Kungl. Majrts proposition nr 61 år 1971 Prop. 1971: 61

Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition tUl riksdagen med förslag till livsmedelslag m. m.; given Stockholms slott den 26 februari 1971.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, föreslå riksdagen all bifalla de förslag om vars avlålande lill riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigsle Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

INGEMUND BENGTSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny livsmedelslag sora tUlsararaans raed tillämpningsföreskrifter är avsedd alt ersätta 1951 års livsraedelsstadga. Beslämmelsernas väsenlliga syfte är alt på olika sätt tiUgodose konsumenternas intressen. Lagförslaget innehåller grundläggande bestämmelser ora livsraedels beskaffenhet, hantering, raärkning och saluhållande. Det innehåller vidare regler ora personalhygien, livsmedelslokal och lUlsyn.

I den nya lagstiftningen skärps nuvarande bestämmelser om livsmedelstillsatser och berikningsmedel. Vidare blir del möjligt all raeddela strängare föreskrifter i fråga ora bekärapningsmedel, kvicksilver och andra fräraraande ämnen i livsmedel. Skyldighet införs alt lämna bl. a. detaljerad innehållsdeklaralion beträffande livsmedel och uppgift ora livsmedels hållbarhelstid. Bestäramelserna ora livsraedelslokal skall gälla inle bara sora nu i fråga ora byggnader utan också olika slags Irans-portraedel. Läkamndersökning och annan hälsokontroll av personal i livsmedelshantering blir obligatorisk och regelbunden. Skyldighet införs för näringsidkare inom livsmedelshantering atl utöva en särskUd egen-lillsyn av verksamheten.

Livsmedelslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1972.

1 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971:61

1 Förslag till Livsmedelslag

Härigenora förordnas sora följer.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag förslås med

1. livsmedel, matvara, dryckesvara, njulningsraedel eller annan vara som är avsedd atl förtäras av människor med undanlag av vara på vilken läkemedelsförordningen (1962: 701) äger lillärapning,

2. livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är avsett atl tillföras livsmedel för all förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller ärane sora är avsedd alt tillföras livsraedel för all påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, sraak eller lukt eller åstadkoraraa annan bestärad egenskap hos livsraedlel, ora berikningsraedlel, varan eller ämnet ej är livs-raedelsråvara,

3. främmande ämne, annat ärane än livsraedelslillsals som, om det ingår i livsraedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsraedlels norraala sararaansättning eller beskaffenhet i övrigl,

4. färdigförpackat livsmedel, livsraedel som ulan omedelbart samband raed överlämnande till konsument inneslutits i förpackning, avsedd atl brytas först av konsuraenlen.

2 § Med hantering av livsraedel avses i denna lag dels fraraslällning,
beredning, behandling, föi"varing, förpackning, omförpackning, transport
eller uppläggning av livsmedel, dels saluhållande, försäljning, servering
eller annat överlämnande av livsmedel för förtäring.

Bestämmelse i denna lag ora saluhållande gäller i tillärapliga delar även försäljning, servering eller annat överläranande av livsraedel för förtäring.

3 § Lagen gäller ej hantering av livsmedel i enskUt hushåll.
Konungen eller myndighet som Konungen besläraraer kan förordna

om undanlag från lagens tUlämpning i fråga ora visst slag av livsraedel eller livsmedelstillsats.

Konungen eller myndighet som Konungen besläraraer kan förordna om undanlag från lagens lillärapning på krigsmaklen.

4 § I fråga om vatten gäller denna lag endast i den raån den ej stri
der mot vad sora är särskilt föreskrivet ora vatten i annan författning.

Livsmedels beskaffenhet

5 § Livsmedel som saluhålles får ej ha sådan sararaansättning eller beskaffenhet i övrigt atl del kan antagas vara skadligt all förlära, smitl-förande eller eljest otjänligt till människoföda.

Prop. 1971: 61 3

6 § Som livsraedelslillsals får användas endast tUlsats som godkänts för livsmedlet i fråga, om ej Konungen eller myndighet sora Konungen besläraraer föreskriver annat. Fråga ora godkännande prövas av rayndighel sora Konungen besläramer. Godkännande kan förenas med viUkor.

7 § Är del av särskUd betydelse från hälso- eller näringssynpunkt eller för all tUlgodose konsumentintresset, kan Konungen eUer myndighet som Konungen besläramer föreskriva beslämd sammansättning eller beskaffenhet i övrigt (livsmedelsstandard) för livsraedel av visst slag.

Hantering m. m.

8 § Vid hantering av livsmedel skall sådana försiktighetsmått iakttagas och i övrigl förfaras så, alt fara ej uppkommer för att livsmedlet förorenas eller blir otjänligt tUl raänniskoföda.

9 § För att hindra menlig inverkan på livsmedel kan Konungen eller myndighet sora Konungen bestämmer meddela föreskrifter om användning av vara, ämne eller utrustning vid hantering av livsmedel och om förvaring av vara, ämne eller utrustning lillsaramans med livsmedel.

10 § Om det är påkallat från hälsosynpunkt, kan Konungen eUer myndighet som Konungen besläraraer förbjuda eller föreskriva villkor för hantering av livsmedel, sora innehåUer fräramande ärane eller vari sådant ärane överstiger viss halt.

11 § Om del är påkallat från hälso- eller näringssynpunkt, kan Konungen eller myndighet som Konungen besläraraer förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel till riket av visst slag av livsraedel.

12 § Om hantering av livsmedel ulorahus eller eljest på annat ställe än i livsraedelslokal meddelas besläramelser av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Märkning

13 § Färdigförpackat livsmedel som saluhålles skall vara tydligt och otvetydigt märkt med följande uppgifter,

1. livsmedlets slag,

2. livsmedlets sammansättning,

3. livsraedlels nettovikl eller nellovolyra vid förpackningslillfällel,

4. anvisning hur livsmedlet skall förvaras, om förvaringssättet är av betydelse för livsmedlets hållbarhet,

5. beräknad hållbarhelstid, om denna är begränsad,

6. förpackarens eller tillverkarens naran eller firraa saral heraorl eller, ora naranet eller firraan är allraänt känd, endast namnet, firman eller förkortning därav.

Prop. 1971: 61 4

7. sådana uppgifter i övrigt av betydelse för konsuraenterna som föreskrives av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Konungen eller myndighet sora Konungen besläraraer kan begränsa märloiingsskyldigheten enligt första stycket 1—6.

Konungen eller rayndighel som Konungen besläraraer kan föreskriva märkning enligt första styckel av annat livsraedel än färdigförpackat.

14 § Ansvaret för att livsraedel raärkes enligt 13 § åvUar förpackaren
i fråga ora livsraedel sora färdigförpackas inora landet och den som
först saluhåller livsraedlel inom landet i fråga om annat livsraedel.

Livsmedel får icke märkas av annan ulan raedgivande av den som enligt första stycket är ansvarig för märkningen och den vars naran eller firma anges genora raärkningen.

15 § För alt tillgodose konsumentintresset får Konungen eller myn
dighet som Konungen besläraraer föreskriva alt särskild beteckning skall
vara förbehåUen livsmedel av visst slag.

Salnhållande

16 § Livsmedel får ej saluhållas, om det

1. kan antagas vara otjänligt tUl raänniskoföda,

2. tUlförts livsraedelstUlsats i strid med 6 §,

3. uppges hålla en livsmedelsstandard sora föreskrivits enligt 7 § raen icke motsvarar standarden,

4. ej är märkt enligt 13 §.

I fråga om förbud mot saluhållande gäller dessutora vad sora följer av 10 och 11 §§.

17 § Vara får ej saluhållas sora livsraedelstUlsats, om varan ej godkänts enligt 6 §.

18 § Färdigförpackat livsraedel, sora raärkls raed uppgift om hållbarhetslid, får ej efler utgången av denna tid saluhållas i förpackningen, ommärkas med förlängd hållbarhetslid eller oraförpackas.

19 § Har särskUd beteckning förbehållils visst slag av livsmedel enligt 15 §, får livsmedel raed annan sararaansättning eller beskaffenhet i övrigt ej saluhållas under beteckningen eller annan beteckning sora är så lika att förväxling lätt kan ske.

Första styckel äger motsvarande tUlärapning på beteckning sora är allmänt vederlagen.

20 § Livsmedel får ej utan tUlstånd av myndighet sora Konungen be
stämmer saluhållas under uppgift all det är särskUt lämpat för raän-
niskor raed behov av särskUd kost på grund av ålder, sjukdora eller an
nat förhållande.

TiUstånd enligt första stycket kan förenas med vUlkor.

Prop. 1971: 61

Personalhygien

21 § I livsmedelshantering får ej vara sysselsatt person som har eller kan antagas ha sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan göra livsraedel som han hanterar otjänligt tUl människoföda.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan meddela föreskrifter ora läkarundersökning eller annan hälsokontroll av personal, sora är sysselsatt raed livsraedelshanlering, och ora personalhygienen i övrigl inom sådan hantering.

Livsmedelslokal m. m.

22 § Med livsmedelslokal förstås sådan lokal eller annat ulryrarae i
byggnad eller transportraedel, sora är avsedd att huvudsakligen använ
das för stadigvarande hantering av livsmedel, och därtUl hörande bi-
utryrarae, som brakas i saraband raed sådan hantering eller eljest kan
vara av hygienisk betydelse för denna.

Konungen kan förordna alt visst slag av lokal eller ulryrarae ej skaU anses sora livsraedelslokal enligt första stycket.

Ora livsmedelslokal meddelas bestämraelser av Konungen eller myndighet som Konungen besläraraer.

23 § Livsraedel får ej hanteras yrkesmässigt i annan lokal än livsrae
delslokal, om ej myndighet sora Konungen besläraraer ger tillstånd
därtUl.

Tillsyn

24 § Statens livsmedelsverk utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och i anslulning därtUl meddelade föreskrifter. Länsstyrelsen utövar den närraare tillsynen inom länet. Den oraedelbara tUlsynen inora varje koraraun utövas av hälsovårdsnämnden.

25 § TUlsynsmyndighet får raeddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för alt lagen eUer föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller förbud kan tUlsynsmyndighet utsätta vite.

Underlåter någon att vidtaga åtgärd sora åligger honom enligt denna lag eller enUgt föreskrifter sora meddelats med slöd av denna lag eller enligt lUlsynsrayndighels föreläggande, får rayndighelen förordna ora rättelse på hans bekostnad.

26 § För tillsyn enligt 24 § äger tUlsynsmyndighet tUlträde tUl områ
de, livsmedelslokal eller annat ulryrarae och får där göra undersökning
eller taga prov. TUlsynsrayndighet har rätt atl efter anfordran erhåUa
de upplysningar och handlingar sora behövs för tUlsynen.

Det åUgger polisrayndighet atl lärana den handräckning sora behövs för utövande av tUlsyn enligt denna lag. Om skyldighet alt ersätta tillsynsmyndighet kostnader för provtag-

Prop. 1971: 61 6

ning och undersökning av prov förordnar Konungen eller rayndighel som Konungen besläraraer.

27 § TUlsynsmyndighet får taga hand om vara som saluhålles eller up
penbart är avsedd att saluhållas i strid med 16—18 §. Tillsynsmyn
dighet får vidare taga hand ora vara som avses med föreläggande eller
förbud enligt 25 §, om föreläggandet eller förbudet ej eflerkoraraes.

Har vara lagils ora hand enligt första stycket får varans ägare under tUlsynsmyndighetens kontroll göra den duglig till livsmedel eller använda den för annat ändamål. Eljest skall varan förstöras genora till-synsrayndighetens försorg.

28 § Den som tagit befallning raed tUlsyn enligt denna lag får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget eller i tjänsten erfarit om yrkes-hemUghet eUer affärsförhållande.

29 § Konungen eller myndighet som Konungen besläramer får föreskriva all näringsidkare inom livsraedelshanteringen skall utöva en efler verksarahetens art lärapad särskUd tiUsyn av hanteringen.

Ansvar och besvär

30 § TUl böter eller fängelse i högst elt år döraes den som uppsåtli
gen eller av oaklsarahel

1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 §, 21 § första styckel, 23 eller 28 §,

2. bryter mot föreskrift sora meddelats med slöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket eller 29 §,

3. vid märkning enligt 13 § eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av 13 § läranar sådana oriktiga uppgifter, sora innebär skada eller annan olägenhet för raotlagaren,

4. åsidosätter villkor sora raeddelals raed slöd av 6 § eller 20 § andra styckel.

Den sora uppsåtligen eller av oaklsarahel underlåter alt fullgöra vad som åligger honom enligt 26 § första stycket andra punkten, dömes till böter.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, ora ansvar för gämingen kan ådömas enligt brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats raed stöd av 11 § inför livsraedel tUl riket och försök därtill finns besläramelser i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

31 § Allmänt åtal för brott mot 28 § får väckas endasl om målsägande anger brottet tiU åtal eUer åtal är påkallat från aUmän synpunkt.

32 § Vara sora varit föremål för brott enUgt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, ora det ej är uppenbart obiUigt.

33 § Talan raot beslut enligt denna lag av hälsovårdsnärand föres genom besvär hos länsstyrelsen.

Prop. 1971: 61 7

34 § Talan mot beslut enligt denna lag av länsstyrelse föres genora besvär hos kararaarrällen.

35 § Mol beslut, sora statens livsraedelsverk i särskilt fall raeddelat enligt denna lag eller raed stöd av Konungens förordnande enligt lagen, föres lalan hos kararaarrällen genora besvär.

Talan raot annat beslut, sora statens livsraedelsverk raeddelat enligt lagen eller med slöd av Konungens förordnande enligt lagen, föres hos Konungen genom besvär.

36 § Myndighet äger förordna, all dess beslut skall lända tiU efter
rättelse ulan hinder av förd klagan.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972. Genora lagen upphäves

1. lagen (1925: 382) angående uppvärraning av till kreatursföda avsedd rajölk ra. ra.,

2. förordningen (1937: 737) med vissa bestäraraelser rörande till människoföda avsedd rajölk och grädde m. ra.,

3. förordningen (1941: 268) om framställning och införsel av vitami-niserade livsraedel.

Förekoraraer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift sora ersatts genora bestäraraelse i denna lag, tiUärapas i stället den nya bestäramelsen.

Äldre bestäraraelser ora raärkning av förpackat livsraedel gäller fortfarande i fråga om livsmedel som förpackats eller införts till riket före den 1 januari 1972.

Om läkare och veterinär icke äro ledamöter i hälsovårdsnämnd, skall tjänsleläkaren eller, i kommun raed stadsläkare eller raotsvarande läkare denne respektive tjänstevelerinären eller sladsvete-rinären närvara vid nämndens sammanträden, i den raån han icke hindras av andra tjänsteåligganden. Han skall därvid äga dellaga i överläggningarna saral få sin raening antecknad till protokoUet.

9 §.1 Ora läkare och veterinär icke äro ledaraöler i hälsovårdsnärand, skall tjänsleläkaren eller, i koramun med stadsläkare eller motsvarande läkare, denne respektive tjänstevelerinären eller sladsvele-rinären närvara vid nämndens sararaanlräden, i den mån nämndens ordförande finner hans närvaro erforderlig och han icke hindras av andra tjänsteåligganden. Han skall därvid äga deltaga i överläggningarna samt få sin raening antecknad tUl protokollet.

I stad raed mer än en stadsläkare eller sladsvelerinär skall vad sålunda stadgats gälla förste stadsläkaren respektive förste stadsvelerinä-

14 §.1 För atl biträda hälsovårdsnäranden i tillsynen över allmänna hälsovården saml i övrigl tillhandagå näranden skall stad raed rainst 40 000 invånare hava en eller flera stadsläkare. Ora så erfordras, bör även i

1 Senaste lydelse 1963: 340.

TiU hälsovårdsnämnds biträde skola därjämte i varje koraraun finnas en eUer flera hälsovårdsinspektörer, dock att de på inspektör ankommande uppgifterna må fullgöras av ledamot i nämnden, om så kan ske utan att uppgifterna eftersättas. Hälsovårdsinspektör må anställas gemensamt för två eller flera kommuner. Med tjänst som hälsovårdsinspektör må förenas annan tjänst.

Till heltidsanstäUd hälsovårdsinspektör må antagas endast den, sora raed godkända vitsord genoragått fastställd kurs för hälsovårdsinspektörer eller sora av medicinalstyrelsen på grand av annan UtbUdning eller förvärvad erfarenhet förklarats skickad alt fullgöra på hälsovårdsinspektör ankoramande uppgifter.

Till hälsovårdsnämnds biträde skola därjämte i varje kommun finnas en eller flera hälsovårdsinspektörer. Om särskilda skäl föreligga får Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer medgiva undantag härifrån.

TiU heltidsanställd hälsovårdsinspektör må antagas endast den, sora raed godkända vitsord genomgått fastställd kurs för hälsovårdsinspektörer eller sora av socialstyrelsen på grund av annan utbildning eUer förvärvad erfarenhet förklarats skickad all fullgöra på hälsovårdsinspektör ankomraande uppgifter.

Prop. 1971: 61 10

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 februari 1971.

Närvarande: statsrainistern PALME, rainistern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för jordbruksdeparteraentet, statsrådet Bengtsson, anraäler efter geraensara beredning raed statsrådets övriga ledaraöler fråga om ny livsmedelslagstiftning m. m., och anför.

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndiganden den 19 april och den 6 deceraber 1963 tUlkallade dåvarande chefen för inrikesdeparleraenlet och, sedan ärendet överförts lUl socialdepartementet, chefen för della departement sakkunniga för alt göra en översyn av livsmedelslagsliftningen. De sakkunnigai antog benämningen livsraedelssladgekoramillén (LSK). LSK har i raars 1970 lämnat belänkandet (SOU 1970: 6 och 7) Ny livsraedelsstadga m. m.

Remissyttranden över betänkandet har avgetls av rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, försvarels sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvallningen, försvarels materielverk, socialstyrelsen, giftnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, statens strålskyddsinslilul, statens bakteriologiska labora-loriura (SBL), statens inslilul för folkhälsan, statens jämvägar (SJ), sjöfartsverket, luftfartsverket, generaltuUstyrelsen, riksrevisionsverket (RRV), kontrollslyrelsen, lanlbruksstyrelsen, velerinärslyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbmksnärand, statens naturvårdsverk, koramerskol-legiura, näringsfrihetsorabudsraannen (NO), statens pris- och kartell-närand, statens institut för konsuraentfrågor, statens planverk, statens institut för hantverk och industri, statens provningsanstall, statens handikappråd. Institutet för storhushållens rationalisering, statens växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt, statens maskinprovningar, Svenska konlrollanslallen för mejeriprodukter och ägg (KMÄ), statens lantbmkskeraiska laboraloriura, lantbrukshögskolan, veterinär-

' Professom Arvid Wretlind, ordförande,' fru Ingegerd Englund, fil. dr Peter Fitger, stadsveterinären Äke Kämpe, direktörerna Carl Lindskog och Gunnar Lund, förbundssekreteraren Ame Nybom och direktören Gunnar Sandberg.

Prop. 1971:61 11

högskolan, statens velerinärraedicinska anstalt (SVA), statens konsuraentråd, Varudeklarationsnäranden, saratliga länsstyrelser. Svenska instilulel för konserveringsforskning. Svenska koraraunförbundel. Svenska landstingsförbundet, Sveriges aUmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen (geraensarat yttrande), Sveriges hantverks- och induslriorganisation, dåvarande Sveriges lanlbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk (geraensarat yttrande), Tjänsleraannens centralorganisation (TCO), Sveriges akaderaikers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), bensinhandels-utredningen, bygglagutredningen, inforraationsutredningen, koraraers-kollegieutredningen, konsuraentutredningen, reklaraulredningen, tullag-slLflningskoramittén, utredningen ora raetrologiska enheter, veterinärväsendeutredningen, AB Svensk laboratorietjänst, Djupfrysningsbyrån och Djupfrysningskoramiltén (gemensamt yttrande), Fiskkonservfabrikernas förening. Hushållslärarnas riksförening, Husmodersförbundel Hem och sarahälle, ICA Inköpscenlralernas aktiebolag. Kooperativa förbundet (KF), Kötlbranschens riksförbund. Nordiska rådels svenska delegation. Riksförbundet Gatukök och Kiosknäring, Riksförbundet för allraän hälsovård, Saraarbetskoraraittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större städer. Svensk induslriförening. Svenska arkitekters riksförbund. Svenska fiskhandlarförbundet. Svenska företagares riksförbund. Svenska hälso-vårdsljänslemannaförbundet, Svenska iraporlföreningen för färsk frukt u.p.a.. Svenska teknologföreningen, Sveriges centrala restaurangaklie-bolag, Sveriges fiskares riksförbund. Svenska handelsagenters förbund, Sveriges hotell- och reslaurangförbund, Sveriges hälsovårdskonsulenlers förening, Sveriges kioskägares riksförbund, Sveriges konditorförening, Sveriges läkarförbund, Sveriges landläkarförbund och Sveriges veleri-närförbund.

Reraissinslanserna har bifogat yttranden, socialstyrelsen från ledamöterna av styrelsens vetenskapliga råd professorn Gunnar Laurell och docenten Bjöm Isaksson samt från länsläkarorganisalionerna i Stockholras, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kal-raar, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värralands, Västraanlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Järatiands, Västerbottens och Norrbollens län saml från förste stadsläkarna i Stockholm och Malraö, sjöfartsverket från Sveriges fartygsbefälsförening och Sveriges redareförening, kora-merskollegium från Sveriges kemiska induslrikonlor (Keraikonlorel) och från handelskamrama i Stockholm, Norrköping, Visby, Malraö, Göteborg, Borås, Karlstad, Örebro och Sundsvall, länsstyrelsen i Stockholras län från Mjölkcenlralen, Lantmännens mjölkförsäljningsförening u.p.a. (MC), Saraarbetskommittén för hälsovårdsnäranderna i rikets större städer från hälsovårdsnämnderna i Borås, EskUsluna, Gävle, Göteborg,

Prop, 1971: 61 12

Helsingborg, Jönköping, Karlstad, Linköping, Lund, Malmö, Norrköping, SkeUefteå, Solna, Stockholm, Sundsvall, Södertälje, Umeå, Uppsala, Västerås och Örebro.

Vidare har tUl remissvaren från vissa av länsstyrelserna fogals särskUda yttranden från bl. a. vissa hälsovårdsnämnder och vederbörande länsarkitekt, länsingenjör, länsläkare och länsveterinär.

LSK:s betänkande innehåUer förslag tiU en ny Uvsmedelssladga och tiU ändring i vissa författningar. Författningsförslagen torde få fogas tiU StatsrådsprotokoUet i detta ärende som bilaga 1. Betänkandet innehåUer också förslag tUl en ny central myndighet för livsmedelsfrågor, benämnd Uvsraedelsslyrelsen. Jag anhåUer att i detla sammanhang få ta upp lagstiftningsfrågorna tUl behandling.

Förslaget om en livsmedelsslyrelse och därlUl hörande organisations-och anslagsfrågor komraer jag att behandla särskUt senare denna dag vid min anmälan av förslag om inrättande av statens livsmedelsverk, m. ra.

2. Huvuddragen i gällande livsmedelslagstiftmng

2.1 1951 års livsmedelsstadga och 1952 års normalUvsmedelsordning

Före år 1951 var bestämmelserna om livsmedel splittrade på ett stort antal författningar. Viktigast var 1919 års hälsovårdssladga som inne-höU aUmänna föreskrifter för födoäranen, dryckesvaror, livsmedelslokaler m. ra. Dessutom fanns särskilda författningar ora speciella slag av Uvsmedel sora kött, charkuterivaror, fisk, mjölk, smör, margarin, ost, ägg och bröd. Dessa bestäraraelser korapletterades av koraraunala s. k. matvarustadgor. Genora livsraedelssladgan (1951: 824, ändrad senast 1970:148) och norraaUivsraedelsordningen (1952: 402) samordnades i viss raån berörda författningar.

Syftet med livsmedelsstadgan är alt skydda konsumenterna raot livsmedel, som är olämpliga från hälsovårdssynpunkt, och atl hindra ored-Ughet i handeln med livsmedel. 1 kap. innehåller grandläggande begreppsbestämningar. Livsmedel definieras som varje tiU förtäring av människor avsedd vara som tiUför kroppen näringsämne och inle är att hänföra tUl läkemedel. Vidare definieras begreppet livsraedelstUlsats. Stadgan gäller även vissa tUlsatser, njutningsmedel, ersätlnings-och utdrygningsmedel för livsraedel saral vissa läkeraedel sora inle är underkastade särskUd kontroll. Föreskrift ora livsmedel som saluhålls gäller också Uvsmedel som försäljs utan föregående saluhåUande eller som serveras.

2 kap. behandlar livsmedels beskaffenhet. Där föreskrivs all vara eUer ämne, som används vid framstäUning eller beredning av livsmedel, inte får ha sådan beskaffenhet att det färdiga livsmedlet kan antas bli skadligt alt förtära eller eljest otjänligt lUl människoföda. Vi-

Prop. 1971: 61 13

dåre stadgas förbud mot att saluhålla eUer överlämna livsmedel som kan antas vara skadligt eller otjänligt. Kapitlet innehåUer även regler om godkännande av livsmedelstiUsalser och om faststäUande av högsta tUlåtna rester av bekämpningsmedel på livsmedel.

Bestämmelserna i 3 kap. om Uvsmedelslokaler har i huvudsak bara tiUämpning på lokal där sådana livsraedel hanteras, som är avsedda att saluhåUas tiU allmänheten. För försäljnings-, förpacknings- eUer förva-ringslokaler gäUer bestäraraelserna bara, ora i lokalen hanteras vissa öm-tåUga livsmedel, t. ex. kött- och charkuterivaror, fjäderfä, färsk fisk, raejeriprodukter och ägg. Bestämmelserna gäller inte försäljnings- eller förvaringslokaler, där enbart förpackade livsmedel hanteras, och inte heUer ladugård. Livsmedelslokal skall vara godkänd av hälsovårdsnämnd, innan den får tas i bruk. Kapitiet innehåUer även bestäraraelser om livsmedelslokals beskaffenhet, utrustning och skötsel.

4 kap. handlar om Uvsmedelshantering m. m. Vid hantering av livsmedel skaU vidtas sådana försiktighetsmått att Uvsmedlen inte förorenas eUer blir skadUga eUer eljest otjänUga. Gifter och andra främmande ämnen får inte förvaras tiUsammans med livsmedel eUer i vissa livsmedelslokaler. Särskilda krav gäUer för vatten och is, som används vid rengöring eUer kylning av Uvsmedel, och för utmstning vid Uvsmedelshantering. TiUverkning, överlåtelse och användning förbjuds av sådana för livsmedel avsedda kärl, maskiner eUer redskap varifrån kan utlösas hälsofarliga metallföreningar. Föreskrifter gäUer för Uvsmedelstranspor-ter med fordon.

5 kap. reglerar utomhushandel och kringföringshandel med livsmedel. Bl. a. får vissa kött- och mejeriprodukter inte säljas utomhus utan alt vara inneslutna i skyddande förpackning. Yrkesmässig kringföringshandel från fordon med vissa ömtåliga livsmedel i oförpackal skick sora kött, charkuteri- och raejerivaror ra. m. får inle ske utan att fordonet fyUer vissa krav enligt livsmedelssladgan samt besiktigats och godkänts av hälsovårdsnämnden. Den som driver kringföringshandel måste sora regel förfoga över en av nämnden godkänd förvaringslokal för livsraedel.

I 6 kap. föreskrivs om personalens hygien alt var och en som sysslar med hantering av oförpackade livsmedel skall iaktta noggrann renlighet under arbetet. Ora sådan person kan antas ha någon sjukdora, smitta eUer yttre skada kan han anmodas att undergå läkamndersökning. Hälsovårdsnäranden kan med ledning av undersökningens resultat förbjuda honom att delta i arbetet med livsraedel. Vidare åligger det innehavare av eUer föreståndare för livsmedelsrörelse att underrätta hälsovårdsnämnden om någon av de där anställda misstänks ha sjukdom, smitta m. m.

7 kap. innehåUer föreskrifter om märkning av livsmedel. Bestämmelserna gäller huvudsakligen livsmedelsförpackningar som säljs i de-

Prop. 1971: 61 14

taljhandeln. Dessa skall i regel på elt tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt vara märkta raed uppgifter om innehåUels benäraning, vikt eller volyra och vera sora tillverkat, förpackat, sålt, importerat eUer exporterat varan. Märkningsföreskrifterna gäUer inte vin, sprit, malt- och läskedrycker, butiksförpackade livsmedel, vissa mindre och vissa stora förpackningar samt olika färska livsraedel förpackade i genomskinligt material. Finns konstgjort sötningsmedel i ett livsmedel skall detta anges på förpackningen. Varor som säljs under uppgift alt vara särskUt lämpade som bam- eller dielraat skall förses raed fuUständig deklaration av ingående råvaror och tUlsatser. Uppgift om att livsmedel innehåUer vitaminer eller vissa andra näringsämnen får inte användas om inte samtidigt arten och halten av näringsämnena anges. Så behöver emellertid inte ske i fråga om bl. a. vissa mejeriprodukter, kött- och fiskvaror, frakt, bär och grönsaker sora har en na-' turUg halt av bl. a. vitaminer.

8 kap. innehåUer särskilda bestämmelser om beskaffenheten av vissa
vanUgare livsmedel såsom olika mjölkprodukter, margarinvaror, glass,
köttvaror, fisk, ägg och äggpulver, spannmålsprodukter, socker och
honung, saft och sylt, bär, frukt och grönsaker. Bland viktigare regler
kan nämnas bestämmelser om ingående råvaror, fett, vatten och tUl
satser samt förbud mot användning av färgämnen och vissa andra för
ifrågavarande livsraedel fräraraande äranen. Vidare skall speciell raärk
ning ske av olika livsmedel för att dessa lättare skaU kunna skiljas från
andra liknande varor. Sora huvudregel gäUer atl, ora elt Uvsmedel
med viss varubenämning skaU ha särskUd sammansättning, det är
förbjudet att saluhålla annat livsmedel under sararaa eller liknande
benämning. En varas egenskap av ersättning för etl annat livsraedel
får eraeUertid anges.

9 kap. handlar ora livsraedelskonlrollen. Centralt tiUkoraraer kon
trollen socialstyrelsen och velerinärslyrelsen med den fördelning mel
lan dem som framgår av verkens instruktioner. Genom mslmktions-
ändringar år 1962 har velerinärslyrelsen korarait att bli den hu
vudsakUga, centrala förvaltningsmyndigheten för livsmedelskontrollen
medan socialstjaelsen nuraera enbart har tUlsyn över den raedicinska
kontrollen av personal i livsraedelshanteringen. Dessutora har statens
jordbmksnärand tiU särskild uppgift alt centralt utöva kontroll av be
stämmelserna om sararaansättning av charkuterivaror. Nämnden har
också enligt 8 kap. olika funktioner i fråga ora raejeriprodukter och
ägg samt utövar med stöd av sin instruktion en viss kvalitetskontroll
på kött, fisk och fiskprodukter. Därjämte är koraraerskoUegiura enligt
2 kap. tiUslåndsmyndighet i frågor ora livsraedelslUlsatser och vitarai-
nering av livsmedel. KoUegium skall också faststäUa högsta tUlåtna
rester av bekämpningsraedel på livsmedel. Som centralt undersöknings
organ för livsmedelskontrollen fungerar statens institut för folkhälsan.

Prop. 1971: 61 15

Livsraedelssladgan är inle direkt tiUäraplig inora krigsmaklen. På detla oraråde leds livsraedelskontroUen av försvarets sjukvårdsstyrelse.

Under angivna civila rayndigheter utövas den lokala livsraedelskonlrollen av hälsovårdsnäranderna. Läkare och veterinärer i offentlig tjänst är skyldiga all medverka vid livsmedelskontrollen. Polisrayndig-helen skaU biträda vid kontroUen. Regionall skall länsstyrelserna vaka över den lokala livsmedelskonttollen. Länsstyrelserna biträds därvid av länsläkarorganisationen och länsveterinärerna. Dessa veterinärer har f. ö. under velerinärslyrelsen en regional tillsynsverksamhet på livsmedelsområdet.

I 9 kap. finns vidare föreskrifter ora provlagning och undersökning
av livsraedel särat ora vad hälsovårdsnämnderna och företagarna där
vid har all iaktta. Näranderna har befogenhet all i särskilda fall ora-
händerla otjänliga eller på annat sätt felaktiga livsraedel. Vidare ges häl
sovårdsnäranderna rält atl i förening raed vite raeddela förelägganden
eller förbud sora fordras för efterlevnaden av stadgan.

Enligt 10 kap. har koraraun rält atl raeddela lokala föreskrifter i särskild koraraunal livsraedelsordning. Kommunernas befogenhet i della hänseende är emellertid begränsad lill vissa frågor om livsmedelslokaler och fasta saluplatser, fordon för försäljning eller transport av livsmedel samt ora hygienen hos personal sysselsatt raed livsraedelshanlering. Det är till ledning för utarbetande av sådana lokala föreskrifter sora Kungl. Maj:t år 1952 utfärdat den inledningsvis angivna normallivsmedelsord-ningen. Kommunal livsraedelsordning skall på förslag av hälsovårdsnämnden antas av koramunalfuUraäktige och fastställas av länsstyrelsen.

II kap. innehåller ansvarsbestäramelser ra. ra.

12 kap. innehåller övergångsbeslämraelser. Enligt dessa kan äldre bestämmelser om livsmedelslokaler i princip gälla sådana lokaler som redan var i bruk vid stadgans ikraftträdande.

Genora normallivsmedelsordningen lämnas kommunerna vägledning för att utarbeta lokala föreskrifter raed slöd av 10 kap. livsraedelssladgan.

Enligt de inledande bestäraraelserna kan stadgans föreskrifter om livsraedelslokal utsträckas alt gälla också speceri- och konfeklyraffärer. Vidare ges närraare regler för utrustning och hygieniska anordningar i Uvsraedelslokaler i allmänhet. Särskilda bestäraraelser kan raeddelas ora hanteringen i försäljningslokal av vissa ömtåligare livsmedel som fjäderfä, vill, fisk, skaldjur, frukt, bär och grönsaker m. ra. Vidare finns regler ora skyltning. Möjlighet ges all införa förbud mol all raedföra hundar och kaller saral raot tobaksrökning i livsraedelslokal. Anvisningar lämnas dessutom om speciella skyddskläder för livsraedelsperso-nalen.

I övrigt innehåller norraaUivsraedelsordningen bestäraraelser om handel raed rajölk och grädde, köttvaror, färsk fisk, lagad raal, bröd och

Prop. 1971: 61 16

annat bakverk saral specerier. Bestäramelserna inriktas huvudsakligen på den hygieniska beskaffenheten av försäljningslokalerna och på den inredning och utrustning sora anses nödvändig för atl dessa varor skaU kunna hanteras på lärapUgaste sätt. Vissa regler inskränker rätten alt saluhålla andra varor än livsmedel i angivna lokaler. Föreskrifter ges om inredning och utrastning av slakteri, lokal för beredning av köttvaror, bageri m. m. samt om hygieniska försiktighetsåtgärder vid livsmedelshanteringen i dessa lokaler. Bestäraraelser finns vidare ora s. k. livsraedelshall och serveringslokal för allmänheten. I fråga ora utora-hushandel raed livsraedel får hälsovårdsnärand rält begränsa varusortimentet eller på annat sätt närmare reglera della slags handel. Särskilda bestäraraelser får vidare meddelas ora försäljning av varm korv från flyttbar kiosk eller vid annan arabulerande handel. Anvisningar lämnas för hur fordon för livsmedelstransporter skall vara beskaffade och utrastade. NorraaUivsraedelsordningen har vidare föreskrifter ora klädseln för livsmedelspersonal och anvisningar om vad sådan personal har att iaktta i fråga bra sin hygien. I normaUivsmedelsordningen finns också straffbeslämraelser.

Med ledning av normallivsmedelsordningen har lokala Uvsmedelsord-ningar, som i större eller mindre utsträckning skUjer sig från varandra, utfärdals i mer än 600 korarauner.

2.2 Andra författningar

Utöver livsmedelssladgan och norraaUivsraedelsordningen finns etl stort antal författningar som helt eller delvis avser livsraedelshanteringen. Bland dera kan särskilt näranas följande.

I hälsovårdsstadgan (1958: 663, ändrad senast 1970: 896) finns bestäramelserna om hälsovårdsnämndernas organisation och arbete. Där finns också föreskrifter om vattenförsörjning och vallenundersökning samt åtgärder mol bl. a. vattenförorening. Stadgan innehåller också bestämraelser ora inredning, utrustning och skötsel av mjölkmra i ladugård.

Vilarainering av livsraedel regleras i förordningen (1941: 268) om framställning och införsel av vitaminiserade livsraedel, den s. k. vitami-neringsförordningen. Vilarainering innebär atl livsraedel, genom liUsättning av fräramande, vilaminhalligl ärane, genora ultraviolett bestrålning eller eljest på konstlad väg, erhåller halt av vitarainer eller ökad sådan halt. Vilarainering och import av vilarainerade livsraedel för avsalu får ske endast efter tUlstånd av koraraerskoUegiura. Innan tillstånd kan beviljas skall statens inslilul för folkhälsan undersöka prov av den vilarainerade varan och avge utlåtande om undersökningen. Tillstånd kan sedan meddelas, ora koraraerskoUegiura finner vilaraineringen värdefull från folknäringssynpunkl och del inle finns särskUda skäl raot

Prop. 1971: 61 17

atl anförtro vilaraineringen åt den som sökl lillslåndel. KontroUen av vitaminerade Uvsmedel utövas av kommerskoUegium och folkhälsoinslilulet.

Lagen om köttbesiktning (1959: 99, ändrad senast 1970: 256) har till-lämpning på kött av nötkreatur, får, get, svin, häst, ren, älg, vUdsvin, surapbäver (nulria), björn, räv, grävling, höns, kalkon, anka, taragås och taraduva. Enligt lagen gäller s. k. köllbesiklningstvång i princip inora hela landet. Det innebär all lUl raänniskoföda avsett kött skall i färskt tiUstånd godkännas vid veterinärbesiklning innan köttet får saluhåUas, användas vid beredning av livsraedel för avsalu, överläranas lill annan för sådan användning eUer förvaras på aUraän saluplals, i försäljningslokal eller lUlverkningslokal. Undantag från köllbesiklningstvånget kan medges av vederbörande länsstyrelse. Del ankoraraer på varje koraraun all vidta erforderliga åtgärder för köllbesiklningen, bl. a. genora alt släUa läraplig lokal lUl förfogande för verksamheten. Som regel sker besiktningen redan i samband med själva slakten som en följd av köllbesikt-ningslagens besläramelser om slakteritvång saral ora offentliga slakthus och konlroUslakterier. Slakleritvång innebär alt länsstyrelse kan förordna att inom hela eller viss del av koramunen slakt inle får ske annat än i offentiigt slakthus eller i slakleriinrällning som står under offentlig kontroll, s. k. kontrollslakteri. Vidare innebär slakleritvånget alt annat inhemskt kött än det som slaktats vid sådana slakterier inle får saluhållas inom det område där tvånget gäller. Om den obligatoriska kött-besiktningen kan ske redan vid offentiigt slakthus eller konlroUslakteri, kan kommunen befrias från skyldigheten all inrätta och driva särskUd köllbesiktningsbyrå.

Detaljbeslämmelser om köttbesiktning och slakleritvång finns i kött-besiktningskungöreben (1968: 406). Enligt denna skall bl. a. kött som godkänts vid besiktning förses med stämpel eller raärke sora anger godkännandet. Velerinärslyrelsen besläraraer utseendet av sådana slärap-lar och märken.

Vid sidan härav bör också nämnas förordningen (1956: 413) om klassificering av kött. Den har tillämpning på kött av nötkreatur, häst, får eller svin som godkänts vid besiktning enligt köttbesiklningslagen eller vid särskUd importbesiklning. I köllbesiktningsbyrå, offentligt slakthus eUer konlroUslakteri eller i fråga ora unportvara före utiäranande från tullverket skall köttet underkastas särskild bedöraning av dess kvalitet (klassificering) och förses raed stäraplar som anger költets kvalitetsklass.

I fråga ora vissa fjäderfä — höns, kalkoner, ankor, laragäss och tamduvor — gäller vid sidan av kötlbesiklningslagens regler ora slakleritvång en särskUd kungörelse (1958:116) ora viss offenlUg kontroll av fjäderfäslakterier (fjäderfäkontrollkungörelsen, ändrad senast 1970: 257). Huvudregeln är all var och en sora yrkesraässigt bedriver slakt av

Prop. 1971: 61 18

ifrågavarande slags fjäderfä och därvid antingen lar eraot djur från två eller flera producenter eller slaktar djur till en årlig kvantitet av minst 500 kg måste göra anmälan ora rörelsen tUl veterinärstyrelsen. Innehavare av fjäderfäslakteri har dessutora raöjlighet alt efler ansökan hos velerinärslyrelsen få slakteriet ställt under offenlUg kontroll genom en av styrelsen förordnad besiklningsveterinär. Där får som regel inte slaktas annat än fjäderfä och kaniner. Fjäderfäkropp sora godkänts vid besiktning skall kontrollraärkas på liknande sätt sora kött enligt köttbesiklningslagen.

För iraporlerat kött gäller särskilda bestäraraelser enligt förordningen (1921: 581) angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror eller djurfett (omtryckt 1955: 434, ändrad senast 1969: 27). Sådan import får bara ske till orter sora velerinärslyrelsen fört upp på en särskild förteckning. F. n. finns drygt 50 sådana imporlorler. Vid iraporlen skall företes intyg från offentlig sanitär rayndighel i ursprungslandet att varan vid utförseln var tillfredsställande förpackad och befann sig i sådant skick all den inle skäligen kunnat anses skadlig eller eljest otjänlig. Varan skall vidare vara försedd raed stämplar och märken sora visar all den vid veterinärbesiklning i ursprungslandet befunnits tjänlig lill människoföda och atl den komraer från en anläggning sora godkänts av velerinärslyrelsen. Vid införseln skall varans hygieniska beskaffenhet dessutora undersökas av iraporlbesiklningsvelerinär.

I kungörelsen (1934: 563) angående kontroll vid utförsel av kött (ändrad senast 1960: 443) föreskrivs att djur från vilket härrör kött för export skall vara slaktat i offentligt slakthus eller konlroUslakteri och där ha undergått föreskriven veterinärbesiklning både före och efler slakten. Djuret skall därvid ha befunnits fritt från sjukdora som kan inverka menligt på köttets sanitära beskaffenhet. Vidare skall det nyslaktade köttet ha bedömts vara tjänligt lUl raänniskoföda. Vid besiktningen skall i förekoraraande fall också kontrolleras all djuret och köttet uppfyller sådana speciella fordringar sora kan ha uppställts i det land dit köttet skall exporteras. Sora villkor för utförseln gäller vidare bl. a. all köttet eller dess eraballage förses raed stämpel eller märke som anger verkställd besiktning.

I mejeristadgan (1936: 174, ändrad senast 1967: 128) avses raed rae-jeri varje lägenhet med därtill hörande lokaler, där mjölk eller grädde från minst två producenter eller lUl en myckenhet av i medeltal för tre månader rainst 3 000 kg rajölk eller raotsvarande raängd grädde i raånaden bereds till produkter för försäljning eller eljest undergår yrkes-raässig raaskinell behandling. Stadgan innehåller bestäraraelser bl. a. ora hur raejeri skall vara beläget, inrett och utrustat, ora tillgång till och beskaffenhet av vatten och ora ordningen i och skötseln av mejerilokalerna. Av den som skall anställas i mejeri krävs friskinlyg. De anställda skall regelbundet genoragå läkamndersökning.

Prop. 1971: 61 19

I anslutning härtUl bör också näranas förordningen (1937: 737) med vissa bestämmelser rörande lUl människoföda avsedd mjölk och grädde m. m. (pastöriseringsförordningen, ändrad senast 1950: 177). Enligt den får rajölk och grädde inle säljas ulan att varorna undergått värraebe-handling (paslörisering) på sätt närmare anges i kungörelsen (1942: 328) angående förfarandet vid paslörisering av rajölk och grädde ra. ra. (pas-töriseringskungördsen, ändrad senast 1969: 56).

Enligt kungörelsen (1942: 91) med vissa bestämmeber angående handeln med mjölk (ändrad senast 1959: 280) fordras medgivande av statens jordbmksnämnd eller länsstyrelsen alt saluhåUa, sälja eller eljest överlåta eller förvärva annan mjölk än sådan som enUgt nämndens föreskrifter standardiserats vid raejeri lUl en enhetlig felthall sora inle understiger 3 o/o. Jordbmksnäranden har bl. a. raedgelt alt rajölkproducent kan efter ansökan hos näranden få tillstånd all överlåta icke raejeribe-handlad mjölk direkt tiU förbrakare sora har svårt alt få tillgång till sådan rajölk.

Ora margarin gäller förordningen (1951: 830) om införsel och utförsel av margarinvaror samt om kontroU över tillverkningen av dessa varor {margarinförordningen, ändrad senast 1960: 454). För importen gäller att raargarinvara inte får utlämnas från tullverket utan att vara förpackad och märkt på sätt livsraedelssladgan föreskriver. Vidare skall genora intyg styrkas all importvaran uppfyller stadgans föreskrifter om sammansättning och övrig beskaffenhet. Motsvarande bestäraraelser gäller för utförsel. Import- och exportkontrollen handhas av vederbörande tullmyndighet. TiUverkningen slår under kontroll av statens institut för folkhälsan.

Häratöver finns åtskilliga författningar saml av olika myndigheter meddelade bestäraraelser, råd och anvisningar sora i större eller raindre utsträckning rör livsraedelsorarådel. Bland dessa kan näranas läkerae-delsförordningen (1962:701), giflförordningen (1962:702), bekärap-ningsraedelsförordningen (1962: 703), sraillskyddslagen (1968: 231), lagen (1962: 588) ora tiUsätlning av fluor lill vattenledningsvatten, allraänna ordningssladgan (1956: 617), byggnadsstadgan (1959:612), lagen (1970: 412) om otUlbörlig raarknadsförmg, förordningen (1968: 564) ora tillfälUg handel, fiskeristadgan (1954: 607), kungörelsen (1937: 648) angående reglering av införseln av slaktdjur saral kött och fläsk, kungörelsen (1955: 435) ora införsel av vissa ägg- och mjölkprodukter, kungörelsen (1959: 187) ora kvalitetsbenäraning på matpotalis, kungörelsen (1967: 134) om kvaUlelsbenämning på äpplen och päron, kungörelsen (1927: 74) med vissa bestäraraelser angående anbringande av särskilt inregistrerat märke, s. k. runmärke, på fläsk och statens jordbruksnämnds cirkulär (1953: 30, 1953: 40, 1958: 70) ora runmärke på mejeriprodukter och ägg, ra. fl.

Prop. 1971: 61 20

3. Vissa huvudfrågor

3.1 AUmänna grunder för livsmedelslagstiftningen

3.1.1 Gällande ordning

1951 års livsraedelsstadga har dels ell hygieniskt syfte alt skydda raänniskoma raot giftiga, skadliga eller på annat sätt från hälsosynpunkt otjänliga livsmedel och dels etl ekonomiskt syfte att hindra oredlighet i handeln med Uvsmedel. Stadgan ersatte flertalet av de föreskrifter om livsmedel som tidigare var splittrade på många olika förfallnmgar. Därigenom kom stadgan atl, fömtom allmänna grundläggande besläramelser, innehålla ett stort antal detalj föreskrifter, särskilt ora den kvalitativa sammansättningen av vissa slags Uvsmedel.

Livsmedelsstadgan har enligt förarbetena (prop. 1951: 63, 2LU 1951: 34) inle direkt tiUämpning inom krigsmakten. Försvarels sjukvårdsstyrelse meddelade år 1963 särskUda bestämmelser om livsmedelskontroll ra. m. inom Imgsmaklen. Dessa ansluter sig i aUt väsentligt till livsmedelsstadgan.

3.1.2 Livsmedelsstadgekommittén

Som en allmän grand för sina ställningstaganden ger LSK en översikt av utvecklingen på livsmedelsområdet sedan tillkomsten av livsmedelssladgan. Därvid konstateras att såväl livsmedelsindustrin som livsmedelshandeln undergått raycket snabba och i olika hänseenden betydelsefulla förändringar. Situationen beskrivs på i huvudsak följande sätt. Råvamproduktionen karaktäriseras av bl. a. en fortgående speciaUsering lUl ofta mycket stora produktionsenheter. Inom livsmedelsindustrin har utvecklingen gått särskilt snabbt. Nya produkter sora delvis ersätter vissa konventionella livsraedel har komrait frara och nya tillverkningsraetoder har utarbetats, saratidigt sora redan traditionella varor och raeloder förbättrats. Bl. a. pekas på djupfrysningsleknikens ökade användning och tUlärapningen av nya konserveringsmetoder, exempelvis fryslorkning och joniserande strålbehandling av livsmedel. TUlverkningen har dessutora korarait alt inriktas på produkter som är direkt färdiga för konsumtion. Också inom industrin sker en fortlöpande koncentration tUl färre och större enheter. Inora livsraedelshandeln har raan mer och mer gått över från manuell betjäning över disk till självbetjäning huvudsakligen av färdigförpackade varor. I både detalj- och partihandelsledet har förelagen i ökad omfattning slutit sig sararaan lill stora, ofta landsomfattande och ibland intemationella affärskedjor. Handelns omdaning har komrait atl ställa allt större krav på bättre hygien vid distributionen och inte minst på ökad mforraation lill konsumenterna om livsmedlen.

Koncentrationen av tillverkning av och handel med livsmedel till färre stora företag i förening med en utvidgad iraport av livsmedel har skärpt

Prop. 1971: 61 21

betydelsen av rationella transporter av varoma. Långlransporler särskUt med motorfordon men också med jämväg, fartyg och flyg har ökat avsevärt. Det bar därför blivit nödvändigt att förbättra transportmedlens tekniska och hygieniska utmstning med bl. a. kyl-, frys- eller uppvärmningsanordningar.

Hela denna utveckling inom produktion och distribution på livsmedelsområdet har många orsaker, såsom strävan alt rainska del raanuella arbetet, konsumtionsvanornas förändring tiU följd av fortgående indu-striaUsering, koncentration av befolkningen till stora tätorter och Uknande företeelser. SärskUt har efterfrågan ökat på färdigberedda Uvsmedel.

Mol bakgmnd av den beskrivna utvecklingen finner LSK atl de två huvudprinciperna för livsmedelsstadgan, del hygieniska och det ekonomiska syftet, är viktigare nu än då stadgan kom tUl.

Om livsmedels lagstiftningens hygieniska syfte att skydda konsumenterna mot skadliga eUer på annat sätt från hälsosynpunkt olämpliga livsmedel anför LSK. Även om livsmedelsföretagen i regel lägger ned stora ansttängningar på att trygga livsraedels-hygienen, får raan inte bortse från att vissa företagare är fräraraande för eUer ibland negligerar nödvändiga hygieniska krav. HärtUl koraraer risken för att livsmedelsråvaror och färdigförpackade livsmedel som iraporteras kan ha lägre hygienisk standard än svenska produkter. Koncentrationen av livsmedelshanteringen tUl färre och större enheter har vidare medfört ökade hälsorisker bl. a. genom atl livsraedel från raånga produktionsenheter sora regel distribueras över hela landet. Sraå raiss-grepp vid produktion, transport och annan disttibution kan därför få vidsträckta och oanade konsekvenser som blir svåra att bemästra och LSK erinrar om de salmonellaepideraier som förekommit imder senare år. LSK näraner vidare de modema behandlingsmetoderna för råvaror, t. ex. användningen av bekämpningsraedel för vegetabUier och antibio-likabehandlragen av Uvsraedelsproducerande djur. Livsmedlen kan emellertid också utsättas för förorening av armat slag. Ell typexempel är de industrieUa utsläppen av kvicksilverpreparal i vattendrag, vUka utsläpp fått till följd att fisken där håller en högre kvicksilverhalt än som är livsmedelshygieniskt tillrådligt. Nya hygieniska problera har också uppstått genom att Uvsmedlen nuraera vanligtvis säljs i färdigförpackat skick eUer förekommer som färdigberedda maträtter i detaljhandeln och storhushållen. Genom dessa nya distributionsformer undandrar sig livsmedlens hygieniska beskaffenhet nästan helt konsumenternas bedömning. En kontinuerlig, noggrann hygien från tillverknings-stadiet och under livsmedlens vidare hantering fram tiU själva konsumtionen är fördenskull nödvändig.

LSK fäster också uppmärksamheten på atl rent näringshygieniska faktorer fått en ökad betydelse i det moderna sarahäUet. Motorisering-

Prop. 1971: 61 22

en, automationen inom industrin och det förhållandel alt allt flera människor övergår från tyngre tUl lättare arbete har minskal den fysiska aktiviteten och därmed behovet av energi. Däreraot är behovet av flera s. k. essenliella näringsämnen som protein, järn, kalcium och vitaminer i stort sett oförändrat och oberoende av den fysiska aktiviteten. Kostvanorna raåste rätta sig efler denna utveckling och allmänheten måste genom ökad information ges möjlighet att göra ett näringsmäs-sigt rikligt koslval. Flera livsraedel har eraeUertid en näringsfysiolo-giskt oläraplig beskaffenhet som konsuraenterna inle känner tUl. Del är därför av största vikt från näringshygieniska och raedicinska synpunkter atl livsraedlen har en lämplig och konstant sararaansättning av näringsämnen. Enligt LSK har livsmedelslagsliftningen i detta hänseende en ny och viktig uppgift atl fylla.

I fråga om livsmedelslagstiftningens ekonomiska syfte erinrar LSK om att konsiuntionen av Uvsmedel, med imdantag för vin och sprit, uppgår tiU ett värde av ca 20 mUjarder kr. om årel, dvs. omkring en ttedjedel av befolkningens totala årskonsumtion. Det är därför betydelsefullt all lagstiftningen inle bara söker hindra oredlighet i handeln med livsmedel ulan också skapar bättre möjligheter för konsumenterna all själva avgöra rinUigheten av livsmedelspriserna i förhållande lill varornas kvalitet och andra egenskaper. Behovet av föreskrifter raed dessa ekonoraiska syften har ökat genom alt Uvsmedlen alltmera säljs färdigförpackade. Förpackningen måste därför märkas med sakUga informationer om innehåUels beståndsdelar, vikt eUer volym och varans pris så alt den enskUde kan välja de livsmedel som ur pris- och kvalitetssynpunkter passar honom. Allraänhelen skaU inle bli vUseledd utan få raöjlighet att göra elt raed-velet val. Livsmedelslagstiflningens ekonoraiska syfte är dessutom av betydelse för företagarna och den bör därför också inriktas på att söka hindra olika Ulojala företeelser inora livsraedelshanteringen.

Med hänsyn till den ökade betydelsen av livsmedelslagstiflningens dubbla hygieniska och ekonoraiska syften har LSK funnit det angeläget alt dessa komraer tUl direkt uttryck i livsmedelssladgan. Enligt denna skall livsmedelsmyndighelerna verka dels för atl livsmedlen hanteras så alt de är tiUfredsstäUande från hälso- och näringssynpunkt och dels för atl redlighet iakttas i handeln med livsmedel (3 §).

I anslutning härlUl understryker LSK alt i den mån andra än hygieniska eUer allmänekonomiska syften, t. ex. jordbrukspoUliska intressen, bör tillgodoses, della bör ske utanför livsraedelsstadgans ram. Dessutom anser LSK det vara ett rältvisekrav från konkurrenssynpunkt alt de bestämmelser som gäller för svenska livsmedel också tUI-lärapas i fråga om motsvarande importvaror. Några särskUda undantag för importen av livsmedel bör därför inle gäUa.

LSK konstaterar alt 1951 års livsmedelsstadga på gmnd av utveck-

Prop. 1971:61 23

lingen blivit föråldrad i flera hänseenden. Stadgan äger t. ex. inle tUl-lämpning på alla slags varor sora förtärs, bl. a. inle dricksvatten, vissa vegelabila råvaror eller s. k. fria läkeraedel. En tillfredsställande reglering saknas i fråga ora bekämpningsmedelsresler, kvicksilver och andra fräramande äranen som oavsiktligt kan förekoraraa i livsraedel. Märk-ningsbeslämraelsema raotsvarar inte längre konsuraenlernas berättigade krav på inforraation. Föreskrifterna om livsmedelslokaler gäller bara utrymmen i byggnader men inte motsvarande lokaler på fartyg, tåg, motorfordon och flygplan. Handeln med livsmedel utonUius eller på andra ställen än i Uvsraedelslokaler är i väsentliga delar oreglerad. Kraven på hygienen hos personalen inora livsraedelshanlering bör skärpas. Vidare fordras effektivare bestäraraelser om rayndigheternas kontroll på livsmedelsområdet. Slutligen anses det obefogat atl låta krigsmakten slå utanför livsraedelsstadgans tillämpningsområde.

Ora livsraedelslagstiftningens utforraning har LSK förordat all livsraedelssladgan skall vara en central raraförfatl-ning, med stöd varav delaljbestämraelser kan meddelas i en tillärap-ningskungörelse. Ramförfattningen skall innehålla allmänna och gmndläggande principbestämmelser, som skall vara sådana all de inle hindrar en sund utveckling på livsmedelsorarådet och inle behöver ändras alllför ofta. Bestäraraelser av sådan karaktär sora i 8 kap. 1951 års stadga om den kvalitativa sammansättningen av vissa vanligare livsmedel och i 1952 års normalUvsmedelsordning bör tas in i lillämpningskungörelsen.

I sitt förslag till ramförfattning och tillämpningskungörelse har LSK så långt raöjligt sökt behålla innebörden av hittUlsvarande föreskrifter. En genomgripande överarbetning har emellertid gjorts och raånga nya bestämmelser har föreslagils. Bl. a. har hänsyn tagits tiU de rekomraendationer om internationella livsraedelsslandards som utarbetats inom Codex AUmentarius Coraraission. Denna är en av Förenta Nationernas livsraedels- och jordbruksorganisation (FAO) och världshälsoorganisation (WHO) geraensarat inrättad koramission som har till uppgift alt utarbeta internationella standards för livsraedel.

Av författningsförslagen följer att de lokala Uvsraedelsordningar, som med stöd av 1952 års normalUvsmedelsordning utfärdats i mer än 600 kommuner, kan upphävas. Därigenom komraer alla koraraunala specialföreskrifter, tiU skiUnad raot f. n., att bli desararaa över hela landet.

Den nya lagstiftningen kan enligt LSK få karaktären av en lag enligt 87 § regeringsformen. Raraförfatlningen medför kännbara och omfattande ingrepp från samhäUets sida för både företag och enskilda. Författningen ger vidsträckta befogenheter åt den nya Uvsraedelsslyrelsen, främst genora all styrelsen får rätt alt utfärda tiUärapningskun-görelsen. A andra sidan har raraförfatlningen stora likheter raed jära-

Prop. 1971:61 24

förbara administrativa författningar som utfärdats med stöd av 89 § regeringsformen av Kungl. Maj:t enbart efler riksdagens hörande, t. ex. hälsovårdsstadgan, byggnadsstadgan samt 1962 års läkeraedels-och glftförordningar. Med hänsyn bl. a. härlUl föreslår LSK alt ram-författningen utfärdas enligt 89 § regeringsformen. TiUämpningskim-görelsen föreslås bli utfärdad av livsmedelsstyrelsen. Bestämmelse som uppenbarligen är av väsentUg ekonomisk betydelse eller eljest av större vikt skall emellertid fastställas av Kungl. Maj:l.

EnUgt LSK:s förslag komraer den nya livsraedelssladgan och tUl-lämpningskungörelsen, i raotsats tUl 1951 års stadga, all gäUa också krigsmakten. Med hänsyn tiU de speciella förhållanden som mUitären ibland arbetar under föreslås vederbörande railitära myndighet få befogenhet att i samråd med livsmedelsstyrelsen meddela undantag från stadgans tiUämpning inom krigsmakten (6 §).

F. ö. anser LSK alt några undantag inle bör göras från livsmedelsstadgans lillärapning annat än i fråga om förhållandena inom enskUda hushåll. Så är redan fallet enligt 1951 års stadga, även ora det inte koramit tiU direkt uttryck i författningstexten ulan bara i förarbetena. Enligt LSK kan det inte anses rimligt att livsmedelshanteringen i hemmen skall kunna kontroUeras av myndigheterna. I 6 § föreslås därför atl stadgan inle skall äga tUlämpning inora enskilt hushåll.

För alt ge myndigheterna, näringslivet och aUmänheten en bättre och samlad överblick i fråga om författningar, anvisningar m. m. på livsmedelsområdet föreslår LSK att livsmedelsstyrelsen ger ut en "Svensk livsmedelsbok", innehåUande samtUga regler på livsmedelsområdet.

5.7.5 Remissyttrandena

De flesta remissinstanser som uttalat sig allraänt om livsmedelslagstiftningen delar LSK:s uppfattning att 1951 års Uvsmedelssladga blivit föråldrad och behöver moderniseras. De ändringar och skärpningar av lagstiftningen, som LSK föreslår, anses i flertalet remissyttranden i och för sig vara befogade och innebära en märkbar förbättring jämfört med nuvarande föreskrifter.

Ell stort antal remissorgan har yttrat sig ora principerna för livsmedelslagsliftningen och ansluter sig till LSK:s förslag. Sålunda tUlstyrks atl den nya lagstiftningen skall ha samraa hygieniska och ekonomiska syften som 1951 års livsmedelssladga. Ingen erinran görs heller mot den föreslagna uppdelningen i en livsmedelssladga som rara-författning och en tillämpningskungörelse raed delaljföreskrifter. Många anser delta vara en praktisk och ändamålsenlig anordning, vUken på elt smidigt sätt möjliggör en fortiöpande anpassning av tUlärapnings-föreskriflema till de snabbt skiftande förhållandena på livsraedelsom-

Prop. 1971: 61 25

rådel. Stor vikt fästs vid förslagel alt sarala alla besläramelser och andra regler om Uvsmedel i en Svensk livsmedelsbok.

I olika yttranden anförs särskUda synpunkter på vissa grundläggande frågor i detta sammanhang.

Beträffande livsmedelslagstiflningens syften har sålunda de n äringshygieniska frågorna uppmärksammals i några remissyttranden.

Sociabtyrelsen anser alt lagstiflningsförslaget alllför myckel lägger tyngdpunkten på de livsmedelshygieniska konlrollsynpunkterna på bekostnad av de näringsfysiologiska kraven. Bristande kännedom ora elementära kost- och näringsfrågor ger sålunda anledning lUl större betänkligheter från medicinsk synpunkt än de relativt fåtaliga livsmedelshygieniska incidenterna av mila-obiologiskl eller toxikologiskt ursprung. De näringsfysiologiska kraven bör uppmärksammas när del gäller spädbarn, åldringar och sjuka personer. Men dessutom bör beaktas bl. a. frågor ora livsmedels förraåga att ge allergiska reaktioner och sambandet meUan konsumtion av omättat fett och hjärt- och kärlsjuk-doraar, mellan konsuration av rajukl vatten och hjärtinfarkt osv.

Liknande synpunkter framförs av länsläkarna i Kopparbergs och Västernorrlands län samt Sveriges läkarförbund.

Lantbruksförbundet och RLF finner det riktigt alt vidga lagstiftningens hygieniska syfte lUl atl gäUa också de näringshygieniska faktorerna. Det ifrågasätts om man inle borde införa betydligt strängare restriktioner än LSK föreslagit för introduktion av nya ersättnings-betonade livsmedelstyper med mindervärdiga eller osäkra egenskaper.

Annan uppfattning om de näringshygieniska faktorerna har länsveterinären i Kopparbergs län, som ifrågasätter riktigheten av atl tvångsvis söka skapa en näringsriklig kost t. ex. genom obligatorisk berikning av vissa livsmedel. Länsveterinären i Kronobergs län framför liknande synpunkter.

Skånes handelskammare är inne på samraa tankegångar och vill varna för all genom en lagstiftning klassificera olika livsraedel från näringshygienisk och medicinsk synpunkt. Velenskapsraäns åsikter i detta hänseende går starkt isär och deras forskningsresultat är ofta motsägande. Uppfattningarna inom näringsfysiologin växlar också från tid tiU annan.

Ora livsmedelslagstiftningens syfte att säkerställa redlighet i handeln med livsmedel uttalar länsstyrelsen i Jönköpings län att förslaget i della hänseende synes ha blivit alllför omfattande. Tyngdpunkten bör ligga på bestäraraelser med hälsomässiga och näringshygieniska syften.

NO ifrågasätter om del skaU vara nödvändigt att i livsmedelslagsliftningen ha bestämmelser som avser all fräraja redlighet i handeln med livsmedel. NO är också tveksara om behovet av en så ingående

Prop. 1971: 61 26

reglering och omfattande kontrollapparat för atl tUlgodose konsumenternas inttesse av att få hygieniska och närmgsfysiologiskt tUlfredsstäl-lande livsmedel. NO erinrar om att 1953 års konkurrensbegränsningslag inte är tillämpUg på sådana konkurrensbegränsningar som är en omedelbar och avsedd följd av offentliga regleringar.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen anser atl principen om frärajande av redlighet i handeln töjts för långt i 1951 års livsraedelsstadga och koramit atl utnyttjas också för andra syften, särskilt tiU fromraa för jordbraksnäringen. I släUet måste principen om konkurrensneutralitet hävdas raeUan jordbruksprodukter och andra slags livsmedel. Kemikontoret anför liknande synpunkter.

Också Grossistförbundet betonar angelägenheten av atl livsmedelslagsliftningen under inga omständigheter bör tiUåtas tillgodose andra syften än de hygieniska och ekonoraiska sora LSK angett sora huvudprinciper. Åtgärder, som vidtas för all tUlgodose höjda hygieniska krav eller ökad redlighet i handeln måste aUtid ställas i relation tUl kostnaderna för effekten i fråga. Kostnaderna för åtgärder till följd av skärpta krav i lagstiftningen koramer därför alltid atl ytterst belasta konsuraenterna.

Frågan om lagstiftningens återverkan på livsmedelspriserna har uppraärksararaats också av andra reraissinstanser.

ICA har i della hänseende sararaa raening som Grossislförbundet.

LO understryker del angelägna i atl en omsorgsfull avvägning görs raellan å ena sidan kravet på en bättre livsmedelsstandard och en bältte livsmedelshygien samt å andra sidan de kostnader och därraed prishöjningar som detta krav kan orsaka.

Även Arbetsgivareföreningen, Svenska företagares riksförbund. Industriförbundet, Kemikontoret, Köttbranschens riksförbund, Stockholms handelskammare och Gotlands handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåller viklen av alt kraven bl. a. på en hög hygienisk standard inle genom livsmedelslagsliftningen drivs så långt att konsuralionspriserna på livsraedel onödigtvis fördyras.

Jordbruksnämnden förutsätter också alt tillämpningsföreskrifterna lill livsmedelssladgan avvägs med hänsyn tUl deras varafördyrande effekt.

I flera remissyttranden las frågan upp om lagstiftningens följder för importen av livsmedel.

Jordbruksnämnden utgår från alt livsmedelsstadgans tUlärapnings-föreskrifler blir bestämda under hänsynslagande tiU konlroUmöjlighelerna vid import av Uvsmedel och tUl inttesset av alt konsumenterna får Ukvärdig information om importvaran och samma trygghet för im-

Prop. 1971: 61 27

portvarans hygieniska beskaffenhet som beträffande svenska livsmedel. Kostnadskrävande hygieniska föreskrifter kan ha en diskriminerande effekt för den svenska Uvsraedelsproduktionen i förhåUande tiU iraport-varan, i den mån föreskriftema inle har sin motsvarighet i utlandet och detta förhållande inte ger utslag vid imporlkonlrollen.

Lantbruksförbundet, RLF och Svenska företagares riksförbund uttalar sig i sararaa riktning.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen betonar viklen av att livsmedelslagstiftningen bygger på principen om konkurrensneutralitet mellan inhemska och utländska produkter. För alt inle ett artificiellt handelshmder skaU uppslå är det angelägel alt man avstår från att för svenska livsmedel införa sådana bestämmelser som av handelspolitiska skäl inte samtidigt kan tUlämpas för importerade produkter. — Kemikontoret och Grossistförbundet framför i stort sett samma synpunkter. Även KF, Köpmannaförbundet, Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Skånes handelskammare samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåUer betydelsen av konkurrensneulraUlel.

Nordiska rådets svenska delegations arbetsutskott erinrar om vikten av att artificiella handelshinder reduceras. Även åtskiUiga andra remissinstanser, såsora Exportföreningen, KF, Köpmannaförbundet, kommerskoUegium och NO, varnar för atl livsraedelslagsliflningen får en ogynnsara inverkan på internationell handel.

I samband raed angivna problera i fråga ora importen av Uvsmedel betonas i flera remissyttranden vikten av livsmedelslagstiflningens anpassning till internationella förhållanden. SärskUt angelägel anses vara all man från svensk sida i större utsträckning raedverkar i arbetet inora Codex AUraentarius Coraraission. KF, Köpmannaförbundet och Exportföreningen anför sådana synpunkter.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen pekar på alt den fortskridande handelsliberaliseringen och det ökande intemalionella vamutbytet raed livsraedel gör kravet på saraordning och harraonisering av olika länders livsraedelslagstiflning allt väsentligare.

Betydelsen av att livsmedelslagstiflningen så långt raöjligt anpassas efter internationeUa förhållanden och all särskild hänsyn las till arbetet inora Codex Aliraentarius Coraraission betonas även av Kemikontoret, flera handelskammare. Svenska företagares riksförbund, SACO och Grossistförbundet.

Nordiska rådets svenska delegations arbetsutskott har fäst uppmärksamheten på behandlingen inom rådel av frågan ora harraonisering av de nordiska ländemas livsraedelslagsliflningar samt de uttalanden och rekommendationer som därvid fraraförls i olika saramanhang.

Prop. 1971: 61 28

Även ora reraissorganen är eniga ora den föreslagna uppdelningen av livsraedelslagstiftningen i en raraförfallning och en lUlärapningskungö-relse, har från olika håll uttryckts särskUda synpunkter på lagstiftningens konstitutionella beskaffenhet.

Vad först gäller själva raraförfatlningen har giftnämnden, länsveterinären i Västerbottens län och Svensk industriförening den uppfattningen att livsraedelssladgan bör ges karaktär av lag som beslutas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensarat. Som motiv härför frarahålls de kännbara och orafaltande ingrepp från samhällets sida som ramförfallningen innebär för både förelag och enskilda i form av förbud, tillstånd ra. ra.

Beträffande tillärapningskungörelsen anses i vissa reraissyltranden att den inte bör utfärdas av Uvsraedelsslyrelsen ulan av Kungl. Maj:t.

Enligt socialstyrelsen innebär förslaget, all den centrala myndigheten skall meddela tillämpningsföreskrifter, en avvikelse från vad som är praxis inora flertalet andra förvaltningsgrenar. I stället bör denna rayndighel sora hittills endasl få utfärda råd och anvisningar. — Samraa uppfattning fraraförs av länsläkaren i Norrbottens län och Sveriges hälsovårdskonsulenters förening.

Också länsstyreberna i Kristianstads och Östergötlands län anser att tiUärapningskungörelsen bör utfärdas av Kungl. Maj:t. Sararaa uppfattning har Kommunförbundet och Riksförbundet för allmän hälsovård.

Några reraissinstanser såsora giftnämnden, länsstyrelsen i Örebro län och veterinärväsendeutredningen föreslår att bestäraraelser raed större räckvidd och av mera väsentlig vikt raeddelas av Kungl. Maj:t, raedan tekniska och mera delaljbelonade föreskrifter av anvisningskaraktär raeddelas av livsmedelsslyrelsen.

Förslaget om livsmedelsstadgans tillämpning inom krigsraakten har inle mött några erinringar. Därvid finner överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets materielverk och fortifikationsförvaltningen del vara rikligt att vederbörande militära rayndighel enligt förslagel till 6 § får raöjlighet att meddela undanlag från stadgans tUlämpning, ora så påkallas av de särskilda förhållanden under vilka krigsraakten i vissa fall arbetar.

Ora LSK:s förslag all livsmedelssladgan inle skall äga tillämpning inom enskilt hushåll anför veterinärstyrelsen att uttrycket enskilt hushåll är etl för snävt begrepp för atl omfatta alla de olika former av överlämnande sora faller under denna sektor t. ex. privata gåvor, privatinköp och överläranande för annans räkning, s. k. slutna sällskap med förtäring i egen regi och på eget ansvar saml överläranande av hemtillverkade varor. Undantaget bör därför enligt styrelsen vidgas så atl stadgan inle skall tillämpas inom enskilt hushåll eller jämförbart privat konsumtionsförhållande. Länsveterinären i Västerbottens län anför liknande synpunkter.

Prop. 1971: 61 29

3.2 Livsmedelsbegreppet

3.2.1 Gällande bestämmelser

I 1951 års livsmedelssladga definieras livsmedel som varje till förtäring av människor avsedd vara, som tillför kroppen näringsämne. Undantag görs för läkemedel och för sådana vegelabila livsraedelsråvaror sora inte bmkar förtäras i obearbetat skick och som i allraänhel används bara vid fabriksraässig eller därmed jämförlig livsmedelsfraraslällning (1 § 1 raom.).

Bestämmelserna om livsmedel skall i tillämpliga delar gälla också livsmedelstUlsatser, för förtäring avsedda njutningsmedel, ersältnings-och utdrygningsmedel för livsraedel och sådana för förtäring avsedda läkemedel som inte är underkastade särskUd kontroll enligt någon läke-medelsförfaltning (1 § 2 mora.).

Enligt förarbetena (prop. 1951: 63, 2LU 1951: 34) faUer vanligt vatten utanför livsraedelsbegreppel. Bestämmelser om vatten finns i stället i 6 kap. hälsovårdsstadgan. Den föreskriver hur brunn skall vara belägen och hur brunn eller källa skall vara anordnad och underhållen för atl vattnet inte skall förorenas eller påverkas menligt på annat sätt (29— 31 §§). Vatten inom hälsovårdslälort, sora genom allraän anläggning för vattenförsörjning lUlhandahålls till dryck, raatlagning eller annan beredning av livsmedel eller tUl rengöring av kärl eller redskap som används vid beredning eller förvaring av livsmedel, skall underkastas fysikalisk-keraisk och bakteriologisk undersökning. Länsstyrelsen kan förordna alt sådan undersökning skall göras också av vallen i andra anläggningar (32 §). Korapetenskrav för vatlenkonttollanler finns i en särskild kungörelse (1960: 37) med föreskrifter om förvärv av behörighet för vissa vattenundersökningar enligt hälsovårdsstadgan. I 37 § finns bestäraraelser om hygienen hos personal vid vallenanläggning och ora läkarundersökning av sådan. Anvisningar har meddelats i fråga ora bakteriologiska valtenundersökningar den 22 noveraber 1965 av dåvarande medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen gemensamt och för fysikalisk-kemiska vattenundersökningar den 29 december 1967 av dåvarande medicinalstyrelsen. Dessutom har veterinärstyrelsen raeddelat föreskrifter den 28 augusti 1968 ora kontroll av vatten vid kontrollslakteri ra. ra. och vid f jä-derfäkontrollslakteri saral den 2 januari 1969 ora vatten i mejeri.

3.2.2 Livsmedelsstadgekommittén

LSK framhåller alt begränsningen av livsraedelsdefinitionen i 1951 års stadga och undantagen från tUlärapningen av stadgans föreskrifter enligt 1 § 1 raora. vållat en del tolknings- och gränsdragningsproblera. Bl. a. har det visat sig svårt all avgöra vilka vegelabila råvaror sora skall betraktas som livsmedel i stadgans mening och huravida

Prop. 1971: 61 30

olika näringspreparal, s. k. hälsokost, balspastiUer, tabletter o. d. skaU räknas som livsmedel eller läkemedel. I praktiken har följden ofta blivit att varken livsmedelssladgan, läkeraedelsförordningen eller några andra bestämmelser ansetts kunna tillämpas på varor av angivna och liknande slag. En av orsakerna tUl dessa svårigheter torde enligt LSK vara all livsraedel enligt sin definition endast är vara sora lUlför kroppen närings- ärane. Eftersom vatten inle ansetts som näringsämne är det inte heller Uvsmedel i livsraedelsstadgans raening. LSK erinrar eraeUertid om att vatten på vetenskapligt håll räknas sora elt näringsärane och atl man inom näringsfysiologin sålunda talar ora sex olika slags näringsäranen eUer grupper av sådana äranen, nämligen vatten, äggviteämnen (proteiner), kolhydrater, fetler, saller eller raineralämnen och vitarainer.

LSK har funnit övervägande skäl tala för all inle begränsa en ny livsmedelssladga lill all gälla bara varor som innehåller eller tUlför kroppen näringsärane. Avgörande bör i stället bli, om en vara är avsedd att förtäras av människor. Från folkhälsosynpunkt är det angeläget atl alla sådana varor underkastas kontroll. LSK föreslår därför som huvudregel att "vad i denna stadga föreskrives om livsmedel skall gäUa varje vara sora är avsedd atl förläras av människor". Alla sådana varor blir därraed järaslällda med livsmedel, oavsett om de enligt språkbruket anses som livsraedel eller inle. Undantag görs emellertid för varor på vilka läkemedelsförordningen äger tUlämpning. Med ordet "förtäras" åsyftar LSK inle bara de fall då en vara äts eller dricks ulan också att man enbart suger eller tuggar på en vara, t. ex. pastiller eUer tuggummi sora kan resorberas i munhålan eUer mag-tarmkanalen. Väsentiigt är också atl varorna avsiktligt förbrukas genora att de förs in i munnen. Med livsmedel jämställs därför inte produkter som ofri-vUUgt tiUförs kroppen utan avsikt alt förläras, t. ex. tandkräm, läppstift, vidare sådana föremål som småbarn får alt suga eller lugga på. En viktig konsekvens av den föreslagna bestämningen av livsmedelsstadgans tillämpningsområde blir enUgl LSK alt dricksvatten kommer att underkastas stadgan. Vatten är uppenbarligen ett av de viktigaste näringsämnen sora raänniskan raåste förlära varje dag. Del används också vid industriell fraraslällning av andra livsraedel och vid raallag-nmg. Enligt LSK är del därför helt naturligt och nödvändigt all föreskrifterna ora livsraedel skall gälla dricksvatten och is avsedd för konsumtion. Som en följd av della ställningstagande föreslår LSK att hälsovårdsstadgans bestämmelser i 32—37 §§ och därraed saraman-hängande regler för kontroll och undersökning av vatten förs över till livsraedelsstadgans tUlämpningskungörelse.

Beträffande läkeraedel och läkeraedelsliknande produkter innebär förslaget all livsmedelssladgan inle skall gälla varor, på vUka läkemedelsförordningen äger tillämpning. Härigenom torde enligt LSK risk inle längre behöva finnas för alt någon vara sora är avsedd alt förläras

Prop. 1971: 61 31

går fri från både läkeraedelsförordningens och livsraedelsstadgans föreskrifter.

LSK söker också klargöra när en vara skall bedömas som livsraedel. Det avgörande anges bli själva avsikten atl varan skaU förtäras av raänniskor och att denna avstkt grundas på en objektiv och reaUstisk bedöraning av att varan verkligen är läraplig att förlära. I fråga om vegelabila livsmedelsråvaror erinrar LSK om all dessa enligt gällande bestämmelser inte är atl hänföra till livsraedel, om de inle brakar förläras i obearbetat skick eller användas bara vid fabriksraässig eller liknande fraraslällning av livsmedel. Exerapelvis omalen spannraål, sockerbetor och potatis faUer utanför de stränga bestäraraelser som gäller för hantering av livsmedel och för Uvsraedelslokaler. Enligt LSK kan det eraeUertid hända att sådana vegetabilier faktiskt används sora livsmedel, varför det nuvarande genereUa undanlaget föreslås upphävt. Ifall föreskrifterna om Uvsmedel skall gälla dessa råvaror är det eraeUertid angeläget atl man samtidigt åsladkoraraer en så rimlig rätlstiUämpning som möjligt. Denna avsikt att förtära får inte vara endasl ett löst gmndal önskemål ulan måste vara förenad med en realistisk bedömning av alt varan verkligen är i sådani skick alt den lärapar sig tUl förtäring av människor, antingen varan först raåste bearbetas eller inle. En sådan bedöraning kan enligt LSK inle ske annat än i saraband raed en viss kontroll av varan. Del stadiura då en vara på så sätt besläras alt bli livsraedel infaller av naturliga skäl vid skilda tillfällen för olika slags varor.

Beträffande spannraål anses det i regel inle möjligt för odlaren själv atl bedöma om den lämpar sig som livsmedel. Först när spannmålen koramer lUl kvarnanläggningen och där underkastas kontroll om den är läraplig för framstäUning av rajöl, dvs. kvarngill, kan den anses sora livsraedel. Spannraål sora förvaras t. ex. i en lantbmkares spannmålsraagasin är inle alt betrakta sora livsraedel. Spannraålsraa-gasin kan därför inte heller anses sora livsmedelslokal. Av sockerbetan är del endasl en viss del som ger socker. För all utvinna detla krävs en genomgripande teknisk och kemisk bearbetning. Resten blir betraassa och melass sora brukas till kreatursfoder. Den ursprungliga råvaran kan därför inle anses avsedd lill livsmedel. Avsikten att potatisen skall förtäras av människor kan inte anses inträda förrän åtgärder vidlagils för att göra den användbar som livsmedel.

Beträffande aniraaliska livsraedelsråvaror anser LSK all avsikten alt kött skall förtäras, varigenora del blir all anse som livsmedel, inle inträder förrän del levande djuret i samband med slakten genora veterinärbesiklning eller på annat sätt bedöras lärapligt för den bearbel-ningsprocess som tar direkt sikte på alt använda köttet lUl människoföda. Fisk blir på motsvarande vis att anse som livsmedel först då den sorleras till försäljning eller börjar bearbetas. Del är nuraera vanligt alt

Prop. 1971: 61 32

fisken i direkt anslutning tUl själva fångslen rensas, isas eller saltas redan ute på fartygen. Räkor avsedda för direkt försäljning lUl konsument färdigkokas också vanligen ute lill sjöss. Redan då bör föreskrifterna om livsraedel bli tillämpliga. Bestämmelsema om Uvsraedelslokaler bör därför vid behov kunna avse bl. a. fiskefartyg. Mjölk anses sora födoärane medan den ännu är kvar i ladugården. Också i livsraedelsstadgans mening måste enligt LSK mjölken betraktas som livsmedel när producenten bedömer mjölken användbar för konsumtion och avser alt överlämna den till annan för sådan användning. Denna avsikt anser LSK finnas redan när mjölken förvaras i tank, Iransportkärl, ulminuteringskärl o. d. i avvaktan på leverans till mejeri eller annan för atl beredas tUl eller användas som livsmedel. LSK föreslår i konsekvens härmed all mjölkmra i ladugård skall betraktas som livsmedelslokal.

Spritdrycker, vin och starköl saral raall- och läskedrycker är livsraedel i 1951 års stadgas raening. Undanlag gäller dock från stadgans märkningsbestämraelser. Vid sidan av livsraedelssladgan finns eraeUertid specialförfatlningar ora tUlstånd för tiUverkning och försäljning m. ra. Dessa bestämraelser har emellertid tiUkorarait i första hand för atl hindra missbruk av sprit och öl samt i beskallningssyfle och tar inte direkt sikte på den hygieniska övervakning sora är grundtanken bakom livsraedelssladgan. Del finns inle heller nu något skäl atl undanta dem från de allraänna föreskrifter sora gäller andra varor sora är avsedda att förtäras. LSK föreslår dock all nuvarande undanlag från livsraedelsstadgans märkningsbestämmelser slopas. I bl. a. Finland och Västtyskland är Uvsraedelslagsliflning tiUämplig på tobaksvaror. Även 1951 års stadga är tilläraplig på tobak som är avsedd all förläras, t. ex. snus och tuggtobak, eflersora sådan vara är etl njutningsmedel. LSK föreslår inle någon ändring på denna punkt.

Förslaget alt inle uppställa en särskild definition på livsmedel ulan alt i stället ange alt föreskrift ora livsraedel skall gälla varje vara sora är avsedd att förläras innebär enligt LSK en förenkling såliUvida alt del inte längre, sora i 1951 års stadga, behöver anges alt föreskrifterna också skaU gälla livsraedelslUlsatser, njulningsraedel, ersättnings- och utdrygningsmedel. Livsmedelsstadgan kommer sålunda autoraaliskt atl bU tiUäraplig på kaffe, te, kakao, kryddor o. d. och olika slags livs-medelsersällningar, eftersom dessa uppenbarligen är avsedda alt förtäras av människor. LivsraedelstUlsatserna intar en mellanställning, eftersom de ofta är kemiska ämnen som kan användas också på helt andra områden än inom livsraedelshanteringen. I den mån sådana äranen verkUgen brukas vid beredning av livsmedel och ingår i de färdiga produkterna bör de emellertid jämställas raed livsmedel, eftersom de faktiskt kommer atl förläras.

Prop. 1971: 61 33

I anslulning härtUl bör uppmärksararaas alt LSK, för att tveksamhet skall kunna undvikas bl. a. om en vara är all bettakta som Uvsmedel eller inle, enligt 5 § i stadgan föreslår all livsmedelsslyrelsen får befogenhet atl i särskilt fall fastställa ora stadgan skall tUlämpas på en vara av visst slag.

LSK behandlar i detta sammanhang frågan om foder och annan djurföda skall regleras i livsmedelssladgan. LSK framhåller alt både den gällande och föreslagna stadgan ansetts böra begränsas till varor som är avsedda all förläras av raänniskor. Om man i stadgan dessutora för in besläramelser om djurföda skulle raan få en onödigt tillkrånglad författning. LSK framhåller atl de nuvarande specialbestäm-raelserna ora foderraedel ulan nackdel fortfarande synes kunna utgöra en särskild lagstiftning.

3.2.3 Remissyttrandena

Den föreslagna utvidgningen av livsraedelsbegreppel till atl gäUa varor som är avsedda att förfäras av människor, oavsett om de innehåUer näringsämne, har tiUslyrkts av elt stort antal remissinstanser.

Med hänsyn till den raycket aUraänna forrauleringen av livsraedelsbegreppel i 1 § fäster jordbruksnämnden stort avseende vid livsrae-delsstyrelsens skyldighet enligt 5 § all i särskilt fall fastställa ora stadgan skall tiUärapas på visst slags vara. Gränsdragningarna blir av stor praktisk och ekonoraisk betydelse, t. ex. för jordbrukels producenter och för fiskarna i fråga om kraven på livsmedelslokaler.

KF förutsätter alt livsmedelsslyrelsen i samråd raed näringsUvet utarbetar praktiskt användbara bestäraraelser om när olika vamslag är atl anse som Uvsmedel.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen uttalar att gränsdragningen mellan Uvsmedel och råvaror måste bero på vad som händer med varan innan den köps av konsumenten. Problemet blir aktuellt bl. a. då varan passerar en förädlingsanläggning, eftersom innehavaren av denna enligt 8 § är skyldig tUlse alt använda råvaror inte gör det färdiga livsmedlet otjänligt. Under lagring av en råvara hos tillverkaren behöver den inle bettaktas som livsmedel förrän den undergått den särskilda råvamkonlroll soni raåste ingå i tillverkarens egentillsyn. Livsmedelssladgan blir därför tillämplig först när råvaran godkänts vid en sådan kontroU.

Förslaget all dricksvatten skall anses som livsmedel har kommenterats i ett stort antal remissyttranden. Meningarna går starkt isär beträffande lämpligheten av detta förslag. I ungefär hälften av dessa yttranden tillstyrks förslaget. Så gör Tandläkarförbundet, Svenska institutet för konserveringsforskning, länsläkaren i Gävleborgs län. Svenska

2 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971: 61 34

hälsovårdstjänstemannaförbundet, länsveterinärerna i Stockholms och Jönköpings län. Samtliga dessa remissinstanser uttrycker sig på olika sätt positivt till förslaget.

Övriga reraissinstanser som tUlstyrkt detta förslag är lantbrukshögskolan, statens lantbrukskemiska laboratorium, länsstyrelsen i Jämtlands län, länsläkaren i Kopparbergs län, länsveterinären i Kronobergs län, hälsovårdsnämnderna i Stockholm och Sundsvall,. Husmodersförbundet, KF, Svensk industriförening. Köpmannaförbundet, SACO och TCO.

Några reraissinstanser är raer tveksararaa alt låta livsmedelsbegreppet omfatta också dricksvatten raen avstyrker inle att så sker.

Naturvårdsverket erinrar om all vattenkonlrollen komraer all handhas av flera centrala rayndigheter, nämligen i fråga om dricksvatten av livsmedelsstyrelsen, husdjursvallen eventuellt av lanlbruksstyrelsen, tvätt- och badvatten av socialstyrelsen och vallenområden som tar emot avloppsvatten av naturvårdsverket.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anraärker alt man inle kan utesluta risken för dubbelarbete vid vattenkonlrollen, eflersora föreskrifter om vatten koramer alt finnas i såväl hälsovårdsstadgan som livsmedels-stadgan. Enligt länsstyrelsen får den nuvarande utformningen av vatten-kontrollen i och för sig anses vara tillfredsställande.

Faran för en splittring av vallenkontrollen, om både hälsovårdsstadgan och livsmedelsstadgan blir tUlämpliga på vallen, framhålls också av länsläkarna i Älvsborgs, Örebro och Jämtlands län samt av hälsovårdsnämnden i Västerås.

Kommerskollegium frarahåller alt förslagel innebär all livsraedels-styrelsens tUlstånd koraraer att krävas för att tUlsätta klor till vatten i allmän vattenledning. Vidare blir vattenverken atl betrakta som Uvsraedelslokaler. Kollegiet ifrågasätter om della är en riklig ordning.

Problemen i saraband med atl vattenverken faller in under föreskrifterna ora Uvsraedelslokaler uppraärksararaas också av länsveterinärerna i Jönköpings och Skaraborgs län. Den förstnärande finner della dock raotiveral från vissa synpunkter, bl. a. genora all bättre möjligheter skapas all påverka vattenverkens utformning och inredning saral alt klara besläramelser fås om regelbunden läkarkontroll äv personalen.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen fäster uppraärksamhe-ten på alt vatten, som inom livsmedelshanteringen används bara för rengöring eller liknande ändamål, kommer alt stå utanför själva livs-medelsbegreppel. Konsekvenserna härav blir säkerligen svåröverskådliga. Det blir t. ex. svårt atl avgöra till vilken kategori spolvatlnet i flaskrengöringsmaskiner skall hänföras.

Övriga remissinstanser sora yttrat sig över förslagel ora dricksvatten
avstyrker. ,

Länsstyrelsen i Jönköpings län menar att välten, även om det från

Prop. 1971: 61 35

vetenskaplig synpunkt betraktas som etl näringsämne, inle enligt allmänt språkbmk kan hänföras tUl livsmedel. Länsstyrelsen påtalar de olägenheter, som följer bl. a. av att vattenkontroUen splittras och att man mister den hittillsvarande enhetiigheten i fråga om föreskrifter om beskaffenheten av vatten och om de tekniska anordningarna i olika vattentäkter.

LUcnande nackdelar av en splittring av föreskrifterna om vatten på hälsovårds- och livsmedelsstadgoma påtalas av länsstyrelserna i Kopparbergs och Västernorrlands län. Sistnämnda länsstyrelse eruirar om de bestämmelser till skydd mot förorening av vatten som finns i vattenlagen och mUjöskyddslagen.

Enligt Kommunförbundet talar starka skäl för att den nuvarande regleringen av vatlenfrågoma inte rabbas så alt vallenkonttoUen onödigtvis splittras på flera organ.

Socialstyrelsen fmner det från hälsovårdssynpunkt betydligt naturligare atl bestäraraelserna om vallen också i fortsättningen kvarstår i hälsovårdsstadgan. Vatten för rengöring och liknande ändamål kommer enligt förslaget atl falla utanför själva livsmedelsbegreppel men sådant vatten måste också vara av tUlfredsstäUande beskaffenhet inom livsmedelshanteringen. Socialstyrelsen erinrar vidare om 19 § hälsovårdsstadgan, som kräver lätt tUlgång i bosladslägenhet tiU vatten för dryck, matlagning och andra hushåUsändaraål. Avsikten därraed har varit inte bara atl förebygga eller undanröja sanitär olägenhet utan också alt höja bostadsstandarden. En mycket Uten del av det vatten som används i hushållen går emellertid åt till dricksvatten och matlagning. TiUgången på vatten av tUlfredsstäUande beskaffenhet beror bl. a. på om råvaltnels kvaUtet är acceptabel. Trots all råvatlnel knappast kan anses som livsmedel innebär förslaget atl provlagning av både detta vatten och renvattnet skall regleras i livsraedelsstadgans tillämpningskungörelse. Vid bedömning av åtgärder för atl få dricksvatten av tillfredsställande beskaffenhet fordras dessutora en tolalbedöranmg av såväl konsurationsvattensidan som avloppssidan. Den föreslagna livsmedelslagsliftningen splittrar emellertid upp vattenkontroUen på två ansvarsområden, nämligen dricksvattnet och råvatlnel å ena sidan saml avloppsföroreningarna och recipienlernas tUlstånd å den andra. Inom sistnäranda område faller sålunda kontrollen på annan myndighet än Uvsraedelsslyrelsen.

Liknande raoliv för all behålla saratiiga bestämmelser om vatten och vattenkontroUen i hälsovårdsstadgan framförs av länsläkarna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län.

Riksförbundet för allmän hälsovård errarar också om att bestämraelserna i hälsovårdsstadgan om vatten i bostadslägenhet syftar lill alt

Prop. 1971: 61 36

tUlgodose kraven på bostädernas hygieniska standard och varnar för en olycklig och icke önskvärd spUttring raellan olika författningar och myndigheter.

Också länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads och Skaraborgs län avstyrker förslaget all låta dricksvatten regleras genom livsmedels-stadgan.

Frågan om när vegetabilier skall betraktas som livsmedel tas upp bl. a. av lantbruksstyrelsen, som anser alt obearbetade vegetabUiska livsraedelsråvaror i princip skall kunna anses som livsmedel under förutsättning all varorna från fall till fall befunnits avsedda och lämpade för förtäring. Lantbruksslyrelsen har ingen eriman mot LSK:s gränsdragning raellan råvara och livsraedel. Då det gäller exerapelvis obearbetade grönsaker och bär anser styrelsen eraeUertid att föreskrifterna om livsmedelslokal inte bör tillämpas förrän i uppsaralings- eller förpackningsledel.

Statens centrala frökontrollanstalt förutsätter atl LSK:s tolkning all "varken grödan eUer spannmålen i odlarens magasin betraktas som livsmedel" skall tillämpas också för andra grödor än spannraål.

Vad särskilt gäller spannraål instämraer Lantbruksförbundet och RLF i LSK:s uppfattning att den skaU betraktas som livsmedel först då den kommer tiU kvarnanläggning samt där bedömts vara kvarn-giU.

KF anser däremot atl kvarngill spannmål inle bör anses sora livsmedel förrän spannmålen är rensad, tvättad och färdig för målning. Samma uppfattning har Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen.

Skånes handelskammare påpekar all partier av kvarngUl spannmål regelmässigt innehåller lika mycket fräramande föreraål sora partier vUka ännu inle gått igenora en kontroll. KvarngUla partier förvaras i regel i sararaa magasin sora övriga partier. Mot denna bakgrund förordar handelskammaren att spannmål betraktas som livsmedel först efter rensning från främmande artiklar.

Handelskammaren vänder sig också mot LSK:s uttalande all det råsocker som bedöras lämpligt för fortsall bearbetning är alt anse som livsmedel. Föreskrifterna om Uvsraedelslokaler skulle härigenora bli lUl-lämpliga på inte bara raffineringslokalerna utan också de s. k. socker-husen vid belbmken. Delta skuUe innebära betydande praktiska och ekonomiska svårigheter. Enligt handelskammaren är del också tveksamt om sockersUos och bulkutryraraen bör hänföras till livsmedelslokaler.

Lantbruksförbundet och RLF förutsätter all obearbetade vegetabUier som potatis och rotfrukter bettaktas som livsmedel först sedan de införts i ett centrallager eller motsvarande.

Frågan när aniraaliska råvaror skall anses vara kött och där-

Prop. 1971: 61 37

med livsraedel har uppraärksararaats av SVA. Med anledning av LSK:s uttalande att råvara blir livsraedel när del levande djuret i saraband raed slakten genom veterinärbesiklning eller på annat sätt bedöras lärapligt för den bearbelningsprocess sora lar direkt sikte på atl använda költet tUl raänniskoföda erinrar SVA ora all i denna bedömningsprocess ingår inle bara den strax före slakten föreskrivna besiktningen utan också många andra veterinärmedicinska åtgärder dessförinnan. Del är därför oklart vid vilken tidpunkt djuren bör falla inom livsraedelsbegreppel och del synes svårt alt åstadkoraraa en entydig tolkning av livsraedelsbegreppel när det gäller levande djur och deras kött.

Liknande synpunkter som närmast lyder på all livsmedelssladgan borde tUlämpas på de levande djuren tidigare än i saraband med själva slakten framförs av länsstyreben i Malmöhus län, länsveterinären i Älvsborgs län och hälsovårdsnämnden i Malmö.

Vissa remissinstanser vänder sig mot LSK:s uttalande all mjölk bör betraktas som livsmedel redan hos djurägaren strax efter rajölk-ningen. Sålunda frarahåUer lantbruksslyrelsen all rajölken sora producenten läranar inte är avsedd atl förtäras i obearbetat skick. Mjölken borde därför betraktas som råvara tills den nått mejeriet. Med ell sådani betraktelsesätt får man också en bättre parallellitet raed t. ex. spannmålen sora inte är atl anse som livsmedel förrän den komrait in tiU kvarnanläggningen och bedöras lärapad alt konsuraeras av raänniskor. En konsekvens av LSK:s uppfattning skulle bli atl rajölkrararaen hos djur-ägarna skall anses som livsmedelslokaler, vilket lantbraksstyrelsen inte finner ändamålsenligt. Liknande synpunkter framförs av länsstyreben i Jämtlands län. Lantbruksförbundet, RLF och Skånes, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare. MC anser alt rajölken bör betraktas som livsmedel tidigast då den på mejeriet godkänts för vidare bearbetning till konsuration. Djurägaren skulle eljest kunna avstängas från vidare leverans av mjölk, ora hans produktion uppvisar dålig kvalitet.

Några få remissinstanser har uttalat sig om läkeraedelsliknande produkter, exerapelvis olika vitarainpreparat och halstabletter. Hälsovårdsnämnden i Sundsvall och Husmodersförbundet anser det vara väl raotiveral alt livsraedelssladgan nu föreslås bli tilläraplig på dessa varor.

Socidstyrelsen har däremot annan uppfattning och hänvisar lill alt bland de läkemedelsliknande produkter, som f. n. är undantagna från läkemedelsförordningens och livsmedelsstadgans tillämpning, hör bl. a. en rad homeopatiska medel, mineralkällsaller och paslUler. De avgöranden som måste fallas bettäffande sådana produkter är ofta av be-svärUg farmakologisk natur och torde knappast ligga inom Uvsmedels-styrelsens kompetensområde. Ställningstagandet måste i stäUet ankorama på socialstyrelsen, eflersora användningen av dessa läkemedelslik-

Prop. 1971: 61 38

nande varor ofta utgör ett led i verksamheten på hälso- och sjukvårdens område. Socialstyrelsen framhåUer vidare att apoteken blir atl betrakta som livsmedelslokaler om livsmedelssladgan skulle tillämpas på de läkemedelsliknande produlrterna. Också länsläkaren i Örebro län ifrågasätter om det är lämpligt att räkna läkemedelsliknande produkter som livsmedel.

Några reraissinstanser är tveksamma om rusdrycker och vissa tobaksvaror bör omfattas av livsmedelsbegreppel. Sålunda StäUer sig socialstyrelsen frågande tiU förslaget i denna del. Länsläkaren i Västernorrlands län framhåUer att bruket av rasdrycker sttider mot grandregeln i livsmedelsstadgan atl som livsmedel inte får användas vara som kan antas vara skadlig. Länsläkaren i Örebro län och hälsovårdsnämnden i Solna ifrågasätter om det finns fog för all låta livsraedelssladgan bli tUlämplig på rasdrycker och tobak. Praktiska svårigheter kan uppstå beträffande märkning och kontroll av dessa produkter. Hälsovårdsnämnden i Sundsvall anser däreraot att det är väl raotiveral alt hänföra rusdryckerna under livsmedelsbegreppel.

I vissa reraissyltranden, särskilt från velerinärraedicinskl håll, har pekats på det samband som i första hand hund- och kallmat men också annan d j u r f ö d a har raed livsraedelshygienen. Sålunda fäster SVA uppraärksarahelen på alt hund- och katlmal inle underkastas någon offentlig kontroll. Eftersom sådan djurföda tUlverkas, försäljs och i hushållen hanteras tillsamraans raed livsraedel och även kan förväxlas med sådana, finns skäl atl livsmedelsrayndighelerna utövar viss tillsyn också över ifrågavarande produkter. Veterinärstyrelsen anför liknande synpunkter och anser del raotiveral atl i livsraedelssladgan tas in bestämmelser ora sådan föda sora lätt kan förväxlas med livsraedel. Hälsovårdsnämnden i Stockholm frarahåller sora en parallell alt livsraedelslagsliflningen i USA också behandlar djurföda. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser skäl finnas all saraordna livsraedels- och foderraedelslag-sliflningarna. Bl. a. har hund- och kaltfoder sararaa ursprung sora livsmedel och hanleras som sådani. Därigenora kan fraraför allt salraonella-infeklioner föras in i de enskilda hushållen. Förekoraslen av salraonella-infekterad hundraal påtalas också av länsveterinärerna i Stockholms, Kronobergs, Göteborgs och Bohus saral Norrbottens län och hälsovårdsnämnden i Nacka. Enligt dessa remissinstanser är det inle ovanligt att särskilt hundraal inköps av vissa konsumenter för atl användas som livsmedel. En liknande uppfattning framförs av Veterinärförbundet och hälsovårdsnämnderna i Gävle, Norrtälje, Solna och SundsvaU.

Prop. 1971: 61 39

3.3 Livsmedelstillsatser, berikningsmedel och främmande ämnen

3.3.1 Gällande bestämmelser

LivsraedelstUlsats är enligt livsmedelssladgan vara eller ämne som inle är råvara och i allmänhet i ringa mängd tillförs livsmedel för alt påverka dess färg, smak, konsistens eller hållbarhet eller för annat liknande ändamål och finns kvar i del färdiga livsmedlet. Vatten anses inte som liUsats (1 § 3 mom.).

För användning av tillsatser i livsmedel, med undanlag av färdiglagad mal, fordras i princip godkännande av koraraerskoUegiura. Godkännande behövs inte för vissa särskilt angivna naturprodukter från djur och växter eller för koksall, socker, ättika, elylalkohol och giftfria essenser för lukt eUer sraaksätlning (4 § 1 raora.).

KoraraerskoUegiura skall i ärende ora godkännande av livsraedels-lillsals på närraare angivet sätt ha sararåd med bl. a. folkhälsoinstilutet.

Tillförsel av äranen för atl berika livsraedel, dvs. förbättra dess näringsvärde, regleras inte i 1951 års stadga. Bestämmelser om vitaminiserade livsmedel finns i förordningen (1941: 268) ora fraraslällning och införsel av vitaminiserade livsmedel, den s. k. vitamineringsförord-ningen. EnUgt denna förslås raed vilarainering en åtgärd vid vilken etl livsraedel — genom lUlsättning av främmande vilaminhalligl ämne, genom ultraviolett bestrålning eller eljest på konstlad väg — erhåller hall av vitaminer eller ökad sådan halt. Vilarainering och import av vitaminerade livsraedel för avsalu får ske endast efler lillslånd av kommerskollegium. Tillstånd meddelas om vilaraineringen anses värdefull från folknäringssynpunkl och det inte finns särskUda skäl på grund av vilka vitamineringen inle bör anförtros den som sökl tillståndet:

Förutom bestämraelserna ora tillsatser och vitaminer, som i en bestärad avsikt tUlförs livsraedel, finns också vissa bestämraelser i 1951 års stadga ora ämnen sora oavsiktligt kan förekoraraa i eller på livsraedel. Sålunda förbjuds saluhållande av livsraedel, ora det innehåller raer än 3 mg bly per kg, såvida inle tillstånd alt saluhålla varan meddelats av koraraerskoUegiura (7 § 2 raora.). Kollegiura har vidare all fastställa den högsta kvarvarande rest av bekärapningsraedel sora får förekomma på livsraedel (7 § 3 raora.). Kollegiura har den 28 november 1966 utfärdat en särskild kungörelse angående högsta kvarvarande rest av bekämpningsmedel på färsk frukt, färska bär och grönsaker samt på rotfrukter.

3.3.2 Livsmedelsstadgekommittén

LSK framhåller all nuvarande bestäraraelser ora tillsatser, vitarainer, bly och bekärapningsmedelsrester i livsmedel inle är helt tillfredsställande. Många ämnen, som kan jämställas med dessa ämnesgrupper och som med eller utan avsikt förekommer i livsmedel, faller sålunda

Prop. 1971: 61 40

utanför livsmedelsstadgan. I sådana fall finns bara möjlighet alt till-lämpa den allmänna regeln i stadgan all livsraedel inle får antas vara skadliga all förlära eUer eljest otjänliga lill raänniskoföda. LSK anser inle della tiUräckligt säkert ur konsuraentskyddssynpunkl utan föreslär att möjligheten att i förväg bedöma risken med alt använda vissa ämnen i livsraedel bör utvidgas. Därvid bör en uppdelning göras i tre olika grupper, benäranda livsraedelslUlsatser, berikningsmedel och främmande ämnen. Den vanligaste och största gruppen omfattar I i v s ra e-delslillsatser. Förutora äranen sora påverkar livsraedels färg, smak, konsistens eller hållbarhet bör lill livsmedelstillsats hänföras också ämnen som påverkar lukten hos ell livsmedel. Bestämningen atl en tiUsats också kan tillföras ett livsmedel "för annat liknande ändamål" har enligt LSK i praktiken framkallat tveksarahet bl. a. ora därunder kan räknas också ämnen av läkemedelskaraklär som tillsätts enbart för all påverka konsuraenlernas hälsa. Sora exerapel närans tillsättning av hexylresorcin och andra baklericida äranen till halstabletter för alt påverka bakteriefloran i svalget, laclylos lill barnmat för all motverka förstoppning saral kinin och koffein till läskedrycker sora uppiggande raedel. I dessa fall är livsraedlen endasl bärare av de lillsalla ämnen, vars syfte uteslutande är all ha gynnsam effekt på den som förlär livsmedlen. Sådana ämnen har inle ansetts tillförda livsmedlet "för annat liknande ändamål" och har sålunda inte ansetts vara tillsatser. Begreppet livsraedelstillsats har därför fått ett begränsat, teknologiskt eller organoleptiskt syfte all påverka själva livsraedlen men inte konsumenterna. LSK finner det emellertid från livsmedelshygienisk synpunkt starkt raotiveral all angivna och liknande slag av konsuraentpåverkande äranen skall betraktas som livsmedelstiUsalser. Därför föreslås att uttrycket "för annat liknande ändamål" i definitionen byts ut mot orden "för all åstadkomma annan bestämd egenskap hos livsmedlet". Därigenora kommer lUlsatsbegreppel all omfatta alla ämnen sora i olika syften tillförs livsraedel, antingen för all påverka livsmedlet självt eller för alt åstadkoraraa någon effekt på konsuraenlen. LSK föreslår vidare att kravet atl en tiUsals "alltjämt finnes kvar i det färdiga livsraedlel" slopas. Vissa äranen kan oravandlas eller sönderfalla och i förändrad form bli kvar i det färdiga livsraedlel som en reaktionsprodukt. I andra fall stannar så litet kvar atl ämnet inle alls eller bara raed svårighet kan påvisas på analytisk väg. Vid den praktiska tillärapningen har kommerskollegium också så småningom krävt godkännande för all sådana ämnen också skall få liUsättas livsmedel. LSK finner denna praxis riktig med hänsyn till de risker det innebär för konsuraenterna alt ämnen av della slag inle behöver bli godkända. Villkoret att etl ärane skall betraktas som livsmedelstiUsats bara om det tiUförs "i aUmänhet i ringa mängd" och "utan att ingå såsom råvara" har enligt utredningen visat sig svårt att tolka men trots del bör vUlkorel fortfarande gälla. I tveksarama

Prop. 1971: 61 41

fall kan enligt förslaget livsmedelsstyrelsen avge bindande förklaring om ell ämne skall anses som tillsats eller inte. Sådan tveksamhet kan uppslå i fråga om exempelvis sojaprolein som kan användas på olika sätt. Detta äggviteämne kan tillföras köttvaror bl. a. som bindemedel för vallen och fett. Det bör då anses som tillsals raed hänsyn dels tUl dess funktion och dels till den ringa raängd sora behöver tillsättas för ändamålet. Sojaprolein kan emellertid också användas i syfte atl dryga ut olika charkuterivaror och förekommer då i relativt stora kvantiteter. Därvid måste ämnet uppenbarligen bettaktas som en råvara. Från kravet på särskUl godkännande av livsmedelstillsatser bör liksora f. h. undanlag göras för vissa naturprodukter och liknande äranen som socker och salt. Däremot anser LSK inle att det finns skäl behålla undantaget från kravet på godkännande när det gäUer liUsatser för s. k. färdiglagad mal. TUlverkningen av färdiglagad mat sker numera i mycket stor utsträckning rent induslrielll både för försäljning i detaljhandeln direkt lill konsumenterna och för distribution till olika storhushåll. En stor del av befolkningen äter också sådan färdiglagad mat minst en gång per arbetsdag antingen i eUer utanför hemrael. Missgrepp vid fraraslällning av färdiglagad mat kan därför få allvarliga följder för elt stort antal människor. Allmänheten måste rimligtvis få sararaa garanli for dessa varors hygieniska beskaffenhet sora för andra typer av livsraedel,

I anslulning lill frågan om livsmedelstillsatser berör LSK vissa be-handlingsraeloder sora förändrar ell livsraedels egenskaper på Uknande sätt sora liUsatser. Särskilt närans metoden alt genora joniserande strålning exerapelvis konservera bacon, hindra groning av potatis eller sterilisera skadeinsekter i spannraål. Andra raeloder är rökning och syrning av livsraedel. Del är eraeUertid här inle fråga ora all tillföra livsmedel något ämne utan bara olika sätt atl behandla livsmedel. Till-salsbestämmelserna kan sålunda inle tillämpas i dessa fall. I stället bör sådan behandling vid behov regleras genora särskilda föreskrifter om hantering av livsraedel.

Enligt LSK tillförs vissa ämnen livsraedel i en beslämd avsikt all höja dess näringsvärde för konsumenterna. Endast liUsättning av vitarainer är särskUl reglerad genora 1941 års vilaraineringsförordning. För övriga näringsäranen kan bara tiUärapas föreskrifterna i 1951 års stadga atl de inle får göra livsraedlen skadliga eller på annat sätt otjänliga. Liksom i fråga om vitarainer kan en överdosering av andra liknande näringsäranen vara mindre läraplig och ibland hälsovådlig. Därför anser LSK atl raedgivande bör fordras alt tillföra livsraedel även andra näringsäranen än vitarainer. LSK nämner som exempel järn sora tillsats lill vetemjöl, jod tUl koksall samt proteiner, essenliella aminosyror och essenliella fleromättade fettsyror sora tillförs olika slags livsmedel. LSK föreslår att detta slags ämnen bildar en geraensam.

2t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971: 61 42

grupp, kallad berikningsraedel. Därmed skall enligt LSK förslås vilarain, raineralärane eller annat näringsämne som är avsett all på konstlad väg tiUföras livsmedel för alt förbättra dess näringsvärde. Näringsämne som av naturen norraalt redan finns i ell livsmedel omfattas alltså inte av definitionen. En väsentlig skillnad mellan berikningsmedel och livsmedelstillsats är all berikningsmedlen, föralom alt de enbart är avsedda att höja näringsvärdet, raåste tUlföras livsmedel i en viss hall för atl få avsedd effekt, raedan livsraedelslillsalserna av hälsomässiga skäl i allmänhet bör begränsas till en beslämd maximi-mängd. Ora tveksamhet uppslår humvida elt ärane skall betraktas som berikningsraedel, tillsats eller råvara kan besked härora inhämtas av livsmedelsslyrelsen.

LSK föreslår alt huvudregeln, liksom f. n. gäller vitarainer, skall vara att särskilt lillslånd fordras för alt använda berikningsraedel i livsraedel. Skillnaden i förhållande till vanliga tUlsatser är sålunda all tillståndet är begränsat till en individuell tillverkare raedan ell godkännande av lUlsals avser alla fabrikanter. För vissa näringsäranen sora enligt definitionen är berikningsraedel bör enligt LSK generellt lillslånd läranas. Delta bör gälla kolhydrater (socker m. m.), fetler (Iriglyce-rider) och proteiner. Dessa ämnen ingår vanligen som råvaror i livsmedel och tUlförs sora regel inte i syfte all selektivt höja livsraedlens näringsvärde.

LSK frarahåller att tillsättning av vissa berikningsraedel kan vara av grundläggande betydelse från hälso- och näringssynpunkt för hela befolkningen. Del synes därför raotiveral atl införa en raöjlighet alt direkt föreskriva berikning av vissa livsmedel. LSK föreslår att obligatorisk berikning skall ske av margarin raed vilarain A och D, av mjöl raed järn och av hushållssalt raed jod. Direkta föreskrifter om berikning bör i övrigl meddelas endast när del är av avsevärd betydelse från folknäringssynpunkl.

Enligt LSK:s förslag ora berikning skall den ske så att det konsumtionsfärdiga livsmedlet koraraer all hålla angiven halt av särskilt näringsärane. Vid tillsättande av berikningsraedel raåste sålunda hänsyn tas till all en viss del därav kan förstöras under och efler tillverkningsprocessen.

Livsmedelstillsatser och berikningsraedel har enligt LSK det gemensamma draget alt de tillförs i en positiv avsikt atl ge livsmedlet en särskUd egenskap. Det finns emellertid också andra ämnen sora kan tillföras en råvara på ett tidigt stadium och mestadels helt ulan avsUct komraer alt fmnas kvar i eller på det konsurationsfärdiga livsmedlet. Utöver bestämmelsen i 1951 års stadga att livsmedel inle får antas vara skadligt eller otjänligt finns f. n. särskUda bestäraraelser ora begränsning av sådana ämnen i livsmedel bara när det gäller bly och rester av bekärapningsmedel. Enligt LSK talar starka skäl för alt

Prop. 1971: 61 43

liknande möjlighet införs all begränsa förekomsten av också andra ämnen som inte är tUlsatser men som på grand av sin giftighet eller andra hälsovådliga egenskaper kan vålla raänniskor skada. LSK föreslår därför att ifrågavarande äranen förs sararaan i en grapp i livsmedelsstadgan och benämns fräraraande äranen. Härraed avser LSK sådant ärane som bekärapningsmedel och annan vara sora inle utgör vare sig berikningsmedel eller livsmedelstiUsats och som vid förekomst i eller på livsmedel kan förändra livsmedlets normala sammansättning eUer beskaffenhet. Utöver de vanliga bekämpningsmedlen nämner LSK bland främmande äranen sådana kemiska föroreningar från industrier, som släpps ut genom förbränningsgaser och avloppsvatten och som kan menligt påverka olika livsmedelsråvaror. Exerapel härpå är förorening av fisk genom kvicksilverföreningar. Till främmande ämnen hör också vissa kemikalier, s. k. PHC-medel som används atl skydda vissa vegetabiUer efler skörden, exerapelvis anligronings-raedel för potatis och lök. Vidare närans horraoner och andra tillväxl-befrärajande raedel som tUlförs de Uvsraedelsproducerande djuren eller deras foder. Djuren behandlas ibland också med antibiotika och andra läkeraedel som, ora rester därav finns kvar i kött eller rajölk, kan orsaka allergier hos raänniskor. LSK exemplifierar vidare gmppen fräraraande äranen med färgämnen sora tillsätts hönsfoder för atl påverka äggulans färg, skumdärapningsmedel vid beredning av flytande livsraedel, lösningsäranen för konserveringsraedel, raelallföroreningar från konservburkar eller Uvsraedelsraaskiner och annan utrastning saral rajukningsraedel och stabilisatorer i förpackningsraalerial av plast. LSK:s förslag innebär att om så är påkallat från allmän hälsosynpunkt, föreskrift kan meddelas all fräramande ämnen av det slag som berörts inte får förekomma i eller på livsmedel utöver viss högsta halt. Det har inte visat sig praktiskt möjligt att helt förbjuda sådana ämnen, eftersom man raed nutidens förfinade analysteknik kan påvisa utomordentligt sraå raängder av äranen och långt under de haller sora kan hävdas vara hälsovådliga. För atl belysa della anges atl exerapelvis kvicksilver och andra raetallföreningar kan förekoraraa, låt vara i ytterst små kvantiteter, som naturliga beståndsdelar i vissa råvaror bl. a. fisk. Delta förhållande är orsaken lUl all ell ämne enligt den föreslagna definitionen blir alt betrakta som främmande för ell livsmedel först då det förekomraer i sådan utsträckning atl del förändrar livsraedlels "norraala sararaansättning eller beskaffenhet".

Handläggningen av ärenden ora livsraedelslUlsatser, berikningsraedel och främmande ämnen i livsmedel skall enligt LSK anförtros livs-raedelsstyrelsen. Därmed upphör kommerskollegiets befogenheter i raotsvarande frågor. De ekonomiska synpunkter sora kan läggas på dessa ärenden anses kunna beaktas i tUlräcklig omfattning genom att livsmedelsslyrelsen åläggs skyldighet att samråda raed berörda myndig-

Prop. 1971: 61 44

heter. I likhet med vad som gäller f. n. föreslås atl livsmedelsslyrelsen ärligen upprättar förteckningar över föreskrifter och lillslånd rörande berikningsmedel, över godkända livsmedelstillsatser och över bestämmelser ora högsla tUlåtna haller i livsraedel av bekärapningsraedel och andra fräraraande äranen. Enligt LSK bör Uvsraedelsslyrelsen inle få, som hittUls skett med stöd av 5 § 1951 års stadga, besluta atl godkända livsraedelslUlsatser inle skall offentliggöras. Förutora angelägenheten av alt inle annat än i yttersta undanlagsfaU meka på den i tryckfrihetsförordningen fastslagna offentlighetsprincipen i fråga ora allraänna handlingar framhåUer LSK, att det från medicinsk och hygienisk synpunkt är väsentligt alt genora ifrågavarande förteckningar få kännedom om vilka varor och äranen sora kan förekoraraa i livsraedel. Ora elt offentliggörande raed fog kan anses lända ell förelag lill men, t. ex. på grund av risk för all ell speciellt recept för en livsmedelsprodukt skulle röjas, finns möjlighet för Kungl. Maj:t atl raed slöd av 21 § 1937 års sekretesslag heraligslärapla handlingar i visst ärende ora tillsatser eller beriknmgsmedel.

Genora det föreslagna systemet raed en uppdelning av olika äranen i livsraedelslUlsatser, berikningsmedel och fräraraande ämnen lorde enUgl LSK — järafört med vad sora gäUer enligt 1951 års stadga — skapas betydligt större möjligheter för myndigheterna alt i konsumenternas intresse kontrollera och ingripa mol förekoraslen i livsraedel av olika äranen sora har eller kan antas ha skadeverkande egenskaper. Systerael innebär sålunda alt det skall finnas s. k. positiva listor över alla liUålna eUer föreskrivna berikningsraedel och godkända tUlsatser samtidigt som en negativ lista fortlöpande upprättas över fräraraande ämnen vars förekomst i livsmedel visat sig böra begränsas. Därigenom synes alla de äranen som kan koraraa i fråga i della sararaanhang kunna täckas av livsraedelsstadgans bestäraraelser. Om så visar sig ändå inte bli fallet får Uvsraedelsslyrelsen raöjlighet all fastställa särskild livsraedelsslandard för viss vara. Därvid kan styrelsen fastställa hur en vara skall vara sararaansatt för atl den skall anses IjänUg till människoföda.

I etl särskUl yttrande liU LSK:s betänkande föreslår ledaraolen Fitger att begreppet berikningsraedel slopas och förs in under gruppen livsmedelstillsatser.

3.3.3 Remissyttrandena

Förslaget atl dela upp de olika slags ämnen, som kan tillföras eller på annat sätt förekommer i livsmedel, i de tre grupperna berikningsmedel, livsraedelslUlsatser och främmande äranen tillstyrks eUer läranas utan erinran av de flesta reraissinslanserna. Inga invändningar görs raot atl Uvsraedelsslyrelsen i stället för koraraerskoUegiura blir beslutande

Prop. 1971: 61 45

rayndighel i hithörande frågor och inte heller mot alt bestämraelserna i 1941 års vilaraineringsförordning förs över lill livsraedelssladgan och dess tillämpningskungörelse. Särskilda synpunkter läggs emellertid på vissa frågor som aktualiseras i dessa saramanhang.

Socialstyrelsen finner det oklart ora berikningsmedel, tillsatser och fräraraande ämnen är att betrakta som livsraedel. Vissa av äranena är redan vid tUlverkningen avsedda alt förtäras av människor, varför stadgan bör gälla vid hanteringen av dera. Även länsveterinären i Göteborgs och Bohus län anser del viktigt alt tillsatser betraktas som livsmedel. De koramer då atl underkastas bestämmelserna ora raärkning med uppgift bl. a. om den väsentliga samraansältningen av produkten.

I fråga ora livsmedelstillsatser ser statens institut för konsumentfrågor raed tUlfredsställelse på förslaget atl slopa del nuvarande undanlaget från kravet på godkännande av tillsatser vid tillredning av färdiglagad raal.

Statens konsumentråd understryker betydelsen av alt Uvsraedelsslyrelsen myckel aktivt arbetar för alt skära ned antalet nu godkända tillsatser. Alla tUlsatser sora inte är nödvändiga från väsenlliga konsu-raenlsynpunkter bör behandlas raed stor reslriklivilel. TUlsalsäranen kan under vissa omständigheter orsaka skador på människoorganisraen. Eflersora det för lång lid framåt komraer att vara oraöjligt all fömtse sådana skadeverkningar, bör en raycket ålerhållsara linje iakttas vid godkännande av tillsatser. Också styrelsen för lantbrukshögskolan frarahåller vikten av alt antalet godkända tillsatser sätts tUl ell rainiraum. Liknande synpunkter framförs av Husmodersförbundet.

Några remissinstanser, bl. a. länsläkaren i Jönköpings län och hälsovårdsnämnden i Norrtälje, ifrågasätter ora fluor i dricksvatten skall betraktas som tillsats i livsmedelsstadgans raening, eftersom dricksvatten i fortsättningen skall räknas sora livsraedel.

Hälsovårdsnämnden i Stockholm anser all en särskUd förteckning bör upprättas över godkända tUlsatser vid beredning av dricksvatten med uppgift på tillåtna raaxiraikoncentralioner.

Vad särskilt gäller berikningsmedel tUlstyrker kommerskollegium att tiUstånd skall krävas för användning i livsmedel också av andra berikningsmedel än vitaminer, t. ex. raineraläranen och essenliella arainosyror. Begreppet "annat näringsämne" synes emeUertid, för vidsträckt. Det är näraligen ofta svårt atl bedöma, ora en beståndsdel skall anses utgöra råvara eller berikningsraedel. Exerapel därpå är äggvita och fleromällat fett. Dessa varor bör räknas som berikningsmedel ora de tillsätts produkter, sora är fattiga på sådana beståndsdelar, raedan de får anses som råvaror när de förekommer som huvudingredienser i ett Uvsmedel. Denna osäkerhet i bedömningen kan undanröjas om man l)egränsar definitionen på berikningsmedel så alt därmed

Prop. 1971: 61 46

endast avses "vitamin, raineralärane och essentiell aminosyra". Samtidigt bör livsmedelsstyrelsen få raöjlighet förklara att "även annat näringsärane under närraare angivna förhållanden" skall anses sora berikningsmedel.

Enligt jordbruksnämnden är det en brist alt man i definitionen av begreppet berikningsmedel inte utsäger vad sora räknas till näringsämnen. Av LSK:s kommentarer framgår emellertid att begreppet bör tolkas extensivt så alt också socker, fetler och proteiner skall hänföras tUl berikningsmedel, om de tillsätts för att ge slutprodukten elt bättre näringsvärde. Följden därav torde bli att exerapelvis bakning av bröd raed proteinrikt rajöl underkastas föreskrifterna ora berikningsraedel. Även med LSK:s förslag all generellt tillstånd bör gälla för användning av ifrågavarande näringsämnen när de är egentliga råvaror, finner jordbruksnämnden en så vidsträckt anordning kunna medföra administrativa besvärligheter och även svårigheter för näringslivet. I likhet med kommerskollegium föreslår nämnden därför en mera begränsad definition av begreppet berikningsraedel, så all delta avgränsas från råvambegreppel.

Enligt Svenska institutet för konserveringsforskning är kravet på att berikningsraedel skall tillföras livsraedel "på konstlad väg" en nedvärdering av en norraal tillverkningsprocess. Della ullryck bör strykas.

Från näringslivels sida föreslås under hänvisning till ledaraolen Fitgers särskUda yttrande all man avslår från all föra upp berikningsmedlen som en särskild ämnesgrupp och i stället inordnar dera under gruppen livsmedelstillsatser.

Som motiv för denna uppfattning ullalar Industriförbundet i huvudsak följande. Kolhydrater, fetler och proteiner komraer all falla under det föreslagna begreppet berikningsraedel raen måste i många fall betraktas också som egentliga livsraedel. Som exempel anges alt, ora ett livsraedel skall berikas raed linolsyra, del i praktiken inle går att tUlsätta detla ärane särskilt, ulan raan raåste i stället använda en olja som är rik på linolsyra. Sådana oljor används emellertid också som egentliga livsraedel och är då atl betrakta som livsmedelsråvaror. När det gäller andra livsraedelslUlsatser behöver en råvara som på liknande sätt utgör etl livsmedel i sig själv inle godkännas sora tillsals, även om den bara tillförs etl annat livsraedel i ringa raängd. Motsvarande undantag bör också gälla råvaror sora är egentliga livsraedel och tillförs en annan vara i berikningssyfle. Internationellt följer raan en sådan linje. Inora Codex Aliraentarius Coraraission görs sålunda ingen formell skillnad mellan berikningsraedel och andra tillsatser utan de behandlas sora en gemensam grupp, livsmedelstillsatser. Codex-definilionen av tillsatser utesluter också råvaror eller ämnen vilka konsuraeras sora livsmedel. Vitaminer och raineraläranen är erael-

Prop. 1971: 61 47

lertid inle undantagna från Codex' tillsalsbegrepp. Av praktiska skäl och av hänsyn till önskeraålel att underlätta en intemationell harmonisering av livsmedelslagsliftningen bör Codex-definilionen av livsmedelstillsatser inarbetas i den svenska livsraedelssladgan så all be-rikningsraedlen faller under lillsatsbegreppet. Det möter därvid inget hinder att vid godkännande av tillsatser för berikning fastställa viss minimihall för all de skall få avsedd effekt på sararaa sätt sora raan för andra tillsatser av hälsoraässiga skäl kan föreskriva en viss tillåten maximihall.

Arbetsgivareföreningen insläraraer i Industriförbundels förslag alt inordna berikningsraedlen under begreppet livsmedelstillsatser. Liknande synpunkter fraraförs också av Grossistförbundet, Kemikontoret, Teknologföreningen, Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Östergötlands och Södermanlands handelskammare och Skånes handelskammare.

KF anser liksom LSK atl det är stor skillnad raellan berikningsraedel, som avser att förbättra det näringsfysiologiska värdet av ett livsmedel, och andra tillsatser som har till uppgift all påverka varans smak, konsistens o. d. A andra sidan avviker den föreslagna uppdelningen av tillsatserna i två olika grupper från Codex AUmentarius Comraission's regler. Med hänsyn därtUl och till alt en svensk särbestämmelse kan medföra eller uppfattas som elt indirekt handelshinder ställer sig förbundet tveksamt till LSK:s förslag på denna punkt.

Kommerskollegium vill inle biträda förslaget atl sararaanföra berikningsraedel och livsraedelslUlsatser. De olika äranen det gäller uppvisar näraligen så betydande särdrag alt de som LSK föreslagit naturiigen bör uppdelas i två separata grupper.

Förslagel ora obligatorisk berikning av livsraedel i vissa fall har uttryckligen kommenterats endast i några få yttranden.

Statens institut för konsumentfrågor anser atl möjlighet bör finnas all kunna föreskriva berikning av vissa vanligare livsmedel.

Andra remissinstanser är också positivt inställda lUl obligatorisk berikning men framhåller all möjligheten därtill bör utnyttjas raed försiktighet. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att en föreskrift ora berikning endasl bör raeddelas, om den enligt väl underbyggda sakkunniga bedömningar anses verkligt angelägen från folkhälsosynpunkl. På liknande sätt uttalar sig Husmodersförbundet saml länsveterinären i Kronobergs län.

Veterinärstyrelsen och länsveterinären i Västernorrlands län anser att det bör finnas möjlighet lill valfrihet mellan berikade och oberikade livsmedel av sararaa slag.

SVA är inne på lUfnande tankegångar och frarahåller att bl. a. förslagel alt hushållssalt skaU berikas med jod kan stöta på vanskligheler. Vissa

Prop. 1971: 61 48

människor är allergiska mot jod. Verkligt behov av jod har egentligen bara personer med strama.

Som en konsekvens av sill förslag all berikningsraedlen bör hänföras lill gruppen livsraedelslUlsatser frarahåller Industriförbundet all den särskilda bestäraraelsen om obligatorisk berikning bör utgå.

Liknande synpunkter anförs av Arbetsgivareföreningen, Kemikonloret och Teknologföreningen.

Förslagel om obligatorisk berikning har avstyrkts bara av två remissinstanser. Svensk industriförening anser all Ivångsberikning av livsmedel är ett ingrepp i konsumentens personliga integritet. Tvångsberikning är inte heller nödvändig från folkhälsosynpunkl. Många konsumenter är angelägna alt t. ex. få rajöl och bröd sora är fritt från alla på konstlad väg tillsatta äranen sålunda även järn. Mindre kvarnar saknar i raånga fall dessutora tekniska förutsättningar för berikning av mjöl.

Någon erinran görs inte mot all låta bekärapningsraedelsresler och andra giftiga eller skadliga substanser i livsraedel bilda en särskUd grupp under beteckningen fräraraande ämnen, för vilka livsmedelsstyrelsen kan meddela särskilda restriktioner. Många remissinstanser tillstyrker ulan vidare koraraenlarer förslagel i denna del.

Statens konsumentråd finner det vara av stor betydelse att Uvsraedelsslyrelsen får raöjlighet atl kraftfullt agera för all stoppa försäljningen av livsraedel sora innehåller giftiga äranen.

SVA uttrycker särskUd tillfredsställelse med atl elt direkt försäljningsförbud föreslås i fråga ora inle bara livsmedel med alllför stor mängd av bekämpningsmedelsrester ulan också varor som har för hög halt av fräraraande ämnen, t. ex. kvicksilver i fisk.

Enligt velerinärslyrelsen får ärane, sora förekoraraer i större raängd än den naturliga, egenskap av fräramande ärane först efler värdering av den förekommande hallen och effekten därav. Sålunda blir kvicksilver inte fräraraande ärane förrän dess förekorasl passerar visst gränsvärde, trots att kvicksilvret i sig självt är näringsfysiologiskt arlfrämmande. Velerinärslyrelsen anser all definitionen inle behöver bindas till en sådan värdering utan enbart lUl äranel sora sådant ulan avseende på halten. Den oklarhet ora vilka ämnen del är fråga ora kan i stället regleras av Uvsraedelsslyrelsen genom en förklaring enligt 5 § och en fastställelse av högsla tillåtna hall av ämnet med stöd av 12 §. Velerinärslyrelsen föreslår därför alt begränsningen av begreppet fräraraande äranen till sådana "sora vid förekorasl i eller på livsraedel kan förändra dess normala sammansättning eller beskaffenhet" bör ulgå. Några praktiska nackdelar torde inle uppslå genom den föreslagna utvidgningen. — I fråga om hormoner och antibiotika påpekar velerinärslyrelsen att det inte är praktiskt möjligt all genom kvantitativ analys av livsraedel kontrollera ora fastställda högsta lUlålna restmängder av dessa fräraraande äranen respekteras. I stället bör den centrala livsraedelsrayndigheten

Prop. 1971: 61 49

få befogenhet alt reglera själva användningen av sådana äranen och andra läkemedel redan i djurfödan. Så kan enklast ske genom en ändring av foderraedelslagsliflningen. Länsveterinärerna i Västerbottens och Norrbottens län fraraför sarama förslag som velerinärslyrelsen i fråga om ändring av definitionen på begreppet fräraraande ärane.

Statens institut för folkhälsan föreslår att bestäramelserna i 12 § om fastställande av tillåten högsta hall av främmande ämnen bör kompletteras med en rätt för livsmedelsslyrelsen all meddela en s. k. koslre-koraraendalion, innebärande all ell livsmedel som kan antas innehålla skadlig hall av främmande ämne endast bör förläras i viss angiven omfattning.

Vad särskilt gäller förorening av fisk raed kvicksilver frarahåller fiskeristyrelsen alt livsraedel sora kan raedföra hälsofara självfallet inte skall få saluföras. Om de svenska fiskarena skall kunna acceptera inskränkningar i sin näring lill följd av kvicksUverföroreningar, måste de emellertid övertygas om atl också import av fisk med för hög kvicksilverhalt effektivt kan förhindras. Emellertid har de länder, varifrån Sverige iraporterar fisk fångad i kust- och insjövatlen, inle gjorl raotsvarande noggranna undersökning ora kvicksilverförekomst i fisken och inle heller stoppat fisket i vatten förorenade av industtiulsläpp. Risken är därför stor för att fisk med för hög kvicksUverhalt tillförs den svenska marknaden genom iraport. En systematisk hygienkontroll av fiskiraporten bör därför koraraa till slånd.

Liknande synpunkter framförs av Sveriges fiskares riksförbund och dess medlemsorganisationer.

Svenska fiskhandelsförbundet anser atl erfarenheterna hittills av förbud mol saluföring av fisk med för stora haller av kvicksilver närmast är skräraraande. Myndigheterna fick aUlför sent fast grepp ora problemet, och informationen till allmänheten var inte tillräcklig ulan skapade en oberättigad misstro mot fisk över huvud taget. Enligt förbundet kan del nästa gång bli fråga ora något annat främmande ämne i livsraedel. Därför bör ansvariga rayndigheter inskrida raot sådana äranen snabbare och raed kraft men gmnda sina beslut på så vetenskapligt vattentäta skäl sora möjligt. I annat fall kan handeln med de aktuella livsmedlen åsamkas onödig ekonomisk skada.

3.4 Livsmedels beskaffenhet och livsmedelsstandard

3.4.1 Gällande bestämmeber

De grandläggande kraven på livsmedels beskaffenhet finns i 3, 7 och 12 §§ 1951 års livsmedelsstadga.

Vara eUer ämne, som används vid framställning eller beredning av livsmedel för avsalu eller servering, får inte vara av sådan beskaffenhet

Prop. 1971: 61 50

eller tillföras under sådana förhållanden eller i sådan mängd atl del färdiga livsmedlet kan antas bli skadligt att förtära eUer eljest otjänligt till människoföda. Vara får inle saluhållas sora livsraedel eller överlämnas till annan för alt användas som livsraedel, om varan till följd av förskämning, förorening, felaktig beredning eller annan orsak kan antas vara skadlig eller eljest otjänlig. Samma förbud gäUer ora varan bearbetats eller hanterats av person, som därvid var eUer kan misslänkas ha varit behäftad med sådan sjukdom eUer smitta, sår eller annan yttre skada alt varan därigenora kan antas ha blivit skadlig eller eljest otjänlig. Saluförbudet avser slutligen också livsraedel sora eljest kan antas orsaka sjukdora eller överföra smitta.

Vid saluhållande, framställning, beredning, förvaring, transport, uppläggning eller annan hantering av livsraedel skall sådana försiktighetsmått vidtas och i övrigl så förfaras alt livsraedlen inte förorenas eller blir skadliga all förtära eller på annat sätt otjänliga tiU raänniskoföda.

Utöver dessa allraänna föreskrifter om livsmedels beskaffenhet finns i 8 kap. livsraedelssladgan särskilda bestämraelser om samraansältningen och beskaffenheten i övrigt hos flera av de vanligaste livsraedlen såsora mjölk och andra mejeriprodukter, margarinvaror, kött, spannmålsprodukter m. fl.

3.4.2 Livsmedelsstadgekommittén

LSK påpekar att tvekan ofta uppstått om innebörden av kravet på att etl livsmedel inle får vara skadligt eUer på annat sätt otjänligt. Varken i förarbetena tUl 1951 års stadga eller tidigare har någon definition eller förklaring lämnats i fråga ora dessa begrepp. Enligt LSK torde skadlighetsbegreppet dock inte behöva vålla några tolkningssvårigheler. Elt livsmedel får anses skadligt när det konstateras innehålla sjukdomsalslrande raikroorganisraer, giftiga eller andra skadliga ämnen i sådan mängd all uppenbar risk finns för sjukdom eller annan rubbning av hälsotillståndet. Däreraot avses inte här sådana skador som uppkoraraer genom förtäring av livsmedel i onorraalt stora raängder eUer skador i förra av aUergiska sjukdomar på personer med överkänslighet för vissa ingredienser. För alt anses som skadligt bör därför fordras all ell Uvsmedel rent allmänt kan antas orsaka märkbart men på människor med normala kroppsreaklioner.

I fråga om otjänlighetsbegreppet finner LSK det betydligt svårare att lämna en vägledande förklaring. Enligt den innebörd folkhälsoinstitulel och de hälsovårdande myndigheterna hittiUs gett begreppet anses ett livsmedel otjänUgt, om det innehåller föroreningar av olika slag eUer har för hög halt av vissa bakterier, s.k. indikatorbakterier, eller mikroorganismer som inle normalt bör finnas i livsmedlet och som kan befaras framkalla icke önskvärda förändringar i detta.

Prop. 1971: 61 51

Vissa förändringar är ofta lätta all upptäcka, t. ex. när elt livsraedel visar tecken på förskänming eller andra tydliga avvikelser i fråga om sin vanliga smak, lukt, konsistens, färg eller andra egenskaper sora är karaktäristiska just för del livsraedlel i norraall tillstånd. Kravet på avvikelse från en varas normala tUlstånd måste gälla med hänsyn tUl all filmjölk, surströmming, vissa ostsorter ra. fl. Uknande varor karaktäriseras just av att de undergått en syrnings- eller jäsningsprocess, sora företer stora likheter med en förskämning. Sådana livsraedel kan självfallet inte förklaras otjänliga enbart på grund av angivna för dem normala egenskaper. I andra fall är menliga förändringar hos elt livsmedel mindre påtagliga eller inle ens märkbara. En bedöraning kan då inle göras annat än genom närmare laboratorieundersökning. Den stora svårigheten är att del i vissa fall inle går alt oraedelbart avgöra, ora avvikelsen i ell livsmedels normala egenskaper innebär en potentiell hälsorisk. Elt exerapel på dessa problera är huravida de relativt små kvicksUvermängderna i viss fisk kan anses göra fisken otjänlig lill raänniskoföda. Därvid bör emellertid uppmärksammas alt det enligt både 1951 års stadga och LSK:s uppfattning är redan själva antagandet att etl Uvsmedel är skadligt eller otjänligt som gör all ett ingripande bör ske genom saluförbud eller på annat sätt. Elt sådani antagande måste rimligtvis stödja sig på något objektivt påvisbart förhållande som verkligen tyder på att livsmedlet kan vara antingen direkt skadligt eller på annat sätt otjänligt. Enligt LSK bör man av säkerhetsskäl betrakta de flesta avvikelser från elt livsraedels normala beskaffenhet sora tecken på att livsraedlel kan antas vara otjänligt. Denna bedöraning raåste kvarstå tills raan med ytterligare undersökningar kan fastställa avvikelsernas verkliga karaktär.

För atl skapa större klarhet om otjänlighetsbegreppet har från olika håll föreslagits alt det i livsmedelslagsliftningen fastställs gränser för det högsla antal bakterier som bör få finnas i livsraedel. Enligt LSK kan eraeUertid ell sådani syslera leda tUl alllför invecklade och orafaltande bestämmelser och onödigtvis låsa fast bedömningen av otjänlighetsbegreppet. Vissa experter har vidare uttalat alt della begrepp är för diffust och därför bör uteslutas ur livsmedelssladgan. Mol detla förslag invänder LSK atl de flesta ingripanden på livsraedelsorarådel grundar sig just på alt en vara bedöras sora otjänlig. Ora della begrepp inte finns i stadgan kommer därför myndigheternas raöjligheter atl ingripa mot mindervärdiga livsmedel alt försvåras väsentiigt. Ell borttagande ur lagstiftningen av otjänlighetsbegreppet kan enligt LSK dessutom innebära en standardsänkning för våra livsmedel. Eftersom ingripande då bara kan ske i de fall livsmedlen kan anses vara direkt skadliga, blir följden att mindre stränga krav kommer att gälla för deras hygieniska beskaffenhet än om åtgärder, som hittills, kan vidtas redan när en vara anses vara otjänlig.

Prop. 1971: 61 52

I anslutning härtUl framhåller LSK att, även om begreppet otjänlig är svårt atl definiera, det i praktiken knappast vållat större besvär vid tUlärapningen alltsedan begreppet år 1885 infördes i livsraedelslagstiftningen genom en ändring i dåvarande 1874 års hälsovårdssladga. Enligt uppgifter från både hälsovårdsnämnder och livsmedelsbranschen har sålunda bara i undantagsfall rått delade .raeningar om etl livsraedel betraktats sora otjänligt eller inte.

Mot denna bakgrund föreslår LSK all någon ändring inte görs i fråga om de för hela livsraedelslagstiftningen så fundamentala begreppen "skadligt alt förtära" och "eljest otjänligt till människoföda". Därvid erinras om alt ett antagande om sådana förändringar av elt livsmedel alltid bör vara grundat på något objektivt påvisbart förhållande. En skillnad raellan de av LSK föreslagna och de nu gäUande bestäramelserna är att LSK inte begränsar föreskrifterna att gälla "livsmedel för avsalu eller servering" eller vara sora "saluhålles såsom livsmedel eller överlämnas till annan för att användas såsom livsmedel", eftersom LSK:s förslag lill stadga skall gälla i princip varje vara som är avsedd all förtäras av människor raed undanlag för vissa läkeraedel. Vidare har LSK:s förslag kompletterats raed föreskriften från 7 § 1 mom. 1951 års stadga att livsmedlet inte heller får antas "i övrigt överföra srailta eller orsaka sjukdora". Etl livsmedel sora bär sjukdomsalslrande bakterier kan ju åstadkomma skada även om del inle förlärs.

LSK föreslår atl fråga ora en vara är all anse som otjänlig skall kunna tas upp tUl prövning av livsmedelsslyrelsen eller underställas styrelsens prövning. Bestäraraelsen har ingen raotsvarighet i 1951 års stadga. TUl följd av den tveksamhet otjänlighetsbegreppet kan föranleda har emellertid LSK anselt det befogal alt möjlighet ges alt i en sådan fråga få ett klarläggande uttalande av livsmedelsstyrelsen. Detla bör emellertid bara ske i rent principiella fall. Sora exerapel nämner LSK de förklaringar som social- och velerinärslyrelserna, mot bakgrund av folkhälsoinstilulels utredningar, anselt sig böra lämna om vilken kvicksUverhalt i fisk sora kan antas göra fisken otjänlig.

I anslutning tUl sina förslag om skadliga och på annat sätt otjänliga livsmedel framhåUer LSK alt bestämmelserna därom bara tar sikte på de absoluta minimikrav man måste ställa på en vara som är avsedd tUl raänniskoföda. Med hänsyn tUl den levnadsstandard som uppnåtts i vårt land anser emellertid LSK det befogal all genom livsraedelssladgan också skaU kunna fastställas högre krav sora positivt anger gränsen för när ett livsmedel verkligen kan anses tjänligt lill människoföda. En sådan utvidgning av stadgan är elt starkt önskemål från konsumenlemas sida. Begreppet tjänligt lill människoföda är enligt LSK inte någon nyhet i livsmedelssammanhang. De särskUda föreskriftema i 8 kap. 1951 års stadga om sammansättningen av vissa vanligare livsmedel nämner visserligen inte della begrepp raen har i

Prop. 1971: 61 53

praktiken koramit att uppfattas så all, om varorna motsvarar föreskrifterna, de också kan betraktas som direkt tjänliga i föreskrivna hänseenden. I 33 och 34 §§ hälsovårdsstadgan är Ijänlighelsbegreppel uttryckligen angivet. Sålunda talas där om att vatten kan vara mindre tjänligt för sill ändamål. I dåvarande medicinalstyrelsens och i veterinärslyrelsens ännu gäUande råd och anvisningar talas vidare ora att dricksvatten, s. k. renvallen, kan vara tjänligt eller oljänUgt men också med tvekan tjänligt. Begreppen raindre tjänligt och raed tvekan IjänUgl har sarama innebörd och anses ligga någonstans mellan gränserna fÖr otjänligt och tjänligt.

En gradering av livsraedel på angivna sätt förekoramer enligt LSK dagligen i livsmedelshygienikernas arbete. Om mängden mikroorganismer eUer främmande ämnen i en vara överstiger elt visst gränsvärde anses den otjänlig sora livsraedel. Är raängden något lägre kan man ändå inte som regel göra gällande alt livsmedlet är direkt otjänligt. Då betecknas varan i stället sora med tvekan eller mindre tjänlig. För alt raan raed fog skall kunna hävda att livsraedlel verkligen är tjänligt till människoföda anser LSK atl hallen mikroorganismer eller andra främmande ämnen måste vara betydligt lägre än det gränsvärde sora anses göra livsraedlel otjänUgt.

LSK finner det otiUfredsställande atl rayndigheterna hittills inte haft forraell befogenhet enligt livsmedelsstadgan atl fastställa när en vara kan betraktas som tjänlig. Denna brist har under senare år varit särskilt uppenbar i fråga om vegetabilier med rester av bekämpningsraedel och fisk med kvicksUverhalt. Av formella skäl har hittills bara kunnat fastställas exempelvis det gränsvärde för kvicksUver då fisken kan anses otjänlig till människoföda. LSK anser det nödvändigt alt det i fraratiden också skall kunna besläramas del gränsvärde för fräraraande ämnen, under vilket livsmedlet med säkerhet kan betraktas sora tjänligt. Livsraedels ijänlighel bör emellertid enligt LSK omfatta inle bara den hygieniska beskaffenheten utan också den mera kvalitativa sammansättningen av livsmedlen så alt de motsvarar vad konsumenterna med fog kan kräva av en fullgod vara. Som exempel anges fetthallen i olika mjölkprodukter, ingående råvaror och tillsatser i sammansatta köttvaror, saft och sylt m. ra.

Enligt LSK finns etl stort behov inte bara för livsraedelsrayndighe-terna ulan också för konsumenterna och näringslivet att få fastställt när ett livsmedel anses ha sådan beskaffenhet att det kan rubriceras sora fullgott och invändningsfrilt i hygieniskt och kvalitativt hänseende, dvs. tjänligt tUl raänniskoföda. LSK föreslår att denna beskaffenhet hos livsmedlen tas upp i livsmedelsstadgan under den geraensarama beteckningen livsmedelsstandard. Därigenom komraer stadgan också att anpassas till motsvarande internationella begrepp, "food standard", som används inom Codex Alimentarius Coraraission.

Prop. 1971: 61 54

TUl begreppet livsraedelsslandard bör med dessa utgångspunkter i första hand räknas en varas beskaffenhet från bakteriologisk, kemisk och toxikologisk synpunkt saml dess sammansättning i näringsmässigt hänseende. Förutom dessa föreskrifter, sora avser all trygga en från hälso- och näringssynpunkter tillfredsställande hygienisk beskaffenhet hos livsmedel, anser LSK att en livsmedelsslandard också skall kunna omfatta bestämmelser för att säkerställa redlighet i handeln med livsmedel, t. ex. om den rent kvalitativa sammansättningen av olika nya livsmedelsprodukter. EmeUertid bör enligt LSK i en livsraedelsslandard inle las med sådana kvalitetsnormer som jordbruksnämnden faststäUer för vissa produkter i prisreglerande eller avsällningsbefrämjande syfte. Det är med ledning av angivna synpuiikter sora LSK utformat sitt förslag till bestämraelser ora livsraedelsslandard. Livsraedelsslyrelsen får enligt förslaget befogenheter att föreskriva hur livsraedel av visst slag skall vara sammansatt eller beskaffat. En sådan föreskrift skall gälla som livsmedelsstandard. Standarden bör anpassas så atl den inte ligger i omedelbar närhet av gränsen för otjänlighel utan sättas så högt alt man verkligen kan hävda att etl livsraedel sora motsvarar standarden utan tvekan kan betraktas som tjänligt i de hänseenden standarden omfattar. Motivet tUl denna begränsning är atl det inte är möjligt alt i slandardföreskrifterna ta raed aUa tänkbara ingredienser, äranen och mikroorganisraer. Det kan därför inttäffa all ell livsmedel, sora uppfyller alla krav enligt standarden, ändå kan betraktas sora otjänligt i något hänseende som inle behandlas i standarden. Då blir emeUertid de allraänna bestäraraelserna ora livsmedels otjänlighet tUl människoföda tillärapliga. LSK anser all begreppet livsraedelsslandard bör avse en varas beskaffenhet i vidaste beraärkelse. Därför anges sora fömtsättning alt en standard kan raotiveras för atl trygga en från hälso- och näringssynpunkt tUlfredsstäUande standard hos livsmedel och all så skei för alt säkerstäUa redlighet i handeln med livsraedel.

LSK har i sitt förslag tUl lillärapningskungörelse ell stort antal föreskrifter ora livsmedelsstandard för olika varor, flertalet motsvarande bestäraraelserna i 8 kap. 1951 års stadga, men dessutom många som är nya. Som exerapel kan näranas fett- eller linolsyrahalt i olika mjölkprodukter och margarinvaror, fetler och oljor, ingående råvaror i vissa köllprodukter och vallenhall i kokt eller rökt skinka och andra charkuterivaror, högsta mängd skadUga växtdelar i spannmålsprodukter, minsta mängd fruktråvara i saft och juice m. ra. LSK har dock inte funnit tiden mogen alt föreslå en livsmedelsslandard för dricksvatten. Endast vissa allraänna bestämraelser om sådant vallens hygieniska beskaffenhet finns i tillämpningskungörelsen. Det föreslås bli livsmedels-styrelsens sak atl arbeta frara närraare föreskrifter som kan utgöra en direkt dricksvatlenstandard. LSK nämner också alt del inom Codex Aliraentarius Commission under svensk medverkan utarbetats förslag

Prop. 1971:61 55

tUl "food standards" för etl flertal varor. När dessa förslag godkänts av ett tillräckUgt antal länder blir det aktuellt att foga in också dessa standards i tiUämpningskvmgörelsen. Slutligen bör framhåUas att LSK i förslaget tUl livsmedelsstadgan anselt det befogat att införa etl direkt förbud att saluhålla livsmedel som inle uppfyller en fastställd livsmedelsstandard.

3.4.3. Remissyttrandena

Kommitténs förslag om den hygieniska beskaffenheten av livsraedel har föranlett kommentarer från ell flertal remissinstanser.

Giftnämnden menar alt del är olyckligt all använda såväl begreppet "otjänlig" sora "tjänlig tUl människoföda", i synnerhet som det senare uttrycket kan uppfattas som beteckning på en specialgrapp Uvsmedel bland icke otjänliga. Statens strålskyddsinstitut och hälsovårdsnämnden i Eskilstuna finner del olämpligt alt fastställa när ett Uvsmedel skall anses tjänligt. Kommerskollegium anser all ordet "användas" vållar tolkningssvårigheter. Användning av livsraedel kan avse, förutora själva förtärandet, även annat än fraraslällning eller annan beredning. Ordet "användas" bör bytas ul raot "tillhandahållas". Liknande synpunkter anförs av Lantbruksförbundet, RLF och Svenska fiskhandelsförbundet. Länsläkaren och länsveterinären i Blekinge län föreslår att förbudet utforraas så atl vara inte får saluhåUas eller överlämnas till annan såsom livsmedel eller tUlsals till livsmedel, om den kan antas förorsaka sjukdom eller överföra srailta eller till följd av förorening, förskäraning, oläraplig hantering eller av annan anledning kan antas ha blivit otjänlig sora livsmedel eller som tUlsals lUl livsniedel. Liknande uppfattning har länsveterinären i Göteborgs och Bohus län samt i Västerbottens län.

Förslaget atl livsmedelsslyrelsen skall kunna pröva frågan om en vara är alt anse som otjänlig har mött invändningar från flera reraissinstanser. Bestäraraelsen kan koraraa alt brakas som en ytterligare möjlighet vid sidan av den reguljära all anföra besvär över ingripande i del enskilda fallet mot visst varuparti. Åtskilliga remissorgan vill därför byta ut ordet "vara" mot "visst varaslag" eller liknande uttryck. Liknande synpunkter framförs av veterinärstyrelsen, lånsstyrelsen i Kalmar, Gotlands, Malmöhus och Gävleborgs län, hälsovårdsnämnderna i Linköping och Norrköping, länsveterinärerna i Uppsala, Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens län.

Livsmedelsslandards bör enligt Grossistförbundet i första hand syfta lill alt fastställa vissa givna värden från bakteriologisk, kemisk och toxikologisk synpunkt. Näringsfysiologiska bedömningar bör däremot göras med stor försiktighet. Avgörande är härvid hur koslens totala

Prop. 1971: 61 56

sammansättning utformas. Om standarddeklarerade livsraedel får högre status än andra och konsuraenlernas efterfrågan ökar, kan detla medföra alt en önskvärd allsidig sammansättning av kosten eftersatts. Svenska standards måste vidare samordnas med de intemalionella. Om sådana saknas är del angeläget all svenska standards tUls vidare utformas på sådant sätt alt såväl Ijänlighelsbegreppel tUlgodoses som att konkurrensen raellan svensktillverkade och importerade livsraedel inte hindras. Enligt Lantbruksförbundet och RLF kan begreppet standards förväxlas raed de s. k. handelsklassificeringsnorraerna för olika produkter. Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen anser alt begreppet livsraedelsslandards bör i första hand reserveras för sådana internationella standards som utarbetas inom Codex AUmentarius Commission och för sådana som finns i 8 kap. 1951 års stadga. Kraven på atl elt livsraedel skall vara tjänligt lUl raänniskoföda faller knappast under föreskrifterna om livsraedels sammansättning och beskaffenhet. Ell sådani krav avser att utesluta förekoraslen av större raängder av vissa äranen. Det är därför raera ändaraålsenligl all livsmedelsslyrelsen får uppställa vissa fordringar på frUiet från föroreningar eller bekämpningsmedelsrester för all livsmedlet skall anses tjänligt lill människoföda.

KF frarahåUer all begreppen tjänlig och otjänlig raåste te sig raycket förvirrande för de flesta konsumenter, eftersom del är självklart all ell livsraedel som uppfyller livsmedelsstandard också är tjänligt lill människoföda. Det är fel all knyta begreppet livsmedelsslandard lill begreppet tjänligt, eflersora nivån för en standard kan sättas relativt högt i förhållande lill vad som krävs enbart för atl varan inte skall vara otjänlig.

Skånes handelskammare varnar för att i lagstiftning gradera olika livsmedel från näringshygienisk och medicinsk synpunkt, eflersora velenskapsraännen har olika åsikter som dessutom växlar från tid lill annan.

Förslagel ora livsraedelsslandard bör enligt statens institut för folkhälsan inte innebära all ell livsmedel skall anses sora tjänligt till raänniskoföda, eflersora raan härav kan tro att andra varor inle är tjänliga. I stället bör anges all livsraedelsslyrelsen godkänt standard i vissa hänseenden. Liknande tankar fraraför Köpmannaförbundet.

I syfte alt konsuraenlen skall veta vad han köper kan enligt Skånes handelskammare bestäraraelserna om livsmedelsslandard ge vissa produkter sken av atl äga ell högre konsuralionsvärde ur näringsfysiologisk synpunkt och därför vara direkt vilseledande.

Kommerskollegium påpekar att bestämmelsen om livsmedelsstandard skapar tekniska handelshinder. Lantbrukshögskolan anser förslagel positivt raen varnar för kostnadsstegringar. Sveriges kioskägares riks-

Prop. 1971: 61 57

förbund anser däremot inte atl fastställande av en livsraedelsslandard nödvändigtvis raedför högre konsuraenlpriser.

Vad gäller kommitténs förslag atl livsmedelsslandard skall fastställas för att säkerställa redlighet i handeln med livsmedel uttalar statens konsumentråd att förslaget i denna del tillgodoser ett vitalt intresse för konsumenterna.

3.5 Märkning i allmänhet

5.5.7 GäUande bestämmelser

Ora märkning av livsmedel handlar 27—30 §§ 1951 års livsmedelsstadga.

Uppgift eUer påskrift på viss vara eller kärl, flaska, burk, kartong eller annan förpackning, i vUken varan saluhålls, skall anbringas på ett tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt. Märkningen skall göras antingen på livsmedlet eller förpackningen eller på etikett som sätts på varan (27 §).

Livsmedel som saluhålls i detaljhandeln i förpackat skick skall som regel vara märkt på förpackningen med uppgift om innehållets benäraning och ora tillverkarens, förpackarens eller säljarens naran eller firraa och hemvist. Om namnet eller firraan avser annan än tUlverka-ren eller förpackaren, skall uppgiften föregås av orden "tillverkad för", "distribuerad av" eUer liknande (28 §). Livsraedel som är förpackat ulora riket får i stället för näranda naranuppgifler vara försett raed exportörens eUer importörens namn eller firma och hemvist (29 §). Förpackning med runmärkt mejerismör eller margarin får i stället för namnuppgifterna förses med särskilt ursprungsmärke som fastställs av jordbruksnämnden (s. k. U-raärkning) (30 § 3 raora.). Livsraedelsför-packning skall vidare vara märkt raed uppgift om innehållets totala vikt vid förpackningslUlfällel, dock inte bmtto för netto. Om innehållet uteslutande eller huvudsakligen är flytande, får i stället anges volymen (28 §).

Spritdrycker, vin samt raall- och läskedrycker undantas från raärk-ningsbesläinraelserna i 28 och 29 §§. Märknrag enligt 28 § behövs vidare inte, om livsraedel förpackats på försäljningsstället eller på en för flera försäljningsställen avsedd förpackningslokal som tUlhör säljaren (s. k. butiksförpackade livsraedel). Märkning enligt 28 § behövs vidare inle om förpackningen innehåller mindre än 100 g eller mer än 10 kg och i fråga om bröd, smörgåsar, färsk frakt, färska grönsaker och andra färska livsmedel i fast form om sådan vara är förpackad i genomskinligt material.

Prop. 1971: 61 58

3.5.2 Livsmedelsstadgekommittén

I valet mellan olika livsmedel släUs konsumenterna inför mycket större problem i dagens samhälle än i äldre tider, då man antingen själv fraraställde sina livsraedel eller hade att välja inom elt relativt begränsat sorliraent av salubjudna varor. Marknaden i dag kännetecknas av en stor raängd industriellt tillverkade varor. Av samraa vamslag finns ofta elt flertal märken som företer stora kvalitelsskiUnader och som allraänhelen har svårt att bUda sig en riklig uppfattning om. Kon-surationsvalel bestäms ofta av de uppgifter tillverkaren eller säljaren lämnar vid köpet eller genom reklam. Svårighetema att göra ett medvetet val har också ökat genora att livsmedlen nuraera i stor utsträckning är förpackade i förväg och säljs i självbeljäningsbutiker, där möjligheten att rådfråga personalen är begränsad. Med hänsyn till denna utveckling anser LSK atl kraven på saklig mformalion genom raärkning av livsmedlen bör skärpas. Informationen skall syfta till att ge konsuraenlen bättre möjlighet atl bedöma i vUken män elt livsmedel skiljer sig från andra liknande varor och om livsmedlet verkligen motsvarar hans behov. Informationen skall också tjäna lUl att främja redlighet i handeln med livsraedel. LSK:s förslag tUl märkningsbestämraelser innebär i flera hänseenden en skärpning och utvidgning i förhållande till vad som gäller enligt 1951 års stadga. Bestämraelserna bör i princip gälla alla livsraedel som saluhålls eller överlämnas tUl annan mot eller utan vederlag. Undantaget från märkningsföreskrifterna när det gäller butiksförpackade livsraedel föreslås också utgå. Många varor förpackas i stor utsträckning nämligen i själva detaljhandeln eller i särskilda förpackningscentraler för större butikskedjor. Om sådana förpackningar inte skulle märkas, anser LSK atl konsuraenterna i raånga fall skulle undanhållas viktiga upplysningar ora en varas rätta beteckning, sammansättning, hållbarhet, vikt eller volym.

LSK föreslår att raärknuigsbeslämmelserna skall gälla alla färdigförpackade livsraedel, varraed LSK avser livsmedel sora, före och ulan direkt samband med saluhållande, inneslutits i förpackning avsedd all brytas först av enskild förbrukare (1 § andra stycket 4). Definitionen på färdigförpackade livsraedel ansluter sig nära till innebörden av den inom Codex AUraentarius Coraraission's raärkningskoraraillé utarbetade definitionen enligt vilken "prepackaged means packaged or made up in advance, ready for retail sale in a container".

"Förpackning" är enligt LSK, som hämlinnan hänvisar till förarbetena lill 1951 års stadga, inte bara burkar och kartonger utan över huvud taget varje hölje eller oraslag, således också en öppen påse eller vanliga pappersomslag. Begreppet "färdigförpacknmg" bör dock enligt LSK få en mera inskränkt betydelse och avse endast förpackning som skyddar det inneliggande livsmedlet mot menlig påverkan och som är

Prop. 1971: 61 59

förseglad eller tUlslulen, t. ex. konservburkar, flaskor och andra behållare med skravlock eUer kork, tuber av olika slag, förslutna kartonger, igenklislrade eller igenhäflade påsar o. d. Nälpåsar som förpackning för frukt och grönsaker bör däremot enligt LSK inle betraktas sora färdigförpackning. Inle heUer anser LSK korvskinn av syntetiskt material vara färdigförpackning. Uttrycket alt förpackningen skall ha skett "före och utan direkt samband med saluhållande" innebär enligt LSK alt förpackningsarbetet inle får ha någon som helst anknytning tUl del tUlfälle då varan överlämnas raot betalning. S. k. grossist- eller slorförpackningar för leveranser till detaljhandeln och storhushåll inryms inle i begreppet färdigförpackat livsmedel. Atl blott bryta en förpackning som innehåller flera raindre färdigförpackningar eller helt oförpackade livsmedel kan enligt LSK inte anses som förbrukning av livsmedlet. I likhet raed Codex Aliraentarius Coraraission's raärknings-komraillé avser LSK därför med begreppet färdigförpackat livsmedel endast s. k. konsumentförpackningar. Förpackningen anges därför vara avsedd all brytas först av "enskUd förbrukare". LSK vill dock öppna en möjUghet för livsmedelsstyrelsen all låta märkningsföreskriflerna bli tUlämpliga också på sådana storförpackningar. Storförpackningar eller s. k. ekonomiförpackningar, som är avsedda all säljas direkt lill konsument, skall enligt LSK givetvis bettaktas som färdigförpackade livsmedel.

LSK:s förslag om vilka uppgifter som färdigförpackade livsmedel skaU märkas med är följande. I första hand skall anges livsmedlets slag (17 § 1) och inle såsom nu blott innehåUels benäraning. Sistnämnda uppgift är enligt LSK inte tillräcklig för atl upplysa konsuraenlen ora vilket livsraedel det är fråga om, t. ex. när benämningen är etl rent fanlasinaran. Förslag om särskilda beteckningar för livsmedel har under svensk medverkan utarbetats inora Codex AUmentarius Coramission's raärkningskommillé. Enligt förslagel bör en beteckning utvisa livsraedlels verkliga karaktär och som regel vara specificerad tUl ett bestämt varuslag och inte till en större grupp av livsmedel. Om komraissionen faslslälll en sådan beteckning för visst livsraedel, skall den beteckningen användas. I andra fall skall etl sedvanligt eller hävdvunnet naran anges på förpackningen. Finns inte heller etl sådani namn, skaU man använda en lämpUg beskrivande benämning. Ell fantasinamn får bara användas om det inte är missvisande och om del är åtföljt av elt lämpUgt beskrivande uttryck. LSK finner Codex-kommis-sionens förslag i allt väsentligt överenssläraraa med dess egen uppfattning om hur man bör beteckna livsmedlets slag. Härigenom skall en normalkonsumenl direkt få en kort men upplysande anvisning om vilken typ av livsmedel del är fråga om. Det blir därför inte längre möjUgt att ange enbart ett fantasinamn. Men det skall inte vara något hinder mot all använda fantasinamn i förening med elt kort beskrivan-

Prop. 1971: 61 60

de uttryck som lättfallligt ger konsuraenterna en rättvisande upplysning ora vilken typ av livsraedel det är. Så bör eraeUertid bara ske ora det inte går alt få frara någon adekvat beteckning för varan. Det räcker enligt LSK inte med sådana aUmänna benämningar som kött, fisk, bröd, saft osv. Det fordras en raera preciserad uppgift ora livsmedlets slag, t. ex. kalvkött, torsk, vetebröd, apelsinsaft.

Enligt LSK är del viktigt alt särskilt livsmedelsstyrelsen övervakar all beteckningarna för olika livsraedel blir så upplysande som möjligt. Styrelsen föreslås därför få befogenhet alt fastställa särskilt skyddade varubeteckningar för livsmedel av visst slag (16 §). Befogenheten är bl. a. avsedd att utnyttjas för de vanligast förekommande livsmedlen. Huvudmotivet för en sådan ordning är enUgl LSK all den skall främja redlighet i handeln. En beteckning för en traditionell vara, sora konsuraenterna väl känner lill, skall inle kunna användas för en ersättningsprodukt. En fastställd beteckning skall inle få användas för någon annan typ av livsmedel än för vilken den blivit fastställd (46 §). Det är emellertid också viktigt atl så rättvisande beteckningar som möjligt fastställs för ersättningsprodukter och för nya livsraedelstyper, som introduceras på marknaden. Exempel på en sådan beteckning är margarin. Del lorde snart vara motiverat att på liknande sätt fastställa särskilda beteckningar för nya rajölk- och sraörliknande produkter och de nya livsraedel med sojaprotein som är avsedda all ersätta vissa tradilioneUa köttvaror. Förslagel om alt varubeleckning skall vara förbehållen elt livsmedel innebär också atl beteckningen alllid skall användas för den varutypen (17 § 1). Konsumenterna skall bara behöva ha ell enda naran atl rätta sig efter i fråga ora livsraedel av sararaa slag. LSK:s förslag lill skyddade varubeteckningar återfinns i förslaget till livsraedelsslyrel-sens lillärapningskungörelse. Förslagen omfattar dels de beteckningar sora redan finns i 8 kap. 1951 års stadga för exerapelvis vissa raejeri-och margarinvaror, kött- och fiskprodukler och dels flera nya beteckningar bl. a. för oUka mjölk-, kött- och glassvaror, spannmålsprodukter, juice, saft, marmelad, kaffe ra. ra.

LSK föreslår vidare alt färdigförpackat livsraedel skall raärkas raed neltovikt eller neltovolym (17 § 3). Bestäramelsen har i allt väsentligt sin raotsvarighet i 1951 års stadga. Om nellouppgiften skall uttryckas i vikt- eller volymenheter bör avgöras i första hand raed hänsyn tUl innehållets konsistens men också i viss mån med hänsyn till allraän handelssed och lill vad konsuraenterna är vana vid. LSK har också diskuterat hur noggrant nettoviklen eller nettovolymen skall anges. Med hänsyn till de kvaliletsförändringar ett livsraedel kan undergå genora avdunstning och Uknande påverkan har det stått klart att uppgiflen, i likhet raed vad sora gäller enligt 1951 års stadga, rimligen inte kan avse annat än viklen eller volymen vid förpackningslillfället. LSK anser emellertid atl en uppgift på en livsmedelsförpackning måste vara lUl-

Prop. 1971: 61 61

förlillig för konsuraenterna. Detta gäller inte minst vikt- och volym-uppgifterna. LSK har varit inne på tanken atl kräva all sådan uppgift alllid skall avse rainsla vikt eller rainsla volyra vid förpackningslillfällel. Konsumenterna skulle då garanteras få minst den kvantitet som uppges på förpackningen. Man kan emellertid inle bortse från all en viss raindre felmarginal är oundviklig vid doseringen av etl livsraedel och att kvantiteten kan förändras efler förpackningen. För atl helt undvika fel-raarginaler raåste förpackningsraaskinerna ställas in på förhållandevis stora övervikter, vUkel kan resultera i prishöjningar. Med hänsyn härtUl har LSK avstått från all föreslå ett direkt krav på uppgift ora minsta vikt eller volym. Man måste därför, menar LSK, acceptera vissa smärre avvikelser, dock endast under förutsättning all den genorasnitlliga viklen eller volyraen för ell raindre antal, godtyckligt utvalda förpackningar av en vara överensstäraraer raed den uppgivna kvantiteten. Denna genorasnillsprincip eliminerar lill stor del riskerna för raedvelna och systematiska undervikter. Principen är också vedertagen internationelll, bl. a. i EEC-länderna och i USA. LSK anser emellertid alt det är för tidigt alt lagfästa genomsnittsprincipen, innan tillräckliga praktiska erfarenheter vunnits. I della sararaanhang erinrar LSK ora ell uttalande i förarbetena lill 1951 års stadga, enligt vilket hinder inle bör fmnas all ange vikt eller volyra ungefärligt raed beteckningen "cirka" e. d. Cirkabegreppet innebär enligt 66 § köplagen en avvikelse med upp till 5 "/o från angiven kvantitet. Enligt LSK är delta en alltför stor avvikelse för all kunna accepteras av konsumenterna i fråga om livsmedel. Därför bör cirkauppgifter få förekoraraa endasl i sådana undanlagsfall, när del inle är möjligt all för varje enhet hålla en mera exakt vikt. Så anses vara fallet inom bagerinäringen. LSK föreslår därför i tillämpningskungörelsen att viklen av färdigförpackat mjukt bröd skall få anges raed cirkauppgifl. I övrigt bör man inte frångå kravet att nettovikl eller neltovolym skall anges med de avsevärt myckel snävare toleranser som genomsnillsprincipen innebär.

Alla svenska livsraedel och flertalet iraportvaror raärks nuraera raed de raelriska raåtlenhelerna kilograra och liter enligt del internalionelll antagna Sl-systeraet (Syslérae International d'Unilés). LSK anser dock inte alt det finns tillräckliga skäl att förbjuda tUlämpningen av andra måtlsystera.

I särskilt yttrande reserverar sig ledaraolen Englund raot LSK:s förslag i fråga ora kvanlilelsuppgiflerna och föreslår atl dessa skall anges med minsta nettovikl eller minsta nellovolyra.

För både konsuraenter och rayndigheter är det enligt LSK viktigt all man genora raärkningen av en livsraedelsförpackning också får uppgift om vera sora ansvarar för livsraedlels beskaffenhet. LSK föreslår därför alt en sådan inforraation ges genom alt förpackarens eller tillverkarens namn eller firraa och dennes

Prop. 1971: 61 62

heraorl anges (17 § 5). Ora man bara kräver uppgift om förpackaren kan problera uppslå vid s. k. lönepackning, dvs. då tillverkaren för förpackningsarbetet anlitar exerapelvis en särskild förpackningsfirma eller en annan tiUverkare av sararaa slags livsraedel. I sådana fall kan det inle vara rimligt all namnet på en konkurrentfirma måste sällas ut på förpackningen. LSK anser därför alt del bör vara valfritt ora en livsmedelsförpackning skall raärkas raed förpackarens eller tillverkarens naran eller firraa. Däreraot anser LSK det inle vara lärapligt alt, som gäUer enligt 1951 års stadga, utvidga valfriheten lill all gälla också säljarens namn. Större återförsäljare marknadsför nämligen ibland förpackade varor av sarama slag, som koraraer från flera olika tillverkare. Om då bara säljarens namn anges på förpackningarna, kan del bli svårt att få reda på från vilken. tillverkare varan härrör. LSK anser vidare att del bör räcka raed alt ange elt företags heraort enligt aktiebolags- eller firraaregislret. Uppgift ora heraort skall dock inle behöva läranas, om en företagare är allraänl känd. I sådani fall bör en märkning med endast allraänl känd förkortning av firraanamnel också vara tUlräckUg. Men della kan bara få gäUa sådana företag som kan anses väl kända av flertalet konsuraenter i hela landet.

När det gäller importerade livsraedelsförpackning-a r har LSK funnit del raotiveral all föreslå raärkning raed vissa extra uppgifter utöver vad sora gäller i allmänhet för svensktillverkade livsmedel. Syftet med kravet på uppgift om förpackarens eller lUlverkarens naran är att raan ulan svårighet skall få reda på vera som kan göras ansvarig, om ett livsmedel är behäftat med fel. En uppgift på en importvara enbart ora t. ex. den utländske tillverkaren läcker inte della syfte. LSK anser det emellertid vara ell starkt allmänt intresse atl del alltid finns någon här i landet sora kan göras ansvarig för elt iraporlerat livsraedel. Det har emellertid ofta varit svårt och ibland omöjligt att få klarhet i vera sora importerat livsraedlel. LSK föreslår därför alt uloralands färdigförpackade livsmedel sora införts lill riket skall vara raärkla också raed iraportörens namn eller firraa saral heraorl eller också endast firraan eller förkortning därav, om denna är allmänt känd (17 § andra styckel). Med importören avser LSK sådan fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige sora för sin räkning låter införa livsraedlel över den svenska tullgränsen. Häratöver föreslår LSK atl livsraedelsslyrelsen skall kunna föreskriva att importerade färdigförpackade livsraedel skall raärkas också raed uppgift ora det land varifrån däri mgående råvara härrör (17 § andra stycket). Del förekomraer nämligen alt fabrikanten använder sig av råvaror från annat land än sitt eget. Del är då av intresse för livsmedelsrayndigheterna alt få reda på exerapelvis om en köllråvara kommer från etl land där salraonelloser ofta förekommer eller om vegetabiliska råvaror härstammar från länder, där man inte har kontroll över användnmgen av bekämpningsmedel.

Prop. 1971: 61 63

LSK förklarar sig vara medveten om att kravet på extra märkning av importerade livsmedel kan orsaka raerarbete och merkostnader för livsmedelsbranschen särskilt när del gäller obligatorisk märkning med importörens namn och heraort. Ora raärkning inte skett hos den utländske fabrikanten bör den kunna ske senare i distributionskedjan, exempelvis när ytterembaUagel avlägsnas eller prismärkningen görs i detaljhandeln.

I en reservation framhåller ledamöterna Lindskog och Sandberg svårigheterna all speciellt för den svenska marknaden upprätthålla samtliga krav på märkning också av de importerade livsmedlen. Därför föreslår de den ändringen alt importörer av färdigförpackade livsraedel i stället skall avkrävas en skriftiig försäkran atl varorna överensstämmer med livsmedelsstadgans bestämmelser. — I ett särskilt yttrande förklarar ledamoten Fitger alt syftet med bestämmelsen om märkning med importörens namn kan tUlgodoses på ett enklare sätt, nämligen genom att den utländske tillverkaren utser en svensk juridisk person som ålar sig allt ansvar sora åvilar varje svensk iraporlör av lUlverkarens varor.

LSK föreslår vidare atl livsmedelsslyrelsen skall få rätt föreskriva utvidgning av märkningsskyldigheten (21§). I första hand innebär della alt märkning skall kunna föreskrivas även i andra fall än beträffande färdigförpackade livsmedel. Härvid syftar LSK närmast på transport- och grossislförpackningar, som innehåller färdigförpackade konsumentförpackningar, men också på andra storförpackningar sora levereras till restauranger, serveringar och andra storhushåll. Livsraedelsslyrelsen skall också kunna föreskriva märkning av oförpackade livsmedel, t.ex. ost, som skall förses med fellhalls-, datum- och urspmngsmärken, och importerade ägg, sora skall märkas raed uppgift om ursprungsland.

Livsmedelsstyrelsen föreslås vidare få befogenhet föreskriva att annan särskild uppgift om livsraedel skall lämnas vid dess saluhållande (21 §). Konsuraenterna kan i fråga ora vissa speciella varor ha intresse av information utöver den sora ges genom den aUraänna märkningen. Djupfrysta livsmedel bör t. ex. märkas med påskriften "djupfryst" och förses med en särskild typ av hållbarhelsmärkning, som utvisar hur länge varan efter konsumentens inköp kan beräknas hålla sig vid olika för-varingstemperaturer. Livsraedel som säljs i upptinal tillstånd — t. ex. smör, vissa bröd- och konditorivaror, fisk, kött och charkuterivaror — bör saluhåUas under uppgift alt Uvsmedlet varit fryst. Halvkonserver och andra livsmedel, som bör förvaras i kyla, bör märkas med ordet "kylkonserv", "halvkonserv" eller "kylvara". Förpackningar med juice och saft bör märkas med anvisning om hur varan bör spädas ul och på djupfrysta livsmedel bör anges hur de lämpligen bör linas upp. Här bör vidare anmärkas all beteckningen "helkonserv" enligt LSK endasl

Prop. 1971: 61 64

bör få användas för varor som behandlats på visst sätt genom sterilisering.

LSK föreslår all livsmedelsslyrelsen får befogenhet atl raeddela undantag från raärkningsbesläramelserna, om det finns särskilda skäl därtill (23 §). Sådana undantag bör dock begränsas till vad sora kan anses absolut nödvändigt. Sora fömt angetts föreslår LSK upphävande av del nuvarande undantaget från märkningsföreskrifterna i fråga om s.k. butiksförpackade livsmedel, spritdrycker och vin saral mall- och läskedrycker. De bestäraraelser ora raärkning, som till-lämpas för dessa drycker enligt vissa specialförfattningar, är enligt LSK inte tillräckliga för atl motsvara de krav på konsumentupplysning som LSK anser bör kunna ställas på livsraedel i allmänhet. Möjligen bör vissa avsleg kunna göras för märkning av importerade viner och spritdrycker. Vidare föreslår LSK all det inle längre skall vara raöjligl att ersätta uppgiften om förpackarens eUer tillverkarens naran eller firraa på förpackat runmärkt smör eller margarin med de ursprungsmärken sora jordbmksnäranden fastställt för olika företag. Denna s. k. U-raärkning kan inle lydas utan särskild kodnyckel, vilket inte överensstämmer med del konsumenlupplysande syfte sora märkningen skall ha. Vad gäller de nuvarande undantagen från raärkningsskyldigheten i fråga om vissa raindre och särskilt stora Uvsraedelsförpackningar föreslår LSK att den lägre viktgränsen sänks från 100 g till 25 g. LSK har bedömt det bli svårt i praktiken all på sraå förpackningar raed lägre vikt än 25 g få plats raed alla uppgifter enligt märkningsbestäramelserna. Den övre viktgränsen för raärkningsskyldigheten föreslår LSK höjd från 10 kg lill 25 kg eflersora det förekoraraer konsuraentförpackningar bl. a. med potatis eller socker upp till denna storlek. LSK:s förslag innebär att LSK gått eraot choklad- och konfeklyrinduslrin som inle velat ändra på gränsen 100 g, eftersom industrin arbetar med "fasta riktpriser" som passar de växelmynt som används inom auloraalhandeln och prisjusle-ringar sora föranleds av ändring i råvarupriser eller skalt görs genom ändring av viklen på t. ex. chokladkakor. Förpackningarna trycks i förväg i stora serier och det skulle fördyra varorna, om en vikluppgifl gång på gång måste ändras i elt sådant parti redan färdigtryckta förpackningar.

I särskilt yttrande reserverar sig ledamoten Englund mot förslagel och menar alt alla färdigförpackningar skall märkas oberoende av vikt.

Undantaget från skyldigheten att märka förpackningar av genomskinligt material med färska livsmedel anser LSK mindre välbetänkt. Märkningsbesläraraelserna gäller alltså inte så öratåliga livsmedel som färskt kött, färdiglagade maträtter ra. ra. som ofta förpackas i cellofan eller annat genomskinligt material. Sådana livsmedel kan beredas så alt hygieniska och kvalitativa förändringar inte kan upptäckas enbart vid en okulär besiktning. Eftersom just livsmedel av angivna ömtåliga

Prop. 1971: 61 65

slag enligt LSK skall märkas raed beräknad hållbarhelstid, anser LSK all ifrågavarande undanlag bör upphävas. LSK föreslår i tUlärapnings-kungörelsen att av livsmedel i genomskinliga förpackningar endasl färska bär, frukter och grönsaker skall vara undantagna från raärk-ningsföreskriflerna. Det bör uppraärksararaas all LSK därvid avser bara helt och inle delvis genoraskinliga förpackningar, t. ex. papptråg raed genomskinligt material endast på ovansidan.

LSK:s förslag tUl bestämmelser om märkningens utföra n-d e överensstäraraer i huvudsak raed raotsvarande regler i 1951 års stadga och innebär bl. a. atl raärkningsuppgifler skall läranas på ell tydligt, varaktigt och lätt i ögonen fallande sätt. LSK:s uppfattning överensstäraraer raed vad sora uttalats inora Codex Aliraentarius Coraniission. En nyhet i LSK:s förslag är kravet på atl raärkningen även skaU ulföras på elt "otvetydigt sätt", dvs. konsumenten skall med lätthet kunna läsa och begripa vad del är fråga ora för livsraedel och vilka egenskaper del har. Obligatoriska uppgifter får alltså inle läranas i kod-forra.

LSK har även berört frågan om ra'ärkningen av iraporlerade livsmedelsförpackningar. Flertalet konsumenter behärskar ofta inle del språk på vUket märkningsuppgifterna är uttryckta. Frågan har uppraärksararaats i raotioner vid 1964 års riksdag (1964:1: 42, II: 57), enligt vUka raan i strängaste faU bara borde godkänna danska och norska, raöjligen också något av engelska, franska och tyska språken. Andra lagutskottet (2LU 1964: 58) delade i princip denna uppfattning saratidigt sora utskottet fann del praktiskt omöjligt all kräva svensk text på alla imporlförpackningar. Ärendet överlämnades lUl LSK för övervägande. LSK anser å ena sidan det vara synnerligen angelägel alt konsumenterna tUl fullo kan förslå all information på en livsraedelsförpacknmg men å andra sidan orealistiskt att föreskriva märkning enbart på svenska, eflersora ett sådant krav väsentligt skulle försvåra iraporlen av betydelsefulla och av konsuraenterna eftertraktade varor. LSK föreslår därför inte ell generellt krav på raärkning raed svensk text ulan raenar att livsraedelsslyrelsen bör avgöra vad sora bör fordras för alt raärkningen skaU ha skett på etl "otvetydigt sätt" när den ullrycks på ell fräraraande språk. I första hand bör styrelsen då bevaka de rent hygieniska intressena. Sålunda bör i varje fall förvaringsanvisningar vara meddelade på svenska eller genom ett fuUt förståeligt symbolspråk. Del blir importören sora får sörja för all anvisningen raotsvarar dessa krav. Beträffande andra märkningsuppgifter får livsmedelsslyrelsen avväga konsumenternas intresse av inforraation och den fördyrande effekt en korapletlerande raärkning på svenska kan få på konsu-raentpriserna.

LSK föreslår all i livsmedelssladgan direkt anges vera sora skall ha ansvaret för märkningens utförande (14 § första styc-

3 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971: 61 66

ket). För livsraedel som färdigförpackats inom landet bör skyldigheten atl raärka en vara vila på förpackaren. Han har största möjligheten atl bedöraa, huruvida de olika uppgifter sora varan skall raärkas raed är riktiga. Ora förpackaren och tillverkaren inte är sararaa person, exempelvis vid lönepackning eller packning i detaljhandeln, måste förutsättas alt förpackaren får sådana uppgifter av tillverkaren atl han kan fullgöra sin raärkningsskyldighet. För livsraedel sora förpackats färdigt utora landet och importerats till Sverige bör enligt LSK raärkningsskyldigheten vila på iraporlören. Del måste beträffande importerade livsraedel finnas någon här i landet, som svarar för all föreskriven raärkning blir utförd. LSK finner del naturligt att den sora ålar sig all iraportera livsraedel också får bära ansvaret för atl raeddelade föreskrifter efterlevs. Iraporlören bör ha lättast för att kunna skaffa korapletlerande upplysningar för raärkningen.

För andra livsmedel än färdigförpackade, såsora storförpackningar eller helt oförpackade, föreslår LSK all raärkningsskyldigheten skall åligga den sora i riket först saluhåller livsraedlel, dvs. för inheraska varor den sora levererar livsraedlel till en grossist eller detaljhandlare och för iraporlerade varor iraporlören.

Sora korapletlering lill de nu berörda förslagen om märkningsskyldighet föreslår LSK förbud för annan all ulan medgivande av den ansvarige märka livsmedel med obligatoriska uppgifter (14 § andra stycket). Detta förbud får särskild betydelse då del gäller oraraärkning av livsraedel sora försetts raed uppgift ora hållbarhelstid.

3.5.3 Remissytirandena

De flesta remissinstanserna är positivt inställda lill förslagen att skärpa och utvidga beslämraelsema ora märkning av förpackade livsraedel. Till dessa reraissinstanser hör statens institut för konsumentfrågor, pris-och kartellnämnden, länsstyrelsen i Stockholms län, KF, LO, hälsovårdsnämnden i Stockholm, TCO och reklamutredningen.

Statens konsumenlråd anser del onödigt att begränsa raärkningen lill atl gälla enbart färdigförpackade livsmedel. Sveriges kioskägares riksförbund är inne på samma tanke.

Veterinärstyrelsen anser all definitionen av begreppet färdigförpackat livsmedel kan skapa viss oklarhet. En butik eller ell hemköpsföretag kan färdigförpacka en vara längre eller kortare tid i förväg men underlåta atl märka den raed hänvisning till all proceduren sker i direkt saraband raed saluhållande av livsraedlel. Det bör krävas atl förpackningen skall ske "utan direkt samband med försäljningstillfälle, expediering eller överlämnande". Länsveterinärerna i Stockholms, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län har samraa mening.

Enligt KF kan definitionen av begreppet färdigförpackat medföra

Prop. 1971: 61 67

vissa gränsdragningsproblem. Grönsaker och fmkt förpackade i papptråg med genomskinlig film koramer atl anses sora färdigförpackat, medan sararaa varor i nätpåsar inte är del. Della kan leda lill övergång från den skyddande trågförpackningen lill nälpåse, vilket ur hygienisk synpunkt lorde vara till nackdel för konsumenten. Sveriges köpmannaförbund gör sararaa påpekande. Skånes handelskammare anser definitionen i viss raån oklar och frågar ora exerapelvis korv i plasttarm skall räknas sora färdigförpackning. Handelskararaaren anser all förpackningar avsedda för storhushåll bör hänföras lill färdigförpackning, eftersom varor i sådana förpackningar säljs också lUl enskilda förbrukare. Dessutom äter en allt större del av befolkningen i storhushållen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser atl större försiktighet bör iakttas vid införande av speciella raärkningsregler för livsraedel. Frågan därora bör i stället prövas i samband med de utredningar sora pågår i olika sammanhang när del gäller alt tUlvarata konsuraenlernas intressen beträffande andra varor.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar ora all de nya bestämraelserna komraer alt medföra ökade kostnader och merarbete inora livsraedels-branschen och därigenom sannolikt höjda livsmedelspriser. Också KF anför liknande synpunkter.

Konsumentutredningen vitsordar behovet av förbättrad upplysning på livsmedelsområdet men efterlyser en djupare penetration av frågan om konsumentinformation än den LSK har redovisat. Informaiionen bör till både form och innehåll vara anpassad till hushållets faktiska planeringssituation men eftersom planeringskapacilelen relativt sett är myckel ringa bör livsmedelsinformalionen fungera som ell effektivt planeringshjälpmedel och utformas så att den inte kräver avsevärda insamlings-och bearbelningsinsalser från hushållets sida.

Statens konsumentråd understryker starkt betydelsen av alt varje färdigförpackat livsmedel har en upplysande vambeleckning och atl rena fantasinamn inte längre tUlåts.

Enligt konsumentulredningen är förslagen om hur olika livsmedel skall betecknas kanske del viktigaste avsnittet i de nya raärkningsföre-skriflerna. Kravet på uppgift ora livsraedlels slag i korabination med elt system av obligatoriska, skyddade varabeteckningar och livsmedelsstandards utgör enligt konsuraentutredningen etl första betydelsefullt steg i utvecklingen mot ett informationssystem som effektivt kan underlätta hushållens planeringsarbete. LSK:s förslag ora kontrollsystera sora hindrar raissbruk av beteckningarna förefaller fylla riraliga krav på säkerhet.

Övriga remissinstanser som uttryckligen tillstyrker LSK:s förslag om särskilda beteckningar för livsraedel och alt vissa av dera blir förbehållna särskilda varuslag är statens institut för konsumentfrågor, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings och Jämtlands län. Köpmannaförbundet, Lanlbmksförbundet, RLF och Husmodersförbundet.

Prop. 1971: 61 68

Också KF tillstyrker all en fastställd varubeleckning blir förbehållen elt visst slags livsraedel raen anser, alt kravet på all denna beteckning obetingat också raåste användas för produkten i fråga kan leda lill orira-liga konsekvenser ulan atl tjäna något konsumentintresse. Det kan 1. ex. för en konsuraenl inle vara någon olägenhet atl en fruktsaft, sora fyller lillärapningskungörelsens krav för saft, säljs under den lägre kvalitets-belecknmgen safldrink. Producenten kan sålunda önska använda en sådan benämning för att inle bryta en produklserie.

Liknande uppfattning fraraförs av Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen, sora anser alt skyldigheten atl alllid använda en enligt 16 § fastställd beteckning bör begränsas lill de fall livsraedelsslyrelsen fastställer genora lillämpningskungörelsen. Del finns emellertid fall då säljaren endasl bör ha rättighet men inte skyldighet att använda den skyddade beteckningen, t. ex. om råsaflinnehållel i en läskedryck höjs lill 6 "/o (lägsta gränsen för all kunna kalla en dryck för saft). Han bör då inle tvingas alt ange livsraedlels slag raed ordet saft, om varan hittills saluförts enbart sora läskedryck. Livsmedelsslyrelsen bör utnyttja sin räll att fastställa varubeteckningar med uloraordenllig varsarahet och raed en klar anknytning lill motsvarande ställningstagande inora Codex AUraentarius Commission. Liknande synpunkter fraraförs av Skånes handelskammare. Kommerskollegium hänvisar lill handelskararaa-rens yttrande.

Den enda reraissinslans sora direkt avstyrker bestäramelserna ora skyddade varubeteckningar är NO. Han anser all del i nuvarande läge med rikligt utbud och god tillgång på livsraedel bör vara raöjligt att avveckla systemet med särskilt skyddade beteckningar. Ell sådani syslem får näraligen anses vara en förra av konkurrensbegränsning sora inle lorde vara nödvändig i en modern livsraedelslagstiflning.

Ett raindre antal reraissinstanser ansluter sig lill koraraitténs förslag all en förpackning skall raärkas raed uppgift ora livsraedlels nettovikt eller nellovolyra. KF uttalar sin tillfredsställelse över förslagel. Netto-vikten eller däremot svarande verklig vikt bör dock få anges sora cirka-vikt i de fall där så erfordras av förpacknings- eller varulekniska skäl. Även kommerskoUegium anser atl del bör vara tillåtet alt ange cirka-vikl. Också pris- och kartellnämnden, metrologutredningen. Köpmannaförbundet och Husmodersförbundet tillstyrker koraraitléförslaget.

Flertalet reraissinstanser är dock något kritiska raot förslagel. Stockholms handelskammare menar atl raan generellt inle behöver vara betänksam mot att använda cirkauppgifl beträffande åtskUliga livsmedel. Liknande synpunkter anförs av Skånes, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen. Kemikonloret anser all en viss vikltolerans bör godtas, när effekten blir alt konsumenten genomsnittligt erhåller den vikt sora finns angiven på paketet. Konsumentutredningen ifrågasätter om det är lärapligt att i

Prop. 1971: 61 69

stadgan binda den obligatoriska kvanlilelsraärkningen uteslutande lill att avse vikt och volyra. Utredningen föreslår all tillärapningskungörelsen skall innehålla bestäraraelser ora att vissa förpackningar bör upplysa ora antal portioner eller annat användningsraått och hur dessa skall bestäraraas.

Förslagel all viklen för färdigförpackat rajukl bröd får anges raed ordet ca hälsas raed tillfredsställelse av saratliga instanser som yttrat sig i denna fråga. Svensk industriförening anmärker alt systemet med nettovikl får avsevärda svårigheter för tillverkarna av knäckebröd. En exakt viklangivelse raedför all en konstant övervikt raåste hållas raed åtföljande prishöjning. Cirkavikt bör därför användas även för hårt bröd, framför allt när del gäUer hela kakor. Sveriges konditorförening anser att vad sora skall gälla för rajukl bröd även bör tiUämpas på kondilori-\ äror. Handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad raenar atl cir-kaviktprincipen bör avse alla bakade produkter.

Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg föreslår atl när del gäller ägg bör alternativt tU! neltovikt få anges sorteringsvikt.

Förslagel alt färdigförpackade livsraedel skall raärkas raed uppgift ora förpackarens eller tillverkarens namn eller firraa saral dennes hemort tillstyrks av länsstyrelsen i Jönköpings län. I övrigt anförs olika synpunkter på förslagel. Sålunda anser länsstyrelsen i Malmöhus län all bärande skäl inle anförts mot att märkning skall innehålla uppgift om både tillverkarens naran och platsen där livsraedlel producerats. Livsmedelsstyrelsen bör vidare besluta om förkortningar av firmanamn. Liknande uppfattning har länsstyrelsen i Gävleborgs län och hälsovårdsnämnden i Gävle. KF anser all märkning bör ske raed den vamansva-riges naran eller firraa. Härigenora koraraer det ansvar sora åsyflas i 14 och 17 §§ livsraedelssladgan all åvUa samraa person raed heravist i Sverige. Märkning bör också kunna ske med den varuansvariges allraänt kända kännetecken eller syrabol. Hälsovårdsnämnderna i Norrtälje och Sundbyberg, länsveterinärerna i Stockholms, Uppsala, Kronobergs saral Göteborgs och Bohus län frarahåller atl missförstånd lätt kan uppstå ora endasl förkortning av firman anges. Hälsovårdsnämnderna i Linköping och Norrköping samt länsveterinärerna i Skaraborgs, Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län understryker atl förpackarens eller tillverkarens hemort alltid bör anges oberoende av ora firraan anser sig vara allraänt känd eller inle.

Beträffande förslagel alt livsraedelsslyrelsen skall få befogenhet att utvidga raärkningsskyldigheten har anförts olika synpunkter. SJ uttalar atl del utan märkning av transportförpackning inle är möjligt för transportföretag att iaktta de nya regler som skaU gälla vid transport av livsmedel och förvaring i samband därraed. SJ påpekar eraeUertid att det också kan hända all förpackningar som är märkta på föreskrivet sätt mera än hittiUs kan bli stulna. Konkurrenter får också större möjHghe-

Prop. 1971: 61 70

ter lill insyn. SJ kan emellertid inle kontrollera all gods är märkt på föreskrivet sätt. För atl utiändska livsmedelssändningar skall kunna ges den föreslagna särbehandlingen förutsätts alt importörerna ger avsändarna rikliga anvisningar. SJ förraodar att livsraedelssändningar som transiterar Sverige inte skall falla under stadgan, eflersora dessa varor inte är avsedda all konsumeras här.

Kemikontoret anser all förvarings- och hållbarhelsmärkning bör vara obligatorisk för transport- och grossislförpackningar, men dessa bör inte förses med annan information sora drar uppraärksarahelen från näranda märkningar. Syftet med förvaringsanvisningar och hållbarhelsmärkning måste vara att påkalla särskild uppmärksarahet hos dera som hanterar produkterna. Övrig märkning enligt 17 § bör emellertid undvikas, med undantag för raärkning enligt första punklen.

Hälsovårdsnämnden i Göteborg påpekar alt 21 § ger raöjlighet att vid saluhållande av livsraedelstillsats föreskriva atl förpackningen skall märkas med uppgift om varans sararaansättning och inte bara fanlasinaran.

Skånes handelskammare och MC ifrågasätter ora del är motiverat raed raärkningsskyldighet för transport- och grossistförpackningar, om konsumentförpackningarna raärkts på angivet sätt. Märkningsskyl-digheten bör i varje fall begränsas till atl avse punkterna 1, 4 och 5 i 17 §. Skyldigheten bör inte omfatta s. k. bryggeribackar.

Varudeklarationsnämnden föreslår all benäraningen halvkonserv utgår. Benäraningen kylkonserv är tillräcklig. Svenska teknologföreningen har anfört kritiska synpunkter på begreppet helkonserv och avstyrker förslagel sora innebär att annan konserveringsmetod än värmebehandling inle skall få tillåtas för helkonserv. Hushållslärarnas riksförening har anfört liknande synpunkter.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig över förslagel om befogenhet för livsmedelsslyrelsen atl raeddela undanlag från märkningsbestämmelserna har inte haft annat atl erinra mol förslaget än atl dispens bör kunna meddelas även i andra fall än som föreslagits. KF anser det nödvändigt all dispens också skaU kunna ges från 14 §. Om ell parlihan-delsförelag köper ell importerat varuparti från annan än sin ordinarie leverantör kan företaget önska överta såväl vamansvar som raärkningsskyldighet. Dispens bör då kunna ges som innebär atl såväl raärkningsskyldighet sora vamansvar får överflyttas till del köpande företaget.

Stockholms handelskammare förutsätter atl livsmedelsslyrelsen utnyttjar befogenheten alt raedge undantag från bl. a. netloviklsangivel-sen (17 § första stycket 3) beträffande varor, för vUka en sådan är praktiskt svårgenoraförbar.

Svensk induslriförening anser att raall- och läskedrycker, vars tillverkning och försäljning är kringgärdade av raånga besläramelser och står under noggrann kontroll, bör undantas från märkningsbeslämmelserna.

Prop. 1971: 61 71

Kontrollstyrelsen anser alt de i förordningen om tUlverkning och beskattning av raall- och läskedrycker resp. ölförsäljningsförordningen intagna reglerna rörande raärkning i stället bör föreskriva skyldighet att uppge varuslag för raaltdrycker och för öllyp.

Skånes handelskammare anser atl raärkningsskyldigheten för livsraedel sora varit fryst bör begränsas lill endasl vissa produkter.

Enligt kontroUstyrelsen innebär förslaget förbättrade kontrollmöjligheter särskilt i fråga ora utjäraningsskatten och varuskatten, eflersora en avsevärd del av de färdigförpackade sötsakerna komraer all falla inora stadgans tillämpningsoraråde. Undanlag enligt 23 § bör därför meddelas restriktivt inora sölvamorarådel.

Hälsovårdsnämnden i Norrtälje och länsveterinärerna i Stockholms och Kronobergs län anser all 23 § helt bör ulgå.

Några reraissinstanser föreslår en utvidgning av viktgränserna. Lantbrukshögskolan anser all den lägre viktgränsen för märkningsskyldigheten bör vara under 25 g.

Varudeklarationsnämnden anser att märkning bör vara en regel utan undantag och alltså omfatta även förpackningar under 25 g och över 25 kg. Småförpackningar under 25 g borde åtrainstone raärkas med livsraedlels slag och neltovikt och förpackarens eller tillverkarens naran eller märke. Atl förpacknuigar över 25 kg inle skall märkas är orimligt raed tanke på ekonomi- och säckförpackningar. Hälsovårdsnämnderna i Nacka och Norrköping förordar också alt märkningsbesfäraraelserna bör gälla ulan undantag. Institutet för storhushållens rationalisering hävdar däremot all en nedre viktgräns är nödvändig av praktiska skäl. Förpackningar under 25 g bör emellertid förses med åtminstone varubeleckning. Husmodersförbundet kräver alt viktgränserna slopas. TCO och Hushållslärarnas riksförening finner ingen anledning till all livsmedelsförpackningar som understiger 25 g neltovikt inte skall märkas.

Statens institut för konsumentfrågor tUlstyrker förslaget att märkning av förpackningar begränsas lill sådana raed en vikt raellan 25 kg och 25 g.

Några instanser ullalar sig för ell bibehållande av gällande viktgränser. Så gör Kemikontoret, sora anser att gällande viktgräns 100 g bör behållas med hänsyn till chokladinduslrins behov. Även Svensk industriförening är kritisk mol förslagel all sänka lägsta gränsen. Förpackningar med så låg nettovikl är f. n. avpassade till ett tänkt cirka-pris. På större förpackningar finns däremot tekniska möjligheter atl göra tilltryck på förpackningen vid förpackningstillfället. Därigenora blir inle en eraballageupplaga oanvändbar vid ändring av nettovikl. Sararaa raöjlighet finns eraeUertid inle när det gäller mindre förpackningar. De mindre förelagen skulle drabbas hårt, eftersom omsättningshastigheten på emballage är lägre hos dessa än hos de större.

Stockholms och Skånes handelskammare anför liknande synpunkter.

Prop. 1971: 61 72

De instämmer vidare i kommitténs uppfattning alt del finns ell behov av atl raärka vissa porlionsförpackningar. Å andra sidan kan man inle bortse från svårigheterna all ulföra märkningen saml från vad man inora vissa näringsgrenar bl. a. chokladinduslrin anfört ora de ekonoraiska konsekvenserna av den föreslagna viktgränsen. Dessa skäl lalar för all den angivna viktgränsen bör bibehållas vid 100 g. För all tillgodose behovet all kunna raärka raindre förpackningar bör livsraedelsslyrelsen ges befogenhet alt för vissa produkter eller grupper av produkter fastställa lägre viktgräns.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser förslaget om märkning av saratliga Uvsraedelsförpackningar raellan 25 g och 25 kg diskutabelt.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag föreslår 50 g sora en nedre gräns. Hållbarhelsraärkning enligt 18 § bör eraeUertid föreskrivas också för förpackningar under denna gräns såsora t. ex. porlionsförpackal sraör.

Förslaget ora alt undanta förpackningar av genoraskinligl raaterial från raärkning anser ICA ha fått en för snäv innebörd.

Husmodersförbundet motsätter sig å sin sida della undanlag.

Svenska importföreningen för färsk frukt anser all de föreslagna märkningsbesläraraelserna i huvudsak inle behöver gälla produkter inora branschens varuoraråde. Bärkarlonger i papper eller plast, sora är öppna upptill, bör inle betraktas som färdigförpackningar i nu avsedd mening. Undantaget bör utsträckas all omfatta också sådana förpackningar, där en pappskiva eller etl papptråg måste användas som stöd, såvitt förpackningen i övrigl är genomskinlig.

Skånes handelskammare föreslår alt grönsaker oberoende av förpackningens utseende skall raärkas så all konsuraenlen kan konstalera varans ursprung.

Statens institut för hantverk och industri anser all hållbarhelsraärkning av bageri- och konditoriprodukler på längre sikt är raotiverad. Med hänsyn till atl den tekniska utvecklingen medför bl. a. större tillverkningsenheter, längre distributionsvägar och större inköpscenlra, framtvingas produkter med längre hållbarhet än tidigare. Det är då rimligt all en så väsentlig upplysning som hållbarhelsmärkning medtas. Liknande uppfattning har Husmodersförbundet.

Enligt Grossistförbundet bör raärkning på olika språk godtas. LO har sararaa uppfattning men anser all konsuraenterna även bör få raotsvarande information på svenska. Lantbruksförbundet och RLF synes vilja ha aU märkning utförd på svenska. Statens handikappråd framhåller viklen av all vid märkning hänsyn las lill personer med nedsatt syn.

LSK:s förslag ora vera sora skall vara skyldig att låta märka livsmedel på föreskrivet sätt har i de flesta remissyttranden lämnats utan erinran. Förslagel alt märkning i full utsträckning också skall ske på

Prop. 1971: 61 73

importerade livsmedel och att importvarorna dessutom skaU förses med särskild uppgift om importörens namn och i vissa fall med s. k. ur-sprungsbeleckning har däremot väckt kritik i flera remissyttranden.

Kontrollstyrelsen anser del vara en fördel alt det i livsmedelssladgan uttryckligen slås fast att förpackaren och importören skaU ansvara för att märkning sker. Detta är ägnat all underlätta skattekontrollen.

Stockholms handelskammare anser del riktigt att importören skall tillse alt de färdigförpackningar han för in i landet alltid är märkta på föreskrivet sätt. I konsekvens därraed bör importören också svara för märkning av transport-, grossist- och andra slorförpackningar som importeras.

Dessa synpunkter delas av Gotlands handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare. Däreraot avvisar handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad förslaget från Stockholras handelskararaare. Alt alltid låta iraporlörerna bära ansvaret för alt de importerade livsmedlen märks på föreskrivet sätt kan enligt dessa handelskammare ofta bli så svårt och kostsamt alt importen hämraas och ibland inle kan komma till slånd.

Även Grossistförbundet anser del ändamålsenligt atl del klart slås fast i livsmedelsstadgan vem som är skyldig lUlse all raärkning sker. Förslaget att låta iraporlören svara för märkning av importvarorna går dock längre än i USA, där bestämmelser annars i handelssammanhang är mycket rigorösa.

Problemet om vera sora skall betraktas sora importör av ett livsraedel har uppraärksararaats av Stockholms handelskammare. Handelskamraaren anser all man uttryckligen i stadgan bör reglera den vikliga frågan vera sora skall anses som iraporlör. Enligt handelskamraaren torde märkningsskyldigheten för importör i flertalet fall vila på en generalagent raen i vissa fall på någon sora sporadiskt Och i liten orafallning iraporterar varor.

Generaltullstyrelsen och tullagstiftningskommittén frarahåller atl i luUsararaanhang anses i regel den vara iraporlör för vars räkning införseln sker. Vanligtvis är denne köparen i Sverige. Om enligt leveransklausul, t. ex. "franco förtuUat" eller "duly paid", varan avlämnas till köparen först efter förtullningen, anses emeUertid införseln ske för säljarens räkning. Också i vissa andra fall då leverantören tillhandahäller varan här i riket i förtuUal skick äger importen rura för dennes räkning. Mol denna bakgrund ifrågasätter generaltullstyrelsen och tull-lagstiftningskommitlén, ora man inte bör låta raärkningsskyldigheten åvila den sora på förpackningen direkt anges som importör, exerapelvis en generalagent. Saknas sådan uppgift bör den som raan viU göra ansvarig vara person tUl vUken varan först överlämnas i Sverige.

3t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971: 61 74

NO ställer sig tveksam till förslaget atl märkningsföreskriflerna skall tillämpas på de importerade livsmedlen. En sådan ordning raåste få direkt konkurrensbegränsande verkningar för importen. Enligt NO är det inle realistiskt tro all de utiändska fabrikanterna skall helt anpassa sin märkning till vad som gäller för en liten marginalraarknad sora den svenska. Alternativet atl låta koraplelleringsraärka iraporlerade livsmedelsförpackningar, sedan de kommit lill Sverige, måste fördyra iraporlvarorna och därraed försvaga deras konkurrensförraåga. Del är enligt NO tillfyUest all importerade livsraedel är märkta på sätt som lagstiftningen i exportiandel kräver.

Handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad har en liknande inställning. Handelskarararna ansluter sig därför närraast till reservanternas förslag all ersätta kravet på fullständig raärkning raed en skriftlig förbindelse av iraporlören. Grossistförbundet ansluter sig också till reservationen. LSK:s märkningsbestämmelser komraer all verka sora icke lariffära handelshinder.

Sveriges handelsagenters förbund och ICA ställer sig avvisande liU den extra raärkningen raed importörens namn och heraort.

Exportföreningen påtalar också den handelshindrande effekt sora den särskilda iraportörmärkningen komraer all få.

Förslagel om extra märkning av importerade livsmedelsförpackningar raed iraportörens namn avstyrks också av länsstyrelsen i Kronobergs län. Svenska institutet för konserverings forskning, Skånes handelskammare och Svenska importörföreningen för färsk frukt.

Kommerskollegium anser atl raan bör så långt sora möjligt beakta de invändningar av praktisk natur som riktals mot förslagel om särskild märkning raed importörens namn.

LSK:s förslag att livsmedelsstyrelsen skall kunna föreskriva märkning av importerade Uvsraedelsförpackningar raed uppgift ora ingående råvaras ursprungsland avstyrks av Exportföreningen och Grossistförbundet. Sora huvudsakligt motiv frarahålls all också en sådan föreskrift kan verka hindrande på den inlernalionella handeln. Vidare erinras ora alt Sverige redan år 1957 i huvudsak avskaffade de bestäraraelser ora urspmngsraärkning sora då gällde. Grossislförbundet pekar också på praktiska svårigheter för lillärapningen. Det är t. ex. inle ovanligt all en och sararaa produkt kan innehålla sarama typ av råvara sora levererats från olika ursprungsländer.

KF föreslår atl livsraedlel märks raed särskild uppgift all det är av utländskt ursprung.

EraeUertid har flera reraissinstanser tillstyrkt LSK:s förslag atl sarama bestämraelser om märkning skall gälla oavsett om livsmedlet är svenskt eller importerat.

Veterinärstyrelsen framhåller atl erfarenheterna av s. k. luUförkla-ringar om förekoraraande tillsatser i livsraedel visar all skriftliga för-

Prop. 1971: 61 75

bindelser av importörerna inle kan tillmälas del garanlivärde som är önskvärt i fråga ora importerade livsraedel.

Liknande uppfattning har länsstyrelsen i Malmöhus län.

Även hälsovårdsnämnden i Göteborg erinrar ora de dåliga erfarenheter raan hafl av lullförklaringarna ora livsmedelstillsatser.

Hälsovårdsnämnden i Stockholm finner det från konsuraenlsynpunkt vara fullt klart alt de krav på upplysning genora märkning som ställs på svenska livsmedel också skall gäUa för importerade varor.

Liknande uppfattning om tillämpning av sararaa raärkningsbeslära-raelser för iraporlerade och svenska livsraedel fraraförs av länsstyrelsen i Jämtlands län, Lanibruksförbiindet och RLF saml Hushållslärarnas riksförening.

Stockholms handelskammare finner helt angeläget alt man i största raöjliga ulsttäckning skärper kontrollen av iraportvaror. Del nuvarande systemet raed skriftliga lullförklaringar vid iraport av livsraedel kan inte anses förenligt med principen om konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska varor. Därför avvisar handelskararaaren det i reservationen fraralagda förslagel all ytterligare utveckla detta system i den nya livsmedelsstadgan.

Till della uttalande ansluter sig Gotlands handelskammare. Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare.

Vad särskilt beträffar raöjligheten alt föreskriva ursprungsmärkning av importerade livsmedel finner styrelsen för lantbrukshögskolan det vara angeläget från konsumentsynpunkt all en varas ursprungsland noga anges raed tanke på de stora kvalitetsskillnader sora finns i fråga ora jordbruksprodukter. Reservationen ora raärkning av importvaror avstyrks raed hänsyn lill della konsuraentintresse.

KF har ell alternativt förslag i fråga ora vem sora skall vara ansvarig för märkningen. För alt undanröja bristande enhetlighet föreslår förbundet att raärkningsskyldigheten skall vila på en enda typ av företagare, näraligen den person raed heravist här i riket som först saluhåller livsraedlel. Denne bör benäranas vamansvarig.

3.6 Innehållsdeklaration

3.6.1 Gällande bestämmelser

Något allraänl krav på innehållsdeklaration finns inle i 1951 års livsmedelsstadga. Endasl ora förpackat livsmedel saluhålls under angivande av alt varan är särskUl lämpad för barn eller för person, som på grund av sjukdora, svaghet eller av annan orsak är i behov av speciell kost (dielraat), skall förpackningen vara raärkt med uppgift om samtliga i varan ingående råvaror och tillsatser (32 §). Förpackat Uvsmedel, som innehåller sackarin eller annat konstgjort sötningsmedel, skall märkas med uppgift härom (31 §). Vidare gäller för förpackat

Prop. 1971: 61 76

livsmedel med vitaminer, raineralämnen eUer andra näringsämnen, som inle nämnvärt bidrar till kaloritUlförseln, alt uppgift om dessa äranen inte får läranas utan all också arten och hallen av äranena närraare anges. I fråga ora rajölk, sraör och ägg, kött- och fiskvaror, frukt, bär och grönsaker i oberett eller djupfryst tillstånd behöver emellertid uppgift om hallen inle läranas (34 §).

I 8 kap. finns särbestäramelser om deklaration av enstaka beståndsdelar i vissa slags vanligare livsmedel. Som exempel kan nämnas uppgift om fetlhalt i vissa mejerivaror och raargarinost saral ora använda bär-, frukt- och andra växlslag i bl. a. saft, sylt och raarraelad. Vidare skall vissa frukt-, bär- och grönsaksprodukter raärkas raed uppgift, ora de innehåller konserveringsraedel. För ättika skall anges ora varan är utspädd och i så fall också älliksyrahallen.

Slutligen skall anmärkas atl kommerskollegium i kungörelse om godkända livsmedelstillsatser föreskrivit atl uppgift om vissa liUsatser skall anges på en varas förpackning. Så gäller bl. a. färgämnen i olika fiskkonserver och kinin i läskedrycker.

3.6.2 Liv sm edelsstadgekommittén

LSK frarahåller all raärkning raed uppgift ora livsraedlels slag genora en särskild varubeleckning ofta inle ger tillräcklig inforraation ora en varas beskaffenhet. I sådana fall bör därför läranas korapletlerande uppgifter om livsmedlets väsentliga sararaansättning genom någon form av innehållsdeklaration.

LSK hänvisar lill alt märkningskorarailtén inora Codex Aliraentarius Commission lagt fram förslag ora innehållsdeklarationer för livsraedel. Förslaget innebär att varje färdigförpackat livsraedel skall förses raed en fullständig uppgift om dess beståndsdelar. Är någon beståndsdel i sin tur sararaansatt av flera komponenter, skall också dessa anges. Mängden av varje beståndsdel behöver eraeUertid inle preciseras. Del räcker med att ange ingredienserna i fallande storleksordning. Från huvudregeln om en fullständig innehållsdeklaralion skall kunna göras undanlag som Codex-komraissionen bestämmer. Hittills har sålunda föreslagils all innehållsdeklaration inte behöver lämnas för ett 40-tal olika livsmedel, bl. a. så vanliga varor som bröd, mjöl, bakpulver, ost, glass, saft och soppor. Codex-förslaget innebär vidare att man utan specificering skall få ange s. k. gruppnamn för vissa slags beståndsdelar, t. ex. aniraaliskt och vegetabiliskt fett, kryddor och örter samt sådana typiska tillsatser sora konserveringsraedel, färgäranen, aromämnen och förljocknings-raedel.

LSK anser alt en tUlämpning av Codex-förslaget med så många undanlag för vikliga livsraedel och ingredienser innebär risk för all huvudregeln om en fullständig innehållsdeklaralion i stället kommer att fungera sora etl undanlag. Ell generellt krav på fullständig redovisning av

Prop. 1971: 61 77

alla beståndsdelar anser emellertid LSK inte alllid motiverat för all skydda mot otjänliga livsraedel och atl fräraja redlighet i handeln.

Liknande synpunkter lägger LSK också på del syslera raed varufakla sora tiUärapas av Varudeklarationsnäranden. Della slags information tar i princip sikte på all lämna så fullständiga upplysningar som raöjligl inte bara om en varas beståndsdelar utan också om varans egenskaper. För att så skall kunna ske på ell objektivi sätt fordras standardiserade provnings- och mälnorraer som är myckel svåra eller ännu inle raöjliga att arbeta frara. Detta är orsaken tUl all varudeklarationer saknas för raånga slags livsmedel och all sådana deklarationer för andra inte är fullständiga. LSK anser all sådana varudeklarationer i allmänhet inte är nödvändiga för de syften som avses raed livsraedelssladgan. LSK anser därför inte atl Uvsraedelssladgan bör innehålla ell genereUt krav på vare sig fullständig innehållsdeklaration enligt Codex-förslaget eller en ännu längre gående varudeklaration. Del behov sora finns av närmare information ora livsraedlens beskaffenhet utöver själva vambeleckningen bör eraeUertid tillgodoses genom en uttrycklig föreskrift i stadgan. LSK föreslår därför att färdigförpackat livsmedel skall märkas med uppgift om livsmedlets väsenlliga sararaansättning, ora sådan uppgift uppenbarligen fordras för atl ge förbrukaren en tillfredsställande uppfattning ora livsmedlets användbarhet och värde (17 § första stycket 2). Del blir sålunda fråga om all vid behov lämna ell slags begränsad innehållsdeklaralion.

LSK framhåller alt frågan om vad sora skall anses vara "den väsenlliga sararaansällningen" och huruvida uppgifter därora "uppenbarligen erfordras" inle kan lösas på sarama sätt för alla slags livsraedel. Informationen får anpassas efter varje särskilt varuslag. Ansvaret härför bör enligt LSK i första hand vila på tillverkaren och förpackaren. Livsmedelsrayndigheterna bör biträda med råd och anvisningar. Huvudsyftet med kravet på deklaration av den väsentliga sammansättningen skall vara all ge konsumenten bättre möjlighet atl välja den vara som passar just hans behov. Vidare skall konsuraenlen inle bli vUseledd i fråga om etl livsraedels verkliga sararaansättning.

Enligt LSK är raånga standardvaror — såsom smör, margarin, mjölk, kött, fisk, frukt och grönsaker — så välkända atl de inle behöver annan märkning än en rättvisande varubeleckning som anger livsmedlets slag. Annorlunda förhåller det sig raed saramansatta livsmedel, särskilt charkuterivaror. Ingredienserna i dessa kan variera avsevärt i fråga om näringsvärde och annan kvalitet. Produkterna kan också till sitt utseende förefalla likvärdiga men i verkligheten vara raycket olika, t. ex. olika slags korv och malda köllprodukter sora haraburgare och liknande. Sådana varor kan vara utdrygade med olika ämnen, exempelvis sojaprotein, i så stor mängd alt del måste anses väsentligt för konsumenterna all få upplysning härom. Del är också viktigt all tiUfredsstäUande upp-

Prop. 1971: 61 78

lysningar lämnas om mängden fett i bl. a. charkuterivaror. Från ekonoraisk synpunkt ar delta av betydelse, eftersom fett är billigare än kött. Fetthallen kan på etl för konsumenten omärkligt sätt ökas genora tillsals av t. ex. sojaprotein och polyfosfat. För vissa varor är det från näringshygienisk synpunkt väsentligt all också arten ingående fett anges, alltså inle exerapelvis enbart vegelabUiskl fett. AUl sådani fett är näraligen inle näringsmässigt bättre än aniraaliskt fett. Därför bör raan i stället ange halten fleromättade fettsyror eller linolsyra. Liknande krav på upplysning måste också gäUa i fråga om vallenhalten i såväl sammansatta köttvaror som oblandat kött. En förbättrad teknik vid insprut-ning av saltlake och användning av polyfosfat och sojaprotein har ökat möjligheterna all binda vallen i bl. a. kokt och rökt skinka, varigenom köttet blir tyngre. Risk finns då för att priset på sådana köttvaror blir samraa sora på varor utan extra vatten. Del är därför enligt LSK påkallat atl kräva all lydUg uppgift läranas om huruvida mängden vallen överstiger den sora norraall finns i kött.

Med hänvisning till del anförda blir del enligt LSK ofta nödvändigt atl både arten och mängden av viktigare ingredienser anges på en livsmedelsförpackning. Konsumenten bör kunna bUda sig en riktig uppfattning ora produktens värde både näringsraässigt och från prissynpunkt. Del bör eraeUertid vara tillräckligt alt bara de beräknade genorasnills-proportionerna anges och inle den exakta hallen. En uppräkning enbart i fallande storleksordning av olika beståndsdelar, såsora föreslagits inom Codex AUmentarius Commission, anser LSK dock inle motsvara kravet på en tillfredsställande information. För köttsoppa bör man exempelvis deklarera proportionerna mellan fasta beståndsdelar och spad. I fråga om livsmedelstillsatser kan enligt LSK delade raeningar råda hur utförlig en innehållsdeklaration skall vara. Tillsatserna har ofta en svårbegriplig keraisk beteckning. Vidare får inle andra tillsatser användas än sådana sora livsraedelsslyrelsen godkänt. LSK anser del därför tiUräckligt all styrelsen i samband raed godkännandet får avgöra i vilken utsträckning en tUlsats skall deklareras särskUl. Enligt LSK:s förslag lill lillärapningskungörelse bör sådan deklaralionspUkt, i huvudsaklig likhet raed nuvarande regler, gälla för sackarin och andra konstgjorda söt-ningsraedel, kinin i läskedrycker, färgäranen i saft samt i fisk- och skaldjursprodukter, olika konserveringsmedel ra. ra.

Även ora avgörandet beträffande innehållsdeklaralionens omfattning i regel närraast ankoraraer på tillverkaren eller förpackaren, har LSK för vissa produkter funnit del raotiveral all livsraedelsslyrelsen i lill-lämpningskungörelsen direkt föreskriver atl också andra betydelsefulla ingredienser än tUlsatser raåste deklareras, t. ex. felthall i olika rajölk-produkler, ost, oljor och andra fettvaror, felthall och binderaedel i vissa blandade köttprodukter, rajölk- och proleinhall i bröd, vissa ingredienser i glass, oUka beståndsdelar i juice, saft och sylt.

Prop. 1971: 61 79

I saraband härraed frarahåller LSK all kravet på uppgifter ora livsmedels väsenlliga sammansättning också kan för vissa produkter innebära alt en s. k. näringsdeklaration raåste lämnas. Än så länge behövs sådan deklaration endasl för färdigförpackad korv. Näringsdeklarationen i della fall bör omfatta dels arten och hallen av protein, fett och kolhydrater och dels korvens kalorivärde. Med hänsyn lill svårigheterna atl få fram en rättvisande näringsdeklaralion bör bestäraraelsen härom inte träda i krafl förrän efler fem år.

Också i själva livsraedelssladgan föreslår LSK bestämraelser ora innehållsdeklaration i vissa fall. Om etl Uvsmedel saluhålls under uppgift att del innehåUer näringsämne, bör del märkas raed uppgift ora arten och hallen av del äranel (22 §). Deklaralionspliklen har i LSK:s förslag utvidgats lill alla slags livsraedel, sålunda också mejeriprodukter, kött, fisk, frukt, bär och grönsaker som f. n. är undantagna från deklarations-plikten i fråga ora halten av visst näringsämne. Även om konsuraenterna känner väl till alt dessa livsraedel av naturen innehåller viktiga näringsäranen, kan en uppgift bara ora ämnenas art bli missvisande eftersom hallen kan variera avsevärt. Smörets vilarainhalt är ju i hög grad beroende av ora rajölkråvaran producerats under den varraa årstiden då korna är på grönbete eller under vintern då dessa huvudsakligen får torrfoder. Likaså kan vilarainhallen i apelsiner, frukt och bär variera väsentligt beroende bl. a. på solljusförhållandena på odlingsplalsen. Med hänsyn härtill bör enligt LSK uppgiftsskyldigheten ora hallen av ell näringsärane gälla generellt också för livsraedel raed naturlig mängd därav.

LSK anmärker all uppgifter sora enligt 32 § 1951 års stadga ora innehållsdeklaration läranas om bam- och dietmat ibland lätt kan missuppfattas av konsuraenterna. Bl. a. är del vanligt atl, när en ny sådan produkt raarknadsförs, tillverkaren betonar all varan är särskilt bra för vissa människor exerapelvis över- eller undervikliga personer, åldringar, blivande raödrar ra. fl. Uppgifterna är inle sällan överdrivna och i vissa fall direkt raissvisande. Riktigheten av sådana uppgifter bör enligt LSK prövas av livsraedelsslyrelsen och LSK föreslår all styrelsens lillslånd skall inhämtas för atl ell livsmedel skaU få saluhållas under uppgift all det är särskilt lämpat för viss åldersgrupp eller person sora på grund av sjukdom, sjukdorassyralora, kroppslig svaghet eller annat förhållande är i behov av särskild kost (48 §). TiUståndel bör enligt LSK förenas med villkor ora atl arten och hallen av livsmedlets beståndsdelar anges.

LSK anmärker slutiigen all del är angeläget alt varudeklarations-nämndens varufakla i erforderlig utsträckning bringas alt överensstämma med de uppgifter som skall läranas ora livsraedels väsenlliga sara-mansällning. Varudeklarationsnäranden bör därför innan den fastställer normer for varufakla beträffande visst livsmedel underställa frågan livsmedelsslyrelsens prövning.

I särskilt yttrande föreslår ledaraolen Englund atl delaljbesläramel-

Prop.1971: 61 80

serna ora innehållsdeklaralion av berikningsmedel och livsmedelstillsatser tas in i livsraedelssladgan och inle i tillärapningskungörelsen. Hon anser vidare atl ell syslem med rättvisande näringsdeklaralioner bör utvecklas så snabbi sora raöjligt.

3.6.3 Remissyttrandena

Ingen erinran frarasläUs i princip raot förslaget atl färdigförpackade livsraedel skall förses raed uppgifter ora livsraedlels väsentiiga sammansättning. Olika synpunkter har emellertid uttalats om hur långt raan skall gå i kravet på en sådan innehållsdeklaralion och hur den närmare bör utformas.

Några remissinstanser föreslår atl innehållsdeklaralionen inte begränsas enbart till de väsentliga beståndsdelarna ulan bör omfatta alla ingredienser.

Sålunda uttalar veterinärstyrelsen alt, eftersom Codex-rekommenda-tionen synes bli det internationellt accepterade systemet för innehålls-deklarationer, den svenska livsmedelssladgan redan från början bör utformas på grundval därav. Livsmedlets alla beståndsdelar bör därför anges i den raån livsmedelsslyrelsen inle raedger undanlag.

Även Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen anser all man i princip så nära som möjligt bör ansluta sig till de regler som antas av Codex Aliraentarius Commission. Del är emellertid uppenbart all del finns fall då del är önskvärt all avvika från dessa. Strängare raärknings-föreskrifter än inora Codex bör inte förekoraraa annat än i undanlagsfall.

Liknande synpunkter anlägger Skånes handelskammare.

Statens konsumentråd hävdar all de inskränkningar i kravet på deklaration av livsmedelssamraansätlning som följer av LSK:s förslag skall utgå. Sarama uppfattning har hälsovårdsnämnden i Linköping.

Husmodersförbundet och Hushålblärarnas riksförening föreslår all inskränkning av innehållsdeklarationen tUl de fall då den bedöms uppenbarligen erforderlig för konsumenterna skall utgå.

Statens handikappråd framhåller alt så noggranna och lättfattliga innehållsdeklarationer som raöjligl är av betydande värde för alla dem sora på elt eller annat sätt är handikappade. För en födoäranesallergi-ker t. ex. saknar en deklaration allt värde, ora den inle lar upp livsmedlets saratliga beståndsdelar.

Köpmannaförbundet anser all skyldigheten all innehållsdeklarera inle bör avse sådana detaljuppgifler sora flertalet konsumenter inle kan tänkas ha behov eller intresse därav.

Pris- och kartellnämnden frarahåller viklen av all livsraedelsslyrelsen meddelar närmare besläramelser ora i vilken form livsmedlens sammansättning och näringsinnehåll skall redovisas. Nämnden ifrågas'ätter om märkningsskyldigheten beträffande kött inle bör avse även uppgifter

Prop. 1971: 61 81

om den klassning av djurkropparna som hittills skett främst i producenternas intresse.

Statens institut för konsumentfrågor framhåller all livsmedelsstyrelsen måste väga konsumenternas önskeraål ora information raed de kostnader och praktiska svårigheter sora alltför rigorösa märkningsbestämraelser kan raedföra. Institutet ifrågasätter emellertid ora inle den föreslagna deklaralionspliklen ora tillsalla färgäranen och konserveringsraedel bör gälla redan från början.

Enligt konsumentutredningen bör innehållsdeklarationerna i större utsträckning inriktas på livsraedlens näringsvärde. Därvid kan raan sannolikt nöja sig raed alt ange livsmedlens näringsvärde mera schablon-artat, t. ex. raed hjälp av elt lättbegripligt syraboloraråde.

Kemikontoret avstyrker förslaget att innehållsdeklarationen skall omfatta kvantitelsuppgifler så atl de beräknade proportionerna raellan olika beståndsdelar anges. I stället bör raan följa rekoraraendationen från Codex Aliraentarius Coraraission all ingredienserna bara behöver anges i fallande storleksordning.

KommerskoUegium delar Kemikontorets uppfattning på denna punkt.

Liknande synpunkter framförs av Grossistförbundet.

LO har motsatt uppfattning och förordar atl vikt eller volym av ingående beståndsdelar alltid anges. Ora ingredienserna bara las upp i fallande storleksordning, får konsumenten ingen ledning för all jämföra näringsinnehållet i en produkt och dess pris med innehåll i och pris på en annan vara.

LSK:s förslag alt deklaration i vissa fall skall avse arten och halten av ingående näringsäranen har i flera yttranden ansetts böra förtydligas så att deklarationslvånget endast skall gälla när elt livsraedel saluhålls under uppgift atl det innehåller "näringsämne av särskilt slag" eller "särskilt näringsämne". LSK:s ordalydelse anses sålunda kunna ge sken av all del är ell särförhållande all livsraedel innehåller näringsämnen. Sådana synpunkter framförs av länsstyrelserna i Gotlands, Malmöhus och Gävleborgs län, länsveterinärerna i Kronobergs, Gävleborgs och Västerbottens län samt hälsovårdsnämnden i Malmö.

Jordbruksnämnden anser all den föreslagna skärpningen av deklara-lionskravet i fråga om näringsämnen kan hindra en från konsuraenlsynpunkt önskvärd inriktning av reklaraen för nyttiga och näringsrika livsraedel ulan närraare uppgift ora art och hall av ingående näringsäranen. För alt så inle skall ske anser jordbmksnäranden att man ger bestämmelsen i 22 § en striktare avgränsning redan i stadgan.

Enligt Husmodersförbundet kan överambitiösa näringsdeklaralioner negativt påverka konsumenternas inttesse och omöjliggöra en meningsfylld inlärning. Uppgifterna om näringsämnen bör i första hand avse de proteiner och andra näringsämnen i blandad kost sora har särskild ekonomisk betydelse med hänsyn lill de myckel skiftande priserna för

Prop. 1971: 61 82

sådana livsmedel. Också Hushållslärarnas riksförening understryker vikten av all raärkningen med näringsuppgifter blir enhetlig och lättfattlig för allmänheten.

I fråga om livsmedel med naturliga halter av vitaminer och andra näringsäranen anser flera remissinstanser alt det inle är möjligt att för varje parti alllid ange den exakta hallen av ifrågakoraraande näringsämnen. Sålunda frarahåller Grossistförbundet och Svenska importföreningen för färsk frukt alt C-vilarainhallen i apelsiner norraall varierar raellan vissa högre och lägre gränser. Sararaa är förhållandel raed annan frukt, bär och grönsaker. Det är därför inle riraligt alt kräva en exakt uppgift om vitaminhallen för varje varuparti. Liknande synpunkter fraraförs av Lantbruksförbundet och RLF sora påpekar att raånga livsmedel, bl. a. mejeriprodukter, visar en naturlig variation kring ell ge-norasnitl i halterna av olika näringsäranen. Sådana livsraedel bör kunna deklareras med uppgift endasl om genomsnittshalten av särskilt angivet näringsärane. Sararaa förslag om raöjlighet att för livsraedel raed naturligt varierande näringsäraneshall få ange endast genorasnitlsvärden fraraförs av Teknologföreningen, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare och MC.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen ullalar all önskemål om specificerad deklaration av näringsäranen kan tillgodoses genom all livsraedelsslyrelsen ger tUlstånd för saluhållande av livsmedel under uppgift all del innehåller vitaminer, mineralämne eller annat näringsämne. Del generella kravet i 22 § bör då begränsas till all gälla bara när livsmedel saluhålls under uppgift att det innehåller protein, i vilket fall raängden ingående protein, fett och kolhydrater skall deklareras var för sig.

Förslagel ora lillslånd för all få saluhålla livsraedel under uppgift all del är särskilt lärapal för vissa kategorier raänniskor och atl det bör förbindas raed krav på fullständig innehållsdeklaration tillstyrks av Husmodersförbundet, TCO och Svenska diabetesförbundet.

Statens institut för konsumentfrågor anser det väsentligt alt lillstånds-systerael koraraer all orafatla inle bara barn- och dielraat ulan också s. k. hälsopreparal och liknande produkter.

Liknande uppfattning har hälsovårdsnämnden i Jönköping sora anser atl förslaget enligt 48 § innebär atl en betydande sanering av handeln raed hälsokost kan bli raöjUg.

Socialstyrelsen är tveksara ora livsmedelsslyrelsen är rätt rayndighel atl lärana lillslånd i ifrågavarande ärenden. De livsmedel som är aktuella är näraligen sådana som uppges vara lämpade för barn eller åldringar eller personer sora på grund av sjukdora, sjukdomssyralora eller kroppslig svaghet är i behov av särskild kost. Ofta är del också fråga ora läkeraedelsliknande produkter som kräver en farmakologisk bedömning. Livsmedelsslyrelsen lorde emellertid koraraa atl sakna den

Prop. 1971: 61 83

allsidiga huinanraedicinska expertis sora är nödvändig för all avgöra dessa raycket vikliga kostfrågor.

Lantbruksförbundet och RLF framhåller angelägenlielen av all ärenden om lillslånd och innehållsdeklaration för ifrågavarande livsmedelstyper inte betungas av fördröjande detaljgranskningar, som kan störa UtveckUngsarbetet, löpande produktion eller marknadsföring. Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen gör en liknande erinran. En alllför sträng tillämpning kan bl. a. försvåra produktutvecklingen och få industrin atl förlora intresset för atl tillverka produkter som spe-cialdestineras för olika konsuraenlkategorier. Någon form av generella tillstånd bör därför övervägas för att en onödigt tung administration skall undvikas. Organisationerna pekar också på de komplikationer som uppstår för eliketleringen, eflersora sraärre förändringar av råvara- och lillsalshaller är nödvändiga raed hänsyn lill variationer hos råvarorna t. ex. på grund av skilda odlingsbelingelser. Ora varje sådan förändring raåste redovisas oraöjliggörs en rationell förpackningsrulin genora en oriralig individualisering av elikellerna.

Liknande synpunkter framförs av Kemikontoret.

KF godtar förslaget om barnraat och andra specialdestinerade livsmedel men är i likhet med Industriförbundet tveksamt om kravet på fullständig innehållsdeklaralion. En exakt innehållsnäringsdeklaralion fördyrar varorna.

Vissa reraissinstanser berör sarabandet raellan innehållsdeklarationer och varudeklaralionsnärandens varufakla.

Statens institut för konsumentfrågor förutsätter all man också i fortsättningen kommer alt ha frivilliga varudeklarationer utöver de obligatoriska innehållsdeklarationerna. Det är mycket väsentligt alt både de frivilliga och obUgatoriska uppgifterna lämnas på ett enhetligt sätt och efler samma principer. Samordningsbehovet nödvändiggör all närandens norraer för varufakla undersfälls livsmedelsstyrelsens prövning.

Konsumentutredningen betonar att samarbete måste gå också i motsatt riktning så all livsmedelsslyrelsen vid sin vidareutveckling av märkningsföreskriflerna lar upp samarbetet med de samhälleliga konsumentorganen.

Statens konsumenlråd finner del självklart all en saraordning sker mellan systemet med frivilliga varudeklarationer och livsmedelsslyrelsens utformning av innehållsdeklarationer.

Också Varudeklaralionsnämnden frarahåller behovet av all närandens och livsraedelsstyrelsens verksamhet saraordnas i fråga ora innehållsdeklarationer och kontrollen av all reglerna iakttas. Näranden bör därvid få anlita livsraedelsstyrelsens kontrollorgan. Däreraot ställer sig varudeklarationsnäranden avvisande lUl den föreslagna ändringen av närandens stadgar, eflersora en rayndighel inle bör ha bestämmande-

Prop. 1971: 61 84

rätt över en oavhängig institution som varudeklaralionsnämnden. Näranden avstyrker därför bestärat att livsraedelsslyrelsen skall godkänna normerna för varufakla ora livsmedel. Livsmedelsslyrelsen bör i stället få möjlighet alt lärana sina synpunkter på förslagen till varu-faklanorraer genora remissyttranden. Del synes närmast självklart atl livsraedelsstyrelsens synpunkter därvid koramer alt las ad nolara av varudeklarationsnämnden.

3.7 Hållbarhetsmärkning

3.7.1 Nuvarande förhållanden

Märkningsbesläraraelserna i 1951 års livsraedelsstadga lar fraraför allt sikte på all konsuraenlen skall få kännedora ora vilket livsraedel han köper, dess vikt eller volyra och vera sora står för varans kvalitet. Däremot finns inle något generellt krav på upplysning om när livsmedlen lUlverkals eller förpackals eller vilken hållbarhet de har. Bara i två specialfall har i stadgan föreskrivits dalumraärkning av livsraedel, näraligen märkning av viss ost med ystningsdagen (49 §) och raärkning av inlagd salt sill och slröraming raed dagen för nedsallningen (69 §).

Sedan början av 1950-lalel har vissa fabrikanter och detaljhandlare på frivillig väg försett olika färdigförpackade livsraedel raed datura-märkning, som anger omväxlande tillverknings- eller förpackningsdag eller sista rekommenderade försäljningsdag. Del är huvudsakligen fråga ora rajölk, charkuterivaror och färskt kött. Beträffande konsurations-rajölk har 1954 års rajölkkomraitlé (SOU 1960: 29) föreslagit att märkning raed sista försäljningsdag skall uttryckligen föreskrivas i livsraedelssladgan. Delta förslag har sedan dess frivilligt tillämpats för större delen av den rajölk och grädde sora säljs lill konsuraenterna. Av hänsyn lill bl. a. allraänhetens ökande krav på uppgifter ora olika livsraedels hållbarhet och under intryck av all LSK år 1965 offentiiggjort sina principiella synpunkter på sådan inforraation har den frivilliga daturaraärkningen blivit allt vanligare. Därvid har särskilt två syslem dominerat, nämligen dels uppgift ora den beräknade sista förbrukningsdagen och dels ora den sista rekoraraenderade försäljningsdagen. Enligt en undersökning i Malraö under augusti 1968 av vissa färdigförpackade köttvaror, char-kuleriprodukler, färdiglagade raalräller och sallader konstaterade hälsovårdsnämnden där all 64 »/o av varorna försetts raed någon förra av daturaraärkning. Av de sålunda raärkta livsraedlen angavs på 65 "/o uppgift ora sista förbrukningsdag och på 35 "/o sista försäljningsdag.

3.7.2 Livsmedelsstadgekommittén

Konsumenlemas krav på bättre upplysning om livsmedlens hållbarhet är enligt LSK befogat av oUka skäl. Utvecklingen inora detaljhandeln från raanuell försäljning över disk av varor i lös vikt lill självbe-Ijäningssyslera raed färdigförpackade livsraedel har gjorl del svårare

Prop. 1971: 61 85

för allraänhelen atl själv avgöra beskaffenheten av de varor som säljs. Eflersora förpackningen oftast sker hos tillverkaren eller i särskild förpackningscentral, har också detaljhandelns personal fåll särare raöjlighet att bedöraa livsraedlen. Livsraedelsbutikerna har i stor utsträckning korarait all bara fungera som förmedlare av varor, vars kvalitet och hållbarhet personalen ofta inte känner tUl. Dessutom bidrar den nya förpackningstekniken, bl. a. vakuurapackning och djupfrysning, lill all skapa osäkerhet i fråga ora livsraedlens beskaffenhet. Även om de nuraera ofta genoraskinliga förpackningsraalerialen ger konsuraenlen raöjlighet atl se efler ora livsraedlen har elt från det normala avvikande utseende, behöver frånvaron av märkbara förändringar inle betyda atl en vara är färsk och sund. Genora moderna behandlingsmetoder kan sålunda livsmedlens färg bibehållas så att konsumenterna blir vilseledda om deras kvalitativa beskaffenhet och livslängd.

Dessa förhållanden talar enligt LSK för alt raan bör införa något slags upplysningsskyldighet beträffande hållbarheten hos färdigförpackade livsmedel. Syftet därmed bör vara all lämna konsumenterna tillfredsställande anvisning om på vUket sätt de bör förvara förpackningarna i hemrael och upplysning ora när livsraedlen senast bör förbrakas utan fara för att de undergått någon försäraring av väsentlig betydelse. LSK anser inte alt del hittills använda begreppet dalumraärkning helt raotsvarar angivna syfte, eflersora del innebär alt uppgift lämnas bara om ell visst datum beträffande livsraedlen och inle om deras hållbarhet. Enligt LSK är det raera adekvat atl kalla upplysningsförfarandel hållbarhelsraärkning.

Hållbarhelsraärkningen bör enligt LSK i princip endast bli lUlärap-1ig på färdigförpackningar raed livsmedel, sora är så ömtåliga och läll-förstörbara all de kan beräknas bli otjänliga tUl raänniskoföda efler 30 dagar. Den obligatoriska hållbarhetsmärkningen komraer därför som regel att endast gälla livsmedel som är färskvaror, t. ex. kött, charkuterivaror, fisk, vissa mejeriprodukter, ägg, färdiglagade raaträtter, bredda smörgåsar. Just färskvarorna utsätts för den största risken av en så snabb försäraring all de blir konsumtionsodugliga och därigenora raedför hälsorisker. Varor sora håller sig längre än 30 dagar försäraras vanligen långsararaare och blir otjänliga först efler den lid konsuraentema i allraänhel brukar förvara dem heraraa. Elt avsteg från denna princip för hållbarhetsmärkningen föreslås i fråga om livsraedel sora kan bli direkt skadliga all förlära också efter en raånad, exempelvis konserverad fisk sora kan orsaka allvarlig förgiftning (bo-lulisra) genora tUlväxt i fisken av vissa toxiner. Kravet på hållbarhelsraärkning i sådana fall bör eraeUertid gälla endast då ell livsraedel kan antas bli skadligt under sådan lid sora det uppenbarligen är avsett atl kunna förvaras (18 § första stycket).

För att underlätta bedöraningen av ora ett livsraedel raåste håUbar-

Prop. 1971: 61 86

hetsmärkas föreslår LSK alt livsmedelsslyrelsen får befogenhet att i särskilda fall fastställa om sådan märkning skall ske (20 §). Annars bör huvvidregeln vara att bedömningen av livsmedlens hållbarhet överläranas ål .förpackaren. Hållbarheten är sålunda beroende av en rad olika orasländigheier som bara förpackaren, vid behov i sararåd raed tillverkaren av livsmedlet, har möjlighet all bedöraa, exerapelvis varans hygieniska lillslånd när den förpackas, vilka beredningsraetoder sora liU-lämpas, vilka konserveringsraedel sora används, vUken typ av förpackningsraalerial sora komraer i fråga osv. När del gäller importerade livsmedel, för vilka hållbarhelsmärkning blir tillämplig, kommer ansvaret för raärkningen all enligt förslaget lUl 14 § vUa på iraportören. LSK är raedvelen ora att del kan vara svårt att på förhand bestämma etl livsraedels hållbarhet. Del är därför inle riraligt alt kräva all hållbarhetstiden skall vara beräknad exakt på dagen. I stället bör håUbarheten av säkerhetsskäl besläramas raed viss raarginal så all hänsyn las lill oförutsedda omständigheter. I praktiken kan raan också räkna raed all hållbarhelslidens utgång av tillverkaren eller den som eljest förpackar livsmedlet komraer alt bestäraraas tiU en tidpunkt, när varan fortfarande kan antas ha kvar sin s. k. high qualily.

För all en hållbarhelsraärkning verkligen skall innebära en garanli för alt livsmedlet håller sig under angiven tid är del enligt LSK en grundläggande förutsättning all livsraedlel förvaras på ell riktigt sätt. Med hänsyn bl. a. härtill föreslås all färdigförpackade livsmedel skall förses raed en tiUfredsstäUande förvaringsanvisning (17 § första styckel 4). Även om en sådan anvisning måste anses särskUt viktig i fråga om ömtåliga livsmedel anser LSK del motiverat all föreskriften också gäller andra livsraedel för vilka iakttagandet av en förvaringsanvisning kan vara av väsentlig betydelse för livsmedlets hållbarhet, t. ex. halv- eller kylkonserver, djupfrysta livsmedel, vars hållbarhet i hög grad är beroende av det sätt varpå de förvaras. Det räcker inle raed att ange bara atl en vara skall förvaras t. ex. kaUl eller svall. I stället raåste lämnas en preciserad leraperaturangivelse. Sora ytterligare exerapel näraner LSK atl på förpackningar raed hårt bröd bör upplysas om alt de skall förvaras torrt så all brödet inle mjuknar och all för potatis anges alt den skall förvaras i mörker så alt den inle blir grön.

Ora utformningen av hållbarhelsraärkningen har LSK övervägt fyra alternativ, nämligen uppgift ora livsraedlels tUlverknings-dag, sista rekoraraenderade försäljningsdag, förpackningsdag eller sista beräknade förbmkningsdag. För att nå syftet med hållbarhetsmärk-ningen måste de tre första datumuppgifterna kompletteras med upplysning om livsmedlets beräknade hållbarhetslid efler den angivna dagen. LSK har ansett uppgift ora lillverkningsdagen vara alllför osäker raed tanke på svårigheten all fastställa när vissa livsraedel såsom kött, mjölk, ägg och fisk skall anses vara tillverkade. Dessutom

Prop. 1971: 61 87

förpackas många livsraedel inle alltid i direkt anslulning till tillverkningen ulan lagras ofta längre eller kortare lid före förpackningen. Alt ange den rekoraraenderade sista försäljningsdagen har hittills i stor orafallning praktiserats friviUigt bl. a. för konsumtionsmjölk. Fördelen raed sådan uppgift anses vara att Uvsraedelsbranschen inte vill garantera livsmedlens beskaffenhet längre lid, eflersora raan inle vet hur konsuraenterna hanterar livsmedlen i hemmen efler försäljningen. Mol märkning med sista försäljningsdag kan enligt LSK invändas alt denna inle behöver vara bestämd utan kan anges med flera tidpunkter mellan förpackningsdag och den beräknade hållbarhetstidens utgång. Delta kan lätt utnyttjas i etl icke önskvärt konkurrenssyfte, varigenora osäkerhet uppstår hos konsuraenterna om varans verkliga beskaffenhet. LSK anser på gmnd av det anförda all varken uppgift om lillverk-ningsdag eller om sista försäljningsdag är lämplig som utgångspunkt för hållbarhetsmärkningen. Förpackningsdagen lorde däreraot alllid kunna raed säkerhet fastställas. Märkning med enbart förpackningsdag har på vissa håll ansetts kunna ge konsuraenlen god ledning för all bedöraa elt livsraedels hållbarhet. LSK anser riktigheten av denna uppfattning tveksam, eftersom få konsumenter torde kunna göra en sådan bedöraning. Hållbarheten är ju beroende av flera okända faktorer, bl. a. i vilken kondition livsraedlel befann sig när del förpackades och ora del förpackats i oraedelbar anslulning till tillverkningen eller lagrats dessförinnan. Vidare finns av sararaa livsraedelslag skilda kvaliteter hos skUda producenter raed sinsemellan olika hållbarhetstider. Den enda information uppgiften ora förpackningsdagen kan ge synes därför vara en ungefärlig upplysning ora varans ålder. Dessa förhållanden gör enligt LSK all enbart förpackningsdagen inle kan anses vara tillräcklig för all konsuraenlen skall kunna avgöra elt livsraedels hållbarhet. För all nå syftet med hållbarhetsmärkningen måste därför alltid uppgift lämnas om livsmedlets beräknade hållbarhelstid efter förpackningsdagen. Konsumenten får sålunda kombinera dessa två uppgifter för all få reda på när livsmedlet senast bör förbmkas.

Sista förbrukningsdagen avser den dag då ell livsmedel, efler förvaring i obruten förpackning enligt anvisningen, beräknas senast kunna förbrakas ulan fara för all del blivit otjänligt atl förlära. Denna märkning innefattar sålunda en anvisning ora livsraedlels hållbarhet och har därför den fördelen framför övriga alternativ all den med bara en uppgift utöver förvaringsanvisningen ger konsumenten en direkt upplysning om vad han vill vela, nämligen hur länge livsmedlet beräknas hålla sig konsumlionsdugligl. Vissa argument har anförts mol all låta hållbarhetsmärkningen avse sista förbrukningsdagen. Bl. a. har raan farhågor för all förpackaren måste ansvara för hållbarheten ulan atl vela hur livsraedlel hanleras sedan han läranal del ifrån sig. Sararaa betänkligheter kan emellertid enligt LSK anföras mot övriga system.

Prop. 1971: 61 88

eftersom i dessa fall uppgift också måste läranas ora den beräknade hållbarhetsliden. Förpackaren bör givetvis inte ansvara för hållbarheten, ora livsraedlel inle förvaras i överenssläraraelse med förpackarens förvaringsanvisning. För all förvaringsanvisningarna verkligen skall iakttas föreslår LSK därför att var och en som yrkesraässigt hanterar livsraedel, t. ex. detaljhandlare och distributörer, är skyldig all rätta sig efler förvaringsanvisningen på livsmedlet (25 § andra stycket). Sararaa skyldighet har av naturliga skäl inte kunnat föreslås i fråga ora konsuraenterna. Ell annat skäl mol märkning med sista förbrukningsdag är atl denna uppgift kan ge intryck av all vara alltför exakt. LSK anser dock inle någon skillnad finnas mellan all ange exempelvis förpackningsdagen jämte den beräknade hållbarhetstiden därefter och alt upplysa om den beräknade sista förbruknmgsdagen.

Med hänsyn tUl den tveksamhet sora kan råda ora vilket systera sora passar bäst för hållbarhelsraärkningen har LSK funnit del lämpligt att låta förpackarna själva få välja. Sålunda föreslås atl märkningen skall utvisa antingen livsmedlets förpackningsdag jämte uppgift om dess beräknade hållbarhelstid efter den dagen eller också enbart livsmedlets beräknade sista förbrukningsdag (18 § första styckel). Därvid bör uppmärksararaas alt den sora väljer all ange bara sista förbmkningsdagen ändå är skyldig all efler anfordran kunna förete bevis om varans förpackningsdag (19 § andra stycket). Livsmedelsrayndighelerna kan snabbare och enklare bedöma rimligheten av den hållbarhelstid som uppgiften om sista förbrukningsdag innebär, om de också omedelbart kan få reda på utgångspunkten för hållbarhetsliden.

LSK föreslår en viss möjlighet till inskränkning av valfriheten mellan raärkning raed förpackningsdag järate hållbarhelstid och med sista förbrukningsdag. Livsmedelsstyrelsen bör näraligen få rätt all för visst livsraedel föreskriva all hållbarhelsraärkningen bara skall få ske enligt eltdera av de två systeraen (18 § andra stycket). Märkning raed sista förbrukningsdag kan tänkas bli utnyttjat i osunt konkurrenssyfte, t. ex. på sådant vis att sista förbmkningsdagen Ugger alllför långt frara i tiden raed hänsyn till varans verkliga hållbarhet.

Ledamöterna Englund och Lund har i var sin reservation föreslagit att huvudregeln skall vara enbart etl systera raed uppgift ora livsraedlels förpackningsdag och hållbarhelstid därefter. Endast ora synnerliga skäl finns bör livsraedelsslyrelsen få medge all märkning raed sista förbrukningsdag får ske.

LSK understryker att hållbarhetsmärkningen måste ske i klartext och inte i kod. Kravet på klartext följer av alt föreskriven märkning skall ske på ett otvetydigt sätt (15 §). Vidare föreslås att uppgift ora förpackningsdag och sista förbrukningsdag skall utvisa dag, månad och år (19 § första stycket). Anges hållbarhetstid skaU den uttryckas i antalet dagar. Med hänsyn lill farhågorna för all uppgiften om sista för-

Prop. 1971: 61 89

brukningsdag kan ge intryck atl vara alllför exakt och få konsumenterna att tro alt elt livsraedel blir otjänligt oraedelbart efter den dagen, har LSK ansett atl raan som alternativ bör få använda mera flexibla uttryck som "bör förbrukas (senast eller före) den ...". Sådana uppgifter kan inte anses strida mol kraven i 18 § första stycket, eftersom del där talas om den hållbarhelstid som "beräknas" för livsmedlet i fråga.

Enligt LSK kan del i vissa fall finnas fog för undanlag från hållbarhetsmärkningen. Livsraedelsslyrelsen föreslås få befogenhet all raedge undanlag också från de allraänna inärkningsbeslära-raelserna, ora särskUda skäl finns (23 §). LSK erinrar ora all raärkning överhuvudtaget inte behöver ske av färdigförpackningar sora väger mindre än 25 g eller mer än 25 kg. Hållbarhelsraärkning föreslås i lill-lämpningskungörelsen inle skola behöva läranas för rajukl bröd. Del konsumeras ju vanligen samraa dag sora del köps eller högst några dagar därefter. Inte heller fordras hållbarhelsraärkning för färska bär, frukter och grönsaker, om dessa är förpackade i helt genomskinligt material. Livsraedelsslyrelsen bör enligt LSK få avgöra ora andra undanlag behöver göras.

LSK föreslår alt utvidgning av hållbarhelsraärkningen skall kunna göras lUl andra färdigförpackade livsraedel än de färskvaror med begränsad hållbarhet lUl 30 dagar som omfattas av huvudregeln (18 § andra stycket). Exerapel på sådana livsraedel, sora håller sig längre lid men ändå måste betraktas som ömtåliga, är djupfrysta varor och halv- eller kylkonserver. Dessa livsmedel tUlhör klart det slags varor för vilka iakttagandet av förvaringsanvisning är av väsentlig betydelse för hållbarheten. Djupfrysta produkter måste dessutom för all hålla sig lång lid förvaras vid djupf rysningsgränsen —18° C eUer kallare. Eftersom många hushåll inle har kylskåp eller frysboxar bör konsuraenterna få upplysning ora de djupfrysta livsmedlens beräknade hållbarhet vid de olika förvaringsraöjligheler som finns i hemmen. Därför föreslår LSK i tillärapningskungörelsen att beträffande djupfrysta varor skall anges hållbarhetsliden efler konsumentens inköp vid förvaring dels i köldfack, dels i kylskåp och dels på annat sätt.

Enligt LSK får hinder inle läggas i vägen för en frivillig hållbarhelsraärkning av livsraedel för vilka någon sådan märkning inle är obligatorisk. Tvärtom är del önskvärt alt en hållbarhelsmärkning på frivillig väg genomförs i så stor utsträckning som raöjligl. För alt undvika den raångfald oUka och ofta otydliga syslem som hittills förekommit vid den nuvarande daluramärkningen föreslår emellertid LSK, all den frivilliga hållbarhetsmärkningen utförs enligt samraa syslem som den obligatoriska (18 § Iredje stycket). Eftersom del kan röra sig ora förhållandevis långvarigt hållbara varor, föreslår LSK all vid frivillig raärkning raed förpackningsdag hållbarhetstiden därefter skall få anges i veckor eller månader i släUel för antalet dagar (19 §

Prop. 1971: 61 90

första stycket). Av sararaa skäl bör sista förbrukningsdagen kunna anges raed exerapelvis uttrycket "bör förbrukas före utgången av juni 1971".

LSK föreslår atl den som försett livsraedelsförpackning raed förvaringsanvisning och hållbarhelsraärkning också skall ha ansvaret för livsraedlels hållbarhet (24 §). Förutsättning härför bör naturligtvis vara atl livsmedlet förvaras i obruten förpackning enligt förvaringsanvisningen.

Men garantin bör också gälla i fall då förpackningen bryts och den allra närmaste liden därefter. Den föreslagna bestämmelsen utesluter inte tillärapning också av köplagens regler om säljarens ansvar för "fel eller brist i godset".

För atl syftet raed håUbarhetsmärkningen helt skall uppnås föreslår LSK uttryckligt förbud raot saluhållande av livsraedel efler utgången av angiven hållbarhetslid eller sista förbrukningsdag (47 § andra stycket). Inora Uvsraedelsbranschen har etl sådani förbud ansetts alllför långtgående. Hållbarhelsraärkningen utförs vanligen raed en viss raarginal och livsraedlen är därför oftast fullt tjänliga i hygieniskt hänseende relativt lång tid efler den utsatta sista förbrukningsdagen. Ett försäljningsförbud befaras få lill följd ökade kostnader för vamrelurer. Förslag har därför fraraförls all varor sora passerat "daturagränsen" skall efler tillstånd av Uvsraedelsrayndighel få säljas lill lägre specialpriser.

LSK är medveten om atl hållbarhetsmärkningen kan komma att utsätta både industrin, partihandeln och detaljhandeln för vissa påfrestningar. Branschen måste därför söka åstadkomma en noggrannare planering av varuleveranserna, så att returer om möjligt kan undvikas och bättre balans uppnås mellan tiUförseln av livsmedel lill butikerna och deras försäljningsvolym. LSK motsätter sig förslagel ora lillslånd att realisera livsraedel efler sista förbrukningsdagen. Etl sådani förfarande skulle i väsentlig grad rubba konsuraenlernas förtroende för vederhäftigheten av hållbarhelsraärkningen. Realisation kan ju f. ö. ske någon dag före i stället för efter den angivna hållbarhetstidens utgång.

LSK föreslår inte något förbud raot oraförpackning eller o m-märkning av redan hållbarhetsmärkla livsmedel. Något hinder all ändra t. ex. uppgiften om sista förbrukningsdag föreligger inle enligt LSK:s förslag. En säkerhet för atl omraärkning inle skall ske med felaktiga uppgifter innebär förslagel i 14 § andra stycket all ingen får märka ell livsraedel ulan raedgivande från den sora enligt 14 § första stycket är forraelll ansvarig för raärkningen, dvs. i regel förpackaren. En detaljhandlare sora vill packa eller märka ora en vara raåste därför alllid la kontakt raed den ursprunglige förpackaren och raed denne komma överens om eventuellt nya märkningsuppgifter.

Prop. 1971: 61 91

3.7.3 Remissyttrandena

Förslagen om hållbarhelsraärkning har väckt stort intresse bland remissinstanserna och ingen erinran riktas i princip raot all tvingande bestämraelser införs.

Den helt dorainerande uppfattningen i reraissyttrandena är all håU-barhelsraärkningen skall ske bara efter ett enda system och inte enligt två valfria systera som LSK föreslagit. Delade meningar råder emellertid om vUket system sora då skall tillämpas.

Märkning med enbart sista förbrukningsdag förordas av ell 30-lal reraissinstanser.

Statens konsumenlråd understryker raycket starkt sora ell väsentligt konsumenlkrav all endast en metod för hållbarhetsmärkningen bör användas. Därvid har en majoritet av rådels ledaraöler funnit systemet raed sista förbrukningsdag vara överlägset. Konsumenten behöver bara hålla räll på en enda lidsangivelse.

Liknande synpunkter anförs av pris- och kartellnämnden, reklamutredningen och LO. LO framhåller dessutom atl del är angeläget att också livsmedel med en längre hållbarhelstid än 30 dagar förses med uppgift om sista ber'äknade förbrukningsdag.

Även KF anser systemet raed sista förbrukningsdag vara all föredra ur konsuraenlsynpunkt. KF anser vidare atl uppgiflen ora hållbarhelstid kan bli etl vUseledande konkurrensraedel. Hälsovårdsnämnden i Malmö frarahåller all allmänheten lätt kan förvillas av den raera detaljerade märkningen med förpackningsdag jämte uppgift om hållbarhetstiden därefter.

Köpmannaförbundet erinrar ora all metoden att ange sista försäljningsdag tidigare var den vanligaste för daturaraärkning men förbundet har funnit atl uppgiflen om sista förbrukningsdag i vissa avseenden är den för konsumenten viktigaste och raesl intressanta. Sedan LSK är 1965 offentliggjorde sitt principförslag ora märkning raed sista förbrukningsdag har man inora handeln också i stor utsträckning övergått till delta syslera för hållbarhelsraärkning. Erfarenheten härav från handeln och beträffande konsuraenlernas uppfattning har varit tillfredsställande. Mol denna bakgrund och då det är angelägel all endast elt enhetligt system faststäUs, tillstyrker förbundet att metoden raed sista förbrukningsdag skall vara den enda tUlärapliga. Liknande synpunkter fraraförs av ICA.

Stockholms handelskammare anser atl systerael raed sista förbrukningsdag är mest ändamålsenligt för förpackaren och ur konsumentens synvinkel mest överskådligt och lättast atl förslå. Denna uppfattning delas av Gotlands handelskammare, handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län saml Östergötlands och Södermanlands handelskammare.

Prop. 1971: 61 92

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen utgår från atl hinder inle möter mot all raärka produkter som har väsentligt längre hållbarhet än 30 dagar med enbart tillverknings- och förpackningsdag. Köttbranschens riksförbund ansluter sig till detla yttrande.

Övriga remissinstanser som tillstyrker märkning raed sista förbrukningsdag är Kemikontoret, MC, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Kronobergs län, länsläkarna i Stockholms och Jämtlands län, länsveterinärerna i Uppsala saral Göteborgs och Bohus län, hälsovårdsnämnderna i Göteborg och Linköping, Institutet för storhushållens rationalisering och Grossistförbundet.

Hållbarhelsraärkning raed angivande av förpackningsdag jämte hållbarhetstid därefter enligt ledaraötema Englunds och Lunds reservation tUlstyrks av ell 30-lal remissinstanser.

Veterinärstyrelsen anser det vara av stor vikt från såväl kontroll- sora konsuraenlsynpunkt atl endasl elt hållbarhetsraärkningssyslera tiUärapas och all uppgiflen ora förpackningsdagen då blir obligatorisk. Den korapletlerande uppgiflen ora själva hållbarhetsliden bör, som alternativ till uppgift om antalet dagar, få kunna anges med uttryck som "hållbai till den ..." eller "bör förbrukas före den ...".

Inom statens konsumentråd har fera ledaraöler reserverat sig raot raajorilelens förslag och frarahåller all risken raed all ange sista förbrak-ningsdag är all konsuraenlen anaramar delta dalura sora under alla förhållanden giltigt och bortser från all del bygger på förutsättningen av rält förvaring.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län har raärkning raed förpackningsdag jämte håUbarhelslid den fördelen ur konlrollsynpunkt atl hållbar-hetstidens skälighet lätt kan kontrolleras.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Gotlands län och länsveterinären i Västernorrlands län.

Hälsovårdsnämnden i Jönköping anser att raärkningen raed endasl sista förbrukningsdag ger etl alltför exakt intryck och kan skapa en osäkerhetskänsla hos konsuraenlen och onödig irritation hos försäljaren.

Husmodersförbundel hänvisar lUl de motiv reservanten Englund anfört till förmån för raärkning raed uppgift ora förpackningsdag järate hållbarhetslid. Detla systera är lika lätt atl använda både på de öratåliga färskvarorna och på andra raera hållbara varor sora koramer alt hållbarhelsraärkas på frivillig väg, exerapelvis halvkonserver och djupfrysta varor. Bara ora speciella skäl kan åberopas bör livsraedelsslyrelsen kunna raedge märkning raed enbart sista förbrukningsdag.

Övriga reraissinstanser, som föreslår alt hållbarhelsraärkningen skall ange livsraedlels förpackningsdag och hållbarhetsliden därefter, är fiskeristyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse, statens institut för hantverk och industri, styrelsen för lantbrukshögskolan, lärarkollegiet vid veterinärhögskolan, länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län, länsläka-

Prop. 1971: 61 93

ren i Norrbottens län, länsveterinärerna i Skaraborgs, Jämtlands och Västerbottens län, hälsovårdsnämnden i Norrköping, Hushållslärarnas riksförening. Lantbruksförbundet, RLF, TCO och Husmodersförbundel.

Vissa reraissorgan, sora avvisar förslagel lill hållbarhetsmärkning enbart med sista förbrukningsdag, föreslår atl raan som alternativ tiU kora-plelleringen av uppgiften om förpackningsdag raed hållbarhetsliden därefter i stället uttryckligen anger datum för den beräknade sista förbrukningsdagen. Varudeklaralionsnämnden anför alt, ora hållbarhetstiden anges t. ex. i dagar, konsuraenlen själv måste räkna ut till vUket datum livsraedlel är hållbart. Del är knappast realistiskt tto alt ell sådant syslem kan fungera effektivt. Näranden har tidigare ställt elt sådant krav för varudeklaration av djurföda. Det visade sig emellertid att köparna raissuppfallade denna hållbarhelsraärkning, varför näranden tvingades frångå den. Enligt näranden blir del därför tydligare, ora både förpackningsdag och sista förbrukningsdag anges med datum. Sarama förslag läggs frara av hälsovårdsnämnderna i Borås, Nacka, Norrtälje, Solna och Sundbyberg, Veterinärförbundet och SACO.

Också andra lösningar av hur hållbarhelsraärkningen kan utforraas ges i några reraissyltranden. Länsveterinären i Kronobergs län anser atl hållbarhelsraärkning bör anges raed tillverkningsdagen och sista förbrukningsdagen. Svensk industriförening raenar all hållbarhelsraärkning raed sista försäljningsdag är den bästa raeloden. Länsstyreben i Jämtlands län föreslår sistnäranda syslera bl. a. i fråga om konsura-tionsrajölkprodukter.

Också Lantbruksförbundet och RLF anser alt undantag kan behövas för rajölkprodukler. Man bör ingående överväga del syslera för hållbarhetsmärkningen som är gynnsammast för kvalitet och övriga egenskaper hos de olika varorna.

Endasl elt raindre antal remissinstanser godkänner eller har ingen erinran mot LSK:s förslag raed två valfria systera för hållbarhelsraärkning (förpackningsdag och hållbarhetstiden därefter eUer enbart sista förbmkningsdag).

Enligt statens institut för konsumentfrågor talar myckel för det första alternativet men institutet vill trots det ansluta sig tUl förslagel om två valfria syslem. Man har ännu inle någon erfarenhet av obligatorisk hållbarhelsraärkning. Livsraedelsslyrelsen bör därför få befogenhet att föreskriva att raärkning bara får ske enligt elt av de två systemen. Vidare tillstyrker institutet förslaget att förpackarna också måste använda någon av de två märkningsraeloderna, när de friviUigt vUl håll-barhelsraärka andra raera varaktiga livsraedel än 30-dagarsvarorna. All hållbarhelsraärkning bör nämligen ske efter enhetliga prmciper. Även hälsovårdsnämnderna i Stockholm och Gävle ullalar sig för förslagel med två syslera.

Skånes handelskammare fäster stor vikt vid att förpackaren får möj-

Prop. 1971: 61 94

lighet atl välja raeUan två alternativ för hållbarhelsraärkningen och utgår från all denna valfrihet inte koraraer all inskränkas i annat än rena undanlagsfall.

Bland övriga remissinstanser, sora direkt uttalat sig ora hållbarhelsraärkningen, synes LSK:s förslag ora två valfria raärkningssystera godtas av länsstyreberna i Kalmar och Kopparbergs län, länsveterinärerna i Värmlands och Gävleborgs län, hälsovårdsnämnden i Örebro och Svenska teknologföreningen.

Förslagel ora förvaringsanvisning på färdigförpackade livsmedel har tillstyrkts eUer läranats utan erinran av de flesta remissinstanserna.

Kemikontoret anser föreskriften om förvaringsanvisning vara den viktigaste nyheten när det gäller hållbarhetsmärkning.

Stockholms handelskammare fäster uppraärksarahelen på alt del är nödvändigt atl raärkningen raed hållbarhetstid regelraässigl korabine-ras med en förvaringsanvisning för all inle förelagarnas ansvar för riktigheten av dessa uppgifter skall sträckas ut över det rimligas nivå. En felaktig förvaring bör självfallet befria förpackaren från ansvar för den angivna hållbarhetsliden. Liknande synpunkter anförs av Gotlands handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare.

Socialstyrelsen påpekar atl bestämmelsen ora ansvarighet saknar praktisk betydelse, eftersom konsumenten skall ha bevisbördan i fråga om förvaring av vara och del blir svårt för honora atl visa all han förvarat livsraedlel enligt förvaringsanvisningen.

KF och hälsovårdsnämnden i Norrköping påpekar atl ansvarighels-principen saknar slraffbestäraraelse.

Veterinärstyrelsen pekar på all förvaringsanvisningen riktar sig tUl både konsuraentema och dera som yrkesmässigt hanterar de därraed raärkta livsmedelsförpackningarna. För atl få hanteringsseklorn alt rätta sig efler anvisningama föreslås all ordet "bör" i 17 § punkt 4 byts ul mol "skall". Länsveterinären i Göteborgs och Bohus län har sararaa förslag. Grossislförbundet frarahåller alt en tillfredsställande förvaringsanvisning även är ell önskeraål från handelns sida. Statens konsumentråd och Husmodersförbundet föreslår att inskränkningen i skyldigheten atl lärana förvaringsanvisning sora följer av satsen "om iakttagande därav kan vara av väsentlig betydelse för livsmedlets hållbarhet" stryks.

Andra reraissorgan ansluter sig till LSK:s förslag all förvaringsanvisning endast behöver ges om del är väsentligt för atl livsmedlet skall hålla sig. Industriförbundet finner i motsats lill LSK del vara självklart att föreskriften om förvaringsanvisning inle är tillämplig på bryg-geriindustrins produkter. Malt- och läskedrycker kan nämligen förvaras lång lid ulan all raan lagrar dem på sårskilt sätt och utan all deras kva-

Prop. 1971: 61 95

litet då nämnvärt försämras. Industriförbundels synpunkter delas av Arbetsgivareföreningen.

Övriga remissinstanser, som uttryckligen tUlstyrkt LSK:s förslag om förvaringsanvisning, är statens institut för konsumentfrågor, pris- och kartellnämnden, länsstyrelserna i Jönköpings och Kopparbergs län saml konsumentutredningen.

I många yttranden behandlas frågan om omförpackning och ommärkning av hållbarhetsmärkla livsraedel. Flertalet reraissorgan är i princip negativt inställda lUl alt uppgift ora en varas hållbarhet skall kunna ändras tiU att gälla en senare sista förbrukningsdag eUer en längre hållbarhetstid.

Vissa reraissinstanser föreslår etl direkt förbud raot ommärkning. Så gör veterinärstyrelsen. Möjlighet atl förnya hållbarhelsraärkningen skulle enligt styrelsen allvarligt kunna skada allmänhetens tilltro lill den garanli den ursprungliga raärkningen ger eller syftar lill. En organolep-tisk nybedöraning i efterhand kan inle anses försvarlig från livsraedels-hygienisk synpunkt, eftersom det inte då är möjligt atl räll bedöma livsmedlets status.

Liknande synpunkter framförs av hälsovårdsnämnden i Örebro, länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar och Örebro län samt hälsovårdsnämnderna i Borås, Linköping och Nacka och länsveterinären i Göteborgs och Bohus län.

Enligt Veterinärförbundet har LSK inte lyckats lösa frågan vad som skaU ske raed livsraedel efler hållbarhelslidens utgång. Från nationalekonomisk synpunkt kan del måhända inle vara försvarbart atl förstöra dem. Del finns emellertid risker för atl de paketeras ora och förses med en senare dag för hållbarhelslidens utgång. Möjlighet finns också alt sälja dera i lös vikt. Dessa problera bör lösas och därvid får man överväga om inte förbud mol ommärkning bör genomföras. Samma tveksamhet beträffande ommärkning och hur man skall förfara med livsraedel efler hållbarhelslidens utgång fraraförs av länsveterinärerna i Uppsala och Norrbottens län.

Andra remissinstanser tycks inte helt vUja avvisa möjligheten att märka om livsmedelsförpackningar med en senare sista förbrukningsdag eller längre hållbarhetstid. Enligt länsveterinären i Skaraborgs län är sålunda etl livsmedel, vars håUbarhelstid gått ul, i de flesta fall inte otjänligt lill människoföda. Hälsovårdsnämnden i Malmö anser del tänkbart atl försäljning av livsmedel tillåts efler sista förbrukningsdagen. Så bör emellertid bara kunna ske om de t. ex. är organoleptiskt acceptabla och genomgår v'ärmebehandling eller annan mikrobiologisk stabilisering och säljs direkt därefter eller används i nytUlverkade varor som måste säljas under uppgift atl de innehåller tidigare håUbarhets-ra'ärkta livsmedel.

Prop. 1971: 61 96

Även länsstyrelsen i Malmöhus län anser att del är motbjudande atl förstöra livsmedel som ju ofta kan ha längre hållbarhet än vad den ursprungliga raärkningen anger. Om elt livsmedel packals ora och fåll ny hållbarhelsraärkning, bör emellertid krävas tydlig uppgift härom.

Liknande raening ora behov av ny raärkning har länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län, länsveterinärerna i Stockholms och Värmlands län saral hälsovårdsnämnden i Gävle.

Några remissinstanser har enbart diskuterat förfarandet med livsraedel efler hållbarhelslidens utgång. Sålunda utgår KF från all avsikten inle är alt försäljningsförbudet enligt 47 § andra stycket skall drabba varor med friviUig hållbarhelsraärkning. För sådana längre varaktiga produkter syftar hållbarhetsmärkningen ju inle tUl alt förhindra hälsovådlighet utan lill all skydda en viss högre gräns för kvalilelsförändring sora t. ex. djupfrysta livsmedel och kylkonserver raed liden undergår.

Hälsovårdsnämnden i Göteborg frågar hur rayndigheterna skall ställa sig, ora förpackningarna lill hållbarhetsraärkta livsraedel bryts efter sista förbrukningsdagen och varorna sedan säljs exerapelvis i lös vikt. Näranden ifrågasätter ora det är riraligt atl förbjuda saluhållande av sådana livsraedel trots atl de inte kan anses otjänliga.

3.8 Nya Uvsmedelstyper och ersättningsprodukter

3.8.1 Gällande bestämmelser

I 8 kap. 1951 års livsmedelssladga finns en rad delaljföreskrifter om vissa vanligare livsmedel. Inledningsvis ges bestäraraelser ora skydd för vissa vambenämningar. Om ett livsmedel med viss benämning enligt föreskrift i kapitlet skall ha särskUd sararaansättning eller beskaffenhet, är benäraningen för denna s. k. huvudvara skyddad på så sätt atl annat livsraedel inte får saluhållas imder dén skyddade benäraningen. eller liknande beteckning ulan all ha föreskriven sararaansättning eller beskaffenhet. Andra varor än naturlig rajölk och naturligt smör får inle benämnas rajölk eller smör. Föreskrifterna gäUer både då den skyddade varubenämningen används ensara eller ingår i en ordsammanställning, som antyder likhet i användningen raed huvudvaran, och då benäraningen förekoraraer på fräramande språk (35 §). En vara, sora är avsedd all utgöra ersättning för huvudvaran, får inte saluhåUas under en beteckning där den skyddade benämningen ingår, om varans egenskap av ersättningsmedel uppenbart framgår av den använda beteckningen (36 §). För att ytterUgare skydda huvudvaran gäller alt på annan produkt inte får finnas bild, teckning eller meddelande sora kan ge produkten sken av all utgöra huvudvaran. Förbudet gäller också anslag och skylt saral annons eller annan reklara (37 §).

Prop. 1971:61 97

Vid sidan av dessa allraänna regler finns i 1951 års stadga också specialbesläramelser ora vissa livsraedels benäraning och sararaansättning. Exempel härpå är föreskrifterna om margarinvaror i 54—63 §§. Dessa produkter kännetecknas av atl de urspmngligen lillkorarail sora ersällningsraedel för vissa jordbruksprodukter, vUket förhållande fraragår redan av definitionerna i 54 §. Där betecknas sålunda margarin som sraörliknande, raargarinost som ostliknande och fettemulsion sora grädd- eller mjölkUknande varor innehållande annat fett än mjölkfetl. Vidare förstås med konstister en isterliknande feltvara vari ingår annat fett än svinfetl. För all skilja margarin från smör föreskrivs i 55 § att det skall vara tUlsatt raed en viss raindre raängd potatisstärkelse sora s. k. indikatorärane. Enligt 57 och 59 §§ skaU sesaraolja tillsättas sora indikator i raargarinost och fetleraulsion. Vidare finns noggranna föreskrifter ora raärkning och saluhållande av raargarinvaror. Enligt 56 § skall sålunda raargarinförpackning vara raärkt på alla sidor raed ordet raargarin. Liknande krav på raärkning finns i 58, 60 och 61 §§ i fråga ora raargarinost, fetleraulsion och konstister. I 63 § förbjuds saluhållande av raargarinvaror under benäranmg som innehåller något av orden smör, grädde, rajölk, mejeri, ko, ladugård och herrgård eller ord sora häntyder på lanthushållning eller raejerilillverkning. Inte heller får vid utbjudande eller försäljning av raargarinvaror förekomma bild, teckning eller meddelande som ger varan sken av atl ha samband med lanthushållning eller mejerihantering. Slutiigen bör uppraärksararaas 62 § enligt vUken del är förbjudet all tillverka raargarinvaror och raejeriprodukter i sararaa byggnad och alt förvara raargarin eller fett för raar-garinlUlverkning i lokal där sraör eller ost tUlverkas. Angivna specialbestäraraelser för margarinvaror visar hur man sökt hindra en förväxling mellan vissa traditionella naturprodukter och varor som kan användas i stället för sådana livsmedel. De ursprungliga margarinföre-skriflerna lUlkora redan år 1885 och saralades sederraera i förordningen (1932: 355) angående kontroll å tiUverkningen av saral handeln raed raargarin, raargarinost, fettemulsion och konstister. När 1951 års livsmedelssladga kom lUl delades nämnda förordning upp på dels de i det föregående berörda föreskrifterna i stadgans 8 kap. och dels den s. k. margarinförordningen (1951: 830) med bestämmelser om liUverknings-konlroll, import och export av raargarinvaror.

Etl annat exerapel på skydd för naturprodukter enligt 1951 års stadga är föreskriftema i 77—80 §§ ora hur saft och sylt skall vara sararaan-satta och beskaffade. Syftet är att såvitt möjligt garantera att dessa livsraedel innehåller viss minimikvantitet frukt, bär eller andra växtdelar. Föreskrift g'äller ora rainsla raängd råsaft i vara, som benämns saft, och om kvantiteten bär- eUer fraktråvara i sylt, marmelad, mos och gelé. Samtidigt är angivna benämningar skyddade. Varor som inte uppfyller föreskrivna fordringar får inle saluhållas i förpackningar med av-

4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 61

Prop. 1971: 61 98

bildningar av bär eller frakt eller med påskrift aV orden bär eller frakt. Ordsamraanslällningar såsom "med fruklsraak" eller "citrontyp" får eraeUertid förekoraraa.

Vissa bestäraraelser i 8 kap. 1951 års stadga syftar inle bara till att skydda traditionella födoäranen raot förväxling raed ersättningsprodukter ulan också till all hindra kvalitativa förändringar av vanligare livsraedel. Exerapel härpå är föreskrifterna ora benäraning och sararaansättning av olika charkuterivaror. Enligt 66 § 1 raora. får korv, som utöver kött innehåller någon annan råvara, bara saluhållas under en benäraning, som antingen uttryckligen anger den andra råvaran eller också efler jordbruksnämndens prövning kan anses sedvanlig för korvsorlen i fråga. Vattenhalten i korv är maxiraerad till 65 "/o eller till den lägre halt sora jordbruksnämnden besläraraer. Vidare begränsas användningen av binderaedel i korv till vissa äranen vars saramanlagda kvantitet får uppgå lill högst fyra viktprocent. Högre halt av rajölk och rajölk-pulver sora binderaedel får eraeUertid tillsättas, om delta tydligt deklareras på korvförpackningen.

I 66 § 2 mora. föreskrivs högsla tillåtna vattenhalt i vissa andra charkuterivaror, näraligen blodpudding, leverpastej, pölsa och sylta saral i olika kokta, rökta eller saltade köllprodukter såsom skinka, tunga, kassler och nöt-, häst- och renkött. Vidare föreskrivs all köttfärs inte får beslå av annat än ren köttvara.

Berörda föreskrifter ora charkuterivaror har lillkomrait frärast för att tillförsäkra konsuraenterna en bestärad kvalitet så alt de inle skall riskera all få varorna uppblandade eller utdrygade med andra råvaror än kött eller raed tillsatser. Föreskrifterna har sill huvudsakliga ursprung i 1917 års förordning om vilseledande varubeteckningar och en krislids-kungörelse (1943: 61) raed vissa besläramelser angående tUlverkning och försäljning av charkuterivaror ra. ra.

3.8.2 Livsmedelsstadgekommittén

LSK erinrar inledningsvis om den snabba och intensiva produktutvecklingen sora karaktäriserat livsraedelsorarådel sedan lillkorasten av 1951 års stadga. Sålunda vidareutvecklas de konventionella livsraedlen saratidigt som helt eller delvis nya produkter arbetas frara. Enligt LSK får livsraedelslagstiftningen inle försvåra denna produktutveckling vad gäller livsraedel raed en från folkhälsosynpunkl läraplig beskaffenhet. De bestämmelser sora är nödvändiga får eraeUertid inte gå så långt att de skyddar vissa livsraedel raot konkurrens från andra varor raed sararaa eller liknande användningsoraråde. I stället bör principen om fri konkurrens på lika villkor gälla raellan sådana produkter. Ora fog finns för att göra avsteg från denna princip, exempelvis av jordbrakspolitiska skäl, bör detla ske utanför livsraedelsstadgans rara. Mol denna bak-

Prop. 1971: 61 99

grund har LSK funnit de nuvarande föreskrifterna om margarinvaror onödigt restriktiva. De är utformade så alt de skyddar tradilioneUa lanlbraksprodukler sora rajölk, grädde, sraör och andra raejerivaror raot konkurrens från varor sora används på samma sätt raen tUlverkas av annat och prisbilligare fett än mjölkfetl. Hur effektivt della skydd kan vara visas enligt LSK bl. a. av alt beslämraelsema ora fetleraulsion blivit ett direkt hinder mot de av vegetabiliskt fett tillverkade ersättningsmedel för mjölk som raarknadsförs i andra länder. Kungl. Maj:t har emeUertid meddelat dispens för att viss sådan rajölkersättning skall kunna introduceras i Sverige. Ett annat exerapel på bestämmelser om raargarinvaror, sora synes onödigt stränga, är enligt LSK kravet på tillsats av potatisstärkelse och sesaraolja sora indikatorämnen. Syftet därmed har varit att få en enkel konlroUmöjlighet för all skilja de pris-bUligare margarinvarorna från de mejeriprodukter de avser alt ersätta. Tvångsinblandningen av dessa äranen har eraeUertid raedförl vissa produktionstekniska och hygieniska störningar. Sedan det visat sig relativt enkelt all genora t. ex. gaskromatografisk analys påvisa vilket slags fett ett livsraedel innehåller, har Kungl. Maj:t raeddelat dispens också från föreskriften ora tillsättning av indikatoräranen. För övrigt ifrågasätter LSK ora fog längre finns för särskilda raärkningsbesläraraelser beträffande raargarinvaror. I praktiken har exerapelvis föreskriften all raärka raargarinförpackningar på alla sidor raed ordet raargarin inte lillära-pats. Några ölägenheter härav har inte uppstått. LSK ifrågasätter också nödvändigheten av kravet på alt hålla raargarin- och raejerivaror i skilda tillverknings- och lagerlokaler.

I delta sararaanhang erinrar LSK ora att raan både i 1949 års belänkande och 1951 års proposilion ora livsraedelssladgan uttalat all raargarinvaror skall betraktas sora självständiga livsmedel med eget värde och inte bara sora ersällningsraedel för andra varor. Med hänsyn härtill och lill den beskrivna utvecklingen föreslår LSK all flertalet specialbestäraraelser om dessa produkter tas bort och alt samtidigt 1951 års margarinförordning upphävs.

Principen all margarinvaror inle skall tyngas av några särbestäramelser, som grundar sig på deras ursprangliga karaktär av ersättningsprodukter, bör enligt LSK tUlämpas också på andra ersättningsprodukter och nya livsmedelstyper. Inga andra särskilda restriktioner för tUlverkning eller saluhållande av sådana varor bör därför gälla än som kan motiveras av livsmedelshygieniska och näringsraässiga skäl eller av att konsuraentema inte skall bli vilseledda. LSK skiljer på olika typer av nya livsraedel. Först anges de egentliga ersättningsprodukterna sora raera påtagligt skiljer sig från sina s. k. huvudvaror. Exempel därpå är raargarin och olika mjölk- och gräddersättningar sora baseras på vege-tabUiskt i stället för aniraaliskt fett. Vidare närans sådana produkter

Prop. 1971:61 100

tiUverkade huvudsakUgen av sojaprotein raed aromäranen vUka under senare år börjat raarknadsföras sora ersättning för olika köttvaror. Man har bl. a. lyckats fraraställa en sojaprodukl sora i sin fiberslraklur raycket påminner om kycklingbröst. Till de egentliga ersättningsprodukterna viU LSK också räkna den rika floran av fruktdrinkar och andra drycker med syntetiska smakämnen i stället för naturlig fmkt- eller bärsaft. Andra typer av nya livsmedel är enligt LSK de sora huvudsakligen bygger på samraansältningen av redan kända varor och som inte raärk-bart skiljer sig från dessa i utseende eller sraak. Awikelsema visar sig först om man analyserar den kvalitativa beskaffenheten. Denna nya typ av konvenlioneUa livsmedel tUlverkas ofta i syfte att rainska produk-tionskostnadema. Sora exerapel näraner LSK köttvaror, där man genom tUlsats av olika bindemedel såsom polyfosfat och sojaprotein binder en större mängd vatten och fett än sora naturligt ingår. Det har sålunda förekoramit skinka som på detla sätt förtyngls med vatten upp tUl 20 "/o över den norraala vallenraängden. Sojaprolein används också som råvara för alt dryga ut malda köllprodukter exempelvis haraburgare.

Även om negativa synpunkter kan läggas på angivna förhållanden framhåUer LSK alt ersättningsprodukterna och de nya livsmedelstyperna också har för konsuraenterna direkt positiva egenskaper. Ell typexempel är margarin sora från början var av relativt dålig kvalitet raen som numera är ell från näringsfysiologisk synpunkt fullgott livsmedel med konstant mängd av vitaminer och fleromättade fettsyror. Enligt LSK kan vegetabiliska ersättningar för mjölk utvecklas på samraa sätt. Härtill koraraer alt de nya livsraedelslyperna på grand av raindre kosl-sararaa ingredienser raåste bli bUligare för konsuraenterna än de konventionella livsraedlen. Man bör därför inte ha alllför restriktiva bestämmelser för ifrågavarande produkter. Enligt LSK bör lagstiftningen i stället anpassas så all konsumenterna — inora raraen för kraven på ett hälso- och näringsraässigt skydd och på redlighet i handeln — får etl från pris-, närings- och kvalitetssynpunkter så rikhaltigt sortiraent sora möjligt atl välja på.

Denna inställning till frågan om ersättningsprodukter och nya livsmedelstyper ställer enligt LSK ökade krav på informaiionen lUl konsumenterna för atl de skall få möjlighet bedöraa beskaffenheten och värdet av dessa varor i järaförelse raed redan välkända livsraedel så all förväxling inte sker. LSK har bl. a. i sina förslag om märkning av färdigförpackade livsmedel med en upplysande varubeleckning och innehållsdeklaration sökl tillgodose dessa krav (17 §). Av stor betydelse är också förslagel om skyddade vambeteckningar som syftar till att säkerställa redlighet i handeln (16 §). Vid sidan av att sådana beteckningar förbehålls olika slag av konventionella livsmedel finns enligt LSK behov också av all fastställa beteckningar för nya typer av livs-

Prop. 1971:61 101

medel. Dessa kan sålunda raarknadsföras under benämningar som ger en OtUlräcklig eller rent av raissvisande uppgift om vUkel slags livsmedel det är. Bl. a. torde enligt LSK i fråga om köttvaror uppblandade med sojaprotein snart behöva fastställas beteckningar som klart skUjer dem från rena köllprodukter.

För att hindra raissbrak av skyddade varabeteckningar föreslår LSK förbud raot alt under sådan beteckning saluhåUa en vara med annan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt än det slags livsmedel för vUket beteckningen faststäUts (46 § första stycket). En viktig fråga blir då om det i likhet med vad som gäUer enligt 36 § 1951 års stadga bör finnas möjlighet tiU undanlag från delta förbud. Å ena sidan kan göras gäUande att uttryck sora "ersättningsraedel" eller "ersättning för" låter en produkt i konkurrenshänseende dra obehörig fördel av den stäUning huvudvaran fått hos konsumenterna. A andra sidan kan det vara motiverat att få tala om att en ny produkt utgör ersättning för en av konsumenterna välkänd huvudvara, eftersom del ofta kan vara svårt att på annat sätt lärana den beskrivande uppgift om Uvsmedlels slag som krävs enligt 17 § p. 1. Om man inte aUs får hänsyfta på huvudvaran, kan följden bli atl utvecklingen av nya produkter häraraas. Detla skulle direkt raotverka LSK:s uppfattning all konsumenterna bör få etl så rikhaltigt sortiraent Uvsmedel sora raöjligl alt välja på. Vid Övervägande av dessa raotstridiga synpunkter har LSK funnit det riktigast atl man får upplysa om alt den nya produkten kan "användas på sararaa sätt som", "liknande sätt som" eller "i stället för" huvudvaran. En sådan uppgift innefattar sålunda ingen annan jämförelse eller lildiet mellan livsraedlen än just själva användningsområdet. Däremot bör den nuvarande raöjligheten alt kalla en vara för ersättning eUer ersättningsraedel upphöra.

MöjUgheten alt saluhålla en ny typ av livsmedel under uppgift alt den har sararaa eller liknande användningsoraråde som en produkt raed redan faststäUd vambeleckning fraragår av LSK:s förslag liU 46 § andra stycket. I det sammanhanget frarahåller LSK, att utvecklingen av nya livsraedelstyper troligen fortsätter i allt snabbare takt och att marknadsföringen kommer att ske med stor skicklighet och uppfinningsrikedora. I såväl konsuraenlernas som producenternas intresse anses det därför befogat att myndigheterna kontrollerar dessa förhållanden. LSK föreslår därför alt rätten alt saluhålla en ny produkt under uppgift sora anknyter till något livsraedel raed redan fastställd beteckning görs beroende av livsmedelsstyrelsens medgivande. Som huvudvUlkor för elt sådant medgivande bör gälla alt det vid saluhållandel otvetydigt fraragår, alt produktens sammansättning och beskaffenhet i övrigt skUjer sig från livsmedlet med den faststäUda beteckningen. Medgivande krävs både när det gäUer uppgifter som läranas i text på själva förpackningen "eUer annorledes". Med della ullryck avser LSK den annonsering och reklam om livsmedel sora förekoraraer i dags- och veckopressen, på biografer

Prop. 1971: 61 102

och genora olika broschyrer. Dessa former av marknadsföring anses lika lätt som texten på en varas etikett kunna ha en vilseledande effekt.

När det sedan gäUer hur livsmedelsslyrelsen bör tillämpa befogenheten enUgt 46 § andra stycket frarahåller LSK alt vissa nya produkter avsedda alt användas på sararaa sätt sora traditionella livsraedel kan ha en OtUlfredsstäUande sararaansättning. Detla kan innebära folkhälsoraäs-siga risker när det är fråga ora ersättningar för näringsfysiologiskt betydelsefulla livsmedel sora de flesta människor konsumerar så gott som varje dag, t. ex. mjölk, kött, smör och margarin. En sådan ersältning kan sålunda på grand av ell lågt pris koraraa till användning i stor utsträckning bland barn, åldringar eller andra befolkningsgrupper. Ora ersättningen inte har en lämplig sararaansättning, löper dessa konsuraenter risk att få en otUlräcklig tillförsel av de näringsäranen som den naturliga varan innehåUer men ersättningsprodukten inte har. Med hänsyn härtUl anser LSK del motiverat all ge livsmedelsstyrelsen räll alt, när del är synnerligen påkallat från hälso- och näringssynpunkt, förbjuda saluhållande av ifrågavarande slags produkter. LSK föreslår en bestäraraelse därom. Sådant saluförbud kan också beslutas för att säkerställa redlighet i handeln (45 § tredje stycket). I förslaget till tillämpningskungörelse krävs med stöd härav livsmedelsstyrelsens tUlstånd för atl saluhålla mjölkUknande vara, annat smörUknande fett än raargarin och köllvam-liknande vara. I saraband raed tillståndsprövningen har livsraedelsslyrelsen att bedöraa inle bara om en sådan produkt är lämpligt sararaansatt utan också om den får saluhållas under uppgift att den kan användas på samma eller Uknande sätt som varan den är avsedd atl ersätta.

Annan ersättningsprodukt än mjölk-, smör- eller köttvaruliknande livsmedel föreslås enligt tUlärapningskungörelsen få saluhållas ulan livsmedelsstyrelsens tUlstånd. Om den har sararaa eller liknande användningsområde sora livsraedel raed fastställd beteckning, får den saluhållas under uppgift därora under fömlsällning alt också sådan upplysning om arten och hallen av produktens väsenlliga beståndsdelar läranas alt förväxling undviks. Det kan då bli nödvändigt all uppge exerapelvis vUken typ av fett produkten innehåller, om.della är fleromällat eller inte eller hur raycket uldrygningsraedel sora använts.

LSK anser del viktigt all livsraedelsslyrelsen noggrant övervakar tUl-lämpningen av den föreslagna raöjligheten alt saluhålla nya livsraedel och produkter av ersällningslyp under uppgift att de kan användas på samma sätt som redan välkända livsmedel raed fastställda varubeteckningar. EnUgl LSK lorde del sannolikt visa sig att del i de flesta fall går att raarknadsföra sådana produkter under självständiga beteckningar. På längre sUct raåste en sådan ordning vara alt föredra från tillverkarens synpunkt, eflersora en självständig beteckning på elt bättre sätt poängterar produktens egenvärde vid raarknadsföringen.

I en reservation föreslår ledaraötema Englund, Kärape och Lund att

Prop. 1971: 61 103

förslagel till 46 § andra stycket utgår. Enligt reservanterna skall del inle vara tillåtet alt vid saluhållande av ersättningsprodukter eller nya livsraedelstyper lärana någon uppgift, i vUken en för en annan vara fastställd beteckning ingår eller sora antyder likhet därraed.

3.8.3 Remissyttrandena

Reraissinslanserna är i aUraänhet positiva till alt nya Uvsmedelstyper och ersättningsprodukter skall få konkurrera fritt på lika vUlkor med redan välkända livsraedel och all särskilda bestäraraelser inte skall gälla i avsikt all skydda en vara mot konkurrens från en annan. Ingen erinran görs raot förslaget att upphäva särbestäramelserna om raargarinvaror.

Veterinärstyreben erinrar ora alt de nuvarande föreskrifterna ora raargarinvaror frärast utgjort ell skydd för jordbraksprodukter raed sararaa användningsområde. Styrelsen delar LSK:s uppfattning alt sådana och liknande varor inle längre skall betraktas som ersättningar utan som självständiga livsraedel.

Styrelsen för lantbrukshögskolan anser all egentliga jordbruksprodukter inle onödigtvis skall omgärdas av skyddsbestämraelser. Den snabba tekniska utvecklingen gör del svårt all enbart med lagstiftningsåtgärder skydda konsumenterna raot skadliga eller raindre tjänliga nya livsrae-delsprodukter. Livsraedelslagstiftningen raåste därför korapletteras raed medicinsk och näringsfysiologisk forskning och prövning av nya livsmedel och produktionsraetoder.

Lanlbruksstyrelsen hävdar att livsraedelslagstiftningen måste vara utformad så all produktutvecklingen inte försvåras. Det är samtidigt angelägel all denna utveckling följs uppraärksarat och alt reglerna successivt anpassas därtUl. Med denna reservation anser lantbruksstyrelsen att konkurrensen raellan äldre och nylillkoramande produkter i varje fall i princip bör vara fri, såvida inte jordbrakspolitiska intressen eller andra speciella skäl ger anledning lill särskilt skydd ål traditionella livsraedelsslag.

KF uttrycker sin tillfredsställelse över LSK:s syn på nya Uvsmedelstyper och ersättningsprodukter. Förbundet delar sålunda helt uppfattningen om fri konkurrens på lika villkor mellan sådana varor och äldre livsmedel. Margarinvaror och liknande produkter, vilka hittills betecknats som ersättningar, bör såsom LSK föreslagit anses som självständiga livsmedel raed elt eget värde. Liknande synpunkter framförs av Industriförbundet, Arbetsgivareföreningen och Kemikontoret, som också betonar viklen av all livsmedelslagstiflningen inle får hindra utvecklingen av nya livsraedelstyper. Pris- och kartellnämnden framhåller också all produktutvecklingen inora livsraedelsorarådel inle får hämmas.

Ännu längre i önskemålen ora konkurrens mellan nya och gamla livsraedelstyper synes NO vilja gå. Det är i konsuraenlernas intresse rira-

Prop. 1971: 61 IO4

ligt och önskvärt all befintliga och blivande ersättningsprodukter får fritt konkurrera med traditioneUa livsraedel. Med hänvisning tUl de senare årens prishöjningar på bl. a. köttvaror får del anses synnerUgen angelägel att det snarast på raarknaden introduceras ersättningsprodukter till konkurrenskraftiga priser.

En raolsalt uppfattning framförs av Lantbruksförbundet och RLF som anser att betydligt strängare restriktioner bör införas för introduktion av nya livsmedelsprodukter, speciellt i de fall där del redan finns fullgoda och ändamålsenliga varor för de avsedda konsumtionsbehoven. Det är nödvändigt alt samhället hjälper konsuraenterna i deras val av nya livsraedel och skyddar dera raot alt ovetande bygga upp sin konsumtion på livsraedel med en näringsfysiologiskt sett oläraplig sararaansättning.

Förslaget ora beteckningar för nya livsmedel och ersättningsprodukter lämnas ulan erinran av de flesta remissinstanser. I vissa yttranden avstyrks emellertid möjligheten atl få saluhålla en sådan vara under en benäraning eller uppgift, vari en enligt 16 § fastställd beteckning ingår eller som antyder likhet med sådan beteckning. Denna uppfattning, som sålunda helt ansluter sig lill reservationen atl förbudet i 46 § första stycket mot atl använda skyddade vambeteckningar för andra livsmedel än för vilka de faststäUts bör vara undantagslöst, framförs bl. a. av länsläkaren i Gävleborgs län, länsveterinärerna i Stockholms och Kopparbergs län, hälsovårdsnämnderna i Norrtälje och Solna, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, Husmodersförbundet saral Svenska hälsovårdsljänstemannaför-bundet.

Hälsovårdsnämnden i Stockholm hävdar atl benämningen av en ny livsraedelsprodukl över huvud taget inte bör få hänsyfta på en fastställd beteckning för en annan vara. Bestäraraelserna i 16 § ora skyddade varubeteckningar och i 46 § första stycket ora förbud att använda dessa för andra livsraedelstyper har ju tiUkorarait för alt fräraja redlighet i handeln och hindra alt konsumenterna blir vUseledda. Det är då inle rikligt atl nämnda förbud luckras upp genora all livsraedelsslyrelsen får raedge dispens. Hälsovårdsnäranden hänvisar till atl 1970 års Kon-sumentstärama krävde all skyddet för fastställda varubeteckningar måste upprätthållas så all konsumenterna kan känna trygghet inför den flod av ersällningslivsmedel sora i allt större utsträckning kastas ul på raarknaden.

Också Lantbruksförbundet och RLF ansluter sig till reservationen lill förmån för ell undantagslöst skydd för fastställda varubeteckningar. Lantbruksstyrelsen anser att det är elt rimligt krav att så ärliga varubeteckningar på nya livsmedel används all dessa inle kan förväxlas med produkter av samma typ sora redan är etablerade på marknaden.

Prop. 1971:61 105

Veterihärstyrdsen har en uppfattning som ligger mellan LSK:s förslag och reservanternas i fråga om hänsyftning på skyddade vambeteckningar. Del är inle helt logiskt och kan vilseleda om i själva benämningen av ett ersällningslivsmedel används den fastställda belecknmgen för den ersatta produkten. I stället bör bestäramelsen i 46 § andra stycket ändras så att möjligheten tUl dispens endast avser rätten att som kompletterande uppgift ange att den nya produkten har sanuna användningsområde som del livsmedel den kan ersätta, exempelvis raed orden "användes på sararaa sätt sora" eUer liknande uttryck. Förbudet bör eventuellt också utsträckas tUl atl gälla varje vedertaget livsrae-delsnainn för viss produkt.

Statens institut för konsumentfrågor delar veterinärslyrelsens uppfattning.

MC fäster uppmärksamheten på den nya typen av matfett, "Bre-goll", som beslår av 80 »/o smör och resten av en vegelabUisk fetlråvara med hög halt av linolsyra. Denna produkt måste enligt nuvarande bestäraraelser betecknas sora margarin, eftersom den innehåller också annat fett än mjölkfetl. LSK föreslår ingen ändring härav. Enligt MC bör emellertid ifrågavarande nya malfeltstyp och liknande produkter få betecknas sraör, ora del kan visas alt de huvudsakligen beslår av smörfelt.

3.9 Livsmedels hantering

3.9.1 Gällande bestämmelser

Allraänna föreskrifter ora hantering av livsraedel finns i 11—17 §§ 1951 års stadga.

Grundregeln är atl vid all slags hantering skall sådana försiklighets-raåll vidtas och i övrigt så förfaras, alt livsmedlen inle förorenas eller blir skadliga eller på annat sätt otjänliga till människoföda (12 §).

I livsmedelslokal får inle förvaras vara eller ämne som kan antas tillföra i lokalen förvarade livsraedel främmande lukt eUer sraak eller eljest göra dem otjänliga (11 § 1 mom.). Del är vidare förbjudet alt ulan tillstånd av hälsovårdsnämnd plocka fjäderfä eUer befria dem från inälvor i vissa tillverknings- och försäljningslokaler (11 § 2 mom.).

Livsmedel som till följd av otjänlighel eller liknande förhållande är underkastat saluförbud enligt 7 § får inle förvaras i vissa Uvsraedelslokaler (13 § 1 raora.). Gifter av första eller andra klassen får inle utan raedgivande av kommerskollegium förvaras eller användas i lokal, där kött- eller fiskvara bereds, eller i rum sora slår i direkt förbindelse med sådan lokal. Sararaa förvaringsförbud gäller också färgämne eller annat konserveringsraedel än sådant sora är godkänt för användning sora tillsats i kött- eller fiskvara. Undanlag från förvaringsförbudel gäller vissa varor som är nödvändiga eller tekniskt lämpliga för laborato-

4t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971: 61 106

riebruk eller för skötseln av livsraedelslokalens utrustning (13 § 2 mora.). Velerinärslyrelsen kan, i sararåd raed koramcrskollegium och arbelarskyddsstyrelsen, meddela närraare föreskrifter om förvaring och användning av olika varor i livsraedelslokal (13 § 3 raora.).

Vatten sora används för rengöring och kylning av livsraedel eller för rengöring av redskap och annan utmstning för tillverkning av livsraedel får inle vara av sådan beskaffenhet all del kan antas göra livsraedlel skadligt eller otjänligt. Motsvarande skall gälla is som kan korama i beröring med livsmedel (14 §).

Kärl, maskin eller redskap för beredning, förvaring eller servering av livsraedel får inle tillverkas, saluhållas eller eljest överlåtas, ora sådan utrustning innehåller bly, kadmium eller zink som vid beröring raed livsmedel kan utlösas i viss skadlig mängd (15 § 1 mora.). Utrustning av angivna slag får inte användas vid beredning, förvaring eller saluhållande av livsraedel och inle heller förvaras i lokal för sådan hantering eller i rura, som slår i direkt förbindelse raed sådan lokal (15 § 2 raora.). Socialstyrelsen kan medge undantag från förbuden i 1 och 2 mora. (15 § 3 raora.).

Livsraedel får inle förvaras eller saluhållas i sådana flaskor sora kan förväxlas raed flaskor av typ som fastställts som standard för giftflaskor (16 §).

Fordon sora är avsett för transport av livsraedel, avsedda för försäljning eller sei-vering, skall vara lärapligt för ändaraålet saral rent och snyggt hållet. Fordonet får inte saratidigt användas lUl transport av vara som kan göra livsraedlel otjänligt, såvida inle erforderliga försiktighetsmått vidtagits för alt förebygga sådan verkan. För ömtåliga livsmedel skall användas rent och snyggt orahölje eUer underlag (17 §).

Enligt norraaUivsraedelsordningen kan komraun raeddela egna lokala besläramelser i fråga om transporter. Bl. a. kan kommunen föreskriva atl fordon vid transport av köttvaror ora möjligt skall vara försett raed särskilt skåp och vid transport av bröd eller annat bakverk raed täckt låda eUer korg för att livsraedlen inte skall bli förorenade (22 §). Sådana föreskrifter har raeddelals i ell flertal korarauner.

För hantering av livsraedel finns bestäraraelser även i författningarna (1937: 737) och (1942: 428) ora paslörisering av rajölk och grädde samt i 64 § 1951 års livsraedelsstadga ora paslörisering av glassraassa.

3.9.2 Livsmedelsstadgekommittén

Förslag lill bestäraraelser om hantering av livsraedel och om vad därvid skall iakttas finns i 25—32 §§.

Enligt LSK är del betydelsefullt atl, sora en korapletlering till bestäraraelsen i 8 § alt livsmedel inle får antas vara otjänliga tiU människoföda, ha en allmän föreskrift om att livsmedlen också i alla lägen skall hanteras så all de inle blir otjänliga innan de konsuraeras. LSK

Prop. 1971:61 107

har därför behållit nuvarande grundregel för all hantering atl sådana försiktighetsmått skaU vidtas och i övrigl så förfaras att livsraedlen inle förorenas. Bestäramelsen har emellertid ansetts böra skärpas så alt vid hanteringen fara icke uppkoraraer för att livsraedlen bUr otjänliga (25 § första styckel). Myndighetema får sålunda möjlighet ingripa redan då ell visst hanleringssäll innebär en påtaglig risk för menlig påverkan av livsraedel. Genora ifrågavarande skärpning kommer den allraänna hanleringsbesläraraelsen att bättre korrespondera raed kravet i 8 § alt livsraedel inte får "antagas" vara eller bli otjänUgt. Vidare föreslår LSK att den nuvarande grandregeln korapletteras raed en raotsvarighet tiU kravet i 8 § all hanteringen raåste vara sådan alt fara inle heller uppkoraraer för att livsraedlel i övrigl överför smitta eller orsakar sjukdom. Därraed avses fall när livsraedel kan vara bärare av sjukdoras-alslrande bakterier sora kan överföras tUl raänniskor, även om livsmedlet inte fortares.

Den nu angivna grundregeln är enligt LSK mycket villorafatlande och berör all verksarahet raed livsraedel. I de följande bestäraraelserna exemplifierar LSK vad som särskilt skall iakttas för att gmndregelns syfte atl säkerställa hygienen inom livsmedelshanteringen skall kunna uppnås. Sora fraragår redan av avsnittet ora hållbarhetsmärkning föreslår LSK, atl den som yrkesmässigt hanterar ell livsmedel som försetts med förvaringsanvisning skall ställa sig anvisningen tUl efterrättelse (25 § andra styckel).

Enligt LSK är del av stor vikt alt närmare lUlärapningsbesläraraelser i klargörande syfte skall kunna raeddelas i fråga ora olika slags livsraedelshanlering. Därför föreslås all livsraedelsslyrelsen får befogenhet raeddela särskilda hanterings- och kontrollföreskrif-l e r (26 § första stycket). Sådana föreskrifter får meddelas i fall när styrelsen fastställer livsmedelsstandard och skall vara motiverade från hälso- och näringssynpunkt eller för att säkerstäUa redlighet i handeln raed livsraedel. Särskilt i fråga ora osamraansalta livsraedel som rent kött, fisk, rajölk och ägg har LSK ansett det bli svårt alt alltid fastställa en speciell standard. I sådana fall synes det mera ändamålsenligt att föreskriva hur livsraedlen skall beredas eller i övrigl hanleras för att kunna uppnå avsedd livsraedelsslandard. Härigenora får livsraedelsslyrelsen raöjlighet alt välja mellan att enbart fastställa en livsraedelsslandard eller all korabinera standarden raed hanleringsföreskrifler eller att i sfället för standarden bara meddela sådana föreskrifter. En hanterings-föreskrift bör anpassas lill en så hög nivå all de livsraedel föreskriften gäller kan betraktas sora tjänliga ora de hanleras på angivet sätt.

Som exempel på hanleringsföreskrifler i förslaget lUl tiUärapningskun-görelse kan näranas nya bestämraelser om paslörisering av mjölkprodukter. Vidare har i förslaget tUl tillämpningskungörelse överförts kravet enligt 64 § 1951 års stadga om paslörisering av glassvaror. Helt nytt

Prop. 1971: 61 108

är förslaget alt också flytande, fryst eller torkad heläggraassa och ägggula skaU paslöriseras. Det grandas på elt förslag sora veterinärstyrelsen lade frara år 1968. LSK betonar också angelägenheten av att djupfrysta livsmedel hanteras på räll sätt. Dessa varor måste förvaras så atl deras temperatur inle överstiger —18° C, eftersom den s. k. fryskedjan annars blir braten. I tillämpningskungörelsen föreslås besläramelser därora och en föreskrift ora atl utrymrae för djupfrysta livsmedel i kontrollsyfte skaU vara försedda med en lermoraeler. Vidare föreslås en besläramelse om all infrysning av Uvsmedel inte får ske i vanliga frysförvaringsdiskar eller i frys- eUer glassboxar i detaljhandeln. Bl. a. hanteringsföreskrif-ter som föreslås i tUlämpnmgskungörelsen kan nämnas atl plockning och urtagning av fågel samt avhudning och urtagning av vUl bara skall få ske i helt avskilda ulrymraen, som godkänts av hälsovårdsnämnden. Vidare läranas beträffande fisk regler ora nedkylning, avblodning och avlägsnande av inälvor.

LSK föreslår en betydelsefull och helt ny besläramelse att konsumtionsmjölk som serveras tUl dryck aUlid skaU tUlhandahåUas i obraten originalförpackning. Bakgrunden härtill är bl. a. den dåUga hygien som förekommer vid användningen av purapanordningar för rajölk på lunchserveringar och andra restauranger raed självservering. För atl möjUggöra den avsevärda omställning inom mjölkproduktionen som blir följden av att så gott sora all konsurationsrajölk skall levereras i förpackat skick föreslår LSK all bestäraraelsen träder i krafl efter en övergångstid av tre år. MöjUghet bör också finnas för hälsovårdsnämnd alt medge lokalt undanlag från ifrågavarande föreskrift.

Som komplettering liU 26 § första stycket föreslår LSK befogenhet för livsmedelsstyrelsen alt också förbjuda saluhållande av visst slags vara som Uvsmedel (26 § andra stycket). Förbudet raåste kunna grundas på samma skäl sora angetts i första styckel, näraligen alt livsraedel ansetts böra uppfylla en viss standard.

I likhet med vad som gäUer enligt 11 § 1 raora. och 13 § 1951 års stadga föreslår LSK regler för förvaring av andra varor tillsammans med livsmedel. Livsraedel skall inle få förvaras tUlsararaans raed varor sora kan antas tillföra livsraedlen fräramande lukt eller sraak eller genora någon annan oraständighel göra dem otjänliga (27 § första stycket). Förvaringsförbudel i 11 § 1 mora. 1951 års stadga gäller bara för Uvsraedelslokaler raen LSK:s förslag innebär förbud mot förvaring överhuvudtagel där livsmedel förekommer. Motivet härtUl är atl livsraedel i stor utsträckning hanleras på raånga andra ställen än i egentiiga Uvsraedelslokaler, t. ex. flyttbara kiosker, automater, fordon, utställningar, marknader ra. ra. Del föreslagna förvaringsförbudel har störst betydelse inora detaljhandeln. Självbetjäningssystemet har utvecklats så atl konsuraenterna i livsraedelsbutikerna inhandlar också andra s. k. dagligvaror än livsraedel. Det är särskilt fråga ora

Prop. 1971: 61 109

tvål, tvätt- och diskraedel och andra kemisk-tekniska varor. Sådana artiklar kan onekligen överföra fräraraande lukt eller smak till livsmedlen även om dessa är förpackade. LSK har emellertid ansett att elt förbud alt förvara sådana varor i livsmedelsbutikerna raåste anses aUtför rigoröst. Det torde också från konsumenternas synpunkter medföra avsevärda praktiska ölägenheter. Enligt LSK är det därför tUlräckligt föreskriva alt ifrågavarande kemisk-tekniska varor, om de förekommer i livsmedelslokal, skaU vara förpackade och hållas väl avskUda från livsmedel.

LSK har också uppmärksammat all bär, grönsaker och rotfrukter kan medföra vissa hygieniska risker för övriga livsmedel, särskUt om de saluhålls tillsammans med oförpackade kött- och fiskvaror. För att komma tiU rätta härraed föreslås i tUlärapningskungörelsen att ifrågavarande vegetabUier skall håUas väl avskilda från oförpackade livsmedel. Också fisk kan i oberelt tiUstånd genora lukt och sraak men också på grand av sin speciella ylbaklerieflora raenligt påverka andra livsmedel, i synnerhet kött. Med hänsyn härtUl föreslår LSK att särskilt tUlstånd av hälsovårdsnämnden skaU fordras för atl få saluhålla färsk fisk och färska skaldjur i köllförsäljningslokaler. TiUståndel bör enligt LSK kombineras med Itrav på att fiskvarorna saluhålls i en särskUd avdelning, s. k. fiskficka. Samma tUlståndsförfarande föreslås i fråga om fågel och vih.

Ett specieUt problem erbjuder försäljningen av hund- och kattmat i livsmedelsbutikema. Även om sådan djurföda i allmänhet inte anses innebära några större hygieniska risker, kan raan enligt LSK inte koraraa ifrån all dessa produkter i kvalitativt hänseende inte raotsvarar kraven på människoföda. DärtUl koramer all t. ex. hundraal ofta beslår av sådana djurdelar vilka av hygienisk-estetiska skäl inte får saluhållas som livsraedel. För alt sådan djurföda inte skall kunna bli förväxlad med livsmedel i butikerna föreslår LSK därför i tUlärapningskungörelsen att den skall hållas väl avskild från livsraedel och alltid vara förpackad.

LSK föreslår vidare alt livsraedel eller annan vara, sora icke får saluhållas, inte får införas eller förvaras i livsraedelslokal (27 § andra stycket). En motsvarighet finns i 13 § 1 mora. 1951 års stadga. LSK anser del vara en ordningssak all varor, sora enligt livsraedelssladgan inle får saluhållas t. ex. otjänliga livsraedel, inte heller skall få förekomma i livsmedelshanteringen. Livsmedel som blivit otjänligt skall omedelbart bortskaffas.

I anslulning tUl reglerna om förvaring av andra varor tUlsararaans raed livsmedel framhåller LSK all del finns vissa äranen, sora är direkt hälsofarliga eller vars förekorasl tiUsararaans med livsraedel av annan orsak raåste anses oläraplig, t. ex. gifter, icke godkända livsraedelslUlsatser, bekärapningsraedel och andra fräraraande äranen. LSK föreslår förbud mot användning eller förvaring av sådana äranen i varje slags lokal där

Prop. 1971: 61 110

livsmedel hanleras eller i utrymme som står i direkt förbindelse med lokalen (28 §). Liknande föreskrifter avseende kött- och fisklokaler finns i 13 § 2 mom. 1951 års stadga.

Beträffande gifter fäster LSK uppmärksamheten på atl flera av de varor sora tidigare föU under del äldre begreppet andra klassens gift numera i giftförordningen (1962: 702) räknas till gruppen vådliga äranen. En stor del av de keraisk-tekniska produkter sora f. n. allraänt ingår i Uvsmedelsbutikernas sortiraent, t. ex. kosraetika, loalettarliklar, fläckur-tagningsraedel, lim, klister ra. ra. är all hänföra lUl grappen vådliga äranen. Dessa varor saluhålls eraeUertid uteslulande i originalförpackning, varför risken enligt LSK får anses Ulen för all de kan raenligt inverka på livsraedel. LSK föreslår inle elt direkt förbud mot förvaring av dem i livsmedelslokaler men de keraisk-tekniska varorna får förvaras i sådana lokaler bara om de är förpackade och hålls väl avskilda från livsmedlen (jfr 27 §). Användnings- och förvaringsförbudel avseende livsmedelstillsatser är lill skUlnad från motsvarande förbud i 13 § 2 mom. 1951 års stadga utvidgat tiU atl gälla varje liUsats som inte är godkänd för del slags Uvsmedel som hanleras i resp. livsraedelslokal. LSK anser del sora en angelägen ordningssak alt tUlsatser sora inle blivit godkända inle heller förekoraraer tUlsararaans raed de livsmedel, för vilka de kan användas. Förbudet mot all i livsraedelslokal använda eller förvara bekärapningsraedel eller andra fräraraande ämnen, som inte får förekoraraa i livsraedel utöver viss högsla halt, är enligt LSK en naturlig konsekvens av livsraedelsstyrelsens ställningstaganden i fråga om fräraraande äranen. Ora elt sådani ärane raedför så stora hygieniska risker atl dess förekorasl i livsmedel måste begränsas, bör det av säkerhetsskäl inte heller få förekomma i livsmedelslokaler.

I likhet raed vad som gäller enligt 13 § 2 mora. andra styckel 1951 års livsraedelsstadga anser LSK atl möjlighet bör finnas lill undantag från användnings- och förvaringsförbuden. Sålunda finns vid viss livsmedelshantering behov av atl i begränsad utsträckning använda i och för sig hälsofarliga ämnen, t. ex. lut vid fabriksraässig skalning av potatis och andra rotfrukter, koncentrerad ättika vid industriell konservering av bl. a. grönsaker. Dessutom används olika kemiska äranen för kyl-och frysmaskiner, laboralorieändaraål och för desinfektion och annan rengöring av utrustningen i en livsraedelslokal. Med hänsyn härtill föreslår LSK alt användnings- och förvaringsförbuden inle skaU gälla äranen som antingen norraalt ragår i en i lokalen bedriven UvsmedelslUl-verkning enligt vedertagen raelod eller också uppenbarligen fordras för underhåll, rengöring eller annan skötsel av lokalen, inrednmgen eller övrig utrustning. Ora särskilda skäl föreligger bör Uvsraedelsslyrelsen få medge ytterligare undanlag (28 § andra stycket).

Prop. 1971:61 111

En viktig fråga inora livsraedelshanteringen är enligt LSK hur det vatten skall vara beskaffat sora inte ingår i livsraedlen utan bara koraraer i beröring med dera vid sköljning och annan rengöring eller på annat sätt används i livsraedelslokalerna eller för utrustningen där. LSK anser med hänsyn lill den hygieniska utvecklingen i vårt land atl allt sådani vallen skall vara av dricksvattenkvalilet. Della krav överensstäraraer också raed de förslag sora utarbetats inora Codex Aliraentarius Coramission's expertkoraraillé för livsraedelshygien. Vissa farhågoi har uttryckts för etl ovillkorligt krav på att allt vatten skall vara av dricksvattenkvalilet. Sålunda finns inte alllid sådant vatten atl tillgå exerapelvis vid den första sköljningen av sockerbetor och potatis. Vidare är del inora fiskerinäringen ofta nödvändigt all vid sköljning av fisk använda havsvatten. Vid slakt av fjäderfä används av hygieniska skäl s. k. högkloreral vatten. Med hänsyn härtUl föreslår LSK all vallen raed motsvarande bakteriologiska och hygieniska beskaffenhet sora dricksvatten får användas för nu ifrågavarande ändaraål (29 § första styckel). Livsraedelsslyrelsen föreslås vidare få raeddela tillstånd atl använda också annat slags vallen, ora del finns synnerliga skäl. Kravet på dricksvatten- eUer liknande kvalitet på vallen inora livsmedelshanteringen föreslås, till skiUnad mol vad sora f. n. gäller enligt 14 § 1951 års stadga, skola gäUa vid rengöring och övrig skötsel också av själva livsmedelslokalen eller annat utrymrae där livsraedel hanteras. Därigenora kommer beslämraelsen alt gälla t. ex. rengöring av arbetsbord, väggar och förvaringsutrymraen inle bara i vanliga Uvsraedelslokaler ulan överhuvudtagel i utrymmen där livsraedel hanteras, bl. a. olika typer av transportmedel. LSK föreslår vidare alt vad sora stadgas ora vatten skall ha raotsvarande tillämpning beträffande is som används i livsmedelshanteringen (29 § andra styckel).

När det gäller utrustning som förekomraer vid livsraedelshanteringen anser LSK ett så vidsträckt förbud knappast befogal som i 15 § 1951 års stadga sora ju reglerar inte bara användningen av olärapliga maskiner, redskap och kärl ulan också tillverkning och saluhåUande av sådan utrastning. Elt redskap eller kärl, som av hygieniska skäl inte bör användas för livsraedel, kan ju myckel väl komma till nytta vid annan verksarahet. LSK föreslår därför förbud enbart raot själva användningen vid livsraedelshanlering av raaskiner, redskap och annan utrustning raed sådan beskaffenhet att fara uppkoraraer för alt livsmedlen blir otjänliga (30 § första stycket). Syftet är att täcka de olika skadebringande egenskaper som f. n. anges i 15 § 1 mora. 1951 års stadga. LSK har med avsikt undvikit en uppräkning av olika äranen som kan förekomma i utrustningens konstruktion. Förutom zink, kadmium, bly m. m. som anges i 1951 års stadga fäster LSK uppmärksamheten på alt oUka slags plast, silikon och leflon mer och raer används i raaskiner, red-

Prop. 1971: 61 112

skåp och kärl och all andra nya material kan väntas bli introducerade, ora vUkas eventuellt skadebringande egenskaper raan ännu inle vet något.

Under LSK:s utredning har från flera håll föreslagils införande av ett syslera raed obligatorisk lypprovning och godkännande av utrustning för livsraedelshanlering. Enligt LSK rör det sig här ora en så stor mängd olika utrastningsdetaljer att det knappast är möjligt att få frara en kon-IroUorganisalion sora lill rimliga kostnader kan utföra sådana provningar på ett tUlfredsstäUande sätt. DärlUl kommer atl, även om en maskin eller elt redskap prövats vara lämplig, del ändå alltid är den kontinuerliga skötseln och rengöringen sora är avgörande för dess lärap-lighet i den praktiska lillärapningen. På grund härav har LSK inte ansett sig böra föreslå obligatorisk typprovning eller godkännande av utrastning. Endasl för pastöriseringsapparater och glassraaskiner bör som hittiUs föreskrifter finnas ora sådan provning.

LSK finner det angelägel all livsraedelsrayndighelerna skärper kontrollen av olika utrustningar inora livsraedelshanteringen. LSK föreslår atl livsmedelsslyrelsen som etl led i denna kontrolluppgift får rätt förbjuda användning av utrustnLag, sora visat sig kunna raenligt påverka livsraedel, och föreskriva all sådan utrastning inle heller skall få förvaras i lokaler eller utryraraen för livsraedelshanlering.

LSK anser all del behövs en författningsbestämmelse ora beskaffenheten av förpackningar för livsraedel (31 §). Begreppet förpackning bör enligt LSK ha en vittgående innebörd ulan de speciella krav på försegling sora föreslås för färdigförpackningar i 1 § p. 4. TUl förpackningar i allraänhel bör sålunda räknas varje hölje eller omslag, i vilka livsraedel innesluts, av alla slags raaterial och storlekar. En förpackning bör alllid syfta lUl alt skydda livsmedlen mot direkt beröring, nedsmutsning, fukt, ullorkning o. d. Även öppna papperspåsar, innehållande exempelvis potatis, och perforerade plastpåsar för grönsaker bör betraktas som förpackningar. Däreraot kan de för frukt och andra vegetabilier ofta använda nätpåsarna inte anses vara förpackningar. Nätet skyddar inle raot direkt beröring av varorna utan används bara för all hålla ihop innehållet. Enligt LSK raåste del vara av stor betydelse att för-packningsraaterialel inte har någon menlig verkan på livsmedlen. Den enda bestämmelse härora sora f. n. finns är den i 7 § 2 mom. 1951 års stadga sora förbjuder all till förpackning använda vissa raaterial, från vUka bly eller andra giftiga äranen kan utlösas. EraeUertid används nuraera raånga andra bl. a. syntetiska förpackningsraalerial sora också kan vara skadliga. Dessutora är det vanligt alt pappförpackningar invändigt bestryks med plaster och paraffin saml bakterie- och svaraphäraraande äranen. LSK anser därför alt reglerna för förpackningsmaterial bör vara mera allmängUtiga. Därför föreslås att sora förpackning bara skall få användas raaterial som kan antas icke tillföra livsmedlet fräramande

Prop. 1971:61 113

ämne eUer ge det främmande lukt eller smak eller eljest göra det otjänligt.

Av samma skäl sora anförts raot obligatorisk lypprovning och godkännande av utrustning inom livsmedelshanteringen avvisar LSK ett från olika håll framfört förslag om ell liknande godkännandesyslera i fråga ora förpackningsraalerial. Ell sådani förfarande skulle f. ö. kunna verka häraraande på en sund utveckling inora förpackningsindustrin. I stället föreslår LSK att livsmedelsstyrelsen skaU kunna förbjuda saluhållande av livsmedel i förpackningsmaterial sora visat sig kunna menligt påverka livsmedel (31 § andra stycket). Sådani förbud behövs i fråga om vissa raetallfolier, tidningar och tryckt raakulalur saral för oUka slags rajukningsraedel i plaslraaterial. LSK föreslår upphävande av förbudet i 16 § 1951 års stadga mol atl saluhålla eUer förvara livsmedel i flaskor som kan förväxlas med giftflaskor av fastställd standardtyp. Denna bestäraraelse har inle fåll någon praktisk betydelse.

I fråga om livsmedelstransporter föreslår LSK mera preciserade föreskrifter än dera i 17 § 1951 års stadga och norraaUivsraedelsordningen. LSK erinrar ora all krav på en strängare reglering inom detla område framfördes redan i samband med tillkomsten av 1951 års stadga. Med anledning härav tillsattes en särskild utredning om transport av aniraala livsmedel vilken avgav sill belänkande år 1955 (stencil). Däri diskuterades bl. a. elt förslag alt oförpackat kött alltid måste transporteras i slutet utrymrae. Utredningen avvisade emellertid ifrågavarande förslag av praktiska och ekonoraiska skäl. Frågan om livsmedelstransporter uppraärksararaades sedan i motioner lill 1962 års riksdag (I: 297, II: 372). Bl. a. framhölls all transport av köttvaror fortfarande ofta skedde på öppna fordon. Motionärerna krävde en oraedelbar skärpning av transportbestämmelserna. Andra lagutskottet (2LU 1962:19) förordade all krav på transport av köttvaror i slutna utrymmen infördes och att man saratidigt övervägde en föreskrift att fordon vid längre transporter av kött skulle vara försedda raed kylanordning till skydd raot kvalitels-försäraring. Riksdagen (rskr 1962: 163) heraställde ora förslag lUl ändrade bestäraraelser ora transport av köttvaror, varefter Kungl. Maj:t över-läranade ärendet till LSK för övervägande. Till LSK har krav på en skärpning av transportbestäramelserna i livsraedelssladgan fraraslällls från många oUka håll. Därvid har föreslagils all de nya föreskrifterna inle bör begränsas tUl transport av kött utan avse även fisk, mjölk och andra livsraedel sora kräver särskild varsarahet under transport, exerapelvis djupfrysta varor. Hänvisning har gjorts lill en rekoraraendation av en arbetsgmpp inom ECE all fordon för transport av ömtåliga Uvsmedel bör förses med kylanordning ora transporten är längre än 15 mU eller 4 limmar. Med hänsyn lill vad sålunda förekommit föreslår LSK att föreskriftema om livsmedelstransporter skärps enUgt följande. Bestämraelserna föreslås gäUa alla slags iransportsätl. För alt skydda livsraed-

Prop. 1971:61 114

len under transport är det enligt LSK i och för sig önskvärt att de då är förpackade. Etl ovillkorligt krav därpå kan emellertid bU aUtför långtgående. Sålunda måste kött i större slyckningsdelar av praktiska skäl än så länge transporteras oförpackat. Vidare kan del från kvalitativ synpunkt vara till nackdel om all slags fisk ianesluls i förpackning. Inte heller synes del nödvändigt atl livsmedlen skaU vara förpackade då de transporteras i en livsmedelslokal eller inora ell industri- eller hamnområde. I stället kan lämpliga skyddsraaterial användas för Uvsmedlen i dessa fall. LSK föreslår därför all livsraedel vid transport skall vara inneslutet i förpackning eller på annat sätt tillfredsställande skyddat mol förorening och annan menlig påverkan (32 § första stycket). Som exempel på sådan påverkan nämner LSK värrae, kyla, fukt, ullorkning, darara och annan srauls.

Vad gäUer begreppet transportraedel för livsraedel anser LSK att del bör omfatta inte bara vanliga fordon som bilar, bussar, raotorcyklar, mopeder och andra motorfordon ulan också släpfordon, cyklar, bålar, järnvägsvagnar, luftfartyg o. d. Som allraän regel bör i likhet raed 1951 års stadga gäUa atl etl transportraedel skall vara lärapligt för sitt ändaraål särat håUas rent. Ora så fordras raed hänsyn till livsraedlels beskaffenhet, förpackning eller transportens längd skall transportraedel vara försett raed slutet förvaringsutryrarae och ändaraålsenliga anordningar för frys-, kyl- eller värraeförvaring. I förslagel lUl tillärapningskungörelsen ges följande exerapel på när slutet förvaringsutryrarae skall finnas på elt transportraedel, näraligen då fråga är ora öratåliga livsmedel som köttvaror, färsk fisk, mjölkprodukter, mjukt bröd och annat bakverk saml glassvaror. För vissa slags köttvaror föreslås dessutom en föreskrift all varorna skall transporteras hängande för att de skall skyddas raot förorening från själva transportutryraraet. Ell krav alt köttvaror alltid skall vara erabaUerade under transport har inte ansetts praktiskt raöjligl atl upprätthålla. Kravet på slutet förvaringsutryrarae kan efterges exempelvis i sådana fall då det möter betydande praktiska ölägenheter och ekonomiska svårigheter all transportera i slutet förvaringsutryrarae, t. ex. vid myckel korta transporter inora ell produktions-ställe. Därvid raåste ändå iakttas kravet på lillfredsslällande skydd för livsraedlen, vilket är vUctigt bl. a. vid transport av leveranlörmjölk från producent till mejeri. I de fall slutet förvaringsutryrarae inle krävs föreslår LSK atl livsraedel, oavsett om del är förpackat eller inte, skall vara väl övertäckt.

Kravet på kyl- eller frysanordningar kan enligt LSK medföra betydande kostnader. Sålunda transporterar raånga företagare inom detaljhandeln själva sina varor i egen personbil. Enligt LSK är del därför inle realistiskt alt genereUt kräva särskilda kyl- eller frysanordningar för all transport av livsmedel som kräver förvaring vid lägre temperatiurer. I

Prop. 1971: 61 115

stället föreslår LSK att de livsmedel sora är aktuella i delta sararaanhang, nämligen vissa slags köttvaror, fisk och mjölkprodukter, skall transporteras på sådant sätt alt antingen förvaringsutryraraels eller livsraedlels teraperalur icke överstiger vissa lägre temperaturgränser. Härigenom uppkommer inle något behov av vissa tids- eller avslåndsgrän-ser då kyl- eUer frystransport behövs. Vidare blir del inte nödvändigt atl förse transportmedel med kyl- eller frysaggregal. I släUet kan det räcka med att förvara livsraedlen i isolerande eraballage eller behållare sora gör atl livsraedlen håller föreskriven teraperalur.

Förslaget om anordning för värraeförvaring vid transport behövs enligt LSK på grund av den ökade distributionen av varm, färdiglagad mal lUl skolbespisningar, industrimalsalar och liknande anläggningar.

Ett problem vid livsmedelstransporter i järnvägsvagnar och långlra-darfordon är s. k. saralaslning av livsmedel raed andra varor. LSK anser av praktiska och ekonomiska skäl det inle raöjligl att strikt upprätthålla det föreslagna förbudet enligt 27 § raot att förvara livsmedel raed varor sora kan ge livsraedlel bl. a. fräramande lukt eller smak. Därför föreslås alt sådan samlaslning får ske om betryggande försiktighelsraålt vidlagils för alt skydda livsraedlel raot raenlig påverkan (32 § andra stycket).

Livsraedelsslyrelsen föreslås få raeddela tillämpningsföreskrifter om livsmedelstransporter (32 § tredje stycket). I anslutning härtUl berör LSK etl förslag om obligatoriskt godkännande av transportmedel för livsmedel. LSK avvisar della förslag bl. a. raed tanke på den mångfald transportmedel som förekoraraer nuraera. Dessutora ifrågasätter LSK ora elt godkännande i praktiken har avgörande betydelse för att livsmedlen verkligen transporteras på lämpligaste sätt. Det viktigaste är i stället atl transporten sker under hygieniskt betryggande förhållanden och alt transportmedlet rengörs och underhålls på ett riktigt s'ätt. I likhet raed vad sora föreslås raed anledning av sararaa problera i fråga ora utmstning och förpackningsraalerial för livsraedel enligt 30 och 31 §§ bör eraeUertid livsraedelsslyrelsen ha rält alt i förekoraraande fall förbjuda viss typ av transportraedel sora visat sig olämpligt (32 § iredje stycket).

3.9.3 Remissyttrandena

Beträffande förslaget i 26 § om hanleringsföreskrifler ra. ra. understryker statens bakteriologiska laboratorium betydelsen av de frågor som rör processkonttollen, t. ex. viklen av all ell livsraedel inle befinner sig längre än nödvändigt vid vissa teraperalurinlervaller och alt redskap byts med jämna mellanram. Laboratoriet framhåller vidare att den hygieniskt viktigaste principen vid beredning av livsmedel är all produkterna i alla faser hålls vid vissa temperaturer. Föreskrifter i dessa hän-

Prop. 1971:61 116

seenden är därför befogade också när det gäller produktionsprocesser, eftersom teknisk processkonlroll i princip är mera betydelsefull än stickprovskontroll av färdigvara.

Hälsovårdsnämnderna i Nacka, Norrtälje, Solna och Sundbyberg anser alt annan Uvsraedelsrayndighel bör kunna raeddela interimistiskt förbud mot saluhåUande enligt 26 § andra stycket i avvaktan på livsmedelsstyrelsens beslut.

I vissa remissyttranden kommenteras förslagen till hanleringsföreskrifler i tiUärapningskungörelsen.

Kommitténs förslag i 27 § om förvaring av andra varor tiUsararaans med livsmedel har mött kritik i reraissylttandena. Kommerskollegium anser alt bestämmelsen är för kategorisk och hindrar förpackning i modema material, t. ex. plast som bara kan avge spår av plastkomponent. Liknande åsikt har länsveterinären i Jämtlands län. SJ påpekar att bestämmelsen kommer alt medföra stora svårigheter för järnvägens del, eftersom det många gånger är svårt alt avgöra vilka varor som kan antas tUlföra livsmedel fräraraande ämne etc. För sådana varor som avses i paragrafens andra stycke kan det bli omöjligt för ttansportören att hindra ett sammanförande, om inte förpackningarna försetts med upplysande text. Atl transportera livsmedel i särskilda vagnar och förvara styckegods i särskUda magasin skuUe medföra bl. a. omfattande investeringar och ökade personalkostnader. En lösning kan vara atl avsändaren disponerar särskUda vagnar och svarar för alt livsraedel inte samraanförs. Genom en ändaraålsenlig eraballering av brandfarliga välskor, giftiga och frätande varor borde det eraeUertid vara raöjligt all i stor utsträckning rainska riskerna för påverkan vid sainraanföring av livsraedel och nämnda varaslag.

Även lantbruksförbundet och RLF, handelskammaren i Sundsvall samt MC anser att bestämmelsen i andra stycket är alllför kategorisk. Bestämmelsen borde begränsas till all avse lokal eller utrymme där livsmedel saluhåUs tUl allraänhelen.

Förbuden i 28 § bör enligt generaltullstyrelsen inle gälla utryraraen, där varor förvaras tUlfälligt under transport, såsora tullpackhus och gods-terrainaler. Förbudet raot all förvara eller använda gifter i eller i direkt anslutning tUl Uvsraedelslokaler bör enligt giftnämnden detaljregleras vid behov av den centrala livsraedelsrayndigheten efler sararåd med gifl-näranden och raed hänsyn till praktiskt förekoraraande risker och produkter.

Svenska teknologföreningen. Lantbruksförbundet och RLF saral MC hävdar alt förvaringsförbudel såvitt avser livsraedelslUlsatser omöjliggör produktutvecklingen i full teknisk skala, eftersom tillsatser som ännu inte godkänts kan behöva provas härvid. Giftnämnden släUer sig frågande lill förvaringsförbudel som gäller främmande ämne. Begränsningar enligt 12 § livsraedelssladgan lorde enligt nämnden rimligen inte kora-

Prop. 1971: 61 117

ma alt beslutas annat än för produkter som vid avsedd användning kan ge upphov tUl rester på ätiiga växtdelar. Risken för skadlig påverkan på livsmedel sammanhänger också med om förpackning brutits för användning eller om sluten originalförpackning lagerhålls för överlåtelse.

Länsstyrelsen i Kronobergs län påpekar atl konsekvensen av förbuden i 28 § blir all försäljning av t. ex. bekärapningsraedel i de stora vara-husen inle tiUåts om inle omfattande ombyggnadsarbeten genoraförs. Länsveterinären i Stockholms län anför all en följd av förvaringsförbudel blir all disk- och rengöringsmedel bör godkännas av livsmedelsstyrelsen för att få förvaras i livsmedelslokal. Skånes handelskammare understryker kraftigt viklen av alt undanlag görs från ifrågavarande förbud.

LSK:s förslag i 29 § om beskaffenheten av vallen tillstyrks av länsläkaren och länsveterinären i Värmlands län. Statens bakteriologiska laboratorium anser del olyckligt om två syslera skulle användas i samraa lokal eftersom förväxling då lätt kan ske. Industriförbundet, Arbetsgivareföreningen, kommerskollegium och Skånes handelskammare utgår från alt användning av klorerat vatten skall vara tillåten. De anser det vidare viktigt att bestäraraelsen inte hindrar den bl. a. av miljövårdsskäl viktiga återanvändningen av vatten. Länsveterinären i Stockholms län anser att 29 § kan bli svår alt efterleva ulan allvarliga svårigheter för livsmedelshanteringen, eflersora det finns stora områden raed så dålig vattenkvalitet att vattnet temporärt betecknas som otjänligt utan att fördenskull allvarliga sjukdomar inträffar. För dessa fall måste del finnas dispensmöjligheler utöver dera sora LSK föreslår. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län bör annan Uvsraedelsrayndighel än livsraedelsslyrelsen få raeddela tUlstånd enligt 29 § för användning av annat vallen än dricksvatten. Vatten av dricksvallenkvalitel finns ju ofta inte all tillgå. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Gävleborgs län och länsläkaren i Stockholms län. Länsstyrelserna i Malmöhus och Jämtlands län samt länsveterinärerna i Kronobergs, Skaraborgs och Jämtlands län menar att den centrala livsraedelsrayndigheten bör få befogenhet att raeddela undanlag för rajölkrum och diskningsulrymrae under en övergångstid med hänsyn tUl att vattenförhåUandena på lantgårdar fortfarande i stor utsträckning inle är tillfredsställande.

Statens maskinprovningar hävdar atl obligatorisk typprovning av livsmedelsindustrins raaskiner bör införas på gmnd av konstruktionens betydelse för möjUgheterna atl rengöra maskiner. Även länsstyrelsen i Malmöhus län ansluter sig till atl lypprovning bör förekomma.

Institutet för storhushållens rationalisering föreslår provning av utrustning för storhushållen.

Även Veterinärförbundet och hälsovårdsnämnden i Göteborg anser att godkännande av maskiner m. ra. som används vid hantering av livsmedel bör ske i någon form. Sådan prövning bör utföras under prak-

Prop. 1971:61 118

tiska förhållanden. Liknande uppfattning har länsveterinärerna i Uppsala och Kronobergs saral Göteborgs och Bohus län.

Flertalet reraissinstanser sora yttrat sig över förslagel i 31 § ora beskaffenheten av förpackningar tUlstyrker förslaget.

Socialstyrelsen frågar vem sora skall bedöraa ora ell visst raaterial kan antas vara skadligt eller inte. Man kan knappast kräva att den enskUde handlaren skall vara insatt i varje särskild livsraedelsreaklion raot etl förpackningsmaterial.

Köpmannaförbundet påpekar atl en följd av LSK:s ställningstagande kan bli all raan får en övergång från den skyddande trågförpackningen liU nälpåse, vUkel är till nackdel för konsuraenlen. Så anser även Svenska importföreningen för färsk frukt.

I stället för atl livsmedelsslyrelsen skall få förklara alt visst material inte får användas lill förpackning bör enligt statens institut för folkhälsan styrelsen vid behov utfärda godkännande av förpackningsraalerial.

Länsveterinären i Stockholms län menar att bestäramelsen i andra styckel även bör gälla förpackningens utformning.

LSK:s förslag i 32 § ora hygieniska krav vid livsraedelslransporler tillstyrks av Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen. De är ense raed kommittén ora all transporter av livsraedel bör ske i läckta bUar liksora atl varor, sora skall förvaras i kyla, också bör transporteras i kyla. Dispenser bör dock läranas för de transporter av rajölk, köttvaror ra. m., som utförs i Norrland genom den reguljära busstrafiken, och för raycket korta transporter, t. ex. transport av en djurkropp liU charkuleri-fabrik eller slyckningscenlral. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Kronobergs län. Svenska fiskhandelsförbundet anser förslagel praktiskt och realistiskt.

Lantbruksförbundet och RLF anser all transport av leveranlörsrajölk till raejeri inte bör orafallas av ifrågavarande bestäraraelser.

Svenska fiskares riksförbund kritiserar förslaget sora koraraer all raedföra stora kostnadsökningar för transportörer av färsk fisk. Distribution och därraed konsumtion av fisk häramas, vilket motverkar de statliga stödåtgärderna för förbättring av fisket. Hälsovårdsnämnden i Norrtälje befarar atl del blir synnerligen svårt atl inom skärgårdskoraraunerna uppfylla fordringarna enligt 32 §.

I fråga ora saraförvaring i transportraedel uttalar generaltuUstyrelsen all denna besläramelse bör gälla också ulan hinder av 27 §. Liknande uppfattning har SJ och Stockholms handelskammare.

Stockholms handelskammare avstyrker ell system raed obligatoriskt godkännande av fordon för livsraedelslransporler och raenar alt företagen bör få avgöra vilka anordningar sora fordras för atl stadgans krav skall anses uppfyllda. Det behövs vidare en övergångstid på minst tre år innan de nya bestäraraelserna träder i krafl. Hälsovårdsnämnden i Gävle befarar all livsraedelsdistributörer får besvär atl uppfylla transporlbe-

Prop. 1971:61 119

stäraraelsernas stränga krav. Från livsraedelshygienisk synpunkt hälsar nämnden emellertid förslagel raed tillfredsslällelse.

3.10 Livsmedelslokaler

3.10.1 Gällande bestämmeber

De regler som f. n. gäller för Uvsmedelslokaler finns i 8—11 §§ 1951 års stadga. Begreppet livsmedelslokal definieras inle ulan del anges endasl vilka lokaler bestämmelserna är tillämpliga på. Bestämmelserna gäller a) lokaler för framställning eller beredning av livsraedel avsedda lill försäljning eller servering ål allraänhelen, b) lokaler för sådan servering och c) lokaler för försäljning, förpackning eller förvaring av vissa följande livsmedel som är avsedda alt säljas eller serveras ål allraänhelen, näraligen köttvaror, färsk fisk, skaldjur, ägg, rajölkprodukler, raargarinvaror, glass, bröd och annat bakverk särat färdiglagad raal. TiU Uvsraedelslokaler räknas också olika biutrymmen såsora lagerrura, oraklädningsmra saral tvätt- och diskrura. Dessutom skall fast raen inle flyttbar kiosk räknas sora livsraedelslokal. — Undantag från bestäraraelserna ora livsraedelslokal gäller i fråga ora ladugård samt beträffande sådan försäljnings- eller förvaringslokal där enbart förpackade livsraedel säljs eller förvaras, om förpackningen lämnar livsmedlen nödigt skydd mot förorening, fukt och annan påverkan (8 §).

Den som ämnar inrätta en livsmedelslokal kan av hälsovårdsnämnden få ell s. k. förhandsbesked om framlida godkännande av lokalen. Dessutom kan byggnadsnämnden före meddelande av byggnadslov inhämta hälsovårdsnämndens yttrande om den planerade lokalens lämplighet (9 § 1 mom.). Lokalens innehavare skall anmäla lill hälsovårdsnäranden när lokalen är färdig all användas (9 § 2 raom.). Lokalen får dock inle tas i bmk förrän hälsovårdsnäranden efler färdigställandel utfärdat bevis all lokalen godkänts (9 § 3 mora.). Innan sådant bevis meddelas i fråga ora slakteri eller lUlverkningslokal för kött-, fisk- eller raargarinvaror eller glass skall hälsovårdsnäranden inhärata yttrande av Ijänsleveterinär. När det gäller raejeri skall före närandens godkännande veterinärslyrelsens yttrande inhäralas (9 § 4 mom.). SärskUl godkännande av hälsovårdsnärand behövs inte i fråga ora slakteri eller charkuterifabriker, som ställts under veterinärslyrelsens kontroll. Godkännande behövs inle heller beträffande lokal för servering endasl av läskedrycker, saft och bakverk. Innehavaren av sådan lokal skall bara göra anraälan till hälsovårdsnäranden all den lagils i anspråk för angivna verksamhet (9 § 6 mom.).

Hälsovårdsnäranden kan ålerkaUa godkännande ora rörelsen i livsmedelslokalen utvidgats eller lokalens underhåll blivit väsentligt efter-

Prop. 1971: 61 120

satt, inte längre fyller föreskrivna krav för lokalen eUer synnerUga skäl till återkallelse eljest finns. Godkännandet förfaller automatiskt, om lokalen byggs ora eUer eljest väsentiigt förändras eller används till annat ändaraål än för vUket den godkänts (9 § 3 mora. andra och Iredje styckena).

Vid överlåtelse av rörelse som bedrivs i livsmedelslokal har den sora ämnar överta rörelsen rätt all få förhandsbesked av hälsovårdsnäranden ora hinder kan möta atl använda livsraedelslokalen i befintligt skick eller om ändringar behövs. Den som överlåtit rörelsen skaU inom fjorton dagar anmäla överlåtelsen tUl hälsovårdsnäranden (9 § 1 mom. tredje stycket och 5 mom.).

Livsmedelslokal skall vara lämplig för sill ändamål, fylla skäliga hygieniska krav och vara tillräckligt rymlig och ljus. Vidare måste finnas erforderliga lager- och biutrymmen samt lärapliga anordningar för luftväxling och för kylning av livsraedlen. Lokalen skaU också ha lätt tillgång tUl vatten och ora så behövs anordning för varmvattenbered-ning. Den skall fylla vissa krav i fråga om sanitära och andra hygieniska förhåUanden. Serverings-, försäljnings- eller förvaringslokal på landsbygden kan godkännas av hälsovårdsnämnden, även ora lokalen inte tUl aUa delar uppfyller nu angivna föreskrifter. Samraa lättnad finns i fråga om kiosk i stad och på landet (10 §).

Livsmedelsstadgan innehåller vidare vissa föreskrifter ora underhåll av Uvsraedelslokaler och deras utrustning saral ora daglig rengöring av golv och redskap i livsraedelslokal dit allraänhelen bar tillträde (11 §).

I 1952 års norraallivsraedelsordning finns elt storl antal delaljföreskrifter ora inredning och utrustning av olika slags Uvsraedelslokaler. Beskaffenheten av raejerUokaler regleras i 1936 års raejeristadga saral av offentliga slakthus och kontrollslakterier i 1968 års köllbesiktnings-kungörelse. Vidare har raedicinal- och velerinärslyrelserna år 1962 raeddelat råd och anvisningar ora beskaffenhet och skötsel av kiosker saral velerinärslyrelsen ensara år 1967 raeddelat vissa aUmänna riktUnjer för anordnande och inredning av livsmedelslokaler.

3.10.2 Livsmedelsstadgekommittén

LSK anser all gäUande bestämmelser om Uvsmedelslokaler behöver utvidgas och skärpas. Bl. a. bör av hygieniska skäl reglerna göras tiU-lämpUga också på andra lokaler än dera sora f. n. anges i 8 § 1951 års stadga.

Nuvarande undantag från bestäraraelserna begränsas lUl lokaler för tillverkning, servering och försäljning av sådana livsraedel som är avsedda enbart för allmänheten. Denna inskränkning innebär att föreskrifterna ora livsmedelslokal inle gäller personalmatsalar vid industrier eller mållidslokaler i skolor, sjukhus, ålderdorashera, barnhera och därraed jämförliga inrättningar. Enligt LSK har

Prop. 1971:61 121

framförallt från sådana serveringar rapporterats matförgiftningar till hälsovårdsmyndigheterna. Personalraalsalarna vid olika företag är dessutom också i viss omfattning öppna för andra än de anställda. LSK anser därför övertygande skäl tala för atl inle längre begränsa föreskrifterna ora Uvsraedelslokaler till enbart sådana där livsraedel tillverkas, sei-veras eller säljs bara tUl allraänhelen. Beträffande undantaget för försäljningslokaler raed endasl förpackade livsmedel har enligt LSK stor osäkerhet korarait atl råda om där förekoraraande förpackningar verkligen alltid lämnar livsraedlen "nödigt skydd" mot förorening, fukt eller annan raenlig påverkan. Dessutora är sådana lokaler, sora på grand av ifrågavarande undanlag inle behöver godkännas, ibland mycket primitiva och bristfälligt utrastade. I vissa sådana lokaler säljs ofta även oförpackade varor sora potatis, rotfrukter, bloraraor och andra produkter. Denna ordning innebär enligt LSK hygieniska risker. Även begränsningen av föreskrifterna till livsmedelslokaler raed ell visst vara-sortiment har enligt LSK fått hygieniska nackdelar. Därigenom kan i icke godkända lokaler få säljas så ömtåliga varor sora viss djupfryst, saltad eller rökt fisk, äggpulver och andra äggprodukter.

LSK föreslår därför att föreskrifterna ora beskaffenhet och godkännande av livsmedelslokal i princip skall gälla samtliga livsmedelslokaler. Begreppet livsmedelslokal definierar LSK som varje i byggnad inrymd lokal och annat särskUl utrymme, sora huvudsakligen avses för stadigvarande hantering av livsmedel (33 § första stycket). Enligt förslaget till 6 § skall livsraedelssladgan dock inle gälla enskilt hushåll. Begreppet byggnad bör ha den vidsträckta innebörd som följer av rättspraxis enligt byggnadslagstiftningen. Att lokal "huvudsakligen avses för stadigvarande hantering av livsmedel" innebär atl det väsentliga syftet skall vara alt där i första hand fortlöpande bedriva sådan hantering. Under begreppet faller sålunda inle lokaler, där saluhållande eller demonstration av livsraedel sker mera tillfälligt som i utställningslokaler och vid mässor. Vidare kan inle en järnvägsslalionsbyggnad betraktas som livsmedelslokal bara för all där förekoramer viss försäljning av exempelvis varra korv eller glass från vagnar o. d. Inle heller den handel med livsmedel, som i ökande utsträckning sker i bensinstationer, ger anledning till all räkna dessa sora Uvsraedelslokaler. Endasl då sådan handel bedrivs inora stationsbyggnader i elt avskilt utrymme, avsett huvudsakligen för detla ändaraål, bör bestäraraelserna ora Uvsraedelslokaler bli tillärapliga. LSK erinrar ora all den livsmedelshandel som sker på andra ställen än i reguljära Uvsraedelslokaler, t. ex. utomhus eller från automater, flyttbara kiosker och vagnar eller vid tillfälliga raässor, föreslås bli reglerad genora elt särskilt tUlståndsförfarande. Atl ordet lokal korapletlerals raed uttrycket "annat särskilt utryrame" avsett för livsraedelshanlering föranleds enligt LSK bl. a. av all livsraedelsavdelningar och serveringar i varuhus och liknande större

Prop. 1971: 61 122

försäljningslokaler numera ofta inte är skilda från andra varuavdel-ningar med särskUda väggar. I stället förekoraraer då bara flyttbara hyllor eller något slags luflridå. Man kan därför knappast beteckna sådana raera öppna ulrymraen som lokaler men föreskrifterna öm livsmedelslokal raåste uppenbarligen ändå bli tUlämpliga där. Begreppet livsmedelslokal avses även omfatta lUl lokalen hörande "ulryrarae sora brukas i saraband raed livsraedelshanteringen eller eljest kan vara av hygienisk betydelse för denna". Därmed avses i första hand de i 8 § 1951 års stadga nämnda lager-, oraklädnings-, tvätt- och diskruramen. I praktiken har raan eraeUertid varit tveksara ora lill dessa s. k. b i u l-r y ra ra e n också kan räknas personalrura där de anställda under rast kan äta medhavd raal, läsa tidningar, röka ra. ra. Sådana utrymmen kan enligt LSK ha betydelse för hygienen i de reguljära livsraedelslokalerna, eflersora personalen vanligen beger sig direkt från dessa personalrura lUl sitt arbete. Sararaa gäller i fråga om toalettrum. En SärskUd hygienisk standard anses nödvändig för sådana utryraraen och därav beror förslagel all raed livsraedelslokal skall avses också ulryrarae sora eljest kan vara av hygienisk betydelse för livsraedelshanteringen.

Under LSK:s utredning har från olika håll föreslagils atl livsraedelssladgan skall tUlärapas också på ladugårdar. LSK anser eraeUertid alt förhållandena i en ladugård och dess beskaffenhet i första hand är en djurhygienisk fråga och ladugård bör därför inte anses sora livsmedelslokal. Hälsovårdsstadgans bestämmelser i 60 och 61 §§ om ladugårdar torde vara tillfyllest också från livsmedelshygienisk synpunkt. Eftersom mjölken redan hos djurägaren undergår en första behandling oftast i särskilda ra j ö 1 k r u ra sora är sammanbyggda med ladugården anser LSK all föreskrifterna om livsraedelslokal skall gälla också mjölkmramen (33 § andra styckel). Av LSK:s tidigare refererade stäUningstaganden i fråga ora spannraål följer vidare all s p a n n ra å I s-ra a g a s i n och andra lagerutrymmen för säden inte faller under LSK:s definition på livsraedelslokal.

Redan i saraband raed lillkorasten av 1951 års stadga uttrycktes önskemål att bestämmelserna om livsmedelslokal skulle gälla också fartyg, tåg och flygplan. Så blev emellertid inte fallet. Frågan aktualiserades på nytt genom en motion vid 1965 års riksdag (1965: II: 15) med förslag till livsmedelskontroll på båtar i internordisk ttafik. Vid riksdagsbehandlingen framkom alt allvarliga livsmedelshygieniska brister fanns på en del passagerarfartyg som trafikerade svenska hamnar men också på tågens restaurangvagnar. Ärendet överlämnades lUl LSK (2 LU 1965: 23, rskr 1965: 91). Under LSK:s uttedning har de hälsovårdande myndigheterna kritiserat de livsraedelshygieniska förhållandena inte bara på färjor och andra passagerarfartyg särat i järnvägens restaurang- och kafévagnar ulan också på serveringar i flygplan och bussar. Dessutom har tydUgt framgått all allmänheten ofta reagerar mot hygie-

Prop. 1971: 61 123

nen i serveringslokalerna på de allraänna koramunikalionsmedlen. En bidragande orsak härtill är all föreskrifterna ora Uvsmedelslokaler inte kan tUlärapas på dessa utryraraen och alt offentlig kontroll av dera förekoraraer i alllför Uten utsträckning. LSK finner därför starkt fog för alt jämstäUa ifrågavarande "rörliga" livsmedelslokaler med motsvarande lokaler i byggnad och föreslår alt livsmedelsslyrelsen får räll förordna atl föreskrift om Uvsmedelslokal skall gälla sådant ulryrarae i fartyg, järnvägsvagn och luftfartyg saral i motorfordon och därtUl kopplat fordon, där Uvsmedelshantering bedrivs (33 § Iredje stycket). Vid tiUärapning härav raåste livsmedelsstyrelsen givelvis ta hänsyn till de praktiska förutsättningarna att nå en lillfredsslällande livsmedelshygien. När det gäller serverings- och köksulryramen i större fartyg anser LSK dessa förutsättningar vara lika goda som i fråga om motsvarande lokaler i byggnad. Större svårigheter kan eraeUertid raöta beträffande reslaurang-och kafévagnar på tåg och pentryn i flygplan. LSK föreslår därför i till-lärapningskungörelsen att bestäramelserna om livsraedelslokal i tiUärap-liga delar skall gälla bara sådana utryraraen där livsraedel bereds, serveras eUer försäljes. Föreskrifterna om livsraedelslokal skall enligt LSK:s förslag tUl lUlärapningskungörelse också kunna tiUärapas på de utrymmen i fiskefartyg där fisk och skaldjur undergår en första beredning. Hälsovårdsmyndigheterna har nämligen länge krävt att fiskefartygen skall ha tillgång lUl vatten av bakteriologiskt och hygieniskt tillfredsställande beskaffenhet. Däreraot föreslår LSK inle alt livsraedelsslyrelsen ännu skall få befogenhet all järaslälla ulrymraen i raotorfordon och släpfordon raed Uvsraedelslokaler.

LSK:s förslag löser inte frågan ora kontroll av själva livsraedelshanteringen vid inlernalionell trafik. Det är ändå etl avsevärt framsteg atl regler nu kan gälla för ifrågavarande lokalers beskaffenhet. Fortiöpande kontroll kan dessutora ske då fartyg eller flygplan befinner sig vid svensk baran resp. flygplats och så länge en järnvägsvagn med restauration befinner sig inom Sverige.

Vad gäller frågan om den närmare beskaffenheten av livsmedelslokal har LSK behandlat frågan i vilken form och av vUken myndighet föreskrifter därom bör raeddelas. Hittills har föreskrifterna huvudsakUgen funnits i livsmedelssladgan och norraaUivsraedelsordningen. LSK erinrar om alt man alltsedan tUlkomsten av 1959 års byggnadsstadga strävat efter all utmönstra byggnadslekniska bestäraraelser ur andra specialförfatlningar och i stället föra över dera tUl byggnadslagstiftningen. Så har skell exempelvis i saraband raed 1962 års brandlagstiftning och 1966 års hotellförordning. Genom 76 § byggnadsstadgan har statens planverk befogenhet meddela närmare föreskrifter bl. a. om konstruktion och utförande i övrigl av byggnader och andra anordningar. Denna befogenhet innebär att planverket kan meddela lUlämp-ningsföreskrifter i frågor som regleras av författning också utanför

Prop. 1971:61 124

byggnadslagstiftningens område, t. ex. grundläggande krav på en byggnad ur hygienisk synpunkt (prop. 1959:168 s. 270, prop. 1967:81 s. 18 —20). A andra sidan frarahålls i förarbetena atl, ora rätten all raeddela sådana föreskrifter författningsenligt tillkomraer annan myndighet, planverket uppenbarligen inte skall raeddela egna bestäraraelser. En följd av angivna principer kan enligt LSK bli att planverket skaU meddela saratliga delaljföreskrifter ora livsmedelslokaler. I och för sig kan delta synas fördelaktigt. Emellertid uppstår problem ifall bestämmelserna om sådana lokaler enligt LSK:s förslag skall tUlärapas också på raotsvarande utrymmen i fartyg, låg, flygplan och motorfordon. Det synes sålunda uteslutet alt planverket också föreskriver hur dessa komraunikationsraedel skall vara beskaffade. Rätten därtill bör naturiigen i stället ankorama på vederbörande fackmyndighet, näraligen sjöfartsslyrelsen, statens vägverk och statens järnvägar, luftfartsverket och statens trafiksäkerhetsverk. En följd av principen att inora byggnadslagstiftningen sammanföra alla bestämraelser ora byggnader vore enligt LSK då att nämnda myndigheter, sora en komplettering tUl resp. lagstiftning, var och en inom sitt område raeddelar delaljföreskrifter av både teknisk och hygienisk natur för koraraunikalionsraedlens Uvsraedelslokaler. Konsekvensen härav skulle eraeUertid i sin lur bli alt strävandena att samla alla bestämmelser på ell sakområde inom sararaa författnings- komplex resulterar i alt regleringen på ett annat oraråde, näraligen livs-raedelshygienens, splittras upp på fera helt skilda lagstiftningar. En sådan utveckling finner LSK inte tillrådlig, eftersom den i hög grad koramer att försvåra arbetet alt få enhetliga regler på livsraedelsorarådel. LSK föreslår därför i 34 § livsraedelssladgan sora raotsvarighet till 10 § 1951 års stadga en allmän bestäraraelse ora hur en livsmedelslokal i hygieniskt hänseende skall vara beskaffad och skötas samt atl livsraedelsslyrelsen får befogenhet raeddela tillämpningsföreskrifter om den rent hygieniska beskaffenheten och skötseln av sådana lokaler saral deras inredning och utrustning (35 § första styckel). Dessutom föreslås att statens planverk, sjöfartsslyrelsen, statens vägverk och statens järnvägar, luftfartsverket och statens Irafiksäkerhetsverk får meddela föreskrifter ora själva inrättandet av livsmedelslokaler i resp. byggnad, fartyg, järnvägsvagn, luftfartyg och motorfordon (35 § andra och iredje styckena). Förslaget innebär också all angivna myndigheter skall sararåda med livsmedelsslyrelsen innan föreskrifter raeddelas. LSK är raedvelen ora att också denna ordning medför en splittring på olika författningar av bestämmelser som rör livsmedelslokaler. Så är emellertid oundvikligt vilket annat syslem man än väljer. Nackdelarna av splittringen blir dock från livsmedelssynpunkt raindre enligt LSK:s förslag än ora principerna för byggnadslagstiftningen och konsekvenserna därav skulle följas.

Beträffande inrättande av livsmedelslokal gäller enligt 54 § byggnadsstadgan all byggnadslov som regel krävs för varje

Prop. 1971:61 125

slags nybyggnad. I fråga om livsraedelslokal finns dessutora enligt 9 § 1 mom. livsmedelsstadgan möjUghet för den som skall inrätta lokalen att av hälsovårdsnäranden få elt förhandsbesked ora fraratida godkännande. Byggnadsnämnden har inle någon absolut skyldighet att inhärala hälsovårdsnämndens ylttande över en ansökan om byggnadslov för en livsraedelslokal. Systemet med förhandsbesked syftar lill atl hälsovårdsnäranderna, redan iiman en livsmedelslokal börjar byggas, skall få raöjlighet att påverka lokalens utformning så alt den i färdigt skick motsvarar livsmedelshygienens krav. Enligt LSK har del emeUertid ofta hänt att företagama inle utnyttjar denna möjlighet. Inte heller begär byggnadsnämnderna alltid yttrande från hälsovårdsnämnd ora en planerad lokals lämpUghet ur livsmedelssynpunkt. När så sker är ritningar och andra handlingar många gånger ofullständiga. Del är därför inle ovanligt alt en livsmedelslokal färdigställs ulan atl hälsovårdsnämnden annat än mycket ofuUständigt kunnat bedöraa lokalens livsraedelshygieniska beskaffenhet eller inte ens känner till lokalen. När nämnden skall godkänna lokalen i färdigt skick, kan det visa sig att mer eller mindre omfattande ändringsarbeten blir nödvändiga för alt få lokalen godtagbar från livsmedelshygienisk synpunkt. Sådana ändringar är ofta tekniskt svåra alt ulföra på etl så sent stadium och drar vanUgen betydande kostnader. Med hänsyn till angivna omständigheter föreslår LSK att den hygieniska förhandsgranskningen av livsmedelslokaler görs obligatorisk och att systemet härför benärans förhandsprövning. Byggnadsnämnderna skall bli skyldiga atl alllid föranstalta om sådan prövning genora livsmedelsmyndigheterna. Byggnadslov får inte meddelas förrän vederbörande livsmedelsmyndighet efter förhandsprövning av ritningar och andra handlingar tUlstyrkt att lokalen inrättas. Besläramelser därora bör finnas i byggnadsstadgan. För atl systemet skall kunna tiUärapas på aUa slags Uvsraedelslokaler bör byggnadsstadgan ändras så att byggnadslov krävs också för sådan lokal på vissa icke planlagda områden, där byggnadslov för andra lokaler inte behövs. LSK:s förslag berör 56, 57 och 65 §§ byggnadsstadgan.

I fråga om godkännande av livsmedelslokal föreslår LSK atl lokalen inte får las i bruk, förrän den och dess inredning färdigställts och därefter godkänts för sill ändamål av Uvsraedelsrayndighel (36 § andra stycket). Bestämmelsen motsvarar närmast 9 § 3 mom. 1951 års stadga. Det är viktigt all ändamålet med lokalen noga preciseras tUl exerapelvis tillverkning, beredning, försäljning och servering av särskilt angivna slag av livsraedel. Vid godkännandet skall livsraedelsrayndigheten också kunna föreskriva särskUda villkor för lokalens nyttjande. Därvid bör tas sikte på faktorer som har väsentlig betydelse för att livsmedelshanteringen i lokalen kan bedrivas på elt så hygieniskt sätt sora raöjligl. Bl. a. bör kunna föreskrivas vilken utrustning som skall användas och ges andra anvisningar för hanteringen, bestäraraelser ora per-

Prop. 1971: 61 126

sonalens korapelens, hälsokontroU av anställda, ra. ra. Godkännandet bör ankomma på den myndighet som har de bästa förutsättningarna och resurserna för att bedöma varje särskild typ av livsmedelslokal. Från denna utgångspunkt bör enligt LSK styrelsen böra handlägga ärenden dels om lokaler, som är avsedda för en myckel omfattande livsmedelshantering med avsättning av varor över hela landet, och dels lokaler raed särskUt koraplicerad utrastning. I tUlärapningskungörelsen föreslås därför atl livsmedelsslyrelsen skall godkänna lokal för tillverkning av Uvsmedel där antingen mer än 100 anställda beräknas vara sysselsatta eller tiUverkningen kan värderas lUl minst 5 railj. kr. om året. Alternativet med en viss större årsomsättning har tiilkommil raed tanke på all den ökade autoraalionen ger möjlighet atl driva omfattande industriell verksamhet med en ofta relativt liten personalstyrka. Dessutom föreslår LSK alt livsraedelsslyrelsen, i stället för veterinärstyrelsen, skall svara för godkännande av aUa raejerier och slakterier. Övriga livsmedelslokaler bör enligt LSK som hittiUs godkännas av hälsovårdsnämnden i orten. Därvid framhålls emellertid alt vissa närander, särskUt i raindre korarauner på landsbygden, inte fåll tillräckUga resurser för att kunna göra en tUlfredsstäUande livsraedelshygienisk bedöraning av alla slags här ifrågakommande lokaler. Bl. a. fordras beträffande lokaler där ömtåliga livsmedel hanleras, t. ex. kött, fisk, glass, äggprodukter och färdiglagad mat, en prövning av sakkunniga raed hygienisk, teknisk eUer annan högre fackulbUdning. Med tanke på risken för smittspridning bör liknande krav på särskUd sakkunnigbedöraning gäUa i fråga ora lokaler där tillverkning sker av livsraedel sora distribueras utanför den egna kommunen eller där livsmedel huvudsakUgen tillhandahålls andra än ortsbefolkningen, exempelvis i hotell, motell och pensionat med servering till en större allmänhet. I den raån hälsovårdsnämnd inle har erforderlig sakkunskap för en bedömning av sådana eller liknande lokaler föreslår LSK i tUlärapningskungörelsen alt närandens beslut om godkännande efter förordnande av länsstyrelsen skall underställas denna myndighets prövning för att bli gällande.

Länsstyrelsen bör ha så ingående kännedom om kvalifikationerna hos varje enskild hälsovårdsnämnd inom sitt län att den kan avgöra för vilka kommuner och för vUka olika slags lokaler som underställningsförfarandet behöver utnyttjas.

I fråga om sådana utryraraen i järnvägsvagn och flygplan sora skall anses sora Uvsraedelslokaler föreslås alt livsraedelsslyrelsen godkänner sådana lokaler. Beträffande fartyg föreslås styrelsen godkänna Uvsmedelslokaler i sådana fartyg sora är registreringspliktiga enligt 2 § sjölagen, dvs. har en bruttodräktighet av 20 regislerlon eller däröver. Mindre fartyg bör godkännas av hälsovårdsnäranden i fartygets hemmahamn.

LSK:s förslag innebär vidare alt det nuvarande undanlaget från krav på godkännande upphör i fråga om lokaler där enbart läskedrycker, saft

Prop. 1971: 61 127

och bakverk serveras. EnUgt LSK kan livsmedelshanteringen i sådana serveringslokaler innebära icke obetydliga sanitära risker.

I likhet raed nuvarande ordning föreslår LSK viss anraälnings-skyldighet i fråga ora Uvsraedelslokaler. En förutsättning för godkännande skall vara all lokalens innehavare skriftligen lUl vederbörande Uvsraedelsrayndighel anraäler all lokalen färdigställts eller när så beräknas ske (36 § Iredje stycket). Anmälan skall alltså kunna göras även i förväg raen den innebär inle all lokalen får godkännas eller las i bruk förrän den är helt färdigställd.

Vidare skall livsraedelslokalens ägare och verksarahetens innehavare lill vederbörande Uvsraedelsrayndighel anraäla, då orabyggnad eller annan väsentlig ändring skall göras i lokalen eller dess inredning (37 §). En sådan ändring kräver inte alltid byggnadslov. I sådana fall behövs inle heller förhandsprövning och godkännande av livsmedelsmyndighet. Genom anmälan får myndigheten tillfälle bedöma ora åtgärden är läraplig ur livsmedelshygienisk synpunkt.

LSK avvisar ett förslag sora väckts ora all godkännande skall fordras vid överlåtelse av verksarahet sora bedrivs i livsraedelslokal. Godkännande av livsraedelslokal innebär ju inle begränsning lill alt viss person har tillstånd all i lokalen bedriva Uvsmedelshantering ulan i stället att själva lokalen godkänts. Ora nytt godkännande skulle fordras vid överlåtelse blev man i raånga fall också tvungen slänga t. ex. en butik i avvaktan på livsraedelsrayndighets beslut i saken. Å andra sidan frarahåller LSK all en överlåtelse av rörelsen är ell passande tillfälle för livsraedelsmyndighelen alt närmare granska lokalen för all avgöra om den fortfarande är lämplig för sill ändamål. Med hänsyn härtill är det viktigt att behåUa den redan nu gällande skyldigheten atl anmäla överlåtelse av rörelsen. För alt säkerställa atl anraälan verkligen sker föreslår LSK anraälningsplikl i fråga ora överlåtelse för både överlåtaren och den nya innehavaren (38 §).

I likhet raed vad sora gäller enligt 9 § 3 raora. 1951 års stadga föreslår LSK vissa regler för fall när etl godkännande av livsraedelslokal skall upphöra all gälla. Alt så bör ske ora lokalen används lill annat ändamål än del för vilket den blivit godkänd finner LSK naturligt. Godkännandet föreslås i så fall automatiskt förfalla (39 §). All lokalen används lill annat ändamål syftar inte bara på det fall då förelagaren helt övergår till alt tillverka eller saluhåUa andra slags varor än som raedges enligt godkännandet utan också då han bara delvis övergår lill annat varusorliraenl eller specialhanle-ring sora uppenbarligen inte orafallas av godkännandet. Andra omständigheter som bör motivera alt godkännandet inle längre skaU gälla måste enligt LSK överläranas tUl livsraedelsrayndigheten alt bedöraa. Sora exerapel närans all en lokal inle kan anses uppfylla föreskrivna krav till följd av en väsentlig utvidgning av den däri bedrivna verksara-

Prop. 1971: 61 128

helen. Inte säUan bUr vissa butiker på gmnd av en ökad orasättning så belamrade med varor alt lokalerna är mycket svåra att rengöra och atl hygienen också i andra hänseenden blir väsentligt eftersatt. Andra exempel är bristande underhåll av lokalen eller inredningen eller alt orabyggnad eller annan väsentlig ändring skett ulan föreskriven anmälan till livsraedelsmyndighelen. Livsraedelsrayndigheten föreslås därför få befogenhet återkalla godkännandet i berörda fall och ora särskilda skäl eljest finns (39 §).

LSK har inle ansett sig böra föreslå atl godkännande av en livsmedelslokal skall kunna tidsbegränsas.

LSK föreslår atl äldre godkännanden fortfarande skaU vara gUtiga. Erforderliga ändringar av lokalerna får åsladkomraas genom förelägganden i vanlig ordning.

3.10.3 Remissyttrandena

Arbetarskyddsstyrelsen och länsstyrelsen i Kopparbergs län är tillfredsställda med atl livsmedelssladgan också skall gälla personalmatsalar vid industrier och andra förelag. LO tillstyrker atl livsmedelslokal skall omfatta restauranger och övriga näringsställen där mat tUlreds. Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, Sveriges kioskägares riksförbund och Svenska häbovårdstjänstemannaförbundet anser alt stadgan skall gälla alla livsmedelslokaler, oavsett om de är avsedda för allraänhelen eUer inle.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser alt den föreslagna definitionen kan orsaka tolkningssvårigheter. Utgör exerapelvis en soraraarrörelse såsom affär, servering eller fast kiosk eller en servering eller fast kiosk på idrottsplats en stadigvarande livsmedelshantering? Tolkningsproblemet hänför sig till ordet stadigvarande. Enligt länsstyrelsen skulle formuleringen "som huvudsakligen och regelbundet avses för hantering av livsmedel" ge en tydligare innebörd. Länsstyrelsen i Malmöhus län raenar all raalservering, pensionat o. d. sora är verksarama under del av året skall betraktas som livsmedelslokal.

Köpmannaförbundet och KF föreslår mol bakgrund av förslagel lUl 17 § alt med livsmedelslokal bör avses varje i byggnad inrymd lokal eller del därav där hantering av icke färdigförpackade livsmedel förekommer. Liknande uppfattning har hälsovårdsnämnden i Västerås.

Hälsovårdsnämnden i Norrtälje anser all de skärpta bestämmelserna om livsraedelslokal kan medföra all livsmedlen blir dyrare och all affärer i skärgårdskommuner och glesbygd raed mindre gott ekonomiskt underlag får stora svårigheter.

Av stor betydelse är enligt Livsmedelsarbetareförbundet alt de s. k. biutrymmena faUer under livsmedelsstadgan. Förbundet hoppas att biutrymmena nu kommer atl upprustas, eflersora en standardhöjning inte

Prop. 1971: 61 129

bara är en personalfråga ulan också raotiverad ur livsmedelshygienisk synpunkt. Liknande uppfattning har länsveterinären i Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Jönköpings län och kommerskollegium ifrågasätter huravida vallenverken bör betraktas sora Uvsraedelslokaler.

Länsstyrelsen och länsläkaren i Stockholms län ifrågasätter huruvida apotek skall anses som livsmedelslokal. Länsveterinären i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslagel all apoteken skall betraktas sora livsraedelslokal.

Hälsovårdsnämnden i Nacka anser atl syslerabolagels butiker bör undantas från stadgans krav på livsmedelslokaler.

Förslagel alt spannmålsraagasin inle bör anses sora livsraedelslokal avstyrks av hälsovårdsnämnden i Nacka. Del är av stor vikt all råvarorna förvaras hygieniskt tillfredsställande.

Flera reraissinstanser hälsar raed tillfredsslällelse alt rajölkmra skall anses sora livsraedelslokal. Så gör länsveterinären i Jönköpings län som erinrar om del allt vanligare bruket atl sarala och bevara mjölken i fasta behållare i mjölkmramen. Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår all viss standard föreskrivs för mjölkmra. Också länsstyrelsen i Malmöhus län raenar all obligatoriskt rajölkrura i ladugård raed rajölkproduktion bör föreskrivas. Ora sådan föreskrift av ekonoraiska skäl inte kan g'äUa alla mjölkproducerande besättningar bör undanlag göras för besättning med visst mindre antal rajölkkor. Hälsovårdsnämnderna i Stockholm, Gävle och Umeå är också liUfredsslällda med LSK:s förslag.

Veterinärförbundet, hälsovårdsnämnden i Örebro och länsveterinären i Uppsala län tvekar däremot ora rajölkrura bör anses sora livsraedelslokal. Det är eraeUertid angelägel alt livsraedelslagsliflningen anger vUka rainiraikrav sora ur livsraedelshygienisk synpunkt skall ställas på lokaler för rajölkproduktion.

Lantbruksstyrelsen anser inte koraraitténs förslag ändaraålsenligl. Del är i stället viktigare all befintliga rajölkmra av äldre typ sköts ora-sorgsfuUt. Vid tillsynen därav kan hälsovårdsnäranderna göra värdefulla insatser. Ora rajölken betraktas sora råvara hos producenten, fyller de anvisningar för stallar med mjölkboskap och tillhörande rajölkrura som velerinärslyrelsen raeddelat i anslutning lill hälsovårdsstadgan rimliga krav i hygieniskt avseende. Eflersora rajölken inle bör betraktas sora livsraedel förrän den intagits i raejeri, hör bestämraelserna inle hemma i livsmedelslagstiflningen. Liknande uppfattningar har länsstyrelsen i Kristianstads län och Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare saral MC.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter ora de avsevärda praktiska ölägenheter sora förslagel innebär inle ger anledning till alt hänföra leveranlörrajölk lill livsmedel först när rajölken intagils i mejeri och godkänts för vidare bearbetning till livsmedel. Samma uppfattning har Länt bruks förbundet och RLF.

5 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971: 61 130

Också veterinärstyrelsen hävdar all ifrågavarande bestäraraelse får svårlösta praktiska följder, ora man för samtliga rajölkrura generellt uppställer alla krav som stadgan och tillärapningskungörelsen anger för livsraedelslokal. Andra stycket bör därför ulgå. Tredje stycket bör korapletteras raed orden "till ladugård hörande mjölkrum", varigenom den centrala myndigheten ges befogenhet alt ange i vilken utsträckning föreskrift om livsraedelslokal skall gälla rajölkrararaen. Man raåste emeUertid samtidigt reglera skyldigheten för djurägare alt anordna rajölkrura i anslulning lill ladugård. Denna skyldighet bör eraeUertid inte regleras i livsraedelssladgan ulan i hälsovårdsstadgan, som i sin tur bör kompletteras raed en föreskrift atl mjölkmra skall finnas i ladugård, där rainst fem mjölkkor hålls.

Lantbrukshögskolan ifrågasätter riktigheten av all använda ordet mjölkmm. Eftersom man ökar användningen av rörrajölkningsanlägg-ningar och tanklagring föreslås atl uttrycket mjölkrum ersätts med mjölkförvaringsmra. Liknande mening anförs av hälsovårdsnämnden i Linköping.

Hälsovårdsnämnden i Göteborg och länsläkaren i Örebro län anser atl mjölkrum inte bör anses som livsmedelslokal.

Bygglagulredningen påpekar att uppförande av byggnader med s. k. mjölkrum på oraråde raed endast utoraplansbestämraelser enligt 35 § andra styckel byggnadsstadgan inte förutsätter byggnadslov och all dessa utrymmen härigenom faller utanför den i 57 § byggnadsstadgan föreslagna konstmktionen.

Förslaget all bestäraraelserna ora livsmedelslokaler också skall gälla utrymmen på bålar, låg och flygplan har uppraärksararaats i några yttranden. Hälsovårdsnämnderna i Stockholm, Helsingborg och Borås saral länsveterinären i Jämtlands län tillstyrker koramitléförslaget. Luftfartsverket anser alt de föreslagna kraven på livsraedelslokal bara bör SläUas på nykonslmerade flygplan.

Sjöfartsverket frarahåller att behovet av bestämmelser om livsmedelslokal varierar raed olika sjöfarlygskalegorier.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ställer sig positiv till LSK:s förslag om livsraedelsulryrarae i fartyg, järnvägsvagn och motorfordon m. m.

Svenska institutet för konserveringsforskning föreslår all bestäraraelserna ora livsraedelslokal också bör gälla sådani ulryrarae i transportmedel eller andra flyttbara enheter i vilka bedrivs livsmedelshantering. Härigenom skulle också hästfordon och luflkuddefarkoster orafallas.

Sveriges fiskares riksförbund framhåller all förslagel förutsätter myckel kostnadskrävande investeringar i fråga ora fiskefartyg, vUka bör planeras i saraband raed nybeslällningar av sådana fartyg. Förbundet anser också att det behövs en lång övergångslid.

Förslagel i 35 § all livsraedelsslyrelsen skall få meddela närmare före-

Prop. 1971: 61 131

skrifter ora skötseln av livsraedelslokal, dess inredning och utrustning har diskuterats av några remissinstanser.

Enligt arbetarskyddsstyrelsen måste inte bara den hygieniska och byggnadslekniska beskaffenheten utan också arbetarskyddssynpunkter beaktas. Det kan finnas ell motsatsförhållande raellan hygieniska krav och arbetarskyddskrav, t. ex. beträffande rurasteraperalur, luftfuktighet, ventilation, golvbefäggning och buUerdärapning.

Köpmannaförbundet och KF föreslår all statens planverk "på uppdrag av" livsraedelsslyrelsen skall få meddela föreskrifter om inrättande av livsmedelslokal, dess inredning och hygieniska beskaffenhet. Livsraedelsslyrelsen bör lärana föreskrifter ora den hygieniska skötseln av livsraedelslokal, dess inredning och utrustning. KF föreslår all byggnadslov lämnas av byggnadsnämnden och atl godkännande av livsraedelslokal för sill ändaraål lämnas av byggnadsnämnd efter besiktning av byggnads- och hälsovårdsnämnd i förening.

Enligt statens planverk bör byggnads- och livsraedelslagstiflning hållas åtskilda och byggnadsbestäraraelser inle, såsom LSK föreslagit, införas i tillärapningskungörelsen.

I några reraissyltranden har fråga ora sararådsförfarandel i 35 § Iredje styckel förordals alt föreskrifterna skall raeddelas "i", ej "efler" samråd.

Sjöfartsverket förordar all verket får raeddela lUlärapningsbestäm-raelser för fartyg i sararåd raed den centrala livsraedelsrayndigheten.

Av del stora antal remissinstanser som yttrat sig över förslagel i 36 § om obligatorisk förhandsprövning, tillstyrker det helt övervägande antalet reraissinstanser förslagel.

Veterinärstyrelsen anser all förslagel innebär en förenklad och raera enhetlig handläggning av byggnadslovsärenden. Länsstyrelsen i Kronobergs län och hälsovårdsnämnden i EskUsluna är positiva i liknande avseenden.

Svenska häbovårdstjänstemannaförbundet, hälsovårdsnämnderna i Helsingborg och Jönköping, länsveterinärerna i Kronobergs och Jämtlands län saral Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare uttrycker sin stora tillfredsställelse med förslagel.

Länsveterinären i Jönköpings län anser förslaget raycket välgrundat och angeläget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ingen erinran mot förhandsprövning av den centrala livsraedelsrayndigheten beträffande slakterier, raejerier och vissa andra stora Uvsraedelsförelag. I övrigt bör prövningen i princip anförtros hälsovårdsnämnden. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det värdefullt raed en obligatorisk förhandsprövning men avvisar tanken på all knyta prövningen till byggnadslovsprövningen. De frågor sora hälsovårdsnärand har all pröva kan endast lUl ringa del behandlas

Prop. 1971: 61 132

vid byggnadslovsprövningen. Liknande uppfattning har Svensk industriförening.

Hälsovårdsnämnden i Stockholm anser det viktigt atl förhandsprövning gäller alla livsmedelslokaler, oavsett ora de är avsedda för betjäning av allraänhelen eller inle. Liknande mening har hälsovårdsnämnden i SundsvaU.

Fiskhandebförbundet tillstyrker koramitléförslaget när det gäller större enheter för industriell tillverkning, raen befarar atl del för vanliga fiskbuliker innebär elt onödigt adrainistrativl förfarande.

Länsläkaren i Kronobergs län förordar atl länsstyrelsens experter anlitas vid prövning av livsmedelslokaler, såsom sker vid prövning av byggnadsärenden rörande skolor, ålderdorashera och enskilda sjukhem. En teknisk, veterinärraedicinsk och huraanmedicinsk förhandsgranskning bör ske. Länsläkaren i Gävleborgs län förordar sararåd raellan den lokala och den regionala livsraedelsmyndighelen.

Länsläkaren i Älvsborgs län anser alt ritningar och andra handlingar bör som etl led i förhandsprövningen vid behov överläranas till länsveterinären eller annan sakkunnig person på länsplanel för yttrande innan hälsovårdsnäranden beslutar i frågan.

Länsveterinärerna i Stockholms och Blekinge län betonar viklen av alt också statens och landstingets Uvsraedelslokaler förhandsprövas.

EnUgl socialstyrelsen bör möjlighet också öppnas för förhandsgodkännande av sådan orabyggnad, sora inte fordrar byggnadslov.

Stockholms handelskammare erinrar ora all förhandsprövningen tjänar näringslivels intresse och anser all prövningen skall ingå sora ett regelmässigt led i handläggningen av byggnadslovsärenden. Ä andra sidan finns del risk för all förfarandet innebär onödig tidsutdräkt. Liknande uppfattning fraraförs av Skånes handelskammare.

Bygglagutredningen är negativt inställd till LSK:s förslag. Väl är det viktigt alt det genom en noggrann prövning skapas bättre möjligheter alt få fram bra livsmedelslokaler, men förslagel strider mol vedertagna principer i byggnadsstadgan och är onödigt och olämpligt, eftersom byggnadsstadgan är föremål för översyn. Prövning från hygienisk synpunkt kan göras av hälsovårdsnämnd och från byggnadssynpunkt av byggnads-närand. Eflersora sararådsförfarandel redan är reglerat behövs inle någon ändring av 56 och 57 §§ byggnadsstadgan. Däremot måste förfarandet regleras i livsraedelssladgan. Innan föreläggande eller förbud som avser åtgärder av byggnadsleknisk art meddelas bör byggnadsnämnd beredas tillfälle all yttra sig. Liknande synpunkter fraraförs av Köpmannaförbundet och KF, som härutöver anser att byggnadsärenden bör rerailleras till Uvsmedelsmyndighel för yttrande innan byggnadslov raeddelas i de fall lokalulforraning m. ra. inte klart orafallas av föreskrifter, råd och anvisningar.

EnUgl statens planverk är det angeläget atl handläggningen av bygg-

Prop. 1971: 61 133

nadslovsärenden koncentreras tUl byggnadsnämnd. Pågående kommun-sararaanläggning väntas raedföra ökade resurser för byggnadsnäran-dema.

Sjöfartsverket anser all prövning av livsmedelslokaler på fartyg bör ankomma på verket under samverkan av hygieniska experter.

TCO, sjöfartsverket, Fiskhandebförbundet och hälsovårdsnämnden i SundsvaU har ej något all erinra mot förslagel i 36 § andra styckel ora godkännande av livsraedelslokal.

Del är enligt hälsovårdsnämnden i Solna befogat alt lokaler där rusdrycker saluhålls skall godkännas av hälsovårdsnämnd.

Länsstyreben i Stockholms län framhåller atl övergångsbestämmelserna bör kompletteras med vad sora skall gälla för lokaler på vilka 1951 års livsraedelsstadga inle gäller. Enligt länsstyrelsen bör för dessa lokaler inle fordras ell godkännande enligt 36 § utan blott en skriftlig anmälan till hälsovårdsnäranden.

Köpmannaförbundet och KF föreslår all ansvaret för godkännande av lokaler läggs på byggnadsnärand raed erforderligt biträde av representant för hälsovårdsnäranden.

Hälsovårdsnämnden i Malmö anser all del finns elt klart saraband raellan utforraning och tillsyn av en livsraedelslokal. Della upphör ora en rayndighel skall godkänna och en annan övervaka. Liknande raening har länsläkaren i Norrbottens län.

Länsstyreben i Kristianstads län förordar atl hälsovårdsnärand bör vara prövningsrayndighel. I fråga ora större anläggningar bör råd inhämtas från länsveterinär och centralt ämbetsverk.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen samt Kemikontoret anser alt godkännande av livsraedelslokal för större företag kan ske genora direktkontakt mellan företaget och livsraedelsslyrelsen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar om all i områden, som varken är planlagda eller orafallas av uloraplansbesläramelser, vissa byggnadsfrågor inle koramer att prövas av byggnadsnämnd, t. ex. i fråga ora friluftsrestauranger, fjällhotell o. d.

Beträffande den föreslagna anraälningsskyldigheten i 37 § erinrar socialstyrelsen ora all del vid nybyggnad bara fordras ansökan ora byggnadslov medan det vid en orabyggnad, järaslälld raed en nybyggnad, dessutora krävs anraälan till livsraedelsmyndighel. Della är onödigt omständligt och del lorde vara tillräckligt all göra sådan anmälan i de fall då byggnadslov för orabyggnad inte fordras. Syftet raed anraälan bör vidare anges i bestäraraelsen. Köpmannaförbundet och KF anser atl sådan anraälan sora avses i 37 § bör göras lill byggnadsnäranden.

De remissinstanser sora yttrat sig över förslaget i 38 § om anmälan av överlåtelse anför olika synpunkter på förslagel.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser all anmälan bör ske före överlåtelsen. Därigenora kan man förebygga all oförutsebara händelser in-

Prop. 1971: 61 134

träffar för köpare av livsmedelslokaler. Samma uppfattning har hälsovårdsnämnden i Norrtälje. Även enligt länsläkaren i Norrbottens län och länsveterinären i Skaraborgs län bör anmälan ske före överlåtelsen.

Hälsovårdsnämnden i Norrköping kan tänka sig alt anraälan sker senast samma dag sora överlåtelsen. Länsstyrelsen och länsveterinären i Gävleborgs län raenar all anraälan bör göras i direkt saraband raed köpet. Hälsovårdsnämnderna i Stockholm och Linköping ullalar alt anmälan om överlåtelse bör ske snarast raöjligt, eraeUertid senast inora 14 dagar. Riksförbundet gatukök och kiosknäring anser del vara raera ändaraålsenligl all anraälningsskyldigheten läggs på den nye innehavaren. Sålunda anser socialstyrelsen all del är olärapligl all låta skyldigheten att anordna egenlUlsyn åvUa överlåtaren, eflersora han inte kan utöva denna raot den nye innehavarens vilja.

Socialstyrelsen anser all bestäraraelsen i 39 § alt godkännande av livsraedelslokal förfaller är olämpligt. Den bör därför inte ingå i en ny livsmedelssladga. Elt gynnande beslut bör bara kunna upphävas under vissa föratsättningar och i form av elt överklagbart beslut. Länsstyrelserna i Stockholms och Älvsborgs län avstyrker också denna besläramelse. Hälsovårdsnämnden i Malmö frarahåller all del bör göras klart om ett godkännande förfaller även i fall då en livsmedelsrörelse upphör.

Återkallelse av godkännande bör enligt socialstyrelsen inte få ske ulan vägande skäl. Gällande bestämraelser fungerar lillfredsslällande och bör oförändrade överföras lill den nya stadgan. Det bör eraeUertid anges vilken rayndighel sora får återkalla etl godkännande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser däreraot atl Uvsraedelsrayndighel bör få ompröva ett godkännande, när t. ex. ny produkt införs sora medför väsentlig ändring av rörelsen ur livsmedelshygienisk synpunkt. Liknande raening har länsveterinären i Norrbottens län.

Hälsovårdsnämnden i Nacka anser att elt godkännande bör återkallas ora verksamheten inora sådan lokal upphör för längre tid.

3.11 Saluhållande av livsniedel i vissa fall

3.11.1 Gällande bestämmelser

I 18—24 §§ 1951 års livsmedelssladga och i 1952 års norraallivsraedelsordning regleras sådani saluhåUande av livsraedel som sker på andra ställen än i livsraedelslokal, näraligen ulorahushandel och s. k. kringföringshandel.

Utorahushandel raed styckat kött, grädde, sraör, margarin och fettemulsion får inle bedrivas på allmän saluplals eller från slånd, bod e. d. ulan atl livsmedlen är inneslutna i förpackning sora läranar dem nödigt skydd mot förorening, fukt och annan påverkan utifrån. Bestämmelsen gäller emellertid inle renkött sora saluhålls av renägare och inle heller lanlsraör sora saluhåUs av producenten. För annan ulora-

Prop. 1971: 61 135

hushandel gäller endast en allraän föreskrift all livsraedlen skall vara upplagda på lämpligl underlag och skyddade raot flugor, darara, solljus och väta (18 §).

Yrkesmässig försäljning från fordon, s. k. kringföringshandel. av kött, charkuterivaror, smör, ost, margarin, bröd och annat bakverk får bedrivas, ora sådana livsmedel inte är inneslutna i förpackning som lämnar dem nödigt skydd mot menlig påverkan utifrån, bara om verksamhetens utövare förfogar över en av hälsovårdsnäranden godkänd förvaringslokal för livsmedlen och endasl raed fordon sora näranden på fordonels stationeringsorl godkänt för kringföringshandeln i fråga. Föreskrifterna gäller emellertid inle lantbrukares försäljning vid enstaka tillfällen av egna produkter och inle heller renägares försäljning av renkött (19 §). Liknande bestämraelser gäller för kringföringshandel med färsk fisk, som är styckad eller flådd, men endast då handeln sker yrkesmässigt och från raotorfordon. Inle heller krävs alt försäljaren av sådan fisk skall förfoga över godkänd förvaringslokal för varorna (20 §).

Allraänna föreskrifter ora hur fordon för kringföringshandel skall vara anordnade finns i 21 §. Veterinärslyrelsen raeddelar närraare föreskrifter ora fordonens beskaffenhet och utrustning. Med slöd härav har styrelsen år 1959 utfärdat en kungörelse i äranel. Hälsovårdsnärands godkännande av kringföringsfordon får inle läranas för längre lid än tre år i sänder. Förutsättning för godkännande är att genora veterinärintyg styrkts atl fordonet vid besiktning visat sig vara anordnat på föreskrivet sätt och i övrigt lärapligt för avsett ändaraål (22 §). Hälsovårdsnäranden kan återkalla godkännande av fordon (23 §).

Slutiigen läranas i 24 § livsraedelssladgan vissa hygieniska föreskrifter ora personalen i kringföringsfordon saral ora sättet för försäljningen och fordonens skötsel.

Enligt norraaUivsraedelsordningen krävs särskilt tillstånd av hälsovårdsnäranden för utorahushandel på allmän saluplals av vissa oförpackade livsmedel. Tillstånd behövs eraeUertid inle då fråga är ora förtäring på stället. Vidare gäller särskilda bestämmelser ora yrkesraässig försäljning av varra korv och glass från flyttbar kiosk och inbyggd vagn samt ora annan utorahushandel raed dessa varor. Sådana föreskrifter finns i de flesta lokala Uvsraedelsordningar.

Dåvarande raedicinalslyrelsen och velerinärslyrelsen raeddelade år 1962 vissa råd och anvisningar beträffande kioskhandeln och i fråga ora hygienen vid tillfälliga festplatser sora raarknader, idrotlsevene-raang, fritidsläger o. d.

3.11.2 Livsmedelsstadgekommittén

LSK frarahåller atl del under senare år från olika håll riktats kritik mol de hygieniska förhållandena vid handel raed livsraedel på andra ställen än i reguljära Uvsraedelslokaler. Vid 1963 års riksdag fästes i en

Prop. 1971: 61 136

motion (II: 109) uppmärksamheten på vissa hygieniska brister i samband med livsmedelsförsäljning från flyttbara kiosker och vid marknader, folkfester o. d. I två andra motioner (I: 286, II: 334) föreslogs all bestäraraelserna ora kringföringshandeln raed styckad och flådd fisk skulle utsträckas lill alt gälla försäljning av all färsk fisk och då tiUärapas också i fråga ora andra transportmedel än motorfordon. Vid 1969 års riksdag påtalades i en raolion (II: 906) behovet av strängare hygieniska krav för sådan arabulerande handel ulorahus raed varra korv som skedde från låda på magen. Åtgärder borde vidtas för atl få denna typ av korvförsäljning all upphöra. Riksdagsbehandlingen av berörda raotioner resulterade i all de överläranades lill LSK för övervägande (2LU 1963: 67, 69 och 1969: 82; rskr 1963: 354, 356).

Önskeraål ora skärpning av bestäraraelserna om utomhus- och kringföringshandel har också fraraslällls direkt till LSK från flera andra håU.

LSK har funnit all fraraförda anraärkningar om hygieniska brister vid ifrågavarande slags livsmedelsförsäljning är berättigade. Med tanke bl. a. på all livsmedelsförsäljning i fast butik är noggrant reglerad genom detaljerade krav på beskaffenheten och utrustningen i fråga om Uvsraedelslokaler, är del enligt LSK knappast följdriktigt all den hygieniskt sett långt raer riskfyllda handeln raed livsraedel ulorahus och genom kringföring på olika slags transportmedel har lämnats oreglerad i förhållandevis stor omfattning. I dessa fall finns f. n. bara de allraänl hållna föreskrifterna i 12 § 1951 års stadga all livsraedel vid all hantering skall skyddas raot menlig påverkan. LSK finner del inle tillfredsställande all förbudet mol utomhushandel är begränsat lill enbart oförpackat, styckat kött och lill vissa mejeriprodukter och därraed likställda varor. Ulan närraare restriktioner kan sålunda utomhus få saluhållas så ömtåliga livsraedel sora charkuterivaror, fjäderfä, ost, fisk, vill, färdiglagad raal ra. ra. En annan brist är all krav inle uppställts på att den som driver utorahushandel skall förfoga över en läraplig lokal för förvaring under icke affärslid av de livsmedel han saluhåller. Enligt LSK uppslår problera också genora all bestämraelserna äger tUlärapning bara på den fasta torg- och galuhandeln på allraän saluplats och på försäljning från slånd, bord eller liknande fast anordning vid festplatser, marknader och andra tillställningar ulorahus. Därigenora har föreskrifterna inle korarait all gälla den arabulerande handel sora bedrivs frärast av "varraa korvgubbar". Denna form av försäljning fraraslår sora hygieniskt särskilt riskfylld. Sanitära problera förekomraer också i fråga om livsraedelshandel vid raarknader och andra festtillställningar, caraping-plalser och liknande frilidsläger. Där saknas sålunda inle sällan tillgång lUl vatten och andra för livsraedelshanlering och personlig hygien nödvändiga anordningar. En avsevärd hygienisk osäkerhet är också atl de vagnar och bodar, som tillfälligt ställs upp på ifrågavarande platser,

Prop. 1971: 61 137

inte behöver besiktigas i förväg av hälsovårdsmyndigheterna. Dessa flyttbara försäljningslokaler kan jämföras raed kiosker eller fordon sora används vid den kontrollerade kringföringshandeln. Sålunda innehas raånga sådana vagnar och bodar av företagare vilka systematiskt bedriver etl slags perraanent livsraedelshandel, sora de eraeUertid kontinuerligt flyttar raellan olika platser runt ora i landet.

Angivna förhållanden raotiverar enligt LSK en strängare reglering och en begr'änsning av ulomhushandeln. LSK anser dock inle alt raan bör införa elt totalförbud mot utomhushandel. Det finns fortfarande behov av den traditioneUa torghandeln och liknande försäljning s'ärskill på raindre orter. Vidare finns inle övertygande sk'äl för alt i aUa situationer stoppa den arabulerande försäljningen av varm korv. Bättre förutsättningar måste emellertid skapas för en fortlöpande kontroll av livsraedelshygienen vid denna verksarahet.

Vad härefter gäller kringföringshandel frarahåller LSK sora en påtaglig brist atl bestäramelserna därom inte avser flera ömtåliga livsmedel än som anges i 19 och 20 §§ 1951 års stadga. Sålunda finns möjlighet atl på della sätt sälja så lältförslörbara varor som mjölk och grädde, olika djupfrysta varor, färdiglagad mal, fågel och vUl ra. ra. utan alt de fordon som används behöver vara godkända för ändaraålet. Bl. a. bör ju sådana fordon vara försedda raed kyl- eller frysanordningar. I fråga ora kringföringshandeln med fisk finns enligt LSK fog för atl låta beslämraelsema gälla all slags fisk. Hel och oslyckad fisk, sora f. n. är undantagen, har nämligen ofta hudskador från fångsten eller avlivningen och skiljer sig i ömtålighet inle märkbart från styckad eller flådd fisk för vilken kringföringsbestämmelserna redan gäller. Dessutora bör föreskrifterna gälla också andra transportraedel än motorfordon. En brist är också all det för kringföringshandel med fisk inle krävs all försäljaren förfogar över lämplig förvaringslokal för osålda varupartier.

I anslulning härtill har LSK uppmärksamraal andra forraer av 1 i v s -raedelshandel, för vUken inga särskilda bestäraraelser gäller ulora hanleringsföreskriflerna. Som exerapel närans tillfällig försäljning eller utbjudande av livsraedel inorahus vid utställningar, raässor, basarer, idrotlslävlingar, auktioner och liknande arrangemang. Ifrågavarande lokaler kan inte betraktas som regulj'ära livsmedelslokaler bara för att där ibland tillhandahålls livsmedel. Även om det sålunda inle är fråga om stadigvarande livsmedelshantering, anser emellertid LSK del angelägel all de hygieniska förutsättningarna för sådan verksamhet ändå blir så betryggande som raöjligl. Liknande förhållanden synes råda vid sådana bingotillslällningar och lotterier, där vinsterna ofta delvis utgörs av öratåliga livsraedel. En raera perraanent livsraedelshandel, sora inle särskUl reglerats, är den alltraer förekommande försäljningen på bensinstationer av varm korv, glass, konfektyrer, läskedrycker, kex o. d. Vidare nämner LSK handel från saluvagnar på järnvägsstationer. LSK fäster också

5t Riksdagen 1971. I sand. Nr 61

Prop. 1971: 61 138

uppmärksamheten på den ökande försäljningen av livsmedel från automater. Inte heller i fråga om denna verksarahet finns särskilda bestäraraelser vid sidan av de allraänna hanleringsföreskriflerna. Starka skäl kan eraeUertid anföras för en kontroll av all livsraedelsauloraalerna sätts upp på hygieniskt lärapliga platser och alt de har anordningar för alt livsraedlen inle skall förstöras.

Enligt LSK är det viktigt all raan söker komraa lill rätta raed hygieniska bristfälligheter inle bara vid all slags ulorahus- och kringföringshandel ulan också vid annan försäljning av livsraedel. LSK föreslår därför all del skall fordras lillslånd av hälsovårdsnämnd för rätten all bedriva sådan verksamhet. Härigenora underlättas kontrollen av alla livsraedelsförsäljare i orten. Syftet raed del föreslagna lillstånds-syslerael är enligt LSK atl beträffande den livsraedelshandel, sora förekoraraer annorstädes än i livsraedelslokal, så långt raöjligl skapa lika goda förutsättningar för en hygienisk livsraedelshanlering sora vid försäljningen i de godkända lokalerna. Därigenora komraer allt slags saluhållande av livsraedel lill allraänhelen, var del än sker, all underkastas någon förra av läraplighelsprövning från Uvsraedelsrayndighel innan verksarahelen sätts igång.

I anslulning härtill berör LSK sarabandel raellan sill förslag och förordningen (1968: 564) ora tillfällig handel, sora ersatt bestäramelserna bl. a. ora gårdfarihandel i 1864 års näringsf rihetsförordning. Enligt förordningen (1968: 564) krävs i vissa fall särskilt lillslånd av polisrayndighet för all yrkesraässigt få saluhålla varor på tillfälliga försäljningsställen eller under kringföring. Tillstånd fordras eraeUertid inle för tillfällig handel med bl. a. livsmedel. Följden av LSK:s förslag blir all tillstånd av hälsovårdsnäranden kan behövas. Erinran om livsraedelsstadgans bestämraelser bör göras i förordningen 1968: 564.

LSK:s förslag i nu behandlade frågor finns i 42—44 §§ livsraedelssladgan. Med hänsyn lill de stora hygieniska risker sora finns vid saluhållande på andra ställen än i godkända livsmedelslokaler föreslår LSK all vid sådant saluhållande skall iakttas den särskilda orasorg och varsamhet som raed hänsyn lill sättet för saluhållandel fordras för att livsmedlet inle skall bli otjänligt. LSK anser inle raan bör kräva alt alla livsraedel sora säljs på andra ställen än i Uvsraedelslokaler skall vara förpackade. Detla skulle kunna bl. a. onödigtvis försvåra handeln raed sådana varor sora potatis, rotfrukter o. d. Därför föreslås atl livsmedlen i här ifrågavarande faU skall vara antingen förpackade eller på annat sätt tillfredsställande skyddade raot förorening eUer annan raenlig påverkan (42 §). Beslämraelsen om lillfredsslällande skydd bör emellertid också ha en självständig betydelse och gäUa oavsett ora varorna är förpackade eller inle.

I fråga ora grundreglerna för hälsovårdsnämnds tillstånd om saluhållande av livsraedel annorstädes än i livsraedels-

Prop. 1971: 61 139

lokaler erinrar LSK ora all lillståndskravel bara gäller saluhållande lUl allraänhelen och inle den distribution av livsraedel sora sker raellan olika näringsidkare såsom lUlverkare, grossister och detaljhandlare (43 §). Sådan handel förutses kunna fortgå som hittills ulan någon särskild reglering vid sidan av de allmänna föreskrifterna om hantering. Däremot avser begreppet saluhållande också överläranande av livsraedel ulan vederlag (jfr 2 §). Genora tillslåndslvångel i 43 § kan raan enligt LSK fånga in just den försäljning, servering o. d. lill allraänhelen på andra stäUen än i Uvsraedelslokaler, där en särskild kontroll visat sig vara livsmedelshygieniskt mest angelägen. TUlstånd raeddelas av hälsovårdsnämnden i den komraun där saluhållandet skall ske. Om någon vUl driva exerapelvis kringföringshandel i flera kommuner måste han sålunda få tillståndsfrågan prövad i varje enskild komraun som berörs av verksamheten. Tillstånd behövs om livsmedelsslyrelsen ej annorlunda förordnar. Genora denna inskränkning vill LSK raöjliggöra all frärast den traditionella fasta ulorahushandel, sora visat sig på etl praktiskt sätt fylla ell behov för allraänhelen av lätt tillgång till vissa livsraedel, skall kunna forlsälla ulan större forraalileler. Sålunda föreslås i tillärapningskungörelsen atl tillstånd inle behövs för saluhållande av bär, frukt, grönsaker, rotfrukter, svarap eller ägg, om försäljningen sker på salulorg eller liknande plats som enligt allraänna ordningssladgan upplåtits liU allraän försäljningsplats. Sararaa undanlag föreslås i fråga ora färdigförpackade glassvaror, konfektyrer och läskedrycker. Befrielse från särskUt tillstånd bör också gälla saluhållande av viss fisk och skaldjur, raen bara om de säljs av samraa person sora fångat dem och denne helt eller delvis försörjer sig på fiske. Sora ytterligare villkor anges atl saluhållandel måste ske vid landningsplatsen i anslulning till själva fångslen. Undanlag från lillslåndspliklen föreslås slutligen för de fall då en lanlbmkare eller trädgårdsmästare saluhåller sina egna produkter sora rajölk, ägg, frukt och grönsaker. En förutsättning är eraeUertid all försäljningen sker i begränsad orafallning och i oraedelbar närhet av den plats där vederbörande har sin rörelse. Ytterligare lättnader i tillslåndspliklen har LSK inte föreslagit. Sålunda koraraer del inle längre bli möjligt för renägare alt ulan tillstånd sälja renkött utomhus eller genom kringföring.

Enligt LSK bör tillståndsgivningen i fråga om saluhållande lill allmänheten annorstädes än i livsraedelslokal vara restriktiv.

För all inle inkräkta på näringsfriheten skall vid prövning av tillslåndsärendena uteslutande anläggas rent hygieniska synpunkter. Bl. a. bör tUlstånd inle läranas för handel utomhus med kött, mjölk och andra mejeriprodukter, fjäderfä och liknande ömtåliga livsmedel.

LSK föreslår som särskilda villkor för tillståndsgivningen alt den som vill bedriva ifrågavarande slag av livsmedelshandel alltid skall förfoga över en tillfredsställande förvaringslokal eller liknande utrymme för de varor han säljer (43 § andra stycket). Den som

Prop. 1971: 61 140

ägnar sig åt ambulerande korvförsäljning eller kringföringshandel med fisk måste därför, till skiUnad mot f. n., ha etl av hälsovårdsnämnden godkänt förvaringsutrymrae för sina produkter. Han skall vidare förfoga över utmstning och anordningar sora fordras för en lillfredsslällande hantering av saluhållna livsraedel, t. ex. kyl-, frys- eller uppvärranings-anordningar och tillgång lill vatten. Personalen skall ha lätt tillgång till toalett raed en tiUfredsställande anordning för tvättning av händerna. Detla anser LSK vara ell rainiraikrav för hygienen vid all livsraedelshanlering.

Begreppet utrustning och anordning i 43 § andra stycket orafattar enligt LSK också fordon och andra transportmedel sora används vid utomhus- och kringföringshandel. Bedömningen av deras lämplighet raåste ingå som etl led i tillståndsprövningen. Del blir här fråga inte bara ora vanliga raotorfordon ulan också om vagnar, kärror, transport-cyklar, mopeder, bålar ra. m. I fråga särskilt om motorfordon föreslår LSK atl del speciella systera raed ell godkännande korabinerat raed besiktning, som gäller enligt 22 § 1951 års stadga, får sin motsvarighet i tillärapningskungörelsen. Besiktningen skall också omfatta fordon sora kopplas tUl raotorfordon. För ändaraålet skall länsstyrelsen sora hittills förordna särskilda besiktningsraän. Kravet på atl dessa skall vara veterinärer har LSK inte ansett böra kvarstå. Enligt förslagel blir del vederbörande besiktningsraän, och inle sora f. n. hälsovårdsnäranden, som skall godkänna motorfordonet eller del därlUl kopplade fordonet. Giltighetstiden för intyg ora fordonels godkännande föreslås förkortad från tre lill längst två år. Intyget kommer atl gälla i alla de korarauner, där saluhållande skall ske från fordonet. Däreraot raåste lillslånd lill själva saluhållandet sökas hos hälsovårdsnäranden i var och en av dessa korarauner och sora gmndvUIkor för närandens lillslånd skall gälla att fordonet godkänts vid föreskriven besiktning. I fråga om andra transportraedel än raotorfordon och därtill kopplat fordon anser LSK tillräckligt all hälsovårdsnäranden ensara bedöraer deras lämplighet i samband raed prövning av försäljningslillslåndel.

GUlighetsliden för tillstånd enligt 43 § föreslås bli längst två år. Hälsovårdsnäranden skall eraeUertid kunna återkalla tillståndet dessförinnan.

Bland de övriga tillärapningsföreskrifter sora LSK föreslår ora saluhållande annorstädes än i livsmedelslokal kan följande nämnas. Livsraedel sora säljs i flyttbar kiosk skall vara färdigförpackade, ora hälsovårdsnäranden inle medger annat. Sådani medgivande bör av praktiska skäl lämnas för försäljning av varra korv med bröd, haraburgare, polatisraos, pomraes friles, glass i strutar, s. k. sockervadd och liknande varor sora är avsedda alt förtäras på försäljningsstället. Krav på färdigförpackning gäller också livsraedel sora saluhålls i auloraaler och vid raarknader, mässor, idrollslillställningar, fritidsläger o. d. Från

Prop. 1971: 61 141

förpackningstvånget föreslås emellertid vissa undanlag för varm dryck, bär, frukt, grönsaker och rotfrukter. Slutligen har LSK tUl tillärapningskungörelsen överfört det allraänl hygieniska kravet i 1951 års stadga all livsraedel sora saluhålls ulorahus skall vara upplagt på lämpligl underlag och skyddat mot solljus, väta och annan menlig påverkan.

3.11.3 Remissyttrandena

Beträffande 42 § har remissinstanserna anfört olika detaljanmärkningar. Sålunda anser socialstyrelsen all det är otillfredsställande med en föreskrift atl livsraedel skall vara förpackat, samtidigt sora de lokala rayndigheterna generellt kan raedge dispens beträffande försäljning av vissa livsmedel. Veterinärstyreben anför att föreskrifter ora förpackning ra. ra. bör begränsas lill alt avse förvaring före försäljningslUlfällel, eflersora LSK i annat sararaanhang föreslår all livsraedel inle behöver vara färdigförpackat vid servering. Köpmannaförbundet anser del rikligt all bara färdigförpackade varor får tillhandahållas genora kringföringshandel.

Länsveterinären i Kronobergs län uppfattar kravet på förpackning m. ra. sora alltför långtgående, raen anser föreskriften motiverad raed hänsyn lill de skärpta bestäraraelser sora föreslås.

Ett stort antal reraissinstanser har diskuterat förslagel ora lillslånd av hälsovårdsnärand för alt livsraedel skall få saluhållas lUl allraänhelen på andra ställen än i godkända Uvsraedelslokaler (43 §).

Bland de remissinstanser som tiUstyrker koraraitténs förslag kan näranas länsstyrelsen i Stockholms län. Husmodersförbundet, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges kioskägares riksförbund, TCO, Hushållslärarnas riksförening, hälsovårdsnämnderna i Stockholm, Uppsala, EskUsluna och Borås, länsläkarna i Gävleborgs och Jämtlands län saral länsveterinärerna i Stockholms, Kronobergs, Kopparbergs och Jämtlands län. Också länsstyrelsen i Jämtlands län ullalar sin tillfredsställelse raed förslagel. Härigenora kan raan koraraa lill rätta raed den primitiva utomhus- och kringföringshandel som idkas av s. k. varraa korvgubbar. Riksförbundet gatukök och kiosknäring förordar alt den arabulerande korvhandeln hindras.

Svenska fiskhandebförbundet anför alt kringföringshandel för raånga företagare inora fiskbranschen utgör en värdefull korapletlering till fiskförsäljning i lokal.

Köpmannaförbundet hävdar atl bestäraraelserna ora livsraedelsförsälj-ning i fast butik också skall gälla försäljning av livsraedel på andra ställen än i reguljära Uvsraedelslokaler. Förbundet finner del angeläget frärast från konsumentsynpunkt att del hygieniska kravet beträffande kringföringshandeln skärps. Fordon för sådan handel bör särskilt godkännas. Del bör ha frys- och kylanordningar. Förbundet är ense med LSK om behovet av särskilt tillstånd från hälsovårdsnämnd.

Prop. 1971: 61 142

NO avstyrker förslaget om generellt tillståndstvång för kringföringshandel. NO anser all raan i stället bör överväga atl genora inspektion åstadkomraa del eftersträvade resultatet. Härigenora undviker raan en alllför stor adrainistration. LSK:s förslag innebär en konkurrensbegränsning raed återverkningar på prisbildningen. Kringföringshandeln är ell från konsuraenlsynpunkt värdefullt altemativ till de reguljära försälj ningsf orraema och har härutöver stor betydelse i sådana oraråden där underlaget för bofast handel rainskar. Farhågorna för raissbrak ur livsmedelshygienisk synpunkt raotiverar inte all kringföringshandeln underkastas en nyelableringskonlroU i förra av tillståndsprövning genom lokala hälsovårdsnämnder raed åtföljande risk för all näranderna i högre grad beaktar den bofasta handelns intressen. Pris- och kartellnämnden avstyrker restriktioner sora försvårar utvecklingen av livsraedelsför-säljning från bensinstationer, kiosker och auloraaler saral den ambulerande handeln. Dessa distributionsformer bör dock uppfylla de hygieniska kraven som livsraedelssladgan föreskriver.

Bensinhandelsutredningen avstyrker förslaget i vad det innebär krav på särskilt lillslånd för försäljning av livsraedel vid bensinstationer. Sveriges kioskägares riksförbund anser det otillfredsställande all vid raånga bensinstationer sarama personal är sysselsatt med försäljning av livsraedel, bensin, oljor ra. ra.

Länsstyrelsen i Stockholms län understryker atl tillslåndsförfarandet inte får användas i konkurrensbegränsande syfte. Endast livsraedelshygieniska synpunkter skall beaktas. Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter om inle förslagel medför elt alllför långtgående krav på tillstånd. Hälsovårdsnämnden i Västerås kräver en mera skärpt bevakning och strängare regler än de som f. n. gäller.

ÅtskUliga reraissinstanser har haft synpunkter på vera sora bör raeddela lillslånd.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser alt bevis bör ulfärdas endasl i försäljarens heraort. Även hälsovårdsnämnden i Göteborg anser att godkännande bör ske i sökandens heraorlskoraraun. I övrigt bör det räcka raed en anmälan till de hälsovårdsnämnder, vilkas områden berörs av sådan handel. Näranden anser vidare alt den centrala livsraedelsrayndigheten bör utfärda etl typgodkännande för kiosker och fordon, från vUka kringföringshandel sker. Liknande uppfattning anförs av hälsovårdsnämnderna i Stockholm, Linköping och Jönköping. Länsveterinärerna i Uppsala, Jönköpings, Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län ifrågasätter ora inle det nuvarande förfarandet vid godkännande av kringföringshandel raed livsmedel från motorfordon också fraradeles är godtagbart, under fömtsättning all del korabineras raed en anraälningsskyldighel lill andra hälsovårdsnämnder inom försäljningsområdet. Hälsovårdsnämnden i Norrtälje förordar alt tillstånd bör ges av livsraedelsrayndigheten i den koraraun där saluhållandet skall ske.

Prop. 1971: 61 143

I stället för godkännande av varje berörd hälsovårdsnärand ifrågasätter länsstyrelsen i Malmöhus län ora inle tillståndsgivningen bör åvila länsstyrelsen.

Hälsovårdsnämnden i Göteborg anser all bestämmelsen i 44 § om lillslåndsbevis bör kompletteras med en föreskrift om skyldighet atl raedföra utfärdat bevis.

3.12 Vissa förbud mot saluhållande av livsmedel

3.12.1 Gällande bestämmelser

Förbud raot saluhållande eller annan begränsning av handeln med livsmedel finns i 7 § 1951 års stadga. En vara får inte saluhållas eller överläranas lUl annan för alt användas som livsmedel, ora den kan antas vara skadlig all förlära eller eljest otjänlig till människoföda eller om varan kan antas orsaka sjukdom eller överföra smitta. Del är vidare förbjudet all saluhålla eller överlämna en vara sora livsmedel, ora den innehåller mer än en viss mängd bly eller om den är förpackad i olika material varifrån giftiga eller hälsovådliga äranen kan utlösas. Besläramelser finns vidare ora faststäUande av högsla tillåtna raängd bekärapningsmedelsrester i livsmedel. Kungl. Maj:l kan under krig eller andra utomordentliga förhållanden förbjuda all sådana livsmedel saluhålls eller överlämnas som kan antas orsaka sjukdom eller överföra smitta.

Härutöver har hälsovårdsnämnd befogenhet atl i särskilda fall förbjuda saluhållande av livsmedel men bara inom den egna komraunen. Bl. a. kan ell sådant förbud gälla varor, sora koraraer från en tillverkningslokal raed allvarliga sanitära anraärkningar, eller livsraedel som kan antas sprida smiltsara sjukdora eller på annat sätt vara otjänligt (91, 93 och 99 §§).

Specialbesläramelser om förbud eller begränsning beträffande handeln raed olika varor finns bl. a. ora livsmedelstillsatser i 4 och 6 §§, viss utrustning i 15 §, livsraedel i flaskor av giflflaskestandard i 16 §, reklara ora offentlig kontroll av livsraedel i 33 § och vissa ersällnings-Uvsraedel raed felaktig benämning i 35—37 §§. Dessutora gäller ell flertal förbud i fråga ora de skilda varuslag sora omfattas av 38—85 §§.

3.12.2 Livsmedelsstadgekommittén

LSK erinrar om atl raed saluhållande skall enligt 2 § järaställas försäljning, servering och varje annat överlämnande av vara mol eller utan vederlag. Vidare används ordet saluförbud som etl gemensarat begrepp för alla de föreslagna förbuden.

LSK föreslår förbud all saluhålla till raänniskoföda otjänliga livsmedel eller livsraedel sora i övrigt kan överföra smitta eller orsaka sjukdom (45 § första stycket). Saluförbudet inträder inte bara då ell livsmedel är otjänligt ulan också redan när del på objektiva grunder

Prop. 1971: 61 I44

kan antas vara otjänligt. Förbudet motsvarar i allt väsentiigt 7 § 1 mom. 1951 års stadga. Saluförbud föreslås också i de fall då livsmedelsslyrelsen med slöd av 8 § förklarat elt livsmedel otjänligt lill människoföda. Genom all generellt saluförbud komraer att gälla över hela landet för ett sådant oljänlighetsförklarat livsmedel undviker man del tungrodda syslera sora hittills raåst tUlärapas enligt 91, 93 och 99 §§ 1951 års stadga. Sålunda kan en hälsovårdsnärand f. n. bara för den egna kommunens område förbjuda saluhållande av visst livsraedel sora näranden bedöraer vara otjänligt. Om elt sådant livsraedel distribueras utanför denna koraraun, raåste hälsovårdsnämnderna i alla andra korarauner, där varan förekoraraer, först själva pröva ora ett liknande salu-förbud också bör meddelas för deras oraråden. Det var de tidsraässiga olägenheterna av detla syslem som år 1952 motiverade tillägget i 7 § 4 raom. 1951 års stadga om rätt för Kungl. Maj:t alt med omedelbar verkan för hela landet saluförbjuda livsraedel under vissa uloraordenlliga förhållanden (prop. 1952: 184).

Frärast avsågs livsraedel sora raisstänktes vara påverkade av biologiska stridsraedel. LSK:s förslag lill sådani saluförbud är en vidare utveckling av detla syslera. Oljänlighelsförklarade livsraedel föreslås upptagna i en särskild förteckning i tUlärapningskungörelsen. Än så länge förs där in bara saluförbud för fisk sora antas ha för hög kvicksilverhalt. Saluför-budet motsvarar social- och veterinärstyrelsens nuvarande "svartiist-ning" av vattenområden i samraa syfte.

LSK föreslår vidare saluförbud för livsmedel, oavsett om de kan antas vara otjänliga eller överföra smitta eller orsaka sjukdom i följande fall (45 § andra stycket).

Saluförbud skall gälla livsmedel som inte uppfyller en enligt 9 § fastställd livsmedelsstandard för del varuslag livsraedlel tillhör. LSK finner del angelägel alt de livsraedel sora standarden rör inte skall få saluhållas utan all slandardbesläramelserna iakttagits. Vidare föreslås saluförbud beträffande livsmedel vars beskaffenhet inle överensstämmer med föreskrifterna i 10—12 §§ om berikningsraedel, livsraedelslillsalser eller fräraraande ämnen. 1951 års stadga förbjuder inle saluhåUande av livsmedel som innehåUer icke godkända tillsatser eller rester av bekärapningsraedel över fastställd högsta hall. För saluförbud i sådana fall fordras enligt förarbetena alt livsraedlel blivit skadligt eller på annat sätt otjänligt. Denna princip har bl. a. åberopats av JO i elt ärende, där hälsovårdsnärand beslutat ora försäljningsförbud för etl parti livsmedel, sora innehöll icke godkända färgäranen men vars otjänlighel på grund därav inle kunnat direkt påvisas (JO 1960 s. 242).

Enligt LSK är del påkallat all skärpa bestämmelserna om livsmedelstillsatser. Kravet på godkännande av tillsatser motiveras i första hand av de uppenbara hygieniska risker som finns, ora inte deras lämplighet noggrant prövas på förhand eUer användningen av dera

Prop. 1971: 61 145

kontrolleras. Del är också nödvändigt atl skydda konsuraenterna ekonoraiskt, eflersora vissa tillsatser kan användas för alt förbilliga livsraedel utan atl della återverkar på konsuraenlpriserna. När sålunda stränga regler ansetts böra gälla ora godkännande av livsraedelslillsalser och om begränsning av deras användning, är det enligt LSK inle följdriktigt atl försäljning samtidigt indirekt raedges av livsraedel med tillsatser som inle blivit sakkunnigt prövade och godkända. Faran för hälsovådlighet måste uppenbarligen vara större om etl ämnes lämplighet som tillsats inle ens blivit prövad. Delta måste gälla även ora raan i och för sig inle har anledning all för tiUfäUel raisstänka all del icke godkända tillsatsämnet kan ha skadeverkningar. LSK anser det därför naturligt atl saluförbud skall gälla för livsmedel sora innehåller en lUlsals sora inle godkänts.

Liknande motiv anförs av LSK i fråga om det föreslagna saluförbudet beträffande livsmedel, sora i strid mot 10 § saknar eller innehåller berikningsmedel.

I fråga om fräraraande äranen är enligt LSK de hygieniska riskerna givelvis ännu större än då det gäller de reguljära, avsiktliga tillsatserna. I den raån livsraedelsslyrelsen av allraänna hälsoskäl faslslälll en högsla tillåten raängd av visst bekärapningsraedel eller annat främmande ärane i eller på livsraedel anser LSK del uppenbart alt livsraedel raed en större halt av sådant ärane inle heller skall få saluhållas.

Saluförbud bör enligt LSK slutligen gälla beträffande livsraedel i förpackningsmaterial sora livsraedelsslyrelsen förbjudit raed stöd av 31 §. Förutora de bly- och eljest giflhalliga material sora redan anges i 7 § 2 raom. 1951 års stadga bör enligt förslagel lill tillämpningskungörelse också tidningar och tryckt makulalur förbjudas som förpackningsraalerial, ora de koraraer i direkt beröring raed livsraedel.

I fråga ora nya livsmedelstyper och ersättningsprodukter är enligt LSK en noggrann övervakning nödvändig. Främst med hänsyn härtill föreslås atl livsraedelsslyrelsen får rätt atl förbjuda saluhållande av visst slags livsraedel, ora styrelsen inte raeddelat särskilt tillstånd (45 § tredje stycket). Förbud skall eraeUertid bara kunna meddelas om synnerliga skäl finns ur hälso- och näringssynpunkt eller för all säkerställa redlighet i handeln. Samraa raoliv ligger bakora förslaget ora förbud all saluhålla en vara under fastställd beteckning, ora varan har annan sammansättning eller beskaffenhet än den livsmedelstyp för vilken beteckningen fastställts (46 §).

Saluförbud anser LSK också motiverat i fråga ora livsraedel utan föreskriven raärkning. Härraed järaställer LSK del fall då raärkning visserligen skell raen utförts raed uppenbart vUseledande eller felaktiga uppgifter. Saluförbud föreslås också beträffande hållbarhetsmärkla livsmedel efter utgången av angiven hållbarhelstid. Ora del visar sig atl en sådan vara, trots förvaring på anvisat

Prop. 1971: 61 146

sätt, inle håller sig till den sista förbmkningsdag sora utraärkls på förpackningen, raåste raärkningen betraktas som uppenbart felaktig. Bestäramelsen om saluförbud för livsraedel ulan föreskriven raärkning blir då tilläraplig (47 §).

Barn- och dielraat och andra livsmedel får enligt förslaget inle ulan särskilt tillstånd av livsraedelsslyrelsen saluhållas under uppgift atl de är särskilt lärapade för vissa kategorier raänniskor. Della saluförbud är en utvidgning av nuvarande bestäraraelser i 32 § 1951 års stadga.

LSK anser också att raan i princip bör behålla reglerna i 33 § 1951 års stadga ora begränsning av reklam ora offentlig kontroll beträffande livsmedel. F. n. får på en förpackning eller i en annons eller annan reklam för livsraedel inle anges alt livsmedlet slår under kontroll av svensk rayndighel, ora inte särskilt avtal träffats ora strängare offentlig kontroll än sora i allmänhet gäller för livsmedel av della slag. Sistnäranda förutsättning har eraeUertid raedförl tolkningssvårigheler och gett upphov till alt reklaraförbudet kringgås. LSK föreslår därför atl tillstånd av livsraedelsslyrelsen skall krävas för rälten all vid saluhållande av livsraedel lämna uppgift ora all del slår under kontroll av svensk myndighet. För atl hindra alt bestäraraelsen kringgås föreslås dessutom förbud mol uppgift som ger sken av all livsmedel slår under sådan kontroll (49 §). LSK betonar all denna tillståndsprövning raåste vara restriktiv. En raärkning med exempelvis "offentlig kontroll" eller "slats-konlroU" torde av konsumenterna uppfattas sora ora övervakningen av en produkt är strängare än som i allraänhel är föreskrivet. Detla kan raedföra all innebörden av det av LSK föreslagna systerael raed livsrae-delsföretagens "egentillsyn" enligt 7 § deklasseras hos allraänhelen på elt sätt sora direkt motverkar syftet raed denna nya form av livsmedelsövervakning. I saraband med sina förslag om offentlig kontroll och egentillsyn föreslår LSK därför all märkningen raed "Statskontroll, Sverige" bör upphöra. Besläramelser ora sådan raärkning finns bl. a. enligt 1959 års köllbesiklningslag, 1958 års fjäderfäkonlrollkungörelse och 1934 års exporlkungörelse ora kött. De är huvudsakligen motiverade av export-skäl, eftersom man i utlandet kräver svensk slalskonlroU av köttvaror från Sverige. LSK anser atl slalskonlrollmärkningen i sådana fall bättre kan uttryckas på elt internationellt mera vederlaget sätt exerapelvis genom orden "Swedish Government Control".

I samband med frågan om saluförbud har aktualiserats vissa problem raed försäljningen av livsraedelsirailalioner. Vid 1963 års riksdag frarahölls i en raolion (II: 108) att flera döds- och olycksfall inträffat utomlands då människor råkat svälja imiterade oslskivor av plast. Motionären föreslog förbud raot saluhållande av sådana och liknande livsraedelsirailalioner sora av raisstag kan komraa all förtäras och raedföra hälsofara. Efler riksdagsbehandlingen (2LU 1963:43, rskr 157) fick LSK ärendet för övervägande. Enligt LSK finns det ell storl

Prop. 1971: 61 147

sortiraent imitationer av livsraedel tillverkade av plast, gurarai, trä, papp ra. m. Faran all någon av raisstag sväljer en sådan produkt är uppenbarligen större ju mindre den är och ju raer den liknar elt livsmedel. Som exempel nämns små skivor sora liknar olika charkuterivaror, ost, sardiner och konfektyrer. Är sådana irailationer dessutora av plast kan en förtäring av dera vara förenad raed allvarliga hälsorisker genora skador vid passage av raag-larrakanalen. De kan också innehålla hälsovådliga färgäranen eller vålla tandskador om materialet är tillräckligt hårt. Förutora dessa mindre livsraedelsirailalioner finns större sådana produkter som mest används för dekoration eller skyltning. Risken all sådana irailationer förväxlas raed livsraedel anses däremot Ulen. Livsraedelsirailalioner saluhålls frärast i specialbutiker för skämlarliklar raen förekoraraer också i livsmedelsaffärerna. I den raån de är av sådan beskaffenhet all de lätt kan förväxlas med livsraedel och dessutom kan antas orsaka skada vid förtäring eller försök därtill anser LSK all de i varje fall inte skall få saluhållas i livsmedelslokal. Med risken för skada bör järaställas all irailalionen kan vålla väsentligt obehag, t. ex. all sraärla uppslår ora raan luggar på den. LSK föreslår därför ett saluförbud med denna innebörd. Med tanke på förväxlingsrisken skall sådana imitationer inle heller få förvaras tillsamraans raed livsraedel i en livsmedelslokal (50 § första stycket). Skyllningsallrapper bör däremot få förekoraraa i butiksfönstren eller på andra ställen, där de inle är ålkoraliga för konsuraenterna.

Angivna salu- och förvaringsförbud gäller bara livsraedelslokal. Det förekoraraer eraeUertid i leksaksaffärer och butiker för skämlartiklar imitationer av exempelvis choklad- eller sockerbilar, karameller, bär o. d. sora kan vara uppenbart farliga all förtära. LSK föreslår all livsraedelsslyrelsen får befogenhet all raeddela förbud raot saluhållande över huvud taget av sådana livsraedelsirailalioner (50 § andra stycket).

Enligt LSK finns del varor som visserligen måste betraktas som livsraedel raen inle är avsedda sora sådana, eflersora de blandats upp raed andra produkter. Exempel därpå är vanliga sockerbilar som innehåller flugor av plast eller gurarai och kex eller rån raed plaslrerasor inuti. I och för sig kan saluförbud enligt 45 § tiUärapas på dessa varor, eflersora de kan antas vara skadliga all förlära. Vidare finns chokladpraliner raed senap, dragéer raed villökssraak, andra konfektyrer sora raedför intensiv färgning av raunnen eller urinen. Dessa varor är kanske inte direkt skadliga men vållar i varje fall obehag. I detla sararaanhang näraner LSK vidare olika livsraedel, t. ex. cornflakes som förpackas tiUsararaans raed små plaslbUar och andra leksaker. Liknande föreraål, nyckel-ringar o. d. kan också vara inlagda i auloraaler för tuggurarai och ka-raraeller. LSK föreslår ell saluförbud också för sådana slags varor ora uppenbar fara finns för all de av raisstag kan förtäras och därvid orsaka skada eller väsentiigt obehag. Förbudet gäller livsmedel som "uppblan-

Prop. 1971: 61 148

dals med eller förekommer tillsamraans raed oälligt eller eljest för livsraedlel främmande föreraål eller annan vara" (50 § tredje stycket).

LSK understryker all de föreslagna förbuden i fråga om livsmedels-imitationer och liknande produkter bara gäller varor som är uppenbart hälsovådliga eller orsakar väsentiigt obehag. Avsikten är sålunda inle att förbjuda livsraedelsatlrapper av konventionell typ eller skäralartiklar av helt oskyldigt slag.

LSK föreslår vidare atl en vara inle får saluhållas sora livsraedelstillsats om den inle blivit godkänd som sådan. Saluförbudet motsvarar 6 § 1951 års stadga (51 §).

I del följande fäster LSK uppraärksarahelen på vissakeramik-och porslinskärl, företrädesvis av utländsk tUlverkning, sora i sin glasyr visat sig innehålla raycket giftiga raetallföreningar, främst bly. Om etl livsraedel raed hög surhetsgrad koraraer i beröring med glasyren, kan metallföreningen lätt utlösas och göra livsmedlet hälsofarligt. Allvarliga förgiflningsfall har bl.a. förekoramit bland barn sora druckit apelsinjuice ur keraraikkärl från Sydeuropa. Ora produkter av berörda slag saluhålls för all användas i enskilt hushåll, bör raöjlighet finnas all raeddela saluförbud. LSK föreslår därför all livsraedelsslyrelsen får befogenhet härtill (52 §). Bestäraraelsen bör eraeUertid tiUärapas bara då tUlräckligt fog verkligen visals för ell sådani saluförbud.

De i del föregående angivna förbuden gäller bara själva saluhållandel av en vara. LSK frarahåller eraeUertid att det förekoraraer en orafaltande annonsering och annan reklara beträffande livsmedel i dags- och veckopress, på biografer och i olika broschyrer. Uppgifter sora läranas på sådani sätt ger ofta konsuraenterna den första irapulsen atl köpa en vara. Del går att under sådana forraer utbjuda livsmedel, som egentligen inte får säljas, eller lärana raissvisande eller rent vilseledande uppgifter sora raotiverar elt förbud i fråga ora själva saluhållandet av varan. Ora så kan ske ulan raöjlighet till ingripanden anser LSK att själva saluförbudet förlorar raycket av sin verkan. På grund härav föreslår LSK alt förbuden raot saluhållande enligt 45—52 §§ också skall äga tUlärapning på "utbjudande genora reklara eller annorledes". Livsraedelsslyrelsen bör emellertid få möjlighet all raeddela undanlag från denna huvudregel (53 §).

LSK tar slutligen upp frågan ora iraporlförbud för livsraedel. I 1951 års stadga finns bara elt sådani förbud, nämligen enligt 4 § 2 mora. för livsraedel vid vars tillverkning utomlands använts annan tiUsals än som blivit godkänd för livsraedlel. Sora en komplettering härav åligger del enligt 100 § 2 raora. iraporlör av livsmedel all till tullmyndighet avge en skriftlig förklaring, s. k. livsmedelsförklaring, all av honora importerat livsraedel inle innehåUer annan än godkänd tillsats. Vidare finns i 1921 års förordning ora införsel till riket av köttvaror och djur-fett särskilda föreskrifter ora iraporlen av dessa livsraedel.

Prop. 1971: 61 149

LSK har funnit atl del nuvarande förbudet raot införsel är svårt atl upprätthålla på grund av bristande konlrollresurser. Tullmyndigheterna har inle praktisk möjlighet all ulan närmare direktiv från hälsovårdsmyndigheterna ingripa mot iraporlerade livsraedel. Därtill komraer all undantag raeddelals i fråga ora ell flertal varuslag från skyldigheten alt avge livsmedelsförklaring. Ell 90-lal större iraporlförelag har dessutom fåll lillslånd alt lämna generella sådana förklaringar, som i regel gäller två år och kan avse importerade livsraedel i allraänhel. Iraporlörerna har ofta inle någon detalj kännedora ora vilka tillsatser sora används i de av dem importerade varorna. Trots della förekomraer del ytterst sällan att en iraporlör inle avger della slags livsraedelsförklaring. Enligt LSK är del viktigt all sararaa krav ställs på de iraporlerade livsmedlen sora på dem som tillverkas inom landet. I och för sig kan det inle synas nödvändigt att uppställa förbud raot själva iraporlen av varor som enUgl 45—52 §§ inle får saluhållas i Sverige, eflersora sådani saluförbud äger lika lillärapning på såväl svenska som iraporlerade produkter. Men raan kan inte komma ifrån att risken rent allmänt är större för att saluför-bjudna importvaror ändå kommer ut i handeln, eftersom svensk offentlig kontroll av tillverkningen i utlandet inte kan ske. Det är enligt LSK därför inte tillfredsställande att den fortlöpande importkontrollen hittills begränsats lill huvudsakligen köllvamområdel. I fråga om exerapelvis bekämpningsmedelsresler i vegetabilier kan sålunda raycket väl tänkas att hela importpartier behöver undersökas, innan varorna bör få gå vidare lill livsmedelsindustrin, handeln eller konsumenterna. Ifall sådana varupartier ulan kontroll vid importtillfället skingras vidare över stora delar av landet kan de vara myckel svåra all spåra och identifiera.

Med hänsyn lUl angivna risker för alt saluförbjudna livsraedel koraraer in i landet föreslår LSK all livsraedelsslyrelsen får befogenhet att i särskilda fall besluta att varor, för vilka saluförbud gäller, inte heller får iraporteras lill riket (54 §). LSK anser sig inle böra gå in på de tulltekniska möjligheterna all kontrollera sådana importförbud eflersora principerna för tullproceduren f. n. prövas av lullagstiftningskoraraillén. Kontrollen bör eraeUertid närraast utövas av livsraedelsrayndighelerna efler planering av livsraedelsslyrelsen. Tullens uppgifter lorde därvid kunna inskränkas lill alt olika slags livsmedel inle får frigöras från tullverkets kontroll ulan livsraedelsrayndighets tillstånd. Saratidigt kan systerael med skriftliga livsmedelsförklaringar till tullmyndighet upphöra.

3.12.3 Remissyttrandena

LSK:s förslag i 45 § ora förbud mot saluhållande diskuteras i några yttranden.

Kommerskollegium tUlstyrker i princip förslagel raen erinrar om all förhållandena dock kan vara sådana, atl en vara bör få saluhållas trots

Prop. 1971: 61 150

atl den inte uppfyller reglerna i andra styckel. Livsraedelsslyrelsen bör då kunna ge dispens.

Hälsovårdsnämnden i Stockholm finner de föreslagna förbuden väl avvägda.

Svenska fiskhandelsförbundet understryker viklen av att myndigheterna noggrant undersöker förekoraslen av kvicksilver i fisk innan förbud mol försäljning av förgiftad fisk ulfärdas och att bara de vallen som med s'äkerhet innehåller förgiftad fisk svartlistas. Liknande synpunkter framförs av Sveriges fiskares riksförbund.

Statens stråbkyddsinstitut hävdar alt lämplig åtgärd mot radioakliva livsraedel inle nödvändigtvis behöver innebära förbud mot alt viss vara saluhålls. Radioaktiva föroreningar kan nämligen drabba en viss typ av livsmedel över ett stort område. Åtgärder bör i stället vidtas innan varan blivit starkt förorenad. Ora föroreningen är lokal är del rimligt alt förbjuda alt livsmedel säljs redan vid låga haller av radioakliv förorening. Är föroreningen mycket spridd kan det vara olärapligl all en sådan åtgärd vidtas, ora del saratidigt innebär näringshygieniska nackdelar all övergå lill annan föda.

Vad gäller föreskriften i Iredje stycket uttrycker Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen sin tillfredsställelse över denna. Kemikontoret och Skånes handelskammare utgår från all föreskriften tiUärapas ytterst restriktivt.

NO vänder sig raot all kommittén föreslår all mjölkUknande vara, annat sraörliknande fett än raargarin och köttvaruliknande vara inte får saluhållas sora livsraedel ulan livsraedelsstyrelsens tillstånd. Del är önskvärt all befintliga och nya ersättningsprodukter får fritt konkurrera raed traditionella livsraedel. NO framhåUer vidare att det är önskvärt alt del finns ersättningsprodukter lill konkurrenskraftiga priser. NO avstyrker därför komrailléns förslag om tillstånd för saluhållande av ersättningsprodukter för mjölk, sraör och köttvaror.

KF godtar däreraot LSK:s förslag alt rajölkliknande varor inte får saluhållas ulan lillslånd av livsraedelsslyrelsen raed tanke på den betydelse för barns hälsa sora rajölk har.

Länsläkaren i Värmlands län anser alt 50 § är onödig och alt åtminstone de första två styckena bör ulgå. Länsläkaren i Norrbottens län anser däreraot att de föreslagna föreskrifterna är berättigade. Länsveterinären i Stockholms län anser atl ifrågavarande förbud också bör orafatla de grönsaksiraitationer sora används lill dekoration av färska grönsaker.

Statens institut för konsumentfrågor tillstyrker koramilléförslagen i 52 och 53 §§.

Statens handikappråd hälsar förslaget i 53 § med tillfredsställelse. Länsstyreben i Kopparbergs län ifrågasätter däremot lämpligheten och behovet av denna bestämmelse.

Prop. 1971: 61 151

Generaltullstyrelsen och tullagstiftningskommitlén ullalar all del är ell allraänl önskeraål, all vamlrafiken sker raed så få störningar som raöjligl. Elt iraporlförbud enligt 54 § i förslagel kan i hög grad försvåra tullproceduren, även ora del bara gäller enstaka varuslag eller ell begränsat varuoraråde. Kontroll av all förbudet efterlevs drabbar näraligen inle bara sändningar raed imporlförbjudna varor utan också införsel av andra varor, beträffande vilka del raåste fastställas atl de inte orafallas av något iraporlförbud. Instanserna frarahåller att iraporlförbud gentemot länder i en tullunion eller i ell geraensarat raarknadsoraråde nödvändiggör en annars obehövlig tullprocedur i vamlrafiken raellan länderna i sararaanslulningen. Livsraedelsslyrelsen bör vid beslut ora iraporlförbud noga väga de intressen sora påkallar iraporlförbud raot de olägenheter sora ell förbud raedför för vamlrafiken. Ora livsraedelsslyrelsen överväger all införa ell importförbud bör den sararåda med generaltuUstyrelsen. Också KF föratsätter atl samråd sker med generaltuUstyrelsen vid meddelande av importförbud.

Statens handikappråd tillstyrker förslagel.

3.13 Personalhygien

3.13.1 Gällande bestämmelser

Regler ora hygienen för personal inora livsraedelshanteringen finns i 25 och 26 §§ 1951 års stadga. Envar sora sysslar raed fraraslällning eUer beredning av livsraedel eller eljest hanterar oförpackade livsraedel skall enligt 25 § under arbetet iaktta noggrann renlighet. Livsmedlen får inle beröras mer än som är oundgängligen erforderligt och verktyg bör ora raöjligl användas i arbetet. Ora det finns skäl anta all någon sora sysslar med sådani arbete har sjukdom eller smitta, sår eller annan yttre skada, som kan göra av honom hanterat livsmedel skadligt eller eljest otjänligt lill raänniskoföda, är han enligt 26 § skyldig all efler anmodan av hälsovårdsnäranden undergå läkarundersökning på koraraunens bekostnad. Ora sådan sjukdora, srailta eller skada påvisas hos den undersökte, kan näranden förbjuda honom all delta i livsmedelshantering. Innehavare av eller föreståndare för sådan verksamhet är skyldig atl underrätta hälsovårdsnämnden, ora han fått kännedora eller misstanke om alt person sora hos honora sysselsätts raed livsraedelshanlering har ifrågavarande slag av sjukdora ra. ra. Sararaa anraälningsplikl gäller, ora innehavaren eller föreståndaren fått vetskap ora atl någon hos honom sysselsatt sammanbor eller nyligen sararaanbott raed person som har sådan sjukdora eller srailta.

Enligt 1936 års raejeristadga är del förbjudet atl i mejeri sysselsätta någon sora kan antas ha sjukdom eller smitta sora genora mejeriprodukter kan överföras till raänniskor. Vidare förbjuds person raed sår eller utslag alt hantera sådana produkter. Den som skall anställas vid

Prop. 1971: 61 152

mejeri är enligt 11 § skyldig att förete läkarintyg om frihet från sjukdora eller smitta. Mejeripersonalen skall dessutom på mejeriets bekostnad undergå läkarundersökning rainst vartannat år. Mejeriföreslåndare är skyldig anmäla sjukdoms- eller smiltofall till hälsovårdsnämnden.

Enligt smitlskyddslagen (1968:231) och sraitlskyddskungörelsen (1968: 234) föreligger anraälningsplikl vid olika fall av allraänfarliga och sraittsararaa sjukdoraar. Vidare är person, som lider av de åsyftade sjukdomarna eller utan all vara sjuk kan överföra smitta av sådan sjukdora, skyldig alt genoragå läkarundersökning och provlagning och foga sig i erforderlig inskränkning av sin rörelsefrihet.

I 1952 års norraallivsraedelsordning finns detaljerade bestämmelser ora skydds- och arbetskläder för personal inora livsraedelshanteringen. Föreskrifter finns också ora hur personalen skall sköta sin hygien.

3.13.2 Livsmedelsstadgekommittén

LSK betonar hur stor betydelse hygienen särskilt hos personalen inora livsmedelshanteringen har för den hälsoraässiga beskaffenheten hos själva livsraedlen. Redan vid lillkorasten av 1951 års stadga var fråga ora alt kräva regelbunden läkarkontroll av de anställda. På begäran av riksdagen lät Kungl. Maj:t en särskild ulredningsraan undersöka de därraed sararaanhängande probleraen. Resultatet härav redovisades i en ulred-ningsproraeraoria år 1959 angående obligatorisk läkarundersökning av vissa grupper livsraedelsarbelare (Stencil In). Ulredningsraannen kora frara lill alt del inte fanns tillräcklig anledning utvidga skyldigheten enligt raejerisladgan och dåvarande luberkulosförordningen all läkar-undersöka raejeripersonal lill att avse också andra livsmedelsarbetare. En bättre hälsoslandard borde i stället kunna uppnås bl. a. genom ökad upplysning om betydelsen av en god personlig hygien.

Frågan om hälsokontroll uppraärksararaades härefter vid 1967 års riksdag. I två motioner (I: 369, II: 460) begärdes utredning ora obligatorisk läkarundersökning av utländska arbetstagare bl. a. inora livsmedelsbranschen. I två andra motioner (I: 671, II: 837) föreslogs skynd-sararaa åtgärder i fråga ora obligatorisk hälsokontroll av utländsk arbetskraft inora restaurangnäringen. Motionärerna framhöll all invandrarna inle sällan hade tuberkulos och andra smittsamma sjukdomar. Efter riksdagsbehandlingen (ABU 1967: 27) överlämnades saken till LSK för övervägande.

Under LSK:s utredning har länsläkaren och länsveterinären i Kristianstads län år 1967 fraralagl ell förslag lill obligatorisk hälsokontroll av viss livsraedelspersonal. Kontrollen föreslås gå ut på undersökning av lungor och förekoraslen av tarrasjukdoraar hos all utländsk arbetskraft i Uvsraedelsbranschen och hos svensk personal inora kött-, raejeri-, raargarin-och glassindustrierna.

I fråga ora hälsokontroll frarahåUer LSK all livsraedelsperso-

Prop. 1971: 61 153

nålen spelar en avgörande roll i fråga om spridning av smittsamma sjukdomar genora livsmedlen. Som typiska exerapel närans salraonella-diarré, paralyfoid och tuberkulos. LSK erinrar särskilt ora de raalför-giftningar av salraonellatyp sora raed raer eller mindre epidemiskt förlopp uppträtt under senare år. Orsaken har inle sällan varit bristande hygien hos livsraedelspersonal eller all någon anställd blivit bärare av sraitlan vid seraeslerresa i länder där den hygieniska standarden är lägre än i vårt land. Del torde slå klart alt raånga infektioner och förgiftningar med bakteriellt ursprung i livsraedel härrör från livsraedelspersonal med raag- och larraåkommor eller infekterade sår. De anställdas hälsotillstånd är därför av största betydelse för den hygieniska kvaliteten hos de av dera hanterade livsraedlen. Hälsokonttoll av sådan personal raåste därför enligt LSK raed fog anses utgöra en av hörnstenarna inora all livsraedelshygien. Med hänsyn lill angivna förhållanden föreslår LSK en allraän skyldighet för varje innehavare av verksarahet där livsmedel hanleras alt föranstalta om läkarundersökning och annan hälsokontroll av sina arbetstagare (58 §). Frågan ora kontrollens inriktning och omfång kan inte avgöras generellt, varför denna allmänna skyldighet avgränsats lill all gälla i den omfattning som betingas av livsmedelshanteringens art och andra förhållanden av hygienisk betydelse för verksarahelen. Hälsokontrollen bör emellertid enligt LSK som regel ske en gång om årel. Enligt LSK är vissa undersökningar så nödvändiga alt de bör direkt föreskrivas av livsraedelsslyrelsen. I överenssläraraelse med förslagel av länsläkaren och länsveterinären i Kristianstads län har i lillämpningskungörelsen angetts att hälsokontrollen alltid skall orafatla avföringsprov (faecesprov) för alt utröna förekoraslen av salraonellos och andra sraittsararaa livsraedels-burna tarrasjukdoraar. Vidare skall kontrollen orafalta lungröntgen eller skärmbildsundersökning och luberkulinprövning. Sådana undersökningar behöver emellertid bara ske i den orafallning sora bedöras påkallad av den läkare livsraedelsförelagel anlitar.

I anslutning härtill frarahåller LSK all vissa typer av livsmedel är särskilt känsliga och mottagliga för srailta från den sora hanterar dem. Del gäller främst dricksvatten, mjölk och andra mejeriprodukter, köttvaror, bröd och konditorivaror saml olika slags färdiglagad raal. LSK anser del därför befogat alt personal sora hanterar sådana varor skall genoragå undersökningar rainst en gång ora årel. Föreskrift härora finns i lillämpningskungörelsen i fråga ora anläggning för rening av dricksvatten, slakteri, raejeri, bageri, konditori och annan verksarahet för fraraslällning och beredning av köttvaror, margarin, glassvaror eller lagad mat saral beträffande slorkök, restauranger och andra lokaler för servering. Dessutora föreslår LSK atl, utöver denna årliga hälsokontroll, avföringsprov alltid skall tas av de anställda inom angivna livsmedelssektorer, när de inställer sig lill arbete efler en längre tids vistelse utan-

Prop. 1971: 61 154

för de nordiska länderna. Erfarenhetsmässigt är näraligen risken för salmonella- och liknande smittspridning genom tarminfektioner speciellt stor då del gäller personer sora vistats t. ex. på semester i sydliga länder.

Angivna bestäraraelser ora hälsokontroll gäller de redan anställda arbetstagarna i berörda delar av Uvsraedelsbranschen. Liknande krav är enligt LSK befogade också vid nyanstäUning av sådan personal. LSK föreslår därför livsraedelsslyrelsen få rätt föreskriva att den som anställs i livsmedelshantering skall före anställningens början styrka atl han är fri från sjukdom och smitta sora genora livsraedel kan överföras på raänniskor (60 §). Enligt förslaget liU lUlärapningskungörelse bör krav på sådani friskinlyg vid nyanställning gäUa inora sararaa sektorer sora där hälsokontroll minst en gång om året föreskrivits och avse sararaa slags undersökningar. Intyget får i fråga ora avföringsprov inle vara äldre än en månad och beträffande lungundersökning och luberkulinprövning tre månader. Vid negativ luberkulinreaktion skaU friskintygel utvisa all den sora skall anställas blivit B.C.G.-vaccinerad (skyddsympad med vaccin innehållande avirulenta baciller, benämnda Bacilles Calraelle-Cuérin).

LSK är fullt raedvelen ora all den föreslagna hälsokontrollen av livsmedelspersonal innebär en ökad belastning inle bara för läkarkåren ulan också för sjukvårdsorganisationen i övrigt. Enligt LSK är eraeUertid denna kontroll så väsentlig atl socialstyrelsen bör låta livsraedelshanteringen orafallas av den prioritering av läkartjänster sora styrelsen till-lärapar för verksarahetsoraråden där läkarnas insatser är särskilt påkallade. Vidare torde kravet på friskinlyg medföra praktiska problera i synnerhet för reslaurangnäringen sora har en snabb orasättning av personal. Restaurangerna är också under vissa perioder starkt beroende av extra arbetskraft bl. a. för diskning och liknande sysslor. Trots della finner LSK det ofrånkoraligl all kräva friskintyg av dem som vill arbeta i serveringslokaler. Risken blir annars för stor för atl smittsamma infektionssjukdomar sprids genora bl. a. tUlfälligt anställda personer, om vilkas hälsotillstånd man inle kan få någon uppfattning ulan det slags läkarundersökning som LSK föreslår.

Enligt LSK:s förslag koraraer kostnaderna för hälsokontroll e n atl få bestridas av företagarna. LSK anser också all förelagarna bör ersätta arbetslagarna för den arbelsinkorasl de förlorar vid eventuell avstängning från sill arbete i avvaktan på resultatet av läkarundersökning och provlagning. Problera kan emellertid uppslå när en smittbärande arbetstagare blir avslängd ulan all själv vara sjuk. Viss ersättning kan då utgå enligt lagen (1956: 293) ora ersättning ål smittbärare. Ell annat problera uppslår när en livsraedelsarbelare på grund av något raindre sår eller annan lindrig skada tillfälligt placeras om lill en syssla som ger mindre förtjänst än hans ordinarie arbete. Berörda

Prop. 1971: 61 155

ersättningsfrågor är emellertid enligt LSK inle av beskaffenhet all böra regleras genora livsmedelslagsliftningen. I stället föreslår LSK all dessa problem närmast löses genora avtal i vänlig ordning mellan arbetsmarknadens parter.

I en reservation föreslår ledaraolen Nybora alt staten svarar för den enskildes kostnader och inkoraslförlusler i saraband raed avstängning från arbete på grund av hälsokontroll. Bestäraraelser därom föreslås införda i lagen ora ersättning lill sraitlbärare.

Med hänsyn lill de svårigheter den skärpta hälsokontrollen väntas raedföra i inledningsstadiet föreslår LSK atl bestäraraelserna i dessa hänseenden inle träder i krafl förrän efler en övergångslid av tre år.

I fråga om andra väsentliga åtgärder i detta samraanhang framhåller LSK behovet av hygienisk skolning av livsraedelsperso n a I e n. Ulan tvekan är personalen en av de svaga länkarna i arbetet raed atl förebygga och hindra spridning av olika malförgiflningar och andra livsraedelsburna infektioner. Arbetstagarna raåste därför på lärapligt sätt få nödvändiga kunskaper om vad som krävs för atl en god personlig och allraän hygien skall kunna upprätthållas. I sådani syfte bör anordnas regelbunden undervisning genora kurser och föreläsningar i hälsovård och livsraedelshygieniska frågor. Undervisningen bör inle bara inriktas på hygienen i själva arbetet utan också syfta lill alt anpassa personalens livsföring i övrigl lill en hög hygienisk nivå. Enligt LSK bör del i första hand åligga arbetsledningen all ge de anställda en sådan hygienisk skolning. LSK föreslår därför all varje innehavare av och föreståndare för verksarahet raed livsraedelshanlering skall ansvara för att erforderliga anvisningar läranas arbetstagarna om vad de har atl beakta i fråga ora hälsovård, personlig hygien och renlighet (57 §). Förelagen synes därvid kunna få hjälp av rayndigheter och olika sammanslutningar. Bl. a. har hälsovårdsnäranderna i vissa kommuner redan anordnat regelbundna föreläsningar i olika hygienfrågor. Vidare bör livsmedelsslyrelsen utarbeta råd och anvisningar ora den personliga och allraänna hygienen vid livsraedelshanlering. LSK föreslår emellertid vidare att livsmedelsföretagens innehavare och föreståndare också skall tillse all de åtgärder i övrigl vidtas som, med hänsyn lill livsraedelshanleringens art, är påkallade i fråga ora arbetstagarnas hälsovård, personliga hygien och renlighet. Särskilt anges all de skall förse arbetstagarna raed skyddskläder (37 §).

LSK:s förslag lill övriga bestäraraelser om livsmedelspersonalens hygien innebär i huvudsak följande.

LSK föreslår atl ingen får vara sysselsatt raed hantering av livsraedel, om han har sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan göra livsraedlen otjänliga lill raänniskoföda eller som genom ell livsraedel kan överföras lill annan (55 §). En liknande bestämraelse finns i 26 § första styckel 1951 års stadga. Detla sysselsättningsförbud föreslås också

Prop. 1971: 61 156

gälla då en arbetstagare har sjukdom eller smitta. Som exempel på sjukdoraar näraner LSK tarrainfeklioner av typen tyfoid, paralyfoid och sal-monelladiarré samt tuberkulos som åter börjat uppträda, särskUt bland utländsk restaurangpersonal. En arbetstagare raed någon av dessa eller liknande allvarliga sjukdoraar måste givetvis helt avhålla sig från arbete raed livsraedel. Med hänsyn lill sraillorisken gäller sararaa sak förkylningar raed feber, även ora de synes vara godartade. En vanlig snuva, etl raindre skärsår eller annan lättare skada gör eraeUertid inte någon ar-belsoförraögen. I sådana fall bör den sora sysslar raed livsraedel överföras lill annat lärapligt arbete inora företaget. Ett livsraedelsföretags innehavare och föreståndare skall tillse alt arbetstagare raed sådan sjukdora eller srailta, sår eller annan skada som avses i 55 § inte deltar i hantering raed livsraedel inora företaget. Innehavaren och föreståndaren skall också hålla sig noggrant underrättade ora sina arbetstagares hälsotillstånd (58 § första styckel). All dessa skyldigheter liksora ansvaret enligt 57 § också skall gälla föreståndaren är all raånga större företag ofta har flera tillverknings- eller försäljningsställen, över vilka innehavaren inle kan ha direkt daglig kontroll.

Innehavaren av ell Uvsraedelsförelag föreslås vara skyldig all, i den utsträckning livsraedelsslyrelsen föreskriver, anraäla sina arbetstagares hälsotillstånd till livsraedelsmyndighel (58 § andra styckel). Motivet härtill är alt livsraedelsrayndighelerna behöver inforraeras om exerapelvis resultaten av företagens hälsokontroll för all erforderliga åtgärder snabbi skall kunna vidtas. I tillärapningskungörelsen föreslår LSK all sådan anraälningsplikl bör gälla i fråga ora konstaterad tuberkulos, larrainfektion och vissa andra sjukdoraar sora kan göra livsraedel otjänliga. Anraälan skall alllid göras till hälsovårdsnämnden.

LSK föreslår en allmän regel om all var och en sora sysslar raed hantering av livsraedel skall vårda sig ora en god personlig hygien och även i övrigl iaktta noggrann renlighet (56 § första styckel). I tillärapningskungörelsen föreslås raera detaljerade bestäraraelser bl. a. i fråga ora handlväll och klädvård. Delta är bara exerapel och LSK understryker atl kravet i 56 § avser överhuvudtaget all den personliga hygien i och utora arbetet som bör vara självklar för var och en. Med bestämmelsen avser LSK vidare förfarandet under själva arbetet, t. ex. all livsraedelsarbelare håller rent orakring sig och ser lill all redskap, raaskiner och annan utrustning inle smutsas ner. De föreslagna bestäraraelserna innebär en utvidgning av 25 § 1951 års stadga och av norraallivsraedelsord-ningens hygienföreskrifler.

Vidare föreslås atl den sora sysslar raed livsraedelshantering är skyldig all underrätta förelagels innehavare eller föreståndare ora han raisslän-ker sig ha sådan sjukdora eller sraitla, sår eller annan skada sora avses i 55 § (56 § andra styckel). Eflersora det kan vara svårt för den enskilde all alllid bedöraa en sådan situation, föreslås anmälningsplikten gälla

Prop. 1971: 61 157

bara då han har uppenbar anledning till misstanke av angivna slag. Sora exerapel närans kraftigare raaginfektioner.

Den sora är sysselsatt raed livsraedelshanlering blir enligt förslagel skyldig alt undergå läkarundersökning, ora en Uvsraedelsrayndighel anmodar honora därtill. Undersökningen skall bekostas av rayndighelen. Ora man därvid upptäcker atl han har sådan sjukdora eller srailta, sår eller annan skada sora avses i 55 §, föreslås livsraedelsrayndigheten kunna förbjuda honora all under viss tid delta i hantering av livsraedel (59 §). Bestäraraelserna raotsvarar i allt väsentligt 26 § första stycket 1951 års stadga.

I fråga ora 55, 56 och 59 §§ fäster LSK uppraärksarahelen på alt de avser alla sora sysslar raed livsmedelshantering i någon form, dock inle inora enskilt hushåll. Del är sålunda inte bara fråga ora de anställda ulan också ora förelagarna själva och föreskrifterna gäller antingen de hanterar livsraedel direkt eller endasl raaskiner och annan utrustning sora används för livsraedlen.

LSK föreslår rält för livsraedelsslyrelsen all raeddela tillämpningsföreskrifter ora personalens hygien (61 §). I saraband därraed frarahåller LSK all dessa befogenheter ingalunda avses innebära något intrång på socialstyrelsens korapelensoraråde. Avsikten är endast alt livsmedelsstyrelsen skall kunna la egna initiativ i frågor, som rör livsraedelspersona-lens hälsovård och är direkt betingade av livsraedelshygieniska skäl. Därvid kan livsraedelsslyrelsen avgöra exerapelvis vilken typ av läkarundersökningar sora bör göras och vad dessa bör orafalta. Däreraot skall givelvis socialstyrelsen ensara besluta ora hur undersökningarna skall ulföras. LSK utgår från all de båda ärabetsverken nära saraarbelar i dessa frågor.

3.13.3 Remissyttrandena

LSK:s förslag ora hälsokontroll av personal i livsraedelshanteringen (58 §) diskuteras av ell 30-lal remissinstanser. Dessa biträder i princip förslaget. Delade meningar råder emellertid ora vera sora skall bekosta hälsokontrollen och om tillgången på läkare är tillräcklig för den föreslagna hälsokontrollen.

Socialstyrelsen anför all en väl avpassad hälsokontroll av livsraedelspersonal dels förbättrar personalens hälsotillstånd, dels rainskar risken för spridning av livsraedelsburna infektioner. Frågan ora hälsokontroll är av sådan angelägenhetsgrad all den kräver prioritering. Veterinärstyrelsen anser i likhet raed LSK alt en hälsokontroll av personal inora de känsligaste sektorerna av Uvsraedelsproduktionen är berättigad. Arbetarskyddsstyrelsen frarahåller alt en väl utforraad förelagshälsovård, förutom all den ger goda förulsätlningar för fortlöpande uppföljning av arbetslagarnas hälsa från arbetsmedicinsk synpunkt, är betydelsefull även från livsmedelshygienisk synpunkt. SACO och hälsovårdsnämnden i

Prop. 1971: 61 158

Stockholm anser att den föreslagna läkarkontrollen av livsraedelspersonal är raycket värdefull.

Några reraissinstanser ifrågasätter ora antalet läkare komraer att räcka lill för de föreslagna hälsoundersökningarna, också vid en övergångslid på tre år. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter lärapligheten av att personalen inom livsmedelshanteringen undandras socialstyrelsens kompetensområde. Liknande uppfattning anförs av länsstyrelserna i Malmöhus, Kopparbergs och Jämtlands län saral av Lantbruksförbundei, RLF och Svensk industriförening.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen anser atl skärpta bestämraelser för läkarvård och hälsokontroll otvivelaktigt är påkallade raen tror inle atl de är genoraförbara, eflersora de förulsätler en radikalt förbättrad tillgång pä läkare, annan hälsovårdspersonål, laboratorieresurser ra. ra.

KF tillstyrker i princip den föreslagna skärpningen av bestäraraelserna ora personalhygien. Förslaget raedför betydande kostnader, raen järafört raed de konsekvenser sora sjukdora bland livsraedelsanslällda kan innebära för elt stort antal konsuraenter är de raotiverade. KF föreslår all frågan om ersättning vid sjukdom ytterligare ses över. Med hänsyn till svårigheterna i inledningsskedet all genomföra en hälsokontroll kan KF dock med tvekan godla en så lång övergångslid sora tre år för den skärpta hälsokontrollen.

Svenska företagares riksförbund delar koraraitténs uppfattning ora personalhygienens betydelse raen anser bestämmelserna alltför stränga. De kommer atl medföra svåra personalproblem för främst mindre företag. Liknande synpunkter anförs av Sveriges konditorförening och Riksförbundet gatukök och kiosknäring.

Svenska landstingsförbundet tillstyrker förslaget angående de olika slag av undersökningar som livsraedelsslyrelsen skall föreskriva. Det är värdefullt att personal inom speciellt ömtålig livsmedelshantering får genoragå fortlöpande hälsokontroll.

Härefter diskuterar reraissinslanserna frågan vem sora skall bära kostnaderna för den föreslagna hälsokontrollen. Sveriges kioskägares riksförbimd ansluter sig lill förslagel all rutinmässiga läkarundersökningar och hälsokontroll bör bekostas av företaget. Kostnader för förlorad arbetsinkomst vid avstängning från arbetet i avvaktan på resultat av undersökning eller prov bör dock varken företaget eller den anställde slå för.

LO har inget all erinra mot de föreslagna bestäraraelserna ora hälsokontroll. LO anser eraeUertid all avstängning från arbetet av hygieniska skäl inte får raedföra någon ekonoraisk uppoffring för den anställde. Samhället bör svara för dessa kostnader eflersora en förbättrad livsraedelshygien är elt samhällsintresse.

Livsmedelsarbetareförbundet delar inle LSK:s uppfattning alt.frågor

Prop. 1971: 61 159

om ersättning för förlorad arbetsförtjänst skall avgöras genom förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna.

Skånes handelskammare anser däreraot all frågan ora vad sora skall ske raed en anställd sora är sraillobärare och därför inle kan stanna kvar på sin plats bör lösas genora förhandlingar raellan arbelsraarknadens parter.

Länsläkaren i Älvsborgs /fl/t förklarar alt de krav på övervakning av personalens hälsotUlslånd som föreslås ligga på innehavaren kan komma alt uppfattas som elt hot mot personlig integritet. Den bästa effekten erhålls ora förelagen har tillgång lUl personalläkare som ju skaffar kännedom om personalens hälsotillstånd.

Sveriges hotell- och reslaurangförbund anser all en viss övergångstid kan behövas.

I fråga ora koraraitténs förslag till bestäraraelser ora friskinlyg (60 §) påpekar statens bakteriologiska laboratorium all difteri sällan sprids genora livsraedel. Den är näraUgen praktiskt tagel försvunnen sedan ell par årtionden.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Svenska häbovårdstjänstemannaförbundet anser all livsraedelsstyrelsens föreskrifter ora friskinlyg bör raeddelas i sararåd raed socialstyrelsen. Hälsovårdsnämnden i Malmö anser att bestäramelsen också bör gälla den sora anställs som inspekterande personal vid Uvsraedelsrayndighel.

Länsläkaren i Gävleborgs län och länsveterinären i Kopparbergs län anser all föreskrifter enligt 60 § bör falla inora socialstyrelsens kompetensoraråde.

Många remissinstanser, som uttalat sig ora LSK:s förslag i 57 § ora hygienisk utbildning, är positiva till en sådan utbUdning.

Statens bakteriologiska laboratorium betonar alt utbUdning av personal i både personlig- och processhygien kan visa sig vara billigare än undersökningar. Goda yrkeskunskaper hos personalen inom livsmedelshanteringen är enligt veterinärstyrelsen ell väsentligt villkor för en hög livsraedelshygienisk standard. Styrelsen ifrågasätter ora inle särskilda korapetenskrav borde ställas på föreståndare och arbetsledare inom livsmedelshanteringen.

Svenska landstingsförbundet tillstyrker också sådan utbildning av personal i hygieniska frågor.

Också Stockholms handelskammare, livsinedelsarbetareförbundet, hälsovårdsnämnderna i Stockholm, Uppsala och Sundsvall, länsveterinärerna i Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län och länsläkarna i Kopparbergs och Jämtlands län tUlstyrker koraraitléförslaget.

I stället för skyldighet att förse arbetstagare med. skyddskläder bör enligt Grossistförbundet och Sveriges hotell- och restaurangförbund innehavaren tillse atl arbetstagarna bär ändaraålsenliga skyddskläder. Sararaa uppfattning anförs av Industriförbundet och Arbetsgivareför-

Prop. 1971: 61 160

eningen, som därutöver anser alt kostnaderna för skyddskläder är en förhandlingsfråga, som inte bör regleras genora livsraedelslagstiflning.

Varken del ekonoraiska ansvaret för undervisning eller frågan ora skyddskläder bör enligt Skånes handelskammare regleras i författning.

Några reraissinstanser har behandlat förslaget ora sysselsättningsförbud i vissa fall (55 §). Veterinärstyrelsen finner koraraitléförslaget väl avvägt. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar alt koraraittén inte löst frågan vera sora skall bära kostnaderna när en arbetstagare avslängs eller tillfälligt omplaceras från sitt arbete till en syssla sora ger lägre arbetsförtjänst.

Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen anser atl del bör ankoraraa på förelagen all söka oraplacera anställd, sora kan raisslänkas sprida srailta, lill arbete ulan direkt kontakt raed livsmedel lill dess han är syralorafri. Även Kemikontoret anser del viktigt all infekterade raänniskor oraplaceras så all de inle sprider srailta.

Svenska landstingsförbundet anser del befogal atl arbetsgivaren svarar för all en sjuk arbetstagare inte sysselsätts i livsraedelshanlering.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet frarahåller alt livsraedelshygienen i anledning av sjukdorasfall ofta försumraas vid raånga raindre och raedelslora företag, eflersora raan vid dessa företag i regel inle kan avvara någon anställd på grund av personalbrisl. Förbundet befarar att sysselsällningsförbudel blir svårt atl genoraföra.

Svenska landstingsförbundet tillstyrker förslagel i 56 § all arbetstagare själv skall göra anraälan ora raisstänkt sjukdora, inle bara när anledning lill raisslanke är uppenbar. Det finns annars risk för all bestäraraelsen inte får åsyftad verkan. Liknande synpunkter anförs av länsveterinären i Norrbottens län.

Beträffande livsraedelsstyrelsens rätt att raeddela tillärapningsföreskrifter i fråga ora personalens hygien anser Svenska häbovårdstjänstemannaförbundet alt sådana föreskrifter bör raeddelas av socialstyrelsen. Liknande synpunkter fraraförs av länsstyrelsen i Gävleborgs län, hälsovårdsnämnden i Stockholm och länsläkaren i Gävleborgs län saral länsveterinären i Kopparbergs län. Sjöfartsverket anser sig böra utfärda saratliga lUlärapningsbesläraraelser för fartyg i sararåd raed den centrala Uvsmedelsrayndighelen.

3.14 Livsmedelskontroll och annan tillsyn

3.14.1 Gällande ordning

Begreppet livsraedelskonlroll definieras i 86 § 1951 års livsraedelsstadga sora tillsynen över efterlevnaden av livsmedelssladgan och de föreskrifter som meddelats med slöd av densamraa.

Livsmedelskontrollen tillkomraer i högsla instans socialstyrelsen och veterinärstyrelsen med den fördelning raellan dem som anges i deras

Prop. 1971: 61 161

instruktioner (86 § 1 mom.). Numera är veterinärstyrelsen i huvudsak den centrala förvaltningsrayndighelen för livsmedelskontrollen. Socialstyrelsen leder enbart kontrollen av personal i livsraedelshanteringen. Dessutom har statens jordbruksnämnd viss central tillsyn i fråga ora charkuterivaror. Statens institut för folkhälsan fungerar enligt 86 § 2 raora. sora centralt undersökningsorgan för livsraedelskonlrollen.

På det regionala planet har länsstyrelserna atl raed biträde av länsläkarorganisationen och länsveterinärerna vaka över atl korarauner och hälsovårdsnämnder fullgör sina åligganden i fråga om livsmedelskontrollen (87 §).

Den största delen av livsmedelskontrollen utövas på del lokala planet. Denna kontroll ankommer på hälsovårdsnämnden vilken skall ha liUsyn över allt, som kan inverka på beskaffenheten av livsmedel, som saluhålls inom kommunen (88 §). Enligt 14 § hälsovårdsstadgan skaU varje nämnd tUl sitt biträde ha en eller flera hälsovårdsinspektörer, för vars kompetens krävs särskUd utbildning vid folkhälsoinstilutet. Dc uppgifter sora ankoraraer på sådan inspektör får eraeUertid fullgöras av ledaraot i hälsovårdsnäranden. Vidare är del raöjligt för två eller flera korarauner att ha en gemensara inspektör. Del åligger också provinsialläkare och distriktsveterinärer särat andra läkare och veterinärer i allmän tjänst att medverka i livsraedelskontroUen enligt deras inslmklioner (88 §). Vidare är polisen skyldig all biträda vid kontroUen (89 §). Även tullrayndighelerna har vissa skyldigheter i samband raed kontrollen vid import av livsmedel (100 §).

I 90—99 §§ finns närraare regler för hälsovårdsnämnds befogenheter inom den lokala livsraedelskontroUen. Sålunda har näranden och dess kontrollanter räll lill tillträde i Uvsraedelslokaler och till erforderligt bhräde av den hos vilken kontroUen sker. Näranden får la nödvändiga prov för undersökning av livsmedel och skall då följa de anvisningar för provtagning och undersökning som folkhälsoinslilulet har atl raeddela. I vissa fall skall nämnden omhänderta både livsmedel, som kan antas vara otjänliga, och utrustning, sora inte får användas i livsraedelshanlering. Näranden får också raeddela de förelägganden och förbud som fordras för efterlevnaden av livsraedelssladgan.

Utöver den allraänna livsmedelskontrollen enligt 1951 års stadga finns i särskilda författningar bestämmelser om specialkontroll av vissa hygieniskt viktiga livsmedel. Därvid kan först näranas köttbesiklningslagen och köllbesiklningskungörelsen sora föreskriver en fortlöpande detaljkontroll genom besiktningsveterinär av så gott som allt kött från våra vanligaste Uvsraedelsproducerande djur. I förordningen (1921: 581) angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett saral i kungörelsen (1934: 563) angående kontroll vid utförsel av kött finns också noggranna regler för en kontinuerlig veterinärbesiktning. I fråga om mjölk och andra raejeriprodukter utövas enligt raejerisladgan of-

6 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971:61 162

fentlig tillsyn av en hos veterinärslyrelsen anställd raejeriinspektör. Enligt föreskrifter av statens jordbraksnämnd skall raejeri också ha en intern hygienisk kontroll av leveranlörmjölk och konsurationsrajölkpro-dukler. Denna interna kontroll övervakas enligt jordbruksnämndens förordnande av Svenska kontrollanslallen för mejeriprodukter och ägg. Vidare skall nämnas den kontroll av pastöriseringen beträffande mejerivaror sora enligt pastöriseringsförordningen och paslöriseringskungö-relsen utövas i första hand av provtagare sora velerinärslyrelsen utser. En särskild kontroll sker också av raargarinvaror. Sålunda skall folkhälsoinstitulel enligt raargarinförordningen regelbundet undersöka varu-prover från varje raargarinfabrik i landet. I fråga ora iraporlen och exporten av raargarinvaror gäller all tullmyndigheterna inle får utlämna sådana varor ulan alt dessa är förpackade och raärkla på sätt livsmedelsstadgan föreskriver.

Den allmänna och särskilda livsraedelskonlroll sora berörts i det föregående är obligatorisk. Vid sidan härav finns också en frivillig offentlig kontroll i fråga ora fjäderfä och charkuterivaror. Enligt fjäderfäkontrollkungörelsen har innehavare av fjäderfäslakteri raöjUghet atl få sin rörelse ställd under offentlig kontroll av besiktningsvelerinär. Kontrollen sker i princip efter sararaa regler sora gäller besiktning vid konlroUslakteri enligt köttbesiklningslagen. Vad härefter beträffar charkuterivaror har veterinärslyrelsen, med tillämpning av 33 § livsraedelssladgan och 1934 års kungörelse ora kontroll vid utförsel av kött, raeddelat vissa föreskrifter år 1968 ora s. k. exporlkonlrollanläggningar. Enligt föreskrifterna kan innehavare av en charkuteri- eller slyckningsanläggning, sora vill tillverka köttvaror for export, träffa särskilt avtal med veterinärstyrelsen om hygienövervakning av anläggningen och där tillverkade varor genora exportkonlrollveterinär sora förordnas av styrelsen. Reglerna för denna frivilliga offentliga kontroll skiljer sig från raotsvarande bestäraraelser i fråga ora den obligatoriska besiktningen vid konlroUslakterier bl. a. såtillvida all besiktningsvelerinärerna vid fjäderfäkontroUslaklerier och exporlkonlrollanläggningar avlönas direkt av företagens innehavare.

3.14.2 Livsmedelsstadgekommittén

LSK har koramit frara lill all del behövs en väsentligt utvidgad livsmedelskontroll sora dessutom raåste bli effektivare än hittiUs. Det frärasta motivet härför är de större hygieniska risker som den snabba utvecklingen inom Uvsraedelsbranschen innebär. Sora exerapel nämner LSK nya metoder för tillverkning och konservering saml användning av nya råvaror och ersättningsmedel för traditionella livsmedel. Därtill kommer koncentrationen av tillverkning och handel lill allt större företagsenheter, vilket kan medföra att också små missgrepp i produktions-och distributionsleden får vidsträckta skadeverkningar för ett stort antal konsumenter. Hälsorisker finns också på grund av de ofta långväga

Prop. 1971: 61 163

transporterna av livsmedel. Dessutom anser LSK de moderna metoderna för livsmedlens förpackning — vilka uppenbarligen har stora hygieniska fördelar — innebära ökade risker för olämplig hantering av varorna särskilt i handels- och konsuralionsleden. Eventuella felaktigheter kan knappast heller upptäckas utan all förpackningarna bryts.

LSK har funnit alt den lokala livsraedelskonlrollen genora huvudsakligen hälsovårdsnämnderna är påfallande ojämn, om man ser lill landet i dess helhet. På flertalet orter sker kontrollen bara vid sporadiska besök i livsmedelslokaler och genom stickprov på råvaror och färdiga produkter. Della måste anses olUlräckligl för all kunna svara mol kraven på en allsidig och effektiv hygienisk övervakning på livsmedelsområdet. Den lokala kontrollen är tillfredsställande endasl i det 30-tal korarauner sora har tillgång lill högre utbildad livsraedelshygienisk expertis, bl. a. stadsveterinärer. Av de livsraedelsprover sora undersöks genora landels hälsovårdsnärander har sålunda omkring 90 "/o lagils i dessa kommuner. Vid sidan av specialkonlroUen av andra myndigheter i saraband med importen av kött-, margarin-, mjölk- och äggprodukter har bara etl fåtal större hälsovårdsnärander anordnat särskild kontroll av importerade livsraedel såsora fiskvaror och vegetabilier. Tullmyndigheterna har för sin del inte någon praktisk raöjlighet alt från hygienisk synpunkt kontrollera iraporterade livsmedelsparlier.

För atl belysa den varierande intensiteten av den lokala livsmedelskontrollen har LSK för åren 1966—1968 gjorl en utredning i Stockholms län. Därvid konstaterades att samtliga Uvsraedelslokaler i länets städer och köpingar besiktigades årligen. I landskommunerna blev däremot bara 9 "/o av lokalerna kontrollerade. Hälsovårdsnämnden i Stockholms stad log under elt år närmare 50 000 prov av olika slag. I 14 av länets övriga 35 kommuner logs sammanlagt endast drygt 300 livsmedelsprover om året. I de andra kommunerna skedde praktiskt tagel ingen provtagning alls. Endasl 12 korarauner hade hälsovårdsinspektör anställd. I de återstående 23 kommunerna sköttes livsraedelskonlrollen av en deltidsanställd ledaraot i hälsovårdsnäranden.

Angivna förhållanden i livsmedelskontrollen beror enligt LSK lill stor del på atl flertalet hälsovårdsnärander inte har tUlräckliga ekonomiska och personella resurser. En bidragande orsak är emellertid också att folkhälsoinslilulet har otUlräcklig kapacitet för utbUdningen av nya hälsovårdsinspektörer.

För att få liU stånd en effektivare offentlig livsmedelskontroll föreslår LSK en ekonomisk och personell upprustning av organisationen på livsraedelsorarådel. I fråga ora den centrala kontrollen lägger LSK fram förslag lUl inrättande av en livsmedelsstyrelse, där veterinärslyrelsen skall ingå. På del regionala planet bör länsstyrelserna bli utövande konlroUrayndigheter. För ändaraålet skall länsläkarorganisationen och länsveterinärerna inordnas i länsstyrelserna sora

Prop. 1971: 61 164

samtidigt bör förstärkas med nya tjänster för livsmedelstekniker och länshälsovårdskonsulenter. Hälsovårdsnämnderna föreslås fortfarande vara kontrollmyndigheter på del lokala planet. Genom ändring i hälsovårdsstadgan föreslås alt varje komraun skall ha minst två hälsovårdsinspektörer och dessutora en livsraedelshygieniker raed högre utbUdning, ora koraraunen har rainst 40 000 invånare. Livsraedelsslyrelsen, länsstyrelserna och hälsovårdsnäranderna kallas livsraedelsrayn-digheter i sina funktioner på livsraedelsorarådel. Inora krigsraakten föreslås vederbörande railitära organ vara Uvsraedelsrayndighel. Vid sidan härav skall som hittills läkare och veterinärer i allraän tjänst saral tull- och polisrayndigheter medverka i livsmedelskontrollen. Statens institut för folkhälsan bör fortfarande vara centralt undersökningsorgan för livsmedelskontrollen. Därutöver föreslås hälsovårdsnämndernas och vissa andra offentliga och liknande laboratorier bli utsedda tUl s. k. an-visningslaboratorier.

Utöver denna personella och ekonoraiska upprustning av livsmedelsrayndigheterna föreslår LSK också atl bestämmelserna om livsmedelskontrollens utövande skärps i olika hänseenden. I detla sararaanhang bör särskUl nämnas följande.

Livsmedelsslyrelsen föreslås få rätt fördela arbetsuppgifterna raellan de civila livsraedelsmyndigheterna (62 §). Avsikten är atl del aUmännas övervakning i livsraedelsfrågor skall bli raera rationell, så all den myndighet som bäst passar och har de lämpligaste resurserna för en viss uppgift också skall anförtros denna.

Livsraedelsmyndighel skall tillse all åtgärder vidtas för atl undanröja rådande missförhållanden inom livsmedelshanteringen (65 §). Därvid får rayndighelen meddela de förelägganden eller förbud, sora är påkallade, och dessutom på den försumliges bekostnad låta verkställa förelagd åtgärd sora inte vidlagils (66 och 67 §§).

LSK föreslår vidare alt livsmedelsmyndighet fortiöpande skall ta de prov och göra de undersökningar sora erfordras raed hänsyn till livsraedelshanteringen inom myndighetens verksamhetsoraråde (68 § första stycket). Förslaget innebär en skärpning av raotsvarande besläramelse i 92 § 1 mom. 1951 års stadga sålUlvida atl provtagning och undersökning blir en direkt skyldighet och inle bara en rättighet för myndigheten. LSK betonar angelägenheten av att delta kontrollarbete intensifieras och alt det verkligen bedrivs fortlöpande enligt etl på förhand uppgjort program, oavsett ora anledning lill anmärkning i del enskUda fallet förekommer eller inle. I anslulning härtill frarahåller LSK all det är viktigt för atl livsraedelskonlrollen skall kunna bli effektivare alt provtagningar och undersökningar i högre grad än hittills följer ett visst enhetiigt system för hela landet. Riktiinjerna för och ledningen av en sådan systematisk kontrollverksamhet bör naturiigen handhas av livsmedelsstyrelsen. Kontrollen bör i första hand inriktas

Prop. 1971: 61 165

på märkesvaror, som förekommer i större delen av landet, och på livsmedel beträffande vilka hygieniska risker visat sig eller särskilt misstänks. Vidare måste speciell uppmärksamhet ägnas ål kontrollen av iraporterade livsraedel. För all kunna genoraföra denna systematiska kontrollverksamhet kan livsmedelsstyrelsen främst anlita folkhälsoinstilutet raen raåste också få biträde av länsstyrelserna och hälsovårdsnäranderna. En uttrycklig besläramelse därom föreslås (68 § andra styckel). Dessa myndigheter skall därvid anlita de i del föregående nämnda anvisningslaboralorierna, sora livsraedelsslyrelsen har all utse enligt 72 § första stycket.

LSK föreslår också närraare regler för hur provlagning och undersökning skall ske och bekostas (69—71 §§). Reglerna raotsvarar delvis 92 § 2—4 raom. 1951 års stadga. Vidare föreslås räll för livsraedelsmyndighel all omhänderta en vara, ora vissa förseelser begås raot livsmedelsstadgan, saml föreskrivs hur livsmedelsrayndighelerna skall förfara med omhändertagna varor (73—75 §§). Bestäraraelserna motsvarar i stort 94 § 1951 års stadga.

LSK föreslår vidare en motsvarighet till den i 90 § 1951 års stadga angivna befogenheten för offentiig kontrollant all få tiUträde i livsmedelslokal och biträde av den hos vilken kontroll sker (76 §). En nyhet är att konlroUanlen kan få rätt all granska vissa handlingar. Härför fordras emellertid beslut av Uvsraedelsrayndighel i varje särskilt fall.

En ny bestäraraelse som LSK föreslår är atl livsmedelsslyrelsen skall kunna ålägga livsmedelsföretag och laboratorier all anraäla resultaten av de livsraedelsundersökningar sora görs genora deras egen försorg (77 §). Anraälningsskyldigheten lar frärast sikte på atl myndigheterna snabbi skall få reda på förekomsten av salraonellainfeklioner.

I anslulning lill förslagen ora personell och ekonomisk upprustning av den offentliga konlroUorganisationen och om skärpning av de allmänna konlrollföreskriflerna i livsmedelssladgan frarahåller LSK del sora angelägel alt raan söker vidareutveckla systerael raed specialkontroll i fråga ora vissa slags livsmedel. De särskilda bestämraelser sora f. n. gäller kött-, charkuteri-, fjäderfä-, raejeri- och marga-rinprodukter bör sålunda utvidgas till andra känsliga varor, t. ex. djupfrysta, konserverade och färdiglagade produkter, vegetabilier, fiskvaror, samt till restauranger, storhushåll, transporter m. ra. En raöjlighet härtill har anvisats i två förslag sora veterinärslyrelsen lagt frara för Kungl. Maj:l, dels år 1963 i fråga ora livsraedelsanläggningar i allraänhel och dels år 1968 i fråga ora anläggningar för charkulerilUlverkning. Den för dessa föreslagna kontrollen skulle vara offentlig såtillvida alt den utövades av veterinärer sora förordnats av veterinärslyrelsen. Dessa offentliga befattningshavare föreslogs bli avlönade direkt av anläggningarnas ägare. Härtill kora all den offentiiga kontrollen var frivillig, eftersom den kunde genomföras bara hos de förelag sora särskilt an-

Prop. 1971: 61 166

sökte därora. Veterinärslyrelsens förslag överlämnades efler remissbehandling till LSK för övervägande.

Enligt LSK torde den föreslagna frivUliga kontrollen koraraa alt utnyttjas huvudsakligen av de större och ekonoraiskt bärkraftiga företagen, av vUka raånga redan har en god livsmedelshygienisk standard inom sin verksarahet. Mindre fabrikanter och andra företagare, som inte har tUlräckliga resurser atl hålla en sådan standard kan däremot väntas ställa sig utanför en frivUlig kontroll. Del finns också risk för att företag, som på grund av priskonkurrens och andra skäl är mindre nogräknade i fråga om hygien och kvalitet inom sin verksarahet, inle ansluter sig lUl frivUUgsystemet. I den raån bestämraelser om en intensifierad livsmedelskontroll inle komraer atl gälla alla förelag och deras produkter, kan enligt LSK konsumenternas krav på en förbättrad och säkrad livsraedelshygien inle väntas bli tillgodosedda på ell tillfredsställande sätt. På grund härav anser LSK atl ett utvidgat kontrollsystera för livsraedelshanteringen bör vara obligatoriskt. Från stats-finansiell synpunkt förefaller det inle tänkbart alt staten bestrider de stora kostnader som blir följden, ora hela livsmedelsområdet skall fullständigt bevakas från den offentiiga sidan alltifrån produktionen över olika distributionsled frara till konsuralionen. Det synes inle heller rimligt alt koraraunerna får bära dessa kostnader. LSK fäster också uppmärksamheten på det ansvar sora de enskilda förelagarna raåste ha för sin verksarahet. Hittills har eraeUertid bara förhållandevis få företag vidtagit direkt aktiva åtgärder för all själva kontinuerligt och effektivt övervaka all deras verksamhet bedrivs på etl hygieniskt lillfredsslällande sätt och tillse att raeddelade föreskrifter verkligen tiUärapas vid företaget.

Med hänsyn lill del anförda föreslår LSK all den ytterligare intensifiering av livsmedelsövervakningen, sora eftersträvas utöver rayndigheternas direkta kontroll, bör åstadkoraraas genora all varje företagare inora livsraedelshanteringen blir skyldig anordna en obligatorisk egentillsyn av sin verksarahet. Denna egentillsyn kompletterar sålunda den offentliga kontrollen. Grunden för ett sådani åläggande är det ansvar förelagarna har för att hanteringen bedrivs i överenssläraraelse med livsmedelsförfallningarna. Myndigheterna skall sedan vid sin offentiiga kontroll av verksamheten också övervaka atl förelagens egen-tiUsyn utövas på ell tillfredsställande sätt. LSK föreslår atl varje livs-medelsförelagare skall anordna en raed hänsyn lill livsraedelshanleringens art ändaraålsenlig, fortlöpande tillsyn av verksarahelen (egentillsyn) (7 §). Det bör i princip ankoraraa på företagarna själva atl utforraa sin egentillsyn. Emellertid bör livsmedelsslyrelsen också meddela föreskrifter eller råd och upplysningar i delta hänseende. Dessutom komraer berörda branschorganisationerna att ha en viktig uppgift när del gäller rådgivning, kursverksarahet och annan service i fråga ora sina raedlem-

Prop. 1971: 61 167

raars egentillsyn. Behovet av egentillsyn varierar enligt LSK avsevärt med hänsyn till livsmedelshanteringens art. För särskilt öralåliga varor fordras ofta en ingående kontroll av kvalificerade specialister saral utförliga laboralorieundersökningar för all egentiUsynen skall anses tillfredsställande. I andra fall kan det räcka raed att den anordnas på etl enklare sätt, 1. ex. genora all någon inora förelaget får i uppdrag tUlse all personalen lär sig hur livsraedlen skall hanleras, hur utrustning, lokaler eller transportfordon skall skötas och hur den bäst vårdar sig om den personliga hygienen. I anslutning härtill ger LSK exerapel på hur egentiUsynen bör vara utformad i lillverkningsledet, handeln, reslaurangnäringen, distributionen och annan livsmedelshantering. Därvid framhålls atl kravet på egenliUsyn också avser iraporlörerna.

LSK är raedvelen ora alt en ändamålsenlig och konsekvent genoraförd egentillsyn kan vara kostsam och medföra ekonomiska problera i synnerhet för raindre företagare. Med hänsyn till de skador, sora hygieniskt bristfälliga livsraedel kan tillfoga konsuraenterna, får eraeUertid avkall inte göras på kravet i fråga ora en tUlfredsstäUande egentillsyn. LSK understryker därvid all den sora ägnar sig åt hantering av livsraedel — med de hälsorisker som är förenade därraed för stora befolkningsgrupper — givetvis också själv skall la del ekonoraiska ansvaret genteraot konsumenterna för livsraedlens beskaffenhet och därför se lill atl han bedriver sin verksarahet på ell från hygieniska synpunkter så betryggande sätt sora raöjligl. Det är uppenbarligen inte nödvändigt och inle heller realistiskt länka sig all aUa Uvsraedelsförelagare skaffar sig egna laboratorier. I de fall särskilda analyser behövs skall de kunna begagna utomstående livsraedelslaboratorier. För atl underlätta företagens raöjligheter i dessa hänseenden föreslår LSK att del skall finnas särskilda, av livsraedelsslyrelsen godkända livsraedelslaboratorier (72 §). Man bör också för egentiUsynen kunna anlita fristående konsullbyråer som har personal raed hygienisk utbildning. Med tanke på alt systemet med egentillsyn är nytt måste enligt LSK hänsyn las lill atl problemen i samband därraed inle kan lösas på en gång och all en viss övergångslid lorde krävas. Därvid är det viktigt med ett samspel och utbyte av erfarenheter dels raellan företagen inbördes och dels raellan förelagen och livsmedelsmyndigheterna.

LSK uttalar att systemet raed egentillsyn, hur väl utbyggt del än kan synas vara, aldrig kan ersätta den offentliga kontrollen. Helt naturligt koramer egentiUsynen i första hand atl ha förelagets intressen i blickpunklen. EgentiUsynen raåste därför enligt LSK bara betraktas som en komplettering av den offentliga livsmedelskontrollen. Med tanke bl. a. därpå har LSK valt begreppet tillsyn för att man lättare skall kunna skilja detta förelagens eget övervakningsystem från rayndigheternas offentiiga kontroU. Man raåste också i praktiken noga skilja raellan dessa båda system. Därför är det i objektivitetens intresse viktigt atl tjänste-

Prop. 1971: 61 168

män som är anställda inom den offentliga livsmedelskontrollen inte får åta sig uppdrag för egentillsyn ål förelag som de är salta att övervaka eller åt förelag sora kan konkurrera raed dessa.

I anslutning härtill går LSK in på hur föreskriften ora egentillsyn kan påverka den offentliga specialkontroll som redan finns. Eftersom egentiUsynen blir obUgalorisk anser LSK atl något behov inte längre finns av bestämmelserna om offentlig kontroll på frivillig väg av fjäderfäslakterier och charkuterianläggningar. Den nuvarande specialkonlroUen enligt detta systera orafattar således bara ca 75 "/o av fjäderfäslaklen och ell 70-tal av landets 700—800 charkuteritillverkningsställen. Däreraot kommer den obligatoriska egentiUsynen enligt LSK:s förslag atl gälla saratiiga fjäderfäslaklerier och charkuterianläggningar. LSK förutsätter att livsraedelsslyrelsen meddelar närmare föreskrifter ora hur egentiUsynen där skall vara anordnad och att dessa ansluter sig till vad som hittills tillärapats enligt det frivilliga kontrollsystemet. Vidare framhålls att myndigheterna i allmänhet bör underkänna en egentillsyn som är underlägsen den nuvarande frivilliga kontrollen. Om slakten av fjäderfä inte ställs under sakkunnig veterinärkontroll sora etl led i egentiUsynen, kan det enligt LSK bli nödvändigt att införa obligatorisk kontrollslakt av aUt fjäderfä.

I en gemensara reservation föreslår ledamöterna Englund, Kämpe, Lund och Nybora alt man redan från början i fråga om fjäderfä inför ett obligatoriskt slakteritvång under direkt statlig kontroll.

Den offentliga specialkontrollen av köttvaror enligt köttbesiktnings-lagen bör enligt LSK:s förslag bibehållas. Övervakningen vid kontrollslakterier och offentliga slakthus blir dessutom intensifierad genom den egentillsyn dessa företag måste ha vid sidan av den offentiiga kontrollen, I fråga ora raejeriprodukter bör den interna hygienkontroll som mejerierna har enligt jordbruksnämndens anvisningar fortsätta. Samtidigt bör raejerisladgan saral 1937 och 1942 års pastöriseringsförfatt-ningar upphävas. Bestämmelserna där om viss offentlig kontroll föreslås emellertid överförda till den nya livsmedelsstadgans tillämpningskungörelse. Också raargarinförordningen kan enligt LSK upphävas och ersättas av de skärpta föreskrifterna i stadgan om offentlig livsmedelskontroll och företagens egentillsyn.

3.14.3 Remissyttrandena

Socialstyrelsen erinrar om atl 66 § Iredje stycket ger myndigheterna möjlighet all förbjuda användningen av en lokal, som tidigare godkänts. Socialstyrelsen finner det egendoraligt atl en lokal, för vilken etl gUtigt godkännande finns inte får användas för sill ändaraål. Ora det föreligger brister sora är raöjliga atl avhjälpa, bör föreläggande att avhjälpa bristerna raeddelas. Ora lokalen inte kan försättas i elt godtagbart skick, bör förutsättningar finnas att på grund av någon av de i

Prop. 1971: 61 169

39 § uppräknade indikationerna återkalla godkännandet. Något förbud bör däreraot inle ulfärdas. Bygglagutredningen frarahåller atl 66 § bör kompletteras raed en mot 74 § hälsovårdsstadgan svarande bestämmelse ora all byggnadsnämnd skall beredas tillfälle all yttra sig innan föreläggande eller förbud som avser åtgärd av byggnadsleknisk art meddelas. Sararaa uppfattning fraraförs av hälsovårdsnämnden i Malmö. Sjöfartsverket erinrar ora atl i föreskrifterna om offentlig livsmedelskontroll ingår Ivångsraedel i förra av förelägganden, förbud och vite. Med hänsyn lill gällande lagstiftning ora säkerheten på fartyg lorde dessa föreskrifter i föreslagen utformning inle kunna komma i fråga på fartyg. Vad nu sagls gäller också straffbestämraelserna i 10 kap. förslaget till livsraedelsstadga.

All etl föreläggande eller förbud raed vilessanklion (67 §) raåste ha föregåtts av etl sådani ulan vite är enligt länsstyrelsen i Stockholms län en onödig oragång. Genora överklagningar skulle ell sådani kunna förhalas innan ett nytt föreläggande raed vite raeddelas. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Kalmar, Västmanlands och Gävleborgs län saml av hälsovårdsnämnden i Gävle. Stockholms handelskammare anser däremot all man först vid en raera uppenbar obenägenhet atl vidta rättelse bör tillgripa vitesföreläggande.

Sveriges hälsovårdskonsulenters förening anser beträffande 68 § alt en begränsad livsraedelsprovtagning alllid har ell berättigande och under vissa förhållanden t. o. ra. är absolut nödvändig. All provtagning bör emellertid vara raotiverad av elt faktiskt behov. En alllför orafaltande verksamhet av del här slaget koraraer atl återspeglas i ökade kostnader, som framför allt blir märkbara på dyra livsmedel. Della kan raedverka tiU en övergång till bUligare livsraedel. En sådan utveckling kan få en negaliv näringsfysiologisk verkan.

Länsläkaren i Skaraborgs län anser alt orafatlningen av livsraedels-rayndighelernas prövning av hanleringshygien inora hela livsraedelssek-lorn överstiger den orafallning sora LSK har redovisat. Totalkostnaderna är högre än vad koraraittén anger. Vad beträffar kommunernas andel i undersökningskostnaderna blir dessa avsevärda, ora raan också lägger till kostnader för personal i saraband raed provlagningar, resor och transporter.

Länsläkaren i Norrbottens län tillstyrker förslaget om fortlöpande undersökningar och prov. Däreraot bör det inte föreskrivas hur raånga prov sora bör las och när så skall ske, eflersora behovet och skälighelen bör vara avgörande.

Länsveterinären i Jämtlands län anför att de långa avstånden i Norrland i förening raed en försämrad service från de allraänna sarafärds-medlens sida gör en undersökning av prov, tagna under sommarsäsongen, lill en osäker och i vissa fall meningslös åtgärd.

Länsveterinären och lähsläkaren i Värmlands län anser att besläm-

6t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971: 61 170

melsen i 70 § första stycket atl provlagning skall bekostas av den ansvarige ora påtaglig försuraraelse raot stadgan har blivit begången, är synnerligen diskutabel. Hälsovårdsnämnden i Solna menar, all den sora saluhåller varan skall svara för kostnader för provtagning och undersökning.

Jordbruksnämnden avstyrker förslagel i 70 § andra stycket atl raejeri skall slå för kostnaden för pastöriseringskontrollen. Även kommerskollegium avstyrker, eflersora strängare principer inte bör gälla för mejerier än för andra företagare på livsraedelsorarådel. Sararaa uppfattning anförs av Lantbruksförbundet och RLF, Skånes handelskammare, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare saral MC.

Statens institut för folkhälsan anser alt utarbetande av anvisningar för provtagning och undersökning koraraer atl vara en av institutels viktigaste arbetsuppgifter sora koraraer alt kräva stora arbetsinsatser.

KF tillstyrker förslagel i 73 § ora orahänderlagande av livsraedel.

Länsstyrelsen i Stockholms län och länsveterinärerna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus saral Norrbottens län uttrycker sin tillfredsställelse över förslagel i 73 § andra stycket innebärande räll för Uvsraedelsrayndighel all orahänderla livsraedel. Det har visat sig svårt alt hindra försäljning av varor för vilka lokalen i fråga inte varit godkänd, trots alt förbud raed vilessanktion raeddelals och anmälan lill åtal gjorts.

Kommerskollegium utgår från alt ekonomiskt överskott som uppslår vid försäljning enligt 74 § av den behandlade varan gottskrivs varuägaren. KF tillstyrker all omhändertaget livsmedel används sora djurföda eller till tekniskt bruk eller som en sista åtgärd förstörs. KF godtar också förslagel all varuägaren skall stå för kostnaderna vid omhändertagande av vara.

KF tiUstyrker kommitténs förslag i 77 § ora anraälningsskyldighel beträffande vissa undersökningsfynd. Statens bakteriologiska laboratorium frarahåller all det är ell klart epideraiologiskl intresse all SBL fär rapporter ora bl. a. förekorasl av salraonella i livsmedel så atl epidemiologiska mönster kan skönjas på etl tidigare stadium än f. n. Hälsovårdsnämnden i Nacka förordar all övriga livsmedelsmyndigheler bör få befogenhet enligt 77 §. Ordet bakterier bör bytas ul mot mikroorganismer för att undvika feltolkning. Sistnäranda synpunkt delas av hälsovårdsnämnderna i Norrtälje, Solna och Sundbyberg.

Reraissinslanserna har genomgående vitsordat behovet av en ökad och effektivare kontroll på livsmedelsorarådet och tillstyrkt all livsraedelsrayndighelerna får större resurser för atl detla behov skall kunna tillgodoses. Olika raeningar gör sig eraeUertid gällande hur långt raan skall gå i fråga ora kontroll och hur stor vikt sora bör läggas vid den övervakning som förelagarna själva kan åla sig.

Förslagel atl den offentiiga kontrollen skall kompletteras av en obligatorisk egentillsyn genora företagarnas försorg tillstyrks av ett mycket stort antal remissinstanser, t. ex. statens institut för konsument-

Prop. 1971: 61 171

frågor, riksrevisionsverket. Kommunförbundet, statskontoret, styrelsen för lantbrukshögskolan, statens institut för hantverk och industri, statens järnvägar, länsstyreberna i Kronobergs, Gotlands, Hallands och Jämtlands län, länsläkaren i Skaraborgs län, hcdsovårdsnämnderna i Linköping och Västerås, Lantbruksförbundet, RLF, Svensk industriförening. Svenska institutet för konserveringsforskning, KMÄ, Köpmannaförbundet, Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges kioskägares riksförbund och ICA.

Många remissinstanser påpekar alt sådan egenlUlsyn sedan flera år är anordnad inom olika områden av livsmedelshanteringen.

Frågan ora de små förelagens egentillsyn uppmärksararaas bl. a. av Livsinedelsarbetareförbundet, sora anser atl kontrollen av dessa företags produkter raåste underställas lika höga krav som hos de större företagsenheterna.

Industriförbundet betonar alt det primära ansvaret för atl de olika bestäraraelserna ora hygien och andra förhållanden vid livsraedelsfram-slällningen efterlevs måste vila på tillverkaren själv. Förbundet hälsar därför med tillfredsställelse all principen om obligatorisk egenlUlsyn blir lagfäst. Det är dock omotiverat atl, sora LSK gjort, särskilt frarahålla all de större industrierna raed tUlverkning av öratåliga livsraedel bör övervakas effektivare än tidigare. Den skärpta offentliga kontrollen och företagens egentillsyn vid produktionsslällena i Sverige får inte någon motsvarighet för produkter som tillverkals i utlandet. För att övervakningssystemet inte skall bli snedvridet, bl. a. tUl kostnadsnackdel för den svenska tillverkningen, måste en produktkontroll av importerade livsmedel ske redan vid gränspassagen såsom redan sker med kött- och charkuterivaror och fjäderfä.

Arbetsgivareföreningen och Kötlbranschens riksförbund har anslutit sig till Industriförbundets yttrande. I allt väsentligt sararaa synpunkter framförs av Kemikontoret. Även Svenska företagares riksförbund anser det nödvändigt att sätta in kontroll av utländska livsmedel motsvarande egentUlsynen redan vid själva iraporttUlfällel.

Grossislförbundet tillstyrker en lagstadgad egentillsyn raen frarahåller alt den i vissa fall kan föranleda praktiska svårigheter för handeln bl. a. i fråga ora importen av färsk frukt samt färska bär och grönsaker. Enligt internationell praxis skall beträffande dessa varor reklamationer och anvisningar alltid ske omgående i samband med själva införseln. Del anses inle praktiskt raöjligt alt redan vid detla tillfälle konstatera förekorasl av för stora raängder bekärapningsmedelsrester eller förbjudna tillsatser. Inlernalionella överläggningar raed svenska dellagande pågår

Prop. 1971: 61 172

om införande av någon form av certifikaltvång i exportländerna, vUkel syftar till alt man skall kräva särskUt bevis ora all varje enskilt varuparti undersökts på etl vederhäftigt sätt ifråga ora förekorasl av bekärapningsmedelsrester och tillsatser. Ora det tänkta certifikalsysteraet korabineras med stickprovskontroll vid svenska gränsen efler sararaa raönster som redan sker på växlskyddsområdel, borde enligt Grossislförbundet någon offentlig kontroll eller enskild egentillsyn i efterhand inle behöva komma i fråga.

Svenska importföreningen för färsk frukt anför i huvudsak liknande synpunkter sora Grossistförbundet.

En del reraissinstanser avstyrker obligatorisk egentillsyn eller ställer sig kritiska lill förslagel i denna del.

Sålunda betvivlar länsstyrelsen i Kopparbergs län all egentiUsynen kan väntas medföra några förbättringar. Del är aldrig tillrådligt all i lag skapa slraffsanklionerade skyldigheter sora raåste bli svårdefiniera-de och svårkontrollerade. Länsveterinären i Kopparbergs län betvivlar att beslämraelsen om egentillsyn går all genomföra för alla livsmedelsföretag. Enligt Sveriges veterinärförbund bör föreskriften ora egentillsyn ulgå ur livsraedelssladgan på grund av bl. a. svårigheten all övervaka egentiUsynen och de uppenbara nackdelarna raed all kontrollanterna inora egentiUsynen kommer i beroendeställning till förelagarna. Svenska häbovårdstjänstemannaförbundet ifrågasätter ora nyttan av egentiUsynen verkUgen kan koraraa att raotsvara de stora kostnader för tillsynen sora slutligen drabbar konsuraenterna. En offentiigt sanktionerad egenliUsyn kan också utnyttjas på ell propagandaraässigt sätt. Sveriges hälsovårdskonsulenters förening anför att den driftskonlroll sora vissa förelag redan genomfört på frivillig väg sannolikt koraraer att vinna inslag även hos andra företag. En sådan ordning synes vara tUlräcklig.

Enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län kan en obligatorisk egenlUlsyn bli en ekonomisk börda för de raindre och raedelslora livsrae-delsföretagen i glesbygderna utan all raan därigenora når ökad hygien i livsraedelshanteringen.

Faran för ökade kostnader, praktiska svårigheter för raindre Uvsraedelsförelag och risken för ökade livsmedelspriser åberopas även av länsveterinärerna i Stockholms, Uppsala och Västerbottens län, hälsovårdsnämnderna i Göteborg och Hälsingborg samt Riksförbundet gatukök och kiosknäring. Liknande skäl men också den oraständighelen att de raindre och medelstora livsmedelsföretagen komraer i ell särare konkurrensläge i förhållande lill de större förelag sora redan byggt upp en ändaraålsenlig intem driftskonlroll åberopas av länsstyreberna i Uppsala och Malmöhus län, hälsovårdsnämnderna i Gävle, Lund, Norrköping, Stockholm, Sundsvall, Umeå och Uppsala samt Sveriges konditorförening.

Prop. 1971:61 173

Länsstyrelsen i Blekinge län betonar alt en för långt driven obligatorisk egentUlsyn innebär risk för all raånga raindre och raedelslora förelag slås ul från raarknaden.

Etl stort antal remissinstanser uttrycker tveksamhet men vill inte avstyrka förslagel ora obligatorisk egentillsyn.

Enligt kommerskollegium krävs att någon myndighet kontrollerar all företagarna verkligen utövar egentillsyn i erforderlig utsträckning för all del skall vara någon mening med bestäraraelsen. Eflersora bestämmelsen bara blir tilläraplig på verksamhet i Sverige, kan delta leda till att den svenska tiUverkningen belastas med kostnader som inte drabbar iraporlerade livsmedel. Därigenom åsidosätts principen om konkurrens på lika vUlkor. Liknande mening har Skånes handelskammare.

Länsstyrelsen i Stockholms län vill inle motsätta sig att egentiUsynen genomförs som en korapletlering till den offentliga livsmedelskontrollen. Men raan raåste räkna raed lång tid innan egentiUsynen kan förverkligas helt. Det finns ännu knappast tillräckligt med kompetent personal för dessa uppgifter. Del är ofrånkoraligl atl egentiUsynen blir myckel kostsam och särskUl hårt kommer atl drabba småförelagen.

Enligt veterinärstyrelsen är en till förhållandena väl anpassad egentillsyn självklar. Många kvalitelsraedvelna livsraedelsinduslrier har också ell eget internt övervakningssystem av del slag LSK åsyftat. EgentiUsynen får inle bli ell av myndigheterna sanktionerat led i elt effektivare offentligt kontrollsystem. För att ge egentiUsynen den dignitet LSK syftar tUl måste den enligt veterinärslyrelsen ledas av en föreståndare med tjänstemannaansvar inför livsraedelsmyndighel. Om konsumenterna inle skall få uppfattningen all egentUlsynen är en del av den offentliga kontrollen bör bestäraraelser härom inflyta i lUlärapnings-anvisningar i stället för i livsraedelssladgan. 7 § bör därför ulgå i sin helhet.

Veterinärslyrelsens åsikt atl 7 § ora egentillsyn inle är nödvändig delas av länsveterinärerna i Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län samt hälsovårdsnämnden i Örebro.

Enligt lärarkollegiet vid veterinärhögskolan kan egentiUsynen få konsekvenser som är stora och svåra all överblicka. Innan slutiig ställning tas till förslagel, bör uppläggningen och den praktiska utformningen av egentiUsynen mera ingående utredas.

Också SVA önskar en utredning ora egentiUsynen. Anstalten motsätter sig emellertid inle egentiUsynen som sådan utan anser den vara inle bara önskvärd utan också självklar.

Med hänsyn till den kostnadsökning som en egenliUsyn väntas få för småförelagen anser några remissinstanser atl bestämraelserna därora bara bör tiUärapas på större förelag sora hanterar särskilt öratåliga livsmedel. EgentiUsynen skulle bli frivillig för andra och raindre före-

Prop. 1971: 61 174

tagare, beträffande vilka man helt skulle lila till den offentUga kontrollen. En annan möjlighet anses vara att livsraedelsmyndigheterna får bestämraa i vilka fall egentUlsyn raåste anordnas. Förslag med denna innebörd fraraförs av länsstyreben i Gävleborgs län, länsläkaren i Älvsborgs län och länsveterinärerna i Gävleborgs och Jämtlands län. Flera av nu refererade reraissinstanser är tveksararaa inför den obligatoriska egentUlsynen också av det skälet all kostnaden för tillsynen kan väntas höja konsumentpriserna. Denna uppfattning framförs även i andra yttranden. Socialstyrelsen ifrågasätter sålunda ora kostnaderna kan koraraa alt motsvaras av resultat sora står i proportion lill de ökade kontrollåtgärderna. Med utgångspunkt från LSK:s kalkyler beräknas kostnaderna för den offentliga laboratoriekonlroUen av livsraedel i sin helhet uppgå lill ca 25 milj. kr. per år. Förelagens kostnader för egentUlsynen, sora också bygger på laboralorieundersökningar, har inle närraare kunnat preciseras. Myndigheternas krav i detla hänseende torde emellertid bli väsentligt större än i fråga om den offentliga kontrollen. Socialstyrelsen anser det inle orealistiskt all uppskatta kostnaderna för del allraänna och förelagen gemensamt för egentiUsynen enbart för de laboratoriemässiga livsraedelsundersök-ningarna tUl lägst 90 railj. kr. årligen. Detta koraraer alt belasta konsuraenterna indirekt skattevägen och genora en direkt prisökning på livsmedlen. Kostnadsökningen kan vara motiverad, om därigenom skapas garantier för en bättre folkhälsa. Orafatlningen av kontrollen och egentiUsynen raåste eraeUertid baseras på en vetenskapligt gmndad utredning om vilka hygieniska och andra fördelar man kan vinna genom ökade insatser. De livsmedel, som måste kontrolleras särskilt noga och därigenora fördyras raesl, är frärast sådana sora redan nu är koslsarama för konsuraenterna, i första hand kött- och charkuterivaror. Även måttliga prishöjningar på dessa produkter koraraer all drabba låginkomsttagarna hårdast. Risk finns för alt dessa inriktar sin konsumtion på andra billigare livsraedel sora är faltiga på protein och andra väsentiiga näringsäranen. En sådan utveckling inger allvarliga farhågor från medicinsk synpunkt. EgentiUsynen kan också raedföra en snedbelastning av företagens kostnader tUl förfång för konsumenterna i andra hänseenden. Stora förelag får proportionellt mindre utgifter för egentiUsynen än sraå företag, vilket motverkar strävandena att stimulera små enheter i utbyggnaden av etl närbulikssyslera.

Liknande synpunkter anförs av länsläkaren i Västernorrlands län, hälsovårdsnämnderna i Malmö, Nacka, Solna och Sundbyberg särat Svensk industriförening och SACO.

Genteraot denna uppfattning ora den offentiiga kontrollens och egentillsynens kostnadsmässiga effekt har några remissorgan gjort vissa invändningar. Sålunda uttalar länsveterinären i Jönköpings län all den intensifierade övervakningen inle enbart kan ses som koslnadskrä-

Prop. 1971: 61 175

vande och prisfördyrande. Tvärtom kommer stora utgifter att sparas inle bara för alt otjänliga livsmedel kasseras på elt tidigare stadium utan också genom de kvalitetsförbättringar som måste följa av den ökade kontrollen och tillsynen. Med utgångspunkt från att konsumenterna orasäller ca 20 railjarder kr. om årel på livsmedel kan utgiftsökningen på grund av en intensifierad livsmedelsövervakning endast uppgå lill ell par proraUle. Länsveterinären i Blekinge län anser också att farhågorna för oriraliga kostnadsökningar sora en följd av egentiUsynen måste betecknas sora överdrivna.

I saraband med frågan ora egentiUsynen har i raånga yttranden uppraärksararaats förslagel att den nuvarande frivilliga kontrollen enligt 1958 års kungörelse ora fjäderfäslakt och 1968 års föreskrifter rörande bl. a. charkulerilUlverkning bör ersättas av del nya systerael raed obligatorisk egentillsyn genora företagarna själva. Detla förslag tillstyrkes av KF och Köpmarmaförbundet. Övriga reraissorgan sora uttalat sig i denna sak berör endast kontrollen av fjäderfäslaklen. De avstyrker en övergång från offentlig kontroll lill egentillsyn vid fjäderfäslaklerierna. Med hänvisning lill den reservation som fyra ledamöter och en expert i LSK avgetl föreslår de i stället atl slakleritvång införs för fjäderfä i likhet med vad som redan gäller annat kött enligt köttbesiklningslagen.

Enligt veterinärstyrelsen har frivillig offentlig kontroll vid fjäderfä-slakt varit ell praktiskt led i utvecklingen mot en allt bättre hygienisk standard på slakleriområdel. Den aUmänna költhygienen har också påtagligt höjts vid de reguljära kontrollslakterierna, sora frivUligt ställts under offentiig kontroll, och genom det slakleritvång som kommunerna frivilligt infört. Som etl fortsatt steg mot en framlida obligatorisk kontrollslakt har styrelsen föreslagit möjlighet all införa slakleritvång också beträffande fjäderfä. En obligatorisk och intensifierad offentlig kontroll torde för vissa speciella områden erbjuda stora praktiska fördelar.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan har reagerat mot förslaget att ersätta den friviUiga offentliga fjäderfäkonlroUen raed en egenlUlsyn sora enligt kollegiet blir en raindre säker förra av kontroll. I enlighet raed reservationen bör fj'äderfäkontrollen utvecklas till etl slakleritvång enligt köttbesiklningslagen.

SVA motsätter sig den försvagning som skulle bli följden av att byta ul den frivilliga offentliga kontrollen mot egentillsyn vid fjäderfäslakt. I stället bör slakleritvång beträffande fjäderfä successivt införas raen en alltför snabb övergång till slakleritvång skulle få stora ekonoraiska konsekvenser för raånga små företagare i fjäderfäbranschen.

Länsveterinären i Stockholms län påpekar alt en egentillsyn vid fjäderfäslakterier av kontrollanter utan tjänstemannaansvar står helt i strid med internationell praxis.

Liknande synpunkter mot en egentiUsyn och till fördel för slakteri-

Prop. 1971:61 176

tvång i fråga om fjäderfä fraraförs av försvarets sjukvårdsstyrelse, styrelsen för lantbrukshögskolan, statens institut för hantverk och industri, statens institut för konsumentfrågor, länsläkaren i Blekinge län, länsveterinärerna i Uppsala, Blekinge, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län, hälsovårdsnämnderna i Gävle, Göteborg, Malmö, Norrköping, Stockholm, Uppsala och Örebro, Lantbruksförbundet och RLF, Veleri-närförbundet saral Husmodersförbundel.

I flera reraissyltranden särskilt från myndigheter betonas viklen av atl livsmedelsstyrelsen meddelar riktlinjer för egentiUsynen. Riktlinjerna anses inte böra göras alltför generella utan helst utformas särskilt för varje typ av hantering. Bl. a. är del viktigt raed bestämmelser om journalföring hos företagen. Delsaraina gäller frekvensen av provtagningar och analyser som närraare bör preciseras för de delar av branschen, där sådana undersökningar raåste företas för atl egentiUsynen skall kunna bli tUlfredsstäUande. Synpunkter av detla slag har fraraförls av bl. a. veterinärslyrelsen, länsstyrelserna i Gotlands, Hallands, Örebro och Gävleborgs län, hälsovårdsnämnderna i Lund, Solna, Stockholm, Umeå, Västerås och Örebro, länsveterinärerna i Blekinge, Göteborgs och Bohus saml Jämtlands län.

Önskeraål om alt närmare riktlinjer meddelas om i vilken utsträckning och på vad sätt egentillsyn bör ske har framförts från vissa håll inora näringslivet t. ex. Kemikontoret, KF, Stockholms handelskammare, Svensk industriförening, Grossislförbundet och ICA.

Några remissinstanser påpekar atl en viktig fömlsällning för alt elt system med egentUlsyn hos företagen skall fungera tillfredsställande är att både företagsledning och de anställda har en bättre utbUdning i livsraedelshygien än f. n. Så anser länsstyrelsen i Kronobergs län, Sveriges ludsovårdskonsuleiiters förening, länsläkaren i Skaraborgs län, veterinärstyrelsen, länsveterinären i Kronobergs län, hälsovårdsnämnderna i Västerås och Uppsala, Svenska hälsovårdsijänstemannaförbundet. Riksförbundet gatukök och kiosknäring och Sveriges kioskägares riksförbund.

LSK:s uttalande alt raan när del gäller konlroUpersonal noga måste skilja mellan den offentliga livsmedelskontrollen och företagarnas egentillsyn samt atl en offentlig kontrollant inte får åta sig uppdrag inom egentiUsynen har föranlett kommentarer i några yttranden. Länsstyrelsen i Örebro län och hälsovårdsnämnden i Örebro frarahåller atl den offentliga kontrollen inte får ske genora anlitande av enskilda företag utan endasl av samhällets egna organ. Svenska institutet för konserveringsforskning betonar atl man raåste se till att vissa personalkategorier inle koramer i beroendeställning genom att samtidigt medverka i både egentiUsynen och den offentiiga kontrollen.

Andra remissinstanser har den uppfattningen all förelagen i sin egentiUsyn i viss utsträckning bör kunna anlita tjänstemän och organ inora den offentiiga livsmedelskontrollen. Lantbruksförbundet och RLF anser

Prop. 1971: 61 177

att på mindre orter en inte tUl fullo utnyttjad besiktningsveterinär vid etl kontrollslakteri också skall kunna vara ansvarig för samma företags egentillsyn. Förhållandet är givetvis annorlunda då del gäller tjänstemän med direkt uppgift atl kontrollera ell förelags egenlUlsyn. Sveriges konditorförening utgår från atl raöjlighet skall finnas för dess raedleraraar atl anlita hälsovårdsnärandernas Ijänsteraän i deras egentillsyn. När del gäller laboratorieundersökningar framhåller Stockholms och Skånes handelskammare saml Sveriges hotell- och reslaurangförbund atl företagen bör få möjlighet att i viss utsträckning utnyttja de anvisningslaboratorier sora frärast skall slå till livsmedelsrayndigheternas förfogande.

I saraband raed uttalanden ora egentiUsynen har raånga reraissorgan, särskilt hälsovårdsnämnder, länsläkare och länsveterinärer, ifrågasatt möjligheten för företagen att finna tiUräckligt raed utbildad och läraplig personal för liUsynsuppgiflerna saral livsraedelslaboratorier raed erforderlig kapacitet.

LSK:s förslag ora anvisningslaboralorier (72 §) diskuteras i många remissyttranden. Flertalet av dessa insläraraer i koraraitléförslaget. Statens institut för folkhälsan finner förslagel välgrundat och understryker behovet av atl man snabbt får tillgång lill anvisningslaboratorier raed orafaltande kapacitet. Resultaten av livsmedelsundersökningar bör ju komma fram så snabbt sora möjligt.

Konsumeniinstituiet, sora inle har något all erinra mol offentlig livsmedelskontroll, anser att anvisning och godkännande av livsmedelslaboratorier bör ske i samråd med statens institut för folkhälsan.

Statskontoret tillstyrker förslagel ora auklorisation av utomstående laboratorier och anser det fördelaktigt atl i första hand utnyttja befintliga laboratorieresurser innan de centrala resurserna byggs ul.

Länsstyrelsen i Gotlands län befarar atl svårigheter uppstår ora den offentliga kontrollen hänvisas till anvisningslaboralorierna och egentiUsynen lill både anvisningslaboratorier och godkända laboratorier. Vid bakteriologiska undersökningar får raan regelmässigt avsevärda variationer i resultaten. För fackmannen är della inle anmärkningsvärt, men för företagaren kan olika resultat från skUda laboratorier skapa förvirring och osäkerhet saml ge anledning lill misstro och Ivisligheter. Den enskilde företagaren kan få en betydligt säkrare bild av sina produkters bakteriologiska standard och förändring däri, ora egentillsynens och den offentliga kontrollens prov undersöks vid sararaa laboratorium och om resultaten sammanställs. Dessa synpunkter gäller del stora antal företag som inte har eget laboratorium och driftskonlroll. Ell kommersiellt laboratorium sora kan godkännas av livsraedelsslyrelsen bör betecknas som anvisningslaboralorium. Begreppet godkänt laboratorium bör följaktligen förbehållas företags interna laboratorier.

AB Svensk laboratorietjänst anser att raan inle bör ha etl stort antal sraå laboratorier utan i stället öka kapaciteten hos redan befintliga stör-

Prop. 1971: 61 178

re laboratorier. Skälet härtill är atl raan därigenora kan åstadkoraraa rationeUa enheter raed bättre personella och andra resurser.

KF anser del olärapligl all ell privatägt laboraloriura klassificeras som anvisningslaboralorium. KF finner det i stället lämpligl all de privatägda laboratorier sora har en tillräckligt hög standard betecknas sora godkända livsraedelslaboratorier. Saratidigt är det önskvärt all olika Uvsraedelsförelag fritt får välja raellan all anlita etl anvisnings- resp. godkänt laboratorium.

Veterinärförbundel och länsveterinären i Uppsala lätt föreslår atl de laboratorier som LSK benämnt anvisningslaboralorier kallas offentliga livsmedelslaboralorier, medan de föreslagna godkända Uvsraedelslabo-ratorierna i stället bör kallas anvisningslaboralorier.

Länsläkaren i Älvsborgs län ifrågasätter ora det i framtiden skall behövas anvisningslaboralorier. Laboraloriefrågan bör sararaankopplas raed pågående diskussion om s. k. regionallaboralorier för alt tillgodose behovet av hjälp åt industrier och korarauner raed kontroll enligt railjöskyddslagen. Ora fler sådana laboratorier skapas är det lärapligt att de också förses med erforderlig utrustning och personal för livsraedelsundersökningar.

4. Departementschefen

4.1 Allmänna grunder för livsmedelslagstiftningen

De grundläggande bestäraraelserna ora livsraedel finns i 1951 års livsmedelsstadga. Utöver allmänna regler ora beskaffenhet, hantering, märkning och saluhållande av livsraedel, Uvsraedelslokaler, offentlig kontroll ra. ra. innehåller stadgan också ell stort antal delaljföreskrifter, särskilt ora den kvalitativa sararaansällningen av vissa vanligare livsraedel. Stadgan har dels ell hygieniskt syfte, alt skydda konsumenterna raot skadliga eller otjänliga livsraedel, och dels elt ekonoraiskt syfte, att hindra oredlighet i handeln raed livsraedel. I princip sararaa syftning har de specialförfatlningar sora finns på livsmedelsorarådet vid sidan av livsmedelssladgan.

Utvecklingen på livsmedelsorarådet har under senare år kännetecknats av omfattande och genomgripande förändringar. Konsumtionsvanorna har ändrats som en följd av bl. a. höjd levnadsstandard, fortgående industrialisering, befolkningskoncentralion till tätorterna och kvinnornas ökade förvärvsarbete utanför hemmet. Efterfrågan på färdigberedda livsraedel har stigit och raånga människor äter nuraera åtminstone ett av vardagens huvudmål i geraensamraa serveringar, s. k. storhushåll. Livsraedelshanteringen har måst anpassas för atl möta konsumenternas krav i dagens sarahälle. Råvamproducenterna och livsrae-delsindustrin har fåll frara nya produkter och nya tUlverkningsmeloder

Prop. 1971: 61 179

har utarbetats. Som exempel kan nämnas ersättningsmedel för vissa mjölk- och köttvaror, utvecklingen av djupfrysningslekniken och fraraställningen av livsmedel som är färdiga för direkt konsumtion. Samtidigt har redan välkända varor och produktionsmetoder utvecklats vidare. Inom livsmedelshandeln har raan i stor utsträckning gått över från manuell betjäning av oförpackade varor över disk lill självbetjäning av färdigförpackade livsmedel i snabbköpsbutiker. Vidare har en fortlöpande koncentration av tillverkning och handel lill allt färre raen stora enheter fört raed sig alt livsraedel från olika förelag i ökande orafallning transporteras över hela landet raed järnväg, bil, fartyg och flyg. Härtill koramer en betydande ökning av livsraedelsimporten.

Mol bakgrund av denna utveckling har livsraedelssladgekoramillén (LSK) funnit all 1951 års livsmedelsstadga blivit föråldrad i flera hänseenden och föreslår därför en hel del ändringar av bestämmelserna. LSK anser atl lagstiftningen bör ha samma hygieniska och ekonomiska syften som 1951 års stadga men alt man mera än hittUls bör lägga vikt vid de rent näringshygieniska synpunkterna på sammansättningen av livsraedel. De ekonoraiskt betonade föreskrifterna bör göras raer positiva så alt de direkt syftar lill atl fräraja redlighet i livsmedelshandeln. LSK:s förslag till ny livsraedelsstadga är en raraförfattning, avsedd all i huvudsak innehålla allraänna och grundläggande besläramelser, sora antas av Kungl. Maj:l efler hörande av riksdagen. Delaljföreskrifter föreslås intagna i en lillärapningskungörelse sora får ulfärdas av en ny central livsraedelsrayndighet, kallad livsraedelsslyrelsen. Genom författningsförslagen kan etl antal särskilda livsmedelsförfall-ningar upphävas och i reviderad förra flyttas över till livsmedelsstadgan eller tillämpningskungörelsen. De nya bestämmelserna föreslås tUl skiUnad mol de hittillsvarande bli tillämpliga också inora krigsraakten. Enligt LSK bör undantag från livsraedelslagstiftningens tUlämpning bara gälla i fråga om enskUda hushåll.

Remissinstanserna är överlag ense raed LSK om atl 1951 års livsraedelsstadga är föråldrad och behöver ändras i väsentiiga hänseenden.

Även jag anser behov föreligga av en sådan raodernisering. Sora LSK och reraissinslanserna förordai bör den nya lagstiftningen i huvudsak följa samma principer som legat lill grund för 1951 års stadga. Lagstiftningen bör närmast syfta till atl skydda konsumenterna mot skadliga eUer på annat sätt från hälsosynpunkt otjänliga livsmedel. Den bör i likhet med den nuvarande livsmedelsstadgan reglera sådana förhållanden på livsmedelsområdet som exempelvis användningen av tillsatser, förekomsten av främmande ämnen i livsmedel, hanteringen i olika distributionsled och den personliga hygienen hos dera sora hanterar livsmedlen. De hygieniska kraven raåste skärpas i takt raed den snabba utvecklingen på livsraedelsorarådel. Sora LSK och flera reraissinstanser uttalat är del angelägel atl den nya lagstiftningen i större utsträckning

Prop. 1971: 61 180

än hittills tillgodoser konsuraenlernas intresse av atl få livsraedel med en från näringshygieniska synpunkter så lämplig sammansättning som möjligt. Detta är betydelsefullt inte rainst med hänsyn till all nutidsmänniskans fysiska aktivitet och därmed energibehov minskal samtidigt sora behovet av sådana näringsäranen sora protein, järn, kalciura och vitarainer inte förändrats.

Också del ekonomiska syftet med livsmedelslagstiflningen måste anses ha större betydelse för konsumenterna nu än förut. Livsraedlen säljs nuraera i stor orafallning i förpackat skick. Förpackningarna gör det svårare för konsumenterna all bedöma varornas verkliga kvalitet. Därtill kommer alt nya livsraedelstyper fortlöpande introduceras på marknaden. För att kunna bedöma livsraedlen och göra ell gott val i del stora utbudet av varor fordras ofta särskild uppraärksarahet och erfarenhet. Allmänt sett får dock konsumenterna inle den information ora livsraedlen sora behövs för all de skall kunna värdera dera räll och välja förnuftiga kostalternativ, låt vara alt förhållandena är på väg all bli bättre. Del är här fråga ora stora ekonoraiska värden. Förbrukningen av livsraedel raotsvarar ca 30 "/o av befolkningens totala årskonsumtion och representerar nuraera etl värde av ca 22 railjarder kr. I likhet med LSK och flertalet reraissinstanser anser jag del därför nödvändigt atl, sora korapletlering till den från årsskiftet gällande lagstiftningen om OliUböriig marknadsföring, skärpa kraven på bl. a. saklig konsumentupplysning i livsraedelslagstiftningen.

Sora frarahållits av både LO och näringslivels organisationer är del angelägel alt kraven på bättre hygien och, högre standard på livsraedelsorarådel inle utformas så att de onödigtvis leder lill höjda livsmedelspriser. Livsmedelslagsliftningen bör, såsora NO frarahåUit, så långt det är raöjligt utforraas och tiUärapas så all den inle verkar konkurrensbegränsande.

Flera reraissinstanser har understrukit behovet av s. k. konkurrensneutralitet meUan olika slags livsmedel, särskilt mellan jordbrukets och industrins produkter saml mellan svenska och importerade varor. Livsraedelslagstiftningen bör givetvis inte få hindra atl konsumenterna får etl från närings-, kvalitets- och prissynpunkler så rikhaltigt sortiment livsraedel sora möjligt. Lagstiftningen skall inle avse alt skydda vissa varor mot konkurrens från andra produkter med sararaa användningsområde, mol vilka det inte finns några hälso- eller näringsraässiga anraärkningar.

Konsumenterna bör vidare, som jordbruksnämnden påpekat, kunna känna samma trygghet för att de importerade livsmedlens hygieniska beskaffenhet kontrolleras och för atl information läranas ora dessa varor sora är likvärdig raed den sora lämnas i fråga om de svenska. Å andra sidan bör inte utan starkt vägande hygieniska skäl särskilda bestäraraelser raeddelas för iraporlerade livsmedel. Sådana bestämraelser

Prop. 1971: 61 181

kan skapa konstiade handelshinder och strida mol våra förpliktelser inom EFTA och mot andra inlernalionella åtaganden.

Sora flera reraissinstanser frarahållit bör livsraedelslagstiftningen i raöjUg raån anpassas lill inlernalionella förhåUanden. Nordiska rådets rekomraendationer ora etl närraande av Uvsraedelslagsliflningarna i de nordiska länderna har nu resulterat i atl en särskild ämbetsmannakommitté bUdals för ändamålet. Sverige deltar också sedan flera år i arbetet inora den för FAO och WHO gemensararaa Codex AUraentarius Coraraission på atl få frara internationella standards för livsraedel och för andra förhållanden på livsraedelsorarådel. Med hänsyn härtill finner jag det angeläget att den nya livsmedelslagstiftningen kan smidigt anpassas lill della inlernalionella saraarbete.

De nya livsraedelsbeslämraelserna bör, sora LSK föreslagit, i princip bli tillärapliga också inora krigsmakten. I likhet raed vad som redan tUlärapas raed slöd av förarbetena lill 1951 års stadga bör, sora LSK föreslagit, den nya lagstiftningen inle gälla hantering av livsmedel i enskilda hushåll.

De nya bestäraraelserna bör enligt nuraera tillämpade lagstiftnings-tekniska principer delas upp på en raraförfallning, benärand livsraedelslag, innehåUande huvudsakligen grundläggande föreskrifter och på en tillämpningsförfattning raed mera detaljerade regler. Eftersom dessa senare bestämmelser meddelas av Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, kan de på ell sraidigl satt anpassas till de vid varje tid rådande förhållandena.

4.2 Livsmedelsbegreppet

Livsmedel definieras i 1951 års livsmedelssladga sora varje lill förtäring avsedd vara som tillför kroppen näringsärane. Bestäraraelserna om livsmedel tillämpas dessutom på liUsalsämnen, njulningsraedel avsedda för förtäring och på ersättnings- och uldrygningsraedel för livsraedel. Undanlag från livsraedelsbegreppel görs för vissa vegetabiliska råvaror och vissa läkemedel. Enligt förarbetena är vallen inle alt anse som livsmedel i livsmedelsstadgans raening. Bestäraraelser om vatten finns i 1958 års hälsovårdssladga.

LSK föreslår all begreppet livsraedel inle begränsas lill varor sora tillför kroppen näringsäranen utan vidgas all orafalta alla varor sora är avsedda atl förläras av raänniskor raed undanlag av läkeraedel. Härigenom koraraer också dricksvatten atl anses sora livsmedel. En konsekvens härav bör enligt LSK bli att huvuddelen av hälsovårdsstadgans föreskrifter ora vallen flyttas över till den nya lagstiftningen. Vidare bör undantaget för vissa vegetabiliska råvaror ulgå. LSK anför också exempel på hur gränsen bör dras raellan råvaror och livsraedel.

Remissinstanserna har, med undantag för frågan ora vatten, i princip

Prop. 1971: 61 182

tillstyrkt eller läranal ulan erinran LSK:s förslag lill livsraedelsbegrepp. Även jag förordar att livsmedelsbegreppel utvidgas. Begreppet bör definieras i livsmedelslagen som matvaror, dryckesvaror, njutningsmedel och andra varor som är avsedda alt förläras av raänniskor. Definitionen kommer härigenom alt omfatta också vissa varor sora i dagligt tal inte brukar betecknas sora livsraedel, exerapelvis kryddor, vin och sprit, raaltdrycker, viss typ av tobak, konfektyrer, tillsatser ra. ra.

Med denna besläraning av begreppet livsraedel koraraer även dricksvatten all betraktas sora livsmedel. Flera remissinstanser har dock haft erinringar mot att hälsovårdsstadgans bestämmelser om vatten flyttas över till livsmedelslagstiflningen. Bl. a. har uttryckts farhågor för all kontrollen av vatten, som under socialstyrelsens ledning huvudsakligen handhas av länsläkarna och hälsovårdsnämnderna, blir alltför splittrad ora dricksvattnet dessutora skall särskilt kontrolleras av livsraedelsmyndigheterna. Jag kan ansluta mig tUl dessa synpunkter. Dricksvattnet skulle därigenom koraraa all kontrolleras av åtskilliga rayndigheter, eftersom huvuddelen av vårt hushållsvallen koramer från gemensamma vallenanläggningar och rinner i samraa ledningar. Bara en ringa del av della vallen används sora dryck och för beredning av livsraedel. Del raesta används för rengöring och liknande ändaraål. Med hänsyn härtill och då nuvarande ordning för vattenkonlrollen enligt hälsovårdsstadgans regler lorde vara tillfredsställande, förordar jag ingen ändring däri. Självfallet bör socialstyrelsen i frågor rörande kontrollen av vatten sararåda raed den centrala rayndighelen på livsraedelsorarådel. De anvisningar ora vattenundersökningar, sora hittills raeddelals av förutvarande raedicinalslyrelsen och velerinärslyrelsen, bör i fortsättningen meddelas av socialstyrelsen och den centrala livsraedelsrayndigheten.

Alt en vara är avsedd att förtäras innebär sora regel att råvara faller utanför begreppet livsraedel. I allmänhet måste råvaran på ell eller annat sätt ha bearbetats eller förberetts, innan den blir livsmedel, låt vara all della inle gäller vegetabilier som ju ofta är avsedda alt förtäras i obearbetat skick. Den kvarstående åtgärden skall i princip vara endast den beredning som beslår i alt livsraedlel lagas till färdig mal. Från den angivna huvudprincipen måste emellertid vissa undantag göras. De exerapel som LSK angell på när några av våra vanligaste varor skall anses som livsraedel och ej råvara har läranats ulan erinran i flertalet reraissyltranden. Några reraissinstanser anser dock på grund av de praktiska svårigheter sora kan uppkoraraa, all en varas övergång från råvara till livsraedel bör hänföras lill ell så sent skede i beredningsproceduren sora raöjligt. Jag finner det däremot i princip angelägel atl varan blir all anse sora livsraedel på elt så tidigt stadiura i denna procedur sora det är livsmedelshygieniskt påkallat. Emellertid är det inte möjligt atl för varje varuslag fastställa när råvaran blir livsmedel. Delta får överläranas till prövning vid lillärapningen av den nya lagstiftningen. Två

Prop. 1971:61 183

synpunkter bör därvid vara vägledande. Den ena är all strängare föreskrifter inte bör ges än vad som behövs raed hänsyn lill elt livsraedels vidare beredning för konsumtion. Den andra synpunkten är att förvandlingen av en råvara till ett livsraedel måste konstateras på grundval av en objektiv och realistisk bedömning av att varan verkUgen är läraplig alt förtära. Denna bedöraning bör också ske i saraband raed en viss kontroll av varan. Jag vUl här ta upp några konkreta exerapel sora kan vara ägnade all belysa denna frågeställning. Spannraål bör som LSK anfört inte betraktas som livsraedel förrän den korarait lill kvarnanläggningen och där bedörals vara kvarngill. All spannraålen i detta tillstånd fortfarande kan innehålla vissa föroreningar anser jag inte vara skäl för atl bestäraraelserna ora livsmedel inte skall tillämpas. De livsmedelshygieniska krav man bör släUa på della tidiga stadium bör emellertid anpassas till atl spannmålen skall rensas, tvättas och undergå vidare behandling innan den blir färdig för konsumtion. Denna regel bör givetvis också gälla de lokaler eller ulrymraen där den kvarn-gilla men obehandlade spannmålen förvaras. För andra vegetabilier bör del nu anförda gälla i tillämpliga delar. Beträffande kött anser jag i likhet raed LSK all de köllproducerande djuren bör betraktas som livsraedel när de koramer till slakteriet och då underkastas veterinärbesiktning. Att tillämpa livsraedelslagstiftningen på de levande djuren på ell tidigare stadium är inle nödvändigt från livsraedelshygienisk synpunkt. F. ö. slår djuren ofta redan från födseln under sakkunnig hälsokontroll av veterinär. Fisk sora rensas och bearbetas ute till havs i anslutning till fångslen bör, som LSK föreslagit ulan erinran från remissinstanserna, anses som livsraedel redan på näranda stadium. LSK:s förslag atl mjölk skall betraktas sora livsmedel redan hos djurägaren efler mjölkningen har avstyrkts av vissa reraissinstanser. Inle heller jag kan biträda detta förslag ulan anser, i likhet raed lanlbruksstyrelsen och flera andra reraissinstanser och i konsekvens med vad jag nyss anfört ora spannraål och kött, all del ligger närmast till hands all föreskrifterna om livsmedel blir tillämpliga på mjölk först då den kommit till mejeri.

Självfallet raåste det inträffa att avsleg av livsmedelshygieniska skäl bör göras från de principer jag angett i det föregående. Föreskriftema om livsmedel kan sålunda visa sig nödvändiga all tillämpa i elt tidigare skede av en varas beredningsprocedur. Jag tänker då bl. a. på när kött, mjölk, vegetabUier eUer andra varor säljs eller överlämnas av producenten direkt till konsuraenl. I sådana fall är avsikten vanligtvis att varorna skall användas för förtäring, varför de bör betraktas sora livsmedel.

Sora LSK föreslagit bör livsraedelsbegreppel inte orafatla varor, på vilka läkemedelsförordningen äger tiUämpning. Della överensstämmer i princip med 1951 års stadga. När det gäUer tUlämpningen av lake-

Prop. 1971: 61 184

raedelsförordningen vill jag påpeka följande. Enligt 1 § 1 raora. denna förordning förstås raed läkemedel bl. a. sådan vara sora är avsedd all vid invärtes brak förebygga, Undra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor. Genom 1 § 3 raora. undantas eraeUertid från förordningens tUlärapning sådana raedel sora har viss svagare effekt. Vidare undantas raineralvallen, raineralkäUsalter, fruktsalter och vissa pastiller och beredningar sora inle innehåller annat än vad sora får ingå i konfektyrer. Nu nämnda varor faller sålunda under begreppet läkemedel raen undantas från tUlämpningen av förordningen. Socialstyrelsen kan emellertid i särskUt fall beslärama annat. Dessa s. k. fria läkeraedel eller läkemedelsliknande produkter har hittills i praktiken även komrait alt faUa utanför livsraedelsstadgans tiUärapningsoraråde, eflersora de inte ansetts tUlföra kroppen näringsämne. Det föreslagna nya livsmedelsbegreppel koraraer eraeUertid alt orafatla även della slags läkeraedel. Socialstyrelsen har raot detla invänt alt den farmakologiska bedöraningen av dessa produkter ofta är så besvärlig atl den centrala livsraedelsrayndigheten knappast koraraer alt ha kompelens atl göra den. Jag vill då erinra ora atl denna myndighet, såsom jag komraer att föreslå vid rain anraälan av frågan om dess organisation, avses få resurser för att skaffa sådan medicinsk och annan vetenskaplig expertis att rayndighelen i regel skall kunna göra även denna typ av bedöraningar. Givelvis bör sararåd i sådana frågor ske raed socialstyrelsen. Därtill kommer all socialstyrelsen ju också, som jag tidigare nämnt, har möjlighet all göra läkemedelsförordningen tiUäraplig på produkten. Del väsentliga är atl produkten kan bli sakkunnigt bedömd och kontrollerad antingen enligt livsraedelslagstiftningen eller enligt läkeraedelsförordningen och alt den inle faller utanför båda dessa författningsoraråden. Beträffande förslagel från vissa reraissinstanser alt livsraedelslagstiftningen även bör avse djurföda vill jag påpeka att del redan finns en viss reglering av denna fråga. Även i övrigl bör den regleras utanför livsmedelslagstiflningen.

4.3 Livsmedelstillsatser m. m.

Enligt 1951 års livsraedelsstadga förstås raed livsraedelstillsats vara eller ärane som, utan all ingå sora råvara i livsmedel, tillförs livsmedlet för att påverka dess färg, smak, konsistens eller hållbarhet eller för annat liknande ändamål. En tUlsats får i princip inte användas i livsraedel, ora den inle blivit godkänd av koraraerskoUegiura. Sådani godkännande behövs eraeUertid inte för tUlsatser i färdiglagad raal och inle heller för vissa i stadgan angivna naturprodukter eller essenser. Kommerskollegium utger årligen en förteckning över godkända tillsatser. Tillsättning av vitaminer i livsmedel regleras i 1941 års vilaraineringsförordning. Vilarainering och iraport av vilairiinerade livsmedel får ske

Prop. 1971: 61 185

bara efter tillstånd av kommerskollegiura. Förutom bestämmelserna om tUlsatser och vitarainer finns i livsraedelssladgan föreskrifter om viss högsta hall i livsraedel av bly och bekärapningsmedel. Frågor härom prövas också av kommerskollegium. Kollegium skall i nu nämnda ärenden samråda med bl. a. social- och veterinärstyrelserna samt med statens instUul för folkh'älsan.

Enligt LSK bör den nya lagstiftningen så långt del är möjligt omfatta alla ämnen sora tillförs eller förekomraer i eller på livsraedel ulan all vara råvaror. LSK delar upp ämnena i tre grupper, livsmedelstillsatser, berikningsmedel och främmande ämnen. Begreppet livsmedelstiUsats föreslås omfatta inte bara ämnen sora tillförs livsraedel för att påverka dess färg, smak, lukt, konsistens eUer hållbarhet ulan också ämnen som kan åstadkomma bl. a. effekt på konsumenten. Berikningsmedel är enligt LSK:s förslag vitaminer och andra näringsämnen som på konstlad väg tillförs livsmedel enbart i syfte alt förbättra livsmedlets näringsvärde. TUl gruppen fräramande ämnen hänför LSK bekämpningsmedel, bly, kvicksUver och andra äranen sora råkar förekoraraa i eller på livsmedel och då förändrar livsmedlets normala beskaffenhet. Beslut i fråga om alla dessa ämnen bör enligt LSK meddelas av den centrala livsmedelsmyndigheten. För användning av liUsatser skall krävas godkännande och för användningen av berikningsmedel tillstånd. Dessutom skall rayndighelen kunna föreskriva alt livsraedel av visst slag alllid skaU vara berikat raed särskilt ärane. Beträffande främmande ämnen föreslås myndigheten kunna fastställa den högsta hall som får förekoraraa i eller på livsraedel. De flesta reraissinslanserna har tillstyrkl eller läranal utan erinran förslaget atl dela upp äranena i de näranda grupperna.

LSK:s definition av livsmedelstillsatser har godtagits av remissinstanserna. Jag har inte heller några väsenlliga invändningar mot förslaget. Med ämne sora åsladkoraraer annan bestämd egenskap hos livsmedlet än färg, smak, etc. avses t. ex. ämnen sora tillförs i huvudsakligt syfte att påverka människors hälsa eller ha annan gynnsara effekt på konsumenten. Till följd av vad jag tidigare förordat i fråga om vatten avses emellertid tillsättningen till detta av bl. a. fluor och klor, som ju blir all anse som livsmedelstUlsatser, inle att regleras av livsmedelslagen och dess tillämpningsbestämraelser. I övrigt bör lill skiUnad raot vad nu gäller inle längre fordras atl etl ärane finns kvar i del färdiga livsraedlel för att anses som lUlsals.

I fall då det kan vara svårt att avgöra om en beståndsdel i ett livsraedel, t. ex. sojaprolein, skall betraktas sora liUsats eller råvara, får del ankoraraa på den centrala livsraedelsrayndigheten all raeddela närraare bestämraelser eller anvisningar härora.

Med hänsyn tiU den allmänna hälsovården och folkhälsan är det viktigt all inte andra tillsatser används än sådana som prövats enligt

Prop. 1971: 61 186

vetenskapUg sakkunskap och erfarenhet. Liksom hittUls bör en tillsats därför först godkännas av den centrala livsraedelsmyndighelen innan den får tillföras visst slags livsmedel. En fömtsättning för all elt ärane skall kunna godkännas sora livsraedelstillsats raåste vara all del inte får antas göra livsraedel otjänligt till människoföda. Vid prövningen bör beaktas inte bara mera omedelbart verkande loxiska eller andra hälsovådliga egenskaper hos ämnet ulan även dess ev. genetiska eller andra långsikliga effekter. Vidare bör bestäraraas den högsla halt av tillsatser som får förekomma i livsraedel. Viktigt är alt tillsatsernas effekt bedöras även i den kombination vari de kan förekomma. Man bör allmänt sett inta en restriktiv håUning i fråga ora godkännande av livsmedelstillsatser. Även ora ett ärane kan antas vara ofarligt, bör del inle godkännas sora livsraedelstillsats ora del inte klart kan raotiveras av konsumentintresset eller andra särskUda skäl i fråga om livsraedels tillverkning eller hantering i övrigl. Lika stränga krav bör uppställas på ämnen som redan är godkända. Man bör även sträva efter alt minska antalet redan godkända tillsatser.

Från dessa utgångspunkter är del såsora LSK föreslagit följdriktigt att upphäva det nuvarande undantaget från kravet på godkännande för tillsatser i färdiglagad mat. Härigenora undanröjs den tveksarahet sora rått, huruvida tUlsatser i livsmedel, som tillreds eller serveras i restauranger och storhushåll, måste vara godkända. Däremot bör, sora LSK också föreslagit, från kravet på godkännande fortfarande vara undantagna vissa extrakt av naturprodukter saral socker och salt, giftfria essenser och andra äranen sora avses i 4 § 1 raora. andra stycket 1951 års livsraedelsstadga. Godkännande bör dock liksora hittills fordras ora en sådan vara skall användas sora färgämne i livsraedel.

LSK:s förslag all vissa näringsäranen skall bilda en särskild grupp, berikningsraedel, har mött erinringar från bl. a. näringslivets organisationer. De förordar sålunda att berikningsmedlen hänförs till livsmedelstillsatser. För egen del anser jag, som också kommerskollegium anfört, all berikningsraedlen skiljer sig i sådan grad från de egentliga tillsatserna atl del kan vara praktiskt atl hålla dera skilda ål. Del enda syftet med berikningsmedlen är all de förbättrar näringsvärdet hos Uvsmedel. De måste vidare tillföras i en beslämd hall för atl få den avsedda näringshöjande effekten. Tillsatserna däreraot har flera olika syften. Vilken kvantitet därav som är läraplig alt tillföra livsraedlen bör avgöras från rent hälsomässiga bedömningar och tillsatserna bör i allmänhet tillföras endasl i ringa mängd. Del är emellertid inle behövligt atl i livsmedelslagen särskilja berikningsmedlen från övriga livsraedeis-lillsalser. Däreraot kan del visa sig ändaraålsenligl att göra det i lill-lämpningsbesläraraelserna. Med berikningsraedel avses vilarain, mineralämne eller annat näringsämne, som inle är råvara och som är avsett att tillföras livsmedel för alt förbättra dess näringsvärde. Det får ankorama

Prop. 1971: 61 187

på den centrala livsmedelsmyndighelen alt avgöra i vilka fall näringsämne skall utgöra berikningsmedel. All etl näringsämne anses sora berikningsmedel endasl när det särskUl tillförs ell livsraedel raarkerar skUlnaden raot näringsämne sora av naturen redan finns i livsmedlet. Med tillföras avses även berikning genom ultraviolett eller annan bestrålning.

En överdosering av vitaminer, järn och liknande näringsämnen kan vara oläraplig. Jag ansluter mig därför till LSK:s förslag atl berikning av livsmedel bör få ske endast efter särskild prövning. Därvid måste bestäraraas den raängd som skall tUlsällas för att det färdiga livsmedlet skall komma all hålla angiven halt av berikningsmedel. Hänsyn måste sålunda las lill att viss del av berikningsmedlet kan förstöras under och efter tillverkningsprocessen. Jag förordar alt för berikningsraedlen till-lämpas samma syslem som för livsraedelslUlsatser i övrigt, nämligen alt de skall godkännas innan de får användas. Därvid bör kunna föreskrivas all berikningen får utföras endasl av den som fåll godkännandet.

LSK:s förslag ora obligatorisk berikning av vissa livsmedel har mött viss reraisskritik. För egen del finner jag visserligen all det kan vara av stor betydelse från folkhälsosynpunkt all förutsättningar skapas för att de vanligaste livsmedlen får en lämplig och konstant sararaansättning av v'äsentliga näringsämnen. Man kan emellertid, som bl. a. velerinärslyrelsen påpekat, inte bortse från atl vissa människor på grund av anlag för allergier eller av andra skäl bör ha möjlighet atl få välja livsmedel utan tillsats av berikningsmedel. Härtill kommer alt man inte alltid med säkerhet vet ora etl berikningsmedel kan ha, förutora sina positiva egenskaper, skadliga effekter. Jag anser mig därför inte nu böra förorda en obligatorisk berikning.

Förutom livsmedelstUlsatser och berikningsmedel kan också andra ämnen förekomma i eller på livsmedel. Vissa sådana ämnen kan göra livsmedlen hälsovådliga. Ora bly och bekärapningsmedel finns redan nu bestämmelser i livsmedelslagstiftningen. På senare år har uppmärksamheten fästs på förekomsten av bl. a. kvicksilver, olika kemiska föroreningar, antibiotika och hormoner. I likhet med remissinstanserna tillstyrker jag LSK:s förslag atl sådana och liknande ämnen, sora ulan avsikt råkar förekomma i färdiga livsmedel, förs samman i en särskild grupp, kallad fräraraande äranen. De bör i lagen definieras sora ämnen som ej är livsraedelstillsats och som om de ingår i liv.smedel kan utgöra hälsorisk eUer förändra dess normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt. Det är självfallet inle raöjUgl förutse alla typer av fräraraande ämnen som oavsiktligt kan förekoraraa i livsmedel. Därför kan raan beträffande sådana ämnen inte tUlämpa ett liknande systera raed godkännande som i fråga ora livsmedelstillsatser. I stället bör kunna förbjudas framställning, beredning, saluhållande eller annan hantering av livsmedel sora innehåller fräramande ämne eller vari sådani ämne över-

Prop. 1971: 61 188

stiger viss halt. Man bör i dessa ärenden inta samraa restriktiva hållning som i fråga om tillsatsämnen. Sålunda bör vid prövningen beaktas inle bara mera oraedelbart verkande toxiska eller andra hälsovådliga egenskaper hos äranel ulan även dess ev. genetiska eller andra långsiktiga effekter. Sora folkhälsoinstitulel föreslagit kan del vara lill fördel för konsumenterna att en s. k. kostrekommendation meddelas i anslulning lill beslut ora fräramande ämnen.

Genora den av mig förordade regleringen av användningen av livsmedelstillsatser, berikningsraedel och främmande äranen bör del bli raöjligl alt på ell tiUfredsställande sätt ha kontroll över alla de äranen sora med eller ulan avsikt kan ingå i våra livsmedel. Livsmedelslagen bör innehålla definition av livsmedelstillsats och främmande ämne. Lagen bör vidare innehålla bestämraelse ora godkännande av livsraedelslillsalser och om hantering av livsmedel, sora innehåller främmande ämnen. Det bör ankomm.a på Kungl. Maj:t atl meddela närraare föreskrifter i nu berörda avseenden.

4.4 Livsmedels beskaffenhet och livsinedelsstandard

Enligt 1951 års livsraedelsstadga är det grundläggande kravet på livsraedlens beskaffenhet alt de inle får antas vara skadliga att förtära eller eljest otjänliga till människoföda. Inle heller får livsmedlen kunna antas orsaka sjukdom eller överföra srailta.

LSK föreslår all man behåller dessa krav på livsmedels beskaffenhet. LSK utvecklar närmare vad som avses med skadlighels- och otjänlig-helsbegreppen. LSK anser att, om det kan antas alt elt livsmedel är skadligt eller otjänligt, ingripande bör ske enligt livsraedelslagstiftningen. I syfte alt höja standarden på livsraedel föreslås vidare all den centrala livsraedelsrayndigheten får rätt föreskriva vilken sararaansättning eller beskaffenhet i övrigt elt livsraedel av visst slag skall ha. Sådan föreskrift skall gälla sora livsraedelsslandard och innebära atl elt livsraedel sora raotsvarar standarden är atl anse som tjänligt lill människoföda i de avseenden standarden omfattar.

Reraissinslanserna har inte hafl några erinringar mol atl skadlighets-och oljänlighelsbegreppen bibehålls i livsmedelslagsliftningen. Flera reraissinstanser pekar dock på svårigheten att tolka begreppen rält.

Också enligt rain uppfattning bör del grundläggande kravet på beskaffenheten hos livsraedel fortfarande vara all livsraedlel inle får antas vara skadligt atl förlära, smiltförande eller på annat sätt otjänligt lill raänniskoföda. Innebörden av skadlighetsbegreppet är enligt LSK den att livsraedlel innehåUer sjukdomsalslrande mikroorganismer eller giftiga eller andra skadliga ämnen i sådan mängd all uppenbar risk finns för sjukdom eller annan rubbning av hälsotillståndet. Däremot avses inle skador, som uppslår på grund av förtäring av onormala raängder livs-

Prop. 1971: 61 189

medel eller på grund av allergier. Jag finner för min del denna besläraning av begreppet vara adekvat och praktisk. Beträffande hittillsvarande praxis anses livsraedel otjänligt, om del innehåller föroreningar av olika slag eller har för hög hall av vissa bakterier eller mikroorganismer, som normall inle bör finnas i livsmedlet och sora kan befaras frarakaUa icke önskvärda förändringar i detla. Svårigheten att i del särskilda fallet bestämt avgöra ora en sådan avvikelse från del norraala innebär en hälsorisk får emellertid inle vara avgörande för om livsmedlet skaU få användas eller ej. Föreligger på grund av något objektivt påvisbart förhållande grund för anlagande alt livsmedlet på delta vis avviker från vad som är normall, bör det anses otjänligt. Kraven på livsmedels beskaffenhet bör dock, såsom vissa remissinstanser påpekat och i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller, begränsas lill livsmedel som saluhålls eller eljest överlämnas. LSK:s förslag sora lar sikte på användningen av vara som Uvsmedel kan leda till konsekvenser som kan vara omöjliga all undvika. Sålunda skulle exempelvis livsmedel i en butik över huvud tagel inte få bli skämda eller la skada. Givetvis måste sådant kunna inträffa på grund av oförutsedda omständigheter. Det väsentiiga är atl konsumenterna inte tillhandahålls sådana varor som livsraedel eller atl dessa på annat sätt orsakar hygieniska olägenheter.

Som framgått av vad jag tidigare anfört kan frågan när ett livsmedel är otjänligt ge anledning till olika raeningar. I sådana fall bör den centrala livsraedelsrayndigheten kunna genora undersökningar och genora råd och anvisningar ge vägledning för bedömningen av frågan.

Förslaget om ett systera med livsmedelsstandard för vissa vanliga födoäranen har reraissinslanserna lämnat utan erinran i princip. Från något håll har invänts alt en standard bör föratsatta också en näringsfysiologisk bedömning och inle bara en bedömning från mikrobiologisk, kemisk och loxisk synpunkt.

Vidare har framhållits all det föreslagna systemet kan verka handels-hindrande. Med anledning därav vill jag anmärka alt detla syslem inle är en nyhet i sak. Del innebär all livsmedelsmyndighet i vissa fall skall uttala sig om vad som skall vara läraplig beskaffenhet hos livsmedlet. Systemet överensstäraraer raed de riktlinjer sora FAO och WHO dragit upp för ett internationellt utarbetande av livsraedelsslandard. TiUärapas det nu förordade systemet löper man inte risk alt ordningen raed livsraedelsslandards raedför handelshinder. Jag anser raig därför kunna tillstyrka det föreslagna systerael. Därraed kan en smidig anpassning ske lill de olika livsmedelsslandards sora fortlöpande utarbetas inora Codex Aliraentarius Coraraission. Förutsättning för atl livsraedelsslandard skall få föreskrivas bör vara alt det är av särskild betydelse från hälso- eUer näringssynpunkt eller för att tillgodose konsumentintresset. Som LSK föreslagit bör huvudprincipen vid fastställande av en livsmedelsstandard

Prop. 1971:61 190

vara all ange ell livsmedels beskaffenhet från mikrobiologisk, keraisk och loxisk synpunkt och dess sararaansättning i näringsraässigt hänseende. Men dessutora bör för alt även i övrigl tillgodose konsumentintressena den kvalitativa och kvantitativa sararaansällningen av livsraedel anges. Delta torde visa sig särskilt raotiveral då del gäller nya livsraedelstyper. Såsora LSK anfört bör härifrån skiljas sådana kvalitetsnormer sora jordbmksnäranden fastställer i prisreglerande eller avsällningsbefrämjande syfte.

Fastställande av standards bör ankoraraa på den centrala livsraedelsrayndigheten. Några remissinstanser har kritiserat LSK:s förslag att livsmedel sora uppfyller en fastställd standard skall anses som tjänligt lill människoföda i de avseenden standarden orafattar. Vissa remissinstanser synes över huvud taget inte vilja atl denna fråga regleras i livsraedelslagsliflningen. Jag anser i likhet raed LSK att del är av stort värde ora man i fråga om livsmedlens beskaffenhet inte blott anger atl livsmedel är OljänUgt till raänniskoföda ulan även, när förutsättningar finns härför, positivt anger när ell livsraedel kan anses vara tjänligt och i förekoraraande fall även uttalar sig ora graden av ijänlighel. Sora KF anfört bör det eraeUertid vara självklart all elt livsmedel sora uppfyller en livsraedelsslandard också är tjänligt lill människoföda. I annat fall skulle osäkerhet skapas hos konsumenterna. Elt livsraedel sora raotsvarar standarden bör sålunda betraktas som hygieniskt och kvalita-livl fullgott. I livsmedelslagen behöver endast anges förutsättningarna för fastställande av livsmedelsslandard och den innebörden av standarden, alt den avser livsmedlets beskaffenhet. Vid fastsläUande av en livsraedelsslandard bör iakttas att den inle ulan särskilda skäl får en prishöjande effekt.

4.5 Märkning i allmänhet

De uppgifter sora enligt raärkningsföreskrifterna i 1951 års livsmedelssladga skall anges på ell förpackat livsmedel är innehållels benäraning och dess totala vikt eller volyra vid förpackningslillfället samt naranet på eller firraan för tUlverkaren, förpackaren, säljaren, exportören eller importören och dennes heravist. Runmärkt smör eller margarin får i stället för namnuppgifterna förses med s. k. U-märke. Bestämraelserna gäller bara förpackade livsraedel sora säljs i detaljhandeln. Undantag från märkningsskyldigheten gäller för spritdrycker, vin, malt-och läskedrycker, s. k. butiksförpackade livsmedel och vissa färska livsraedel sora är förpackade i genoraskinligl raaterial. En livsraedelsförpackning vars innehåll väger raindre än 100 g eller mer än 10 kg behöver inte heller raärkas.

LSK föreslår en utvidgad märkningsskyldighel som i princip skall avse alla färdigförpackade livsraedel. Skyddade varubeteckningar bör

Prop. 1971: 61 191

fastställas för vissa livsraedel. Förpackarens eUer liUverkarens namn skall obligatoriskt anges på förpackningarna. Iraporterade varor skall märkas med uppgift om importörens namn. Undantagen för vissa dryckesvaror och för butiksförpackade livsmedel föreslås upphöra. Märkningsskyldigheten skall gälla förpackningar som väger mellan 25 g och 25 kg.

LSK föreslår även all varorna skall förses med innehållsdeklaralion och hållbarhelsmärkning. Till sistnämnda frågor ålerkoraraer jag i senare avsnitt (4.6, 4.7).

Remissinstanserna vitsordar i stort sett behovet av skärpta bestämmelser om märkning.

Även jag finner det synnerligen angeläget att kraven på märkning av livsmedel skärps. Dagens situation på livsraedelsraarknaden karaktäriseras av en ökande raängd industriellt tUlverkade varor av olika slag och skiftande kvalitet. Livsraedlen innesluts numera i stor orafallning i förväg i skyddande förpackningar och säljs i självbeljäningsbutiker. Köparen har därför vanligtvis sraå möjligheter atl få närraare upplysning om varorna. Med hänsyn lill främst konsumenterna är det därför önskvärt atl livsmedlen är märkta på ell begripligt sätt så alt konsuraenterna kan få saklig och vederhäftig inforraation. Märkningens priraära syfte bör därför vara alt underlätta för konsumenten alt göra ett medvetet val av de livsmedel som bäst motsvarar hans behov.

Enligt LSK skall de nya märkningsbestämraelserna i princip gälla alla färdigförpackade livsmedel. Härmed avser LSK livsmedel som före och ulan direkt samband med saluhållande inneslutils i förpackning, avsedd alt brytas först av enskild förbrukare. Denna definition överensstämmer väl med den som utarbetats inom Codex Aliraentarius Coraraission. Med anledning av veterinärslyrelsens påpekande bör begreppet förtydligas och definieras så alt därmed avses livsmedel som ulan omedelbart saraband raed överläranande till konsument inneslutits i förpackning, avsedd alt brytas först av konsumenten. Definitionen komraer därmed atl som LSK föreslagit gäUa enbart s. k. konsuraentförpackningar. Jag godtar vidare vad LSK avser raed en färdigförpackning, nämligen förpackning som är förseglad eller tillsluten på sådani sätt alt den skyddar det inneliggande livsmedlet mot menlig påverkan utifrån. Nälpåsar och korvskinn e. d. är alltså inle alt anse som färdigförpackning.

LSK:s förslag att färdigförpackningar skall förses med uppgift om livsmedlets slag tillstyrks i remissyttrandena. Även jag biträder LSK:s förslag. Förslagel ansluter sig till raotsvarande regel av Codex Aliraentarius Commission och innebär bl. a. all ett livsmedel skall ha en sådan beteckning atl konsumenten snabbi och enkelt får klart för sig vilken typ av vara del är fråga om. Genom kravet på uppgift om livsmedlets slag blir del inte tillåtet att såsom sker nu märka ett livsraedel raed en-

Prop. 1971: 61 192

bart ett fantasinamn. Används ändå ett sådant namn måste dessutom genom ell kort beskrivande uttryck alltid anges vad slags vara förpackningen innehåller.

I syfte alt främja redlighet i handeln föreslår LSK atl vissa varubeteckningar skall kunna skyddas genora all en särskild beteckning förbehålls livsraedel av visst slag. Förslagel gäller frärast våra vanligaste livsmedel. I likhet raed flertalet reraissinstanser finner jag förslagel väl motiverat. Med hänsyn till behovet av en riklig och saklig inforraation för konsuraentema är del enligt rain raening väsentligt att de raånga nya livsraedelstyper som fortlöpande koraraer ul i raarknaden inle åsätts samma beteckningar sora de äldre traditionella varor som konsumenterna väl känner till. Olägenheten av atl en sådan ordning kan ha en viss konkurrensbegränsande effekt uppvägs av de fördelar del innebär för konsumenterna all kunna skilja raellan livsmedel, sora till synes är likartade raen vars beskaffenhet och egenskaper i väsenlliga hänseenden är olika. Särskilda beteckningar bör vara förbehållna inte bara vanliga nu förekommande livsmedel ulan också nya, exempelvis sådana som till stor del innehåller sojaprolein men sora kan ha en förvillande likhet med rena köllprodukter. Med hänsyn lill ändaraålet raed en sådan förbehållen vambeleckning bör, sora också påpekats av vissa reraissinstanser, det inte behöva föreligga skyldighet all använda beteckningen. Men ora den används, raåste det ifrågavarande livsraedlel vara av sådani slag sora föreskrivits i fråga ora vara, för vilken beteckningen förbehållits.

LSK:s förslag alt elt färdigförpackat livsraedel skall märkas med uppgift om dess nettovikl eller nellovolyra raotsvarar i huvudsak vad sora redan gäller enligt 1951 års stadga och tillstyrks av remissinstanserna. Jag förordar också atl förpackningarna märks raed dessa uppgifter. Genom all ange vikten eller volymen netto avses med uppgiften enbart innehållet i förpackningen. Eftersom vikt och volyra hos de flesta livsmedel efler någon tids förvaring förändras på gmnd av avdunstning o. d. bör uppgift om kvantiteten avse förpackningslillfällel. Remissinstanserna har uttalat olika meningar om hur noggrant nettovikten eller netlovolyraen skall anges. Soraliga tillstyrker LSK:s förslag all tillärapa den internationellt vedertagna genorasnitlsprincipen, sora innebär att den genorasniltUga viklen eller volyraen för elt visst antal förpackningar av en vara skall överenssläraraa raed den genom märkningen uppgivna kvantiteten för den enskilda förpackningen. I och för sig vore det enligt min mening bäst från konsuraenlernas synpunkt ora man alllid kunde ange den minsta viklen eller volymen. Men raed ell sådani syslem kan näringsidkarna tvingas all arbeta raed konstanta övervikter sora sannolikt måste kompenseras raed höjda konsumentpriser. Med hänsyn härtill förefaller del mig vara svårt alt tiUämpa ett sådant system. I stället bör raan vid märkningen med kvanlilelsuppgifter tillärapa den

Prop. 1971: 61 193

av LSK rekoraraenderade genorasnitlsprincipen. Ytterst får della dock bli en tillärapningsfråga för vilken inle bör gälla andra riktlinjer än all konsumentintresset i första hand bör tUlgodoses. Beträffande kvantitelsuppgifler för bageriprodukter ra. ra. kan jag ansluta raig lill vad LSK och reraissinslanserna förordai i fråga ora raöjligheten alt ange kvantiteten med cirkauppgifl. Det bör emellertid ankorama på Kungl. Maj:t eller den centrala livsraedelsrayndigheten atl besluta i dessa avseenden. Huvudregeln bör vara all kvantitetsuppgifterna anges med metriska mållenheler enligt det inlernalionella Sl-syslemet. De brukar anges även på Uvsraedelsförpackningar sora iraporteras hit från länder raed annat raåltsyslera.

Enligt LSK bör den nuvarande valfriheten i fråga om uppgift på den som ansvarar för ell livsraedels beskaffenhet inskränkas till uppgift om antingen förpackarens eller tillverkarens naran eller firraa och dennes heraort. Ora firraan är allraänl känd, behöver heraorlen inle anges och del räcker raed en förkortnmg av firraanaranel. De flesta reraissinslanserna har läranal förslaget ulan erinran. KF har eraeUertid förordai alt uppgift i stället skall läranas ora den varuansvariges narrm eller firma. Med vamansvarig avses då den person som först saluhåller livsmedlet i landet, dvs. tillverkaren eller iraporlören. Eflersora KF:s förslag innebär alt importerade färdigförpackningar då raåste märkas med kompletterande uppgifter kan jag inle biträda förslagel. Frågan om atl i stället för firmanaran eller förkortning använda allmänt känd symbol eller kännetecken bör övervägas vid prövning av undanlag från märkningsföreskriflerna. Utöver dessa obligatoriska uppgifter får givelvis en förpackning förses raed uppgift ora säljarens naran. Förpackning kan också U-märkas enligt jordbruksnämndens föreskrifter ora raärkning av run-raärkl sraör och raargarin.

I fråga ora iraporlerade livsmedelsförpackningar har LSK föreslagit atl, förutom förpackarens eller tillverkarens naran, alllid dessutora skall anges den svenske iraportörens naran eller firraa och dennes heraort. Av sararaa skäl sora föranlett raig all avstyrka KF:s nyss näranda förslag att förpackning alltid skall ange den varuansvariges naran anser jag mig inle kunna tUlstyrka LSK:s förslag i denna del. På grand av de praktiska svårigheter som skulle uppkorama vid en sådan kompletterande raärkning kan kravet på en sådan märkning näraligen koraraa all verka sora ell handelshinder och bli konkurrensbegränsande. För atl tillgodose syftet raed nu ifrågavarande raärkning föreslår jag eraeUertid atl den sora iraporterar livsmedel skall vara registrerad hos den centrala livsmedelsmyndighelen. Vidare bör tullmyndigheterna i de orter där iraport sker ha förteckning över de registrerade livsraedelsiraportörerna. Elt utländskt livsraedelsparli bör inle få införas i landet, ora del inle finns någon för varoma registrerad iraporlör. Genora etl sådant förfarande ges raöjlighet alt få kännedora ora iraporlören. Det får ankorama

7 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971: 61 194

på Kungl. Maj:t eller den centrala Uvsmedelsrayndighelen atl meddela bestäraraelser rörande denna fråga.

LSK föreslår vidare atl importerade Uvsraedelsförpackningar också skall raärkas raed uppgift om det land, varifrån ingående råvaror härrör. Med hänsyn lill den risk för spridning av salraonelloser och förekorasl av alllför stora mängder bekärapningsmedelsrester som kan finnas i importerade livsmedel bör det enligt rain mening bli raöjligt att föreskriva en sådan urspmngsraärkning. Den bör emellertid utnyttjas endasl om del är särskUt påkaUat av hygieniska skäl. Kungl. Maj:l eller den centrala livsraedelsmyndighelen bör få meddela föreskrift härom.

LSK:s förslag om alt raärkningsskyldigheten skall kunna utvidgas kan jag i huvudsak biträda. Förslagel har frånsett viss delaljkrilik godtagits av reraissinslanserna. Sålunda bör t. ex. kunna föreskrivas att slorförpackningar och oförpackade livsraedel skall raärkas.

Vidare kan del visa sig ändamålsenligt atl sora LSK föreslagit märka livsmedel raed annan särskUd uppgift än sådan som i del föregående föreslagits skola vara obligatorisk. LSK har anfört flera exempel på sådana uppgifter, bl. a. beleckningama djupfryst, halvkonserv eller kylkonserv och helkonserv. Dessutom kan det vara värdefullt för konsumenterna att förpackningarna märks raed uppgift om priset för viss beslämd kvantitet (å-pris) så all konsuraenterna får lättare alt järaföra priserna på olika livsraedel av sararaa slag.

Sora LSK anfört bör undantag kunna raeddelas från märkningsbesläraraelserna. Många remissinstanser är av samraa mening. Vilka livsraedel sora skall vara undantagna från reglerna ora märkning bör anges i lillärapningsbesläraraelserna. Men jag vill i detla sararaanhang redovisa de principer som bör gälla i fråga om undanlag från märkning. I likhet med LSK anser jag att i konsumenternas intresse undantagen bör inskränkas till vad sora kan anses absolut nödvändigt. Av vad jag tidigare förordai följer all butiksförpackade livsmedel inle längre skall vara undantagna från raärkning, inle heller spritdrycker och vin, mall-och läskedrycker. Möjligen kan, såsom LSK anfört, iraporterade viner och spritdrycker vara befriade från viss raärkning. Beträffande de nuvarande undantagen från raärkningsföreskrifterna för vissa sraå och stora Uvsraedelsförpackningar har LSK föreslagit atl den nedre viktgränsen sänks från 100 g lill 25 g och atl den övre gränsen höjs från 10 kg lill 25 kg. Remissinstanserna har mycket delade raeningar om detta förslag. Jag för min del har funnit LSK:s förslag väl avvägt. I fråga om de förpackningar sora väger raindre än 25 g kan raan räkna raed atl lUlverkarna, liksom hittills, raärker förpackningarna med vissa väsenlliga uppgifter, bl. a. om livsmedlets slag och tillverkarens naran. Önskeraålel från choklad- och konfeklyrinduslrin alt inte behöva ange vikten på varor sora väger raindre än 100 g anser jag inte böra bifallas.

Prop. 1971: 61 195

Det är enligt min mening väsentligt för konsumenten att få en klar vikluppgifl och därraed upplysning ora varans pris i förhållande till dess kvantitet. En sådan viktuppgift är så raycket raera väsentlig sora det vanligtvis är svårt att med ledning bara av förpackningens utseende och storlek upptäcka atl varan väger mindre än tidigare. LSK föreslår vidare att del nuvarande undanlaget från raärkningsskyldigheten i fråga ora vissa färskvaror i genomskinligt material upphör. Helt genoraskinliga förpackningar raed färska bär, frukter och grönsaker behöver dock inle raärkas. Jag biträder della förslag. Därav följer all förpackningar raed papptråg sora botlen och i övrigl genoraskinliga material skall märkas.

Märkningen skall enligt LSK göras på ell tydligt och varaktigt samt för konsumenten i ögonen fallande och otvetydigt sätt. Förslaget överensstäraraer i storl sett raed nuvarande regler. Jag anser del vara tillräckligt all kräva alt märkningen skall ske på etl tydligt och otvetydigt sätt. Alt raärkningen skall vara otvetydig innebär alt obligatoriska uppgifter inle får läranas i kod ulan skall vara utforraade i klartext. Märkning bör också kunna ske på fräraraande språk.

Ansvaret för raärkningen bör enligt LSK vila på förpackaren när del är fråga om livsraedel som färdigförpackats inora riket och på iraporlören då det är fråga ora livsraedel sora färdigförpackats uloralands och importeras hil. För andra livsraedel än färdigförpackade, t. ex. slorförpackningar eller oförpackade varor, föreslås märkningsskyldigheten åligga den som i riket först saluhåller livsraedlel. Jag anser i likhet raed LSK del vara viktigt all inora landet alltid finns någon som svarar för all märkning blir utförd. Märkning av livsraedel, sora färdigförpackats inora landet bör lärapligen åligga förpackaren. Ansvaret för raärkning av iraporterade färdigförpackningar bör dock, liksom i fråga ora andra varor än färdigförpackade, läggas på den sora först saluhåller livsmedlet inora landet.

Sora LSK föreslagit bör märkningsbesläraraelserna korapletteras raed ett förbud för annan än den märkningsskyldige att märka ett livsmedel med obligatoriska uppgifter, ora raedgivande inle lämnas av den som är ansvarig för raärkningen och, i förekoraraande fall, av den vars naran eller firraa anges genora raärkningen.

I livsmedelslagen bör i enlighet raed vad jag anfört i det föregående införas bestäraraelser ora skyddade varubeteckningar och om skyldighet atl märka färdigförpackade livsmedel med uppgifter i de avseenden som jag nu har redovisat.

4.6 Innehållsdeklaration

1951 års livsraedelsstadga kräver deklaration av etl livsmedels samtliga beståndsdelar endast för barn- och dietmat. Dessutom gäUer viss deklaralionspUkt i fråga om konstgjorda sötningsraedel samt vitaminer

Prop. 1971: 61 196

och näringsäranen, som kan ingå i livsraedel. Särskilda besläramelser finns också om deklaration av andra ingredienser, såsom olika slags livsraedelslillsalser och feltinnehållet i vissa produkter.

LSK föreslår att i den nya lagstiftningen las in en generell bestämmelse om deklaration av livsmedels olika beståndsdelar. Remissinstansema har överlag tillstyrkt förslaget. Enligt rain mening kan en uppgift ora livsraedlels slag, trots att den skall uttryckas raed en upplysande varubeleckning, raånga gånger inle ge konsumenterna tillräcklig Uifor-raation ora varans närraare beskaffenhet. Med hänsyn bl. a. härtill bör enligt rain raening stadgas en skyldighet atl lärana uppgift ora varans saramansältning, en innehållsdeklaration. Den bör åsättas alla färdigförpackade livsmedel.

Remissyttrandena redovisar olika raeningar ora vilka uppgifter som skall framgå av en innehållsdeklaralion. Somliga reraissinstanser ansluter sig lill LSK:s förslag alt deklarationen bör innehålla enbart uppgifter ora ell livsraedels väsenlliga sararaansättning, andra föreslår all en fullständig deklaration skall läranas av livsraedlels beståndsdelar på del sätt som rekoraraenderals av raärkningskomraittén inom Codex Aliraentarius Coraraission. Eflersora livsraedelslagstiftningen, sora jag anfört tidigare, bör anpassas till bl. a. sådana rekomraendationer, bör raöjlighet finnas att kunna kräva en uppgift ora elt livsraedels alla beståndsdelar, däribland livsraedelslUlsatser. Livsraedelslagen bör därför innehålla en föreskrift all raärkningen skall ske raed uppgift ora livsmedlets sammansättning. Kungl. Maj:t eller den centrala livsraedelsrayndigheten bör ges behörighet all meddela de närraare bestäraraelser och göra de undanlag sora kan behövas. Härvid bör beaktas följande. Innehållsdeklaration bör vara sådan alt konsuraenterna kan få en uppfattning om livsraedlels användbarhet och värde. Särskilt vUl jag understryka vikten av atl samraansatla livsraedel deklareras på sådant sätt att konsuraenterna kan bUda sig en uppfattning om produktens värde från såväl näringssynpunkt och hygienisk synpunkt som prissynpunkl. Sålunda bör bl. a. alllid anges utdrygningsprodukler samt bindemedel för exerapelvis vallen och fett. Vidare är del av näringshygieniska skäl viktigt alt uppgift läranas om hur raycket fett och vilket slags fett som ingår i ell livsmedel. Innehållsdeklarationer bör utformas så all de i större utsträckning än f. n. inriktas på livsraedlens näringsvärde. Del är eraeUertid angelägel all sådana näringsdeklaralioner blir lättfattliga så all också konsuraenlen får en god vägledning i valel raellan olika livsraedel.

Del kan ofta vara påkallat all ange inte bara arten ulan också mängden av vissa beståndsdelar i elt livsmedel. Flera remissinstanser anser del tillräckligt atl enligt Codex AUmentarius Comraission's rekomraendationer ange ingredienserna endast i fallande storleksordning. Jag anser emellertid all en uppgift om den genorasnitlliga kvantiteten av

Prop. 1971:61 197

eller proportionerna raellan ell livsraedels beståndsdelar sora regel ar nödvändig för all konsumenterna skall få en riklig uppfattning ora livsmedlets sararaansättning. Vissa reraissinstanser anser all alla livsmedelstillsatser i detalj bör deklareras på livsmedelsförpackningarna. Denna fråga bör enligt rain raening prövas i saraband raed godkännande av livsraedelslillsals.

Det nuvarande kravet på deklaration i vissa fall av arten och mängden av näringsäranen bör såsora LSK föreslagit kunna utvidgas all gälla alla slags livsraedel. DeklaralionspUkt bör dock gälla endasl i de fall då elt livsraedel saluhålls under uttrycklig uppgift att det innehåUer ell särskilt slags näringsärane. Med tanke på att de flesta livsmedel av naturen innehåller näringsäranen anser jag atl krav inle bör ställas på uppgift ora den exakta halten därav i varje vara. Den naturliga hallen av elt deklarerat näringsärane bör därför få anges i så rättvisande genomsnittsvärden sora raöjligl.

LSK:s förslag att utvidga den nuvarande deklaralionspliklen för barn-och dielraat även lill andra typer av livsraedel, sora säljs under uppgift att de är särskilt lärapade för vissa kategorier människor, har mottagits mycket positivt av många remissinstanser. Som LSK framhållit blir det allt vanligare alt vissa produkter vid marknadsföringen på de raesl skiftande sätt betecknas sora lärapliga för barn, åldringar, blivande raödrar, diabetiker, raänniskor med olika sjukdoms- eller Irötthetssymlom, personer som besväras av över- eller undervikt ra. fl. Ofta är uppgifterna överdrivna och tiirägger produkterna betydligt bättre egenskaper än de i själva verket har. För atl vUseledande uppgifter skall kunna undvikas synes det viktigt atl dessa s. k. specialdestinerade livsraedel först granskas på elt objektivt och sakkunnigt sätt innan de får saluhållas. Jag förordar därför alt tiUstånd skall krävas för att livsraedel skall få saluhållas under uppgift att det är särskilt lämpat för människor med behov av särskUd kost på grund av ålder, sjukdora eller annat förhållande. Den centrala livsmedelsmyndigheten bör i sådana ärenden samråda med socialstyrelsen. TiUständ bör förenas med villkor all inle bara arten utan 'även hallen av produkternas beståndsdelar deklareras. Det torde i regel vara tillräckligt all kvantiteten av en viss ingrediens anges med genomsnittsvärdet i en hel produktionsserie.

Innehållsdeklarationer enligt den nya lagstiftningen komraer alt förete likheter raed de s. k. varufakla, sora läranas på vissa Uvsraedelsförpackningar enligt Varudeklaralionsnärandens regler. För atl konsuraenterna inle skall förvUlas anser jag liksom LSK del vara viktigt all uppgifterna enligt dessa båda systera i möjlig mån saraordnas. Behovet härav har vitsordats av alla remissinstanser sora yttrat sig i denna fråga. Varudeklarationsnäranden har eraeUertid avstyrkt LSK:s förslag att nämnden, innan den fastställer normer för varufakla om livsmedel, skall underställa frågan den centrala livsraedelsrayndighetens

Prop. 1971: 61 198

prövning. Nämnden har i stället föreslagit att denna myndighet får lärana sina synpunkter genora reraissyttrande. Jag kan förorda en sådan ordning.

4.7 Hållbarhetsmärkning

I 1951 års livsraedelsstadga finns inga generella krav på atl livsmedel skall raärkas raed uppgift ora hur länge de kan beräknas hålla sig. Efler stadgans tillkorasl har det eraeUertid blivit allt vanligare alt förpackade livsraedel märks med datum, utvisande när de har tiUverkats eller förpackats eller när de senast bör säljas eUer förbrukas. På förpackning med konsurationsrajölk anges i regel rekoraraenderad sista försäljningsdag.

LSK föreslår alt hållbarhelsmärkning blir obligatorisk för öralåliga färdigförpackade livsraedel. Härraed avses varor sora beräknas inte kunna hålla sig raer än 30 dagar. Två valfria systera förordas av LSK, antingen uppgift ora beräknad sista förbrukningsdag eller uppgift ora livsraedlels förpackningsdag och dess beräknade hållbarhetstid efter den dagen. Alla hållbarhetsmärkla varor måste förses med en förvaringsanvisning.

Samtliga reraissinstanser har tillstyrkl atl hållbarhetsmärkning blir obligatorisk. Även jag finner en sådan märkning vara synnerligen angelägen i konsumenternas intresse och förordar att den införs. Märkningen bör gälla livsraedel som har en begränsad hållbarhelstid. Ulan sådan raärkning är del svårt för konsuraenlen all rätt kunna bedöma hur länge livsraedel håller sig konsuralionsdugliga. Livsraedlen säljs ju nuraera lill övervägande del i färdigförpackat skick i självbeljäningsbutiker och varken försäljningspersonal eller konsuraenter får tillräcklig raöjlighet all närraare granska varornas verkliga beskaffenhet. Sjrftet med hållbarhelsraärkningen bör vara att lärana konsumenterna lillfredsslällande upplysning om när livsraedlen senast kan förbrukas ulan all fara finns för all de undergått någon försäraring av väsentiig betydelse. Sora LSK föreslagit är det emellertid nödvändigt att håUbarhetsmärkningen korapletteras med en tillfredsställande anvisning hur förpackningen skall förvaras (förvaringsanvisning), ora iakttagandet därav kan vara av betydelse för livsraedlels hållbarhet.

De närraare föreskrifterna om håUbarhelsmärkning bör raeddelas av Kungl. Maj:l eller den centrala livsraedelsrayndigheten. Härora viU jag i della sammanhang anföra följande. Märkningen bör i allraänhel orafatla livsmedel som kan antas bli otjänliga lill människoföda inom högst 30 dagar efler förpackningen. Exempel på sådana livsmedel är kött, charkuterivaror, fisk, mejeriprodukter, ägg, färdiglagade raalräller och bredda smörgåsar. Till de livsraedel sora bör hållbarhelsraärkas får också räknas vissa varor sora kan bli direkt skadliga efler 30 dagar, om

Prop. 1971: 61 199

de uppenbarligen är avsedda all kunna förvaras av konsumenterna längre lid.

Bedömningen av ell livsraedels hållbarhet får närraast ankoraraa på förpackaren eller tillverkaren. I fråga ora iraporterade livsraedel blir den som först saluhåller varan inom landet, i regel den svenske importören, skyldig att hållbarhelsraärka.

Som förat antytts är förvaring av livsraedlel enligt förvaringsanvisning en väsentlig förutsättning för all den angivna hållbarhetsliden skall visa sig riklig och innebära en garanli för alt livsmedlet håller sig under den utlovade tiden. Denna anvisning bör därför vara noggrant utformad och t. ex. ange den temperatur vid vUken ett livsraedel skall förvaras. Förvaringsanvisning bör raeddelas även för livsmedel som är hållbara längre lid än 30 dagar, om förvaringssättet är av betydelse för livsmedlets hållbarhet. Av syftet raed förvaringsanvisning följer även alt den skall iakttas av den sora yrkesraässigt hanterar ell färdigförpackat livsraedel. Detta innebär en ytterligare garanti för all etl livsraedel, oavsett om hållbarhetslid är angiven, förvaras på räll sätt innan del når konsumenten.

I fråga om hållbarhetsmärkningens utformning har så gott som saratliga reraissinstanser avstyrkt LSK:s förslag att det skall vara raöjligt atl välja mellan två alternativ. Jag kan i huvudsak ansluta mig lill re-raissinslansemas uppfattning. Reraissinslanserna har oUka raeningar ora vilket system som bör tUlärapas för håUbarhelsraärkningen. Soraliga förordar märkning med enbart den beräknade sista förbmkningsdagen, andra rekommenderar märkning med förpackningsdagen och beräknad hållbarhetstid därefter. Även andra förslag har framförts. Vid övervägande av olika förslag har jag funnit starka skäl tala för en märkning med sista förbrukningsdag. Därmed avses den dag då etl livsmedel, efler förvaring i obruten förpackning enligt förvaringsanvisningen, beräknas kunna senast förbrukas ulan fara för atl livsmedlet då är otjänligt till raänniskoföda. Uppgiflen ora sista förbrukningsdag är i allraänhel enkel att lärana och raest bekvära för konsuraenlen. För all raan skall få en uppfattning också ora hur färskt ell färdigförpackat livsraedel är bör uppgift dessutora läranas ora förpackningsdagen. Jag förordar därför atl hållbarhelsraärkningen anges med den beräknade sista förbrukningsdagen, sora regel kompletterad raed förpackningsdagen. Enligt LSK:s förslag skall halvkonserver eller kylkonserver, sora de nuraera ofta kallas, inle hållbarhelsmärkas ulan endast förses raed förvaringsanvisning. Eftersom hållbarheten hos sådana konserver otvivelaktigt är begränsad, bör de enligt rain raening håUbarhelsraärkas på samma sätt som 30-dagarsvaror.

Remissinstanserna har inle hafl någon erinran mot LSK:s förslag lill ett särskUt system för hållbarhetsmärkning av färdigförpackade djupfrysta varor. Även jag ansluter raig liU förslagel. Sådana livsraedel bör

Prop. 1971: 61 200

därför förses raed uppgift ora beräknad hållbarhetslid vid olika förva-ringssätt efter konsuraentens inköp.

Undanlag från kravet på hållbarhelsraärkning av livsraedel bör raedges endast om stora praktiska svårigheter kan anses möta alt utföra raärkningen och det är acceptabelt från hygienisk synpunkt. Undantag bör dock generellt kunna ges för mjukt bröd och vissa vegetabilier som är förpackade i helt genomskinliga material.

Sora jag tidigare antytt kan raan räkna raed atl livsraedel, för vilka inle komraer all gälla krav på obligatorisk hållbarhelsraärkning, koramer all frivUligt förses med hållbarhelsraärkning. För atl allraänhelen inle skall förvillas av olika syslera för hållbarhelsraärkningen bör den frivilliga raärkningen ulföras på sararaa sätt som den obligatoriska.

Flera remissinstanser har påpekat att LSK:s förslag inte utesluter ommärkning av hållbarhetsmärkla varor. De anser atl sådan inle bör få ske. Också enligt min mening skulle möjlighet alt förse ett redan hållbarhetsraärkl livsraedel med uppgift om en ny hållbarhelstid kunna allvarligt rubba förtroendet för hela hållbarhetsmärkningssystemet. Syftet med raärkningen skulle därmed också förfelas i stor utsträckning. Jag föreslår därför förbud i livsraedelslagen raot alt efler utgången av hållbarhetsliden saluhålla färdigförpackat livsmedel i förpackningen, ommärka det med förlängd hållbarhetstid eller omförpacka det. Om livsraedlen efler hållbarhelslidens utgång och sedan förpackningen brutits fyller de hygieniska kraven bör hinder inte föreligga atl använda dessa sora livsraedel. Förekoraraande avarter av en sådan ordning bör vederbörande tUlsynsrayndighel kunna korama tUl rätta med. I den raån de relurneras för atl ingå i andra livsmedel gäller reglerna ora livsmedels beskaffenhet ra. ra.

4.8 Nya livsmedelstyper och ersättningsprodukter

Enligt 1951 års livsraedelsstadga är benäraningarna på vissa vanliga livsmedel skyddade så lUl vida att andra varor inle får saluhållas under sådan ben"äraning. Produkter raed annan sararaans'ätlning än naturlig rajölk eller naturligt sraör får exerapelvis inte kallas rajölk eller smör. Däremot får en vara säljas under beteckning vari skyddad benämning ingår om det fraragår atl varan är ersättningsmedel för ett livsraedel med skyddad benäraning. I stadgan finns vidare detaljerade föreskrifter ora benäraning och sararaansättning för olika livsraedelstyper såsom margarinvaror, korv och andra charkuterivaror, saft och sylt m.fl.

Enligt LSK bör den nya livsraedelslagstiftningen inte skydda vissa slags produkter raot konkurrens från andra varutyper med samma användningsoraråde. Delta anses ha särskUd betydelse i förhåUandet mellan konventionella livsraedel och nya livsraedelstyper sora är avsedda atl kunna ersätta dessa. Därför föreslås bl. a. all de nuvarande bestäm-

Prop. 1971: 61 201

melserna om raargarinvaror skall upphöra all gälla. För alt säkerställa redlighet i handeln raåste eraeUertid enligt LSK livsmedlens beteckningar vara sådana, att konsumenten inte blir vUseledd utan kan särskilja produkter som liknar varandra. EnUgt LSK:s uppfattning bör därför i konsumentupplysningens intresse fastställas särskUda beteckningar för vissa slags livsmedel. För produkter raed annan sararaansättning eller beskaffenhet i övrigt än sådana slag av livsraedel skall beteckningen i princip inte få användas.

De reraissinstanser sora yttrat sig härom har genomgående anslutit sig lill förslagel.

Som jag tidigare frarahållit sker f. n. en myckel snabb produktutveckling på livsraedelsorarådel. De konventionella livsmedlen vidareutvecklas samtidigt som nya eller förändrade livsraedelstyper arbetas frara. Den nya lagstiftningen bör inle innehålla bestäraraelser sora syftar till att skydda vissa livsmedel mot konkurrens från andra varor raed samraa eller liknande användningsoraråde. Principen bör vara all inga andra restriktioner uppställs, vare sig för garala eller nya livsraedelstyper eller för produkter, som är avsedda att ersätta dera, än sådana sora kan raotiveras av livsraedelshygieniska eller näringsraässiga skäl eller eljest raed hänsyn tUl konsuraenlernas intresse. De nuvarande bestämmelserna om tillverkning och raärkning av raargarinvaror, vilka lUlkorarait huvudsakligen som etl skydd för vissa traditionella raejeriprodukter, bör därför upphävas.

De nya livsmedel som förekommer skUjer sig ofta inle märkbart i utseende eller sraak från de konventionella livsmedlen. De kan erael-lertid vara uppblandade med råvaror, sora konsuraenterna inle har anledning räkna med och som inle går att upptäcka annat än vid en la-boratorieanalys. Exerapel härpå är vissa malda köllprodukter, som blandats med sojaprolein, och läskedrycker med syntetiska sraakäranen i stället för naturlig fruktsaft. Andra nya livsraedelstyper skiljer sig påtagligt från de traditionella varor sora de ofta är avsedda all ersätta. Som exempel kan nämnas mjölk- eller gräddllknande produkter, sora är uppbyggda huvudsakligen på vegelabUiskl fett, och köllliknande produkter tillverkade nästan uteslulande av vegetabiliska i stället för aniraaliska råvaror.

Med hänsyn lUl vad jag anfört i avsnittet 4.6 är det av stor vikt alt sådana livsraedel, som jag nu närant, raärks raed noggranna uppgifter om deras väsentiiga sararaansättning. Av betydelse är också all varabeteckningen är sådan atl raan inte av raisstag förväxlar t. ex. en ny produkt med en annan raera välkänd. Det av mig förordade systemet raed särskilda beteckningar, som skall vara förbehållna vissa livsmedel, får därvid stor betydelse. I likhet med en enig remissopinion ansluter jag raig därför till LSK:s förslag ora förbud all använda sådan vambeleckning för livsraedel sora inle har den saramansältning eller beskaf-

7t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971:61 202

fenhet i övrigl som ett livsmedel, för vilket beteckningen förbehållits. Sararaa förbud bör, såsora veterinärstyrelsen fört på tal, gälla för användning av annan livsraedelsbeteckning som blivit allraänl vederlagen för visst livsraedel.

Enligt LSK bör det vara möjligt atl saluhålla nya varor under benämning eller uppgift, i vUken en förbehåUen beteckning ingår eller som antyder likhet därmed. Enligt LSK bör det då vara tillåtet all upplysa t. ex. om att en ny produkt kan användas på samraa sätt sora eller i stället för livsraedlel raed den skyddade beteckningen. Den nuvarande raöjligheten atl kalla en vara för ersättningsmedel för en annan föreslås emellertid upphöra. Förutsättning för atl få saluhålla elt livsraedel under benäraning eiler uppgift vari ingår skyddad beteckning bör enligt LSK vara atl särskilt medgivande lämnats.

De flesta reraissinslanserna har inle hafl några invändningar mol LSK:s förslag.

Jag ansluter raig i princip lill LSK:s förslag. Del bör sålunda vara förbjudet atl för livsraedel sora inte uppfyller kraven på särskild beskaffenhet begagna beteckning sora förbehållits visst slag av livsmedel. All förbjuda uppgift raed visst innehåll eller viss utforraning av beskrivande art för användningen av den ifrågavarande produkten anser jag inte vara raöjligt. Del lorde inle vara svårt atl i sådani faU hitta på någon annan likartad beskrivning. I detla sararaanhang vUl jag erinra ora de raöjligheter sora lagen om otillbörlig raarknadsföring ger atl övervaka handeln raed sådana varor och komraa lUl rätta med missförhållanden. Enligt rain mening bör raan därvid godla att en vara saluhålls under uppgift alt den kan användas sora eller på liknande sätt sora ell annat livsmedel. En sådan upplysning innefattar ju inle någon annan järaförelse eller likhet raellan livsraedlen än just själva användningsområdet.

LSK har föreslagit att förbud skall kunna raeddelas all saluhålla vissa livsraedel utan särskilt tillstånd, ora det är synnerligen påkallat från hälso- och näringssynpunkt eller för atl säkerställa redlighet i handeln meJ livsmedel. Förslaget har avstyrkts av NO raen tillstyrkts eller läranats utan erinran av övriga remissinstanser. Sora LSK anfört kan vissa nya varor sora är avsedda all användas på samraa sätt sora redan välkända livsmedel ha en från kostsynpunkl oläraplig sararaansättning. Sådana varor kan på grund av ell lågt pris koraraa atl utgöra väsentlig kost för exerapelvis barn eller pensionärer. En sådan utveckling kan givelvis inle godtas ora del blir fråga ora ersättningsraedel för livsraedel, sora näringsfysiologiskt är särskilt betydelsefulla och sora do-rainerar vår dagliga kost, t. ex. mjölk, kött, sraör och margarin. Om man ersätter sådant livsraedel raed en liknande vara sora har mindre läraplig sammansättning, finns risk för alt man får en otillräcklig tillförsel av de näringsämnen, som den naturliga varan har men som ersättningsprodukten saknar. Med hänsyn till vad jag nu har anfört föror-

Prop. 1971: 61 203

dar jag atl i livsmedelslagen las in en bestämmelse om alt Kungl. Maj:t eller den centrala livsraedelsrayndigheten får befogenhet all förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel tUl riket av visst slags livsraedel. Förutsättning härför skall dock vara att det är påkallat från hälso- eller näringssynpunkt. Jag vill understryka all sådan föreskrift bör meddelas endast ora starka skäl föreligger. Men redan nu vUl jag närana alt sådani lillslånd bör krävas beträffande rajölkUknande vara saml annat sraörliknande fett än margarin och köttiiknande vara. LSK:s förslag atl sådan föreskrift också skall kunna meddelas, om det är påkallat för atl säkerställa redlighet i handeln, kan jag inle biträda. Dessa synpunkter torde kunna tiUräckligt tUlgodoses raed tillärapning av lagen om otillbörlig marknadsföring.

4.9 Livsmedels hantering

Enligt 1951 års livsmedelssladga gäller atl livsraedel skall hanteras så atl de inle förorenas eller blir otjänliga lill raänniskoföda. I anslulning härtill ges föreskrifter ora all gifter och andra varor eller äranen, sora kan göra livsraedel otjänliga eller ge dera fräraraande lukt eller sraak, inte får förvaras tiUsararaans raed livsraedlen. Vidare finns bestäraraelser ora beskaffenheten av den utrastning och del vatten, som används vid livsraedelshantering, och ora transport av livsraedel raed fordon. Därutöver innehåller norraaUivsraedelsordningen detaljregler ora hantering av livsraedel saral pastöriseringsförfattningarna särskilda föreskrifter ora värraebehandling av rajölkprodukler.

LSK föreslår all den nuvarande grundregeln för hantering av livsraedel behålls men atl den skärps i vissa hänseenden. Förslagel har inte mött några väsenlliga erinringar från reraissinslansernas sida.

Även jag ansluter raig i princip till LSK:s förslag och förordar en bestäraraelse i livsmedelslagen av innehåll all vid hantering av livsmedel skall sådana försiktighetsmått iakttas och i övrigt förfaras så, alt fara inle uppkoraraer för alt livsmedlet förorenas eller blir otjänligt till människoföda.

Sora jag närant vid behandlingen av frågan ora hållbarhelsraärkning skall den som yrkesraässigt hanterar etl livsmedel, sora försetts raed en förvaringsanvisning, vara skyldig all iaktta anvisningen. Reraissinslanserna har också lagt stor vikt härvid. Denna skyldighet följer av den allmänna hanteringsbeslämraelsen sora jag tidigare förordat.

Den allraänna bestäramelsen ora hur livsmedel skall hanleras fordrar närraare tillärapningsföreskrifter. Sora LSK frarahållit kan det ibland vara raera ändamålsenligt atl meddela särskUda föreskrifter om hantering av etl visst slags livsraedel än att fastställa en livsraedelsslandard. Det synes också kunna vara lämpUgt att förena en livsmedelsstandard med vissa hanleringsföreskrifler. LSK har i detla sararaanhang föreslagit ändrade bestäraraelser ora paslörisering av rajölkprodukler och

Prop. 1971: 61 204

glassvaror samt nya bestämmelser om paslörisering av vissa äggprodukter. LSK har vidare föreslagit föreskrifter om hantering av bl. a. djupfrysta varor, fjäderfä och fisk saml infrysning av livsraedel. Jag kan i aUl väsentiigt biträda dessa förslag. Däreraot kan jag inte ansluta mig till ell förslag all konsurationsrajölk alllid skall tillhandahållas i obraten originalförpackning, ora mjölken serveras sora dryck. Ell obligatoriskt sådant syslem kan föranleda höjda konsumtionspriser liksora också större raängder avfall i förra av förpackningar. Det är sannolikt att dessa negativa effekter inle uppvägs av väsenlliga livsmedelshygieniska fördelar.

I likhet raed vad sora gäller enligt 1951 års stadga föreslår LSK besläramelser som reglerar förvaring av andra varor tillsamraans med livsraedel. Förslaget innebär alt livsraedel inte får förvaras tiUsararaans raed vara som kan antas tillföra livsmedlet fräraraande ärane eller ge del främmande lukt eller sraak eller göra del otjänligt. En sådan reglering behövs även i fortsättningen. En grundläggande bestäraraelse härora bör tas in i lagen. Beträffande det närmare innehåUet i en sådan reglering har LSK lämnat vissa förslag. Jag finner dem i allt väsentligt ändaraålsenliga. Särskilt viktigt synes vara all föreskrifter raeddelas om all keraisk-tekniska varor, bl. a. i detaljhandeln, alllid skall vara förpackade och hållas väl avskilda från livsraedel. Sararaa bör gälla för hund- och kallraal. Vissa livsraedel såsom fisk, bär, grönsaker och rotfrukter bör av hygieniska skäl hållas väl avskilda från andra oförpackade livsmedel som är särskUt ömtåliga, t. ex. köttvaror. Vad SJ anfört i sill remissyttrande bör såvitt raöjligt beaktas så atl onödiga svårigheter inte koramer alt uppslå vid olika slags transporter. Eftersom transportapparaten lill stor del används för ett mycket skiftande varusortiment, skulle det vara raest praktiskt att lösa de aktuella problemen genora skärpta besläramelser om erabaUering av varorna.

LSK frarahåller vidare all del finns vissa varor, sora är direkt hälsofarliga eller vars förekorasl eller användning tiUsararaans raed livsraedel av annan orsak raåste anses oläraplig. Sora exempel närans gifter, icke godkända livsraedelslillsalser, bekärapningsraedel och andra fräraraande äranen. LSK föreslår i huvudsaklig överenssläraraelse med vad sora nu gäUer förbud mol atl använda eUer förvara sådana varor eUer ämnen i lokal, där livsmedel hanleras, eller i ulryrarae sora står i direkt förbindelse raed sådan lokal. Vissa undantag bör emellertid medges. Jag biträder detta förslag. Den tidigare förordade bestämmelsen i livsmedelslagen bör gälla även sådana varor. De tillämpningsföreskrifter som får raeddelas med slöd av en sådan bestäraraelse bör vara sådana, atl de inle hindrar den tekniska utvecklingen på livsmedelsorarådet.

LSK har i huvudsaklig överenssläraraelse raed vad sora nu gäller föreslagit bestäraraelser om atl raaskiner, redskap, kärl och annan utrustning, som används vid livsraedelshanlering, skall vara så beskaffade

Prop. 1971: 61 205

atl vid deras anv'ändning i livsmedelshanteringen fara inle uppkommer för all livsraedel blir otjänligt. Med stöd av den nyss förordade bestäraraelsen i livsmedelslagen bör meddelas närmare föreskrifter i della avseende.

Förslag som framförls i flera remissyttranden ora obligatorisk lypprovning och krav på godkännande i fråga om utrastning som används vid tillverkning av livsmedel kan jag inle biträda raed hänsyn särskUt tiU att det inle lorde vara praktiskt raöjligt all genomföra delta till rimliga kostnader. De nuvarande kraven på provning av pastöriseringsapparater och glassmaskiner bör emellertid fortfarande gälla. I likhet raed LSK och flera remissinstanser anser jag atl man i stället får söka lösa uppkommande problem i dessa avseenden genom skärpt kontroll och övervakning. Den centrala livsmedelsmyndigheten bör ju också kunna utnyttja statens maskinprovningar och statens provningsanstall för provning av olika utrustningsdetaljer.

LSK har understrakit betydelsen av all vatten sora används för andra ändaraål inora livsraedelshanteringen än som ingrediens i livsmedel har så god hygienisk beskaffenhet sora möjligt. LSK föreslår därför sora huvudregel atl dricksvatten skall användas vid rengöring, kylning och annan hantering av livsmedel saml vid skötsel av livsmedelslokaler och den utrustning, som kommer i beröring med livsmedlen vid hanteringen. Eftersom del inle är praktiskt möjligt alt överallt upp-r'ätthålla detta krav menar LSK atl även vatten som är av motsvarande bakteriologiska och hygieniska kvalitet som dricksvatten skall få användas.

Vad LSK föreslagit har inle föranlett några väsenlliga erinringar av remissinstanserna. Även jag ansluter raig i princip härtill. De krav pä valtenkvalilelen som sålunda förordats överensstämmer med de normer som utarbetats inom Codex Alimentarius Commission's expertkoraraillé för livsmedelshygien. Närmare bestäraraelser härora bör raeddelas i lillärapningsföreskriflerna.

Enligt LSK förslås raed förpackning för etl livsraedel endasl sådant hölje sora ger livsraedlel lillfredsslällande skydd mot förorening eller annan menlig påverkan. Enligt min raening bör eraeUertid varje hölje eller omslag, som används för all innesluta eller omsluta ett livsmedel, anses som förpackning, oavsett om det skyddar livsmedlet eUer ej. Även en nälpåse blir härigenom all anse som en form av förpackning i den raening sora här avses. Begreppet förpackning får betydelse raot bakgrund av LSK:s förslag all föreskrift skall kunna raeddelas atl etl visst material inte får användas till förpackning av livsraedel, om materialet kan antas tillföra livsmedlet fräramande ämne, ge del fräraraande lukt eller sraak eller göra det otjänligt som människoföda. Den förut angivna bestäraraelsen ger Kungl. Maj:t eller den centrala livsraedels-myndigheten befogenhet meddela sådana föreskrifter. I fråga om in-

Prop. 1971: 61 206

nehåUel i dessa vill jag anmärka alt särskUd vikt måste läggas vid all ett förpackningsmaterial inte innehåller något giftigt eller annat skadligt ärane, sora kan frigöras från raaterialel och blandas upp raed livsraedlen. Saratidigt får eraeUertid föreskrifterna inle häraraa en sund utveckling inora förpackningsindustrin. SärskUd utformning av förpackningar raed hänsyn lill handikappades önskemål torde kunna regleras genom saraverkan mellan den centrala Uvsmedelsrayndighelen och de berörda.

LSK har ägnat stor uppraärksarahet ål livsraedelslransporler. Probleraen i saraband med sådana transporter har varit föreraål för en särskild utredning på 1950-lalet och därefter har i riksdagen frara-släUts krav på skärpta bestäraraelser ora hygienen vid transport särskilt av köttvaror. LSK föreslår nu skärpta bestäraraelser på detla oraråde. Sålunda bör bestämmelserna gälla inle bara transport med fordon utan alla slags transporter. Grandregeln föreslås vara alt livsraedlen vid transport skall vara antingen förpackade eller också på annat sätt skyddade mol menlig påverkan. Transporlraedlen skaU, ora det fordras raed hänsyn tUl livsmedlens beskaffenhet, vara försedda med slutet förvaringsutryrarae och kyl-, frys- eller värraeanordningar för livsraedlen.

Utvecklingen på livsraedelsorarådel ställer stora krav på alt livs-raedelslransporter genoraförs på elt hygieniskt lärapligt sätt så all livsmedlen inle blir otjänliga. Under senare år har visserligen en avsevärd upprustning skett av transportmedel, som används för befordran av livsmedel. Den allraänna bestäraraelse jag förordat i del föregående om vad sora skall iakttas vid hantering av livsmedel avses gälla även transport av livsmedel. Transport av livsmedel skall sålunda ske under förhållanden som raed hänsyn lUl livsmedlets beskaffenhet kan anses fullt betryggande. I tillämpningsföreskrifter bör eraeUertid särskilt anges vad sora närraare skall iakttas vid transport av livsraedel. TUl skillnad raot det som nu gäller bör en sådan föreskrift kunna gälla alla slags transporlsält och oberoende av transportens längd. LSK har i della avseende föreslagit att livsmedlet skall vara tillfredsställande skyddat raot förorening eller annan menlig påverkan. Ell oinskränkt krav på all alla livsmedel som transporteras skall vara förpackade synes föra för långt. Man bör kunna godla alt livsraedlen hålls skyddade också på annat sätt. I fråga ora transporlraedlens beskaffenhet biträder jag LSK:s förslag all ömtåliga livsraedel såsora köttvaror, färsk fisk, rajölkprodukler, rajukl bröd och annat bakverk saral glass skall vid transport förvaras i slutet utrymme. Slutet förvaringsutryrarae bör dock inle krävas när livsraedlen vid transporten kan beredas annat från hygienisk synpunkt lillfredsslällande skydd exerapelvis i en container. LSK:s förslag ora transport under kyla eller vid frysteraperatur innebär alt livsraedlen skall transporteras på sådant sätt atl antingen förvaringsutryraraels eller livsraedlels teraperalur inle överstiger vissa

Prop. 1971: 61 207

lägre gränser. Föreskriven teraperalur kan då hållas genora all livsmedlen transporteras i isolerande containers. Det bör ankomma på den centrala livsmedelsmyndighelen atl bestämma i vUka fall särskUd temperatur skall hållas vid transport och vilken den bör vara.

4.10 Livsmedelslokaler

1951 års livsraedelsstadga innehåller ålskUUga bestäraraelser om livsmedelslokaler. Vissa bestäraraelser avser konstruktionen av den byggnad sora lokalen utgör del av (byggnadsbestäraraelser). Andra avser inredningen av lokaler eller andra frågor sora rör ordningen i dessa (ord-ningsbesläraraelser). Gemensamt för dessa två typer av bestämraelser är att de syftar lill all en god hygienisk standard på lokalerna skall erhållas. Vidare föreskrivs i stadgan atl livsraedelslokal skall godkännas av hälsovårdsnämnden, innan den får tas i brak. Den som skall inrätta sådan lokal kan få förhandsbesked av näranden ora fraratida godkännande av lokalen. Saratliga dessa bestäraraelser gäller vissa närmare angivna typer av lokaler där livsmedel tillverkas, förpackas, förvaras, försäljs eller serveras åt allraänhelen. Till sådana lokaler räknas också fast kiosk och olika biulryramen lUl lokalerna. Från besläraraelsernas lill-lämpning undantas ladugård och sådan försäljnings- eller förvaringslokal, där enbart förpackade livsraedel förekoraraer. Kravet på godkännande av hälsovårdsnärand gäller inte slakterier och charkuterifabriker, sora står under veterinärstyrelsens kontroll, och inle heller vissa enklare lokaler för servering av läskedrycker o. d. Godkännande av livsmedelslokal kan förfalla eller återkallas.

LSK föreslår alt bestämmelserna om livsraedelslokal utvidgas att gälla i princip alla lokaler, där livsraedel hanleras. Kravet på godkännande bör sålunda inte bara gälla Uvsraedelslokaler i byggnad utan också raotsvarande utryraraen i fartyg, järnv"ägsvagn, flygplan och motorfordon. Samtidigt bör nuvarande undanlag från bestämmelserna begränsas så myckel som möjligt. Dessa allraänna riktlinjer i fråga om Uvsmedelslokaler har i princip tiUslyrkts eller lämnats ulan erinran av de flesta remissinstanser.

Även jag anser att de nuvarande bestäraraelserna ora Uvsraedelslokaler bör skärpas och bli tillärapliga på i princip alla Uvsraedelslokaler där livsraedelshantering sker. Med livsraedelslokal bör, sora LSK föreslagit, förstås sådan lokal eller annat utryrame i byggnad eller transportmedel som är avsedd atl huvudsakligen användas för stadigvarande hantering av livsmedel, saml därtill hörande biulryrarae sora brukas i samband raed sådan hantering eller som eljest kan vara av hygienisk betydelse för denna. Som livsmedelslokal koraraer sålunda atl förslås utrymme för livsmedelshantering i olika slags fordon, fartyg, järnvägsvagnar och flygplan. Därmed kan tillgodoses ett önskemål som framställts från många håll, bl. a. i riksdagen. Med annat utrymme avses

Prop. 1971: 61 208

exempelvis sådana livsraedelsavdelningar och serveringar i varuhus som inte är skUda från avdelningar med annan verksamhet genom väggar utan exempelvis bara med flyttbara hyllor eller en luftridå. Även för sådana öppna utryraraen bör föreskrifterna ora livsmedelslokal gälla. Med uttrycket ulryrarae avses även förvaringsutryraraen för livsmedel i olika slags fordon. Genora kravet all lokal eller ulryrarae huvudsakligen avses för stadigvarande hantering av livsraedel utesluts bl. a. sådana lokaler, där livsraedel saluhålls endasl tillfälligt eller i raindre orafallning järafört med annan verksarahet i lokalen. Exerapel härpå är utställnings- och mässlokaler saml järnvägs- och bensmslalioner där viss handel förekoramer med livsraedel. Finns däreraot i sådana byggnader särskilda utryraraen för försäljning av livsraedel, blir elt sådant utryrame all anse sora livsraedelslokal. Med den innebörd jag förordat av begreppet koraraer det all avse t. ex. personalmatsalar vid industrier och förelag, mållidslokaler i skolor, sjukhus, ålderdorashera, barnhem och andra därmed jämförliga inrättningar. Del koramer även alt avse lokaler, där enbart förpackade livsmedel saluhålls eller förvaras. Jag kan alltså inte biträda etl förslag från bl. a. Köpmannaförbundet och KF, atl sådana lokaler fortfarande skall vara undantagna från begreppet livsmedelslokal. Även pensionat, serveringar, butiker och kiosker, sora enbart används under viss period av året skall räknas sora livsraedelslokal, eflersora livsraedelshanteringen där får anses vara stadigvarande under den lid ifrågavarande verksamhet pågår. Utanför begreppet livsraedelslokal faller erael-lertid liksora enligt gällande ordning ladugård. Detsararaa gäller om apotek, eftersom de är avsedda huvudsakligen för försäljning av läkemedel. Remissinstanserna har delade raeningar ora LSK:s förslag all rajölkrura skall betraktas sora livsmedelslokal. Som följd av mitt ställningstagande i fråga ora när rajölk blir all anse sora livsraedel koraraer mjölkrum inle alt vara livsraedelslokal. Ora rajölken undanlagsvis säljs direkt från producenten lill konsuraenlen kan inle anses förekomma sådan stadigvarande hantering som bl. a. är en förutsättning för alt en lokal skall betraktas sora livsraedelslokal. Motsvarande gäller i fråga om lantbrukarnas lagerlokaler för spannmål. Liksora f. n. bör sora livsmedelslokal också anses olika slags biulryramen. Med biutrymrae avses tvätt- och diskrura, lagerlokaler, lossnings- och lastningsplatser för varor och andra utryraraen, som används i direkt samband med själva livsraedelshanteringen samt toalettrum och andra slags personalrum, vars användning kan ha betydelse för hygienen i de lokaler där livsraedlen hanleras.

De föreskrifter ora livsraedelslokal sora behövs utöver en definition i livsraedelslagen av själva begreppet livsmedelslokal bör meddelas i tillärapningsbesläraraelserna. Jag vUl i del följande ta upp några huvudfrågor sora LSK behandlat och sora bör närmare regleras i till-lämpningsbestäramelserna.

Prop. 1971: 61 209

Med del vida begrepp jag förordat för livsraedelslokal uppkoraraer naturiigen behov av undantag. En följd av raitt förslag all dricksvatten skall betraktas sora livsraedel är all vattenverk och liknande anläggningar blir Uvsraedelslokaler. Eflersora hälsovårdsstadgan gäller för sådana lokaler bör de undantas från livsmedelslagstiflningens tillämpning.

I några remissyttranden har pekats på de problera som kan uppkomma för fiskerinäringen genom atl föreskrifterna om livsmedelslokal blir tillämpliga även på fiskefartyg. All helt undanta utrymmen i fiskefartyg från bestämraelserna om livsraedelslokal kan jag inte rekoramen-dera. Det bör vara möjligt atl smidigt anpassa tillämpningsbestäm-raelserna ora exempelvis förvaringsutryraraen och vallentillgång på fartygen lill vad sora kan anses ekonoraiskt riraligt och därvid ändå tillgodose de hygieniska kraven.

LSK har föreslagit atl närraare föreskrifter ora livsmedelslokals hygieniska beskaffenhet skall meddelas av den centrala livsmedelsmyndighelen efler sararåd med de fackmyndigheter, som har ansvaret för de tekniska bestämraelserna för resp. byggnader, fartyg, järnvägsvagnar och flygplan. Bl. a. statens planverk och sjöfartsverket motsätter sig detla förslag och hävdar all de, var för sig, skall meddela också föreskrifter av hygienisk natur.

Statsmakterna har vid skilda tillfällen uttalat sig för att byggnadsbestäraraelser raönslras ul ur olika specialförfatlningar och i stället raeddelas i byggnadsstadgan eller i tillämpningsbestämraelser till denna. Detla har skett senast i saraband raed atl riksdagen godkänt förslagen angående riktiinjer för bostadspolitiken (prop. 1967: 100, SU 1967: 100, rskr 1967: 265). Enligt rain mening saknas anledning all i fråga om livsmedelslokaler gå ifrån denna ordning, sora bl. a. har lill ändamål att göra bestämmelserna ora byggande lättare tUlgängliga för den byggande allmänheten. Jag förordar således att hygieniska bestämmelser av byggnadsteknisk natur meddelas enligt 76 § byggnadsstadgan, dvs. av statens planverk, och publiceras av planverket i dess byggnormer. Självfallet bör delta ske efter nära saraarbete raed den centrala livsmedelsmyndigheten. Vad beträffar ordningen för raeddelande av raotsvarande föreskrifter i fråga om Uvsraedelslokaler som inte utgör del av b3'ggnad utan som ingår i t. ex, båt, flygplan o, d. avser jag att återkomma med förslag tUl Kungl, Maj:l i annat sammanhang.

Tillsynen över efterlevnaden av byggnadslekniska bestämmelser meddelade i eUer med slöd av byggnadsstadgan sker fr'ämsl i 'ärende om byggnadslov och ankoraraer alltså på byggnadsnärand. De bestämmelser byggnadsnäranden har atl iaktta i byggnadslovsärendet syftar tUl att tillgodose en från t, ex, estetiska, hygieniska eller brandlekniska synpunkter eller arbetarskyddssynpunkter ändaraålsenlig utformning av byggnaderna. Vid prövningen skall byggnadsnämnden samråda med sakkunniga myndigheter inom områden sora är berörda i ärendet.

Prop. 1971: 61 210

LSK har funnit all det i vissa fall hänt atl i lokaler för vilka byggnadslov raeddelals raåst ske ändringsarbeten sora påkallats av hälsovårdsnärand vid prövning av fråga ora godkännande av lokaler för avsett ändamål. Med anledning härav har LSK föreslagit, att den nuvarande möjligheten all få förhandsbesked av hälsovårdsnämnd ora godkännande av livsmedelslokal skall ersättas med en obligatorisk förhandsprövning i hygieniskt avseende. Del övervägande antalet remissinstanser tillstyrker detta förslag, I några remissyttranden, bl, a. från statens planverk, sjöfartsverket, bygglagulredningen, KF och Köpmannaförbundet, ställer man sig eraeUertid avvisande,

Sora LSK anfört är del givelvis inle lillfredsslällande all livsraedelslokal för vilken byggnadslov raeddelals, vid hälsovårdsnärandens efterföljande prövning inle godkänns för sitt ändaraål förrän kanske orafaltande ändringsarbeten raåst utföras. För all undvika all sådana missförhåUanden uppkommer bör del åligga byggnadsnäranden alt i byggnads-lovsärendel efter samråd med hälsovårdsnämnden pröva om byggnads-bestämraelserna iakttagits. Det bör alltså ankomraa på byggnadsnämnden all i god lid inhärala hälsovårdsnärandens synpunkter. Genom en sådan ordning uppstår fördelen alt den byggande i byggnadsfrågor bebehöver ha kontakt endast raed en rayndighel, byggnadsnäranden. TUlsynen över efterlevnaden av övriga föreskrifter om livsmedelslokaler, dvs. de bestämraelser sora jag i del föregående har betecknat som ordningsföreskrifter, bör ankomma uteslutande på hälsovårdsnämnden. Sådan tiUsyn bör liksom f, n, ske genora all hälsovårdsnäranden godkänner alt livsmedelslokaler används för sill ändaraål.

Del kunde övervägas all ge föreskrift ora byggnadsnärands skyldighet all sararåda raed hälsovårdsnärand. Motsvarande samrådsskyldighet föreligger emeUertid i åtskilliga andra fall ulan att särskUd föreskrift meddelats därora. Inte heller i nu förevarande fall är en sådan föreskrift tillräckligt motiverad. Det åligger statens planverk alt genom anvisningar och kontroll tillse att samrådsskyldigheten iakttas.

Inom vissa områden föreligger f. n. inte skyldighet atl söka byggnadslov. Inora civildeparteraentet övervägs f. n. ell förslag all införa generell skyldighet alt söka byggnadslov. Ora detta förslag inle skulle genoraföras avser jag all i samråd med chefen för civUdeparlemenlel för Kungl. Maj:t anraäla fråga om utvidgning av skyldigheten all söka byggnadslov, där sådan skyldighet annars inte skulle föreligga, till vissa typer av livsmedelslokal.

I fråga om förhandsprövning av livsmedelslokal i fartyg, järnvägsvagn och flygplan avser jag atl senare återkomma liU Kungl. Maj:t.

I likhet raed vad sora redan gäller enligt 1951 års stadga föreslår LSK. godkännande av livsraedelslokal för all den skall få las i bruk för sill ändaraål. Godkännandet får inle raeddelas förrän lokalen raed dess inredning blivit färdigställd. Huvudregeln föreslås bli atl hälsovårds-

Prop. 1971: 61 211

närand liksora hittills skall raeddela sådant godkännande. Endast några reraissinstanser har haft invändningar raot förslagel. Jag biträder LSK:s förslag.

LSK har föreslagit att godkännande av slakterier, mejerier och vissa större livsmedelsindustrier skall ankoraraa på den centrala Uvsmedelsrayndighelen i stället för vederbörande hälsovårdsnämnd. Della kan jag i princip biträda. Likaså förordar jag all den centrala myndigheten skall godkänna livsmedelslokal i vissa större fartyg saml i järnvägsvagnar och flygplan. I fråga ora godkännande av raotorfordon för kringföringshandel raed livsraedel kan jag godla LSK:s förslag ora utvidgning av nuvarande bestämmelser. Jag förordar därför all särskUda krav skall ställas på fordonens beskaffenhet. Närmare bestämmelser härom och om besiktning av fordonen bör meddelas av Kungl. Maj:t eller den centrala livsmedelsmyndighelen.

Jag ansluter mig vidare till LSK:s förslag ora anraälningsskyldighel när livsmedelslokal färdigställts, ombyggts eller överlåtits.

LSK föreslår all godkännande av livsmedelslokal i vissa fall skall upphöra alt gälla. Förslaget överensstäraraer i allt väsentligt raed vad sora nu gäller enligt 1951 års stadga. Sålunda föreslås atl godkännande autoraaliskt förfaller, ora lokalen används till annat ändaraål än det för vilket den blivit godkänd. Vidare kan Uvsraedelsrayndighel återkalla godkännande, ora lokalen inle längre uppfyller föreskrivna krav eller om andra särskilda skäl finns. I likhet raed reraissinslanserna anser jag all godkännande av livsraedelslokal skall kunna bringas alt upphöra, dock endasl ora rayndighelen återkallar godkännandet. Jag vill emellertid i delta samraanhang frarahålla, all sararaa verkan kan åsladkomraas leraporärt. Livsraedelsrayndigheten bör näraUgen såsom LSK föreslagit kunna förelägga innehavaren av lokalen atl inora viss tid rätta bristerna och saratidigt förbjuda honora atl använda lokalen, tills de förelagda åtgärderna vidlagils. Delta tillvägagångssätt bör utnyttjas i första hand. Endasl om föreläggandel och förbudet inte visar sig ha verkan, bör beslut om återkallelse raeddelas.

I likhet raed LSK finner jag inle skäl förorda ell syslera raed tidsbegränsade godkännanden. Jag ansluter raig också lill förslaget atl godkännanden som raeddelals enligt äldre bestäraraelser fortfarande skall vara gällande.

Av LSK:s förslag i fråga om hantering av livsraedel följer alt det i och för sig blir tillåtet all hantera dera i lokaler, oberoende av om dessa är godkända eller inle. Veterinärstyrelsen har anselt att man bör förebygga missbrak av denna raöjlighet genora all införa något slags tiUslåndssystera. Jag kan biträda detla förslag och förordar därför all i livsraedelslagen tas in en bestäraraelse om all livsmedel inte får hanleras yrkesmässigt i annan lokal än livsraedelslokal, ora inle rayndighel som Kungl. Maj:l bestämmer gett tiUstånd därtill.

Prop. 1971: 61 212

4.H Saluhållande av livsniedel i vissa fall

Handeln raed livsmedel på andra platser än i godkända livsmedels-lokaler regleras endasl delvis i 1951 års livsmedelssladga. Sålunda är del förbjudet atl ulorahus saluhålla vissa öralåliga varor såsora kött, sraör och grädde på torg eller annan allraän saluplals, om livsraedlen inle är förpackade. Vidare får s. k. kringföringshandel från fordon med nyssnäranda och liknande varuslag i oförpackal skick bara ske, ora rörelseidkaren har en godkänd förvaringslokal för livsraedlen och i verksarahelen använder etl godkänt fordon. Vid kringföringshandel med viss fisk krävs emellertid godkännande endasl av motorfordon som brukas för rörelsen. Från angivna krav i fråga ora ulorahus- och kringföringshandel medges vissa undantag för lantbrukare och renägare som säljer egna produkter. Dämlöver finns både i själva stadgan och i norraaUivsraedelsordningen ell flertal detaljbeslämmelser ora hygienen i samband med sådan handel.

LSK föreslår alt bestäraraelserna ora ulorahus- och krmgförings-handel skärps i olika avseenden och alt de saratidigt utsträcks lill alt gälla all handel raed livsraedel annorstädes än i livsraedelslokal. LSK föreslår all livsmedel vid sådan handel skall vara antingen förpackade eller på annat sätt tillfredsställande skyddade mol raenlig påverkan. Dessutom krävs i princip hälsovårdsnämnds tillstånd för allt sådant saluhållande av livsraedel lill aUraänhelen.

Utvecklingen av handeln med livsmedel har successivt gått raot en ökad försäljning på andra stäUen än i godkända livsmedelslokaler. Utomhus- och kringföringshandeln har fått en orafallning sora endasl delvis täcks av de nuvarande bestäramelserna i 1951 års stadga. Sålunda kan ett flertal ömtåliga livsraedel såsora fjäderfä, djupfrysta varor, oslyckad fisk och färdiglagad mal säljas på detla sätt utan några närmare hygieniska restriktioner. Vidare bör i sammanhanget uppraärksararaas den omfattande försäljningen av livsmedel från varuhussar med buliksinredning och från flyttbara kiosker saral vid marknader och fester. Helt nya distributionsformer har också tillkommit. Som exempel kan nämnas livsmedelsautomater och försäljning eller utbjudande av livsraedel på järnvägs- och bensinstationer saml vid utställningar, mässor, bingoafinar och liknande tillställningar. Hygienen är ofta bristfäUig vid sådan handel. Delta har uppmärksammats av riksdagen bl. a. när det gäller försäljning från kiosker och vid marknader, kringföringshandel raed fisk och den ambulerande galuhandel som bedrivs av korvförsäljare. Det finns etl klart behov av atl i konsumenternas intresse säkra hygienen vid sådan verksamhet. När försäljningen av livsraedel i fasta butiker är strängt reglerad genora godkännande av lokalerna och noggranna krav ställs på deras inredning och utrustning, synes det knappast heller tillfredsställande alt den hygieniskt sett

Prop. 1971: 61 213

mera riskfyllda livsraedelshandeln på andra ställen än i sådana lokaler läranas oreglerad i betydande utsträckning. I likhet raed de flesta remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor ansluter jag raig lill LSK:s uppfattning alt bestäraraelserna ora denna handel raåste skärpas och utvidgas lill atl gälla allt slags saluhållande eller överläranande av livsraedel annorstädes än i Uvsraedelslokaler. En rad olika föreskrifter synes vara nödvändiga för detla ändaraål. Jag förordar all Kungl. Maj:t eller den centrala livsraedelsmyndighelen får rätt atl meddela sådana bestämmelser.

Jag vill här ta upp de viktigaste frågorna som bör regleras. För saluhållande av livsmedel utomhus eller eljest på annat ställe än i livsmedelslokal bör gälla att den särskilda omsorg och varsarahet skaU iakttas som fordras raed hänsyn lUl verksarahetens art för att livsraedlel inte skall bli oljänUgt lill raänniskoföda. Livsmedlen skall vid sådan handel vara skyddade på ett lillfredsslällande sätt raot förorening och annan raenlig påverkan. Tillstånd av hälsovårdsnärand bör i princip fordras för allt sådani saluhåUande lill allraänhelen. Härigenom skapas bättre förutsättningar för all höja hygienen vid sådan handel upp mot en nivå som gäller vid handeln i livsmedelslokaler. Tillståndsärendena skall givetvis bedömas uteslutande från livsraedelshygieniska synpunkter och så att obehörigt intrång inle görs i näringsfriheten.

Det sålunda föreslagna kravet på tiUstånd för denna livsraedelshandel skall gälla endasl saluhållande eller överläranande av livsraedel lill allmänheten. Distributionen av livsmedel meUan olika näringsidkare berörs sålunda inle. Genom delta lUlslåndssystera och del sora avser godkännande av livsraedelslokal koraraer allt saluhållande liU aU-raänheten, var det än sker, att underkastas någon förra av hygienisk prövning, innan verksarahelen får börja.

Jag vill också erinra ora atl enligt förordningen (1968: 564) ora tillfällig handel, tillstånd även kan fordras av polisrayndighet för viss sådan handel. Del tillslåndslvångel är grundat på rent näringsrätlsliga skäl raen gäller inle tillfällig handel med livsraedel.

Som LSK anfört behövs del vissa undanlag från den lUlslåndsplikt jag nyss förordat. Huvudprincipen bör vara att inle onödigtvis häm-raa de olika former för livsmedelshandel, sora för konsuraenterna fyller elt praktiskt behov och är värdefulla alternativ till den raera reguljära försäljningen i godkända Uvsraedelslokaler. Undantag bör sålunda göras för den traditionella handeln med bär, frukt, grönsaker, rotfrukter, svarap och ägg saral färdigförpackade glassvaror, konfektyrer och läskedrycker på salutorg och andra släUen, som upplåtits till allraän försäljningsplats enligt allraänna ordningsstadgan. Vidare bör inle fordras atl lantbrukare, Irädgårdsraästare och fiskare skall behöva söka tillstånd alt sälja varor från deras egen verksarahet. Försäljningen bör dock ske på eller i närheten av platsen för dessa företagares rörelser.

Prop. 1971: 61 214

I motsats tUl vad LSK föreslagit bör vidare renskötande samer vara befriade från här ifrågavarande lUlslåndsplikt, när de säljer renkötl utomhus eller genom kringföring. Ytterligare undantag från tillstånds-bestämmelserna än dem sora jag nu närant kan eraeUertid visa sig behövliga.

Tillståndsrayndighet bör vara hälsovårdsnäranden i den koramun, där saluhållandel skall ske. Den sora vill utöva exempelvis kringföringshandel i flera kommuner raåste således ha tillstånd från hälsovårdsnämnd i varje koraraun som berörs av verksamheten.

Allraänl sett bör hälsovårdsnäranderna vara restriktiva i fråga om liUståndsgivning. Sålunda får del anses från hygienisk synpunkt olärapligl all ge tillstånd för handel ulorahus raed kött, rajölk och andra raejeriprodukter, fjäderfä och liknande ömtåliga livsmedel.

LSK:s förslag lill olika villkor för tillståndsgivningen kan jag i allt väsentligt ansluta raig lill. Särskilt betydelsefullt är det atl tillstånden förenas raed villkor, atl tillståndshavaren har en tUlfredsstäUande lokal eller annat ulryrarae, där han skall förvara de livsraedel han saluhåller. Vidare bör för handhygienens skull finnas tillgång lill vatten. I övrigt bör fordras, att rörelseidkaren förfogar över den utrustning och de anordningar, sora behövs för alt livsraedlen skall kunna hanleras på elt hygieniskt tillfredsställande sätt. Bl. a. lorde i raånga fall kyl- eller frysanordningar vara nödvändiga.

4.12 Vissa förbud mot saluhåUande av livsmedel

Enligt 1951 års livsmedelssladga får en vara inte saluhållas eller överlämnas lill annan som livsmedel, ora varan kan antas vara skadlig alt förtära eller eljest otjänlig lill människoföda. Sararaa saluförbud gäller för livsraedel, sora kan antas orsaka sjukdora eller överföra srailta eller innehåller viss raängd bly eller är förpackat i raaterial raed hälsovådliga äranen. Dessutora har Kungl. Maj:l befogenhet alt vid uloraordenlliga förhållanden förbjuda saluhållande av vissa livsraedel. Vidare kan hälsovårdsnärand raeddela saluförbud av sanitära skäl. Stadgan innehåller hämtöver ell flertal särskilda förbud sora rör bl. a. handeln raed livsraedelslUlsatser, ersättningsprodukter och skilda slag av livsraedel.

LSK:s förslag lUl saluförbud sträcker sig betydligt längre än de nuvarande bestäraraelserna. Bl. a. utvidgas förbudsreglerna att gälla livsmedel sora, även ora de inle kan anses otjänliga, innehåller tillsatser som inle är godkända eller bekärapningsmedel, kvicksilver eller andra främmande äranen i större raängd än sora tUlålils.

När jag i del följande talar ora saluhåUande avses också försäljning, servering eller annat överlämnande av livsraedel för förtäring. I likhet raed vad sora gäller enligt 1951 års stadga har LSK föreslagit alt en vara inle får saluhållas sora livsraedel, ora den kan antas vara skadlig

Prop. 1971: 61 215

alt förtära eller eljest otjänlig som raänniskoföda. Jag biträder försle get. Genom beslut av tillsynsmyndighet kan snabbi åstadkoraraas el; saluförbud i fråga om varor, sora visat sig kunna vara otjänliga soir. livsraedel, t. ex. fisk från vatlenoraråden med alltför hög kvicksilverhalt. Sådani förbud kan också behövas i fall då man kan misstänka atl visst livsmedel utsatts för radioakliv bestrålning i för hög grad eller påverkals av kemiska eller biologiska stridsmedel.

LSK:s förslag att saluförbud skall gälla livsmedel, som innehåller liUsats eller berikningsraedel, som inle är godkänt, är nytt i förhållande till 1951 års stadga. Jag biträder förslaget och förordar atl livsmedel inle får saluhållas ora del tillförts livsraedelslillsals som inte är godkänd eller i strid raed vad sora bestämls vid godkännandet av tillsatsen. Saluförbudet bör gälla, även om livsmedlet inle kan antas vara otjänligt lill människoföda. Jag har tidigare, i enlighet raed LSK:s förslag, förordai all hanleringsförbud skall kunna meddelas för livsmedel som innehåUer främmande ärane.

Även ell förslag av LSK all en vara, som är förpackad i förbjudet material, inte skall få saluhållas som livsmedel är behandlat tidigare i samband med frågan ora föreskrifter ora användning av viss vara ra. ra. vid hantering av livsraedel.

LSK har ytterligare föreslagit saluförbud för livsmedel som inte blivit räll märkta och jag ansluter mig lUl detta förslag. Ora ell livsraedel raärkts med uppenbart felaktiga uppgifter, bör det anses som ora del inte är raärkt och är därraed förbjudet alt saluhålla.

LSK har också föreslagit saluförbud för livsraedel sora inle uppfyller den livsraedelsslandard sora kan ha fastställts för del varuslag livsraedlel tillhör. Flera reraissinstanser har kritiserat förslagel. De anser sålunda att saluförbudet går för långt, eflersora det bl. a. kan hindra försäljning av varor sora visserligen inle raotsvarar den föreskrivna standarden raen sora ändå raåste anses tjänliga sora livsraedel. Jag delar dessa synpunkter. Saluförbudet bör avse endasl del fall atl livsmedlet uppges raotsvara en livsraedelsslandard, trots all så inle är fallet.

Jag ansluter raig till LSK:s förslag all från 1951 års stadga överföra förbudet mot all saluhålla en vara sora livsraedelstUlsats, om den inle blivit godkänd.

LSK har framhållit, atl vissa typer av keramik- och porslinskärl ibland visar sig innehålla giftiga raetallföreningar i sin glasyr, och föreslår raöjlighet all raeddela förbud raot saluhållandel av sådana varor, ora de är avsedda för enskilt hushåll. Denna fråga bör enligt rain raening inle regleras i livsmedelslagsliftningen. Inle heller bör frågan ora saluförbud mot livsmedelsirailalioner av bl. a. plast eUer Uknande material las upp i della sararaanhang.

LSK föreslår viss reglering av reklam ora offentlig kontroll. Med anledning därav vill jag frarahålla all, ora sådan reklara av någon an-

Prop. 1971: 61 216

ledning skulle anses otillbörlig, den kan beivras raed tillämpning av lagen ora otillbörlig raarknadsföring. Vidare föreslår LSK all de förbud sora införs mot saluhållande av livsraedel också bör tUlärapas i fråga ora annonsering och annan reklara beträffande dessa varor. LSK syftar här på de ibland överdrivna eller rent vilseledande uppgifter sora lämnas om livsmedel genora bl. a. annonser i dags- och veckopress och på biografer saral i olika broschyrer. Även de problera som samraanhänger raed denna förra för upplysning lorde nuraera på ell tUlfredsstäUande sätt vara reglerade genom lagen om otillbörlig raarknadsföring.

LSK har slutligen föreslagit raöjlighet att raeddela importförbud för sådana livsmedel som inle får saluhållas. GeneraltuUstyrelsen och lull-lagstiflningskoraraitlén har påpekat atl elt genoraförande av delta förslag skulle i hög grad försvåra tullproceduren. Jag anser också atl ett så vidsträckt importförbud inte bör kunna meddelas. Däremot bör, såsom jag tidigare anfört, elt sådant importförbud kunna meddelas i samband med alt hantering förbjuds av visst slags livsmedel, ora della är påkallat från hälso- eUer näringssynpunkt.

De saluförbud sora jag förordai i det föregående bör införas i livsraedelslagen.

4.13 Personalhygien

I 1951 års livsmedelsstadga finns föreskrifter ora personalens hygien i 25 och 26 §§. Envar sora sysslar raed fraraslällning eller beredning av livsmedel eller eljest hanterar oförpackade livsraedel skall under arbetet iaktta noggrann renlighet. Om någon som sysslar med sådani arbete misslänks vara sjuk eller smittbärare eller har sår eller skada sora kan medföra att livsmedel sora han hanterar blir skadligt att förtära eller eljest otjänligt liU raänniskoföda, är han skyldig all undergå läkarundersökning. För personal vid raejerier finns särskilda besläramelser i raejerisladgan. Del är förbjudet atl i mejeri sysselsätta någon som har sjukdom eller sraitla sora genora raejeriprodukter kan överföras till människor. Den som skall anställas måste förete läkarintyg, och personalen skall på mejeriets bekostnad gå igenora läkarunder-söknmg minst vartannat år. Bestäraraelser som anraälningsplikl vid sraittsamraa sjukdoraar finns i sraillskyddslagen (1968: 231) och sraitlskyddskungörelsen (1968: 234). I norraaUivsraedelsordningen finns föreskrifter om hygien och om skyddskläder för personal inom livsraedelshanteringen.

LSK frarahåller alt livsraedelspersonalen spelar en avgörande roll i fråga om spridning av sraittsamraa sjukdoraar genom livsmedlen. Sora exempel på sådana sjukdoraar närans salmonelladiarré, paralyfoid och tuberkulos. LSK anser atl hälsokontroll av personal sora sysslar raed livsraedelshantering är en av hörnstenarna inora livsraedelshygienen. Därför föreslår LSK skyldighet för innehavare av verksarahet, där livs-

Prop. 1971: 61 217

raedel hanteras, alt föranstalta ora läkarundersökning och annan hälsokontroll av arbetstagarna i den orafallning sora betingas av verksarahetens art och andra förhållanden av hygienisk betydelse för utrönande av förekoraslen av tuberkulos eller salraonella. LSK föreslår atl kostnaderna för hälsokontrollen skall bestridas av företagama. De bör också ersätta arbetslagarna för den inkorast de förlorar vid avstängning från arbetet i avvaktan på resultat av provlagning. LSK föreslår vidare all den som ansvarar för verksamhet med livsraedelshantering skall vara skyldig att se till att anvisningar Väranas till arbetstagarna om hälsovård, personlig hygien och renlighet. Arbetsgivaren skall enligt förslagel förse arbetstagaren med skyddskläder.

Remissinstanserna biträder i princip förslagel ora hälsokontroll, men det råder delade raeningar om vera som skall bekosta hälsokontrollen och huruvida tillgången på läkare är tillräcklig för den föreslagna kontrollen.

Jag delar LSK:s uppfattning om betydelsen av god hygien bland dem som arbetar raed livsraedel. Minst lika viktigt sora atl livsmedlen i sig själva är av god hygienisk beskaffenhet är del, all den personal som hanterar dera håller en hög hygienisk standard. Vissa livsmedel är särskilt öralåliga och kan lätt överföra srailta. Jag vUl också erinra ora de salraonellaepideraier sora då och då inträffat.

Hälsokontroller av den omfattning LSK föreslår blir omfattande och kräver stora resurser. Flänsyn måste las liU all vad som krävs blir rimligt, så atl inte andra vikliga områden eftersatts. Socialstyrelsen frarahåller eraeUertid i sitt reraissyttrande atl frågan ora hälsokontroll av livsmedelspersonal är så angelägen atl den kräver prioritering. Jag delar denna uppfattning.

Jag anser att det finns fog för all, sora LSK föreslagit, kräva särskilt två typer av undersökningar, en för utrönande av förekomsten av tuberkulos och en för utrönande av förekomsten av salmonella. Däremot anser jag det vore all gå för långt att generellt kräva atl var och en som är anställd inora vissa livsmedelsförelag och som gjort en semesterresa utom Norden skall behöva vänla på undersökning av prov innan han får börja arbeta igen. 1 livsmedelslagen bör las in en grundläggande bestämmelse om personalhygien och om befogenhet för Kungl. Maj:l eller den centrala livsraedelsrayndigheten all raeddela närmare föreskrifter om läkarundersökning och annan hälsokontroll saml om personalhygienen i övrigl.

Vad beträffar kostnaderna för hälsokontrollen delar jag LSK:s åsikt atl den bör bestridas av arbetsgivaren. Fråga ora eventuell kompensation till arbetstagare hör ej till livsmedelslagstiflningen.

Vad slutligen angår föreskrifter till personalen om hygien och renlighet ansluter jag raig i huvudsak lUl vad LSK anfört. Det bör åligga arbetsgivaren all svara för personalutbildning.

Prop. 1971: 61 218

4.14 Offentlig kontroll och annan tillsyn

Livsraedelskonlroll definieras i 1951 års livsraedelsstadga sora tillsyn över efterlevnaden av stadgan och de föreskrifter sora raeddelals med stöd av densamraa.

På del centrala planet ankoramer livsmedelskontroll huvudsakligen på veterinärslyrelsen. Konttollen av personal inom livsmedelshanteringen leds emellertid av socialstyrelsen. Dessutom sker viss central lUlsyn genom statens jordbruksnämnd beträffande charkuterivaror och genom kommerskollegium i fråga om tillsatser, vitaminer och bekärapningsraedelsresler i livsraedel. Statens institut för folkhälsan är centralt undersökningsorgan för livsraedelskonlrollen. Lokall utövas livsraedelskonlrollen av hälsovårdsnäranderna. Vidare medverkar i kontrollen läkare och veterinärer i allmän tjänst. Också polis- och luUrayndigheler har vissa skyldigheter inom livsraedelskonlrollen. På del regionala planet har länsstyrelsen all vaka över alt korarauner, hälsovårdsnärander och nyssnäranda läkare och veterinärer fullgör sina åligganden i fråga ora livsmedelskontrollen. Länsstyrelsen biträds i denna övervakning av länsläkarorganisationen och länsveterinärerna.

I livsmedelsstadgan preciseras närraare hälsovårdsnärands befogenheter inora livsraedelskonlrollen. Bl. a. har näranden rält all få tillträde i Uvsraedelslokaler och alt få la prov och göra undersökningar. Nämnden kan också omhänderta otjänliga livsmedel och meddela de förelägganden eller förbud sora fordras för efterlevnaden av stadgan.

Vid sidan av den allraänna livsmedelskontrollen finns också en särskild offentlig och obligatorisk kontroll av vissa hygieniskt vikliga livsmedel, t. ex. kontrollen enligt köttbesiklningslagen, författningar ora in- och utförsel av köttvaror ra. ra., raejerisladgan, paslöriseringsförfallningarna och margarinförordningen. Dessutom förekomraer en särskild offentlig men frivillig kontroll enligt fjäderfäkontrollkungörelsen och vissa föreskrifter, som veterinärslyrelsen meddelat för tUlverkning av charkuterivaror vid s. k. exporlkonlrollanläggningar.

LSK framhåller atl den nuvarande kontrollen på livsmedelsområdet måste intensifieras och bli effektivare. Därför föreslås all kontrollmyndigheterna får bättre resurser och större befogenheter. Den centrala kontrollen bör koncentreras lUl huvudsakUgen en central myndighet. Länsstyrelsen föreslås bli regional kontrollmyndighet. Hälsovårdsnämnden föreslås fortfarande vara lokal kontrollmyndighet.

Även jag anser atl tillsynen av livsmedelshanteringen bör förslärkas. Därför komraer jag senare denna dag att vid min anm'älan av fråga om inrättande av en central Uvsraedelsrayndighel, kallad statens livsraedelsverk, föreslå en i olika hänseenden ny offentlig adrainistration för livsmedelsfrågor. Detta förslag inneb'är all livsmedelsverket skall ha den centrala tillsynen över efterlevnaden av Uvsmedelslagen och de före-

Prop. 1971: 61 219

skrifter sora meddelas raed slöd av lagen. Tillsynen inora varje län skall utövas av länsstyrelsen. Den oraedelbara tiUsynen inom varje komraun skall fortfarande utövas av hälsovårdsnäranden. Dessa grandläggande besläramelser ora tillsynens organisation bör tas in i lagen. Närmare besläramelser ora lillsynsuppgifternas fördelning kan meddelas av Kungl. Maj:l.

I likhet med vad som redan gäller enligt 1951 års stadga bör läkare och veterinärer i allmän tjänst samt tull- och polismyndigheter raedverka i livsmedelskontrollen. Jag vUl i sammanhanget erinra ora all del i saraband raed lillkorasten av den nuvarande organisationen för hälsovård och öppen sjukvård i landslingsorarådena (prop. 1961: 181, s. 154) uttalades, att provinsial- och stadsdisttiktsläkare i fråga ora bl. a. livsraedelshygienen enbart skall ha ell slags allraän observalionsljänsl. Sararaa princip bör enligt rain uppfattning tiUärapas beträffande distriktsveterinärerna. Dessa läkares och veterinärers raedverkan i livsraedelskonlrollen bör sålunda vara begränsad lill en skyldighet all rapportera raissförhållanden, sora inle avhjälps i annan ordning, och all i övrigl raedverka i hälsovårdsnämndernas arbete.

I fråga ora lillsynsrayndighets befogenheter kan jag i stort sett biträda LSK:s förslag. I likhet raed vad sora redan gäller enligt 1951 års stadga bör rayndighelen ha rält alt vid vite raeddela föreläggande eUer förbud, som uppenbart behövs för att livsmedelslagen eller föreskrifter som meddelats enligt lagen skall efterlevas. I första hand bör dock myndigheten söka vinna rättelse genom råd eller anvisningar. Om rättelse inle vidtas, skall tillsynsrayndighelen ha rält all låta verkställa förelagd åtgärd på den försuraliges bekostnad. Beslut härora bör naturiigen raeddelas av vederbörande tUlsynsrayndighel. Föreläggande eller förbud bör allt efter orasländigheterna kunna riktas raot ägare eller innehavare av berörd egendora eller verksarahet eller också raot bådadera. Tillfälle bör beredas byggnadsnärand all yttra sig, innan föreläggande eller förbud raeddelas ora raera orafaltande åtgärd av byggnadsleknisk art, TUlsynsrayndighel bör vidare ha rätt all vinna tillträde liU oraråde, lokal eller annat ulryrarae saral alt där göra undersökning och la prov. Myndighet bör ha rält all efter anfordran få de upplysningar och handlingar sora behövs för tillsynen. En sådan rätt innebär bl. a. atl lillsynsrayndigheler kan ålägga ägare eller innehavare av vara atl förete fakturor, handelsböcker, journaler och liknande handlingar saml all lämna de upplysningar i övrigt som fordras. Detta är av stor betydelse för den offentiiga livsmedelskontrollen, särskUl vid övervakningen av de företag som, enligt vad jag föreslår i det följande, åläggs egentillsyn. I lillärapningsbestäraraelser bör närraare regleras formerna för tillsynens utövande. Kungl. Maj:t eUer myndighet sora Kungl. Maj:t bestämmer bör bemyndigas alt förordna om skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet kostnader för provtagning och undersök-

Prop. 1971: 61 220

ning av prov. Ersättningen bör täcka kostnaderna för provtagning och undersökning. TUlsynsrayndighel bör liksora f. n. ha rält all la hand om livsraedel sora inle får saluhåUas. Vidare bör en vara få las ora hand, ora föreläggande eller förbud inle efterföljs. Orahändertagna varor skall under lillsynsrayndighelens kontroll ora raöjligt göras dugliga lill livsraedel eller för annat ändaraål. Lyckas inle della bör varan förstöras genora rayndighelens försorg.

Övervakningen av livsraedelshanteringen från del allmännas sida kan aldrig göras så omfattande att den läcker alla typer av livsraedel och varje skede i hanteringen av dera. En sådan utveckling är, sora LSK också framhåUit, inle tänkbar bl. a. av sarahällsekonoraiska skäl. LSK har därför föreslagit all raan, sora en korapletlering lUl den offentliga livsraedelskonlrollen, ålägger varje innehavare av verksarahet, där livsraedel hanteras, en skyldighet all själv anordna en tillsyn av sin verksamhet. Denna tUlsyn, sora kallas egentUlsyn, skall vara anpassad tUl livsraedelshanleringens art i del enskUda fallet och ske fortlöpande. Eflersora egentUlsynen föreslås bli obligatorisk, raåste den tiUärapas vid all slags hantering av livsmedel. Etl stort antal remissinstanser har tillstyrkt detla förslag. Flera instanser är emellertid tveksararaa eller ställer sig kritiska lill förslaget. I några yttranden avstyrks uttryckligen införandet av etl systera med en obligatorisk egentillsyn. Av livsmedels-författningarna följer skyldighet atl iaktta däri meddelade bestämmelser. Någon uttrycklig föreskrift därora anser jag inle behövas. Del kan eraeUertid i vissa fall vara befogat att ålägga företagarna all vidta särskilda åtgärder, som inle direkt kan anses följa av livsraedelslagstiftningens allmänna bestäraraelser. Därför bör Kungl. Maj:l eller livs-raedelsverket i livsraedelslagen ges befogenhet all föreskriva, atl näringsidkare inora livsraedelshanlering skall utöva en efter verksamhetens art lämpad särskUd tillsyn av hanteringen.

Föreskrift ora egentillsyn bör vara raotiverad av all del av livsmedelshygieniska skäl finns elt klart behov alt genora företagens försorg koraplellera den offentliga kontroll sora Uvsraedelsrayndigheterna utövar. Med hänsyn lUl de prishöjningar, som kan bli följden av företagens extra kostnader för egentillsyn, bör vid meddelande av sådan föreskrift beaktas atl förelagen inle därigenora åläggs vidta åtgärder sora inle är uppenbart påkallade. Utöver de exerapel på egentillsyn sora LSK anfört vUl jag nämna all del kan finnas skäl atl inora detaljhandeln utse särskUd person atl övervaka livsraedelshanteringen. En naturlig uppgift för honom blir därjämte atl vara den som kunderna kan vända sig till med klagomål i fråga om livsmedlen och att tUlhandagå kunderna med konsumentupplysning.

Av naturliga skäl raåste ofta särskilda sakkunniga engageras för atl handha den egentUlsyn, som livsmedelsföretagen kan åläggas. I likhet

Prop. 1971: 61 221

raed LSK anser jag del vara viktigt, all Ijänsteraän sora är anställda inora den offentliga livsraedelskontroUen inte får åtaga sig uppdrag för egentillsyn åt företag, sora de är satta alt övervaka, eller åt företag sora kan konkurrera raed dessa.

Genom den lösning sora jag föreslagit om egentUlsyn lorde LSK:s förslag alt upphäva den frivUliga offentliga kontrollen av fjäderfäslakterier och vissa charkuterianläggningar inle längre ha aktualitet. I samband härmed vill jag erinra ora atl köttbesiklningslagen år 1970 ändrats på sådani sätt all det nu är raöjligt alt införa slakleritvång i fråga ora fjäderfä.

Med anledning av vad jag senare denna dag koraraer all föreslå i fråga ora den lokala kontrollen bör 9 och 14 §§ hälsovårdsstadgan ändras.

4.15 Författningsförslag

Med anledning av den oraorganisation av den centrala adrainistra-tionen som jag senare denna dag kommer all anmäla behöver ändring göras i ell stort antal författningar sora reglerar veterinärslyrelsens och statens instituts för folkhälsan åligganden i olika avseenden. Jag avser all i ett senare sammanhang återkomraa lUl Kungl. Maj:t raed förslag till proposilion ora erforderliga författningsändringar.

I eiUighet raed vad jag tidigare anfört i de olika avsnitten har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1. livsmedelslag,

2. kungörelse ora ändring i hälsovårdsstadgan (1958: 663).

5. Specialmotivering

5.1 Förslaget till livsmedelslag

1 och 2 §§ 1 § motsvarar 1 § i LSK:s förslag. 2 § motsvarar 2 § i LSK:s förslag. Motiven liU 1 § har redovisats i avsnitten 4.2, 4.3 och 4.5. Innebörden av hanleringsbegreppel i 2 § överensstämmer i huvudsak med det sora gäller enligt 2 och 12 §§ i 1951 års stadga.

3 § Paragrafen har raotsvarighet i 6 och 23 §§ i LSK:s förslag. Den innebär inle någon saklig ändring i förhållande till 1951 års stadga. Liksora enligt 2 och 12 §§ i den stadgan faller inora livsraedelslagens lUl-lämpning yrkesmässig livsmedelshantering i restaurang, pensionat etc., vidare livsraedelshantering i skola, sjukhus eller annan anstalt eller i

Prop. 1971: 61 222

personalmatsal hos industri, företag etc. Till enskilt hushåll bör hänföras även en helt sluten krets eUer annat helt privat konsurationsför-håUande.

5 §

Paragrafen motsvarar 8 § i LSK:s förslag. Den korapletteras med ell saluförbud i 16 § 1.

Motiven lill paragrafen har i allt väsentligt redovisats i avsnittet 4.4. Den omständigheten atl bestämmelsen reglerar livsraedlels beskaffenhet vid tidpunkten för saluhållandet hindrar naturligtvis inte att tillsynsmyndighet dessförinnan kan ta hand ora vara enligt 27 §.

6 och 7 §§

Paragraferna raotsvarar 10 § andra stycket, 11 § saral 9 § första och andra styckena i LSK:s förslag.

Motiven lill dera har redovisats i avsnitten 4.3 och 4.4.

Vid godkännande av livsraedelstillsats bör också föreskrivas vilken raängd som får tillsältas i det särskilda fallet.

Paragraferna kompletteras med saluförbud i 16 § 2 och 3.

8 §

Paragrafen motsvarar 25 § i LSK:s förslag.

Motiven till paragrafen har redovisats i avsnittet 4.9. Genom paragrafen regleras även hantering av livsmedel i saraband med transport (jfr 32 § i LSK:s förslag).

9 och 10 §§

9 § har motsvarighet i 27—32 §§ i LSK:s förslag. 10 § raotsvarar 12 § i LSK:s förslag. I viss raån har den också raotsvarighet i 8 § LSK:s förslag.

Motiven till dessa paragrafer har redovisats i avsnitten 4.3, 4.4 och 4.9. Med 10 § avses sådan reglering som kan behövas i fall då livsraedlel i och för sig inle är otjänligt lill raänniskoföda raen det från hälsosynpunkt är motiverat alt raeddela hanteringsförbud, t. ex. försäljning av livsmedel raed viss hall av fräraraande ärane.

11 §

Paragrafen har i viss raån raotsvarighet i 26 och 54 §§ i LSK:s förslag. Det är eraeUertid nödvändigt att ha en vidare raöjUghet att föreskriva förbud mot eller vUlkor för hantering av vissa slags livsmedel än den LSK föreslagit. Med stöd av denna paragraf kan exerapelvis raeddelas föreskrifter ora paslörisering av mjölk.

Prop. 1971: 61 223

12—31 §§ Av paragraferna har 12 § raotsvarighet i 42—44 §§ i LSK:s förslag, 13 § i 15, 17—23 §§, 14 § i 14 §, 15 § i 16 §, 16 § i 45 § och 47 § första stycket, 17 § i 51 §, 18 § i 47 § andra stycket, 19 § i 46 §, 20 § i 48 §, 21 § i 55—57 och 59—61 §§, 22 § i 33—41 §§, 24 § i 62 och 64 §§, 25 § i 66 och 67 §§, 26 § i 76 § och 9 § tredje stycket, 27 § i 73 och 74 §§, 28 § i 78 §, 29 § i 7 och 58 §§, 30 § i 79—82 §§, 31 § i 84 § och 32 § i 83 §.

Övergångsbestämmelser

Den nya lagen föreslås träda i krafl den 1 januari 1972.

Jag avser alt i ell senare sararaanhang ta upp frågan ora lillämpningsbeslämmelser lUl livsraedelslagen. I samband därmed bör 1951 års livsmedelsstadga upphävas.

6. Hemställan

Under åberopande av del anförda hemställer jag alt Kungl. Maj:l dels föreslår riksdagen alt antaga förslaget till livsmedelslag, dels inhämtar riksdagens yttrande över förslagel lill kungörelse om ändring i hälsovårdsstadgan (1958: 663).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med insläraraande av statsrådets övriga ledaraöler heraställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill delta protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1971: 61 224

Bilaga 1

Livsmedelsstadgekommitténs förslag till Livsmedelsstadga

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Vad i denna stadga föreskrives om livsmedel skall gälla varje vara som är avsedd att förläras av raänniskor och på vilken läkeraedelsförordningen icke äger tillämpning. I stadgan avses med

1. berikningsmedel: vitamin, raineralärane och annat näringsärane sora är avsedda all på konstlad väg tillföras livsraedel för att förbättra dess näringsvärde;

2. livsraedelslillsals: annan vara än berikningsraedel som är avsedd all, i aUraänhet i ringa raängd och ulan all ingå sora råvara, tillföras livsraedel för all påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, sraak eller lukt eller för all åstadkomraa annan bestärad egenskap hos livsraedlel;

3. fräramande ärane: bekämpningsraedel och annan vara som icke utgör berikningsmedel eller livsraedelstUlsats och som vid förekorasl i eller på livsraedel kan förändra dess norraala sararaansättning eller beskaffenhet;

4. färdigförpackat livsmedel: livsmedel som, före och utan direkt saraband raed saluhållande, inneslutits i förpackning avsedd all brytas först av enskild förbrukare.

2 §

Med hantering av livsraedel avses varje slag av hantering såsora framställning och annan beredning, behandling, förvaring, förpackning, transport, uppläggning och saluhållande av livsraedel.

Föreskrift om saluhåUande av vara skall gälla även försäljning och servering saral varje annat överläranande av varan raot eller ulan vederlag.

3 §

Livsraedelsrayndighet är livsmedelsstyrelsen, länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden saral vederbörande mUitära myndighet.

Livsmedelsmyndighet skall verka för att livsmedlen hanteras så att de vid saluhållande är tUlfredsstäUande ur hälso- och näringssynpunkt samt för atl redlighet iakttages i handeln med livsmedel.

4 §

I de faU då del anges i denna stadga meddelar livsraedelsslyrelsen föreskrift ora tUlämpning av stadgan. I övrigl äger styrelsen raeddela sådan föreskrift som den bedömer vara av väsentlig betydelse. Föreskrifterna skaU sammanföras i en liUämpningskungörelse tUl livsmedelssladgan.

Prop. 1971: 61 225

Berör ifrågasatt föreskrift annan myndighels verksamhetsoraråde, skall livsmedelsslyrelsen samråda raed den rayndighelen innan föreskriften raeddelas. Är föreskrift uppenbarligen av väsentlig ekonoraisk betydelse eller eljest av större vikt, skall den fastställas av Konungen för all bli gällande.

Häratöver äger livsmedelsslyrelsen meddela råd och anvisningar lill ledning för övriga livsmedelsmyndigheter.

5 §

Livsraedelsslyrelsen har all i särskilt fall fastställa ora livsraedelssladgan är atl tillärapa på vara av visst slag saral om vara är atl hänföra lill berikningsmedel, livsmedelstillsats, främmande ämne eller färdigförpackat livsmedel.

6 §

Livsraedelssladgan äger ej tillämpning inom enskilt hushåll.

Vederbörande militära rayndighel äger i sararåd raed livsmedelsstyrelsen raeddela undantag från stadgans tillämpning inom krigsmaklen.

7 §

Innehavare av verksamhet, där livsmedel hanleras, skall sörja för alt verksamheten bedrives i noggrann överenssläramelse med livsmedelsstadgan och dess tillämpningskungörelse. I sådant syfte skall han anordna en med hänsyn till livsmedelshanteringens art ändamålsenlig, fortlöpande tUlsyn av verksarahelen (egentillsyn).

2 kap. Livsmedels sammansättning och beskaffenhet i övrigt

8 §

Sora livsmedel får ej användas vara vilken kan antagas vara skadlig atl förlära eller eljest, till följd av förskämning eller förorening eller av annan anledning, otjänlig lill människoföda eller sora kan antagas i övrigl överföra srailta eller orsaka sjukdom.

Vid framställning eller annan beredning av livsraedel får ej användas vara av sådan beskaffenhet eller i sådan ra'ängd eller eljest så förfaras alt det färdiga livsmedlet kan antagas bli otjänligt till människoföda eller i övrigt överföra smitta eller orsaka sjukdora.

Fråga om vara är atl anse sora otjänlig lill raänniskoföda kan upplagas lUl prövning av livsraedelsslyrelsen eller underställas styrelsen för avgörande.

9 §

För att trygga en ur hälso- och näringssynpunkt tillfredsställande standard hos livsmedel äger livsmedelsstyrelsen föreskriva att livsmedel av visst slag skall ha angiven saramansältning eller vara av annan särskild beskaffenhet. Sådan föreskrift kan fastställas all gälla sora livsmedelsstandard. Livsraedel sora uppfyller standarden är all anse sora tjänligt till raänniskoföda i de hänseenden standarden omfattar.

Livsraedelsslyrelsen äger även fastställa livsmedelsslandard för all säkerställa redlighet i handeln med livsmedel.

8 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 61

Prop. 1971: 61 226

Vid prövning av fråga om livsmedelsslandard äger livsraedelsslyrelsen ålägga tillverkare eller iraporlör alt lärana uppgift till styrelsen ora sararaansällningen av livsmedel sora han saluhåller eller i övrigt innehar.

10 §

När livsraedelsslyrelsen finner del påkallat ur hälso- och näringssynpunkt skall styrelsen föreskriva all livsraedel av visst slag skall tillföras berikningsraedel så all livsmedlet komraer alt hålla angiven hall av särskilt näringsärane.

Berikningsraedel får i övrigt vara tillfört livsmedel endast efler tUlstånd av livsraedelsslyrelsen.

11 §

Sora livsraedelslillsals får användas endast vara vilken godkänts av livsraedelsslyrelsen.

12 §

Livsraedelsslyrelsen skaU fastställa den högsta halt av visst bekämpningsmedel som får förekomma i eUer på livsmedel.

Finner livsraedelsslyrelsen del påkallat ur allraän hälsosynpunkt eller av andra särskUda skäl alt visst annat fräraraande ärane än bekärapningsraedel icke förekoraraer i eller på livsraedel utöver viss hall, skall styrelsen föreskriva sådan begränsning.

13 §

Livsraedelsslyrelsen skall upprätta och årligen kungöra förteckningar över

1. enligt 10 § meddelade föreskrifter och lillslånd rörande berikningsmedel;

2. enligt 11 § godkända livsraedelslUlsatser;

3. enligt 12 § raeddelade föreskrifter ora bekämpningsraedel och andra främmande ämnen.

3 kap. Märkning av livsmedel

14 §

I eller enligt denna stadga föreskriven skyldighet atl raärka livsraedel åligger

1. beträffande inom riket färdigförpackat livsraedel: förpackaren;

2. beträffande ulora riket färdigförpackat livsraedel sora iraporteras hil: importören;

3. beträffande annat än färdigförpackat livsmedel: den i riket sora först saluhåller livsraedlel.

Utan raedgivande av den för raärkningen enligt första stycket ansvarige och av den vars namn eller firraa anges genora raärkningen får annan person icke raärka livsraedlel raed uppgift enligt 17, 18 eller 22 §.

15 §

Föreskriven raärkning skall ulföras på elt tydligt och varaktigt saral för förbrukaren lätt i ögonen fallande och otvetydigt sätt. Den skall an-

Prop. 1971: 61 227

bringas på förpackning, om sådan finns, och eljest på själva livsmedlet eller på en vid livsmedlet fästad etikett.

16 §

I syfte all främja redlighet i handeln raed livsraedel äger Uvsraedelsslyrelsen fastställa atl särskUd beteckning skaU användas för och varf förbehållen livsmedel av visst slag.

Livsmedelsstyrelsen skall upprätta och årligen kungöra förleckninj över fastställda livsmedelsbeteckningar.

17 §

Färdigförpackat livsmedel skall märkas med följande uppgifter:

1. livsmedlets slag, i förekommande fall angivet med en enligt 16 fastställd beteckning;

2. livsraedlels väsentliga sammansättning, om sådan uppgift uppenbarligen erfordras för all ge förbrukaren en tillfredsställande uppfattning ora livsmedlets användbarhet och värde;

3. livsmedlets nettovikt vid förpackningstUlfället eller, om livsmedlet uteslulande eller huvudsakligen är flytande, dess neltovolym vid sarama tiUfälle;

4. tillfredsställande anvisning hur förpackningen bör förvaras (förvaringsanvisning), ora iakttagande därav kan vara av väsentlig betydelse för livsraedlels hållbarhet;

5. förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt hemort eller också endast firman eller förkortning därav, om denna är aUmänt känd.

Härutöver skaU tUl riket infört livsmedel, som färdigförpackats utomlands, märkas med uppgifter ora iraportörens naran eUer firma samt heraort eller också endast firraan eller förkortning därav, om denna är allmänt känd. Om särskUda skäl finns äger livsmedelsslyrelsen föreskriva all sådant Uvsmedel även skall raärkas med uppgift om det land varifrån däri ingående råvara härrör.

18 §

Färdigförpackat livsmedel som, vid förvaring i överensstämmelse med förvaringsanvisning enligt 17 § första styckel 4, kan antagas likväl undergå sådan förändring, atl livsmedlet blir skadligt alt förtära inom tid under vilken del uppenbarligen är avsett atl förvaras, eller eljest blir otjänligt till människoföda inora 30 dagar, skaU förses raed hållbarhelsraärkning, utvisande

antingen den dag då livsmedlet förpackals (förpackningsdagen) saral den tid därefter, under vilken Uvsmedlet beräknas kunna förvaras på anvisat sätt i obraten förpackning utan fara för atl livsmedlet undergår sådan förändring (hållbarhetstiden),

eUer den dag då livsmedlet, efter förvaring på anvisat sätt i obruten förpackning, beräknas kunna senast förbrakas utan fara för att livsmedlet undergått sådan förändrmg (sista förbrakningsdagen).

Om särskUda skäl finns äger livsmedelsstyrelsen föreskriva

atl hållbarhelsmärkning skall ske av även annat färdigförpackat livsmedel än som anges i första stycket;

att hållbarhetsmärkning beträffande färdigförpackat livsmedel av visst slag skall ske på eltdera av de sätt som där anges.

Hållbarhelsmärkning av färdigförpackat livsraedel i övrigl skall utföras på något av de sätt som anges i första stycket.

St Riksdagen 1971.1 saml. Nr 61

Prop. 1971: 61 228

19 §

Vid hållbarhelsraärkning skall förpackningsdag och sista förbrukningsdag anges med dag, månad och år. Hållbarhelstid skaU för livsraedel raed beräknad hållbarhet av längst 30 dagar anges i dagar och eljest i veckor eller raånader.

Sker hållbarhetsmärkning endast med uppgift om sista förbrukningsdagen, skall den för märkningen enligt 14 § första styckel ansvarige efter anfordran kunna styrka livsmedlets förpackningsdag.

20 §

Livsraedelsslyrelsen äger fastställa ora färdigförpackat livsraedel av visst slag skall förses raed förvaringsanvisning och därutöver raed hållbarhelsraärkning.

21 §

Livsraedelsslyrelsen äger föreslaiva alt livsraedel skall raärkas även i andra fall än enligt 17—19 §§ saral all annan särskild uppgift ora livsmedel skall läranas vid dess saluhållande.

Vidare äger styrelsen förbjuda märkning av livsmedel ulan all av styrelsen raeddelade bestäraraelser iakttages.

22 §

Livsraedel sora saluhålles under uppgift all del innehåller näringsärane skall raärkas raed uppgift ora arten och hallen av ämnet.

23 §

Ora särskilda skäl föranleder därlUl äger livsraedelsslyrelsen raedge undanlag från bestäraraelserna i 17—19 och 22 §§.

24 §

Den sora märkt färdigförpackat livsraedel raed förvaringsanvisning och uppgift ora hållbarhetsliden är ansvarig för livsraedlels hållbarhet, så länge det under den angivna liden förvaras i obruten förpackning enligt anvisningen.

4 kap. Hantering av livsmedel

25 §

Vid hantering av livsmedel skall sådana försiklighetsraålt vidtagas och i övrigt så förfaras atl livsraedlel icke förorenas eller fara på annat sätt uppkommer för atl livsmedlet blir otjänligt till raänniskoföda eller i övrigl överför smitta eller orsakar sjukdom.

Den sora yrkesraässigt hanterar färdigförpackat livsraedel åligger all därvid ställa sig lill efterrättelse förvaringsanvisning varmed förpackningen försetts.

26 §

Då livsmedelsstyrelsen enligt 9 § första och andra styckena äger meddela föreskrift om visst livsmedels saramansältning eller beskaffenhet i övrigt, får styrelsen därutöver eller i stället raeddela hanterings- och kontroUföreskrtfter för all uppnå avsedd livsraedelsslandard.

Prop. 1971: 61 229

I angivna fall äger styrelsen även förbjuda alt visst slags vara saluhålles sora livsraedel.

27 §

Livsraedel får icke förvaras tUlsararaans med vara som kan antagas tillföra livsmedlet främmande ämne eller ge del fräraraande lukt eller sraak eller eljest göra det otjänligt liU raänniskoföda.

Livsmedel eller annan vara, som enligt 7 kap. icke får saluhållas, får ej heller införas eller förvaras i lokal eller annat utrymme där livsmedel hanteras.

28 §

I lokal där livsraedel hanleras eller i ulryrarae sora står i direkt förbindelse raed lokalen får icke användas eller förvaras

ärane som enligt giflförordningen hänföres lill gifter;

vara som är avsedd lill livsraedelstillsats raen icke enligt 11 § godkänts för livsraedel sora hanleras i lokalen;

bekärapningsmedel eller annat fräraraande ärane vars förekorasl i eller på livsmedel begränsats enUgt 12 §.

Första stycket gäller icke vara, som norraall ingår i en i lokalen bedriven livsraedelstillverkning enUgt vederlagen metod eller som uppenbarligen erfordras för underhåll, rengöring eller annan skötsel av lokalen saml av dess inredning och övriga utrustning. Ora särskUda skäl finns äger livsraedelsslyrelsen raeddela ytterligare undantag från första styckel.

29 §

Vid rengöring, kylning och annan hantering av livsraedel saral vid rengöring och övrig skötsel av lokal eller annat ulryrarae, där livsraedel hanteras, eller av raaskin, redskap, kärl och utrustning, sora brakas vid hantering av livsmedel och därvid komraer i beröring raed livsraedel, får endast användas vallen vilket är tjänligt som dricksvatten eller är av motsvarande bakteriologiska och hygieniska beskaffenhet. Livsraedelsslyrelsen äger dock, ora synnerliga skäl finns, raeddela lillslånd alt annat vatten användes för angivet ändamål.

Första stycket skall äga motsvarande tillämpning beträffande is.

30 §

Maskin, redskap, kärl och annan utmstning som användes vid hantering av livsmedel får icke vara av sådan beskaffenhet alt genora deras användning fara uppkoraraer för att livsmedlet blir otjänligt till raänniskoföda.

Ora del är påkallat för atl hindra sådan raenlig påverkan av livsraedel som anges i första stycket, skall livsmedelsslyrelsen förbjuda alt viss utrustning användes vid hantering av livsmedel eller förvaras i lokal där livsraedel hanleras eller ulryrarae som står i direkt förbindelse med sådan lokal.

31 §

Till förpackning av livsraedel skall användas raaterial som i erforderlig utsträckning ger livsmedlet tUlfredsstäUande skydd mot förorening och annan menlig påverkan och som kan antagas icke tillföra livsmedlet

Prop. 1971: 61 230

främmande ämne eller ge det fräraraande lukt eller sraak eller eljest göra det otjänligt tiU människoföda.

Livsmedelsslyrelsen äger förklara, alt visst raaterial i enlighet härraed icke får användas lill förpackning av livsraedel, och förbjuda att däri förpackat livsmedel saluhålles.

32 §

Vid transport skall livsmedel vara inneslutet i förpackning eller på annat sätt lillfredsslällande skyddat raot förorening och annan menlig påverkan. Transportraedel skall vara lämpligl för sitt ändaraål saral hållas rent. Ora det erfordras raed hänsyn tUl livsmedlets beskaffenhet, dess förpackning eller transportens längd, skall transportmedlet vara försett raed slutet förvaringsutryrarae och ändamålsenliga anordningar för frys-, kyl- eller värraeförvaring.

Utan hinder av 27 § får annan vara förvaras i transportmedel tillsamraans raed livsmedel, om betryggande försiktighetsmått vidtagits för alt skydda livsmedlet mot menlig påverkan.

Livsraedelsslyrelsen äger raeddela ytterligare föreskrifter om transport av livsraedel och ora därför avsedda transportraedel. Ora särskilda skäl finns äger styrelsen förbjuda viss typ av transportmedel för transport av angivet slag livsraedel.

5 kap. Livsmedelslokal

33 §

Med livsraedelslokal avses

varje i byggnad inryrad lokal och annat särskUl ulryrarae, sora huvudsakligen avses för stadigvarande hantering av livsmedel;

därtill hörande utryrame sora brakas i samband med livsmedelshanteringen eller eljest kan vara av hygienisk betydelse för denna.

I ladugård skall dock icke annat utrymme än mjölkram anses sora livsraedelslokal.

Föreskrift ora livsraedelslokal skall i den utsträckning livsraedelsslyrelsen förordnar gälla även sådani utrymme i fartyg, järnvägsvagn och luftfartyg samt i motorfordon och därtill kopplat fordon, vari livsraedelshantering bedrives.

34 §

Livsraedelslokal skall vara lämplig för sitt ändamål och uppfylla sådana hygieniska krav alt fara icke finns för att i lokalen befintligt livsraedel blir otjänligt tiU människoföda.

Lokalen, inredningen och utrustningen skall hållas i gott slånd och rengöras så ofta det av förhåUandena är påkallat.

35 §

Livsraedelsslyrelsen raeddelar föreskrifter ora den hygieniska beskaffenheten och skötseln av Uvsmedelslokal samt dess inredning och utrastning.

Statens planverk meddelar efler samråd med livsmedelsstyrelsen föreskrifter ora inrättande av livsraedelslokal i byggnad.

Prop. 1971: 61 231

Föreskrifter ora inrättande av sådant utryrame för livsraedelshanlering som anges i 33 § Iredje styckel raeddelas efler sararåd raed livsmedelsstyrelsen av

sjöfartsslyrelsen: beträffande utryrame i fartyg;

statens vägverk och statens järnvägar gemensamt: beträffande utrymme i järnvägsvagn;

luftfartsverket: beträffande utrymrae i luftfartyg;

statens Irafiksäkerhetsverk: beträffande utrymme i motorfordon och därtill kopplat fordon.

36 §

Om byggnadslov för livsraedelslokal och ora livsraedelsmyndighels förhandsprövning i samband därmed raeddelas bestäraraelser i byggnadsstadgan.

Livsraedelslokal får icke tagas i brak förrän lokalen med dess inredning färdigställts och därefter godkänts för sitt ändamål av livsraedelsmyndighel som livsmedelsslyrelsen besläraraer. Vid godkännandet äger rayndighelen föreskriva särskUda vUlkor för lokalens nyttjande.

För inhäralande av godkännande skall livsraedelslokalens innehavare lill den enligt andra stycket bestärada livsmedelsmyndigheten skriftligen anraäla all lokalen färdigställts eller när så beräknas ske.

37 §

Skall ombyggnad eller annan väsentlig ändring göras i livsmedelslokal eller dess inredning, har lokalens ägare och verksamhetens innehavare all i god tid dessförinnan göra anmälan till den livsmedelsmyndighet som godkänt lokalen för dess ändamål.

38 §

Överlåtes i livsraedelslokal bedriven verksarahet skall överlåtaren och den nye innehavaren inom 14 dagar anraäla överlåtelsen lill den Uvsraedelsrayndighel sora godkänt lokalen för dess ändaraål. Intill dess sådan anraälan inkorarait till myndigheten åvilar i 7 § föreskriven skyldighet både överlåtaren och den nye innehavaren.

39 §

Godkännande av livsmedelslokal enligt 36 § förfaller om lokalen användes lUl annat ändamål än det för vilket den blivit godkänd. Godkännande får återkallas ora lokalen, lUl följd av väsentiig utvidgning av den däri bedrivna verksamheten eller på grund av bristande underhåll, orabyggnad eller annan väsentlig ändring av lokalen eller dess inredning, icke längre uppfyller föreskrivna krav eller ora särskilda skäl eljest finns.

40 §

Har enligt 39 § godkännande av livsraedelslokal upphört all gälla, får lokalen därefter icke brakas för livsraedelshanlering ulan alt den ånyo blivit godkänd för sitt ändamål enligt 36 §.

41 §

Livsraedelsrayndigheten skall utfärda bevis om godkännande enligt 36 §. Beviset skall innehålla uppgift om lokalens belägenhet, naran och adress på ägaren och verksamhetens innehavare, del ändaraål för vUkel loka-

Prop. 1971: 61 232

len godkänts saral de villkor för dess nyttjande sora rayndighelen kan ha föreskrivit. I beviset skall inlagas erinran ora innehållet i 7 och 37— 40§§.

6 kap. SaluhåUande av livsmedel i vissa fall

42 §

Vid saluhållande av livsraedel ulorahus eller från flyttbar kiosk, i livsrae-delsautoraat eller i annat transportraedel än sådant, varora livsmedelsstyrelsen meddelat förordnande enligt 33 § tredje stycket, eller eljest annorstädes än i livsraedelslokal skall iakttagas den särskUda orasorg och varsarahet sora raed hänsyn lill sättet för saluhållandel erfordras för att livsraedlel icke skall bli otjänligt lill raänniskoföda. Livsraedlel skall vara inneslutet i förpackning eller på annat sätt tUlfredsstäUande skyddat raot förorening och annan raenlig påverkan.

Livsmedelsslyrelsen äger raeddela de ytterligare föreskrifter sora är påkallade för all sådani livsraedel skall vara tjänligt lill raänniskoföda. Styrelsen får även förbjuda all livsraedlel saluhålles ulan att av styrelsen raeddelade bestäraraelser iakttages.

43 §

Ora livsraedelsslyrelsen ej annorlunda förordnar får livsraedel saluhållas lill allraänhelen såsora i 42 § anges endasl efler tillstånd av hälsovårdsnämnden i den koraraun där saluhållandet skall ske.

Tillstånd får endasl beviljas den sora förfogar över förvaringslokal eller annat liknande utryrame saml över utrustning och andra anordningar sora erfordras för en tiUfredsställande hantering av saluhållna livsraedel. TUlståndet får raeddelas för längst två år i sänder och kan dessförinnan återkallas när särskilda skäl därtill är.

44 §

Hälsovårdsnäranden skall utfärda bevis ora tillstånd enligt 43 §. Beviset skall innehåUa uppgift ora lillslåndshavarens naran och adress, del slags saluhållande lillslåndel avser saral de föreskrifter och viUkor sora gäller för tillståndet. I beviset skall inlagas erinran om innehållet i 7 §.

7 kap. Förbud mot saluhållande

45 §

Vara får icke saluhållas sora livsraedel,

om livsmedelsslyrelsen enligt 8 § tredje stycket funnit varan otjänlig lill raänniskoföda;

om varan eljest kan antagas vara otjänlig lill raänniskoföda eller i övrigl överföra sraitla eller orsaka sjukdora.

Ej heller får sora livsmedel saluhållas

vara för vilken enligt 9 § första eller andra stycket fastställts livsmedelsstandard sora varan icke uppfyller;

vara sora i strid raot 10 § saknar eller innehåller berikningsraedel;

vara sora tillförts annan än enligt 11 § godkänd livsraedelstUlsats;

vara raed högre än enligt 12 § tUlålen hall av fräraraande ärane;

Prop. 1971: 61 233

vara sora är förpackad i raaterial sora förbjudits enUgt 31 § andra stycket.

Finner livsraedelsslyrelsen del synnerligen påkallat ur hälso- och näringssynpunkt eller för all säkerställa redlighet i handeln raed livsmedel, äger styrelsen förbjuda all vara av visst slag saluhålles som livsmedel utan styrelsens lillslånd.

46 §

Har enligt 16 § första stycket fastställts beteckning för visst slag av livsmedel, får vara med annan sararaansättning eller av annan beskaffenhet i övrigl icke saluhållas under den beteckningen.

Ulan hinder av första styckel äger livsraedelsslyrelsen raedge all vara med sararaa eller liknande användningsoraråde som livsraedel med fastställd beteckning saluhålles som livsmedel under benäraning eller uppgift i text eller annorledes, vari beteckningen ingår eller sora antyder likhet därraed, ora vid saluhållandel otvetydigt fraragår att varans sararaansättning och beskaffenhet i övrigl skiljer sig från livsraedlel raed den fastställda beteckningen. Styrelsen skall därvid föreskriva de villkor som erfordras för atl undvika förväxling.

47 §

Livsmedel, sora enligt denna stadga skall raärkas på visst sätt, får icke saluhållas utan sådan märkning.

Är livsmedlet märkt raed uppgift ora hållbarhetsliden eller sista förbrukningsdagen, får livsraedlel icke saluhåUas efter angiven lid eller dag.

48 §

Livsmedel får icke utan tillstånd av livsmedelsstyrelsen saluhållas under uppgift alt livsraedlel är särskilt lämpat för viss åldersgrupp eller person som på grund av sjukdora, sjukdomssymtom, kroppslig svaghet eller annat förhållande är i behov av särskild kost.

49 §

Utan tillstånd av livsmedelsslyrelsen får livsmedel icke saluhållas under uppgift att del står under kontroll av svensk myndighet enligt denna stadga. Ej heller får livsmedel saluhållas under sken av atl det står under sådan kontroll.

50 §

Imitation av livsraedel får icke saluhållas i livsmedelslokal eller där förvaras tillsamraans med livsmedel, ora imitationen lätt kan förväxlas raed livsmedel och kan antagas vid förtäring eller försök därtill orsaka skada eller väsentligt obehag.

Livsmedelsstyrelsen äger förbjuda saluhållande även i andra fall av sådan livsmedelsimitation.

Livsniedel får icke saluhållas, om del uppblandats eller förekomraer tillsammans raed oälligt eller eljest för livsraedlel främmande föremål eller annan vara, som av misstag kan inlagas samtidigt med livsmedlet och uppenbarligen kan antagas därvid orsaka skada eller väsentiigt obehag.

Prop. 1971: 61 234

51 §

Vara får icke saluhållas som livsraedelslillsats i vidare raån än varan enligt 11 § godkänts för sådant ändaraål.

52 §

Ora kärl eller annan utrustning, som är avsedd all användas vid hantering av livsmedel mora enskilt hushåll, kan befaras därvid göra livsmedel otjänligt lill människoföda, äger livsraedelsslyrelsen förbjuda saluhållande av sådan utrustning.

53 §

EnUgl 45—52 §§ gäUande förbud raot saluhållande skall, ora livsmedelsstyrelsen ej besläraraer annat, äga tillärapning även på utbjudande genom reklam eller annorledes.

54 §

Livsraedelsslyrelsen äger föreskriva alt vara, för vilken förbud raot saluhållande gäller enligt 45—52 §§, ej heller får iraporteras lill riket.

8 kap. Personalhygien

55 §

I livsmedelshantering får icke vara sysselsatt någon som har eller kan antagas ha sjukdora eller srailta, sår eller annan skada sora kan göra av honom hanterat livsraedel otjänligt till raänniskoföda eller sora genora livsmedlet kan överföras tUl annan.

56 §

Var och en sora sysslar med hantering av livsraedel skall vårda sig ora en god personlig hygien och även i övrigl iakttaga noggrann renlighet.

Har han uppenbar anledning misslänka all han har sjukdom eller smitta, sår eller annan skada sora avses i 55 §, åligger det honom atl snarast underrätta verksamhetens innehavare eller föreståndare.

57 §

Innehavare av och föreståndare för verksamhet där livsraedel hanleras skall sörja för alt i verksarahelen sysselsatta arbetstagare får erforderliga anvisningar om vad de har att beakta i fråga ora hälsovård, personlig hygien och renlighet saral för alt även i övrigl vidtages de ål-gärder sora med hänsyn lUl livsraedelshanleringens art är påkallade i näranda hänseenden. Det åligger innehavaren alt i erforderlig utsträckning förse arbetstagarna raed ändamålsenliga skyddskläder.

58 §

I 57 § angivna innehavare och föreståndare skall hålla sig noggrant underrättade om arbetslagarnas hälsotillstånd och tiUse all arbetstagare med sjukdora eller srailta, sår eller annan skada som avses i 55 § icke dellager i livsmedelshanteringen. I sådant syfte har innehavaren alt föranstalta ora läkamndersökning och annan hälsokontroll av arbetstagarna i den orafallning sora betingas av livsmedelshanteringens art och andra förhållanden av hygienisk betydelse för verksamheten.

Prop. 1971: 61 235

Verksamhetens innehavare är skyldig atl, i den utsträckning livsraedelsslyrelsen föreskriver, anraäla arbetslagarnas hälsotillstånd till livsraedelsmyndighel.

59 §

Var och en som sysslar raed livsmedelshantering är skyldig all efler anmodan av livsmedelsrayndighet sora kontrollerar verksamheten undergå läkarundersökning på myndighetens bekostnad. Ulvisar sådan undersökning atl han har sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som avses i 55 §, äger myndigheten förbjuda att han under angiven lid dellager i livsmedelshantering.

60 §

Om del är särskUt påkallat av hygieniska skäl äger livsmedelsslyrelsen föreskriva alt den som anslälles i verksamhet för livsmedelshantering före anställningens början skall styrka att han är fri från sjukdora och srailta sora genom livsraedel kan överföras på raänniskor.

61 §

Livsmedelsslyrelsen äger meddela de ytterligare föreskrifter den finner erforderliga för en tUlfredsstäUande personlig hygien inom livsmedelshanteringen saml för kontroll av den där sysselsatta personalens hälsotillstånd.

9 kap. Offentlig livsmedelskontroll

62 §

Tillsyn över efterlevnaden av denna stadga och dess tillämpningskungörelse — offentlig livsmedelskontroll — utövas för riket i dess helhet av livsmedelsstyrelsen, för varje län av länsstyrelsen och för varje komraun av hälsovårdsnäranden. Inom krigsmaklen tillkomraer dock kontrollen vederbörande railitära rayndighel.

Livsraedelsslyrelsen fördelar närraare de civila livsmedelsmyndighe-lernas uppgifter inom den offentliga livsraedelskonlrollen.

Vid den offentliga livsraedelskonlrollen raedverkar, utöver livsmedelsmyndighelerna, andra myndigheter och befattningshavare i enlighet med sina inslmklioner. Polisen har all på begäran av livsraedelsmyndighel lämna erforderlig handräckning vid kontrollen.

63 §

Länsstyrelsen biträdes i sin verksamhet som livsraedelsrayndighet av länsläkaren och länsveterinären.

Vid tillsyn över att koramuner och hälsovårdsnämnder fullgör sina åligganden enligt denna stadga äger länsstyrelsen förelägga vite.

64 §

Statens institut för folkhälsan skall som centralt livsraedelslaboratoriura för livsraedelsstyrelsens räkning utföra erforderUga utredningar och undersökningar avseende livsraedels sararaansättning och beskaffenhet i övrigl saral därpå inverkande förhållanden.

Prop. 1971: 61 236

65 §

Då livsraedelsrayndighet iakttager eller i övrigt får kännedora ora missförhållande inora livsraedelshanteringen, skaU myndigheten tillse atl åtgärder vidtages för all det undanröjes. Är orsaken lill missförhållandet all söka inom annan sidoordnad livsraedelsrayndighets verksamhetsområde, skall anmälan därora göras lill den myndigheten samt lill egen närraast högre livsraedelsrayndighet.

Livsraedelsrayndighet sora raollagil anmälan enligt första stycket skall hålla den anmälande myndigheten underrättad om ärendets vidare handläggning.

66 §

Livsraedelsrayndighet äger, antingen omedelbart eller efler råd eller uppmaningar och skäligt anstånd, raeddela föreläggande eUer förbud sora erfordras för efterlevnaden av denna stadga.

Föreläggande och förbud får allt efler omständigheterna riktas mot ägare eller innehavare av berörd egendora eller verksarahet eller också raot bådadera.

Innan föreläggande eller förbud raeddelas avseende åtgärd av byggnadsteknisk art, skall tUlfälle beredas byggnadsnämnden att yttra sig.

67 §

För underlåtenhet all eflerkorama föreläggande eller förbud enligt 66 § äger Uvsmedelsrayndighelen föreskriva vite.

Underlåter någon alt vidtaga åtgärd, sora åligger honora enligt denna stadga eller enligt livsraedelsmyndighels föreläggande, och fullgör han icke genast eller inora föreskriven lid efler tillsägelse av vederbörande rayndighel vad han försuraraal eller kan han ej anträffas raed sådan tillsägelse, äger myndigheten låta verkställa åtgärden på den försuraliges bekostnad.

68 §

Livsraedelsmyndighel är skyldig all fortlöpande göra de undersökningar och taga de prov sora, raed hänsyn till livsmedelshanteringen inora myndighetens verksamhetsoraråde, erfordras lill kontroll av efterlevnaden av denna stadga. SärskUt åligger detla myndigheten vid misstanke om överträdelse av stadgan.

Därutöver har länsstyrelse och hälsovårdsnärand all, i den utsträckning livsmedelsstyrelsen besläramer, biträda vid genomförandel av systematiska provtagningar och undersökningar.

Provlagning enligt 68 § skall om raöjligl ske i närvaro av varans eller verksarahetens innehavare eUer ställföreträdare för denne. Om så påfordras och del kan ske ulan olägenhet, skaU lagas flera prov, av vilka elt i förseglat skick överläranas till innehavaren eller ställföreträdaren. För prov sora livsraedelsmyndighel behåUer skall på begäran lämnas skälig ersättning.

Fraragår genom undersökning av prov all förseelse blivit begången mot denna stadga, är den därför ansvarige skyldig återgälda kostnaderna för provtagning och undersökning.

Prop. 1971: 61 237

Provtagning och undersökning för kontroll av paslörisering av rajölk saral av beskaffenheten hos vatten i allraän vattenanläggning eUer raejeri skall bekostas av verksarahetens innehavare enligt taxa sora fastställes av livsraedelsslyrelsen i samråd med riksrevisionsverket.

Anvisningar om raeloder för undersökning saral för provlagning och analys raeddelas av livsraedelsslyrelsen i sararåd raed statens institut för folkhälsan.

72 §

Livsraedelsslyrelsen skall anvisa övriga livsraedelsrayndigheter erforderligt antal livsraedelslaboratorier i olika delar av landet atl av dera i första hand anlitas i deras verksarahet (anvisningslaboratoriura).

Därutöver äger livsraedelsslyrelsen, på begäran av enskilt laboralo-riuras innehavare och efter prövning av laboratoriets korapelens, godkänna detta för utförande av undersökning avseende livsraedels beskaffenhet och sararaansättning saral därpå inverkande förhållanden (godkänt livsraedelslaboratoriura). Godkännandet kan begränsas till atl avse undersökning av viss art saral får ges en giltighetstid av längst fera år och kan dessförinnan återkallas.

Livsmedelsslyrelsen skaU upprätta och årligen kungöra förteckning över anvisningslaboralorier och godkända livsraedelslaboratorier raed uppgift ora deras korapelens.

73 §

Saluhålles vara sora livsmedel i strid raot 45 § första stycket eller användes vid fraraslällning eller annan beredning av livsmedel vara av sådan otillåten beskaffenhet sora anges i 8 § andra stycket, äger Uvsraedelsrayndighel orahänderlaga varan eller livsraedlel.

Eflerkoraraes icke föreläggande eller förbud enligt 66 § avseende livsmedel eller annan vara, får livsraedelsmyndighelen även i övrigl omhändertaga livsraedlel eller varan.

74 §

Kan enligt 73 § orahändertagen vara genora särskild behandling göras duglig till livsraedel, får varan underkastas sådan behandling under livsraedelsrayndighetens kontroll. Varan skall eljest ulläranas under myndighetens kontroll för annan användning eller, om möjlighet till sådan ej finns, förstöras genora rayndighelens försorg.

Förfarandet enligt första stycket skall bekostas av varans ägare.

75 §

Beslut enligt 73 och 74 §§ skall avfallas skriftligen och omedelbart delges den som vid omhändertagandet innehade varan.

76 §

Den som fullgör offentlig livsraedelskontroU skall för kontrollen äga tiUträde till lokal och annat utrymrae, där livsmedel eller vara avsedd att användas vid hantering av livsmedel förekomraer, saral till utrymrae i anslutning därtill. Han är berättigad all ulföra de undersökningar och laga de prov sora i varje särskilt fall erfordras för kontrollen.

Prop. 1971: 61 238

Den hos vilken offentlig livsraedelskonlroll ulföres är skyldig atl på anmodan lämna kontrollanten erforderligt biträde vid provlagning samt uppgift om varans ursprang och sammansättning. Efler beslut av livsmedelsrayndighet i varje särskilt fall åligger del ägare och innehavare av vara atl lämna ytterligare upplysningar samt förete fakturor, handelsböcker, journaler och liknande handlingar, allt i den orafallning som erfordras för alt uppnå kontrollens syfte i det särskilda fallet.

77 §

Om så är påkallat ur aUraän hälsosynpunkt äger livsraedelsslyrelsen ålägga innehavare av och föreståndare för verksamhet, där livsraedel hanteras, eller livsraedelslaboratoriura alt lill styrelsen under viss lid anraäla förekomst av angivna sjukdomsalslrande bakterier eller främmande ämnen som iakttagits vid undersökning rörande livsmedel eller vara vilken saluhållits som livsraedel.

78 §

Den sora har eller hafl alt fullgöra offentiig livsmedelskontroll eller anUlals sora biträde vid sådan kontroll eller eljest i sin tjänst tagit befattning med ärende enligt denna stadga får icke utnyttja och ej heller yppa eller annorledes röja vad sora därigenom blivit känt för honom i vidare mån än som erfordras för all fullgöra hans uppgift inora den offentiiga livsraedelskonlrollen.

10 kap. Ansvar och besvär

79 §

Till dagsböter döraes den sora uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter alt fullgöra vad sora åligger honora enligt 7 §;

2. bryter raot 8 § första eller andra styckel;

3. enligt 14 § första stycket är ansvarig för raärkning av färdigförpackat livsraedel och ej ställer sig till efterrättelse 15 §, 17 § första stycket och andra stycket första punklen eller 18 § första stycket;

4. bryter raot 18 § Iredje stycket eller 19 §;

5. bryter raot 25 §;

6. bryter raot 28 §, 31 § första stycket, 32 § första stycket eller 42 § första stycket;

7. saluhåller livsraedel till allmänheten i strid mol 43 § första stycket;

8. bryter mol 45 § första styckel;

9. bryter mol 45 § andra stycket;

10. bryter mol 46 § första styckel eller vid saluhållande av vara raed samraa eller liknande användningsområde sora livsraedel raed fastställd beteckning icke ställer sig till efterrättelse de vUlkor sora livsraedelsslyrelsen enligt 46 § andra stycket kan ha föreskrivit;

11. bryter raot 47—49 §§, 50 § första eller tredje stycket, 51 eller 53 §.

Är under 1, 2, 5, 8 eUer 10 angivet brott att anse som grovt, dömes lill fängelse i högst sex månader.

Prop. 1971: 61 239

80 §

Till dagsböter döraes även den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet

1. märker livsraedel i strid mot 14 § andra stycket;

2. bryter mol 27 eller 29 § eller 34 § andra stycket;

3. lager i bruk livsraedelslokal, som ej enligt 36 § andra stycket första punklen godkänts för sitt ändamål, eller brukar sådan lokal för livsraedelshantering i strid mol villkor som enligt 36 § andra stycket andra punklen kan ha föreskrivits vid lokalens godkännande eller raot 40 §;

4. bryter raot 55, 56 eller 57 § eller 58 § första stycket;

5. bryter raot 78 §.

Är under 1 eller 5 angivet brott atl anse som grovt, dömes tUl fängelse i högst sex månader.

81 §

Den som underlåter att göra anmälan enligt 37 § eller 38 § första punkten döraes till böter, högst femhundra kronor.

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet mol bestämmelse i tUl-lämpningskungörelsen tiU denna stadga och skall förseelsen enligt livsmedelsslyrelsens förordnande föranleda ansvar, dömes lill böter högst femhundra kronor. Har förseelsen avsett åliggande av större vikt eller har därigenora orsakals avsevärd skada eller olägenhet, döraes lill dagsböter.

83 §

Vara, sora frarabragts genom brott enligt 79 §, får förklaras förverkad, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger. Detsararaa gäller vara, vars användande utgör brott enligt 79 § eller raed vUken eljest tagils befallning som utgör sådani brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat.

Utbyte av brott enligt 79 §, som icke motsvaras av skada för enskUd, skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obUligt.

84 §

Allmänt åtal för brott sora avses i 79 § saral 80 § 1—4 får väckas endast efter anmälan av livsraedelsrayndighet samt, i vad avser i 79 § första stycket 8 angivet brott, även efler angivelse av målsägande. För brott sora avses i 80 § första stycket 5 får allraänl åtal väckas endasl efter sådan angivelse eUer om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

85 §

Talan mot hälsovårdsnämnds beslut enligt denna stadga föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Beslut som raeddelas enligt denna stadga länder omedelbart till efterrättelse, om livsmedelsmyndighelen så förordnar.

1. Denna stadga träder i kraft den 1 juU 1971.

2. Genom stadgan upphäves livsmedelssladgan (1951: 824), norraaUivsraedelsordningen (1952: 402),

Prop. 1971: 61 240

lagen (1925: 382) angående uppvärraning av lill kreatursföda avsedd rajölk ra. ra.,

kungörelsen (1935: 478) angående raärkning av eraballage, vari nordhavsräka införes tiil riket, ra. ra., raejerisladgan (1936: 174),

förordningen (1937: 737) med vissa bestämmelser rörande lill människoföda avsedd rajölk och grädde ra. ra.,

förordningen (1941: 268) ora fraraslällning och införsel av vitaminiserade livsraedel,

kungörelsen (1942: 91) raed vissa bestäraraelser angående handeln raed rajölk,

kungörelsen (1942: 328) angående förfarandet vid paslörisering av rajölk och grädde ra. m.,

kungörelsen (1943: 288) angående raärknmg av kylhuslagrade och konserverade ägg,

kungörelsen (1948: 312) om användande av benämningen strömraing, förordningen (1951: 830) om införsel och utförsel av raargarinvaror saml om kontroll över tiUverkningen av dessa varor, kungörelsen (1960: 37) med föreskrifter om förvärv av behörighet för vissa vattenundersökningar enligt hälsovårdsstadgan, taxa (1968: 618) för vissa vallenundersökningar enligt hälsovårdsstadgan.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning tUl föreskrift sora ersatts genom bestämmelse i denna stadga, tillämpas i stället den nya bestäraraelsen.

4. Äldre bestämraelser ora raärkning av förpackat livsraedel gäller fortfarande för livsraedel som förpackats eller införts lill riket före den 1 juli 1971.

5. Sora godkännande av livsraedelslokal enligt 36 § andra stycket skall gälla av hälsovårdsnäranden enligt äldre bestämraelser raeddelat tillstånd att taga lokalen i bruk.

6. I fråga om fordon, som användes för sådan yrkesmässig försäljning som anges i 19 och 20 §§ livsraedelssladgan 1951: 824, skall 21 § första stycket näranda stadga gäUa inlUl dess livsmedelsslyrelsen faslslälll nya bestäraraelser i raotsvarande hänseende.

7. Bestämraelserna i 32 § ora transportmedels förseende med slutet för-varingsuttymrae saml med anordningar för frys-, kyl- eller värraeförvaring skall intill den 1 juli 1974, i fråga ora transportraedel som tillverkals före den 1 juli 1971, tUlärapas endast vid ombyggnad av transportmedlet.

8. Skyldigheten enligt 58 § första stycket alt föranstalta om läkarundersökning och annan hälsokontroU gäller icke förrän den 1 juli 1974.

9. Sttider föreskrift som utfärdals enligt livsmedelsstadgan 1951: 824 mot den nya livsmedelssladgan, skall föreskriften upphöra atl gälla den 30 juni 1971.

Prop. 1971: 61 241

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ 1

Förfatlningsförslag................................................ 2

Utdrag av statsrådsprolokollel den 26 februari 1971.... 10

1. Inledning......................................................... .. 10

2. Huvuddragen i gällande livsmedelslagsliflning........... 12

2.1 1951 årslivsmedelsstadga och 1952årsnormallivsraedelsordning 12

2.2 Andra författningar...................................... .. 16

3. Vissa huvudfrågor............................................. .. 20

3.1 Allmänna grunder för livsmedelslagstiftningen.... .. 20

3.1.1 Gällande ordning.................................... .. 20

3.1.2 Livsmedelssladgekoramiltén...................... .. 20

3.1.3 Remissytirandena................................... .. 24

3.2 Livsmedelsbegreppet.................................... 29

3.2.1 Gällande besläramelser............................ 29

3.2.2 Livsmedelsstadgekommittén..................... 29

3.2.3 Remissyttrandena.................................. . 33

3.3 Livsmedelstillsatser, berikningsmedel och främmande ämnen 39

3.3.1 Gällande besläramelser............................ 39

3.3.2 Livsraedelssladgekoramillén...................... . 39

3.3.3 Remissyttrandena.................................. . 44

3.4 Livsraedels beskaffenhet och livsmedelsstandard . 49

3.4.1 Gällande bestäraraelser........................... . 49

3.4.2 Livsraedelsstadgekoramiltén..................... . 50

3.4.3 Remissyttrandena.................................. . 55

3.5 Märkning i allmänhet..................................... . 57

3.5.1 Gällande bestämmelser........................... . 57

3.5.2 Livsmedelssladgekoramiltén...................... . 58

3.5.3 Remissyttrandena.................................. . 66

3.6 Innehållsdeklaralion...................................... . 75

3.6.1 Gällande bestäraraelser........................... . 75

3.6.2 Livsmedelsstadgekommittén..................... 76

3.6.3 Remissyttrandena.................................. . 80

3.7 Hållbarhelsmärkning...................................... . 84

3.7.1 Nuvarande förhållanden.......................... 84

3.7.2 Livsmedelsstadgekommittén..................... 84

3.7.3 Remissyttrandena.................................. 91

3.8 Nya livsmedelstyper och ersättningsprodukter... 96

3.8.1 Gällande bestämmelser........................... 96

3.8.2 Livsmedelsstadgekommittén..................... 98

3.8.3 Remissyttrandena............................... 103

3.9 Livsmedels hantering................................. 105

3.9.1 Gällande besläramelser....................... 105

3.9.2 Livsraedelssladgekorarailtén..................... 106

3.9.3 Reraissyttrandena............................... 115

Prop. 1971: 61 242

Sid.

3.10............................................................... Livsraedelslokaler 119

3.10.1 Gällande bestäraraelser.......................... 119

3.10.2 Livsmedelsstadgekoraraitlén.................... 120

3.10.3 Reraissyttrandena................................. 128

3.11............................................................... Saluhållande av livsraedel i vissa faU 134

3.11.1 Gällande bestäraraelser.......................... 134

3.11.2 Livsraedelssladgekorarailtén.................... 135

3.11.3 Reraissyttrandena................................. 141

3.12............................................................... Vissa förbud raot saluhållande av livsraedel 143

3.12.1 Gällande bestäraraelser......... ,............... 143

3.12.2 Livsmedelsstadgekoraraitlén.................... 143

3.12.3 Reraissyttrandena................................. 149

3.13............................................................... Personalhygien 151

3.13.1 Gällande bestäraraelser......................... 151

3.13.2 Livsmedelssladgekoramiltén..................... 152

3.13.3 Reraissyttrandena................................ 157

3.14............................................................... Livsraedelskonlroll och annan tillsyn 160

3.14.1 Gällande ordning............... ;................. 160

3.14.2 Livsraedelssladgekorarailtén.................... 162

3.14.3 Reraissyttrandena................................. 168

4. Departemenlschefen.......................................... 178

4.1 Allraänna grunder för livsraedelslagsliflningen..... 178

4.2 Livsraedelsbegreppel.................................... 181

4.3 LivsraedelsliUsalser m. ra............................... 184

4.4 Livsraedels beskaffenhet och livsraedelsslandard 188

4.5 Märkning i aUraänhet.................................... 190

4.6 Innehållsdeklaralion...................................... 195

4.7 Hållbarhelsmärkning...................................... 198

4.8 Nya Uvsmedelstyper och ersättningsprodukter... 200

4.9 Livsmedels hantering.................................... 203

4.10 Livsmedelslokaler......................................... 207

4.11 Saluhållande av livsmedel i vissa fall................ 212

4.12 Vissa förbud mol saluhåUande av livsmedel........ 214

4.13 Personalhygien............................................ 216

4.14 Offentlig kontroll och annan tUlsyn.................. 218

4.15 Författningsförslag....................................... 221

5. Specialmotivering............................................... 221

5.1 Förslagel till livsmedelslag........................... 221

6. Hemställan....................................................... 223

Bilaga 1. Livsraedelssladgekomrailléns förslag lill livsraedelsstadga .. 224

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710137