt vid objektens angelägenhetsgrad i övrigt, anför förbundet.
Ett investeringsstöd för att i en lågkonjunktur garantera eller stimulera
tillkomsten av i kommunens flerårsplan upptagna investeringar vid däri
angiven eller t. o. m. vid en tidigare tidpunkt skulle således innebära att
just de mest angelägna investeringsobjekten skulle bli utförda. Detta
skulle automatiskt innebära att stimulansbidragen skulle komma att avse
också anläggningar inom sektorn för boendeservice i den mån sådana
prioriterats av kommunen och därmed upptagits i flerårsplanen. En
komplikation är dock att kommunernas flerårsplaner (flerårsbudgct)
normalt inte fastställs och knappast heller bör eller kan fastställas. Det
torde därför vara svårt att utforma ett någorlunda hanterligt system för
investerings- och driftstöd i direkt anslutning till deras ekonomiska
långtidsplanering.
Förbundet delar motionärernas mening att investeringar inom sektorn
för boendeservice är minst lika viktiga som investeringar inom andra
sektorer och att det också är viktigt att kommunerna av ekonomiska skäl
ej tvingas att begränsa sitt serviceutbud under en lågkonjunktur.
Förbundet motsätter sig dock på det bestämdaste de tankegångar på en
stark statlig styrning som framkommer i motionen, vari anförs att det
kan finnas anledning att överväga om man med statliga åtgärder på ett
effektivare sätt än nu borde stimulera serviceutbyggnaden på bekostnad
av mindre angelägna investeringsobjekt.
I fråga om utredningskravet i motionen hänvisar förbundet till
budgetutredningen och till utredningen om kommunernas ekonomi.
FiU 1972:35
3
Styrelsen för Svenska landstingsförbundet anför att det givetvis är ett
önskemål från landstingens sida att utbyggnaden av de landstingens
verksamheter som berörs i motionen (sjuk- och handikappservice jämte
öppen sjukvård) får fortgå enligt uppdragna riktlinjer utan hinder av
konjunkturbetingade faktorer. Vissa projekt skulle genom ett i motionen
skisserat statligt investerings- och driftstöd kunna komma att utföras
tidigare än som avsetts i planerna. Vilka projekt som är mest angelägna
för respektive landsting måste emellertid dessa själva ha frihet att avgöra,
en förutsättning som enligt styrelsen inte heller torde kollidera med
motionens primära syfte.
Förbundet uppger att de nuvarande ekonomiska långtidsplanerna som
regel saknar den detaljeringsnivå för de olika i planen upptagna
projekten, som borde vara en förutsättning för att kunna tidigarelägga
investeringsbeslut på det sätt som anges i motionen. En kommunal
planering av den modell som avses i motionen kan därför bli synnerligen
arbetskrävande och dyrbar.
Även landstingsförbundet motsätter sig bestämt de tankegångar som
förs fram i motionen om statliga åtgärder för att mera effektivt styra den
kommunala verksamheten.
Utredningsförslaget tillstyrks.
Utskottet
Motionärerna berör den viktiga frågan om formerna för statens
påverkan av kommunernas ekonomiska aktivitet i skilda konjunktursituationer.
De tar framför allt sikte på kommunernas boendeservice, där de
anser det särskilt angeläget att hålla uppe investeringar och drift under en
konjunkturavmattning.
Utskottet vill instämma i motionärernas starka betonande av den
strategiska roll de kommunala investeringarna och den kommunala
aktiviteten allmänt spelar när det gäller att påverka investeringsverksamhet
och sysselsättning. Det är ytterst angeläget att den kommunala
verksamheten utgör ett stabiliserande element i samhällsekonomin, inte
minst därför att den offentliga tjänstesektorn enligt långtidsutredningen
beräknas svara för huvuddelen av sysselsättningsökningen under 1970-talet. En sådan stabiliseringspolitisk insats från kommunernas sida kan
vara förenad med svårigheter i ett läge där utrymmet för nya åtaganden
ter sig starkt begränsat.
Det bör erinras om att staten redan nu stimulerar kommunerna till
vidgade insatser vid en konjunkturavmattning på i princip det sätt
motionärerna skisserar. Ramarna för skol-, sjukhus-, ålderdomshems- och
annat kommunalt byggande vidgas regelmässigt när konjunkturläget så
påkallar. Ibland sker detta genom förskott på nästa års ramar eller
planerade ramar. Genom ökade medel till kommunala beredskapsarbeten
och genom höjd statsbidragsandel har inte minst under den senaste
konjunkturavmattningen stimulerats fram betydande investeringar inom
den kommunala sektorn, bl. a. reningsanläggningar. Som anförs i kom
-
FiU 1972:35
4
munförbundets yttrande kan det arbetsmarknadspolitiska intresset att få
till stånd sysselsättningsintensiva projekt ibland stå i konflikt med en
renodlad kommunal prioritering av arbetena. Endast i undantagsfall torde
emellertid förekomma att kommunerna medverkar till att tidigarelägga
arbeten som de inte själva prioriterar högt.
Såväl i motionen som i de båda förbundens yttranden understryks
angelägenheten av att de investeringar eller andra vidgade insatser som
stimuleras fram står i överensstämmelse med varje kommuns långsiktiga
planer och ekonomiska bärkraft. Detta förhållande sätter en allmän gräns
för möjligheterna att stimulera fram kommunala åtgärder och insatser,
särskilt då som för närvarande många kommuner brottas med ekonomiska
problem. I sammanhanget bör uppmärksammas att såväl kommunsom
landstingsförbundet erinrar om att nuvarande femårsplanering inte
allmänt är så utvecklad att den kan tjäna som underlag för ett mer
automatiskt verkande system av det slag motionärerna skisserar.
Motionärerna begär en utredning. Svenska landstingsförbundet tillstyrker
en sådan medan Svenska kommunförbundet erinrar om budgetutredningens
arbete och om utredningen om den kommunala ekonomin.
Utskottet konstaterar att budgetutredningen enligt sina direktiv har att
söka finna vägar att samordna kommunernas ekonomiska aktivitet med
stabiliseringspolitiken. Den kommunalekonomiska utredningen har i hög
grad att beakta dessa frågor. Mot denna bakgrund avstyrks utredningsyrkandet.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1972:821.
Stockholm den 7 november 1972
På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM
Närvarande: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge
(c), Knut lohansson i Stockholm (s), Franzén (s), Burenstam Linder (m),
Larsson i Karlskoga (s), Åsling (c), Jansson (s), Wirtén (fp), Josefsson i
Halmstad (s), Brundin (m), Gadd (s), Pettersson i Kvänum (c) och
Lindahl (s).
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1791 S Stockholm 1972