Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1971 Prop. 1971: 71

Nr 71

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256), m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1971.

Kungl. Maj:l vill härraed, under åberopande av bilagda utdrag av slalsrådsprolokollet över finansärenden, föreslå riksdagen atl bifalla de förslag ora vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all den kreditpoUtiska beredskapslagslifl-ningen erhåller fortsatt giltighet till utgången av juni 1974. Dessutom föreslås vissa ändringar av huvudsakligen redaktionell natur.

1 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 71

Prop. 1971: 71

1 Förslag till

Lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256)

Härigenom förordnas i fråga ora likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256), sora enligt lag (1968: 261) gäUer till utgången av juni 1971, dels atl lagen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1974, dels all 2, 4, 5, 7, 8 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

2 §

Förordnande ora likviditetskvot Förordnande ora likviditetskvot
raå gälla bankaktiebolagen, spar- raå gälla bankaktiebolagen, spar
bankerna, centralkassorna för jord- bankerna, cenlralkassorna för jord
brukskredit, postsparbanken eller brukskredit eller postbanken. För-
postgirorörelsen. Förordnande ora ordnande ora kassakvot må gäl-
kassakvot må gälla bankakliebola- la bankaktiebolagen eller postban
gen, postsparbanken eller postgiro- ken.
rörelsen.

Beträffande bankaktiebolagen, sparbankerna och centralkassorna må förordnande begränsas alt avse sådana inrättningar, vilkas fonder eller omslutning uppgår lill visst belopp, särskilt angivet för varje slag av inrättningar. När särskilda omständigheter föranleda därtill, må viss kreditinrättning undantagas.

4 §

Till grund för bestäraraandet av nettobeloppet av likvida medel lägges suraman av följande tillgångar:

a)   inneliggande kassa järate rae- a) inneliggande kassa järate rae
del, sora innestå i riksbanken eller     del, sora innestå i riksgäldskonlo-
riksgäldskonloret,                                 ret eller på checkräkning i riks
banken,

b) inheraska checkar och poslreraissväxlar,

c) tillgodohavande hos annan kreditinrättning, sora kan underkastas förordnande ora likviditetskvot,

d) av staten utfärdade skallkararaarväxlar, obligationer och andra
skuldförbindelser, aUt till marknadsvärdet,

e) av Sveriges allmänna hypo- e) av Sveriges allraänna hypo
teksbank, Konungariket Sveriges leksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och Svenska stadshypotekskassa och Svenska
bostadskreditkassan utfärdade obli- bostadskreditkassan utfärdade obli
gationer ävensora av hypoteksak- gationer ävensom av kreditaktie.-

Prop. 1971: 71 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tiebolag efler den 1 januari 1959 bolag efler den 1 januari 1959
utfärdade obligationer för möjlig- utfärdade obligationer för möjlig
görande av bostadskredilgivning, görande av bosladskreditgivning,
allt lill raarknadsvärdel, saral allt till marknadsvärdet, saral

f) kortfristig fordran på utländsk bank eller bankir ävensom i riksbanken rediskonlerbara utrikes växlar i den raån de ej rediskonlerats eller försålts.

Nettobeloppet av likvida medel utgöres av summan enligt första stycket minskad raed:

a) skuld lill riksbanken och förpliktelse på grund av växel, som rediskonlerats i riksbanken, dock ej utrikes växel,

b) skuld tUl annan kreditinrättning, som kan imderkastas förordnande ora likviditetskvot, dock med iakttagande i fråga om kreditinrättning, vars förbindelser huvudsakUgen utgöras av inlåning från en särskild grupp av kreditinrättningar, att sådan inlåning avdrages allenast i den mån tillgodohavande hos inrättning inom gruppen upptagits såsora tillgång enligt första stycket c), saral

c) kortfristig skuld till utländsk bank eller bankir.

När omständigheterna föranleda därtill, må riksbanken föreskriva dels att även andra tillgångar må inräknas i bruttosumman, dels all i nämnda sumraa icke må inräknas tillgångar i utländsk valuta, efter avdrag för skulder i sådan valuta, raed raer än som svarar mol viss del av kreditinrättningens samtliga förbindelser raed de i 5 § angivna undantagen, dels all viss eller vissa skuldgmpper enligt andra stycket icke skola avdragas vid bestäraraandet av nettobeloppet.

5 §

Vid beräknandet av likviditetskvoten skola från förbindelserna undantagas:

a) skuld, som avdragils enligt 4 §,

b) beviljade raen icke disponerade krediter,

c) garantiförbindelser,

d) förlagsbevis, beträffande vil- d) förlagsbevis, som enligt sär-
ka Konungen jämlikt särskilt stad- skilt stadgande likställas med eget
gande medgivit, att de icke skola kapital eller egna fonder, saml
anses såsom inlåning, saml

e) lån, som i samband raed återlån och till etl däreraot svarande
belopp upplagils hos fondstyrelse för förvallning av raedel, vilka ingå
lill allraänna pensionsfonden.

När omständighelema föranleda därliU, raå riksbanken föreskriva, att jämväl viss eller vissa andra förbindelser undantagas.

7 §

Med kassakvol avses förhållan- Med kassakvot avses förhållan
del vid viss beräkningstidpunkl det vid viss beräkningstidpunkt
mellan kreditinrättningens i riks- mellan kreditinrättningens på
banken innestående raedel och in- checkräkning i riksbanken inne-
rätlnincens samtliga förbindelser slående raedel och inrättningens

It Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 71

Har kreditinrättning avvikit frän fastställd likviditetskvot eller kassakvol, skall inrättningen efler föreläggande av riksbanken lill statsverket utgiva etl belopp, sora raotsvarar ränta å underskottet. Räntan skall avse liden från nästföregående beräkningstillfälle eller, där tidigare beräkning ej ägt rum, från förordnandets ikraftträdande lill del beräkningstillfälle, dä underskottet förelåg. Räntesatsen fastställes av riksbanken, i fråga ora likviditetskvot lill högst fyra procent för år saral i fråga ora kassakvot lill högst tre procentenheter över riksbankens diskonto.

Har kreditinrättning avvikit från fastställd likviditetskvot eller kassakvot, skall inrättningen efter föreläggande av riksbanken till statsverket utgiva ell belopp, som motsvarar ränta å underskottet. Räntan skall avse liden från nästföregående beräkningstUlfälle eller, där tidigare beräkning ej ägt mm, från förordnandets ikraftträdande lill del beräkningstillfäUe, då underskottet förelåg. Räntesatsen fastställes av riksbanken, i fråga ora likviditetskvot till högst fyra procent för är saral i fråga om kassakvot till högst tre procentenheter över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av växlar på högst tre månader.

Riksbanken äger medgiva, att vid lillärapning av första stycket ul-järaning raå ske raellan överskoll och underskott under viss lidryrad (utjäraningsperiod). Räntan skaU därvid beräknas å del genomsnittiiga underskottet vid beräkningslillfällena inora uljämningsperioden saral avse denna period.

Då särskilda skäl föranleda därtill, raå även eljest skyldighet sora ovan sagls helt eller delvis eftergivas.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1971.

2 Förslag till

Lag om ändring i placeringskvotslagen (1962: 257)

Härigenora förordnas i fråga ora placeringskvotslagen (1962: 257), sora enligt lag (1968: 262) gäller till utgången av juni 1971,

dels all lagen skall äga forlsall giltighet lill utgången av juni 1974, dels atl 2, 4 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Förordnande om placeringskvot raå gälla försäkringsbolagen, sparbankema, postsparbanken, postgirorörelsen eller fondstyrelserna för förvallning av raedel, vilka ingå till allmänna pensionsfonden.

Förordnande ora placeringskvot raå gälla försäkringsbolagen, sparbankerna, postbanken eller fondstyrelserna för förvaltning av medel, vilka ingå till allmänna pensionsfonden.

Beträffande försäkringsbolagen och sparbankerna raå förordnande begränsas all avse sådana inrättningar, vilkas fonder eller oraslulning uppgår lill visst belopp, särsldlt angivet för varje slag av inrättningar, eller sådana inrättningar, vUkas rörelse är av speciell beskaffenhet. När särskUda orasländigheier föranleda därtill, raå viss kreditinrättning undantagas.

4 §

Prioriterade placeringar vid beräknandet av placeringskvolen äro:

a) kassa, checkar och banktillgodohavanden, raed avdrag för bankskulder,

b) av staten utfärdade obligationer eller andra skuldförbindelser.

Prop. 1971: 71 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

c) av Sveriges allmänna hypo- c) av Sveriges allmänna hypo
teksbank, Konungariket Sveriges teksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och Svenska stadshypotekskassa och Svenska
bostadskreditkassan utfärdade obli- bostadskreditkassan utfärdade obli
gationer ävensora av hypoteksak- gationer ävensora av kredilaktie-
tiebolag efler den 1 januari 1959 bolag efler den 1 januari 1959 ut-
utfärdade obligationer för raöjlig- färdade obligationer för raöjliggö-
görande av bostadskredilgivning, rande av bosladskreditgivning,

d) lån mol inteckning i fastighet med bebyggelse övervägande för
bosläder eller i loralrätt till fastighet raed dylik bebyggelse, dock skola
under liden för förordnandet utläranade län betraktas sora prioriterade
allenast i den raån de avselts för ny bebyggelse av angivet slag,

e) lån, för vilkas fulla gäldande koramun eller därraed järaförlig sara-
fällighet är ansvarig och vilka beviljats för bebyggelse övervägande för
bosläder, dock skola under tiden för förordnandet utläranade län be
traktas som prioriterade allenast i den raån de avsetts för ny bebyggelse
av angivet slag, saral

f) kreditinrättningen tillhörig fastighet raed bebyggelse övervägande
för bostäder saral toratrält lill fastighet raed dylik bebyggelse, efler av
drag för lån raot inteckning i egendomen, dock skall under liden för
förordnandet förvärvad egendora betraktas sora prioriterad allenast i
den raån bebyggelsen är ny eller förvärvet i värde svarar raot avyttring
av faslighet raed bebyggelse övervägande för bosläder eller av toratrält
lill fastighet raed dyUk bebyggelse.

Lika med lån enligt första stycket e) skall anses till koraraun utlämnad kredit, motsvarande det jämlikt 4 kap. 11 § andra punklen lagen ora nyttjanderätt lUl fast egendora beräknade värdet av raark, sora koramunen upplåtit med tomträtt för ny bebyggelse övervägande för bostäder.

När omständigheterna föranleda därtill, raå riksbanken föreskriva, att även andra placeringar må räknas som prioriterade, under förutsättning all de avse ny bebyggelse övervägande för bosläder.

8 §

Har kreditinrättning avvikit från fastställd placeringskvol eller från vad i 6 § tredje stycket stadgas, skall inrättningen efler föreläggande av riksbanken tUl statsverket utgiva elt belopp, som raotsvarar ränta å underskottet för den beräkningsperiod, dä del uppstått. För följande beräkningsperioder räknas räntan å vad av underskottet allljäral kvarstår efler avdrag för överskoll, sora uppkorarait under dessa perioder. Ränta räknas dock icke för raer än fera år efler ingången av den beräkningsperiod, för vilken underskottet redovisades, ej heller för lid efler det förordnandet utlöpt utan att efterföljas av nytt förordnande. Räntesatsen skall utgöra två procent för år.

Riksbanken äger medgiva att vid tillämpning av första styckel utjämning raå ske raellan överskott och underskott under viss lidryrad (utjäraningsperiod). Har sådant raedgivande läranats, skall utjäraningsperiod ersätta beräkningsperiod vid bestämmande av räntan.

Har postsparbanken eller postgirorörelsen avvikit från fastställd

Prop. 1971: 71 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

placeringskvot, må riksbanken medgiva befrielse från skyldighet atl utgiva belopp, som avses i denna paragraf, därest inrättningarna sammantagna uppfyllt placeringskraven.

Då särskUda skäl föranleda därlUl, må även eljest skyldighet som ovan sagts helt eller delvis eftergivas.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1971.

3 Förslag till

Lag om ändring i ränteregleringslagen (1962: 258)

Härigenom förordnas i fråga ora ränleregleringslagen (1962: 258), som enligt lag (1968: 263) gäller till utgången av juni 1971,

dels atl lagen skall äga fortsatt giltighet lill utgången av juni 1974, dels all 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Föreskrift om anmälningsskyl-    Föreskrift ora anmälningsskyl
dighet må av riksbanken medde-   dighet må av riksbanken medde
las alt gälla, såvitt rör inlåning av las att gälla, såvitt rör inlåning av
penningar, för kreditinrättning   penningar, för kreditinrättning
och annan som bedriver sådan och annan som bedriver sådan
inlåning på räkning som av bank    inlåning på räkning sora av bank
allmänneligen begagnas saml, så- allmänneligen begagnas saml, så
vitt rör utlåning av penningar, för vilt rör utiåning av penningar, för
bankaktiebolag, sparbank, central-     bankaktiebolag, sparbank, central
kassa för jordbrukskredit, jord- kassa för jordbrukskredit, jord
brukskassa, postsparbanken, post-    brukskassa, postbanken, försäk-
girorörelscn, försäkringsbolag saral    ringsbolag samt fondstyrelse för
fondstyrelse för förvallning av    förvaltning av medel, vilka ingå till
medel, vilka ingå lill allmänna     allmänna pensionsfonden. TUl in-
pensionsfonden. TUl inlåning som låning sora nyss sagls hänföres
nyss sagts hänföres även förränl- även förräntning hos livförsäk-
ning hos livförsäkringsbolag av ringsbolag av försäkringsbelopp,
försäkringsbelopp, sora förfallit som förfallit till betalning,
till betalning.

Anmälningsskyldighet må avse räntesatser och övriga villkor, som till-lämpas vid inlåning eller utlåning, ävensora ändring av inlåningsränla

Prop. 1971: 71

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars 1971.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efler geraensara beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt gUtighet av likviditets- och kassakvotslagen, m. m., och anför.

Inledning

Den kreditpolitiska lagstiftningen fick sin huvudsakliga utformning år 1962. Den beslår av likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256), placeringskvotslagen (1962: 257) och ränleregleringslagen (1962: 258). Lagarna är tidsbegränsade. Genom lagar (1965: 210—212) och (1968: 261—263) har giltighetstiden för den nämnda lagstiftningen dock förlängts. Tiden utgår den 30 juni 1971. Lagarna får tillämpas först sedan Kungl. Maj:t prövat nödvändigheten av atl sätta lagarna i krafl. Förordnande om likviditets- eller kassakvot kan meddelas, om del anses oundgängligen nödvändigt för atl uppnå del mål som faststäUts för riksbankens penningpoliliska verksamhet. Förordnande om placeringskvot kan raeddelas, om del på grund av uloraordenlliga omständigheter bedöms nödvändigt för att tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller för bostadsbyggande. Förordnande om vissa befogenheter för riksbanken beträffande räntereglering eller emissionskontroll kan meddelas, ora del på grund av utomordentliga omständigheter anses nödvändigt för att uppnå del mål sora faslslällls för riksbankens penningpolitiska verksarahet. Förordnanden enligt de tre lagarna får ske först efler fraraslällning av fuUraäktige i riksbanken. I fråga ora lagstiftningens närmare innehåll hänvisar jag till prop. 1965:98 s. 4—7.

Förordnande raed slöd av likviditets- och kassakvotslagen har raeddelals vid tre tillfällen. Genora kungörelsen (1967: 745) förordnade Kungl. Maj:l ora kassakvol för bankaktiebolagen. Kungörelsen upphävdes tvä månader senare (1968: 39). Under år 1969 har för bankaktie-

Prop. 1971: 71 10

bolagen raeddelals förordnande om likviditetskvot (kungörelse 1969: 30) och om kassakvol (kungörelse 1969: 444). Sist nämnda förordnanden gäller fr. o. ra. den 4 mars resp. fr. o. ra. den 22 juU 1969. Fömtom vad sora följer av dessa förordnanden gäller vissa mellan riksbanken och kreditinrättningarna träffade överenskommelser.

I skrivelse den 4 februari 1971 hemställer fullmäktige i riksbanken, att giltighetstiden för likviditets- och kassakvotslagen, placeringskvotslagen och ränleregleringslagen förlängs lill utgången av juni 1974 och atl vissa, redaktionellt betingade ändringar i lagstiftningen samtidigt genoraförs. Ändringsförslagen redovisas i en vid skrivelsen fogad promemoria, vilken lorde fä fogas vid statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga.

Efler reraiss har yttranden över riksbanksfullmäktiges framställning avgetls av bankinspektionen, försäkringsinspektionen, postbanken, fullmäktige i riksgäldskonloret, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksara.

Riksbanksfullmäktiges skrivelse

I skrivelsen framhåller riksbanksfuUraäktige, atl under åren 1969 och 1970 uloraordentligt stora krav ställts på kredilpolilikens verknings-raöjligheler. De löpande betalningarna lill och frän ullandel visade ell växande underskott och frara till skärpningen av kredilpoUtiken i juli 1969 skedde en kraftig rainskning av valutareserven. Under resten av perioden har den framtvingade återhållsamheten i främst affärsbankernas utlåning ulan tvivel verksamt bidragit lill atl valulaslällningen stabiliserats. Även den allraänna konjunktursituationen raed ell utpräglat eflerfrågeöverskoll på varu- och arbetsmarknaderna har krävt en ytterst restriktiv kreditpolilik. Denna har fått genomföras samtidigt som statens upplåningsbehov legal på en myckel hög nivå och bostadsbyggandets prioriterade finansieringsbehov fortsatt att växa.

Fullmäktige erinrar om all i denna restriktiva kreditpolilik Ukvidilels-och kassakvotslagen koramit alt för första gången utnyttjas under en längre period. För affärsbankerna har likviditetskvoter tillärapats från raars 1969 och kassakvoter från den 1 augusti 1969. LikvidUelskvots-kraven har verksaral bidragit lill alt förverkliga båda de syften sora raotiveral lagstiftningen härom. De har, lillsaramans raed del s. k. utlånings-taket, radikalt begränsat bankernas totala kreditkapacilel. Saratidigt har de framtvingat de neltoköp av bostadsobligationer från bankernas sida som framstår som nödvändiga så länge kapitalmarknaden utanför bank-instituten inte kan tillfredsställa bostadsproduktionens långfristiga upplåningsbehov. Fullmäktige framhåller, alt för jordbrukskasserörelsen

Prop. 1971: 71 11

—■ utan all förordnande om likviditetskvoter gjorts — ell arrangemang tillämpats som inneburit ett krav på viss ökning i de Ukvida tUlgångarna. Kassakvolernas tillämpning för affärsbankerna har förstärkt del ytterst strama läget på marknaden för dagslån och penningmarknaden i begränsad raening.

FuUraäktige konstaterar, all övriga delar av lagstiftningen formellt inte utnyttjats i annan mån än atl för sparbankernas del statistisk rapportering infordrats raed åberopande av placeringskvotslagen. Överenskoraraelser eUer rekoraraendationer om placeringskvoler har emellertid gällt för sparbankema, postbanken, försäkringsbolagen och allraänna pensionsfonden, varigenom de prioriterade lånlagarseklorerna, staten och bostadsbyggandet, tillförsäkrats en mycket hög andel av ökningen i institutens placeringar. Riksbanken har härvid tagit hänsyn lill vad sora uttalades vid placeringskvolslagens införande, nämligen all lagen borde utnyttjas först då det visat sig omöjligt atl nå dess syfte genora överenskoraraelser.

I skrivelsen erinras vidare om all ränleregleringslagens emissions-konirollparagraf på sararaa sätt tjänat sora bakgrund för den faktiska emissionskontroll, sora grundas på en överenskoraraelse med affärsbankerna och som, i motsats till lagregeln, hillills inle omfattat kredit-aktiebolags reversupplåning. Åtgärder av den typ som i övrigl ingår i ränleregleringslagen — anmälningsplikt om räntesatser och räntekon-Iroll — fick även aktualitet då flertalet affärsbanker och några andra bankinslilut i raaj och juni 1970 genoraförde höjning av utiåningsräntor utan all inforraera riksbanken. Överläggningar under hösten raed bank-instituten ledde lill en överenskoraraelse om löpande information ora ränleändringar, en reguljär ränleslalislik och vissa raål för ränlesätlningen.

FuUraäktige uttalar, atl de med sina erfarenheter från den senaste åtslraraningsperioden inle känner någon tvekan om att tvingande behov kan koraraa att föreligga även under de närraasle åren atl utnyttja de befogenheter som de tre fullmaklslagarna ger. De bör därför förlängas för tiden efler den 30 juni 1971.

I en vid skrivelsen fogad, den 1 februari 1971 dagtecknad promemoria föreslår fullmäktige vissa redaktionella ändringar i de tre fullmaklslagarna. Ändringarnas innehåll fraragår närmare av proraeraorian, vilken fogats sora bilaga lill statsrådsprolokollel i della ärende.

I ett vid skrivelsen fogat särskilt yttrande anför herrar Dahlén och Hernelius, all den ekonoraiska politik, sora under elt antal år förts i värt land, i alllför hög grad inför vissa ekonomiska lägen inriktats på regleringsåtgärder och atl, om ingen ändring sker i detla avseende, del inle är osannolikt alt även i fortsättningen ingrepp av här föreslagen art kan bli nödvändiga. De har därför inle raolsalt sig majoritetens förslag.

Prop. 1971: 71 12

Remissyttrandena

Bankinspektionen, försäkringsinspektionen, postbanken, fullmäktige i riksgäldskonloret. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges jordbrukskasseförbund tillstyrker eller raotsätter sig inle riksbanksfullmäktiges förslag. Postbanken föreslår därutöver, alt 5 § d likviditets- och kassakvotslagen utforraas så alt stalsverkslån för postbankens del undantas vid beräkning av kvoterna i analogi med vad som medges affärsbanker för förlagsbevis. Vidare föreslås, atl i 8 § samraa lag hänvisas även till lagen om postbanken.

Folksam åberopar tidigare över sararaa fråga den 23 noveraber 1964 och den 22 januari 1968 avgivna yttranden och har raed hänvisning lill dessa ingen erinran all göra utöver de däri anförda synpunkterna. Folksara har ingen erinran mot de föreslagna redaktionella ändringama i lagarna.

Svenska bankföreningen framhåller, atl syftet med likviditets- och kassakvotslagen är Ivåfaldigt. Dels tjänar den som elt penning- och konjunkturpolitiskt styrinstrument med vars hjälp myndigheterna kan påverka kredilvolyraen och aktiviteten i sarahället, dels kan raed slöd av nämnda lag en prioritering av den långfristiga kreditgivningen lill staten och bostadsbyggandet säkerställas.

Bankföreningen finner del naturligt i en modern ekonorai alt centralbanken har sådana styrinslruraenl lill förfogande all den genora snabba och täta åtgärder kan föra en effektiv penningpolitik. Härigenora undviker raan behovet av alltför tvära kast i den ekonomiska politiken, vilka är till nackdel för hela ekonomin. När del gäller priorileringsfrå-gan anser bankföreningen dock, all en direkt prioritering av vissa kreditbehov inte är ell rationellt inslag i den ekonoraiska politiken, eftersom man riskerar alt resurserna inte koraraer till användning i de mest ulvecklingsbefrämjande projekten. Bankföreningen är av den uppfattningen, atl del konjunkturpoliliska syftet och prioriteringssyftet på ett olyckligt sätt komrait all sararaanblandas genora den nuvarande utforraningen av korabinationen kassakvoler och Ukvidilelskvoler. EnUgt bankföreningens mening är bestäraraelserna inte utforraade på elt ändaraålsenligl sätt från konjunkturpolilisk synpunkt. Vilka tillgångar sora är centrala när det gäller atl läsa bankernas likviditet och kreditkapacilet kan naturligtvis diskuteras, raen erfarenheterna har visat alt exerapelvis bo-sladsobligalioner i vissa lägen är långt ifrån en likvid tillgång. Den nuvarande likviditelskvolskonslruklionen är därför ell alllför trubbigt konjunkturpolitiskt inslruraenl. Bankföreningen anser del frapperande, all likvidiletskvotskraven under en läng följd av år har varierat ytterst litet trots inte obetydliga svängningar i konjunkturen. Della beror uppenbarligen på all ifrågavarande krav frärast betingats av priorileringsraolivet.

Prop. 1971: 71 13

På grund av denna schematiska utformning har likviditetskvoterna inle kunnat fungera sora etl sraidigl konjunkturpolitiskt slyrinslmmenl. I stället har de tidvis måst förstärkas med bestämmelser om utiåningstak.

Från konjunkturpolilisk synpunkt är det, framhåUer bankföreningen, kreditinstitutens kassalikvidilel i vidsträckt bemärkelse sora är av intresse och inle den raer sekundära likviditet sora obligationsinnehavet representerar. Det förefaller därför mer logiskt atl använda ell renodlat primärt likvidilelsbegrepp som direkt lar sikte på de ur konjunklurpolitisk synvinkel centrala faktorerna.

Vad beträffar priorileringssyflet raed de nuvarande likviditetskvoterna anser bankföreningen, alt — ora övertygande skäl verkligen anses föreligga för direkta prioriteringsbeslämraelser — raan borde överväga all utforraa särskilda placeringsbesläraraelser, sora inle sararaanblandas med konjunkturpolitiskt betingade Ukvidilelsregler. Placeringsreglerna borde konstrueras så att möjligheter finns för myndighetema alt från tid lill annan ändra den innehållsmässiga utforraningen allteftersom den samhällsekonomiska utvecklingen ställer nya krav i fråga ora en prioritering av sektorer eller ändaraål. 1970 ärs långtidsutredning pekar exempelvis på alt under koraraande är en prioritering av bostads- och stats-finansieringen inte ler sig lika aktuell sora tidigare, raedan däreraot industriinvesteringarna bör få ökat ulryrarae. Till delta koraraer all under 1960-lalel väsentliga institutionella förändringar skell på kreditraarkna-dens ulbudssida, vilka motiverar en översyn av prioriterings- och place-ringsprobleraaliken. Med hänvisning till dessa principiella synpunkter heraställer bankföreningen, all en utredning tillsälts för all skyndsaral behandla här berörda problera.

Om del nuvarande systemet med kassakvoter och likviditetskvoter ersätts med dels någon form av primärlikvidiletsregler, dels placerings-regler, blir det enligt bankföreningens mening naturligt, att de senare samordnas med de placeringskvoter som kan tillämpas enligt nuvarande lag. Såväl likviditetsregler som placeringsregler bör utformas likformigt för de olika bankinstitulen mol bakgrund av den samordnade banklagstiftning som nuraera gäller. Den föreslagna utredningen borde därför behandla även denna fråga.

Beträffande ränteregleringslagen frarahåller bankföreningen, atl friviUiga överenskomraelser raellan bankerna och riksbanken är etl smidigare och raer effektivt sätt atl lösa uppkorana problera än direkta regleringar. Enligt bankföreningens uppfattning är i allraänhel riksbankens traditionella raöjligheter alt påverka ränteläget tillräckliga. Ora däremot aUtför starka spänningar uppslår på marknaden, utvecklas en grå marknad som får en destruktiv effekt på den organiserade kreditraarknaden och vars räntenivå inle går all kontrollera ens raed en ränteregleringslag.

Mol bakgrund av nu anförda synpunkter föreslår bankföreningen dels en skyndsara utredning beträffande likviditets- och kassakvotslagen särat

Prop. 1971: 71 14

placeringskvotslagen, dels en förlängd giltighetstid pä ell år för dessa lagar i avvaktan på utredningens resultat. Bankföreningen avstyrker en förlängning av ränleregleringslagens gUtighetstid.

Svenska försäkringsbolags riksförbund ställer sig avvisande till en förlängning av de ifrågavarande lagarnas giltighetstid och åberopar vad förbundet anförde i denna fråga i sill i januari 1968 avgivna yttrande över den då aktuella fraraställningen från riksbanksfuUraäktige. Förbundet erinrar ora vad del då anförde beträffande lagarnas inpassning i ell internationelll syslera. Frågan har enligt förbundet fält starkare aktualitet genom de inledda diskussionerna om Sveriges förhållande tiU den geraensarama marknaden. Sålunda förutser föreslagna direktiv för upprättande och drivande av skadeförsäkringsrörelse inom den gemensamma raarknaden synbarligen inle förekoraslen av en lagstiftning av ifrågavarande slag. Förbundet frarahåller vidare, att fullraäkliges uttalande all "raed sina erfarenheter frän den senaste åtslraraningsperioden känner fullmäktige ingen tvekan ora all tvingande behov kan koraraa atl föreligga även under de närraasle åren alt utnyttja de befogenheter sora de tre fullraaktslagarna ger" i vart fall inte borde knytas lUl placeringskvotslagen. Förbundet erinrar om alt fullmäktige själva hänvisat till all på detta oraråde överenskomraelser och rekoraraendationer varit tillräckUga och att sädana metoder också frarahölls sora lämpligast vid placeringskvolslagens införande.

Förbundet har ingen erinran mol de av fullmäktige föreslagna redaktionella ändringarna i lagarna.

Departementschefen

En effektiv ekonoraisk politik kan föras bara om det aUmänna genom sina penningpoliliska organ kan påverka den totala kredilvolymen och kredilfördelningen saral priset på kredit. De raöjligheter som härvid slår till förfogande är riksbankens genomförande av diskonloförändringar och marknadsoperalioner, dvs. köp och försäljning av värdepapper. Av betydelse för en konjunklurstabilisering och för en fördelning av samhällets resurser är också möjligheterna all ställa krav på bankernas likviditet och kassahållning och därmed påverka likviditetsförhållandena i banksystemet. När del gäller möjligheterna atl differentiera kredilpolilikens verkningar i fråga om inriktningen på olika krediländamål tjänar lagstiftningen ora placeringskvoter sitt syfte. Därigenom kan raan frärast tUlgodose bostadsproduktionens och statens finansieringsbehov. Vidare har slatsmaklerna genom lagstiftningen ora räntereglering och eraissions-konlroll fått vidgad raöjlighet all påverka ränlebildningen och alt säkerställa tillräckligt ulryrarae på kapilalraarknaden för sådan upplåning sora kan bedömas vara särskilt angelägen från allmän synpunkt.

Prop. 1971: 71 15

Genom penningpolitiska ingripanden avser man atl påverka eftei-frågan på varor och arbetskraft. Under de senaste åren har även de mer direkta effekterna på vissa kapitalrörelser från och till ullandel trätt i förgrunden. Den kreditpolitiska lagstiftningen är atl betrakta som en beredskapslagstiftning och tillämpas i sådana konjunkturlägen då stor återhållsarahet krävs i fråga om bankernas utlåning.

1962 års kreditpolitiska lagstiftning tillämpades första gången i december 1967. Kungl. Maj:t m.eddelade då förordnande om kassakvot för bankaktiebolagen. Förordnandet upphävdes efter två månader. Jag har närraare redogjort för innehållet i förordnandet i prop. 1968: 94, vartill jag hänvisar. Ett snabbt ingripande från Kungl. Maj:l kunde möjliggöras lack vare att lagarnas ursprungliga giltighetstid — till utgången av juni 1965 — hade förlängts med tre är. Som jag framhöll i årets finansplan och som riksbanksfullmäktige också erinrat om i sin skrivelse ställdes under åren 1969 och 1970 utomordentiigt stora krav på kreditpolitikens utformning. Huvuduppgiften för den ekonomiska politiken var att niotverka tendenserna till spänningar i ekonomin, vilka tog sig uttryck i ett stigande efterfrågetryck på arbetsmarknaden, etl tilltagande pris- och kostnadstryck, ökande underskott i bytesbalansen och en snabb nedgång i valutareserven. Det var därvid nödvändigt all ge den ekonomiska politiken en generellt restriktiv inriktning. En åtstramning av kreditpoliliken genomfördes därför. Sålunda meddelade Kungl. Maj:l år 1969 förordnande om likviditetskvot och kassakvot för affärsbankerna. Likviditetskvoter tillämpas frän mars 1969 och kassakvoter tillämpas från den 1 augusti 1969. Förordnandena skedde med stöd av likviditets- och kassakvotslagen, vars gUtighetstid hade förlängts till utgången av juni 1971. En ytterligare intensifiering av högkonjunkturen skedde under första hälften av år 1970. Denna utveckling föranledde regeringen all efler hand ytterligare strama ål den ekonomiska politiken. Jag skall inte närmare gå in på de olika åtgärder som därvid vidtogs ulan vUl här endast erinra om de skattehöjningar sora genomfördes under år 1970 och vid ingången av innevarande år. I syfte all dämpa den privata konsumtionen och näringslivets efterfrågan vidtogs också vissa andra åtgärder.

Som framgår av det anförda spelar kreditpoliliken en central roll i den ekonomiska politiken. De beslutade likvidiletskvotskraven har verksamt bidragit till att begränsa bankernas utlåning, därapa efterfrågan på varor och tjänster och stabilisera valulaslällningen. Samtidigt har de, som riksbanksfullmäktige framhållit i sin skrivelse, framtvingat de neltoköp av bostadsobligationer från bankernas sida sora fraraslår som nödvändiga så länge kapitalmarknaden utanför bankinstitulen inle kan tillfredsställa bostadsproduktionens långfristiga upplåningsbehov.

De möjligheter, som den kreditpoUtiska beredskapslagstiflningen i övrigt ger att utöva en ekonomisk politik i enlighet med de syften, för

Prop, 1971: 71 16

vilka jag tidigare redogjort, har formellt inte utnyttjats. Som framgår av riksbanksfullmäktiges skrivelse har riksbanken dock under åberopande av placeringskvotslagen begärt statistisk rapportering från sparbankerna. I övrigl har överenskomraelser träffals eller rekommendationer getts om placeringskvoler för sparbankernas, postbankens, försäkringsbolagens och allmänna pensionsfondens del. Härigenom har staten och bostadsbyggandet tillförsäkrats en mycket hög andel av ökningen i institutens placeringar. Ränteregleringslagen har inte heller tillämpats men har i realiteten tjänat som utgångspunkt vid den överenskommelse om emissionskonlroU sora träffats raellan riksbanken och affärsbankerna. Med hänsyn till de höjningar av utiåningsräntor, som flertalet affärsbanker och vissa andra bankinslilut genomförde i raaj och juni 1970, träffade riksbanken överenskoraraelse med bankinstitulen cm åtagande för dessa all lämna löpande information om ränteändringar, reguljär ränleslalislik och vissa raål för ränlesätlningen.

Av del nu anförda framgår, alt lagstiftningen om likviditets- och kassakvol under de senaste åren tillämpats vid flera tillfällen och atl de förordnanden sora Kungl. Maj:t år 1969 raeddelat i dessa hänseenden allljäral gäller. Visserligen har, vilket också åsyftats, den restriktiva ekonomiska politiken lett lill en dämpning av den inhemska efterfrågans tUlväxt och till en förbättring av den samhällsekonomiska balansen under senare delen av är 1970. En viss konjunkturavmattning kan också förutses under innevarande år. En förutsättning för att en gynnsara produklionsutveckUng skall kunna säkerställas är emellertid all hög beredskap upprätthålls för att möta eventuella påfrestningar i den ekonomiska utvecklingen. Med de erfarenheter som föreligger från närmast bakomliggande perioder av intensiv högkonjunktur anser jag del därför självklart, alt åtgärder av kreditpolitisk karaktär snabbi måste kunna tillgripas. I likhet raed riksbanksfullmäktige och flertalet remissinstanser anser jag därvid, atl behov kan föreligga att även under en koraraande treårsperiod utnyttja de befogenheter sora de tre fullraaktslagarna ger. Svenska bankföreningen har riktal viss kritik mot likviditets- och kassakvots- saral placeringskvolslagarnas konstruktion och föreslagit en skyndsara utredning beträffande dessa lagar. Även ora de fraraförda anraärkningarna skulle ha visst fog för sig, saknar de enUgt rain raening betydelse för frågan ora behovet av en beredskapslagsliflning sora raöjUggör ett snabbt och effektivt penningpolitiskl ingripande. Frägan ora en eventuell översyn av lagarnas konstruktion är jag beredd att överväga i annat sararaanhang. Jag anser inte heller den av Svenska försäkringsbolags riksförbund framförda synpunkten, att fullraaktslagarna inle kan inpassas i etl internationellt system, vara av sådan betydelse all den utgör hinder för en ytterligare förlängning av lagarnas giltighetstid. Så länge några åtaganden inle gjorts frän svensk sida som

Prop. 1971: 71 17

är ägnade all leda lill en ändring beträffande vår kreditpoUtiska lagstiftning, kan jag inle finna några skäl atl ändra på principerna för denna.

Även ränleregleringslagen fyller en beredskapsfunklion, som enligt min uppfattning är av stor betydelse i situationer då snabba och effektiva åtgärder kan vara nödvändiga för atl undvika en för samhället ogynnsam ränteutveckling på kreditraarknaden. Även om — som hittills skett — en anpassning av räntelägel lill önskvärd nivå regelmässigt brukar uppnås efter överenskoraraelse raellan riksbanken och övriga banker, är jag därför och raed hänsyn till lagens funktion beträffande eraissionskonlroUen inle beredd alt förorda etl slopande av del penningpoliliska raedel sora ränteregleringslagen utgör.

Med hänsyn till del anförda förordar jag, alt gUtighelsliden för likviditets- och kassakvols-, placeringskvots- samt ränteregleringslagarna förlängs till utgången av juni 1974.

De av riksbanken föreslagna tekniska ändringarna i 1962 års full-inaktslagar utgör huvudsakligen följdändringar raed hänsyn lill lagstiftning efter dessa lagars tillkorasl. Motsvarande gäller postbankens förslag lill ändrad lydelse av 8 § likviditets- och kassakvotslagen. Den nytUlkorana lagstiftning jag här syftar på är dels lagen (1963: 76) om kredilakliebolag och lagen (1969:732) om postbanken (postbanks-lagen), dels de fr. o. ra. den 1 januari 1969 gällande ändringarna i lagen (1955: 183) ora bankrörelse (banklagen), i lagen (1955: 416) ora sparbanker (sparbankslagen) och i lagen (1956: 216) ora jordbrukskasserörelsen (jordbrukskasselagen). Innebörden av nu ifrågavarande ändringar fraragår i allt väsentligt av den vid statsrådsprolokollel i detta ärende fogade bilagan och lorde inle, så när sora på en punkt, kräva någon ytterligare koramenlar. Jag kan i sak ansluta mig till vad sålunda föreslagils och förordar — raed elt par sraärre järakningar i lagtexten — att ändringarna genoraförs samtidigt med beslut om förlängning av giltighetstiden för den kreditpoUtiska lagstiftningen.

Den av riksbanksfullmäktige föreslagna lydelsen av 5 § d likviditets- och kassakvotslagen innebär bl. a., all i lagtexten införs begreppet kapilaltäckning. Med krav på kapilaltäckning menas, kort uttryckt, skyldighet atl, till insättarnas skydd, ha eget kapital eller egna fonder till visst lägsta belopp. Bestämmelser härora finns i 57 § banklagen, 26 § sparbankslagen och 34 § jordbrukskasselagen. I 7 § posl-bankslagen föreskrivs, att postbanken skall, till täckning av de risker som är förenade med bankrörelsen, ha kapital till visst lägsta belopp. För nämnda bestämmelser, sora är läraligen koraplicerade, har utförligt redogjorts i prop. 1968: 143 s. 95 och i prop. 1969: 158 s. 29. Eftersom begreppet kapilaltäckning saknas i lagtexten och för atl man skall slippa all i denna införa en förhållandevis ingående bestämning av begreppet, förordar jag, all orden "i vad avser kapilaltäckning" i den av riksbanksfullmäktige föreslagna lydelsen av 5 § d utgår.

Prop. 1971: 71 18

Vad beträffar postbankens förslag lill ändring i sistnämnda paragraf vill jag anföra följande. Enligt 7 § fjärde stycket poslbankslagen avses med postbankens risktäckande kapital stamkapital, statsverkslån, dispositionsfond och balanserade vinstmedel. Eftersom stalsverkslån utan begränsning är atl anse sora eget kapital i postbanken saknas enligt min mening anledning all införa del av postbanken föreslagna tillägget i 5 § d likviditets- och kassakvotslagen.

Hemställan

Under åberopande av del anförda hemsläller jag all Kungl, Maj:l föreslär riksdagen atl antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256),

2) lag om ändring i placeringskvotslagen (1962: 257),

3) lag om ändring i ränteregleringslagen (1962: 258).

Med bifall till vad föredraganden sålunda raed instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:l Konungen all till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1971: 71 19

Bilaga 1.2. 1971

Riksbanksfullmäktiges promemoria angående vissa redaktionella ändringar i den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen

Likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256).

2 § första stycket. Här, liksom på andra ställen i de här behandlade lagarna, bör "postbanken" införas i stället för "postsparbanken och postgirorörelsen".

4 § första stycket. Under a) namnes som likvid tillgång "medel, som
innestå i riksbanken". Härmed avses behållningen på checkräkning i
riksbanken. Bankinslilut kan emellertid ha raedel innestående på konto
för investering i rörelse. Dessa skall givetvis ej inräknas bland de Uk
vida tillgångarna. För atl lagtexten skall ge klart ullryck härför bör
"raedel innestående i riksbanken" ändras lUl "medel innestående på
checkräkning i riksbanken".

Under e) upplages bl. a. "av hypoleksakliebolag efter den 1 januari 1959 utfärdade obligationer för möjliggörande av bostadskredilgivning". Namnet hypoleksakliebolag har nuraera ersatts av kredUaktiebolag (se SFS 1963: 76) och denna terra bör införas i lagtexten.

5 §. Enligt gällande lydelse skall vid beräknandet av likviditetskvot frän
förbindelserna undantagas bl. a. "förlagsbevis, beträffande vilka
Konungen järalikt särskilt stadgande raedgivit, all de icke skola anses så
sora inlåning". I anslulning lill de ändringar i banklagstiftningen som
trädde i kraft den 1 januari 1969 bör i stället skrivas "förlagsbevis, som
enligt särskilt stadgande i vad avser kapilaltäckning likställes raed eget
kapital eller egna fonder".

7 §. Liksora i 4 § första styckel bör "i riksbanken innestående raedel" ändras till "på checkräkning i riksbanken innestående raedel".

10 §. I första stycket används terraen "riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av växlar på högst tre månader". Denna term är nuraera obsolel och bör ersättas raed "riksbankens diskonto".

Vidare kan, då postbanken införts som kreditinrättning i stället för postsparbanken och postgirorörelsen, Iredje stycket andra punkten utgå.

Placeringskvotslagen (1962: 257).

2 §. "postbanken" ersätter "postsparbanken, postgirorörelsen".

4 §.1 första stycket under c) "hypoleksakliebolag" ersattes med "kredit-aktiebolag".

5' §. Liksora i likviditets- och kassakvotslagens sanktionsbestäramelser kan den särskilda regeln (tredje stycket) om sararaanläggning av postsparbankens och poslgirorörelsens över- och underskoll ulgå.

Ränteregleringslagen (1962: 258).

4 §. Även här ersattes "postsparbanken, postgirorörelsen" med "postbanken".

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710187