Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1971           Prop. 1971: 85

Nr 85

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedskrivning av statens järnvägars statskapital, m. m.; given Stockholms slott den 12 mars 1971,

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrädsprotokoUet över kommunikalionsärenden för denna dag, fö­reslå riksdagen att bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departemenlschefen hemslälll.

GUSTAF ADOLF

BENGT NORLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

För alt få tiU stånd en trafikpoUtiskt betingad anpassning av SJ:s kostnadsansvar föreslås i propositionen en nedskrivning av det i SJ in­vesterade statskapitalet med ca 1 060 mUj. kr. Nedskrivningen motiveras av bl. a. att statskapitalet delvis hänför sig till äldre tillgångar, som antingen helt bör skrivas av eller också tas upp med lägre värden. I sammanhanget har även beaktats den extra belastning som åvilar SJ i pensionskoslnadshänseende genom att pensionsutgifter direktfinansieras och i sin helhet belastar årsresultatet i stället för all beräknas enligt försäkringslekniska grunder. Härvidlag föreslås - utifrån gjorda beräk­ningar av SJ:s merbelastning - en viss redovisningsmässig omläggning, som möjliggör en mera rättvisande bedömning av SJ:s rörelseresultat.

1    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 85

 

Prop, 1?71:85                                                                       2

Utdrag av protokollet Över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 mars 1971

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEUER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för kommunikalipnsdepartementel, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om nedskrivning av statens järnvägars statskapital, m. m., och anför.

De trafikpolitiska riktiinjerna och frågan om kostnadsansvaret

Allmänt

Gällande trafikpoUtiska riktlinjer syftar lill all för landels olika de­lar trygga en tUUredsstäUande transportförsörjning, som medger före-lagsmässig effektivitet och transportmedlens sunda utveckling. I denna målsättning ligger atl skapa betingelser för en samhällsekonomiskt rik­lig utveckling av transportsektorn. Del förutsätter för det första alt de företag - statliga och enskilda - som arbetar på transportmarknaden skall kunna driva sin verksamhet i former som säkrar all transporterna fördelas på trafikgrenar och trafikföretag med hänsyn lill dessas verkli­ga kostnads- och kvalitetsförutsätlningar. Del innebär också alt trans­portföretagen inom en Irafikgren inte onödigtvis skall hindras eller häm­mas genom regleringar som innebär en diskriminering i förhållande till andra transportförelag inom samma eller annan Irafikgren. Del iii-nebär också, all prissättningen inom de olika trafikgrenarna skall ge uttryck för de reella kostnaderna, dvs. även la hänsyn lill kostna­derna för de grundläggande samhälleliga basinvesteringarna för resp. Irafikgren. Avsikten med en pä sä sätt utformad statlig trafikpolitik är alt åstadkomma en marknad för transporttjänster som på en gång är så effektiv och konsumenlanpassad som möjligt.

Med trafikpolitikens samhäUsekonomiska inriktning följer, all den skall utvecklas i nära kontakt med samhällsplaneringen i storl. De lo­kaliserings-, arbetsmarknads- och allmänt näringspolitiska målsättning­arna måste sålunda beaktas. Delsamma gäller miljö-, trafiksäkerhets- och arbetarskyddsaspekler. I anslutning härlUl bör inom ramen för de tra­fikpolitiska riktiinjerna arrangemang vid behov kunna vidtas, som gör det möjligt atl - mot särskilda bidrag och ersättningar - få samhälls-

 

Prop. 1971:85                                                                          3

motiverade transporttjänster utförda av trafikförelag med ell princi­piellt kostnadsansvar.

Vid antagandel av de trafikpolitiska riktlinjerna förutsattes ett omfat­tande och i vissa hänseenden långsiktigt utrednings- och utvecklings­arbete för att successivt komma fram liU en större kostnads- och mark­nadsmässig rättvisa i förhållandet mellan de olika trafikgrenama.

Bl. a. skulle olika hämmande regleringar i möjligaste mån avvecklas. För att få en mjuk övergång härvidlag förutsattes de avsedda av­vecklingsåtgärderna samordnade i tre etapper. De åtgärder som hittills vidtagits inom ramen för de tvä första reformetapperna innebär för SJ:s del, alt affärsbanenätet resp. de Irafiksvaga järnvägslinjerna i fråga om den ekonomiska målsättningen för SJ numera behandlas som två separa­ta rörelsegrenar, att det avkastningskrav som åvilar SJ begränsats lill atl endast avse affärsbanenätet och all full ersättning lämnas SJ för för­pliktelsen all trafikera de Irafiksvaga järnvägslinjerna. Vidare har för SJ tidigare gällande bestämmelser om turordning vid vagnliUdelning, om likabehandling av trafikanter i laxehänseende och om skyldighet atl hälla fraktavtal offentliga slopats. På SJ:s affärsbanenät har även tidi­gare Iransporlplikl upphävts i fråga om godsbefordran. Genom dessa åtgärder har SJ under senare år fält väsentligt förbättrade möjligheter att inom stora delar av Iransportmarknaden effektivt hävda sig gentemot lastbilsföretagen. Den yrkesmässiga lastbUstrafiken har i likhet med järnvägstrafiken fått möjUgheter atl utvecklas mera fritt än tidigare.

I fråga om olika trafikgrenars kostnadsansvar har åtgärder vidtagits för atl successivt få till slånd en trafikpolitiskt önskvärd anpassning av detta. För vägtrafikens del har - på grundval av bUskatteutred­ningens i samverkan med vägkostnadsutredningen framlagda förslag - 1970 års riksdag beslutat om en höjning i fem etapper av fordons­skatterna för de tyngsta landsvägsekipagen. Parallellt härmed fortsätter vägkostnadsutredningen sill arbete med en mera fullständig kartiäggning av vägtrafikens kostnadsansvar.

Inom ramen för della trafikpolitiska utrednings- och utvecklings­arbete har inom kommunikationsdepartementet även övervägts frågan om en anpassning av SJ:s avkastningskrav. Delta har motiverats av bl. a. all det för SJ upptagna statskapitalet i viss utsträckning hänför sig tiU äldre tiUgångar, som antingen helt bort avskrivas eUer las upp med lägre värden. I denna del har övervägandena resulterat i förslag tiU nedskrivning av SJ:s slalskapilal. I sammanhanget har även beak­tats den extra belastning som åvUar SJ i pensionskoslnadshänseende, genom all pensionsutgiftema direktfinansieras och i sin helhet belastar årsresultatet i stället för att beräknas enlig försäkringslekniska grunder. Härvidlag föreslås - utifrån gjorda beräkningar av SJ:s merbelastning -en viss redovisningsmässig omläggning som möjliggör en mera rätt­visande bedömning av SJ:s rörelseresultat.

1*    Riksdagen 1971. 1 Saml. Nr 85

 

Prop. 1971:85                                                                          4

Det kan i anslutning härtill erinras om att frågan om pensionskostna­derna behandlades i prop. 1963: 191 angående riktiinjer för den stat­liga trafikpolitiken. Departementschefen konstaterade i sammanhang­et, att det i den bakomliggande trafikulredningen fömtsattes all frågan om finansieringen av uppkommande differens mellan SJ:s aktueUa pen­sionsutgifter och företagels försäkringsmässigt beräknade pensionskost­nader borde las upp lill behandling i refonnarbelets första etapp. De­partemenlschefen fann dock, atl frågans slutliga bedömning borde an­stå i avvaktan på affärsverksutredningens överväganden. Denna utred­ning har i sitt år 1968 avgivna belänkande (SOU 1968: 45 och 46) lagt fram förslag i fråga bl. a. om behandlingen av affärsverkens pensions­kostnader. Eftersom affärsverksutredningens förslag bedömts kräva vissa fortsatta överväganden i olika hänseenden, har de ännu inle omsatts i några nya handlingsnormer för affärsverken.

SJ:s rörelseresultat

1 följande labeU redovisas SJ:s resultatutveckling budgetåren 1964/65 -1969/70. Förräntningskravet har under dessa är successivt ökat i snabb takt - från ca 100 milj. kr. till ca 145 milj. kr. - vilket hängt samman med de betydande tiUskott av invesleringsmedel som statsmak­terna lämnat SJ och i viss män även med höjningen av räntan. Rörelse­resultatet - efler avskrivningar och vissa bokslutsdispositioner - har bortsett från budgetåret 1964/65 legat väsentiigt under de uppstäUda förräntningskraven. Differensen har sålunda för budgetåren 1966/67-1969/70 genomgående varit i storleksordningen 100 milj. kr. eller strax däröver. Bortses från bokslutsdispositionerna, som inneburit att under en följd av år inom värdeminskningskontot avsalta pensionsmedel och vissa år även lagerreservmedel tagits i anspråk - blir skillnaden än större.

Atl åtgärder inle vidtagits för atl täcka denna differens kan ses som

Resultatutveckling (milj. kr.)

 

 

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

Intäkter

2 074

2 177 •

2 220

2 277

2 347

2 508

Personalkostnader

1429

1555

1675

1758

1797

1871

Övriga kostnader

 

 

 

 

 

 

exkl. avskrivningar

303

357

359

335

374

383

Avskrivningar

234

239

240

242

243

246

Finansiella och extra-

 

 

 

 

 

 

ordinära intäkter

6

10

16

26

22

14

Rörelseresultat efter

 

 

 

 

 

 

avskrivningar

114

36

—38

—32

—44

22

Bokslutsdispositioner

—

30

39

52

50

30

Redovisat överskott

114

66

1

20

6

52

Förrämningskrav"

101

109

113

118

132

144

 Beräknat efter nedsättning med hänsyn lill för högt upptagna pensionskost­nader för del olönsamma bannätet.

 

Prop. 1971:85                                                          5

ett ullryck för all hänsyn lagils till den extrabelastning som enUgt del föregående följt med vissa för högt bokförda anläggningsliUgångar och med de höga pensionskostnaderna.

Nedskrivning av statens järnvägars statskapital

SJ:s behov av kapital tillgodoses genom medelsanvisning över kapi­lalbudgeten. Vid beräkningen av de erforderliga kapitallillskotlen - in-vesleringsbemyndiganden - som statsverket tiUhandahåUer avräknas verkets egna avskrivningsmedel jämte eventuella övriga kapilalmedel och avskrivningsanslag. Summan av de genom åren erhållna inves­teringsbemyndigandena utgör verkels förränlningspliktiga kapital. Det­la uppgår f. n. till ca 2,8 miljarder kr. Förräntningen sker efler statens normalränla.

Såsom nämnts genomfördes inom ramen för den första reformetap­pen av det IrafUcpoliliska handlingsprogrammet en redovisningsmässig uppdelning av SJ:s verksamhet med hänsyn till den ekonomiska målsätt­ningen i två rörelsegrenar - affärsbanenätet och del ersättningsberättigade Irafiksvaga nätet. Del förräntnings- eUer avkastningskrav som skulle åvila SJ begränsades därvid till all avse endasl affärsbanenätet. I samband med den angivna avgränsningen av det Irafiksvaga nätet skedde såvitt avser detla en nedskrivning av statskapitalet per den 30 juni 1965. Någon sam­tidig genomgäng av del kvarvarande statskapitalet med hänsyn lill de upptagna bokföringsvärdena på ifrågavarande tiUgångar skedde inte. En sådan har nu skett. Den nedskrivning av statskapitalet som i anled­ning härav befunnits motiverad sammanhänger med olika historiska förhållanden. Till en del hänför den sig lill specifika händelser, så­som överlagandel främst under 1940-lalel av olika enskilda jämvägar, därvid dessa - som del senare visat sig - kommit att tas upp med helt orealistiska värden. Till en del sammanhänger nedskrivningen med en tidigare, delvis oenhetlig redovisningspraxis, som innebar att vissa äldre tillgångar inle alls eller i otillräcklig utsträckning avskrivils.

I fråga om de enskilda posterna utgörs en grupp av sådana på an-läggningskonlol oavskrivna äldre tiUgångar, vilka i dagens läge inte motsvaras av verkliga nyttigheter. Exempel härpå utgör ersättningar lill kommuner för vägbroar och andelar i centrala administrationskost­nader i anslulning till vissa äldre anläggningsarbeten. Bland anläggnings­tillgångarna redovisas också vissa bandelar, vUka numera utgått i sam­band med kurvrätningar och liknande eller vilkas sliprar, ballast m. m. blivit helt utbytta. TiUsammans representerar dessa numera fiktiva liU­gångar ca 245 milj. kr. av statskapitalet.

En annan grupp utgörs av elt antal äldre stationer, som förlorat sin betydelse som terminaler i trafikniilel men som tills vidare bibehåUs i avvaktan på den successiva utbyggnaden av fjärrblockeringen. Dessa sta-

 

Prop. 1971:85                                                          6

tioner representerr.r e*t sammanlagt bokföringsvärde av ca 125 milj. kr., vilket bör avskrivas.

Härtill kommer elt stort antal äldre anläggningar och andra tillgångar i form av lokslaUar, förråd och mllande materiel, som antingen ta­gits ur bruk eUer har en klart begränsad användbarhet. Dessa tillgångar ingår i statskapitalet med ell bokfört värde av ca 50 milj. kr.

Övertagandet av de enskilda järnvägarna har medfört speciella be­lastningar för SJ. KöpeskiUingama vid överlagandel baserades sålunda på en avkastningsvärdering som endasl log hänsyn lill säljarnas drift-, intäkts- och koslnadsförhällanden samt de ekonomiska prognoser som kunde upprättas utifrån dessa förutsättningar. Löne- och pensionskost­naderna blev emellerlid högre hos SJ än hos de enskilda förelagen, som dessutom inle hade trafikeringsplikt och som allmänt höll högre taxor än SJ. Möjligheterna att förränta del kapital, som de enskilda järnvä­garna representerade vid övertagandet, försämrades därför avsevärt. Sär­skilt pensionsförpliktelserna kom alt utgöra en betydande belastning i SJ:s ekonomi.

I SJ:s räkenskaper är de kvarvarande, tidigare enskilda järnvägarna, som ingår i affärsbanenätet, upptagna tUl elt värde av ca 300 milj. kr., vilket motsvarar köpeskillingarna för de ifrågavarande banorna. En beräkning inom SJ visar, alt dessa tiUgångar med hänsyn till den extrabelastning som SJ åsamkats enbart genom de övertagna pensions­förpliktelserna övervärderals med etl belopp i storleksordningen 150 milj. kr. De negativa effektema i övrigt i samband med den fortsat­ta driften av de enskilda järnvägarna - för SJ gällande trafikerings­plikt m. m. - låter sig inte mera exakt beräknas. Om emeUertid även beaktas atl vissa av de kvarvarande banorna efler övertagandet succes­sivt rustats upp och i en del fall byggts om till normalspåriga för icke oväsentiiga belopp, framstår del som klart motiverat alt det kapital som representeras av de ursprungliga köpeskiUingarna helt bortskrivs.

Tillämpningen av äldre redovisningsprinciper har medfört alt en stor grupp tUlgångar - banvallar med sliprar och ballast, stängsel, tunn­lar, konlaktiedningar m. m. - inte varit föremål för avskrivning över huvud taget. Enligt numera allmänt vedertagen redovisningspraxis borde för dessa tillgångar tillämpats avskrivningsregler baserade på tillgång­arnas livslängd. Dessa anläggningar har anskaffats i relativt jämn takt under en lång följd av är. Med hänsyn tiU angivna förhållanden har det vid den nu företagna genomgången bedömts rimligt att anta atl de bokförda värdena av dessa tillgångar inrymmer ell övervärde motsva­rande summan av de avskrivningar som bort ske. Övervärdet kan upp­skattas till ungefär hälften av de bokförda värdena. Vissa av dessa tillgångar bortskrivs helt genom i del föregående föreslagna åtgärder. 1 den mån så inte är fallet bör deras bokförda värde nedsättas med 50 %.

 

Prop. 1971:85                                                          7

Sammanlagt uppgår della tillkommande nedskrivningsbehov lill ca 340 milj. kr.

Genom den föreslagna nedskrivningsåtgärden kommer uppenbara brister i hittiUs tillämpad lillgångsvärdering all rättas till. Frågan om planmässiga avskrivningar av dessa tillgångar liksom frågan om rim­ligheten av tillämpade avskrivningstider m. m. för SJ:s tiUgångar i övrigt tas inle upp nu ulan får prövas i ell senare sammanhang, dä resultatet av en inom SJ pågående översyn av redovisnings- och finansierings­systemet föreligger vilket torde dröja ännu någon lid.

Sammanlaget innebär del anförda atl SJ:s förränlningspliktiga ka­pital bör skrivas ned med ca (245 -f 125 -f 50 -f 300 -f 340) 1 060 milj. kr.

Pensionskostnaderna vid statens järnvägar

I pensionshänseende belastas SJ liksom affärsverken i övrigl f. n. huvudsakligen av dels ATP-avgifter, dels kostnader för pension som staten utger på gmnd av särskUda åtaganden, s. k. komplelleringspen-sion. I fråga om ATP-avgiflema gäUer all de är obligatoriska och en­hetligt beräknade för alla kategorier av arbetsgivare. Beträffande kost­naderna för kompletteringspension gäller däremot att pensionerna i det statliga systemet i princip finansieras inte såsom mera allmänt i de enskilda företagen genom medelsreservering för gjorda pensionsåta­ganden utan direkt vid pensionernas utbetalning. Detla gäller också SJ, som alltså av sina inläklsmedel från affärsrörelsen fär bestrida utgif­terna för löpande pensioner, oavsett under vilken tid pensionsförmånerna tjänats in.

Vid slutet av 1960-lalel utgjorde SJ:s ATP-avgifter 7,5 % och av verket utbetalda kompletleringspensioner 22,5 % av lönesumman. Komplelle-ringspensionsulgiflen, som i delta sammanhang är av särskUt intresse, är hög i förhällande till vad som gäller inom övriga delar av den stat­liga verksamheten. Trenden är också stigande. En framräkning av löne­summa och kompletteringspension liU budgetåret 1975/76 - med beaktande av den förutsedda personalminskningen - visar sålunda all utgifterna för kompletteringspension då torde uppgå lill 23,5 % av lönesumman.

Det är flera faktorer som bidrar till den för SJ ogynnsamma utgifts­nivån i fråga om kompletteringspension. För det första inverkar härvid­lag SJ:s låga pensionsåldrar. Av den för är 1970 redovisade personalen på statens löneplan för tjänstemän hörde sålunda 63 % tiU pensio­neringsperioden 60-62 år, 27 % till perioden 63-64 är och 10 % till perioden 65-66 år. Till perioden med lägsta avgängsälder hörde dessutom den icke löneplansanslällda personalen. - Vidare inverkar re-

 

Prop. 1971:85                                                          8

lalionen mellan pensionärernas och de aktiva arbetslagarnas antal. - En Iredje faktor av betydelse är atl löpande kompletteringspeiisioner för pensionärskollektivet som helhet inle i någon högre grad kommer atl avlösas av pensioner från ATP förrän under 1980-talet.

EnUgt gjorda beräkningar är skiUnaden mellan löpande kompletle­ringspensioner och vad SJ skuUe behöva successivt reservera för pen­sionsåtagandena till nu aktiv personal betydande. Vad gäUer del ersätt­ningsberättigade trafiksvaga nätet har statsmakterna redan beaktat delta förhällande på så sätt att förräntningskravet ärligen nedsätts med ett belopp, som beräknats motsvara den del av skillnaden - för inne­varande budgetår 24 milj. kr. - som belöper på detta nät. För affärs­banenätet har emellerlid hittills ingen annan åtgärd vidlagils än atl SJ under en följd av är medgetts all vid behov i samband med bokslutet tiUgodogöra sig 30 milj. kr. av tidigare inom värdeminskningskontol av­satta pensionsmedel.

I anslutning till programbudgetulredningens (SOU 1967: 11) förslag till beräkning av statliga pensions- m. fl. personalkostnader har statens personalpensionsverk och riksförsäkringsverket tillsammans utfört be­räkningar av socialförsäkrings- och pensionskostnadens höjd för statiig och statsunderstödd verksamhet som helhet. Dessa beräkningar visade, atl den lill personalens aklivtid hänförliga kostnaden för bl. a. ATP-avgifter, kompletteringspension och sjukförsäkringsavgifter samman­lagt utgjorde 22 % av total lönesumma. Kostnaden för kompletterings-pensionen ensam beräknades lill 13 %. Förstnämnda procenttal tilläm­pas fr.o.m. budgetåret 1968/69 som lönekostnadspålägg inom stats­förvaltningen, dock inle för affärsverken.

Såvitt avser affärsverken har affärsverksutredningen gjort undersök­ningar, som visade atl olikheter fanns mellan olika verksamhetsom­råden i fråga om lönestruktur, pensionsålder, personalens fördelning efter levnadsålder etc. I anslulning härtill har utredningen beräknat pro­centtalen för de olika affärsverkens aktivtidskostnader för komplette­ringspension. Med hänsyn lill de slmklureUa olikhetema i löne- och personalhänseende mellan verken växlar procentsatsen enligt affärs­verksutredningen från verk till verk. För SJ har kostnaden angivils lill 16 % av verkels totala lönesumma.

Prmcipielll får del anses rimligt, atl SJ:s affärsmässigt bedrivna tra­fikrörelse med hänsyn lill förelagets marknadssituation endasl belas­tas av sådana kostnader som förorsakas av densamma. Den nuvarande rörelsen har inget direkt samband med de aktuella pensionsutbetalning­arna lill tidigare SJ-personal. Vid beräkning av rörelsens resultat bör därför som kostnad inle tas upp utbetalda kompletleringspensioner utan värdet av nya sädana pensionsåtaganden under årel. Även om delta är en fråga, som närmast är atl hänföra lill den redovisningsmässiga be-handUngen av SJ:s verksamhet, har den stor betydelse för alt möjliggö-

 

Prop. 1971:85                                                          9

ra en korrekt bedömning av verkels effektivitet och dess förmåga all bära ett rätt avpassat kostnadsansvar. Med hänsyn liU SJ:s marknads­situation och den särskilda kostnadsmässiga belastningen i della hän­seende bör en anpassning nu ske av SJ:s resultatredovisning utan atl av­vakta en mera generell lösning av denna fråga för affärsverken.

Med hänsyn liU det anförda framstår del som skäligt att i SJ:s resultatredovisning ulgå från all komplelteringspensionskostnaden t. v. utgör 16% av lönen på sätt som angetts av affärsverksutredningen. Tillämpat på SJ under budgetåret 1969/70 innebär detta en komplette-ringspensionskoslnad för verket om 230 milj. kr. De faktiska utgifterna för samma budgetår är 320 milj. kr., vilket innebär en skiUnad om 90 milj. kr. I princip skulle SJ:s rörelseresultat för nämnda budgetår beräk­ningsmässigt förbättras med detta belopp.

Departementschefen

Genom trafikpolitiken åsyflas en samhällsekonomiskt riklig utveckling av Iransporlseklom. Häri ligger alt transportarbetet skall drivas i for­mer, som säkrar all transporterna fördelas på Iransportgrenarna och transportföretagen med hänsyn till dessas verkliga kostnads- och kvali­tetsförutsätlningar. Del innebär också, all transportföretagen skall kun­na driva sin verksamhet ulan alt onödigtvis hämmas av diskriminerande regleringar. Del innebär slutligen, all prissättningen på Iransportmarkna­den skall återspegla de reella kostnaderna, dvs. också beakta del aU­männas kostnader för de samhälleliga basinvesleringarna för resp. Ira­fikgren.

Inom ramen för del trafikpolitiska handlingsprogrammet har också reformer vidlagils, som exempelvis för SJ inneburit atl järnvägstrafiken fått väsentligt bättre möjligheter att göra sig gällande pä olika delar av iransportmarknaden. Delta har skett genom att olika tidigare för SJ gällande restriktioner avvecklats och genom all ersältning numera lämnas SJ för driften av de olönsamma järnvägslinjer som upprätthålls av lokaliseringspoliliska och sociala skäl. Genom de betydande inves­teringsmedel som under senare är ställts lill SJ:s förfogande har också möjliggjorts en ökning och anpassning av SJ:s kapacitet med hänsyn lill de krav som SJ:s kunder i person- och godslrafiken ställer. Den yr­kesmässiga lastbUstrafiken har i likhet med järnvägstrafiken fält möjlig­heter alt utvecklas mera fritt än tidigare.

Ell viktigt led i trafikpolitiken är som nämnts atl successivt verka för en större kostnadsmässig rättvisa i förhållandel mellan de olika trafikgrenama. Härvidlag har under senare år bedrivhs ell omfattan­de utrednings- och utvecklingsarbete, som också i olika hänseenden re­sulterat i slällningslaganden frän stalsmaklemas sida. Del gäller luft­fartens, sjöfartens och vägtrafikens kostnadsansvar. I fråga om vägtra-

 

Prop. 1971:85                                                                        10

fiken har 1970 års riksdag beslutat om en relativt kraftig etappvis ge­nomförd höjning av fordonsskatterna för de tyngsta ländsvägsekipa-gen. ParalleUt härmed fortsätter vägkostnadsutredningen sitt arbete med underlaget för en mer definitiv reglering av vägtrafikens kostnadsatisvar.

Inom ramen för del trafikpolitiska utvecklingsarbetet har inom kom­munikationsdepartementet sedan i höstas övervägts frågan om en an­passning av SJ:s kostnadsansvar närmast med utgångspunkt frän det avr kastningskrav som uppsläUts för företaget, övervägandena har bl. a. mo­tiverats av all del i SJ investerade statskapitalet i vissa faU hänför sig liU äldre tiUgångar, som vid avgränsningen av det irafiksvaga nätet bibehöUs inom affärsbanenätet och där - sammanhängande med en äldre och delvis oenhetlig praxis - kom alt las upp med oreaUsliska värden. I sammanhanget har även beaktats de dryga pensionskostnader som ävUar SJ och som sammanhänger med att pensionsutgifterna direkt­finansieras och med del relativt stora antalet pensionärer.

1 anslulning liU den i det föregående lämnade redovisningen av SJ:s rörelseresultat under senare år kan konstateras, alt den extra belast­ning som följer med angivna förhållanden i praktiken beaktats genom alt den faktiska förräntningen av slalskapilalet accepterats ligga väsent­ligt under del uppställda förräntningskravet.

Som resultat av angivna överväganden föreslås nu en nedskrivning av SJ:s slalskapilal - som för budgetåret 1970/71 uppgår tUl ca 2,8 mU­jarder kr. - med ca 1 060 milj. kr. Till ett belopp av ca 300 milj. kr. hän­för sig nedskrivningen tiU de tidigare enskilda jämvägar, som över­togs av SJ och som pä SJ:s anläggningskonlo kommit all las upp med helt orealistiska värden. I övrigt hänför sig nedskrivningen till olika slag av äldre tiUgångar, som med modera redovisningspraxis helt eller delvis bör avskrivas.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:l all på gmndval av från SJ liUhan-dahållet underlag närmare bestämma de tillgångar som skall avskri­vas och den nedskrivning av statskapitalet som följer härav.

I fråga om SJ:s pensionskostnader har framhållits den extrabelast­ning som åvilar SJ genom direktfinansieringen av kompletterings-pensionen. Genom all medelsreservering inte sker för gjorda pensions­åtaganden fär SJ sålunda bestrida utgifterna för löpande pensioner, oavsett under vUken lid pensionsförmånerna tjänats in.

I det föregående har närmare redovisats de förhållanden, som bidrar till den för SJ ogynnsamma kostnadsnivån i fråga om komplelleringspen-sionen, såsom SJ:s relativt sett låga pensionsåldrar, relationen mellan pensionärer och aktiva jämte del förhållandel all löpande kompletterings­pensioner för pensionärskollektivet som helhet inle i någon högre grad avlöses av pensioner från ATP förrän under 1980lalet. Del kan konsta­teras, alt de faktiska pensionsulbetalningarna i dagens läge utgör ca 22,5 % av den totala lönesumman vid SJ. En beräkning av SJ:s aktiv-

 

Prop. 1971:85                                                         11

lidskoslnad för kompletleringspensioner visar, atl denna i relation liU lönesumman uppgår lill ca 16 %.

Förslaget innebär i denna del att vid beräkningen av SJ:s rörelse­resultat de faktiskt utbetalda pensionerna inte tas upp som kostnad för kompletteringspension ulan i stället det beräknade värdet av nya sådana åtaganden under året. I sistnämnda hänseende synes del rimligt att i SJ:s resultatredovisning utgå frän alt kostnaden för kompletteringspensionen t. v. motsvarar 16 % av lönesumman. Skillnaden mellan angivna 16 % och de faktiska pensionsutgiftema får sedan tas upp som en resultatdis-position, vilken måste beaktas vid bestämmandel av den möjliga inleve­ransen till statsverket för årel. Genom en sådan ordning blir det möjligt all i fortsättningen göra en mera realistisk bedömning av SJ:s årsresultat och företagels förmåga alt uppfylla gällande avkastningskrav. - Den angivna redovisningsmässiga omläggningen innebär, alt den i prop. 1971: 1 (bil. 8 s. 126) förordade nedsättningen av förränlrungspliklen med hänsyn till pensionsutgiftema för det ersättningsberättigade nätet inte behöver utnyttjas.

Det ankommer på Kungl. Maj:l all meddela de närmare föreskrif­ter, som den ändrade resultatredovisningen motiverar. I anslutning här­till vill jag framhålla atl den föreslagna ordningen bör gälla t. v. och atl den längre fram kan komma atl påverkas av vidare överväganden av pensionskostnadernas behandling inom statsverksamheten. Bortsett härifrån bör det få ankomma på Kungl. Maj:l all vidta den successiva an­passning av den föreslagna redovisningsordningen, som motiveras av ändringar i de betingelser som påverkar värderingen av kompletterings­pensionerna.

Sammanfattningsvis innebär de föreslagna åtgärderna följande. Med nedskrivningen av slalskapilalet följer - räknai för budgetåret 1969/70 -att förräntningskravet minskar med ca 66 milj. kr. SJ:s faktiska utgifter för komplelleringspensionen della budgetår uppgick tiU ca 320 milj. kr. Med den föreslagna schablonmässiga beräkningen av SJ:s pensions­åtaganden skulle i StäUel 230 mUj. kr. tas upp som kostnad i resultat­redovisningen dvs. en minskning med 90 milj. kr.

TUlämpat på resultatet för budgetåret 1969/70 innebär förslagel, alt SJ:s redovisade överskoll - med hänsyn tiU ändrad pensionskostnadsbe­räkning och lillgångsvärdering - skulle bli 120 milj. kr., vilket skaU ställas i relation tUl etl med hänsyn till bl. a. nedskrivningen av statskapitalet anpassat förräntningskrav om ca 100 milj. kr. Av nettoresultatet skulle 90 milj. kr. disponeras för täckning av skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för komplelleringspensionen och de schablonmässigt, försäk­ringstekniskt beräknade kostnadema. Härefter skuUe - ulan ianspråk­tagande av den befintliga pensionsreserven - ca 30 milj. kr. återstå för inleverans liU statsverket.

Vad som föreslagits i fråga om  nedskrivning av slalskapilal och

 

Prop. 1971:85                                                         12

redovisning av pensionskostnader bör tillämpas fr. o. m. ingången av budgetåret 1971/72.

Erforderliga avskrivningsmedel för nedskrivning av statskapitalet -ca 1 060 mUj. kr. - bör läckas med anlitande av fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Behållningen på fonden uppgick per den 31 december 1970 till ca 680 milj. kr. Behov av ytterligare avskrivnings­medel föreUgger således. Denna fråga lorde få tas upp i lilläggsslat I för budgetåret 1971/72.

Under åberopande av det anförda hemstäUer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen all

1)   godkänna de av mig förordade riktiinjerna för nedskrivning av statens järnvägars statskapital;

2)   godkänna den av mig förordade pensionskoslnadsredovisning-en för statens järnvägar.

Med bifall lUl vad föredraganden sålunda med in­stämmande av statsrådels övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt tUl rUcsdagen skall avlålas proposilion av den lydelse bilaga till detla pro­tokoU utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

ESSCLTE TRYCK.  STHLH  71        712100