Finansutskottets betänkande nr 34 år 1972

FiU 1972:34

Nr 34

Finansutskottets betänkande i anledning av motion om ökade fältundersökningar
inom näringslivet.

Motionen

1 motionen 1972:818 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp) yrkas att
riksdagen hos Kungl. Majit måtte hemställa om ökad satsning på
fältundersökningar inom näringslivet i syfte att bättre konjunkturanpassa
den ekonomiska politiken.

Det är högst angeläget att de åtgärder som sätts in för att stödja
konjunkturen får avsedd effekt, anför motionärerna. En felsatsning kan
innebära att konjunkturen inte stabiliseras och att pengar eventuellt
satsas i onödan. De vidtagna konjunkturpolitiska åtgärderna kunde
förväntas ha haft respons i det praktiska livet. Så tycks, enligt
motionärerna, inte vara fallet. De torde ha varit otillräckliga sett från
industrins synpunkt. Motionärerna stöder sig här på egna erfarenheter
samt på en enkätundersökning som utförts av Sveriges marknadsförbund
och som omfattade samtliga företag som under perioden 1 januari—2
oktober 1971 anmälde varsel om personalinskränkningar hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Den faktiskt förda ekonomiska politiken står sålunda i
mindre god överensstämmelse med hur man ute i företagen bedömer
beslutade respektive alternativa åtgärder, anför motionärerna. Enligt ett
stort antal företagsledares bedömning i en kompletterande undersökning
kommer den första av regeringens åtgärder för att häva lågkonjunkturen
och lindra arbetslösheten — avdrag för investeringar i maskiner — först på
nionde plats i en förteckning över önskade åtgärder. Motionärerna
åberopar denna utredning för att påpeka behovet av en ”marknadsanpassad”
ekonomisk politik. Den ekonomiska politiken måste för att nå
sitt syfte baseras på information genom studier av de problem man
brottas med ute i företagen. Studierna bör sålunda mer ha karaktären av
närkontakt än skrivbordsprodukt. En sådan närkontakt kan endast
uppnås genom en ökad satsning på fältundersökningar.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från arbetsmarknadsstyrelsen
och konjunkturinstitutet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har som yttrande sänt över en PM över
underlaget till de kvartalsvisa redogörelser för arbetsmarknadsutsikterna
som publiceras av styrelsen. Kvartalsrapporten belyser förhållanden inom

1 Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 34

FiU 1972:34

2

olika branscher, regioner och yrken. Vinter- och sommarrapporterna
innehåller en mer begränsad redovisning, medan höst- och vårrapporterna
är mer omfattande. Underlaget till arbetsmarknadsutsikterna består av
statistiska redovisningar, barometerdata samt redogörelser för arbetsmarknadsutsikterna
från länsarbetsnämnderna.

I fråga om barometerundersökningarna anförs att uppgifter om den
förväntade utvecklingen varje kvartal samlas in från företag inom
industri, varuhandel, skogsbruk och byggnadsverksamhet. Denna s. k.
konjunkturbarometerundersökning innebär att ett urval företag tillfrågas
om väntad produktionsvolymutveckling, lagerhållning, försäljning, prisutveckling,
arbetskraftsbehov m. m. Primärmaterialet insamlas av länsarbetsnämnderna
och vidarebefordras sedan till den centrala instans (främst
konjunkturinstitutet) som slutligen sammanställer och presenterar materialet.
Undersökningsresultaten utgör underlag för en del av redogörelsen
för arbetsmarknadsutsikterna.

I fråga om länsarbetsnämndsrapporterna anförs att dessa utgör det
mest betydelsefulla underlaget till arbetsmarknadsstyrelsens redogörelser
för arbetsmarknadsläget. Rapporterna infordras av arbetsmarknadsstyrelsen
i slutet av månaderna mars, juni, september och december. I dessa
rapporter skall det aktuella och väntade arbetsmarknadsläget på länets
arbetsmarknad behandlas. Prognosperioden sträcker sig över ett år med
särskild inriktning på de två närmaste kvartalen. Rapporterna skall
omfatta redogörelser över utvecklingen inom näringsgrenar och branscher
som har betydelse för länets arbetsmarknad och i mars och september
skall även utvecklingen inom olika yrken tas med. Eftersom den
statistiska informationen i de flesta fall passerar länsarbetsnämnderna
under insamlingsskedet finns flertalet arbetsmarknadsstatistiska uppgifter
hos nämnderna på ett tidigt stadium. Dessa uppgifter kompletteras i
rapporterna med den kännedom om den lokala arbetsmarknaden som går
att få fram från förmedlingskontor och direkta kontakter med företagen
vilket gör att statistiken ges betydelsefulla kommentarer som inte går att
nå på annat sätt. Av stor betydelse är den information som erhålles från
företagen genom enkäten, telefon- eller besöksintervjuer.

Konjunkturinstitutets yttrande återges här i sin helhet.

I motionen anförs att den ekonomiska politiken måste baseras på
information om de problem man brottas med i företagen. Studierna bör
ha mer karaktär av närkontakt än skrivbordsprodukt. En sådan närkontakt
kan endast uppnås genom ökad satsning på fältundersökningar. Som
exempel på dylika undersökningar anförs en undersökning av Sveriges
marknadsförbund. Grundtanken synes vara att företagen själva i dessa
”fältundersökningar” skall söka bedöma vilka effekter olika ekonomiskpolitiska
åtgärder har på det egna företaget.

Det bör först erinras om att institutet vid flera tillfällen redan prövat
den teknik som föresvävar motionärerna. Institutet har i två undersökningar
sökt analysera effekten på företagens investeringar av verkställda
fondfrisläpp med hjälp av företagarnas egna uppskattningar av hur
mycket deras investeringar påverkats av frisläppen. En motsvarande
undersökning av kreditpolitikens inverkan på företagens investeringar
1969—1971 publiceras i höst. Dessa undersökningar bygger alla på

FiU 1972:34

3

hypotesen att företagen själva är i stånd att någorlunda bedöma hur de
skulle ha handlat om den ekonomiska politiken i några exakt preciserade
avseenden skulle ha varit en annan än den förda. Deras värde är avhängigt
företagarnas förmåga att föreställa sig hur de skulle ha reagerat i ett läge
som aldrig blev aktuellt. Tror man att företagarna kan presentera sådana
bedömningar i någorlunda kvantitativt preciserad form, är det naturligt
att också söka samla in dem. Institutet har en positiv uppfattning om
möjligheterna att erhålla resultat på denna väg.

Mot bakgrund av den rätt stora erfarenhet institutet numera har av
dylika undersökningar, framstår emellertid den av motionärerna åberopade
undersökningen av Sveriges marknadsförbund som besvärande
valhänt och suddig i sin uppläggning. Det är meningslöst att fråga utan att
noga klargöra sin frågeställning och konsistenspröva svaren — i varje fall
om man vill få fram något mer än en ytlig svepande opinionsyttring,
illusoriskt underbyggd av uppgifter från företagsledare.

Enligt institutets mening kan det mycket väl tänkas vara av värde att
fråga företagen om deras framtida reaktioner på en kommande ändring av
den ekonomiska politiken. Vad institutet hittills sysslat med i sina ovan
refererade undersökningar avser ett enklare problem: att med företagens
hjälp utröna vad som skulle ha hänt i en gången tid vid ett strikt
preciserat alternativ till den faktiskt förda politiken. Därvid har undersökningarna
begränsat sig till en storhet (investeringarna) som företagen
har god planeringskontroll över.

För att kunna tjäna som underlag för den ekonomiska politiken bör
företagens reaktioner på tänkta politikändringar kvantifieras (om än
lösligt). Detta medför att man knappast kan begära att företagarna skall
söka skatta sin respons på mer än en eller annan politikändring i taget.
Här kanske bör inskjutas det i och för sig självklara förhållandet att det är
meningslöst att fråga ett industriföretag om effekten på detta företag av
att exempelvis mervärdeskatten sänks. Skall några frågas härvidlag är det
hushållen. En företagsledare inom industrin kan på sin höjd avge en
personlig gissning om hur mycket hans orderingång kommer att stiga. Att
såsom Sveriges marknadsförbund gör, blanda ihop politikändringar som
direkt påverkar det enskilda företagets beteende med politikändringar
som har effekter (direkta och/eller indirekta) på den efterfrågan som
riktas mot företaget, är mer ägnat att skapa förvirring än klarhet.
Marknadsförbundets metod att låta företagen välja i en önskelista av
ekonomisk-politiska åtgärder — däribland statligt subventionerade reklamkostnader
— är knappast seriös. En brasklapp skall dock här bifogas
för den händelse att undersökningen med hänsyn till urvalsförfarande,
frågeteknik, konsistensprövning etc. är bra mycket mer ambitiös än vad
som framgår av beskrivningen i motionen.

Även vid en förnuftig uppläggning av de föreslagna ”fältundersökningarna”
kan de emellertid löpa risken att komma i vanrykte. Detta
beroende på det stora antal undersökningar som måste till för att täcka in
hela det spektrum av åtgärder som står de politikansvarige till buds. De
måste vidare genomföras löpande. De kan ju knappast få karaktär av
remissutlåtande från näringslivet över påtänkta ändringar i den ekonomiska
politiken. Bortsett från andra olägenheter stupar ett sådant
förfarande på de tidsförluster som skulle bli följden.

Institutet har därför svårt att se hur motionärernas intentioner skall
realiseras. Man synes hamna i ett olyckligt dilemma — antingen
intetsägande undersökningar i stil med marknadsförbundets eller också
omfattande undersökningar som riskerar trötta ut näringslivet och
därmed slå undan marken för fortsatt verksamhet.

FiU 1972:34

4

Utskottet

Några delade meningar om behovet av ett brett kunskapsunderlag när
man planerar att sätta in ekonomisk-politiska åtgärder torde inte råda. I
de fall det gäller mer långsiktiga eller principiella överväganden, t. ex. i
anslutning till offentliga utredningar, den ekonomiska långtidsutredningen
m. m., inhämtas regelmässigt yttranden från berörda intresseorganisationer
och myndigheter. De överväganden som årligen äger rum
inför framläggande av statsverksproposition och finansplan baseras på
undersökningar, bedömningar och enkäter av det slag som redovisats i de
av utskottet infordrade remissyttrandena, på internationella konjunkturprognoser,
på överläggningar i det ekonomiska planeringsrådet, m. m.
Självfallet är reaktionen hos de skilda subjekten i samhällsekonomin -företag, konsumenter, kommuner m. fl. — därvid av allra största
betydelse för att rätt bedöma effekterna av skilda ekonomisk-politiska
åtgärder.

Som framgår av konjunkturinstitutets yttrande rymmer varje form av
enkät eller fältundersökning stora metodiska problem. Institutet anger
några av dem. Utskottet anser det vara särskilt betydelsefullt att sådan
återhållsamhet iakttas med insamlande av nya uppgifter att tillförlitligheten
i de uppgifter som redan nu inhämtas inte rubbas. I skilda
sammanhang har riktats kritik mot att uppgiftslämnare har en alltför
tung börda.

Konjunkturinstitutet anför att det mycket väl kan vara av värde att
fråga företagen om deras framtida reaktioner på olika tänkbara ekonomisk-politiska
åtgärder. Det får anses ligga i de prognoslämnande
institutens och myndigheternas normala åligganden att bedöma möjligheterna
att i undersökningar och enkäter foga in även reaktioner på
eventuella politikförändringar. Mot bakgrunden av hur konjunkturinstitutet
bedömer frågan och med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:818.

Stockholm den 7 november 1972
På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge
(c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s), Burenstam Linder (m),
Larsson i Karlskoga (s), Åsling (c), Jansson (s), Wirtén (fp), Josefsson i
Halmstad (s), Brundin (m), Gadd (s), Pettersson i Kvänum (c) och
Lindahl (s).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1790 S Stockholm 1972