Finansutskottets betänkande nr 19 år 1972 FiU 1972:19
Nr 19
Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 42 angående fortsatt valutareglering jämte motioner.
Propositionen
Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 42 under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 mars 1972
1. begärt riksdagens samtycke till att Kungl. Maj:t med stöd av
1 § tredje stycket valutalagen förordnar, att vad som föreskrivs i 2 §
första stycket 1, 2 och 4—7, 5 § 1 och 3 samt 9 § samma lag skall äga
fortsatt tillämpning under tiden den 1 juli 1972—den 30 juni 1973,
2. velat inhämta riksdagens yttrande över ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till kungörelse om fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959: 264).
Innebörden av vad som föreslås i propositionen är att riksdagens
samtycke begärs till förordnande om fortsatt valutareglering för tiden
den 1 juli 1972—den 30 juni 1973 med samma omfattning som den
nu gällande valutaregleringen. En närmare redogörelse för ifrågavarande
författningsbestämmelser återfinns i propositionen 1968: 55, s. 3—8.
Förslaget till kungörelse har följande lydelse:
Förslag till
Kungörelse om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264)
Härigenom förordnas, att valutaförordningen (1959: 264), som enligt
kungörelse (1971: 147) gäller till utgången av juni 1972, skall äga fortsatt
giltighet till utgången av juni 1973.
Motionerna
Utskottet har i detta sammanhang behandlat
dels den i anledning av propositionen väckta motionen 1972: 1559
av herr Löfgren m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen måtte hemställa
till Kungl. Maj:t om en översyn av valutalagstiftningen i syfte att, när
faktiska möjligheter föreligger, uppnå en liberalisering av densamma,
dels följande vid riksdagens början väckta motioner, nämligen
1972: 294 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t förelägger
riksdagen förslag om en avveckling av valutaregleringen,
1 Riksdagen 1972. 5 sami. Nr 19
FiU 1972: 19
2
1972: 820 av herr Sjönell (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller om en översyn av valutaregleringen i syfte att underlätta
terminshandeln med valutor i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motionen 1972: 1559 hävdas att det med hänsyn till det rådande
läget är fördelaktigt att ha ett visst grundskydd, som bl. a. valutaregleringen
ger. Det avgörande i sammanhanget är dock hur valutaregleringen
tillämpas. Det är viktigt att den praktiska tillämpningen görs så
att den underlättar en smidig betalningsförmedling som gagnar det internationella
varu- och tjänsteutbytet. Man begär därför en översyn av
valutalagstiftningen i syfte att uppnå en liberalisering av densamma.
I motionen 1972: 294 anförs att vårt lands möjligheter att få del av
den snabba tekniska utveckling som sker utomlands och få tillgång till
utländska marknader i hög grad är beroende på möjligheterna till fria
kapitalrörelser. Den fortgående internationaliseringen av företagandet
ställer naturligt motsvarande krav på en internationalisering av kapitalförsörjningen.
Det är därför enligt motionärerna angeläget att på sikt
eliminera de hinder som reses av valutaregleringen mot ett naturligt och
rationellt utbyte av kapital mellan Sverige och omvärlden.
I motionen 1972: 820 framhålls att det allmänna syftet med valutaregleringen
är att trygga en lugn utveckling på valutaområdet. Denna
funktion måste fortfarande tillmätas stor betydelse liksom de möjligheter
valutaregleringen ger till kontroll av olika former av internationella
kapitalplaceringar och investeringar. Behovet av liberalisering är enligt
motionärens mening för närvarande störst beträffande den s. k. terminshandeln
med valutor. Bankernas handlingsfrihet begränsas här av flera
olika regler. Det är önskvärt att både hindren för multilaterala terminsaffärer
mjukas upp och att de tidsgränser som gäller för bilaterala affärer
omprövas.
Utskottet
Den svenska valutareserven har nu återhämtat sig från 1969 års
kraftiga åderlåtning och utgjorde vid slutet av februari närmare 6 miljarder
kr. Samtidigt står det klart att riskerna för nya valutapåfrestningar
ingalunda eliminerats. Fjolårets kris i det internationella betalningssystemet
utgjorde en allvarlig påminnelse härom.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet att riksdagen samtycker till
fortsatt förordnande om valutareglering och avslår yrkandet i motionen
1972: 294 om avveckling av valutaregleringen.
Yrkandena i motionerna 1972: 1559 och 1972: 820 är betydligt mindre
långtgående.
Beträffande det förra motionsyrkandet — om en översyn av valuta -
FiU 1972: 19
3
regleringen i syfte att, när faktiska möjligheter föreligger, uppnå en
liberalisering av densamma — vill utskottet liksom i sitt betänkande
FiU 1971: 18 erinra om att valutaregleringen fortlöpande anpassas till
ändrade förhållanden. Som exempel kan nämnas att riksbanken i april
1971 och februari 1972 genomförde betydande lättnader i tillståndsgivningen,
när det gällde återköp av svenska värdepapper från utlandet
och svenska emigranters överföringar av medel till utlandet. Den granskning
av kvarstående svenska valutarestriktioner som skett inom OECD
har lett till att organisationen ånyo godkänt en fortsatt tillämpning för
Sveriges del av undantagsbestämmelserna i gällande betalningsstadgor.
Under dessa omständigheter föreligger enligt utskottets uppfattning inte
något behov av en särskild översyn av valutalagstiftningen.
Vad beträffar reglerna för terminshandel med valutor pågår för
närvarande — enligt vad utskottet inhämtat — diskussioner mellan
riksbanken och företrädare för affärsbankerna. Härmed torde syftet
med motionen 1972: 820 få anses tillgodosett.
Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet
1.att riksdagen samtycker till att Kungl Maj:t förordnar om
fortsatt valutareglering i enlighet med vad som förordas i propositionen
1972: 42,
2. att riksdagen beträffande det vid propositionen fogade förslaget
till kungörelse som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,
3. att riksdagen avslår motionerna 1972: 294, såvitt nu är i fråga,
1972: 820 och 1972: 1559.
Stockholm den 18 april 1972
På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM
Närvarande: herrar Ekström (s), Löfgren (fp), Knut Johansson i Stockholm
(s), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s),
Åsling (c), Wirtén (fp), Josefsson i Halmstad (s), Fågelsbo (c), Arne
Pettersson i Malmö (s), Brundin (m), fru Thorsson (s) och herr Lindahl
(s).
Reservation
av herrar Löfgren (fp), Burenstam Linder (m), Åsling (c), Wirtén (fp),
Fågelsbo (c) och Brundin (m) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Mot
denna” och på s. 3 slutar med ”anses tillgodosett” bort ersättas med
text av följande lydelse:
FiU 1972: 19
4
”Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet att riksdagen samtycker till
fortsatt förordnande om valutareglering.
Att utskottet i nuvarande läge tillstyrker propositionen innebär inte
något ställningstagande till förmån för ett bibehållande av den nuvarande
valutaregleringen på längre sikt. Så snart tillfälle åter yppar sig
är det angeläget att ånyo liberalisera den svenska valutapolitiken. Härigenom
skulle svenska företags konkurrensförmåga på internationella
marknader förstärkas. Därmed förbättras möjligheterna att hålla en hög
och jämn sysselsättning.
Utskottet noterar att riksbanken genom de lättnader som genomförts
i april 1971 och februari 1972 beträffande återköp av svenska värdepapper
från utlandet och svenska emigranters överföringar av medel till
utlandet åtminstone i dessa avseenden nu åter uppfyller sina åtaganden
enligt OECD:s betalningsstadgor. Det är angeläget att vi även i övrigt
så snart som möjligt återgår till våra ursprungliga åtaganden enligt dessa
stadgor.
För att förbereda en framtida liberalisering av den svenska valutalagstiftningen
bör redan nu en översyn av densamma påbörjas. Härvid bör
eftersträvas att få så enkla och enhetliga och för allmänheten lättbegripliga
regler och föreskrifter som möjligt. Den nuvarande utformningen
av valutaregleringen lämnar enligt utskottets uppfattning åtskilligt att
önska i dessa hänseenden. Översynen torde lämpligen ske i samarbete
med valutabankerna.
Utskottet noterar att överläggningar mellan riksbanken och Bankföreningen
pågår om en utvidgning av möjligheterna till terminsaffärer i
valutor. Det bör understrykas att det med nuvarande oroliga förhållanden
på valutamarknaden är betydelsefullt att förbättrade villkor i dessa
avseenden skapas.”
dels att utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:
”3. att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 294, såvitt nu är
i fråga, 1972: 820 och 1972: 1559 hos Kungl. Maj:t anhåller
om en översyn av valutalagstiftningen i syfte att, om faktiska
möjligheter finns, uppnå en liberalisering av densamma.”
MARCUS BOKTR. STHLM (972 720045