Prop. 1971: 95

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 mars 1971.

Närvarande: slatsmiriistern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIK NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. och anför.

Inledning

Åtgärder för samhällets bekämpande av den Ulegala narkotikahanteringen och av det tUltagande missbruket av narkotiska preparat har vidtagits på ell flertal områden. Ett led i dessa åtgärder utgör lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. (telefonavlyssningslagen) (prop. 1969:5, ILU 1969: 16, rskr 1969: 81). Lagen är tidsbegränsad och gäUer efler förlängning år 1970 till utgången av juni 1971 (prop. 1970: 127, ILU 1970: 46, rskr 1970: 266).

Rikspolisslyrelsen har i skrivelse den 11 febraari 1971 lill chefen för justitiedepartementet lämnat en redogörelse för tillämpningen av lagen under det gångna året och för det nuvarande läget inom den illegala narkotikahanteringen samt lill Kungl. Maj:ls prövning överlämnat frågan om förlängning av lelefonavlyssningslagen.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RA), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, socialstyrelsen och Sveriges advokatsamfund.

Jag anhåller att nu få ta upp frågan om ytterligare förlängning av lagens giltighetstid.

Gällande ordning

Ingrepp i telefonhemlighelen får företas endast i mycket begränsad utsträckning. Allmänna bestämmelser om telefonavlyssning finns i 27 kap. 16 § rättegångsbalken (RB). Enligt dessa bestämmelser får avhö-

It Riksdagen 1971.1 saml. Nr 95

Prop. 1971: 95 4

rande av telefonsamtal medges endast när någon kan skäligen misslänkas för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Sådani lillslånd får meddelas endasl av rälten på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Som förutsättning gäller atl ål-gärden skall vara av synnerlig betydelse för utredningen. Beslutet får avse samtal tUl och från telefonapparat, som innehas av den misstänkte eller kan antas komma alt begagnas av honom. Tillståndet skall meddelas alt gälla viss lid, högst en vecka, från den dag då lillslåndel delgavs lelefonanslallens föreståndare. Beträffande granskning av uppteckning som gjorts när samtal avlyssnats skall vad som föreskrivs i 27 kap. 12 § RB om undersökning och granskning av enskild handling äga tillämpning. Hänvisningen innebär bl. a. atl uppteckningen inte får närmare undersökas av annan än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Dock får sakkunnig eller annan som anlitas för eller hörs under utredningen granska uppteckningen efler anvisning av rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Av 27 kap. 16 § RB följer slutiigen all, i den mån uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för utredningen, den skall efler granskningen omedelbart förstöras.

Bestämmelser om telefonavlyssning finns även i 5 § lagen (1952: 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, vUken lag är tillämplig endast när fråga är om vissa brott mot rikels säkerhet m. m. Dessa bestämmelser bygger på RB:s bestämmelser i ämnet men går avsevärt längre än dessa. Lagen är tidsbegränsad. Dess gUtighetstid har successivt förlängts, senast till utgången av juni 1972 (prop. 1970: 100, ILU 1970: 46, rskr 1970: 266).

Telefonavlyssningslagen innebär alt bestämmelserna i 27 kap. 16 § RB äger motsvarande tillämpning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling, om smugglingen gällt narkotika som avses i narkotikaförordningen (1962: 704), trots atl för brottet är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Giltighetstiden för tillstånd till avlyssning får dock bestämmas liU högst en månad från den dag då lillslåndel delgavs lelefonanslallens föreståndare.

Vid lelefonavlyssningslagens tiUkomsl uttalade föredragande departementschefen bl. a. följande. Telefonavlyssning utgör éll allvarligt ingrepp i den personliga integriteten och bör därför användas ytterligt restriktivt. Telefonavlyssning som ell medel för alt skaffa bindande bevisning mol de grövsta profitörerna inom narkolikabranschen är emellertid inle oförenlig med denna inställning. Det är i praktiken inle fråga om någon stor grupp av misstänkta som skulle bli föremål för telefonavlyssning. Del rör sig om personer som misstänks för all ha gjorl sig skyldiga lill brott som i fråga om samhällsfarlighet och hänsynslöshet är jämförliga med andra brott beträffande. vUka telefonavlyssning redan nu är tillåten. Den utbredning och förgrovning av narkolikabrolls-lighelen som skett och som motiverar en slraffskärpning gör del också

Prop. 1971: 95 5

angeläget alt polisen får tillgång lill sådana spaningsåtgärder atl de grövsta brottslingarna kan avslöjas. Lagen bör göras tidsbegränsad så alt riksdagen inom relativt kort tid får tillfälle alt pröva dess verkningar.

Sikspolisstyrelsens framställning

Beträffande den hittillsvarande tillämpningen av telefonavlyssningslagen anför rikspolisstyrelsen alt annan undersökningsledare än åklagare inle har gjort framställning om telefonavlyssning. För alt i detalj följa tillämpningen av lagen och bevaka atl tillämpningen blir restriktiv och likformig anmäls fortfarande samtliga ärenden om ifrågasatt telefonavlyssning för rikspolischefen innan föredragning sker för åklagare. Vidare har de parlamentariska ledamöterna i rikspolisstyrelsen fortlöpande informerats om utvecklingen av den grova narkotikabrottsligheten och tUlämpningen av lagen.

Lagen har tiUämpats efler samma principer och i stoft sett i samma omfattning som tidigare. Under den nu aktuella redogörelseperioden — mars 1970—januari 1971 — har sammanlagt 20 fömndersökningar handlagts, i vilka telefonavlyssning beviljats. I dessa förundersökningar har gången normalt varit att så starka misstankar om grovt narkotikabrott har uppkommit alt framställning om telefonavlyssning bifallils. Efler fortsatta spaningar har kretsen av misstänkta utvidgats och — efter domstols prövning — ytterligare personer, som varit inblandade i samma ärende, blivit föremål för avlyssning. Under redogörelseperioden har därför i de 20 förundersökningarna tillhopa 43 personer varit föremål för avlyssning. Av dessa kvarstod vid redogörelseperiodens början fyra från föregående period. Totalt har alltså domstol under nu aktuella period beviljat avlyssning i 39 fall, av vilka fyra fortfarande pågår.

Avlyssningsliderna har varierat i längd. Den längsta perioden har — efler domstolens förlängning av tillståndet — omfattat ca nio månader. Den kortaste perioden har sträckt sig över ungefär fjorton dagar. GenomsnUtsliden ligger uppskattningsvis på två månader.

I 21 av de 39 under perioden avslutade fallen har avlyssningen lett till spaningsresultat som har haft helt avgörande betydelse för utredningen och som inle skulle ha kunnat uppnås ens med myckel stora och tidsödande spaningsinsatser. Dessa 21 fall har medfört fällande domar, beslut om sinnesundersökning och beslut om häktning avseende sammanlagt ca 60 personer. I fråga om ytterligare ell 20-tal personer pågår förundersökning.

Återstående 18 avslutade fall har lett tUl följande. I tre fall avstängdes telefonen under pågående avlyssningsperiod till följd av att avgiften inle erlagls. Misstankar om grovt narkotikabrott hade dock hunnit ve-

Prop. 1971: 95 6

rifieras under avlyssningen. I likaledes tre faU upphörde abonnemanget på gmnd av bristande betalning innan avlyssningen kunde påbörjas. I etl fall greps vederbörande för stöld under avlyssningsperioden. Han var då på väg tUl utlandet för att köpa cenlralslimulanlia. I elt fall togs vederbörande omhand för psykiatrisk vård under avlyssningsperioden. Misstankarna hade dock hunnit bli verifierade. Etl fall ledde lill åtal men den åtalade frikändes. En medåtalad befanns dock skyldig. I sex fall bestyrktes misstankarna om grovt narkotikabrott. Inför domstol hållbar bevisning ansågs emellertid inte kunna förebringas varför avlyssningen upphörde utan alt ärendena gick tUl åtal. I tre fall kunde de misstankar som låg lUl grund för tillståndet inte verifieras under avlyssningen varför denna avbröts efter cirka två månader. Dessa tre fall bör i själva verket betraktas som étt enda då orsaken lill misstankarna var dessa tre personers gemensamma kontakt med en på kontinenten verksam slorsmugglare av fennietralin.

Utdömda straff i avlyssningsfallen har vanligtvis överstigit etl år. Strängaste straffet har varit internerUig i fyra år. En grov uppskattning ger vid handen alt den genoinsniltliga strafftiden torde ligga på omkring två års fängelse.

Stora kvantiteter illegal narkotika har smugglats och/eller sålts av dem som lagförts i de 21 fallen av avlyssning som lett lill fällande dom etc. Så gott som uteslutande har det rört sig om centralslimulerande medel. Del är synnerligen svårt atl ge en exakt siffra för de mängder del rör sig om men uppskattningsvis lorde kvanlilelema uppgå lill sammanlagt cirka 200 000 kapslar — mestadels fenmetralin — vUkel skuUe motsvara ungefär tre milj. tabletter. Med ett marknadspris av f. n. ungefär 75 kr. per kapsel skulle värdet ay del smugglade och/eller sålda uppgå till cirka 15 milj. kr.

Rikspolisslyrelsen framhåller. alt lagen har tUlämpats med synnerligen stor restriktivitet och endasl i särskUt angelägna fall där myckel starka misstankar förelegat om Ulegal handel med narkotika i stor skala. Praktiskt tagel all narkotika på den illegala marknaden i Sverige smugglas från utlandet. Telefonavlyssningen har använts för alt dels avslöja smugglingen från utlandet till. Sverige, dels stoppa slorlang-ningen av narkotika inom landet.

Från alt under 1968 ha varit spritt över så gott som hela landet synes missbruket av narkotika f. n. ha kunnat trängas tUlbaka till Stockholms-, Göteborgs- och Skåneregionerna. Landet utanför dessa områden är inte fritt från narkotika men de fall som förekommer måste betraktas som isolerade strof all. Karaktären av landsomfattande epidemi har lUls vidare kunnat hävas.

Såvitt gäller läget inom de nyssnämnda regionerna måste man skUja mellan missbmket av å ena sidan céntralstimulantia och å andra sidan cannabis, LSD etc.

Prop. 1971: 95 7

Importen av illegal céntralstimulantia har uppenbarligen kunnat minskas i mycket stor utsträckning. Emellertid har efterfrågan på illegal narkotika inle gått ned i samma takt som tillgången ulan är i allt väsentligt oförändrad. Delta i förening med den minskade tillgången har fått prisema på centralslimulerande medel alt sliga kraftigt. Då polisen inledde sin samordnade aktion mol den illegala narkotikahandeln kostade en kapsel om 0,3 gram céntralstimulantia ungefär 10 kr. F. n. är priset cirka 75 kr.

De höga priserna har medfört allvarliga konsekvenser. Narkomaner tvingas atl begå flera eller grövre brott än tidigare för alt skaffa pengar till inköp av narkotika. Rikspolisstyrelsen anser alt della i vart fall är en del av förklaringen lill den oroande ökning av brottsligheten som noterats under del gångna året. De höga prisema medför vidare atl del är mera lönande än tidigare atl smuggla och handla med illegal narkotika. Trots all polisen lyckats slå sönder etl stort anlal smugglingssyndikat är smugglingslrycket på Sverige fortfarande myckel kraftigt. De ökade vinslulsiklema uppväger uppenbarligen de ökade riskerna för avslöjande. Som exempel nämns att ett kUo fenmetralin i Italien kostar unge-' fär 100 kr. i inköp. "På galan" i Stockholm är kUopriset idag cirka 200 000 kr.

Den rådande situationen är allvarlig. Den enda utvägen ur denna är enligt rikspolisslyrelsen en minskad efterfrågan genom ökade vårdinsatser samtidigt som polisen såvitt möjligt bibehåller sina insatser mot den Ulegala handeln på en oförändrad nivå. En ökning av resurserna för vård av narkomaner är alltså ofrånkomlig om narkotikaproblemet skall lösas på lång sikt.

Då det gäller situationen i fråga om cannabis etc. framhåller rikspolisstyrelsen följande. Under budgetåret 1969/70 uppgick antalet övertidstimmar inom polisen till drygt 2 milj. Av dessa föll cirka 125 000 på de narkolikabekämpande enheterna. Statsmakterna har föreskrivit atl antalet överlidslimmar måste nedbringas. Vidare har tillkommit en lag som ytterligare begränsar övertidsuttaget. Della har tvingat fram en sänkning av polisarbetets omfallning över hela linjen — alltså även inom de narkolikabekämpande enheterna. Då dessa inte har kunnat tillföras ökade resurser från andra enheter, har framförallt inom de centrala narkolikabekämpande enheterna måst tillgripas en prioritering även när det gäller inriktningen av resurserna. Det har därför inle varit möjligt atl hejda spridningen av t. ex. hasch, framförallt i storstäderna. Risken för att missbruket återigen skall sprida sig över landet bedömer rikspolisslyrelsen som överhängande.

Den svenska polisens arbete all söka uppspåra och stoppa nyckelpersonerna i den Ulegala narkotikahandeln på Sverige försvåras i högsta grad av brislen på en enhetlig lagstiftning rörande de centralslimule-

Prop. 1971:95 8

rande medlen och bristen på samordning i stort av de polisiära insatserna i Europa mot den internationella narkotikahandeln.

Såvitt gäller en enhetiig lagstiftning pågår inom FN:s ram arbetet med ell internationellt protokoll rörande s. k. psykotropa substanser. Emellertid lorde del dröja fyra till fem år innan della protokoll får några verkningar för del praktiska arbetet. I avvaktan härpå har från svensk sida riktats diplomatiska framställningar lill Västtyskland, Italien och Holland. Enligt uppgift kommer den tyska lagstiftningen alt ändras i lillfredsslällande riktning inom en snar framlid. Framställningarna liU Italien och Holland har inle gett något som helst resultat. Det är ytterst väsentligt alt den okontrollerade exporten i synnerhet från Italien stoppas snarast möjligt.

Del europeiska polissamarbetet mot narkotika äger rum inom ramen för Interpol. Della lar sikte enbart på samverkan i isolerade ärenden och på ell rutinmässigt utbyte av informationer rörande misstänkta brottslingar, beslagtagna narkolikaparlier etc. Vad som hittills saknats är en samordning i stort av polisens insatser mot den illegala narkotika-trafiken. Denna är idag så väl organiserad och dess olika grenar så sammanhängande med varandra all isolerade polisinsatser i enstaka fall gör föga nytta på lång sikt. Vad som krävs är en koordination över hela Europa av allt narkolikabekämpande arbete så att den illegala handeln kan angripas samtidigt i alla led — från odlingen/produktionen till detaljhandeln. Denna brist i samarbetet har av rikspolischefen vid upprepade tillfällen framhållits för Interpols generalsekreterare, som även har fåll del av svenska synpunkter på den närmare uppbyggnaden av elt sådani samarbete. Delta förslag innebär i princip en samordning efler svenskt mönster av polisens narkolikabekämpande insatser till inriktning, rum och lid i Europa. Det svenska initiativet har resulterat i all generalsekreteraren i januari della år lagt fram förslagel för övriga europeiska medlemsstater. Förslaget stöds av de andra nordiska ländema.

Enligt rikspolisstyrelsens bedömning är det med hänsyn till det allvarliga läget inom den Ulegala narkotikahanteringen inle möjligt att med enbart konventionella spaningsmetoder ens något så när behålla greppet över den grova brottsligheten. Med enbart vanliga spaningsmetoder skulle krävas insatser som varken kan åstadkommas inom ramen för tillgängliga resurser eller kan beräknas bli tillförda polisen utifrån. Ändock skulle man inte komma åt de ledande profilörema. Under den gångna liden har del blivit aUlmera klart all den grova narkotikabrottsligheten styrs av välorganiserade smugglings- och distributionssyndikal, som tillämpar ytterst hänsynslösa metoder. Denna handel förorsakar etl stort mänskligt lidande. Därför lalar allt för alt i nuvarande läge fortfarande godla telefonavlyssning som elt hjälpmedel i spaningsar-belet.

Prop. 1971: 95 9

Självfallet måste mot samhällets intresse av alt komma liU rätta med den grova narkotikabrottsligheten noga vägas individens rätt lill så stor integritet som möjligt. Del sätt på vilket telefonkontroll hillills använts kan inte enligl rikspolisstyrelsens mening anses ha obehörigen kränkt individens integritet.

Remissyttrandena

Samtiiga remissinstanser har tillstyrkt förlängning av lagens giltighetslid.

JK intar samma principiella ståndpunkt som tidigare att telefonavlyssning som hjälpmedel vid utredning av brott utgör elt så allvarligt ingrepp i den enskildes räll, alt den endast bör få förekomma när del gäller all uppdaga allvarlig brottslighet som ej är åtkomlig med sedvanliga spaningsmetoder. Den narkotikabrottslighet som beskrivs i redogörelsen från rikspolisstyrelsen fyller enligl JK högt ställda anspråk på samhällsfarlighet och hänsynslöshet. Av redogörelsen fär även anses framgå, all telefonavlyssning för närvarande knappast kan ersättas med vanliga spaningsmetoder. I redogörelsen uttalas, alt den telefonavlyssning som hittills har förekommit inle kan anses ha obehörigen kränkt individens krav på integritet. JK har vid inspektioner hos rikspolisstyrelsen — därvid han särskilt underrättat sig om vilka åtgärder som vidlagils för all hindra obehörigt spridande av innehåUet i avlyssnade telefonsamtal — fåll uppfattningen atl della uttalande är riktigt.

RÅ uttalar alt det saknas anledning anta all tvångsmedlet använts mindre restriktivt än tidigare. Av rikspolisstyrelsens skrivelse framgår, att narkotikabrottsligheten alltjämt har sådan utbredning atl alla tillgängliga resurser i kampen mot den behövs och all tillgången till telefonavlyssning därvid är av väsentlig betydelse.

Svea hovrätt konstaterar att telefonavlyssning även under del senaste årel utgjort ell värdefullt medel för bekämpande av den grova illegala narkotikahanteringen saml alt några invändningar inle synes kunna riktas mol lagens tillämpning. Hovrätten anser att del av rikspolisstyrelsens redogörelse framgår all situationen i fråga om narkolikabekämp-ningen alltjämt är sådan, all polisen har starkt behov av atl vid förundersökningar angående grova narkotikabrott fortfarande kunna använda telefonavlyssning som spaningsmetod. Hovrätten tillstyrker därför atl gUtighelsliden för lagen förlängs, förslagsvis till utgången av juni 1973. Även Stockholms tingsrätt framhåller all erfarenheterna av lagens lill-lämpning ytterligare visat den betydelse avlyssningen har för beivrande av den grova narkotikabrottsligheten.

Prop.1971: 95 10

Departementschefen

Som elt särskilt medel för all bekämpa den illegala narkotikahanteringen antog riksdagen 1969 telefonavlyssningslagen, som medger alt telefonavlyssning används under förundersökning, när det finns skälig misstanke mol någon för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling som avsett narkotika. Lagens giltighetstid har förlängts ell år och gäller nu till utgången av juni 1971.

Av den redogörelse som rikspolisslyrelsen nu har lämnat framgår, atl lagen har lillämpals efler samma principer som under föregående år. Under tiden mars 1970— januari 1971 har domstol meddelat lillslånd lill telefonavlyssning i 20 ärenden. Flera av dessa ärenden har rört mer än en person. Totalt under perioden har domstol beviljat avlyssning beträffande 39 personer. Genomsnittstiden för avlyssningen uppskattas lill två månader. Avlyssningen har i 21 av 39 avslutade fall lett tUl spaningsresultat som har haft helt avgörande betydelse för utredningen och som inle skulle ha kunnat uppnås ens med myckel stora och tidsödande spaningsinsatser. Dessa 21 fall, som sammanlagt avser cirka 60 personer, har medfört fällande domar eller, i ärenden där huvudförhandling ännu inle har hållils, beslut om häktning och/eller sinnesundersökning. Av de återstående 18 avslutade fallen kunde i tre fall de misstankar som låg lill gmnd för tUlståndet lill telefonavlyssning inle verifieras under avlyssningen varför denna har avbrutits. I några fall upphörde telefonabonnemanget innan avlyssningen kunde påbörjas. Övriga ärenden har lett till verifiering i någon form av de misstankar som legal till grund för domstolens beslut om avlyssning. I fråga om ytterligare ett tjugotal personer pågår förandersökning. Av redogörelsen framgår vidare all de 21 avslutade fallen avser en mängd narkotika av uppskattningsvis 200 000 kapslar, mestadels fenmetralin, motsvarande ungefär tre milj. tabletter med ell myckel betydande försäljningspris.

Missbruket av narkotika har f. n. enligl rikspolisslyrelsen kunnat begränsas lill Stockholms-, Göteborgs- och Skåneregionerna. Importen av illegal céntralstimulantia har kunnat minskas i myckel stor utsträckning. En oförändrad efterfrågan tillsammans med den minskade tillgången har emellertid gjort all priserna på centralslimulerande medel stigit kraftigt. Narkomanerna begår flera eller grövre brott än tidigare för att skaffa pengar lill inköp av narkotika. De höga priserna medför vidare atl det är mera lönande än tidigare atl smuggla och handla med illegal narkotika. Polisen har lyckats slå sönder etl stort anlal smugglingssyndikat men smugglingstrycket på Sverige är fortfarande mycket kraftigt. Det har blivit alltmera klart att den grova narkolikabrollslig-heten styrs av välorganiserade smugglings- och dislribulionssyndikat, som tillämpar ytterst hänsynslösa metoder.

Prop. 1971:95 11

När det gäller situationen beträffande cannabis och LSD framhåller rikspolisslyrelsen, all det inte varit möjligt alt hejda spridningen i storstäderna. Risken för att missbmket återigen skall sprida sig över hela landet bedömer rikspolisstyrelsen som överhängande.

Enligt en av RÅ sammanställd statistik över domar i narkotikamål framgår all antalet personer dömda enligl narkotikastrafflagen under första halvåret 1970 var sammanlagt 1 012. Antalet personer dömda för grovt narkotikabrott var under samma lidsperiod 171. Det kan vidare nämnas, all 36 personer dömts för brott avseende mer än 10 000 tabletter centralslimulerande medel. För fem av dessa avsåg domen mer än en milj. tabletter.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt en förlängning av lagens gUtighetstid.

Vad som anförts i rikspolisstyrelsens framställning och under remissbehandlingen visar enligl min mening atl möjligheten till telefonavlyssning används restriktivt och med urskiljning och all tillämpningen står väl i överensstämmelse med vad som förutsatts vid lagens tillkomst.

Som rikspolisstyrelsen framhållit är det med hänsyn lill det allvarliga läget inom den iUegala narkotikahanteringen inle möjligt att med enbart konventionella spaningsmetoder kontrollera den grova brottsligheten. Effektiviteten i polisens ansträngtungar atl komma åt finansiärerna och de största langarna får inle äventyras. Erfarenheterna visar att inle minst telefonavlyssningen bidragit till all en rad organiserade smugglings- och försäljningsligor kunnat avslöjas. Telefonavlyssningslagens giltighetstid bör därför förlängas. Giltighetstiden bör tills vidare beslämmas till utgången av juni 1972.

Under hänvisning lill del anförda hemställer jag all Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

alt antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen all lill riksdagen skall avlåtas proposilion av den lydelse bilaga lill della protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7IOJr3