Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1971                         Prop. 1971:87

Nr 87

Kungl. Maj:ts proposition om vissa pensionsfrågor, m. m.; given Stock­holms slott den 2 aprU 1971.

Kungl. Majit viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen all bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Maj.ts

Min allernådigsle Konungs och Herres frånvaro,

enUgt Dess nådiga beslut:

BERTIL

BERTIL LÖFBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås vissa ändringar i statens allmänna tjänste­pensionsreglemenle (SPR). Härigenom kommer alt regleras frågor om tUlämpningen av reglementet i vissa fall av långvarig ledighet och om frånskild makes rätt till familjepensionsförmån efter avliden arbetstagare under lid, innan förordnande därom har vunnit laga kraft. Dessutom föreslås vissa ändringar i förordnandepensionskungörelsen bl. a. i syfte att kunna förbättra förordnandepension under vissa särskilda förutsätt­ningar.

Förslag läggs också fram om reglering av äldre pensioner ulan tilläggs­förmåner samt om pensionering av viss personal vid institutet för svensk språkvård, Ericastiftelsens läkepedagogiska institut, särskolor och sär­skilda skolenheter för den kommunala vuxenutbildningen.

I propositionen föreslås dessutom pension och höjd pensionslön för vissa personer.

1 - Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 87.

 

Prop. 1971:87

Utdrag   av   protokoUet   över   finansärenden,   hållet   inför   Hans   Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 april 1971.

Närvarande: Statsminislern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEUER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID­BOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Löfberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa pensionsfrågor, m. m., och anför.

I, Frånskild makes rätt att uppbära familjepensionsförmån enligt SPR

Enligt 13 § 1 mom. statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) — SPR - har under vissa förutsättningar efterlevande make och barn till arbetstagare rätt till familjepensionsförmån efter denne. Enligt 13 § 2 mom. kan domstol i en del fall förordna alt också frånskild make skall äga rätt till familjepensionsförmån. När domstolen prövar frågan, har den att beakta förhållandena för annan, med vilken arbets­tagaren har varit eller är gift. Det bör nämnas att förordnande kan meddelas, även om ansökan därom har kommit in till domstolen först sedan arbetstagaren avlidit. Om domstolen meddelar förordnande enligt SPR, kan den frånskilde enligt 13 § 3 mom. börja lyfta sin familjepen­sionsförmån tidigast fr. o. m. kalendermånaden efter den varunder hans rält lUl förmånen har inträtt. Denna rätt anses inträda först i och med att domstolens förordnande vinner laga kraft.

Vid beräkningen och fördelningen av familjepensionsförmånens bruttobelopp räknas enligt 14 § 2 mom. SPR efterlevande make och fränskild make (eller två frånskilda makar) endasl som en enda förmåns-berättigad. Ett förordnande om familjepensionsförmån ål en frånskild make kommer därigenom att påverka storleken av den familjepensions­förmån som eventuellt tUlkommer efterlevande make eller annan från­skild make. Sådant förordnande kan också påverka bruttobeloppet av familjepensionsförmån som tillkommer arbetstagarens barn. Frågan i vilken utsträckning socialförsäkringsförmåner inräknas i bruttobelopp bedöms för varje berättigad för sig med hänsyn lill hans rätt tUl sådana förmåner.

Föredraganden

För alt en frånskild make skall få rält lill familjepensionsförmån förutsätts i förut angivna fall förordnande av domstol. Sådant förord-

 

Prop. 1971:87                                                                         3

nande meddelas vanligen under arbetslagarens livslid, t. ex. i dom på äktenskapsskillnad. Ansökan om rätt lill sådan förmån kan emeUertid prövas även efter arbetstagarens frånfälle.

Meddelas förordnande om rätt lill familjepensionsförmån för frånskUd make efler arbetslagarens frånfälle, utgår enligt nuvarande ordning förmånen först sedan förordnandet har vunnit laga kraft. Av det förut anförda framgår atl domstols förordnande om pension åt frånskild kan innebära en minskning av den pensionsförmån som utgår tiU en annan person. Om den sistnämnde - i eget intresse — klagar över domstolens beslut, kan det dröja, innan den frånskUde kommer i åtnjutande av sin förmån.

Bankoutskottet har i memorial (1968:71) angående engångsunderstöd åt Margaretha Frantz uttalat, alt del ter sig mindre tiUfredsställande atl annan förmånsberältigad efterlevande kan åstadkomma att frånskild makes rätt lill andel i familjepensionsförmån inträder från senare tid­punkt genom att han överklagar förordnandet därom.

Jag delar bankoulskollels uppfattning. SPR bör ändras så, att ett av domstol meddelat förordnande om frånskild makes rätt till familjepen­sionsförmån efter avliden arbetstagare kan få verkan redan fr. o. m. kalendermånaden efter den då förordnandet meddelats. Pensionsför­månen lill den frånskUde kan dock inle utbetalas förrän förordnandet vunnit laga kraft. På belopp som utbetalas retroaktivt lill den frånskilde bör ulgå ränta enligt de närmare bestämmelser Kungl. Majit meddelar.

Familjepensionsförmån för annan berättigad bör från nämnda månads­skifte t. v. utgå med det mindre belopp som skulle ha gällt om den frånskilde haft del i förmånen. Jag föreslår alt så skall ske. Vinner domslolsförordnandet laga kraft, kommer den provisoriska regleringen att få definitiv giltighet för sådan annan berättigad. Denne får således inget intresse av atl överklaga förordnandet enbart i syfte atl få större pensionsförmån under viss ytterligare tid. Skulle åter domslolsförord­nandet inte komma att slå fast, skall förmånerna regleras om med retroaktiv verkan. Också på retroaklivbelopp som betalas ut i anledning härav bör få beräknas ränta enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:l meddelar.

För att ge förutsättningar för tillämpning av den föreslagna ordningen bör domstol ha atl utan dröjsmål underrätta pensionsmyndighel inte bara, som nu är fallet, när förordnande som avses här har vunnit laga kraft utan också när förordnandet har meddelats och, om förordnandet upphävs, när beslut därom har vunnit laga kraft. Bestämmelser härom bör tas in i kungörelsen (1959:405) angående skyldighet för domstolar m. fl. att meddela uppgifter rörande anställningshavare och förutvarande anställ­ningshavare i statens tjänst m. fl. i vissa mål och ärenden. TUl denna fråga torde jag få återkomma senare.

För att genomföra vad jag här föreslagit förutsätts bl. a. vissa ändringar i SPR. Kungl. Majit bör inhämta riksdagens bemyndigande alt göra dessa ändringar.

 

Prop. 1971:87

11. TUlämpningen av SPR i vissa fall av långvarig ledighet

Frågor om förmåner under tjänstledighet från statligt reglerad anställ­ning regleras i allmänhet genom avtal. Tid för ledighet med C-avdrag tillgodoräknas för löneklassuppflyttning men får däremot inte, utom i vissa fall, beaktas vid beräkning av tjänstår i pensionshänseende. I allmänhet behåller arbetstagaren rätten till ålders-, sjuk- eller familje­pension under ledigheten.

Rätten tUl tjänstledighet från statligt reglerad anställning föreligger i en del fall som är generellt reglerade i författning. Annars prövar i princip myndighet frågor om och för hur lång tid ledighet skall beviljas. 1 vissa fall av längre ledigheter ligger dock beslutanderätten hos Kungl. Majit.

1 cirkulär (1970i388) om tjänstledighet med C-avdrag, m. m. meddelas vissa riktlinjer för myndigheternas prövning av frågor om sådan ledighet för innehavare av statligt reglerade anställningar. Beträffande vissa slag av tjänstledigheter med C-avdrag ges i cirkuläret normer beträffande den längsta tid under vilken tjänstledighet för angivna ändamål får beviljas. Det torde inte finnas några motsvarande normer för beviljande av ledighet utan lön för arbetstagare i annan kommunal eller enskild tjänst som omfattas av den statliga personalpensioneringen.

Statens personalpensionsverk har i skrivelse den 23 december 1970 tagit upp frågan om tUlämpningen av SPR på vissa icke-statliga arbets­tagare som beviljats långvarig tjänstledighet för enskild angelägenhet m. m.

Såvitt pensionsverket kunnat finna är man på icke-slatligl håll i allmänhet restriktiv vid beviljande av längre tjänstledigheter. 1 några fall, som på senare tid uppmärksammats inom pensionsverket, har det dock förekommit att icke-statlig huvudman beviljat arbetstagare långvariga tjänstledigheter för enskilda angelägenheter eller för tjänstgöring utanför SPR-området.

Mot bakgrund av de normer som enligt det tidigare nämnda cirkuläret gäller för beviljande av ledighet är det enligt pensionsverket angeläget att man i sådana fall vid tillämpningen av SPR kan betrakta SPR-anställ-ningen som upphörd, när tjänstledigheten har pågått en längre tid. Enligt pensionsverket är detta förfaringssätt också önskvärt bl. a. för att inte Kungl. Majits prövning av ansökningar om förtidspension skall bli iUusorisk i vissa fall.

Pensionsverket förordar att det las in föreskrifter i SPR om begräns­ning av reglementets tillämpning i avsedda fall. Om inte pensionsmyndig-helen medger annat, bör begränsningen inträda när tjänstledigheten har pågått mer än elt år i följd. Begränsningen bör inte hindras av kortare avbrott i tjänstledigheten.

Pensionsverket avser att tillämpa den berörda spärregeln så att begräns­ningen inte sker rutinmässigt när de formella förutsättningarna för tjänstledigheternas längd har uppfyllts. Verket kommer alltså vid tiUämp­ningen att ta hänsyn tUl de närmare omständigheterna i del särskilda

 

Prop. 1971:87                                                                          5

fallet   och   låta   de  statliga  normerna  för tjänstledighet  vara  aUmänt vägledande.

Föredraganden

Ett betydande antal arbetstagare hos kommunala eller enskilda arbets­givare* omfattas av den statliga personalpensioneringen utan att inneha slalligl reglerad tjänst. Dessa arbetsgivares praxis vid beviljande av ledighet utan lön varierar beroende på skUda förhållanden. I många fall lorde man vara ganska återhållsam när det gäller att bevilja ifrågavarande arbetstagare längre ledigheter ulan lön. Del förekommer dock, enligt vad pensionsverket upplyst, att ledighet i sådana fall för enskilda angelägen­heter eller för tjänstgöring utanför SPR-området beviljas under längre tid än som normalt skulle komma i fråga vid tUlämpning av cirkuläret om tjänstledighet med C-avdrag, m. m.

1 likhet med pensionsverket finner jag del mindre tillfredsställande att man beviljar icke-statliga arbetstagare med pensionsrätt enligt SPR alltför långvariga ledigheter utan lön, eftersom arbetstagaren enligt vad som sagts förut behåller ett pensionsskydd under sådan ledighet.

Jag förordar därför att etl tUlägg görs till 3 § SPR av innehåll alt arbetstagare med anställning, som ej är statligt reglerad, skaU, om pensionsmyndigheten inte medger annat, upphöra att vara underkastad reglementet, när han varit ledig utan lön under mer än ett åri följd. Vid tillämpningen härav bör kortare avbrott i ledigheten ej beaktas. Pensions­myndighetens prövning av dessa frågor bör ske enligt de riktlinjer som pensionsverket angivit.

Kungl. Majit bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra den ändring i SPR som jag nu har förordat.

III. Pensionering av viss personal m. m.

A. Personal vid institutet för svensk språkvård

Nämnden för svensk språkvård, som började sin verksamhet 1944, har enligt sina stadgar till uppgift att följa del svenska språkets utveckling i tal och skrift samt utöva en språkvårdande verksamhet. Nämnden skall också verka för att vidmakthåUa och stärka den nordiska språkgemen­skapen.

Nämnden är en ideell förening. Den har f. n. 29 ledamöter, av vilka 8 utses av statliga organ och 7 av institutioner som står staten nära. Bland sina ledamöter utser nämnden ell arbetsutskott.

Nämndens verksamhet finansieras genom anslag från olika bidragsgiva­re, bl. a. staten, statens humanistiska forskningsråd och Svenska Akade­mien. Bidragen från staten och forskningsrådet utgör f. n. tillsammans något över hälften av nämndens inkomster. I övrigt har nämnden egna inkomster av vissa uppdrag saml från försäljning och utgivning av skrifter m. m.

1 * - Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 87.

 

Prop. 1971:87                                                                          6

Institutet för svensk språkvård har inrättats av nämnden för att i första hand svara för det språkvårdande arbetet. Nämndens arbetsutskott är styrelse för institutei.

Personalen vid institutet utgörs av institutets chef, en vetenskaplig medarbetare och ett skrivbiträde med deltidstjänstgöring. För de två förstnämnda tillämpas det statliga lönesystemet. 1 övrigt är några anställ­ningsvillkor inle fastställda men man följer eller avser att följa de löne-och anställningsbestämmelser som gäller för ordinarie statstjänstemän. Anställningarna är inte förenade med statlig personalpensionsrätt.

Nämnden för svensk språkvård har i skrivelse den 3 september 1970 anhållit om pensionsrätt enligt SPR för fast anställd personal vid institutet för svensk språkvård.

Statens personalpensionsverk anför i yttrande den 22 oktober 1 970 att del reella statliga inflytandet på institutets verksamhet måhända kan anses svara mot förutsättningarna för SPR-anslutning, såvitt det beror på statens representation i nämnden för svensk språkvård. Vad däremot angår de direkta och indirekta statsbidragen till verksamheten konstaterar pensionsverket, att de under innevarande budgetår visserligen uppgår till mer än hälften av de totala bidragen till nämndens verksamhet men inte är bestämda atl avse någon viss statsbidragsprocent. Ätminstone formellt sett är statsbidragen inte heller bestämda all svara mot de driftunderskoll som annars skulle uppkomma. Det statsbidrag som följer av en anslutning till den statliga personalpensioneringen skulle därför i fråga om den statliga bindningen vara av mera kvalificerat slag än de redan förekom­mande direkta statsbidragen. Vid bedömningen av frågan om SPR-anslut­ning av personalen vid institutet kan det enligt pensionsverket vara av viss betydelse att motsvarande institutioner i Danmark, Finland och Norge är statliga.

Pensionsverket finner att de lönetekniska förhållandena inte hindrar SPR-anslutning av institutets två vetenskapligt utbildade tjänstemän. Vid nuvarande sysselsättningsgrad och utformning av lönevUlkoren uppfyller skrivbiträdet däremot inte förutsättningarna för sådan anslutning.

Föredraganden

Den rådgivande och upplysande verksamhet som bedrivs av nämnden för svensk språkvård har fått allt större betydelse på senare år. Inte minst statliga organ vänder sig tiU nämnden för språklig granskning av t. ex. författningstexter som är under arbete. De språkanvisningar som f. n. följs inom statsdepartementen och riksdagen har utarbetats i samråd med nämnden. Ekonomiska bidrag från staten och statens humanistiska forskningsråd utgör f. n. något mer än hälften av nämndens inkomster.

Flertalet av nämndens ledamöter utses av statliga myndigheter eller av institutioner som står staten nära.

Med beaktande av nämnda omständigheter anser jag att det finns förutsättningar  all  inordna personalen vid  del av nämnden inrättade

 

Prop. 1971:87                                                                          7

institutet för svensk språkvård i den statliga pensioneringen.

Jag förordar alltså att SPR får tUlämpas på arbetstagare vid institutet. Anslutningen bör gälla för liden fr. o. m. den 1 juU 1971.

En förutsättning för anslutning till SPR bör vara all arbetstagaren har lön som svarar mol månadslön enligt statlig lönegrad och alt anställnings­villkoren i övrigt är utformade i principiell överensstämmelse med grunderna i AST. Anställningarna bör anslutas på villkor att de anmäls till Och registreras hos statens personalpensionsverk. Särskilda avgifter till personalpensionsverket bör utgå.

Viss ändring i bilagan tiU SPR behövs för att genomföra förslaget. Kungl. Majit bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

B. Personal vid Ericastiftelsens läkepedagogiska institut

Den verksamhet som bedrivs vid Ericastiftelsens läkepedagogiska insti­tut utgörs väsentligen av psykisk hälsovård bland barn och ungdom samt av undervisning och forskning. Enligt överenskommelse mellan staten och Stockholms kommun svarar staten för ca 45 % och kommunen för ca 55 % av kostnaderna för stifteisens verksamhet till den del de inte bestrids av elev- och patientavgifter.

Personalen vid institutet utgörs av tjugo lönegradsplacerade tjänste­män, som är upptagna på avlöningsstaten, och av två städerskor, som avlönas av medel från omkostnadsstaten. Två tjänstemän och de båda städerskorna tjänstgör på deltid. En av städerskorna beräknas komma att övergå till heltidsarbete den I juli 1971.

SPR tillämpas på de anställningar vid institutet som är upptagna på avlöningsstaten. 1 princip krävs heltidstjänstgöring för atl arbetstagare skall bli underkastad reglementet. Kravet gäller dock inte när lönen utgår enligt statlig eller kommunal lönegrad. Städerskeanställningarna, som inte är upptagna pä avlöningsstaten, kan däremot inte förenas med pensions-rätt enligt reglementet.

Alla arbetstagare pä avlöningsstat vid institutet har som nämnts lönegradsplacerad tjänst och har alltså under i övrigt stadgade förutsätt­ningar pensionsrätt också vid deltidsanställning. Däremot kan de inte medges att som tjänstår i pensionshänseende tUlgodoräkna tid för tidigare anställning vid institutet, i vilken de inte har avlönats av medel från avlöningsstaten.

Styrelsen för Ericastiftelsen har i skrivelse den 14 januari 1970 hemställt om statsbidrag till den engångsavgift som förutsätts för att husmodern vid institutet Anna Liljeblad skall som tjänstår för pension enligt SPR få tillgodoräkna tid för anställning där fr. o. m. den 1 september 1949, då hon började tjänstgöra på heltid, till den 1 juli 1964, då hon blev underkastad reglementet.

Skolöverstyrelsen tillstyrker bifall liU framställningen i yttrande den 14 maj 1970.

Statens personalpensionsverk, som yttrat sig i ärendet den 20 augusti

 

Prop. 1971:87                                                                          8

1970, förordar att statsbidrag utges lill engångsavgift som avser lid fr. o. m. den I juli 1959. Härvid har pensionsverket beaktat att Liljeblad under tiden dessförinnan inte hade sin anställning upptagen på avlönings-stat.

Föredraganden

Statens pensionsansvar för arbetstagare vid Ericastiftelsens läkepedago­giska institut har begränsats till dem som är upptagna på avlöningsslaten. Detta förhållande medför att städerskorna, som avlönas av medel från omkostnadsstaten, inte kan få statlig pensionsrätt. En annan konsekvens av begränsningen är, att arbetstagare, som är underkastade SPR, bara får räkna tjänstår för tid när de har tjänstgjort vid institutei i anställning på avlöningsstat.

Med hänsyn lill att institutet i princip finansieras med statliga och kommunala medel anser jag atl arbetstagarna vid institutet inte bör i pensionshänseende behandlas sämre än om de hade varit statligt eller kommunalt anställda. Jag föreslår därför att pensionsbestämmelserna ändras så att pensioneringen kan omfatta även arbetstagare som inte är upptagna på avlöningsstaten. Vid bifall till förslaget kommer arbetsta­garna författningsenligt att mot vederbörlig pensionsavgift kunna få räkna tjänstår retroaktivt för tid då de har varit heltidsanställda vid institutet, även om de inte har avlönats av medel från avlöningsstaten.

De förut angivna finansieringsförhållandena talar enligt min mening för all man också bör låta personal med deltidsanställning, i vilken lön inle utgår efter lönegrad, under förutsättning av vederbörlig avgiflsbetalning få samma pensionsvillkor som om de hade varit statsanställda. I detta sammanhang vill jag hänvisa till det bemyndigande som 1970 års riksdag (prop. 1970:104, SU 1970i96, rskr 1970i222) har lämnat beträffande kamreraren vid institutet Elly Ljungström.

Styrelsen för Ericastiftelsen har hemställt om statsbidrag till den engångsavgift som behövs för att husmodern Anna Liljeblad skall få tillgodoräkna viss anställningstid som tjänstår för pensionsförmån. Tid för sådan anställning på avlöningsstat, som inte varit förenad med pensionsrätt, kan hon redan f. n. tillgodoräknas författningsenligt. Enligt mitt nu framlagda förslag kommer hon dessutom att få tillgodoräkna tid, när hon tjänstgjort på minst halvtid med avlöning av andra medel än från avlöningsstaten. För bekostande av de pensionsavgifter som fordras vid den nu angivna regleringen, finns, för statens del, medel tillgängliga. Jag räknar med alt Stockholms kommun kommer alt ställa medel till förfogande för bestridande av kommunens andel i kostnaderna.

För att genomföra vad jag har förordat för arbetstagare vid institutet, vUka inte är upptagna på avlöningsstat, krävs viss ändring i SPR-bilagan. Den förordade regleringen i övrigt bör genomföras med slöd av föreskrifter vid sidan av reglementet. Kungl. Majit bör inhämta riksdagens bemyndi­gande i angivna hänseenden.

 

Prop. 1971:87                                                                        9

C. Personal vid skogsbruksskolor

Enligt beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:4, SU 1970:32, JoU 1970:4, rskr 1970:92 och 99) avses huvudmannaskapet för den skogliga yrkesutbildningen skola flyttas från skogsvårdsstyrelserna till landstings­kommunerna tidigast den 1 juli 1971. Det är inte avsett att övergången tUl nytt huvudmannaskap skall vara tvingande. I den mån utbildningen "inte övertas av landstingskommun, avser man att den t. v. skall bedrivas under samma huvudman som tidigare.

Vissa personalproblem kommer alt uppstå i samband med att huvud­mannaskapet flyttas. En del arbetstagare blir övertaliga främst till följd av nedläggning av skolor, ändrade grunder för bedömning av lärarbehov m.m. Enligt prop. 1970:4 förväntas emellertid personalproblemen inte komma att bli mer omfattande. Det ankommer på organisationskom­mittén för behandling av vissa frågor rörande jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens skolor (OJST) att närmare utreda de personal­frågor som blir aktuella. Kommittén har också enligt sina direktiv bl. a. att utreda frågan om vilka skogsbruksskolor som med hänsyn till utbildningsbehovet kan komma i fråga för nedläggning.

Skogsstyrelsen har i pro:nemoria den 13 mars 1971 tagit upp frågan om avgångsförmåner till personal som blir övertalig i samband med det flyttade huvudmannaskapet för den skogliga yrkesutbildningen. Styrelsen anför därvid bl. a. följande.

Det torde f. n. stå klart att landstingen i Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län samt Gotlands kommun kommer att överta huvudmannaskapet för den skog­liga yrkesutbildningen inom resp. områden den 1 juli 1971. Enligt vad som har kommit till skogsstyrelsens kännedom överväger ytterligare något landsting att överta huvudmannaskapet vid nämnda tidpunkt. Övriga landsting torde, såvitt kan bedömas, komma att följa de förut nämndas exempel senast den 1 juli 1972.

Skogsstyrelsen räknar med att antalet skogsbruksskolor kommer att minska betydligt. Den personal som främst torde komma att drabbas av en nedläggning är ekonomi- och hantverkar(vaktmästar)personal, men även lärarpersonalen torde komma att beröras i viss utsträckning. I flertalet fall torde det vara möjligt att bereda de arbetstagare, som blir övertaliga, annan sysselsättning i anslutning till nedläggningen. I andra fall synes det inte finnas några sådana möjligheter. Del kan la längre eller kortare tid, innan man kan bereda nytt arbete åt de berörda.

Skogsstyrelsen finner det rättvist och billigt att avgångsvederlag av närmast engångskaraktär får ulgå i någon form till dem som blir övertaliga ulan att genast kunna beredas nytt arbete.

Föredraganden

Den   beslutade   flyttningen   av  huvudmannaskapet  för  skogsbrukets yrkesutbildning kommer sannolikt inte att få några mera omfattande

 

Prop.1971:87                                                                         10

verkningar i personalhänseende. Vissa övertalighelsproblem kan emeller­lid komma att uppstå, särskilt i de fall där utbildningen avvecklas.

Det är enligt min mening skäligt att personal som friställs i förevarande sammanhang kan gottgöras i någon form. Kungl. Maj:t kan utan särskilt bemyndigande besluta om förtidspension, när vissa föreskrivna villkor är uppfyllda. Det kan emellertid bli aktuellt med ekonomiska förmåner av annat slag, såsom t. ex. avskedsersättningar. För atl sådana förmåner skall kunna utges, krävs bemyndigande av riksdagen.

Jag finner det angeläget att också ta upp frågan om pensionsvillkor för de anställda efter övergång till landstingskommunal tjänst.

Så länge skogsvårdsstyrelse fungerar som huvudman för skogsbruks­skola, har de anställda vid sådan skola rält att bh underkastade SPR under i övrigt gällande förutsättningar. Bestämmelserna härom, som finns intagna i bilagan till reglementet, bör upphävas, när huvudmannaskapet slutligt har flyttals.

Företrädare för, å ena sidan, finans-, utbildnings- och jordbruksdepar­tementen samt, å andra sidan. Svenska landstingsförbundet har haft överläggningar om statsbidrag för utbildningen vid skogsbrukslinje m. m. Härvid har förutsatts att staten och skogsvårdsstyrelserna svarar för pensionskostnader som avser tjänstetid hos skogsvårdsstyrelserna. Frågan om personalens pensionsvillkor i framtida anställning aktualiseras vidare i detta sammanhang. Det kan även härvid bli aktuellt med statliga pensionsåtaganden, åtminstone för rektorer och lärare. För sådana åtaganden kan komma att förutsättas särskilt bemyndigande.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om ekonomiska förraåner och ändra bilagan lill SPR enligt vad jag har angivit i det föregående.

D. Vissa studierektorer

Enligt gällande stadgor skall vid särskola och särskild skolenhet för den kommunala  vuxenutbildningen finnas ordinarie tjänst för studierektor.

Föredraganden

1 likhet med vad som gäller för studierektorer vid grundskolor bör tjänst för ordinarie studierektor vid särskola och kommunal skolenhet för vuxenutbildning anslutas lill SPR. Detta bör gälla för tid tidigast från tidpunkt som Kungl. Maj:t bestämmer.

För att genomföra förslaget behövs vissa ändringar i bilagan till SPR, vilka bör gälla fr.o.m. den tidpunkt då tjänsterna kunde inrättas. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande atl göra dessa ändringar.

IV.   Ändringar i förordnandepensionskungörelsen m. m.

Enligt beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:103, KU 1970:34 och SU  1970:132, rskr 1970:248 och 308 samt prop. 1970:165 bU. 11, SU

 

Prop. 1971:87                                                                        11

1970:218, rskr 1970:433) kan Kungl. Maj:t successivt byta ut fullmakts­tjänst för landshövding mol ordinarie tjänst som tillsätts med förordnan­de för bestämd lid. Sådant byle kan också ske om innehavaren av fullmaktstjänst så önskar. Landshövding som innehar sådan tjänst blir underkastad förordnandepensionskungörelsen (1959:288).

Pensionsförmåner som bestäms med direkt tillämpning av SPR är till sin storlek beroende av del totala antal tjänstår arbetstagaren kan tillgodoräkna. Pensionen är hel när detta antal utgör ett visst föreskrivet minimum, som regel 30. Annars är den proportionellt avkortad.

I förordnandepensionskungörelsen föreskrivs vissa lUlägg lill och undantag från bestämmelserna i SPR. I fråga om egenpension - som betecknas förordnandepension — och egenlivränta avviker dessa tillägg och undantag väsentligt från vad som annars gäller enligt reglementet.

Beloppet av förordnandepension eller egenlivränta enligt kungörelsen bestäms primärt med beaktande av tid för innehav av den eller de förordnandetjänster som har grundat rätten lill förmånen. För hel förordnandepension förutsätts bara tolv års fortlöpande innehav av sådana tjänster. Pensionen kan i allmänhet inte avkortas med mer än 15 %. Egenlivräntas belopp bestäms på grundval av förhållandel mellan den tid som beaktas och ett antal tjänstår som utgör minst 30.

Enligt kungörelsen gäller dessutom en garantiregel som tillämpas när arbetstagaren vid tillträdet av förordnandetjänsten innehar annan tjänst med statlig pensionsrätt. Egenpensionsförmån enligt kungörelsen får då inle understiga elt belopp som är beroende av vad som skulle ha utgått i pension om arbetstagaren bibehållit den tidigare tjänsten.

Vid beräkning av tjänstår för landshövding, som har fullmakt på sin tjänst, brukar man enligt praxis ta större hänsyn till verksamhet utanför det statliga området än för statens arbetstagare i allmänhet. Lands­hövding, som tillsätts med förordnande och vid tillträdet av förordnande-tjänsten inte innehar annan anställning med statUg pensionsrätt, kan däremot inte få sin förordnandepension eller egenlivränta enligt kungörel­sen uppräknad med hänsyn tiU föregående verksamhet.

Statens personalpensionsverk har i promemoria den 9 november 1970 tagit upp denna fråga och därvid anfört bl. a. följande.

Del synes pensionsverket mindre lämpUgt att förordnandepensions­kungörelsen i vissa fall inle ens efter särskild prövning av Kungl. Maj:t gör det möjligt alt beakta arbetslagarens förhållanden före tillträdet av den tjänst som grundar rätten till egenpensionsförmånen. Alt kunna beakta dessa förhållanden kan vara motiverat bl. a. när arbetstagaren skulle med direkt tillämpning av SPR kunna medges tillgodoräkning av lid för verksamhet av intresse för det allmänna. Ett särskilt skäl tUl atl nu ta upp denna fråga, ulan alt vänta på en mera allmän översyn av den statliga personalpensioneringen, är del planerade utbytet av landshövdingarnas fullmaktstjänster mot tjänster som lUlsätts med förordnande för bestämd tid.

Pensionsverket framhåller vidare att man på ohka sätt bör kunna beakta tid före tillträdet av förordnandetjänsten i den utsträckning som

 

Prop. 1971:87                                                                        12

är skälig, när man skall bestämma egenpensionsförmån enligt förordnan­depensionskungörelsen. Det resultat som bör åsyftas är att förmånen i sådana fall skall bli avkortad i mindre utsträckning än som skulle följa av nuvarande bestämmelser. Övervägande skäl lalar för den enkla lösningen all bestämmelsen om avkortning av förordnandepension kompletteras med ett förbehåll om all pensionen skall avkortas, i den mån Kungl. Maj:l inle medger annat av särskilda skäl, och alt man upphäver bestämmelsen om alt egenlivräntas belopp primärt bestäms med tillgodo­räknande som tjänstår för endast lid, under vilken tjänstemannen i oavbruten följd före avgången innehaft den eUer de tjänster som grundar rätten lill livräntan. Enligt pensionsverket finns del inle tillräckliga skäl atl låta ändringarna i bestämmelserna omfatta bara vissa av de tjänster som förordnandepensionskungörelsen är tillämplig på.

Föredraganden

Som framgår av det föregående kan man vid tillämpning av förordnan­depensionskungörelsen i vissa fall inte bestämma egenpensionsförmåns belopp med beaktande av lid när arbetstagaren före tillträdet av förord­nandetjänst har innehaft annan anställning eller annars fullgjort arbete eller uppdrag.

En följd härav är att landshövding, som är förordnad för bestämd tid, kan bli sämre ställd i pensionshänseende än om han innehaft fullmakts­tjänst. Jag finner detla otillfredsställande. Det förekommer i fråga om landshövding vissa speciella rekryteringsgrunder som man bör ta hänsyn till vid prövning av fråga om förbättring av pensionsförmån på grund av tidigare verksamhet av intresse för det allmänna. Samma betraktelsesätt bör tillämpas i vissa andra fall, exempelvis för chefer för ämbetsverk, när det föreligger särskilda skäl med hänsyn till rekryteringen.

Vissa ändringar i förordnandepensionskungörelsen behövs för att möjliggöra en sådan förbättring av vissa förordnandeljänstemäns egenpen-sionsförmåner.

1 kungörelsen bör sålunda tas in en föreskrift att Kungl. Maj:l skall kunna dispensera från reglerna om avkortning av förordnandepension, när del är särskilda skäl lUl det. I förenklande syfte bör stadgandet utformas generellt. Jag räknar emellertid med att det bara kommer att utnyttjas för de förordnandetjänstemän som avses i detta sammanhang.

Vidare bör man ta bort kungörelsens föreskrift om bestämmande av egenlivränta med liUgodoräknande av endast lid för innehav av den eller de tjänster som grundar rätten tiU livräntan. Vid bifall härtill kommer förordnandeljänstemäns egenlivränta att beräknas efter samma grunder som för statens arbetstagare i allmänhet. Del finns ingen anledning att i della hänseende skilja mellan olika förordnandetjänstemän. Denna änd­ring bör alltså gälla samtliga dessa tjänslemän.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att ändra förord­nandepensionskungörelsen enligt vad jag nu har förordat. Vidare bör Kungl.   Majit   bemyndigas   all,   när   det  finns särskUda  skäl  till  det.

 

Prop. 1971:87                                                                        13

tillerkänna landshövding, som avgår från fullmaktstjänst, egenpension under de förutsättningar och enligt de grunder som gäUer enligt nämnda kungörelse.

V, Tjänstårsberäkning  i  pensionshänseende  för icke-statligt anstäUda skolledare och lärare vid vissa slag av ledighet m, m,

I skolväsendet hos kommunerna finns bl. a. anställningar som konsulent, assistent eller skolbibliotekarie, som föreståndare eller biträdande föreståndare för läromedelscentral eller AV-central, som pedagogassistent inom den psykiska barna- och ungdomsvården och som provledare för viss skolpsykologisk verksamhet. Dessa anställningar är kommunalt reglerade och avser i flertalet fall arbete på deltid.

Eftersom de med anställningarna förenade arbetsuppgifterna är av pedagogisk karaktär, anställer man ofta lärare för att fullgöra dem. Anställningstiden är i princip begränsad. Efteråt brukar läraren återgå till lärartjänst, om han inte erhåller tjänst som skolledare.

Hur pensionsförhållandena gestaltas för lärare vid tjänstgöring i här avsedd kommunalt reglerad anställning beror dels på hur man har reglerat den frånvaro från lärartjänsten som föranletts av tjänstgöringen, dels på anställningsvillkoren i nämnda anställning.

Småskollärare, folkskollärare eller speciallärare medges som regel viss nedsättning av undervisningsskyldigheten för att fullgöra ifrågavarande tjänstgöring. Oavkortad lön på lärartjänsten utgår alltså under tjänstgöringen och tiden för densamma tillgodoräknas utan inskränkning som tjänstår enligt SPR.

För övningslärare, som tjänstgör som konsulent i övningsämne vid grundskolan, har berörda tjänstgöring karaktären av fyllnadstjänst. Den inräknas alltså i lärartjänsten.

I andra fall än de nu nämnda måste lärare vid här avsedd tjänstgöring vara helt eller partiellt ledig från lärartjänsten. Läraren har därvid att vidkännas C-avdrag på lönen i lärartjänsten eller, när ledigheten är partiell, ett motsvarande mindre avdrag.

I här avsedda kommunall reglerade anstäUningar kan lärare bli under­kastade kommunala pensionsbeslämmelser under vissa förutsättningar bl, a, i fråga om tjänstgöringens omfallning och varaktighet. Blir läraren i sådani faU berättigad tiU pension enUgt SPR viss tid efter avgång från nämnda anställning, får han som tjänstår enUgl reglementet tiUgodoräkna liden för innehav av anställningen enUgt reglerna om samordning av statlig och icke-statUg Ijänstepensionsrätl. Samtidigt bortfaller den rätt liU kommunal pensionsförmån som han har intjänat under samma

tid,

I andra fall har läraren inte kommunalt pensionsskydd i den kommu­nalt reglerade anställningen. Han får då inte heller tillgodoräkna anställ­ningstiden som tjänstår vid ett framlida bestämmande av pension enligt SPR.

 

Prop 1971:87                                                                       14

Också rektor eller studierektor kan anlitas för tjänstgöring i anstäUning som avses här. Det förekommer i sådana fall att sådan tjänsteman för ändamålet medges nedsättning av sin undervisningsskyldighel i den statligt reglerade tjänsten. Det är emellertid mera vanligt att han får hel eller partiell ledighet från nämnda tjänst. Konsekvenserna i fråga om lön och tjänstårsberäkning i pensionshänseende blir desamma som för lärare.

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet har tagit upp frågan om reglering av pensionsförhållandena för lärare som innehar här avsedd kommunalt reglerad anställning. Överläggningar i frågan har ägt rum mellan, å ena sidan, representanter för förbunden och, å andra sidan, företrädare för finans- och utbildningsdepartementen.

Föredraganden

Det torde vara av värde för skolväsendet att lärare anlitas för tjänstgöring i kommunalt reglerad anställning som avses här. Det är av den anledningen motiverat att man vidtar åtgärder för att inte försvåra rekryteringen av lärare till ifrågavarande anställningar.

Som nämnts kan lärare medges nedsatt undervisningsskyldighet eller tjänstledighet för tjänstgöring i den kommunalt reglerade anställningen. Det förekommer också för viss lärarkategori generell föreskrift om att sådan tjänstgöring inräknas i lärartjänsten. Vilket alternativ som kommer i fråga beror främst på vad läraren har för typ av lärartjänst.

Regleringen av frånvaron från lärartjänsten och anställningsformen i den kommunalt reglerade anställningen har betydelse från pensionssyn­punkt.

Enligt min mening bör man utreda förutsättningarna för och värdet av enhetliga föreskrifter för reglering av sådan frånvaro från lärartjänst som medges för att läraren skall kunna inneha kommunalt reglerad anställning av det slag jag nämnt i det föregående. Man bör också överväga åtgärder med syfte att läraren inte blir sämre ställd i pensionshänseende genom att han för angivna ändamål helt eller delvis frånträder utövningen av sin lärartjänst. Härvid uppstår fråga om hur uppkommande pensions­kostnader skall bestridas. Denna fråga förutsattes skola prövas med beaktande av att det väsentligen är fråga om verksamheter, till vilka staten i princip inte bidrar ekonomiskt, och att medgivande till beräkning av tjänstår för pensionsförmån enligt SPR innebär indirekt statsbidrags­givning.

Även rektor eller studierektor kan komma att anlitas för uppgifter som det är fråga om här. Den avsedda utredningen bör därför omfatta också dem.

I avvaktan på den ifrågasatta regleringen bör man redan nu vidta viss provisorisk åtgärd. Jag förordar därför att tid för innehav av ovan nämnd kommunalt reglerad anställning, i vilken arbetstagaren ej varit under­kastad kommunala pensionsbestämmelser, t. v. får tillgodoräknas vid beräkning av tjänstår för pensionsförmån enligt SPR. Härav uppkomman­de kostnadsfrågor får övervägas vid den kommande utredningen.

 

Prop, 1971:87                                                                        15

De provisoriska bestämmelser, som är nödvändiga all meddela, bör gälla fr. o. m. den ljuU1971l. v.

Kungi. Majit kan utan särskilt bemyndigande meddela sådana bestäm­melser. Hithörande spörsmål har emellertid en inte obetydlig räckvidd.

Jag hemställer därför att Kungl. Majit ger riksdagen tUl känna vad jag har anfört i det föregående.

VI. Efterlevande   makes   pensionsrätt   enligt   äldre   familjepensions-
bestämmelser

Efterlevande makes rätt lill familjepensionsförmån är enligt såväl SPR som äldre statliga pensionsreglementen beroende av att arbetstagaren har ingått äktenskapet senast den dag han uppnått en viss högsta levnads­ålder, som regel 60 år. Enligt SPR gäller dock inte detta åldersvillkor, om maken antingen genom äktenskapet har förlorat rätten till familje­pension, som utgått på grund av statliga pensionsbestämmelser, eller tidigare har varit gift med arbetstagaren innan denne överskridit ålders­gränsen.

Det har nu uppkommit fråga om att nämnda undantagsregler skall gälla även pensionstagare med rätt tUl pension enligt äldre pensionsregle­menten.

Föredraganden

Genom tillkomsten av SPR slopades i vissa undantagsfall villkoret om arbetslagarens ålder vid äktenskapets ingående som förutsättning för efterlevande makes rätt till familjepensionsförmån. Samma undantag bör enligt min mening gälla också när det är fråga om rätt till familjepensions­förmån enligt äldre statliga pensionsreglementen. Vid den reglering som förutsätts härför bör beaktas att annan efterlevande kan ha författnings­enlig rätt till familjepensionsförmån efter den avlidne.

Jag förordar att på angivet sätt modifierade bestämmelser meddelas om generell tillämpning av de undantagsregler som det här är fråga om.

Kungl. Majit bör inhämta riksdagens bemyndigande att meddela sådana bestämmelser.

VII. Reglering av vissa äldre pensioner m. m.

1 samband med förstatligandet av den allmänna väghållningen på landet den I januari 1944 uppkom olika problem när det gällde att pensionera den personal som hade varit anställd hos vägdistrikt.

Efter beslut av 1944 års riksdag (prop. 1944i260, BaU 1944i51, rskr I944i354) utfärdades pensionsbestämmelser för vägarbetare som hade tilllrält statlig tjänst efler fyllda 60 år och därför inte kunde bli underkastade 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbe­tare. Dessa pensionsbestämmelser blev gällande också för vägarbetare som hade permitterats under år 1943 eller stått kvar i tjänst till utgången av

 

Prop. 1971:87                                                                        16

samma år men på grund av hög ålder inte kunde sysselsättas vid den statliga vägorganisationen.

Pensionsbestämmelserna utformades principiellt efter mönster från 1942 års bestämmelser om summarisk pension åt arbetare (SFS 1942i696). Avsteg gjordes dock i fråga om de årliga pensionsbeloppen. Dessa fastställdes till 708 kr., när anställningstiden uppgick lill 15 men inte 20 år, lill 900 kr., när anställningstiden uppgick till 20 men inte 25 år, och tUl 1 104 kr., när anställningstiden uppgick till lägst 25 år. Beloppen förenades inte med rörliga tilläggsförmåner. Inte heller upptogs något särskilt högre belopp för en anställningstid av lägst 30 år. De angivna beloppen svarade i stort sett mot 80 % av vad som år 1944 utgick i pension till manlig arbetare enligt de summariska pensionsbestämmelser­na.

1946 och 1947 års omregieringar av äldre pensioner omfattade också ifrågavarande pensioner åt vägarbetare. Efter förbättringen sistnämnda år utgick dessa pensioner med 996, 1 272 resp. 1 560 kr. om året. Samma belopp gällde för de vägarbetare som var kvar i tjänst efter den 30 juni 1947.

Under åren 1947-1958 ökade statliga pensioner i allmänhet med ca 60 %, medan här avsedda f. d. vägarbetares pensioner höjdes med sam­manlagt bara ca 40%. Härom beslutade 1953 och 1958 års riksdagar (mot. 1953ili8l och Ilil07, SU 1953il74, rskr 1953i252 resp. prop. 1958il50, SU 1958il07,rskr 1958i252).

Pensionernas belopp utgör efter 1958 års höjning 117, 149 resp. 183 kr. i månaden. De har därefter inte ändrats.

Statsanställdas Förbund har i skrivelse den 19 mars 1971 hemställt att de f. d. vägarbetarnas pensioner uppräknas med beaktande av socialför-siikringsförmänernas och andra statliga tjänstepensioners höjning sedan år 1958. Vidare bör enligt förbundet ifrågavarande pensioner för framtiden ändras i samma takt som andra tjänstepensioner.

Föredraganden

De berörda f. d. vägarbetarna uppbär statlig pension utan tilläggsför­måner. Levnadskostnadernas stegring sedan ifrågavarande pensioner senast höjdes har avsevärt minskat pensionernas realvärde.

Jag anser att man bör överväga ändring av pensioneringen för här avsedda f. d. vägarbetare i syfte att anpassa deras pensioner till de grunder som gäller för äldre statspensioner i allmänhet. Härvid förutsätts att vissa frågor utreds närmare.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter anser jag emellertid att man redan nu bör besluta om en provisorisk förbättring av ifrågavarande pensioner. Det bör ankomma på Kungl. Majit att besluta därom i nära anslutning till grunderna för 1953 och 1958 års regleringar.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att statens personalpensionsverk betalar ut ett fåtal andra pensioner utan rörliga tilläggsförmåner. Flertalet av dessa pensioner har tillkommit i samband med statens övertagande av

 

Prop. 1971:87                                                                         17

enskild verksamhet (jfr SU 1953:174). Pensionerna har, i den mån de inte utgör ersättning för förlorad bisyssla eller vederlag för överlåten egen­dom, omfattats av tidigare lämnade bemyndiganden lill höjning av de f. d. vägarbetarnas pensioner. Också nu ifrågavarande pensioner bör förbättras enligt de grunder som avses för pensioner till vägarbetarna.

Kungl. Maj:t har i några fall tiUerkänt årligt understöd åt änkor efter f. d. vägarbetare och andra här åsyftade f. d. arbetstagare. Den reglering av pensionerna som kan komma att beslutas bör gäUa även dessa understöd.

Den reglering som jag nu har förordat bör gälla fr. o. m. den I juli 1971 t. v. Den torde komma alt beröra etl sextiotal personer med rätt till pension eller årligt understöd.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om den provisoriska reglering av vissa äldre pensioner och årliga understöd som jag nu har förordat.

VIII. Pension åt vissa personer

A.  F. d. städerskan Ingeborg From

Ingeborg From, som är född den 26 mars 1901, anställdes den 1 februari 1947 som städerska vid arbetsförmedlingen i Sandviken, I den egenskapen blev hon statsanställd i samband med arbetsförmedlingarnas förstatligande den 1 januari 1948. Sysselsättningsgraden i hennes anställ­ning vid arbetsförmedlingen var aldrig så hög att hon kunde bli under­kastad statliga pensionsbestämmelser.

From var under tiden den 1 januari 1948-den 31 mars 1965 samtidigt anställd som städerska vid Sandvikens stads polisdistrikt. 1 den anställ­ningen var hon underkastad kommunala pensionsbestämmelser åren 1956, 1957 och 1959. Sysselsättningsgraden var i övrigt, frånsett åren 1953-1955 som beaktades som kvalifikationstid, lägre än som fordrades för kommunal pensionsrätt.

På grund av polisväsendets förstatligande blev From den 1 april 1965 statsanställd även i sin egenskap av städerska hos polisdistriktet. Hennes arbetstid i statlig tjänst har sedan dess uppgått till eller överstigit halvtid. Hon hade emellertid vid nämnda tidpunkt uppnått den för henne gällande pensioneringsperiodens nedre gräns, 60 år, och kunde därför inte heller då få statlig pensionsrält.

From, som frånlräll sina anställningar den 31 mars 1968, har ansökt om pension hos statens personalpensionsverk. Genom beslut den 29 februari 1968 lämnade pensionsverket hennes ansökan ulan bifall.

Statens personalpensionsverk har den 27 juli 1970 underställt ärendet Kungl. Majits prövning och därvid föreslagit att From tiUerkänns pension.

Till slöd för sitt förslag anför pensionsverket att From får anses uppfylla de i praxis tillämpade förutsättningarna för pension efter beslut i särskild ordning, om man beaktar hennes anställning i både statlig och

 

Prop, 1971:87                                                                        18

förstatligad verksamhet. Hon har innehaft de nämnda anställningarna i mer än 21 år och tjänstgöringens sammanlagda omfattning har i mer än 17 är överstigit halvtid och under tre år därutöver uppgått till minst 18 timmar i veckan.

Svenska kommunförbundet erinrar i skrivelse den 9 mars 1971 om de grunder som tillämpats vid bestämmande av kommunernas bidrag till pensionskostnad för personal som har gått över tUl statstjänst i samband med polisväsendets förstatligande. Med hänsyn tUl nämnda grunder kan enligt förbundet Sandvikens kommun inte anses skyldig att lämna särskilt bidrag till den pension av statsmedel som From kan komma att tillerkännas.

Föredraganden

Frågan om pension till From bör enligt min mening bedömas med beaktande både av tiden för hennes anställning hos arbetsförmedling och den tid dä hon var anställd hos polisdistrikt före polisväsendets förstat­ligande. Med hänsyn till långvarigheten av de båda anställningarna och den sammanlagda tjänstgöringens omfattning får hon anses uppfylla förutsättningarna för pension efter beslut i särskild ordning. Jag förordar alltså att hon tiUerkänns pension. Den bör utgå fr. o, m. dagen efter hennes avgång,

I överensstämmelse med förslag av pensionsverket bör pensionens bruttobelopp bestämmas till 202 kr, per månad i 1968 års pensionslöne­nivå. Härtill kommer sådan särskild höjning som avses i 12 § 3 mom, SPR.

Med hänsyn till vad Svenska kommunförbundet har anfört anser jag mig inte kunna räkna med att Sandvikens kommun bidrar till pensions­kostnaderna. Den pension som jag nu har förordat bör alltså helt bekostas från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m.

Kungl. Majit bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om pension åt From enligt vad jag här har föreslagit.

B.  Operachefen Göran Gentele

Göran Gentele, som är född den 20 september 1917, har bakom sig en långvarig verksamhet vid Operan och andra teatrar. Hans första förord­nande som chef för Operan avsåg perioden den 1 juli 1963-den 30 juni 1966. Förordnandet har förlängts två gånger, i båda fallen för tre år i sänder. Nuvarande förordnande utlöper alltså den 30juni 1972.

Gentele har antagit ett erbjudande att bli chef för Metropolitan Opera Association i New York. Det är avsett att han skall tillträda tjänsten först den 1 juli 1972 men verka där under viss tid dessförinnan för att sätta sig in i det nya arbetet.

Med hänsyn härtill har Gentele begärt ledighet från tjänsten som chef för Operan fr. o. m. den 1 september 1971 till dess hans förordnande på tjänsten löper ut.

Gentele har begärt att få pension.

 

Prop. 1971:87                                                                        19

Föredraganden

Frågan om pension till Gentele på grund av hans tjänstgöring som chef för Operan får bedömas med beaktande av de särskilda omständigheter som föreligger. Jag anser mig inte böra medverka till att han tiUerkänns pension fr. o. m. dagen efter avgången från operachefstjänsten men vill däremot inte motsätta mig att pension får utgå till honom från 63 års ålder eller den tidigare tidpunkt, när hans tjänstgöring som chef för Metropolitan Opera Association kan komina att upphöra.

Den pension jag sålunda förordar bör få ett bruttobelopp bestämt med tiUämpning av stadgandet 2 c till 12 § SPR i förordnandepensions­kungörelsen samt höjas, ändras och samordnas enligt SPR med anslutan­de föreskrifter. Efterlämnar Gentele vid sitt frånfälle anhöriga som är berättigade tiU famUjeUvränla, bör de få åtnjuta familjepension beräknad enligt grunderna i SPR och förordnandepensionskungörelsen. De för­ordade pensionerna bör bekostas från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m.

Kungl. Majit bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om pension åt Gentele och hans eventuella efterlevande enligt vad jag här har föreslagit.

IX. Pensionslön för överläkaren Hans Feychting

Hans Feychting, som är född den 27 juni 1925, innehade den 31 december 1969 en kommunal tjänst som överläkare i lönegrad KB 4 vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. 1 samband med att verksamheten vid barnsjukhuset lades ner och fördes över lill Sit Görans sjukhus den 1 januari 1970 erhöll han vid sistnämnda sjukhus en statlig tjänst i lönegrad SKE 3. Med den nya tjänsten följer rätt lill viss avlöningsförstärkning.

Enligt den tjänsteförteckning som gäller för läkare inom kommunal sjukvård fr. o. m. den 1 januari 1970 är tjänst som överläkare placerad i lönegrad KB 3. Överläkare som den 31 december 1969 innehade tjänst i högre lönegrad än KB 3 tillhör dock den högre lönegraden så länge han innehar samma anställning.

Föredraganden

När Feychting gick över från kommunal till statlig tjänst placerades han i lägre lönegrad än den som tidigare gällde för honom. På grund av den avlöningsförstärkning som är förenad med den statliga tjänsten är han dock inte oförmånligare ställd i avlöningshänseende. Däremot blir hans framtida pensionsförmåner sämre.

Enligt min mening bör övergången inte medföra försämrade pensions­förmåner för Feychting. Vid framtida bestämmande av pensionsförmån enligt SPR för honom eller hans efterlevande bör det därför enligt mitt förslag anses som om månadslönen enligt lönegrad C 2 — den statliga lönegrad som svarar mot KB 4 - gäller som pensionslön för hans överläkartjänst vid Sit Görans sjukhus så länge han fortlöpande innehar den.

 

Prop. 1971:87                                                                        20

Kungl. Majit bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om den pensionslön för Feychting som jag nu har förordat.

X.  Särskilda  förmåner åt viss övertalig personal vid den  till  social­styrelsens skärmbUdscentral hörande skärmbildspatrullverksamheten

Kungl. Majit beslöt den 21 november 1969 alt de av socialstyrelsen organiserade skärmbildspatrullerna, som sedan år 1946 utfört allmänna skärmbildsundersökningar, skulle upphöra med sin verksamhet med utgången av mars 1970.

Personalen vid skärmbildspatrullerna utgjordes hösten 1969 av tolv röntgentekniker i lönegrad Ae 14 och sju skärmbildsbiträden i lönegrad Ae 9. Alla dessa utom två, vilkas anställning upphört, överfördes den 1 oktober samma år till extra tjänster i samma lönegrad.

Socialstyrelsen hemställde i skrivelse den 5 mars 1970 om avgångs­vederlag eller ersättning i annan form till den personal som berördes av nedläggningen,

TCO.s statstjänstemannasektion gjorde i skrivelse den 23 mars 1970 framställning i liknande syfte.

Statens omplaceringsnämnd yttrade sig den 20 maj 1970 över fram­ställningarna,

TCOis statstjänstemannasektion inkom sedermera med en komplette­rande, den 1 3 juli 1970 dagtecknad skrivelse i ärendet.

Nedläggningen av socialstyrelsens skärmbildspatrullverksamhet skapa­de problem för den berörda personalen. Tillgängliga resurser sattes in för att hjälpa de röntgentekniker och skärmbildsbiträden som inte genast kunde beredas nya anställningar.

Vissa av de berörda arbetstagarna fick i väntan på lämpligt nytt arbete tillfälle att genomgå arbetsmarknadsutbildning för omskolning lill andra yrken. Därvid uppbar de utbildningsbidrag enligt arbetsmarknads­kungörelsen (1966i368, ändrad senast 1970:182) med belopp som betydligt understeg den tidigare lönen. Genom beslut den 4 september 1970 medgav Kungl, Majit dem att i stället åtnjuta ersättning som svarade mol den tidigare lönen minskad med beloppet för de bidrag de uppburit.

Genom insatser av omplaceringsnämnden och socialstyrelsen har alla som så önskat nu kunnat beredas nya anställningar i landstingskommunal eller statlig tjänst. Omplaceringen medförde emellertid försämrad löne­ställning för vissa av röntgenteknikerna. Försämringen berörde bl. a. ett par av dem som hade övergått i landstingskommunal tjänst. Dessa har av berörda landsting medgivits att, så länge de är anställda hos resp, landsting i lägre lönegrad än KA 14, i avlönings- och pensionshänseende bli behandlade som om de innehade tjänst i den lönegraden. Kungl. Majit har genom sitt nämnda beslut lämnat motsvarande medgivande för dem som har fått lägre löneställning i samband med övergång till statlig tjänst.

 

Prop. 1971:87                                                                      21

Föredraganden

Från anslaget Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering bekostas enligt nu gällande ordning avlöningsförmåner vid viss omskol­ning och omplacering av partieUt arbetsföra. Anslaget används också för utgifter i samband med undersökning om sjukpensionerads åleranställ-ning.

På min hemstäUan har Kungl. Majit genom sitt beslut den 4 september 1970 föreskrivit atl dels de förut berörda ersättningarna för mistad lön vid genomgående av arbetsmarknadsutbildning, dels de tidigare nämnda extra utgifterna, som vissa landsting åsamkas på grund av särskilda åtaganden, skall bekostas från nämnda anslag. Vad sålunda förekommit bör ges riksdagen till känna.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Majit på min hemställan i prop. 1971 il (bil. 9 s. 97 och 98) föreslagit att ändamålet för nämnda anslag vidgas till att omfatta vissa kostnader som kan uppkomma vid fristäUande av personal i samband med omorganisation eller nedläggning av statligt reglerad verksamhet. Riksdagen har lämnat förslaget utan erinran (InU 5, rskr 57).

XI. Ikraftträdande m. m.

Vad jag förordat i det föregående bör träda i kraft den 1 juli 1971, om jag ej angett annat.

XII.      Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Majit föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att

1)  vidtaga de ändringar i statens allmänna tjänstepensionsreglemenle (I959i287) med anslutande föreskrifter som föranleds av förslagen under 1—111 och besluta om ekonomiska förmåner enligt vad jag förordat under III C,

2)  vidtaga ändringar i förordnandepensionskungörelsen (I959i288) och besluta om rätt till egenpension enligt vad jag förordai under IV,

3)  meddela sådana bestämmelser som föranleds av förslagen under VI och VH,

4)  besluta om pension åt f. d. städerskan Ingeborg From och opera­chefen Göran Gentele enligt vad jag förordat under Vill,

5)  besluta om pensionslön för överläkaren Hans Feychting enligt vad jag förordat under IX.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­rådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Majit Konungen alt till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokoUet i Britta Gyllensten

 

Prop. 1971:87                                                                      22

Innehållsförteckning

I.           Frånskild makes rätt all uppbära famUjepensionsförmån en­Ugt SPR                         2

II.         TiUämpningen av SPR i vissa fall av långvarig ledighet     ...         4

III.       Pensionering av viss personal m.m.     ..................... ...... 5

A.  Personal vid institutet för svensk språkvård     .. ...... 5

B.  Personal vid Ericastiftelsens läkepedagogiska inslilul    ,   ,    7

C.  Personal vid skogsbruksskolor............................       9

D.  Vissa studierektorer............................................     10

IV.       Ändringar i förordnandepensionskungörelsen m. m..     10

V.         Tjänstårsberäkning i pensionshänseende för icke-slalUgt an­ställda skoUedare och lärare vid vissa slag av ledighet m. m.     .                                                           13

VI.       Efterlevande makes pensionsrätt enligt äldre familjepensions-bestämmelser                      15

VII.  Reglering av vissa äldre pensioner m. m.................. ... 15

VIH. Pension ål vissa personer      ................................... ... 17

A. F. d. städerskan Ingeborg From     ....................... ... 17

B. Operachefen Göran Gentele................................. ... 18

IX.       Pensionslön för överläkaren Hans Feychting     ....... ... 19

X.         Särskilda förmåner åt viss övertalig personal vid den lill socialstyrelsens skärmbUdscentral hörande skärmbildspatrull­verksamheten     ...........................     20

XI.       Ikraftträdande m. m..................................................     21

XII.     Hemställan     ...........................................................     21

Göteborgs Offsettryckeri AB, SthIm 71.138 S