Kungl. Maj:ts proposition nr 36 år 1971 Prop. 1971:36

Nr 36

Kungl. Maj:ts proposition angående social utbildning

och forskning m. m.; given Stockholms slott den 26 februari 1971.

Kungl. Maj:I viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över utbildningsärenden, med återkallande av prop. 1971: 1 bil. 10 i vad avser anslaget Institutet för arbetsmarknadsfrågor, föreslå riksdagen atl bifalla de förslag om vars avlålande till riksdagen föredraganden hemslälll.

GUSTAF ADOLF

SVEN MOBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anges riktiinjerna för den fortsatta utbyggnaden av socionomutbildningen. Målet all snabbt fördubbla intagningskapaciteten slår kvar. Förslag läggs fram om inrättande av en ny socialhögskola i Östersund den 1 juU 1971. Denna högskola föreslås få 180 intagningsplatser det första läsåret. Verksamheten vid den nya högskolan avses bli organiserad på samma sätt som vid de befintliga socialhögskoloma. Vidare kommer en ökning av intagningskapaciteten vid socialhögskolorna i Lund och Örebro att äga rum nästa budgetår.

Samarbetsnämnden för socialhögskolorna föreslås få ökade befogenheter. I samband därmed ändras nämndens sammansättning och benämningen ändras till nämnden för socionomulbUdning.

Studieordningen vid socialhögskolorna ändras, varvid den praktiska delen av utbildningen avses bli utformad som fem månader praklikarbele före de teoretiska sludiema, fem månader handledd praktik och två månader praktikarbete efter den handledda praktiken. Praktisk yrkeserfarenhet förvärvad före ansökan till socionomulbUdningen skall få tillgodoräknas som en del av den praktiska utbildningen.

Förslag läggs vidare fram om inrättande av en professur i socialpolitik den 1 januari 1972. Tjänsten föreslås bli placerad vid ett forskningsinstitut, till vilket även resurserna vid inslilulel för arbetsmarknadsfrågor

1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 36

Prop. 1971:36 4

1 Inledning

Vid min anmälan av anslaget till socialhögskolorna i prop. 1970: 1 (bil. 10 s. 320) föreslog jag bl.a. en kraftig utbyggnad av socionomulbUdningen. Riksdagen fattade sedermera beslut om en sådan utbyggnad (SU 1970: 88, rskr 1970: 215). För att förbereda den utbyggnad av socionomulbUdningen, som avsågs komma tiU slånd, om riksdagen godkände de riktlinjer för utbyggnaden, som föreslagils i propositionen, tUlkaUade jag med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 23 januari 1970 en organisationskommitté (U 1970: 57). Kommittén, som antagit namnet 1970 års socionomutbUdningsberedning, har den 17 november 1970 lagt frara belänkandet (Ds U 1970: 19) Vidgad socionomulbUdning.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgelts av kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet efter hörande av vederbörande vid universitet och högskolor, samarbetsnämnden för LUP-kommittéerna, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bostadsstyrelsen, styrelserna för socialhögskolorna i Stockholm, Lund, Göteborg, Örebro och Umeå; samarbetsnämnden för socialhögskolorna, centrala studiehjälpsnämnden; länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, HaUands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län, i vissa fall efter hörande av berörda städer; socialutredningen, delegationen för lokaUsering av statiig verksamhet, 1968 års lokaUseringsutredning, prak-tikcentramkommillén, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges socionomförbund, Sveriges skolkuratorers förening, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Elevförbundet TLE, Sveriges folkhögskoleelevers förbund. Socialhögskolornas studentkårers organisation. Vuxenstuderandes riksorganisation. Svenska kommunförbundet samt Svenska landstingsförbundet. Därjämte har vissa skrivelser inkommit.

1970 års socionomutbildningsberedning har i särskild skrivelse den 17 febraari 1971 avgett förslag rörande det framtida samarbetet mellan socialhögskoloma. Beredningen har innan förslaget avgetls inhämtat yttranden från de lokala högskolestyrelserna.

Samarbetsnämnden för socialhögskoloma har den 25 augusti 1970 avgett förslag tiU anslagsframställningar för budgetåret 1971/72 av-

* Sekreteraren Jimmy Björk, rektorn Äke Elmer, socionomen Ylva Ericsson, departementssekreteraren Anita Gradin, departementsrådet Benkt Konnander samt överdirektören Lars Sköld (ordförande).

Prop. 1971:36 6

2 Lokalisering av socionomutbildning m. m.

2.1 Nuläge

SocionomulbUdning anordnas vid socialhögskoloma i Stockholm, Lund, Göteborg, Örebro och Umeå. Utbildningen omfattar — i överensstämmelse med statsmakternas beslut år 1964 (prop. 48, SU 71 rskr 190) -— sammanlagt 3 1/2 år, vilken utbUdningslid är uppdelad på en ettårig grundkurs i SamhäUsvetenskapUga ämnen, tre terminers studier i yrkesinriktade examensämnen samt en ettårig studiepraktik. Studierna bedrivs alternativt inom social Unje, förvaltningslinje eUer teoretisk Unje.

UtbUdningen vid socialhögskolorna är spärrad. Läsåret 1969/70 uppgick antalet intagningsplatser tUl 1 140. I överensstämmelse med riksdagens beslut år 1970 (prop. 1 bU. 10, SU 88, rskr 215) och efter förslag av 1970 års socionomutbUdningsberedning ökades antalet intagningsplatser läsåret 1970/71 raed 450 tUl 1 590.

Socialhögskoloma är fristående utbUdnuigsanslalter, vilkas verksamhet och organisation regleras genom stadgan (1964: 538) för socialhögskolorna (ändrad senast 1970: 782). Högskolorna, som står under ledning av var sin styrelse samt lärarråd och rektor, lyder direkt under Kungl. Maj:t. Genom en särskild samarbetsnämnd samordnas högskolomas verksarahet i viss utsträckning.

Genora beslut av Kungl. Maj:t den 27 raaj 1970 inleddes försöksverksamhet med vidgat tiUträde tiU socionomulbUdningen. Denna försöksverksamhet innebär, liksom motsvarande försök vid filosofisk fakultet, att den som fyllt 25 år, har varit yrkesverksam under minst fem år och uppfyller vissa krav på förkunskaper i ämne är behörig all antagas som studerande vid socialhögskola. Genom nämnda beslut inleddes vidare försöksverksamhet, inom vilken studerande, som har slutbetyg från gymnasium (motsv.), får tUlgodoräkna praktisk yrkeserfarenhet omfattande rainst 10 raånader vid urval bland sökande liU socionomulbUdning.

2.2 Beredningen

2.2.1 Utbildmngskapacitet vid socialhögskoloma

Efterfrågan på socionomer inom olika verksamhetsområden har under senare år ökat starkt framhåller beredningen. Samtidigt har efterfrågan på socionomutbildning vuxit. Vid de senaste tre årens antagningar har i genomsnitt endast var fjärde sökande kunnat beredas plats. Inför höstterminen 1970 fanns det nästan fem sökande per inlagningsplals. Vid

Prop. 1971:36 7

de senaste sex antagningstillfällena har 80 % av de sökande sökt utbildning vid i första hand social linje.

En ölcning av antalet intagningsplatser vid socialhögskolorna kan enUgt beredningen förväntas medföra viss avlänkning från samhällsvetenskaplig utbildning vid universiteten.

Intagningskapaciteten vid socialhögskoloma bör ökas så alt antalet nybörjarplatser läsåret 1974/75 uppgår till totalt 2 670. Den övervägande delen av den fortsatta utbyggnaden av intagningskapaciteten vid socialhögskoloma bör förläggas till orter som idag saknar socionomutbildning.

De nytiUkommande socialhögskoloma bör få en intagningskapacilet som möjliggör alt de vid fuU utbyggnad kan erbjuda de studerande undervisning varje termin i samtliga i socionomulbUdningen ingående examensämnen med däri förekommande speciaUciu-ser. Samtidigt måste hänsyn tas tiU all de studerande ofta önskar genomgå den praktiska delen av utbUdningen så nära högskolan som möjUgl. De nya socialhögskolomas storlek bör med hänsyn härtill uppgå till mellan 1 000 och 1 500 samtidigt inskrivna studerande, vilket motsvarar ett årsinlag av 270—360 studerande vid varje högskola.

Beredningen föreslår atl tre nya socialhögskolor nu skaU inrättas. Detta antal enheter tiUgodoser bäst kraven på högskolor av begränsad storlek. En av högskoloma bör ges en intagningskapacilet vid fuU utbyggnad av ca 360 platser per läsår, en annan ca 330 platser per läsår och en tredje ca 270 platser per läsår. Följande labeU visar hur uppbyggandet av högskoloma skuUe kunna genomföras under en fyraårsperiod. Man bör dock nu fastställa intagningskapaciteten endast för de nya socialhögskolomas två första verksamhetsår.

	Högskola		och linje
	I		II		111
Läsår	S	F	S	F	S	F	Summa
1971/72	—	—	60 60	60	60 60	60	240 120	360
1972/73	60 60	60	90 90	60 30	90 60	60 30	420 270	690
1973/74 "	90 90	60 30	120 120	60 30	90 90	60 30	480 390	870
1974/75 '	120	60	120	60	90	60	510	960
1974/75 '	120	60	120	30	90	30	450	960
Intag per läsår vid
full utbyggnad	240	120	240	90	180	90		960

S = social linje

F = förvaltningslinje

En ytterligare ökning av intagningskapaciteten bör enUgt beredningen ske även vid några av de befmtiiga socialhögskolorna. Ökningen bör avse endast den sociala linjen. Intagningskapaciteten vid socialhögskolan i Lund bör ökas med 30 platser höstterminen 1973 och med 30 platser

Prop. 1971:36 8

vårterminen 1974. Intagningskapaciteten bör vid vardera av socialhögskolorna i Göteborg och Örebro ökas med 30 platser höstterminen 1973.

2.2.2 Lokalisering av nya enheter för socionomutbildning

Styrande för lokaUsering av socionomutbildning tUl viss region Ixir vara främst möjUghetema alt anordna praktik. Häratöver är det angeläget att det inom regionen finns tiUräckligt rekryteringsunderlag i fråga om elever. Vidare bör vissa lokaliseringspolitiska avvägningar tas med i bUden.

En inventering av befintiiga praktikplatser visar att det i förhållande tUl befolkningsunderlaget största antalet platser finns inom Västerbottens och Örebro län, dvs. kring de två senast inrättade socialhögskoloma. Detta talar för alt intresset för alt ta eraot praktikanter från en socialhögskola är störst i dess närmaste omland. Nya högskolor bör därför förläggas tUl regioner som idag saknar socionomulbUdning och där lämpUga praktikplatser endast i mindre utsträckning tagits i anspråk.

En undersökning bland dem som antagits lill socionomutbUdning visar att dessa i första hand söker lill den socialhögskola som ligger närmast hemorten. Detta skulle — sett från en annan utgångspunkt — kunna betyda att förekomsten av en socialhögskola inom en region stimulerar ungdomar inom denna att söka sig liU socionomulbUdning.

Även efter förändringar i behörighetsbestämmelserna för tiUträde tUl socionomulbUdning — på grundval av kompelensutredningens förslag — kommer förmodligen en betydande del av de studerande vid socialhögskoloma under lång tid framöver alt rekryteras från de linjer av gymnasieskolan som motsvarar nuvarande gymnasiet. En granskning av rekryteringsunderlaget i detta avseende inom sydöstra Sverige — i detta sammanhang Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Blekinge län — och meUersla Norrland — dvs. Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län — visar att dessa delar av landet i jämförelse med andra regioner har ett elevunderlag som är tUlräckligt stort för att motivera att tre nya socialhögskolor av normal storlek lokaUseras dit, av vilka två i sydöstra Sverige och en i meUersla Norrland.

Hur stora effekter som skuUe följa av att en socialhögskola — med relativt begränsat sluderandeanlal — förläggs tiU viss region är det omöjUgt för beredningen alt uttala sig om. Viktigt är dock atl en socialhögskola i t. ex. meUersta Norrland skulle ge norrlandsungdomama ytterUgare möjUgheter till högre utbUdning inom rimligt avstånd från hemorten.

Lokalisering av socialhögskolor tUl resp. norra och södra delen av sydöstra Sverige medför sannolikt en icke oväsentUg avlastning av sociaUiögskoloma i Stockholm, Göteborg och Lund.

Vid valet raellan orter inom en region är enligt beredningens upp-

Frop. 1971:36 9

fattning raöjUgheterna all samordna socionomulbUdningen med annan samhäUsvelenskapUg utbildning tungt vägande. Denna samverkan avser lärare, undervisnings- och skrivlokaler samt bibliotek.

SocionomulbUdningen erbjuder ell mer yrkesinriktat alternativ till samhäUsvelenskapUg utbildning. Detta talar för förläggning av socionomutbUdning tUl orter med universitetsutbUdning i samhällsvetenskapliga ämnen. Syftet skulle därvid vara att nå avlänkningseffekler. Till delta kommer alt 1968 års ulbildningsulredning (U 68) fört fram önskemål om alt beredningen beaktar möjligheterna lill en framtida studie-organisatorisk samordning mellan de utbildningar som nu ges vid socialhögskola och vid samhällsvetenskaplig fakultet. När nya utbildningsenheter måste komma till slånd med kort förberedelselid, väger möjlighetema till samverkan med annan, befintlig samhällsvetenskaplig utbildning särskilt tungt.

Möjligheterna tUl sådan samordning har sålunda från såväl principiella som praktiska utgångspunkter blivit starkt styrande vid beredningens StäUningstaganden.

Beredningen har inte kunnat bedöma vilka effekter — på kortare eller längre sikt — som lokalisering av socionomutbUdning tiU en viss ort kan få för den ekonomiska utvecklingen där. Beredningen har inte heller försökt att raed utgångspimkl i lokaUseringspoUtiska överväganden bedöma behovet av lokalisering av statiig verksamhet tiU oUka orter.

SamtUga orter som under beredningens arbete aktualiserats för förläggning av socionomulbUdning har enligt beredningens uppfattning såväl erforderliga lokaler som förulsätlningar att svara för den sociala service som fordras.

I den norra delen av sydöstra Sverige finns två orter som skuUe kunna koraraa i fråga vid placering av en socialhögskola, nämligen Linköping och Norrköping. Om hänsyn inle tas tiU de resurser som i dag finns vid högskolenheten i Linköping, synes de båda städerna erbjuda i stort sett Ukvärdiga resurser. Då beredningen funnit sig böra lUlmäta befintiiga utbildningsresurser på det samhällsvetenskapliga området stor vikt, föreslår beredningen att en socialhögskola inrättas i Linköping den 1 juU 1972.

I den södra delen av sydöstra Sverige har tre orter — Jönköping, Växjö och Kalmar — redovisat förutsättningar för alt ta emot en socialhögskola. Bortser man från existensen av universitetsfiUalen i Växjö, finner raan att de tre städerna i flera avseenden erbjuder likvärdiga resurser. Med hänsyn till de utbildningsresurser inom del samhällsvetenskapliga området som nu finns i Växjö föreslår beredningen all en socialhögskola inrättas där den 1 juli 1971.

Tre städer i meUersta Norrland har av beredningen övervägts som förläggningsorter för en socialhögskola, nämUgen Hämösand, SundsvaU och Östersund. Med hänsyn tiU atl försöksverksamhet med systemati-

Prop. 1971:36 10

serad decentraUserad universitetsutbUdning anordnas i Sundsvall och Östersund, vilket bör öka möjUghetema all tiUgodose behovet av lärare för socionomulbUdningen, har beredningen satt dessa städer framför Hämösand. Vid valel meUan Sundsvall och Östersund har det större befolkningsunderlaget, det mer differentierade näringsUvet, de bättre raöjUgheterna alt rekrytera timlärare saml den större tiUgången på praktikplalser i Sundsvallsområdet varit utslagsgivande. Beredningen föreslår alt en socialhögskola inrättas i Sundsvall den 1 juli 1971.

Enheterna i Sundsvall och Växjö föreslås ta in 180 studerande läsåret 1971/72 och vid fullt utbyggd intagnuigskapacitet budgetåret 1973/74 ha resp. 300—330 och 270 nybörjarplatser. Enheten i Linköping föreslås ta in 180 studerande läsåret 1972/73 och vid fullt utbyggd intagningskapacitet budgetåret 1974/75 ha ca 360 nybörjarplatser.

Beredningens förslag rörande lokalisering av socionomulbUdning har avgetts efter samråd med 1968 års utbildningsutredning.

En ledamot av beredningen reserverar sig mot beredningens val av lokaliseringsorter för nya socialhögskolor. Med hänsyn till faktorer av ekonomisk, social och kullureU natur förordar reservanten alt Kalmar eUer Jönköping kommer i fråga framför Växjö, Norrköping framför Linköping samt Östersund framför Sundsvall.

2.2.3 Praktiken

Studiepraktiken omfattar f. n. två handledda perioder om vardera fem månader och en icke handledd. period om två månader. Den studerande får vanUgen individueU handledning. Handledaren uppbär i kollektivavtal reglerat arvode. Försöksverksamhet har inletts med s. k. praklikcenlra, där ca 6 praktikanter får handledning av en person som har handledningen som huvuduppgift. Socialhögskolorna anordnar veckokurser för handledare.

Vid sina överväganden om hur de studerande skaU förvärva de för socionoraexamen föreskrivna praktiska erfarenhetema har beredningen haft att ta hänsyn tiU bl. a. följande faktorer.

1 gäUande mål för socionomulbUdningen skall kvarstå oförändrade,

2 praktikfrågan skaU om möjligt lösas utan försämring av utbUdningens kväUtel,

3 den för socionomexamen föreskrivna praktiska erfarenheten skaU tiU viss del kunna inhämtas före studietiden,

4 i UtbUdningen skaU ingå handledd praktik omfattande en period om fem månader,

5 antalet praktUcplatser för handledd praktik skaU utökas.

Uppgifter som beredningen inhämtat under hand visar att antalet

Prop. 1971:36 11

praktikplatser inte kan ökas i en utsträckning som svarar mot den nu beslutade kraftiga ökningen av antalet intagningsplatser, i varje fall inle utan avsevärda personeUa förstärkningar. Lokalbrist på praktikinstitutionerna och brist på personer som är villiga all ta på sig handledaruppdra-get utgör vidare aUvarliga hinder.

Det är enligt beredningen angeläget att tiden för inhämtande av praktiska erfarenheter — tolv månader — behålls oförändrad. Beredningen föreslår att praktiken ytterligare differentieras i en handledd praktikperiod omfattande fem månader, en icke handledd praklikperiod omfattande fem månader samt en tvåmånadersperiod med nuvarande uppläggning, dvs. vanligen i form av sommarvikarial. Beredningen diskuterar två alternativa utformningar av den icke handledda praktiken.

Beredningen anser all de studerande bör få tiUgodoräkna sig erfarenheter av tidigare förvärvsarbete som icke handledd praktik om de under sammanlagt nunst fem månader haft anställning inom för socionom-utbUdningen betydelsefuUa områden. Avgränsningen av lämpUga arbetsområden bör bli beroende av vilken typ av icke handledd praktik man väljer.

Den första av de två alternativa formerna av icke handledd praktik benämns orienteringspraktik.

Följande pedagogiska stödåtgärder inom orienleringsprakliken har diskuterats.

1 Anknytning mellan praktik och teoretiska studier genom ämnet praktisk förvaltningskunskap både för studerande som förvärvat praktisk erfarenhet före sludiema och för studerande med inbyggd oriente-ruigspraktik. För den senare gruppen förläggs praktiken tiU andra terminen och ämnet praktisk förvaltningskunskap förbereder och följer upp praktiken under den första resp. tredje terminen. Studerande som tillhör den förra grappen läser ämnet tiUsammans med kamrater som i olika stadier följer allemativet med orienteringsprak-lik, varigenom gmppernas erfarenheter kan sammansmältas i undervisningen.

2 Grappdiskussioner under ledning av en kontaktman på praklikinstitulionen åtta gånger per termin.

3 De studerande får utföra varierande praktikuppgifler som bygger på egna iakttagelser och upplevelser samt litteraturstudier. Uppgifterna behandlas i undervisningen i ämnet praktisk förvaltningskunskap och eventueUt också i andra ämnen.

4 Planläggningen av praktiken sker i samråd meUan konsulent och kontaktman. Besök av konsulent äger rara en gång per termin.

Dessa stödåtgärder innebär mindre intensiv handledning än f. n. och förutsätter alt praktikanterna kan arbeta under ordinarie arbetsledning

Prop. 1971:36 12

med uppgifter som inte kräver alltför mycket förkunskaper eller instruktion samt att de placeras i grupper med 3—6 studerande i varje grupp.

Tänkbara arbetsplatser vid denna praktikmodell är t. ex. försäkringskassa, omskolningscenlrum, åldringsvård och menlalvård.

Orienteringspraklik medför kostnader för arvode tiU kontaktmannen liksom för konsulentresurser vartiU kommer administrationskostnader samt kostnader för studiemedel tiU de studerande.

Det andra alternativet innebär att den icke handledda praktikperioden fuUgörs i form av avlönat arbete inom för socionomutbildningen betydelsefuUa områden, här kaUal praktikarbete.

Syftet med praklikarbelel är att ge arbetsUvserfarenhet, alt iakttaga samhällets olika funktioner utifrån enskUda människors

dagUga situation, att öka föratsättningarna för all se sociala samband, dvs. öka uppmärksamheten på uppkomsten av samhällsproblem.

Förslaget förutsätter alt de studerande får lön från arbetsgivaren under praktiktiden. Med hänsyn tiU målen för socionomutbildningen bör de studerande i första hand fuUgöra praklikarbelel inom områden, som nära berör socionomernas yrkesutövning. Om inte alla som söker sådant arbete kan få anstäUning inom de aktuella områdena, bör högskolorna vid sin bedömning av det fullgjorda arbetet vara generösa.

Vid bedömning av vad som skall betraktas som lämpligt praklikarbele bör raan fästa avseende framför aUl vid om arbetet ger en uppfattning ora vanliga arbetsvUlkor och möjligheter tiU kontakter med arbetskamrater och allmänheten. Praktikarbete av detta slag bör förmedlas genom arbetsförmedUngen.

De studerande bör kunna antas till utbildningen utan att ha fullgjort praklikarbele. I sådana fall bör detta normalt förläggas omedelbart efter antagningen, innan grandkursen påbörjas.

Beredningen har av följande skäl inte funnit del möjligt atl förorda alternativet med orienteringspraklik.

Beredningen har — som nämnts — utgått från att den studerande skall ha rätt all tiUgodoräkna praktisk yrkeserfarenhet, förvärvad före antagningen till socialhögskola som icke handledd praktik. Detta innebär alt liU utbildningen kommer att antas såväl studerande som har relativt omfattande yrkeserfarenhet som studerande som kommer direkt från gymnasieskolan. Vid alternativet med orienteringspraklik skuUe olika föratsättningar för studierna komma att gälla för de båda grupperna, såväl pedagogiskt som beträffande sludiefinansieringen.

Beredningen räknar med att ett allt större antal studerande kommer

Prop. 1971:36 13

alt ha yrkeserfarenheter när de antas till socionomutbildniag. Om orienteringspraklik införs, kan det hända att endast elt fåtal studerande efter ett eUer två år kommer all välja della alternativ. Del är under sådana omständigheter tveksamt att bygga upp en organisation för orienteringspraktUf.

Beredningen har inle kunnat närmare uppskatta kostnaderna för orienleringsprakliken. I betydande utsträckning skuUe dessa nämUgen bU beroende av de avtal som skulle komma alt träffas meUan statens avtalsverk och personalorganisationerna rörande arvode tiU kontaktmannen. Beredningen anser det emeUertid sannolikt att dessa kostnader skulle bli höga i förhållande till vad man kunde länkas vinna med orienteringspraktiken. Vidare finns risker för alt praktikplatserna för orienleringsprakliken skulle komma att inkräkta på det tillgängliga utrymmet för handledd praklUc. Den handledda praklikperioden bör prioriteras och konkurrens om praktikplatser för de båda perioderna bör undvikas.

Eftersom de studerande skulle vara hänvisade liU alt leva på studiemedel under orienleringsprakliken, skuUe de sannoUkt komma att släUa stora krav på högskola och praktikinslitution. Beredningen befarar all deras förväntningar inte skuUe kunna uppfyUas genora de stödåtgärder som redovisats, utan att många studerande skuUe uppleva delar av orienteringspraktiken sora mindre meningsfuU.

Genom praklikarbele bör de studerande kunna få värdefulla erfarenheter av arbetslivet samtidigt som flera av orienleringspraktikens olägenheter undviks. Beredningen föreslår därför att praktikarbete, omfattande fem månader, införs i stället för en av de nuvarande perioderna med handledd praktik.

Tre av beredningens ledamöter har avgett en reservation lill förmån för alternativet med orienteringspraktik. Reservanterna motiverar sitt StäUningstagande med att majoritelsförslaget inte tiUgodoser kravet på att praktikfrågan skall lösas utan någon försämring av utbUdningens kvalitet. Reservanterna framhåUer alt ett system med praktUcarbele blir konjunkturkänsligt och att man inte kommer att kunna tiUgodose kravet på att den praktiska erfarenheten skall inhämtas inom för socionomulbUdningen betydelsefulla områden. I alternativet med orienteringspraktik ges — tiU skiUnad från praklikarbetsalternalivet — socialhögskoloma möjlighet alt påverka innehåUet i praktikutbildningen.

Den handledda praktiken — i fortsättningen kaUad studiepraktiken — bör, föreslår beredningen, vara sammanhållen och omfatta fem månader. Den bör utformas som praktisk undervisning i syfte alt ge systematisk tUlämpning av teoretiska kunskaper och förläggas tiU tidigast den fjärde studielerminen.

Eftersom den icke handledda femmånaderspraktiken blir mindre yrkesinriktad än för närvarande, är det angeläget — framhåller beredningen

Prop. 1971:36 14

— att tvåmänadersperioden fullgörs inora de arbetsområden som rekryterar socionomer. Den bör förläggas efter studiepraktiken. För att bortfallet av en period med handledd praktik skall kompenseras föreslår beredningen dels vissa åtgärder inom ramen för grundkursen, dels vissa åtgärder för att bättre förbereda den handledda praktiken. I grundkursen bör man kunna föra in temadagar, där samhällsfrågor behandlas på ett tvärvetenskapligt sätt. Ämnet praktisk förvaltningskunskap inora grandkursen har hittiUs förberett bl. a. för första praktikperioden. De flesta avsnitten av detta ämne bör flyttas från grundkursåret till tiden närmast före studiepraktUcen, dvs. vanUgen tUl tredje terminen. Studierna i praktisk förvaltningskunskap komraer att orafatla ca 90 timmar. I stället bör betygsstudier i något examensämne kunna anordnas under första året. Enligt beredningens uppfattning skulle undervisningen för ett betyg i rättskunskap vinna på att läggas i direkt anslutning till grundkursen.

2.2.4 Kostnadsberäkningar

Driftkostnader budgetåret 1971/72

Driftkostnaderna vid socialhögskolorna i Växjö och Sundsvall samt samarbetsnämnden läsåret 1971/72 beräknas uppgå till följande belopp.

			Samarbets-
Anslagspost	Växjö	Sundsvall	nämnden"
1. Avlöningar
a) lärarpersonal	360 384	360 384
b) övrig personal	143 304	143 304	90 000
2. Sjukvård	1000	1000
3. Reseersättningar	15 000	15 000	3000
4. Lokalkostnader	89 365'	89 365
5. Bokinköp	30 000"	30 000
6. Expenser	40 000	40 000	7 000
7. Lönekostnadspålägg	118 780	118 780	20 700
Summa	797 833	797 833	120 700
Totalt			1 716 000

Exklusive lönekoslnadspålägg för städpersonal.

• Därav utgör 15 000 kr. engångsanvisning.

" Avser endast kostnader som betingas av beredningens förslag om inrättande

av nya enheter för socionomutbildning.

Beräkningarna av undervisningskostnaderna bygger på rådande förhåUanden vid socialhögskoloma, där 50 % av undervisningsvolyraen bestrids av ordinarie eUer extra ordinarie lärare, 20 % av extra lärare samt resterande 30 % av timlärare.

Beredningen föreslår att följande lärartjänster inrättas vid vardera socialhögskolan i Växjö och Sundsvall: tjänst som rektor i lönegrad Up 26 + 3 000 kr. i avlöningsförstärkning.

Prop. 1971:36 15

universitetslektorat som botlentjänst för rektor, universitetslektorat i lönegrad U 22:25.

Beredningen tar vidare upp medel för arvoden tiU undervisning och examination (209 000 kr.).

Kostnaderna för aUmänt institutionsarbete i samband med imdervis-ningen uppskattas tiU 7 200 kr. vUkel svarar mot en och en halv assistenttimme per inskriven studerande.

Ett omfattande arbete kommer att få läggas ned på anskaffning av praktikplatser. En konsulenttjänst bör därför inrättas redan första verksamhetsåret. Konsulenterna skall dessutom svara för studierådgivmng och kan med fördel tiUdelas adnunistrativa uppdrag.

Redan under det första verksamhetsåret krävs en basorganisation för att utbildningsenhetens administration skall fungera. Följande tjänster föreslås inrättade vid vardera av socialhögskolorna i Växjö och SundsvaU:

1 konsulent i lönegrad Ae 23, 1 assistent i lönegrad Ae 15, 1 kansliskrivare i lönegrad Ae 11, 1 expeditionsvakt i lönegrad Ae 9.

Beredningen beräknar vidare raedel för anstäUning av tillfällig personal ra. m.

ErforderUga kostnader för inredning och utrastning av tjänsteram, undervisningslokaler m. m. bör bestridas ur sådana medel som står till Kungl. Maj:ts disposition under anslaget tiU inredning och utrustning av lokaler vid universiteten ra. m. Inredningskostnaderna kan för första verksamhetsåret beräknas tiU 106 000 kr. vid vardera högskolan. Kostnaderna för utrustning av en ny socialhögskola kan beräknas tUl ca 180 000 kr. Dessa kostnader bör fördelas på de tre första verksamhetsåren med 90 000 kr. på budgetåret 1971/72 och 45 000 kr. på vartdera av de följande två budgetåren.

Kostnadsutveckling budgetåren 1972/73—1975/76

Driftkostnadema för nyinrättade socialhögskolor samt kostnadsökningar vid befintliga högskolor beräknas uppgå tiU följande belopp.

	Läsår
	1972/73	1973/74	1974/75	1975/76
Nyinrättade socialhögskolor Befintiiga socialhögskolor	4 272 OOO'	7 073 OOO' 320000	9 350 000 677 000	10 620 000 904000
Totalt	4 272 000	7 393 000	10 027 000	11 524 000

Inkluderar förstärkning vid samarbetsnämndens kansli.

Prop. 1971:36 16

Inrednings- och utrastningskostnader vid nyinrättade socialhögskolor beräknas uppgå tiU följande belopp.

	Läsår
	1972/73	1973/74	1974/75	1975/76
Inredningskostnader Utrustningskostnader	265 000 180 000	415 500 135 000	398 000 45 000	230 000
Totalt	445 000	550 500	443 000	230 000

2.3 Remissyttrandena

I det följande redovisas yttranden från de remissinstanser, som anmodats eller beretts tUlfäUe alt yttra sig över betänkandet. Underremisser redovisas i regel inle i andra fall än där vederbörande är direkt berörd av utredningsförslagen.

2.3.1 Utbildningskapacitet vid socialhögskoloma

Behovet av en ökad ulbUdnmgskapacilet vid socialhögskolorna vitsordas av flertalet remissinstanser. Universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen ra. fl. framhåUer alt bl. a. de studerandes efterfrågan motiverar en kraftigt ökad socionomulbUdning. Socialstyrelsen pekar bl. a. på att den mycket hårda konkurrensen om intagningsplatserna vid socialhögskolorna pressat upp minimipoängen tiU en myckel hög nivå. Denna utveckling har gynnat personer med specieUa förutsättningar för teoretiska studier framför personer med mera praktisk förmåga. För rekr5e-ringen av personer med skUda intresseinriktningar liU bl. a. de vårdande yrkena spelar även en ökad intagningskapacilet en betydelsefuU roU.

Riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Örebro och Västernorrlands län. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska kommunförbundet m. fl. påtalar bristen på arbetskraft med socionomutbildning. AMS och socialstyrelsen framhåller att utbyggnaden av bl. a social- och hälsovården och den ökade rekryteringen mot förebyggande verksamhet och öppen vård medför ett klart behov av ökat tiUskott tiU arbetsmarknaden av personer med en yrkesinriktad utbUdning inom det sociala orarådet.

Flera remissinstanser, däribland sociabtyrelsen och länsstyrelsen i Kronobergs län, pekar på den avlänkningseffekl en ökad intagning lill socionomulbUdningen bör ha för tiUströmningen lUl den SamhäUsvetenskapUga universitetsutbUdningen.

SFS ifrågasätter om en utökning av socionomutbildningen verkligen skulle innebära en avlastning för universitetens samhällsvetenskapliga fakulteter. Det har enligt SFS tidigare visat sig att de studerande som söker sig till socialhögskoloma oftast har annan spärrad utbildning som andra utbildningsalternativ.

Prop. 1971:36 17

Flertalet remissinstanser — t. ex. kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, bostadsstyrelsen, styrelserna för socialhögskolorna i Stockholm och Lund, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Gotlands och Västernorrlands län samt Svenska arbetsgivareföreningen och TCO — tiUstyrker de av 1970 års socionomutbildningsberedning framlagda förslagen till ökad utbildningskapacitet vid socialhögskolorna.

Socialstyrelsen anser dock atl utryinme bör finnas för en ytterligare ökning av intagningskapaciteten framför allt vid socialhögskolan i Lund utöver den av socionomutbildningsberedningen föreslagna.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker visserligen beredningens förslag till fördelning av utbildningsplatser på social linje och förvaltningslinje men skulle helst ha sett all inom den föreslagna kapacitetsramen ytterligare utbildningsplatser kunnat beräknas för utbildning på social linje.

Några remissinstanser — bl. a. styreben för socialhögskolan i Göteborg och SACO — efterlyser en mer ingående undersökning av arbetsmarknadens framtida behov av socionomer. Utbildningsnämnden vid socialhögskolan i Umeå, SACO ra. fl. anser all några övertygande skäl inte föreligger för en större kapacitetsökning än den 1968 års utbildningsutredning (U 68) tidigare föreslagit. Sveriges socionomförbund finner det synnerligen anmärkningsvärt alt beredningen gått utöver nämnda förslag.

En del remissinstanser — däribland länsstyrelserna i Hallands och Västerbottens län samt Sveriges socionomförbund — anser all den utbyggnadstakt som socionomutbildningsberedningen föreslagit är för snabb med hänsyn lUl svårigheterna all rekrytera lärare och handledare saml att skaffa lokaler och bosläder m. m. SACO anser all risken för alt en hastig och kraftig utvidgning av socionomulbUdningen kan leda liU störningar på arbetsmarknaden är påtaglig. Sveriges skolkuratorers förening hävdar atl den föreslagna utbyggnadstakten kommer alt medföra en försämring av utbildningskvaliteten.

2.3.2 Lokalisering av nya enheter för socionomutbildning

Ett betydande antal remissinstanser — riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet, länsstyreberna i Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Skaraborgs och Jämtlands län, TCO, Svenska arbetsgivareföreningen, SECO, Svenska kommunförbundet m. fl. — delar beredningens uppfattning atl ökad spridning av socionomutbildningen är önskvärd. Skolöverstyrelsen m. fl. framhåller all en spridning av denna utbildning bör syfta till alt skapa mer likartade förutsättningar inom olika delar av landet både vad gäUer möjligheterna att erhålla socionomutbUdning och möjligheterna alt rekrytera socionomulbildad arbetskraft.

Länsstyrelserna i Blekinge och Jämtlands län samt Svenska landstings-

2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 36

Prop. 1971:36 18

förbundet finner det lämpligt att nytillkommande socialhögskolor förläggs tUl regioner, som nu är underförsörjda i fråga om socionomutbUdning och inom vilka det finns goda raöjUgheter att skaffa praktikplatser. Länsstyrelsen i Värmlands län motsätter sig beredningens regionindelning, vilken enligt länsstyrelsen helt bryter med den övergripande länsplanering som gäller i andra sammanhang.

Flera remissinstanser berör frågan ora att begränsa antalet nya utbildningsenheter för att i StäUet öka antalet intagningsplatser vid befintliga högskolor. Socialhögskolans i Örebro elevkår, SFS ra. fl. betonar i della saramanhang atl elt aUvarligt problem är atl undervisning inle kan anordnas varje termin i samtliga ämnen om högskolorna har för Ulet elevantal. SACO anser att en begränsning av antalet socialhögskolor är nödvändig för att trygga bl. a. den lärartillgång som erfordras för alt vidmakthåUa utbildningens kvalitet.

Ett stort antal remissinstanser — bl. a. sociabtyrelsen, riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet, rektorsämbetena vid universiteten i Lund och Stockholm, samhällsvetenskapliga fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Göteborg, filosofiska fakulteten och konsistoriet vid högskolenheten i Linköping, socialutredningen, SACO, TCO och SFS — finner det angeläget all man vid lokaUsering av nya socialhögskolor lar hänsyn till möjligheterna all samordna socionomulbUdningen med samhällsvetenskaplig universitetsutbildning.

Skolöverstyrelsen anser alt en samordning av socionomutbildning med annan samhäUsvelenskapUg utbildning är värdefull genom all den dels ger resursmässiga vinster, dels ger de studerande ökade möjligheter att välja en yrkesinriktad utbildning. Samhällsvetenskapliga fakulteten i Stockholm anser att en samordning mellan socialhögskolorna och universitetens samhällsvetenskapliga institutioner inte i första hand bör ses ur aspeklen av lärarrekrjrtering, biblioteksresurser ra. m. ulan att samordning och utbyte inom undervisningen är väsentligast. Samarbetsnämnden för LUP-kommittéerna understryker särskilt möjligheterna till samordning beträffande lokaler och utrustning i Linköping och Växjö.

Några remissinstanser, bl. a. styrelsen för socialhögskolan i Lund och länsstyrelsen i Jönköpings län, anser alt samordningen mellan socialhögskolorna och universitetsfilialerna inte behöver vara utslagsgivande för lokaliseringen av nya socialhögskolor. Enligt länsstyrelsen i Hallands län borde de ökade regionalpolitiska ambitioner, som statsmakterna gett uttryck åt, i högre grad än som skett ha återspeglats i beredningens förslag tiU lokaliseringsorter för de nya socialhögskolorna. SACO vänder sig starkt mot användning av lokaliseringspolitiska argument för förläggning av socionomulbUdning ulan alt hänsyn las till risken för negativa effekter på utbildningens kvalitet.

Ett betydande antal remissinstanser berör inte närmare frågan om lokaliseringen av socionomulbUdningen. TUl denna grupp hör bl. a. flera

Prop. 1971:36 19

länsstyrelser och styrelserna för socialhögskolorna i Stockholm och Göteborg. Ytterligare ell antal remissinstanser kommenterar inte de föreslagna ortema närmare ulan tillstyrker lokaliseringsförslagen i deras helhet. TiU denna senare grupp hör bl. a. kriminalvårdsstyrelsen, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, TCO, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund. Elevförbundet TLE och Vuxenstuderandes riksorganisation.

Beredningens förslag i lokaliseringsfrågan tillstyrks vidare av socialstyrelsen, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen och AMS.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåUer alt del av regionalpoUtiska skäl kan vara lämpligt all en socialhögskola förläggs tiU Norrland. I valet meUan orter i mellersta Norrland anser rektorsämbetet vid universitetet i Umeå alt Sundsvall är den lämpligaste orten. SFS anser att svårigheterna med lärarrekrytering talar mot en förläggning tiU SundsvaU. Länsstyrelsen i Västernorrlands län betonar alt SundsvaUs- och Härnösandsregionerna framstår som de klart lämpligaste förläggnings-platserna för en socialhögskola i denna region. En förläggning lUl Sundsvall, framhåUer länsstyrelsen, överensstämmer med den regionalpoUtiska målsättning, som ligger bakom länsstyrelsens förslag till läns-program 70. Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott förutsätter att möjligheterna till samverkan med annan samhällsvetenskaplig utbildning, före statsmakternas beslut, avvägs mot sarahällsekonoraiska aspekter där bl. a. möjlighetema att utnyttja befintliga lokaler kan ha stor betydelse.

Kommunstyrelsen i Härnösand ifrågasätter starkt om lokaliseringen i Sundsvall är del ur utbildnings- och prakliksynpunkt lämpUgaste alternativet. Kommunstyrelsen i Kramfors kommun anser att lokalisering av den planerade socialhögskolan lill Kramforsområdet skulle få en avgörande betydelse för Ådalens möjligbeter att uppnå en industriell expansion av erforderlig omfattning. Flera remissinstanser, t. ex. länsstyreben i Jämtlands län, SECO och Sveriges folkhögskoleelevers förbund, förordar att en socialhögskola i MeUannorrland förläggs liU Östersund. 1968 års lokaliseringsutredning framhåller att Östersund ingår i det s. k. inre stödområdet. Det är också den största av inlandsorterna och troligen den enda som nu och på längre sikt kan anses lämpad att tiUföras högre UtbUdning i någon omfattning. Östersund och länet i övrigt är i starkt behov av en raer differentierad arbetsmarknad. Även delegationen för lokalisering av statlig verksamhet finner alt en högskola i nedre Norrland bör förläggas till Östersund då den positiva regionalpolitiska effekten synes bli större där än i Sundsvall.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att de stora avstånden i norra Norrland samt det starkt uttalade behovet av ett regionalpolitiskt slöd lill de större Norrlandssläderna talar för att en av de nya socialhögskolorna förläggs tiU Luleå. Länsstyrelsen påpekar att beredningen utan att

Prop. 1971:36 20

aUsidigt och förutsättningslöst pröva behovet av socionomulbUdning har uteslutit Luleå sora tänkbar förläggningsort.

Beredningens förslag att förlägga två nya socialhögskolor tUl sydöstra Sverige tas upp av bl. a. 1968 års lokaliseringsutredning. Utredningen ifrågasätter om två nya enheter bör förläggas tiU denna del av landet. En, lämpligt lokaUserad, högskola av något större format lorde där vara tUlräcklig för alt avlasta socialhögskolorna i Lund och Göteborg.

Länsstyreben i Östergötlands län framhåller atl den centrala delen av Östergöriand uppvisar sådana föratsättningar alt som en funktionell enhet utvecklas positivt, all valel av exakt lokaliseringsort inom regionen för etablering av en socialhögskola är av underordnad betydelse. Länsstyrelsen framhåller vidare att den speciella karaktären av tvåkär-nighet som med avseende på tätortsstrakturen finns i Öslergötiand måste ses och utnyttjas som en starkt positiv företeelse. Länsstyrelsens slutsats blir all den föreslagna nya socialhögskolan i Östergötland bör förläggas tiU Norrköping om särskilda undervisningstekniska skäl inte talar däremot. Östergötlands läns landsting finner också att övervägande skäl talar för atl Norrköping är den lämpligaste orten för en socialhögskola i Östergötland.

Kommunstyrelsen i Linköping och konsistoriet vid högskolenheten i Linköping liksora länsstyrelsen i Kronobergs län förordar att en socialhögskola förläggs tUl Linköping. 1968 års lokaliseringsutredning framhåUer all, när del gäller valet mellan Norrköping och Linköping, valet från regionalpolitisk synpunkt spelar mindre roll eftersom avståndet mellan orterna är relativt Ulet och kommunikationerna goda. Delegationen för lokalisering av statUg verksamhet förordar Norrköping.

När det gäller Smålandsregionen anser sig delegationen för lokalisering av statlig verksamhet sakna underlag för slutligt ställningstagande till valet av lokaliseringsorter för högre utbUdning i denna del av landet. 1968 års lokaliseringsutredning finner det inle lämpligt atl utredningen rangordnar länscentra utanför storstadsregionerna i Götaland innan resultaten av statsmaktemas ställningslagande tiU länsprogram 70 föreligger.

Länsstyrelsen i Blekinge län delar beredningens uppfattning alt en ny socialhögskola bör förläggas liU Växjö. Länsstyreben och landstingets förvaltningsutskott i Kronobergs län samt sammanläggningsdelegerade i Växjö förordar att socialhögskolan i Småland förläggs tiU Växjö.

Länsstyrelsen i Kalmar län och kommunstyrelsen i Kalmar hemställer i första hand atl en ny socialhögskola lokaliseras lill Kalmar, saml i andra hand att socionomutbildningsberedningens betänkande med tillhörande remissyttranden överlämnas till U 68 för fortsatta överväganden och förslag i samband med utredningens slutbetänkande.

Länsstyrelsen och landstingets förvaltningsutskott i Jönköpings län

Prop. 1971:36 21

saral Jönköpings kommunstyrelse förordar all en ny socialhögskola förläggs till Jönköping. Samma synpunkt förs fram av kommunstyrelsen i Falköping.

Styreben för socialhögskolan i Lund tillstyrker att jterligare en socialhögskola inrättas i sydöstra Sverige. Styrelsen framhåller all såväl Växjö sora Kalmar och Jönköping kan accepteras.

Utöver de av beredningen aktualiserade orterna i södra och meUersla Sverige föreslås i skilda yttranden Helsingborg, Halmstad, Borås och Karlstad komma i fråga vid lokaUsering av de nya socialhögskolorna. Förslagen förs fram av bl. a. berörda länsstyrelser.

2.3.3 Praktiken

Elt mindre antal remissinstanser önskar att nuvarande ordning med två handledda praktikperioder bibehåUs. SACO framhåller sålunda att det nuvarande systemet, mot bakgrund av dels kravet att bevara utbUdningens kvaUtet, dels möjligheterna alt anskaffa ett erforderligt antal praktikplalser, inle bör ändras. Liknande synpunkter framförs av SFS och utbildningsnämnden vid socialhögskolan i Umeå ra. fl. remissinstanser. Riksrevisionsverket förordar att det nuvarande systemet bibehålls, men atl de båda praktikperiodema avkortas exempelvis tiU tre månader vardera.

Frågan om tUlgången på praktikplatser tas upp i flera yttranden. Styrelsen för socialhögskolan i Göteborg anser att mycket talar för alt beredningen alltför pessimistiskt bedömt möjligheterna att få fram ytterligare praktikplalser. Riksrevisionsverket, Sveriges industriförbund, SFS och Sveriges socionomförbund m. fl. påpekar att beredningen inte redovisat någon inventering av antalet presumtiva praktikplalser. Socionomförbundet anser vidare alt det inte finns några reeUa skäl alt minska den handledda praktiken för alt kunna öka kapaciteten. SACO framhåller att försöksverksamheten med praklikcenlra, förändring av kommunemas inställning till praktikplalser och den förstärkning av konsulentorganisationen som ägt ram, ökat möjligheterna att tillgodose behovet av praktikplalser.

Ett avskaffande av den ena perioden med handledd praktik kommer enligt bl. a. styreben för socialhögskolan i Lund, länsstyrelserna i Stockholms och Västerbottens län samt SACO atl leda till en sänkning av socionomutbildningens kvalitet. Även andra remissinstanser, t. ex. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet och styrelsen för socialhögskolan i Stockholm, uttrycker farhågor för att utbildningens kvalitet skaU sänkas i samband med en omläggning av praktiken. I andra yttranden, bl. a. från rektorsämbetet vid universitetet i Lund framhålls att minskningen av studiepraktiken inte på ett avgörande sätt lorde inverka på utbildningens användbarhet.

Prop. 1971:36 22

Vid valet meUan de av beredningen diskuterade modellerna för den icke handledda praktiken är remissopinionen starkt splittrad. Antalet remissinstanser, som förordar resp. orienteringspraklik och praklikarbele är i stort sett detsamma.

Den av reservanterna förordade orienleringsprakliken föredras av bl. a. styrelsen för socialhögskolan i Örebro, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Hallands, Örebro och Kopparbergs län, Sveriges industriförbund, SECO, Svenska kommunförbundet, Sveriges skolkuratorers förening, Sveriges folkhögskoleelevers förbund samt Svenska landstingsförbundet.

Vid argumenteringen för modeUen med orienteringspraktik framhåUer bl. a. Svenska kommunförbundet att orienteringspraktik ger nöjaktig anknytning tiU studierna och bidrar tUl alt bibehåUa utbildningens yrkesinriktning.

SFS, som finner reservanternas förslag mindre motbjudande än majoritetsförslaget, betonar alt orienteringspraktiken till skiUnad från prak-tikarbetel inte är konjunkturkänsligt. Denna synpunkt förs fram även av bl. a. skolöverstyrelsen.

I flera yttranden framhålls alt förslaget om orienteringspraklik är oklart tiU sin innebörd och kräver ytterligare bearbetning. Synpunkter av detta slag förs fram av bl. a. länsstyrelsen i Gävleborgs län och SFS. 1 några fall föreslås modifieringar av utformningen av orienteringspraktiken. Styrelsen för socialhögskolan i Örebro och Sveriges folkhögskoleelevers förbund m. fl. förordar atl orienteringspraktiken förläggs lill den sjätte terminen.

Kriminalvårdsstyrelsen, riksrevisionsverket, TCO och SFS m. fl. ifrågasätter om orienteringspraktiken kan organiseras, så alt den blir meningsfuU för de studerande. TCO anser alt orienteringspraktiken kommer att ta stora resurser i anspråk. Socialstyrelsen framhåUer, liksom även universitetskanslersämbetet, länsstyrelsen i Kronobergs län och styrelsen för socialhögskolan i Göteborg, atl orienleringsprakliken kommer att konkurrera med den handledda praktUcen om praktikplalser. Lärarrådet och studentkåren vid socialhögskolan i Lund finner det orealistiskt att tro att man kommer all kunna organisera orienteringsprak-tik av angivet slag. Styrelsen för socialhögskolan i Stockholm och utbildningsnämnden vid socialhögskolan i Umeå finner alt förslagel med orienteringspraktik inle tar hänsyn tiU förvaltningslinjen.

Majoritetsförslaget ora s. k. praklikarbele förordas av bl. a. kriminal-vårdsstyreben, sociabtyrelsen, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, styrelserna för socialhögskolorna i Stockholm och Göteborg, länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs, och Norrbottens län, socialutredningen, LO, TCO, Svenska arbetsgivareföreningen samt Elevförbundet TLE och Vuxenstuderandes riksorganisation.

Prop. 1971:36 23

Styrelsen för socialhögskolan i Stockholm betonar all en väsentlig fördel hos praklikarbele är dess realism. Del är troligt, framhåller styrelsen, att utbytet av praktikarbetet kommer att stå i proportion lUl de studerandes förväntningar. Socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet förordar praklikarbelel då ett stort antal elever vid socialhögskolorna kan förväntas komma all ha praktisk yrkeserfarenhet redan vid antagningen.

SACO och styrelsen för socialhögskolan i Örebro ra. fl. menar atl alternativet raed praklikarbele skuUe leda lill försäraring av utbildningens kvalitet. Lärarrådet och studentkåren vid socialhögskolan i Lund anser atl stora skiUnader i praktikarbetets kvalitet kommer att förekomma.

Utbildningsnämnden vid socialhögskolan i Umeå framhåller, liksom lärarrådet vid socialhögskolan i Lund alt möjligheterna till integration meUan den praktiska och den teoretiska utbildningen minskas om praklikarbele införs.

I flera yttranden —■ bl. a. av SACO, länsstyrelsen i Hallands län och styreben för socialhögskolan i Örebro — framhålls all praklikarbelel i olika avseenden kommer all påverkas av växlingar i förhåUandena på arbetsmarknaden. Svårigheter kan vidare uppslå alt få anstäUning vid just den tidpunkt som erfordras för att studietiden inte skaU förlängas, framhåUer bl. a. lärarrådet vid socialhögskolan i Lund.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om inle tiden för det avlönade praklikarbelel borde ökas lill t. ex. elt år. Socialstyrelsen betonar att kraftfulla åtgärder erfordras för all förslärka den återstående studiepraktiken om inte en sänkning av utbildningens resultat skall bli följden.

Även i frågan om avgränsningen av det område, inom vilket praktiken bör förvärvas, är remissopinionen delad. I betydande utsträckning följer dock ställningstagandet i denna fråga valet av modell för den icke handledda praktiken. De remissinstanser, som förordar orienteringspraktik synes också förorda en snävare avgränsning av begreppet »inom för socionomutbildningen betydelsefulla områden». Flertalet av dem som förespråkar praklikarbele ställer sig positiva liU en generös tolkning av begreppet. Många remissinstanser avstår från alt uttryckligen ta ställning i denna fråga.

En restriktiv tolkning av begreppet »inom för socionomulbUdningen betydelsefulla områden» förordas bl. a. av socialstyrelsen, styrelsen för socialhögskolan i Örebro, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Älvsborgs och Örebro län, Sveriges industriförbund samt SECO. Den vidare tolkningen accepteras av universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, AMS, styrelserna för socialhögskolorna i Stockholm och Göteborg, länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs och Norrbottens län, socialutredningen, LO, TCO, Svenska arbetsgivareföreningen. Elevförbundet TLE samt Vuxenstuderandes riksorganisation.

Prop. 1971:36 24

Lärarråden vid socialhögskolorna i Stockholm och Lund finner inte något av de av beredningen framlagda förslagen för inhämtande av praktisk erfarenhet acceptabelt ulan presenterar egna förslag, vUka närmast innebär sammanjämkningar av den nuvarande handledda praktiken med den av rainorilelen föreslagna orienleringsprakliken.

Skolöverstyrelsen och TCO m. fl. betonar vikten av all åtgärder vidtas för att garantera en hög och jämn kvalitet på den återstående handledda praktiken. Elevkåren och lärarrådet vid socialhögskolan i Lund framhåller att handledd praktik som i fortsättningen kommer all erbjudas de studerande kvalitelsmässigt inle kan jämföras med nuvarande prak-. tikperiod II, då de studerande kommer alt vara sämre förberedda såväl ifråga om teoretisk underbyggnad som praktisk erfarenhet.

Den roU som praklikcenlra kan komma alt spela för utformningen av den handledda praktiken betonas av bl. a. socialstyrelsen och länsstyreben i Kristianstads län.

2.3.4 Kostnadsberäkningar

Flertalet remissinstanser kommenterar inle socionomulbildningsbered-ningens beräkningar av personal- och lokalbehov samt kostnader.

SFS finner dock all man redan vid starten av eventuella nya socialhögskolor bör inrätta mer än en lektorstjänst. Samarbetsnämnden för socialhögskolorna anser alt ytterligare ett lektorat vid vardera högskolan borde inrättas till andra terminen för atl möjliggöra erforderligt planeringsarbete. Båda remissinstanserna anser vidare att beredningen underskattat behovet av administrativa resurser vid de nya högskolorna i begynnelseskedet och vUI atl en tjänst som förste byråsekreterare inrättas redan från första verksamhetsåret, något som föreslagils också av styreben för socialhögskolan i Örebro.

Samarbetsnämnden för socialhögskolorna föreslår all medel tiU ersättning för allmänt institutionsarbete upptas med 12 000 kr. i stället för av beredningen föreslagna 7 200 kr. och atl anslaget till bokinköp höjs till 50 000 kr. vid varje högskola för budgetåret 1971/72. Samarbetsnämndens kansli bör förstärkas till en kostnad av 123 300 kr. utöver vad beredningen föreslagit.

Lokalramarna för de nya socialhögskolorna är beräknade enUgl de norraer sora används av LUP-kommittéerna vid lokalprogrammering varför samarbetsnämnden för LUP-kommittéerna inte har något atl invända mot dessa. Nämnden har inte heUer något att invända mot de investeringskostnader som beredningen redovisat för utbyggnaden av högskolorna.

Enligt byggnadsstyrelsen kan socialhögskolan i Linköping förläggas tUl VaUa-området, där utbyggnad pågår för högskolenhelen och dit också lärarhögskolan skaU förläggas. I Växjö finns goda utbyggnads-

Frop. 1971:36 25

möjligheter på området vid Teleborg, dit universitetsfilialen och eventueUt lärarhögskolan avses bli förlagda. Permanenta lokaler i Linköping och Växjö bör kunna stå färdiga ca fyra år efter projekteringsuppdrag. Hur lokalfrågan på sUcl bör ordnas i Sundsvall hänger samman bl. a. med i vilken utsträckning annan högre utbUdning kommer alt anordnas där i framtiden.

2.3.5 Vissa övriga frågor

Beredningens förslag om ändringar i uppläggningen av den teoretiska delen av utbUdningen tas upp i några yttranden. Styreben och lärarrådet vid socialhögskolan i Stockholm, skolöverstyrelsen och Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker sålunda tanken på att införa s. k. temadagar i utbildningen. Styrelsen för socialhögskolan i Göteborg avstyrker samma förslag då styrelsen hyser starka tvivel på att en sådan anordning skulle ge rimlig behåUning i förhåUande tUl resurskravet.

SFS tar bestämt avstånd från beredningens förslag att sammanföra grundkursen raed ettbetygsstudierna i rättskunskap.

De juridiska fakulteterna i Lund och Stockholm ifrågasätter om del är lämpligl att förlägga hela den juridiska utbildningen så tidigt i studiegången som föreslagils. Socialstyrelsen anser att ämnet rättskunskap i sin helhet bör förläggas lill betygsstudierna, lämpligen direkt efter grundkursen.

Svenska arbetsgivareföreningen anser att socionomerna bör ha ökad utbildning i personaladministration och förelagsekonomi.

Betydelsen av forskning på det sociala området saml av fort- och vidareutbUdning av socionomer framhålls av bl. a. SACO och länsstyreben i Västerbottens län.

Konsistoriet vid högskolenheten i Linköping och universitetskanslersämbetet föreslår att man, i stället för att bygga upp en ny självständig socialhögskola i Linköping, organiserar socionomutbildningen där som två utbildningslinjer vid filosofisk fakultet. Svenska landstingsförbundet föreslår all försöksverksamhet inleds, inom vilken utbildning vid samhällsvetenskaplig fakultet och socialhögskola sammanförs.

AMS föreslår att en del av den utökade kapaciteten vid socialhögskolorna skall tas i anspråk för universitetsstuderande som därmed skulle kunna ges en raer yrkesinriktad samhällsvetenskaplig utbUdning. Förslag om alt låta dessa studerande komplettera sin utbildning vid socialhögskola väcks även av rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala och Lund.

Den av beredningen tidigare föreslagna försöksverksamheten med vidgat tUlträde tiU socionorautbUdningen uppmärksammas av bl. a. Svenska arbetsgivareföreningen. Elevförbundet TLE och Vuxenstuderandes riksorganisation. Styreben för socialhögskolan i Stockholm

Prop. 1971:36 26

framhåUer att den vidgade rekryteringen irmebär att de studerande i större utsträckning än tidigare rekryteras på ett från ulbildningsdemo-kratiska synpunkter tiUfredsställande sätt.

2.4 Samarbetet mellan högskolorna

1970 års socionomutbildningsberedning har i särskild skrivelse den 17 febraari 1971 lagt fram förslag om del framlida samarbetet mellan socialhögskoloma.

Med hänsyn tiU dels pågående utredningsarbete rörande den framlida högskolans organisation, dels försöksverksamheten med nya former för samarbete mellan studerande, lärare och övrig personal, har beredningen avstått från en genomgripande översyn av socialhögskolornas organisation på central och lokal nivå. Beredningen har haft som riktpunkt alt pröva endast sådana förändringar som är absolut nödvändiga för att man skall kunna åstadkomma en fungerande organisation vad avser samordningen av socialhögskolornas verksamhet.

Beredningen erinrar om att samarbetsnämnden då den tillkom år 1963 var avsedd främst som elt samrådsorgan mellan de olika enheterna för socionomutbildning. Nämnden gavs beslutsfunktion endast i antagningsfrågor. Utvecklingen har emellertid, framhåller beredningen, lett tUl all nämnden i realiteten övertagit allt fler arbetsuppgifter och beslutsfunktioner från högskolorna. Della gäller särskilt petitafrågor och utbildningsplanering. Beredningen föreslår att nämnden ges en något mer central stäUning utan att för den skull få karaktären av överstyrelse. Nämnden bör — föreslår beredningen — åläggas ansvar för förslag tUl anslagsframställningar rörande socialhögskoloma. Nämnden bör ges möjUghet utfärda föreskrifter och anvisningar för socialhögskolorna. Nämnden bör vidare se till att planerna över studiegången ges en likvärdig utformning vid samtliga socialhögskolor. Då samarbetsnämnden enligt förslagel ges vissa ledningsfunktioner, bör namnet ändras tUl nämnden för socialhögskolorna.

Beredningen föreslår vidare att nämnden skall ges en allsidigare sammansättning än för närvarande. Samarbetsnämnden beslår nu av rektorerna för socialhögskolorna samt två av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Redan med de uppgifter sora idag ligger på nämnden är del, frarahåller beredningen, otUlfredsstäUande alt majoriteten i nämnden utgöres av de föredragande tjänstemännen i de lokala styrelserna, dvs. rektorerna. Nämnden föreslås i stället bli sammansatt av företrädare för universitet och högskolor, arbetsgivare- och avnämarintressen, arbetstagarorganisationer samt de studerande. Nämnden bör, föreslår beredningen, bestå av elva ledamöter, var och en med en personlig suppleant. Vidare föreslås rektorerna få närvaro- och yttranderätt i nämnden.

Prop. 1971:36 27

Vad gäller de lokala högskolestyrelserna har beredningen av tidigare nämnda skäl valt att föreslå endast konsekvensändringar.

Beredningen har före sitt slutliga ställningstagande i denna fråga inhämtat yttranden från de lokala högskolestyrelserna. Styrelserna uttryckte då tveksamhet inför tanken atl föra över en väsentlig del av styrelsernas uppgifter lill samarbetsnämnden. Flertalet styrelser hade dock ingen invändning mol att gäUande praxis beträffande bl. a. petita kodifierades. I fråga om nämndens sammansättning anfördes bl. a. att föralom representanter för de studerande, företrädare för lärare och övrig personal borde ingå i nämnden.

2.5 Föredraganden

Statsmakterna fattade år 1970 beslut om utbyggnad av socionom-ulbildnmgen (prop. 1970: 1 bil. 10, SU 88, rskr 215). Beslutet innebar bl. a. att intagningskapaciteten vid socialhögskolorna skulle ökas väsentligt. Ökningen skulle göras möjlig genom förändringar i uppläggningen av den praktiska utbildningen. SocionomulbUdning skulle i betydande utsträckning anordnas utanför de orter, som idag har sådan utbildning

I febraari 1970 tiUkaUade jag med stöd av Kungl. Majt:s bemyndigande en organisationskommitté — 1970 års socionomutbildningsberedning — med uppgift att förbereda den i statsverkspropositionen föreslagna utbyggnaden av socionomulbUdningen. Beredningen har nu lagt fram förslag (Ds U 1970: 19 Vidgad socionomulbUdning) rörande kapacitetsökning, lokalisering saml utformning av den praktiska delen av UtbUdningen.

Beredningen har föreslagit en betydande ökning av intagningskapaciteten vid socionomulbUdning, från 1 590 intagningsplatser budgetåret 1970/71 tiU 2 670 budgetåret 1974/75. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt den framlagda planen för den fortsatta utbyggnaden.

Jag finner del angeläget alt utbildningskapaciteten vid socialhögskolorna snabbt ökas i enlighet med statsmakternas beslut år 1970. Jag återkommer i det följande till en närmare redogörelse för hur kapacitetsökningen kommer alt genomföras. Jag avser alt inledningsvis behandla frågan om lokalisering av socionomulbUdningen.

I prop. 1970: 1 (bil. 10 s. 323) framhöll jag att det fortsatta plane-ringsarl)etet bör ulgå från att socionomutbildning skall i betydande ul-sttäckning anordnas även utanför de orter som nu har socialhögskola. Jag vill också erinra om att statsutskottet är 1970 (SU 88 s. 6) uttalade att det från såväl ulbildningspolitiska som lokaUseringspoUtiska synpunkter är väsentUgt alt man tar vara på de möjligheter som kan föreUgga all sprida högre utbUdning.

Socionomutbildningsberedningen har föreslagit att socionomutbildning skall anordnas på tre orter, som hittills inte haft sådan utbildning, nära-

Prop. 1971:36 28

ligen Linköping, Växjö och Sundsvall. Förslaget om spridning av socionomutbildningen har fått elt positivt mottagande av remissinstanserna. Beredningens förslag rörande orter för lokalisering av nya socialhögskolor har emellertid mött vissa invändningar och ell antal alternativa förslag har förts fram.

Lokalisering av eftergymnasial utbildning är en av de övergripande frågor som behandlas av 1968 års ulbildningsulredning (U 68). Utredningen har i en samrådspromemoria, som överlämnats till socionomutbildningsberedningen, framhållit atl den nu aktuella utbyggnaden av socionomutbildningen och dess lokalisering till nya orter bör ses som ett steg i en mera långsiktig utveckling av den högre utbildningen, vilken U 68 kommer all behandla i sina kommande förslag. Jag vill vidare erinra om att en ytterligare konkretisering av de regionalpolitiska målen sker i anslutning till arbetet med länsprograra 70.

Vid lokalisering av högre utbildning måste hänsyn las till faktorer av skilda slag. Jag kan här nämna faktorer av ulbildningsorganisatorisk natur, såsom möjligheterna att samordna viss utbildning med annan, ämnesmässigl näraliggande utbildning och all tillgodose för viss utbildning specifika krav i fråga om t. ex. lokaler eller praktik. Vidare bör hänsyn tas lill faktorer av regionalpolitisk natur. Lokalisering av högre utbildning till en ort medför sålunda ett tillskott av kvalificerad arbetskraft, som i sin tur kan ge underlag för en utökad samhällsservice. Inrättandet av en utbildningsenhet med elt betydande antal studerande påverkar direkt och indirekt sysselsättningen i regionen. Närhet till högre utbildning kan vidare bedömas vara en viktig faktor vid lokalisering av annan verksamhet.

Under senare år har, som elt led i strävandena att förverkliga regional jämlikhet inom utbildningsområdet, beslut faltals om en kraftig utbyggnad av den högre utbildningen framför allt i Norrland. Sålunda fattade statsmakterna år 1970 beslut om högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland och om systematiserad decentraliserad universitetsulbildning på tre orter i Norrland (prop. 88, SU 133, rskr 296 och prop. 169, SU 223, rskr 438). Socionomutbildningsberedningen har, mot bakgrund av en uppskattning av underlaget för socionomulbUdning inom skUda regioner, föreslagit att en ny socialhögskola skall förläggas tiU mellersta Norrland. Jag finner i likhet med beredningen att en socialhögskola bör upprättas i mellersta Norrland.

Av orter inom regionen som är tänkbara för förläggning av en socionomulbUdning har beredningen diskuterat Hämösand, Sundsvall och Östersund. Vid remissbehandUngen av beredningens förslag har däratöver förts fram förslag om lokalisering av den nya högskolan till Kramfors. Beredningen har funnit alt SundsvaU har frän utbildningsteknisk synpunkt bäst föratsättningar att ta emot en socialhögskola. Beredningen, som vid sin bedömning avstått från att ta med de regionalpolitiska

Prop. 1971:36 29

effekterna av lokalisering lill viss ort eller region, finner att socialhögskolan bör förläggas till Sundsvall.

I sina yttranden över beredningens betänkande framhåller såväl 1968 års lokaliseringsutredning som delegationen för lokalisering av statlig verksamhet all regionalpolitiska skäl talar för alt en socialhögskola förläggs till Östersund. Lokaliseringsutredningen framhåller atl Östersund ingår i del s. k. inre stödområdet och all orten äf den enda i della område som nu och på längre sikt kan anses lämpad all tillföras högre utbildning.

Då ingen ort inom den aktueUa regionen f. n. har permanent anordnad högre UtbUdning, är man vid valet mellan orter för förläggning av sådan utbildning inom denna inte bunden av existerande organisation. Enligt vad jag erfarit hör emellertid såväl Östersund som Sundsvall till de kommuner som U 68 överväger för lokalisering av högre utbildning. De utbildningsorganisatoriska föratsättningarna för socionomutbUdning kan, som beredningen framhåller, bedömas vara bättre i Sundsvall än i Östersund. För egen del anser jag emellertid atl de regionalpolitiska aspekterna måste tillmätas specielll stor vikt vid valel av förläggningsort för en ny socialhögskola i Norrland. Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet förordnar jag därför atl en socialhögskola inrättas i Östersund den 1 juh 1971.

Socionomutbildningsberedningen har vidare föreslagit, att ytterligare två socialhögskolor skall komma till stånd och att dessa skall förläggas till södra Sverige. De orter som diskuterats av beredningen i detta sammanhang eUer som aktualiserats vid remissbehandUngen är Norrköping, Linköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Helsingborg, Halmstad, Borås och Karlstad.

Beredningens förslag atl förlägga socionomutbildning till Växjö och Linköping har fått slöd av majoriteten av remissorganen. Såväl 1968 års lokaliseringsutredning som delegationen för lokalisering av statlig verksamhet uttrycker dock tveksamhet i fråga om beredningens förslag. Lokaliseringsutredningen ifrågasätter om två nya enheter för socionom-utbildning bör förläggas till östra Götaland. Vidare talar praktiska planeringsskäl för alt inte starta mer än en högskola höstterminen 1971.

Som jag framhållit i det föregående pågår överväganden såväl rörande lokalisering av högre utbildning som rörande de allmänna regionalpolitiska målen. Med hänsyn härtill är jag inle nu beredd atl ta ställning lill frågan om lokalisering av socionomutbildning tUl nya orter i södra Sverige. Denna fråga bör övervägas i det pågående planeringsarbetet.

Jag går nu över till alt behandla frågan om kapacitetsökning-e n vid socialhögskolorna.

Statsmaktemas beslut om ökning av utbildningskapaciteten vid socialhögskolorna år 1970 innebar all antalet utbildningsplatser snabbt skulle ökas med sikte på en fördubbling. I sill utiåtande (SU 1970: 88

Prop. 1971:36 30

s. 39) framhöll utskottet alt avsikten givetvis var alt utbyggnaden skall ske i så snabb takt som de praktiska omständigheterna medger.

Beredningen lade i maj 1970 fram förslag om kapacitetsökning vid socialhögskolorna under innevarande budgetår. På grundval av beredningens förslag fattade Kungl. Maj:t beslut om alt antalet intagningsplatser budgetåret 1970/71 skulle ökas med 450. Beredningen har nu föreslagit alt antalet intagningsplatser skall ökas inom loppet av fyra år med sammanlagt 1 080 platser, av vilka 360 budgetåret 1971/72 och 330 budgetåret 1972/73. Vissa remissinstanser, bl. a. socialstyrelsen, finner den föreslagna lidsplanen för kapacitetsökningen väl pressad. Som jag redan framhållit bör statsmakternas beslut förra året ligga till grund för kapacitetsökningen. Utbyggnadstakten bör emellertid prövas i del årliga budgetarbetet.

Den av mig föreslagna socialhögskolan i Östersund bör budgetåret 1971/72 la in 180 studerande. Av dessa bör, med hänsyn lUl möjligheterna all skaffa bl. a. lärare och lokaler, 60 tas in höstterminen 1971 och 120 vårterminen 1972. Av inlagningsplalserna bör 60 vardera terminen avse social linje. Jag kommer att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser i dessa frågor.

Beredningen har vidare föreslagit alt 180 platser skaU komma till vid en ny socialhögskola i södra Sverige budgetåret 1971/72. Såsom nyss framgått är jag inle beredd alt nu föreslå all ytterligare socialhögskolor inrättas utöver en i mellersta Norrland. Jag finner del emellertid angelägel alt den av statsmakterna beslutade kapacitetsökningen kommer till stånd så snart som de praktiska möjligheterna medger. Nästa budgetår bör därför ytterligare intagningsplatser komma lill vid befintliga högskolor. Därvid bör högskolor, som har lågt sluderandeanlal eller som Ugger på orter utanför slorsladsregionema, komma i fråga. Jag räknar med alt ytterligare 30 studerande per termin las in på social linje vid Örebrohögskolan med början budgetåret 1971/72. Vidare räknar jag med alt ytterligare 30 platser per år skall kunna anordnas på social linje vid socialhögskolan i Lund med början höstterminen 1971. Enligt vad jag erfarit föreligger praktiska föratsättningar för atl genomföra de föreslagna ökningama i Örebro och Lund. Med hänsyn lill alt en ny högskola föreslås bli uppbyggd i Östersund är jag däremot inle beredd all nu förorda någon ökning av intagningskapaciteten vid socialhögskolan i Umeå. Vid genomförande av denna utbyggnadsplan kommer antalet intagningsplatser vid socialhögskolorna alt budgetåret 1971/72 öka med 270 till sammanlagt 1 860. Med hänsyn till dels de praktiska möjligheterna att genomföra ytterligare ökningar, dels kravet på att utgiftsökningarna skall begränsas är jag inte beredd att förorda ytterligare kapacitetsökning nästa budgetår. Antalet intagningsplatser vid de olika högskolorna nästa budgetår framgår av följande sammanställning.

Prop. 1971:36 31

	antal intagningsplatser
	HT 1971		VT 1972
	social	förvaltn-	social	förvaltn-
socialhögskola	linje	linje	linje	linje	summa
Stockholm	120	90	120	90	420
Lund	90	60	60	60	270
Göteborg	90	90	120	60	360
Örebro	120	90	120	60	390
Östersund	60	--	60	60	180
Umeä	90	60	60	30	240

Inom ramen för den här angivna fördelningen av inlagningsplalserna på Unjer bör samarbetsnämnden kunna vidta de ändringar som är nödvändiga av utbildningslekniska skäl. Nämnden bör dock om möjligt undvika ändringar, som innebär minskning av antalet intagningsplatser på social Unje.

Den fortsatta planeringen bör ulgå från alt den av statsmakterna år 1970 beslutade fördubblingen av intagningskapaciteten skall förverkligas under de närmaste budgetåren. Jag räknar därvid med all socialhögskolan i Östersund fr.o.m. budgetåret 1972/73 skaU la in 210—270 studerande per år.

Den föreslagna socialhögskolan i Östersund bör byggas upp efter samma mönster som de nuvarande socialhögskoloma. Högskolan bör sålunda ledas av en av Kungl. Maj:t utsedd styrelse saml av lärarråd och rektor. Styrelsens uppgifter bör dock under inledningsskedet kunna fullgöras av den av mig i det följande föreslagna nänrmden för socionomutbildning. Jag utgår från all företrädare för lärare, övrig personal och studerande skall beredas möjlighet atl medverka inom högskolans beslutande organ.

Del av beredningen utarbetade förslaget till personalorganisation liksom kostnadsberäkningarna för den nya högskolan finner jag väl avvägda och jag kommer i det följande all förorda att de i allt väsentligt godtas. Behovet av inredning och utrustning under nästa budgetår för den vidgade socionomulbUdningen har jag beaktat vid min anmälan denna dag av frågan om anslag för budgetåret 1971/72 till inredning och utrastning av lokaler vid universiteten m. m. (prop. 1971: 35).

Beredningen har föreslagit vissa provisoriska förändringar rörande samarbetet mellan socialhögskolorna. Dessa förslag avser främst kompetensfördelningen mellan samarbetsnämnden och de lokala högskolestyrelserna. Enligt beredningens förslag bör nämnden bli central myndighet för socialhögskolorna såvitt avser anslagsframstäUningar samt åläggas ansvar för all utbildningen får likvärdig ulfornming vid de skilda högskolorna. De lokala högskolestyrelserna har avgetl yttranden över en preliminär version av beredningens förslag.

Prop. 1971:36 32

Frågan om ledningen av socialhögskolorna behandlades år 1967 av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet vid hans anmälan av frågan om ökad utbildning av journalister m. m. (prop. 1967: 43, SU 86, rskr 199). Vidare har U 68 atl pröva frågan om den eftergymnasiala utbildningens yttre organisation. Jag räknar — Uksom beredningen — med alt denna utredning kommer all lägga förslag i denna fråga vilken berör även socionomulbUdningen.

Den myckel kraftiga utbyggnad av socionomulbUdningen som har ägt ram sedan nämnden kom lill år 1963 och den fortsatta ökningen av utbildningskapaciteten gör det motiverat all nu la upp frågan om samarbetsnämndens ställning. De åtgärder som nu är aktuella bör med hänsyn liU U 68:s arbete begränsas till provisoriska förändringar.

Jag finner alt vissa arbetsuppgifter bör föras över liU nämnden. Nämndens ökade befogenheter får dock inle leda till alt handläggningen av frågor centraliseras i vidare mån än som erfordras för all utbildningen skall bli likvärdig vid samtliga socialhögskolor. Jag delar beredningens uppfattning atl ansvaret för förslag lill anslagsframställningar avseende socialhögskolorna även formellt bör läggas på nämnden. Jag finner del angeläget att nämnden får ansvaret också bl. a. för all planerna över utbildningen ger likvärdig utformning vid alla socialhögskolor. Nämnden bör vidare, liksom hittills, svara för antagning av studerande vid socialhögskolorna.

Samarbetsnämndens sammansättning präglas f. n. starkt av dess funktion som samrådsorgan för socialhögskoloma. I nämnden ingår sålunda, förutom två av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, rektorerna vid de fem socialhögskolorna. Denna konstmktion är, som beredningen framhåller, redan med de uppgifter som idag åvilar nämnden, mindre ändamålsenlig, lag vill här peka på all rektorerna är föredragande tjänstemän i de lokala styrelserna samt att en utvidgning av antalet socialhögskolor leder tiU all nämnden automatiskt utökas. I samband med en utvidgning av nämndens kompelens bör enligt min mening dess sammansättning ändras. Jag kommer all i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:l all utse ledamöter i nämnden bland företrädare för bl. a. avnämar- och arbelsgivarintressen, arbetstagarorganisationer samt universitet och högskolor. Vidare bör de studerande inom ramen för försöksverksamheten med nya former för samarbete rridlan studerande, lärare och övrig personal beredas tiUfälle delta i nämndens arbete.

I samband med förändringen av nämndens kompetens och sammansättning bör namnet ändras lill nämnden för socionomutbildning.

Jag går nu över lill all behandla frågan om utformningen av den praktiska delen av socionomulbUdningen.

Beredningen har, med utgångspunkt i statsutskottets uttalande vid 1970 års riksdag (SU 88 s. 39), förordat att den praktiska utbildningen skall

Prop. 1971:36 33

ytterligare differentieras. Sålunda föreslås alt den erforderliga praktiska erfarenheten skall inhämtas genom dels avlönat praklikarbele omfattande minst fem månader före eller efter antagning till utbildningen, dels handledd praktik i nuvarande form omfattande fem månader, förlagd till tidigast den fjärde terminen, dels avlönat praklikarbele, vanUgen i form av vikariat på socionomljänsl under två månader.

Beredningens förslag på denna punkt har diskuterats utförligt av flertalet remissinstanser. Meningarna bland myndigheter och organisationer går starkt i sär. Antalet remissinstanser som tillstyrker beredningens förslag är ungefär lika stort som antalet instanser som föredrar den i en reservation förordade alternativa utformningen av den icke handledda praktiken.

Det av reservanterna föreslagna alternativet (jfr p. 2.2.3) förordas av bl. a. flera länsstyrelser, SECO samt Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Ytterligare några remissinstanser, som i första hand önskar bevara nuvarande studieordning, föredrar reservanternas förslag framför majoritetens, om en förändring måste ske. Till denna senare grupp hör SACO, Sveriges socionomförbund och SFS. Elt par remissinstanser för fram egna alternativ lill utformning av praktiken.

Beredningens förslag tillstyrks av de stora arbetsmarknadsorganisationerna LO, TCO och Svenska arbetsgivareföreningen, av centrala utbildningsmyndigheler som skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet, av arbetsmarknadsstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen saml, med vissa reservationer, av socialstyrelsen. Utredningsmajorilelens förslag får vidare stöd av studerandeorganisationer som Elevförbundet TLE och Vuxenstuderandes riksorganisation saml av socialulredningen och styrelserna för två av socialhögskoloma.

Jag finner all beredningens förslag bör läggas till grand för utformningen av den praktiska utbildningen. Del ankommer på Kungl. Maj:t att besluta i dessa frågor. Jag avser atl i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t alt meddela bestämmelser av följande innebörd. Den handledda praktiken (studiepraktiken) skall omfatta fem månader. I anslulning lill utbildningen skall vidare förekomma praklikarbele omfattande sju månader, vilket skaU fullgöras inom för socionomutbildningen betydelsefulla områden. Av praklikarbelel bör fem månader ha fullgjorts, innan de teoretiska studierna påbörjas, medan två månader bör fullgöras efter studiepraktiken.

Försöksverksamhet med vidgat tillträde lill socionomutbildningen inleddes, som nämnts, höstterminen 1970. Denna innebär att den som fyllt 25 år, varit yrkesverksam minst fem år och uppfyUer vissa krav på förkunskaper i ämne är behörig att antas till socionomutbildning. Vid samma tidpunkt inleddes även försöksverksamhet inom vilken sökande, som gått igenom gymnasium, får tillgodoräkna praktisk yrkeserfarenhet

3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 36

Prop. 1971:36 34

omfattande minst tio månader vid urval bland sökande tiU socionomutbildning. Enligt vad jag erfarit prövades ca 800 sökande inom ramen för försöksverksamheten vid antagningen tiU vårterminen 1971.

De inledda försöken leder lill alt en betydande andel av de sökande lill socionomulbUdning har relativt omfattande yrkeserfarenhet från skilda samhällssektorer. Jag finner det utomordentligt väsentligt alt dessa personer får tillgodoräkna denna erfarenhet — inom de ramar som anges i det följande — som en del av den praktiska erfarenhet som fordras för socionomexamen.

Åtskilliga av de sökande lill socionomutbildning kommer emellertid även i framtiden att komma direkt från gymnasieskolan. Jag finner det angelägel alt studiegången utformas så att en Ukvärdig utbildning kan erbjudas de studerande oberoende av deras tidigare erfarenheter.

Jag delar beredningens uppfattning alt man vid bedömning av fullgjort praktikarbete bör vara generös i fråga ora avgränsningen av de områden, inom vilka den praktiska erfarenheten bör ha inhämtats. Enligt min mening kan erfarenheter av sysselsättning inom en vid sektor av arbetslivet vara av betydelse för socionomulbUdningen. Jag viU i della sammanhang erinra om all den ökade utbildningen av socionomer kommer att leda bl. a. tiU all dessa i aUt större utsträckning sysselsätts inom andra verksamhetsområden än kommunal socialvård och kommunal förvallning. Arbete i isolerade miljöer och arbete på arbetsplatser med myckel litet antal anställda torde dock vara mindre lämpat som praktik för en blivande socialarbetare. Del ankommer på samarbetsnämnden för socialhögskolorna alt utfärda de anvisningar som erfordras.

Beredningen har föreslagit vissa modifieringar i uppläggningen av den teoretiska utbildningen. Dessa förslag har bemötts i huvudsak positivt av remissinstansema. Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att faststäUa erforderliga ändringar i timplanerna i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag. I övrigt ankommer del på nämnden att utfärda rekommendationer beträffande studiernas uppläggning. En översyn av den teoretiska utbildningens uppläggning och innehåll har inletts inom U 68.

TiU frågan om anslagsberäkning m. m. för socialhögskoloma och för nämnden för socionomutbildning återkommer jag i ett följande avsnitt.

Under åberopande av vad jag anfört hemsläller jag, all Kungl. Maj:l föreslår riksdagen

a) alt besluta alt en socialhögskola skall inrättas i Östersund den 1 juli 1971 i överensstämmelse med vad jag förordat i det föregående,

b) all godkänna de riktlinjer för samarbetet mellan socialhögskolorna som jag förordat i det föregående.

Prop. 1971:36 35

3 Social forskning

Vid min anmälan av anslaget tUl socialhögskolorna för budgetåret 1970/71 (prop. 1970: 1 bil. 10 s. 321) uttalade jag att en professur borde inrättas inom del socialpolitiska området. Innehavaren av en sådan tjänst skulle vid sidan av egen forskning medverka vid samordning av forskningsinsatserna på det sociala området. Med hänsyn lill bl. a. dessa speciella krav framhöU jag, alt förfarandet vid tillsättning av en sådan professur, innehavarens arbetsuppgifter samt den organisatoriska ramen för verksamheten borde ytterligare klarläggas.

Det socialpolitiska området är, som jag framhöU i nämnda proposition, starkt differentierat och den forskning som bedrivs ofta av tvärvetenskaplig karaktär. Forskning och utvecklingsarbete med anknytning till socialpolitikens olika grenar förekommer inom statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter och inom ett stort antal ämnesområden vid universitet och högskolor. Undersökningar inom bl. a. beteendevetenskapUga, ekonoraiska, juridiska, medicinska och stalsvetenskapUga ämnen berör ofta socialpolitiska frågor. Innehavaren av en högre tjänst i socialpolitik kan därför genom egen forskning täcka endast en begränsad sektor av ämnesområdet.

De samordningsuppgifter, som avses bli knutna till professuren, fordrar att innehavaren har god överblick över socialpoUtiken. De föratsätter vidare att innehavaren etablerar nära samarbete med förvaltningsmyndigheter inom del sociala området och med olika forskningsinstitutioner. Elt väsentligt inslag i samordningsfunktionen utgörs av uppdragsforskning, som i betydande utsträckning avses bU förlagd liU den institution där professorn är verksam. Därvid måste givetvis ytterligare personal knytas tUl projekten genom raedel sora uppdragsgivaren stäUer till förfogande. Jag vill i detta sammanhang erinra om den verksamhet som bedrivs inom samarbetskommittén för social forskmng (jfr prop. 1970: 1 bU. 7 s. 14 och bil. 10 s. 321).

Med hänsyn lill de arbetsuppgifter för en professur inom det socialpolitiska området, som jag skisserat i del föregående, finner jag alt den organisatoriska ram som bäst torde tiUgodose de krav som kommer alt SläUas på verksamheten är ett särskilt forskningsinstitut.

Genom stalsmaklemas beslut år 1966 (prop. 52, SU 107, rskr 251) inrättades i Stockholm elt institut för arbetsmarknadsfrågor. Avsikten var att skapa ett organ för aktivering och samordning av forsknings-och UtbUdningsverksamheten rörande arbetsmarknadsfrågor. Inslilulel skulle vidare verka för anordnande av högre utbUdning av personer, som är verksamma inom arbetsmarknadens institutioner och organisationer.

Varken social forskning eller arbetsmarknadsforskning utgör i traditionell mening avgränsade vetenskapliga discipliner. Forskningen utmärks i StäUet av att den är inriktad mot vissa problemkomplex i det modema

Prop. 1971:36 36

samhället. Analysen av dessa frågor skär ofta tvärs över existerande ämnesgränser, varvid ett flertal vetenskapliga metoder kan komma lill användning. Det är således i regel fråga om tvärvetenskaplig forskning som syftar lill alt belysa problemen inom ramen för en helhetssyn. Grandläggande för arbetsmarknadspolitiken är ekonomiska förändringar i samhället såsom konjunkturväxlingar och strakturförändringar i näringslivet. På motsvarande sätt måste sociala problem ses i sina ekonomiska sammanhang. Forskning rörande de processer i samhället, genom vilka svårigheter på arbetsmarknaden och sociala problem uppslår, måste utgå bl. a. från dessa ekonomiska faktorer. En viktig uppgift för forskningen på dessa områden är vidare all analysera verkningama av genomförda och planerade samhällsåtgärder. I det här skisserade arbetet kan bl. a. ekonomiskt, sociologiskt, pedagogiskt och socialmedicinskt inriktad forskning komma i fråga.

En målinriktad samhällsforskning rörande bl. a. sociala problem och arbetsmarknadsfrågor förutsätter således en organisation med bred vetenskaplig bas, sora är oberoende av tradilioneUa gränser mellan ämnen och fakulteter. För alt åstadkomma detta krävs att forskningsresurserna inom området så långt möjligt samordnas. Efter samråd med cheferna för social- och inrikesdepartementen har jag funnit att de resurser som nu föreslås koraraa till för social forskning och befintliga resurser vid institutet för arbetsmarknadsfrågor bör föras samraan.

Vid institutet för arbetsmarknadsfrågor fiims f. n. föralom en tjänst som föreståndare en tjänst som forskarassistent, en tjänst som förste byråsekreterare saml 2 500 assisténttimmar. Det totala anslaget till institutet uppgår innevarande budgetår till 519 000 kr. För kostnader i anslutning tUl den föreslagna professuren inom det socialpolitiska området har jag i riksstatförslaget under anslaget till socialhögskoloma beräknat 226 000 kr.

Verksamheten vid institutet bör starta den 1 januari 1972. Institutets närmare inriktning och organisationen av verksamheten vid del nya institutet behöver ytterligare övervägas. Man bör i detta sammanhang pröva bl. a. om även vissa befintliga resurser för forskning inom del socialpolitiska området vid andra institutioner bör föras över till det nya inslilulel. Jag kommer atl i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att tillkalla en organisationskommitté med uppgift all utarbeta mål och riktlinjer för verksamheten vid institutet, upprätta förslag tUl personalorganisation m. ra. Kommittén bör avsluta sitt arbete i så god tid all resultatet kan redovisas i proposilion till riksdagen i höst.

Jag förordar sålunda att en professur i socialpolitik inrättas den 1 januari 1972. Professuren bör placeras vid det nya institutet. Det är emellertid väsentUgt alt innehavaren av denna tjänst har nära kontakt såväl med annan samhällsvetenskaplig forskning som med utbildningen inom del sociala området. Jag kommer därför all i annat sammanhang

Prop. 1971:36 38

4 Fortbildning av journalister

4.1 Samarbetsnämnden för journalisthögskolorna

I tUläggsskrivelse den 12 oktober 1970 till sina förslag lill anslagsframställningar för budgetåret 1971/72 har samarbetsnämnden för journalisthögskolorna lagt fram förslag rörande försöksverksamhet med forl-och vidareutbUdning av journalister.

Nämnden konstaterar att de yrkesverksamma journaUslemas möjUgheter tiU yrkesinriktad utbUdning är starkt begränsade. Joumalisthögskoloma kan — i mån av plats — anta journalister som specialelever till fördjupningsterminen. Ett fåtal journalister har hittills utnyttjat denna möjUghet. Nordisk journaUslkursus i Arhus är en annan forlbUdnings-raöjUghet för journalister. Antalet deltagare från Sverige är dock Utet. Vidare anordnas korta kurser, 2—5 dagar, av olika organisationer, främst Stiftelsen Pressinslilutet.

Styrelsen för joumalislhögskolan i Stockholm har i en undersökning visat, att endast hälften av joumalistema tmder 40 år har någon form av skolmässig yrkesutbildning. Samarbetsnämnden konstaterar, att det är uppenbart att det finns utbildningsklyftor inom journalistkåren. Kraven på UtbUdning kommer i första hand från grapper som rekryterats tiU yrket innan journalistinstitut eller -högskolor inrättats eUer som rekryterats utanför dessa utbildningsanstalter. Mot denna bakgrund föreslår nämnden, att försöksverksamhet med fort- och vidareutbildning vid journalistbögskoloma startar hösten 1971.

Försöksverksamheten bör — föreslår nämnden — omfatta två kurser per termin vid var och en av högskoloma. Den ena kursen föreslås vara en yrkesinriktad teoretisk utbUdning med tyngdpunkten på samhällskunskap. Den andra föreslås vara en yrkesutbildning med tyngdpunkt på grafisk formgivning.

Saraarbetsnämnden utgår från att de föreslagna kursema ulbildnings-raässigt skall raotsvara enterminskurser. Varje kurs föreslås uppdelad på tre avsnitt: 1) introduktionsvecka på högskola, 2) enskilda studier på hemort och 3) studier på högskola omfattande ca två månader. Undervisningsvolymen föreslås uppgå liU knappt 300 limmar per kurs. Nämnden föreslår att antalet elevplalser per kurs begränsas tUl 15.

Samarbetsnämnden beräknar kostnaderna för den föreslagna fort-och vidareutbUdningen under budgetåret 1971/72 tiU 621 000 kr.

Styrelsen för joumalislhögskolan i Stockholm har i skrivelse den 21 augusti 1970 lagt fram förslag om efteratbildning vid högskolan, över förslaget har efter remiss yttrande avgetts av samarbetsnämnden för journalisthögskolorna efter hörande av styrelsen för journalisthögskolan i Göteborg.

Prop. 1971:36 39

4.2 Föredraganden

Behovet av fortbildning av yrkesverksamma journalister har dokumenterats i skilda sammanhang. Samarbetsnämnden för journalisthögskolorna och styrelsen för joumalislhögskolan i Stockholm har i skrivelser hösten 1970 lagt fram förslag rörande fort- och vidareutbildning av journalister. I debatten har man efterlyst utbildning, som kvantitativt och innehållsmässigt tiUgodoser de mindre tidningarnas, i första hand landsortspressens behov. Tillgängliga undersökningar visar att en mycket stor del av dem som gått igenom joumalisthögskoloma stannar i Stockholm och Göteborg. Det har vidare framhållits atl fortbildnings-insalsema bör rikta sig till sådana journalister som inte haft möjlighet att skaffa sig mer omfattande grandutbildning. Enligt beräkningar som redovisas i samarbetsnämndens skrivelse fanns del år 1969 ca 1 400 yrkesverksamma joumalister under 40 år, som saknade utbildning utöver folkhögskola, realskola eller folkskola.

Yrkesverksamma journalisters möjligheter till fortbildning är, som nämnts, tämligen begränsade. Samarbetsnämnden framhåller alt endast ett litet antal journalister har sökt sig till högskolornas fördjupnings-terminer för fortbildning. Orsaken härtUl torde vara främst av ekonomisk natur. Utbildningstiden, en termin, är av allt alt döma för lång för att journalister med försörjningsplikt skall ha råd att utbilda sig på detta sätt. Härtill kommer all de mindre tidningarna inte synes ha möjlighet atl avslå från en medarbetare under så lång lid. En väg att vidga utbUd-ningsmöjlighelema för yrkesverksamma journalister kan vara kortare intensivkurser kombinerade med perioder av självstudier.

Jag finner att försöksverksamhet med fortbildning av journalister bör komma till stånd. I denna fråga har jag haft överläggningar med företrädare för pressens organisationer. Försöksverksamheten, som bör inledas redan budgetåret 1971/72, bör till en början avse främst journalister med bristfäUig grandutbildning. Försöksverksamheten bör vidare pågå minst två år. En utbildningsmodell, som bör kunna prövas inom ramen för försöksverksamheten, utgörs av koncentrerade kurser med mellanliggande perioder av självstudier och yrkesverksamhet. Kurserna bör om möjligt organiseras på ett sådant sätt alt den enskilde kan gå igenom mer än en kurs i en följd. Utbildningen kan tänkas omfatta i huvudsak de ämnen, som ingår i joumalisthögskolornas utbildning. Kursorten bör väljas så att goda förbindelser finns med både Stockholm och Göteborg, då båda joumalisthögskolornas .'ärare i viss utsträcknmg torde få utnyttjas i undervisningen.

För atl en dd av de svårigheter av ekonomisk natur, som jag nämnt i det föregående skaU kunna bemästras, bör föi oksverksamhelen omfatta även studiefinansiering. Verksamheten bör i .nna del bedrivas i samråd raed kommittén för studiestöd ål vuxna. ( ganisationen och omfatt-

Prop. 1971:36 41

5 Anslagsberäkningar för budgetåret 1971/72

5.1 Socialhögskolorna

1969/70 Utgift 13 757 469 1970/71 Anslag 19 270 000 1971/72 Förslag 21 944 000

Förevarande förslagsanslag avses för socialhögskolorna i Stockholm, Lund, Göteborg, Örebro och Umeå samt samarbetsnämnden för socialhögskolorna.

Beräknad ändring 1971/72 Styrelsema 1970/71 och nämnden Beredningen Föredraganden

Personal

Lärarpersonal 73-1-12 -|- 6 -H 6

övrig personal 68,5 -1-24,5 -|-10 +14,5

141,5 -1-36,5 +16 +20,5

Anm. Utöver de angivna tiänsterna har för budgetåret 1970/71 anvisats medel för undervisningsarvoden (ca 2,2 mUj. kr.) och för hand-ledararvoden (ca 3,0 milj. kr.).

Anslag
Avlöningar till lärarpersonal	10 472100	+ 2 266 600 +		720 800	+ 1250 900
Avlöningar till övrig personal	3 045 800	+	854 000 +	376 600	+	415 200
Sjukvård	16 000		of. +	2 000	+	2 000
Reseersättningar
a) Reseersättningar tiU lärare och deltagare i
handledarkurser	392 000	-1-	83 100	of.	+	24 000
b) Reseersättningar tUl studerande	96 000	+	48 500	of.	+	19 000
c) övriga reseersättningar	167 500	+	113 600 +	33 000	+	36 500
Lokalkostnader	1 385 000	+	221 700 +	178 700	+	339 000
Bokinköp m.m.	122 500	+	14 200 +	60 000	+	45 500
därav engångsanvisning	—		—	30 000		15 000
Expenser	429 000	+	257 900 +	87 000	+	141 000
LÖnekostnadspälägg	3 144 100	+	755 000 +	269 300	+	400 900
	19 270 000	+ 4 614 600 +1727 400			+2 674 000

Samarbetsnämnden för socialhögskolorna

De förslag tiU tjänster ra. ra. som läggs fram av nämnden och de lokala högskolestyrelserna innebär i korthet.

1. Löne- och prisomräkning 217 000 kr.

2. 11 universiletsleklorat i Uo22:25 (Stockholm 3, Lund 2, Göteborg 1, Örebro 3, Umeå 2) (+938 000 kr.).

3. Lektorat i Ue 20 (Stockhohn) (-1-72 000 kr.).

4. 9 konsulenttjänster (Stockholm 2, Lund 1, Göteborg 2,5, Örebro 1,5, Umeå 2) (+499 000 kr.).

5. 1 tjänst som byrådirektör i Ae 30 i stäUet för en tjänst som byrådirektör i Ae 26 (+15 000 kr.).

6. 2 tjänster som förste byråsekreterare, en tjänst som byråassistent

Prop. 1971:36 42

samt biträdes- och vaklmäslarpersonal vid samarbetsnämnden (+206 000 kr.).

7. Ökad medelsanvisning lill arvoden tiU praktikhandledare (+1 206 000 kr.) samt för arvoden tUl lärare vid handledarkurser (+15 000 kr.).

8. Ökad medelsanvisning lill arvoden för undervisning och examination (+437 000 kr.) samt för ersättning för aUmänt institutionsarbete i samband med undervisningen (+138 000 kr.).

9. Ökad medelsanvisning lill avlöningar lill biträdespersonal m. m. (+296 000 kr.).

10. Ökade medelsanvisningar tUl vikariatsersättningar (+40 000 kr.).
Jag har i det föregående redovisat 1970 års socionomutbildningsbered-

nings förslag rörande kostnader vid nytillkommande socialhögskolor (p. 2.2.4.).

Direktionen för Svenska diakonsällskapet har anhållit om en ökad medelstUldelning för bl. a. arvoden lill praktikhandledare (+24 000 kr.).

Föredraganden

För den nuvarande organisationen räknar jag ytterligare medel för arvoden tiU undervisning och examination (+885 000 kr.) samt tiU ersättning för allmänt institutionsarbete (+11000 kr.). Vidare räknar jag medel för ett lektorat i social metodik vid socialhögskolan i Stockholm. Vid min beräkning av kostnadema för arvoden lUl praklikhand-ledare har jag tagit hänsyn liU behovet av medel för delta ändamål vid Svenska diakonsällskapets sociala utbUdningsverksamhet.

De under senare år genomförda kapacitetsökningarna — senast innevarande budgetår med 450 nybörjarplatser — medför elt ökat behov av bilrädespersonal. Jag räknar nu medel för biträdes- och vaktmästarhjälp vid högskoloma och nämnden (+140 000 kr.).

Utöver ökningar av automatisk natur räknar jag i övrigt, för den befintUga organisationen, med ytterligare 50 000 kr. till expenser vid högskolorna och nämnden.

Det av socionomutbildningsberedningen framlagda förslaget till or-, ganisation vid de nya socialhögskoloma bör i allt väsentiigt genomföras vid den av mig i det föregående föreslagna socialhögskolan i Östersund. Jag räknar sålunda medel för en tjänst som rektor i Up 26 saml två tjänster som universitetslektor vid högskolan. En av tjänstema föreslås komma tiU för all bereda rektor vid Östersundshögskolan möjlighet att i likhet med rektorerna vid övriga socialhögskolor erhåUa ordinarie botlentjänst som universitetslektor. Jag avser att, vid bifaU tUl mitt förslag, i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t alt — ulan atl tjänsten först förklaras ledig — utnämna och förordna vederbörande rektor

Prop. 1971:36 43

till innehavare av densamma. Tjänsten bör i överensstämmelse med vad som gäUer för motsvarande tjänster vid de nuvarande socialhögskoloma inte få uppehållas så länge innehavaren är förordnad som rektor. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att, inom ramen för förekommande examensämnen vid socialhögskolorna, faststäUa ämnen för de båda tjänstema som universitetslektor.

I fråga om lärarpersonal i övrigt tar jag upp medel för undervisning och examination (259 000 kr.) och för ersättning för aUmänt institutionsarbete i samband med undervisningen (9 000 kr.).

I lUdiet med beredningen anser jag att en tjänst som konsulent bör komma till redan första verksamhetsåret. I övrigt räknar jag i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag medel för biträdes-och vaklmäslarpersonal (107 000 kr.).

Beredningens beräkningar av kostnaderna för sjukvård, reseersättningar, lokaler, bokinköp och expenser finner jag väl avvägda och beräknar i överensstämmelse med berednuigens förslag medel för dessa ändamål.

I anslulning till den av mig tidigare redovisade ökningen av intagningskapaciteten vid socialhögskoloma i Lund och Örebro beräknar jag medel för elt ordinarie universitelsleklorat i sociologi vid var och en av högskolorna. Däratöver räknar jag med 81 000 kr. liU arvoden för undervisning och examination, 5 000 kr. liU ersättning för allmänt institutionsarbete i samband med undervisningen samt 42 000 kr. till biträdespersonal. Jag räknar vidare medel för bl. a. reseersättningar, bokinköp och expenser (+62 000 kr.).

Den utbyggda organisationen för socionomutbildnmg och den ändring av kompetensfördelningen mellan samarbetsnämnden och de lokala högskolestyrdsema, som jag förordat i det föregående, medför ökad arbetsbelastning vid nämnden. Jag vill vidare erinra om att nämnden svarar för antagning av studerande tUl socialhögskoloma. Det stora antalet sökande i förening med bl. a. pågående försöksverksamhet med vidgat tillträde tiU socionomutbildningen medför att antagningen — som i huvudsak sköts manuellt — kräver stora insatser av personal.

Vid nämnden finns f. n. två fast anställda handläggande tjänstemän. Jag finner det angeläget att nämnden tillförs ytterligare fasta tjänster för bl. a. budget- och petitaarbete samt för ledning av anlagningsarbe-tel. Jag tar därför upp medel för ytterligare två tjänster som förste byråsekreterare. Jag räknar vidare medel för ytterligare biträdes- och vaklmäslarpersonal (+60 000 kr.) saml raedel för reseersättningar och expenser (+30 000 kr.).

Vid min anmälan av vissa gemensamma frågor vid universiteten ra. m. i prop. 1971: 1 (bil. 10 s. 255) förordade jag en ytterligare förhall-

Prop. 1971:36 44

ring av de handikappades möjligheter att erhålla utbildning på eftergymnasial nivå. Medel för utbUdningsstödet till handikappade studerande vid socialhögskolorna bör beräknas under anslagsposten lill avlöningar tUl lärarpersonal. Della stöd bör omfatta föratom syn- och hörselskadade studerande även andra grupper svårt handikappade. I likhet med vad som gäller vid bl. a. de filosofiska fakulteterna bör styrelserna få disponera elt belopp som motsvarar 2 000 kr. per handikappad studerande och termin.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till (19 270 000 + 1 324 000 + 788 000 + 362 000 + 200 000 =) 21 944 000 kr.

Jag hemsläller, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

all liU Socialhögskolorna för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 21 944 000 kr.

5.2 Fortbildning av socionomer, journalister m. m.

1969/70 Utgift 114 817 Reservation 79 060

1970/71 Anslag 252 000

1971/72 Förslag 752000

Av reservationsanslaget till fortbildning av socionomer, journalister m. m. får för innevarande budgetår disponeras högst 188 000 kr. för anordnande av en mentalhygienisk kurs vid vardera av socialhögskolorna i Stockholm och Lund, högst 20 000 kr. till stipendier och resekostnads-bidrag tUl deltagare vid kursema samt högst 30 000 kr. tiU forlbildningsverksamhel för journalister inom aktuella ämnesområden.

Samarbetsnämnden för socialhögskolorna

1. Medel för en personaladministrativ fortbildningskurs för socionomer (+106 000 kr.).

2. Ökad medelstiUdelning till stipendier vid kursema i menlalhygien (+16 000 kr.).

Samarbetsnämnden för journalisthögskolorna

Medel för utvidgad fort- och vidareulbildningsverksamhel för journalister inom ramen för Stiftelsen Pressinstilulets verksamhet (+70 000 kr.).

Samarbetsnämnden har vidare under anslaget lournalisthögskolorna hemstäUt ora medel för utbyggnad av högskoloma för försöksverksamhet med fort- och vidareutbUdning (+621 000 kr.).

Styrelsen för journalisthögskolan i Stockholm har i särskild skrivelse

Institutet för arbetsmarknadsfrågor, som inrättades år 1966 (jfr. prop. 1966: 52, SU 107, rskr 251), har liU uppgift alt anordna och medverka vid utbildning i arbetsmarknadsfrågor, driva och främja arbetsmarknadsforskning saml verka för samordning av sådan utbUdning och forskning. Kungl. Maj:t har fastställt instruktion (1966: 541 ändrad senast 1970: 784) för instilulel. Universitetskanslersämbetet är chefsmyndighet för institutet. För institutet är innevarande budgetår anvisat ett förslagsanslag av 519 000 kr. (jfr prop. 1970: 1 bil. 10 s. 355).

	1970/71	Beräknad	ändring 1971/72
		Universitetskanslersämbetet	Föredraganden
Institutet för arbetsmarknadsfrågor
Personal
Handläggande personal Övrig personal	3 4	+ 1 +4
Anslag	7	+ 5
Avlöningar Sjukvård Reseersättningar Lokalkostnader	339 000 1000 10 000 38 000	+ 210 000 of. + 2 000 + 17 000	+ 85 000
Expenser Lönekostnadspålägg	53 000 78 000	+ 22 000 + 53 000
	519 000	+304 000
Social forskning		—■	+ 226 000 +311 000

Prop. 1971:36 46

Universitetskanslersämbetet

1. Tjänst som forskare, 2 500 assistenttimmar samt biträdestjänst (+238 000 kr.).

2. Förstärkning av medlen bl. a. tiU extra arbetskraft (+66 000 kr.).

Föredraganden

I prop. 1971: 1 (bU. 10 s. 347) lade jag fram vissa förslag rörande anslaget tiU institutet för arbetsmarknadsfrågor. Förslagen innebar bl. a. en förstärkning av resurserna vid instilulel med sanunanlagt 85 000 kr. nästa budgetår. Jag beräknade därvid medel för bl. a. 1 000 assislenl-liramar för forskning och aUmänt institutionsarbete saml för extra arbetskraft.

Jag har i det föregående förordat att en professur i socialpoUtik skaU inrättas den 1 januari 1972. För kostnader i anslulning tUl denna professur har jag i riksstatförslaget beräknat sammanlagt 226 000 kr. I enUghet med vad jag förordat i det föregående bör dessa resurser för social forskning samordnas med de resurser som finns vid institutet för arbetsmarknadsfrågor.

Frågan om organisationen av det vidgade institutet koraraer alt skyndsamt prövas av en organisationskommitté. Kommittén skaU avge förslag i så god tid atl förslag rörande institutets organisation m. m. kan under-stäUas riksdagen i höst. I avvaktan härpå bör inga förändringar vidtas avseende institutet för arbetsmarknadsfrågor.

Med hänvisning tiU sammanställningen beräknar jag anslaget tiU (519 000 + 85 000+226 000=) 830 000 kr.

Jag hemsläller, att Kungl. Maj:l med återkaUande av sitt förslag angående anslaget Institutet för arbetsmarknadsfrågor i prop. 1971: 1 (bil. 10 s. 347) föreslår riksdagen

a) att bemyndiga Kungl. Maj:t inrätta en professur i enUghet med vad jag förordat i det föregående,

b) att till Institutet för arbetsmarknadsfrågor m. m. för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 830 000 kr.

Med bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen atl till riksdagen skaU avlålas proposition av den lydelse bilaga liU detta protokoU utvisar.

Ur protokoUet: Britta Gyllensten

Prop. 1971:36 47

Innehåll

Sida

1 Inledning 4

2 Lokalisering av socionomutbildning m. m. 6

2.1 Nuläge 6

2.2 Beredningen 6

2.2.1 UtbUdningskapacitet vid socialhögskoloma 6

2.2.2 LokaUsering av nya enheter för socionomutbildning 8

2.2.3 Praktiken 10

2.2.4 Kostnadsberäkningar 14

2.3 Remissyttrandena 16

2.3.1 UtbUdningskapacitet vid socialhögskolorna 16

2.3.2 Lokalisering av nya enheter för socionomutbildning 17

2.3.3 Praktiken 21

2.3.4 Kostnadsberäkningar 24

2.3.5 Vissa övriga frågor 25

2.4 Samarbetet meUan högskolorna 26

2.5 Föredraganden 27

3 Social forskmng 35

4 Fortbildning av journalister 38

4.1 Samarbetsnämnden för journalisthögskolorna 38

4.2 Föredraganden 39

5 Anslagsberäkningar för budgetåret 1971/72 41

5.1 Socialhögskolorna 41

5.2 Fortbildning av socionomer, journaUster m. m. 44

5.3 Institutet för arbetsmarknadsfrågor m. m. 45