Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1971     Prop. 1971:88

Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition angående specialtjänstuttagna värnpliktigas utbUdning m. m.; given Stockholms slott den 26 mars 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­rådsprotokollet över försvarsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de för­slag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemst.Tllt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att nuvarande uttagning av värnpliktiga för utbildning i specialtjänst upphör. Utbildningen av värnpliktiga som avses för befattningar som f. n. rekryteras med värnpliktiga i specialtjänst genomförs, i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga, i form av grundutbildning och repetitionsutbildning. Förslaget innebär i huvudsak följande.

Grundutbildningen omfattar för samtliga här avsedda värnpliktiga allmänmilitär utbildning i erforderlig omfattning, befattningsutbildning och militär miljöutbildning under fältmässiga förhållanden. Befattnings­utbildningens längd avvägs med hänsynstagande till den värnpliktiges civila utbildningskompetens. Genom att befattningsutbildningen på detta sätt i mänga fall avkortas blir också grundutbildningstiden totalt sett kortare.

Nuvarande grundutbildning lill vissa befattningar upphör. Rekrytering til! dessa befattningar sker genom överföring av personal med annan befattningsutbildning och med en för den nya befattningen lämplig civil yrkeskompetens. Överföring sker efter viss kompletteringsutbildning. Vidare sker i ökad utsträckning överföring från befattning i lägre till befattning i högre funktionsnivå, t. ex. inom de tekniska specialom­rådena.

Repetitionsutbildningen fullgörs i form av krigsförbandsövningar och särskilda övningar i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga. För atl tillgodose de behov av befattningsutbildning och kompletteringsut­bildning som föreligger i samband med bl. a. överföring till befattning får

1    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 88

 

Prop. 1971:88                                                                          2

tid för kngsförbandsövning eller särskild övning användas. Övningen kal­las därvid fackövning eller särskild fackövning.

Genoin att aU utbildning väsentligen är inriktad på att den värnpliktige under sin värnpliktstid skall bestrida en befattning i krigsförband bortfal­ler i princip den hittillsvarande möjligheten att utnyttja värnpliktsutbild­ningen av nu ifrågavarande kategorier för att tillgodose behov av personal för fredsproduktion.

Som en följd av det nya utbildningssystemet kan det årliga antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga beräknas minska med ca 100 000 da­gar.

Övergång till det nya utbildningssystemet sker successivt fr. o. ni. den 1 juni 1972.

1 samband med omläggningen av specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning föresläs också att fredstjänstgöringen för vapenfria tjänsteplik­tiga förkortas från 540 till 45 0 dagar. För vapenfria tjänstepliktiga med särskilt kvalificerade uppgifter bibehålls dock nuvarande tjänstgöringstid.

Omläggningen av de värnpliktiga specialisternas utbildning medför ändringar i värnpliktslagen (1941:967). Förkortningen av de vapenfria tjänstepliktigas utbildningstid föranleder ändringar i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. Dessutom föreslås de ändringar i nämnda lagar som behövs för att genomföra den av riksdagen under år 1970 beslutade bistånds- och katastrofutbildningen för värnpliktiga ni. fl.

 

Prop. 1971:88

1   Förslag till

Lag om ändring i vämpliktslagen (1941:967)

Härigenom   förordnas,   att   6 §   och   27 (1941:967)' skall ha nedan angivna lydelse.

1 mom.   värnpliktslagen

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Värnpliktig skall uttagas för utbildning

a)    vid försvarsgren eller vid iruppslag eller vapenslag inom försvarsgren,

b)    i särskild tjänst eller tUl särskild tjänstgöring,

c)    till befattning eller grupp av befattningar samt

d) vid förband eUer utbildningsanstalt.

Uttagning för utbildning till be­fattning för officer får icke ske utan den värnpliktiges medgivan­de. För uttagning för annan ut­bildning fordras medgivande av den värnpliktige endast om uttag­ningen ändras efter inskrivningen och den ändrade uttagningen ined-för att tiden för grundutbild­ningen förlänges.

Befattning för menig, underof­ficer eller officer avser, om ej an­nat följer av bestämmelserna i denna paragraf eller av 27 § 1 mom., militär, civilmilitär eller civil personal.

Uttagning för utbildning till mi­litär befattning för officer får icke ske utan den värnpliktiges med­givande. För uttagning för annan befattning fordras medgivande av den värnpliktige endast om uttag-ningen ändras efter inskrivningen och den ändrade uttagningen med­för att tiden för grundutbild­ningen förlänges. Ändrad uttag­ning från utbildning tiU militär befattning tiU utbildning för civil­militär eller civil befattning eller från utbildning Ull civilmilitär el­ler civU befattning tiU militär be­fattning får dock ske utan den värnpliktiges medgivande.

 

För ändrad uttagning till tjänst­göring enligt 27 § 1 mom. D. ford­ras ej medgivande av den värnplik­tige.

För ändrad uttagning efter av­slutad grundutbildning fordras ej medgivande   av  den  värnpliktige.

Lagen omtryckt 1969:378.

 

Prop. 1971:88

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Värnpliktig skall såvitt möjligt uttagas för den utbildning för vilken han kan anses bäst lämpad. I den mån det kan ske skall hänsyn tagas till den värnpliktiges önskemål. Värnpliktig bör ej uttagas för utbildning till befattning, för vilken fordras längre grundutbildning än ett år, om han visar atl della medför särskilt svåra olägenheter för honom eller för nära anhörig till honom som är beroende av hans arbete.

27 §

1. De värnpliktigas utbildningstid VärnpliktsutbUdningen utgöres av grundutbildning och repeti­tionsutbildning, om annat ej följer av vad som sägs nedan. Repeti­tionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsöv-ningar.

Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och repeti­tionsutbildning. Repetitionsut­bildningen kan utgöras av krigsför­bandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda facköv­ningar och niobiliseringsövningar.

A.  Värnpliktig, som uttagits för utbildning till befattning för menig eller underbefäl, skall fullgöra grundutbildning som omfattar

a)    vid armén och kustartilleriet högst trehundrafyrtiofem dagar,

b)    vid flottan och flygvapnet högst trehundrasextiofyra dagar. Värnpliktig, som skall utbildas till särskilt kvalificerad befattning för

menig eller underbefäl, kan  åläggas grundutbildning under högst fyra­hundrafemtio dagar.

Värnpliktig, som uttagits för ut­bildning tUl befattning för under­officer, skall fullgöra grundutbild­ning under högst fyrahundrafem-tio dagar. För värnpliktig, som uttagits för utbUdning till befatt­ning för officer, omfattar grundut­bildningen högst femhundrafyrtio dagar.

Värnpliktig, som uttagits för ut­bildning lill befattning för under­officer eller till civilmilitär eller civil befattning för officer, skall fullgöra grundutbildning under högst fyrahundrafemtio dagar. För värnpliktig, som uttagits för utbidning till militär befattning för officer, omfattar grundutbild­ningen högst femhundrafyrtio da­gar.

Tid för grundutbildning må icke understiga tvåhundratrettiofem dagar, B.  Värnpliktig skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

Värnpliktig i annan befattning för menig eller underbefäl än be­fattning på stamstridsfartyg vid flottan skall fullgöra krigsför­bandsövningar under sammanlagt högst

Värnpliktig i befattning för me­nig eller underbefäl skall, om an­nat ej följer av vad som sägs ne­dan, fullgöra krigsförbandsöv­ningar under sammanlagt högst

 

Prop. 1971:88

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

a)    vid armén och kustartilleriet etthundrafem dagar eUer, i underbe­fälsbefattning eller kvalificerad befattning för menig, etthundratjugofem dagar,

b)    vid flottan nittio dagar eller, i underbefälsbefattning, etthundratju-gofein dagar,

c)    vid flygvapnet nittio dagar eller, i kvalificerad underbefälsbefatt­ning, etthundratjugofem dagar.

Värnpliktig i befattning för me­nig eller underbefäl på stamstrids­fartyg vid flottan skall fullgöra krigsförbandsövningar under sam­manlagt högst etthundratjugofem dagar eller, i underbefälsbefatt­ning eller kvalificerad befattning för menig, högst etthundrasextio dagar.

Värnpliktig i befattning för me­nig eller underbefäl på stamstrids­fartyg vid flottan eller i annan särskild befattning för menig eller underbefäl som Konungen be­stämmer skall fullgöra krigsför­bandsövningar under sammanlagt högst etthundratjugofem dagar el­ler, i underbefälsbefattning eller kvalificerad befattning för menig, högst etthundrasextio dagar.

Värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning skall fullgöra krigs­förbandsövningar under sammanlagt högst etthundrasextio dagar vid armén och marinen samt högst etthundratjugofem dagar vid flygvapnet.

För värnpliktig i befattning som kompanichef eller konipanikvarter-inästare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielre-dogörare kan den sammanlagda tiden för krigsförbandsövningar över­skridas med högst tio dagar.

Krigsförbandsövning får omfatta högst trettiofyra dagar.

Konungen äger bestämma att en krigsförbandsövning för värn­pliktig i befattning på stamstrids­fartyg vid flottan uppdelas i högst fyra delövningar.

Konungen äger bestämma att tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en facköv­ning. Konungen äger också be­stämma att en krigsförbandsöv­ning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg vid flottan upp­delas i högst fyra delövningar.

C. Värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning samt, enligt Konungens bestämmande, annan värnpliktig kan åläggas att fullgöra högst tre eller vid flygvapnet högst fem särskilda övningar.

Särskilda övningar skola fullgö­ras under sammanlagt högst tret­tiotre dagar vid armén och mari-

Särskilda övningar skola fullgö­ras under sammanlagt högst tret­tiotre dagar.

 

Prop. 1971:88

Nuvarande lydebe

nen samt högst tfugo  dagar vid flygvapnet.

Föreslagen lydelse

Särskild övning får omfatta högst elva dagar.

Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydel­se för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kortare tid än som gäller för huvuddelen av krigsmaktens förband, kan åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst åtta dagar.

Konungen äger bestämma att tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskild fackövning.

D. För värnpliktig, som full­bordat, idkar eller, enligt vad som göres sannolikt, kommer att idka studier antingen för utbildning till ingenjör eller ock, vid högskola eller annan därmed jämförlig hög­re läroanstalt, för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller elfest i sådana äm­nen, att hans insikter kunna vara UU särskUt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som fullbor­dat eller påbörfat teknisk yrkesut­bildning av den art, att hans insik­ter kunna vara till sådant gagn, skola följande särskilda bestäm­melser gälla.

Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt, förordna att den värn­pliktige skall fullgöra tjänstgöring om trehundranittiofyra dagar i stället för den under A.-C. angiv­na tfänstgöringen. Denna tjänstgö­ring skall, med rätt i förekomman­de fall till avbrott under viss tid för studiernas eller yrkesutbild­ningens fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning, dels ock fackutbildning och facktjänst-

D. Värnpliktig som uttagits för utbildning enligt 6 § kan efter egen ansökan antagas för bislånds-och katastrofutbildning. Den som antagits för sådan utbildning skall fullgöra grundutbildning under högst 450 dagar samt repetitions­utbildning under minst 90 och högst 160 dagar. Repetitionsut­bildningen kan fördelas i om­gångar  över hela värnpliktstiden.

 

Prop. 1971:88

Nuvarande lydelse                            Föreslagen lydelse

göring. Värnpliktig, beträffande vilken på grund av studier sålunda förordnats, må, där så anses påkal­lat för bibringande och vidmakt­hållande av för avsedd mobilise­ringsbefattning erforderliga insik­ter, åläggas att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundrafyrtiosex dagar. Den fortsatta tfänstgöringen skall kun­na i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

Har ef värnpliktig som i första stycket sägs före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov eller förvärvat den yrkesutbild­ning. Konungen bestämmer, skall den värnpliktige enligt vad Ko­nungen föreskriver fullgöra den tjänstgöring, som på grund av be­stämmelserna ovan i denna para­graf elfest åligger honom; och räk­nas därvid genomgången soldat- el­ler befälsutbildning honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt.

 

Prop. 1971:88                                                                         8

Denna lag träder i kraft såvitt avser 6 § den 1 juli 1971 och i övrigl den 1 ium 197 2. För tiden före den 1 juni 1972 tUlämpas dock 6 § i sin nya lydelse endast i den omfattning som värnpUktsverket bestämmer.

Den som börjat utbUdning till befallning för skyddstekniker eller som fullgjort mer än 90 dagars utbildning enligt 27 § 1 mom. D. i sin äldre lydelse skall i stället för grundutbildning fullgöra sådan tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. i sin äldre lydelse, som ej är fortsatt tjänstgöring, under minst 360 dagar. För den som uttagits för utbildning såsom läkare omfat­tar tjänstgöringen dock minst 285 dagar, oin han börjat sin tjänstgöring år 1962 eller tidigare, och minst 235 dagar, om han börjat tjänstgöringen efter den 1 januari 1963.

Den som fullgjort minst 360 eller, i fråga om den som uttagits för utbildning såsom läkare, minst 285 eller 235 dagars tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. i sin äldre lydelse skall fullgöra högst det antal krigsförbandsövningar och särskilda övningar som anges i tabellerna i bilaga till denna lag.

Den sammanlagda tiden för utbildning enligt 27 § 1 mom. för den som uttagits för utbildning enligt 27 § 1 mom. D. i sin äldre lydelse får icke ulan ändrad uttagning enligt 6 § vara längre än 555 dagar. Har den värnpliktige börjat utbildning enligt äldre bestämmelser, räknas utbild­ningstiden honom tillgodo som fullgjord tjänstgöring.

Om Konungen ej bestämmer annat, tillämpas bestämmelser i lag eller annan författning om tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. i sin äldre lydelse på tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. den nya lagen.

 

Prop. 1971:88                                                                            9

Bilaga

Tabell 1 A. Krigsförbandsövningar för värnpliktig som uttagits för annan utbildning än som läkare och fullgjort minst 360 dagars tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen' i sin äldre lydelse.

Anlal Icrigsförbaiidööv.ningar om den värnpliktige fuljjjort

Värnpliktig                                                                                       456 eller tlera

lödd är              360 dajar      361—395 da;;rir 3')6-—425 dac..'.r 426—455 da;.-" dayar

1948 eller senare                   5                  4                  _                  _   __

1947—1944      5                   4                  3                  2-

1943 — 1940    4                   4                  3                  2-

l')39—1936       3                   3                  2                  2                  1

1935 — 1932    2                   2                  2                  1!

1931 — 1928    11111

' Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 540 dagar enligt äldre bestämmelser.

Tabell I B.   Kiigsförl)and.sövi)jj)i;ac föi ijnipJiklit' läkare som biirial  tjänstgöring enligt 27 § 1 nioni. D, vämpliktslagen i sin äldre Ivdelse ai  l'>62 eller tidigare   .

.'Miltal krigsförbandsövninijar om den värnpliktiiic fullgjort

Värnplikiit;                                                                                       376   eller   flera

lödd år    '          285 dai;ar     286—315 da.uar 316—345 daiar 346—375 dn.?ar dagar

1943 — 1940

4

1939-1936

3

1935—1932

2

1931—1928

1

3                  3                  2

3                  2                  2                  1

2                  2                  1                  1

llll

Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar enligt äldre bestämmelser.

Tabell I C.   Krigsförbandsövningar för värnpliktig läkare som börjat tjänstgöring enligt 27 i 1 iiloni. D. vämpliktslagen i sin äldre lydelse efter den 1 jaiiuari 196.' .

Antal krii;sförbandsövning,ir om Jen '.iiinpiiktijc liill.cjort

Viirnplikli:                                                                                        326 eller flera

föd;i är              235 dagar     236—265 dai:ar 266—295 da-ar 296—325 d,i!:ar d;;n:.ir

I94S eller senare      5                          4   —          —                        —

1947 — 1944                5                            4                                     3   2-

1943—1910               4                            4                                        3   2                            —

1939—1936               3                          3  2           2                          1

1935 — 1932               2                          2                                        2   11

1931 —192____ 1__________ 1______ __ 1                  j____     ___ 1

' Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 420 dagar enligt äldre bestämmelser.

 

Prop. 1971:88                                                                           10

TabeU TI A. Särskilda övningar för värnpliktig som uttagits för annan utbildning än som läkare och fullgjort minst 360 dagars tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen' i sin äldre lydelse.

Antal särskilda övningar oin den vänipliktiy.e fei!lj.\jort

Värnplikli:;                                                                                       456 cllcr liera

född år    '          360 dagar     361—395 dayar 396—425 d;i;'.ar 426—455 d;u'ar dar.ar

194S eller senare 3                          3                          _                      ._ _

1947—1944         3                         3                        3                      2

1943—1940      3                   3                  2                 2

1939—1936      2                          2                           11                    I

1935 — 1932    2                          111                                               1

1931 —I92S      1___________ 1                  1                 1    ________ I_

' Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar enligt äldre bestämmelser.

TabeU II B. Särskilda övningar för värnpliktig läkaie som börjat tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen i sin äldre lydelse år 1962 eller tidigare' .

Antal s.irskikk'1. iAiiin.v;'.r o;r. den vnrniilikii.ue fuHiJJort

Värnpliktig                                                                                        76 eller fiera

född ar              285 dai:ar     2,S--315 dai:;ir 316--345 d.iiMr 346-375 da'-ar daar

1943—1940        3                  3                  2                  2

1939—1936       2                  2                  2                  11

1935—1932       2                  I                   1                 I                   I

1931 — 1928___ I__________ 1__________ 1_____        I                   1

Sammanlagd tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar enligt äldre bestämmelser.

Tabell II  C.   Särskilila  ö\'ningar lor varnphklig kikare s(>ni  höruit   t.uiiislgoi ing eiili.iJt   27 § I nioni. D. vämpliktslagen i sin Liltlie l\ delse eflei tien 1 janiiaii  l''().' .

Antal särskilda övningar om den värnpliktiLe fulliJ.jort

Värnpliktig                                                                                        326 cllcr flera

född är             235 dagar      236—265 dagar 266—295 dagar 296—325 d.igar dagar

1948 eller senare    3            3                         —                       —                       —

1947—1944             3            3                         3                         2                         —

1943—1940             3            3                         3                         2                         —

1939—1936             2            2                         2                         1                          1

1935—1932             2            1111

1931—1928             1            1__________ 1__________ 1__________ 1_________

' Sammanlagd tjänstgöring.sskyldighel om 420 dagar enligt äldre bestämmelser.

 

Prop. 1971:88                                                                         11

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§ lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                             Föreslagen lydelse

4§

Arbetsmarknadsstyrelsen bestämmer vilket slag av tjänstgöring som vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra.

Styrelsen har tUlsyn över vapenfria tjänstepliktigas utbildning och tjänstgöring.

Om bistånds- och katastrofut­bildning finns särskilda bestäm­melser.

Vapenfri tjänstepUktig är skyl-    Vapenfri tjänstepliktig är skyl-

dig att för sin utbUdning tjänslgö- dig att för sin utbildning tjänstgö­
ra femhundrafyrtio dagar. Tjänst- ra fyrahundrafemlio dagar. Den
göringen kan fördelas i omgångar som skall utbildas UU särskilt kva-
över hela värnpliktstiden.              lificerade uppgifter kan dock åläg-

gas Uänstgöring under femhundra-fyrtio dagar. Tjänstgöringen kan fördelas i omgångar över hela värn­pliktstiden.

Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § värnpliktsla­gen den 30 december 1941 (nr 967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas tUl tjänstgöring. Tjänstgöringstiden fär icke överstiga etthundraåt-lio dagar, om tjänstgöringen föranledes av inkallelse av värnpliktiga med slöd av 27 § 2 mom. vämpliktslagen.

Om tUlgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning av tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri tjänst vid beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar Konungen bestäm­melser.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 5 § den 1 juli 1971 och i övrigt den 1 juni 1972.

 

Prop. 1971:88                                                                       12

Utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:l Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 mars 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILS­SON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICK­MAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om speciaT Ijänstuttagna värnpliktigas utbildning m. m. och anför.

Specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning

Inledning

1966 års värnpliktskommilté - utredningsman riksdagsmannen Bengl Gustavsson - som tillsatles i juni 1966 för atl utreda den närmare ulfornmingen av utbildningen föi värnpliktiga i specialtjänst iii. in. har i november 1970 avlämnat betänkandet (SOU 1970:65) Utbildning ni. m, av värnpliktiga i specialljänst.

Över betänkandet har yttranden avgetls av rikspolisstyrelsen, överbe­fälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarels sjukvårdsstyrelse, försvarels forskningsanstalt, försvarets radioanstalt, vämpliktsverket, iiiilitärpsykologiska institutet, försvarets rationaliseringsinstiUit, mililärapoteket, socialstyrelsen, post­verket, universitetskanslersämbetet, velerinärslyrelsen, utredningen om handräckningsvärnpliktiga, sakkunniga för översyn av samordningen mel­lan värnpliktsutbildning och eftergymnasiala studier, statens institut för folkhälsan, skolöverst/iolsen, arbetsmarknadsstyrelsen. Centralförbundet för befälsutbildning, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Sveriges tandläkarförbund, Sveriges läkarförbund, Sveriges yngre läkares före­ning, Sveriges veterinärförbund, Apotekarsocieteten och Sveriges farnia-cevtförbund.

Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden från vederbörande vid universitet och högskolor.

Veterinärstyrelsen har bifogat yttranden från veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt. Centralförbundet för befälsutbild­ning har bifogat yttrande från Försvarets personaltjänstförbund. Dess­utom har skrivelser koniniit in från Svenska officersförbundet och Flyg­fält inge njö rf ö reningarnas förbundsstyrelse.

I propcsitionen berörs för överblickens och sammanhangets skull även vissa frågor som inte kräver beslut av riksdagen.

 

Prop. 1971:88                                                                       13

De specialtjänstuttagna värnpliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldigliet m. m.

Historisk bakgrund

Genom ändring år 1905 (1905:21) i 1901 års värnpliktslag (1901:58) infördes för första gången särskilda bestämmelser om värnpliktstfänstgö-ringen för värnpliktiga med viss högre utbildning av särskild betydelse för krigsmakten. Enligt dessa bestämmelser fick medicine kandidater och tandläkare möjlighet att fullgöra två eller flera repetitionsövningar i en följd i stället för alt övningarna fördelades på två eller tre år. Denna möjlighet betraktades som en förmån för de studerande men det förutsattes samtidigt att tjänstgöringen förlades så att den gav vederbö­rande insikter och färdigheter i de speciella ämnen som kunde behövas för den blivande läkaren eller tandläkaren. 1 prop. 1905:97 uttalade departemenlschefen att de medicine studerandes tjänstgöring borde ordnas på ett sätt som gav dem tillräcklig militär utbildning men också bibringade dem insikter och färdigheter i de speciella ämnen som kunde vara erforderliga för den blivande militärläkaren. Militär utbildning borde ges dessa värnpliktiga i ungefär samma utsträckning som kom övriga värnpliktiga till del i rekrytskolan, som inom exempelvis infanteriet omfattade 150 dagar. Tiden för repetitionsövningarna, 90 dagar, borde däremot lämpligen kunna anslås åt särskild fackutbildning. Motsvarande synpunkter anlades på tandläkarnas militärtjänstgöring.

Nämnda särskilda bestämmelser intogs sedermera i 1914 och 1925 års värnpliktslagar (1914:202 och 1925:337) och giordes tillämpliga på fler grupper av värnpliktiga, t. ex. sådana som bedrev eller avsåg att bedriva studier till veterinär eller maskiningenjör eller eljest i sådana ämnen att deras insikter kunde vara till särskilt gagn för krigsmakten.

I 1925 års värnpliktslag gjordes bestämmelserna tillämpliga även på värnpliktiga som bedrev studier till apotekare. Samtidigt ändrades begrep­pet maskiningenjör till ingenjör och den sammanlagda tjänstgöringstiden förkortades rill 260 dagar. Enligt 1936 års värnpliktslag (1936:443) om­fattade ifrågavarande bestämmelser samma kategorier som förut, näm­ligen läkare, tandläkare, apotekare, veterinärer och ingenjörer samt värn­pliktiga i övrigt som studerade sädana ämnen, att deras insikter kunde vara till särskild nytta för krigsmakten. Som en ytterligare förutsättning angavs att vederbörandes insikter blev bättre tillgodogjorda genoin att värnpliktstjänstgöringen fullgjordes i särskild ordning. Alltjämt var de sär­skilda bestänunelserna tillämpliga endast på högskolestuderande eller där­med jämförbara värnpliktiga. Utbildningstidens längd var i stort den­samma som gällde för övriga studenter och likställda, exempelvis vid ar­mén alltjämt 260 dagar.

På grundval av ett betänkande av 1941 års försvarsutredning antogs 1941 års värnpliktslag som innebar en reform av värnplikten och värnpliktsutbild­ningen och som i väsentliga delar präglat vårt värnplik-tssysteiii fram till 1966 års omläggning av utbildningssystemet. Enligt försvarsutredningen skulle ut­tagning för utbildning i specialtjänst ske främst med hänsyn tUl studieinrikt-

 

Prop. 1971:88                                                                        14

ning och omfatta uttagning för utbildning till, vid armén läkare, tandläkare, apotekare, veterinär, fälttygtekniker (arniéingenjör) och krigskassör, vid flottan ingenjör, kemist, intendent, läkare, tandläkare och artilleritek­niker (tygtekniker) samt vid flygvapnet biträdande ingenjör. 1941 års lag medförde emellertid i sak inga principiella ändringar beträffande utbild­ningen av värnpliktiga i specialtjänst. I lagtexten togs dock den förutsätt­ningen för uttagning bort att vederbörandes insikter skulle anses bli bättre tillgodogjorda genom all tjänstgöringen fuUgjordes i annan ordning än den vanliga. De specialtjänstuttagna värnpliktiga skulle fullgöra soldat-och befälsutbildning samt fackutbildning och facktjänstgöring under sammanlagt 450 dagar. Därtill kom fortsatt utbildning - kallad fortsalt tjänstgöring - under högst 180 dagar atl fullgöras i omgångar under hela den återstående värnpliklsliden. 1941 års försvarsutredning hade den grundsynen att underofficersiutagna och specialljänstuttagna värnpliktiga i princip skulle åläggas samma tjänstgöringsskyldighet. Endast sättet att fullgöra tjänstgöringen avvek mellan de båda grupperna. Utredningen hade emellertid inle möjlighet alt närmare undersöka det faktiska behovet av tjänstgöringslid för de specialtjänstuttagna. Efler år 1941 har de specialtjänstuttagna värnpliktiga när det gällt avkortning av tjänstgö­ringstiden följt övriga värnpliklskategorier. När däremot tjänstgöringsti­den för vissa värnpliklskategorier förlängts, t.ex, år 1952 för underbe­fälsuttagna värnpliktiga i fråga om både grundutbildning och repetitions­utbildning samt år 1960 för underofficersuttagna värnpliktiga, har någon motsvarande utökning av tjänstgöringsskyldigheten för de specialtjänstut­tagna inte skett. De specialtjänstuttagna värnpliktigas behov av utbildning har inte prövats vid annat tillfälle än år 1963 för en kategori, nämligen läkarna.

Nuvarande bestämmelser

I 27 § 1 mom. £),vämpliklslagen (1941:967, omtryckt 1969:378) finns f. n. särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen för värnpliktiga som

a) bedriver eller avser alt bedriva studier för utbildning till ingenjör eller vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana ämnen att hans insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten eller

b)fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den art att hans insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten.

Beträffande dessa värnpliktiga får Kungl. Maj:t, om det är lämpligt, förordna att den värnpliktige skall fullgöra tjänstgöring om 394 dagar i stället för övriga värnpliktigas grund- och repetitionsutbildning. Denna tjänstgöring skall fullgöras som dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Värn­pliktiga som avses under a) ovan får utöver denna tjänstgöring åläggas att fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 146 dagar, om detta anses påkallat för att bibringa och vidmakthålla erforderliga kunskaper för

 

Prop. 1971:88                                                                        15

avsedd mobUiseringsbefattning.

Kungl. Maj:t har fastställt utbildningstiden liU 540 dagar för samtliga kategorier värnpliktiga som är uttagna för utbUdning i specialtjänst utom för läkare och nyssnämnda kategori med teknisk yrkesutbildning. För läkarna är utbildningstiden numera 420 dagar.

Värnpliktsförmåner

De specialtjänstuttagna värnpliktiga får under tjänstgöring samma kontanta och andra genereUt utgående förmåner som övriga värnpliktiga.

1 fråga om kontanta förmåner som kan utgå efter avslutad tjänstgöring finns däremot vissa olikheter i förmånsrätt mellan de specialtjänstuttagna och andra värnpliktiga. De specialtjänstuttagna är sålunda helt undantag­na från rätt till utbildningspremier. 1 fråga om rätt till tjänstgöringspre­mie har de specialtjänstuttagna däremot en avgjort förmånligare ställning än övriga värnpliktiga.

U t b i 1 d n i n g s p r e m i e r n a, som utgår till värnpliktig som full­gjort befälsutbildning, tillkom för att underlätta återgången till civil verksamhet för värnpUktiga som ålades sådan utbildning och därmed också fick längre tjänstgöring än övriga värnpliklskategorier. Den ur­sprungliga motiveringen för att de specialtjänstuttagna värnpliktiga un­dantogs från rätt lill denna premie grundades på det förhållandet att dessa värnpliktigas tjänstgöring utformats på ett sätt som helt avvek från övrigas. Deras mUitära utbildning förlades sålunda i största möjliga utsträckning så att den skulle kunna fullgöras under studiefria sommar­månader eller på sådant sätt atl några kännbara avbräck i studierna inte skulle förekomma. Med hänsyn till avsikten med premien ansågs därför skäl inte föreligga att tillerkänna de specialljänstuttagna värnpliktiga denna förmän.

Frågan om utbUdningspremier lill dessa värnpliktiga har sedermera tagits upp till övervägande bl.a. av 1954 års värnpliktsavlöningsut­redning. 1960 års värnpliktsutredning tog också upp frågan till behand­ling. Värnpliktsutredningen anförde därvid som sin uppfattning att det vid den ändrade tjänstgöringsordning för dessa värnpliktiga som förut­sattes av utredningen skulle saknas anledning att i premiehänseende be­handla de specialtjänstuttagna annorlunda än övriga värnpliktiga. En sådan ändring i premiesystemet borde emellertid enligt utredningens mening ske i samband med en kommande slutlig utformning av de specialtjänstuttagnas utbildning.

1 fråga om tjänstgöringspremien har de specialtjänstuttag­na däremot som tidigare nämnts en förmånligare ställning än andra värnpliktiga. Denna premie som avsetts vara en kompensation för förlängd tjänstgöring utgår till dessa värnpliktiga under avsevärt längre lid och med högre dagsbelopp efter viss tjänstgöringstid än som gäller för övriga värnpliktiga. De specialtjänstuttagna får sålunda ijänstgöringspre­mie under hela sin fortsalla tjänstgöring under det all övriga värnpliktiga får denna premie bara under grundutbildningen.

Den form av tjänstgöringspremie som utgår tiU värnpliktig som fullgör

 

Prop. 1971:88                                                                         16

särskUd övning eller mobiliseringsövning har inle aktualiserats för de specialtjänstuttagna värnpliktiga eftersom de inte deltar i sådana öv­ningar.

Värnpliktskommitténs förslag Riktlinjer för förslagets utformning

Uttalande av 1 960 års värnpliktsutredning

1960 års värnpliktsutredning anmälde i betänkandet (SOU 1965:68) Värnplikten atl vissa i utredningsuppdraget ingående frågor återstod alt lösa, däribland den närmare utformningen av utbildningen för värnplikti­ga uttagna i specialljänst. Utredningen angav vissa principer för den framtida utbildningen av dessa värnpliktiga nicn förutsatte därvid att den närmare utformningen av utbildningen för olika grupper specialtjänstut­tagna måste göras lill föremål för ytterligare undersökningar. De av utredningen angivna principerna för utbildningen innebar i huvudsak att dessa värnpliktigas utbildning borde bestå av grundutbildning och repeti­tionsutbildning i likhet med övriga värnpliktigas. Grundutbildningens längd borde enligt utredningen vara differentierad för de olika grupperna med hänsyn till den kompetens de värnpliktiga förvärvat genom civil utbildning. Repetitionsutbildningcns onifattning borde däremot bestäm­mas på samma sätt som för övriga värnpliktiga och ske i anslutning till krigsförbandens utbildning.

Direktiven

1 direktiven lill 1966 års värnpliktskommitté fastställdes att de av värnpliktsutredningen angivna principerna för de specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning i allt väsentligt borde följas. Det framhölls emellertid att en ytterligare precisering av dessa principer borde ske och att värnpliktslagens bestämmelser borde anpassas härtill. Vidare under­ströks att utbildningsbehoven för de olika grupperna specialtjänstuttagna värnpliktiga måste granskas var för sig och deras utbUdningslid avvägas med hänsyn härtill. Vid utredningen borde också beaktas sådan utveck­ling på det civila utbildningsområdet som var av betydelse i samman­hanget sam.t de förslag som kunde komma att framläggas av 1962 års försvarssjukvårdsutredning och försvarets tandvårdsutredning. Som rikt­punkt för kommande förslag borde enligt direktiven gälla att det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för alla grupper specialtjänstut­tagna värnpliktiga tillsammantagna inte ökades.

Allmänna överväganden

Vid sina överväganden och förslag har kommittén utgått från de förutsättningar som föreligger enligt 1966 års riksdagsbeslut angående värnpliktsutbildningen,   1968 ärs försvarsbeslut och under vären 1970

 

Prop. 1971:88                                                                        17

gäUande bestämmelser rörande tjänsteställning, befordran, förordnande m. m.

Grunder för utbildningens utformning

I sina överväganden framhåUer kommittén vissa grunddrag i 1966 års värnpliktsreform som kommittén anser ha särskild betydelse för utred­ningsuppdraget och hänvisar därvid lill följande, 1 vårt värnpliktssystem måste varje värnpliktig under hela värnplikls­liden vara kompetent all bestrida en befattning i ett krigsförband. Erforderlig tid måste därför reserveras för den värnpliktiges medverkan i alt kontinuerligt vidmakthålla krigsförbandens funktionsduglighet. Repe-titionsulbUdningen kommer härigenom att utgöra en väsentlig del i ut­bUdningssystemet. Grundutbildningens främsta syfte är att förnya krigs­förbanden dvs. ersätta de årliga avgångarna.

Vid granskningen av den hittillsvarande tillämpningen av 27 § 1 mom. D. vämpliktslagen har kommillén konstaterat alt de specialljänstuttagna värnpliktigas fackutbildning och fackljänslgöring i många fall har elt mindre väl definierat samband med nyss redovisade krigsorganisatoriska krav samt att, i vissa fall, fullt vapenföra sådana värnpliktiga med stöd av nämnda lagrum används för atl tillgodose fredslida behov av specialutbil­dad arbetskraft.

Härefter konstaterar kommittén att 1966 års värnpliktsreform med dess differentierade längd av varje enskild krigsförbandsövning samt möjligheter att utnyttja särskild övning som ett komplement till krigsför­bandsövning ger helt andra möjligheter än tidigare att anpassa krigsför­bandens utbildningskrav på befattningshavarna till de värnpliktigas för­kunskaper. De ursprungliga skälen tUl all i värnpliktslagen ha särbestäm­melser för de specialljänslultagna värnpliktiga har härigenom i hög grad undanröjts. Värnpliktskommiltén anser att kompetens för krigsplacering i de typer av befattningar som utredningsuppdraget omfattat kan nås på tre olika vägar, nämligen genom militär grundutbild­ning enligt 27 § l.mom. A, värnpliklslagen med specialinriktat utbUdningsinnehåll, civil yrkeserfarenhet kompletterad med militär utbildning och militär fackutbildning baserad på civil yrkesutbildning inom samma eUer närbesläktat fack.

Oavsett vilken av dessa tre rekryteringsvägar som tUlämpas måste här aktuella värnpliktiga — utöver fackutbildningen - ha bibringats allmän­militär utbildning av minst den omfattning som enligt 1966 års riksdags­beslut fastställts för alla värnpliktiga. Dessutom erfordras miljöerfarenhet under fältmässiga förhållanden inom den förbandstyp, där de värnpliktiga skall krigsplaceras.

Härav följer att bestämmelserna för här aktuella värnpliktigas tjänstgö­ring efler den formeUa befattningsutbildningen principiellt bör ges samma innebörd som för övriga värnpliktiga.

Värnpliktskommiltén konstaterar, alt om man utgår från det nu refererade synsättet, elt betydande antal kategorier f. n. specialtjänstut-

2    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 88

 

Prop. 1971:88                                                                         18

tagna värnpliktiga fortsättningsvis bör rekryteras genom omskol­ning ett antal år efter grundutbildningens slut då civil yrkeserfarenhet inom vederbörligt fack har förvärvats.

Enligt nuvarande bestämmelser i 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen får högst 540 dagars tjänstgöringsskyldighet åläggas specialtjänstuttagen värnpliktig. Härigenom ges utbildningsmyndigheterna frihet att överföra tjänstgöringsdagar från repetitionsutbildning till grundutbildning och vice versa. En sådan tillämpning av lagrummet är inte förenlig med andan i 1966 års värnpliktsreform. Värnpliktskonimittén föreslår därför att samtliga kategorier f. n. specialtjänstuttagna värnpliktiga - i likhet med övriga värnpliktiga - åläggs skyldighet att fullgöra grundutbildning och repetitionsutbildning. Dessa båda begrepp måste klart särskiljas, eftersom syftet med dem är olika.

Grundutbildningen bör i vissa fall kunna uppdelas i takt med de civila studierna. Enbart detta förhållande motiverar dock inte särskilda före­skrifter om specialtjänstuttagning. Kungl, Maj:t bör kunna föreskriva sådan uppdelning av grundutbildningen,

1 de fall då den erforderliga grundutbildningen måste ges en längd som motsvarar vad övriga kategorier värnpliktiga, dvs. underofficers- och underbefälsuttagna samt värnpliktiga E, F och G, har och då funktionsni­vån i krig överensstämmer med dessa kategoriers, bör de här aktuella grupperna värnpliktiga hänföras till kategorin militär personal. Denna regel bör gälla även om grundutbildningen ges ett specialinriktat innehåll.

I andra fall, då grundutbildningen är baserad på kvalificerad civil yrkesutbildning eller yrkeserfarenhet, har det visat sig möjligt att föra fram eleverna till exempelvis värnpliktig officers funktionsnivå på en grundutbildningstid som är kortare än för menig, I dessa fall bör de värnpliktiga enligt värnpliktskoniniitte'ns mening uttas för utbildning till civilmilitär eller civil befattning. Samma förhållande gäller i fråga om sådana värnpliktiga, som rekryteras genom omskolning. I den civilmililära gruppen ingående värnpliktiga måste vara befälslämpliga och ges erforder­lig befälsutbildning.

1 fråga om repetitionsutbildningen föreslås i princip samma regler som för övriga värnpliktiga, Krigsförbandsövning bör ges en längd som motsvarar utbildningsbehovet och inte enbart befälsnivån,

1 de fall då behov av befattningsutbildning inom facket föreligger skall tid för krigsförbandsövning och särskild övning kunna tas i anspråk för sådan utbildning. Om nämnda utbildningsbehov erfordrar utbildning under högst 1 1 dagar, bör särskild övning utnyttjas för ändamålet och därvid kallas särskild fackövning. Kräver utbildningsbehovet längre tid för utbildning, får tid för krigsförbandsövning tas i anspråk härför. Övningen benämns därvid fackövning. Värnpliktskommittén föreslår att högst en krigsförbandsövning om högst 32 dagar får utnyttjas på detta sätt. Antalet krigsförbandsövningar och fackövningar kommer i det enskilda fallet att bli sarnmanlagt högst fem, dvs, samma skyldighet som stadgas för övriga värnpliktiga.

Genom här refererade allmänna synsätt  på utbildningen av de f, n.

 

Prop. 1971:88                                                                         19

specialtjänstuttagna värnpliktiga kommer deras utbildning enligt värn­pliktskommittén att anslutas till 1966 års värnpliktsreform men också utgöra en syntes av civil och militär kompetens. Stor anpassbarhet till krigsbefattningarnas mångskiftande krav skapas på detta sätt.

Förslag tiU utbUdningens utformning för de av kommittén granskade ulbUdningskategorierna

lnom försvarsdepartementet har upprättats en sammanfattning i tabell­form av nuvarande och av värnpliktskommittén föreslagen ordning för ut­tagning och tjänstgöringsskyldighet beträffande de av koinmittén grans­kade utbildningskategorierna. Tabellen torde få fogas till statsrådsproto­kollet i detta ärende som bilaga 1. I en särskild bilaga till betänkandet har kommittén däriämtc behandlat viss underrättelsepersonal.

Hälso- och sjukvårdspersonal

Läkare

Kommittén föreslår att samtliga värnpliktiga läkare ges militär utbild­ning för krigsplacering inom militär sjukvård. På så sätt kan vederbörande beroende på aktueU civil befattning och medicinsk kompetens krigsplace­ras antingen inom krigsmakten eller inom det civila medicinalväsendet.

Vid granskning av krigsorganisationen har kommittén funnit att kompetenskraven på de värnpliktiga läkarna vid första krigsplacering inte är så entydiga som man hittills ansett. Efter att ha klassificerat de mest representativa befallningarna för att klarlägga såväl de militära som de civila kompetenskraven för olika befattningar har kommittén funnit att befattningarna kan indelas i två huvudgrupper, en som kräver tjänste-grenschefsutbildning som bataljonsläkare, av kommittén benämnd medi-cinalofficersbefattning, och en som inrymmer övriga befattningar, av kommittén kallade fackläkarbefattningar.

Medicinalofficersbefattningen hänför kommittén till befattning för civilmilitär personal av officers tjänsteklass och fackläkarbefattningarna till befattningar för civil personal av officers tjänstegrupp.

Från krigsorganisaloriska utgångspunkter är det motiverat att utbilda de värnpliktiga läkarna på två olika linjer. Eftersom samtliga skall uppfyUa de krav, som ställs på förbandsplatsgruppchef, måste emellertid utbildningen vara gemensam för de båda linjerna fram till den tidpunkt då den egentliga tjänstegrenschefsutbildningen påbörias, dvs, vid fackut­bildningskursen.

Kommittén föreslår att utbildningen liksom f, n, inleds med ca 90 dagars allmänmilitär utbUdning och grundläggande befälsutbildning i omedelbar anslutning till gymnasiestudiernas avslutande.

Vidare föreslås atl nuvarande befattningar för läkarbiträden, vilka befattningar rekryteras med underofficersuttagna värnpliktiga som i regel inle är civilt verksamma inom sjukvård, skall utgå ur krigsorganisationen och ersättas med befattningar benämnda läkarassistent kategori M, avsedda   för   värnpliktiga   medicine  studerande.  Utbildning  till   denna

 

Prop. 1971:88                                                                        20

befattning föresläs äga rum under en ca 45 dagar lång läkarassistentskola sommaren efter det propedeutiska året.

De värnpliktiga läkarna blir därefter krigsplacerade i avsedd befattning och fullgör under nionde studieterminens första del 25 dagars miljöut­bildning vid förband som genomför antingen krigsförbandsövning eller grundläggande krigsförbandsu t bildning.

Kommittén ger bl, a, följande synpunkter på förslaget atl för krigspla­cering tillvarata den medicinska kompetens som de medicine studeran­dena har.

Nuvarande utbildning av sådana värnpliktiga, som inte är civilt verk­samma inom sjukvård, till läkarbiträden är dyrbar och belastar relativt hårt den civila sjukvårdsorganisationen. Varken läkare eller landläkare utnyttjas f, n, i krigsorganisationen förrän de avslutat sina studier. Båda dessa kategorier borde därför tänkas vara lämpliga för att bestrida läk arbilrädesbefalln ingår.

Mot ett utnyttjande av odonlologie kandidater för läkarbilrädesbefalt-ning talar enligt kommillén följande förhållanden. Teoretisk och praktisk utbildning i kroppssjukvård saknas f. n. men kommer att meddelas under sommaruppehållen i anslutning till de båda sista studieåren förutsatt att försvarets tandvårdsberednings förslag om obligatorisk försvarsmedicinsk kurs förverkligas. Tillräckliga civila kunskaper inom kroppssjukvården uppnås 1 så fall vid början av nionde eller tionde terminen, dvs, en till två terminer före tandläkarexamen. Mot denna bakgrund synes det föga rationellt att krigsplacera odonlologie kandidater i kroppssjukvårdande befattning före tandläkarexamen, Anlalsniässigl är de dessutom så få att de vid en åldersmässigt så sen krigsplacering endast skulle kunna bestrida 1 O—1 5 % av de aktuella befattningarna. Deras medverkan löser sålunda inle föreliggande problem. Enligt konimittén bör medicine kandidater tas i anspråk för läkarbiträdesbefallning av bl. a. följande skäl. Redan efter det propedeutiska året och inlroduktionsavsnitten av det kliniska skedets första del (under sjunde terminen) har de blivande läkarna så stor erfarenhet av sjukvård att denna bör tillvaratas i krigsorganisationen. Kommittén anser därför att medicine kandidater, om de efter det propedeutiska året får en militär befattningsutbildning som svarar mot läkarbilrädesuppgiflerna, fr. o. m. sjunde terminens studier lämpligen bör kunna placeras i nuvarande befattningar för läkarbiträden. Medelåldern är då lägre än 23 år.

Avgörande för frågan om medicine kandidater kan påräknas för militär krigsplacering eller inte är dels om deras civila utbildning skall fullföljas vid mobilisering, dels om stort behov av dem föreligger inom den civila krigssjukvården. Dessa problem har behandlats bl, a, av dåvarande medici­nalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd som räknat med att medicinar­nas utbildning inte kan fullföljas i ett läge med plötsligt insatta krigshand­lingar mot vårt land. Vidare anses kandidater inte kunna utnyttjas för kvalificerade läkarbefattningar förrän efter den kliniska utbildningens slut.

 

Prop. 1971:88                                                                        21

Enligt kommitténs mening bör här gälla samma synsätt i stort som ligger bakom målsättningen för vårt totalförsvar och 1966 års värnplikts­reform. Vår försvarsplanering — såväl militär som civil - måste utgå från förutsättningen att våra försvarsåtgärder skall kunna insättas med full effekt vid ett snabbt krigsutbrott, 1 detta läge ges ingen tid för kompletterande utbildning av våra krigsförband, 1 ett mindre svårt läge, I, ex. allmän mobilisering följd av en beredskapsperiod, finns däremot möjlighet att omdisponera våra personella resurser allt efter det då aktuella läget.

De medicine kandidaterna är vid mobilisering en värdefull tillgång även för den civila sjukvården. Det antal som skulle behöva tas i anspråk av krigsmakten utgör emellertid endast hälften av det totala antalet medi­cine kandidater. Kommittén bedömer det därför vara möjligt från utbildningssynpunkl och med hänsyn till den civila krigssjukvårdens organisation att utnyttja de fullt vapenföra medicine kandidaterna för krigsplacering inom krigsmakten under sjunde - elfte terminerna. Från allmänna samhällssynpunkter och ekonomiska synpunkter samt med hänsynstagande till krigsorganisationens krav anser kommittén en sådan lösning motiverad.

Återstående del av grundutbildningen fullgörs efter läkarexamen före, under eller efter allmäntjänstgöringen. Fackutbildningskursen genomförs separat för medicinalofficerare respektive, fackläkare och omfattar 45 respektive 30 dagar. Denna följs senare av en krigskirurgisk utbildning under två respektive fyra veckor. Detta utbildningsmoment kan genom­föras först sedan vederbörande avslutat sex månaders tjänstgöring vid kirurgisk klinik under allmäntjänstgöringen.

Grundutbildningen avslutas med en månads tillämpad utbildning i befattning som medicinalofficer respektive fackläkare vid åldersklassför­band.

Den tillämpade övningen i befattning som fackläkare bör förläggas till de tider då grundutbildningskontingenten bedriver avsnittsutbildning, vid armén under tiden oktober-januari. Vissa läkare bör fullgöra motsvarande tjänstgöring vid dykarskolor, ubåtsförband och inskrivningscentraler. Liksom för inedicinalofficerarna bör fackläkarnas utbildning vid förband omfatta 30 dagar. Läkaren bör härvid delta i förekommande tillämp­ningsövningar och andra övningar utom föriäggningsorten med grundut­bildningskontingentens huvuddel. Han bör vidare medverka i förbands­sjukvården och själv genomföra förekommande poliklinisk behandling. Medverkan i förbandssjukvården torde kräva högst 50 % av disponibel tjänstgöringstid. Återstoden av tiden bör användas för deltagande i förbandens utbildningsverksamhet.

Värnpliktiga läkare tillhörande besiktningsgrupp 3 och 4 föreslås genomgå grundutbildning t. o. m. läkarassistentskola samt två veckors krigskirurgisk kurs. Återstående del av utbildningen fullgörs inom för­bandssjukvården.

Kommitténs förslag innebär en sammanlagd grundutbildningstid om 250 dagar.

 

Prop. 1971:88                                                                        22

Repetitionsutbildningen fullgörs främst vid det krigsförband där den värnpliktige är krigsplacerad. För att tillgodose behovet av att utveckla eller vidmakthålla den rent fackmässiga kompetensen föreslår konimittén att fackövning och särskild fackövning anordnas.

Läkarassistenter

Värnpliktskommitlén föreslår att alla fullt vapenföra tandläkare ges militär grundutbildning till befattning för läkarassistent. Beroende av krigsorganisationens krav på befälsutövning föreslår kommittén att de värnpliktiga tandläkarna mot grundutbildningens slut uppdelas på två utbildningslinjer, den ena för utbildning till befattning som ställföreträ­dare åt bataljonsläkare och den andra för utbildning till befattning som assistent åt fackläkare. Den förstnämnda hänförs till befattning för civilmilitär personal av officers tjänsteklass och den sistnämnda till befattning för civil personal av officers Ijänstegrupp.

Utbildningen inleds liksom f. n. med ca 90 dagars allmänmilitär utbildning och grundläggande befälsutbildning i omedelbar anslutning till gymnasiestudiernas avslutande.

Läkarassistentkurs om 45 dagar genomgås för de värnpliktiga tandlä­kare som studerar i vår-höst rytm under sommaruppehållet tidigast efter femte terminen. För de värnpliktiga tandläkare som studerar i omvänd rytm uppnås detta utbildningsläge under vinterhalvåret. Eftersom för­svarsmedicinsk kurs I avses börja påföljande sommar, dvs. efter sjätte ter­minen, måste för dessa läkarassistentkurs genomgås efter fjärde terminen. Efter avlagd tandläkarexamen genomgår de värnpliktiga tandläkarna som avses för befattning som ställföreträdare åt bataljonsläkare fackutbild­ningskurs om 45 dagar saml övriga fackutbildningskurs om 30 dagar. Härutöver krävs miljöpraktik som bör förvärvas dels inom fredssjukvår­den, dels i krigsbefattning under fältförhållanden.

Den sammanlagda grundutbildningstiden omfattar 240 dagar. Repeti­tionsutbildningen för läkarassistenlerna föreslås bli anordnad efter sam­ma principer som för läkarna.

Med hänsyn till angelägenheten av att den civila krigssjukvården skall kunna utnyttja landets tandläkare som läkarassistenter i krig anser värnpliktskommittén att viss utbildning som syftar till att vidmakthålla och vidareutveckla deras försvarsmedicinska kunskaper bör komma till stånd. Genom beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963:106) har förordnats om utbildningsplikt med stöd av krigssjukvärdslagen för samtliga läkare. Utbildning om högst 60 dagar kan härvid åläggas icke värnpliktig läkare. Värnpliktskommittén anser att motsvarande lagstadgad utbildningsplikt för läkare bör vidgas att omfatta även tandläkare. Erfarenheterna från de värnpliktiga tandläkarnas fortsatta utbildning till operations-och narkos­assistenter visar enligt kommittén att en sålunda ålagd utbildning om 60 dagar tillgodoser föreliggande behov av utbildning till läkarassistent.

 

Prop. 1971:88                                                                        23

Central ulbUdningsanstalt

Enhgt värnpliktskommitténs mening föreligger allvarliga brister i den kvalificerade värnpliktiga hälso- och sjukvårdspersonalens fackutbildning. Kommittén anser att detta beror på dels att den organisation som skall planera och genomföra utbädningen är personellt underdimensionerad och dels att utbildningsbetingelserna, utbildningslokaler m. m, är bristfäl­liga. Kommittén framhåller att dessa brister påtalats av flera utredningar under 1960-talet,

För att ge erforderlig stadga åt utbildningen av den kvalificerade hälso-och sjukvårdspersonalen erfordras därför enligt kommitténs uppfattning att en för hela krigsmakten gemensam central utbildningsanstalt snarast skapas. Till skolan som enligt kommitténs niening bör vara underställd chefen för armén och förläggas till stockholmsområdet bör förutom fackutbildning också förläggas viss repetitionsutbildning för ifrågavarande personal. Det medicinska ansvaret bör åvila chefen för försvarets medi­cinalkår.

Kommittén vill i sammanhanget erinra om att 1962 års försvarssjuk­vårdsutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1966:36, s. 137) Militärsjukvården 11 att en försvarets sjukvärdsskola skulle inrättas för utbildningav fast anställd medicinalpersonal. Beträffande den värnpliktiga medicinalpersonalens utbildning anfördes bl, a, att det borde vara möjligt att, om en försvarets sjukvårdsskola organiserades, under en övergångstid förlägga också fackskolekurser för värnpliktiga läkare och veterinärer lill skolan.

En personalförstärkning inom arniéstaben för planering av utbild­ningen av värnpliktig hälso- och sjukvårdspersonal bör vidare komma till stånd snarast möjligt. Kommittén framhåller härvid att fackutbildnings­kursernas genomförande kommer att ställa stora krav på framsynt stabsmässig planering bl, a, på grund av att denna utbildning för läkarnas del är tidsmässigt knuten till allmäntjänstgöringen.

Läkares   och   läkarassistenters  medverkan   i   militär  fredssjukvård  och fredstandvård

Läkare. Enligt 1963 års riksdagsbeslut skall vae läkare fullgöra högst 60 dagar av den fastställda värnpliktstjänstgöringen inom förbandssjuk­vården. Det faller utom ramen för komniitténs uppdrag alt bedöma behovet av läkarinsatser inom fredssjukvården. Kommittén anser sig endast ha att utgå från statsmakternas tidigare bedömningar i detta hänseende. Del föreslagna utbildningssystemet bör följaktligen inte inne­bära försämrade villkor för den fredstida militärsjukvården.

Nuvarande bestämmelser om värnpliktiga läkares medverkan i den militära förbandssjukvården grundas på betänkandet (SOU 1961:63) Lä­karen i totalförsvaret. Enligt där angivna beräkningar svarar 60 dagars arbetsinsats av varje värnpliktig läkare inom den militära fredssjukvården mot totalt 13 500 läkardagar för år (s, 194),

 

Prop. 1971:88                                                                         24

Kommitténs förslag till grundutbildning av värnpliktiga läkare innebär en årlig medverkan i förbandssjukvården under sammanlagt 6 000 dagar. De ca 55 läkare som årligen hänförs till besiktningsgrupp 3 och 4 bör fullgöra grundläggande allmänmilitär utbildning, läkarassistentkurs och krigskirurgisk kurs liksom övriga läkare. Däremot bör den tid som motsvarar utbildningen vid fackskolan (1 1/2 månad) och därefter följan­de miljöutbildning (I månad) fullgöras inom förbandssjukvården, Från­räknas en halv månad för utbildning i befattningar m, m,, kan varje läkare inom besiktningsgrupp 3 och 4 medverka två månader i förbandssjukvår­den. På så sätt fär man 3 300 tjänstgöringsdagar årligen. Återstående behov, 4 200 tjänslgöringsdagar, måste täckas på annat sätt. Det bör observeras att de tjänstgöringsdagar som här redovisats kommer alt fullgöras av oerfarna läkare. Handledning av förbandsläkare med praktisk erfarenhet av militär fredssjukvård behövs därför.

Enligt värnpliktskommilténs beräkningar tillförs krigssjukvården årli­gen ca 490 specialtjänstuttagna värnpliktiga läkare, av vilka genomsnitt­ligt 55 kan bedömas bli hänförda tiil besiktningsgrupp 3 och 4, Dä en sådan årskull lämnar värnpliktsåldern har den minskat på grund av dödsfall, sjukdom, emigration m, m. Som ett medeltal, dvs, årskullens teoretiska storlek i 37-38-årsåldern. räknar kommittén med 425 värn­pliktiga läkare inom besiktningsgrupp I och 2. Om samtliga dessa skulle medverka i förbandssjukvården i lika grad, krävs ytterligare tio tjänstgö­ringsdagar per läkare. Koniniillén påpekar i detta sammanhang alt försvarsgrcnsöverläkarna till kommittén anmält etl behov av 21 000 tjänstgöringsdagar för värnpliktiga läkare. Om detla behov skulle tillgodo­ses, skulle tjänstgöringsskyldigheten behöva förlängas med 28 tjänstgö-' ringsdagar per läkare.

Kommillén anser en förlängning omotiverad i båda fallen. 1 stället bör del av tjänstgöringsskyldigheten enligl värnpliktslagen för de läkare, som tas i anspråk av det civila medicinalväsendet, kunna utnyttjas för ändamålet som etl substitut för repetitionsutbildning. Tjänstgörings­behovet kan utan svårighet tillgodoses ur den samlade volym av tjänstgö­ringsskyldighet som åvilar de överförda läkarna. Uttaget måste emellertid göras beroende av tidpunkten för överföringen. Största tjänstgöringsutta­get kan göras bland värnpliktiga läkare inom besiktningsgrupp 3 och 4. Om man för denna grupp behåller nuvarande bestämmelse om högst 60 dagar, kan gruppen tillgodose elt behov av ca 3 000 tjänstgöringsdagar för år. Utrymmet för civil krigssjukvårdsutbildning kommer att bli oförändrat för gruppen. För övriga, dvs, det stora flertalet, bör gälla detsamma. De 60 dagarnas tjänstgöringsuttag inom fredssjukvården bör dock reduceras med det antal dagar som vederbörande fullgjort som krigsförbandsövning före överföring. Förslaget innebär att värnpliktig läkare som fullgjort två krigsförbandsövningar i läkarbefattning och därefter överförs till civila medicinalväsendet inte bör komma i fråga för tjänstgöring inom den militära fredssjukvården.

Sammanfattningsvis föreslår värnpliktskommiltén att till civila medici­nalväsendet överförda värnpliktiga läkare tas i anspråk för militär freds-

 

Prop.1971:88                                                                          25

sjukvård högst 60 dagar samt att detta maximala dagantal reduceras med 30 dagar för varje fullgjord krigsförbandsövning i läkarbefattning.

Läkarassistenter. Föreslagen grund- och repetitionsutbildning för värn­pliktiga tandläkare i befattning för läkarassistenter inrymmer inte någon tid för fredstandvård.

Eftersom statsmakterna ännu inte tagit ställning till folktandvårdsut­redningens betänkande har värnpliktskommittén gjort följande bedöm­ning av hur de värnpliktiga tandläkarnas insatser inom fredstandvården skall hållas på oförändrad nivå samtidigt som de utbildas till läkarassisten­ter.

Kommittén har sökt definiera begreppet "ungefär oförändrad omfatt­ning" genom att från försvarsgrensöverläkarna inhämta uppgifter om antalet tjänstgöringsmånader för värnpliktiga tandläkare inom fredstand­vården. Tillförlitlig statistik föreligger för åren 1965, 1966 och 1967,

Kommittén har på denna statistiska grund tolkat tilläggsdirektivens uttryck "ungefär oförändrad omfattning" lill ca 625 tjänstgöringsmåna-der för år.

Uppgiften som läkarassistent i krig har varit enda grunden för bedöm­ningarna om behovet av tjänstgöring enligt värnpliktslagen. Förslagel är hårt pressat både innehåUs- och tidsmässigt. Om därför fredstandvård av nuvarande omfattning skall inrymmas i tjänstgöringstiden, måste denna innehållsmässigt förändras.

Under förbandstjänstgöringen som följer efter fackkursen bedöms förmiddagspassen i princip kunna tas i anspråk för sjukvisitationer, poliklinisk behandling och ronder, allt under överinseende av läkare. För att tillgodose fredstandvårdens behov måste eftermiddagspassen i huvud­sak reserveras för tandvård utom då tillämpningsövningar äger rum. Huvuddelen av tiden för grundläggande krigsförbandsutbildning tas i anspråk för förbandsutbildning. Behandling av akuta fall under förbands­utbildningen bör ombesörjas av läkarassistenten. Insatserna blir i detta fall närbesläktade med uppgifterna under beredskap och krig. På denna grund beräknar kommittén att läkarassistent skall kunna göra en tand-värdsinsats motsvarande en halv månad under de skeden av grundutbild­ningen som är förlagd till förband. Ärligen får man då 70 månader.

Tandläkare inom besiktningsgrupp 3 och 4 bör fullgöra den tid av grundutbildningen som inträffar efter landläkarexamen (3 1/2 månader) inom militärtandvården. Totalt kan deras insats beräknas till ca 50 månader.

För läkarassistenlerna som är ställföreträdare åt bataljonsläkare bedö­mer kommittén att föreslagen utbildningsplikt enligt krigssjukvårdslagen kan förläggas till militär sjukvårdsavdelning. Motivet för detta är att denna fortsatta befattningsutbildning bedöms ha ett direkt samband med assistentuppgifterna inom civilförsvarets förbandsplatser och med av dåvarande sjukvårdsberedskapsnämnden förordad placering som assistent ät läkare inom öppen vård i krig (krigstjänsteläkare). Läkarassistent som efter värnpliktstidens utgång överförs till civila medicinalväsendet för här angivna uppgifter kan därför väntas ha erforderiig fackkompetens.

 

Prop. 1971:88                                                                        26

Tjänstgöringen bör ske i två omgångar med böan tidigast sedan en krigsförbandsövning fullgjorts. Ca 75 läkarassistenter av en årskull om 140 bedöms fullgöra 60 dagars tjänstgöring på detta sätt. Deras insatser i militärtandvård kan beräknas till ca 75 månader åriigen.

Kommittén har i annat sammanhang framhållit att krigsförbanden inte alltid kräver uttag av den femte krigsförbandsövningen av samtliga läkarassistenter. Enligt värnpliktslagens anda skuUe denna tjänstgöring uttas endast i den omfattning krigsförbanden kräver detla. För att efterkomma Kungl, Maj:ts direktiv nödgas emellertid koinmittén föreslå att högst en krigsförbandsövning skall få användas endera för sitt egentliga syfte eller inom fredstandvården, Beräkningsmässigt kan ca 80 % av varie årskull läkarassistenter, dvs, 1 10, fullgöra en krigsförbands­övning på detta sätt. Detta motsvarar 110 månader inom den militära fredstandvården, Läkarassistenter som tillhör besiktningsgrupp 3 och 4 bedöms under repetitionsutbildning kunna fullgöra 7 5 månader. Dessa värnpliktiga, som är krigsplacerade inom den civila krigssjukvården, bör däremot fullgöra utbildningsplikten enligt krigssjukvårdslagen (60 dagar) inom det civila medicinalväsendet som operationsassislenter, narkosassi­stenter eller assistenter åt tjänsteläkare.

De möjligheter till en insats inom den militära fredstandvården som redovisats i det föregäende uppgår lill sammanlagt ca 400 månader årligen. Ett ytterligare behov av ca 2 25 månader föreligger för atl direktivens krav skall uppfyllas. Detta behov svarar mot ca 45 dagars tjänstgöring för vae tandläkare uttagen som läkarassistent. Behovet kan tillgodoses enligt något av följande tre alternativ.

a)    Ökning av antalet krigsförbandsövningar till sex. Della alternativ bör förkastas eftersom läkarassistenlerna därigenom skulle bli den enda kategori av värnpliktiga med sådan skyldighet. Dessutom skulle en brist på ca 85 tandvårdsmånader ändå föreligga.

b)   Utnyttjande av värnpliktslagens stadganden om särskild övning för fredstandvård. Detta alternativ strider emellertid mot syftet med dessa övningar. Alternativet bör förkastas med hänsyn till att tandläkarnas krigsbefattningar kräver alt de deltar i särskild övning.

c)    Förlängning av grundutbildningen med 45 dagar för fredslandvård. En förlängning är dock inte motiverad från utbildningssynpunkt, efter­som varie läkarassistent vid tjänstgöringen pa förbandens sjukvårdsavdel­ning kommer i kontakt med militär tandvård. Då alternativet emellertid är det enda som inte påverkar tandläkarnas krigsanvåndbarhet förordas det trots de olägenheter som uppstår för den enskUde,

Tjänstgöring enligt punkten b) kan motiveras trän utbildningssyn­punkt. Beräkningarna förutsätter emellertid att samtliga läkarassistenter (utom de ca 40 % som utbildas till narkos- och operationsassistenter) får sin fortsatta utbildning i krigsinedicin vid militär sjukvårdsavdelning. Denna bindning kan vara till nackdel för det civila medicinalväsendet. Bl. a. utesluter tjänstgöring enligt b) vid militärt förband att den krigsmedicinska vidareutbildningen förläggs t. ex. till tjänsteläkarstatio­ner. Av detta skäl vill kommittén inte förorda att tjänstgöringsplacering

 

Prop. 1971:88                                                                        27

enligt b) skall utgöra regel men däremot en möjlighet. De ca 75 landvårdsmånader för år som härigenom faller bort i nyssnämnda beräkningar innebär ca 10 % minskning av de värnpliktiga tandläkarnas insats i fredstandvården jämfört med läget under åren 1965-1967. Detta bortfall jämte den föreliggande bristen på tio tandvårdsmånader bör kompenseras med beräkningsmässigt åtta heltids- eller sexton halvtidstjäns­ter.

Apotekare

Vid granskning av krigsorganisationens behov av farmaceutisk personal har konimittén funnit att tillgången till värnpliktiga apotekare medger att dessa i fortsättningen kan avses för flertalet befattningar som f. n. bestrids av receptarier. Utbildningen till befallning för apoteksbiträde kan därför läggas ned. Krigsorganisationens kvalitet inom det farmaceutiska området bedöms härigenom höjas samtidigt som den farmaceutiska kompetensen bland de värnpliktiga tillvaratas bättre än vad nu är fallet.

Kommittén föreslår att alla värnpliktiga apotekare får militär utbild­ning som syftar till krigsplacering inom militär krigssjukvård.

Utbildningen bör liksom f, n. inledas med 90 dagars allmänmilitär utbildning och grundläggande befälsutbildning i omedelbar anslutning till gymnasiestudiernas avslutande,

Apotekarbefälsskola om 90 dagar genomgås sommaren efter avlagd farmacie kandidatexamen, dvs. efter fem terminers studier. Vid den tidpunkten har vissa grundläggande kunskaper i farmakologi inhämtats varigenom utbildningen inom teknisk pluton kan göras effektiv och meningsfylld.

Efter avlagd apotekarexamen fullföljs värnpliklsutbildningen med apo-tekarfackskola och miljöpraktik. Den senare skall förvärvas under grund­läggande krigsförbandsutbildning vid trängförbanden.

Den sammanlagda grundutbildningstiden för apotekare föresläs om­fatta 250 dagar.

Repetitionsutbildningen genomförs främst vid del förband där veder­börande är krigsplacerad. Speciella kurser för att vidareutveckla eller vidmakthålla den individuella kompetensen genomförs på samma sätt som föreslagits för läkare och läkarassistenter mellan krigsförbandsöv-ningarna.

Veterinärer

Den fortsatta användningen av värnpliktiga veterinärer i krigsorganisa­tionen kan förutsättas ske inom två huvudområden, nämligen dels som chefer för livsmedelsproducerande förband, dels som hygieniker inom högre staber och etappbataljonstaber. Ett mindre antal kan dessutom bedömas tas i anspråk för tjänster inom bakteriologiska laboratoriepluto­ner.  För dessa krävs dock specialkompetens som endast kan förvärvas

 

Prop. 1971:88                                                                        28

genoin civil vidareutbildning efter veterinärmedicine licentiatexamen.

Med hänsyn till att för den militära verksamheten väsentliga ämnen ligger sent i den civila studieordningen anser värnpliktskommittén det inte vara möjligt att under tiden för de veterinärmedicinska studierna lägga in militära utbildningsmoment som kräver veterinärmedicinsk yr­keskompetens. Kommillén finner sålunda atf endast allmänmilitär utbild­ning och viss befälsutbildning kan föriäggas före de veterinärmedicinska studiernas avslutande. All övrig militärutbildning måste genomgås efter avlagd examen.

För att täcka behovet av chefer för livsmedelsproducerande förband föreslår kommittén all erforderligt antal av de värnpliktiga, som i samband med inskrivningen gör sannolikt atl de kommer att bedriva veterinärmedicinska studier, las ul för värnpliktig underofficersutbildning och tilldelas tränglrupperna för utbildning i inlendenturtjänsl. Det årliga utbildningsbehovet uppgår lill ca sex värnpliktiga.

Under åldersklassens grundutbildning är endast enstaka brigadstaber organiserade, varför de organisatoriska förutsättningarna för utbUdning av värnpliktiga veterinärer för krigsplacering i högre staber saknas. Behovet av värnpliktiga veterinärer i stabsbefallning bör därför tillgodo­ses genom överföring och omskolning av veterinärer som grund- och repetilionsutbildats i icke veterinärmedicinsk befallning inom krigsorga­nisationen. Härigenom säkerställs också all veterinärer som krigsplaceras i befattningar inom högre staber har erforderlig kännedom om de hygienis­ka betingelser som gäller för truppen i fält. Överföring till veterinärbefatt­ning bör enligl kommitténs mening ske efler en lill två krigsförbandsöv­ningar. Vid den tidpunkten har de värnpliktiga erhållit både tillräcklig militär miljöutbildning och ökad civil praktisk kompelens.

Den militära omskolningen bör ske som fackövning. Målet för utbild­ningen bör vara att ge de kunskaper som behövs för krigsplacering i brigadstab. Undervisningen bör huvudsakligen omfatta taklik, stabs-och underhållstjänst, hälsovård saml skyddstjänst, främst skydd mot B-strids-medel.

Det årliga omskolningsbehovet uppgår till ca 15 värnpliktiga.

Hälsovårdsinspektörer

Värnpliktskommittén föreslår att krigsmaktens behov av hälsovårds­inspektörer tillgodoses genom överföring efter militär omskolning av civilt yrkesverksamma hälsovårdsinspektörer.

Omskolningen skall syfta till att ge kunskap om de fällepidemiologiska problemen och om hur dessa skall förebyggas och lösas. Utbildningen bör grundas pä dels en flerårig civil yrkesverksamhet inom hälsovårdens område, dels erfarenhet av de förhållanden under vilka de militära förbanden verkar i fält. Den senare erfarenheten erhålls både under grundutbildningen och repetitionsutbildningen, främst under den senare. Förbanden lever då under relativt långa tidsperioder under primitiva förhållanden. Värnpliktskonimittén anser därför atl uttagning till militär

 

Prop.1971:88                                                                         29

hälsovårdsinspektörsbefattning i princip bör äga rum först sedan minst en krigsförbandsövning genomförts i den befattning, för vilken vederböran­de är grundutbUdad. Vid samma tidpunkt bör frågan tas upp hur den civilt UtbUdade hälsovårdspersonalen skall fördelas mellan civila och militära myndigheter. Härvid bör i första hand erforderligt antal under­officers- eller underbefälsutbUdade ställas till krigsmaktens förfogande, eftersom de militära befattningarna ställer krav på befälsförmåga.

Värnpliktiga som tillhör besiktningsgrupp 3 eller 4 bör dock enligt kommitténs mening överföras rill den civila sektorn omedelbart efter avslutad civil hälsovårdsinspektörsutbildning under förutsättning att mili­tär grundutbildning är avslutad.

Överföring till det civila medicinalväsendet av sådana värnpliktiga inom besiktningsgrupp 1 och 2, som genomgått ovan angiven civil utbildning och som inte ianspråktas i krigsorganisationen i befattning som hälso­vårdsinspektör, bör ske tidigast efter det att vederbörande fullgjort en krigsförbandsövning.

Foto teknisk personal

Denna personal utbildas inom tre verksamhetsgrenar, nämligen foto och reproduktion, fototolkning och fotogrammetri. Krigsbefattningarna inom den senare grenen kommer att utgå, varför värnpliktskommittén inte har behandlat denna utbildningslinje.

Kommittén har beträffande fototeknikernas utbildning inom foto och reproduktion funnit dels att denna nästan helt överensstämmer med UtbUdningen för de underbefäJsuttagna fotograferna, dels att nuvarande krav på akademisk skolning inte föreligger för att bestrida befattningar inom dessa grenar. Kommittén föreslår därför att i fortsättningen endast underbefälsuttagna fotografer utbUdas för krigsbefaltningar inom foto-och reproduktionstjänsten.

Fototolkutbildningen har kommittén funnit vara väl genomförd i vad avser formell fototolkning. Brister föreligger dock i den allmänmilitära utbildningen och befälsutbildningen. Den tillämpade utbildningen inom underrätlelseplulon har en mycket begränsad och enligt kommitténs uppfattning otillräcklig onifattning.

Kommittén bedömer att fototolkarna i framtiden bör kunna tjänstgöra i befattning som stäUföreträdande chef för underrättelsepluton inom flygvapnet. Kommittén föreslår därför att fototolkarna i fortsättningen tas ut till underofficersutbUdning och fördelas till flygvapnet. Nuvarande krav på högskolekompetens för uttagning till folotolk bör enligt kommittén begränsas till förvärvad gymnasiekompetens på naturveten­skaplig eller teknisk linje.

Övrig stabspersonal m. fl.

Meteorologer

Värnpliktskommittén har vid granskning av värnpliktiga meteorologers nuvarande  utbildning  funnit   att meteorologiulbildningen vid  Sveriges

 

Prop. 1971:88                                                                        30

meteorologiska och hydrologiska institut och meteorologiska institutio­nen vid Stockholms universitet, vilken utbildning utgör huvuddelen av fackutbUdningen, är innehållsmässigt onödigt omfattande och därutöver alltför tidskrävande. Vidare ger utbildningen inte tillräcklig erfarenhet av praktisk tjänst vid väderstation. Någon förbandsutbildning förekommer inle.

Efter granskning av arbetsuppgifterna i krigsorganisationen för dessa värnpliktiga, vilka värnpliktskommittén föreslår benämnas meteorologer, har kommittén funnit att uppgifterna bör kunna lösas av personal, vars teoretiska kompetens i meteorologi utgörs av den i den nya normalstudie­planen i detta ämne ingående mindre grundkursen, grundkurs A 1, kompletterad med den teoretiska och praktiska utbildning i meteorologi och vädertjänst som erhålls under militär grundutbildning. Gjorda under­sökningar har visat att det är möjligt att redan utbildningsåret 1970/71 tillgodose rekryteringsbehovet av värnpliktiga med denna akademiska utbildningsbakgrund, I anslutning härtUl föreslår kommittén alt för UtbUdning tUl värnpliktig meteorolog kravet på civil utbildningskompetens skall vara godkänd sådan grundkurs.

Värnpliktskommittén föreslår att utbildningen för dessa värnpliktiga i fortsättningen skall omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Grundutbildningen skall omfatta allmänmilitär utbildning samt befatt­nings- och förbandsutbildning. Befattningsutbildningen, som bl, a. skall inrymma befälsutbildning, bör ges en mer praktisk inriktning än f. n. Hu­vuddelen av den allmänmilitära utbildningen och befattningsutbildning­en bör förläggas tUl flygvapnets väderskola, vilket förutsätter viss utök­ning av skolans lärarpersonal.

Förbandsutbildningen föreslås omfatta bastjänslutbildning, grundläg­gande krigsförbandsutbildning och praktisk tjänst vid väderslation. För att tillgodose behovet av utbildning rörande verksamheten vid krigsbas föreslås att utbildningen samordnas med krigsförbandsövning för repetitionsinkallat flygförband,

Uttagning föreslås ske för utbildning till civilmilitär befattning för un­derofficer. Grundutbildningen bör omfatta 364 dagar. Repetitionsut­bildningen genomförs vid det förband där vederbörande är krigsplacerad.

Skyddsingenjör, skyddstekniker, skyddsunderofficer och radiakassistent

Krigsbefattningar i staber för värnpliktiga i skyddstjänst finns för skyddsingenjörer, skyddstekniker, skyddsunderofficerare och radiak-assistenter. De båda förstnämnda kategorierna är specialtjänstuttagna me­dan de övriga är underofficersuttagna. Utbildningen för skyddsingenjör och skyddstekniker är densamma och förutsätter akademisk kompetens inom vissa ämnesområden. Skyddsunderofficerare utbildas endast inom armén. Utbildningen av radiakassistenter som tidigare förekommit inom flygvapnet har numera upphört.

Värnpliktskommitlén har konstaterat all skyddstekniker- och skydds­ingenjörsutbildningen   vid   försvarets  skyddsskola   genomförs  ulan   att

 

Prop.1971:88                                                                          31

eleverna har erforderlig grundkunskap om den egna försvarsgrenen samt alt marinens elever inte får erforderlig utbildning om den egna försvars­grenens speciella skyddsproblem. För arméelevernas del saknas organisa­toriska förulsätlningar för miljöpraktik i befattning efter utbUdningen vid försvarets skyddsskola. Skyddsunderofficerarnas grundläggande ut­bildning om ABC-slridsmedlen är otillräcklig.

Vid analys av den värnpliktiga skyddsljänstpersonalens arbetsuppgifter har kommittén konstaterat att det finns två klart avgränsade uppgifter, nämligen sådana som åligger befattningshavare i högre stab och sådana som ankommer på dem som är placerade vid bataljonsstab och lägre förband atl lösa. Personal som löser uppgifter inom samma uppgiftsgrupp bör ha samma benämning och kommittén har föreslagit skyddsingenjör respektive skyddsunderofficer. Enligt värnpliktskommitténs uppfattning krävs av båda kategorierna samma tekniska ABC-kunskap för att de skall kunna lösa sina arbetsuppgifter. Kommittén anser att de nuvarande kraven på civila förkunskaper för skyddsingeiijörer och skyddstekniker i fortsättningen bör gälla även för skyddsunderofficerarna.

Miljöerfarenhet under grundutbildningen anses endast kunna ges värn­pliktig som utbildas till skyddsunderofficer varför grundutbildningen bör syfta till krigsplacering i sådan befattning. Skyddsingenjörerna bör rekryteras bland skyddsunderofficerarna sedan dessa fullgjort minst en krigsförbandsövning. 1 samband härmed omskolas vederbörande för den nya befattningen. Kategorin skyddslekniker föreslås upphöra.

Huvuddelen av befattningsutbildningen föreslås ske vid försvarets skyddsskola och genomföras på en armélinje och en marinlinje. UtbUd­ningen anpassas till försvarsgrenarnas övriga utbildningsverksamhet så att grundläggande krigsförbandsutbildning kan genomföras tillsammansmed övriga värnpliktiga. Personal till skyddsingenjörs- och skyddsunderoffi-cersbefatfningar inom flygvapnet bör rekryteras genom överföring från armén.

Signalsky ddspersonal

Värnpliktskommiltén har konstaterat att den nuvarande utbUdningen helt tillgodoser krigsbefaltningens krav i fråga om befattningsutbUd-ningen i signalkontrollteknik men att brister finns i lelegraferingsutbild-ningen och att det sätt på vilket den tillämpade signalkontrollutbild-ningen genomförs inte är lämpligt. Befälsutbildning genomförs med samtliga elever trots att endast ca 30 % av dessa behöver sådan utbild­ning.

Kommittén föreslår atl signalkontrollteknikerna väljs ut efter grundut­bildningens första skede bland signaltruppernas kommunikationstelegra-fister (underbefälsultagna värnpliktiga och F-värnpliktiga) och alt dessa under del andra skedet ges speciell signalkontrollutbUdning, varefter grundläggande krigsförbandsutbildning genomförs inom signaltruppernas övningsorganisation.

Signalskyddsleknikernas nuvarande utbildning är enligt värnpliktskom­mittén inte lämplig med hänsyn vare sig till krigsbefattningarnas krav.

 

Prop. 1971:88                                                                        32

föreUggande utbildningskapacitet eller de värnpliktigas civUa studiegång. Kommittén föreslår atl rekrytering lUl befallning för signalskyddstek-niker i fortsättningen sker bland signalkonlroUlekniker. Detta bör ske antingen under senare delen av grundutbUdningen eller efter det att denna är avslutad och vederbörande dessutom har fullgjort minst en krigsförbandsövning i kontrollbefaltning.

Personalvårdspersonal

Kungl. Maj;l har 1963 faststäUt grunderna för utbUdning av värnplikti­ga, som uttagits i specialtjänsl såsom personalvårdsassistenter. 1 general­order nr 1 90/1 963 finns närmare föreskrifter om tjänstgöringens indelning och omfattning.

Med utgångspunkt från erfarenheter av några års fackutbildning och facktjänstgöring ändrades utbildningsgången år 1969. Fackutbildnings­kursen avkortades med 20 dagar och samtidigt gjordes en anpassning till det av 1966 ärs riksdag beslutade nya värnpliktsutbildningssystemet. Anpass­ningen innebar att en del av fackljänstgöringen kunde ske vid krigsför­band, varigenom den totala repetilionsutbUdningsskyldigheten kom atl uppgå lill högst 193 dagar, dvs. samma som för värnpliktig officer och underofficer.

Fackutbildningens och facktjänslgöringens inriktning och genomföran­de fastställs genom årliga anvisningar från försvarsstabens personalvårds-byrå. Värnpliktskommiltén har granskat bestämmelserna för denna del av utbildningen under åren I 967-1970.

Central fackutbildningskurs 1 och 2 omfattar sammanlagt 65 dagar. Den första kursen pågår ca 45 dagar och syftar till alt göra eleverna skickade all tjänstgöra främst som personalvårdsassislenter vid fredsför­band även om delar av utbildningen förbereder elevernas verksamhet i krig. Den andra kursen, som omfattar ca 20 dagar, är inriktad på att förbereda eleverna för deras kommande krigsplacering som personalvårds­assistenter och präster. Utbildningens inpassning i förhållande till övriga värnpliklskategorier är enhgt kommittén olämplig. Vid armén avslutar sålunda personalvårdsassistenterna sin utbildning ca 11/2 månad tidigare än åldersklassen i övrigt. De kan därför inle delta i de större tUlämpningsövningar som ingår i grundläggande krigsförbandsutbildning. De kan inle heller medverka i lösandel av de många personalvårdsprob­lem som är aktuella i samband med atl de värnpliktiga skall övergå från militär till civil verksamhet. Vid flottan infaller personalvårdsassislenter-nas tjänstgöringsperiod vid fredsförbanden då den marina verksamheten till sjöss och i skärgården har sin minsta omfattning. Vid kustartilleriet pågår ingen tUlämpad verksamhet med åldersklassförband under den aktueUa tidsperioden.

Efler avslutad fackutbUdningskurs 1 fördelas eleverna på fredsförband för fortsatt fackutbildning och facktfänstgöring. Målet för detta skede är att genom tillämpning av kunskaperna från den centrala fackulbUdnings-kursen  göra  eleverna  lämpade  alt  utöva   praktisk personalvård samt.

 

Prop. 1971:88                                                                         33

genom atl de deltar i militära övningar, förbereda deras tjänst vid krigsförband.

Verksamheten bedrivs i huvudsak vid personalvårdsdetalj eller - i undantagsfaU - vid inkallat krigsförband. Det senare är enligt kommillén i princip felaktigt eftersom personalvårdsverksamhelen vid krigsförband skall skötas av den krigsplacerade personalen. Tjänstgöring vid personal­vårdsdetalj i fred skall enligt gällande anvisningar omfatta ca 70 % av utbildningstiden medan återstående ca 30 % skall ägnas åt fortsatt militär utbildning.

VärnpUktskommittén har funnit atl den fortsatta militärutbildningen ofta utgått helt eUer reducerats tUl 5-15 % av hela utbildningstiden mot anvisade 30 %. Anledningen till detta anser kommittén vara dels den tidigare omnämnda olämpliga inpassningen av tjänstgöringen i förhållan­de till övrig utbildningsverksamhet vid förbandet, dels — i den mån befäls- och förbandsutbildning ägt rum - svårighet att anpassa personal­vårdspersonalens utbildning lill åldersklassens verksamhet under t. ex. avsnitlsutbUdningen. Utbildningsanvisningarna har kunnat följas bättre ifråga om den fortsatta tjänstgöringen inom personalvårdsområdet. Den personalvårdande verksamheten har dock i flera fall fått utövas utan den handledning av konsulent eller fast anställd personalvårdsassistenl som anvisningarna anger. Verksamheten har dessutom ofta inte omfattat alla grenar inom personalvårdsområdet.

Garantier saknas vidare för alt de militärt utbildade personalvårds-assistenterna efler grundulbUdningens slut ägnar sig åt verksamhet som har sammanhang med personalvård. Gjorda undersökningar visar att huvuddelen kommer att ägna sig åt yrken som ligger utanför personal-vårdsområdet, t. ex. jurist, psykolog och lärare.

Värnpliktskommitlén anser alt man genom all grundrekrylera värn­pUktiga personalvårdsassislenter inte i lillräckUg grad tillgodogör krigs­makten den yrkeserfarenhet inom personalvårdsområdet som finns i det civila samhället. Befattningar för personalvårdsassislenter är enUgt kom­mitténs uppfattning typiska omskolningsbefallningar, där civil utbUd­ning, främst socionomutbildning, kompletterad med praktisk erfarenhet av socialt arbete, ungdomsledarskap eller personaladministration kan tillgodogöras krigsmaklen. Rekrytering av dessa befattningar omskol­ningsvägen säkerställer även alt nära samband skapas mellan civil och miUlär personalvård, vilket VärnpUktskommittén anser vara synnerligen betydelsefullt i en krigsmakt som bygger på allmän värnphkl.

Genom att personalvårdspersonalen rekryteras bland värnpUktiga, som har fullgjort hela sin grundutbildning och del av repetitionsutbUdningen i befattning som befäl eller menig utanför personalvårdsorganisalionen, säkerställs att personalen i denna organisation har erfarenhet av de viUkor, under vUka de värnpUktiga fuUgör sin tiänst. Värnpliktskommil­tén anser att denna erfarenhet måste krävas av var och en som bestrider personalvårdsbefattning.

Kommittén föreslår därför atl grundutbildning av värnpliktiga perso­nalvårdsassislenter   upphör   och   atl   dessa i  stället  rekryteras  genom

3    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 88

 

Prop. 1971:88                                                                        34

överföring och omskolning av äldre värnpliktiga med lämplig skolunder­byggnad och praktisk yrkeserfarenhet.

Personalvårdsassistenterna hänförs f. n. lill civilmiUtär personal. Perso­nalens uppgifter i krigsorganisationen ställer emellertid inte krav på befälsutövning utanför det egna fackområdet. Värnpliktskommitlén före­slår därför att aU personalvårdspersonal i fortsättningen hänförs till kategorin civil personal. Härigenom breddas rekryteringsunderlaget och minskas behovet av utbildning (befälsutbildning) i samband med omskol­ning till personalvårdsbefattningar.

Överföring av varnphklig till personalvårdsbefattning bör i princip ske efler två krigsförbandsövningar i den befattning, för vilken vederbörande har erhåUit grundutbildning.

Före krigsplacering skall vederbörande utbildas för den nya befatt­ningen. Detta bör ske i form av särskUd fackövning eller fackövning vars längd kan variera mellan två och fyra veckor beroende på befattningens svårighetsgrad. Den längre utbildningstiden bedömer kommittén vara aktuell endast för dem som placeras i befattningar i högre staber. Vissa befattningshavare torde kunna omskolas i samband med krigsförbands­övning.

Repetitionsutbildning. VärnpUktskommittén bedömer att särskilda fackövningar eller fackövningar — utöver vad som erfordras för omskol­ning - i regel inte är nödvändiga ulan att erforderlig kompletterande befattningsutbildning kan ske i samband med krigsförbandsövning.

1 och med att de värnpUktiga personalvårdsassistenterna inte längre står till förfogande behövs arbetskraftsförstärkning vid fredsförbandens personalvårdsdetaljer, främst för att handlägga rutinärenden. Kommittén föreslår därför atl fredsförbandens personalvårdsorganisation förstärks med värnpUktiga inom besiktningsgrupp 3 eller 4. Dessa värnpliktiga bör ha bedrivit minst gymnasiestudier och bör ges viss utbildning, som är helt inriktad på fredsverksamheten vid truppförbandens personalvårdsdetaljer.

Fältpostpersonal

Fältpostpersonalen rekryteras huvudsakligen genom överföring av värnpliktiga som är anställda vid posten. Någon omskolningsutbildning äger inte rum i samband med överföringen. Ärligen anordnas av Central­förbundet för befälsutbildning fältpostkurser för här aktuell personal.

Värnpliktskommiltén anser att fältpostpersonalen även i fortsätt­ningen bör rekryteras genom överföring senast efter andra krigsförbands­övningen. ErforderUg omskolning bör dock ske före krigsplacering i militär poslal befattning. Fältpostpersonalen bör även fortsättningsvis hänföras till varnphklig civU personal.

Teknisk personal

Luftvärnets tekniska personal

I luftvärnets krigsorganisation ingår såväl ingenjörer som tekniker inom flera fackområden. Ingenjörerna rekryteras bland teknikerna sedan dessa

 

Prop. 1971:88                                                                        35

har   fullgjort   minst  en  krigsförbandsövning.   Före  krigsplacering som ingenjör omskolas vederbörande vid en månadslång kurs.

Grundutbildningen bedrivs huvudsakligen vid arméns radar- och luft-värnsmekanikerskola. En tillämpad period om fyra—åtta veckor genom­förs under luftvärnsförbandens grundläggande krigsförbandsskede. Värn­pliktskommitlén har konstaterat all utbildningen genomförs med stor planmässighet och effektivitet. Genom att moderna pedagogiska hjälpme­del används och genom alt hela grundutbildningen fullgörs i en följd har det varit möjligt att rationalisera den tekniska undervisningen. Härigenom har tiden för grundutbildningen kunnat begränsas lill ca 345 dagar, dvs. densamma som för underbefäls- och E-värnphktiga.

Värnpliktskommittén föreslår att teknikerna i fortsättningen uttas för utbildning till befattning för civilmilitär personal av underofficers tjänste­klass och att hela grundutbildningen genomförs i en följd efter det att erforderlig civil kompetens uppnåtts. Utbildningen anpassas tidsmässigt till luftvärnsförbandens övriga utbildning,

Repetitionsutbildningen skall Uksom för övriga värnpliktiga genom­föras  vid  det förband där vederbörande är krigsplacerad.  Behovet av

utbildning   för  att vidmakthålla  eller  vidareutveckla  den  individuella

fackkompetensen  skall  tillgodoses  genom  särskUda fackövningar eller

fackövningar mellan krigsförbandsövningarna.

Rekrytering till befattning för ingenjör bör även i fortsättningen ske ur

leknikerkategorin. Före krigsplacering skall vederbörande ges erforderlig

omskolning för befattningen.

Övrig teknisk personal inom armén

För radarteknikerna vid artilleriet föreslår konimittén uttagning och utbildning efter samma grunder som föreslagits för motsvarande kategori inom luftvärnet.

Signalingenjörer och signaltekniker har i många fall samma civila skolunderbyggnad, lägst gymnasiekompetens. Signalingenjörer väljs ut bland lämpliga signaltekniker. Även den inte specialfjänstuttagne värn­pliktige signalmekanikern har i många fall gymnasiekompetens, 1 de fall den senare har yrkes-eller verkstadsskola som utbildningsbakgrund erlord-ras en mera omfattande teoretisk undervisning i teleteknik än som är nödvändig för signaltekniker eller signalmekaniker med gymnasiekompe­tens. Då emellertid de sistnämnda som regel behöver mer utbUdning i praktiskt reparationsarbete, torde det sammanlagda tekniska utbildnings­behovet i princip bU delsamma för båda kategorierna. Med hänsyn till dessa förhållanden anser värnpliktskommittén att nuvarande kategoriupp­delning under grundutbildningen inle är nödvändig.

Arbetsuppgifterna i krigsorganisationen motiverar inte att den personal som direkt ansvarar för materielens reparation och underhåll uppdelas i signallekniker och signalmekaniker. Någon egentUg utbildning tUl ingen­jörsbefattning förekommer inte f. n. under fackutbildningen och bör inte heller förekomma i den framtida grundutbildningen. Utbildningens inne-

 

Prop. 1971:88                                                                        36

håU i andra ämnen än de tekniska motiverar inte heller den nuvarande kalegoriuppdelningen.

Enligl värnpUklskommitténs uppfattning bör därför de nuvarande signalteknikerna och signalmekanikerna slås samman till en kategori, signalmekaniker, inom vUken det skall finnas underbefälsuttagna värn­pUktiga och F-värnpliktiga, TiU den förra gruppen bör hänföras de som skall verka som chef eUer ställföreträdande chef för reparationsgrupp samt de som skall verka i befattningar där befälsförmåga krävs även om mekanikern inte är chef för en enhet.

Kommittén föreslår alt signalingenjörerna, som tidigare rekryterades bland signalteknikerna väljs ut bland underbefälsuttagna signalmekaniker.

Urval bör ske senast före tredje krigsförbandsövningen då erforderlig kunskap om tjänsten i mekanikerbefattning erhållits. Innan krigsplacering sker, skall vederbörande vidareutbildas vid en särskUd ingenjörskurs. Denna bör genomföras som fackövning om fyra veckor. Huvudvikten i undervisningen bör läggas på ämnena taktik och stabstjänst, sambands­tjänst samt underhållsljänst,

Krigsförbandsövning för ingenjörer bör omfatta 32 dagar i likhet med vad som gäller för övriga officers- och underofficersbefattningar och i sin helhet fullgöras vid krigsförband. Särskild övning skall fullgöras. Däremot anser konimittén det inte vara erforderligt med fackövning för ingenjörer.

Värnpliktskommittén har analyserat befallningarna för tygingenför och tygtekniker i krigsorganisationen och konstaterat att grund saknas för nuvarande uppdelning på två kategorier liksom för att vissa befatt­ningar endast skuUe kunna bestridas av civilingenjörer. Kommittén föreslår därför alt befallningen tygtekniker utgår och att samtliga tygingenjörsbefattningar i princip rekryteras genom överföring med såväl civilingenjör som gymnasieingenjör.

Undersökningen har även klarlagt att det i flera fall råder överensstäm­melse mellan tygingenjörernas krigsuppgift och ingenjörers civila arbets­uppgifter. Kommittén anser därför att största möjliga antal tygingenjörs­befattningar rekryteras genom överföring av äldre värnpliktiga som har erforderliga tekniska kvalifikationer, Konimittén anser att befattningar för tygingenjör inom områdena övrig stabstjänst samt kontroll- och förrådsljänst kan rekryteras på detta sätt.

Beträffande befattningarna i underrättelse- och ammunilionstjänsl är förhållandet något annorlunda. Båda dessa befattningar kräver kunskaper som inte kan förvärvas utanför krigsmakten och inte heller under en omskolningskurs inom nuvarande repetitionsutbildningssystem. Viss spe­cialinriktning mol underrättelse- respektive ammunitionstjänst är därför nödvändig redan under grundutbildningen. Kommittén anser att nuvaran­de grundutbildning av underofficersuttagna i stabstjänst vid arméns slabs-och sambandsskola och i ammunitionstjänst vid tränglrupperna i huvud­sak har en sådan inriktning atl den kan utgöra grund för rekrytering till tygingenjör i underrättelsetjänst resp. ammunilionstjänsl. Befatt­ningarna föreslås hänföras till civil resp, civilmilitär personal. Omskolning till samtliga befattningar bör ske under särskild facköv-

 

Prop. 1971:88                                                                        37

ning eUer fackövning. VärnpUktskommittén har beräknat att omskolning till lygingenjör i kontroUtjänst kräver 32 dagar medan i alla övriga fall endasl erfordras två eUer högst tre veckors starkt målinriktad utbildning.

Flottans tekniska personal

Flottans värnpliktiga tekniska personal utgörs av ingenjörer, tekniker och hantverkare (mekaniker). VärnpUktiga som tillhör förstnämnda kategorin är specialtjänstuttagna medan övriga är underofficers-, underbe­fäls- eller F-utlagna.

Även teknikerna var tidigare specialtjänstuttagna men är från år 1966, efter försfag av 1960 års värnpUktsulredning, uttagna för underofficersul-bildning.

Ingenjörerna rekryteras bland högskoleutbildade värnpliktiga, medan teknikerna rekryteras främst bland värnpUktiga med gymnasiekompetens.

Flottans ingenjörer utbildas på sju utbildningslinjer. På grund av atl det krigsorganisatoriska behovet och därmed även det årliga utbildnings­behovet är Utet i fråga om denna personal uppslår ulbildningsorganisato-riska problem.

Värnpliktskommiltén har konstaterat atl ifråga om vissa kategorier ingenjörer personalreserven vida överstiger den fastställda. Härigenom kommer ett storl anlal högt kvalificerade värnpUktiga att inte tillgodogö­ras krigsförbanden.

Kommittén har också konstaterat atl nuvarande fackutbildning och facktjänstgöring inte tillgodoser de krav som krigsbefallningarna ställer. Del brister härvidlag i fråga om dels erforderliga grundkunskaper, dels erforderlig liUämpningsutbildning i rätt miljö och på rätt verksamhelsni-vå.

Del årliga utbildningsbehovet av värnpUktiga ingenjörer vid flottan är så Ulet inom aUa utbildningslinjer all del enUgt värnpUktskommilléns uppfattning saknas underlag för alt fortsättningsvis anordna grundutbild­ning för dessa. Kommittén har även konstaterat all tekniker ofta vid relativt låg ålder krigsplaceras i personalreserv. För att minska antalet UtbUdningslinjer och tillgodogöra krigsorganisationen personalen under längre lid föreslår VärnpUktskommittén atl ingenjörerna rekryteras bland lämpUga tekniker sedan dessa fullgjort viss repetitionsutbildning i tekni­kerbefallning. Krigsplacering i den högre befattningen skall föregås av omskolning.

Skeppsbyggnads- och arlilleriingenjörer kan dock inle rekryteras på della sätt. De förstnämnda bör rekryteras genom omskolning efter överföring av äldre värnpliktiga som förvärvat praktisk erfarenhet av verksamheten vid skeppsbyggnadsvarv och hänföras till befattning för civil personal, medan de sistnämnda bör rekryteras bland kustartilleriets pjäslekniker och hänföras till befattning för civilmilitär personal.

KustarlUleriets tekniska personal

I kustartilleriets krigsorganisation ingår såväl ingenjörer som tekniker inom flera fackområden. Ingenjörerna rekryteras i regel bland teknikerna.

 

Prop. 1971:88                                                                        38

Vissa befattningar bestrids av värnpUktiga mariningenjörer.

Utbildningen sker för flertalet kategorier i två omgångar per år. Inte i något fall råder överensstämmelse med utbildningsgången för huvuddelen av kustartUleriets värnpUktiga. Endast den ena av de två utbildningsom­gångarna deltar i grundläggande krigsförbandsutbildning. Denna omgång fullgör de sista månadernas tjänstgöring vid kustartilleriförbandens för­valtningsorgan där teknikerna medverkar i underhållet av den tekniska materielen.

Fackutbildningen fullgörs vid kustartilleriets radarskola eller mekani­kerskola. UtbUdningsförhållandena är särskilt vid den förstnämnda skolan mycket goda. Verksamheten präglas av planmässighel och noggrannhet,

Värnpliktskommiltén har vid granskning av krigsorganisationens krav på de oUka befattningshavarna funnit att de nuvarande signalteknikerna bör ersättas av underbefälsuttagna signalmekaniker och pjästeknikerna indelas i en kategori för fasta batterier och en annan för rörliga förband. Med hänsyn till planerad materielomsättning föreslår kommittén att viss utbildning avbryts samtidigt som utbildning av en ny teknikerkategori, robottekniker, påbörjas,

Värnpliktskommiltén har funnit det vara möjligt att för samtliga kunna nå krigsplaceringsbarhet efter ca 330 dagars grundutbildning. Repetitionsutbildningen skall genomföras vid det förband, där vederbö­rande är krigsplacerad. Speciella kurser för att vidmakthålla eller vidare­utveckla den individuella kompetensen bör genomföras mellan krigsför­bandsövningarna.

Kommittén föreslår att ingenjörsbefattningarna rekryteras genom över­föring och omskolning av tekniker.

Beträffande utbildningen av personalen i kustspaningsradarorganisa-tionen föreslår kommittén att denna utreds särskilt.

Kommittén vill i sammanhanget peka på att inom marinstaben pågår f, n. en granskning av krigsorganisationens krav på olika ingenjörs-, tekniker- och mekanikerbefattningar; bl. a. avses att befattningarna för värnphktiga minmekaniker .skall ersättas av befattning för mintekniker, vilket kommittén inte anser vara motiverat.

Flygvapnets tekniska personal

Värnpliktskommittén föreslår att robotingenjörerna ges 364 dagars grundutbildning uppdelad på två perioder och att den första perioden fullgörs före de civila studiernas avslutande. Robotingenjörerna, som främst har tUl uppgift att vara systemövervakare pä leknikernivå, bör i fortsättningen benämnas systemtekniker och uttagas till civilmilitär befattning samt också fortsättningsvis rekryteras bland högskoleutbildad personal.

Systemteknikerna bör fullgöra elva dagars särskäd övning.

I flygvapnets krigsorganisation ingår bl, a. fältarbelsenheter med upp­gift alt planera och utföra fältarbeten i anslutning till flygvapnets anläggningar.  1  dessa enheter ingår stabs- och förbandsmässiga befatt-

 

Prop.1971:88                                                                         39

ningar för flygfältsingenjörer.

Rekrytering tiU befattningarna sker genom överföring efter ansökan främst från armén av för uppgiften lämpliga sökande värnpliktiga med högskolekompetens. F. n. föreligger inget krav på att dessa befattningar besätts med befälsutbildad personal.

Kommittén har funnit att av de värnpUktiga som f. n. är krigsplacerade som fiygfältsingenjörer saknar ca 40 % militär befälsutbildning. Beträffan­de repetitionsutbildningen konstaterar kommittén att flygfältsingenjö­rerna hittUls har kallats in i första hand för att lösa vissa planläggningsupp­gifter och i andra hand för sin krigsbefattning.

Enligt kommitténs uppfattning bör nuvarande befattningar för flyg­fältsingenjörer på kompani- och plutonchefsnivå bestridas av värnpliktiga som utöver erforderlig civU kompetens också innehar miUtär befälsutbild­ning. För övriga befattningar för flygfältsingenjörer bör endast krävas erforderlig civU kompetens. Endast de senare befattningarna bör enligt kommittén benämnas befattning för flygfältsingenjör. Kommittén be­handlar därför enbart denna kategoris utbildningsgång efter överföringen. Kommittén föreslår härvid omskolning till avsedd krigsbefattning under en fyra veckors fackövning och fortsatt repetitionsövning i form av särskild övning och krigsförbandsövning vid vederbörUgt förband.

Övrig personal

Forsk nings tekniker

Krigsbefattningar för forskningstekniker finns inte. Däremot ingär befattningar för forskare i krigsorganisationen. Dessa bestrids i regel av personal ur försvarets forskningsanstalt eUer av civilt verksamma forskare. Behov av grundutbildning till värnpUktiga forskningstekniker finns därför inte och VärnpUktskommittén föreslår att denna utbildningskategori utgår.

Psykologer

Krigsorganisationen inrymmer befattningar för kliniska psykologer och socialpsykologer. Befattningarna rekryteras både genom grundutbildning och överföring av civilt verksamma psykologer, som fullgjort grundutbild-. ning på annan utbildningsUnje än psykologlinjen.

Socialpsykologernas fackutbildning präglas främst av deras deltagande i inskrivningsförrättningarna och utredningsarbete inom militärpsykolo­giska institutet. Däremot erhåller eleverna endast i mycket ringa grad erfarenhet av verksamheten vid militära förband i fält.

De kUniska psykologerna tjänstgör även i samband med inskrivnings-förrättningarna. Därefter följer drygt fyra månaders praktik vid psykiat­riska kUniker, mentalsjukhus och ungdomsfängelser. I fackutbildningen ingår två—tre veckors tjänstgöring vid militära förband, huvudsakligen för studium av verksamheten vid sjukvårdsförband.

VärnpUktskommittén har konstaterat alt psykologutbildningens upp-

 

Prop. 1971:88                                                                        40

läggning främst styrs av behovet av psykologer vid de årUga inskrivnings-förrättningarna saml av hänsynslagande liU att eleverna skall få tillgodo­räkna sig intervjuverksamheten vid dessa såsom praktik för behörighet som psykolog. För de kliniska psykologernas del saknas nästan helt UtbUdning i krigspsykiatri och krigspsykologi.

Kommittén anser atl psykologerna med nuvarande uppläggning av utbildningen får alllför ringa kännedom om den militära miljön. 1 deras fackulbUdning ingår vidare huvudsakligen moment som flertalet praktiskt verksamma psykologer kommer i kontakt med under sin yrkesutbildning. Denna erfarenhet bör krigsmaklen tillgodogöra sig. Kommittén föreslär därför alt psykologbefattningama rekryteras med värnpliktiga som har civil yrkeserfarenhet sedan dessa har fuUgjort grundutbildning och viss del av repetitionsutbildningen, helst i befälsbefallning. Härigenom säker­ställs atl de har god erfarenhet av den militära miljön inom vilken de skall verka, I samband med överföring föreslås viss omskolning.

Genom att de värnpUktiga psykologerna enligt delta förslag inte längre stär till förfogande vid inskrivningsförrältningarna måste ytterligare civilt verksamma psykologer anställas vid inskrivningscentralerna.

Värnpliktsförmåner

De olikheter i fråga om rätt till vissa värnpliktsförmåner som f. n. föreligger mellan specialtjänstuttagna och andra värnpUktiga kommer att försvinna i och med den av värnpliktskonimittén föreslagna omläggningen av de förstnämndas uttagning och utbildning. Genom all de åläggs skyldighet att fullgöra grundutbildning och repetilionsulbildning och får sin tjänstgöringsskyldighet reglerad på samma sätt som övriga värnpliktiga kommer de också alt i fråga om värnpliktsförmåner helt likställas med dessa.

Detla innebär i fråga om rätten till generellt utgående förmåner under tiänstgöring såsom penningbidrag m. m. ingen ändring i nuvarande förhål­landen. Däremot medför den föreslagna utbildningsordningen ändringar i fråga om vissa särskilda förmåner, främst utbildningspremier. EnUgt värnpUklskommitténs förslag konimer flertalet av här ifrågavarande värnpUktiga all uttas för utbildning lill befälsbefattning. Enligt gällande bestämmelser kommer de därvid att i princip vara berättigade till ulbildningspremie för genomgången befälsutbildning. En grundförutsätt­ning för atl denna premie skall kunna ulgå är dock att utbildningstiden, dvs. grundutbUdningen, överstiger 300 dagar. Premien är beloppsmässigt avhängig av dels den befälsnivå lill vilken utbildningen syftar, dels utbildningstidens varierande längd utöver 300 dagar. Här avsedda värn­pliktiga las enUgl förslaget ut för utbUdning till officers-, underofficers-eller underbefälsbefaltningar. Samtliga dessa kategorier befälsutbildade skulle i princip vara berättigade till utbildningspremie, om hänsyn tas enbart lill ulbUdningsnivå, I fråga om de värnpUktiga som enligt förslaget skall uttas för utbUdning lill officersbefattning, vilket endast gäller viss hälso- och sjukvårdspersonal t, ex. läkare, måste emellerlid också beaktas all  grundulbildningsliden  för dessa värnpliktiga väsentligt understiger

 

Prop. 1971:88                                                                        41

300 dagar (240-255 dagar). Tidigare nämnd grundförutsättning för att premien skall kunna ulgå, dvs. alt grundutbildningen skaU översliga 300 dagar, saknas sålunda. Med hänsyn härtill har värnpliktskommitlén inle funnit skäl föreUgga att föreslå sådan ändring av gäUande premiebestäm­melser all dessa värnpUktiga trots den korta ulbUdningsliden skulle kunna erhåUa officersulbUdningspremie.

Beträffande värnpUktiga som enUgl förslaget uttas för utbildning tiU militär underofficers- eller underbefälsbefatlning utgår ulbildningspre­mie. Här avsedda underofficersutlagna har en grundutbildningslid om 450 dagar. VärnpUktiga som uttas för utbUdning tiU civilmilitär befatt­ning för underofficer kommer däremot alt ha en väsentligt kortare grundulbUdningstid. Eftersom underofficerspremien utgår med visst be­lopp för dag kommer de att erhålla en mindre premie än de som genomgår utbildning till militär underofficersbefallning.

I och med att den för de f. n. specialljänstuttagna gällande särskilda UtbUdningsgången upphör och dessa värnpUktiga fuUgör grundutbildning och repetilionsulbUdning kommer de särbestämmelser i vämpliktsav­löningskungörelsen (1970:676) som f. n. reglerar deras rätt till tjänstgö­ringspremie alt falla bort. 1 Ukhet med övriga värnpUktiga kommer de att erhåUa tiänstgöringspremie med samma dagsbelopp under all grundutbild­ningstid utöver 300 dagar. Flertalet av dem kommer atl delta i särskilda övningar eUer av VärnpUktskommittén föreslagna särskilda fackövningar och i viss utsträckning även mobiliseringsövningar. 1 Ukhet med övriga värnpUktiga kommer de all härvid erhålla den särskilda tiänstgöringspre­mie som utgår vid dessa övningar.

Med hänsyn liU all grundutbUdningen kommer att fullgöras under längre sammanhängande perioder än som hittills varit fallet kommer de värnpUktiga speciaUsterna genom den föreslagna utbildningsordningen att i väsentligt större utsträckning än f, n, bU berättigade lill utryckningsbi­drag.

Genomförande av föreslaget utbUdningssystem

Grundutbildning.Närnpliktskommittén bedömer all grundutbildning i enlighet med kommitténs förslag bör kunna påbörjas fr, o, m. 1972, Kommittén förutsätter härvid dels atl statsmakterna fattar beslut om föreslaget utbUdningssystem senast våren 1971, dels atl uttagning av den värnpliktige för utbildning enUgt detta kan ske fr, o. m. hösten 1971. En förutsättning för della är atl för befattningarna i vissa fall nödvändiga ändringar av kravprofilerna kunnat utarbetas och beaktas vid inskriv­ningarna under 1970/71.

Utbildning enUgt föreslaget syslem bör enUgl kommittén påbörjas så snart som möjligt. I de fall där en total omläggning tUl föreslaget utbildningssystem inle kan ske omgående, bör kommitténs grundtankar beaktas genom successiva reformer av den nuvarande utbildningen.

Redovisade krav på ökade utbUdningsresurser är enUgt kommitténs mening i praktiskt laget samtliga faU nödvändiga även i nuvarande utbildningssystem.   Det   principiella  genomförandet   av   värnpliktskom-

 

Prop. 1971:88                                                                        42

mittens förslag bör därför inte fä fördröjas av att viss tid åtgår innan erforderliga resurser ställs till förfogande.

VärnpUktiga som skrivs in efter den 1 juli 1971 kan enhgt kommittén till aUa delar genomföra grundutbildning i enUghet med förslaget. Detta bör även gälla sädana värnpUktiga som skrivits in enUgt nu gällande bestämmelser men som erhållit eller erhåller anstånd med grundutbild­ningens påbörjande intill budgetåret 1972/73,

För värnpliktiga som skrivits in före den 1 juli 1971 föreslår kommit­tén följande tillämpning av föreslagen utbildningsgång.

De f. n. specialtjänstuttagna värnpliktigas tjänstgöring kan fördelas över en lång tidsperiod och är uppdelad på oUka utbildningsomgångar. Någon klart markerad gräns mellan fackutbildning — facktjänstgöring och fortsatt tjänstgöring, dvs. motsvarigheterna till grund- och repetitionsut-bUdning finns inte. För att kunna inordna de värnpUktiga i den föreslagna utbildningsgången föreslår VärnpUktskommittén följande princip för för­delning av tjänstgöringstiden på utbildning som kan hänföras till grundut­bUdning respektive repetitionsutbildning.

Grundutbildningen skall för dessa värnpliktiga, med undantag för de värnpUktiga läkarna, omfatta minst 360 dagar. Detta innebär att till grundutbildning hänförs soldatutbildning, befälsutbildning och fackut­bildning samt i vissa fall även facktjänstgöring eller del av denna. För de värnpUktiga läkarnas del skall grundutbUdningen omfatta 235 dagar om deras totala utbUdningslid enUgt gällande föreskrifter är 420 dagar samt 285 dagar om den totala tiden är 450 dagar.

TiU repetitionsutbUdning hänförs all tjänstgöring utöver 360 dagar, för läkare aU tjänstgöring utöver förenämnda grundutbildning om 235 respektive 285 dagar.

Anpassningen av utbildningen för olika kategorier i samband med övergången till föreslaget syslem bör enligt koinniittén ske enligt följande principer,

1 fråga om värnpUktiga som är avsedda för krigsbefattning till vUken grundrekrytering alltjämt skall ske får alla kategorier utom foto- och språktolkar oförändrad eller kortare grundutbildningstid. Det övervägan­de flertalet värnpUktiga bör således beroende på om eller i vilken omfattning utbUdning tidigare genomgåtts fullgöra grundutbildning helt eller delvis i enlighet med förslaget.

För de två särskilt angivna kategorierna innebär förslaget att de får längre grundulbUdningstid än enhgt tidigare bestämmelser. 1 dessa fall bör enligt kommittén nuvarande uttagning hävas och ny uttagning ske i enlighet med vederbörandes miUtära användbarhet,

I fråga om värnpliktiga som är avsedda för krigsbefattning till vilken grundrekrytering inte vidare skall ske föreslås följande.

VärnpUktig som ännu inte påbörjat utbildning eUer som fullgjort högst 90 dagars utbildning erhåller ändrad uttagning för grundutbildning till sådan befattning som vederbörande skulle utbildats till om han inte uttagits för utbildning i specialtjänst.

Den som fullgjort mer än 90 dagars tjänstgöring samt skyddstekniker

 

Prop. 1971:88                                                                        43

som påbörjat utbildning fullgör utbildning till den krigsbefaltning som hans särskilda uttagning och utbildning syftat tiU i enlighet med nuvaran­de grunder. Härvid bör beaktas de synpunkter som värnpliktskommitlén i tidigare sammanhang anfört beträffande utbildningens nuvarande utform­ning och genomförande. Grundutbildningen skall anses vara avslutad efter en utbildningstid om sammanlagt minst 360 dagar.

GenereUt gäller alt tidigare fullgjort antal dagar tillgodoräknas som fullgjord del av grundutbildningen.

Repetitionsutbildning. Värnpliktskommittén anser att det av 1960 års värnpUktsulredning föreslagna och av 1966 års riksdag beslutade repeti-tionsutbildningssystemel bör tiUämpas även på de f. n. specialtjänstuttag­na värnpliktiga. Kommittén föreslår därför att den framtida repetitions­utbildningen för dessa anpassas till nämnda utbildningssystem,

lnom ramen för nu gällande bestämmelser i värnpUktslagen har redan skett en viss anpassning av de specialtjänstuttagna värnpliktigas fack­tjänstgöring och fortsatta tjänstgöring till gäUande repetitionsutbildnings­system. Flertalet kategorier av här berörda värnpliktiga övas sålunda numera samtidigt med övrig personal i de krigsförband där de är krigsplacerade. Detta förhållande underlättar anpassningen till föreslagen utbildningsgång som därför bör kunna genomföras redan den 1 juli 1971. Med hänsyn lili att den utbildningsgång som f. n. gäller för de special­tjänstuttagna värnpliktiga i princip bör upphöra i och med genomföran­det av den av kommittén föreslagna utbildningsgången för dessa värnplik­tiga erfordras dock att bestämmelser utfärdas som reglerar på vilket sätt och i vilken omfattning den som fuUgjort utbildning som motsvarar grundutjjildning eller sådan utbUdning jämte del av övrig föreskriven tjänstgöring skall fullgöra sin repetitionsutbildning.

Eftersom längden av den enskildes krigsförbandsövning varierar med hänsyn till krigsbefattningens krav och då många av de värnpliktiga konimer att åläggas skyldighet att fullgöra även särskilda övningar, kommer enligt värnpUklskommitténs beräkningar den sammanlagda tiden för repetitionsutbildning att uppgå till högst 193 dagar för vissa värnplik­tiga. Denna maximala repetitionsutbildningsskyldighet går enligt kommit­téns mening inle att inrymma i nuvarande totala tjänstgöringsskyldighet, som för alla specialtjänstuttagna värnpliktiga med undantag för de värnpliktiga läkarna omfattar 540 dagar. För att värnpliktiga med en grundutbildningstid av 360 dagar skall kunna åläggas repetitionsutbild­ning om 193 dagar måste deras tjänstgöringsskyldighet utökas till att omfatta högst 555 dagar. Detta kan i vissa fall för dessa värnpliktigas del innebära en i jämförelse med vad som gäller f. n. med 15 dagar ökad total tiänstgöringsskyldighet.

En motsvarande anpassning till repelitionsutbildningssystemet av tiänstgöringsskyldighelen för de värnpUktiga läkare som f. n. skall full­göra 420 dagars tjänstgöring innebär enligt kommitténs förslag att deras totala tiänstgöringsskyldighet kommer att omfatta högst 430 dagar, dvs. en ökning med tio dagar. Beträffande de värnpliktiga läkare som f. n. har en tjänstgöringsskyldighet om 450 dagar krävs enUgt kommitténs beräk-

 

Prop. 1971:88                                                                        44

ningar, att denna utökas att omfatta högst 465 dagar, dvs. 15 dagar mer än f. n. Kommittén framhåller att del något ökade tjänstgöringsullagel endast kommer att beröra vissa av dessa värnpUktiga - flertalet av dem kommer atl få något kortare tiänstgöringsskyldighet än nu. Faktorer som härvid påverkar tjänstgöringsskyldigheten är, förutom fullgjord tjänstgö­ring utöver grundutbildning, antalet kvarvarande krigsplaceringsår och de krigsorganisatoriska kraven på deltagande i repetitionsutbildning.

Kommittén understryker alt en fuUständig anpassning av de f. n. specialtjänstuttagna värnpUkligas utbildning lill gällande repetitionsut­bildningssystem måste medföra alt många av de värnpliktiga även kommer alt åläggas skyldighet att fullgöra i repetitionsutbildningen ingående särskilda övningar, vilket tidigare inte varit fallet. Den föreslag­na och i vissa fall något utökade repelitionsutbildningsskyldigheten är enUgt kommittén i stort sett en konsekvens av detta förhållande.

För att tillgodose behovet av militär fredstandvård intill den tidpunkt då denna i full utsträckning övertagits av folktandvården föreslär kom­mittén alt värnpliktiga tandläkare under en övergångstid tas i anspråk för tiänstgöring enligt nu gällande principer.

Inom försvarsdepartementet har upprättats en sanimanställningöver det uttag av repetitionsutbildningsskyldighet för f. n, specialljänstuttagna värnpliktiga som fullgjort utbUdning under minst 360dagareller ifråga om värnpliktiga läkare 235 alternativt 285 dagar, dvs, den tid som kommittén som tidigare nämnts hänfört till grundutbildning, som kan beräknas erforderligt. Beräkningarna är i princip uppgjorda i enlighet med de riktlinjer som utformats i övergångsbestämmelserna i samband med 1966 års värnpliktsreform (prop, 1966:106 s, 89). Sammanställningen torde fä fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag

1 utredningsdirektiven uttalades all som riktpunkt för kommande förslag borde gälla att det sammanlagda antalet tiänstgöringsdagar för alla grupper värnpUktiga tiUsammantagna inte ökades. Värnpliktskommitténs redovisning av de ekonomiska konsekvenserna av framlagda förslag innehåller därför huvudsakligen en redogörelse för de ändringar som förslagen medför i antalet tjänslgöringsdagar för värnpliktiga. Förslagen beräknas innebära en minskning med omkring 110 000 tjänstgöringsdagar för värnpUktiga per år. Minskningen föranleds av följande förhållanden. Utbildningen lill vissa befattningar för värnpliktiga i krigsorganisationen upphör och befattningarna utgår ur krigsorganisationen. Vidare kommer enligt förslaget ett stort antal befattningar att rekryteras genom över­föring av redan grundulbildade värnpliktiga. Nuvarande grundutbildning lill dessa befallningar upphör därför. Härtill kommer den minskning av antalet tiänstgöringsdagar som följer av att flertalet av de värnpUktiga som skaU utbUdas för att bestrida befattningar, som f. n, avses för speciaUjänslutbildade värnpliktiga, enligt förslagen får en avsevärt kortare total tjänstgöringsskyldighet än den som f. n. åläggs de specialtjänstuttag­na.

 

Prop. 1971:88                                                                        45

VärnpUktskommittén har bedömt atl kostnaderna för avlöningar till de värnpUktiga vid föreslagen ändrad uttagning och tjänstgöring kommer all kunna håUas i stort sett oförändrade.

Kommittén har som en direkt påvisbar merkostnad föranledd av förslagen angivit behovet av atl anställa civilt yrkesverksamma psykologer vid inskrivningscentralema, när värnpliktiga psykologer inte längre kom­mer alt kunna disponeras vid inskrivningsförrältningar. Med ledning av värnpUklsverkets uppgifter har kostnaderna härför uppskattals lill 200 000 kr. för år.

VärnpUklskommitténs förslag inrymmer även etl bedömt behov av vissa personeUa förstärkningar inom utbildningsorganisationen för värn­pliktig hälso- och sjukvårdspersonal samt inrättande av en central ulbUd­ningsanstalt för fackutbildning och viss repetitionsutbUdning av kvaUfice­rad fast anställd och värnpliktig medicinalpersonal. Behovet av dessa åtgärder, som angetts redan av 1962 års försvarssjukvårdsutredning, bör inte ses som en direkt konsekvens av värnpliktskommilténs förslag till utbildningen av sådan värnpUktig personal. Kommittén har därför inte ansett det ingå i utredningsuppdraget alt lägga fram några kostnadsberäk­ningar i della sammanhang. Kommittén har endast hänvisat tUl atl de kostnadsbesparingar som följer av minskningen av antalet tiänstgörings­dagar för värnpUktiga bör kunna utnyttjas för ifrågavarande förbättringar av utbildningsbetingelserna.

Remissyttrandena

AUmänna omdömen

Värnpliklskommitténs uppfattning atl nuvarande särbestämmelser i värnpUktslagen rörande de specialljänstuttagna värnpUktiga bör slopas och all dessa värnpUktiga skall fullgöra grundutbildning och repetitions­utbildning i Ukhet med övriga värnpliktiga delas av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, försvarels civilförvaltning, försva­rets rationaliseringsinstitut och värnpliktsverket. Värnpliktsverket föror­dar dock alt uttrycket speciaUjänst bibehålls som etl samlande begrepp om än med en annan innebörd än tidigare,

Komniitténs förslag om att ett antal befattningar i krigsorganisationen som f, n, bestrids av speciaUjänstuttagna värnpUktiga fortsättningsvis skall rekryteras genom överföring av tidigare grundulbildade värnpliktiga biträds av överbefälhavaren, chefen för armén och värnpliktsverket. VärnpUktsverket framhåller alt ett sådant överföringssystem kräver nog­grann uppföljning av de värnpUkligas yrkesverksamhet och utbildning.' Militärpsykologiska institutet anser att värnpliktskommitténs förslag i della hänseende är rikligt som huvudprincip men alt det i fråga om värnpliktiga psykologer finns flera tungt vägande faktorer som talar mol rekrytering genom överföring. Veterinärstyrelsen anser förslaget orealis­tiskt i fråga om veterinärer och framlagt ulan tillräckUgt hänsynslagande lill veterinärkårens struktur och den avsedda verksamheten. Universitets­kanslersämbetet  har intet att invända mot de av kommittén angivna

 

Prop. 1971:88                                                                        46

principerna för specialtiänstutbUdningen men anför att en omläggning inte får medföra att anpasssningen mellan civil och militär utbildning försämras. De principer som VärnpUktskommittén lagt fram beträffande tiUämpningen av det föreslagna utbildningssystemet på tidigare inskrivna värnpliktiga anser överbefälhavaren och värnpUktsverket lämpliga.

Chefen för armén ansluter sig tiU kommitténs uppfattning att över­gången tUl föreslaget system för grundutbildning bör ske den 1 juni 1972 och för repetitionsutbildning fr. o. m. den 1 juli 1971. Överbefälhavaren och värnpliktsverket delar däremot inte kommitténs uppfattning att nya kravprofiler bör kunna utarbetas så att uttagning enligl förslaget kan ske fr. o. m. hösten 1971. Fö rslaget kan därför vad avser inskrivningsförfaran­det inte genomföras förrän fr.o.m. 1972/73 års inskrivningar. Under inskrivningarna åren 1971/72 kan emellertid förslaget beaktas på så sätt att uttagningupphör till kategorier som inte längre skall direktrekryteras.

Hälso- och sjukvårdspersonal

Allmänt

Överbefälhavaren framhåller att behov av effektivare utbildning av hälso- och sjukvårdspersonalen, främst läkarna, har förelegat under en lång följd av år. Utbildning enUgt föreliggande förslag anser överbefäl­havaren vara en nödvändig förutsättning för att kraven från såväl krigsmaktens som elevernas sida skall kunna tillgodoses. Särskilt framhålls vikten av alt en för hela krigsmakten gemensam sjukvårdsskola snarast kommer lill stånd och att erforderlig personalförstärkning i centrala instanser tiUkommer för att planera och leda medicinalpersonalens utbildning och tjänstgöring.

Försvarets sjukvårdsstyrelse lämnar följande allmänna synpunkter på kommitténs principieUa förslag.

Nuvarande sjukvårdsorganisation har utformats då en bristsituation rått inom personalområdet främst avseende krigsplaceringsbara läkare, vilket lett tiU från medicinsk-teknisk'synpunkt inte önskvärda begräns­ningar i de oUka miUtära krigssjukvårdsenheternas utformning i såväl kvalitativt som kvantitativt avseende. Den nuvarande organisationen är följakthgen en inte önskvärd kompromiss mellan stora behov och små personeUa resurser, I och med att antalet krigsplaceringsbara läkaie under 1970-talet väsentligen ökar finns förutsättningar för en höjning av den medicinska målsättningen för de olika enheterna inom krigsmaktens sjukvårdsorganisation. Den framtida uttagningen och utbildningen av läkare måste utformas med hänsyn därtill.

Sjukvårdsstyrelsen anser atl de alternativa förslag, som styrelsen lämnat i de frågor där den inte delar kommitténs uppfattning avsevärt skiljer sig från gamla traditionsbundna synpunkter på den enskildes utvecklingsgång i det militära systemet. Man anser även att förslagen grundar sig på den medicinska grundsynen att få ut största möjliga medicinska effekt på olika nivåer och skall ses mot bakgrunden av en

 

Prop. 1971:88                                                                        47

långsamt förbättrad resurstiUgång avseende medicinalpersonal. Sjukvårds­styrelsen anser dessutom alt dess förslag skapar goda förutsättningar för den revision av krigsmaktens sjukvårdsorganisation, som måste komma lill stånd för all någorlunda minska klyftan mellan freds- och krigssjuk­vårdsorganisationen i vårt land.

Socialstyrelsen anser, i likhet med kommittén, att värnpliktsutbild­ningen av hälso- och sjukvårdspersonal på flera punkter måste förbättras. Kommilléns förslag lill utbildningsgång för värnpUktiga läkare kan emeUertid enUgt styrelsens mening, på vissa punkter skapa hinder för deras civila utbildning.

Läkare

Differentiering av utbildningen

Överbefälhavaren biträder i princip föreslagen uppdelning av utbild­ningen för de värnpliktiga läkarna men föreslår att uppdelningen sker vid senare tidpunkt.

Cheferna för armén och marinen anser att en differentiering bör göras först sedan säkert underlag för medicinsk fackinriktning föreligger. Gemensam grundutbildning förordas därför. Sveriges läkarförbund delar denna uppfattning.

Chefen för flygvapnet bedömer atl en uppdelning i två utbildnings­Unjer för läkarna är föga realistisk och föreslår i stället atl man i utbildningssystemet kraftigt reducerar rent militära ämnen såsom befäls-föring, bruk av vapen och rent miUtär taktik. Större didaktisk tyngd bör däremot läggas vid ämnena krigskirurgi, sjukvårdslaktik och fältmässig hälsovård. I övrigt anser chefen för flygvapnet att den analys som kommittén gör samt de överväganden och förslag som uttalas synes vara korrekta och grunda sig på en realitet i den nuvarande svenska sjukvårds­utvecklingen.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att kommitténs förslag om uppdel­ning av de värnpUktiga läkarna på tvä oUka Unjer i realiteten sätter befälslämpUgheten i första rummet, när det gäller kompetensen för att kunna bestrida omkring hälften av läkarbefaltningarna i krigsorganisa­tionen. Föreslagen kategoriklyvning "före påbörjad värnpliktstjänstgöring och medicinska studier" anses dessutom medföra bl. a. den all­varliga konsekvensen att den omöjliggör överföring mellan dessa båda kategorier under hela värnpUktstiden, vilket begränsar en ur krigsplace-ringssynpunkt önskvärd handlingsfrihet inom den militära sektom. En sådan kan inte accepteras av styrelsen.

Sveriges läkarförbund anser alt utbUdningen bör vara sammanhållen t. o. m. miljöutbildningen efter fackutbildningen.

Samtliga berörda remissinstanser biträder kommitténs förslag beträf­fande grundläggande befälsskola.

Överbefälhavaren stöder principen att utnyttja medicine kandidater i krigsorganisationen men är tveksam om föreslaget syslem är mest ändamålsenUgt.  Han  anser att ett utnyttjande av medicine kandidater

 

Prop. 1971:88                                                                        48

som biträdande läkare bör övervägas.

Chefen för armén delar kommitténs uppfattning alt de medicine kandidaterna bättre bör tillgodogöras krigsmakten och anmäler atl begränsad försöksutbildning av medicine kandidater till läkarassistent M har genomförts under sommaren 1970. Försöksresultatet har varit blan­dat. Utbildningen har dock av flertalet elever uppfattats som meningsfull. Trots atl försöken genomförts endast med sammanlagt 65 elever (läkare och tandläkare) har det visat sig svårt att tillgodose behovet av lärare på det medicinska området. Detta har gäUt såväl läkare som instruktions-sköterskor med högre utbildning. Det av kommittén angivna utbildnings­målet för läkarassistentskolan innebär ett mycket stort lärarbehov av läkare och instruktionssköterskor. Utbildningsavdelningarna bör erfaren­hetsmässigt ej överstiga 30 elever, innebärande 15 avdelningar/år (om­kring 20 med tandläkarna). Att tillfäUigt för denna utbildning anskaffa ett så stort antal läkare och instruktionssköterskor under juU—augusti torde inom överskådUg tid stöta på stora svårigheter. Utöver behovet av lärare på det medicinska området innebär den av kommittén föreslagna läkarassistentutbildningen även avsevärda krav på kvalificerat militärt befäl. Chefen för armén anser att den miljöutbildning som föreslagits följa på läkarbiträdesutbildningen är angelägen och biträder förslaget.

Försvarets sjukvårdsstyrelse delar kommilléns synpunkt att man bör tillgodogöra krigsorganisationen den medicinska kompetens som de medicine kandidaterna besitter. Styrelsen delar dock inte kommitténs uppfattning om sättet för delta utnyttjande och framför följande kritik mol förslaget.

Kommittén har studerat en befattning vid förbandsplatsgrupp i den nuvarande krigsorganisationen som kallas läkarbiträde vilken kategori man vill ersälta med värnpliktiga medicine kandidater och därigenom spara in utbildningskostnaden för läkarbiträden. Läkarbiträdet skall enligl försvarets sjukvårdsstyrelses uppfattning i huvudsak fullgöra den typ av uppgifter som på en akutmottagning brukar falla på sjuksköters­kan, såsom förbandsläggning, patientbehandling, instrumenlhantering m. m. Styrelsen anser att kommittén utan närmare motivering konstate­rat att medicine kandidater är vida överlägsna specialutbildade underoffi­cersuttagna värnpliktiga för läkarbiträdesgöroiiiälen. Försvarets sjukvårds­styrelse tar bestämt avstånd från denna syn på medicine kandidaters lämplighet till sjuksköterskearbete. Varken i den nya eller den gamla studieordningen för läkare förekommer det någon utbildning i de göromål som här avses. Sjuksköterskeexamen är inte som utredningen förefaller atl tro, en avsats på utbildningstrappan till läkarexamen. Det rör sig tvärtom om ett klart väsensskilt arbete, som f. n, med den nya avkortade utbildningen för sjuksköterskor innebär 2 1/2 års studier. En medicine kandidat har en utbildning som i huvudsak är teoretisk. Hans praktiska kunskaper och rutin är minimala. Krigsplacering av värnpliktiga läkare i läkarbiträdesbefallning kommer därför att tvärt emot kommit­téns uppfattning medföra en avsevärd kvalitativ försämring av biträdes­funktionen vid sjukvårdsförbanden, vilket inle är godtagbart. Förslaget

 

Prop. 1971:88                                                                        49

innebär även att ca 40 % av krigsmaktens totala läkarresurser satsas i balaljonsinslansen. All i elt läge med väsentligt ökad tillgång på läkare salsa denna ökning helt på balaljonsnivå är enUgt sjukvårdsstyrelsens uppfattning inle acceptabelt.

Tolalförsvarssynpunkterna har hittUls medfört en inle önskvärd ned-prutning av bl. a. kirurgkapacilelen på brigadförbandsplatser saml etapp-och krigssjukhus. På modern krigserfarenhet grundade beräkningar av behandUngsbehov i olika krigsfaU har tydUgt visat, att kirurgkapaciteten i nuvarande krigsorganisation på dessa nivåer är helt otUlräcklig. Den ökade läkartUlgången kan lösa dessa problem först på längre sikt. Den personalkategori, som helt eller delvis kan uppfylla dessa krav och som dessutom är omedelbart gripbar för krigsorganisationen, är de medicin­studerande.

Ulan att gå in på de medicine kandidaternas lämplighet för uppgiften i ell visst läge i studiegången kan man konstatera, atl de under flera år innan de krigsplaceras som bataljonsläkare är fullt användbara som läkare. Sjukvårdsstyrelsen anser därför att en krigsplacering av medicine studerande vid kirurgtroppar i brigad- och etappinstans samt vid krigs­sjukhus omedelbart efler andra sommarens mUitärljänstgöring är en förutsättning för all den militära krigssjukvården på ett godtagbart sätt skall kunna uppfylla de ökade kraven i ell modernt krig.

Med hänsyn tUl nyss nämnda motivering, grundad på det ur krigssjuk-vårdssynpunkt synnerligen prekära nuläget, avvisar sjukvårdsstyrelsen med skärpa del av värnpliktskommiltén framförda förslaget att utnyUja de medicine studerandena i krigsbefallningar såsom läkarbiträden. Sjuk­vårdsstyrelsen föreslår i stället atl medicine kandidater krigsplaceras som assistentläkare vid bakre enheter, 1 samband härmed kan enligl sjukvårds­styrelsens mening i första hand tandläkare, som nu är krigsplacerade som läkarassistenter, utgå ur brigadförbandsplats, sjukhuskompani och krigs­sjukhus och ersättas av medicine kandidater. Vidare kan etl anlal medicine kandidater tillföras etapp- och krigssjukhus för att där avlasta mer erfarna läkare från rutingöromål.

Inom marinen med dess speciella problem finns inte anledning alt minska antalet tandläkarbefattningar medan däremot en ökning av befattningar för medicine kandidater är lämplig med hänsyn till här ovan framförda synpunkter.

Socialstyrelsen finner det lämpligt atl värnpliktiga läkare redan som medicine kandidater krigsplaceras i den mUitära krigssjukvården i befall­ningar som motsvarar deras medicinska kompelens 1. ex. som läkarassis­tenter vid bakre mUitära sjukvårdsorgan. Styrelsen finner det inte nödvändigt atl, såsom kommittén föreslagit, värnpliktiga medicine kandi­dater genomgår en läkarassistentskola för alt kunna krigsplaceras. En del av utbUdningsmomenten i den föreslagna läkarassistentskolan torde med fördel kunna ingå i läkarfackskolan i den mån de inte inryms i ordinarie läkarutbUdning. Dessutom kan man förvänta att medicine kandidater i assislentbefatlningar ersätts av, förutom värnpliktiga landläkare, elt ökat antal värnpliktig vårdyrkespersonal av olika kategorier.

4    Riksdagen 1971. 1 saml Nr 88

 

Prop. 1971:88                                                                        50

Chefen för marinen och Sveriges läkarförbund framför i fråga om de medicine kandidaternas utnyUjande liknande synpunkter som försvarets sjukvårdsstyrelse.

Försvarets sjukvårdsstyrelse delar kommitténs uppfattning att de värnpliktiga läkarna bör ha mUjöerfarenhet för att bättre kunna tillgodo­göra sig den mer teoretiskt betonade läkarfackskolan och skisserar en utbUdningsgång baserad på det i förhållande till kommitténs förslag ändrade utnyttjandet av medicine kandidater i krigsorganisationen. Den­na UtbUdningsgång går i stort ut på att de vämpliktiga läkarnas utbildning under andra utbUdningsomgången skall utgöra ett led i utbildningen till bataljonsläkare och i huvudsak omfatta sjukvårdstjänsten inom kompani, arbetsuppgifter inom förbandsplatsgrupp samt befäls- och trupputbild­ning. Trupputbildningen anses däremot kunna utgå vid läkarfackskola och befälsutbildningsveckorna före krigsförbandsövning till förmån för annan utbUdning. Sjukvårdsstyrelsen anser att de unga medicinarna därefter under grundläggande krigsförbandsutbildningsskedet kan utnytt­jas som medicinska trupputbildare vid såväl utbildningskontroll som fortsatt UtbUdning och övningar i sjukvårdstjänst för all personal och speciellt för sjukvårdsmän, sjuktransportmän och sjukvårdare.

Eftersom sjukvårdsstyrelsen inte accepterar atl medicine kandidater utnyttjas i underordnad medicinalbefattning föreslår man i stället att värnpliktiga tandläkare utbildas härför och framför följande synpunkter.

Sjukvårdsstyrelsen framhåller att tandläkarna under studietiden får utbildning i instrumenthantering, sterilisations- och desinfektionsmeloder och allmän patientbehandling. De får vidare en god försvarsmedicinsk utbUdning enligt de i studieordningen ingående föreslagna försvarsmedi­cinska kurserna I och 11 under förutsättning att dessa kommer till stånd, varför de med relativt liten insats från krigsmaktens sida skulle kunna UtbUdas till läkarbiträden.

Tillgången på tandläkare inom kringsinaktens ram är sådan, att man med fördel kan utnyttja tandläkare såväl till den nuvarande läkarassistent T-befattningen som läkarbiträdesbefallning (= läkarassistent M).

Universitetskanslersämbetet har intet atl erinra mot läkarassistentsko-lans tidsmässiga inpassning. Ämbetet ifrågasätter dock om det inte från såväl mUitär som civil utbildningssynpunkt är lämpligare att kursen i försvars-' och kataslrofmedicin, vilken ges under den nionde terminen, föregår läkarassistentskolan.

Den av kommittén föreslagna inplaceringen av miljöutbildningen under nionde studieterminen avstyrker universitetskanslersämbetet bestämt. Ämbetet anser att kommitténs förslag i detta avseende kommer att ge en halv termins studietidsföriängning. Förslaget anses omintetgöra den bundna studiegång fram till läkarexamen, som införts genom den av 1969 års riksdag beslutade reformeringen av läkarutbildningen.

Även socialstyrelsen, Sveriges läkarförbund, Sveriges förenade student­kårer och de sakkunniga för översyn av samordningen mellan värnplikts-utbildning och eftergymnasiala studier avvisar  miljöutbildningens tids-

 

Prop. 1971:88                                                                        51

mässiga inplacering.

Chefen för marinen anser att det sannoUkt är olämpligt alt läkarna fullgör miljöutbUdning under en liten del av etl studieblock.

Universitetskanslersämbetet föreslår i denna del att man prövar möjlig­heterna att föra samman mUjöu I bildning och läkarfackskola/fackläkar-skola tiU etl block, vUket inplaceras i omedelbar anslutning tUl läkarexa­men. 1 detta block bör också ingå den föreslagna kursen i krigskirurgi.

Läkarfackskola och grundläggande krigsförbandsutbildning

Samtliga berörda remissinstanser har avstyrkt en differentiering före läkarfackskolan och föreslagit gemensam grundutbUdning.

Mot värnpliktskommilténs förslag ifråga om kalendarisk tidsinpassning vänder sig Sveriges läkarförbund och socialstyrelsen som inte accepte­rar alt fackutbildning fullgörs under medicinarens allmäntiänstgöring. Även universitetskanslersämbetet hyser betänkligheter mot en föriägg­ning av fackutbildning under allmäntjänstgöringsavsnittet.

Försvarets sjukvårdsstyrelse har liksom övriga remissinstanser intet att erinra mol förslaget om fortsalt miljöutbildning efter läkarfackskolan i form av praktisk tjänstgöring under grundläggande krigsförbandsutbild­ning. Sjukvårdsstyrelsen tror att platser på sjukhus i storstadsregionerna för allmäntjänstgöring klart kommer att underskrida efterfrågan, varför man med fog kan anta alt flertalet medicine licentiater kommer att vilja fullgöra läkarfackskolan i nära anslutning till examen i avvaktan på plats för allmäntjänslgöring så atl kursen kommer att bestå av etl tämligen homogent material av nyexaminerade läkare.

Chefen för flygvapnet framhåller att den fackulbUdning, som f.n. meddelas vid flygvapnet krigsplacerad värnpliktig medicinalpersonal, bör konsolideras och utökas när det gäller vissa kategorier.

Läkarassistenter

Försvarets sjukvårdsstyrelse har som förut nämnts inte godtagit kom­mitténs förslag alt använda medicine studerande i underordnad medici­nalbefattning. Styrelsen föreslår i stället att de värnpliktiga tandläkarna utbildas lill befattningar som benämnes läkarassistent 1 och 2, motsva­rande nuvarande krigsbefattningar läkarassistent respektive läkarbiträde. Sjukvårdsstyrelsens förslag innebär därjämte att tandläkarna i brigad- och elappnivå utbyts mot medicine kandidater. Fördelen med detta är att tandläkarna kvarstår i sin krigsbefattning under praktiskt taget hela sin värnpUklslid.

Läkarassistentskolan (45 dagar) kräver vissa medicinska förkunskaper. Den erforderliga utbildningen vid de odontologiska fakulteterna avslutas först i och med den femte terminen. Inplacering av läkarassistentskola kan ske först efter sjätte terminen för dem som börjar studierna en hösttermin och efter femte terminen för dem som börjar en vårtermin. Efter genomgången läkarassistentskola och bedömd lämplighet sker en

 

Prop. 1971:88                                                                        52

uppdelning av tandläkarna i läkarassistent 1 och 2.

Föreslagna försvarsmedicinska kurser ingående i ordinarie studieord­ning tUl landläkarexamen måste som en följd av förskjutningen av läkarassistentskolan senareläggas - kurs 1 tUl efter åttonde (sjunde) terminen och kurs 2 efter tionde (nionde) terminen.

Tandläkare som utbUdas tUl läkarassistent 1 skall genomgå tandläkar-fackskola. Denna kan läggas in tidigast året efter avlagd tandläkarexamen, vilket möjliggör att utbildningen i fortsättningen inle behöver förläggas till sommarmånaderna, varigenom dess inplanering underlättas. Miljöut­bildningen genomförs därefter i enlighet med kommitténs förslag under grundläggande krigsförbandsutbildning (30 dagar). Tandläkare, som skall utbildas till läkarassistent 2, genomför sin fortsatta utbildning i form av krigsmedicinsk kurs följd av sjukhustjänslgöring under sammanlagt 90 dagar. Repetitionsutbildningen planeras så all den blir en meningsfylld repetition och fortutbildning för krigsplaceringsuppgiften.

Utbildningen av tandläkare till läkarassistent inom marinen kan i princip följa samma linjer som angetts för läkarassistent 1 vid armén och flygvapnet. Den måste dock präglas av de speciella krav som ställs på läkarassistent vid marinen. Sjukvårdsstyrelsen vill då särskilt nämna den med gott resultat genomförda narkosulbildningen.

Chefen för marinen betonar nödvändigheten av att nuvarande narkos­utbildning av tandläkare får fortsätta då den är väsentlig för marinens krigssjukvårdsorganisation. Narkosutbildade tandläkare krigsplaceras som läkarassistenter vid kvalificerade sjukvårdsförband med speciell uppgift att sköta narkosgivningen. För totalförsvaret innebär systemet att ett . större antal narkosläkare finns gripbara inom andra delar av medicinalvä­sendet. Utbildningen omfattar efter tandläkarfackskolan två månaders utbildning på sjukhus direkt under särskilt konlraklerade narkosöverlä­kare. Samtidigt på varje sjukhus går endasl två tandläkare varför utbild­ningen blir av mycket god kvalitet. Sammanlagt utbildas tolv tandläkare per år. Utbildningen kompletteras därefter i regel med en veckolång repetitionskurs före krigsförbandsövning i befattningen.

Chefen för armén anser att fackutbildningen bör vara gemensam för läkarassistenlerna.

Universitetskanslersämbetet anför all inplaceringen av de föreslagna försvarsmedicinska kurserna kan komma all påverkas av resultatet av det av ämbetet och socialstyrelsen nyligen igångsatta arbetet rörande landlä­kares specialistutbildning. Beslut om olika värnpliktsperioders inplacering med hänsyn till den civila utbildningsgången bör därför fattas efter samråd med denna utredning.

Beträffande förslaget om förberedande sjukvårdstiänstgöring efter fackutbildning anför Sveriges tandläkarförbund att tjänstgöringen bör förläggas dels till civilt sjukhus och dels till förband under fältförhållan­den.

Central utbildningsanstalt Flertalet berörda remissinstanser delar värnpliktskommitténs uppfäll-

 

Prop. 1971:88                                                                        53

ning att en fast skolorganisation för genomförande av medicinalpersona­lens fackutbildning snarast måste byggas upp samt att skolan lokaliseras tUl stockholmsområdet. Försvarets ralionahseringsinstitut anser atl en lokalisering utanför stockholmsområdet bör övervägas.

Chefen för armén biträder kommitténs förslag alt arméstaben får personeU förstärkning för planering och ledning av utbildningen av värnpliktig medicinalpersonal. Enligt chefen för armén bör härvid en tiänst för regementsofficer inrättas från 1 juh 1971. Cheferna för marinen och flygvapnet samt försvarets sjukvårdsstyrelse och Sveriges läkarförbund anser att den föreslagna utbildningsanstalten bör vara understäUd överbefälhavaren.

Försvarets sjukvårdsstyrelse framhåller att den av kommittén föreslag­na skolorganisationen endast täcker en del av del stora utbildningsbehov som föreligger inom det militära hälso- och sjukvårdsområdet. Behovet av en för försvaret central sjukvårdsskola har med all tydlighet uttryckts redan i 1962 års försvarsutrednings betänkande 11.

Sjukvårdsstyrelsen anser härutöver bl. a, att då verksamheten vid försvarels sjukvårdsskola får en klart medicinsk inriktning måste skolan ledas av en medicinskt utbildad chef. Skolan bör förutom erforderiig administrativ personal permanent tillföras kvalificerade militära befatt­ningshavare och en fast kader av hel- och deltidstjänstgörande lärare.

Sjukvårdsstyrelsen framhåller att det är synnerligen angeläget att en för krigsmakten gemensam sjukvårdsskola snarast kommer till stånd. Förslag härom bör föreläggas 1971 års riksdag. Personal för skolans ledning bör utses i så god tid alt de första kurserna kan äga rum under andra halvåret 1972. Det bör härvid uppmärksammas att organiserandet av skolan samt planläggning m. m. av kurserna kräver ett omfattande förberedelsearbete. Skolchefen jämte ytterligare någon befattningshavare bör lämpligen utses omgående efter det principbeslut om skolan fattats för alt la fram förslag rörande skolans detaljorganisation m. m.

Överbefälhavaren delar kommitténs uppfattning att chefen för medici­nalkåren bör ha fackansvar för den medicinska utbildningen.

Militär fredssjukvård och fredstandvård

Försvarets sjukvårdsstyrelse räknar i likhet med värnpliktskommitlén alUjäml med att värnpliktiga läkare skall kunna beordras att viss tid tiänstgöra inom förbandssjukvården i fred.

Styrelsen framhåller vidare att kommittén har beräknat behovet av värnpliktiga läkares medverkan i den fredsmässiga förbandssjukvården till 13 500 dagar för år. Enligt en aktueU beräkning utgör behovet totalt för förbandssjukvården och inskrivningarna 16 500 dagar för år. Behovet varierar och förhoppningsvis inträder en minskning senare under 70-talet, när antalet nyexaminerade läkare ökar. Kommittén redovisar som tUlgång i förbandssjukvården vissa tiänstgöringsdagar för läkare, hänförda till besiktningsgrupp 3 och 4. Sjukvårdsstyrelsen viU dock principiellt avstyr­ka alt värnpliktig läkarpersonal uttas att tjänstgöra inom den fredslida förbandssjukvården under längre tid än vad som kan motiveras med utbUdningsskäl.

 

Prop. 1971:88                                                                        54

Sjukvårdsstyrelsen avvisar kommitténs förslag att de värnpliktiga tand­läkarna under utbildning till läkarassistenter skall tjänstgöra inom för-bandssjukvärden och där tas i anspråk för sjukvisitationer, poliklinisk behandling och ronder. Förslaget avvisas främst därför att värnpliktiga tandläkare i fred inte kan anförtros att utföra några läkarundersökningar eller sådana behandlingsmetoder som ankommer på läkare.

Sveriges läkarförbund framför i dessa frågor samma synpunkter som försvarels sjukvårdsstyrelse. I övrigt ifrågasätter läkarförbundet om ut­bildningen av värnpliktiga läkare kräver den sammanlagda tid som vanligen tas ut för värnpliktigas underofficersutbildning. Med häiisvn lill att det huvudsakliga utbildningsvärdet ligger i den civila tjänstgöringen ifrågasätter läkarförbundet om inte tjänstgöringen efter grundutbild­ningen kan inskränkas så att den totala tiden blir den som tas ul av vanliga värnpliktiga.

Universitetskanslersämbetet accepterar inte förslagel om förlängd grundutbildning för tandläkarna enbart motiverad med behovet av tand­vård åt de värnpliktiga.

Socialstyrelsen anför att en ökad samordning av den militära freds­tandvården med en successivt utbyggd folktandvård enligl folktandvårds-utredningens förslag kommer att avsevärt minska behovet av värnpliktiga tandläkare för tandvårdande uppgifter vid fredsförband.

Sveriges tandläkarförbund anser att den militära fredslandvärdens behov av tandläkare bör snarast möjligt helt tillgodoses med anställd personal.

Apotekare

Samtliga remissinstanser biträder i allt väsentligt värnpliktskommilténs förslag. Vissa erinringar framförs emellertid. Chefen för armén, militär­apoteket, apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund och Sveriges förenade studentkårer ställer sig sålunda avvisande lill kommitténs uppfattning att utbildning på den farmaceutiska respektive den medicins­ka linjen enligt den nya studieordningen är likvärdig vid urval av personal för att bestrida befattningar för värnpliktiga apotekare. Remissinstanser­na framhåller att endast de som valt förstnämnda linje erhåller en god kännedom om hela det i marknaden förekommande läkemedelssortimcn-tet samt om läkemedels handhavande och utlämning m. m. Chefen för armén och militärapoteket framhåller i detta sammanhang atl värnplikti­ga apotekare som utexaminerats från farmaceutisk linje och med fortsatt tjänstgöring inom apoteksväsendet allmänt sett är att föredraga i samtliga förekommande krigsbefattningar utom i laboratoriepluton, centralapotek och viss befattning inom teknisk pluton. Användbarheten inom krigsmak­ten är således beroende av dels val av utbildningslinje, dels yrkesinrikt­ning efter examen, varför dessa frågor måste ägnas stor uppmärksamhet vid krigsplacering. Remissinstanserna understryker att det anförda emel­lertid inte påverkar kommitténs utbildningsförslag.

Kommitténs förslag att utbildningen av värnpliktiga apoteksbiträden

 

Prop. 1971:88                                                                        55

bör läggas ned och att eventuellt behov av biträdespersonal tUlgodoses genom utnyttjande av värnpliktiga som grundutbildats i sjukvårdstiänst tillstyrks av chefen för armén och Sveriges farmacevtförbund. Chefen för armén framhåller dock att apoteksbiträdena representerar en avsevärd kompetenstUlgång på läkemedelsområdet som ersättarna inte har och att förslaget därför kan innebära en kvalitetssänkning. Denna bör emellertid uppvägas av att bl. a. flertalet befattningar för receptarier ändras till befattning för biträdande apotekare. /Mililärapoteket delar chefens för armén uppfattning att förslaget i denna del kan innebära en kvalitetssänk­ning men vill främst med hänsyn till svårigheterna att ge apoteksbiträde­na en helt adekvat miljöutbildning inte motsätta sig kommitténs förslag.

Värnpliktskommitténs förslag om utbildningstidens förläggning och fördelning biträds i huvudsak av remissinstanserna, dock med den invändningen att det med hänsyn tUl det studiefria sommaruppehållets längd knappast torde vara möjligt att, såsom föreslagits, kunna disponera 90 dagar för utbildningen vid apotekarbefälsskolan. Chefen för armén och miUtärapoteket. föreslåv att utbildningstid därför förs över från nämnda skola till apotekarfackskolan.

Militärapotekets uppfattning i här berörda frågor delas helt av försva­rets sjukvårdsstyrelse.

Veterinärer

Samtliga berörda remissinstanser motsätter sig förslaget om rekrytering av veterinärpersonal genom överföring. Flertalet remissinstanser ifrågasät­ter vidare möjligheterna av att på det sätt som kommittén föreslagit ta ut lämpliga värnpliktiga för utbildning till chefer för livsmedelsproduceran­de förband.

Överbefälhavaren anser beträffande uttagning och utbildning av veteri­närer att dessa vid inskrivningarna bör uttas för utbildning till civilmilitär befattning av officers tjänsteklass. Han anför vidare alt del totala antalet är så ringa att det inte innebär någon väsentlig vinst att vidta den differentiering i fråga om uttagning och utbildning som föreslagits av kommittén.

Chefen för armén framhåller att veterinärerna i likhet med läkare, tandläkare och apotekare under olika perioder av sin värnpliktstid kan bedömas vara mest angelägna för att tas i anspråk inom antingen det civila eller det militära veterinärväsendet. För att med bibehållen hand-Ungsfrihet säkerställa totalförsvarets behov av veterinärer bör därför hela den årliga kvoten värnpliktiga veterinärer mUitärt utbUdas som veterinä­rer och inle i någon annan befattning. De bör därför vid uttagning behandlas på samma sätt som läkare, tandläkare och apotekare och få en i omgångar uppdelad utbildningsgång som i storl bör överensstämma med vad som av kommittén föreslagits gälla för apotekare. Grundutbildningen bör härvid omfatta omkring 255 dagar, Mol bakgrunden av att veterinä­rernas civUa yrkesutövning kan ges en direkt militär tillämpning som gör dem kompetenta att efler kort grundutbildningstid vara chefer för bl, a.

 

Prop. 1971:88                                                                        56

slakleriplutoner anser arméchefen att veterinärerna vid inskrivningen bör uttas för UtbUdning lill civilmilitär befattning för officer.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anför att den omfattande veterinärmedi­cinska och grundläggande medicinska utbUdning som meddelas varje veterinär under utbildningen vid veterinärhögskolan är av sådant värde för krigsmakten att varje utnyttjande av veterinärer utanför det veterinär­medicinska-medicinska fackområdet inte kan accepteras. De värnplik­tiga veterinärerna bör därför även militärt utbildas som veterinärer och inle i annan befattning.

Veterinärstyrelsen framhåller att vad värnpliktskommiltén anför om atl den militära och den civUa krigssjukvårdsorganisationen bör ses som en enhet vid placering av läkarpersonalen och att tUlgängliga personella resurser bör utnyttias så att det bäst gagnar den samlade krigssjukvården i minst lika hög grad gäller veterinärerna och den veterinärmedicinska verksamheten. Styrelsen anser det som helt meningslöst att låta ens någon del av värnpliktsgruppen veterinärer genomgå normal värnpliklsut-bildning, eftersom veterinärkåren i sin helhet tas i anspråk för veterinär­medicinska uppgifter i beredskaps- eller krigssanimanhang. Värnplikts­tiden bör i stället utnyttjas tUl att ge alla dessa värnpliktiga den veterinärmedicinskt inriktade vidareutbildning som kan vara av värde i försvarssammanhang och som härigenom kan konima hela totalförsvaret tillgodo. Det är därför enligt styrelsens mening ell påtagligt slöseri med tid och medel att ge värnpliktiga studerande vid veterinärhögskolan en värnpliktsutbildning som inte kommer till nytta under deras fortsatta tiänstgöring som veterinärer i totalförsvaret. Kommitténs förslag atl ta ul sex värnpliktiga inträdessökande till veterinärhögskolan för plulonchefs-utbildning bedömer styrelsen som meningslöst med hänsyn bl, a, till att kanske samtliga relativt snabbt efter examen och med hänsyn till fredsanställning måste reserveras för andra uppgifter vid exempelvis veterinärhögskolan och veterinärmedicinska anstalten eller för annan med hänsyn till fortsatt utbildning och erfarenhet mera adekvat krigsplace­ring. Styrelsen anser vidare att föreslagen uppdelning av veterinärkon-lingenten är omotiverad med hänsyn till att dels båda ifrågavarande kategorier har samma behov av försvars- och kompletteringsutbildning, dels att en kategoriklyvning är ogenomförbar om man eftersträvar största möjliga utnyttiandeeffekt av kårens sakkunskap. Styreisen före­slår avslutningsvis att veterinärernas värnpliktsutbildning bör få i stort samma utformning som hittills och dessutom anpassas lill studiegången vid veterinärhögskolan. Den totala värnpliktsskyldigheten bör reduceras och grundutbildningen omfatta ca 255 dagar.

Även Sveriges veterinärförbund finner det obefogat atl värnpliktiga veterinärer genomgår en omfattande allmän militärutbildning i stället för specialutbildning inriktad pä civilmilitär befattning. Förslaget om att vid inskrivningen ta ut värnpUktiga blivande velerinärstuderande för utbUd­ning lill chefer för livsmedelsproducerande förband bedömer förbundet som helt orealistiskt med hänsyn till antalet inträdessökande till veteri­närhögskolan ställt  i relation till antalet  slutligt antagna och till för-

 

Prop. 1971:88                                                                        57

utsättningarna för atl dessa når fram tUl veterinärexamen. Förbundet finner vidare starka skäl tala för all den totala tjänstgöringsskyldigheten för värnpliktiga veterinärer kortas ned liU samma nivå som gäller för värnphktiga läkare. Grundutbildningen föreslås därvid av förbundet omfatta ca 240 dagar.

Sveriges förenade studentkårer ställer sig också avvisande till kom­milléns förslag och framhåUer härvid bl. a, alt föreslagen utbUdning skuUe för många av de värnpliktiga som vunnit inträde vid veterinär­högskolan medföra att utöver värnpUktsåret viss del av en studietermin kommer att las i anspråk för mililärtiänstgöring. Med hänsyn tUl den nuvarande bundna och komprimerade studiegången vid veterinär­högskolan kan bortfallet av en sludiemånad innebära elt helt års försening i studierna. Ett uppspaltande och avbryiande av en utbUdning som redan är läng och betungande för såväl de studerande som samhället måste le sig som ett avsevärt studiesocialt och ekonomiskt misshushållan­de. Liksom flertalet övriga remissinstanser anser Sveriges förenade stu- ■ dentkårer att den nuvarande totala tjänstgöringsskyldigheten för de värnpliktiga veterinärerna bör avkortas.

Hälsovårdsinspektörer

VärnpUktskommitténs förslag att hälsovårdsinspektörerna rekryteras genom överföring av civUl verksamma hälsovårdsinspektörer efter om­skolning och sedan den värnpliktige fullgjort minst en krigsförbands­övning i befattning för vUken han grundutbildats biträds av överbefäl­havaren, chefen för armén och försvarets sjukvårdsstyrelse. Sjukvårds­styrelsen anser dock all all repetitionsutbUdning bör fullgöras i befatt­ning som hygientekniker eller som utbildning härtUl. Styrelsen godtar inle att någon krigsförbandsövning fuUgörs i annan befattning.

Statens institut för folkhälsan framhåUer att det f. n. pågår en översyn av hälsovårdsinspektörsutbUdningen. Det kan därvid förväntas att utbild­ningen föreslås avsevärt utökad med ökat utrymme för undervisningen i modern omgivningshygien och aUmänna miljöfrågor. De för militära förhållanden specifika hälsovårdsproblemen kommer alt härigenom upp­ta allt mindre del i den civila hälsovårdsinspektörens utbildning och yrkesverksamhet. Institutei anser det därför uteslutet alt hälsovårds­inspektörerna kan bibringas tillräckliga kunskaper i militär hälsovård inom den tidsram för omskolning som föreslås av värnpliktskommittén. Institutet hävdar därför att den utbUdning i mUitär hälsovård som meddelas dessa värnpliktiga i och för sig motiverar atl en speciell militär grundutbildning införs för dem. Om organisatoriska förutsättningar för en sådan grundutbildning inte föreligger, kan dock, som föreslagits, utbildningen ges i form av en omskolningskurs. Denna bedöms behöva omfatta 40—50 dagar. 1 likhet med chefen för armén och försvarels sjukvårdsstyrelse anser instilulel för folkhälsan atl omskolningsulbild-ningen bör förläggas till den föreslagna centrala ulbUdningsanstallen för fackulbUdning m. m. av medicinalpersonal.

 

Prop. 1971:88                                                                       58

Fototeknisk personal

Överbefälhavaren och cheferna för armén och flygvapnet delar inte kommitténs uppfattning att kraven för uttagning täl fototolk kan be­gränsas till genomgånget gymnasium på naturvetenskaplig eller teknisk linje. Chefen för flygvapnet anser att fototolken är en så viktig länk i ett exklusivt och dyrbart underrättelsesystem att påtaglig risk föreligger för effektminskning, om urvalssystemet ändras. Han föreslär därför att nu­varande urvalssystem med rekrytering bland högskoleutbildad personal bibehålls. SkuUe detta inte vara möjligt föreslår han att urvalet i så fall sker dels bland personal med goda skolbetyg i främst matematiska ämnen och dels bland personal som utnyttjar flygbilder i sin civila verksamhet.

1 fråga om grundutbildningen biträder chefen för flygvapnet kom­mitténs förslag att fototolkarna skall ha en med andra grupper värn­pliktiga likformig allmänmilitär utbildning, men anser att de i likhet med övriga kategorier erhåller 450 dagars grundutbildning och inle 420 som konimittén föreslagit.

Cheferna för armén och flygvapnet anser alt fototolkarna efter genomgången grundutbildning skall förordnas till civilmilitär tjänsteman med fänriks tjänsteklass i likhet med språktolkarna. Båda försvars­grenscheferna biträder i princip kommitténs förslag att fotololkul-bUdningen överförs från armén till flygvapnet. En överföring till flyg­vapnet av flygfototolkulbildningen måste enligl chefen för flygvapnet föregås av ytterligare utredning. Förutsättningen för elt överlagande av UtbUdningen är dock atl flygvapnet tillförs personella resurser samt all erforderliga lokaler kan tillkomma.

Chefen för flygvapnet delar kommitténs uppfattning att utbildningen i framtiden bör förläggas till Södermanlands flygflottilj (F 11) men fram­håller att den undersökning som gjorts gett vid handen atl F 1 1 på grund av personal-och lokalbrist inte kan överta hela utbildningen.

Övrig stabspersonal m. fl.

Meteorologer

Överbefälhavaren biträder inte värnpliktskommilténs förslag att värn­pliktiga skall uttas för utbildning till civilmilitär befattning för under­officer utan förordar att de värnpliktiga meteorologerna med hänsyn till deras tjänstgöring vid bl. a. flygvapnets baser som vakthavande nieteoro-log med fullt ansvar för vädertjänsten bör uttas för utbildning till civil­militär befattning för officer. Samma uppfattning hävdas av chefen för flygvapnet som därutöver anför följande synpunkter i fråga om dessa värnpliktigas funktionsnivå. Den av värnpliktskommitlén föreslagna sänkningen av befattningsnivån från officers- till underofficersnivå kan få en oförmånlig inverkan på rekryteringen eftersom utbildningsgången blir mindre attraktiv än den f. n. är. Kommittén synes inte heller ha tagit hänsyn till att den kvalificerade matematiknaturvetenskapliga utbildning som flertalet värnpliktiga meteorologer har väl motiverar uttagning för

 

Prop. 1971:88                                                                        59

utbildning till officersbefallning. Den förlängning av den totala tiänst-göringsskyldigheten för de värnpUktiga meteorologerna som föreslås utgör knappast ett godtagbart motiv för sänkningen av funktionsnivån. Chefen för flygvapnet jämför härvid meleorologerna med de värnpliktiga apotekarna och framhåller atl de sistnämndas totala tjänstgöringsskyl­dighet föreslås minskad från nuvarande 540 tUl 434 dagar medan deras uttagning för utbildning till officersbefattning likväl bibehålls. Sänk­ningen av funktionsnivån för meteorologerna är mot bakgrund av denna jämförelse enligt flygvapenchefens mening svårförståelig. Han påtalar också del opsykologiska i att i krigsorganisationen införa meteorolog-personal i en lägre funktionsnivå än den som den flygande personalen är van vid att ha kontakt med under fredsförhåUanden. Enligt hans mening innebär detta en sänkning av den standard som sistnämnda personal har rätt att fordra.

Skyddsingenjör, skyddstekniker, skyddsunderofficer och radiakassistent

Kommitténs förslag att endast använda benämningen skyddsingenjör och skyddsunderofficer samt att rekrytera ingenjörerna ur skyddsunder-officerskategorin biträds av överbefälhavaren och chefen för armén. Arméchefen anser dock att urvalet bör göras redan under grund­utbildningen och att de som uttas genomgår utbUdning inriktad pä be­fattning som skyddsingenjör i brigad och fördelning. Efter genomförd krigsförbandsövning som skyddsingenjör till förfogande bör krigsplacering ske.

Chefen för marinen anser att benämningen skyddstekniker bör kvarstå eftersom denna benämning tydligt anger sambandet med skyddsingenjör och att benämningen skyddsunderofficer lätt kan sammankopplas med skyddsofficer. Han biträder däremot kommitténs förslag om krav på högskolekompetens för båda kategorierna samt att ingenjörerna rekry­teras bland lämpliga "tekniker". Försvarets forskningsanstalt stöder i allt väsentligt kommitténs förslag och betonar särskilt vikten av att kraven på akademisk examen uppfyUs.

Signalsky ddspersonal

Överbefälhavaren biträder värnpUklskommitténs förslag att special­tjänstuttagning för signalkonlroll- och signalskyddslekniker upphör och all dessa rekryteras från grundutbildningskategorin kommunikationstele-grafisler efler det all de fullgjort viss del av grundutbUdningen. Värn­pliktskommitténs beskrivning av signalkonlroUteknikernas arbetsuppgif­ter anser överbefälhavaren i stort vara rättvisande och biträder föreslagen avkortning av tiänslgöringsliden. Han biträder däremot inte atl den tillämpade utbUdningen sker enbart inom signaltruppernas övningsorgani­sation utan framhåller att signalkontrollen är avsedd att täcka hela totalförsvaret, vilker kräver ingående kunskaper om signalmetoder m. m. inom alla myndigheters signalnäl. Hans anser därför att den tillämpade kontroll som tidigare ägt rum inom civUa organisationer och vid stabs-

 

Prop. 1971:88                                                                        60

tiänstövningar inom totalförsvaret under tjänstgöringen vid totalförsva­rets signalskyddsavdelning bör fortsätta. Överbefälhavaren avvisar be­stämt kommitténs alternativa förslag alt lämpliga signalkonlroUlekniker omskolas till signalskyddslekniker först sedan minst en krigsförbands­övning fullgjorts. Däremot biträder han alternativet att urvalet till signalskyddslekniker sker bland konlrollteknikerna under grundutbild­ningen förutsatt att samtliga är underbefälsultagna.

Chefen för armén biträder kommitténs alternativa förslag att urvalet av signalskyddsteknikerna sker bland signalkontrollteknikerna under grundutbildningen. Med hänsyn till det ringa antal värnpliktiga som skall utbildas till signalskyddslekniker ifrågasätter chefen för armén om det inte vore lämpligt att utbildning av denna kategori anordnas endast vart­annat eller vart Iredje år.

Personal vårdspersonal

Överbefälhavaren biträder inte värnpliktskommilténs förslag atl krigs­organisationens behov av värnpliktiga personalvårdsassistenter tillgodoses genom överföring och omskolning av lämpliga äldre värnpliktiga utan föreslår att nuvarande uttagning och utbildning bibehålls. Överbefäl­havaren anför att kommitténs princip atl la tillvara värnpliktiga med lämplig civil bakgrund tillämpas redan enligl nuvarande utbildningssys­tem genom att ca 20% av behovet av personalvårdspersonal i krigsorga­nisationen tillgodoses genom överföring efter grundutbildning. Vidare framhålls att de grundrekryterade personalvårdsassistenternas facktjänst­göring utgör en värdefull miljöutbildning för avsedd krigsbefattning. Överbefälhavaren biträder inte heller kommitténs förslag om att personal­vårdsassistenten överförs till kategorin civil personal. Med hänsyn till att personalvårdsassistenten ofta torde konima i situationer där han måste ge order och anvisningar på fältet bör han vara civilmilitär med officers tjänsteklass. Beträffande värnpliktskommilténs synpunkter på nuvarande utbildning av dessa värnpliktiga anser sig överbefälhavaren kunna konsta­tera atl kommitténs underlag varit bristfälligt och delvis inaktuellt. Kommitténs slutsats atl utbildningen inte ger eleverna förmåga atl bestrida befattningar i krigsorganisationen bedömer överbefälhavaren därför som missvisande. Beträffande föreslagen användning av handräck­ningsvärnpliktiga som arbetskraftsförstärkning på personalvårdsexpedi­tionen i fred anser överbefälhavaren att detta innebär både för- och nackdelar. Att förbanden inte behöver utbilda sina värnpliktiga personal­vårdsassistenter för uppgifter vid krigsförband nämns som en fördel under det atl nackdelarna bl. a. består i alt dessa värnpliktiga inte kan delta i fältmässiga övningar och därvid förvärva erforderlig miljöerfaren­het, att uttagningsmöjligheten begränsas samt att de sannolikt behöver längre fredsutbildning än de värnpliktiga personalvårdsassistenterna, vari­genom utnyttjandetiden minskar. Överbefälhavaren understryker avslut­ningsvis att handräckningsvärnpliktiga visserligen kan vara ett komple­ment till värnpliktiga personalvårdsassistenter men inte ersätta dessa.

Chefen för armén delar värnpliktskommilténs uppfattning att perso-

 

Prop. 1971:88                                                                        61

nalvårdsassistenternas utbildning bör anknyta till de förhållanden under vilka truppen fullgör sina uppgifter i fält. Däremot delar chefen för armén inte uppfattningen att rekryteringen av personalvårdsassistenter bör ske genom överföring av lämpliga äldre värnpliktiga. Han förordar att personalvårdsassistenterna i släUet skall utgöras av värnpliktiga kategori F med en grundutbUdning som omfattar allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning, fackulbUdning och praktiktjänstgöring vid kompa­ni före krigsplacering som bataljonsassistent samt därefter repetitionsut­bildning som bataljonsassistent vid krigsförbandsövning och assistent i högre stab efter särskild fackövning.

Försvarets rationaliseringsinstitut biträder kommitténs förslag om rek­rytering av personalvårdsassislenter genom överföring av äldre värnplik­tiga med lämplig civil utbildningsbakgrund. Institutet finner det däremot vara i viss mån inkonsekvent att låta en annan värnpliktskategori, nämligen handräckningsvärnpliktiga, delvis ersätta den borttagna gruppen och fullgöra vissa av dess uppgifter inom fredsorganisationen. Uppgifter­na bör i stället utföras av anställd arbetskraft genom en successiv ökning av antalet personalvårdskonsulenter. Biträde med expedilionella göromål m. m. bör tillgodoses genom förbandens skrivcentraler. Institutet påpekar att den ökning av antalet handräckningsvärnpliktiga som skulle bli en följd av kommiltén.s förslag också skulle innebära en kostnadsökning eftersom det totala behovet av värnpUktiga för personalvårdande uppgif­ter inte minskas.

Även utredningen om handräckningsvärnpliktiga ansluter sig till kom­mitténs förslag 0111 att behovet av värnpliktiga personalvårdsassistenter i krigsorganisationen tillgodoses genom överföring och omskolning av värnpliktiga med lämplig utbildning och yrkeserfarenhet. 1 likhet med försvarets rationaliseringsinstitut avstyrker utredningen förslaget om an­vändande av handräckningsvärnpliktiga som arbetskraftsförstärkning vid personalvårdsdetaljerna. Utredningen anför härvid i stort detsamma som institutet. Expeditionen service ät personalvårdsdetaljen bör lämnas av skriv- och budcentralerna. Erforderlig arbetshjälp pä fritid inom biblio­tek, fritidshem och frilidsläger bör enligt utredningen lämpligen kunna lämnas av värnpliktiga mot arvode.

Centralförbundet för befälsulbildning avstyrker kommitténsförslag till utbildning av värnpliktiga personalvårdsassistenter. Förbundet avvisar också att personalen hänförs tUl civil befattning.

Fältpostpersonal

Överbefälhavaren biträder i allt väsentligt värnpäktskommitténs för­slag. Eftersom befälsbefattningar, bl. a. chefsbefattningar på fältpostkon­tor vid förband, ställer avsevärda krav på självständigt militärt befälsut­övande understryker överbefälhavaren betydelsen av att endast personal med militär befälslämplighet uttas till sådana befattningar inom fältpost­organisationen. Denna personal bör i motsats till vad kommittén föresla­git hänföras till civilmilitär personal.

Även   chefen  för  armén   biträder  i  huvudsak  kommitténs  förslag.

 

Prop. 1971:88                                                                        62

Chefen för armén förordar dock att överföring och omskolning till fältpostbefattning av värnpliktiga som är anstäUda vid postverket i administrativ karriär bör ske före andra krigsförbandsövningen. Utbild­ningsansvaret för omskolningen bör åvila chefen för armén i samråd med poststyrelsen och omfatta även det utbildningsbehov som föreligger vid marinen och flygvapnet. Liksom överbefälhavaren hävdar arméchefen atl endast värnpliktiga med militär befälslämpäghet bör komma ifråga för uttagning till befälsbefatlningar vid fältpostorganisationen och att fält­postpersonal i chefsbefattning hänförs till civilmilitär personal.

Poststyrelsen tiUstyrker i stort värnpliktskommitténs förslag men häv­dar att omskolning till krigsbefattning i fältpostorganisalionen bör ske redan efter första krigsförbandsövningen. Styrelsen hävdar också att fältpostpersonalen med hänsyn till de krav som verksamheten i fält ställer på denna personal bör hänföras till kategorin civämilitär personal samt att krigsbefattningsutbildningen bör omfatta förutom utbildning i fält­posttjänst även militär befälsulbildning.

Teknisk personal Luftvärnets tekniska personal

Överbefälhavaren och chefen för armén biträder kommitténs förslag atl grundutbildning påböqas först efler alt civil studiekompetens förvär­vats sarnt att rekryteringen till ingenjörsbefattningarna sker från tekniker­kategorin sedan teknikerna fullgjort del av repetitionsutbUdningen,

Med hänsyn till att förseningar i den civila studiegången kan förväntas anser överbefälhavaren och chefen för armén atl tidpunkterna för tjänstgöringens påbörjande bör ges en mera tänjbar tolkning.

Övrig teknisk personal inom armén

Chefen för armén godtar inte kommitténs förslag atl sammanslå nuvarande signaltekniker och signalmekaniker till en kategori. Däremot anser han att den kritik som framförts mot nuvarande utbildning av signaltekniker är berättigad. Tvärt emot kommittén anser chefen för armén att väsentligt skilda krav ställs på de båda kategorierna såväl beträffande arbetsuppgifterna som under utbildningen. Chefen för armén säger sig därför inle kunna godta sådana åtgärder som inskränker möjligheterna att utbilda personal med tillräckligt bred kunskap. Signal­teknikerna bör fullgöra tjänst i likhet med underofficersuttagna värnplik­tiga. Chefen för armén förordar att man fastställer den signaltekniska personalens utbildning först sedan pågående utredningar angående TSB-organisationen slutförts, I övrigt finner chefen för armén komniitténs förslag principiellt lämpliga. Överbefälhavaren biträder chefens för armén synpunkter.

Chefen för armén har ingen erinran mot kommitténs förslag att tygtekniker utgår som grundulbildningskalegori. Teknisk högskoleexamen anser han skall vara krav för uttagning tUl tygingenjör övrig stab och stabsunderofficer i teknisk underrättelsetiänst. Föreslagen tid för omskol-

 

Prop. 1971:88                                                                        63

ning lill tygingenjör kontroll anser chefen för armén vara otUlräcklig,

Mot kommitténs förslag att rekrytera tygingenjör förråd och ammuni­tionsman genom överföring ställer sig chefen för armén tveksam. Han anser all de vikliga uppgifter som åligger denna personal — dvs. alt undersöka och tillvarata användbara delar av skadad tygmateriel och ammunition samt specieUt svårersättliga förnödenheter på stridsfältet — inle har beaktats tiUräckligt av kommittén. Chefen för armén föreslår därför att nuvarande system med en från början fackinriktad utbildning bibehålls. Eftersom av dessa kategorier krävs kunskaper som inte kan förvärvas utanför krigsmaklen skulle del behövas en omskolningskurs om 2—3 månader. Chefen för armén anser dessutom alt båda kategorierna bör hänföras till civUmilitär personal.

Flottans tekniska personal

Chefen för marinen accepterar inte en kompetenssänkning beträffande ingenjörsbefattningarna utan anser högskolekompetens vara ett krav. Med undantag av skeppsbyggnadsingenjörer anser chefen för marinen att gemensam grundutbUdning kan anordnas för tekniker och ingenjörer. Endast ingenjörer med högskolekompetens anses kunna uppfylla kraven på befattningar som vapeningenjör. Skeppsbyggnadsingenjörer bör grund-utbUdas till befattningen och ges civUmilitär status och inte som kommit­tén föreslagit rekryteras genom överföring av lämpliga värnpliktiga, civilt verksamma inom varvsindustrin.

Kustartilleriets tekniska personal

Chefen för marinen anser i motsats till värnpliktskonimittén alt nuvarande minmekanikers uppgifter är av sådant slag att de bör ersättas med mintekniker. Den mUitära utbUdning som kommittén föreslagit för minmekanikerna anses däremot lämplig även för teknikerna.

Flygvapnets tekniska personal

Chefen för flygvapnet biträder inte värnpliktskommitténs förslag att nuvarande robotingenjörer benämns systemtekniker och att utbUdnings-tiden avkortas.

Många av kommittén framförda synpunkter anses bygga på felaktiga ingångsvärden. Vissa synpunkter är dock väsentliga och dessa har redan beaktats eller kommer att beaktas vid utbildningen av värnpliktiga robotingenjörer. Avkortningen av ulbUdningsliden drabbar enligt chefen för flygvapnet den fortsatta systemövervakar- och befälsutbildningen vid robotdivision genom att övrig utbUdning till största delen är kopplad till befintliga kurser. Robotingenjörens uppgift är enhgt chefens för flygvap­net uppfattning att vara systemövervakare på plutonchefsnivå och inte på teknikernivå. Kommitténs förslag angående omfattningen av särskild övning anser chefen för flygvapnet vara realistisk,

Värnpliklskommitténs förslag att värnpUktiga robotingeiijörer endast förordnas i sergeants tjänsleklass biträder inte chefen för flygvapnet som

 

Prop. 1971:88                                                                       64

framhåller atl utbildningen tUl systemövervakare är intensiv och resulta­tet beroende av robolingenjöremas egen vilja all lära. Att inte befordra robotingenjören till officer skulle därför tUl en del minska motivationen. Dessutom skuUe det innebära ett ekonomiskt avbräck för honom under de ofta återkommande repetitionsutbUdningarna. Vidare bedömer chefen för flygvapnet alt möjligheten alt ulnyttia frivUligt tiänstgörande robot-, ingenjörer kommer att minska avsevärt. Han anser dessutom att den föreslagna utbildningen till underofficer kräver en kompensation i form av UtbUdnings- och tiänstgöringspremie men att detla inte är möjUgt idag.

Överbefälhavaren biträder kommitténs förslag att robotingenjörer rek­ryteras endast bland blivande civilingenjörer.

Chefen för flygvapnet avstyrker värnpUklskommitténs förslag att flygfältsingenjörerna delas upp i två grupper, att benämningen flygfältsin­genjör begränsas till stabsbefattningar och hänförs till befattningar för civil personal samt att krigsförbandsövningar i form av fältarbetskurser inle bör förekomma. Chefen för flygvapnet föreslår bl, a, att flygfältsin­genjörer även framdeles rekryteras av flygstaben på frivillighelens väg. Han föreslår vidare att ett eventuellt beslut om utbUdning som omfattar flygfältsingenjörer får anstå tills pågående utredning därom inom flygvap­net slutförts.

Övrig personal

Forskningstekniker

Kommitténs förslag atl forskningstekniker skall utgå som värnplikts­kategori biträds av överbefälhavaren och försvarets forskningsanstalt.

Psykologer

Förslaget att rekrytera psykologbefattningarna genom överföring av värnpliktiga med civil yrkeserfarenhet sedan dessa fullgjort grundutbild­ning och viss del av repetitionsutbUdning biträds av överbefälhavaren. Militärpsykologiska institutet anmäler tveksamhet mot överföringsrekry­tering av värnpliktiga psykologer i den omfattning som kommittén föreslagit. Bl. a. anser institutet det tveksamt om det på lång sikt kommer att finnas tillräckligt antal civilt yrkesverksamma kliniska psykologer som är lämpliga och kan undvaras till mUitära uppgifter. Institutet tror inte att de goda möjligheter som nuvarande rekryteringsform ger i fråga om personalkännedom, kontroU av utbildningsmeriter m. m. samt lill nog­grann uppföljning även av motivation och militär lämplighet i övrigt kommer att finnas vid en överföringsrekrylering. Institutet förutsätter därför atl om urvalsmässiga och andra problem inte kan bemästras en återgång får ske tUl nuvarande kombinerade rekryteringssystem.

VärnpUktsf örminer

1 fråga om förslagel till värnpliktsförmåner har detla inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida. Försvarets civilförvaltning

 

Prop. 1971:88                                                                        65

anför alt ändring härvid erfordras i 6, 14 och 15 §§ vämpliktsavlönings­kungörelsen (1970:676),

Ekonomiska konsekvenser av värnpUklskommitténs förslag

Överbefälhavaren anser att det är en aUvarlig brist att de ekonomiska konsekvenserna av förslagen inte har behandlats närmare i utredningen och finner det tveksamt om de kostnadsbesparingar som redovisats kom­mer att kunna täcka de kostnadsökningar som uppstår. Han redovisar härvid kostnaden för omarbetning av krigsbefattningskataloger, personal­tabeller, befattningstypkataloger och kravkataloger vid värnpliktsverket, vilka uppskattats till omkring 500 000 kr. Vidare redovisas lönekostnader för projektledare och annan personal vid värnpUktsverket, beräknade till omkring 150 000 kr. för budgetåret 1971/72. Härutöver tillkommer inte angivna kostnader i samband med datamaskinellt arbete vid verket. Över­befälhavaren pekar vidare på uppkommande lönekostnader samt kostna­der för administration, lokaler m. m, för den föreslagna centrala sjuk-värdsskolan samt lönekostnader för en på grund av förslaget inrättad tjänst vid flygvapnets väderskola, sistnämnda kostnad beräknad till ca 40 000 kr. för år.

Värnpliktsverket anför att utöver de av överbefälhavaren angivna kost­nadsökningarna vid verket tillkommer efler budgetåret 1972/73 kostna­der för varaktigt erforderlig begränsad personalförstärkning och teknisk kapacitetsökning.

Försvarets rationaliseringsinstitut uttalar tveksamhet beträffande rik­tigheten av delar av kommitténs ekonomiska resonemang och finner att den av kommittén angivna minskningen av antalet tiänstgöringsdagar för värnpliktiga bör reduceras från 1 10 000 till 70 000 dagar pe.r år. Institu­tet bedömer att kostnadsökningar kommer att uppstå för att ersätta per­sonalvårdsassistenterna med handräckningsvärnpHktiga, beräknad kost­nad 600 000-700 000 kr. för år, för löner till personal vid en central sjukvårdsskola, beräknade till 400 000 kr. för år, för administration och avskrivningar vid denna skola, för en nyinrättad tjänst vid flygvapnets vä­derskola, för fast anställda tygtekniker inom kustartilleriet samt för ut­bildningsinsatser m. m. på ett flertal oniråden t, ex, för läkarassistentsko­la och för utbildning av telehantverkare,

MUilärpsykologiska institutet anför att utöver av värnpliklskommittén angivna kostnader 200 000 kr. för ansläUande av civila psykologer vid in­skrivningarna behövs medel för utbädning av reserver för dessa. Kostna­den för denna utbildning beräknas av institutet uppgå till ca 50 000 kr. för är.

5    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr ,

 

Prop. 1971:88                                                                      66

Departementschefen

1 27 § I mom. D. värnpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969:378) finns f.n. särskilda bestämmelser om värnpliktstiänstgöringen för värn­pliktiga som a) bedriver eller avser att bedriva studier för utbildning till ingenjör vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt för UtbUdning till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana ämnen att hans insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten eller b) fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den art att hans insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten.

Beträffande dessa värnpliktiga får Kungl. Maj:t, om det är lämpligt, förordna att den värnpliktige skall fullgöra tjänstgöring om 394 dagar i stället för övriga värnpliktigas grund- och repetitionsutbildning. Denna tjänstgöring skall fullgöras som dels soldat- och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Värn­pliktiga som avses under a) ovan får utöver denna tjänstgöring åläggas att fullgöra fortsatt tiänstgöring under högst 146 dagar, om detta anses påkallat för att bibringa och vidmakthålla erforderliga kunskaper för avsedd mobiliseringsbefattning.

Kungl. Maj:t har fastställt utbildningstiden till 540 dagar för samtliga kategorier värnpliktiga som är uttagna för utbildning i specialtjänst utom för läkare och nyssnämnda kategori med teknisk yrkesutbildning. För läkarna är utbildningstiden numera 420 dagar.

1966 års värnpliklskominitté, som ingående undersökt och kartlagt utbildningens omfattning för var och en av de olika kategorierna värnpliktiga som tas ut för utbildning i speciafijänst, föreslår att nuvaran­de uttagning av värnpliktiga för utbUdning i sådan tiänst upphör. Utbildningen av värnpliktiga som avses för befattningar som f.n, rekryte­ras med värnpliktiga i speciaUjänst genomförs i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga i form av grundutbildning och repetitionsut­bildning.   Delta   innebär  i  huvudsak   följande.

Grundutbildningen omfattar för samtliga här avsedda värnpliktiga allmänmilitär utbildning i erforderlig onifattning, befattningsutbildning och militär miljöutbildning under fältmässiga förhållanden. Befattnings­utbildningens längd avvägs med hänsyn till den värnpliktiges civila utbildningskonipetens. Genom att befattningsutbildningen på detta sätt i många fall avkortas blir också grundutbildningstiden totalt sett kortare.

Nuvarande grundutbildning till vissa befattningar upphör. Rekrytering lill dessa befattningar sker genom överföring av personal méd annan befattningsutbildning och med en för den nya befattningen lämplig civil yrkeskompetens. Överföring sker efter viss kompletteringsutbildning. Vidare sker i ökad utsträckning och efter erforderlig kompletterande utbildning överföring från befattning i lägre till befattning i högre funktionsnivå, t. ex. inom de tekniska specialområdena.

Repetitionsutbildningen fuUgörs i form av krigsförbandsövningar och särskUda övningar i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga. För att tillgodose de behov av befattningsutbildning och kompletteringsut-

 

Prop. 1971:88                                                                        67

bildning som föreligger i samband med bl. a. överföring tUl befattning får tiden för en krigsförbandsövning och för särskild övning användas för utbildning som kallas fackövning resp. särskild fackövning.

Genom att all utbUdning väsentligen är inriktad på att den värnpliktige under sin värnpliktstid skall bestrida en befattning i krigsförband bortfal­ler i princip den hittillsvarande möjligheten att utnyttja värnpliktsutbild­ningen för nu ifrågavarande kategorier för att tillgodose behov av perso­nal för fredsproduktion.

VärnpUklskommiltén lämnar med utgångspunkt i nu redovisade princi­per detaljerade förslag till utbildningens utformning för de oUka katego­rierna värnpUktiga,

Värnpliktskommittén beräknar att dess förslag innebär en minskning av antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga med omkring 110 000 dagar. De kostnadsbesparingar som följer av denna minskning av antalet tjänstgöringsdagar bör enligt kommittén användas för att förbättra utbildningen.

Värnpliktskommitlén anser alt grundutbildning i enlighet med kom­mitténs förslag kan börja den 1 juni 1972 och att repetitionsutbildningen bör kunna genomföras redan fr.o.m. budgetåret 1971/72.

Värnpliktskommitténs principiella uppfattning att nuvarande sär­skilda bestämmelser i värnpliktslagen om de specialtjänstuttagna värnpliktiga bör slopas och atl dessa värnpliktiga skall fullgöra grundut­bildning och repetitionsutbildning i likhet med övriga värnpliktiga delas av flertalet remissinstanser. 1. fråga om den närmare utformningen av utbildningen för olika personalkategorier har däremot kommitténs för­slag föranlett erinringar och ändringsförslag. Delade meningar har också re­dovisats när det gäller frågor om bl. a. övergången till det föreslagna utbildningssystemet och de ekonomiska konsekvenserna av utrednings­förslagen.

Innan jag tar värnpliktskommitténs förslag under närmare övervägande vill jag erinra om vissa karakteristiska grunddrag i 1966 ärs värnpliktsre­form. Vårt värnpliktssystem innebär att de värnpliktiga skall vara inkalla­de till tiänstgöring under fredstid endast i den omfattning som behövs för att förband och enskilda skall erhålla tillräcklig utbUdning för att vara användbara i krig omedelbart efter mobilisering. Förbanden inkallas vart fjärde år till i regel en treveckors krigsförbandsövning för att enheternas krigsduglighet kontinuerligt skall vidmakthållas. Om vår organisations­form skall vara ett realistiskt alternativ lill ständigt organiserade enheter, är det ett oavvisligt krav att vi har en starkt decentraliserad mobiliserings-organisation, i vilken varje enskilt förband snabbt och på egen hand kan ställas på krigsfot, samt alt personalen i krigsförbanden är så utbildad och samövad att enheter utan kompletterande utbildning kan fullgöra sina uppgifter så snart mobiliseringen genomförts. Genom denna grundsyn på värnplikten kommer repetitionsutbUdningen att utgöra en väsentlig del i utbildningssystemet. Grundutbildningen i sin tur är förutsättningen för att en mobiliseringsorganisation över huvud taget skall kunna planeras. Grundutbildningens inriktning och innehåll i stort bestäms emellertid i

 

Prop. 1971:88                                                                         68

påtaglig grad av krigsorganisationens kontinueriiga behov av förnyelse. Årligen uppstår nya personalbehov genom att de äldsta värnpliktiga utträder ur värnpliktsåldern och genom att vakanser uppstår på grund av dödsfall, långvarig sjukdom eller tjänsteförhinder av annat slag. Ändrad organisation och utrustning till följd av utvecklingen inom vår omvärld framtvingar fortlöpande anpassningsåtgärder i utbildningshänseende. Grundutbildningen är det främsta medlet att successivt förnya krigsorga­nisationen i takt med utvecklingens krav.

För praktiskt taget varje typ av befattning i vår krigsorganisation måste förutsättas att den värnpliktige före grundutbildningen förvärvat vissa definierbara kunskaper och insikter. Till övervägande del refererar dessa till vårt civila skolsystem. Kravet på civU utbildningsbakgrund är sålunda allmänt för vårt militära uttagnings- och utbildningssystem. Tack vare den utomordentligt expansiva utvecklingen på det civila utbildningsom­rådet har det varit möjligt all inom den militära ulbildningsseklorn möta de ökade krav som den tekniska utvecklingen ställer.

Då begreppet specialultagning en gång infördes rådde andra förutsätt­ningar än nu. Den helt övervägande delen av de värnpliktiga hade då enbart folkskola som grund. Endast en obetydlig del hade studentexamen och antalet värnpliktiga med akademisk eller annan postgymnasial utbild­ning utgjorde en ringa del av äldersklas.sen, 1 denna situation var det na­turligt att dessa fätaliga värnpliktiga fick sin värnpliktstjänstgöring regle­rad i särskild ordning, eftersom man därigenom trodde sig bättre kunna utnyttja deras speciella kunskaper i krigsorganisationen. Utvecklingen har emellertid påvisat påtagliga nackdelar med ett sådant system.

Värnpliktskommilténs granskning av den hittillsvarande tillämp­ningen av 27 § 1 mom. D, värnpliktslagen har också visat att de specialtjänstuttagna värnpliktigas fackutbildning och fackljänslgöring i inånga fall har elt mindre väl definierat samband med de krigsorganisa­toriska kraven och atl i vissa fall fullt vapenföra sådana värnpliktiga med stöd av nämnda lagrum använts för att tillgodose fredstida behov av arbetskraft som inte haft direkt samband med upprätthållande av bered­skap. Vidare har inte funnits någon klar gräns mellan facktjänstgöring och den fortsatta tiänstgöringen, dvs, motsvarigheten till grund- och re­petitionsutbildning, 1 princip har det därför varit möjligt att överföra tiänstgöringsdagar från fortsatt tiänstgöring till annan tiänstgöring och vice versa. En sådan tillämpning av bestämmelserna kan inte vara förenlig med andan i 1966 års värnpliktsreform.

Mot bakgrund av del nu anförda vill jag till en början uttala att jag ansluter mig till värnpliklskommitténs principiella öveiväganden, som innebär att nuvarande uttagning av värnpliktiga för utbildning i special-tiänst upphör och att utbildningen av dessa värnpliktiga genomförs i form av grundutbildning och repetitionsutbildning i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga samt att befattningsutbildningens längd avvägs med hänsynslagande till den värnpliktiges civila utbildningskompetens. 1 della sammanhang vill jag erinra om att jag redan i prop, 1966:106 med förslag rörande värnpliktigas utbildning m,ni, uttalat att utbildningen för

 

Prop. 1971:88                                                                         69

de i specialljänst uttagna värnpUktiga bör bestå av grundutbildning och repetitionsutbildning samt att grundutbildningen bör anpassas efter de värnpliktigas genom civil utbildning förvärvade kunskaper och repetitions­utbildningen till krigsförbandens behov av utbildning.

Del bör ankomma på Kungl. Maj:t att på grundval av värnpliklskom­mitténs principiella överväganden besluta om utbUdningens onifattning och uppläggning för de kategorier av värnpliktiga som hittills fullgjort utbildning i specialljänst liksom för de övriga kategorier värnpliktiga som kommillén i detla sammanhang behandlat.

Det föreslagna utbildningssystemet innebär att all utbildning väsent­Ugen inriktas på atl de värnpliktiga under sin värnpliktstid skall tiänstgöra i befattningar i krigsorganisationen. Härigenom blir det i princip inte möjligt att utnyttia värnpliktsutbildningen av nu ifrågavarande kategorier för att tillgodose behov av personal för krigsmaktens fredsmässiga verk­samhet. Sådan medverkan kan endast ske i den mån olika utbildnings­moment innebär medverkan i fredsverksamhet. Såsom framgår av kom­mitténs förslag kommer t, ex, de värnpliktiga läkarnas utbildning i viss utsträckning även framdeles att innebära medverkan i förbandssjuk-värden. Jag anser det riktigt att den medverkan i fredsverksamheten som f. n, sker från de specialtiänstuttagna värnpliktigas sida avvecklas. Av­vecklingen måste emeUertid ske successivt och i takt med att andra per­sonella resurser kan ställas till förfogande. Beträffande de värnpliktiga lä­karna kan man måhända få räkna med en relativt lång övergångstid med hänsyn tUl att vakanserna bland de anställda läkarna inom försvaret f. n. är betydande. Vad avser de värnpliktiga tandläkarna måste ett ställnings­tagande till folktandvårdsulredningens betänkande avvaktas. Innan några förändringar sker inom försvarets tandvårdsorganisation är det nödvän­digt att för värnpliktiga tandläkare räkna med insatser inom fredstand­vården inom i stort oförändrad nivå,

I fråga om genomförandet av den föreslagna utbildningen kan jag i huvudsak ansluta mig lill värnpliktskomjnitténs förslag. Jag anser dock att övergången till det föreslagna systemet bör ske successivt fr.o.m, den 1 juni 1972 för såväl grundutbildning som repetitionsutbildning. Inskriv­nings- och uttagningsförfarandet bör visserligen i princip genomföras med början den 1 juli 1971 men tillämpningen av de nya normerna bör ske i den omfattning som vämpliktsverket bestämmer.

1 fråga om de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna omlägg­ningen av specialistutbildningen räknar jag med att uppkommande kostna­der för värnpUklsverkets omarbetning av befattningskataloger och perso­naltabeller m.m., lönekostnader för personell förstärkning vid flygvapnets väderskola samt kostnader för att använda civUa psykologer vid inskriv­ningsprövningen väl kan täckas av den kostnadsbesparing som minsk­ningen av antalet tjänslgöringsdagar innebär.

I fråga om värnpliktsförmånerna för de nuvarande specialtjänstuttagna värnpliktiga anser jag i likhet med kommittén alt dessa bör anpassas till den ordning som gäller för övriga värnpliktiga. Förslagel har inte heller mött några invändningar från remissinstansernas sida. Jag vill emellertid i

5*-Riksdagen 1971. 1 Saml. Nr 88

 

Prop. 1971:88                                                                         70

sammanhanget erinra om att nuvarande förmåner åt värnpliktiga m. fl. utreds av en särskild utredningsman.

Den av värnpliktskommittén väckta frågan om att ålägga tandläkare samma utbildningsplikt enligt 9 a § krigssjukvårdslagen (1953:688) som nu gäller för läkare är enligt min mening inte av sådan natur att den bör tas upp i detla sammanhang.

Jag övergår härefter till att redovisa min syn på vissa av kommitténs förslag som avser åtgärder som kan beslutas av Kungl, Maj:t eller som i detta sammanhang inte fordrar beslut av riksdagen.

1 likhet med kommittén och flera av remissinstanserna anser jag att det föreligger behov av effektivare utbUdning av värnpliktig hälso- och sjukvårdspersonal.

Beträffande den föreslagna utbildningen av läkare kan jag i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs förslag. Samtliga värnpliktiga läkare bör således ges militär utbildning för krigsplacering inom militär sjukvård för att därigenom beroende på aktuell civil befattning och medicinsk kompetens kunna krigsplaceras antingen inom krigsmakten eller inom det civila medicinalväsendet. Den flexibilitet som därvid kan uppnås beträffande läkarpersonalens utnyttjande bör innebära fördelar för såväl den civUa som den militära sektorn.

Värnpliktiga läkare som genom krigsplacering tiUhör det civila medici­nalväsendet bör liksom hittills fullgöra en del av värnpliktsutbildningen i form av försvarsmedicinsk tiänstgöring inom den civila sjukvårdsorganisa­tionen.

1 motsats till vissa remissinstanser anser jag i likhet med koniiniltén att det är lämpligt att nuvarande befattningar för läkarbiträden, vilka rekryteras med underofficersutlagna värnpliktiga som i regel inte är civilt verksamma inom sjukvården, utgår ur krigsorganisationen och ersätts med befattningar avsedda för värnpliktiga medicine studerande. Använd­ningen av dessa studerande i krigsorganisationen bör emellertid fortlö­pande övervägas efterhand som organisationen ändras.

Förslaget om att förlägga en miljöutbildning om 25 dagar under nionde studielerminen har avvisats av ett flertal remissinstanser under hänvisning till att sådant avbrott under studierna bl. a. skapar sludieför-seningar med åtföljande negativa studiesociala effekter. Även jag anser att den föreslagna inplaceringen av miljöutbildningen för många kan vara mindre lämplig frän studiesynpunkt. Jag förordar att ifrågavarande miljöutbildning, som främst är nödvändig för kommande fackutbildning, fullgörs antingen såsom kommittén föreslagit under nionde studietermi­nen eller omedelbart efter läkarexamen dvs. före läkarnas allmäntjänst­göring eller, om det är möjligt, under allmäntjänstgöringen. På så sätt före­Ugger för den värnplikrige läkaren tre alternativa tidpunkter för fullgöran­de av miljöutbildningen.

Den av kommittén föreslagna differentieringen av läkarnas fackutbild­ning har avstyrkts av samtliga berörda remissinstanser. Även kommitténs förslag om alt fackutbildningen alternativt förläggs under läkarnas allmän­tiänstgöring har avvisats av vissa berörda remissinstanser.

 

Prop. 1971:88                                                                        71

För egen del anser jag att fackutbildningen av läkare bör vara gemensam och att en differentiering av utbildning till befattningar för medicinalofficer resp. fackläkare bör ske vid senare tidpunkt. Fack­utbildningen bör fullgöras antingen före eller efter läkarnas allmäntjänsl­göring eller, om del är möjligt, under denna tiänstgöring.

Jag ansluter mig i allt väsentligt till den av kommittén föreslagna UtbUdningen av värnpliktiga tandläkare. Innan stäUning tagits tiU frågan om hur behovet av fredstandvård för de värnpliktiga skall tUlgodoses är del emellertid, som jag redan anfört, nödvändigt atl värnpliktiga tandlä­kare under en övergångsperiod inom ramen för det nya utbildningssyste­met las i anspråk för tjänstgöring inom krigsmaktens fredstandvård i ungefär samma omfattning som f.n. Innan det blir möjligt att anordna försvarsmedicinska kurser under odontologiutbildningen måste dock motsvarande utbildningsmoment läggas in i de värnpliktiga tandläkarnas grundutbildning. Grundutbildningstiden förlängs härigenom i förhållande till av kommittén föreslagna 240 dagar.

I motsats till kommittén anser jag att differentieringen för utbild­ning lill befattning som ställföreträdare åt bataljonsläkare resp. till befattning som assistent åt fackläkare bör ske efter fackutbildningen. Jag förordar därför, liksom för läkarna, en gemensam fackutbildning för de värnpliktiga tandläkarna.

Värnpliktskommilténs förslag om att inrätta en för hela krigsmak­len gemensam central utbildningsanstall inom stockholmsområdet för medicinalpersonalens fackutbildning biträds av flertalet berörda remissin­stanser. Förslag om en fast skolorganisation och då närmast för den fast anställda medicinalpersonalens utbildning har tidigare framförts av 1962 års försvarssjukvårdsutredning i betänkandet (SOU 1966:36) Militärsjuk­vården 11.

För egen del anser jag att det är önskvärt att utbildningen för såväl fast anställd som för värnpliktig medicinalpersonal sker i fastare former än som nu är fallet. Detta är bl. a, nödvändigt för att utbildningsbetingelser­na skall kunna förbättras. Vissa åtgärder i syfte att uppnå en bättre sammanhållen utbildning har redan provisoriskt vidtagits och ytterligare åtgärder bör kunna vidtas inom ramen för gällande utbildningsorganisa­tion med dess kurssysteni. Däremot är jag inle beredd att nu ta ställning lill förslaget om inrättande av en central utbildningsanstall och lokalise­ringen av en sådan anstalt. Jag avser att efter ytterligare utredning återkomma i denna fråga i ett senare sammanhang. Jag är därför inte heller beredd att nu la ställning till kommitténs förslag om personell förstärkning inom arméstaben för planering och utbildning av värnpliktig hälso- och sjukvårdspersonal.

Kommitténs förslag rörande utbildning av värnpliktiga veterinärer mnebör att en mindre del av de värnpUktiga tas ut för grundutbildning liU befattning som chefer för livsmedelsproducerande förband och att resten rekryteras för utbildning till befattning som hygieniker inom högre staber genom överföring och omskolning av veterinärer som grund- och repeti-tionsutbildats i annan befallning inom krigsorganisationen.

 

Prop. 1971:88                                                                         72

Samtliga berörda remissinstanser motsätter sig förslaget om rekrytering av velerinärpersonal genom överföring. Vidare ifrågasätter flertalet av remissinstanserna möjligheten av att på det sätt kommittén föreslagit ta ul lämpliga värnpliktiga för utbildning till chefer för livsmedelsproduce­rande förband.

För egen del anser jag det vara lämpligt att bl, a, mot bakgrund av förväntade stegrade krav inom hygien- och miljövårdsområdena samtliga värnpliktiga veterinärer uttas för grundutbildning inom livsmedels- och hygienområdena.

Jag tillstyrker kommitténs principiella förslag angående uttagning och utbildning av fototeknisk personal. Vid uttagning för utbildning lill fototolk räknar jag liksom chefen för flygvapnet med alt urvalet sker bland värnpliktiga med bl. a. sådan gymnasiekompetens som bäst motsva­rar befallningens krav.

Vad avser de alternativa förslag som koniiniltén avgivit rörande tidpunkten för urvalet lill signalskyddslekniker bland kontrolllckniker anser jag i likhet med överbefälhavaren och chefen för armén atl detta urval skall ske under senare delen av grundutbildningen. Jag delar däremot inte överbefälhavarens uppfattning atl samtliga signalkontroll-tekniker skall vara underbefälsuttagna. Kommitténs förslag atl rekrytera signalkonlroll- och signalskyddslekniker från grundulbildningskalegorin kommunikationstelegrafister sedan dessa fullgjort viss del av grundutbild­ningen har inle föranlett erinran vid remissbehandlingen och bör genom­föras.

När det gäller utbildning av värnpliktig personalvårdspersonal har värnpliktskommilténs förslag all grundutbildning av värnpliktiga perso­nalvårdsassislenter upphör och all dessa i stället rekryteras genom överföring och omskolning av äldre värnpliktiga med lämplig skolunder­byggnad och praktisk yrkeserfarenhet avvisats av bl. a. överbefälhavaren och chefen för armén.

Om det krigsorganisatoriska behovet av tillräckligt utbildad personal­vårdspersonal skall kunna tillgodoses torde nuvarande grundrekrytering inte kunna upphöra. En direkt utbildning till personalvårdsassistent bör därför alltjämt anordnas. För denna kategori bör utbildningen omfatta aUmänmilitär utbildning om ca 90 dagar, erforderlig fackutbildning och praktisk tjänstgöring. Sistnämnda del av utbildningen bör innefatta per­sonalvårdande arbetsuppgifter vid förband under avsnittsutbildning och grundläggande krigsförbandsutbildning. dvs. under den tid då utbild­ningen av värnpliktiga sker i form av förbandsutbildning. Härigenom får den värnpliktige personalvårdsassistenten en bättre miljöerfarenhet än vad som hittills kunnat tillgodoses. Fullgörande av fackutbildning och praktisk tiänstgöring bör anpassas till den tidpunkt då lämplig kompe­tens erhållits genom studier eller civU verksamhet. Repetitionsutbild­ningen bör fullgöras i befattning för bataljonsassistent vid krigsförbands­övningar och för assistent i högre staber efter en särskild fackövning.

Omskolning av äldre värnpUktiga för personalvårdsuppgifter i krigs­organisationen bör alfijämt förekomma och i framtiden ske i ökad ul-

 

Prop. 1971:88                                                                        73

sträckning. Jag vill härvid understryka alt en överföring genom omskol­ning lill befattning för personalvårdsassistenl gör del möjligt att tillföra krigsförbanden värnpliktiga med framförallt praktiska erfarenheter från socialt arbete, ungdomsledarskap och personaladministration m. m.

De personalvårdande uppgifterna i fredsorganisationen bör i första hand tUlgodoses genom de fast anställda personalvårdskonsulenterna. Jag vill i detta sammanhang erinra om att personalvårdskonsulentorganisa­tionen inte oväsentUgl förstärkts under de senaste åren. Jag vill härutöver framhålla att jag anser det lämpligt att också de av de värnpliktiga valda kompaniassistenterna i viss utsträckning skall kunna samverka med för­bandens personalvårdsdelaljer i personalvårdsärenden. Dessa värnpliktiga blir därigenom ett värdefullt komplement till personalvårdskonsulenterna i deras dagliga arbete vid fredsförbanden. En stor fördel är att kompani­assistenterna har samma miljöerfarenheter som de vämpliktiga för vilka personalvårdsåtgärderna skall vidtas.

I fråga om fältpostpersonal har överbefälhavaren och chefen för armén framhållit betydelsen av att bara personal med befälslämplighet tas ut för vissa chefsbefattningar inom fältpostorganisationen och att denna perso­nal ges civilmilitär status. För min del anser jag att dessa synpunkter bör beaktas genom att man i första hand tar i anspråk sådan personal vid postverket som under sin värnpliktsutbildning erhållit befälsulbildning.

Beträffande arméns teknikerpersonal tillstyrker jag värnpliktskom-mitléns förslag till uttagning och utbildning av luftvärnets tekniker och artilleriets radartekniker. Jag biträder också kommitténs förslag att nuvarande två grundutbildningslinjer till signaltekniker och signalmeka-niker sammanslås till en utbildningslinje, signalmekaniker. Även ifråga om uttagning och urval av denna personal tillstyrker jag kommitténs förslag och vill i sammanhanget påpeka att det civUa kompetenskravet kan tillgo­doses oberoende av till vilken utbildningskategori de värnpliktiga hänförs.

Efter ingående analys av krigsorganisationens befattningar för tygin­genjör och tygteknikcr har konimittén funnit att grund saknas för nuvarande uppdelning i nämnda två kategorier. Enligl kommitténs förslag bör tygteknikerkategorin utgå och alla befattningar för tygingenjörer i princip rekryteras genoin överföring av värnpliktiga med civilingenjörs-eller gymnasieingenjörskonipelens. Detta kan med undantag av ammuni­tions- och underrättelsetjänst ske utan krav pä speciellt inriktad militär grundutbildning. Chefen för armén ställer sig tveksam till kommitténs synpunkter i fråga om rekryteringen av tygingenjör, förråd och animuni-tionsman och föreslår att nuvarande system med en från början fackinrik­tad grundutbildning bibehålls.

För min del anser jag att ifrågavarande personal inte kan ges en så omfattande och bred militär grundutbildning att den kan tilldelas självständiga uppgifter i fråga om bedömning av skadad materiel på stridsfältet. Jag tillstyrker därför komniitténs förslag att denna tekniker­personal inte grundutbildas utan rekryteras genom överföring.

I fråga om marinens tekniska personal innebär värnpliktskommilténs förslag bl. a, att personal lill flottans ingenjörsbefattningar för värnpliktig

 

Prop. 1971:88                                                                        74

personal, utom för skeppsbyggnad, rekryteras med lämpliga tekniker inom motsvarande utbildningslinjer sedan dessa fullgjort viss repetitions­utbildning i leknikerbefattning. Till befattningar för skeppsbyggnadsin­genjörer föreslås äldre värnpliktiga med praktisk erfarenhet av verksamhe­ten vid skeppsbyggnadsvarv och till befattningar för arlilleriingenjörer, pjästekniker vid kustartilleriet.

Chefen för marinen anser att gemensam grundutbildning kan anordnas för tekniker och ingenjörer utom vid skeppsbyggnadslinjen. Han anser att högskolekompetens bör vara ett krav för placering i ingenjörsbefattning och att skeppsbyggnadsingeiijörer bör grundutbildas och ges civilmilitär status.

För egen del anser jag att enbart krigsorganisatoriska krav skall bestämma behovet av civil utbildningskompetens. Den av värnpliktskom­mittén föreslagna breddningen av rekryteringsunderlaget till att omfatta även värnpliktiga med gymnasiekompetens är enligt min mening riktig. Förslaget utesluter inte möjligheten att tillföra utbildningsorganisationen erforderligt antal tekniker med högskolekompetens. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag atl samtliga ingeiijörsbefattningar - utom skepps­byggnadsingenjörer - rekryteras från teknikerkategorin, Skeppsbygg-nadsingenjörerna bör som kommittén anfört väljas ut bland värnpliktiga med civil yrkeserfarenhet inom varvsindustrin. I viss utsträckning torde behovet av denna personal kunna tillgodoses med tidigare fast anställda ingenjörer.

Beträffande kustartilleriets sigiialtekniska personal hänvisar jag lill vad jag uttalat om motsvarande personalkategorier inom armén.

Värnpliklskommitténs förslag i fråga om flygvapnets tekniska personal innebär att nuvarande robotingenjörer med hänsyn till uppgiflen som systemövervakare i fortsättningen benämns systemtekniker och ges en grundutbildningstid om 364 dagar. Chefen för flygvapnet godtar inte den av kommittén föreslagna utbildningstiden och anser att uppgifter som systemövervakare ligger på plutonchefsnivå och inte på teknikernivå.

Enligt min niening finns inte någon skillnad i uppfattning om utbild­ningens principiella uppläggning mellan värnpliktskommiltén och chefen för flygvapnet. Tiden för den tillämpade utbildningen bör kunna minskas med 30 dagar, varigenom grundutbildningen kan inrymmas i den föreslag­na grundutbildningstiden om 364 dagar. Systemteknikerna bör såsom kommittén föreslagit hänföras till civilmilitära underofficerare,

I fråga om flygfältsingenjörer biträder jag värnpliklskommitténs för­slag att dessa fördelas på befattningar för värnpliktig militär resp. civil personal beroende på de olika krigsuppgifterna. Däremot anser jag i motsats till kommittén att samtliga befattningar bör ges benämningen flygfältsingenjör. Beträffande den av chefen för flygvapnet framförda invändningen mot kommitténs förslag att de nuvarande fältarbetskurser­na skall fuUgöras i form av krigsförbandsövningar vill jag för min del understryka att det planläggningsarbete m.m. som nu utförs inom ramen för fältarbetskurserna till viss del bör kunna genomföras också under krigsförbandsövningar.

 

75 Prop. 1971:88

I Ukhet med överbefälhavaren delar jag kommitténs uppfattning att värnpUktiga psykologer bör tas ut genom överföring av personal som har civil yrkeserfarenhet som psykolog saml genomgått grundutbildning och viss del av repetitionsutbUdningen. Jag har härvid fäst stort avseende vid all man härigenom kan säkerställa alt de värnpliktiga psykologerna har god erfarenhet av den militära miljö i vUken de skall verka.

 

Prop. 1971:88                                                                        76

Författningsfrågor

Värnpliktslagen

Den föreslagna omläggningen av utbildningen för de grupper av värnpliktiga, som nu fullgör sin tiänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. värnpUktslagen, nödvändiggör ändring i 6 § och 27 § 1 mom. nämnda lag. Äv de överväganden som gjorts i det föregående framgår att tjänstgö­ringen bör regleras enligt samma ordning som gäller för övriga värnplik­tiga, nämligen enUgt 27 § I mom. A.-C. värnpliktslagen och att de nu­varande särskUda bestämmelserna i I mom. punkten D bör upphävas. Under denna punkt bör i stället tas in bestämmelser om grund- och repe­titionsutbildning för de värnpliktiga, som blir antagna till den särskilda bistånds- och katastrofutbildning av värnpliktiga m. fl. som inleds under år 1972 enhgt beslut av 1970 ärs riksdag (prop, 1970:162; SU 1970:221; rskr 1970:436), Omläggningen av speciaUstutbildningen föranleder också ändring i en annan författning som har beslutats under riksdagens med­verkan, nämligen värnpUktsavlöningskungörelsen (1970:676), Sålunda bör de delar av kungörelsen som innehåller särbestämmelser om tiänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen i sin nuvarande lydelse upphävas. Vidare bör kungörelsens bestämmelser om utbildningspremie för utbild­ning tUl befattning för värnplikrig officer avse endast militär befattning. Jag avser att senare föreslå Kungl, Maj:t erforderliga ändringar i sådana författningar som tiUkommit utan riksdagens medverkan, bl, a. kungörel­sen (1969:380) om värnpliktigas tiänstgöring ni, m.

I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet utarbetats förslag till lag om ändring i värnpliklslagen (194! :967). I det följande tas vissa särskilda frågor upp till behandling.

6§

Värnpliktslagens bestänunelser om uttagning och tiänstgöring är utfor­made med utgångspunkt i att de i princip avser militär personal. De civilmilitära och civila värnpliktskalegoriernas tiänstgöring har hittills nästan helt reglerats med stöd av 27 § 1 mom, D, och behov har inte funnits att i lagen särskilt ange vilken personalkategori som uttagningen och tiänstgöringen avser. Med hänsyn till att de nuvarande bestämmel­serna under punkten D, föreslås upphävda är del emellerlid nödvändigt att särskilt ange att befattning för menig, underofficer eller officer i princip avser militär, civilmilitär eller civil befattning. Bestämmelser om detta har tagits in som ett nytt andra stycke i 6 §,

Grundutbildningen till befattning för officer är frivillig rill den del den är längre än all annan grundutbildning. Uttagning till denna längre tjänstgöring fär enligt nuvarande andra stycket i 6 § inte ske utan den

 

Prop. 1971:88                                                                        77

värnpliktiges medgivande. Bestämmelsen avser emellertid endast militär officersbefattning för vilken grundutbUdningen är högst 540 dagar. Grundutbildning för värnpliktig personal som är avsedd för officersbe­fattning inom någon av kategorierna civilmilitär eller civil personal kommer emellertid inte i något fall att vara längre än högst 450 dagar. I paragrafens nuvarande andra stycke har därför angetts atl medgivande behövs endast för uttagning tUl militär befattning för officer.

Ändring av uttagning under grundutbildning får enligt 6 § andra stycket inte ske utan den värnpliktiges medgivande, om hans grund­utbildning därigenom blir förlängd. Den föreslagna grundutbild­ningstiden för de flesta specialkategorier värnpliktiga som hänförts till civUmilitär eller civil personal är emellertid så kort att vid en ändrad uttagning för utbUdning till den för dessa värnpliktiga lämplig befattning för militär personal en utbUdningslid av motsvarande längd inte skulle vara tUlräcklig för sistnämnda befattning. Med hänsyn härtUl bör exem­pelvis en värnpliktig, som inom viss föreskriven tid inte uppfyller de särskilda krav på genomgången civil utbUdning som den speciella uttag­ningen ställer, kunna föras över till en för honom lämplig utbildningslinje utan hinder av att utbildningen härvid blir längre än den utbildning som den ursprungliga uttagningen avsåg. Motsvarande problem kan i vissa fall också uppstå när det gäller överföring från utbildning till militär befatt­ning till utbildning för civilmilitär eller civil befattning. Det föreslagna tUlägget till 6 § andra stycket möjliggör en mera varierad uttagningsord-ning.

Den föreslagna ändringen i 6 § nuvarande tredje stycket föranleds väsentligen av att de nuvarande bestämmelserna under 27 § 1 nioni. D. utgår. Med den föreslagna nya lydelsen av ifrågavarande stycke blir del också möjligt att efter omskolning av värnpliktig under repetitionsutbild­ning ändra hans uttagning utan hans medgivande,

27 § 1 mom.

1 det föregående föreslås möjlighet att anordna en fackmässig fort­satt befattningsutbildning för flertalet av de värnpliktskategorier som övervägandena väsentligen avser. Särskild omskolningsutbildning bör kunna anordnas för andra kategorier värnpliktiga t, ex. för inekanikerper-sonal och personal i stabstjänst. I de flesta fall kan såväl den fortsatta befattningsutbildningen som oinskolningsutbildningen rymmas inom ra­men för de tider som anges i 27 § 1 mom. C, för särskilda övningar, 1 den mån längre utbildningstid behövs, bör den ske inom tidsramen för en krigsförbandsövning. Som jag förut nämnt bör benämningarna särskild övning och krigsförbandsövning inte användas, eftersom syftet med den nya utbildningen är ett annat än vad som enligt prop, 1966:106 angetts för dessa övningsformer. Däremot anger benämningarna fackövning och särskUd fackövning på ett mera adekvat sätt innehållet i den föreslagna nya utbildningen. Kungl. Maj:t bör kunna bestämma att tiden för en krigsförbandsövning fär tas i anspråk för en fackövning och alt liden för särskild övning fär tas i anspråk för särskild fackövning. 27 § I mom. första stycket samt punkterna B. och C. i andra .stycket har ändrats i en-

 

Prop. 1971:88                                                                        78

lighet med det anförda. Under punkten A har vidare föreslagits ändringar av samma slag som redan kommenterats i motiven för ändringama i 6 § andra stycket.

För vissa kategorier värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl föreslås längre sammanlagd utbildningstid för krigsförbandsövning res­pektive fackövning än som 27 § 1 mom. B. medger. Ändringarna i andra och tredje styckena nämnda punkt ger möjlighet att anpassa övningstiden inom den föreslagna tidsramen.

Övergångsbestämmelserna

Övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i värnpliklsla­gen har utformats i anslutning till min tidigare redogörelse för övergången till ell nytt system för utbildningen i specialtjänsl. I tabellen .sbni fogas vid lagförslaget anges antalet krigsförbandsövningar och särskilda öv­ningar för värnpliktig som uttagits för utbildning i speciaUjänst och som fullgjort, läkare minst 235 alternativt 285 dagars tjänstgöring och övriga minst 360 dagars tiänstgöring enligt 27 § 1 mom. D. värnpliklslagen i sin nuvarande lydelse. Den sammanlagda tiden för utbildning enligl 27 § 1 mom. värnpliklslagen för den som uttagits för utbildning i speciaUjänst och som inle får ändrad uttagning enligt 6 § maximeras lill 555 dagar.

Lagen om vapenfri tjänst 4§

Såsom redan nämnts fattades vid 1970 års riksdag beslut om särskild bistånds- och katastrofutbildning för värnpliktiga in. fi. Äv beslutet framgår bl. a. all utbildningen skall kunna genomgås också av vapenfria tiänstepliktiga och att utbildningen skall ledas och genomföras av en särskild nämnd som också skall besluta om antagning lill utbildningen m. m. Jag avser att senare lämna Kungl, Maj:t förslag lill de bestämmelser om utbildningen m, ni. som behövs och till särskild instruktion för nämnden Enligt 4 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst bestämmer arbetsmarknadsstyrelsen vilket slag av tjänstgöring som vapenfri tiänste-pliklig skall fullgöra. Styrelsen har enligt paragrafen också tillsyn över vapenfria tiänstepliktigas utbildning och tjänstgöring. 1 paragrafen bör tas in en erinran om bistånds- och katastrofulbildningen.

5§

Vapenfri tjänstepliktig är enligt 5 § skyldig att för sin utbildning tiänst­göra 540 dagar. Denna tiänstgöring kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden. Tjänstgöringstiden motsvarar utbildningstiden för spe­cialtjänstuttagna värnpliktiga och bestämdes vid vapenfrilagens tillkomst med hänsyn till att den i huvudsak måste avpassas så att den medger en effektiv UtbUdning till merendels kvalificerade tiänstgöringsuppgifter under krigsförhållanden.

Frågan om tiänstgöringstidens längd för vapenfria tiänstepliktiga be­handlades  i  riksdagen senast år  1969 då  motionerna   1969:1:346 och

 

Prop, 1971:88                                                                         79

1969:11:393 angående avkortning av utbildningstiden för vapenfria inte föranledde någon riksdagens åtgärd (2LU 1969:73), Också vid årets riks­dag har frågan tagits upp. 1 motion 1971:693 föreslås att riksdagen måtte besluta att jämställa utbildningstiden för vapenfria tiänstepliktiga med den som gäUer för de tiU underbefälstjänst uttagna värnpliktiga.

Det är enligt min mening nu lämpUgt att i samband med omläggningen av specialtiänstuttagna värnpliktigas utbildning åter ta upp frågan om tiänstgöringstidens längd för de vapenfria tiänstepliktiga. Erfarenheterna efter år 1966 har visat att en stor del av de vapenfria kan ges tillräcklig utbildning utan alt man lar i anspråk hela den nuvarande tiden. Jag vill därför förorda alt utbildningstiden genereUt minskas lill 450 dagar, ett dagantal som nära överensstämmer med den utbildningstid som gäller för underbefälsuttagna värnpliktiga. Med hänsyn till att tiänstgöringsupp-gifterna för flera grupper av vapenfria Ijänsteplikliga är sådana att de kräver kvalificerad utbildning under relativt lång tid, t. ex. bistånds- och kataslrofutbUdning, är det dock nödvändigt att för dessa grupper bibe­håUa den nuvarande ulbUdningsliden om 540 dagar. 5 § lagen om vapen­fri tiänst bör ändras i enlighet med vad jag nu har anfört.

 

Prop. 1971:88

80

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:t dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1)  lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

2)  lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, dels föreslär riksdagen att

3)  godkänna de grunder för utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst
som jag angett i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1971:88

Bilaga 1

Tabell över nuvarande och av värnpliktskommittén föreslagen uttagning och tfänstgörings-skyldighet beträffande de av kommittén granskade utbildningskategorierna

AUmänna anvisningar för tabellen I Enligl värnpliktskommitténs förslag sker uttagning för utbildning till

a)   militär befattning (milb) för   1     (officer (off)'

b)   civilmilitär befattning (civmilb) för \    I underofficer (uoff)

c)   civil befattning (civb) för       J    I underbefäl (ubef)

I menig (mg)

'Uttagning för utbildning till militär befattning för officer får inte ske utan den värnpliktiges medgivande.

Anm. Ovanstående förkortningar inom parentes används i följande förteckning. Ex. Uttagning för utbildning till civilmilitär befattning för officer förkortas civmilb off.

II Värnpliktig som grundutbildats inom en försvarsgren men som därefter krigsplaceras vid annan försvarsgren fullgör repetitionsutbildning i sin krigsbefattning enligt de bestämmelser angående krigsförbandsövnings längd m.m. som gäller för sistnämnda försvarsgren.

III För personal som kan krigsplaceras i befattning inom flera försvarsgrenar redovisas endast den högsta repetitionsutbildningsskyldighet som kan förekomma.

Nuvarande ordning

Enligt värnpliktskommitténs förslag

Antal utbild­nings- (tiänst­göringsdagar)

Uttagning     Antal utbildningsdagar

 

Utbildnings­kategori         Uttagning

Grund- Rep-               Utbildnings-utb        utb'  Totalt' kategori

utbildning till

Grund- Rep-utb        utb'

Totalt'

1                     2

3           4       5           6

7

8           9

10

Hälso- och
sjukvärds-
personal
Läkare       SpeciaUjänst

Läkarbiträde Underofficer 450 Tandläkare    SpeciaUjänst

Apotekare     SpeciaUjänst Apoteksbi-    Underbefäl    345

Specialtjänst

trade Veterinär Hälsovårds­inspektör*

 

 

4202

Medicinal­officer

civmilb off

250

161

411

 

 

Fackläkare

civb off

250

161

411

193

643

3

 

 

 

 

 

540*

Läkarassi­stent TB

civmilb off

240

193

433

 

 

Läkarassi-

civb off

240

158

398

 

 

stent

 

 

 

 

 

 

TF

 

 

 

 

 

540'

Apotekare

civmilb off

250

179

429

125

470

3

 

 

 

 

540*

 

Prop. 197 V:

88

 

 

 

 

 

82

 

 

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Under-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

rättelse-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

personal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Signalspa-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

nings- och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tolkpersonal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategori A

Underofficer 450

193

643

Kategori A

milb mg E

345

160

505

»       B

»

450

193

643

»       B

»

345

160

505

»       C

Specialljänst

 

 

540*

»        C

milb uoff

450

193

643

»       D

»

 

 

540*

»       D

milb mg E

345

160

505

»       E

»

 

 

540*

6

 

 

 

 

»       F

»

 

 

540*

Kategori F

»

345

160

505

»       G

»

 

 

540*

»       G

milb uoff

450

193

643

»       H

»

 

 

540*

»       H

milb mg E

345

160

505

»       I

»

 

 

540*

5

 

 

 

 

»       J

Underofficer 350

193

643

Kategori J

milb uoff

450

193

643

»       K

Underbefäl

364

125

489

»      K

milb ubef

330

125

455

»        L

Menig F

364

90

454

»       L

milb mg F

300

90

390

»        M

Underofficer 450

193

643

3

 

 

 

 

»        N

SpeciaUjänst

 

 

540*

S

 

 

 

 

»        O

Underofficer 450

193

643*

Kategori O

milb uoflf

450

193

643

»       P

SpeciaUjänst

 

 

540*

»       P

»

450

193

643

Fototeknisk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

personal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotogrupp-

SpeciaUjänst

 

 

540*

Fotogrupp-

milb ubef

345

125

470

chef

 

 

 

 

chef

 

 

 

 

Fotogram-

»

 

 

540*

a

 

 

 

 

metiker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fototolk

»

 

 

540*

Folotolk

milb uoff

420

193

613

Övrig stabs-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

personal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Biträdande

 

 

 

 

 

 

 

 

 

meteorolog

SpeciaUjänst

 

 

540*

Meteorolog

civmilb uoff

364

193

557

Skyddsingen-

»

 

 

540*

t,<

 

 

 

 

jör

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skyddstek-

»

 

 

540*

Skydds-

milb uoff

450

193

643

niker

 

 

 

 

underofficer/

ISB-tropp-

chef

 

 

 

 

Signal-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

skydds-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

personal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Signal-

SpeciaUjänst

 

 

540*

Signal-

milb ubef

345

125

470

kontroll-

 

 

 

 

kontroll-

alternativt

 

 

 

tekniker

 

 

 

 

tekniker

mgp

300

125

425

Signalskydds

»

 

 

540*

6,8

 

 

 

 

tekniker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Personal-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

värdsperso-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

nal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Personal-

Specialtjänst'

 

 

540'

5,10

 

 

 

 

vårdsassi-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

stenl

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fältpost-

 

 

 

 

5,11

 

 

 

 

personal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 1971:88

83

10

Teknisk personal

ARMÉN

 

Luftvärns-

 

 

 

 

 

 

 

tekniker

 

 

 

 

 

 

 

Radartek-      Specialtjänst

540*

Radartek-

civmilb uoff

345

158

503

niker

 

 

niker

 

 

 

 

Instrument-

»

540*

Instrument-

»

345

158

503

tekniker

 

 

tekniker

»

 

 

 

Pjästekniker

»

540*

Pjästekniker

 

345

158

503

Robottek-

»

540*

Robottek-

»

345

158

503

niker

 

 

niker

 

 

 

 

Radaringen-

 

 

Radaringen-

 

 

 

 

jör'

 

 

jör"

 

 

 

 

Instrument-

 

 

Instrument-

 

 

 

 

ingenjör*

 

 

ingenjör"

 

 

 

 

Pjäsingenjör'

 

 

Pjäsingenjör"

 

 

 

 

Övrig teknisk

 

 

 

 

 

 

 

personal

 

 

 

 

 

 

 

Radartek-      SpeciaUjänst

540'

Radartek-

civmilb uoff

345

158

503

niker/Art

 

 

niker/Art

 

 

 

 

Signallek-

»

540*

Signalmeka-

milb ubef

345

125

47C

niker

 

 

niker

 

 

 

 

Signalingen-

 

 

Signalingen-

 

 

 

 

jör'

 

 

jör'."

 

 

 

 

Tygtekniker

»

540*

3

 

 

 

 

Tyging, övrig

»

540*

5,12

 

 

 

 

stab

 

 

 

 

 

 

 

»     , kontroll

»

540*

5,12

 

 

 

 

»     , förråd

»

540*

6,12

 

 

 

 

»     , ammu-

»

540*

5,6

 

 

 

 

nition

 

 

 

 

 

 

 

»     , under-

»

540*

Stabsunder-

milb uoff

450

193

643

rättelse-

 

 

officer tek-

 

 

 

 

man

 

 

nisk under-underrattel-setjänsl

 

 

 

 

MARINEN

 

 

 

 

 

 

 

Flottans tekniska personal

 

Skeppsbygg-

SpecJaltjär

ist

 

540*

5,12

 

 

 

 

nadsingenjör'

13

 

 

 

 

 

 

 

 

Maskin-

»

 

 

540*

5,B

 

 

 

 

ingenjör

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artilleri-

»

 

 

540*

5,8

 

 

 

 

ingenjör

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Torped-

»

 

 

540*

6,6

 

 

 

 

ingenjör

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Miningenjör

»

 

 

540*

6,«

 

 

 

 

Elektro-

»

 

 

540*

6,6

 

 

 

 

ingenjör

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Teleingenjör

»

 

 

540*

6,6

 

 

 

 

Maskin-

Underofficer 450

193

643

Maskin-

milb uoff

450

193

643

tekniker

 

 

 

 

tekniker

 

 

 

 

Eldlednings-

»

450

193

653

Eldlednings-

»

450

193

643

tekniker

 

 

 

 

tekniker

 

 

 

 

 

Prop. 1971:88

 

 

 

 

 

 

84

 

 

1                      2

 

3

4

5

6                     7

 

8

9

10

Elektro-

»

450

193

643

Elektro-

»

450

193

643

tekniker

 

 

 

 

tekniker

 

 

 

 

Teletekniker

»

450

193

643

Teletekniker

»

450

193

643

Telehantverkare Menig F

364

90

454

Teletekniker

»

450

193

643

ksrr

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kustartilleriets

tekniska

personal

 

 

 

 

 

 

 

Artilleri-

 

 

 

 

5,6

 

 

 

 

ingenjör'

Miningenjör'

Teleingenjör'

Instrument-   SpeciaUjänst

tekniker

Pjästekniker       »

Radartek-          »

niker

Signaltek-          »

niker

Maskin-             »

tekniker

FLYGVAPNET

SpeciaUjänst

Robot-ingenjör Flygfälts-ingenjör'

 

 

6,6

 

 

 

 

540*

Instrumenl-lekniker

civmUb uoff

330

193

523

540*

Pjäslekniker

»

330

193

523

540*

Radarlek-niker

»

330

193

523

540*

Signalmeka­niker

milb ubef

330

125

455

540*

Maskin­tekniker

civmilb uoff

330

193

523

 

Robottek-

»

330

193

523

 

niker

 

 

 

 

540*

Systemtek­niker

civmilb uoff

364

143

507

 

Övrig

personal

Forsknings-   SpeciaUjänst

ingenjör

Psykolog            »

540*      ' 540*      '.'=

'I förekommande fall härutöver mobiliseringsövningar om högst 8 dagar.

Härav soldat- och befälsutbildning samt fackutbildning "230 dagar, facktiänstgöring (fortsatt tiänstgöring) 190 dagar. = Befattningen utgår.

*   Härav soldal- och befälsutbildning saml fackutbildning och facktjänstgöring 394 dagar, fortsatt
tiänstgöring 146 dagar,

' Överföringsbefattning, « Civmilb off, ' Civmilb uoff,

*       Milb ubef alternativt mg F,

' Kan även vara överföringsbefattning, '" Civb off eller uoff. " Civb off, uoff eller ubef. '2 Civb off. " Tjänstgöring även vid kustartilleriet.

 

Prop. 1971:88                                                                        85

Bilaga 2

TabeU över värnpliktskommitténs förslag till uttag av repetitionsutbildningsskyldighet för de f n. specialtjänstuttagna värnpliktiga A. Specialljänstuttagna utom läkare. Tjänstgöringsskyldighet enligt äldre bestämmelser 540 dagar.

 

 

 

 

 

Antal kriasola-

Erforderiigt högsta antal KFÖ och SÖ om fuUgjort följande antal dagar enligt 27 § 1

den värnpliktige mom. värnplikt slagen

 

Värnpliktiga födda år

ceringsår Ålder (år) intill 47 1971          årsålder

360

395

425

455

 

485

 

KFÖ   SÖ

KFÖ   SÖ

KFÖ   SÖ

KFÖ

SÖ

KFÖ

SÖ

1948'

1947—1944

1943—1940

1939—1936

1935-1932

1931—1928

19272

<23 24—27 28—31 32—35 36—39 40—43

>44

>24 23—20 19—16 15—12 11—8 7—4 <3

5          3 5          3 4         3 3         2 2         2 1          1 0         0

4         3 4         3 4         3 3         2 2          1 1          1 0         0

3         3 3         3 2         2

2         1

3         1
0         0

2

2

2 1 1 0

2 2

1 1 1 0

1 1 1 0

1 1 1

0

' Eller senare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 Eller tidigare.

 

 

 

 

 

 

 

 

B. Läkare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1. Tjänstgöringsskyldighet enligt p. 1-2).

äldre bestämmelser 420 dagar (Kungl.

brev21.9.1964,TLAnrll

Antal     Erforderligt högsta antal KFÖ och SÖ om den värnpliktige

kriesnla-   ''uUS)°'' följande antal dagar enligt 27 § 1 mom. värnpliklslagen
ceringsår 235        265           295           325           355

 

varnpiiKiiga födda år

rtiucrar 1971

) mun t/ års ålder

KFÖ

SÖ

KFÖ

SÖ

KFÖ

SÖ

KFÖ   SÖ

KFÖ   SÖ

1948'

<23

>24

5

3

4

3

 

 

 

 

 

1947—1944

24—27

23—20

5

3

4

3

3

 

3

2         2

 

1943—1940

28—31

19—16

4

3

4

3

3

 

3

2         2

 

1939—1936

32—35

15—12

3

2

3

2

2

 

2

2         1

1          1

1935—1932

36—39

11—8

2

2

2

1

2

 

1

1          1

1          1

1931—1928

40—43

7—4

1

1

1

1

1

 

1

I          1

1          1

1927

>44

<3

0

0

0

0

0

 

0

0         0

0          0

' Eller senare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Eller lic

ligare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. Tjänstgöringsskyldighet enligl

äldre

bestämmelser 450 dagar

(K

ungl.

brev 21.2.1964, TLA nr 11

p. 3-7).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal     Erforderligt högsta antal KFÖ och SÖ om den värnpliktige

kriesola-   '""8i°''' följande anlal dagar enligl 27 § 1 mom. värnpliklslagen
ceringsår 285        315           345           375           405

 

varnpiiK.iiga födda år

rtiucr(,ar 1971

; intill t/ års ålder

KFÖ

SÖ

KFÖ

SÖ

KFÖ

SÖ

KFÖ

SÖ

KFÖ   SÖ

1943—1940

28—31

19—16

4

3

3

3

3

2

2

2

 

1939—1936

32—35

15—12

3

2

3

2

2

2

2

1

1          1

1935—1932

36—39

11-8

2

2

2

1

2

1

1

1

1          1

1931—1928

40t3

7    4

1

1

1

1

1

1

1

I

1          1

1927'

>44

3

0

0

0

0

0

0

0

0

0          0

' EUer tidigare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anm: De variationer i fråga om tiänslgöringsutlag för värnpliktiga inom en och samma ålders­grupp som förekommer i tabellen är en följd av relationen mellan det antal tiänstgöringsdagar som den enskUde värnpliktige inom gruppen tidigare fullgjort och det anlal kvarstående krigsplaceringsår som gäller för åldersgruppen gemensamt.

 

Prop. 1971:88                                                                      86

Innehåll

Specialtjänstuttagna värnpliktigas utbUdning                             12
Inledning                                                                                     12
De specialljänstuttagna värnpUkligas nuvarande tjänstgöringsskyldighet
m.m.                                                                                            13
VärnpUktskommitténs förslag                                                     16
Riktlinjer för förslagets utformning                                              16
Grunder för utbildningens utformning                                         17
Förslag tUl utbUdningens utformning för de av kommittén granska­
de ulbUdningskategorierna                                                         19
Hälso-och sjukvårdspersonal                                                      19
Fototeknisk personal                                                                   29
Övrig stabspersonal m. fl.                                                           29
Teknisk personal                                                                         34
Övrig personal                                                                             39
Värnpliktsförmåner                                                                      40
Genomförande av föreslaget utbUdningssystem                        41
Ekonomiska konsekvenser                                                          44
Remissyttrandena                                                                       45
Departementschefen                                                                   66

Förfaltningsfrågor                                                                       76

HemstäUan                                                                                 80

Bilaga 1 : Tabell över nuvarande och av värnpliktskommitlén föreslagen uttagning och tiänstgöringsskyldighet beträffande de av kommittén granskade utbildningskategorierna

BUaga 2: TabeU över värnpliktskommitténs förslag till uttag av repeli-tionsutbildningsskyldighet för de f. n. specialtiänstuttagna värnpliktiga