Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Finansutskottets betänkande nr 40 år 1972       FiU 1972: 40

Nr 40

Finansutskottets betänkande angående konjunldurstimulerande åtgärder.

Med stöd av 55 § riksdagsordningen har vid höstsessionens början följande motioner väckts

1.    1972: 1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om konjunkturstimu-lerande åtgärder,

2.    1972: 1711 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om hyresstopp,

3.    1972: 1712 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om prisstopp,

4.    1972: 1713 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om slopande av mer­värdeskatten på livsmedel,

5.    1972: 1721 av herr Bohman m. fl. (m) om sysselsättningsstimule­rande åtgärder,

6.    1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. (c) om sysselsättningsstimuleran­de åtgärder samt

7.    1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp) om sysselsättningsstimulerande åtgärder.

För att få förslagen i motionerna närmare belysta har finansutskot­tet inhämtat yttranden från skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, trafikutskottet, näringsutskottet, inrikesutskottet och ci­vilutskottet. Dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande.

I propositionen 1972: 125 angående utgifter på tilläggsstat I till riks­staten för budgetåret 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgär­der, m. m. — som framlades för riksdagen den 7 november 1972 — har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 20 oktober 1972 dels föreslagit riksdagen att god­känna den allmänna uppläggning av den ekonomiska politiken som för­ordats i statsrådsprotokollet, dels i bilagorna 1—9 gjort anslagsfram­ställningar m. m.

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts

1.    1972: 1804 av herr Norrby i Gunnarskog (c),

2.    1972: 1871 av herr Enlund (fp),

3.    1972; 1872 av herr Fälldin m. fl. (c),

4.    1972: 1873 av herr Fälldin m. fl. (c),

5.    1972; 1874 av herr Gemandt (c),

6.    1972; 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

' Det stycke i 55 § som därvid åberopats lyder: "I frågor, som omedelbart för­anledas av något av riksdagen redan fattat beslut eller av annan under riksdagen inträffad händelse, må motion väckas, så länge session pågår."

1    Riksdagen 1972. 5 saml. Nr 40


 


FiU1972: 40                                                              2

7.    1972: 1876 av herrar Johansson i Växjö (c) och Gustavsson i Alvesta (c),

8.    1972: 1877 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c),

9.    1972: 1878 av herr Larsson i Umeå (fp),

 

10.    1972: 1879 av herr Sellgren (fp),

11.    1972: 1880 av herr Sjönell m. fl. (c),

12.    1972: 1881 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg (c),

13.    1972: 1882 av herrar Wiklund i Stockholm (fp) och Larsson i Umeå (fp).

Dessa motionsyrkanden redovisas i det följande iander de enskilda huvudtitlarna respektive under Övriga frågor.

Utskottet har inhämtat yttranden över propositionen och de med an­ledning av denna väckta motionerna från skatteutskottet, justitieutskot-tet, försvarsutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, kultur­utskottet, utbildningsutskottet, trafikutskottet, jordbruksutskottet, nä­ringsutskottet, inrikesutskottet och civilutskottet. Också dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande.

Motionerna väckta med stöd av 55 § riksdagsordningen

Yrkanden

1.    I motionen 1972:1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås

1.  att riksdagen uttalar sig för skyndsam projektering av statiiga basin­dustrier, finansierade med medel ur AP-fonderna och med ett avgö­rande inflytande för de anställda,

2.  att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsamma förslag till samhällsnyttiga arbeten på framför allt följande områden: åtgärder för att rädda miljön, utbyggnad av barnstugor och annan service för hushållen, åtgärder för att bekämpa krisen inom vårdsektorn, åtgär­der för att skapa ökad trafiksäkerhet, framför allt genom utbyggnad av den kollektiva trafiken, ökad inriktning på ombyggnad och repara­tioner av bostäder, byggande av lokaler för hantverk och småindu­strier, ökad yrkesutbildning, särskilt av kvinnor och ungdom, samt att erforderliga förslagsanslag föreläggs riksdagen,

3.  att riksdagen uttalar sig för en allmän räntesänkning med minst 1 procent.

2.  I motionen 1972:1711 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt utarbetande av

förslag till sådan ändring av prisregleringslagen att denna kan äga till-lämpning även på hyresorhrådet.


 


FiU 1972: 40                                                             3

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att — så snart formella möj­ligheter härtill föreligger — hyresstopp med omedelbar tillämpning utfärdas.

3.    I motionen 1972:1712 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen hemställer hos regeringen att lagen om allmän prisreglering skyndsamt åter sätts i kraft med priserna av den 15 oktober 1972 som stoppriser.

4.    I motionen 1972:1713 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om förslag om slo­pande av mervärdeskatten på livsmedel från den 1 januari 1973.

5.    I motionen 1972:1721 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen

A. beslutar

1.  att upphäva sitt tidigare beslut om en fördubbling av arbetsgivar­avgiften från den 1 januari 1973,

2.  att, för att stimulera sysselsättningen inom avfolkningsregionerna, borttaga arbetsgivaravgiften inom det s. k. allmänna stödområdet,

3.  att sänka ATP-uttaget från den 1 januari 1973 med 2 procenten­heter;

B. i skrivelse till Kungl. Maj:! hemställer

1.  att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt skatteutredningen att skynd­samt utarbeta och framlägga förslag om ändringar i skattesystemet ägnade att stimulera arbete, företagande och initiativ i enlighet med vad i motionen anförts,

2.  att Kungl. Maj:t tillsätter en parlamentarisk besparings- och ratio­naliseringsutredning med uppgift att, i samverkan med riksrevi­sionsverket, föreslå åtgärder ägnade att begränsa den offentliga sektoms tillväxt,

3.  att Kungl. Maj:t måtte förelägga nästa års riksdag förslag till åt­gärder i de hänseenden som angivits i motionen för att förbättra mindre och medelstora företags situation och underlätta deras för­sörjning med riskvilligt kapital,

4.  att Kungl. Maj :t måtte förelägga riksdagen förslag om åtgärder för att stimulera förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre fas­tigheter och att åstadkomma en ökning av småhusbyggandet och glesbebyggelsen (i vad avser skattefrågor, behandlingen av momen­tet i övrigt överflyttad till civilutskottet),

5.  att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att möjliggöra byggan­de av speciella trafikleder genom enskilda entreprenörer och fi­nansierade med avgifter;


 


FiU1972: 40                                                              4

C. beslutar uttala

1.  att ett stabiliseringspolitiskt program bör utarbetas i syfte att hejda de fortgående prisstegringarna,

2.  att den offentliga sektorns expansion begränsas och att närings­politiken ges en generell utformning och inriktas på att stimulera företagande och initiativ,

3.  att den ekonomiska politiken fortsättningsvis anpassas till kon­junkturutvecklingen på ett sådant sätt att en upprepning av 1970 års extrema kreditpolitik icke skall behöva förekomma,

4.  sin anslutning till de i motionen i övrigt angivna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

6. I motionen 1972:1722 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riks­
dagen beslutar

1.  att det under vårriksdagen fattade beslutet att höja den allmänna arbetsgivaravgiften från två till fyra procent av den utgivna lönesum­man inte skall träda i kraft,

2.  att som sin mening uttala, att den statliga upplåningen samt kredit-och räntepolitiken i övrigt inriktas så att näringslivets behov av lång­fristig upplåning kan tillgodoses och en sänkning av räntan på lång­fristiga lån komma till stånd,

3.  att den som under perioden 1 november 1972—30 juni 1973 påbörjar arbete, med byggnad avsedd att utnyttjas i industri, jordbruk m. m. skall åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag med 10 procent enligt i motionen angivna grunder,

4.  att medge att stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom indu­strin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordning-ar får utgå ur anslaget till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. enligt samma grunder, som i övrigt gäller för an­slaget, samt att hemställa hos Kungl. Maj:t om utfärdande av er­forderliga tillämpningsföreskrifter,

5.  att uppdra åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext.

7. I motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs
A. att riksdagen beslutar

1.  att fördubblingen av den allmänna arbetsgivaravgiften efter den 1 januari 1973 inte skall träda i kraft,

2.  att den nuvarande rätten till skattemässiga avskrivningar av gjorda maskin- och inventarieinvesteringar utsträckes till att gälla även första kvartalet 1973,

3.  att en särskild rätt till skattemässiga avskrivningar med 10 pro­cent införes avseende byggnadsinvesteringar inom näringslivet igångsatta före den 1 oktober 1973,

4.  att fastighetsägare som under tiden fram till den 1 juli 1973 på-


 


FiU1972: 40                                                              5

börjar upprustnings- eller ombyggnadsarbeten beviljas avdrag i fastighetsdeklarationen med 20 procent av investeringsbeloppet i de fall arbetet utförts av av arbetsförmedling anvisad s. k. svårpla-cerad arbetskraft och i övriga fall med 10 procent,

5.   att på tilläggsstat anslå erforderliga medel för drift av såväl stat­
liga, kommunala som enskilda vägar;

B. att riksdagen hos Kungl. Maj:! begär

6.  att de av statens järnvägar planerade investeringarna prövas med förtur för att så långt möjligt tidigarelägga igångsättningen,

7.  att särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder av det slag som re­dovisas i denna motion vidtas mot ungdomsarbetslösheten,

8.  att stabiliseringspolitiska konferenser snarast anordnas i enlighet med vad som framhållits i denna motion; samt

C. att riksdagen uttalar sig för

9.   att ett ensidigt utnyttjande av kreditpolitiken som stabiliserings­
metod i en uppåtgående konjunktur ej bor ske.

Utskottet behandlar motionernas yrkanden dels under punkten 1, dels under respektive huvudtitel.

Motivering

1. I motionen 1972:1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hävdar
motionärema, efter att ha redovisat den senaste arbetslöshetsstatisti­
ken, att vänsterpartiet kommunisternas analys av arbetslöshetskrisen
— vilken vid flera tillfällen också presenterats för riksdagen — be­
kräftas av utvecklingen. Partiet har visat att periodiskt återkommande
arbetslöshetskriser och en långsiktig ökning av reservarmén av arbets­
lösa hör till det kapitalistiska systemet.

Vänsterpartiet kommunisterna har redan tidigare påvisat vilka ome­delbara åtgärder som måste vidtas för att nedbringa arbetslösheten. Dit hör anläggande av statligt ägda basindustrier finansierade med me­del ur AP-fonderna, statligt finansierade arbeten på olika samhälls­nyttiga områden såsom miljövård, utbyggnad av daghem och annan service samt insatser inom vårdsektorn. Dessa förslag är även i dagens läge de viktigaste. Insatserna måste sättas in efter en medveten plane­ring. Målsättningen måste vara att göra slut på arbetslösheten.

I det aktuella läget måste det också enligt motionärerna vara riktigt att den allmänna räntan sänks ytterligare. Detta skulle kunna få gynn­samma följder såväl för hyres- och prisnivån som för sysselsättningen.

2. I motionen 1972:1711 av herr Hermansson m. fl. (vpk) sägs att
det höga kostnadsläget i nyproduktionen av bostäder utgör ett av de
främsta och angelägnaste inrikesproblemen. Talet om att vi har byggt
bort bostadsbristen är inte sant. 475 000 hushåll är fortfarande trång­
bodda. Samtidigt står trots höjda familjebostadsbidrag tusentals lägen-


 


FiU 1972: 40                                                             6

heter tomma, därför att folk inte har råd att hyra dem. De tomma lä­genheterna beror främst på de skyhöga hyrorna. Trots den enorma hy­reshöjningen fram till i fjol talar mycket för att 1972 kommer att bli det verkliga rekordåret för hyreshöjningar. Hyreshöjningar är begärda över hela hyresområdet.

Vänsterpartiet kommunisterna har mot bakgrund av den allt starkare kritik som förts mot hyreshöjningspolitiken nyligen i ett brev till rege­ringen begärt att hyresstopp införs. Under den tid som hyrorna låses fast har man begärt att regeringen för höstriksdagen lägger fram för­slag om ett.nytt bostadssocialt program med syfte att bryta den nu­varande hyresstegringsvågen och anvisa vägar för att i stället sänka hyrorna. Oeftergivliga krav.i detta sammanhang är, enligt motionärer­nas mening, att man snabbt genomför totalfinansiering av bostadsbyg­gandet via en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank som tillhanda­håller kapital till låg och fast ränta samt vidare att man ingriper mot monopoliseringen inom byggnadsmaterialindustrin och vidtar kraftåt­gärder mot markspekulationen.

3. I den gemensamma motiveringen till motionerna 1972:1712 och
1713 av herr Hermansson m. fl. (vpk) anförs att uppgifterna från statens
pris- och kartellnämnd om prisutvecklingen visar på en fortgående steg­
ring. Under perioden 1 januari—30 september 1972 steg priserna i dag­
ligvaruhandeln med 7,0 procent. Fortfarande är det matpriserna som
fortsätter att vara den främsta motorn i våra allmänna prishöjningar.

Den nuvarande indirekta beskattningen innebär också enligt motionä­rerna en accelererad prisstegring. För varje kompensation till jordbru­karna för inflationen följer ett ökat uttag av matmomsen. En ny sådan prisstegring väntas i januari 1973 med ökat uttag av mervärdeskatt. Den­na utveckling måste stoppas.

Motionärerna föreslår därför att lagen om allmän prisreglering åter sätts i kraft och att mervärdeskatten på livsmedel slopas.

4. I motionen 1972:1721 av herr Bohman m. fl. (m) sammanfattar
motionärerna sin syn på det ekonomiska läget i Sverige på följande sätt.

Under 1960-talets senare hälft har den ekonomiska utvecklingen i Sve­rige varit ogynnsammare än under decenniets första del. Under de två senaste åren har den totala resurstillväxten varit obetydlig. Industripro­duktionen har stagnerat.

Den otillfredsställande investeringsutvecklingen utgör en betydelsefull förklaring härtill. De investeringar som kommit till stånd har företrädes­vis varit av defensiv natur och syftat till att genom arbetsbesparande ra­tionaliseringar dämpa kostnadsutvecklingen. De offensiva investeringarna i nya projekt och anläggningar har i stor utsträckning uteblivit. Nyföre-tagandet har gått tillbaka. Antalet konkurser har ökat.


 


FiU1972: 40                                                             7

Till följd härav har arbetslösheten successivt stigit. Sysselsättningspro­blemen är på sikt särskilt påfallande inom det regionalpolitiska stödom­rådet. Nya arbetstillfällen har icke tillkommit i takt med tillskottet av ny arbetskraft. Nya meningsfyllda arbetsuppgifter har icke kunnat skapas åt dem som blivit friställda i samband med rationaliseringar och ned­läggning av företag.

Stagnationen i den svenska samhällsekonomin är inte i första hand konjunkturpolitiskt betingad. Den har sin rot i den alltför snabba expan­sionen av den offentliga sektorn. Tillräckliga resiirser har icke avdelats för produktiva investeringar och för en utbyggnad av den industriella kapaciteten. Svårigheterna har ytterligare förvärrats genom regeringens dåligt konjunkturanpassade politik.

För att komma till rätta med balansrubbningarna i den svenska eko­nomin och lägga en grund för ökad tillväxt, utveckling och sysselsätt­ning krävs enligt motionärerna framför allt åtgärder av långsiktig natur. De bör emellertid utformas på sådant sätt att de såvitt möjligt får ome­delbara verkningar och minskar de nuvarande sysselsättningsproblemen samt förhindrar en försämring av läget. Härvidlag bör framför allt till­gripas generellt verkande ekonomisk-politiska åtgärder. Den av den in­hemska politiken orsakade konjunkturnedgången är till betydande del en följd av regeringens ovilja att använda sådana. I stället har man sökt komma till rätta med problemen genom arbetsmarknadspolitiska åtgär­der — omskolning, beredskapsarbeten m. m. — eller genom selektiva stödinsatser åt enskilda företag.

Beträffande motionärernas specialmotiveringar till olika förslag kan följande nämnas.

Förbättring av näringslivets lönsamhet är en förutsättning för att fö­retagen skall ha möjlighet att göra investeringar i nya anläggningar och därmed bereda ny sysselsättning. Den höjning av arbetsgivaravgiften, den s. k. löneskatten, som regeringspartiet med hjälp av kommunisterna genomdrev vid vårriksdagen kommer, om den genomförs den 1 januari 1973, att ytterligare sänka lönsamheten. I det läge som nu råder bör där­för riksdagen besluta att höjningen av löneskatten icke skall träda i kraft. Om samhällsekonomin senare på grund av den väntade konjunkturupp­gången skulle drabbas av så hårda påfrestningar att restriktiva åtgärder icke kan underlåtas är motionärerna beredda att medverka till genom­förandet av tjänliga stabiliseringspolitiska åtgärder.

Ett med 2 procentenheter sänkt ATP-uttag är enligt motionärernas uppfattning fullt tillräckligt för att garantera utfästa pensionsförpliktelser och ett högre uttag försäkringstekniskt omotiverat. Under förutsättning att det klargörs att ett sänkt ATP-uttag inte skapar ökat utrymme för lönelyft skulle en sådan sänkning leda till en direkt lönsamhetsförbätt­ring. De bedömer det inte heller som sannolikt att ett lägre ATP-spa-rande skulle leda till en sänkning av det totala sparandet i samhället utan


 


FiU 1972: 40                                                             8

till en omfördelning från kollektivt sparande till ett ökat företagssparan­de och sålunda till en investeringsbefrämjande högre självfinansierings­grad inom näringslivet.

Bättre balans mellan finanspolitik och penningpolitik bör eftersträvas. Erfarenheterna från 1970 års kreditpolitik har varit ytterligare en in-vesteringsdämpande faktor under 1971 och 1972. Företagen har föredra­git att förbättra sin likviditet framför att engagera sig i projekt som ökar deras beroende av kreditpolitiken för att därigenom kunna skydda sig mot vådorna av en upprepning av vad som hände 1970. Kan statsmak­terna inte garantera en fungerande kreditmarknad även efter en kon­junkturuppgång torde det enligt motionärerna inte vara möjligt att i nå­gon nämnvärd omfattning stimulera näringslivets investeringsaktivitet trots god tillgång på krediter under en lågkonjunktur.

Ett program mot prisstegringar bör utarbetas. Statsmakterna bör i samarbete med oppositionspartierna samt näringslivets och arbetsmark­nadens parter sträva efter att åstadkomma en samordning av alla de skil­da åtgärder som kan komma i fråga för att förhindra eller dämpa den fortgående inflationen. Samordningen måste utgå ifrån att förutsättning­en för prisstabilitet är bättre balans mellan löneökningar och produktivi­tetsförbättringar samt att statsmakterna avhåller sig från alla åtgärder, som kan vara ägnade att pressa priserna i höjden.

I motionen 1972:1722 av herr Fälldin m. fl. (c) anförs, att den stag­nation, som kännetecknat den svenska ekonomin sedan början av förra året, alltjämt består. Visserligen har en begränsad återhämtning tidvis gjort sig gällande inom vissa delar av näringslivet, men den tycks nu ha stannat av. Någon påtaglig förbättring av utlandskonjunkturen har inte heller skett. Det uppsving som finansministern räknade med under hösten i den reviderade finansplanen i maj har därför inte kommit till stånd. Det är inte heller troligt, att någon påtaglig förbättring kommer att äga rum under vintern.

Att konjunkturförbättringen uteblivit har tillsammans med de fort­gående strukturförändringarna lett till att sysselsättningssituationen har förvärrats ytterligare. Dagens arbetslöshetssituation och den ytterligare säsongmässiga försämring som kan väntas under vintem är helt oaccep­tabel och oförenlig såväl med målsättningen om full sysselsättning och inkomsttrygghet som med en riktig användning av våra resurser. Enligt motionärerna krävs omedelbara insatser och initiativ från riksdagen.

En sådan förstärkning av arbetsmarknadspolitiken, som regeringen förklarat sig komma att föreslå i samband med framläggandet av för­slaget till tilläggsstat 1 för budgetåret 1972/73, finner motionärerna be­fogad. Men arbetsmarknadspolitiken och andra selektiva åtgärder blir verkligt effektiva först om de kombineras med generella ekonomisk­politiska åtgärder. Målsättningen måste alltid vara att så långt möjligt


 


FiU 1972: 40                                                            9

förebygga arbetslöshet och inte vänta med åtgärderna tills den är ett faktum.

Den ekonomiska politik, som regeringen fört de senaste åren, har lett till att den finanspolitiska handlingsberedskapen nu är begränsad. Det är ändå enligt motionärernas uppfattning nu nödvändigt att av sysselsättningspolitiska skäl uppskjuta ikraftträdandet av den i våras beslutade höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften. Arbetsgivar­avgiften drabbar i första hand de mest arbetskraftsintensiva företagen. Till dessa hör flertalet småföretag. En höjning av arbetsgivaravgiften nu skulle otvivelaktigt leda till en ännu snabbare nedläggning av mindre företag, fortsatt minskning av nyetableringarna och ytterligare friställ­ning av arbetskraft.

De åtgärder som hittills vidtagits för att öka näringslivets investe­ringar har inte varit tillräckliga. Det är därför angeläget, att den eko­nomiska politiken och näringspolitiken nu inriktas på att ge företagen större möjligheter till konsolidering och investeringar i anläggningar, forskning och marknadsföring än under de senaste åren. I det samman­hanget spelar både tillgången på kapital och ränteläget en viktig roll. Bl. a. utgör den nuvarande höga räntan på långa lån utan tvivel en hämmande faktor på både näringslivs- och bostadsinvesteringarna. Räntan på långa lån har under den innevarande lågkonjunkturperioden inte sänkts i motsvarande grad som diskontot.

Skillnaderna i räntesatser på korta och långa lån återspeglar bl. a. inflationsförväntningar. Ökad prisstabilitet skulle därför sannolikt auto­matiskt leda till en viss utjämning. Men det är också uppenbart, att regeringen och riksbanken genom en förändring av kreditpolitiken skulle kunna medverka till en lägre ränta. Ett medel härför är att i större utsträckning täcka statens budgetunderskott genom kortfristig upplåning. AP-fondernas räntepoUtik är likaså av mycket stor betydel­se, eftersom dessa nu på ett eftertryckligt sätt dominerar den långa lånemarknaden. Det ligger givetvis i löntagamas, övriga förvärvsarbe-tandes och pensionärernas intresse, att ATP-medlen förvaltas på sådant sätt, att medlen ger en god förräntning. Men det kan knappast ligga i dessa gruppers intresse, att förräntningskraven drivs så långt, att det leder till kraftiga hyreshöjningar och inskränkningar i industriinveste­ringarna med åtföljande negativa verkningar på sysselsättningen. Det är mot denna bakgmnd angeläget att söka bringa den långa räntan i bättre överensstämmelse med diskontot och den allmänna räntenivån.

Inte minst byggnadsinvesteringarna spelar en framträdande roll för industrins och andra näringsgrenars möjligheter att öka sin kapacitet. Det är mot den bakgmnden olyckligt, att det särskilda investerings­avdrag som infördes förra året har begränsats till att bara omfatta maskininvesteringar. Avdraget för byggnadsinvesteringar bör liksom avdraget för maskininvesteringar utgå för investeringar avsedda att ut-


 


FiU 1972: 40                                                                         10

nyttjas i rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Det bör inte tillämpas gene­rellt. Flertalet investeringar, som räknats som oprioriterade i samband med att vissa byggnadsobjekt varit belagda med investeringsavgift, bör sålunda undantas. Avdraget bör utgå med 10 procent av byggnadskost­naden och tills vidare få utnyttjas för byggnadsprojekt som sätts i gång före den 1 juli 1973 och avse den byggnadskostnad som läggs ner före den 31 december 1973.

På motsvarande sätt bör enligt motionärerna det befintliga statliga stödet till miljövårdande åtgärder inom industrin få utnyttjas inte bara till vatten- och luftreningsanläggningar utan även till åtgärder för bättre arbetsmiljöer i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsan-ordningar. Den föreslagna stimulansåtgärden bör inte få utnyttjas i de fall då annat stöd utgår, såsom vid medgivande att ta i anspråk investe­ringsfond.

I motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. (fp) anförs inlednings­vis att den höga arbetslösheten visar att regeringen har misslyckats med den ekonomiska politiken. Andra tecken på detta är en fortsatt hög inflationstakt, stagnation i den ekonomiska tillväxten och låg total in­vesteringstakt. Regeringen har felbedömt tidpunkten för en konjunktur­uppgång liksom hur snabbt en sysselsättningsökning, som följer med en sådan uppgång, inträffar.

Trots att stor enighet råder om behovet av åtgärder mot arbetslös­heten har regeringen likväl inte önskat förelägga riksdagen beslutsun­derlag i en sådan omfattning och i så god tid att riksdagen snabbt kan påverka sysselsättningsläget för instundande vintersäsong.

Debatten har under en längre tid främst gällt huruvida ekonomin skall stimuleras med generella eller selektiva åtgärder. Regeringens po­litik har i huvudsak varit inriktad på selektiva åtgärder. Det domineran­de inslaget har varit direkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Men da­gens arbetslöshetsstatistik visar att regeringens ensidigt selektiva åt­gärder varit helt otillräckliga och delvis felaktiga. Utvecklingen visar i stället att generellt verkande åtgärder av det slag som folkpartiet före­slog redan hösten 1971, som stimulerar både efterfrågan och investe­ringsverksamheten på bred front, skulle varit det rätta greppet. Så har inte skett och arbetslösheten har bara förvärrats. Vad som nu framstår som särskilt olyckligt är att regeringen genom att envist avvisa varje generellt verkande åtgärd allvarligt minskat sitt handlingsutrymme i fråga om snabbt verkande åtgärder i ett förändrat konjunkturläge.

Sammantaget torde det behövas åtgärder för att hjälpa i gång en väntad konjunkturuppgång, ge uppgången ett mera varaktigt verkande stöd samt klara det besvärliga arbetsmarknadsläget i vinter. En kon­junkturuppgång löser inte i sig hela sysselsättningsproblemet. Den strukturella utvecklingen fordrar åtgärder på en rad områden. En sak


 


FiU 1972: 40                                                                         11

står dock klar: den gör det än mer nödvändigt att få i gång en industri­expansion som både skapar nya resurser och ger fler sysselsättnings­tillfällen. I dagsläget när de kommunala investeringama och bostads­byggandet visar sjunkande tendens finns ett större utrymme för indu­strin att expandera inom. En extra stimulans för byggnadsinvestering­ar inom näringslivet får anses som en adekvat konjunkturpolitisk åt­gärd. Folkpartiet föreslår sålunda att en tioprocentig skattemässig av­dragsrätt för byggnadsinvesteringar inom näringslivet införes att gälla sådana byggnadsprojekt som är igångsatta före den första oktober 1973. Därvid vinner man en gynnsam inverkan på byggarbetssektorns sysselsättning även vintern 1973—1974. Det är vidare motionärernas förhoppning att denna extra konjunkturpolitiska stimulans kan med­verka till att arbetsmiljön kan förbättras genom att arbetslokaler repa­reras, byggs om eller helt nyuppföres. Dessutom föreslås att den nu t. o. m. utgången av 1972 skattemässigt gällande avdragsrätten för maskininvesteringar utsträcks att gälla även första kvartalet 1973.

Det är viktigt att riksdagen klart uttalar sig för en ekonomisk politik, som inte på nytt kan komma att innebära ett ensidigt utnyttjande av kreditåtstramning som stabiliseringsmetod för den händelse konjunktur­läget skulle motivera åtstramande åtgärder.

Det måste löna sig att arbeta både för den enskilde och för företagen. Ett skatte- och bidragssystem med starka inflationsdrivande inslag som det nuvarande liksom stora prisökningar går knappast att förena med kravet på en fortsatt ökad realstandard. Ätskilliga beräkningar har gjorts — nu senast LO:s höstrapport — där man kan visa att stora nominella löneökningar äts upp av skatter och priser. Inte minst för att undvika en sådan utveckling och för att skapa balans i ekonomin är det viktigt att regeringen i god tid före nästa avtalsrörelse i stabilise­ringskonferensens form söker samråd med riksdagen och arbetsmark­nadens parter.

Det är folkpartiets uppfattning att motiven för sådana överläggning­ar har ökat och blivit ännu klarare i ljuset av de erfarenheter som parterna på arbetsmarknaden redan nu dragit av innevarande treårsav­ tal.

De berörda ekonomisk-politiska åtgärderna kan sägas vara mer lång­siktigt inriktade. Men åtgärder måste också vidtagas med snabb in­verkan.

Den just nu viktigaste åtgärden är att beslutet om löneskatten rivs upp. Det är orimligt att mitt i en vinter med rekordhög arbetslöshet fördubbla skatten på arbete. Riksdagen bör därför med förtur behand­la denna fråga.

Om man rev upp beslutet om arbetsgivaravgiften nu skulle företagen få anledning och råd att inte bara behålla utan också nyanställa arbets­kraft. Inom industrin har man beräknat att den höjda löneskatten kan


 


FiU 1972: 40                                                           12

omräknas till en rationaliserings- och sysselsättningspotential på ca 12 000 arbetstillfällen. Det gäller att direkt påverka själva den eko­nomiska möjligheten att nyrekrytera, när nu förestående konjunkturupp­gång troligen stimulerar rekryteringsbenägenheten i näringslivet. Motionärerna för fram fem förslag mot ungdomsarbetslösheten: Den viktigaste åtgärden är att inte höja löneskatten. Arbetsförmed­lingen måste få större möjligheter att hjälpa arbetslösa ungdomar. Fler praktikplatser måste skapas. Myndigheterna bör gripa in och med kom­pletterande yrkesanpassad utbildning fylla arbetslöshetstiden med me­ningsfylld sysselsättning. En allmän sysselsättningsförsäkring skulle ge arbetslösa ungdomar ett grundskydd, men genom att också leda till en registrering av dem öka möjligheterna till samhälleliga insatser.

Behovet av en intensifierad upprustning av bostadshus är klart doku­menterat. För att snabbt komma i gång med reparationsarbetena bör de tomma lägenheterna i nya flerfamiljshus i viss utsträckning ställas till förfogande som tillfälliga evakueringsbostäder. Den möjlighet att erhål­la förbättringslån, som enligt vad regeringen aviserat skall ges allmän­nyttiga och kommunala företag, måste, enligt motionärerna, utsträckas att gälla även kooperativa och enskilda fastighetsägare.

Den arbetslöshet som finns inom byggarbetskåren och bland hantver­kare måste även på kort sikt leda till en snar expansion av ombyggnads-och reparationsarbete på äldre fastigheter. Det av regeringen antydda stimulansstödet på 40 procent för byggarbetskraft, som av arbetsförmed­lingarna bedöms som svårplacerad, är en väg som folkpartiet tidigare anvisat. Den räcker dock inte utan måste kompletteras med ytterligare åtgärder.

Det finansiella utrymme som skapats genom lägre igångsättning av nyproducerade bostäder måste i första hand användas för lån till repara­tionsarbeten. För att stimulera fastighetsägarna att snabbt komma i gång med dessa arbeten bör ett investeringsavdrag på fastighetsdeklarationen beviljas för arbeten som sätts i gång fram till 1 juli 1973.

En inventering av projekt som med kort varsel kan sättas i gång bor­de oftare än vad fallet är i dag ingå som en naturlig del av en långsiktig investeringsplanering.

Inom de statliga verken torde även på kort sikt ett stort antal arbeten kunna påbörjas som förbättrar sysselsättningsläget. Såväl vägverkets som SJ:s petita ger vid handen att planeringen inte lägger hinder i vägen för att snabbt komma i gång med projekt som prioriteras högt av verken och som också ger ett betydande sysselsättningstillskott.

Sålunda skulle ytterligare medel till underhåll av vägnätet vara ytterst angelägna. Inte minst eftersläpningen av upprustningen av enskilda vä­gar hade bort föranleda ökade anslag. Inför den stundande vintern med befarad fortsatt hög arbetslöshet är det viktigt att ytterligare medel till­delas vägsektorn för att därigenom skapa fler arbeten. Detsamma gäller


 


FiU 1972: 40                                                           13

järnvägstrafiken. Den långa rad av angelägna investeringsprojekt som SJ redovisar i sina petita bör prövas med förtur inom departementet för att så långt möjligt tidigarelägga igångsättningen.

Biträdes i motionen framlagda förslag till åtgärder kommer samtidigt behovet av selektiva åtgärder att minska, hävdar motionärerna, som ock­så anför att en underbalansering av statsbudgeten i rådande dåliga sys­selsättningsläge är konjunkturpolitiskt väl motiverad.

Med hänsyn till sysselsättningsläget fömtsätter motionärerna att riks­dagen med största skyndsamhet behandlar förslagen.

Propositionen 1972:125

I propositionen begärs anslag på tilläggsstat I till riksstaten för bud­getåret 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder med sam­manlagt 1 165 milj. kr. Vissa åtgärder som vidtagits för att skapa flera arbetstillfällen leder inte till behov av anslag på tilläggsstat. Detta gäller sålunda för åtgärder vilkas utgifter belastar förslagsanslag. I förhållande till riksstaten beräknas en ökad kostnad på ca 80 milj. kr. för arbets­marknadsutbildning och ca 50 milj. kr. för bidrag till kommunala av­loppsreningsverk. Ytterligare kostnader till ett belopp om 250 milj. kr. beräknas inträffa på begränsade anslag utan att ett omedelbart behov av nya anslag framträder. Sammanlagt kan kostnaderna för ökningen av de sysselsättningsstimulerande insatserna anges till drygt 1 500 milj. kr.

Underskottet på statsbudgeten för budgetåret 1972/73 kan, med hän­syn till nu kända utgiftsanspråk och vid de bedömningar om statsin­komsternas utveckling som riksrevisionsverket gjort, beräknas till i runt tal 6,5 miljarder kr. I förhållande till riksstaten är det en saidoförsäm­ring på mer än 3 miljarder kr. Utgifterna kan förutses bli inemot 2 mil­jarder kr. större än enligt riksstaten, huvudsakligen som en följd av de ökade sysselsättningsstimulerande åtgärderna. Vidare kan statsinkomster­na beräknas bli ca 1,2 miljarder kr. lägre än vad som togs upp i rikssta­ten, bl. a. mot bakgrunden av storleken på det skatteinflöde som skett sedan i våras och det numera kända taxeringsutfallet för år 1971.

I propositionen lämnas därefter en översiktlig redogörelse för den ekonomiska utvecklingen.

En klar ökning av produktionen och efterfrågan i Sverige 1972 an­gavs i finansplanen som den mest sannolika utvecklingen. Bedömning­en i kompletteringspropositionen blev i huvuddrag densamma som i finansplanen. Samtidigt framhölls emellertid att beredskapen måste hållas hög om den fortsatta konjunkturförbättringen mot förmodan skulle låta vänta på sig.

Ser man till utvecklingen under hela året 1972 såvitt denna nu kan bedömas kommer exporten att i stort sett motsvara förväntningarna.


 


FiU 1972: 40                                                            14

medan däremot efterfrågan inom landet utvecklas svagare än väntat. Inom landet har efterfrågan stigit mindre än beräknat främst vad gäller den privata konsumtionen och byggnadsinvesteringarna. Vidare har lagerinvesteringama sjunkit mera än fömtsett. För den privata kon­sumtionens del finns det numera anledning att räkna med en något svagare tillväxt för hela 1972 än som förutsattes i den reviderade fi­nansplanen. Även investeringarna väntas öka mindre än fömtsett. Ma­skininvesteringarna beräknas stiga tämligen kraftigt medan uppgången för byggnadsinvesteringarna beräknas bli begränsad. Lagerinvestering­arna synes jämfört med 1971 få en avsevärt mindre tillbakagång 1972 men denna nedgång torde Ukväl bli större än beräknat. Det är främst inom handeln samt inom industrins råvaruförråd som en vikande lager­utveckling hållit i sig längre än väntat.

Med denna utveckling av den inhemska efterfrågan är det inte för­vånande att även importen under 1972 utvecklas i något långsammare takt än man tidigare trott. Handelsbalansen väntas under sådana om­ständigheter bli ytterligare förstärkt och bytesbalansen kan komma att visa ett överskott även under 1972.

De intemationella konjunktumtsikterna det närmaste året framstår nu som gynnsamma. I Förenta statema väntas en fortsatt snabb tillväxt och återhämtningen förutses gå vidare i Västeuropa och Japan. För Västeuropas del gäller frågan i första hand i vilken takt expansionen fortsätter i de länder där en uppgång redan inletts. Mot bakgrund av konjunkturutvecklingen den senaste tiden i flera länder kan lager- och industriinvesteringar väntas spela en allt mer framträdande roll i upp­svinget.

Med dessa utsikter för den internationella ekonomiska utvecklingen finns för Sveriges del förutsättningar för en tillfredsställande exporttill­växt 1973. En speciell omständighet som bidrar härtill är att EEC-tullarna på flertalet svenska industrivaror kommer att sänkas med 20 % den 1 april 1973 och med ytteriigare 20 % årsskiftet 1973—1974.

För den privata konsumtionen finns det särskilda skäl att vänta en förhållandevis betydande volymökning år 1973. Den av årets vårriks­dag beslutade skattereformen medför en lindring av den direkta statliga skatten med mellan 2 och 2,5 miljarder kr. De kvarskatter som skall inbetalas 1973 beräknas bli närmare 1 miljard kr. lägre än 1972. En nedgång i preliminärskatteuttaget utöver vad som tidigare angetts till­kommer som följd av att skattetabellerna justeras. Effekten härav har uppskattats till 600 milj. kr. 1973. Det sammantagna resultatet av bl. a. dessa åtgärder blir att skatteinbetalningarna påverkas i nedåtgående riktning med drygt 4 miljarder kr. Kommunalskatterna kan beräknas stiga förhållandevis obetydligt jämfört med 1972. Hushållens dispo­nibla inkomster kan sålunda med hänsyn till dessa omständigheter be­räknas stiga förhållandevis starkt år 1973. De ovanligt stora skatteåter-


 


FiU 1972: 40                                                            15

bäringarna i december 1972 — ca 1,4 miljarder kr. högre än före­gående år — kan förväntas få en stimulerande effekt på hushållens efterfrågan också 1973.

Även lagemtveckhngen kan under 1973 väntas komma in i en mera expansiv konjunkturfas. I synnerhet kan exportens och den privata konsumtionens expansiva utveckling väntas bidra härtill. Bostadsbyg­gandet och de kommunala investeringarna kan av nuvarande planer att döma komma att representera svagare inslag i den inhemska efterfråge­utvecklingen. Det finns emellertid anledning att räkna med en ökad tillförsikt i den kommunala planeringen sedan kommunerna bättre kunnat överblicka sitt finansiella läge och sina ekonomiska utsikter för år 1973. Utvecklingen på det kommunala verksamhetsområdet måste emellertid följas med noggrann uppmärksamhet.

En genomgång av olika efterfrågefaktorers utvecklingstendenser ty­der sammanfattningsvis på att den totala produktionen år 1973 kan väntas stiga i en takt som väl ansluter till en normal utveckling.

Utvecklingen under året har motiverat att regeringen under somma­ren och hösten har vidtagit en rad åtgärder vilka nu redovisas för riks­dagen. Härutöver föreläggs riksdagen i propositionen ytterligare förslag. Den inriktning av politiken som angavs i den reviderade finansplanen bör alltjämt vara vägledande vid valet av åtgärder. Således bör åtgär­derna inriktas på att främja näringslivets investeringar, att stimulera arbetskraftens rörlighet och att med punktvisa insatser hjälpa de gmp-per som drabbas av arbetslösheten.

Näringslivets investeringar stimuleras genom en rad åtgärder. Indu­strins investeringsfonder för investeringar i byggnader har genom be­slut av regeringen i maj 1972 i praktiken släppts fria. Genom beslut i augusti 1972 utvidgades möjligheterna att använda investeringsfon­derna till att gälla företag även i andra branscher. Regeringen har nu beslutat att dessa frisläpp skall förlängas till utgången av juni 1973. Investeringsfondernas användning i stödområdet kommer liksom hit­tills att ske utan tidsbegränsning och avse även maskininvesteringar. Fondutnyttjande på dessa villkor får tills vidare ske även i Borås- och Eskilstunaregionema.

Ett tjugoprocentigt skatteavdrag för företagens investeringar i ma­skiner och andra inventarier infördes 1971 och har gällt även under 1972. Förslag läggs nu fram om en förhöjning och förlängning av detta avdrag. Avdraget föreslås utgå med 30 % för maskiner och inventarier beställda under tiden den 1 november 1972—30 juni 1973 och som levereras senast före utgången av år 1974.

I syfte att ytterligare stimulera industrins byggnadsinvesteringar och att under år 1973 åstadkomma en tidigareläggning av sådant byggande föreslås införandet av ett särskilt, tillfälligt skatteavdrag. Avdraget före­slås utgå med 10 % på byggnadsprojekt som sätts i gång under tiden


 


FiU 1972: 40                                                           16

den 1 november 1972—den 30 juni 1973 och avse kostnader som läggs ned fr. o. m. den 1 november 1972 fram till utgången av år 1973. Skat­teavdraget bör även avse investeringar i jordbrukets ekonomibyggnader.

Vidare läggs förslag fram om en förlängning under 1973 av Kungl. Maj:ts rätt att medge tillfällig nedsättning av energiskatten.

För att mer långsiktigt stödja den svenska industrins utvecklingsför­måga och fömyelse har regeringen beslutat att ytterligare stimulera forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin. Avsikten är att till 1973 års vårriksdag lägga fram förslag såväl om ett generellt extra skatteavdrag i detta syfte som ett utökat direkt stöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin.

För att främja industrins export har regeringen vidare beslutat att vidta särskilda åtgärder för att öka svenska företags möjligheter att i speciella fall lämna krediter för exportleveranser. En närmare pröv­ning av formerna härför pågår f. n. inom berörda departement.

Industrisektorn har beretts ett ökat utrymme på kapitalmarknaden. I samma riktning verkar också det förslag som nu läggs fram om ytter­ligare stödinsatser för industrins miljövårdsinvesteringar.

I fråga om investeringar inom andra områden av näringslivet än in­dustrin har under år 1972 till slutet av oktober byggnadstillstånd läm­nats för s. k. oprioriterat byggande till ett värde av inemot 1,6 miljar­der kr. I september beslöt regeringen att temporärt avskaffa begräns­ningarna för flertalet sådana byggen i år.

I avvaktan på ställningstagande till dels den långsiktiga utvecklingen av ATP-avgiften och dels föreliggande förslag om arbetsgivarfinan-siering av vissa sociala reformer, föreslås avgiftsuttaget till ATP under år 1973 bibehållas på nuvarande nivå, dvs. 10,5 %. Regeringens förslag i förstnämnda frågor kommer att redovisas till 1973 års vårriksdag.

Vad gäller de arbetsmarknadspolitiska insatserna redovisas att ar­betsmarknadsutbildningen ytterligare vidgats och kommer att ha en ka­pacitet på ca 60 000 elever. Regeringen kommer att i samråd med kom­munförbunden vidta särskilda insatser för utbildning inom vårdsek­torn.

Även när det gäller ungdomsarbetslösheten har särskilda insatser be­dömts nödvändiga. Ett särskilt tillfälligt utbildningsstöd föreslås utgå till företag som anställer och utbildar ungdomar och andra som är ar­betslösa på gmnd av otillräcklig utbildning och med bristfällig förank­ring på arbetsmarknaden. Stödet utgår med 5 kr. per timme. I syfte att underlätta ungdomens utträde i arbetslivet har vidare möjligheter öpp­nats för 18- och 19-åringar att genomgå en särskild arbetsmarknadskurs med praktik. Arbetsförmedlingen har förstärkts med 100 tjänster samt därutöver med särskild personal för att under vintern bistå arbetslös ungdom.


 


FiU 1972: 40                                                                           17

Inom inrikesdepartementet har sedan en tid pågått ett arbete med en bred genomgång av ungdomens situation på arbetsmarknaden. Re­sultatet av detta arbete kommer att läggas fram inom kort.

En väsentiig expansion av beredskapsarbetena har skett och förslag läggs nu fram om den erforderliga medelsanvisningen. Sammanlagt be­gärs nu 900 milj. kr. för detta ändamål. Departementschefen pekar i sammanhanget på de betydande insatser som görs inom vägområdet och inom naturvården.

Bidragen till kommunala investeringar som utförs som beredskaps­arbeten föreslås för tiden den 1 september 1972—den 30 april 1973 höjas till 50 %. Förhöjda statsbidrag för kommunala miljövårdsinves­teringar har utgått under första halvåret 1972. Liknande förmåner föreslås nu gälla för tiden den 1 september 1972—den 30 april 1973.

För att underlätta finansieringen av kommunernas investeringar har regeringen beslutat medverka till att kommunerna bereds ett ökat låne­utrymme i förhållande till tidigare år med 500 milj. kr. En annan åt­gärd som har vidtagits för att underlätta finansieringen av kommunala investeringar är tidigareläggningen av utbetalningarna av barnstuge­lån.

I propositionen hänvisas till i annat sammanhang anmälda förslag om att genom förbättringslån stimulera saneringsverksamheten. Redan ti­digare har regeringen fattat beslut om beredskapsarbeten i samma syfte.

Statiiga byggnadsobjekt till ett värde av ca 300 milj. kr. har tidigare-lagts och regeringen har vidare medgivit tidigareläggning av ett antal sjukhusbyggen.

Den samlade effekten av de redovisade åtgärderna tillsammans med den pågående konjunkturuppgången torde enligt departementschefen medföra en successiv förbättring av sysselsättningsläget första halv­året 1973.

Sammanfattningsvis anförs att konjunkturutvecklingen är på väg uppåt. Utsikterna för det framförliggande-året pekar mot en klar upp­gång. Risken för att denna uppgång leder till en överhettning får inte förbises. En huvuduppgift för den ekonomiska politiken måste i detta läge vara att med bibehållen flexibilitet slå vakt om sysselsättning, pris­utveckling och utrikesbalans. Behov av ytterligare selektiva sysselsätt­ningsåtgärder föreligger ännu. De förslag härom som läggs fram har utformats med sikte på att snabbt kunna dras ned om läget så skulle påkalla. Sammantagna representerar de föreslagna åtgärderna betydan­de anspråk på statens budget. Som redovisats beräknas nu underskottet i budgeten innevarande budgetår stiga till ca 6,5 miljarder kr. De an­språk på samhällsekonomin, som ett statligt lånebehov av denna omfatt­ning ställer, ter sig acceptabla i nuvarande konjunkturfas.  Eftersom

2   Riksdagen 1972. 5 saml. Nr 40


 


FiU 1972: 40                                                           18

man bör undvika att i ett expansivt konjunkturläge behöva tillgripa en drastisk kreditpolitik sätts bestämda gränser för budgetunderskottets storlek.

Motionerna väckta med anledning av propositionen

Motionerna  1972: 1804  och  1871—1882  behandlas  i det  följande under de enskilda huvudtitlarna respektive under Övriga frågor.

1. Den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken

I det följande behandlar utskottet det avsnitt i propositionen 1972: 125 som rör den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken. I anslutning härtill tar utskottet upp vissa därmed sammanhängande yr­kanden i motionerna

1972: 1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk)

1972: 1712 av herr Hermansson m. fl. (vpk)

1972: 1721 av herr Bohman m. fl. (m)

1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. (c)

1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp).

Utskottet

I propositionen framhålls tre positiva element i konjunkturutsikterna för 1973. En fortsatt internationell konjunkturuppgång väntas för Sve­riges del skapa förutsättningar för en tillfredsställande exporttillväxt 1973. Konjunkturinstitutet beräknar, som framgår av dess höstrapport, att den svenska exportens volym skall öka mer än dubbelt så snabbt näs­ta år (10 %) som i år. För den privata konsumtionen finns, bl. a. till följd av sänkta direkta skatter nästa år och ovanligt stora skatteåterbä­ringar i december i år, anledning vänta en förhållandevis betydande vo­lymökning år 1973. Konjunkturinstitutet räknade — innan propositio­nen om konjunkturstimulerande åtgärder lagts fram — med att den pri­vata konsumtionens volymmässiga ökning skulle bli ca 3 1/2 %. Insti­tutet utgick härvid från att sparkvoten nästa år skulle nå samma höga nivå som 1971, dvs. drygt 6 %. Den tredje expansiva faktorn är det förväntade omslaget i lagerutvecklingen. Medan minskningen i lagerin­vesteringarna mellan 1971 och 1972 drog ned bruttonationalprodukten med 1 procentenhet beräknas deras ökning nästa år medföra en steg­ring med 0,8 procentenheter.

Konjunkturinstitutet sammanfattar sin bedömning av det ekonomiska läget 1973 i följande prognos över försörjningsbalansens förändringar:


 


FiU 1972: 40                                                                            19

Försörjningsbalans

 

Procentuella volymförändringar

1971—1972

1972—1973

Tillgäng

 

 

Bruttonationalprodukt

2,1

3,9

Import av varor

3,8

8,8

Summa tillgäng

2,4

4,7

Efterfrågan

 

 

Totala bruttoinvesteringar

3,5

1,0

Byggnader och anläggningar

2,0

-1,5

Maskiner m.m.

6,3

5,2

Förändring i lagerinvestering'

(-1,0)

(0,8)

Privat konsumtion

2,8

3,5

Statlig konsumtion

1,1

2,4

Kommunal konsumtion

5,0

3,5

Tjänstenetto'

(-.0,2)

(-0,2)

Export av varor

4,7

9,8

Summa efterfrågan

2,4

4,7

' Förändring i procent av BNP för basperioden.

' Nationalräkenskapernas volymutveckling för exporten skiljer sig från den som redovisas i handelsstatistiken främst genom att prisdeflatorema för verkstadspro­dukter är olika.

Det bör understrykas att denna prognos gjordes innan propositionen om konjunkturstimulerande åtgärder lagts fram. Tillsammantagna tyder de olika efterfrågefaktorernas utvecklingstendenser på att den totala pro­duktionen 1973 kan väntas stiga med ca 4 % jämfört med drygt 2 % i år.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under den förflutna sommaren och hösten har präglats av att efterfrågan på arbetskraft ökat endast lång­samt. En bidragande orsak härtill har varit en fortsatt snabb produkti­vitetsutveckling inom industrin. Det totala antalet sysselsatta personer har fortsatt att öka, en utveckling som bl. a. kan återföras på 1970 års skattereform och på aktiva arbetsförmedlingsinsatser. Arbetslösheten ligger dock i stort sett kvar på fjolårets nivå. På tjänstemannasidan har problemen ökat i omfattning. Bland de redan etablerade på arbetsmark­naden har sysselsättningen kunnat hävdas väl, men för de nytillträdan­de, kvinnor och ungdom, har antalet lediga arbeten inte räckt till.

De sysselsättningspolitiska åtgärder som regeringen initierat under sommaren och hösten, framför allt inom byggområdet, och som följs upp med förslag i propositionen innebär en sammanlagd sysselsättnings-politisk insats av mycket betydande mått. Utskottet finner denna insats erforderlig under vintern och våren.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1973 hänger i hög grad samman med i vilken utsträckning ett nyrekryteringsbehov kumulerats under 1971—1972 och kan tänkas slå igenom i stegrad efterfrågan un­der år 1973.


 


FiU 1972: 40                                                           20

En kraftig ökning av den privata konsumtionen kan fömtses få bety­delse för utvecklingen av antalet anställda mom handeln. Industrin har redan i nuläget problem att tillgodose efterfrågan på yrkesarbetare inom vissa branscher. Vid en snabb uppgång i exporten och vid omslag i den inhemska lagemtvecklingen kan efterfrågan på arbetskraft inom indu­strisektorn snabbt skjuta i höjden. Inom byggnadsverksamhet och kom­munal sektor kan även under 1973 väntas stor återhållsamhet. För att motverka nedgången i byggsysselsättningen har en särskild inventering av ytterligare byggnadsprojekt inom den offentliga sektorn inletts.

Sammanfattningsvis bör utvecklingen under 1973 leda till att de sär­skilt insatta arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under våren kan avlö­sas av ett ökat arbetskraftsbehov som genereras från i första hand in­dustrin och handeln. Uppsvinget kan väntas få betydande omfattning innan brist på arbetskraft utgör en hämmande faktor. Goda förutsätt­ningar synes nu vara för handen att under uppsvinget åstadkomma en önskvärd inhemsk nyrekrytering till industrisektorn. Den säsongrensade arbetslösheten bör successivt kunna bringas ned från nuvarande höga tal. Även under år 1973 måste man emellertid räkna med att sysselsätt­ningssvårigheter kommer att kvarstå till följd av bl. a. det kärvare läget inom byggnadsbranschen och i den kommunala verksamheten. En hög yrkesmässig rörlighet är därför en viktig fömtsättning för en framgångs­rik sysselsättningspolitik. Behovet av en hög arbetsmarknadspolitisk be­redskap kvarstår också.

Den nu redovisade bedömningen av konjunkturutsikterna för 1973 och arbetsmarknadsläget under den kommande vintem och våren kan starkt förenklat sammanfattas på följande sätt. Genom att den hittills­varande konjunktursvackan blivit oväntat djup och utdragen kommer det under tiden fram till sommaren 1973 att föreligga en situation med outnyttjad kapacitet beträffande såväl arbetskraft som realkapital. Ä andra sidan ter det sig sannolikt att den redan inträdda konjunktur­uppgången kommer att successivt förstärkas och fr. o. m. andra halvåret 1973 nå en avsevärd styrka. Enligt utskottets mening bör de nu före­slagna konjimktur- och sysselsättningsstimulerande åtgärderna bedömas mot bakgmnd av denna framtidsbild.

De förslag till åtgärder som lagts fram för riksdagen i propositionen har framför allt inriktats på att främja näringslivets investeringar, att stimulera arbetskraftens rörlighet och att med punktvisa insatser hjälpa de grupper som drabbas av arbetslöshet. De ligger därmed i linje med de mål för den ekonomiska politiken som utskottet i olika sammanhang förordat. Samtidigt ter sig deras storlek och tidslokalisering väl avvägda med hänsyn till den konjunktur- och arbetsmarknadsutveckling som nu framstår som trolig. I princip kan utskottet därför ansluta sig till de framlagda förslagen.

Den samlade bedömning som nu kan göras av statens inkomster och


 


FiU 1972: 40                                                           21

utgifter under innevarande budgetår ger vid handen att finanspolitiken kommer att bli väsentiigt mer expansiv än under budgetåret 1971/72. I propositionen beräknas budgetunderskottet för 1972/73 komma att upp­gå till i rant tal 6,5 miljarder kr. Man har därvid föratsatt att förslagen till konjunkturstimulerande åtgärder kommer att aiitas av riksdagen och vidare utgått från de bedömningar av statsinkomsternas utveck­ling som riksrevisionsverket gjort. Det sålunda beräknade budgetunder­skottet är närmare tre miljarder större än budgetunderskottet för före­gående budgetår, vilket uppgick til! 3,7 miljarder kr.

Utskottet vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på ett par om­ständigheter, som kan leda till att budgetunderskottet innevarande bud­getår blir ännu större än vad man räknat med i propositionen. Riks-revisionsverket har nämhgen i den budgetprognos, som offentliggjordes vid månadsskiftet oktober—november, inte kunnat ta hänsyn till försla­gen till konjunkturstimulerande åtgärder. De åtgärder som främst kan tänkas leda till ett ytterligare bortfall av statsinkomster och därmed till ett större budgetunderskott är de generella skatteavdragen för närings­livets investeringar och förlängningen av den tillfälliga nedsättningen av energiskatten. Tyngst i sammanhanget väger det 30-procentiga avdra­get för näringslivets investeringar i maskiner och inventarier. Enligt konjunkturinstitutet kan dessa investeringar för 1973 totalt beräknas till ca 12 miljarder kr. i löpande priser. Härav kan ca 9 miljarder kr. antas bli beställda inom det tidsintervall som i och för sig skulle ge rätt till skatteavdrag. Maximalt — dvs. om samtliga investerande företag har så stor vinst att de fullt ut kan utnyttja skatteavdraget — skulle detta kunna leda till ett inkomstbortfall för staten av storleksordningen 1 miljard kr. för inkomståret 1973. Denna siffra reduceras emellertid av att skatteavdragen inte kan utnyttjas av alla investerande företag.

Det föreslagna skatteavdraget för industrins och jordbmkets bygg­nadsinvesteringar har betydligt mindre finanspolitisk effekt än maskinin-vesteringsavdraget. För det första är avdraget begränsat till 10 procent och för det andra kan dessa investeringar endast väntas komma att upp­gå till ca en fjärdedel av maskininvesteringama under 1973. Maximalt torde det här enligt utskottets uppskattning kunna bli fråga om ett skat­tebortfall för inkomståret 1973 på mellan 50 och 100 milj. kr.

En fortsatt nedsättning av eller befrielse från energiskatt i oföränd­rad omfattning, som föreslås i propositionen, kan med stöd av erfaren­heterna hittills beräknas leda till ett ytterligare skattebortfall för 1973 av ca 100 milj. kr. varav något mer än hälften torde falla på budget­året 1972/73.

Tillsammantagna utgör de föreslagna skatteavdragen och dispensen från energiskatt finanspolitiska åtgärder av sådan omfattning att de en­ligt utskottets bedömning måste medföra en kraftig stimulans för nä­ringslivets investeringar under innevarande budgetår. Det framstår vi-


 


FiU 1972: 40                                                                           22

dåre med hänsyn till vad som nu anförts som sannolikt att budgetun­derskottet för 1972/73 kan bli större än de 6,5 miljarder som angivits i propositionen. I sin budgetprognos den 4 december har riksrevisionsver­ket uppskattat underskottet till 7 miljarder kr.

Enligt utskottets uppfattning är det mot bakgrund av detta finans­politiska perspektiv, som man framför allt har att bedöma de förslag till ytterligare expansiva åtgärder som framförts i motionerna 1972: 1713 och 1972: 1721—1723. Utskottet syftar därvid i första hand på förslagen att avskaffa mervärdeskatten på livsmedel, att upphäva vårriksdagens beslut om höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från 2 till 4 % fr. o. m. den 1 januari 1973 och att sänka ATP-avgiften med 2 procent­enheter fr. o. m. den 1 januari 1973. I samtliga fall är det fråga om åt­gärder som skulle medföra en betydande påspädning av den privata ef­terfrågan och en minskning av det offentligas inkomster.

Som framgår av skatteutskottets bifogade yttrande skulle ett bifall till förslaget om avskaffande av mervärdeskatten på livsmedel medföra ett årligt skattebortfall på ca 4,5 miljarder kr. För budgetåret 1972/73 kan skattebortfallet uppskattas till ca 1,5 miljarder kr. Skulle riksdagen återta beslutet om höjning av arbetsgivaravgiften skulle detta enligt vad skatteutskottet inhämtat medföra ett inkomstbortfall för statsverket med ca 2,2 miljarder kr. per år, varav ca 900 milj. kr. belöper på budgetåret 1972/73. Borttas dessutom arbetsgivaravgiften helt inom det allmänna stödområdet, blir inkomstbortfallet ännu större.

Finansutskottet har känt en viss tveksamhet när det gällt att relatera de vid höstsessionens början framförda förslagen till konjunkturstimu­lerande åtgärder till de förslag som lagts fram i propositionen. Eftersom de olika motionärerna inte därefter yrkat avslag på regeringsförslagen, har utskottet kommit till slutsatsen, att de i detta sammanhang behand­lade motionsyrkandena i allt väsentligt är att betrakta som tillägg till förslagen i propositionen. Under denna förutsättning skulle såväl ett borttagande av mervärdeskatten på livsmedel som en 2-procentig reduk­tion av arbetsgivaravgiften leda till kraftigt ökade budgetunderskott. Skulle båda dessa åtgärder genomföras kan de som framgått av vad skatteutskottet anfört beräknas medföra ett årligt skattebortfall på yt­terligare 6,5 miljarder kr.

Med hänsyn till det väntade konjunkturuppsvinget är en sådan för­svagning av finanspolitiken enligt utskottets mening oacceptabel. Det­samma gäller yrkandet i motionen 1972: 1721 om en sänkning av ATP-avgiften med 2 procentenheter. Även om den minskning av det offent­liga sparandet som en sådan sänkning medför till en del kan kompen­seras genom större privat sparande, skulle åtgärden lagd ovanpå motio­närernas Övriga här behandlade förslag enligt utskottets bedömning i hög grad öka riskerna för inflationistiska påfrestningar under nästa år. Däremot har utskottet ur konjunkturpolitisk synpunkt intet att erinra


 


FiU 1972: 40                                                                           23

mot att ATP-avgiften, som föreslås i propositionen, bibehålls oföränd­rad vid 10,5 % under 1973.

Inflationsriskerna måste enligt utskottets uppfattning också tillmätas stor vikt vid den fortsatta utformningen av penningpolitiken.

Efter den hårda åtstramningen 1969 och 1970 lättades kreditpoliti­ken undan för undan. Diskontot sänktes under 1971 i fyra omgångar från 7 till 5 %. Den långa räntan reducerades däremot endast obetyd­ligt — med 1/4 %. Den ökande skillnad mellan långa och korta räntor, som därigenom uppstod, motiverade riksbanken bl. a. med att utrymmet för näringslivets obligationsemissioner borde vidgas. Likviditeten hos banker och företag har tillåtits öka väsentiigt och sedan sommaren 1971 har riksbanken inte lagt några restriktioner på bankernas utiåning. Kre­ditexpansionen har i år varit betydande. Nettoutiåningen på den totala kreditmarknaden steg från 6,4 miljarder kr. första halvåret 1971 till 10,0 miljarder första halvåret 1972. Härav föll på näringslivet 4,5 re­spektive 5,9 miljarder kr.

Av erfarenhet vet vi att det tar avsevärd tid innan penningpolitiska åtgärder påverkar den ekonomiska utvecklingen. Att nu ytterligare lät­ta på kreditpolitiken skulle enligt utskottets mening innebära, att man bäddade för inflatoriska påfrestningar under det fortsatta konjunktur­uppsvinget. I sammanhanget bör också beaktas att den svenska ränte­politiken inte kan föras oberoende av ränteutvecklingen i andra länder. Flera av våra viktigaste handelspartners — bl. a. Västtyskland, Frank­rike, Holland och Belgien — har under den senaste tiden genomfört diskontohöjningar. Önskemålet att såvitt möjligt vidga den långa kapir talmarknaden måste också enligt utskottets mening alltjämt tillmätas stor betydelse vid utformningen av räntepolitiken.

Utskottet anser sig därför ej kunna biträda yrkandet i motionen 1972: 1722 om ett riksdagens uttalande att kredit- och räntepolitiken inriktas så att en sänkning av räntan på långfristiga lån kommer till stånd. Ej heller kan utskottet biträda yrkandet i motionen 1972: 1710 att riksdagen skall uttala sig för en allmän räntesänkning med minst 1 procent.

1 propositionen uttalar departementschefen att man bör undvika att i ett expansivt konjunkturläge behöva tillgripa en drastisk kreditpoli­tik. Detta förhållande sätter bestämda gränser för budgetunderskottets storlek. Utskottet instämmer häri och har i det föregående varnat för inflationsriskerna. Därmed torde syftet med yrkandena i motionerna 1972: 1721 och 1972: 1723 om ett riksdagens uUalande beträffande kre­ditpolitiken under en uppåtgående konjunktur få anses tillgodosett.

I motionen 1972: 1712 föreslås att allmänt prisstopp införs med pri­serna den 15 oktober 1972 som stoppriser. Riksdagen avslog i våras ett motsvarande krav med den 1 maj som prisstoppsbas. Finansutskottet underströk i det sammanhanget (FiU 1972: 25) att det inte torde råda


 


FiU 1972: 40                                                           24

några delade meningar om önskvärdheten av att så långt möjligt hålla tillbaka en inflatorisk prisutveckling. Pris- och kartellnämnden följer noga utvecklingen av priser och handelsmarginaler och handelsminis-tem har deklarerat att regeringen inte kommer att tveka att på nytt in­föra prisstopp, om priserna skulle utvecklas på ett sådant sätt att detta skulle visa sig erforderligt.

Genom att införa ett allmänt prisstopp kan man såvitt utskottet för­står knappast i och för sig stimulera konjunkturen. Tvärtom kan det befaras att en sådan åtgärd skulle verka konjunkturdämpande. I före­varande sammanhang avstyrker utskottet därför yrkandet i motionen 1972: 1712.

I motionen 1972: 1721 hemställs att riksdagen beslutar uttala att ett stabiliseringspolitiskt program utarbetas i syfte att hejda de fortgående prisstegringarna. I motiveringen anförs att statsmakterna i samarbete med oppositionspartiema samt näringslivets och arbetsmarknadens par­ter bör eftersträva en samordning av alla de skilda åtgärder som kan komma i fråga för att förhindra eller dämpa den fortgående inflationen.

Utskottet har den uppfattningen att varje finansplan resp. reviderad finansplan och därtill fogade förslag som regeringen lägger fram för riksdagen utgör ett rullande stabiliseringspolitiskt program. På motsva­rande sätt borde oppositionspartiernas ställningstaganden i motioner och utskottsbetänkanden kunna betraktas som alternativa stabiliserings­politiska handlingslinjer. Något uttalande från riksdagens sida om utar­betande av ett stabiliseringspolitiskt program bedömer utskottet mot denna bakgrund inte som erforderligt.

Av motiveringarna i motionen 1972: 1721 framgår att motionärerna närmast vill ha till stånd någon form av samordnade stabiliseringspoli­tiska överläggningar. Ett konkret yrkande om stabiliseringspolitiska kon­ferenser framförs i motionen 1972: 1723. Utskottet har tagit ställning till denna fråga vid flera tidigare tillfällen. Utskottets bedömning fram­går av vad som anfördes i dess betänkande 1972: 1 (s. 18). På utskottets hemställan avslog riksdagen yrkandet. Anledning till ändrat ställningsta­gande föreligger enligt utskottets mening inte, varför det nu aktuella yrkandet avstyrks.

I motionen 1972: 1721 begärs en parlamentarisk besparings- och ra­tionaliseringsutredning med uppgift att, i samverkan med riksrevisions­verket, föreslå åtgärder ägnade att begränsa den offentliga sektorns till­växt. I samma motion begärs att den offentliga sektorns expansion be­gränsas och att näringspolitiken ges en generell utformning och inriktas på att stimulera företagande och initiativ.

Utskottet kan inte dela den gmndläggande uppfattning som motio­nen ger uttryck för, nämligen att den offentliga sektorn under lång tid på ett olyckligt sätt skulle ha krympt utrymmet för näringslivets produk­tiva investeringar. Enligt utskottels mening har samhällets insatser i hög


 


FiU 1972: 40                                                           25

grad inriktats på åtgärder av gmndläggande betydelse för näringslivets långsiktiga utbyggnad: kommunikationer, energiförsörjning, utbildning och en förbättrad kommunal planering. Även om expansionen av fram­för allt den kommunala verksamheten i vissa skeden tenderat att gå för snabbt finns inte gmndad anledning att betrakta huvuddragen i den utveckling vi har bakom oss som annat än nödvändiga och lämpliga inslag i samhällsutvecklingen. Inte minst debatten i riksdagen visar på kvarstående uppgifter inom den offentiiga sektorn: vuxenutbildning, miljövård, regional utbyggnad osv.

Motionärerna yrkar att en parlamentarisk besparings- och rationali­seringsutredning tillsätts. Självfallet anser utskottet det i hög grad ange­läget att alla möjligheter till besparingar i den offentiiga verksamheten tas till vara. Ansträngningarna i detta syfte har redovisats i utskottets betänkande (FiU 1972: 29) i maj i år i anledning av ett motionsyrkande av motsvarande innebörd som det nu aktuella. Utskottet pekade i sam­manhanget dels på den skiljaktiga expansionstakten inom kommunal och statlig verksamhet, dels på betydelsen av att inom den statliga sek­torn skilja mellan inkomstöverföringar och reala resursanspråk. Utskot­tet redovisade i betänkandet utförligt varför utredningsyrkandet borde avvisas av riksdagen och finner inte anledning till annat ställningsta­gande nu. Yrkandet avstyrks sålunda.

Vad slutligen angår yrkandet om ett uttalande om begränsning av den offentliga sektorns expansion och näringspolitikens utformning har utskottet redovisat sin syn på den offentliga sektom i det föregående. Ett uttalande om att näringspolitiken bör ges en generell utformning skulle, som utskottet ser saken, kunna tolkas så att de i propositionen föreslagna sysselsättningspolitiska åtgärdema inte skulle vara erforder­liga. Det skulle dessutom kunna komma i konflikt med huvudlinjerna i det regionalpolitiska program som riksdagen har att ta ställning till under höstsessionen. Av anförda skäl kan utskottet inte biträda mo­tionsyrkandet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

A. beträffande uttalande om e?i allmän räntesänkning med minst
1 procent att riksdagen avslår motionen 1972: 1710 såvitt nu
är i fråga,

B. beträffande den statliga upplåningen och kredit- och ränte­
politikens inriktning att riksdagen avslår motionen 1972: 1722
såvitt nu är i fråga,

C. beträffande utnyttjande av kreditpolitiken i en uppåtgående
konjunktur att riksdagen avslår motionen 1972: 1723 såvitt nu
är i fråga,

D. beträffande den ekonomiska politikens anpassning till kon­
junkturutvecklingen att riksdagen avslår motionen 1972: 1721
såvitt nu är i fråga.


 


FiU 1972: 40                                                                         26

E.  beträffande ikraftsättande av prisregleringslagen att riksdagen
avslår motionen 1972: 1712,

F.  beträffande stabiliseringspolitiskt program att riksdagen av­
slår motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

G.  beträffande stabiliseringspolitiska konferenser att riksdagen
avslår motionen 1972: 1723 såvitt nu är i fråga,

H. beträffande tillsättande av en parlamentarisk besparings- och rationaliseringsutredning att riksdagen avslår motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

I. beträffande begränsning av den offentliga sektorns expansion och näringspolitikens utformning att riksdagen avslår motio­nen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

K. beträffande den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken att riksdagen

1.    avslår motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

2.    med godkännande av vad i statsrådsprotokollet förordats som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet an­fört.


 


FiU 1972: 40                                                           27

JUSTITIEDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

ANDRA HUVUDTITELN

2. Maskin- och verktygsutrustning m. m. Engångsanskaffning av inven­tarier m. m. Finansutskottet tillstyrker — i likhet med justitieutskottet — Kungl. Maj:ts i propositionen 1972: 125, bilaga 1, s. 13—14 fram­lagda förslag (punktema 1—2 i utdrag av statsrådsprotokollet över justi-tieärenden för den 20 oktober 1972) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar

A. tUl Maskin- och verktygsutrustning m. m. ett reservations­
anslag av 335 000 kr.,

B. till Engångsanskaffning av inventarier m. m. ett reserva­
tionsanslag av 1 300 000 kr.

KAPITALBUDGETEN

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

3. Polishus m. m. med flera anslag. Finansutskottet tillstyrker — i lik­het med justitieutskottet — Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 3—5, s. 14—17) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar

A.           till Polishus m. m. ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

B. till Byggnadsarbeten för domstolsväsendet ett investerings­
anslag av 1 200 000 kr.,

C. till Vissa byggnadsarbeten för kriminalvården ett investe­
ringsanslag av 5 900 000 kr.


 


FiU 1972: 40                                                                           28

FÖRSVARSDEPARTEMENTET KAPITALBUDGETEN

FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND

4. Arméförband: Anskaffning av anläggningar m. fl. anslag. Finansut­skottet tillstyrker — i likhet med försvarsutskottet — Kungl. Maj:ts i propositionen 1972: 125, bilaga 2, s. 19—21 framlagda förslag (punkter­na 1—5 i utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 20 oktober 1972) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar

A.  till Arméförband: Anskaffning av anläggningar ett investe­
ringsanslag av 33 750 000 kr.,

B.  till Marinförband: Anskaffning av anläggningar ett investe­
ringsanslag av 10 950 000 kr.,

C.  till  Flygvapenförband:   Anskaffning  av   anläggningar  ett
investeringsanslag av 13 560 000 kr.,

D.  till Central och högre regional ledning: Anskaffning av an­
läggningar ett investeringsanslag av 2 000 000 kr.,

E.  till Gemensamma myndigheter m. m.: Anskaffning av an­
läggningar ett investeringsanslag av 600 000 kr.


 


FiU 1972: 40                                                           29

SOCIALDEPARTEMENTET KAPITALBUDGETEN

FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

5. Lån till anordnande av barnstugor. Lån till nybyggnader vid erkända
vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. Finansutskottet tillstyrker
— i likhet med socialutskottet — Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:
125, bilaga 3, s. 23—24 framlagda förslag (punkterna 1—2 i utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för den 20 oktober 1972) och
hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar

A. till Lån till anordnande av barnstugor ett investeringsanslag
av 10 000 000 kr.,

B. till Lån till nybyggnader vid erkända vårdanstalter för alko­
holmissbrukare m. m. ett investeringsanslag av 3 000 000 kr.

6. ATP-avgiften för år 1973. Kungl. Maj:t har (punkt 3, s. 24—25) före­
slagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till dels lag
om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring, dels lag om änd­
ring i lagen (1968: 243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren
1970—1974 till försäkringen för tilläggspension.

1 propositionen föreslås som en bland flera sysselsättningsfrämjande åtgärder att ATP-avgiften för år 1973 skall bibehållas på nuvarande nivå, dvs. 10,5 %.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner 1972: 1721 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hem­ställs att riksdagen beslutar att sänka ATP-uttaget från den 1 januari 1973 med två procentenheter, samt

1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen måtte avslå framställt förslag till Lag om änd­ring i lagen (1968: 243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension.

I motionen 1972: 1721 anser motionärema att ett uttag med 8,75 % är fullt tillräckligt för att garantera utfästa pensionsförpliktelser. De framhåller att den föreslagna sänkningen — fömtsatt att den inte tillåts


 


FiU 1972: 40                                                                           30

skapa utrymme för löneökningar — skulle leda till direkta lönsamhets­förbättringar för företagen.

I motionen 1972: 1875 har yrkats avslag på propositionen i denna del. Motionärerna menar att i propositionen inte redovisats någon bärande motivering för att ändra redan fastställda regler för ATP-uttag under pe­rioden 1970—1974.

Utskottet

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU 1972: 1 y) över propositionen och motionerna att utskottet i första hand tagit ställning från socialpolitiska utgångspunkter. Utskottet erinrar om de uttalanden i princippropositionen år 1958 (nr 55), som låg till grund för lagstift­ningen om tilläggspensionering, nämligen att en betydande fondering var motiverad i pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska skäl. Fondmedlen skulle med beaktande av bortfall av annat sparande medverka till en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten och där­med till en produktionsökning. Pensionsfonden skulle möjliggöra en ut­jämning av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att avgifterna för utgående pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som de måste bli om avsättningarna blev otillräckliga.

Denna inställning till fondbildningen har bekräftats av riksdagen, senast när avgiftsuttag för perioden 1970—1974 fastställdes.

Socialförsäkringsutskottet framhåller att man under löpande avgifts­period inte utan vägande skäl bör frångå det av riksdagen 1968 fattade beslutet angående avgiftsuttaget för 1973. Med hänsyn till att förslaget om oförändrat avgiftsuttag för år 1973 kan vara ägnat att bidra till att det syfte man vill uppnå med propositionen tillgodoses, har utskottet i nuvarande konjunkturpolitiska läge ansett sig böra biträda förslaget i propositionen. Socialförsäkringsutskottet anger att man härvid särskilt beaktat föreliggande utredningsförslag om att vissa sociala reformer delvis bör finansieras med arbetsgivaravgifter och att förslag om det fortsatta ATP-uttaget kan väntas till 1973 års riksdag.

Socialförsäkringsutskottet avstyrker följaktligen såväl yrkandet i mo­tionen 1972: 1875 om avslag på propositionen som yrkandet i motionen 1972: 1721 om en nedsättning av avgiftsuttaget med två procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1973.

Utskottet har ingen erinran mot lagförslagen från teknisk synpunkt.

Finansutskottet ansluter sig till de i socialförsäkringsutskottets yttran­de framförda synpunkterna. Proposition om det fortsatta ATP-uttaget kan väntas till 1973 års riksdag. Förslaget i propositionen 1972: 125 om oförändrat uttag för år 1973 bör ses som en av det konjunkturpolitiska läget betingad tillfällig avvikelse från en utstakad handlingslinje.

Finansutskottet vill betona att ATP-systemet inte endast utgör ett


 


FiU 1972: 40                                                           31

socialt försäkringssystem utan även kommit att spela en betydelsefull roll för kapitalbildningen i samhället. Frågan om avgiftsuttagets storlek är sålunda inte endast en försäkringsteknisk fråga. Ett sänkt avgiftsuttag av den omfattning som förespråkas av två ledamöter i socialförsäkrings­utskottet, som anmält avvikande mening, skulle allvarligt försvåra en tillfredsställande kapitalbildning och finansiering av bl. a. bostadsbyg­gande och viktiga kommunala investeringar. Det bör också påpekas att ett kraftigt sänkt uttag kan tänkas rubba underlaget för de under år 1971 träffade löneuppgörelsema på arbetsmarknaden.

Mot denna bakgmnd tillstyrker finansutskottet förslaget i proposi­tionen och avstyrker bifall till yrkandena i motionerna 1972: 1721 och 1972: 1875.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag tUl lag om
ändring i lagen  (1962: 381)  om  allmän  försäkring  (bilaga

1),

B. att riksdagen med avslag på motionerna 1972: 1721 och
1972: 1875, båda såvitt nu är i fråga, antar vid propositionen
fogat förslag till lag om ändring i lagen (1968: 243) om pro­
centsatsen för uttag av avgift under åren 1970—1974 till
försäkringen for tilläggspension {bilaga 2).


 


FiU 1972: 40                                                           32

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 19 kap. 5 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

19 kap. 5 § Avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 1 § samt tilläggspen­sionsavgift enligt 3 § skola utgå efter en procentsats, som fastställes av Konungen med riksdagen. Procentsatsen skall vara så avvägd att avgif-, terna i förening med andra tillgängliga medel förslå till bestridande av pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra försäkringen för tilläggspension åvilande utgifter ävensom till den fondering som finnes erforderlig.

Beslut om den procentsats, som Beslut om den procentsats, som
skall tillämpas för visst år, skall
skall tillämpas för visst år, skall
fattas senast ett år dessförinnan.
fattas senast under året dessförin-
Riksförsäkringsverket åligger att
nan. Riksförsäkringsverket åligger
vart femte år framlägga förslag
att vart femte år framlägga för­
beträffande procentsatserna under
slag beträffande procentsatserna
nästföljande sju år, i den mån
under nästföljande sju år, i den
uttaget icke redan beslutats.
mån uttaget icke redan beslutats.

De avgifter, som avses i första stycket, skola ingå till en fond, be­nämnd allmänna pensionsfonden, med vars tillgångar kostnaderna för försäkringen för tilläggspension skola bestridas.

Allmänna pensionsfonden förvaltas på sätt Konungen med riksdagen förordnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde­lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.


 


FiU 1972: 40                                                                         33

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension

Härigenom förordnas, med ändring av vad som föreskrivits i lagen (1968; 243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension, att den i 19 kap. 5 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring nämnda procentsatsen för uHag av avgift till försäkringen för tilläggspension skall för år 1973 utgöra tio och en halv procent.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde­lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3    Riksdagen 1972. 5 saml. Nr 40


 


FiU 1972: 40                                                                          34

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

SJÄTTE HUVUDTITELN

7. Motion om ytterligare medel till drift av vägar. I motionen 1972: 1723
av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen be­
slutar att på tilläggsstat anslå erforderliga medel for drift av såväl stat­
liga, kommunala som enskilda vägar.

Utskottet

Trafikutskottet hänvisar i sitt yttrande (TU 1972: 1 y) till att medel föreslås anvisade på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73, dels till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa ett reservations­anslag av 645 000 000 kr., varav förslagsvis 225 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen, dels till Särskilda åtgärder för arbetsanpass­ning ett reservationsanslag av 320 000 000 kr., varav förslagsvis 75 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. Ett bifall till Kungl. Maj;ts förslag i dessa delar synes också innebära ett tillgodoseen­de av syftet med motionärernas yrkande.

Motionärerna begär att erforderliga medel skall anslås för drift av vä­gar. Vad som i sammanhanget förstås med erforderliga medel har inte angetts av motionärerna. Medel för drift av vägar för budgetåret 1972/73 har anvisats av riksdagen i ordinarie ordning. Därutöver tillförs vägvä­sendet mycket betydande resurser genom anvisning av medel för bered­skapsarbeten. Finansutskottet finner denna form av medelsanvisning, som medger hänsynstagande till sysselsättningsförhållandena regionalt och lokalt, vara lämplig och avstyrker bifall till ifrågavarande yrkande i motionen 1972: 1723.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 1723 såvitt nu är i fråga.

8. Motion om avgiftsfinansierade trafikleder. I motionen 1972: 1721 av
herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen i skri­
velse till Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgär­
der för att möjliggöra byggande av speciella trafikleder genom enskilda
entreprenörer och finansierade med avgifter.


 


FiU 1972: 40                                                           35

Utskottet

Trafikutskottet anför i sitt yttrande att förslag om avgiftsfinansierade trafikleder under en lång rad av år prövats och avvisats av riksdagen. Så skedde senast under riksdagens vårsession. Under hänvisning till vad som härvid anfördes i trafikutskottets betänkande 1972: 1 (s. 16) av­styrker trafikutskottet det nu aktuella motionsyrkandet.

Finansutskottet kan inte finna att frågan om avgiftsfinansierade trafik­leder har samband med de konjunkturpolitiska åtgärder, varom nu är fråga. Skäl till ändring av riksdagens ställningstagande i våras förelig­ger sålunda inte.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga.

KAPITALBUDGETEN

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER

9. Posthus m. m. Finansutskottet tillstyrker — i likhet med trafikut­
skottet — Kungl. Maj:ts i propositionen 1972: 125, bilaga 4, s. 29 fram­
lagda förslag (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över kommunika­
tionsärenden för den 20 oktober 1972) och hemställer

att riksdagen till Posthus m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 3 000 000 kr.

10. Motion rörande statens järnvägars planerade investeringar. I motio­
nen 1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att de av statens järnvägar plane­
rade investeringarna prövas med förtur för att så långt möjligt tidigare­
lägga igångsättningen.

Utskottet

Trafikutskottet erinrar i sitt yttrande om den anslagsteknik som till-lämpas bl. a. på detta område och som innebär att på respektive kollek­tivanslag utöver ramen beräknas en marginal om ca 10 procent för att möjliggöra en av främst konjunkturmässiga skäl påkallad höjning av me­delsförbrukningen under löpande budgetår. Trafikutskottet fömtsätter att investeringsplanen inom SJ är sådan att tidigareläggning av arbeten i tillräcklig omfattning kan ske i mån av sysselsättningsbehov, varför mo­tionsyrkandet enligt trafikutskottet inte bör påkalla någon särskild åt­gärd från riksdagens sida.

Finansutskottet vill under åberopande av vad trafikutskottet anfört, erinra om att Kungl. Maj:t under sommaren i sysselsättningsstödjande


 


FiU 1972: 40                                                           36

syfte tidigarelagt statliga arbeten i all den omfattning som med hänsyn till planeringsläge och investeringarnas angelägenhetsgrad befunnits lämpligt. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t och myndigheten att be­döma möjligheterna att tidigarelägga ytterligare arbeten. Någon särskild begäran härom hos Kungl. Maj:t synes inte erforderlig.

I sammanhanget bör uppmärksammas vad som i fråga om upprust­ning av järnvägsstationer anförs under Inrikesdepartementet (punkten 23) i detta betänkande.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 1723 såvitt nu är i fråga.

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

11. Byggnadsarbeten  för  meteorologiska  observationsstationer  m. m.

Finansutskottet tillstyrker — i likhet med trafikutskottet — Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 2, s. 29—30) och hemställer

att riksdagen till Byggnadsarbeten för meteorologiska observa­tionsstationer m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budget­året 1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 400 000 kr.


 


FiU 1972: 40                                                           37

FINANSDEPARTEMENTET

12. Skattepolitiska åtgärder m. m. Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 125, bilaga 5, s. 31—41 (punkterna 1—3 i utdrag av statsråds­protokollet över finansärenden för den 20 oktober 1972) föreslagit riks­dagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.   förordning om ändring i förordningen (1971:928) otn tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten,

2.   förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt in­vesteringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt,

3.   förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbe­ten.

I motionen 1972:1713 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om förslag om slopande av mervärdeskatten på livsmedel från den 1 januari 1973.

I motionen 1972:1721 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen

A.       beslutar

1)  att upphäva sitt tidigare beslut om en fördubbling av arbetsgivar­avgiften från den 1 januari 1973,

2)  att, för att stimulera sysselsättningen inom avfolkningsregionerna, borttaga arbetsgivaravgiften inom det s. k. allmänna stödområdet,

B. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer

1) att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt skatteutredningen att skynd­samt utarbeta och framlägga förslag om ändringar i skattesystemet ägnade att stimulera arbete, företagande och initiativ i enlighet med vad i motionen anförts,

3)  att Kungl. Maj:t måtte förelägga nästa års riksdag förslag till åt­gärder i de hänseenden som angivits i motionen för att förbättra mindre och medelstora företags situation och underiätta deras för­sörjning med riskvilligt kapital,

4)  att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag om åtgärder för att stimulera förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre fas­tigheter och att åstadkomma en ökning av småhusbyggandet och glesbebyggelsen.

I motionen 1972:1722 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar

1) att det under vårriksdagen fattade beslutet att höja den allmänna


 


FiU 1972: 40                                                           38

arbetsgivaravgiften från två till fyra procent av den utgivna löne­summan inte skall träda i kraft;

3) att den som under perioden 1 november 1972—30 juni 1973 på­börjar arbete med byggnad avsedd att utnyttjas i industri, jord­bruk m. m. skall åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag med 10 pro­cent enligt i motionen angivna grunder;

5) att uppdra åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lag­text.

I motionen 1972:1723 av herr.Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen A. beslutar

1) att fördubblingen av den allmänna arbetsgivaravgiften efter den 1 januari 1973 inte skall träda i kraft;

2) att den nuvarande rätten till skattemässiga avskrivningar av gjorda maskin- och inventarieinvesteringar utsträckes till att gälla även första kvartalet 1973;

3) att en särskild rätt till skattemässiga avskrivningar med 10 pro­cent införes avseende byggnadsinvesteringar inom näringslivet igångsatta före den 1 oktober 1973;

4) att fastighetsägare som under tiden fram till den 1 juli 1973 på­börjar upprustnings- eller ombyggnadsarbeten beviljas avdrag i fastighetsdeklarationen med 20 % av investeringsbeloppet i de fall arbetet utförts av av arbetsförmedling anvisad s. k. svårplacerad ar­betskraft och i övriga fall med 10 %.

I motionen 1972:1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga

2)  att riksdagen upphäver Förordningen (1971:50) om särskilt in­vesteringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt;

3)  att riksdagen måtte avslå i proposition 1972: 125 bilaga 5 (3) fram­ställt förslag till Förordning om särskilt investeringsavdrag för vis­sa byggnadsarbeten.

I motionen 1972:1876 av herrar Johansson i Växjö (c) och Gustavs­son i Alvesta (c) hemställs att riksdagen beslutar att arbete som avser ny-, till- eller ombyggnad av reparationsverkstad för motorfordon skall omfattas av rätten till särskilt investeringsavdrag för vissa byggnads­arbeten.

I motionen 1972:1882 av herrar Wiklund i Stockholm (fp) och Lars­son i Umeå (fp) hemställs att investeringsavdrag enligt förordningen om särskilt investeringsbidrag jämväl skall gälla trafikskolomas övnings­bilar i likhet med vad som är stadgat för personbilar i yrkesmässig tra­fik.


 


FiU 1972: 40                                                            39

Utskottet

Energiskatten

Genom beslut vid 1971 års höstriksdag antogs en förordning om till­fällig nedsättning av den allmänna energiskatten, varigenom Kungl. Maj:t bemyndigades att förordna härom under tiden 1.12.1971— 31.12.1972. Med stöd av förordningen har Kungl. Maj:t fastställt rikt­linjer för skattenedsättningen dels beträffande energiskatt på elkraft och annat bränsle än bensin eller gasol, som förbrukas vid industriell till­verkning, dels beträffande bränslen, som förbrukas för drivhusupp­värmning.

I propositionen föreslås att Kungl. Maj:ts bemyndigande enligt för­ordningen (1971: 928) om tillfällig nedsättning av den allmänna energi­skatten förlängs till utgången av år 1973.

Finansutskottet har i likhet med skatteutskottet (SkU 1972: 2 y) inte något att erinra mot propositionen i denna del och tillstyrker förslaget.

Särskilt investeringsavdrag för maskiner och inventarier

För att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventa­rier föreskrivs i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt att skattskyldig, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under åren 1971 eller 1972 anskaffar maskiner och andra döda inventarier för stadigvarande bruk i verksam­heten, får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag vid taxeringen till stat­lig inkomstskatt med belopp motsvarande 20 % av anskaffningskostna­den. Rätt till investeringsavdrag föreligger också för maskiner och in­ventarier, som beställts under 1971 eller 1972 för leverans senast vid ut­gången av 1973 resp. 1974. När synnerliga skäl föreligger kan Kungl. Maj:t medge att investeringsavdrag får åtnjutas för inventarier, som be­ställts under 1971 eller 1972 men som skall levereras först efter utgång­en av 1973 resp. 1974.

1 propositionen föreslås att särskilt investeringsavdrag skall medges med 30 % av kostnaden för inventarier, som anskaffas under tiden 1.11.1972—30.6.1973 eller som beställs under nämnda tidsperiod för leverans före utgången av 1974.

Motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. innehåller ett yrkan­de om upphävande av förordningen om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt. Motionärerna anser bestämmelserna' alltför gynnsamma för företagen.

Det ligger i sakens natur att skattereglerna måste göras förhållandevis gynnsamma, om sådana effekter som eftersträvas i propositionen skall kunna uppnås. Avdrag av ifrågavarande slag innebär onekligen avse-


 


FiU 1972: 40                                                                           40

värd stimulans, även om lagstiftningens generella karaktär givetvis med­för skattelättnader även för normala investeringar. Finansutskottet har redan under punkten 1 i det föregående uttalat att utskottet i princip inte har något att erinra mot den i propositionen föreslagna höjningen och förlängningen av det särskilda investeringsavdraget för maskiner och inventarier. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1972: 1875 i denna del. I det följande återkommer utskottet till vissa detaljfrågor.

Ett yrkande att nuvarande bestämmelser om särskilt investeringsav­drag skall utsträckas att omfatta maskin- och inventarieinvesteringar under första kvartalet 1973 framställs i motionen 1972: 1723 av herr Helén m. fl.

Genom förslaget i propositionen torde berörda yrkande i motionen vara tillgodosett.

I motionen 1972: 1882 av herrar Wiklund i Stockholm och Larsson i Umeå yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges vid trafikskolors anskaffning av övningsbil. Motsvarande yrkande har framförts i en till skatteutskottet ingiven skrivelse från Sveriges trafikskolors riksförbund.

I fråga om personbil, som skattskyldig anskaffar som inventarium i sin verksamhet, föreligger onekligen betydande svårigheter att avgöra om bilen i verkligheten används i verksamheten eller huvudsakligen för privat bruk. Endast om den skattskyldige visar, att personbil anskaffats för att användas för yrkesmässig personbefordran eller uthyrningsverk­samhet medges därför avdrag. Den i motionen aktualiserade frågan prö­vades senast vid årets vårriksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkan­de SkU 1972: 14 fann skatteutskottet inte anledning förorda ändring av lagstiftningen på denna punkt. Med hänvisning härtill avstyrker finans­utskottet — liksom skatteutskottet — motionen 1972: 1882.

Vid sin granskning av författningsförslaget har skatteutskottet funnit anledning till följande uttalanden.

Bortsett från risken för omdatering av redan ingångna leveransavtal i syfte att erhålla största möjliga investeringsavdrag vid taxeringen har skatteutskottet framhållit, att bestämmelsen i 4 § kan medföra vissa svå­righeter vid taxeringen. Skattskyldiga, vilkas räkenskapsår avslutas un­der tiden 1.11.1972—28.2.1973, skall redan år 1973 deklarera för en del av investeringsperioden 1.11.1972—30.6.1973, som ligger till grund för beräkningen av det 30-procentiga investeringsavdraget. I speciella fall kan det bli svårt att redan i 1973 års deklaration styrka att investe­ringen under hela sistnämnda period kommer att uppgå till ett samman­lagt belopp av minst 5 000 kr., som är den lägsta.anskaffningskostnad, som berättigar till sådant avdrag. Med anledning härav har skatteutskot­tet framhåUit, att taxeringsnämnderna för att undvika onödiga besvär till länsskatterätterna i,så stor utsträckning som möjligt bör bereda de skattskyldiga tillfälle att före taxeringsarbetets avslutande den 30.6.1973


 


FiU 1972: 40                                                           41

inkomma med kompletterande uppgifter angående sina inventariein­vesteringar efter beskattningsårets utgång.

Till de angivna svårigheterna kommer de problem som hänger sam­man med skriftliga avtal för senare leverans. Enligt huvudregeln i 2 § skall i dessa fall inventarierna anses anskaffade när skriftligt avtal om förvärv träffas. Om emellertid såväl avtal som leverans hänför sig till en och samma anskaffningsperiod men till olika beskattningsår, skall anskaffningen anses ha skett först vid leveransen. Bestämmelsen har hittills haft betydelse endast för den som haft brutet räkenskapsår. Ef­tersom den nya anskaffningsperioden 1.11.1972—30.6.1973 innefattar två kalenderår, kommer dessa regler i fortsättningen att få betydelse även för det flertal, som har kalenderår som beskattningsår och som i november eller december 1972 träffat skriftiigt avtal för senare leverans. Sker leveransen under första halvåret 1973 skall avdrag yrkas i 1974 års deklaration men i annat fall, dvs. om leverans sker före den 1.1.1973 eller efter den 30.6.1973, redan i 1973 års deklaration. Bestämmelsen tillkom på sin tid i förenklingssyfte. Som framhållits bl. a. i en till skat­teutskottet inkommen skrivelse från Industriens skattesakkunnige medför dessa regler i kombination med de nu föreslagna anskaffningsperioderna vissa komplikationer. Det kan emellertid enligt skatteutskottets mening inte komma i fråga att genomföra ändringar i detta hänseende med till-bakaverkande kraft. Av flera skäl är det också olämpligt att ha olika principer för avtal träffade före respektive efter den 1.11.1972 eller att ändra de i propositionen föreslagna anskaffningsperioderna. Därtill kommer att de svårigheter, som onekhgen kan uppkomma i praktiken, inte bör överdrivas. Skatteutskottet har i sitt yttrande förutsatt att de blanketter och anvisningar som riksskatteverket kommer att utfärda rö­rande avdraget blir till god vägledning för de skattskyldiga i dessa frå­gor.

Den föreslagna lagstiftningen får — som Industriens skattesakkunni­ge också framhållit — i viss mån retroaktiva verkningar. På grund av stadgandet i 4 § att avdrag endast får åtnjutas orn kostnaden under re­spektive anskaffningsperiod uppgår till minst 5 000 kr., kan en skatt­skyldig förlora en avdragsrätt som han enligt 1972 års lagstiftning skulle varit berättigad till. En skattskyldig, som gjort inventarieanskaffningar före den 1.11.1972 till belopp understigande 5 000 kr., och efter nämnda datum gör ytterligare anskaffningar, går, så som författningsförslaget ut- : formats, förlustig rätten till avdrag för de investeringar som gjorts före den 1.11.1972. För att undvika sådana konsekvenser av lagstiftningen har skatteutskottet föreslagit en övergångsbestämmelse av innebörd att skattskyldig, som under 1972 anskaffat inventarier för sammanlagt minst 5 000 kr., äger åtnjuta särskilt investeringsavdrag med 20 % av kostna­den för under tiden 1.1—31.10.1972 anskaffade inventarier, även om anskaffningskostnaden för sistnämnda period inte uppgår till 5 000 kr.


 


FiU 1972: 40                                                                           42

Finansutskottet kan ansluta sig till de av skatteutskottet gjorda ut­talandena och tillstyrker således det i propositionen framlagda förslaget till förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt inve­steringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt med det av skatteut­skottet förordade tillägget till ikraftträdandebestämmelserna.

Särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten

I syfte att stimulera vissa byggnadsinvesteringar föreslås i proposi­tionen att skattskyldig, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under tiden 1.11.1972—-30.6.1973 sätter i gång ny-, till- eller om­byggnad på fastighet för användning i förvärvskällan, vid taxeringen till statlig inkomstskatt år 1974 skall få åtnjuta ett särskilt investeringsav­drag, motsvarande 10 % av byggnadskostnad för arbete, som utförs un­der tiden 1.11.1972—31.12.1973. Enligt förslaget skall sådant avdrag dock inte medges för bostadsbyggnad, hotell- eller restaurangbyggnad eller för s. k. oprioriterade byggnadsarbeten såsom bensinstation, parke­ringshus, butiks-, kontors- eller banklokaler. Till skillnad från vad som gäller i fråga om investeringsavdraget för maskininvesteringar får in­vesteringsavdraget för byggnadsarbeten åtnjutas även om investerings­fond för konjunkturutjämning tagits i anspråk för investeringen.

I motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. yrkas av samma skäl som åberopas i fråga om inventarieinvesteringarna avslag på för­slaget i propositionen.

Under hänvisning till vad finansutskottet tidigare anfört under punk­ten 1 tillstyrker utskottet i princip departementschefens förslag och av­styrker — liksom skatteutskottet — motionen 1972: 1875 även i denna del.

Utskottet har emellertid funnit anledning att göra vissa uttalanden i anledning av förslaget och förorda en mindre ändring i förtydligande syfte.

Frågan om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten har också uppmärksammats i vissa andra motioner. Således yrkas i motionen 1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. att ett sådant avdrag skall införas för den, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under tiden 1.11.1972—30.6.1973 påbörjar byggnadsarbete på fastighet i förvärvs­källan, med 10 % av kostnad för byggnadsarbete — dock ej för opriori­terade byggnadsarbeten — som utförs före den 31.12.1973. Även i mo­tionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. yrkas att ett särskilt investe­ringsavdrag på 10 % skall införas för sådana byggnadsinvesteringar inom näringslivet, som påbörjas före den 1.10.1973.

Genom förslaget i propositionen torde de ovannämnda yrkandena i motionerna 1972: 1722 och 1972: 1723 i allt väsenthgt vara tillgodo­sedda.

I motionen 1972: 1876 av herrar Johansson i Växjö och Gustavsson i


 


FiU 1972: 40                                                           43

Alvesta yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges för ny-, till-eller ombyggnad av reparationsverkstad för motorfordon.

Förslaget i propositionen bygger på en vedertagen uppdelning i priori­terat och icke prioriterat byggande. Att i detta sammanhang ompröva denna indelning bör icke komma i fråga. Finansutskottet avstyrker — i likhet med skatteutskottet — motionen 1972:1876.

I motionen 1972: 1723 av herr Helén m. fl. framställs också ett lag­stiftningsyrkande av innebörd att fastighetsägare, som före den 1.7.1973 påbörjar upprustnings- eller ombyggnadsarbeten, skall medges ett sär­skilt investeringsavdrag med 20 % av kostnad för arbete, som utförts av svårplacerad arbetskraft, anvisad av arbetsförmedling, och med 10 % av kostnad för arbeten i övriga fall. I motionen 1972: 1721 av herr Bohman ra. fl. begärs förslag till 1973 års riksdag om investeringsavdrag för att uppmuntra förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre fastig­heter.

Som redovisas i propositionen 1972: 125 har Kungl. Maj:t i av­sikt att främja sysselsättningen under vinterhalvåret för huvudsakligen äldre byggnadsarbetare redan beslutat att statsbidrag får utgå med be­lopp motsvarande 40 % av lönekostnaderna för sanerings- och upprust­ningsåtgärder i äldre bostadsområden, när dessa arbeten bedrivs som en­skilt beredskapsarbete. Vidare har i propositionen 1972: 124 föreslagits ändrade grunder för förbättringslån för upprustning av lägenheter i omoderna flerfamiljshus, som ägs av kommun eller allmännyttigt bo­stadsföretag, och en väsentlig höjning av inkomstgränsen för förbätt­ringslån till enskild person. Med hänsyn härtill är skatteutskottet inte berett tillstyrka, att ett särskilt investeringsavdrag också införs för för­bättringsarbeten på äldre fastigheter. Finansutskottet delar denna upp­fattning.

Enligt förslaget i propositionen skall det särskilda avdraget för bygg­nadsinvesteringar göras vid taxeringen till statlig inkomstskatt för det beskattningsår, för vilket taxering i första instans sker år 1974.

I en till skatteutskottet ingiven skrivelse från Svenska byggnadsentre­prenörföreningen har framhållits att skattskyldig, som lägger om räken­skapsåret helt eller delvis, kan förlora rätten till avdrag, eftersom avdrag får åtnjutas endast vid 1974 års taxering.

I likhet med skatteutskottet har utskottet viss förståelse för synpunk­terna i skrivelsen, eftersom det inte utan olägenheter av skilda slag är möjligt för företag med brutet räkenskapsår att enbart med hänsyn till investeringsavdraget ändra redovisningsperioden. Förslaget i propositio­nen har emellertid tillkommit av praktiska och administrativa skäl. Med hänsyn främst till kontrollsvårighetema är utskottet inte berett för­orda någon ändring i berörda avseende.

Föreningen har i sin skrivelse till skatteutskottet också påtalat att det inte klart framgår att byggnadsarbeten, som utförs av entreprenör, berättigar till investeringavdrag.


 


FiU 1972: 40                                                                         44

Av departementschefens uttalande framgår att med byggnadskostnad avses bl. a. kostnader för underentreprenader. För undvikande av miss­förstånd har skatteutskottet förordat ett förtydligande i 2 § av innebörd att med byggnadskostnad förstås kostnad för arbete, som utförts av den skattskyldige eller för dennes räkning på byggnad och för material som fogats in i byggnad. Utskottet tillstyrker den av skatteutskottet föreslag­na ändringen i 2 §.

Enligt föreningens mening bör vidare avdragsrätt föreligga endast för vad den skattskyldige utbetalat för entreprenadarbete på byggnad under tiden 1.11.1972—31.12.1973.

Med anledning härav vill utskottet — i likhet med skatteutskottet — framhålla att för avdragsrätt givetvis fordras att byggnadskostnaden kan styrkas med fakturor på arbeten, infogat material o. d., som lagts ned på byggnad under den ifrågavarande tidsperioden. Däremot bör inte krävas att kostnaderna betalats av byggherren före den 31.12.1973.

Med det anförda tillstyrker utskottet det i propositionen framlagda förslaget till förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa bygg­nadsarbeten med den av utskottet ovan föreslagna ändringen av 2 §.

Mervärdeskatten på livsmedel

Skatt enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt utgår fr. o. m. år 1971 med 15 % av beskattningsvärdet, vilket normalt utgörs av pri­set inklusive skatt. Skattesatsen 15 % motsvarar 17,65 % av priset ex­klusive skatt. I vissa fall utgår skatten på reducerade beskattningsvär­den.

I motionen 1972: 1713 av herr Hermansson m. fl. yrkas att mervärde­skatten på livsmedel slopas fr. o. m. den 1.1.1973. Som motivering för yrkandet åberopas främst de ökande priserna på livsmedel bl. a. till följd av prisregleringen av jordbruksprodukter.

Förslag om differentiering av mervärdeskatten till förmån för livs­medel har — som skatteutskottet framhållit i sitt yttrande — avvisats av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast vid årets vårriksdag (SkU 1972: 32). Mot en sådan åtgärd har främst åberopats statsfinansiella skäl samt administrativa och kontrolltekniska svårigheter. I detta sam­manhang bör också framhållas att den i år tillsatta jordbruksutredning­en enligt sina direktiv bl. a. skall pröva valet av metod för att finan­siera jordbruksstödet och därvid även undersöka möjligheterna att gå över till en s. k. lågprislmje.

Med hänvisning härtill och till vad utskottet under punkten 1 anfört rörande de finanspolitiska konsekvenserna av motionärernas förslag av­styrker utskottet motionen 1972: 1713.


 


FiU 1972: 40                                                            45

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Enligt nuvarande bestämmelser i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift skall arbetsgivare erlägga sådan avgift med belopp motsvarande 2 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vidare skall fysisk person, som haft inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruks­fastighet som brukas av honom, erlägga allmän arbetsgivaravgift — s. k. egenavgift — med belopp motsvarande 2 % av denna inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga sådan avgift för inkomsten. Även staten och kommunerna är skyldiga att erlägga allmän arbetsgivaravgift.

Enligt beslut vid 1972 års vårriksdag höjs den allmänna arbetsgivarav­giften fr. o. m. den 1.1.1973 till 4 %. Enligt riksdagsbeslutet skall staten kompensera primärkommuner och landsting för den merkostnad som höjningen av arbetsgivaravgiften innebär i förhållande till den i propo­sitionen 1972: 95 föreslagna men av riksdagen avvisade höjningen av mervärdeskatten.

Ett upphävande av beslutet om höjning av den allmänna arbetsgivar­avgiften fr. o. m. den 1.1.1973 anses i flera av motionerna som ett vä­sentligt inslag i de konjunkturpolitiska åtgärderna. Yrkanden härom framställs i motionerna 1972: 1721 av herr Bohman m. fl., 1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. och 1972: 1723 av herr Helén m. fl. I motionen 1972: 1721 yrkas dessutom att den allmänna arbetsgivaravgiften skall slopas inom det allmänna stödområdet.

1970 års skattereform syftade bl. a. till att åstadkomma en omfördel­ning av skattebördan till förmån för låginkomsttagarna och flertalet barnfamiljer. På grund av de senaste årens löne- och prisstegringar samt kommunalskattehöjningar har emellertid de skattesänkningar som åsyf­tades med skattereformen delvis eliminerats. Mot bakgrunden härav beslutades vid årets vårriksdag skattelättnader på sammanlagt 2,4 mil­jarder kr. genom sänkning av den statliga inkomstskatten för inkomst­tagare med små och medelstora inkomster samt ytterligare.förbättringar av stödet till barnfamiljerna. Enhgt riksdagsbeslutet skall reformen fi­nansieras genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften och vissa indirekta skatter.

Finansutskottet har tidigare redovisat det skattebortfall som blir följ­den av motionärernas förslag. Med hänvisning härtill och till att ett bi­fall till yrkandena om upphävande av vårriksdagens beslut om höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften fr. o. m. den 1.1.1973 skulle inne­bära en omfördelning av skattebördan, som strider mot de övervägan­den som ligger till grund för vårriksdagens skattereform, avstyrker ut­skottet — i likhet med skatteutskottet — motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723 i denna del.


 


FiU 1972: 40                                                                            46

Beträffande yrkandet i motionen 1972: 1721 om slopande av den all­männa arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet vill utskot­tet endast erinra om att riksdagen nyligen på förslag av skatteutskottet i betänkande SkU 1972: 47 avslagit ett motsvarande motionsyrkande.

Övriga frågor

Utskottet behandlar slutligen vissa i motionen 1972: 1721 av herr Bohman m. fl. på nytt aktualiserade förslag, som först på längre sikt är ägnade att påverka konjunkturutvecklingen.

Bl. a. begärs i motionen förslag till 1973 års riksdag till åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags situation och underlätta deras försörjning med riskvilligt kapital. De åtgärder på beskattnings­området som motionärerna åsyftar är skattefria avsättningar till själv­finansierings-, omställnings- och utbildningsfonder.

På förslag av skatteutskottet i betänkande SkU 1972: 22 har riksdagen tidigare i år avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till att frågan om företagares rätt att avsätta medel till självfinansieringsfond faller inom företagsskatteberedningens (Fi 1970: 77) utredningsuppdrag och bör prövas först i samband med beredningens allmänna översyn av företagsbeskattningen. I beredningens utredningsuppdrag ingår också frågor om utvidgning av det nuvarande investeringsfondssystemet och avdrag för avsättning till riskfonder m. m. Utskottet vill också erinra om att regeringen enligt uttalande i propositionen har för avsikt att dels vidta åtgärder för att öka svenska företags möjligheter att i speciella fall lämna krediter för exportleveranser, dels till 1973 års vårriksdag fram­lägga förslag om ett generellt extra skatteavdrag och utökat direkt stöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin. Med det anförda avstyrker utskottet — liksom skatteutskottet — motionen 1972: 1721 i denna del.

I motionen 1972: 1721 begärs också att 1972 års skatteutredning får i uppdrag att skyndsamt framlägga förslag om ändringar i skattesystemet ägnade att stimulera arbete, företagande och initiativ. Äv motiveringen till yrkandet framgår bl. a. att utredningen bör utarbeta en femårig skattesänkningsplan.

Enligt direktiven för 1972 års skatteutredning skall utredningen kon­struera ett skatte- och avgiftssystem, som på ett tillfredsställande sätt be­aktar skattebördornas fördelning, avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och graden av progressivitet vid den statliga inkomstbeskattningen. Dessutom skall utredningen pröva de marginaleffekter som uppstår vid stigande inkomster, när progressiviteten i beskattningen kombineras med avtrappningen av de inkomstprövade sociala bidragen. Utredningen skall också pröva frågan om faktisk sambeskattning och söka åstadkomma förenklingar av beskattningsreglerna.

Vid behandlingen av liknande motionsyrkanden under vårriksdagen i


 


FiU 1972: 40                                                                           47

samband med skattereformen framhöll skatteutskottet i sitt av riksda­gen godkända betänkande SkU 1972: 32 att det för en samlad bedöm­ning av skatte- och avgiftssystemet fordrades en noggrann planering av utredningsarbetet och omfattande ekonomiska och tekniska utredning­ar. Det borde givetvis ankomma på utredningen att själv planlägga och bedöma arbetsuppgifterna. Med hänsyn härtill kunde skatteutskottet inte biträda motionsyrkandena att vissa speciella frågor skulle behandlas med förtur av utredningen. Vad som anförs i motionen 1972: 1721 har inte givit finansutskottet anledning till annat ståndpunktstagande. Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A.  att riksdagen beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften
avslår

1.    motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

2.    motionen 1972: 1722 såvitt nu är i fråga,

3.    motionen 1972: 1723 såvitt nu är i fråga,

B.  att riksdagen beträffande mervärdeskatten på livsmedel
avslår motionen 1972: 1713,

C.           att riksdagen beträffande energiskatten

med bifall till propositionen 1972: 125 antar det vid proposi­tionen fogade förslaget till förordning om ändring i förord­ningen (1971: 928) om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten (bilaga A)

D.  att riksdagen beträffande särskilt investeringsavdrag för ma­
skiner och inventarier

med anledning av propositionen 1972: 125 och motionen 1972: 1723, såvitt nu är i fråga, samt med avslag på motio­nerna 1972: 1875, såviU nu är i fråga, och 1972: 1882 antar det vid propositionen fogade förslaget till förordning om änd­ring i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till stathg inkomstskatt (bilaga B) med den änd­ringen att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande så­som utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag                     Utskottets förslag

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författ­ningssamling.

Skattskyldig, som under år 1972 anskaffat inventarier för samman­lagt minst 5 000 kronor, får, trots bestämmelserna i 4 §, åtnjuta sär­skilt investeringsavdrag med tjugo procent av kostnaden för under perioden den 1 januari — den 31 oktober 1972 anskaffade inventa­rier, även om anskaffningskostna­den för nämnda period icke upp­går till 5 000 kronor.


 


FiU 1972: 40                                                                         48

E.  att riksdagen beträffande särskilt investeringsavdrag för bygg­
nadsarbeten

1. med anledning av propositionen 1972: 125 och med av­slag på motionerna 1972: 1875, såvitt nu är i fråga, och 1972: 1876 antar det vid propositionen fogade förslaget till förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnads­arbeten (bilaga C) med den ändringen att 2 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Moj:ts förslag                     Utskottets förslag

2 §
Särskilt investeringsavdrag utgör
  Särskilt investeringsavdrag utgör

tio procent av byggnadskostnad tio procent av byggnadskostnad
för arbete, som avses i 1 § första för arbete, som avses i 1 § första
stycket och som utföres under pe- stycket och som utföres under pe­
rioden den 1 november 1972— rioden den 1 november 1972—den
den 31 december 1973. Med bygg- 31 december 1973. Med bygg­
nadskostnad förstås enligt denna nadskostnad förstås enligt denna
förordning kostnad för arbete som förordning skattskyldigs kostnad
utförts på byggnad och för mate- för arbete som utförts av den
rial som fogats in i byggnad under skattskyldige eller för dennes räk-
denna period.
                             ning på byggnad och för material

som  fogats  in  i  byggnad  under denna period.

Har statsbidrag-------------------------------- av bidraget.

Särskilt investeringsavdrag--------- för fritidsändamål.

2. avslår

a.              motionen 1972: 1721,

b.              motionen 1972: 1722,

c.              motionen 1972: 1723,

i den mån motionema inte kan anses besvarade genom vad ut­skottet ovan under punkten 1 hemställt,

F.  att riksdagen beträffande åtgärder för att förbättra de mindre
och medelstora företagens situation

avslår motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga,

G.  att riksdagen beträffande tilläggsdirektiv till 1972 års skatte­
utredning

avslår motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga.


 


FiU 1972: 40


49


Bilaga A

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1971: 928) om tillfällig ned­sättning av den allmänna energiskatten

Härigenom förordnas, att förordningen (1971: 928) om tillfälhg ned­sättning av den allmänna energiskatten skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Utan hinder av bestämmelserna i förordningen (1957: 262) om all­män energiskatt kan Konungen i konjunkturstimulerande syfte för­ordna om nedsättning av eller be­frielse från allmän energiskatt, som skall utgå under tiden den 1 de­cember 1971—den 31 december 1972.


Föreslagen lydelse

Utan hinder av bestämmelsema i förordningen (1957: 262) om all­män energiskatt kan Konungen i konjunkturstimulerande syfte för­ordna om nedsättning av eller be: frielse från allmän energiskatt, som skall utgå under tiden den 1 de­cember 1971—den 31 december 1973.


Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författ­ningssamling.

4   Riksdagen 1972. 5 saml. Nr 40


 


FiU 1972: 40


50


Bilaga B

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt investe­ringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 1—5 §§ förordningen (1971: 50) om sär­skilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under år 1971 eller 1972 anskaffar maskiner eller andra döda inventarier avsedda för stadigvarande bmk i verksamhe­ten, får vid taxering till statlig in­komstskatt åtnjuta särskilt investe­ringsavdrag vid inkomstberäkning­en för den förvärvskälla vari verk­samheten ingår.

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbmk eller skogsbruk och som under någon av följande anskaffningsperioder, nämligen år 1971, den 1 januari— den 31 oktober 1972 eller den 1 november 1972—detr 30 juni 1973 anskaffar maskiner eller andra dö­da inventarier avsedda för stadig­varande bruk i verksamheten, får vid taxering till statiig inkomst­skatt åtnjuta särskilt investerings­avdrag vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla vari verksamhe­ten ingår.

Avdraget göres vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskatt­ningsår, under vilket anskaffningen sker, eller, i fråga om anskaffning under sådan del av år 1971 som är att hänföra till beskattningsår för vilket taxering i första instans skett samma år, vid 1972 års taxering.

Fysisk person får dock åtnjuta avdrag vid taxeringen högst med be­lopp som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan. Vad som ej sålunda kunnat utnyttjas får han vid senare taxering till statiig inkomstskatt tillgodoföra sig genom avdrag i för­värvskällan, dock senast under det beskattningsår för vilket taxering sker sjätte kalenderåret efter det då anskaffningen skedde. Resterande investeringsavdrag får därvid, sedan övriga avdrag i förvärvskällan åt­njutits, icke överstiga återstående bruttointäkt.

2§


Anskaffning anses ske när skrift­ligt avtal om förvärv träffas eller, om sådant avtal icke träffas, när leveransen sker. Träffas skriftiigt avtal om förvärvet under år 1971 eller 1972 och sker leverans sam­ma år som avtalet träffats, men hänför sig avtalet och leveransen

1 Förordningen omtryckt 1971:923. = Senaste lydelse 1972:71.


Anskaffning anses ske när skrift­ligt avtal om förvärv träffas eller, om sådant avtal icke träffas, när leveransen sker. Träffas skriftligt avtal om förvärvet under period som avses i 1 § första stycket och sker leverans under denna period, men hänför sig avtalet och leve-


 


FiU 1972: 40


51


 


Nuvarande lydelse

till skilda beskattningsår, anses an­skaffningen ha skett vid leveran­sen.

Maskin eller annat inventarium, som den skattskyldige själv tillver­kar, anses anskaffat under år 1971 eller 1972 till den del kostnader då nedlagts på tillverkningen.


Föreslagen lydelse

ransen till skilda beskattningsår, anses anskaffningen ha skett vid leveransen.

Maskin eller annat inventarium, som den skattskyldige själv tillver­kar, anses anskaffat under period som avses i 1 § första stycket till den del kostnaden då nedlagts på tillverkningen.


3 §3


Särskilt investeringsavdrag utgör tjugo procent av anskaffningskost­naden. Träffas skriftligt avtal om förväi-vet under 1971 eller 1972 för leverans efter det år, under vil­ket avtalet träffats, utgör dock av­draget tjugo procent av det avta­lade priset.

Särskilt investeringsavdrag utgör tjugo procent av anskaffningskost­naden för inventarier anskaffade under år 1971 eller under perio­den den 1 januari—den 31 okto­ber 1972 och trettio procent av an­skaffningskostnaden för inventa­rier anskaffade under perioden den 1 november 1972—den 30 juni 1973. Träffas skriftligt avtal om förvärvet under år 1971 eller under perioden den 1 januari— den 31 oktober 1972 för leverans efter det år, under vilket avtalet träffats, utgör dock avdraget tjugo procent av det avtalade priset. Om skriftligt avtal träffas under perio­den den 1 november 1972—den 30 juni 1973 för senare leverans utgör avdraget trettio procent av det avtalade priset.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier, näm­ligen

inventarier med en beräknad varaktighetstid av högst tre år,

begagnade inventarier,

personbilar, som avses i vägtrafikförordningen (1951: 648) och som icke användes i yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse,

inventarier, som den skattskyldige själv tillverkar, om tillverkningen börjat före ingången av år 1971,

inventarier, om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år 1971 och som enligt avtalet skall levereras efter utgången av år 1973,

inventarier, om vars anskaffan­de skriftligt avtal träffas under år 1972 och som enligt avtalet skall levereras efter utgången av år 1974.

inventarier, om vars anskaffande slcriftligt avtal träffas under perio­den den 1 januari—den 31 oktober 1972 eller under perioden den 1 november 1972—den 30 juni 1973 och som enligt avtalet skall leve­reras efter utgången av år 1974.

• Senaste lydelse 1972:71.


 


FiU1972: 40


52


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Föreligger synnerliga skäl, får Kungl. Maj:t medge att särskilt investe­ringsavdrag får åtnjutas för inventarier som skall levereras efter tidpunkt som anges i andra stycket.

Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket medge att särskilt inves­teringsavdrag får åtnjutas för anskaffning av begagnade inventarier. Mot riksskatteverkets beslut i sådan fråga får talan icke föras.

För inventarier, som förvärvas från någon med vilken förvärvaren är i väsentiig ekonomisk intressegemenskap, åtnjutes särskilt uivesteringsav-drag endast om säljaren är tillverkare och tillverkningen börjat efter in­gången av år 1971.

Särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning åtnjutes icke för inventarier, för vilka investermgsfond enligt förordningen (1955: 256) om investeringsfonder för konjunktumtjämning eller motsvarande äldre författning tagits i anspråk enligt beslut av Kungl. Maj:t eller arbets­marknadsstyrelsen eller för vilka förordningen (1963: 216) om extra avskrivning och särskilt investermgsavdrag vid inkomsttaxeringen skall äga tillämpning enligt beslut av Kungl. Maj:t.

4§


Särskilt investeringsavdrag åt­njutes endast om den skattskyldi­ge framställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och företer tillfredsställande utred­ning om den anskaffningskostnad på vilken avdrag skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan uppgått till minst 5 000 kronor under år 1971 eller, i fråga om inventarier anskaffade under år 1972, under detta år.


Särskilt investeringsavdrag åt­njutes endast om den skattskyldige framställer yrkande om sådant av­drag i allmän självdeklaration och företer tillfredsställande utredning om den anskaffningskostnad på vilken avdrag skall beräknas. Av­drag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan under re­spektive anskaffningsperiod upp­gått till minst 5 000 kronor.


 



Åtnjutes särskilt investeringsav­drag i fall då skriftligt avtal om förvärv träffas under år 1971 eller 1972 men leverans icke sker före utgången av det år, under vilket avtalet träffats, gäller följande.

Sker icke leverans före utgång­en av år 1973 eller, i fråga om av­tal som träffas under år 1972, före utgången av år 1974, skall vid taxering till statiig inkomstskatt för det beskattningsår, som omfat­tar den 31 december 1973 respek­tive den 31 december 1974, tillägg göras med belopp som motsvarar en och en halv gång investerings-

Senaste lydelse 1972:71.


Åtnjutes särskilt investeringsav­drag i fall då skriftiigt avtal om förvärv träffas under anskaffnings­period men leverans icke sker före utgången av denna period, gäller följande.

Sker icke leverans före utgång­en av år 1973 eller, i fråga om av­tal som träffas under perioden den 1 januari—den 31 oktober 1972 eller under perioden den 1 novem­ber 1972—den 30 juni 1973, före utgången av år 1974, skall vid taxe­ring till statlig inkomstskatt för det beskattningsår, som omfattar den 31 december 1973 respektive


 


FiU 1972: 40


53


Nuvarande lydelse

avdraget. Överlåtes eller nedlägges den förvärvskälla, vari avdraget åtnjutits, före utgången av år 1973 eller, i fråga om avtal som träffas under år 1972, före utgången av år 1974 och innan leverans skett, skall sådant tillägg göras vid taxe­ringen för det beskattningsår då förvärvskällan överläts eller ned-lades. Sker leverans före utgång­en av år 1973 eller, i fråga om av­tal som träffas under år 1972, före utgången av år 1974 och är den slutliga anskaffningskostnaden läg­re än det belopp på vilket investe­ringsavdraget beräknats, skall vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår, då leveransen skedde, tillägg göras med trettio procent av skillnaden. Tillägg en­ligt detta stycke göres vid inkomst­beräkningen för förvärvskällan i fråga.

Föreslagen lydelse

den 31 december 1974, tillägg gö­ras med belopp som motsvarar en och en halv gång investeringsav­draget. Överlåtes eller nedlägges den förvärvskälla, vari avdraget åtnjutits, före utgången av år 1973 eller, i fråga om avtal som träffas under perioden den 1 januari—den 31 oktober 1972 eller under perio­den den 1 november 1972—den 30 juni 1973, före utgången av år 1974 och innan leverans skett, skall sådant tillägg göras vid taxe­ringen för det beskattningsår då förvärvskällan överläts eller nedla-des. Sker leverans före utgången av år 1973 eller, i fråga om avtal som träffas under perioden den 1 januari—den 31 oktober 1972 eller under perioden den 1 november 1972—den 30 juni 1973, före ut­gången av år 1974 och är den slut­liga anskaffningskostnaden lägre än det belopp på vilket investe­ringsavdraget beräknats, skall vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår, då leveran­sen skedde, tillägg göras med tret­tio procent av skillnaden eller, i fråga om avtal som träffas under perioden den 1 november 1972— den 30 juni 1973, med fyrtiofem procent av skillnaden. Tillägg en­ligt detta stycke göres vid inkomst­beräkningen för förvärvskällan i fråga.

Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om investerings­avdrag som åtnjutits efter beslut enUgt 3 § tredje stycket.

Föreligger särskilda skäl får riksskatteverket medge att tillägg enhgt andra eller tredje stycket icke göres eller göres med lägre belopp än som följer av samma stycke. Mot riksskatteverkets beslut i sådan fråga får talan icke föras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en­ligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings­samling.


 


FiU 1972: 40                                                           54

Bilaga C

Förslag till

Förordning om särskUt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbmk eller skogs­bruk och som under perioden den 1 november 1972—den 30 juni 1973 igångsätter ny-, till- eller ombyggnad på fastighet för användning i för­värvskällan, får vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt in­vesteringsavdrag vid inkomstberäkningen för denna förvärvskälla.

Avdraget göres vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskatt­ningsår för vilket taxering i första instans sker år 1974.

2 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av byggnadskostnad för arbete, som avses i 1 § första stycket och som utföres under perioden den 1 november 1972—den 31 december 1973. Med byggnadskostnad förstås enligt denna förordning kostnad för arbete som utförts på bygg­nad och för material som fogats in i byggnad under denna period.

Har statsbidrag utgått till byggnadsarbete, inräknas i byggnadskost­naden ej den del av kostnaden, som täckes av bidraget.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för arbete som avser

byggnad eller del därav avsedd för bostadsändamål,

bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus el­ler parkeringsanläggning,

butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restauranglokaler,

kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler,

sporthall eller annan idrottsanläggning,

byggnad avsedd uteslutande för fritidsändamål.

3 §

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige fram­ställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och företer tillfredsställande utredning om den byggnadskostnad på vilken avdrag skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan uppgått till minst 10 000 kronor under perioden den 1 november 1972— den 31 december 1973.

4 §

I fråga om handels- eller kommanditbolag beräknas särskilt investe­ringsavdrag för bolaget.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en­ligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings­samling.


 


FiU1972: 40                                                                          55

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET DRIFTBUDGETEN

ÄTTONDE HUVUDTITELN

13. Inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m. Finans­
utskottet tillstyrker — i likhet med utbildningsutskottet — Kungl. Maj:ts
i propositionen 1972: 125, bilaga 6, s. 43—44 framlagda förslag (punkt
1 i utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för den 20
oktober 1972) och hemställer

att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats an­gående bestridande av utgifterna för viss inredning och utrust­ning av lokaler vid universiteten m. m.

KAPITÄLBUDGETEN

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

14. Byggnadsarbeten för vissa kulturändamål. Finansutskottet tillstyr­
ker — i likhet med kulturutskottet — Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2,
s. 44—45) och hemställer

att riksdagen till Byggnadsarbeten för vissa kulturändamål på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 1 300 000 kr.

15. Byggnadsarbeten vid universiteten m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 3,
s. 45—47) föreslagit riksdagen att godkänna vad föredragande statsrå­
det förordat angående bestridande av utgifterna för vissa byggnadsarbe­
ten vid universiteten m. m.

1 motionen 1972: 1878 av herr Larsson i Umeå (fp) hem.ställs att riks­dagen måtte besluta om uppförande av lärarhögskolan i Umeå och att under utbildningsdepartementet, bilaga 6, punkt 17 Byggnadsarbeten vid universiteten m. m. upptas ett belopp av 5 miljoner kronor för på­börjandet av byggnader för lärarhögskola i Umeå samt att under ka­pitalbudgeten däri upptagna belopp höjes med 5 miljoner kronor på till-läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73.

Kungl. Maj:ts förslag avser nybyggnad för institutionerna för hy­gien och för naturvetenskaplig mikrobiologi i Lund samt för matsal


 


FiU 1972: 40                                                           56

m. m. inom medicinaromxådet i Göteborg. För att dessa byggnadsarbe­ten skall kunna påbörjas bör enligt förslaget i gällande investeringsplan föras upp för nybyggnaden i Lund en kostnadsram av 10 600 000 kr. och för nybyggnaden i Göteborg en kostnadsram av 10 950 000 kr., allt enligt prisläget den 1 april 1972. Vidare förordas att de ökade utgifter som hänger samman med de två objekten får bestridas av tillgängliga medel under förevarande anslag.

Byggnadsstyrelsen redovisade den 23 november 1970 byggnadspro­gram för nybyggnad för lärarhögskolan m. m. i Umeå och för ett be-teendevetenskapligt centram där. Kungl. Maj:t uppdrog den 7 maj 1971 åt byggnadsstyrelsen att projektera nybyggnad för lärarhögskolan m. m. t. o. m. förslagshandlingar samt att därefter underställa ärendet Kungl. Maj:ts förnyade prövning. Enligt beslutet skulle de närmaste utbygg­nadsetapperna inom universitetsområdet inte omfatta nybyggnad för beteendevetenskapligt centmm. Sedermera har byggnadsstyrelsen genom skrivelse den 18 juH 1972 för prövning underställt Kungl. Maj:t kom­pletterande förslagshandlingar och därvid hemställt bl. a. om uppdrag att inom en kostnadsram av 35 milj. kr. utföra nybyggnaden för lärar­högskolan.

Utskottet

Finansutskottet har — i likhet med utbildnmgsutskottet (UbU 1972: 3 y) — inte funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t anfört och föreslagit i fråga om nybyggnader i Lund och Göteborg.

Vad beträffar nybyggnad för lärarhögskolan i Umeå har skolöversty­relsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 april 1972 redovisat vissa be­räkningar av intagningen till läramtbildning under de närmaste fem åren. Utbildningsutskottet har inhämtat att frågan om dimensioneringen av läramtbildningen f. n. övervägs inom utbildningsdepartementet, och att förslag i ämnet torde komma att redovisas för nästa års riksdag. Med hänsyn härtill anser utbildningsutskottet att riksdagen inte nu bör ta ställning till frågan om nybyggnad för lärarhögskolan i Umeå.

Finansutskottet har inte funnit anledning till annan bedömning av frågan än utbildningsutskottet. Utskottet hemställer

A.         att riksdagen avslår motionen 1972: 1878,

B. att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats
angående bestridande av utgifterna för vissa byggnadsarbe­
ten vid universiteten m. m.


 


FiU 1972: 40                                                                         57

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

NIONDE HUVUDTITELN

16.      Inredning och utrustning av lokaler vid jordbrukets högskolor m. m.

Finansutskottet tillstyrker — i likhet med jordbraksutskottet — Kungl. Maj:ts i propositionen 1972: 125, bilaga 7, s. 49 framlagda förslag (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över jordbraksärenden för den 20 ok­tober 1972) och hemställer

att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats an­gående bestridande av utgifter för inredning av lokaler vid jordbrukets högskolor m. m.

17. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. Finansutskottet
tillstyrker — i likhet med jordbraksutskottet — Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 2, s. 50—51) och hemställer

att riksdagen

A. godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats rörande till­
fälligt höjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk,

B. medger att för budgetåret 1972/73 förhöjda statsbidrag till
kommunala avloppsrenmgsverk får beviljas intill ett belopp
av 100 000 000 kr.

18. Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m.m. Kungl.
Maj:t har (punkt 3, s. 51—52) föreslagit riksdagen att dels godkänna vad
departementschefen förordat rörande tillfälligt höjda statsbidrag till mil­
jövårdande åtgärder inom industrin, dels till Bidrag till miljövårdande
åtgärder inom industrin m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budget­
året 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000 kr.

I motionen 1972:1722 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvht nu är i fråga att riksdagen beslutar att medge att stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar får utgå ur anslaget till Bidrag till miljövår­dande åtgärder inom industrin m. m. enligt samma grunder, som i öv­rigt gäller för anslaget, samt att hemställa hos Kungl. Maj:t om utfär­dande av erforderliga tillämpningsföreskrifter.

I motionen 1972: 1873 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riks­dagen beslutar dels att till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom in-


 


FiU 1972: 40                                                           58

dustrin m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 an­visa ett reservationsanslag av 100 000 000 kr., dels att medlen får tas i anspråk till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar efter samma grun­der som i övrigt gäller för anslaget.

I motionen 1972:1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen måtte avslå i propositionen framställt förslag 1. rörande tillfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande åtgär­der inom industrin m. m., 2. om att till bidrag till miljövårdande åtgär­der inom industrin m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000 kr.

Utskottet

Finansutskottet tillstyrker — i likhet med jordbruksutskottet (JoU 1972: 1 y) — vad departementschefen förordat beträffande tillfälligt höj­da statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin liksom i pro­positionen gjord framställning om ytterligare medel till miljövårdande in­satser.

Socialutskottet, som redovisar att utskottet flera gånger under åren 1971 och 1972 under hänvisning till arbetsmiljöutredningens pågående arbete har avstyrkt motionsyrkanden om utredning eller åtgärder för att ekonomiskt stimulera industrin till arbetsmiljöinsatser, har inte fun­nit anledning till ändrat ställningstagande i frågan. Utskottet går i sitt yttrande (SoU 1972: 1 y) inte in på frågan om disposition av medel, vilka anvisats under jordbrukshuvudtiteln.

Jordbruksutskottet avstyrker med hänvisning till socialutskottets ytt­rande i sakfrågan hemställan i motionen 1972: 1873 att stöd till åtgär­der för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar skall få utgå ur anslaget.

Finansutskottet, som avvisade ett förslag rörande bidrag till arbetslo­kaler, arbetsanordningar m.m. i sitt betänkande 1971: 47, finner ej an­ledning till ändrad inställning därför att medel nu föreslås utgå ur ett existerande anslag.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972: 1875, såvitt nu är i fråga, godkän­
ner vad i statsrådsprotokollet förordats rörande tillfälligt
höjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin,

B. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och motio­
nen 1972: 1873, såvitt nu är i fråga, samt med avslag på
motionen 1972: 1875, såvitt nu är i fråga, till Bidrag till mil­
jövårdande åtgärder inom industrin m. m. på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservations­
anslag av 100 000 000 kr..


 


FiU 1972: 40                                                           59

C. att riksdagen beträffande medgivande att ta i anspråk ansla­get till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. för bättre arbetsmiljöer inom industrin avslår motioner­na 1972: 1722 och 1972: 1873, båda såvitt nu är i fråga.

19. Motion om bidrag till miljövårdande åtgärder inom jordbruket.

I motionen 1972: 1877 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att bidrag till miljövårdande åtgärder inom jordbru­ket får utgå med upp till 50 % av kostnaden för investeringar, som på­börjas och till huvudsaklig del färdigställs under tiden 1 september 1972 —30 april 1973, i enlighet med vad som har anförts i motionen.

Utskottet

Jordbruksutskottet erinrar i sitt yttrande om att riksdagen i fjol av­visade ett motsvarande förslag. Utskottet finner inte anledning för riks­dagen att frångå den då intagna ståndpunkten.

Finansutskottet hemställer med hänvisning till jordbruksutskottets yttrande

att riksdagen avslår motionen 1972: 1877.

KAPITALBUDGETEN

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

20. Byggnadsarbeten vid jordbrukets högskolor m. m. Finansutskottet tillstyrker — i likhet med jordbruksutskottet — Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4, s. 52—53) och hemställer

att riksdagen till Byggnadsarbeten vid jordbrukets högskolor m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 an­visar ett investeringsanslag av 2 000 000 kr.


 


FiU 1972: 40                                                                         60

HANDELSDEPARTEMENTET KAPITALBUDGETEN

DIVERSE KAPITALFONDER

Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap

21. Förrådsanläggningar m. m. Finansutskottet tillstyrker — i likhet med försvarsutskottet — Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:125, bi­laga 8, s. 55 framlagda förslag (punkt 7 i utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 20 oktober 1972) och hemställer

att riksdagen till Förrådsanläggningar m. m. på tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag

av 1 200 000 kr.


 


FiU1972: 40                                                                          61

INRIKESDEPARTEMENTET DRIFTBUDGETEN

ELFTE HUVUDTITELN

22. Särskilt utbildningsstöd. Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 125,
bilaga 9 (s. 57—59 i utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 20 oktober 1972) föreslagit riksdagen att godkänna av departe­
mentschefen förordade bestämmelser om särskilt utbildningsstöd under
budgetåret 1972/73.

Förslaget innebär att företag som efter anvisning från arbetsförmed­lingen utöver normal rekrytering anställer och utbildar arbetslösa skall erhålla bidrag med 5 kr. per elev och närvarotimme i högst sex månader under förutsättning att de anställda får avtalsenlig lön och att utbild­ningen sker under facklig tillsyn. Utbildningsstödet skall inte vara förbe­hållet någon viss ålderskategori men bör särskilt inriktas på ungdomar och kvinnor. Det föreslås kuima utgå till arbetsgivare inom alla närings­grenar utom statlig och kommunal förvaltning.

Utskottet

Inrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande (InU 1972: 2 y) förslaget om särskilt utbUdningsstöd.

Finansutskottet, som finner förslaget passa väl in i den i det föregå­ende skisserade konjunkturbilden, tillstyrker i likhet med inrikesutskot­tet förslaget och hemställer

att riksdagen godkänner de bestämmelser om särskilt utbildnings­stöd under budgetåret 1972/73 som förordats i statsrådspro­tokollet.

23. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa. Kungl. Maj:t har
(punkt 1, s. 59—60) föreslagit riksdagen att dels godkänna den ändring
av grunderna för statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten under
budgetåret 1972/73 som departementschefen förordat, dels till Sysselsätt­
ningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 645 000 000 kr.,
varav förslagsvis 225 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemed­
len.


 


FiU 1972: 40                                                           62

I propositionen redovisas de åtgärder för att främja sysselsättningen som vidtagits under hösten och som planeras för den kommande vin­tern.

I syfte att förbättra arbetsmarknadsläget för byggnadsarbetare har genom beslut den 13 oktober 1972 föreskrivits att statsbidrag får utgå till sanerings- och upprustningsåtgärder i äldre bostadsområden när ar­betet bedrivs som enskilt beredskapsarbete. Bidraget har — i anslutning till vad som gäller för statsbidrag till halvskyddad sysselsättning — konstruerats så att det utgår med belopp motvarande 40 % av lönekost­naderna. Bidrag utgår endast för kostnader som upparbetas under ti­den t. o. m. första halvåret 1973. Som allmän riktpunkt skall enligt Kungl. Maj:ts föreskrifter dessutom gälla att till arbetena skall anvisas företrädesvis lokalt bundna byggnadsarbetare över 55 år.

För att uppmuntra kommuner till extra insatser begärs riksdagens godkännande av att det nuvarande statsbidraget till kommunala bered­skapsarbeten, som normalt utgör 33 %, höjs till högst 50 % för sådana arbeten som till huvudsaklig del utförs under tiden den 1 september 1972 t. o. m. den 30 april 1973. Konstmktionen är i övrigt densamma som föregående år, då statsbidraget tillfälligt höjdes till 75 %.

Kungl. Maj:t föreslår att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgär­der för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645 milj. kr., varav förslagsvis 225 milj. kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. Äv det begärda an­slaget hänför sig 630 milj. kr. till allmänna beredskapsarbeten och 15 milj. kr. till industribeställningar.

I motionen 1972:1710 av herr Hermansson m. fl (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsamma förslag till samhällsnyttiga arbeten på framför allt vissa angivna områ­den och att erforderliga förslagsanslag föreläggs riksdagen. De åsyftade åtgärderna avser:

1.   åtgärder för att rädda miljön,

2.   utbyggnad av barnstugor och annan service för hushållen,

3.   åtgärder för att bekämpa krisen inom vårdsektorn,

4.   åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet, framför allt genom ut­ byggnad av den kollektiva trafiken,

5.   ökad inriktning på ombyggnad och reparationer av bostäder,

6.   byggande av lokaler för hantverk och småindustrier samt

7.   ökad yrkesutbildning, särskilt av kvinnor och ungdom.

I motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att särskilda arbetsmark­nadspolitiska åtgärder av det slag som anges i motionen vidtas mot ungdomsarbetslösheten.

Åtgärderna preciseras i fem punkter. Motionärerna föreslår att för-


 


FiU 1972: 40                                                           63

dubblingen av den allmänna arbetsgivaravgiften inte skall träda i kraft, att personalförstärkningar sker hos arbetsförmedlingarna, att fler prak­tikplatser inrättas, i första hand inom statiiga verk och myndigheter, samt att kompletterande yrkesanpassad utbildning för ungdom anord­nas, exempelvis i den formen att kommunerna erhåller statsbidrag för att starta kurser med yrkesinriktning. Slutiigen framhålls att en allmän sysselsättningsförsäkring skulle ge ifrågavarande ungdomar ett grund­skydd vid arbetslöshet.

I motionen 1972:1804 av herr Norrby i Gunnarskog (c) yrkas att riksdagen vid sin behandling av propositionen 125, bilaga 9, beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa att medel ställs till förfogande för en upp­rustning av SJ:s järnvägsstationer inom ramen för anslaget B 2. Syssel­sättningsskapande åtgärder för arbetslösa i enlighet med vad som an­förs i motionen.

I motionen 1972:1871 av herr Enlund (fp) yrkas att riksdagen ut­talar att i motionen anförda önskemål beaktas vid arbetsmarknadsver­kets fördelning av medel för beredskapsarbeten i Västmanlands län.

Önskemålen avser vissa angivna vägprojekt som motionären anser böra komma till utförande som beredskapsarbete.

I motionen 1972:1872 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645 milj. kr., varav förslagsvis 325 milj. kr. att avräknas mot automobil­skattemedlen.

I motionen 1972:1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen anvisar de medel, som inbesparas genom bi­fall till de under punkterna 1—4 i motionen framställda yrkandena (av­seende avslag på Kungl. Maj:ts förslag om särskilda investeringsavdrag samt förhöjt statsbidrag till miljövårdande insatser inom industrin), till finansiering av samhällsnyttiga arbeten utförda i samhällelig regi på olika områden: åtgärder för att rädda miljön, bostadsbyggande och upprust­ning av bostäder, utbyggnad av bamstugor och annan service för hus­hållen, åtgärder för att bekämpa krisen inom vårdsektorn, åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet m. m.

I motionen 1972:1879 av herr Sellgren (fp) yrkas att vid fördelning­en av de i propositionen nr 125 föreslagna tilläggsanslagen måtte beak­tas i motionen framförda synpunkter beträffande behov av sådan för­stärkning av broar och vägar med låg bärighet på vitala delar av det sekundära vägnätet, att bärigheten höjs till ett axel-/boggitryck av 10/16 ton.


 


FiU 1972: 40                                                                         64

I motionen 1972:1881 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göte­borg (c) yrkas att riksdagen vid behandlmgen av propositionen nr 125 beslutar uttala att det statiiga stödet till ombyggnad och upprustning av bostadsfastigheter m. m. i äldre bostadsområden bör ges sådan ut­formning att det kan utnyttjas för uppmstning av såväl småhus som flerfamiljshus i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Inrikesutskottet anför i sitt yttrande bl. a. följande.

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget om änd­rade grunder för statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten. Likaså tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts begäran om ytterligare anslag till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa. Till frågan i vad mån det begärda anslaget bör avräknas mot automobilskattemedlen åter­kommer utskottet nedan.

Det i motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) framför­da yrkandet rörande samhällsnyttiga arbeten överensstämmer till sitt syfte med motsvarande yrkande i den vid höstsessionens början väckta motionen 1972: 1710 med samma undertecknare. Motionsyrkanden med likartat innehåll avslogs förra året i samband med behandlingen av den då framlagda propositionen ang. konjunkturstimulerande åtgärder (prop. 1971: 140, FiU 1971: 47, rskr 293) med hänvisning till att det i propositionen föreslagits ökade insatser på så gott som alla de områden som berördes i motionerna. Samma bedömning kan göras nu. Utan att i detalj gå in på motionärernas förslag konstaterar inrikesutskottet att flertalet av de i motionerna angivna samhällsnyttiga arbetena tillhör de områden som berörs av redan ingångsatta eller i propositionen 1972: 125 föreslagna åtgärder. Inrikesutskottet avstyrker därför motionerna 1972: 1710 och 1972: 1875 i ifrågavarande delar.

Inrikesutskottet anför i fråga om de i motionen 1972: 1723 framför­da yrkandena rörande särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten att det delar motionärernas uppfattning att det är ytterst viktigt att kraft­fulla åtgärder sätts in för att minska arbetslösheten bland ungdomen. Motionen, som väcktes innan Kungl. Maj:t lade fram förevarande pro­position, har i väsentliga delar tillgodosetts genom de åtgärder Kungl. Maj:t föreslagit eller vidtagit. Frågan om arbetsgivaravgiftens höjd synes inte böra bedömas av inrikesutskottet och när det gäller en allmän syssel­sättningsförsäkring noterar utskottet att bearbetning av KSA-utredning-ens förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring pågår i Kungl. Maj:ts kansh. Motionen bör med hänsyn till det anförda inte föranleda någon åtgärd.


 


FiU 1972: 40                                                                           65

Motionen 1972: 1881 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göte­borg (c) anknyter till det i propositionen redovisade beslutet om stats­bidrag till sanerings- och upprustningsåtgärder i äldre bostadsområden. Motionärerna konstaterar att bestämmelserna härom torde ha utformats främst med sikte på flerfamiljsbebyggelse och framhåller att det är angeläget att stödet kan utnyttjas också för upprustning av äldre små­hus. Enligt motionärerna finns det ett påtagligt behov av förbättringsar­beten beträffande en- och tvåfamiljsfastigheter, inte minst i fråga om så­dana som bebos av äldre. Motionärerna understryker också att sådana arbeten ofta lämpar sig för den typ av arbetskraft som man särskilt haft i åtanke vid utformningen av denna stödform.

Bestämmelserna om statsbidrag till saneringsåtgärder har getts en så­dan utformning att möjligheten att erhålla bidrag inte begränsats till upprustning av flerfamiljshus utan i princip gäller alla typer av fastig­heter, även andra än bostadsfastigheter, under förutsättning ätt de är belägna inom ett äldre bostadsområde. Något hinder för att statsbidrag skall kunna utgå för den typ av förbättringsarbeten som åsyftas i mo­tionen förehgger således i och för sig inte. Samtidigt bör det emellertid understrykas att den avgörande förutsättningen för' att bidrag skall er­hållas är att arbetet är motiverat av sysselsättningsmässiga skäl. Det torde kunna fömtses att upprustningsarbeten som avser en- och två-familjshus mera sällan kommer att kunna anses motiverade från arbets-marknadsmässiga synpunkter. Med det sagda avstyrker utskottet mo­tionen 1972: 1881.

Med anledning av yrkandet i motionen 1972: 1804 av herr Norrby i Gunnarskog (c) att medel skall ställas till förfogande för upprustning av SJ:s järnvägsstationer erinrar inrikesutskottet om att utskottet inte har att ta ställning till hur anslag för beredskapsarbeten skall användas i de särskilda fallen. Det ankommer på arbetsmarknadsmyndigheterna att med utgångspunkt från en bedömning av föreliggande behov avgöra vilka projekt som bör prioriteras inom ramen för tillgängliga anslag. Något hinder att låta järnvägsstationer vara objekt för beredskapsar­beten finns dock inte. På grund av det anförda avstyrker utskottet mo­tionen 1972: 1804.

I motionen 1972: 1871 av herr Enlund (fp) begärs att riksdagen skall uttala sig till förmån för vissa vägprojekt i Västmanlands län. Inrikes­utskottet anser det inte vara dess uppgift att göra dylika prioriteringar och avstyrker därför motionen.

Utskottet är inte heller berett att ta ställning till sakfrågan i motio­nen 1972: 1879 av herr Sellgren (fp) angående användningen av bered­skapsmedlen till förstärkning av vissa vägar och broar med låg bärig­het. Utskottet noterar i sammanhanget att motionären tidigare i år fått avslag i riksdagen på ett liknande yrkande (TU 1972: 1).

5    Riksdagen 1972. 5 saml. Nr 40


 


FiU1972: 40                                                            66

Av de medel som i propositionen föreslås bli anvisade till sysselsätt­ningsskapande åtgärder för arbetslösa beräknas förslagsvis 225 milj. kr. bli avräknade mot automobilskattemedlen. I motionen 1972: 1872 av herr Fälldin m. fl. (c) anses detta belopp för litet och motionärema be­gär att av de anvisade beloppen ytterligare 100 milj. kr. skall avräknas mot automobilskattemedlen.

Inrikesutskottet framhåller att den angivna avräkningen inte är en fixerad summa utan närmast en riktpunkt för planeringen av bered­skapsarbetena. Om en annan fördelning skulle visa sig lämplig med hänsyn till arbetslöshetens struktur och tillgången på arbetsobjekt kan alltså det belopp som beräknas för vägarbeten över- eller underskridas. När det gäller att ta ställning till yrkandet, om satsning på ytterligare vägarbeten måste det bedömas mot bakgrund av att utskottet tidigare i år (InU 1972: 3) uttalat sig till förmån för en breddning av området för beredskapsarbeten till andra typer av arbeten än de traditionella, bland vilka vägarbeten intagit en framträdande plats. Detta uttalande föreslogs för övrigt bli ytterligare skärpt i en från de borgerliga par­tierna avgiven reservation. Utskottet erinrar också om att betydande belopp redan anslagits till vägarbeten under innevarande budgetår. Så­lunda har, utöver ordinarie anslag till vägväsendet, av de medel som i riksstaten anslagits till allmänna och särskilda beredskapsarbeten 225 milj. kr. beräknats för vägarbeten, vartill kommer ytterUgare 300 milj. kr. i föreliggande förslag till tilläggsstat. Med hänsyn till det anförda av­styrker inrikesutskottet det i motionen 1972: 1872 framställda yrkandet att ytterligare 100 milj. kr. skall beräknas för vägarbeten.

Finansutskottet har tagit ställning till behovet av omfattande arbets­marknadspolitiska insatser under punkten 1 i detta betänkande. Med hänvisning härtill tillstyrks Kungl. Maj:ts förslag rörande sysselsätt­ningsskapande åtgärder för arbetslösa.

I fråga om de skilda motionsförslagen delar finansutskottet inrikes­utskottets bedömningar.

Utskottet hemställer

A.           beträffande samhällsnyttiga arbeten att riksdagen avslår mo­
tionerna 1972: 1710 och 1972: 1875, båda såviU nu är i fråga,

B. beträffande särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten att
riksdagen avslår motionen 1972: 1723, såvitt nu är i fråga,

C. beträffande statsbidrag till sanerings- och upprustningsåtgär­
der i äldre bostadsområden att riksdagen avslår motionen
1972: 1881,

D. beträffande upprustning av SJ:s järnvägsstationer att riksda­
gen avslår motionen 1972: 1804,

E. beträffande vissa vägprojekt i Västmanlands län att riksda­
gen avslår motionen 1972: 1871,


 


FiU 1972: 40                                                           67

F. beträffande förstärkning av vissa broar och vägar att riks­
dagen avslår motionen 1972: 1879,

G. beträffande ändring av grunderna för statsbidrag till kom­
munala beredskapsarbeten under budgetåret 1972173 att riks­
dagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

H. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1972: 1872 till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för bud­getåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645 000 000 kr., varav förslagsvis 225 000 000 kr. ätt avräknas mot auto­mobilskattemedlen.

24. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning. Finansutskottet tillstyrker
— i likhet med imikesutskottet — Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 60—
61) och hemställer

att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på till-läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett re­servationsanslag av 320 000 000 kr., varav förslagsvis 75 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.   .

25. Motion om hyresstopp. I motionen 1972: 1711 av herr Hermansson
m. fl. (vpk) hemställs dels att riksdagen hos regeringen hemställer om
skyndsamt utarbetande av förslag till sådan ändring av prisreglerings­
lagen att denna kan äga tillämpning även på hyresområdet, dels att riks­
dagen hos regeringen hemställer att — så snart formella möjUgheter
härtill föreligger — hyresstopp med omedelbar tillämpning utfärdas.

Civilutskottet har i ett utföriigt yttrande (CU 1972: 1 y) redogjort för gällande lagstiftning och förhandlingsordning på hyresmarknaden samt lämnat aktuella uppgifter över hyresutvecklingen. Enligt utskottet kan varken överenskommelsen mellan hyresmarknadens organisationer på den hyresreglerade sektom eller hittills kända förhandlingsresultat i fråga om hyrorna i allmännyttiga företag anses tyda på en hyresutveckling, som skulle kunna motivera en principiell ändring av gällande hyrespröv-ningsregler. Civilutskottet, som finner den av motionärema föreslagna metoden att undgå hyreshöjningar vara olämplig även om hyresutveck­lingen varit en annan, avstyrker ett bifall till förslagen i motionen.

Finansutskottet finner i likhet med civilutskottet uite de tekniska hindren att använda prisregleringslagen i hyressammanhang vara av­görande för riksdagens ställningstagande. Statsmaktema har relativt ny­ligen överlåtit till partema på hyresmarknaden att själva reglera vill­koren. Att i det läget riva upp det under stor möda uppbyggda systemet för hyressättning bör knappast komma i fråga. Metoder att motverka hyresstegringar bör, som civilutskottet anför, diskuteras från andra och


 


FiU 1972: 40                                                           68

mer gmndläggande utgångspunkter. I likhet med civilutskottet avstyrker finansutskottet bifall till ifrågavarande motionsyrkande. Utskottet hem­ställer

att riksdagen avslår motionen 1972:1711.

26. Motion om översyn av bostadspolitiken. I motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen uttalar sig för en skyndsam översyn av bostadspolitiken, dess sociala innehåll, omedelbara åtgärder för att sänka bostadsbyggnadskostnader­na samt för att trygga genomförandet av det av riksdagen antagna bo­stadsbyggnadsprogrammet med målsättningen en miljon nya bostäder på tio år.

Utskottet

Civilutskottet anför i sitt yttrande (CU 1972: 2 y) att boendeutredning-ens och bostadsfinansieringsutredningens uppdrag i allt väsentligt täcker de frågor som aktualiserats i motionen. Vidare har särskilda åtgärder vidtagits bl. a genom användning av arbetsmarknadsmedel på bostads­området. Förslag om vidgad användning av förbättringslån för upprust­ning av bostadshus har lagts fram i propositionen 1972: 124. Ytter­ligare förslag i anledning av betänkanden bl. a. från saneringsutredningen och byggkonkurrensutrednmgen har aviserats till 1973 års riksdag. Någon riksdagens åtgärd enligt motionsyrkandet anser civilutskottet inte er­forderlig eller lämplig.

Finansutskottet kan biträda vad civilutskottet anfört. Utskottet hem­ställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 1875 såvitt nu är i fråga.


 


FiU1972: 40                                                                          69

ÖVRIGA FRÅGOR

27. Motion om projektering av statliga basindustrier. I motionen
1972: 1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen skall uttala sig för skyndsam projektering av stat­
liga basindustrier, finansierade med medel ur allmänna pensionsfonden
och med ett avgörande inflytande för de anställda.

Utskottet

I yttrande över motionen har näringsutskottet (NU 1972:1 y) anfört att motionsyrkanden med liknande innebörd på senare tid årligen har behandlats av riksdagen. Senast skedde detta i maj i år. Näringsutskot­tet hänvisar till sitt då avgivna betänkande 1972: 36. Näringsutskottet betonar att en utbyggnad av den statiiga företagssektorn måste vara en långsiktig process och grundas på ingående planering. Någon metod för sådan konjunkturstimulans på kort sikt som de aktuella övervägandena gäller kan inte sägas ha anvisats genom motionsyrkandet. Berörda in­stanser kan fömtsättas utan ytterligare påpekande från riksdagens sida beakta möjligheterna att åstadkomma ett ökat antal arbetstillfällen ge­nom satsning på statliga företag. Frågan om utsträckning av allmänna pensionsfondens placeringsrätt till att även omfatta aktier torde komma att få prövas av 1973 års riksdag på grandval av en proposition. Med hänvisning till det sagda avstyrker näringsutskottet motionsyrkandet.

Finansutskottet biträder vad näringsutskottet anfört i sitt yttrande. En utbyggnad av den statliga företagssektorn måste vara en långsiktig process och grundas på en ingående planering. Otillräckligt förberedda projekt som sätts i gång utifrån en tillfällig situation kan lägga hinder i vägen för en önskad långsiktig utbyggnad av sysselsättningstillfällena i den statliga företagssektorn.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 1710 såvitt nu är i fråga.

28. Motion om främjande av teknisk utveckling. I motionen 1972: 1874
av herr Gernandt (c) hemställs att riksdagen i syfte att snarast komma
till rätta med den besvärliga konjunktursituationen skall vid behandling­
en av propositionen 1972:125 uttala sig för .

1.    regionala åtgärder av typen "innovationscentra",

2.    tillgodoseende av behovet av för småföretagare lättillgängliga, snabba och prisbilliga utprovningsresurser såsom befintiiga anstalter och institutioner,


 


FiU1972: 40                                                            70

3.    inrättandet av en idébank i avsikt att snabbt och effektivt kunna återfinna och hantera tekniska idéer och projekt till nytta för svenskt näringsliv,

4.    inrättandet av en effektiv dokumentationscentral för patentfrågor och i övrigt frågor av teknisk och vetenskaplig art i nära anknytning till patent- och registreringsverket, samt

5.    ytterligare utökande av den planerade, utlandsrepresentationen med tekniskt inriktad personal av hög kapacitet för att. i uppsökande syfte undersöka vad svenskt näringsliv kan producera och leverera till aktuella marknader.

Utskottet

Näringsutskottet har i sitt yttrande (NU 1972: 1 y) anfört att mo­tionärens förslag avser åtgärder som kan genomföras först efter visst utredningsarbete och som knappast kan få påtagliga verkningar på kort sikt. Vissa av förslagen, som motionären fört fram tidigare, har nä­ringsutskottet tagit upp i ett betänkande (NU 1972: 52), som i dagarna behandlas av riksdagen. Andra uppslag åter är nya men hör enligt näringsutskottets mening inte hemma inom ramen för ett ärende som gäller omedelbara åtgärder i konjunkturstimulerande syfte. Näringsut­skottet avstyrker motionen.

Finansutskottet har mot bakgrunden av vad näringsutskottet anfört inte anledning ta ställning till sakinnehållet i de framförda förslagen. Frågorna är inte av intresse i förevarande konjunkturpolitiska samman­hang. Finansutskottet avstyrker motionen och hemställer att riksdagen avslår motionen 1972: 1874.

29. Motion om investeringsbidrag. I motionen 1972: 1880 av herr Sjönell m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret-1972/73 till Investeringsbidrag för maskinin­vesteringar i rörelse, jordbrak och skogsbmk anvisa 20 000 000 kronor i enlighet med vad som anförts i motionen samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext.

Utskottet

Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande till att årets riksdag på ut­skottets hemställan (NU 1972:13) avvisat ett yrkande om utredning av frågan. I detta betänkande erinrade utskottet om att direkta statiiga bidrag tUl företag förekommer i vissa fall, bl. a. inom ramen för den regionalpolitiska stödverksamheten, och att det bidragsmottagande före­taget i sådana fall har att tillhandahålla en av samhället särskilt önskad motprestation. Utskottet anförde att en ordning med generella investe­ringsbidrag, grandade enbart på kriteriet att vederbörande företag inte


 


FiU 1972: 40                                                           71

uppvisar överskott på sin rörelse, syntes kunna medföra olägenheter som inte gjorde sig gällande i samma grad när det var fråga om ett special-destinerat stöd. En utredning i det syfte som angivits i motionen fann utskottet inte skäl att förorda. Näringsutskottet avstyrker med hänvis­ning till vad som då anfördes även yrkandet orh särskilt anslag till investeringsbidrag.

Inte heller finansutskottet anser det vara välbetänkt att tillstyrka ett anslagsyrkande i en fråga, där riksdagen nyligen på principiella grunder avvisat ett utredningskfav. Utskottet hemställer att riksdagen avslår motionen 1972: 1880.

Stockholm den 5 december 1972

På finansutskottets vägnar SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén (s). Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Äsling (c), Jansson (s), Wirtén (fp), Josefsson i Halmstad (s), Fågelsbo (c), Bmndin (m), Gadd (s) och Rask (s).

Vid behandlingen av punktema 13—29 ersattes herr Rask (s) av herr Lindahl (s).


 


FiU 1972: 40                                                           72

Reservationer

1) vid punkten 1 (Den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c). Buren­stam Linder (m), Asling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande ly­delse:

"Utskottet vill inledningsvis slå fast att sysselsättningsläget för den närmaste tiden fortsätter att inge oro. Byggnadssektorn har drabbats särskilt svårt genom det snabba efterfrågebortfallet på bostäder men också genom att den offentliga sektorns byggnadsaktivitet sjunkit ovän­tat kraftigt. Arbetslösheten drabbar nu också andra nya grupper såsom kvinnor, ungdom och de breda tjänstemannaleden i en oroande snabb takt. Som framhålls i motion 1972: 1722 är dagens arbetslöshetssitua­tion och den ytterligare försämring som kan väntas kommande vinter helt oacceptabel och oförenlig såväl med målsättningen om full syssel­sättning — "arbete åt alla" — och inkomsttrygghet, som med en riktig användning av våra resurser. Som också framhålles i motion 1972: 1723 visar den höga arbetslösheten att regeringen har misslyckats med den ekonomiska politiken. Andra tecken på detta är en fortsatt hög infla­tionstakt, nästan stagnation i den ekonomiska tillväxten och låg total investeringstakt. I motion 1972: 1721 pekar man också på den otill­fredsställande investeringsutvecklingen. De investeringar, som kommit till stånd, har företrädesvis varit av defensiv natur och syftat till att ge­nom arbetsbesparande rationaliseringar dämpa kostnadsutvecklingen. De offensiva och utvecklande investeringarna i nya projekt och anlägg­ningar har i stor utsträckning uteblivit. Nyföretagandet har gått tillbaka samtidigt som antalet företagsnedläggelser genom bl. a. konkurser har ökat.

Arbetslösheten har enligt AMS' statistik varje månad under 1972 varit högre än motsvarande månad 1971. Det totala antalet sysselsatta ligger på ungefär oförändrad nivå. Sysselsättningen inom industrin ligger nu 5—6 procent lägre än i mitten av 1970, vilket motsvarar ungefär 50 000 arbetstillfällen. När man jämför antalet sysselsatta under olika perioder måste man för den nu aktuella tiden ta med i beräkningen det ökade an­talet deltidssysselsatta och att antalet sysselsatta genom olika former av arbetsmarknadspolitiska insatser aldrig varit större än nu. Prognoserna för antalet industrisysselsatta pekar neråt och man har att räkna med ökad benägenhet till friställningar av tjänstemän genom rationaliseringar.

Svensk ekonomi står således inför betydande strukturproblem. En konjunkturuppgång löser inte i sig hela sysselsättningsproblemet. Såtill­vida är nedgången i byggandet — med betydande återverkningar också utanför den egentiiga byggnadsindustrin — än mera ett strukturproblem än en fråga om konjunkturer. Inom en rad andra sektorer uppkommer


 


FiU 1972: 40                                                           73

gradvis nya strakturproblem. Därför är det så nödvändigt att snarast få i gång en industriexpansion som både skapar nya resurser och ger fler arbetstillfällen.

Mot denna bakgmnd är det givetvis riktigt och nödvändigt att som regeringen nu gör föreslå åtgärder som syftar till ökade investeringar i byggnader, maskiner och inventarier. Även om utskottet menar att re­geringen onödigtvis fördröjt sitt framläggande av dessa förslag är ut­skottet i stort sett positivt till de åtgärder, som regeringen nu lägger fram. I väsentliga avsnitt motsvarar detta vad centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet redan vid höstriksdagens början föreslog. Ett viktigt undantag finns, nämligen arbetsgivaravgiften eller den s. k. löneskatten. Utskottet vill på nytt slå fast att vårriksdagens beslut om en fördubbling av löneskatten måste rivas upp! Detta är ett oeftergiv­ligt krav.

Centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet har i flera mo­tioner under 1971 och 1972 i riksdagen enträget påtalat riskerna för en underskattning av avmattningstendenserna i den svenska ekonomin. Re­dan i januari 1971 förordades en mer expansiv ekonomisk politik än vad som föratsattes i finansplanen. Kraven på en mera expansiv poli­tik och generellt verkande stimulansåtgärder har sedan upprepats vid flera olika tillfällen under 1971. Den utdragna sysselsättningskrisen och den fortsatta stagnationen både i fråga om investeringar och konsumtion visar att den ekonomiska politik, som centerpartiet, folkpartiet och mo­derata samlingspartiet förordade redan hösten 1971 — med bl. a. ett tillfälligt borttagande av löneskatten och en tillfällig sänkning av mer­värdeskatten — innebure riktiga åtgärder. En ytterligare stimulans av den direkta efterfrågan vid denna tidpunkt skulle gynnsamt ha påverkat sysselsättningen och i väsentlig grad undanröjt de nu aktuella problemen i samhällsekonomin, inte minst den höga arbetslösheten.

Som reservanterna i utskottet framhöll senast i maj 1972 får givetvis stimulansåtgärderna gradvis en positiv effekt på arbetsmarknaden. Men utskottet vill på nytt framhålla att återhämtningen på arbetsmarknaden kommer att ske med betydande eftersläpning. Alltför mycket resurser står i dag outnyttjade för att den väntade konjunkturförbättringen på ett avgörande sätt skall kunna öka den säsongrensade sysselsättningen under första halvåret 1973. Tvärtom, med nuvarande höga arbetslöshet m. m., finns risker för en fortsatt låg sysselsättningsgrad även resten av 1973.

Beträffande konjunkturutsikterna för den närmaste tiden är det när­mast självfallet att inledningsvis instämma i uttalanden som att konjunk­turuppgången med tiden måste komma. Att en uppgång nu kan skön­jas får sitt stöd i ökad efterfrågan av våra exportprodukter och ökad privat konsumtion. Däremot anser sig utskottet inte nu kunna bedöma verkningarna av eventuella förändringar i lagerutvecklingen. Härvid är osäkerheten beträffande erfarenhetsmaterialet av lagerfaktorn för stor.


 


FiU 1972: 40                                                            74

Sammantaget är konjunkturförväntningarna inför första halvåret 1973 enligt utskottet fortfarande osäkra och fortsatt hög arbetsmarknads- och konjunkturpolitisk beredskap är därför ett nödvändigt inslag i den eko­nomiska politiken.

Den avgörande punkten för bedömningen och avvägningen av olika sysselsättningsstimulerande åtgärder är givetvis vilken bedömning man har av styrkan och takten i den kommande konjunkturutvecklingen. En gräns sätts av det finanspolitiska utrynvne som kan anses stå till förfo­gande. Det förväntade budgetunderskottet under innevarande budgetår förefaller bli mycket högt. Men utskottet menar att bedömningen i förs­ta hand får bli beroende av hur man betraktar riskerna för en fortsatt hög arbetslöshet. Dessutom menar vissa fackekonomér, t. ex. professor Erik Lundberg, att det förväntade budgetunderskottet inte kan anses för högt om det sättes i relation till storleken av bruttonationalproduk­ten. En jämförelse mellan tidigare budgetunderskott och det nu förvän­tade underskottet, mätt i relation till BNP, leder till en betydligt lugnare slutsats beträffande inflationsfarhågor, menar professor Lundberg. När utskottet därför nu bedömer de i propositionen 1972: 125 föreslagna åt­gärderna och de i motionerna 1972:1722, 1723 och 1721 likaledes före­slagna åtgärderna kommer utskottet närmast till den uppfattningen att det finanspolitiska utrymmet — i första hand motiverat av sysselsätt­ningsläget — kan vidgas.

Utskottet menar att de i propositionen föreslagna åtgärdema måste kompletteras med ett upprivande av beslutet om löneskattens höjning för att de avsedda effekterna verkligen skall uppnås. Detta vore att före­dra framför en utökad rätt till investeringsavdrag. Utskottet behandlar i övrigt frågan om särskilt investeringsavdrag under punkten 12.

Utskottet menar att om beslutet att fördubbla löneskatten inte träder i kraft, kunde en lägre nivå väljas vad gäller investeririgsavdraget för maskiner och inventarier. Utskottet förordar att man i så fall följer det i motion 1972: 1723 väckta förslaget om att det nuvarande 20 %-av­draget utsträcks att gälla t. o. m. 31 mars 1973. I förhållande till rege­ringsförslaget reduceras därvid avsevärt den budgetmässiga belastningen av ett upprivande av beslutet om höjning av löneskatten, troligen om­kring 700 miljoner. Utskottet anser sig dessutom ha anledning räkna med vissa indirekta positiva effekter genom den ökade ekonomiska aktivitet, som skulle följa på ett beslut om oförändrad löneskatt. Utskottet anser att det framförallt skulle utlösa beslut om nya offensiva investeringar; Om däremot förslaget om upprivande av beslutet att höja löneskatten inte vmner bifall är det utskottets mening, att propositionens förslag om förlängt och förhöjt investeringsavdrag bör accepteras.

Utskottet vill i sammanhanget betona nödvändigheten av att man även vad gäller finanspolitiken har hög handlingsberedskap. Skulle kon-junktumppgången med tiden komma hastigare eller med större kraft än


 


FiU 1972: 40                                                                         75

vad utskottet nu anser sig ha anledning tro, måste givetvis olika motver­kande åtgärder sättas in för att bl. a. hejda överhettning och nya infla­tionshärdar.

Kampen mot inflationen måste föras med största möjliga skärpa och ge utrymme för investeringar så att företagen kan klara kostnadsök­ningar och slippa behöva skicka dem vidare till konsumenterna i form av höjda priser. En fortsatt hög inflation leder till ännu mer ogynnsam konkurrenssituation för våra exportindustrier och den importkonkur­rerande hemmamarknadsindustrin. I de kommande avtalsförhandling­arna skulle också krav på kompensation framställas. Lägger man därtill att vårt nuvarande skattesystem har alltför starka, inbyggda inflations­mekanismer uppkommer på nytt kravet på särskilda åtgärder för att för­hindra en fortsatt skadlig inflationsutveckling.

En sådan åtgärd vore att.regeringen nu, i god tid före den kommande, avtalsrörelsen i stabiliseringskonferensens form sökte samråd med riks­dagen och arbetsmarknadens parter. Överläggningarnas viktigaste upp­gift är att tjäna som ett forum för överläggningar rörande det förvän­tade samhällsekonomiska läget, aktuella fördelningspolitiska problem samt försök till bedömning av utfallet av olika alternativa händelseut­vecklingar vad gäller t. ex. priser och skatter. Utskottet uppmanar där­för regeringen att snarast ta ett sådant initiativ.

Stor betydelse för den fortsatta utvecklingen har kreditpolitiken. Även om god tillgång på krediter inte är nog för att utlösa investeringsbeslut är en fungerande kreditmarknad av stor betydelse. Detta framhålls i motionen 1972: 1723. Utskottet vill i'sammanhanget — och särskilt mot bakgmnden av tidigare negativa erfarenheter — med skärpa uttala att ett ensidigt utnyttjande av kreditpolitiken som stabiliseringsmetod inte återigen får tillgripas.

Vad gäller räntepolitiken delar utskottet uppfattningen som uttryckes
i motion 1972: 1722 att skillnaderna i räntesatsema på korta och långa
lån återspeglar bl. a. inflationsförväntningar. Ökad prisstabilhet skulle
bidra till en utjämning av dessa skillnader. Eftersom räntan på långa
lån har stor inverkan på bl. a. hyresnivån — särskilt i nybyggda hus —
och dessutom utgör en betydande beslutskomponent vid,nyinvesteringar
inom näringslivet, vore det därför önskvärt med en förändring av fi­
nans- och kreditpolitiken som kunde bidra, till en lämplig anpassning
av det rådande ränteläget.
.

Utskottet vill med anledning av motionen 1972:1721 rörande den of-, fentliga sektorns expansion budgetarbetets inriktning och prioritering m. m. här endast kort påminna om vad utskottet helt nyligen framhållit i betänkande FiU 1972: 38.

I nämnda betänkande betonade utskottets reservanter nödvändigheten av att övergripande samhällsplaneringar måste,få formen av en sam-, planering, som preciserar riktlinjer, huvudmål och prioriteringar. Detta möjliggör i sin tur en decentralisering av själva beslutsfunktionerna.


 


FiU 1972; 40                                                           76

Behovet av ett utvidgat beslutsunderlag hänger också samman med den offentiiga sektoms tillväxt. Detta har lett till att näringsliv, kom­munikationsväsen m. m. blivit alltmer beroende av politiska beslut. Un­der 1960-talet ökade de offentiiga investeringarna med 6 å 7 % årligen och den offentiiga konsumtionen med ca 5 % årligen. Ökningen skedde sålunda i en takt, som väsentligt översteg tillväxten av de samlade pro­duktionsresurserna. Inte minst den statliga och kommunala expansio­nen var mycket kraftig. Det är osannolikt att statens och kommunernas expansionsmöjligheter blir lika stora under det kommande årtiondet som de har varit under 1960-talet. Också detta reser krav på en utvid­gad långsiktig ekonomisk planering och en mera noggrann resursavväg­ning.

I ett tidigare betänkande — FiU 1972: 25 — påtalade utskottets re­servanter nödvändigheten av att effektivitets- och produktivitetsutveck­lingen inom den statliga och kommunala förvaltningen ägnas ökad och stor uppmärksamhet. Den strävan att begränsa den kommunala förvalt­ningens expansion som regeringen ådagalagt borde självklart också gäl­la den statiiga förvaltningen. "God hushållning med offentiiga medel är en nödvändighet", framhöll reservanterna i maj. Det uttalandet förtjänar att här upprepas. Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

A. beträffande uttalande om en allmän räntesänkning med minst 1 procent att riksdagen avslår motionen 1972: 1710 såvitt nu är i fråga, B—D. beträffande den statliga upplåningen och kredit- och rän­tepolitikens inriktning, utnyttjande av kreditpolitiken i en uppåtgående konjunktur samt den ekonomiska politikens an­passning till konjunkturutvecklingen att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723, samt­liga såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande kreditpolitiken och ränte­politiken, E. beträffande ikraftsättande av prisregleringslagen att riksdagen

avslår motionen 1972: 1712, F—G. beträffande stabiliseringspolitiskt program samt stabilise­ringspolitiska konferenser att riksdagen i anledning av motio­nerna 1972:1721 och 1972: 1723, båda såvitt nu är i fråga, hos Kungl. Maj:t anhåller att en stabiliseringspolitisk konfe­rens sammankallas med representanter för regering och riks­dag, organisationerna på arbetsmarknaden och övriga berörda parter i enlighet med vad utskottet anfört, H—I. beträffande tillsättande av en parlamentarisk besparings-och rationaliseringsutredning samt begränsning av den offent­liga sektorns expansion och näringspolitikens utformning att


 


FiU1972: 40                                                             77

riksdagen i anledning av motionen 1972: 1721, såvitt nu är i fråga, hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i syfte att upp­nå såväl omedelbara besparingar som en på längre sikt ökad effektivitet och bättre resursanvändning inom den offentliga sektorn i enlighet med vad utskottet anfört, K. beträffande den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1721, såvitt nu är i fråga, och vad i statsrådsprotokollet förordats som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet an­fört."

2) vid punkten 6 (ATP-avgiften för år 1973) av herrar Burenstam Linder (m) och Brundin (m) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 30 börjar med "Fi­nansutskottet ansluter" och på s. 31 slutar med "och 1972: 1875." bort ha följande lydelse:

"AP-fondens främsta syfte är att garantera utfästa pensionsförpliktel­ser. Såsom socialförsäkringsutskottet anfört är ett annat av dess syften att garantera en tillräcklig kapitalbildning i samhället och därmed med­verka till en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten. Enligt finans­utskottets uppfattning har vi emellertid för närvarande ett överuttag, som varken är försäkringstekniskt motiverat eller nödvändigt ur kapitalbild­ningssynpunkt. Genom att föreslå en sänkning av ATP-uttaget med 0,25 procent i förhållande till tidigare beslutade uttagsplan har även rege­ringen medgivit detta.

Enligt finansutskottets uppfattning kan man inte bortse från ATP-uttaget som ett ekonomiskt-politiskt instrument. Den av regeringen före­slagna uttagsändringen antyder att man medgivit också detta. Det är up­penbart att ett för högt uttag medverkar till att sänka näringslivets lön­samhet och självfinansieringsförmåga och därigenom att minska dess investeringsvilja och sysselsättningsförmåga. En i förhållande till kapi­talbildningen inom näringslivet alltför hög kapitalbildning i AP-fonden medverkar sålunda inte till en snabbare utbyggnad av produktionsappa­raten.

Det är inte utskottets uppfattning att en sänkning av ATP-uttaget skulle försvåra en tillfredsställande kapitalbildning. Minskningen av ATP-sparandet torde till väsentlig del komma att uppvägas genom ett ökat företagssparande och skulle därigenom medverka till att en nöd­vändig ökning av näringslivets investeringar komme till stånd. Detta skulle på sikt bidraga till en snabbare ekonomisk tillväxt. En sänkning av ATP-uttaget skulle därtill ha en gynnsam psykologisk effekt på nä­ringslivet. Det är vidare enligt utskottets uppfattning en avsevärt bättre metod att tillföra näringslivet kapital än de aktiespekulationer med ÄP-medel, som för närvarande diskuteras. Mot denna bakgmnd anser ut-


 


FiU 1972: 40                                                                         78

skottet att en sänkning av ATP-uttaget med ytterligare 0,75 procent iit-över vad regeringen föreslagit är motiverad." dels utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

"B. att riksdagen med anledning av motionen 1972: 1721, såvitt nu är i fråga, och Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag på motionen 1972: 1875, såvitt nu är i fråga, beslutar anta följan­de

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 243) om procentsatsen för uttag av avgift

under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension.

Härigenom förordnas, med ändring av vad som föreskrivits i lagen (1968:243) om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1970— 1974 till försäkringen för tilläggspension, att den i 19 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring nämnda procentsatsen' för uttag av avgift till försäkringen för tilläggspension skall för år 1973 utgöra 9 /i procent.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde­lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling."

3) vid punkten 7 (Motion om ytterligare medel till drift av vägar) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Burenstam Linder (m), Asling (c), Wu1;én (fp), Fågelsbo (c) och Bmndin (m) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

"Beträffande det berörda yrkandet i motionen 1972: 1723 vill utskot­tet — i likhet med vad minoriteten i trafikutskottet anfört i detta ut­skotts yttrande (TU 1972: 1 y) - understryka, att ytterligare medel till underhåll av vägnätet är ytterst angelägna. Det nuvarande tillståndet med en fortgående kapitalförstöring på grund av otillräckligt underhåll ställer enligt utskottets uppfattning krav på en ökad medelstilldelning till vägunderhållet. Till detta kommer att vägarbetena, inte minst i nu­varande arbetsmarknadsläge, har stor betydelse ur sysselsättningssyn­punkt.

I proposition 1972: 125 har medel beräknats på tilläggsstat för ytter­ligare beredskapsarbeten och andra sysselsättningsskapande åtgärder under vintern. Därigenom skapas bl. a. möjligheter att öka vägarbetena. Utskottet vill emellertid samtidigt understryka angelägenheten av att vägunderhållet även fortsättningsvis kan hållas på en hög nivå. Detta bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1723 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande medel till drift av vägar."


 


FiU 1972: 40                                                           79

4) vid punkten 10 (Motion rörande statens järnvägars planerade in­
vesteringar) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c), Buren­
stam Linder (m), Asling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m)
som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande ly­
delse;

"Kommunikationsväsendet har stor betydelse, då det gäller att skapa nya arbetstillfällen i olika delar av landet. Som framhålls i motionen 1972: 1723 är det av stor vikt, att investeringsplaneringen i de statliga trafikverken sker med hänsyn till möjligheten att snabbt påbörja ar­beten, som kan utföras i tider med svag sysselsättning.

I likhet med vad minoriteten i trafikutskottet anfört i detta utskotts yttrande (TU 1972:1 y) anser utskottet, att den långa rad av angelägna investeringsobjekt, som SJ redovisar i sina petita, bör prövas med förtur inom departementet i syfte att så långt möjligt tidigarelägga igångsätt­ningen. Projekten gäller såväl om- och nybyggnad av järnvägslinjer som diverse husbyggnader, och säkerhetsanordningar utefter jämvägama m. m.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1723 såvitt nu är i fråga hos Kungl. Maj:t anhåller, att de av statens jämvägar planerade investeringama pröVas med förtur för att så långt möjligt tidigarelägga igångsättningen."

5)   vid punkten 12 (Skattepolitiska åtgärder m. m.)

a) beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c). Burenstam Linder (m), Äsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Bmndin (m) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "Fi­nansutskottet har" och på s. 46 slutar med "motsvarande motionsyrkan­de" bort ha följande lydelse:

"Utskottet delar den bedömning som gjorts i motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723 att höjningen av den allmänna arbetsgivar­avgiften inte bör träda i kraft. Det är sannolikt att redan beslutet om höjningen haft negativa verkningar på arbetsmarknadsutvecklingen un­der senare delen av 1972 och att en fördubbling av skatten på arbete från årsskiftet, även om en förbättring av konjunkturen skulle inträda under 1973, skulle motverka en normalisering av arbetsmarknadsläget och så­lunda bidraga till en även fortsättningsvis hög arbetslöshet. Särskilt all­varliga verkningar får en höjning av arbetsgivaravgiften inom arbets­intensiva branscher, som redan en sådan höjning förutan kan förväntas komma att brottas med betydande strakturproblem.

Riksdagen har tidigare under hösten på förslag av skatteutskottet i be­tänkande SkU 1972: 47 avslagit motionsyrkanden om en differentiering


 


FiU 1972: 40                                                           80

av den allmänna arbetsgivaravgiften som ett regionalpolitiskt stödin­strument. Enligt utskottets uppfattning vore ett borttagande av arbets­givaravgiften inom det allmänna stödområdet sysselsättningspolitiskt önskvärt. Sysselsättningsläget i ifrågavarande områden i vårt land är sär­skilt besvärligt. Exempelvis inom de s. k. skogslänen är arbetslösheten — oberoende av konjunkturläget — betydande. Skogslänens andel av den totala arbetslösheten är ungefär dubbelt så stor som deras andel av be­folkningen.

Dessa förhållanden pekar på ett behov av en generell sysselsättnings­stimulans till stödområdet. Ett borttagande av arbetsgivaravgiften vore en lämplig sådan stimulansåtgärd. Genom en differentiering av arbets­givaravgiften bör det vidare vid en förbättring av konjunkturen bli möj­ligt att undvika den splittrade konjunkturbild med överefterfrågan på arbetskraft i främst storstadsregionerna och hög arbetslöshet inom stöd­området, som tidigare varit vanlig. Det är enligt utskottets menmg önsk­värt att frågan om skattepolitikens utnyttjande som regionalpolitiskt instrument blir föremål för en allsidig utredning. Redan ett sådant beslut skulle sannolikt få positiva sysselsättningseffekter.

Vad gäller de statsfinansiella konsekvenserna av ett upphävande av beslutet om höjning av arbetsgivaravgiften, vill utskottet framhålla, att den uteblivna inkomstförstärkning detta skulle medföra till icke obe­tydlig del torde komma att kompenseras genom den ökning av statens inkomster via inkomstskatten, som ett förbättrat sysselsättningsläge skulle medföra."

dels utskottets hemställan under A. bort ha följande lydelse:

"A. att riksdagen beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften 1)  med bifall  till motionema  1972: 1721,   1972: 1722  och 1972: 1723, samtliga såvitt nu är i fråga, antar följande

Förslag till

Förordning om upphävande av förordningen (1972: 376) om ändring i

förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift.

Härigenom förordnas, att förordningen (1972: 376) om ändring i för­ordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift skall upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en­ligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings­samling.

2) med anledning av motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande skattepoliti­kens användning som regionalpolitiskt instrament i enlighet med vad utskottet anfört,"


 


FiU 1972: 40                                                                         81

b) beträffande särskilt investeringsavdrag för maskiner och inventa­rier av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c). Burenstam Linder (m), Äsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som — om reservationen 5 a bif allés — anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Det ligger" och på s. 40 slutar med "vara tillgodosett" bort ha följande ly­delse:

"Det ligger i sakens natur att skattereglerna måste göras förhållandevis gynnsamma, om de eftersträvade effekterna skall kunna uppnås. Ut­skottet avstyrker därför bifall till motionen 1972: 1875 i denna del.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang också fästa uppmärk­samheten på behovet av en jänmare fördelning mellan investerings-främjande insatser och direkt sysselsättningsstunulerande åtgärder jäm­fört med vad som föreslås i propositionen i en situation som den nuva­rande med mycket hög arbetslöshet. Man bör enligt utskottets mening inte heller bortse från att systemet med investeringsavdrag är behäftat med direkta svagheter.

Ett investeringsavdrag gynnar i första hand de redan tidigare vinst­rika och kapitalintensiva företagen medan nyetablerade företag och företag med svag lönsamhet inte kan tillgodogöra sig förmånerna. Syste­met med investeringsavdrag bör därför kombineras med någon form av bidrag till företag, som inte kan utnyttja de avdragsmöjligheterna. Till denna företagskategori hör framför allt ett mycket stort antal mindre och medelstora företag. Frågan om införande av ett investeringsbidrag behandlar utskottet under punkten 29.

Lättnader i löneskatten gynnar å andra sidan däremot i första hand de arbetskraftsintensiva företagen. Den utvidgning av avdragsrätten vid investeringar, som föreslås i propositionen, i kombination med den be­slutade höjningen av löneskatten kommer således att innebära en be­tydande övervältrhig av den samlade skattebördan på näringslivet från de vinstrika företagen till arbetskraftsintensiva och lönsamhetssvaga företag. Detta måste inte minst från sysselsättningssynpunkt betraktas som en mycket tvivelaktig åtgärd och minska möjhghetema att åstad­komma balans på arbetsmarknaden både på kort och lång sikt. Den av­vägning mellan investeringsfrämjande insatser och direkt sysselsättnings­stimulerande åtgärder, som förordas i motionema 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723, ger sålunda vid en viss given effekt på statens budget ett betydligt större sysselsättningstillskott än den avvägning som föreslås i propositionen.

Mot denna bakgrund förordar utskottet, att det nuvarande 20-pro-centiga investermgsavdraget förlängs till den 31 mars 1973 i enlighet med vad som föreslagits i motion 1972: 1723 och att den i våras beslu­tade höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften från två till fyra procent inte sätts i kraft. Skulle yrkandet om att bibehålla arbetsgivarav-

6   Riksdagen 1972. 5 saml. Nr 40


 


FiU 1972: 40                                                           82

giften på hittillsvarande nivå inte vinna riksdagens bifall, förordar ut­skottet en utvidgning av investeringsavdraget i enlighet med förslaget i propositionen, dvs. en höjning av avdragets storlek till 30 procent och en förlängning av giltighetstiden till den 31 juli 1973."

dels utskottets hemställan under D bort ha följande lydelse:

"D. att riksdagen beträffande särskilt investeringsavdrag för ma­skiner och inventarier

med bifall till motionen 1972: 1723, såvitt nu är i fråga, och med anledning av propositionen 1972: 125 samt med avslag på motionema 1972: 1875, såvitt nu är i fråga, och 1972: 1882 antar bUagda förslag till förordning om ändring i för­ordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxe­ring till statlig inkomstskatt (bilaga),"

c) beträffande särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten av her­rar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c). Burenstam Linder (m), Äsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 43 som börjar med "Som redovisas" och slutar med "denna uppfattning" bort ersättas med text av följande lydelse:

"Både av bostadspolitiska skäl och med hänsyn till arbetsmarknads­läget inom byggarbetskåren och bland hantverkarna är det angeläget att stimulera ombyggnads- och reparationsarbeten på äldre fastigheter.

I likhet med vad minoriteten i skatteutskottet anfört i detta utskotts yttrande (SkU 1972: 2 y) anser utskottet, att sådana åtgärder för att sti­mulera upprustnings- och ombyggnadsarbeten, som föreslås i motio­nerna 1972: 1721 och 1972: 1723, kan utgöra ett värdefullt komplement till redan vidtagna åtgärder.

För att stimulera fastighetsägarna att snabbt komma i gång med sådana arbeten bör ett investeringsavdrag beviljas för arbeten som sätts i gång fram till den 1 juli 1973. Avdraget bör beräknas på hela kostnaden för reparationsarbeten på flerfamiljshus, dvs. omfatta såväl bostadslä­genheter som lokaler för butiker, kontor och hantverk.

I de fall arbetena utförs av svårplacerad arbetskraft, för vilken det utgår särskilt bidrag, kommer underlaget, på vilket investeringsavdra­get beräknas att sjunka i motsvarande mån. För att inte eliminera något av den stimulans att anställa äldre arbetskraft, som detta bidrag till lö­nekostnaden utgör, bör procentsatsen för investeringsavdraget i dessa fall höjas. I enlighet med vad som föreslås i motionen 1972: 1723 bör så­lunda fastighetsägarna få göra ett investeringsavdrag för arbeten som sätts i gång fram till den 1 juli 1973 med 20 procent för de arbeten som utförts av arbetskraft för vilken särskilt sysselsättningsstöd utgår och för övriga arbeten med 10 procent.


 


FiU 1972: 40                                                                         83

Den rent lagtekniska utformningen bör enligt utskottets mening bli föremål för ytterligare beredning och förslag till lagstiftning bör före­läggas vårriksdagen 1973. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att reglerna kommer att tillämpas först vid 1974 års taxering." dels utskottets hemställan under E 2 bort ha följande lydelse:

"2. i anledning av motionema 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723, samtliga såvitt nu är i fråga, hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till 1973 års vårriksdag beträffande rätt tUl avdrag i vissa fall vid upprustning och ombyggnad av bostadsfastig­heter i enlighet med vad utskottet anfört,"

d) beträffande åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora fö­
retagens situation av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c).
Burenstam Linder (m), Äsling (c), Wntén (fp), Fågelsbo (c) och Bmn­
din (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 46 som börjar med "På för­slag" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

"Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder ägnade att förbättra i främsta mmmet de mindre och medelstora företagens situa­tion är nödvändiga. De senaste årens ekonomiska poUtik, som främst inriktats på selektiva åtgärder, har i betydande utsträckning missgynnat denna typ av företag trots deras stora betydelse för sysselsättningen i landet. Ofta torde de mindre och medelstora företagen därtill ha svå­righeter att utnyttja de stimulansåtgärder, varom beslut fattats. Detta gäller t. ex. investeringsavdragen. De mindre företagens försörjning med riskkapital måste ägnas ökad uppmärksamhet."

dels utskottets hemställan under F bort ha följande lydelse:

"F. att riksdagen beträffande åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora företagens situation med anledning av motio­nen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga hemställer att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag till åtgärder i enlighet med vad utskottet anfört,"

e) beträffande tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning av herrar
Burenstam Linder (m) och Bmndin (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Vid behandlingen" och på s. 47 slutar med "annat ståndpunktstagande" bort ha följande lydelse:

"Utskottet delar motionärernas uppfattning att direktiven för 1972 års skatteutredning bör vidgas. Det är en allvarlig begränsning av dess arbetsmöjligheter att utredningen endast kan diskutera olika alternativ inom ramen för ett oförändrat skattetryck. Det faller därigenom utanför utredningens uppdrag att t. ex. studera de effekter på den ekonomiska tillväxten som en sänkning av skattetrycket genom exempelvis en reduk­tion av de orimligt höga marginalskatterna skulle medföra.


 


FiU 1972: 40                                                                         84

Motionärernas förslag om en femårig skattesänkningsplan är också värt att beaktas. Enligt utskottets bedömning vore det av utomordent­ligt värde för den ekonomisk-politiska debatten och skattedebatten om utredningen utarbetade förslag till en sådan och undersökte dess kon­sekvenser. Utskottet vill i detta sammanhang också framföra som sin uppfattning, att redan ett beslut i riksdagen av denna innebörd sanno-Ukt skulle få icke obetydliga psykologiska effekter genom att det skulle uppfattas som ett nytänkande på skattepolitikens område avsett att sti­mulera till arbete, initiativ och företagande. Det skulle därigenom bidra­ga till en eftersträvad uppgång i den ekonomiska aktiviteten i samhäl­let."

dels utskottets hemställan under G bort ha följande lydelse: .

"G. att riksdagen beträffande tilläggsdirektiv till 1972 års skatte­utredning med bifall till motionen 1972: 1721 såvitt nu är i fråga hos Kungl. Maj:t hemställer om tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning i enlighet med vad utskottet an­fört,"


 


FiU 1972: 40


85


Bilaga (till reservation 5 b)

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt investe­ringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 1—5 §§ förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statiig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.


(Utskottets förslag)


1 §

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbrak eller skogs­brak och som under år 1971 eller 1972 eller den 1 januari—den 31 mars 1973 anskaffar maskiner eller andra döda inventarier avsedda för stadigvarande bmk i verksamhe­ten, får vid taxering till statlig in­komstskatt åtnjuta särskilt inves­teringsavdrag vid inkomstberäk­ningen för den förvärvskälla vari verksamheten ingår.


(Kungl. Maj:ts förslag)

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbrak eller skogs­bmk och som under någon av föl­jande anskaffningsperioder, näm­ligen år 1971, den 1 januari—den 31 oktober 1972 eller den 1 no­vember 1972—den 30 juni 1973 anskaffar maskiner eller andra döda inventarier avsedda för sta­digvarande bmk i verksamheten, får vid taxering till statiig in­komstskatt åtnjuta särskilt investe-ringsavdrag vid inkomstberäkning­en för den förvärvskälla vari verk­samheten ingår.


Avdraget göres Fysisk person —


-------- ars taxermg.

återstående brattointäkt.


2 §


Anskaffning anses ske när skrift­ligt avtal om förvärv träffas eller, om sådant avtal icke träffas, när leveransen sker. Träffas skriftligt avtal om förvärvet under period som avses i 1 § första stycket och sker leverans under denna period, men hänför sig avtalet och leve­ransen till skilda beskattningsår, anses anskaffningen ha skett vid leveransen.

Anskaffning anses ske när skrift­ligt avtal om förvärv träffas eller, om sådant avtal icke träffas, när leveransen sker. Träffas skriftligt avtal om förvärvet under år 1971 eller 1972 eller den 1 januari— den 31 mars 1973 och sker leve­rans samma år som avtalet träf­fats, men hänför sig avtalet och le­veransen tUl skilda beskattningsår, anses anskaffningen ha skett vid leveransen.

Maskin eller---------------------------- på tillverkningen.


Särskilt investeringsavdrag utgör tjugo procent av anskaffningskost-

3 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tjugo procent av anskaffningskost-


 


FiU 1972: 40


86


(Kungl. Maj:ts förslag)                  (Utskottets förslag)

nåden för inventarier anskaffade        nåden. Träffas skriftligt avtal om

under år 1971  eller under perio- förvärvet under år 1971 eller 1972

den den 1 januari—den 31 oktober        eller den 1 januari—den 31 mars

1972 och trettio procent av an-  1973 för leverans under det år, un-
skaffningskostnaden för inventa-
        der vilket avtalet träffats, utgör
rier anskaffade under perioden den
    dock avdraget tjugo procent av
1   november  1972—den  30 juni
        det avtalade priset.

1973. Träffas skriftligt avtal om förvärvet under år 1971 eller un­der perioden den 1 januari—den 31 oktober 1972 för leverans efter det år, under vilket avtalet träf­fats, utgör dock avdraget tjugo procent av det avtalade priset. Om skriftligt avtal träffas under perio­den den 1 november 1972—den 30 juni 1973 för senare leverans utgör avdraget trettio procent av det avtalade priset.

Särskilt investeringsavdrag--------------------------------- år 1973,

inventarier, om vars anskaffan- inventarier, om vars anskaffan­
de skriftligt avtal träffas under pe-
de skriftligt avtal träffas under år
rioden den 1 januari—den 31 ok-
1972 eller den 1 januari—den 31
tober 1972 eller under perioden
mars 1973 och som enligt avtalet
den 1 november 1972—den 30 juni
skall levereras efter utgången av år

1973 och som enligt avtalet skall                                       1974.
levereras   efter   utgången   av   år

1974.

Föreligger synnerliga----------------------------------- andra stycket.

Föreligger särskilda----------------------------------------- icke föras.

För inventarier------------------------------------------------- år 1971.

Särskilt investeringsavdrag------------------------ av Kungl. Maj:t.

4§


Särskilt investeringsavdrag åt­njutes endast om den skattskyldige framställer yrkande om sådant av­drag i allmän självdeklaration och företer tillfredsställande utredning om den anskaffningskostnad på vilken avdrag skall beräknas. Av­drag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan under respektive anskaffningsperiod upp­gått till minst 5 000 kronor.


Särskilt investeringsavdrag åt­njutes endast om den skattskyldige framställer yrkande om sådant av­drag i allmän självdeklaration och företer tillfredsställande utredning om den anskaffningskostnad på vilken avdrag skall beräknas. Av­drag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan under respektive år uppgått till minst 5 000 kronor.


 


5 §

Åtnjutes särskilt investeringsav­drag i fall då skriftiigt avtal om


Åtnjutes särskilt investeringsav­drag i fall då skriftiigt avtal om


 


FiU 1972: 40


87


 


(Kungl. Maj:ts förslag)

förvärv träffas under anskaffnings­period men leverans icke sker före utgången av denna period, gäller följande.

Sker icke leverans före utgången av år 1973 eller, i fråga om avtal som träffas under perioden den I januari—den 31 oktober 1972 eller imder perioden den 1 novem­ber 1972—den 30 juni 1973, före utgången av år 1974, skall vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår, som omfattar den 31 december 1973 respektive den 31 december 1974, tillägg gö­ras med belopp som motsvarar en och en halv gång investeringsav­draget. Överlåtes eller nedlägges den förvärvskälla, vari avdraget åtnjutits, före utgången av år 1973 eller, i fråga om avtal som träffas under perioden den 1 januari— den 31 oktober 1972 eller under perioden den 1 november 1972— den 30 juni 1973, före utgången av år 1974 och innan leverans skett, skall sådant tillägg göras vid taxeringen för det beskattningsår då förvärvskällan överläts eller nedlades. Sker leverans före ut­gången av år 1973 eller, i fråga om avtal som träffas under perio­den den 1 januari—den 31 oktober 1972 eller under perioden den 1 november 1972—den 30 juni 1973, före utgången av år 1974 och är den slutliga anskaffnings­kostnaden lägre än det belopp på vilket investeringsavdraget beräk­nats, skall vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattnings­år, då leveransen skedde, tillägg göras med trettio procent av skill­naden eller, i fråga om avtal som träffas under perioden den 1 no­vember 1972—den 30 juni 1973, med fyrtiofem procent av skillna­den. Tillägg enligt detta stycke gö­res vid inkomstberäkningen för förvärvskällan i fråga.


(Utskottets förslag)

förvärv träffas under år 1971 eller 1972 eller den 1 januari—den 31 mars 1973 men leverans icke sker före utgången av det år, under vil­ket avtalet träffats, gäller följande. Sker icke leverans före utgången av år 1973 eller, i fråga om avtal som träffas under år 1972 eller den 1 januari—den 31 mars 1973, före utgången av år 1974, skall vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår, som om­fattar den 31 december 1973 respektive den 31 december 1974, tillägg göras med belopp som mot­svarar en och en halv gång inves­teringsavdraget. Överlåtes eller nedlägges den förvärvskälla, vari avdraget åtnjutits, före utgången av år 1973 eller, i fråga om avtal som träffas under år 1972 eller den 1 januari—den 31 mars 1973, före utgången av år 1974 och in­nan leverans skett, skall sådant till-lägg göras vid taxeringen för det beskattningsår då förvärvskällan överläts eller nedlades. Sker leve­rans före utgången av år 1973 el­ler, i fråga om avtal som träffas år 1972 eller den 1 januari—den 31 mars 1973, före utgången av år 1974 och är den slutliga anskaff­ningskostnaden lägre än det be­lopp på vilket investeringsavdraget beräknats, skall vid taxering till statlig inkomstskatt för det be­skattningsår, då leveransen skedde, tillägg göras med trettio procent av skillnaden eller, i fråga om av­tal som träffats under tiden den 1 januari—den 31 mars 1973 med fyrtiofem procent av skillnaden. Tillägg enligt detta stycke göres vid inkomstberäkningen för för­värvskällan i fråga.


 


FiU1972: 40                                                             88

Andra stycket------------------------------ tredje stycket.

Föreligger särskilda----------------------------- icke föras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en­ligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings­samling.


 


FiU 1972: 40                                                                         89

6) vid punkten 18 (Bidrag till miljövårdande åtgärder mom industrin
m. m.) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c). Burenstam
Linder (m), Äsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Bmndin (m) som
anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 58, som börjar med "So­cialutskottet, som" och slutar med "existerande anslag" bort ha följande lydelse:

"Utskottet delar den uppfattning, som kommer till uttryck i motio­nerna 1972: 1722 och 1972: 1873, att bidragen till miljövårdande åtgär­der bör få utnyttjas såväl för bidrag till vatten- och luftreningsanlägg­ningar som för bidrag till investeringar i arbetslokaler, maskiner och andra anordningar som leder till bättre arbetsmiljöer.

Det råder ett nära samband mellan industrins omgivningsmiljöer och dess arbetsmiljöer. I båda fallen måste man givetvis förutsätta att miljö­vårdskostnaderna normalt och för framtiden skall ingå i produktions­kostnaderna. Men mycket har försummats under en följd av år i miljö­politiken. Med den vikt som man måste fästa vid kravet på förbättrade arbetsmiljöer, anser utskottet i likhet med motionärerna det särskilt i nuvarande sysselsättningsläge angeläget att stimulera till förbättringar av olika arbetsmiljöer.

Med hänsyn till att arbetsmiljöfrågoma mte handläggs i samma depar­tement som miljöfrågorna i övrigt är det önskvärt, att statsbidraget till miljövårdande åtgärder inom industrin i framtiden delas upp på två olika anslag. Tills detta kan ske bör bidrag utgå ur det nu befintliga anslaget till både vatten- och luftreningsanläggningar och arbetsmiljö­främjande åtgärder inom industrin.

Utskottet tillstyrker sålunda — i likhet med vad minoriteten i social­utskottet och i jordbraksutskottet har anfört i dessa utskotts yttranden (SoU 1972: 1 y och JoU 1972: 1 y) — förevarande yrkanden i motio­nerna 1972: 1722 och 1972: 1873."

dels utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:

"C. att riksdagen beträffande medgivande att ta i anspråk ansla­get till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. för bättre arbetsmiljöer inom industrin med bifall tUl motionerna 1972: 1722 och 1972: 1873, båda såvitt nu är i fråga, beslutar, att medlen får tas i anspråk till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar efter samma grunder som i övrigt gäller för anslaget."

7) vid punkten 19 (Motion om bidrag till miljövårdande åtgärder inom
jordbruket) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c). Buren­
stam Linder (m), Äsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m)
som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande ly­
delse:


 


FiU 1972: 40                                                           90

"Jordbruket har fr. o. m. innevarande budgetår fått i princip samma bidragsmöjligheter som industrin när det gäller miljövårdande åtgärder. Statsbidraget, som också gäller investeringar inom trädgårdsnäringen, utgår med högst 25 procent av godkänd kostnad. Den i propositionen 1972: 125 föreslagna tillfälliga höjningen av bidraget till miljövårdande åtgärder avser däremot endast industrin.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte finns några sakliga skäl, att i detta avseende upprätthålla någon skillnad mellan industrin och jordbruket. Behovet av miljövårdsinvesteringar inom jord­bruket är väl dokumenterat. Sysselsättningseffekten är likaså densam­ma. Utskottet tillstyrker därför — i likhet med vad minoriteten i jord­bruksutskottet anfört i detta utskotts yttrande (JoU 1972: 1 y) — hem­ställan i motionen 1972: 1877 om en tillfällig höjning av bidraget till miljövårdande åtgärder inom jordbraket så att bidrag kan utgå med upp till 50 procent av den godkända kostnaden för investeringar som påbörjas och till huvudsaklig del färdigställs under tiden 1 september 1972—30 april 1973. Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1877 beslutar, att bidraget till miljövårdande åtgärder inom jordbruket får utgå med upp till 50 procent av godkänd kostnad för investeringar som påbörjas och till huvudsaklig del färdigställs under tiden 1 september 1972—30 april 1973 i enlighet med vad utskottet anfört."

8) vid punkten 23 (Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c). Burenstam Linder (m), Äsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brandin (m) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "Inri­kesutskottet framhåller" och slutar med "inrikesutskottets bedömning­ar" bort ha följande lydelse:

"Utskottet vill — i likhet med vad minoriteten i inrikesutskottet an­fört i detta utskotts yttrande (InU 1972: 2 y) — framhålla, att tidigare riksdagsbeslut i år förutsatt en inte oväsentlig breddning av beredskaps­arbetena till nya yrkesområden och yrkesgrupper inom det då beslutade anslagets ram. Med hänsyn till den avsevärda utökning av anslagen för beredskapsarbeten som nu föreslås, bör det vara möjligt att tillgodose såväl den önskvärda breddningen av beredskapsarbetena till nya områ­den som det stora behovet av ytterligare medel för vägbyggandet. En viss utökning av beredskapsarbetena till vägsektorn innebär att dessa arbeten får en synnerligen meningsfull inriktning. Utskottet vill också framhålla att den angivna avräkningen mot automobilskattemedlen inte är en fixerad summa utan närmast en riktpunkt för planeringen."


 


FiU 1972: 40                                                                         91

dels utskottets hemställan under H bort ha följande lydelse:

"H. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1972: 1872 till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för bud­getåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645 000 000 kr., varav förslagsvis 325 000 000 kr. att avräknas mot auto­mobilskattemedlen."

9) vid punkten 29 (Motion om investeringsbidrag) av herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c). Burenstam Linder (m), Äsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

"Som framhålls i motion 1972: 1880 är det uppenbart, att ett system med avdrag på maskin- och byggnadsinvesteringar har sina givna be­gränsningar, då det gäller att åstadkomma den eftersträvade ökningen av näringslivets investeringar. Den väsentiigaste faktorn i detta sam­manhang är att rätten till avdrag bara kan utnyttjas av företag med relativt god lönsamhet, dvs. sådana företag som kan uppvisa en vinst på den nuvarande verksamheten som svarar mot avdragen. I dagens pressade läge innebär detta att många företag i praktiken inte kan ut­nyttja vare sig de redan existerande eller de föreslagna avdragsmöjlig­heterna. Detta gäller i synnerhet många mindre och medelstora företag. Det bör i delta sammanhang framhållas, att de små och medelstora före­tagen svarar för bortåt 60 % av den totala sysselsättningen i industrin och för nästan samma andel av produktionen.

De föreslagna avdragen bör därför, som motionärerna föreslår, kom­bineras med ett direkt bidrag till investeringsvilliga företag, framför allt sådana som inte har möjligheter att utnyttja något avdrag. Utskottet vill — i likhet med vad minoriteten i näringsutskottet anfört i detta utskotts yttrande (NU 1972: 1 y) — framhålla att förslaget i motionen närmast innebär en vidareutveckling av en redan etablerad metod för stöd till företag.

Bidragsprövningen bör kunna ske efter i stort sett samma principer, som redan tillämpas inom företagarföreningarna i fråga om bl. a. lån ur hantverks- och industrilånefonden. För att uppnå överensstämmelse med avdraget för maskininvesteringar bör bidragen i regel begränsas till högst 15 procent av anskaffningskostnaden, dvs. ett belopp som motsvarar den skattevinst som ett företag uppnår, då det kan utnyttja det föreslagna avdraget på 30 procent.

Stödets tekniska utformning behöver enligt utskottets uppfattning bli föremål för viss utredning. Utskottet vill därför förorda att riksda­gen nu i princip beslutar om ett investeringsstöd av den typ, som före­slås i motionen 1972: 1880, samt hemställer hos Kungl. Maj:t om för­slag snarast då det gäller stödets närmare utformning. Tidsmässigt bör


 


FiU 1972: 40                                                           92

stödet avse investeringar, som görs under samma period, som det sär­skilda investeringsavdraget avser. Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1880

1.    beslutar i princip att det särskilda investeringsavdraget skall kompletteras med ett investeringsbidrag i enlighet med vad utskottet anfört,

2.    hemställer att Kungl. Maj:t utarbetar och snarast föreläg­ger riksdagen förslag om utformningen av ett sådant investe­ringsstöd."

Särskilda yttranden

1) vid punkten 8 (Motion om avgiftsfinansierade trafikleder) av her­
rar Löfgren (fp). Burenstam Linder (m), Wirtén (fp) och Brundin (m)
som anfört:

"Byggande av vägar och broar under perioder av arbetslöshet är ett av de instrument som står till förfogande för en sysselsättningsbefräm-jande politik. Om ett ökat byggande av trafikleder kunde ske genom bl. a. finansiering med vägavgifter skulle ytterligare sysselsättningsef­fekter åstadkommas utan att betunga statskassan. Enligt vad utskottet kunnat inhämta är regeringen inte främmande för principen med av­giftsfinansiering, så skall exempelvis en planerad bro över Öresund fi­nansieras genom broavgifter.

Mot denna bakgrund anser utskottet det motiverat att regeringen vidtar de åtgärder som erfordras för att — bl. a. med tanke på det saimo-likt även på längre sikt minskade byggandet — pröva en sysselsättnings-motiverad försöksverksamhet med byggande av avgiftsfinansierade broar och sammanhängande motorvägssträckor."

2) vid punkten 12 (Skattepolitiska åtgärder m. m.) av herrar Löfgren
(fp), Kristiansson i Harplinge (c). Burenstam Linder (m), Asling (c),
Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anfört:

"De upprepade höjningarna av mervärdeskatten har lett till betung­ande prisökningar, inte minst i fråga om viktiga livsmedel. Möjlighet föreligger att införa ett särskilt konsumtionsstöd, som eliminerar eller väsentiigt reducerar mervärdeskattens prishöjande effekter på viktiga livsmedel. Ett sådant system innebär, att hela eller en del av mervärde­skatten restitueras. Varken en differentiering av skatten eller ett kon­sumtionsstöd påverkar jordbruksavtalet. I likhet med vad minoriteten i skatteutskottet uttalat i detta utskotts yttrande (SkU 1972: 2 y), anser vi det angeläget att man förutsättningslöst undersöker möjligheterna att komma tillrätta med de problem, som hänger samman med mer-


 


FiU 1972: 40                                                            93

värdeskattens fördyrande verkan på livsmedel. Vi vill också erinra om att 1972 års skatteutredning i sina direktiv fått i uppdrag att undersöka bl. a. frågan om en differentiering av mervärdeskatten."

3) vid punkten 15 (Byggnadsarbeten vid universiteten m. m.) av herrar
Löfgren (fp) och Wirtén (fp) som anfört:

"Planeringen för nybyggnad av lokaler för lärarhögskolan i Umeå har avancerat så långt att byggnadsstyrelsen genom skrivelse den 18 juli 1972 underställt Kungl. Maj:t kompletta förslagshandlingar och hem­ställt om uppdrag att inom en kostnadsram av 35 milj. kr. utföra ny­byggnaden för lärarhögskolan.

Detta byggnadsprojekt skulle snabbt kunna påbörjas och skulle vara av stor betydelse för att förbättra sysselsättningsläget i Umeå-regionen. Enda hindret för att snabbt igångsätta detta objekt synes vara vissa över­väganden inom utbildningsdepartementet beträffande dimensioneringen av lärarutbildnmgen och förslag beräknas komma att redovisas för nästa års riksdag.

Då sysselsättningsläget i Umeå-regionen inger allvarliga betänkligheter vill vi starkt betona önskvärdheten av att ett slutgiltigt ställningstagande redovisas så snart att ett påbörjande av nybyggnaderna för lärarhögsko­lan i Umeå snabbt kommer i gång."

4) vid punkten 23 (Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa) av
herrar Löfgren (fp), Kristiansson i Harplinge (c). Burenstam Linder (m),
Äsling (c), Wirtén (fp), Fågelsbo (c) och Brandin (m) som anfört:

"Inrikesutskottet anför i sitt yttrande (InU 1972: 2 y) i fråga om de i motionen 1972: 1723 framförda yrkandena rörande särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten att det är ytterst viktigt att kraftfulla åtgär­der sätts in för att minska arbetslösheten bland ungdomen. Motionen, som väcktes innan förevarande proposition lades fram, har delvis till­godosetts genom de åtgärder som senare föreslagits eller vidtagits.

Vi föratsätter att arbetet med att bearbeta KSA-utredningens förslag forceras och att förslag om en allmän sysselsättningsförsäkring föreläggs riksdagen."


 


 


 


FiU 1972: 40                                                        95

Yttranden från andra utskott


 


 


 


FiU 1972: 40                                                            97

Skatteutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972: 125 och motioner angående konjunkturstimulerande åtgärder.

Till finansutskottet

Genom beslut den 25.10, den 9.11 och den 22.11.1972 har finansut­skottet hemställt om skatteutskottets yttrande dels över de under höst­sessionen väckta motionema 1972: 1713 av herr Hermansson m. fl. (vpk), 1972: 1721 av herr Bohman m. fl. (m), 1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. (c) och 1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp) i vad motionerna avser yrkanden rörande beskattningen, dels över propositionen 1972: 125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/ 73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder, m. m. (bil. 5) samt de med anledning av propositionen väckta motionerna 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk), 1972: 1876 av herrar Johansson i Växjö (c) och Gustavsson i Alvesta (c) samt 1972: 1882 av herrar Wiklund i Stockholm (fp) och Larsson i Umeå (fp), i vad avser beskattningsfrågor.

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Förslagen i propositionen 1972: 125 och i motionerna får ses mot bak­grunden av det samhällsekonomiska läget och syftar till att åstadkom­ma en förbättring av sysselsättningen och produktionsutvecklingen inom landet. De i propositionen föreslagna konjunkturstimulerande åtgärdema på beskattningsområdet är inriktade på att genom särskilda avdrag främja näringslivets investeringar i maskiner, inventarier och byggnader samt att ge företag inom branscher med hög relativ energiförbrukning nedsättning av eller befrielse från energiskatt. Förslagen i motionerna avser dels att stimulera investeringsverksamheten genom åtgärder av i stort sett samma slag som förordas i propositionen, dels att påverka konjunkturutvecklingen genom generellt verkande åtgärder och dels att främja utvecklingen inom näringslivet på längre sikt.

Det ankommer i första hand på finansutskottet att göra en bedöm­ning av de olika åtgärder, som erfordras för att uppnå de eftersträvade konjunkturpolitiska effekterna, och av det samhällsekonomiska utrym­me, som står till buds härför. Skatteutskottet behandlar därför i sitt yttrande förslagen i propositionen och motionerna från i huvudsak rent skattetekniska utgångspunkter.

7    Riksdagen 1972. 5 saml. Nr 40


 


FiU 1972: 40

Energiskatten

Genom beslut vid 1971 års höstriksdag antogs en förordning om till­fällig nedsättning av den allmänna energiskatten, varigenom Kungl. Maj:t bemyndigades att förordna härom för tiden 1.12.1971—31.12.1972. Med stöd av förordningen har Kungl. Maj:t fastställt riktiinjer för skat­tenedsättningen dels beträffande energiskatt på elkraft och annat bränsle än bensin eller gasol, som förbrukas vid industriell tillverkning, dels beträffande bränslen, som förbmkas för drivhusuppvärmning.

I propositionen föreslås att Kungl. Maj:ts bemyndigande enligt för­ordningen (1971: 928) om tillfäUig nedsättning av den allmänna energi­skatten förlängs till utgången av år 1973.

Propositionen har i denna del utformats i enlighet med skatteut­skottets förslag förra året i yttrande till finansutskottet, SkU 1971: 2 y, och föranleder inga erinringar från utskottets sida.

Särskilt investeringsavdrag för maskiner och inventarier

För att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventa­rier föreskrivs i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt att skattskyldig, som driver rörelse, jordbrak eller skogsbruk och som under åren 1971 eller 1972 anskaffar maskiner och andra döda inventarier för stadigvarande bmk i verksam­heten, får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag vid taxeringen till stat­lig inkomstskatt med belopp motsvarande 20 % av anskaffningskostna­den. Rätt till investeringsavdrag föreligger också för maskiner och in­ventarier, som beställts under 1971 eller 1972 för leverans senast vid utgången av 1973 resp. 1974. När synnerliga skäl föreligger kan Kungl. Maj:t medge att investeringsavdrag får åtnjutas för inventarier, som beställts under 1971 eller 1972 men som skall levereras först efter ut­gången av 1973 resp. 1974.

I propositionen föreslås att särskilt investeringsavdrag skall medges med 30 % av kostnaden för inventarier, som anskaffas under tiden 1.11.1972—30.6.1973 eller som beställs under nämnda tidsperiod för leverans före utgången av 1974.

Motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. innehåller ett yrkan­de om upphävande av förordningen om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statiig inkomstskatt. Motionärerna anser bestämmelserna alltför gynnsamma för företagen.

Det ligger i sakens natur att skattereglerna måste göras förhållandevis gynnsamma, om sådana effekter som eftersträvas i propositionen skall kunna uppnås. Avdrag av ifrågavarande slag innebär onekligen avse­värd stimulans, även om lagstiftningens generella karaktär givetvis med­för skattelättnader även för normala investeringar. Med hänvisning till vad utskottet inledningsvis anfört har utskottet från rent skattetekniska


 


FiU 1972:40                                                             99

utgångspunkter i princip inte något att erinra möt den i propositionen föreslagna höjningen och förlängningen av det särskilda investeringsav­draget för maskiner och inventarier. I det följande återkommer utskot­tet till vissa detaljfrågor.

Ett yrkande att nuvarande bestämmelser om särskilt investeringsav­drag skall utsträckas att omfatta maskin- och inventarieinvesteringar under första kvartalet 1973 framställs i motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl.

Genom förslaget i propositionen torde berörda yrkande i motionen vara tillgodosett.

Enligt 3 § andra stycket förordningen om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt medges sådant avdrag vid anskaff­ning av personbil endast om bilen används i yrkesmässig trafik eller i uthyrningsrörelse.

I motionen 1972:1882 av herrar Wiklund i Stockholm och Larsson i Umeå yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges vid trafiksko­las anskaffning av övningsbil. Motsvarande yrkande har framförts i en till utskottet ingiven skrivelse från Sveriges trafikskolors riksförbund.

I fråga om personbil, som skattskyldig anskaffar som inventarium i sin verksamhet, föreligger onekligen betydande svårigheter att avgöra om bilen i verkligheten används i verksamheten eller huvudsakligen för privat bruk. Endast om den skattskyldige visar, att personbil anskaffats för att användas för yrkesmässig personbefordran eller uthyrningsverk­samhet medges därför avdrag. Den i motionen aktualiserade frågan prö­vades senast vid årets vårriksdag. I sitt av riksdagen godkända betän­kande SkU 1972: 14 fann skatteutskottet inte anledning förorda ändring av lagstiftningen på denna punkt. Det kan enligt utskottets mening ifrå­gasättas om investeringsavdrag över huvud taget bör medges vid anskaff­ning av personbil. Utskottet har emellertid inte funnit tillräckliga skäl alt förorda att personbilar undantas helt, A andra sidan skulle bifall till motionen innebära att även andra skulle kunna ställa krav på samma för­månliga behandling. Utskottet avstyrker därför förslaget i motionen 1972: 1882.

Vid en granskning av författningsförslaget har utskottet funnit anled­ning till följande uttalanden.

Bortsett från risken för omdatering av redan ingångna leveransavtal i syfte att erhålla största möjliga investeringsavdrag vid taxeringen vill utskottet framhålla, att bestämmelsen i 4 § kan medföra vissa svårighe­ter vid taxeringen. Skattskyldiga, vilkas räkenskapsår avslutas under ti­den 1.11.1972—28.2.1973, skall redan år 1973 deklarera för en del av investeringsperioden 1.11.1972—30.6.1973, som hgger till gmnd för be­räkningen av det 30-procentiga investeringsavdraget. I speciella fall kan det bli svårt att redan i 1973 års deklaration styrka att investeringen under hela sistnämnda period kommer att uppgå till ett sammanlagt be-


 


FiU1972: 40                                                            100

lopp av minst 5 000 kr., som är den lägsta anskaffningskostnad, som be­rättigar till sådant avdrag. Utskottet vill med anledning härav framhål­la, att taxeringsnämnderna för att undvika onödiga besvär till länsskatte­rätterna i så stor utsträckning som möjligt bör bereda de skattskyldiga tillfälle att före taxeringsarbetets avslutande den 30.6.1973 inkomma med kompletterande uppgifter angående sina inventarieinvesteringar ef­ter beskattningsårets utgång.

Till de angivna svårigheterna kommer de problem som hänger sam­man med skriftliga avtal för senare leverans. Enligt huvudregeln i 2 § skall i dessa fall inventarierna anses anskaffade när skriftligt avtal om förvärv träffas. Om emellertid såväl avtal som leverans hänför sig till en och samma anskaffningsperiod men till olika beskattningsår, skall anskaffningen anses ha skett först vid leveransen. Bestämmelsen har hittills haft betydelse endast för den som haft brutet räkenskapsår. Ef­tersom den nya anskaffningsperioden 1.11;1972—30.6.1973 innefattar två kalenderår, kommer dessa regler i fortsättningen att få betydelse även för det flertal, som har kalenderår som beskattningsår och som i november eller december 1972 träffat skriftligt avtal för senare leverans. Sker leveransen under första halvåret 1973 skall avdrag yrkas i 1974 års deklaration men i annat fall, dvs. om leverans sker före den 1.1 eller efter den 30.6.1973, redan i 1973 års deklaration. Bestämmelsen tillkom på sin tid i förenklingssyfte. Som framhåUits bl. a. i en till utskottet inkommen skrivelse från Industriens skattesakkunnige medför således dessa regler i kombination med de nu föreslagna anskaffningsperioder­na vissa komplikationer. Det kan emeUertid enligt utskottets mening inte komma i fråga att genomföra ändringar i detta hänseende med till-bakaverkande kraft. Av flera skäl är det också olämpligt att ha olika principer för avtal träffade före respektive efter den 1.11.1972 eller att ändra de i propositionen föreslagna anskaffningsperioderna. Därtill kommer att de svårigheter, som onekligen kan uppkomma i praktiken, inte bör överdrivas. Utskottet föriitsätter att de blanketter och anvis­ningar som riksskatteverket kommer att utfärda rörande avdraget blir tUl god vägledning för de skattskyldiga i dessa frågor.

Den föreslagna lagstiftningen får — som Industriens skattesakkunnige också framhållit — i viss mån retroaktiva verkningar. På grund av stad­gandet i 4 §, att avdrag endast får åtnjutas om kostnaden under respek­tive anskaffningsperiod uppgår till minst 5 000 kr., kan en skattskyldig förlora en avdragsrätt som han skulle varit berättigad tUl enligt 1972 års lagstiftning. En skattskyldig, som gjort inventarieanskaffningar före den 1.11.1972 tiU belopp understigande 5 000 kr. och som efter nämnda da­tum gör ytterligare anskaffningar, går så som författningsförslaget ut­formats förlustig rätten till avdrag för de investeringar som gjorts före den 1.11.1972. För att undvika sådana konsekvenser av lagstift­ningen föreslår utskottet en övergångsbestämmelse av innebörd att skatt-


 


FiU1972: 40                                                           101

skyldig, som under 1972 anskaffat inventarier för sammanlagt minst 5 000 kr., äger åtnjuta särskilt investeringsavdrag med 20 % av kostna­den för under tiden 1.1—31.10.1972 anskaffade inventarier, även om anskaffningskostnaden för sistnämnda period inte uppgår till 5 000 kr. Författningsförslaget är fogat som bilaga 1 till utskottets yttrande.

Särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten

I syfte att stimulera vissa byggnadsinvesteringar föreslås i propositio­nen att skattskyldig, som driver rörelse, jordbrak eller skogsbruk och som under tiden 1.11.1972—30.6.1973 sätter i gång ny-, tiU- eller om­byggnad på fastighet för användning i förvärvskällan, vid taxeringen till statiig inkomstskatt år 1974 skall få åtnjuta ett särskilt investerings­avdrag, motsvarande 10 % av byggnadskostnad för arbete, som utförs under tiden 1.11.1972—31.12.1973. Enligt förslaget skall sådant avdrag dock inte medges för bostadsbyggnad, hotell- eller restaurangbyggnad eller för s. k. oprioriterade byggnadsarbeten såsom bensinstation, par­keringshus, butiks-, kontors- eller banklokaler. Till skillnad från vad som gäller i fråga om investeringsavdraget för maskininvesteringar får investeringsavdraget för byggnadsarbeten åtnjutas även om investerings­fond för konjunkturutjämning tagits i anspråk för investeringen.

I motionen 1972: 1875 av herr Hermanssom m. fl. yrkas av samma skäl som åberopas i fråga om inventarieinvesteringarna avslag på för­slaget i propositionen.

Som tidigare anförts är förslaget i propositionen motiverat av kon­junkturpolitiska skäl, som det ankommer på finansutskottet att be­döma. Från skatteteknisk synpunkt har utskottet i princip inte något att invända mot förslaget. Vid sin granskning av författningsförslaget har utskottet emellertid funnit anledning att göra vissa uttalanden och för­orda en mindre ändring i förtydligande syfte.

Frågan om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten har också uppmärksammats i vissa av motionerna. Således yrkas i motionen 1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. att ett sådant avdrag skall införas för den, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under tiden 1.11.1972—30.6.1973 påbörjar byggnadsarbete på fastighet i förvärvs­källan, med 10 % av kostnad för byggnadsarbete — dock ej för oprio­riterade byggnadsarbeten — som utförs före den 31.12.1973. Även i motionen 1972: 1723 av herr Helén m. fl. yrkas att ett särskilt investe­ringsavdrag på 10 % skall införas för sådana byggnadsinvesteringar inom näringslivet, som påbörjas före den 1.10.1973.

Genom förslaget i propositionen torde de ovannämnda yrkandena i motionerna 1972: 1722 och 1972: 1723 i allt väsentiigt vara tillgodo­sedda.

I motionen 1972: 1876 av herrar Johansson i Växjö och Gustavsson i Alvesta yrkas att särskilt investeringsavdrag skall medges för ny-, till-eller ombyggnad av reparationsverkstad för motorfordon.


 


FiU 1972: 40                                                           102

Förslaget i propositionen bygger på en vedertagen uppdelning i prio­riterat och icke prioriterat byggande. Att i detta sammanhang ompröva denna indelning bör icke komma i fråga. Utskottet avstyrker därför motionen 1972: 1876.

I motionen 1972: 1723 av herr Helén m. fl. framställs också ett lag­stiftningsyrkande av innebörd att fastighetsägare, som före den 1.7.1973 påbörjar uppmstnings- eller ombyggnadsarbeten, skall medges ett sär­skilt investeringsavdrag med 20 % av kostnad för arbete, som utförts av svårplacerad arbetskraft, anvisad av arbetsförmedling, och med 10% av kostnad för arbeten i övriga fall. I motionen 1972:1721 av herr Bohman m. fl. begärs förslag tUl 1973 års riksdag om investerings­avdrag för att uppmuntra förbättrings- och renoveringsarbeten på äldre fastigheter.

Som antyds i motionen 1972: 1723 har Kungl. Maj:t i avsikt att främja sysselsättningen under vinterhalvåret för huvudsakligen äldre byggnadsarbetare redan beslutat att statsbidrag får utgå med belopp motsvarande 40 % av lönekostnaderna för sanerings- och upprustnings-åtgärder i äldre bostadsområden, när dessa arbeten bedrivs som enskilt beredskapsarbete. Vidare har i propositionen 1972: 124 föreslagits änd­rade grunder för förbättringslån för upprustning av lägenheter i omo-dema flerfamUjshus, som ägs av kommun eller allmännyttigt bostads­företag, och en väsentlig höjning av inkomstgränsen för förbättrings­lån tUl enskUd person. Med hänsyn härtill är utskottet för sin del inte berett tUlstyrka, att ett särskilt investeringsavdrag också införs för för­bättringsarbeten på äldre fastigheter.

Enligt förslaget i propositionen skall avdraget göras vid taxeringen tUl statlig inkomstskatt för det beskattningsår, för vilket taxering i förs­ta instans sker år 1974.

I en till utskottet ingiven skrivelse från Svenska byggnadsentreprenör-föreningen har framhållits att skattskyldig, som lägger om räkenskaps­året, helt eUer delvis kan förlora rätten till avdrag, eftersom avdrag får åtnjutas endast vid 1974 års taxering.

Utskottet har viss förståelse för synpunkterna i skrivelsen, eftersom det inte utan olägenheter av skUda slag är möjligt för företag med brutet räkenskapsår att enbart med hänsyn till investeringsavdraget ändra re­dovisningsperioden. Förslaget i propositionen har emellertid tUlkommit av praktiska och administrativa skäl. Med hänsyn främst till kontroll­ svårigheterna är utskottet inte berett förorda någon ändring i berörda avseende.

Föreningen har i sin skrivelse också påtalat att det inte klart framgår att byggnadsarbeten, som utförs av entreprenör, berättigar till investe­ringsavdrag.

Av departementschefens uttalande framgår att med byggnadskostnad avses bl. a. kostnader för underentreprenader. För undvikande av miss-


 


FiU 1972: 40                                                          103

förstånd förordar utskottet ett förtydligande i 2 § av innebörd att med byggnadskostnad förstås kostnad för arbete som utförts av den skatt­skyldige eller för dennes räkning på byggnad och för material som fo­gats in i byggnad. Ett förslag till ändring av 2 § har fogats som bilaga 2 till utskottets yttrande.

Enligt föreningens mening bör vidare avdragsrätt föreligga endast för vad den skattskyldige utbetalat för entreprenadarbete på byggnad under tiden 1.11.1972—31.12.1973.

Med anledning härav vill utskottet framhålla att för avdragsrätt gi­vetvis bör fordras att byggnadskostnaden kan styrkas med fakturor på arbeten, infogat material o. d. som lagts ned på byggnad under den ifrågavarande tidsperioden. Däremot bör inte krävas att kostnaderna betalats av byggherren före den 31.12.1973.

Mervärdeskatten på livsmedel

Skatt enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt utgår fr. o. m. år 1971 med 15 % av beskattningsvärdet, vilket normalt utgörs av pri­set inklusive skatt. Skattesatsen 15 % motsvarar 17,65 % av priset ex­klusive skatt. I vissa fall utgår skatten på reducerade beskattningsvärden.

I motionen 1972: 1713 av herr Hermansson m. fl. yrkas att mervärde­skatten på livsmedel slopas fr. o. m. den 1.1.1973. Som motivering för yrkandet åberopas främst de ökande priserna på livsmedel bl. a. till följd av prisregleringen av jordbruksprodukter.

Förslag om differentiermg av mervärdeskatten till förmån för livs­medel har avvisats av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast vid årets vårriksdag (SkU 1972: 32). Mot en sådan åtgärd har främst åbe­ropats statsfmansiella skäl samt administrativa och kontrolltekniska svårigheter. Ett bifall tUl motionärernas förslag kan beräknas medföra ett årligt skattebortfall på ca 4,5 miljarder kr. För budgetåret 1972/73 kan skattebortfallet uppskattas till ca 1,5 miljarder kr. I detta samman­hang bör också framhållas att den i år tillsatta jordbraksutredningen enligt sina direktiv bl. a. skall pröva valet av metod för att finansiera jordbruksstödet och därvid även undersöka möjhghetema att gå över till en lågprislinje. Om en sänkning av mervärdeskatten kan anses moti­verad av konjunkturpolitiska skäl bör således skatten enligt utskottets uppfattning sänkas generellt och inte enbart för livsmedel. Med hänvis­ning härtill avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1972: 1713.

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Enligt nuvarande bestämmelser i förordnuigen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift skall arbetsgivare erlägga sådan avgift med belopp motsvarande 2 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Vidare skall fysisk person, som haft inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfas-


 


FiU 1972: 40                                                          104

tighet som brukas av honom, erlägga allmän arbetsgivaravgift — s. k. egenavgift — med belopp motsvarande 2 % av denna inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga sådan avgift för inkomsten. Även staten och kommunerna är skyldiga att erlägga allmän arbetsgivarav-

gifl.

Enligt beslut vid 1972 års vårriksdag höjs den allmänna arbetsgivar­avgiften fr. o. m. den 1.1.1973 till 4%. Enligt riksdagsbeslutet skall staten kompensera primärkommuner och landsting för den merkostnad som höjningen av arbetsgivaravgiften innebär i förhållande till den i propositionen 1972: 95 föreslagna men av riksdagen avvisade höjningen av mervärdeskatten.

Ett upphävande av beslutet om höjning av den allmänna arbetsgivar­avgiften fr. o. m. den 1.1.1973 anses som ett väsentligt inslag i de kon­junkturpolitiska åtgärderna i flera av motionema. Yrkanden härom framställs i motionerna 1972: 1721 av herr Bohman m. fl., 1972: 1722 av herr Fälldin m. fl. och 1972: 1723 av herr Helén m. fl. I motionen 1972: 1721 yrkas dessutom att den allmänna arbetsgivaravgiften skall slopas inom det allmänna stödområdet.

1970 års skattereform syftade bl. a. till att åstadkomma en omfördel­ning av skattebördan till förmån för låginkomsttagarna och flertalet barnfamiljer. På grund av de senaste årens löne- och prisstegringar samt kommunalskattehöjningar har emellertid de skattesänkningar som åsyftades med skattereformen delvis eliminerats. Mot bakgrunden härav beslutades vid årets vårriksdag skattelättnader på sammanlagt 2,4 miljar­der kr. genom sänkning av den statiiga inkomstskatten för inkomstta­gare med små och medelstora inkomster samt ytterligare förbättringar av stödet till barnfamiljerna. Enligt riksdagsbeslutet skall reformen fi­nansieras genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften och vissa indirekta skatter.

Fördubblingen av den allmänna arbetsgivaravgiften, som utgör den väsentligaste finansieringskällan för sänkningen av den statliga in­komstskatten, kan enligt av utskottet inhämtade uppgifter från finans­departementet beräknas medföra en årlig inkomstökning för staten med ca 2,2 miljarder kr., varav ca 900 milj. kr. belöper på budgetåret 1972/ 73. Som framgår av propositionen beräknas budgetunderskottet för innevarande budgetår komma att uppgå tUl i runt tal 6,5 miljarder kr. Därvid har hänsyn tagits till de utgifter för ytterligare sysselsättnings­främjande åtgärder på drygt 1,5 miljarder kr., varom förslag framläggs i propositionen.

Bortsett från den budgetbedömning av motionärernas förslag, som ankommer på finansutskottet, kan skatteutskottet för sin del inte bi­träda yrkandena i motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723 om upphävande av vårriksdagens beslut om höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften fr. o. m. den 1.1.1973, eftersom detta skulle inne-


 


FiU 1972: 40                                                          105

bara en omfördelning av skattebördan, som strider mot de övervägan­den som ligger till gmnd för vårriksdagens skattereform.

Beträffande yrkandet i motionen 1972: 1721 om slopande av den all­männa arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet vill utskot­tet endast erinra om att riksdagen nyligen på förslag av skatteutskottet i betänkande SkU 1972: 47 avslagit ett motsvarande motionsyrkande.

Övriga frågor

Utskottet behandlar slutligen vissa i motionen 1972: 1721 av herr Bohman m. fl. på nytt aktualiserade förslag, som först på längre sikt är ägnade att påverka konjunkturutvecklingen.

Bl. a. begärs i motionen förslag tUl 1973 års riksdag tiU åtgärder för att förbättra mindre och medelstora företags situation och under­lätta deras försörjning med riskvilligt kapital. De åtgärder på beskatt­ningsområdet som motionärerna åsyftar är skattefria avsättningar till självfinansierings-, omställnings- och utbUdningsfonder.

På förslag av skatteutskottet i betänkande SkU 1972: 22 har riksda­gen tidigare i år avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till att frågan om företagares rätt att avsätta medel till självfinansierings­fond faller inom företagsskatteberedningens (Fi 1970: 77) utrednings­uppdrag och bör prövas först i samband med beredningens allmänna översyn av företagsbeskattningen. I beredningens utredningsuppdrag ingår också sådana frågor som utvidgning av det nuvarande investerings­fondsystemet och avdrag för avsättning tUl riskfonder m. m. Utskottet vill också erinra om att regeringen enligt uttalande i propositionen har för avsikt att dels vidta åtgärder för att öka svenska företags möjligheter att i speciella fall lämna krediter för exportieveranser, dels till 1973 års vårriksdag framlägga förslag om ett generellt extra skatteavdrag och utökat direkt stöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin.

I motionen 1972: 1721 begärs också att 1972 års skatteutredning får i uppdrag att skyndsamt framlägga förslag om ändringar i skattesystemet ägnade att stimulera arbete, företagande och initiativ. Av motiveringen till yrkandet framgår bl. a. att utredningen bör utarbeta en femårig skattesänkningsplan.

Enligt direktiven för 1972 års skatteutredning skall utredningen — inom ramen för oförändrade skatteinkomster — konstruera ett skatte-och avgiftssystem, som på ett tillfredsstäUande sätt beaktar skattebördor­nas fördelning, avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och graden av progressivitet vid den statliga inkomstbeskattningen. Dessutom skal! utredningen pröva de marginaleffekter som uppstår vid stigande in­komster, när progressiviteten i beskattningen kombineras med avtrapp­ningen av de inkomstprövade sociala bidragen. Utredningen skall också pröva frågan om faktisk sambeskattning och söka åstadkomma förenk­lingar av beskattningsreglerna.


 


FiU 1972:40                                                           106

Vid behandlingen av liknande motionsyrkanden under vårriksdagen i samband med skattereformen framhöll skatteutskottet i sitt av riks­dagen godkända betänkande SkU 1972:32 att det för en samlad be­dömning av skatte- och avgiftssystemet fordrades en noggrann plane­ring av utredningsarbetet och omfattande ekonomiska och tekniska ut­redningar. Det borde givetvis ankomma på utredningen att själv plan­lägga och bedöma arbetsuppgifterna. Med hänsyn härtill kunde utskot­tet inte biträda motionsyrkandena att vissa speciella frågor skulle be­handlas med förtur av utredningen. Vad som anförs i motionen 1972: 1721 har inte givit utskottet anledning tUl ändrat ståndpunktstagande.

Stockholm den 28 november 1972

På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäck­mora (c), fra Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Josef son i Arrie (c), Wärnberg (s), Sundkvist (c), Wikner (s), NUsson i Trobro (m), Stadling (s). Westberg i Hofors (s). Hörberg (fp), Marcusson (s) och fru Normark (s).

Avvikande meningar

1. Beträffande särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fm Nettel­brandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Hörberg (fp), som ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 6, som börjar med "Som antyds" och slutar med "äldre fastigheter", bort ha följande lydelse:

"Utskottet finner att sådana åtgärder för att stimulera uppmstnings-och ombyggnadsarbeten, som föreslås i motionerna 1972: 1721 och 1972: 1723, är tekniskt möjliga och kan bli ett värdefullt komplement till öv­riga stimulansmedel i syfte att öka sysselsättningsmöjligheterna, särskilt för den äldre arbetskraften."

2. Beträffande mervärdeskatten på livsmedel

av herr Eriksson i Bäckmora (c), fra Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c) och Hörberg (fp), som ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 7, som börjar med "Förslag om" och slutar med "motionen 1972: 1713", bort ha följande lydelse:

"Inflationen och de upprepade höjningarna av mervärdeskatten har lett till betungande prisökningar, inte minst i fråga om viktiga livsmedel. Möjlighet föreligger att införa ett särskilt konsumtionsstöd, som elimi-


 


FiU 1972: 40                                                          107

nerar eller väsentiigt reducerar mervärdeskattens prishöjande effekter på viktiga livsmedel. Ett sådant system innebär, att hela eller en del av mervärdeskatten restitueras. Varken en differentiering av skatten eller ett konsumtionsstöd påverkar jordbraksavtalet. Utskottet anser det ange­läget, att man förutsättningslöst undersöker möjligheterna att komma till rätta med de problem, som hänger samman med mervärdeskattens fördyrande verkan på livsmedel."

3. Beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettel­brandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och Hörberg (fp), som ansett att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 8 börjar med "1970 års" och på s. 9 slutar med "motsvarande motionsyrkande", bort ha följande lydelse:

"Förslagen i propositionen 1972: 125 angående sysselsättningsskapan­de åtgärder, har — i likhet med den hittills förda ekonomiska politiken — sin tyngdpunkt i arbetsmarknadspolitiska insatser och andra punkt­åtgärder. Som framhåUs i motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723 kan man emellertid inte räkna med att sådana insatser i nuva­rande läge är tillräckliga vare sig för att komma till rätta med arbets­lösheten, prisstegringarna eller den långsamma produktionstillväxten.

Det är i en sådan situation nödvändigt att kombinera arbetsmark­nadspolitiska åtgärder med generella ekonomisk-politiska åtgärder. Mål­sättningen måste vara att så långt möjligt förebygga arbetslöshet och inte vänta med åtgärder tUls arbetslösheten är ett faktum. Om man lyc­kas med detta, minskar också behovet av insatser i efterhand i form av beredskapsarbeten, omskolning m. m.

Det är oundvikligt att en fördubbling av arbetsgivaravgiften i nuva­rande läge får allvarliga konsekvenser för sysselsättningen. Utskottet delar därför den i motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723 framförda uppfattningen att man av sysselsättningsskäl inte nu kan låta det tidigare beslutet om att höja arbetsgivaravgiften träda i kraft.

Utskottet vill i detta sammanhang rikta uppmärksamheten på att sta­tens inkomster av skatt på inkomst och kapital nu beräknas bli 1,4 mil­jarder kr. lägre än vad som upptagits i riksstaten (riksrevisionsverkets budgetprognos 1.11 för budgetåret 1972/73). En fortsatt hög arbetslös­het kommer givetvis att leda till en ytterligare minskning av både sta­tens och kommunemas inkomster.

Skatteutskottet tillstyrker således för sin del yrkandena i motionerna 1972: 1721, 1972: 1722 och 1972: 1723 om upphävande av vårriksda­gens beslut om en höjning av den alhnänna arbetsgivaravgiften från två till fyra procent fr. o. m. den 1.1.1973. Beträffande yrkandet i motio­nen 1972: 1721 om slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det allmänna stödområdet vill utskottet framhålla, att ett sådant slo-


 


FiU1972: 40                                                           108

pande från skatteteknisk synpunkt är tekniskt möjligt men att det an­kommer på finansutskottet att göra den konjunkturpolitiska bedöm­ningen. Det är enligt utskottets mening önskvärt att frågan om skatte­politikens utnyttjande som regionalpolitiskt instrument blir föremål för allsidig utredning."

4. Beträffande åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora
företagens situation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som an­sett att det stycke i utskottets yttrande på s. 9, som börjar med "På förslag" och slutar med "inom industrin", bort ha följande lydelse:

"Från skatteutskottets synpimkt är införande av de i motionen påta­lade åtgärderna tekniskt möjligt och skulle vara av stort värde för att stimulera konjunkturen, då den mindre företagsamheten spelar en myc­ket stor roll för sysselsättningen i vårt land."

5. Beträffande tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som ansett att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 9 börjar med "Enligt direktiven" och på s. 10 slutar med "ändrat ståndpunktstagande", bort ha följande lydelse:

"Utskottet finner det synnerligen angeläget att 1972 års skatteutred­ning skyndsamt framlägger förslag om ändringar i skattesystemet ägna­de att stimulera arbete och företagande. Utskottet finner att ett fullföl­jande av de riktlinjer som angivits i motionen 1972: 1721 skulle leda tUl önskat resultat och utgöra en stimulans till ökad aktivitet och därmed högre sysselsättning."


 


FiU 1972: 40                                                          109

Bilaga 1

Skatteutskottets förslag till ändring av ikraftträdandebestämmelserna i förslaget till förordning om ändring i förordningen (1971: 50) om sär­skilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Kungl. Maj:ts förslag              Utskottets förslag

Derma förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en­ligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings­samling.

Skattskyldig, som under år 1972 anskaffat inventarier för samman­lagt minst 5 000 kronor, får, trots bestämmelserna i 4 §, åtnjuta sär­skilt investeringsavdrag med tjugo procent av kostnaderna för under perioden den 1 januari—den 31 oktober 1972 anskaffade inventa­rier, även om anskaffningskostna­den för nämnda period icke upp­går till 5 000 kronor.


 


FiU1972: 40


110


Bilaga 2

Skatteutskottets förslag till ändring av 2 § i förslaget till förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten


2 §

Kungl. Maj:ts förslag

Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av byggnadskostnad för arbete, som avses i 1 § första styc­ket och som utföres under perio­den den 1 november 1972—den 31 december 1973. Med byggnads­kostnad förstås enhgt denna för­ordning kostnad för arbete som utförts på byggnad och för mate­rial som fogats in i byggnad un­der denna period.

Har statsbidrag--------

Särskilt investeringsavdrag


Utskottets förslag

SärskUt investeringsavdrag utgör tio procent av byggnadskostnad för arbete, som avses i 1 § första stycket och som utföres under pe­rioden den 1 november 1972—den 3 r december 1973. Med byggnads­kostnad förstås enligt derma för­ordning skattskyldigs kostnad för arbete som utförts av den skatt­skyldige eller för dennes räkning på byggnad och för material som fogats in i byggnad under denna period.

- av bidraget.

för fritidsändamål.


 


FiU1972: 40                                                                        111

Justitieutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972:125 angående konjunkturstimulerande åtgärder.

Till finansutsko t tet

Genom beslut den 9 november 1972 har finansutskottet hemställt att justitieutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder, m.m., såvitt avser Kungl. Maj:ts i propositionen, bilaga 1, framlagda förslag.

Justitieutskottet har icke funnit anledning tUl erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Stockholm den 28 november 1972

På justitieutskottets vägnar ASTRID BERGEGREN

Närvarande: fröken Bergegren (s), herr Dockered (c), fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), fru Hjelm-Wallén (s), herr Måbrink (vpk), fru Bergander (s), herrar Fransson (c), Petersson i Röstånga (fp), Wijk-man (m) och Leuchovius (m).


 


FiU 1972: 40                                                          112

Försvarsutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972:125 angående konjunkturstimulerande åtgärder.

Till finansutskottet

Genom beslut den 9 november 1972 har finansutskottet hemställt att försvarsutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder, m. m., såvitt avser bilaga 2 och bi­laga 8 jämte eventuella följdmotioner.

Med anledning härav får försvarsutskottet anföra följande.

l.Prop. 1972:125 bil. 2

Kungl. Maj:t (försvarsdepartementet) har föreslagit riksdagen att på tilläggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1972/73 under Försvarets fas­tighetsfond anvisa investeringsanslag av sammanlagt 60 860 000 kr. Medlen behövs under innevarande budgetår för att täcka en ökad in­vesteringsverksamhet.

Genom beslut den 30 juni 1972 har Kungl. Maj:t uppdragit åt forti­fikationsförvaltningen att i konjunkturstimulerande syfte tidigarelägga vissa investerings- och iståndsättningsobjekt till ett belopp av högst 75 milj. kr. Enligt föreliggande beräkningar kommer utgifterna att för­dela sig med 14140 000 kr. på iståndsättningsarbeten m. m. och 60 860 000 kr. på byggnadsobjekt under kapitalbudgeten. Iståndsätt-ningsarbetena belastar förslagsanslag, som får överskridas. Utgifterna för den ökade investeringsverksamheten fördelar sig på följande an­slag.

Arméförband: Anskaffning av anläggningar         33 750 000

Marinförband: Anskaffning av anläggningar        10 950 000

Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar  13 560 000
Central och högre regional ledning: Anskaffning av

anläggningar                                               2 000 000
Gemensamma myndigheter m. m.: Anskaffning av

anläggningar                                                    600 000

60 860 000

Utgifterna för de konjunkturstimulerande åtgärderna avses belasta utgiftsramen för det militära försvaret. Meningen är att utfallet av åt-


 


FiU 1972: 40                                                          113

gärderna under budgetåret 1972/73 skall regleras genom att utgiftsra­marna för budgetåren 1973/74 och 1974/75 minskas.

Försvarsutskottet tiUstyrker att medel på tilläggsstat anvisas i enlig­het med Kungl. Maj:ts förslag.

2. Prop. 1972:125 bil. 8

Kungl. Maj:t (handelsdepartementet) har föreslagit riksdagen att till Förrådsanläggningar m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budget­året 1972/73 under Diverse kapitalfonder. Förrådsfonden för ekono­misk försvarsberedskap, anvisa ett investeringsanslag av 1 200 000 kr. Medlen behövs för att under innevarande budgetår utföra förbättrings­åtgärder vid ytterUgare en bergrumsanläggning för oljelagring.

Försvarsutskottet tillstyrker att medel på tilläggsstat anvisas i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.

Stockholm den 28 november 1972

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), fm Eriksson i Stockholm (s), herrar En-skog (fp), Gustavsson i Ängelholm (s), Pettersson i Kvänum (c), ÖhvaU (fp). Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), Gernandt (c). Hedström (s) och Runesson (s).

Särskilt yttrande

beträffande åtgärder inom försvarsdepartementets verksamhetsområde av herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp), Pettersson i Kvänum (c), Öhvall (fp) och Gernandt (c), som an­fört:

Vi anser det vara angeläget att stimulera sysselsättningen genom an­visning av medel eiUigt Kungl. Maj:ts förslag. Enligt vår mening bör emellertid utgiftsramen för det militära försvaret inte belastas med andra utgifter för den ökade investeringsverksamheten än sådana som kan hän­föras till åtgärder vUka eljest skulle ha utförts senast under budgetåret 1974/75.

8    Riksdagen 1972. 5 saml. Nr 40


 


FiU 1972: 40                                                          114

Socialförsäkringsntskottets yttrande  över viss del av propositionen 1972:125 angående konjunkturstimulerande åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 19 november 1972 har finansutskottet hemställt att socialförsäkringsutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125, såvitt avser BUaga 3 Socialdepartementet, punkten 3 ATP-avgiften för år 1973. Vidare har finansutskottet den 25 oktober 1972 beslutat inhämta yttrande från socialförsäkringsutskottet över motionen 1972: 1721 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser yrkandet under punkten A 3 om sänkning av ATP-uttaget fr. o. m. den 1 januari 1973 med två procent­enheter. Slutligen har finansutskottet den 22 november 1972 beslutat in­hämta yttrande över en med anledning av propositionen väckt motion, 1972: 1875, av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt avser yrkandet un­der punkten 1 om avslag på propositionens förslag om oförändrat av­giftsuttag.

Försäkringen för tUläggspension finansieras genom avgifter på inkoms­ter av förvärvsarbete. Avgift för inkomst av anställning erläggs av ar­betsgivaren och avgift för inkomst av annat förvärvsarbete av den försäk­rade själv. I båda fallen utgår avgift med samma procentsats av avgifts­underlaget. Denna fastställs av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt och skall vara så avvägd att avgifterna i förening med andra tUlgängliga medel förslår till bestridande av pensionsutbetalningar, förvaltningskost­nader m. m. och till den fondering som är erforderlig. Avgifterna inflyter till de allmänna pensionsfonderna. Beslut om den procentsats som skall tillämpas under ett kalenderår skall fattas senast ett år dessförinnan.

Avgiftsuttaget för den allmänna tUläggspensioneringen har hittUls be­stämts för tre femårsperioder. Uttaget för de första fem åren 1960—1964 fastställdes efter en skala som började med 3 % för år 1960 och däref­ter steg med 1 % om året till 7 % för år 1964. Uttaget fastställdes där­efter till 7,5 % för år 1965 för att sedan öka med 0,5 % om året till 9,5 % för år 1969. För den nu löpande perioden åren 1970—1974 fast­ställdes genom beslut av 1968 års riksdag avgiftsuttaget till 10 % för år 1970. Detta uttag skulle öka med 0,25 % om året till periodens slut och för år 1974 alltså utgöra 11 %.

I propositionen föreslås som en bland flera sysselsättningsfrämjande åtgärder att ATP-avgiften för år 1973 skall bibehållas på nuvarande nivå, dvs. 10,5 %.


 


FiU 1972: 40                                                          115

I motionen 1972: 1875 har yrkats avslag på propositionen i deima del. Motionärema menar att i propositionen inte redovisats någon bärande motivering för att ändra redan fastställda regler för ATP-uttag under perioden 1970—1974.

I motionen 1972: 1721 har yrkats att ATP-uttaget fr. o. m. den 1 ja­nuari 1973 sänks med två procentenheter till 8,75 %. Motionärerna an­ser ett uttag av angiven storlek fullt tillräckligt för att garantera utfästa pensionsförpliktelser och framhåller att en sådan sänkning — föratsatt att den inte tillåts skapa utrymme för löneökningar — skulle leda till di­rekta lönsamhetsförbättruigar för företagen.

Socialförsäkringsutskottet, som anser sig i första hand ha att ta ställ­ning till propositionen och motionerna från socialpolitiska utgångs­punkter, vill erinra om att i den principproposition (nr 55 tUl 1958 års A-riksdag) som låg till grund för lagstiftningen om tilläggspensionering uttalades, att en betydande fondering var motiverad i pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska skäl. Fondmedlen skulle med beaktande av bortfall av annat sparande medverka till en snabbare ut­byggnad av produktionsapparaten och därmed till en produktionsök­ning. Det framhölls också att pensionsfonden skulle möjliggöra en ut­jämning av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att avgifterna för utgående pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som de måste bli om avsättningarna blev otillräckliga.

Den sålunda redovisade inställningen till fondbUdningen har bekräf­tats av riksdagen i samband med bestämmandet av avgiftsuttag för såväl perioden 1965—1969 som perioden 1970—1974.

Enligt utskottets mening bör man under löpande avgiftsperiod inte utan vägande skäl frångå det beslut angående avgiftsuttagets storlek riks­dagen fattade 1968 och som innebar att avgiftsuttaget för år 1973 skulle utgöra 10,75 % och för år 1974 11 % på avgiftsunderlaget. Med hänsyn tUl att förslaget om oförändrat avgiftsuttag för år 1973 enligt utskottets mening kan vara ägnat att bidra till att det syfte man vill uppnå med pro­positionen tillgodoses har utskottet i nuvarande konjunkturpolitiska läge ansett sig böra biträda propositionen i förevarande del. Utskottet har där­vid särskUt beaktat föreliggande utredningsförslag om att vissa sociala reformer delvis bör finansieras med arbetsgivaravgifter och att förslag om det fortsatta ATP-uttaget kan väntas tUl 1973 års vårriksdag.

Äv det anförda framgår att utskottet inte kan biträda vare sig yrkandet i motionen 1972: 1875 om avslag på propositionens förslag om oföränd­rat avgiftsuttag för år 1973 eller yrkandet i motionen 1972: 1721 om nedsättning av avgiftsuttaget fr. o. m. den 1 januari 1973 med två pro­centenheter.

Med hänvisning tUl det anförda får socialförsäkringsutskottet för sin del tillstyrka bifall till förslaget i propositionen 1972: 125 om att ATP-uttaget för år 1973 skall utgöra 10,5 % och avstyrka bifall till motioner-


 


FiU1972: 40                                                           116

na 1972: 1721 och 1972: 1875 i vad de hänvisats tUl utskottet för ytt­rande.

En teknisk granskning av de i propositionen föreslagna ändringarna av lagen (1962: 381) om allmän försäkruig och lagen (1968: 243) om pro­centsatsen för uttag av avgift under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension har inte gett anledning tUl erinran.

Stockholm den 22 november 1972

På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Jons­son i Mora (fp), fröken Sandell (s), herrar Ringaby (m), Karlsson i Ron­neby (s), Magnusson i Nennesholm* (c), Persson i Stockholm (s), Mun-debo* (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö (m), Olsson i Stockholm (vpk) och Signell (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Avvikande meningar

1. av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m), som ansett

att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med "Social­försäkringsutskottet, som" och slutar på s. 3 med "tiU erinran." bort ha följande lydelse:

Socialförsäkringsutskottet delar motionäremas uppfattning att syssel­sättningsläget och den mycket svaga produktionsökningen är oroande och att det krävs kraftåtgärder för att häva den ekonomiska stagnation som nu råder.

En sänkning av ATP-avgiften med två procentenheter till 8,75 % för 1973, som föreslås i motionen, skulle vara en kraftigt sysselsättnings­främjande åtgärd, då den innebär att näringslivet utan ökade kostnader skulle kunna nyanstäUa omkring 50 000 helårsarbetande.

ATP-avgifterna uppgick tUl 7 101,2 milj. kr. från och med den 1 ja­nuari till den 1 november 1972, vUket är över 1 000 milj. kr. mer än mot­svarande tid i fjol. Detta avgiftsbelopp kimde i sin helhet tUlföras ATP-fonden, som nu uppgår tUl 54 561,2 mUj. kr. En sänkning av ATP-avgif­ten med två procentenheter skulle bara innebära en något långsammare ökningstakt av fondtUlväxten.

Utskottet vUl även betona att gmndförutsättningen för att ATP-syste-mets förpliktelser skall kunna infrias är att Sverige har ett konkurrens­kraftigt näringsliv med hög sysselsättning.


 


FiU1972: 40                                                           117

Av det anförda framgår att utskottet anser sig böra biträda yrkandet i motionen 1972: 1721 att det av 1968 års rUcsdag beslutade avgiftsutta­get för år 1973 nedsätts med två procentenheter till 8,75 %. Utskottets ställningstagande, som innebär att utskottet avstyrker bifall tUl motionen 1972: 1875, i vad den hänvisats till utskottet, föranleder ändring av för­slaget till ändring i lagen (1968: 243) om procentsatsen för uttag av av­gift under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension. Utskot­tet tillstyrker alltså att sistnämnda förslag — med bifall tiU motionen 1972: 1721 i berörda del — erhåller följande såsom motionärernas för­slag betecknade lydelse.

Kungl. Maj:ts förslag             Motionärernas förslag

Härigenom förordnas, med änd- Härigenom förordnas, med änd­
ring av vad som föreskrivits i lagen
  ring av vad som föreskrivits i la-
(1968: 243) om procentsatsen för
   gen (1968: 243) om procentsatsen
uttag av avgift under åren 1970—
   för uttag av avgift under åren
1974 till försäkringen för tilläggs-
    1970—1974 till försäkringen för
pension, att den i 19 kap. 5 § lagen
tilläggspension, att den i 19 kap.
(1962: 381) om allmän försäkring
    5 § lagen (1962: 381) om allmän
nämnda procentsatsen för uttag av
försäkring nämnda procentsatsen
avgift tUl försäkringen för tilläggs-
   för uttag av avgift tUl försäkring­
pension skall för år 1973 utgöra
      en för tUläggspension skall för år
tio och en halv procent.
        1973 utgöra åtta och tre fjärde­
dels procent.

2. av herr Olsson i Stockholm (vpk), som anfört följande:

Förslaget i propositionen att ATP-avgiften för år 1973 skall bibehål­las på 1972 års nivå innebär en sänkning i förhållande till den plan för ATP-avgiftens uttagande som riksdagen tidigare fastställt. I propositio­nen redovisas inte några försäkringsmatematiska beräkningar som visar att det skulle vara acceptabelt från försäkringstekniska utgångspunkter att minska avgiftsuttaget. Tidigare riksdagar har med skärpa avvisat krav om sänkning av avgiftsuttaget och understrukit att försäkringsta­garna måste ha fullgoda garantier för att fondema är tillräckligt stora för att trygga pensionssystemet. Den målsättningen synes man ha från­gått i propositionen. I stället framhålls att åtgärden skulle vara syssel­sättningsfrämjande och att en höjning av avgiftsuttaget bör anstå i av­vaktan på att man tar ställning till föreliggande utredningsförslag om arbetsgivarfinansiering av vissa sociala reformer och till den långsik­tiga utvecklingen av ATP-avgiften. Uttalandet att man bör avvakta vissa utredningsförslag skulle med förlängning av perspektivet innebära att kommande sociala reformer, där arbetsgivama skall bidra tUl finansie­ringen, för med sig motsvarande minskning av ATP-avgiften och där­med försvagning av AP-fondema. En sådan politik innebär att nödvän-


 


FiU1972: 40                                                                         118

diga sociala reformer genomförs på de ATP-berättigades bekostnad och bör därför avvisas av riksdagen. Ställning till den långsiktiga utveckling­en av ATP-avgiften har riksdagen tagit redan 1968 för tiden t. o. m. 1974, och någon risktagning med utlovade förmåner kan inte accepteras.

Propositionsförslaget är en av de gåvor tUl företagen som regeringen föreslår i vad man kallar sysselsättningsfrämjande syfte. Detta visar att regeringen godtagit de borgerliga partiernas inställning att vägen ur den ekonomiska krisen är att höja företagens vinster.

Den av riksdagen tidigare faststäUda planen för ATP-uttaget bör full­följas. En ökad sysselsättning kan säkras genom att fondmedlen investe­ras i samhällsägda basindustrier som placeras främst i sysselsättnings­svaga orter. Därmed undviker man att utsätta pensionsfonderna för de påfrestningar — till men för försäkringstagarna — som kan bli följden om propositionen antas.

Jag anser således att socialförsäkringsutskottet bort avstyrka bifall till propositionen 1972: 125, i vad den hänvisats till utskottet.


 


FiU 1972: 40                                                           119

Socialutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972:125 angående konjunkturstimulerande åtgärder jämte motion.

Till finansutskottet

Genom beslut den 25 oktober 1972 har finansutskottet hemställt att socialutskottet skyndsamt avger yttrande över motionen 1972: 1722 av herr Fälldm m. fl. (c) om sysselsättningsstimulerande åtgärder, såvitt avser hemställan om stöd tUl åtgärder för bättre arbetsmiljö inom in­dustrin (punkt 4 i hemställan). Vidare har finansutskottet — genom beslut den 9 november 1972 — hemställt om socialutskottets yttrande över propositionen 1972: 125 angående utgifter på tUläggsstat I till riks­staten för budgetåret 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgär­der, m. m., såvitt avser Bilaga 3 Socialdepartementet, med undantag för punkten 3.

Med anledning härav får utskottet anföra följande.

Statsbidrag till vatten och luftvårdande åtgärder inom industrin ut­går för närvarande från reservationsanslaget Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. Riksdagen har för innevarande budgetår på hemställan av jordbruksutskottet i betänkande JoU 1972: 34 anvi­sat medel under anslaget. I propositionen 1972: 125 föreslås en förstärk­ning av stödet till miljövårdande åtgärder för att ytterligare stimulera industrins investeringar och därigenom öka sysselsättningen. För tiden den 1 september 1972—den 30 april 1973 föreslås det statliga bidraget bli höjt från högst 25 % till högst 50 % av kostnaden.

I motionen 1972: 1722, som väcktes innan propositionen avlänmats till riksdagen, yrkas att riksdagen skall besluta medge att stöd till åtgär­der för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar får utgå ur ovannämnda anslag enligt samma grunder som i övrigt gäller för detta, samt att riksdagen skall hemställa hos Kungl. Maj:t om utfärdande av erforderliga tillämp­ningsföreskrifter. I anslutning härtill bör nämnas följande. I anledning av propositionen har väckts bl. a. motionen 1972: 1873 av herr Fälldin m. fl. I motionen framställs ett yrkande om att de medel tUl Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m., som äskas i propositio­nen, skall få tas i anspråk även för sådana åtgärder för bättre arbets­miljöer som avses i motionen 1972: 1722. Finansutskottet har hemstäUt om jordbruksutskottets yttrande över propositionen och motionen 1972: 1873 i nämnda delar.


 


FiU1972: 40                                                           120

Socialutskottet har flera gånger under åren 1971 och 1972 och senast i betänkandet 1972: 9 behandlat motionsyrkanden om utredning eller åtgärder för att ekonomiskt stimulera industrin tiU arbetsmiljöinsatser. Yrkandena har avstyrkts under hänvisning tUl arbetsmUjöutredningens arbete. Utskottet har inte funnit anlednuig tUl ändrat ställningstagande i denna fråga. Utskottet avstyrker därför att statsbidrag beviljas till stöd för sådana åtgärder som avses i niotionen 1972: 1722 i här aktuell del. Ställningstagandet innebär att utskottet inte går in på frågan om dispositionen av medel, vUka anvisats av riksdagen på hemställan av jordbraksutskottet.

I BUaga 3 till propositionen föreslås, såvitt bUagan remitterats tUl socialutskottet, att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budget­året 1972/73 anvisar dels till Lån till anordnande av barnstugor ett inves­teringsanslag av 10 000 000 kr., dels till Lån till nybyggnader vid er­kända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. ett investeringsanslag av 3 000 000 kr. Utskottet tillstyrker de föreslagna medelsanvisning-ama.

Stockholm den 22 november 1972

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp). Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s), herr Larsson i Öskevik (c), fru Sigurdsen (s), herrar Hyllän­der (fp), Johnsson i Blentarp (s). Andreasson (c). Nordberg (s). Åker­lind (m) och fra Marklund (vpk).

Avvikande mening

av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m), Lars­son i Öskevik (c). Hylländer (fp), Andreasson (c) och Åkerlind (m), som ansett att den del av utskottets yttrande på denna sida som börjar med "Socialutskottet har" och slutar med "av jordbraksutskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara motiverat att man genom ekonomiska sti­mulansåtgärder snabbt söker få tUl stånd investeringar för förbättring av arbetsmiljön. Detta bör i första hand ske genom att statsbidrag tills vidare får utgå till sådana investeringar efter motsvarande grunder som gäller för bidrag tUl vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin. Då det gäller frågan huravida det är lämpligt att på längre sikt genom statsbidrag eller på annat sätt ekonomiskt stimulera industrin till arbets-


 


FiU 1972: 40                                                          121

miljöinvestermgar får utskottet framhålla att denna fråga bör prövas vid det fortsatta utredningsarbetet på arbetsmiljöområdet. I enlighet med utskottets ställningstagande tUlstyrker utskottet att statsbidrag beviljas till stöd för sådana åtgärder som avses i motionen 1972: 1722 i här aktuell del. Frågan om medelsanvisning bör tas upp vid behandlingen av propositionen 1972: 125 och motionen 1972: 1873 i motsvarande delar.


 


FiU1972: 40                                                           122

Kulturutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972: 125 angående konjunkturstimulerande åtgärder.

Till finansutskottet

Genom beslut den 9 november 1972 har finansutskottet hemställt att kulturutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125 angående utgifter på tUläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder, m. m., bUaga 6, punkten 2.

Kulturutskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Stockholm den 22 november 1972

På kulturutskottets vägnar LENNART MATTSSON

Närvarande: herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c). Björk i Göteborg (s), Larsson i Vänersborg (s), Källstad (fp), fru Sundström (s), herr Nilsson i Agnas (m), fru Berglund (s), fru Fraenkel (fp), herrar Leander (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), Green (s), fru Mogård (m), fru Ryding (vpk), herr Norrby i Gunnarskog (c) och fru Johansson (s).


 


FiU 1972: 40                                                           123

Utbildningsutskottets   yttrande   över   vissa   delar   av   propositionen 1972:125 angående konjunkturstimulerande åtgärder jämte motion.

TiU finansutskottet

Genom beslut den 9 och den 22 november 1972 har finansutskottet hemställt att utbildningsutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budget­året 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder, m. m., bilaga 6 punkterna 1 och 3 jämte motionen 1972: 1878.

1. Inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m.m. I riks­
staten för innevarande budgetår är under derma anslagsrubrik uppfört ett
reservationsanslag av 72 milj. kr. (prop. 1972: 28, UbU 1972: 13, rskr
1972: 130).

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 125 (bUaga 6 punkten 1) före­slagit riksdagen att godkänna vad föredragande statsrådet förordat an­gående bestridande av utgifterna för viss inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m.

Kungl. Maj:t uppdrog den 28 januari 1972 åt byggnadsstyrelsen att projektera nya lokaler på södra lasarettsområdet i Lund för icke-labo-rativa institutioner och förvaltningen vid universitetet samt för social­högskolan. Som ett led i åtgärdema att stimulera sysselsättningen inom byggnadssektorn har byggnadsstyrelsen fått i uppdrag att till vintermå­naderna 1972—1973 tidigarelägga arbeten med ombyggnad av äldre byggnader på området. För att inredning skall kunna anskaffas till det tidigarelagda objektet föreslås att ifrågavarande i investeringsplanen upptagen kostnadsram räknas upp till 2,1 milj. kr. samt att de ökade utgifterna får bestridas av tillgängliga medel under förevarande anslag.

Utbildningsutskottet har inte funnit anledning tUl erinran mot Kungl. Maj :ts förslag.

2. Byggnadsarbeten vid universiteten m. m. I riksstaten för innevarande
budgetår är under denna anslagsmbrik uppfört ett investeringsanslag av
180 milj. kr. (prop. 1972: 28, UbU 1972: 13, rskr 1972: 130).

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 125 (bilaga 6 punkten 3) före­slagit riksdagen att godkänna vad föredragande statsrådet förordat an­gående bestridande av utgifterna för vissa byggnadsarbeten vid universi­teten m. m. Förslaget avser nybyggnad för institutionerna för hygien


 


FiU 1972: 40                                                                        124

och för naturvetenskaplig mikrobiologi i Lund samt för matsal m. m. inom medicinarområdet i Göteborg. För att dessa byggnadsarbeten skall kunna påbörjas bör enligt förslaget i gällande investeringsplan föras upp för nybyggnaden i Lund en kostnadsram av 10 600 000 kr. och för ny­byggnaden i Göteborg en kostnadsram av 10 950 000 kr., allt enligt pris­läget den 1 april 1972. Vidare förordas att de ökade utgifter som hänger samman med de två objekten får bestridas av tillgängliga medel under förevarande anslag.

I motionen 1972: 1878 av herr Larsson i Umeå (fp) har framställts yrkande om beslut om nybyggnad för lärarhögskolan i Umeå m. m.

Byggnadsstyrelsen redovisade den 23 november 1970 byggnadspro­gram för nybyggnad för lärarhögskolan m. m i Umeå och för ett be­teendevetenskapligt centrum där. Kungl. Maj:t uppdrog den 7 maj 1971 åt byggnadsstyrelsen att projektera nybyggnad för lärarhögskolan m. m. t. o. m. förslagshandlingar samt att därefter underställa ärendet Ktmgl. Maj:ts förnyade prövning. Enligt beslutet skulle de närmaste utbygg­nadsetapperna inom universitetsområdet inte omfatta nybyggnad för be­teendevetenskapligt centram. Sedermera har byggnadsstyrelsen genom skrivelse den 18 juli 1972 för prövning underställt Kungl. Maj:t kom­pletterande förslagshandlingar och därvid hemställt bl. a. om uppdrag att inom en kostnadsram av 35 milj. kr. utföra nybyggnaden för lärar­högskolan.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t anfört och föreslagit i fråga om nybyggnader i Lund och Göteborg.

Vad därefter beträffar motionen 1972: 1878 har skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 april 1972 redovisat vissa beräkningar av intagningen till lärarutbildning under de närmaste fem åren. I skri­velsen presenteras tre skilda alternativ för intagning till mellanstadielä-rariinjen och lågstadielärarlinjen. Utskottet har inhämtat att frågan om dimensioneringen av lärarutbildningen f. n. övervägs inom utbildningsde­partementet i det nu pågående budgetarbetet och att förslag i ämnet torde komma att redovisas för nästa års riksdag. Med hänsyn härtill an­ser utskottet att riksdagen inte nu bör ta ställning till frågan om nybygg­nad för lärarhögskolan i Umeå, varför utskottet för sin del avstyrker bifaU tUl motionen 1972: 1878.

Stockholm den 22 november 1972

På utbildningsutskottets vägnar STIG ALEMYR


 


FiU1972: 40                                                           125

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i Staffanstorp (c), Mårtensson (s). Richardson (fp), Jönsson i Ärlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund i Hämösand (s), Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), Johansson i Skärstad (c), fru Dahl (s), herrar Berndtson i Linköping (vpk). Sundgren (s) och Stålhammar (fp).

Särskilt yttrande

beträffande nybyggnad för lärarhögskolan i Umeå av herrar Richard­son (fp) och Stålhammar (fp):

Lärarhögskolans i Umeå behov av bättre lokaler är på skilda sätt do­kumenterat. Då en mindre revidering av programhandlingama even­tuellt kan bli erforderlig har vi ansett att det slutliga ställningstagandet till nybyggnadsobjektet bör anstå. Huruvida objektet från sysselsättnings­synpunkt är så angeläget att det ändå bör påbörjas första halvåret 1973 måste bedömas i ett vidare sammanhang.


 


FiU 1972: 40                                                          126

Trafikutskottets yttrande

Till finansutskottet

Genom beslut den 25 oktober 1972 har finansutskottet hemställt att trafikutskottet avger yttrande över motionen 1972: 1721 av herr Boh­man m. fl. (m) såvitt avser yrkandet att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åt­gärder för att möjliggöra byggandet av speciella trafikleder genom en­skilda entreprenörer och finansierade med avgifter samt motionen 1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp) såvitt avser yrkandena att riksdagen be­slutar att på tilläggsstat anslå erforderliga medel för drift av statliga, kommunala och enskUda vägar och att riksdagen hos Kungl. Maj:t be­gär att de av statens järnvägar planerade investeringarna prövas med förtur för att så långt möjligt tidigarelägga igångsättningen.

Finansutskottet har vidare — genom beslut den 9 november 1972 — hemställt om trafikutskottets yttrande över propositionen 1972: 125, bil. 4 jämte eventuella motioner.

Med anledning härav får trafikutskottet anföra följande.

Vad först beträffar yrkandet i motionen 1972: 1721 vill utskottet framhålla att förslag om avgiftsfinaitsierade trafikleder under en lång rad av år prövats och avvisats av riksdagen. Så skedde senast under riks­dagens vårsession (TU 1972: 1, s. 16—17, rskr 1972: 64). Under hän­visning till vad utskottet därvid anförde avstyrks även det nu aktuella motionsyrkandet.

Beträffande yrkandet i motionen 1972: 1723 om ytterligare anslags­medel för drift av statliga, kommunala och enskilda vägar kan utskottet i och för sig vitsorda behovet av ytterligare anslagsmedel för dessa än­damål. I bilaga 9 till propositionen 1972: 125 har emeUertid Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att på tilläggsstat I till riksstaten för budget­året 1972/73 anvisa dels till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbets­lösa ett reservationsanslag av 645 000 000 kr., varav förslagsvis 225 000 000 kr. att avräknas mot automobUskattemedlen, dels till Sär­skilda åtgärder för arbetsanpassning ett reservationsanslag av 320 000 000 kr., varav förslagsvis 75 000 000 kr. att avräknas mot auto­mobilskattemedlen. Ett bifall tiU Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar synes också innebära ett tillgodoseende av syftet med motionäremas yrkande.

I anledning av den i sistnämnda motion upptagna frågan om pröv­ning med förtur av de i SJ:s petita redovisade investeringsobjekten må framhållas att den beredning härav som naturligen måste ske f. n. på­går inom Kungl. Maj:ts kansli. Vidare må erinras om den anslagsteknik som tillämpas bl. a. på detta område och som innebär att på resp. kol-keltivanslag utöver ramen en marginal om ca 10 procent beräknas just


 


FiU1972: 40                                                           127

för att möjliggöra en av främst konjunkturmässiga skäl påkallad höj­ning av medelsförbmkningen under löpande budgetår.

Under hänvisning till det anförda och då utskottet även eljest förut­sätter att investeringsplaneringen inom SJ är sådan att i mån av syssel­sättningsbehov tidigareläggning av arbeten i tUlräcklig omfattning kan ske synes motionsyrkandet inte böra påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I bilaga 4 tUl propositionen 1972: 125 föreslås att riksdagen på till-läggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1972/73 dels till Posthus m. m. anvisar ett investeringsanslag av 3 000 000 kr., dels till Byggnadsarbeten för meteorologiska observationsstationer m. m. ett investeringsanslag av 400 000 kr. De sålunda föreslagna medelsanvisningarna tillstyrks av ut­skottet.

Stockholm den 22 november 1972

På trafikutskottets vägnar SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s). Dahlgren (c), Lindahl (s), Lothigius (m), Hjorth (s), Persson i Heden (c). Hugos­son (s), Sellgren (fp), Rosqvist (s), Håkansson (c), Lindberg (s). Clark­son (m), Magnusson i Kristinehamn (vpk) och Karlsson i Malung (s).

Avvikande meningar

1. beträffande avgiftsfinansierade trafikleder av herrar Lothigius (m) och Clarkson (m) som ansett att den del av utskottets yttrande på s. 1 som börjar med "Vad först" och slutar med "aktuella motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

"Avgiftsfinansierade trafikleder byggda av enskilda företag skulle kunna ge en betydande sysselsättningsstimulans utan att fördenskull an­stränga statskassan. Byggande av sådana leder bidrar till en förbättrad transportkapacitet, minskad arbetslöshet och ökad effektivitet inom hela samhällsekonomin, vilket i sin tur tillför såväl kommuner som staten ökade inkomster. Samtidigt minskar kostnaderna för arbetsmarknads­politiken. Ett system med avgiftsfinansiering efter de principer som lig­ger tUl grund för motionärernas yrkanden skulle stimulera enskUda före­tag eller konsortier att genom utnyttjande av svensk eUer utländsk kapi­talmarknad igångsätta arbeten av denna karaktär. Även om införandet av det system varom här är fråga bör ses ur ett mera långsiktigt perspek­tiv kommer sålunda ett omedelbart beslut härom att ge berörda företag möjligheter att behålla den arbetskraft som nu finns tillgänglig och an­nars skulle friställas. Åtgärder i det av motionärerna angivna syftet bör därför vidtas."


 


FiU 1972: 40                                                          128

2. beträffande ytterligare anslagsmedel för drift av statliga, kommu­nala och enskilda vägar samt prövning med förtur om SJ:s investerings­objekt av herrar Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c) och Clarkson (m) som ansett att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med "Be­träffande yrkandet" och på s. 2 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:

"Beträffande berörda yrkanden i motionen 1972: 1723 vUl utskottet understryka att ytterligare medel till underhåll av vägnätet är ytterst angelägna. Det nuvarande tUlståndet med en fortgående kapitalförstö­ring på gmnd av otillräckligt underhåll av vägarna borde ha lett till att den verksamheten starkare expanderat för att öka sysselsättningstillfäl­lena. Inte minst eftersläpningen av uppmstningen av enskilda vägar hade bort föranleda ökade anslag. Inför den stundande vintern med befarad fortsatt hög arbetslöshet är det viktigt att ytterligare medel tilldelas väg­sektorn för att därigenom skapa fler arbeten.

Detsamma gäller järnvägstrafiken. Den långa rad av angelägna in­vesteringsprojekt som SJ redovisar i sina petita bör prövas med förtur inom departementet för att så långt möjligt tidigarelägga igångsättning­en. Det gäller såväl om- och nybyggnad av jämvägslinjer som diverse husbyggnader och säkerhetsanordningar utefter järnvägarna etc.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet motionärernas yr­kanden böra tUlstyrkas."

Särskilt yttrande

beträffande avgiftsfinansierade trafikleder av herrar Gustafson i Göte­borg (fp) och SeUgren (fp) som anfört:

"Som framgår av betänkandet TU 1972: 1 anser vi att man försöksvis bör kunna pröva avgiftsfinansiering av större broar och sammanhäng­ande motorvägssträckor. Vi avser också att i lämpligt sammanhang på nytt aktualisera denna fråga."


 


FiU1972: 40                                                           129

Jordbruksutskottets yttrande över vissa delar av propositionen 1972:125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budget­året 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder m. m. jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 9 och 22 november 1972 har finansutskottet hem­ställt att jordbruksutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125 angående utgifter på tUläggsstat I tiU riksstaten för budgetåret 1972/73 avseende konjunkturstimulerande åtgärder, m. m., bUaga 7, jämte mo­tionerna 1972: 1873, 1972: 1875 mom. 4 och 1972: 1877. Med anled­ning härav får jordbruksutskottet anföra följande.

Förslagen i propositionen 1972: 125, bilaga 7, avser bl, a. uppförande i inredningsplanen för jordbrukets högskolor av en delram av 500 000 kr. för inredning av vissa byggnadsobjekt som tidigarelagts av sysselsätt­ningsskäl. För vissa tidigarelagda byggnadsobjekt föreslås vidare att kost­nadsramar om tUlsammans 1 810 000 kr. förs upp i innevarande budget­års investeringsplan för ifrågavarande högskolor. Samtidigt hemställs om att på tilläggsstat I anvisas ett investeringsanslag av 2 milj. kr. för nyss-nänmda objekt.

Jordbruksutskottet har inte funnit anledning till erinran mot nu an­givna förslag. Inte heller har utskottet något att invända mot vad i pro­positionen förordats rörande tUlfälligt höjda statsbidrag till kormnunala avloppsreningsverk m. m.

Vad härefter gäller i propositionen framlagt förslag om tUlfälligt höjda statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin innefattande bl. a. en medelsanvisning för ändamålet av 100 milj. kr. får utskottet fram­hålla, att förslaget motsvarar från mUjövårdssynpunkt angelägna önske­mål. Utskottet vUl därför för sin del förorda att detsamma godtas av riksdagen. Detta innebär bl. a. att utskottet ej biträder i motionen 1972: 1875 under punkten 4 framfört avslagsyrkande avseende propositionen 1972: 125 i förevarande del.

I motionen 1972: 1873 föreslås att medel under anslaget Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin får tas i anspråk tUl åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, ma-

9   Riksdagen 1972. 5 saml. Nr 40


FiU 1972: 40                                                          130

skiner och andra arbetsanordningar efter samma grunder som i övrigt gäller för nämnda anslag. I anledning härav vill utskottet erinra om att denna fråga i sak ligger inom socialutskottets ämnesområde. Socialut­skottet har i sitt yttrande den 22 november 1972 till finansutskottet (SoU 1972: 1 y) i anledning av ett yrkande i den vid höstsessionens början väckta motionen 1972: 1722 under hänvisning till arbetsmiljö­utredningens arbete avstyrkt att statsbidrag beviljas till stöd för åtgärder i syfte att ekonomiskt stimulera industrin tUl arbetsmiljöinsatser. Jord­bruksutskottet finner mot bakgrund av det anförda och utifrån de syn­punkter utskottet har att anlägga motionen 1972: 1873 inte böra föran­leda någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1972: 1877 erinras om att jordbruket fr. o. m. inneva­rande budgetår fått i princip samma bidragsmöjligheter som industrin när det gäUer mUjövårdande åtgärder. Statsbidraget, som också gäller in­vesteringar inom trädgårdsnäringen, utgår med högst 25 procent av god­känd kostnad. Medel för ifrågavarande ändamål utgår från anslagen till bidrag tUl jordbrakets rationalisering, m. m. resp. bidrag till trädgårds­näringens rationalisering m. m. I motionen påtalas att i propositionen 1972: 125 framlagt förslag om tUlfällig höjning av bidraget till miljö­vårdande åtgärder endast avser industrin. Enligt motionärernas mening finns det inga sakliga skäl att i förevarande avseende upprätthålla någon skillnad mellan industrin och jordbruket. Motionen utmynnar därför i en hemställan om en tillfällig förhöjning av bidraget tUl miljövårdande åt­gärder inom jordbruket upp till 50 procent av kostnaden för investering­ar, som påbörjats och till huvudsaklig del färdigställs under tiden den 1 september 1972—den 30 aprU 1973. Utskottet vill i anledning härav erinra om att utskottet föregående år när det gällde motsvarande an­slagsanvisning till mUjövårdande åtgärder i sysselsättningssyfte fann att bidragsgivningen borde koncentreras till industrisektorn (JoU 1971: 1 y). Finansutskottet delade denna uppfattnmg som jämväl biträddes av riks­dagen. Utskottet finner ingen anledning för riksdagen att i dagens läge frångå sagda ståndpunkt. Motionen 1972:1877 avstyrks därför.

Stockholm den 28 november 1972

På jordbmksutskottets vägnar NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i Skänninge (s), Antby (fp), Johanson i Västervik (s). Hedström (s), Jo­nasson (c), Magnusson i Grebbestad (s). Augustsson (s), Larsson i Borr­by (c), fra Lmdberg (s), herrar Krönmark (m). Takman (vpk), Bemdts-son i Bokenäs (fp) och Leuchovius (m).


 


FiU 1972: 40                                                          131

Avvikande meningar

1.   av herr Takman (vpk) som anser att utskottet bort med bifall till motionen 1972: 1875, yrkande 4, avstyrka i propositionen framlagda för­slag om bidrag tiU mUjövårdande åtgärder inom industrin m. m.

2.   av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c). Krönmark (m), Bemdtsson i Bokenäs (fp) och Leuchovius (m) som anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 1 med "I motionen" och slutar på s. 2 med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

"I motionen-------- (hka med utskottet)----- socialutskottets

ämnesområde. Socialutskottet har i sitt yttrande den 22 november 1972 till finansutskottet (SoU 1972: 1 y) i anledning av ett yrkande i motio­nen 1972: 1722 avstyrkt att statsbidrag beviljas till stöd för åtgärder i syfte att ekonomiskt stimulera industrin till arbetsmiljöinsatser. En be­tydande minoritet inom socialutskottet anser dock att det är motiverat att man genom ekonomiska stimulansåtgärder snabbt söker få tUl stånd investeringar för förbättring av arbetsmiljön. Detta avses i första hand böra ske genom att statsbidrag t. v. får utgå tiU sådana investeringar efter motsvarande grunder som gäller till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin. Jordbraksutskottet vill i förevarande samman­hang för sin del uttala att det från anslagstekniska synpunkter inte synes finnas något att invända mot den i motionen 1972: 1873 förordade komplettermgen av bidragsändamålen.

I motionen 1972: 1877 erinras om att jordbruket fr. o. m. inne­varande budgetår fått i princip samma bidragsmöjligheter som industrin när det gäller mUjövårdande åtgärder. Statsbidraget, som också gäller in­vesteringar inom trädgårdsnäringen, utgår med högst 25 procent av god­känd kostnad. Medel för ifrågavarande ändamål utgår från anslagen till bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. resp. bidrag till trädgårdsnä­ringens rationalisering m. m. I motionen påtalas att i propositionen 1972: 125 framlagt förslag om tillfällig höjning av bidraget till mUjövårdande åtgärder endast avser industrin. Enligt motionäremas mening finns det inga sakliga skäl att i förevarande avseende upprätthålla någon skillnad mellan industrin och jordbruket. Motionen utmynnar därför i en hem­ställan om en tillfällig förhöjning av bidraget till miljövårdande åtgär­der inom jordbruket upp till 50 procent av kostnaden för investeringar, som påbörjats och till huvudsaklig del färdigställs under tiden den 1 sep­tember 1972—den 30 april 1973. Enligt utskottets mening kan övervä­gande skäl anföras för angivna ståndpunkt. Sysselsättningseffekten av miljövårdande  investeringar  inom  jordbruket  och  trädgårdsnäringen

9t    Riksdagen 1972. 5 saml. Nr 40


 


FiU 1972: 40                                                          132

torde sålunda vara ungefär densamma som av investeringar inom in­dustrin. Utskottet tillstyrker i enlighet härmed yrkandet i motionen 1972: 1877."


 


FiU 1972: 40                                                          133

Näringsutskottets yttrande över motioner om konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Till finansutskottet

Genom beslut den 25 oktober och den 22 november 1972 har finans­utskottet hemställt om yttrande av näringsutskottet över motionen 1972: 1710 punkten 1 samt motionema 1972: 1874 och 1972:1880.

Med anledning härav får näringsutskottet anföra följande.

Projektering av statliga basindustrier

I motionen 1972: 1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, så­vitt nu är i fråga, att riksdagen skall uttala sig för skyndsam projektering av statliga basindustrier, finansierade med medel ur allmänna pensions­fonden och med ett avgörande inflytande för de anställda.

Motionsyrkanden med liknande innebörd har på senare tid årligen be­handlats av riksdagen. Senast skedde detta i maj i är. Utskottet hänvisar till sUt då avgivna betänkande 1972: 36, vari bl. a. redogörs för tidigare behandling av motioner i ämnet. Vid föregående tillfällen har utskottet erinrat om det åt 1968 års kapitalmarknadsutredning givna uppdraget att göra en översyn av reglerna för allmänna pensionsfondens förvaltning och därvid bl. a. pröva de skäl som kan tala för ett mera direkt — enligt nu gällande regler icke tillåtet — engagemang i näringslivet från fondens sida. Utredningen har nyligen avgivit betänkandet (SOU 1972: 63) Nä­ringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden, vari föreslås att fondens medel i viss utsträckning skall få placeras i ak­tier och konvertibla skuldebrev.

Utskottet har vid sina ställningstaganden hösten 1971 och våren 1972 till här avsedda motionsyrkanden erinrat om ett av riksdagen godkänt uttalande av bankoutskottet 1968 (BaU 1968: 64), vari detta utskott un­derströk "önskemålet att ökad uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att genom ytterUgare satsning på statliga företag tillgodose kravet på ett växande antal arbetstillfällen i Norrland" och anförde att ytterligare åtgärder på den statliga företagsamhetens område kunde tänkas vara motiverade från samhällsekonomisk utgångspunkt. Under hänvisning tUl att detta principuttalande alltjämt ägde gUtighet har näringsutskottet (NU 1971: 1 y, 1972: 36) avstyrkt förslag om nya uttalanden i ämnet från riksdagens sida. I sammanhanget har utskottet framhållit att en om-


 


FiU 1972: 40                                                          134

fattande utbyggnad av den statliga företagsamheten uppenbarligen måste vara en långsiktig process och grundas på ingående planering samt att frågor om kapitalinvesteringar i statliga företag torde böra prövas inom ram.en för en totalbedömning av statens ekonomiska resurser. Vänster­partiet kommunistemas representant i utskottet har reserverat sig tUl för­mån för tillstyrkande av motionema. Riksdagen har avslagit dessa.

En utbyggnad av den statliga företagssektorn enligt motionäremas förslag måste — som utskottet i tidigare sammanhang betonat — vara en långsiktig process och gmndas på ingående planering. Någon metod för sådan konjunkturstimulans på kort sikt som de aktuella övervägan­dena gäller kan inte sägas ha anvisats genom motionsyrkandet. Vid sitt nyss åberopade ställningstagande tidigare i år underströk utskottet att berörda instanser kan förutsättas utan ytterligare påpekande från riks­dagens sida beakta möjligheterna att åstadkomma ett ökat antal arbets­tillfällen genom satsning på statliga företag. Frågan om utsträckning av allmänna pensionsfondens placeringsrätt till att även omfatta aktier torde komma att få prövas av 1973 års riksdag på grandval av en proposition. Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Främjande av teknisk utveckling

I motionen 1972: 1874 av herr Gernandt (c) hemställs att riksdagen i syfte att snarast komma till rätta med den besvärliga konjunktursitua­tionen skall vid behandlingen av propositionen 1972: 125 uttala sig för

1.    regionala åtgärder av typen "innovationscentra",

2.    [tillgodoseende av] behovet av för småföretagare lättillgängliga snabba och prisbilliga utprovningsresurser såsom befintliga anstalter och institutioner,

3.    inrättandet av en idébank (eller [institution med] annan lämplig be­nämning) i avsikt att snabbt och effektivt kunna återfinna och hantera tekniska idéer och projekt till nytta för svenskt näringsliv,

4.    inrättandet av en effektiv dokumentationscentral för patentfrågor och [frågor i] övrig[t av] teknisk och vetenskaplig art i nära anknytning till patent- och registreringsverket, samt

5.    ytterligare utökande av den planerade utiandsrepresentationen med tekniskt inriktad personal av hög kapacitet för att i uppsökande syfte undersöka vad svenskt näringsliv kan producera och leverera till aktuella marknader.

Motionären berör först den av honom i början av året väckta motio­nen 1972: 1316, vari hemställs att riksdagen skaU hos Kungl. Maj:t an­hålla om skyndsam utredning om möjligheterna att bättre utnyttja krea­tiva personer som en påtaglig produktionsfaktor. Denna motion be­handlas i utskottets betänkande 1972: 52, som i dagarna avlämnas till kammaren.

Motionärens förslag avser åtgärder som kan genomföras först efter


 


FiU 1972: 40                                                           135

visst utredningsarbete och som knappast kan få påtagliga verkningar på kort sikt. Till en del har samma förslag framförts i en tidigare motion, som riksdagen inom få dagar skall ta stäUning till; en fömyad prövning efter ytterligare någon veckas förlopp synes omotiverad. Härutöver pre­senteras flera nya uppslag. Dessa synes i och för sig intresseväckande men hör enligt utskottets mening inte hemma inom ramen för ett ärende som gäller omedelbara åtgärder i konjunkturstimulerande syfte. Det kan i detta sammanhang antecknas att i propositionen 1972: 125 aviseras för­slag till 1973 års vårriksdag rörande åtgärder avsedda att ytterligare och mera långsiktigt stimulera forsknings- och utvecklingsarbete inom in­dustrin. Med hänvisning till vad här anförts avstyrker utskottet motio-

Investeringsbidrag

1 motionen 1972: 1880 av herr Sjönell m. fl. (c) hemställs att riksdagen skall på tilläggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1972/73 till Investe­ringsbidrag för maskininvesteringar i rörelse, jordbruk och skogsbruk anvisa 20 000 000 kronor i enlighet med vad som anförts i motionen samt att vederbörande utskott skall utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext.

Motioner med motsvarande innebörd har tidigare väckts dels hösten 1971 i anlednmg av propositionen 1971: 140 om konjunkturstimulerande åtgärder, dels under allmänna motionstiden i år. Utskottet hänvisar till sitt betänkande 1972: 13, där den i år väckta motionen — avseende en utredning i ämnet — behandlas och där också en redogörelse för frågans behandling hösten 1971 lämnas. I detta betänkande erinrade utskottet om att direkta statliga bidrag till företag förekommer i vissa fall, bl. a. inom ramen för den regionalpolitiska stödverksamheten, och att det bidrags­mottagande företaget i sådana fall har att tUlhandahålla en av samhället särskilt önskad motprestation. Utskottet anförde att en ordning med ge-nereUa investeringsbidrag, grundade enbart på kriteriet att vederbörande företag inte uppvisar överskott på sin rörelse, syntes kunna medföra olägenheter som inte gjorde sig gällande i samma grad när det var fråga om ett specialdestinerat stöd. En utredning i det syfte som angivits i mo­tionen fann utskottet inte skäl att förorda. Reservanter från centerpartiet och folkpartiet ville ha ett positivt ställningstagande. Riksdagen avslog motionen.

Med hänvisning tUl sitt här åberopade ställningstagande tidigare i år avstyrker utskottet motionen.

Stockholm den 23 november 1972

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG


 


FiU 1972: 40                                                          136

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Andersson i Storfors (s). Rask (s). Blomkvist (s), Wååg (s), Gustafsson i Säffle (c), Jonsson i Husum (s), fra Hambraeus (c), fra Hansson (s), herrar Hallgren (vpk) och Fridolfsson i Stockholm (m).

Avvikande mening

1. beträffande projektering av statliga basindustrier (motionen 1972:
1710 punkten 1) av herr Hallgren (vpk), som anser att det stycke i ytt­
randet som börjar med "En utbyggnad av" och slutar med "avstyrker
utskottet motionsyrkandet" bort utbytas mot ett stycke av följande ly­
delse:

Liksom för ett år sedan kan konstateras att en ekonomisk kris råder som ställer krav på en helt ny inriktning av näringspolitiken. En full och effektiv sysselsättning i varje län är därvid ett självklart mål. För att detta skall uppnås fordras bl. a., som motionärerna framhåller, att stat­liga basuidustrier i avfolkningsområdena skyndsamt projekteras och kommer till stånd. Dessa basindustrier skaU ha sin produktion inom expansiva grenar: verkstadsindustri, elektronisk industri, kemisk och petrokemisk industri osv. Ökad malmbrytning i det inre Norrland och en mera omfattande vidareförädling av skogsprodukter inom skogslänen krävs också. Den nödvändiga utvidgningen av den statiiga företagssek-tom bör, såsom föreslås i motionen, ske med hjälp av medel ur allmänna pensionsfonden, vilket förutsätter en ändring av det gällande reglemen­tet angående fondens förvaltning. Utskottet anser följaktiigen att riksda­gen bör göra en framställning till Kungl. Maj:t om åtgärder enligt mo­tionsyrkandet. För ett år sedan uttalade utskottet att en omfattande ut­byggnad av den statliga företagssektorn måste vara en långsiktig process och gmndas på ingående planering. I dagens läge framstår detta utta­lande som ett krav på omedelbar aktion.

2. beträffande investeringsbidrag (motionen 1972: 1880) av herrar
Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Säffle
(c), fra Hambraeus (c) och herr Fridolfsson i Stockholm (m), som anser
att det stycke i yttrandet som börjar med "Med hänvisning till" och slu­
tar med "avstyrker utskottet motionen" bort utbytas mot ett stycke av
följande lydelse:

Förslaget om direkta statliga bidrag till företag i vissa fall går inte ut på någonting principiellt nytt utan på en vidareutveckling av en redan etablerad metod för stöd till företag. Utskottet finner motionärernas ar­gumentation bärande och tillstyrker motionen. Detta innebär att utskot­tet föreslår att erforderliga författningsbestämmelser utarbetas genom fi­nansutskottets försorg.


 


FiU 1972: 40                                                          137

Inrikesutskottets yttrande över bilaga 9 till propositionen 1972: 125 angående konjunkturstimulerande åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 25 oktober och den 9 november 1972 har fmansut-skottet hemställt om inrikesutskottets yttrande över

dels följande med stöd av 55 § riksdagsordnuigen väckta motioner

1972: 1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om konjunkturstimuleran­de åtgärder, såvitt angår yrkandet 2,

1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp) om sysselsättningsstimulerande åtgärder, såvitt angår yrkandet B 7,

dels propositionen 1972: 125 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 avseende konjunkturstunulerande åt­gärder, m. m., såvitt angår bilaga 9, inrikesdepartementet,

dels ock följande i anledning av propositionen väckta motioner

1972: 1804 av herr Norrby i Gunnarskog (c),

1972: 1871 av herr Enlund (fp),

1972: 1872 av herr Fälldin m. fl. (c),

1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt angår yrkandet 5,

1972: 1879 av herr Sellgren (fp),

1972: 1881 av herrrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg (c).

Propositionen

I propositionen redovisas de åtgärder för att främja sysselsättningen som vidtagits under hösten och som planeras för den kommande vintem. Bland de åtgärder som redan vidtagits nämns att ett flertal statliga byg­gen tidigarelagts och att byggnadstillstånd lämnats för ett antal privata och kommunala oprioriterade byggen. Vidare har arbetsmarknadsutbild­ningen fått ökad omfattning, vilket beräknas medföra en i förhållande tUl riksstaten ökad kostnad av ca 80 milj. kr., något som dock inte anses böra föranleda tilläggsanslag, eftersom utgiftema belastar förslagsan­slag. Ärbetsförmedlmgen bör enligt propositionen få möjlighet att an­ställa ytterligare 100 extra tjänstemän under innevarande budgetår för särskilda insatser för att bereda mer svårplacerad arbetskraft arbete i öppna marknaden. Däratöver avses ytterligare 25 personer bli anställda under vinterhalvåret 1972—1973 för att bistå arbetslös ungdom. I syfte att underiätta ungdomens utträde i arbetslivet har ordnats möjlighet för


 


FiU 1972: 40                                                           138

arbetslösa i åldern 18—19 år att genomgå en särskUd sexveckorskurs, kal­lad Ärbetsmarknadsinformation med praktik, för vilken bidrag utgår tUl deltagarna med högst 100 kr. per vecka. För att motverka ungdoms­arbetslösheten har regeringen också uppdragit åt arbetsmarknadsstyrel­sen att inom den statliga sektorn anordna tillfälliga praktikarbeten för ungdom och att i samråd med kommunema genomföra ytterligare be­redskapsarbeten med speciell mriktning på att skapa sysselsättning för arbetslös ungdom. Vidare planeras särskilda insatser för utbUdning inom vårdsektorn.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner bestämmelser om ett särskilt utbildningsstöd under budgetåret 1972/73. Dessa innebär att fö­retag som efter anvisning från arbetsförmedlingen utöver normal rekry­tering anställer och utbildar arbetslösa skall erhålla 5 kr. per elev och närvarotimme i högst sex månader under förutsättning att de anställda får avtalsenlig lön och att utbUdningen sker under facklig tUlsyn. UtbUd-ningsstödet skall inte vara förbehållet någon viss ålderskategori men bör särskilt inriktas på ungdomar och kvinnor. Det föreslås kunna utgå till arbetsgivare inom alla näringsgrenar utom statlig och kommunal förvalt­ning.

I syfte att förbättra arbetsmarknadsläget för byggnadsarbetare har Kungl. Maj:t genom beslut den 13 oktober 1972 föreskrivit att statsbidrag får utgå tUl sanerings- och upprustningsåtgärder i äldre bostadsområden när arbetet bedrivs som enskilt beredskapsarbete. Bidraget har — i an­slutning tUl vad som gäller för statsbidrag till halvskyddad sysselsättning — konstruerats så att det utgår med belopp motsvarande 40 % av löne-kostnadema. Bidrag utgår endast för kostnader som upparbetas under tiden t. o. m. första halvåret 1973. Som allmän riktpunkt skall enligt Kungl. Maj:ts föreskrifter dessutom gälla att tUl arbetena skall anvisas företrädesvis lokalt bundna byggnadsarbetare över 55 år.

För att uppmuntra kommuner till extra insatser begärs riksdagens god­kännande av att det nuvarande statsbidraget till kommunala beredskaps­arbeten, som normalt utgör 33 %, höjs till högst 50 % för sådana arbeten som tiU huvudsaklig del utförs under tiden den 1 september 1972 t. o .m. den 30 april 1973. Konstruktionen är densamma som föregående år från­sett att statsbidraget då fastställdes tiU 75 %.

Kungl. Maj:t föreslår att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgär­der för arbetslösa på tilläggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645 mUj. kr., varav förslagsvis 225 milj. kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. Av det begärda anslaget hänför sig 630 milj. kr. till allmänna beredskapsarbeten och 15 milj. kr. till industribeställningar.

Slutiigen föreslås i propositionen att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 320 milj. kr., varav förslagsvis 75 milj.


 


FiU1972: 40                                                            139

kr. att avräknas mot automobUskattemedlen. Äv det begärda anslaget avser 270 milj. kr. särskUda beredskapsarbeten och 50 mUj. kr. arkivar­beten.

Motionema

I motionen 1972:1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsamma förslag till samhällsnyttiga arbeten på framför allt vissa angivna områden och att erforderliga förslagsanslag föreläggs riksdagen. De åsyftade åt­gärderna gäller följande:

1.    åtgärder för att rädda miljön,

2.    utbyggnad av barnstugor och annan service för hushållen,

3.    åtgärder för att bekämpa krisen inom vårdsektorn,

4.    åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet, framför allt genom ut­byggnad av den kollektiva ttafiken,

5.    ökad inriktning på ombyggnad och reparationer av bostäder,

6.    byggande av lokaler för hantverk och småindustrier samt

7.    ökad yrkesutbildning, särskilt av kvinnor och ungdom.

I motionen 1972:1723 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att särskilda arbetsmarknads­politiska åtgärder av det slag som anges i motionen vidtas mot ungdoms­arbetslösheten.

I motionen 1972:1804 av herr Norrby i Gunnarskog (c) yrkas att riks­dagen vid sin behandling av propositionen 125, bilaga 9, beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa att medel ställs tUl förfogande för en upprust­ning av SJ:s järnvägsstationer inom ramen för anslaget B 2. Sysselsätt­ningsskapande åtgärder för arbetslösa i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motionen 7972.-1871 av herr Enlund (fp) yrkas att riksdagen ut­talar att i motionen anförda önskemål beaktas vid arbetsmarknadsver­kets fördelning av medel för beredskapsarbeten i Västmanlands län.

I motionen 1972:1872 av herr Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645 mUj. kr., varav förslagsvis 325 milj. kr. att avräknas mot automobil­skattemedlen.

I motionen 1972:1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen anvisar de medel, som inbesparas vid bifall tiU de under punkterna 1—4 i motionen framställda yrkandena, till fi­nansiering av samhällsnyttiga arbeten utförda i samhällelig regi på de områden som anges i motionen 1972:1710.

I motionen 1972:1879 av herr Sellgren (fp) yrkas att vid fördelning­en av de i propositionen 125 föreslagna tUläggsanslagen måtte beaktas


 


FiU 1972: 40                                                                        140

i motionen framförda synpunkter beträffande behov av sådan förstärk­ning av broar och vägar med låg bärighet på vitala delar av det sekun­dära vägnätet, att bärigheten höjs till ett axel-/boggietryck av 10/16 ton. I motionen J972.-1881 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göte­borg (c) yrkas att riksdagen vid behandlmgen av propositionen 125 beslutar uttala att det statliga stödet till ombyggnad och upprustning av bostadsfastigheter m. m. i äldre bostadsområden bör ges sådan utform­ning att det kan utnyttjas för upprustning av såväl småhus som fler­familjshus i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Mot bakgrund av konjunkturläget är det angeläget med fortsatta kraftfulla arbetsmarknadspolitiska insatser för att särskilt under vinter­halvåret stimulera sysselsättningen. Utskottet hälsar därför med tUl-fredsställelse de arbetsmarknadspolitiska förslag Kungl. Maj:t nu läg­ger fram.

Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda förslagen om sär­skilt utbildningsstöd och om ändrade grunder för statsbidrag tUl kom­munala beredskapsarbeten. Likaså tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts begäran om ytterligare anslag till Sysselsättnmgsskapande åtgärder för arbetslösa och till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning med samman­lagt 965 milj. kr. TUl frågan i vad mån de begärda anslagen bör avräk­nas mot automobilskattemedel återkommer utskottet nedan.

Det i motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) fram­förda yrkandet rörande samhällsnyttiga arbeten överensstämmer tUl sitt syfte med motsvarande yrkande i den vid höstsessionens början väckta motionen 1972: 1710 med samma undertecknare. Motionsyrkan­den med likartat innehåll avslogs förra året i samband med behand­lingen av den då framlagda propositionen angående konjunkturstimule­rande åtgärder (prop. 1971: 140, FiU 1971: 47, rskr 293) med hänvisning till att det i propositionen föreslagits ökade insatser på så gott som alla de områden som berördes i motionerna. Samma bedömning kan göras nu. Utan att i detalj gå in på motionärernas förslag konstaterar ut­skottet att flertalet av de i motionerna angivna samhällsnyttiga arbe­tena tillhör de områden som berörs av redan igångsatta eller i proposi tionen 1972: 125 föreslagna åtgärder. Utskottet avstyrker därför motio­nerna 1972: 1710 och 1972: 1875 i ifrågavarande delar.

Kravet i motionen 1972: 1723 av herr Helén m. fl. (fp) på särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten preciseras i fem punkter. Mo­tionärerna föreslår att fördubblingen av den allmänna arbetsgivaravgif­ten inte skall träda i kraft, att personalförstärkningar sker hos arbetsför­medlingarna, att fler praktikplatser inrättas, i första hand inom stathga


 


FiU 1972: 40                                                                       141

verk och myndigheter, samt att kompletterande yrkesanpassad utbild­ning för ungdom anordnas, exempelvis i den formen att kommunerna erhåller statsbidrag för att starta kurser med yrkesinriktning. Slutligen framhålls att en allmän sysselsättningsförsäkring skulle ge ifrågavaran­de ungdomar ett grandskydd vid arbetslöshet.

Utskottet delar motionäremas uppfattning att det är ytterst viktigt att kraftfulla åtgärder sätts in för att minska arbetslösheten bland ungdo­men. Motionen, som väcktes före det Kungl. Maj:t lade fram förevarande proposition, har i väsentiiga delar tillgodosetts genom de åtgärder Kungl. Maj:t föreslagit eller vidtagit. Frågan om arbetsgivaravgiftens höjd sy­nes inte böra bedömas av inrikesutskottet och när det gäller en allmän sysselsättningsförsäkring noterar utskottet att bearbetning av KSA-ut­redningens förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring pågår i Kungl. Maj:ts kansli. Motionen bör med hänsyn tUl det anförda inte föranleda någon åtgärd.

Motionen 1972: 1881 av herrar Torwald (c) och Bengtsson i Göteborg (c) anknyter till det i propositionen redovisade beslutet om statsbidrag till sanerings- och upprustningsåtgärder i äldre bostadsområden. Motio­närerna konstaterar att bestämmelsema härom torde ha utformats främst med sikte på flerfamiljsbebyggelse och framhåller att det är angeläget att stödet kan utnyttjas också för upprustning av äldre småhus. Enligt motionärerna finns det ett påtagligt behov av förbättringsarbeten be­träffande en- och tvåfamiljsfastigheter, inte minst i fråga om sådana som bebos av äldre. Motionärerna understryker också att sådana arbe­ten ofta lämpar sig för den typ av arbetskraft som man särskilt haft i åtanke vid utformningen av denna stödform.

Bestämmelserna om statsbidrag till saneringsåtgärder har getts en sådan utformning att möjligheten att erhålla bidrag inte begränsats tUl upprustning av flerfamiljshus utan i princip gäller alla typer av fastig­heter, även andra än bostadsfastigheter, under förutsättning att de är belägna inom ett äldre bostadsområde. Något hinder för att statsbidrag skall kunna utgå för den typ av förbättringsarbeten som åsyftas i mo­tionen föreligger således i och för sig inte. Samtidigt bör det emellertid understrykas att den avgörande förutsättningen för att bidrag skall er­hållas är att arbetet är motiverat av sysselsättningsmässiga skäl. Del torde kunna förutses att upprustningsarbeten som avser en- och två-familjshus mera sällan kommer att kunna anses motiverade från arbets-marknadsmässiga synpunkter. Med det sagda avstyrker utskottet mo­tionen 1972: 1881.

Med anledning av yrkandet i motionen 1972: 1804 av herr Norrby i Gunnarskog (c) att medel skall ställas till förfogande för upprustning av SJ:s järnvägsstationer vill utskottet — i enlighet med den stånd­punkt utskottet tidigare intagit till liknande krav — erinra om att ut­skottet inte har att ta ställning till hur anslag för beredskapsarbeten 10   Riksdagen 1972. 5 saml. Nr 40


 


FiU 1972: 40                                                           142

skall användas i de särskilda fallen. Det ankommer i stället på ar­betsmarknadsmyndigheterna att med utgångpunkt från en bedömning av föreliggande behov avgöra vilka projekt som bör prioriteras inom ra­men för tillgängliga anslag. Något hinder att låta järnvägsstationer vara objekt för beredskapsarbeten finns dock inte. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1972: 1804.

I tre motioner tar man upp frågor som rör vägarbeten.

I motionen 1972: 1871 av herr Enlund (fp) begärs att riksdagen skall uttala sig till förmån för vissa angivna vägprojekt i Västmanlands län. Utskottet kan inte se det som sin uppgift att göra dylika prioriteringar och avstyrker därför motionen. Utskottet är inte heller berett att ta ställning till sakfrågan i motionen 1972: 1879 av herr Sellgren (fp) an­gående användningen av beredskapsmedlen till förstärkningar av vägar och broar med låg bärighet i vissa landsdelar. Utskottet vill i samman­hanget endast notera att motionären tidigare i år fått avslag i riksda­gen på ett liknande yrkande (TU 1972: 1).

Av de medel som nu föreslås bli anvisade beräknas förslagsvis 300 mUj. kr. bli avräknade mot automobilskattemedlen. I motionen 1972: 1872 av herr Fälldin m. fl. (c) anses detta belopp för litet och motionä­rerna begär att av de anvisade beloppen ytterligare 100 milj. kr. skall av­räknas mot automobilskattemedlen.

Utskottet vill först framhåUa att den angivna avräkningen inte är en fixerad summa utan närmast en riktpunkt för planeringen av beredskaps­arbetena. Om en annan fördelning skulle visa sig lämplig med hänsyn tUl arbetslöshetens struktur och tillgången på arbetsobjekt kan alltså det belopp som beräknas för vägarbeten över- eller underskridas. När det gäller att ta ställning tUl yrkandet om satsning på ytterligare vägarbeten måste det bedömas mot bakgrund av att utskottet tidigare i år (InU 1972: 3) uttalat sig till förmån för en breddning av området för bered­skapsarbeten tUl andra typer av arbeten än de traditionella, bland vilka vägarbeten intagit en framträdande plats. Detta uttalande föreslogs för övrigt bli ytterligare skärpt i en från de borgerliga partiema avgiven re­servation. Utskottet vill också erinra om att betydande belopp redan an­slagits till vägarbeten under innevarande budgetår. Sålunda har, utöver ordinarie anslag till vägväsendet, av de medel som i riksstaten anslagits till allmänna och särskilda beredskapsarbeten 225 milj. kr. beräknats för vägarbeten, vartill kommer ytterligare 300 milj. kr. i föreliggande för­slag till tilläggsstat. Med hänsyn tUl det anförda avstyrker utskottet det i motionen 1972: 1872 framställda yrkandet att ytterligare 100 milj. kr. skall beräknas för vägarbeten.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att finansutskottet hemställer 1. att riksdagen avslår motionen 1972: 1710, yrkandet 2, och mo­tionen 1972: 1875, yrkandet 5,


 


FiU 1972: 40                                                          143

2.  att motionen 1972: 1723, yrkandet B 7, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

3.  att riksdagen avslår motionen 1972: 1804,

4.  att riksdagen avslår motionen 1972: 1871,

5.  att riksdagen avslår motionen 1972: 1879,

6.  att riksdagen avslår motionen 1972: 1881,

7.  att riksdagen godkänner de bestämmelser om särskUt utbild­ningsstöd under budgetåret 1972/73 som departementschefen förordat,

8.  att riksdagen godkänner den ändring av grunderna för stats­bidrag till kommunala beredskapsarbeten under budgetåret 1972/73, som departementschefen förordat,

9.  att riksdagen med avslag på motionen 1972: 1872 tUl Syssel­sättningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I tUI riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645 000 000 kr., varav förslagsvis 225 000 000 kr. att avräk­nas mot automobilskattemedlen,

10. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning på till-läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 320 000 000 kr., varav förslagsvis 75 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Stockholm den 28 november 1972

På inrikesutskottets vägnar KÄRL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s). Nord­gren (m), Fridolfsson i Rödeby (s), Peterson i Linköping (fp), Johans­son i Simrishamn (s). Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s) och Mattsson i Skee (c).

Avvikande meningar

1. av herr Lorentzon (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Det i" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i den vid höstsessionens början väckta motionen 1972: 1710 av herr Hermansson m. fl. (vpk) måste de i rådande konjunkturläge uppkomna sysselsättningsproblemen angripas dels med långsiktiga åt­gärder för att en varaktig lösning skall åstadkommas, dels med åtgärder som kan få omedelbar sysselsättningsfrämjande effekt. För att åtgärder


 


FiU1972: 40                                                                         144

av det förstnänmda slaget skall få genomgripande verkan är det, som motionärema understryker, nödvändigt att följa en målmedveten plan, som går ut på att uppföra statliga basindustrier finansierade med medel ur AP-fondema. Detta skulle föra med sig etablering av service- och andra företag med kompletterande produktion och bidra till en aUmän industriell uppblomstring. I fråga om åtgärder av mer kortsiktig karak­tär vill utskottet framhålla att det är angeläget att i större utsträckning än vad som föreslås i propositionen vidta åtgärder av det slag som anges i motionen 1972: 1710 för att skapa omedelbara sysselsättningstillfällen.

I motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas bl. a. avslag på i propositionen framlagda förslag om olika åtgärder tUl stöd för företagen. Som motionärema påpekar har dessa åtgärder karaktär av gåvor eller skattesubventioner. De kan på sin höjd bidra till att de berörda bolagens vinstföratsättningar ökar. Deras verkan från syssel­sättningsskapande synpunkt är synnerligen ringa och dessutom av myc­ket kortsiktig karaktär. Enligt utskottets mening bör de medel som in­besparas genom ett avvisande av de föreslagna anslagen och subventio­nerna i stället användas till finansiering av samhällsnyttiga arbeten i en­lighet med vad som anges i motionen 1972: 1710.

Med hänvisning tUl det anförda tUlstyrker utskottet motionema 1972: 1710 och 1972: 1875 i förevarande delar.

dels att utskottet i sammanfattningen under 1 bort föreslå fkiansut-skottet att hemställa

1.        att riksdagen med bifall tUI motionen 1972: 1710, yrkandet 2,
och motionen 1972: 1875, yrkandet 5, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till kärma vad utskottet anfört.

2. av herrar Eriksson i Arvika (fp). Nordgren (m), Peterson i Linkö­ping (fp) och Oskarson (m) som anser

dels att den sista meningen i det stycke som börjar på s. 5 med "Ut­skottet delar" bort ersättas med text av följande lydelse:

Utskottet föratsätter att arbetet forceras och att förslag om en allmän sysselsättningsförsäkring föreläggs riksdagen. Vad här anförts bör ges Kungl. Maj:t tUl känna.

dels att utskottet i sammanfattningen under 2 bort föreslå finansut­skottet att hemställa

2.        a) att riksdagen i anledning av motionen 1972: 1723, yrkandet
B 7, som sm mening ger Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet
anfört om framläggande av förslag om en allmän sysselsätt­
ningsförsäkring,

b) att motionen 1972: 1723, såvitt angår yrkandet B 7, i den mån det inte behandlas under a), inte föranleder någon riks­dagens åtgärd.


 


FiU 1972: 40                                                          145

?. av herrar Eriksson i Arvika (fp), NUsson i Tvärålund (c). Nordgren (m), Peterson i Linköping (fp), Stridsman (c), Oskarson (m) och Matts­son i Skee (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskot­tet vill" och slutar med "för vägarbeten" bort ersättas med text av föl­jande lydelse:

Utskottet vill framhålla att riksdagsbeslutet i anledning av InU 1972: 3 föratsatte en inte oväsentlig breddning av beredskapsarbetena tUl nya yr­kesområden och yrkesgrupper inom det då beslutade anslagets ram. Med hänsyn tUl den avsevärda utökning av anslagen för beredskapsarbeten, som nu föreslås, bör det vara möjligt att tillgodose såväl den önskvärda breddningen av beredskapsarbetena tUl nya områden som det stora be­hovet av ytterligare medel för vägbyggandet. Den vikande medelstiUdel-ningen till vägnätet under senare år har lett tiU en betydande kapitalför­störing. En viss utökning av beredskapsarbetena till vägsektorn innebär således att de får en synnerligen meningsfull inriktning. Den angivna av­räkningen mot automobilskattemedlen är inte en fixerad summa utan närmast en riktpunkt för planeringen. Om medlen på nytt visar sig otUl-räckliga eller en annan fördelning skulle visa sig lämplig med hänsyn till arbetslösheten kan beloppen över- eller underskridas. Om ytterligare me­del erfordras förutsattes att Kungl. Maj:t återkommer till riksdagen med förslag syftande till hävande av arbetslösheten. " Med hänvisning till det anförda biträdes motionen 1972: 1872.

dels att utskottet i sammanfattningen under 9 bort föreslå finansut­skottet att hemställa

9. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1872 tUl Sysselsätt­ningsskapande åtgärder för arbetslösa på tilläggsstat I tUl riks-staten för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 645 000 000 kr., varav förslagsvis 325 000 000 kr. att avräknas mot automobUskattemedlen.


 


FiU 1972: 40                                                                        146

Civilutskottets yttrande över motion om hyresstopp.

Till finansutskottet

I den vid höstriksdagens början med stöd av § 55 1. fjärde stycket riksdagsordningen väckta motionen 1972:711 av herr Hermansson m. fl. (vpk) har hemställts

1.    att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt utarbetande av förslag till sådan ändring av prisregleringslagen så att denna kan äga tillämpning även på hyresområdet,

2.    att riksdagen hos regeringen hemställer att — så snart formeUa möjligheter härtill föreligger — hyresstopp med omedelbar tiUämpning utfärdas.

Finansutskottet, tiU vilket motionen hänvisats, har den 25 oktober 1972 beslutat inhämta civilutskottets yttrande över motionen. Enligt beslutet borde yttrandet avges skyndsamt.

Gällande ordning och tidigare riksdagsbehandling, m. m.

Lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen) in­nehåller bl. a. bestämmelser om hyrespriskontroll för bostadslägenheter. Från och med oktober 1972 gäller hyresregleringslagen på 43 orter och där endast i fråga om bostadslägenheter som färdigställts före utgången av år 1957. Lagen gäller till utgången av år 1974. Lagen gäUer inte för bl. a. lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad eller för lägen­het i av kommun eller allmännyttigt företag förvaltat hus.

En strängare hyrespriskontroll enligt 2—5 §§ hyresregleringslagen innebär för tiden fr. o. m. den 1 oktober 1972 att för i princip aUa lä­genheter som omfattas av regleringen skall gälla en bashyra. Som bas­hyra avses i regel den hyra som gällde den 30 september 1972 eller som fastställs särskilt. Bashyran får höjas om det är påkallat med hänsyn tUl att lägenhetens värde ökats genom ombyggnad m. m. eller tUl att förvaltningskostnaderna ökat. Bashyra fastställs och ändras primärt ge­nom avtal mellan å ena sidan hyresvärd eller organisation av fastighets­ägare, vari hyresvärden är medlem, och å andra sidan organisation av hyresgäster.

En mUdare hyrespriskontroll enligt 6 § hyresregleringslagen irmebär att avtalsfrihet i princip råder men att hyresnämnden kan i ett visst hy­resförhållande nedsätta hyra som är "avsevärt högre än lägenhetens be­skaffenhet och övriga omständigheter föranleda" tiU skäligt belopp.


 


FiU1972: 40                                                           147

Sådan fråga kan tas upp av hyresnämnden på framställning av hyres­gästen men i princip också utan att sådan framställning gjorts. Med hänsyn till att någon fixerad hyresnivå sålunda inte anges, finns inte något straff stadgat för att hyra fordras eller avtalas utöver den som kan prövas vara skälig. I samband med beslut om nedsättning av hyra kan nämnden föreskriva att lägenheten, även om det prövade avtalet upp­hör att gälla, skall vara underkastad den strängare hyresregleringen, dvs. gälla även för ett hyresförhållande som ersatt det prövade.

Mellan Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksför­bund träffades i november 1971 överenskommelse om den ersättning för ökade förvaltningskostnader som enligt 3 § andra stycket 2. hyres­regleringslagen skaU utgå för tiden 1 oktober 1972—30 september 1973. Överenskommelsen är så konstruerad att för hela landet större kostnads­ökningar skall kompenseras med enhetiiga schablonbelopp (riksschablo­ner) medan kostnadsökningar för kommunala taxor och löner skall kom­penseras med s. k. lokalschabloner. Riksschablonerna framgår av nedan­stående tabeU.

Tabell 1. Mellan hyresmarknadens parter avtalade riksschabloner för ökade fastighetsomkostnader. Belopp uttryckta i kronor per m- lägen­hetsyta och år.

Stockholm                                                   Landet i övrigt

Lägenheter i hus färdigställda före 1942

Omoderna                              4:50                 4:

Moderna                                6: 50                6

Lägenheter i hus färdigställda 1942—1951             6:50  6:

Lägenheter i hus färdigställda 1952—1957             7: 50 6:

> Lägenhet i hus utan centraluppvärmning betraktas som omodern.

Lokalschablonen uppgår i de flesta fallen till mellan 1: 50 och 2: 50 per m- lägenhetsyta och år.

Lagen (1956: 567) med vissa bestämmelser som skall iakttagas sedan hyresregleringen upphört (övergångslagen) innebär i huvudsak att vad som före avvecklingen gäller angående ett hyresförhållande skall gälla också efter avvecklingsdagen, även om hyresavtalet innehåller annat. Avtalsfrihet råder emellertid i princip efter avvecklingsdagen och del sagda gäller därför endast om parterna inte överenskommer om annat. Lagen (1968: 345) om ändring i nyssnämnda lag (1968 års lag om änd­ring i övergångslagen) ger Kungl. Maj:t rätt att förordna om viss be­gränsning under en övergångstid av det belopp med vUket hyran får höjas vid förlängning av hyresavtal.

I den mån hyresregleringslagen inte är tillämplig gäller reglerna om besittningsskydd och hyresprövning i 12 kap. jordabalken (hyreslagen).


 


FiU 1972: 40                                                          148

Hyreslagen bygger i princip på avtalsfrihet beträffande hyresöverens-kommelser. Dock kan hyresgäst enligt lagens 48 § påkalla prövning av ett mot honom riktat krav på högre hyra som villkor för förlängning av hyresavtal. Hyresgäst är inte skyldig att betala vad som väsentiigt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är lik­värdiga. Enligt lagens 54 och 55 §§ föreligger vidare rätt till prövning av förstagångshyra i vissa orter. Prövning av förstagångshyra kan från den 1 oktober 1972 ske i kommun där hyresregleringslagen gällde vid utgången av september 1972.

Som ovan nämnts gäller hyresregleringslagen bl. a. inte för lägenheter i hus förvaltade av allmännyttiga företag. År 1957 träffades en över­enskommelse mellan Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) och Hyresgästernas riksförbund om förhandlingsordning och inrättande av en gemensam hyresmarknadskommitté. 1957 års förhandlingsordning ersattes med en ny år 1971. Enligt 1971 års förhandlingsordning kan såväl hyror som boendeförhåUanden tas upp till förhandlingar. Om enig­het inte kan uppnås äger endera parten rätt att genom respektive hu­vudorganisation begära att få tvisten prövad i den av organisationerna bildade hyresmarknadskommittén. Till kommittén hänskjuts årligen ett varierande antal tvister från hyresförhandlingar.

Vid de förhandlingar meUan allmännyttiga bostadsföretag och hyres­gäströrelsen, vid vilka bostadsföretagens centralorganisation (SABO) medverkat, har avtal träffats för 26 företag under första halvåret 1972 och för 34 företag under tiden juli—oktober 1972. De genomsnittliga hyreshöjningarna har därvid uppgått tUl 5,2 respektive 6,5 %. Dessa hyreshöjningar avser företagens hela bestånd och sålunda förutom bo­städer även lokaler. Förändringar av bränsletillägg ingår inte. De större städerna ingår inte i materialet.

Hyresmarknadskommittén har den 7 november 1972 rekommenderat hyreshöjningar för de allmännyttiga bostadsföretagen i Stockholm fr. o. m. den 1 januari 1973 om 4: 35—6: 10 kr per m lägenhetsyta.

Allmänna prisregleringslagen (1956: 236, ändrad senast 1971: 1160) är en fullmaktslag som ger Kungl. Maj:t möjlighet att under vissa för­utsättningar införa olika former av prisreglering. Förutsättningarna för tillämpning av lagen anges i dess 1 §. Första och andra styckena av den­na paragraf avser krig eller krigsfara. I paragrafens tredje stycke före­skrivs att Kungl. Maj:t äger förordna om tUlämpning av lagens bestäm­melser om prisreglering även i det fall att av annan orsak än krig eller krigsfara "uppkommit betydande fara för allvarlig stegring av allmänna prisläget inom riket". Sådant förordnande skall gälla för viss tid, högst ett år varje gång. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad från början av nästkommande session. Om underställning ej sker eller om riksdagen


 


FiU 1972: 40                                                           149

inte inom två månader från det underställningen skedde gUlar förord­nandet, är detta förfallet.

Enligt lagens 2 § äger Konungen eller myndighet Konungen bestäm­mer föreskriva visst pris som prövas skäligt att gälla såsom högstpris vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller frivilligt utförande av viss tjänst.

Den officiella hyresstatistiken innefattar bl. a. bostads- och hyresun-dersökningar (BHU) i ett urvalsmaterial i flerfamiljshus och under­sökningar av inflyttningshyror i statsbelånade flerfamiljshus. Vidare kan nämnas den i konsumentprisindex ingående posten för bostadskostna­der avseende ett urval såväl flerfamiljs- som småhus. Vissa uppgifter ur statistiken redovisas i tabellerna 2—5 nedan.

Tabell 2. Genomsnittiig årlig bostadskostnad, inklusive aUa obligato­riska tillägg, åren 1969, 1970 och 1971 för lägenhet om 3 rum och kök efter byggnadsperiod. Kostnad i kronor. (SCB—BHU)

 

Byggnadsperiod

1969

1970

1971

—1900

3 165

3 476

3 878

1901—1920

3 231

3 402

3 784

1921—1940

3 552

3 648

3 883

1941—1950

3 931

4 081

4 267

1951—1960

4714

4 871

5 138

1961—1965

5 430

5 577

5 816

1966—1968

6 366

6 475

 

1966—1969

 

6 591

6 841

1966—1970

 

.

6 867

Samtliga lägenheter

4 874

5 161

5 531

. = uppgift saknas

Tabell 3. Årshyra i kronor, inklusive alla obligatoriska tillägg, per m åren 1969, 1970 och 1971 för lägenhet om 3 rum och kök efter bygg­nadsperiod. (SCB—BHU)

 

Byggnadsperiod

1969

1970

1971

—1900

39

44

48

1901—1920

39

41

45

1921—1940

46

47

50

1941-1950

56

58

61

1951—1960

65

68

71

1961—1965

72

74

77

1966—1968

79

80

.

1966—1969

.

81

84

1966—1970

 

 

85

Samtliga lägenheter

64

68

72

=uppgift saknas


 


FiU 1972: 40                                                           150

Tabell 4. Genomsnittiiga — till största delen preliminära — inflyttnings­hyror inkl. bränsle i nyproducerade lägenheter om 3 rum och kök i statsbelånade hus, färdigställda åren 1969—1971, fördelade efter bygg­herrekategori. (SCB)

1969                                                       1970       1971

81

81

6 523

79

83

6 582

79

88

6 894

81 74

6 043

7 310

80

79

6 305

6 795

79

84

6 667

6 946

82

84

6 903

80

87

6 959

79 100

7 927

A llmännyttiga företag Yta/lägenhet (m=) Hyra/m" (kr) Ärshyra/lägenhet (kr)

Kooperativa företag Yta/lägenhet (m=) Avgift/.m (kr) Årsavgift/lägenhet (kr) Insats/lägenhet (kr)

Enskilda företag Yta/lägenhet (m=) Hyra/m= (kr) Ärshyra/lägenhet (kr)

Tabell 5. Konsumentprisindex. 1949 = 100. (SCB)

 

 

Total-

Bostads-

Livsmedels-

 

index

del

posten

1969

221

253

261

1970

236

278

283

1971

254

283

309

1972 sept.

272

297

345

Utskottet

Förslaget i motionen har ytterst aktualiserats av de hyreshöjningar som avtalas under innevarande år, En samlad bild av dessa hyreshöj­ningar kan självfaUet ännu inte ges. Enligt utskottets mening kan emel­lertid vare sig överenskommelserna mellan hyresmarknadens organisa­tioner på den hyresreglerade sektorn eller hittiUs kända förhandlingsre­sultat i fråga om hyrorna i allmännyttiga företag anses tyda på en hy­resutveckling som skulle kunna motivera en principiell ändring av gäl­lande hyresprövningsregler. Förslaget i motionen torde närmast få upp­fattas som ett avståndstagande från av riksdagen godkända riktlinjer för hyrespolitiken.

Den föreslagna metoden att undgå hyreshöjningar Ur — även om hyresutvecklingen varit en annan — enligt utskottets mening olämplig. Retroaktiv tillämpning på ingångna avtal synes inte ens förutsatt. Ett hyresstopp som endast drabbade de fall där nya avtal ännu inte hunnit träffas skulle få rent godtyckliga konsekvenser.


 


FiU 1972: 40                                                          151

Utskottet, som med hänvisning tUl det anförda anser att hyresutveck­lingen bör diskuteras ur andra och mer grandläggande utgångspunkter, avstyrker ett bifall till förslagen i motionen.

Stocldiolm den 16 november 1972

På civUutskottets vägnar ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp), Kristiansson i Örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Henrikson (s), fru Olsson i Hölö (c), herrar Högström (s), Claeson (vpk), Franzén (s), Strömberg (fp) och Adolfs­son (m).

Avvikande mening

av herr Claeson (vpk) som anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

"Förslagen i motionen har ytterst aktualiserats av de stora hyreshöj­ningar som skett från den 1 oktober 1972 eller som kommer att ske se­nast vid årsskiftet 1972—1973.

Även om någon samlad bild av dessa hyreshöjningar ännu inte kan ges är det nu klart att det i de allra flesta fall handlar om hyreshöj­ningar från ca 500 kronor per år och lägenhet till ca 1 200 kronor eller mera. Till detta skall läggas att hyrorna i nyproduktionen mer än fördubblats under de senaste 10—15 åren.

Avsikten med motionen är inte att införa ett permanent hyresstopp utan att hyresstopp skall införas i avvaktan på olika åtgärder i syfte att snabbt bryta den nuvarande hyresstegringsvågen och anvisa vägar för att i stället sänka hyrorna. Åtgärder i denna riktning måste bl. a. vara en totalfinansiering av bostadsbyggandet och dess följdinveste-ringar via en statiig bostads- eller samhällsbyggnadsbank, som tUlhanda-håller kapital till en låg och fast ränta, ett ingripande mot monopolise­ringen inom byggnadsmaterialindustrin och ytterligare åtgärder mot markspekulationen.

Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka ett bifall till förslagen i motionen."


 


FiU1972: 40                                                           152

Civilutskottets  yttrande  över motion  i anledning av propositionen 1972:125, i vad motionen avser översyn av bostadspolitiken m. m.

Till finansutskottet

I den i anledning av propositionen 1972: 125 väckta motionen 1972: 1875 av herr Hermansson m. fl. (vpk) har bl. a. hemställts

att riksdagen uttalar sig för en skyndsam översyn av bostadspolitiken, dess sociala innehåll, omedelbara åtgärder för att sänka bostadsbygg-nadskostnadema samt för att trygga genomförandet av det av riksdagen antagna bostadsbyggnadsprogrammet med målsättningen en miljon nya bostäder på tio år.

Finansutskottet, till vilket motionen hänvisats, har den 22 november

1972   beslutat inhämta civilutskottets yttrande över motionen i här upp­
tagen del.

Utskottet

Boendeutredningens och bostadsfinansieringsutredningens uppdrag täcker i allt väsentligt de frågor som aktualiserats i motionen. Vidare har särskilda åtgärder vidtagits bl. a. genom användning av arbetsmark­nadsmedel på bostadsområdet. Förslag om vidgad användning av för­bättringslån för uppmstning av bostadshus har lagts fram i propositio­nen 1972: 124. Ytterligare förslag i anledning av betänkanden bl. a. från saneringsutredningen och byggkonkurrensutredningen har aviserats till

1973   års riksdag.

Enligt utskottets mening kan någon riksdagens åtgärd enligt motions­yrkandet inte anses erforderlig eller lämplig.

Stockholm den 28 november 1972

På civilutskottets vägnar ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s). Almgren (s), Tobé (fp), Kristiansson i Örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist (s), Ullsten (fp), Henrikson (s), fra Olsson i Hölö (c), herrar Högström (s), Wennerfors (m), Claeson (vpk) och Adolfsson (m).


 


FiU 1972: 40                                                          153

Avvikande mening

av herr Claeson (vpk) som anfört:

Vissa av de i motionen berörda frågorna faller inom tillsatta eller slutförda utredningars arbetsområden. Vissa begränsade förslag har förts fram tUl riksdagen. Eftersom emellertid utredningarnas direktiv inte kan anses leda arbetet i önskvärd riktning och med önskvärd snabbhet och vidare förslag i anledning av slutförda utredningar inte lagts fram finns goda skäl att riksdagen genom ett uttalande i enlighet med motions­förslaget ger sin mening till känna. Det får anses uppenbart att hyres­utvecklingen och nedgången i bostadsbyggandet kräver omedelbara och kraftiga åtgärder för att inte bostadspolitikens sociala syften helt skall gå om intet. Riksdagen bör därför föreslås uttala sig enligt motionsför­slaget.


 


FiU1972: 40                                                                           154

Innehåll

Översikt                                                                                    1

Motionerna väckta med stöd av 55 § riksdagsordningen         2

Yrkanden                                                                               2

Motivering                                                                             5

Propositionen 1972: 125                                                        13

Motionerna väckta med anledning av propositionen              18

Den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken   18

Justitiedepartementet                                                           27

Försvarsdepartementet                                                         28

Socialdepartementet                                                             29

Kommunikationsdepartementet                                             34

Finansdepartementet                                                            37

Utbildningsdepartementet                                                     55

Jordbruksdepartementet                                                       57

Handelsdepartementet                                                          60

Inrikesdepartementet                                                            61

Övriga frågor                                                                         69

Reservationer                                                                        72

Särskilda yttranden                                                                92

Yttranden från andra utskott                                                 95

Skatteutskottets yttrande nr 2                                           97

Justitieutskottets yttrande nr 1                                           Hl

Försvarsutskottets yttrande nr 2                                      112

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 1                         114

Socialutskottets yttrande nr 1                                          119

Kulturutskottets yttrande nr 2                                          122

Utbildningsutskottets yttrande nr 3                                  123

Trafikutskottets yttrande nrl                                             126

Jordbmksutskottets yttrande nr 1                                    129

Näringsutskottets yttrande nr 1                                       133

Inrikesutskottets yttrande nr 2                                        137

CivUutskottets yttrande nr 1                                            146

Civilutskottets yttrande nr 2                                             152

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1972     720045