Kungl. Majrts proposition nr 34 år 1971 Prop. 1971:34

Nr 34

Kungl. Maj:ts proposition om studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola; given Stockholms slott den 12 mars 1971.

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden, föreslå riksdagen att bifaUa det förslag om vars avlålande till riksdagen föredragande departemenlschefen hemstäUt.

GUSTAF ADOLF

INGVAR CARLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av en promemoria som upprättals inom utbildningsdepartementet föreslås i propositionen alt studie- och yrkesorienteringen (syo) skaU förstärkas inom gymnasieskolan. En gemensara organisation för syo bör införas i grundskolan och gymnasieskolan. Den som närmast svarar för syo bör normall vara en särskUt ulbUdad kommunall anstäUd funktionär som ägnar sig uteslulande åt syo inom skolväsendel. Den nuvarande organisationen, där arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare i samarbete med kuratorer närmast svarar för syo inom gymnasium och fackskola och yrkesvalslärare närmast svarar för syo på grundskolan, bör gradvis avvecklas. Yrkesvalslärama bör stimuleras att verka inom den nya organisationen.

Varje kommun och landstingskommun bör, oavsett storleken, få statsbidrag motsvarande rainst ett schablonbelopp. Om antalet elever i grundskolans årskurs 6—9 och gymnasieskolan tiUsammans överstiger 750 skaU ytterUgare statsbidrag utgå. Antalet heltidsanställda syo-funk-tionärer i en komraun bör ungefär motsvara antalet schablonbelopp. Den föreslagna organisationen är så flexibel alt den lätt kan utvidgas tiU att omfatta syo inom VuxenutbUdningen.

Den nya organisationen bör införas den 1 juli 1973 i första och andra årskursen i gymnasieskolan och den 1 juU 1974 i övriga årskurser i gymnasieskolan och i grundskolan. Under budgetåret 1972/73 bör ett statsbidrag motsvarande 60 schablonbelopp ulgå tiU kommunerna. Statsbidraget bör fördelas av skolöverstyrelsen och användas för syo i gymnasieskolan.

1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 34

Prop. 1971:34

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Mai:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 mars 1971.

Närvarande: statsminislern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för UtbUdningsdepartementet, statsrådet Carlsson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola, och anför.

1 Inledning

I prop. 1968: 129 angående revidering av läroplan för grundskolan framhöU min företrädare alt frågan om utformningen av studie- och yrkesorienteringen borde ytterligare övervägas med utgångspunkt i del nya läge som beslutet om ny läroplan för grundskolan kunde skapa. I prop. 1968: 140 angående riktlinjer för det friviUiga skolväsendet anförde han all studie- och yrkesvägledningen självfallet var lika viktig inom yrkesutbildningen som inom nuvarande gymnasium och fackskola. En gemensam organisation för denna verksamhet inom meUanskolans olika UtbUdningslinjer måste tillskapas. Organisationen av studie- och yrkesvägledning inom gymnasiet och fackskolan måste omprövas med hänsyn tiU de ökade krav som verksamheten inom en integrerad mellan-skola skiUle komma att släUa. SjälvfaUet kunde denna fråga inle isoleras från frågan om utformningen av motsvarande verksamhet inom grundskolan. Min företrädare avsåg att senare återkomma med förslag i ämnet.

Med utgångspunkt i dessa uttalanden upprättades inom utbildningsdepartementet en promemoria (Ds U 1970: 16) om studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola. I arbetet med promemorian medverkade expertis från bl. a. skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Svenska kommunförbundet.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av statskontoret, SÖ, universitetskanslersämbetet (UKÄ), AMS — efter hörande av länsarbetsnämnderna —, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsför-

Prop. 1971:34 3

bundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges skolkuratorers förening. Svensk yrkesvalslärarförening. Svensk yrkesvägledarförening, Sveriges socionomförbund. Elevförbundet TLE, Sveriges elevers centralorganisation (SECO), Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Riksförbundet Hem och Skola (RHS).

SÖ har till sitt yttrande bifogat yttranden från lärarhögskolorna i Göteborg, Malmö, Stockholm, Linköping, Umeå och Uppsala och från länsskolnämnderna i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Älvsborgs, VärnUands, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbollens län. UKÄ har till sitt yttrande bifogat yttranden från universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm samt högskolenheten i Linköping. Vidare har Lärarnas riksförbund (LR), Svenska facklärarförbundet (SFL) och Sveriges lärarförbund (SL) för kännedom tiU utbildningsdepartementet överlämnat sina yttranden lill SACO resp. TCO.

Beredningen av ärendet har omfattat överläggningar med dels SACO och TCO, dels Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.

I fråga om flera av departementspromemorians förslag fordras inle beslut av riksdagen. För överbUckens och sammanhangels skuU redovisas dock kortfattat även vissa av dessa förslag.

2 Nuvarande ordning 2.1 Grundskolan

EnUgl skolstadgan (1962:439, omtryckt 1966:114, ändrad senast 1971:39) åligger del skolchefen alt verka för anordnandet av studieorientering och yrkesorientering (3 kap. 8 §).

Studie- och yrkesorienteringen (syo) i grundskolan behandlas i elt särskilt avsnitt i Läroplan för grundskolan 1969 (s. 37—40), där det bl. a. sägs alt det åligger aU personal i skolan alt lämna erforderligt bistånd tiU kontaktarbelet inom studie- och yrkesorienteringen.

I arbetet med syo inom grundskolan medverkar rektorer, studierektorer, lärare, skolpsykologer, skoUäkare, skolsköterskor och kuratorer. Dessutom medverkar många utanför skolan. Funktionen som samordnare och speciaUst på syo utövas av yrkesvalslärare. De flesta yrkesvalslärare är vidareutbUdade folkskollärare med tjänst i samhällskunskap med yrkesvägledning. De förenar denna tjänst med arvodes-befattning hos länsarbetsnämnden.

I skolstadgan sägs atl i tjänst som lärare i läroämnen och övningsämnen på grandskolan och i tjänst som folkskollärare med specialläraral-bildning må, utöver undervisning i ämnen som ingår i tjänsten, inräknas

Prop. 1971:34 4

för yrkesorientering erforderligt kontaktarbete enUgt de bestämmelser överstyrelsen meddelar (10 kap. 36, 48 och 79 §§).

Med stöd av 1 kap. 6 § i skolstadgan har SÖ den 13 maj 1964 utfärdat anvisningar beträffande liUsättning, behörighet och imdervis-ningsskyldighet för yrkesvalslärare (se UtbUdningsväsendets författnings-bok UFB 1970/71, del 2, s. 157 och 158). I anvisnmgarna sägs bl. a. att yrkesvalslärartjänst avser grandskolans högstadium. Ordinarie tjänst ledigförklaras efter lansskolnämndens medgivande inom ramen för det fasta antalet tjänster i

a) ett läroämne jämte samhäUskunskap med yrkesvägledning,

b) samhäUskunskap med yrkesvägledning,

c) ett eUer flera läroämnen eUer yrkesämnen med yrkesvägledning, eUer i

d) ett övningsämne med yrkesvägledning.

För behörighet tiU yrkesvalslärartjänst fordras

a) behörighet att inneha den ordinarie lärartjänsten samt

b) att ha genomgått av SÖ anordnad terminskurs i yrkesvägledning eUer att vad avser utbildning före 1957 antingen ha genomgått av AMS anordnad s. k. längre kurs för yrkesvalslärare eller all ha av SÖ efter samråd med AMS förklarats äga likvärdig utbUdning.

I samband med tiUsätlning av yrkesvalslärartjänst skall länsarbetsnämnden beredas tUlfäUe att yttra sig.

För yrkesvalslärares undervisningsskyldighet gäUer följande.

Länsskolnämnden faststäUer efter förslag av skolstyrelsen för varje läsår det antal veckotimraar, varraed för studie- och yrkesorienteringen erforderUgt kontaktarbete må inräknas i yrkesvalslärartjänst. Antalet veckotimmar beräknas med utgångspunkt i antalet elever i årskurserna 6—9. Eleverna i årskurs 6 fördelas i regel på den yrkesvalslärare, som tjänstgör vid det högstadium, för vilket ifrågavarande klasser av årskurs 6 utgör underlag. I förekommande faU må skolstyrelsen göra annan fördelning med hänsyn tiU lämpUg lokal organisation av studie- och yrkesorienteringen.

Undervisningsskyldigheten beräknas på nämnda elevunderlag inom följande gränser.

Yrkesvalslärarens arbetsområde	Undervisningsskyldigheten resp. medeltjänstgöringen pä lärartjänsten Antal veckotimmar
	24	30	36
Antal elever	Nedsättning av undervisningsskyldigheten Antal veckotimmar
91—120 121—240 241—360 361—480 481—	4 5—8 9—12 13—16 17—20	5 6—10 11—15 16—20 21—25	6 7—12 13—18 19—24 25—30

Prop. 1971:34 5

Vid tiUämpningen av dessa normer i fråga om fördelningen på två befattningshavare gäUer följande riktUnjer. Arbetsuppgifterna fördelas på två befattningshavare först då elevantalet beräknas stadigvarande överstiga 690 elever. Om elevantalet stadigvarande beräknas Ugga inom inlervaUet 691—720, bör fördelningen göras så, alt den nytiUkommande befattningshavaren ansvarar för det elevantal som överstiger 600. Om elevantalet stadigvarande beräknas överstiga 720 elever, bör arbetet fördelas lika meUan de två befattningshavarna. Vid fuUt utbyggt 2—3-paralleUigt högstadium bör, oavsett elevantal, nedsättningen faststäUas inom inlervaUet 9—12 veckotimmar.

Inom ell inlervaU bör i regel nedsättningen för yrkesvalslärare uppgå tiU en veckotimme per klassavdelning. Yrkesvalslärarens undervisning i klass skaU dock icke undersliga fyra (fem resp. sex) veckotimmar. Vid fr.o.m. läsåret 1963/64 fuUt utbyggda högstadier må, övergångsvis, fördelningen av nedsättningen mellan redan befintUga yrkesvalslärare ske med de mindre avsleg från ovan angivna riktUnjer, som betingas av lokala förhåUanden.

För tjänst såsom folkskoUärare raed speciallärarutbildning, i vilken för studie- och yrkesorientering erforderligt kontaktarbete avseende elever i speciaUdass ingår, gäller särskUda bestämmelser i fråga om un-dervisningsskyldighelen.

Yrkesvalslärarens arbetsuppgifter finns inte beskrivna i nor-raaUnstraklion eUer andra centralt utgivna anvisningar. Vad som f. n. gäUer är i stora drag beskrivet i de anvisningar rörande yrkesvägledningen vid försöksskolans högstadium som SÖ efter sararåd med AMS och överstyrelsen för yrkesutbUdning utfärdade den 1 juli 1960 (återgivna i AktueUt från skolöverstyrelsen 1960: 30) med de anpassningar som betingas av UtveckUngen från enhelsskola/försöksskola tiU 1962 års grundskola. Yrkesvalsläraren har följande arbetsuppgifter.

»Teoretisk yrkesorientering» förmedlad i den egna undervisningen i samhäUskunskap (andra lärare, som saknar utbUdning inom della område, skaU ha erforderligt stöd av yrkesvalsläraren); studieorientering tiU elever och föräldrar i samverkan med rektor och lärare.

»Anlagsorienlerande» verksamhet genom undervisning och kontaktarbete (läraromdömen, test, skolläkaratlålanden ra. ra. efter behov).

Enskild vägledning i form av samtal med elever och/eller föräldrar vid val av studieväg, plats för praktisk yrkesorientering (pryo), yrke och/eUer anstäUning, fortsatt utbildning efter grandskolan etc.

Pedagogiskt och administrativt för- och efterarbete av pryon.

Vissa moment i studie- och yrkesorienteringen ingår i yrkesvalslärarens uppgifter i hans egenskap av deltidsanstäUd hos länsarbetsnämnden:

Enskild yrkesvägledning. Yrkesorienterande föräldramöten. Efterkon-takt med avgångna elever. Platsackvisition i samband med pryo och vid elevers skolavgång. TiUhandahåUande och skötsel av yrkesorienterande material. Medverkan i det fortlöpande instruktions- och informationsarbetet inom skolan.

Yrkesvalsläraren har i samråd med klassföreståndaren hand om den studie- och yrkesorienterande verksamheten som avser elever i specialundervisningen (se anvisningar utfärdade av SÖ den 2 juni 1964, åter-

Prop. 1971:34 6

givna i bil. 3 i departementspromemorian Studie- och yrkesorientering). Specialklasselevema inräknas i underlaget för yrkesvalslärares undervisningsskyldighet. Om antalet specialklasselever i årskurserna 6—9 överstiger 36, kan en speciallärare tilldelas viss del av del studie- och yrkesorienterande kontaktarbelet. Sådan lärare kallas kontakllärare och har följande uppgifter.

Kontakt med och information till arbetsliv och arbetsförmedling i samband med pryo samt annan utplacering i arbetslivet av specialklasselever;

kontakt med övriga speciallärare för insamlande och i förekommande faU förteckning av studie- och yrkesorienterande elevdala;

kontakt med elever/föräldrar och vårdnadshavare i samband med studieorientering rörande högstadiet;

kontakt med yrkesvalslärare, skolans övriga funktionärer samt med myndigheter.

Nära samarbete meUan yrkesvalslärare och konlaktiärare bör ske, inte rainst i fråga om eflerkonlakl med avgångna elever. Arbetsfördelningen bör vara att yrkesvalsläraren följer elevemas studie- och yrkesanpassning medan kontaktiäraren svarar för kuraliva åtgärder.

Inom särskolan har en av lärarna i kunskapsämnen med särskUd utbildning i yrkesvägledning (kaUad yrkesvalslärare) hand om det kontaktarbete som behövs för yrkesorienteringen. (Se stadga, 1968: 146, angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, ändrad senast 1970: 705, 86 § och anvisningar utfärdade av SÖ den 9 juli 1969, återgivna i UFB 1970/71, dd 2, s. 627 och 628.)

TiU yrkesvalslärare utses i första hand den som genomgått skolöverstyrelsens terminskurs i yrkesvägledning för särskolans lärare. Yrkesvalslärarens arbetsuppgUler skall i tiUämpliga delar vara desamma som för yrkesvalslärare i grandskolan i övrigl.

Då det på vissa särskolenheter inle finns någon yrkesvalslärare ges en viss del av kontaktarbelet åt en lärare i kunskapsämnen. Kontakt-läraren skall främst organisera den praktiska yrkesorienteringen, hålla kontakt med eleverna under praktikperioden o. d. Yrkesvalsläraren och kontaktläraren bör samarbeta regelbundet i dessa frågor.

Uppdrag som kontakllärare kan även ges ål en yrkesvalslärare vid reguljär grandskola om det anses lämpligl.

2.2 Gymnasium, fackskola och yrkesskola

Inom gymnasiet hade arbetsmarknadsverket erbjudit yrkesvägledning sedan början av 1940-lalet. En förändrad organisation för syo inom gymnasium och fackskola tiUkom genom 1964 års riksdagsbeslut (prop. 1964: 171, SäU 1964: 1 höstsessionen, rskr 1964: 407). Syo ombesörjs både av arbetsmarknadsverkets personal och skolans befattningshavare.

Prop. 1971:34 7

Skolkuratorn ansvarar för de praktiska samordningsfrågorna och biträder arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare vid den yrkesvalsanknulna studieorienleringen och studievägledningen. För yrkesskolan finns ingen organisation för syo.

Även för gymnasium, fackskola och yrkesskola gäller skolstadgans bestämmelse att det åligger skolchefen all verka för anordnandet av studieorientering och yrkesorientering (3 kap. 8 §). I skolstadgan sägs vidare att studie- och yrkesorientering anordnas i gymnasium och fackskola (11 kap. 13 § och 15 kap. 11 §). Vid gymnasium och fackskola fmns kurator och yrkesvägledare (14 kap. 1 § och 18 kap. 1 §). Samråd och studierådgivning med elev — och med dennes föräldrar om han ej är myndig — bör äga ram beträffande elevens fortsalla skolgång m. m. (12 kap. 33 § och 16 kap. 22 §).

De anvisningar från SÖ som nu gäller för syon i gymnasium och fackskola är avsedda alt vara dels underlag för överläggningar i skolan och för rektors beslut, dels information och vägledning för de medverkande (förordet den 4 januari 1968 till Studie- och yrkesorientering i fackskola och gymnasium, SÖ juU 1966 och mars 1968, dnr 3 171/66 U). De skaU enligt förordet betraktas som preliminära och bli föremål för revidering alltefter praktiska erfarenheter och behovet av överväganden kring den integrerade gymnasieskolan. Motsvarande anvisningar från AMS återfinns i bilaga tiU cirkulärmeddelande den 10 juni 1970 (Y 10/1970).

Studie- och yrkesorienteringen behandlas i gymnasiets och fackskolans läroplaner. Av anvisningar och läroplaner framgår all utöver yrkesvägledare och kurator även skolledare, lärare och övrig elevvårdande personal m. fl. bör medverka i syo.

3 Departementspromemorian

3.1 Studie- och yrkesvägledning i samhället

I enlighet med intemationeUt språkbmk används termen »studie- och yrkesvägledning» som sammanfattande beteckning i ulbildningsdeparle-mentels promemoria (Ds U 1970: 16) medan termen »studie- och yrkesorientering (syo)» används om studie- och yrkesvägledningen i skolan. Studie- och yrkesvägledningen har organiserats av samhället för all bistå individen i ell samhälle som präglas av industrialisering, specialiseringar och större komplexitet inom yrkeslivet. Utvecklingen inom psykologin har spelat stor roU. Faktorer som i framliden ytterligare kan komma alt accentuera behovet av studie- och yrkesvägledning är bl. a. utbyggnaden av vuxenutbildningen, diskussionen om återkommande

Prop. 1971:34 8

UtbUdning och ändring av kompelensreglerna för tiUträde tiU högre utbildning. Uppsökande studie- och yrkesvägledning kan komma att spela en betydelsefuU roU i samband med insatser för grapper som i oUka avseenden är missgynnade.

Studie- och yrkesvägledningen vidgar individens perspektiv och bidrar till ökad självkännedom och ökad kunskap om valmöjUgheter. Den kan också bidra till en rationeUare användning av samhällets resurser, eftersom den strävar efter alt motverka sådana feUnvesleringar i yrkesutbUdning, studieavbrott, yrkesbylen etc. som beror på oklara eller felaktiga förestäUningar om egna intressen och anlag, om utbildningens innehåU eUer om förhåUanden på arbetsmarknaden. Studie- och yrkesvägledningen kan i vissa faU medverka till en bättre balans meUan ut-bUdningsval och arbetsmarlcnad, t. ex. genom att informera om prognoser och om mindre kända yrkessektorer. Men en av studie- och yrkesvägledningens uppgifter är att ge individen en ingående och sann information, och en sådan kan också tänkas leda tiU ökad brist på arbetskraft inom vissa sektorer och överskott inom andra, t. ex. genom alt skiUnader i förmåner och möjUgheter tiU arbetstillfredssläUelse mellan olika yrken framstår- tydUgare. Detta kan i sin tur leda tUl förändringar på arbetsmarknaden på längre sikt.

I promemorian citeras målbeskrivningar av arbetsmarknadspolitik och utbildningspoUtik, internationeUa rekommendationer om studie- och yrkesvägledning och några exempel från den debatt om studie- och yrkesvägledningens inriktning och yrkesvägledarens roU som pågår bland yrkesvägledare, yrkesvalets teoretiker m. fl. Mot bakgrand av della skisseras studie- och yrkesvägledningens uppgifter. Studie- och yrkesvägledningen bör vara individcentrerad, vilket utesluter att man mer eUer mindre dirigerar individen i viss riktning eller undanhåUer information som den enskilde själv bör la ställning tiU. Generellt bör sådana attityder som medför inskränkningar i val möjUgheterna motverkas. SärskUda insatser bör göras för missgynnade grapper, t. ex. fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och socialt handikappade. Information om krav och möjligheter som oUka ulbUdningsvägar och arbeten innebär för individen ingår i vägledningen, men denna bör också bidra till utbildningens och arbetslivets anpassning tiU de enskUda individerna.

3.2 Studie- och yrkesvägledning utanför utbildningsväsendet

Antalet rådsökande vid arbetsmarknadsverkels yrkesvägledningsexpe-dilioner har under perioden 1962—1969 stigit från ca 60 000 lill ca 90 000 per år. 1969 erhöll ca 10 200 personer arbetspsykologisk undersökning genom yrkesvägledningen. Bland de grupper som söker studie-och yrkesvägledning finns t. ex. ungdomar som har särskilda svårigheter med utbildnings- och yrkesval, värnpUktiga, vuxna som på grand av

Prop. 1971:34 9

strukturförändringarna i näringsUvet måste byta arbete och gifta kviimor som viU återgå tiU arbetsmarknaden. Ett reguljärt samarbete meUan de olika verksamhetsgrenarnas förmedUng, arbetsvärd och yrkesvägledning förekommer. Bl. a. gör yrkesvägledama insatser i den interna kursverksamheten i yrkes- och utbUdningsinformation och deltar i samarbets-grapper för att lösa yrkesvals- och omskolningsproblem. Särskilda insatser görs för handUcappade.

3.3 Studie- och yrkesvägledning inom utbildningsväsendet 3.3.1 Inledning

Proraeraorian omfattar en översikt över studie- och yrkesvägledningens UtveckUng inom utbUdningsväsendet från 1940-talet och framåt och tidigare förslag angående studie- och yrkesvägledningens organisation i skolan. Den nuvarande organisationen av syo i grundskola och gymnasium/fackskola redovisas (se avsnitt 2).

3.3.2 Gmndskolan

Läsåret 1968/69 var antalet verksamma yrkesvalslärare i grundskolan 864. Av dessa var 717 behöriga och 147 icke behöriga. Mer än hälften av yrkesvalslärama hade högsta nedsättning av undervisningsskyldigheten, dvs. 20—30 timmar per vecka beroende på vederbörandes undervisningsskyldighel. Ungefär en tredjedel av de övriga hade näst högsta nedsättning, dvs. 16—24 timmar per vecka. Av de återstående hade endast ett ringa antal lägsta nedsättning.

Bl. a. följande drag i utvecklingen kan enligt promemorian påverka syons uppläggning och organisation i grandskolan.

1. Vissa straktureUa ändringar i högstadiet med färre valmöjUgheter av betydelse för det kommande valet av studieväg. Förändringar i gymnasieskola och högskola. De ändrade intagningsbeslämmelsema tiU gymnasieskolan liksom nya behörighets- och meritvärderingsregler för fortsatt UtbUdning.

2. Vissa undervisningsorganisatoriska och pedagogiska drag. Den förändrade uppläggningen av pryon med studiebesök i årskurs 8, pryo i årskurs 9 och möjUghet tiU individueUt förlängd pryo. Arbetsområdes-metodiken i undervisningen i orienteringsämnena.

3. Ungdomarnas växande benägenhet att fortsätta skolgången efter grandskolan.

4. De svagpresterandes och handikappades situation i denna utbildningsexplosion.

5. Betoningen i läroplanens syo-kapilel på viklen av att öka elevernas förmåga och beredskap alt göra egna, självständiga, upprepade val och

Prop. 1971:34 10

beslut. Dess föreskrifter om arbetssätt med betoning av alla ämnens (och lärares) möjUgheter att medverka till elevens ökade kunskaper om sig själv och om arbetslivet och liU arbetsträning.

I promemorian anges några av de problem som finns för syo i grundskolan.

Syo-programmel Uder fortfarande av en svaghet: tillräcklig tid och omsorg kan inle ägnas uppfölj nings verksamheten för de ungdomar, som lämnar grundskolan utan att vilja eller kunna komma in i fortsatt utbUdning. För bl. a. elever i specialundervisning är en sådan uppfölj-ningsverksamhet föreskriven. Del gäUer alltså att också för en rad margi-nalfaU ordna samma service, kanske delvis av uppsökande karaktär.

Det är också troUgt att samhällskunskapen inte utan vidare kan fyUa sin roU beträffande arbetslivsorienteringen helt tiUfredsstäUande, om läraren i ämnet inle har utbUdning för denna del av ämnet. Först under de senaste två åren har syo ingått som ell obligatoriskt inslag i grundutbildningen för bUvande lärare i samhällskunskap. Dessförinnan har aU utbildning skett via fortbildning, som varit frivilUg.

Yrkesvalslärarens roll i fråga om värde- och måldebatt, hans uppgift som aktiv deltagare i opinionsbildning (via ungdomarna eUer direkt), hans del i träningen av beslutsprocessen och andra drag i syo-programmel har poängterats på senare år. Frågan om nya drag i grundutbildningen och en effektivare fortbildning, bl. a. för all hålla den ideologiska debatten bland yrkesvalslärare och andra medverkande i syo-programmel levande, förs fram mot denna bakgrund.

Det har inte rått någon tvekan om syo-programmets väsentUga roU i skolan. Anknytningen lill arbetsmarknadsverket har i storl sett fungerat väl, t. ex. genom atl den underlättat fortbildning i yrkes- och arbetsmarknadsfrågor, ökat förståelsen mellan de båda yrkesgruppema inom skola och arbetsförmedling, medgett all visst arbete kan ulföras på icke skoldagsbunden tid osv. IntemationeUt har yrkesvalslärarorganisalionen vunnit stort intresse. Svagheter i systemet kan dock noteras så tiU vida, att en del av arbetet regelmässigt måste ulföras som övertidsarbete i arbetsmarknadsverkets tjänst under det alt en del arbete för skolans räkning före och efter terminer (eUer läsår), inte kunnat åläggas yrkesvalsläraren på grund av hans rätt tiU ferier. I viss utsträckning är också den tradilioneUa skoldagen olämplig. Kontorsarbetstid kunde i stor utsträckning vara bättre från såväl skolledningens som elevens synpunkt.

3.3.3 Gymnasium och fackskola

I de gymnasiala skolorna har skett en utveckling i fråga om innehåUet i informationen. Man har strävat efter alt vidga elevernas inriktning efter gymnasiet lill utbildning även utanför de traditionella universitetsstudierna samt alt för dem som går till universitet också

Prop. 1971:34 11

vidga synen på möjliga arbetsuppgifter och yrkeskarriärer efter dessa studier. Sådan information har i stor utsträckning skett genom lektioner och genom tryckt material. För information i valsituationer har också andra medier, t. ex. annonser och affischer, prövats av AMS, SÖ och UKÄ i samverkan.

Erfarenheterna av försöksverksamheten med speciell yrkesorienle-ringsvecka i gymnasiet har enligt inkomna rapporter varit positiva. Eleverna i årskurs 2 som deltagit har enligt rapporterna blivit mer engagerade och intresserade av sitt studie- och yrkesval.

I promemorian nämns vissa problem. Arbetsmarknadsverkets yrkesvägledande program i de gymnasiala skolorna har under senare år ökat i omfattning men lUlgången på personal har inle vuxit i samma utsträckning som efterfrågan på tjänsterna. Förstärkningen av den yrkesvägledande personalen har i stort sett disponerats för andra aktiviteter. Personalresurserna har inte svarat mot alla uppgifter inom syo. Man har därför inle alltid rationellt kunnat utnyttja hjälpmedel i form av informationsmaterial och -medier.

I fråga om den praktiska tillämpningen av organisationen av syo-insatsema inom ramen för läroplaner och anvisningar har rått viss oklarhet i skolorna. Studierektor skall planera den pedagogiska delen och skolkuratorn ha hand om samordningen av insatserna. Planeringskonferenser där även länsarbetsnämndens yrkesvägledare skaU della, förekommer men fungerar ännu inle tUlfredsstäUande.

Orienteringen om studiernas uppläggning inom skolan handhas ofta av sludiereklor under medverkan av andra lärare och/eUer kurator. Uppdelningen och genomförandel varierar i oUka skolor. Del förekommer atl yrkesvägledama ger denna studieorientering, även då den inte är direkt yrkesvalsanknuten. Omvänt förekommer att kurator ger stora delar av den yrkesvalsanknutna studieorienteringen.

Samordningen av undervisningen i samhäUskunskap och psykologi med den kollektiva yrkesvägledningen har endasl delvis kunnat genomföras. Graden av samordning har varierat i oUka skolor.

Den viktigaste delen av yrkesvägledningsprogrammel är för huvud-parlen av elevema den enskilda vägledningen. EnUgt olika uppföljnings-undersökningar efterfrågar eleverna enskild yrkesvägledning mer än kollektiv och aUmän information. När man känner behov av att få information och personUgt slöd, vill man kunna vända sig lill en person som finns i skolan med tid för djupgående samtal och stor kunnighet om faktiska förhåUanden.

Eleverna i skolorna har uppmanats all för enskild vägledning helst söka yrkesvägledaren på dennes expedition på arbetsförmedlingen. Yrkesvägledama har av tidsskäl inte haft möjlighet alt ge samtliga elever en grundlig enskild yrkesvägledning i form av längre och återkommande samtal. De snabba förändringama i utbildningssystemet och på arbets-

Prop. 1971:34 12

marknaden gör speciaUslmedverkan nödvändig. Samtidigt har önskemålet att en syo-specialist kontinuerUgt finns lUlgänglig i skolan ofta förts fram.

3.3.4 Utbildningsväsendet i övrigt

Sedan 1940-talet handhar arbetsmarknadsverket yrkesvägledning i folkhögskolor, vilket innebär att det där ges koUektiv och enskild yrkesvägledning.

Inrättandet av kommunal vuxenutbildning år 1968 (prop. 1967: 85, SU 1967: 117, 129, 2LU 1967: 45, rskr 1967: 277, 290) gör att man kan räkna dessa studerande som en kategori, vilken av aUt att döma kommer att öka betydUgt i antal. De är i stort behov av såväl studie- som yrkesvägledning. Många behöver också en mera ingående yrkesvägledning som tar hänsyn tUl deras personUga, sociala och ekonomiska situation. Arbetsmarknadsverkels yrkesvägledare har hittiUs endast i ringa utsträckning kunnat göra insatser i dessa skolor. I statsbidraget till de kommunala vuxenskoloma ingår bl. a. resurser för syo.

Vid universitet och högskolor har resurserna för studierådgivning och studievägledning ökat. Ett 60-tal tjänster som studievägledare har inrättats vid universiteten och högskolorna jämte ett antal tjänster vid universitetens utbildningsbyråer som studierådgivare (prop. 1969: 4, SU 1969: 34, rskr 1969: 101). Särskilda tjänslemän från länsarbetsnämnderna har, helt eller delvis, avdelats för yrkesvägledning på universitetsortema.

3.4 Mål och program för syo

De övergripande mål som gäUer för samhäUets studie- och yrkesvägledning gäUer också för syon i skolan Uksom denna givetvis är underkastad de mål och riktUnjer som gäUer för skolarbetet i sin helhet. I promemorian ges vissa exempel på och kommentarer tiU målformuleringar i mål och riktUnjer för grundskolan och gymnasieskolan som har särskUt stor betydelse för syon.

Om syon skall kunna bidra lill elevernas personUga utveckling, självständighet och mognad, kan den inle inskränkas tUl information som ges vid vissa valtillfäUen. Attityder och förestäUningar som har betydelse för yrkesvalet formas imder en lång utveckUngsprocess, och skolan påverkar elevema genom undervisning och andra aktiviteter redan från första årskursen. Självuppfattning, intressen, värderingar av oUka arbeten och roUer, föreställningar om utbildningsväsendet och arbetsmarknaden, kunskaper om hur raan kan skaffa och utvärdera informationer och hur man klargör för sig valaltemaliv och motivet för oUka val är omständigheter av avgörande betydelse när man tar ställning till studie-

Prop. 1971:34 13

väg eUer arbete. Skolans personal har ett kontinuerligt behov av information, stimulans, fortbildning och hjälp från specialister på syo.

MöjUghetema tUl individualisering är störst i det enskilda studie- och jrkesvägledningssamtalet. En viktig roU spelar elevens samtal med lärama kring intressen och framtidsplaner. Härigenom blir det möjUgt att individueUt planlägga studiegången eUer enskilda sludiemoment. Syon kan på detta sätt bidra tiU att den enskUde eleven efterfrågar undervisning och upplever den som väsentUg.

Syo bör uppmuntra individens egen aktivitet, självanalys och bedömning av valaltemaliv. Det ökar elevens möjlighet all klara andra valsituationer och kunna ändra utbildnings- och yrkesvalet, t. ex. när studie-och yrkesplanerna på grand av yttre omständigheter eUer ändrad intresseinriktning måste modifieras. Detta innebär inte alt den som ger den enskUda studie- och yrkesvägledningen bör förhåUa sig passiv. Om syo-speciaUsten bara fungerar som förmedlare av information som efterfrågas, blir syo inte någon stark motvikt mot inflytande från hemmiljö, kamrater, massmedier etc. Syo bör motverka sådana begränsningar i yrkesvalet sora t. ex. beror på social bakgrand, kön, bristande motivation att analysera sin situation etc, även om della leder tiU ifrågasättande av ett beslut som eleven fattat och gör valet svårare eftersom de upplevda alternativen ökar.

SärskUt med tanke på skolans ansvar för dem som av fysiska, psykiska eUer andra skäl har svårigheter i skolarbetet är det värdefullt om syo-speciaUslen finns tiU hands för samarbete med elever, föräldrar, lärare och elewårdspersonal. Invandrarbarnen har ofta särskUt behov av syo. Elever i specialundervisning och elever som går direkt ul i arbetslivet efter grandskolan behöver ägnas specieU uppmärksamhet och tid.

Kravet på reeU tillgång tiU Uka utbUdningsmöjligheter för aUa elever oberoende av bostadsort och andra yttre villkor motiverar att särskilda syo-insatser görs för elever i glesbygder och på mindre orter.

Syon har en viktig roU alt spela när del gäUer all verka för jämsläUd-het mellan män och kvinnor. Syo-speciaUslen har ansvar för att material om könsrollsfrågan tUlförs skolan och för att läroplanens intentioner förverkligas. Skolan bör på oUka sätt underlätta elevernas möjUgheter att välja yrke och vuxenroU ulan traditionella könsrollsföreställningar. Skolan bör därvid också uppmärksamma de faktiska skiUnader i lönevillkor m. ra. som bidrar tiU att konservera könsbundna val.

Föräldrar tiU bam i grundskolan och, om eleven önskar det, även föräldrar tiU ungdomar i gymnasieskolan, bör kontaktas av syo-speciaUsten och erbjudas samtal. Detta är särskilt viktigt när det gäUer bam med handikapp av olika slag. Den uppsökande och aktivt informerande verksamheten har stor betydelse för invandrarbarnens föräldrar.

Målet alt skolan skall utveckla elevernas förmåga alt pröva kritiskt och självständigt och motstå tendentiös påverkan, bör ständigt akluali-

Prop. 1971:34

(Se s. 18)

SYO- PROGRAMMET

1 Programpunkt

»Vad» och »till vem»?

Medverkande m. m. (med undantag av syo-funktionären)

»Vem» och »hur»?

1. Teoretisk studie- och yrkesorientering* och färdighetsträning avseende eleverna.

(»Färdighetsträning» stär för bl. a. konsten att informera sig, bedöma och utvärdera information, förstå och tillämpa stegen i en beslutsprocess.)

Studierektor samt lärare i samhällsorienterande och beteéndeorien-terande m. fl. ämnen, bl. a. svenska, beträffande skolgång, utbUdning, yrkesvärld, arbetsliv, arbetsmarknad, yrkesvalspsykologi, yrkes- och behörighetskrav m. m. i lektioner och andra undervisningsformer.

Klasslärare i årskurs 6 beträffande fortsalt studiegång.

Alla lärare beträffande pedagogisk anknytning studieval — framtidsplaner samt färdighetsträning.

Bibliotekarien beträffande syo-malerial för undervisning och information.

Arbetsmarknadsverkets personal beträffande speciell yrkes-, utbildnings- och arbetsmarknadsinformation.

Näringslivsrepresentanter och fackliga företrädare m. fl. beträffande särskilda punktinsatser vid timmar liU förfogande m. m.

2. Praktisk yrkesorientering avseende elevema.

(»Praktisk yrkesorientering» täcker såväl de obligatoriska studiebesöken som den egendiga pryon samt den förlängda pryon. Motsvarande verksamhet i gymnasieskolan är specieU yrkesorienteringsvecka. Miljöpraktiken för elever på teknisk linje administreras ej inom syo-pro-grammet, men elevernas val och erfarenheter därav bör umytt-jas i den enskilda vägledningen.)

Lärare på högstadiet i samhäUsorienterande ämnen och arbetsområden, andra berörda lärare samt motsvarande i berörd årskurs och berörda ämnen i gymnasieskolan.

Arbetsförmedlingspersonal beträffande organisation och anskaffning av pryo-platser m. m.

Skolläkare/skolsköterska beträffande medicinska synpunkter.

Elevvårdskonferens eller klasskonferens beträffande särskUda fall eller ärenden beträffande förlängd pryo.

Handledare m. fl. i näringsliv och organisationer.

3. Enskild vägledning och utredande kontaktarbete för elever och i förekommande fall föräldrar.

Alla lärare genom personlig studieorientering i egen klass och egna ämnen samt bidrag till elevens personlighetsorientering (via betyg och andra bedömningar, eleviakttagelser, elevsamtal).

Elevvårdspersonalen i elevvårds- eller klasskonferens, i direktkontakt med eleven eller personlig kontakt med syo-funktionär, t. ex. skoUäkare/skolsköterska (medicinsk yrkesvägledning), skolpsykolog eller fackpsykolog (anlagsprov, konsultation m. m.), skolkurator (social utredning, personkännedom, sludiesociala åtgärder m. m.).

Arbetsmarknadsverkets personal i vissa fall enskild vägledning, eljest som konsulter.

Handledare m. jl. beträffande intryck av eleverna från pryo, praktik m. m.

Anmärkningar:

Syo-funktionären bör sträva efter atl nä kontakt med alla berörda klasser

inom sitt verksamhetsområde.

Alla årskurser i grundskolan och gymnasieskolan berörda.

Tyngdpunkt fr. o. m. årskurs 7 och uppåt.

Sammanhålla undervisning och information frän olika häll och medverkande med övrig syo.

Medverka i ämnes- och andra konferenser.

Ansvara för syo-malerial, dess aktualitet och åtkomlighet.

Medverka i undervisning och orientering för klasser och grupper.

I övrig undervisning och information planera in utifrån kommande inslag, bl. a. radio- och TV-program.

Årskurs 8 och 9, berörd årskurs i gymnasieskolan.

Sammanhålla pryo-verksamheten och integrera den med övrig undervisning och övriga syo-programpunkter, planera och praktiskt organisera. Samtala med elever om önskemål, vidarebefordra önskemålen tiU arbetsförmedlingen och fördela tUlgängliga platser för studiebesök och pryo.

Informera föräldrar och inhämta deras godkännande.

Pedagogiskt för- och eflerarbela pryo bl. a. genom ämneskonferenser och kontaktlektioner.

Besöka elever pä pryo-plalsema. Medverka i information till och utbilda olika representanter för företag, t. ex. handledare.

För föräldrar i varje årskurs där de så önskar, för elever främst fr.o.m. årskurs 6 eller 7 och uppåt, viss betoning i organisatoriska valsituationer och avgångsklasser.

Ansvara för och bedriva utredande kontaktarbete. Genomföra och vid behov genom uppsökande verksamhet initiera enskild studie-och yrkesvägledning, inkl. individuell utbildningsplanering och andra praktiska stödåtgärder (beträffande efterkontakt se punkt 4).

Göra de noteringar i elevakt som föreskrivs.

Vid behov förmedla kontakt mellan elev och föräldrar och specialister (inkl. arbetsmarknadsverkels personal) inom och utom skolan.

' Här kan erinras om möjligheten att mer allmänt anordna speciell praktisk yrkesorienteringsvecka resp. andra konkretiserande syo-åtgär(ler, där elever skulle få tillfälle alt komma i kontakt med yrkesfunktioner eller ulbUdnings-förhällanden de intresserar sig för.

Prop. 1971:34 16

SYO- PROGRAMMET (fortsättning från föregående sida)

1 Programpunkt

»Vad» och »till vem»?

Medverkande m.m. (med undantag av syo-funkUonären)

»Vem» och »hur»?

4. Efterkontakt, dvs. fortsatt enskUd vägledning och praktiskt stödjande åtgärder avseende elever och i särskilda fall föräldrar eUer vårdnadshavare.

(Det mer systematiska arbete som bör läggas ner pä elever eller elevgrupper med särskilda svårigheter att förverkliga utbildnings- och yrkesplaner resp. de som är osäkra pä sitt val. Hit hör handikappgrupper, svagpresterande av ohka slag, elever med lågt genomsnittsbetyg, elever som avbryter skolgången; hit kan också höra elever som måste flytta långt från hemorten för sin utbUdning eller första anställning.)

Avlämnande skolas elewårdspersonal och klassföreståndare alltefter ärendets art.

Mottagande utbUdningsanstalts, institutions eller företags ansvariga personal.

Arbetsförmedlingspersonal, särsldlt arbetsvårdare och yrkesvägledare.

5. Föräldramöten och mottagningar, introduktionsdagar.

Rektor och studierektor.

Lärare (klassföreståndare och andra) beträffande studieorienterande och personlighelsorienterande inslag.

Elevvårdspersonal beträffande personlighelsorienterande inslag.

Arbetsmarknadsverkets personal beträffande yrkes- och arbetsmark-nadsorienterande inslag.

Representanter för näringsliv, förvaltning och organisationer vid yrkesorienterande information o. d.

Föräldraorganisationer.

6. Fortbildning m. m. avseende syo-funktionären och andra medverkande i syo-programmel.

Representanter för fortbildnings- och Aonju/e/irverksamheten regionalt och lokalt.

Arbetsmarknadsverkets personal via kontakldagar, tiänslematerial m.m.

Rektor/studierektor beträffande inskolning av ny personal m. m.

7. Administrativt och expe-dilionellt arbete.

Skolledning.

Klassföreståndare genom att vara »kontaktman» för egen klass beträffande syo-programmel.

Skolbibliotekarie, i förekommande fall folkbibliotekarie.

Elev- och föräldraorganisationer, samarbetsnämnd.

Arbetsmarknadsverkets personal särskilt beträffande pryo, fortbildning, material och efterkontakt.

Kontorspersonal.

Årskurs och tyngdpunkt

»När»?

Syo-funktionären

Bör lämpligen och förslagsvis

Avgångsklasser, särskUt årskurs 9 eller motsvarande samt i enskilda avbrottssituationer i gymnasieskolan.

Ansvara för och medverka till information i samband med »överlämnande» av elev till mottagande instans. Svara för samråd mellan avlämnande och mottagande instans beträffande formerna för fortsatt syo för särskUt utsatta elever eller elevgrupper.

Medverka med efterkontaktande åtgärder i de fall ej någon »mottagare» finns.

Studieorienterande möten inför organisatoriska studieval. Yrkes- och arbetsmark-nadsorienterande möten dels i samband med organisatoriska studieval och pryo, dels i avgångsklasser.

Medverka vid föräldramöten och -mottagningar med föredrag och enskild mottagning.

Informera föräldrar om motlagningstider och -lokaler saml om syo-materialet.

Samtiiga årskurser och stadier.

Ansvara för att lärare bl. a. i samhällsorienterande och beteende-orienterande ämnen), elewårdspersonal samt representanter för arbetsmarknadsverket, universitets- och högskolområdet och organisationer och näringsliv via planeringskonferens och andra kontakter samt det officiella informationsmaterialet hålls engagerade och informerade om syo-programmel och sin egen roll däri.

I mån av behov delta i informativ verksamhet utåt (se även punkt 7).

Samtiiga årskurser, dock senast fr. o. m. årskurs 6.

Planera, organisera och administrativt genomföra skolans syo-program. Lägga upp samarbelsrutiner mellan de medverkande.

Föredra ärenden och notera beslut m. m. vid stadgeenlig planeringskonferens i syo.

Hålla expedition på tider som passar elever och föräldrar.

Ansvara för syo-elevakter och deras konfidentialilet.

Redovisa och i mån av uppdrag utvärdera syo-verksamheten.

2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 34

Prop. 1971:34 18

seras i syo, inle minst i kollekliv syo och praktisk yrkesorientering (pryo). Den kritiska inställningen innebär bl. a. alt elevema ifrågasätter del teoretiska underlaget för och urvalet av fakta i informationen. Det är t. ex. viktigt alt de blir medvetna om osäkerheten i prognoser och test och kritiska mot kategoriska uttalanden om utvecklingen på arbetsmarknaden. I syo bör man alltid redovisa källan för informaiionen och diskutera hur syftet medvetet eller omedvetet färgar urvalet eller framstäUningen. Den kritiskt analyserande inställningen innebär också all eleverna i samband med studiebesök, pryo eUer praktik släUer frågor och skaffar fram fakta som belyser de sociala relationerna på arbetsplatser, värderingar bland olika grupper, problem som målsättning för verksamheten, lönerelationer, yrkens status, förhållandet överordnad-underordnad, könsroUer etc. och sedan diskuterar dessa frågor och relaterar dem till den egna yrkesvalsproblematiken.

Kravet att skolan skaU vara en positivt skapande krafl i samhällsut-veckUngen innebär tiUämpat på syo bl. a. alt undervisningen om utbildningsväsen och arbetsmarknad också skall la upp till analys de bakomliggande värderingar som format dem samt hur och på vilka vägar utbUdningsväsen och arbetsmarknad kan förändras. Syo bör bl. a. relateras tiU undervisningen och debatten om fackUga och poUtiska organisationer och om den enskildes möjligheter alt påverka utvecklingen. Syo-speciaUsten bör medverka till atl sådana problem som syo aktualiserar förs fram i samhäUsdeballen utanför skolan liksom alt debatten om UtbUdningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska problem förmedlas tiU skolan.

När det gäUer skolans mål att ge eleverna en känsla av internationeUt medansvar och stärka den internationeUa orienteringen kan syo spela en viktig roll genom alt visa på praktik och yrkesverksamhet i andra länder som ett alternativ eUer ell komplement och anknyta tiU undervisningen i orienteringsämnen.

I en tablå görs elt försök alt konkretisera huvudmomenten i läroplanemas syo-kapilel (se s. 14—17).

3.5 Organisation

I promemorian framhålls vissa faktorer av betydelse för den organisatoriska lösningen. Grundskolan och gymnasieskolan är primärkommunala angelägenheter. Skolväsendet är ofta kommunens största utgiftspost, även om man bortser från statliga bidrag. Under de senaste åren har det funnits en markerad strävan alt stärka primärkommunerna. Elt exempel på detta är kommunindelningsreformen. Samma tendens finns inom utbildningsområdet, bl. a. i fråga om huvudmannaskapet för gymnasieskolan (prop. 1970: 4, SU 1970: 32, JoU 1970: 4, rskr 1970: 92, 99). Skolstyrelsens ansvar för de båda skolformerna har skjutils starkt

Prop. 1971:34 19

i förgranden i de nya läroplanerna för grandskolan och gymnasieskolan.

För lärarpersonalen gäller slalUg lönereglering, men då statsbidrag införts för personal som inle är skoUedare eller lärare har detta skett genom en schablonmässig statsbidragsgivning. Denna personal är inle statiigt lönereglerad.

Även om antalet kommuner kommer att minska kraftigt under 1970-talels första hälft på grund av kommunsammanläggningarna, kommer skillnader i invånarantal och i skolenheternas storlek och spridning atl finnas kvar. Organisationen för syo bör därför utformas så all den kan anpassas tiU skiftande förhållanden i de olika kommunerna. Vidare bör den kommunala vuxenutbildningens behov av syo beaktas vid valel av organisatorisk lösning.

I promemorian skisseras olUca tänkbara organisatoriska modeller, dels med utgångspunkt från elt enhetligt system för gymnasieskola och grundskola, dels med utgångspunkt från skilda syslem. För elt enhetligt syslem talar framför allt att fältet för specialister på studie- och yrkesvägledning tenderar atl växa och alt det är en fördel att funktionärer med en i stora delar lika utbildning tjänstgör och är utbytbara inom t. ex. arbetsförmedlingarnas verksamhetsområde, vuxenutbildningen, gymnasieskolan och grundskolan. Kontinuiteten i undervisning, elevvård och syo-program talar för samma organisation på samtliga stadier.

I promemorian diskuteras tre olika modeller inom ett enhetligt system:

a) yrkesvalslärarsystem i hela skolväsendel,

b) syslem med yrkesvägledare-kurator i hela skolväsendet, och

c) syslem med särskild syo-funktionär i hela skolväsendet.

I en tablå redovisas huvudmodeller och exempel på »marginalmodeller» som kan utnyttjas när elevunderlaget inte räcker liU hel tjänst.

Efter genomgång av argument för och mol olika modeUer föreslås i promemorian ell syslem med särskild syo-funktionär i hela skolväsendet. I syo ingår uppgifter av pedagogisk natur, vilket föratsätter pedagogisk utbildning, men av delta följer inte alt tjänsten måste konstraeras som lärartjänst. Olika aspekter av syo bör ingå som ell moment i de flesta ämnen och inle bara i samhällskunskap. Även om syo har nalurUg anknytning lill elevvården, har kurator redan så omfattande arbetsuppgifter atl det är tveksamt om man bör vidga arbetsfältet. För arbetsmarknadsverket kan del innebära vissa svårigheter att salsa på en tjänsteman som skaU finnas till hands i skolan.

Det viktigaste skälet för att införa en funktionär i skolan som normall uteslutande ägnar sig åt syo är atl de mål och det program som uppställts för syo rymmer så många och delvis helt olika moment, atl de kräver en funktionär på heltid och en särskild utbildning och fortbildning. Syo-funktionären skall della i undervisningen, i färdighels-träning, i anlags- och personlighetsorientering, i enskild vägledning, i administrativt och pedagogiskt arbete.

Prop. 1971:34 21

3.6 Dimensionering

Enligt promemorian bör varje kommun — oavsett storleken — få statsbidrag för minst en syo-funktionär. Om antalet elever i grandskolans årskurs 6—9 och gymnasieskolan tillsammans överstiger 800, skaU ytterligare statsbidrag ulgå med hänsyn lill elevunderlagets storlek. Möjligheter till vinster i nämnvärd omfattning genom arbetsfördelning mellan syo-specialislerna beräknas uppkomma först då det totalt finns fyra heltidstjänster i grundskola och gymnasieskola.

Följande statsbidragssystem skall gälla när den nya organisationen är helt genomförd.

Antal elever i årskurs Antal schablonbelopp 6—9 i grundskolan och i gymnasieskolans linjer och specialkurser

— 800 1

801—1 200 1,5

1 201—3 200 Antalet elever dividerat med 800 avkortat till en deci-

mal.

3 201— Antalet elever dividerat med 850 avkortat till en deci-

mal, dock lägst 4.

' Eventuellt antalet elever i årskurs 6—9 i kommunen och de elever i årskurs 6 i andra kommuner som beräknas gå i årskurs 7 i kommunen.

Större insatser än genomsnittligt måste göras för elever med handikapp. Nuvarande extra resursgivning till dessa elevgrupper bör finnas kvar.

ResurstiUdelningssystemel medför att de något större kommunerna i många faU tiUdelas bråkdelar av schablonbelopp. De har då bl. a. möjlighet att kombinera syo-funktionen för grand- och gymnasieskola med andra funktioner. Den närmast till hands liggande kombinationen är med syo i kommunal vuxenutbildning. Även andra kombinationer kan komma i fråga — t. ex. med kuratorstjänst, lärartjänst etc. (se tablå s. 20).

3.7 Utbildning

F. n. finns en enterminsutbildning i studie- och yrkesvägledning för lärare. Arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare utbildas genom tjänstgöring med praktik varvat med kortare teoretiska kurser på tUlsammans ca 15 veckor i arbetsmarknadsverkels interna utbildning.

Utbildningen tiU syo-funktionär bör enUgl promemorian ha en sådan bredd att den inte bara attraherar personer som planerar alt ägna sig åt syo i skolan utan också blir en god förberedelse för arbete som yrkesvägledare, arbetsvårdare eller arbetsförmedlare inom arbetsmarknadsverket eller utbildningsadminislratör inom näringslivet, inom olika orga-

2* Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 34

Prop. 1971:34 22

nisationer etc. Delta underlättar utbytbarhet mellan olika yrkesgrupper. UtbUdningen bör vidare konstraeras så att den också kan bli ell led i återkommande utbildning.

Den särskilda utbildningen bör få formen av en ettårig DYRK-kurs i studie- och yrkesvägledning som också kan ingå som 40 poäng i fUosofie kandidatexamen. (Beträffande DYRK-kurser se belänkandet Yrkesinriktade studiekurser vid universiteten, UKÄ, 1968.) Den bör starta läsåret 1971/72 och förläggas liU lärarhögskola.

I princip bör det finnas två helt olika vägar atl nå behörighet för den specieUa utbildningen i studie- och yrkesvägledning. Dels bör UtbUdningen ingå som Iredje avdelning i framför allt utbUdningslinjerna 4, 5 och 8 vid de filosofiska fakulteterna. Dels bör personer som fyllt 25 år och har minst fem års yrkesverksamhet kunna antas till kursen.

För personer som är under 25 år och har mindre än fem års yrkeserfarenhet bör krävas avslutade studier motsvarande 80 poäng i psykologi, pedagogik, sociologi eUer samhäUskunskap eller 60 poäng i psykologi, sociologi eUer pedagogik och 20 poäng i annat ämne inom samhällsvetenskaplig fakultet. För personer som har fyUt 25 år och har minst fem års yrkesverksamhet bör krävas beteendevetenskapliga kunskaper motsvarande kurs i elementär sociologi och sociologisk metodik inom grandkurs 1 A i sociologi (sammanlagt ca 10 poäng).

Som krav för behörighet bör vidare för samtliga uppställas minst ell års erfarenhet av anställning efter 18 års ålder, vari bör ingå minst sex månaders sammanhängande anstäUning utanför utbildningsväsendet. Detta krav uppställs för atl garantera alt den som har huvudansvaret för syo i skolan också har erfarenheter från arbetslivet utanför skolområdet.

Vid urvalet bland behöriga sökande tiU DYRK-kursen i studie-och yrkesvägledning bör man ta hänsyn tiU att det är önskvärt atl sludie-och yrkesvägledarkåren har en jämn könsfördelning och att den omfattar människor med olika slag av utbildning och varierande arbetslivs-erfarenheter. Meritvärdet för akademiska studier bör maximeras lill 80 poäng för atl undvika att DYRK-kursen får karaktär av tiUäggs-ulbildning. Den närmare utformningen av meritväxderingssyslemet bör ske mol bakgrund av kompelensutredningens förslag. För budgetåret 1971/72 bör kursens dimensionering bli 120—150 studerande.

Utbildningens mål är enUgl promemorian bl. a. alt ge grundläggande kunskaper om yrkesvalets psykologi och sociologi och om sludie-och yrkesvägledningens roll i förhåUande liU skolans och arbetsmarknadspolitikens mål samt att utveckla förmågan all kritiskt analysera dessa frågor. Utbildningen skaU också ge grundläggande kunskaper om UlbUdningsvägar, yrken och arbetsmarknad ur bl. a. sociologiska och ekonomiska aspekter, utveckla förmågan att ge enskild och koUektiv

Prop. 1971:34 23

syo, ge viss orientering om motsvarande uppgifter inom arbetsmarknadsverket och ge orientering om metoder för studie- och yrkesvägledaren att kontinuerUgt förnya sina kunskaper.

De aspekter som betonats i kapitiet om mål och program för syo bör också betonas i utbildningen av syo-funktionären. Dit hör t. ex. valpro-blemaliken över huvud laget, frågor som berör svagpresterande, handikappade, barn lill invandrare och andra grupper som har särskilda problem, könsrollsfrågan, skillnader i inriktning och aspirationsnivå meUan olika socialgrapper och internationell orientering.

I promemorian finns ett utkast tiU studieplan, som sägs utgöra en första skiss som kan bilda underlag för en fortsatt diskussion om utbildningens innehåll. I utkastet ingår följande kurser:

Introduktion (1 poäng). Studie- och yrkesvalsteori (6 poäng). Arbetsmarknaden (6 poäng). Yrkesvärlden (5 poäng). Arbetsförmedlingens olika verksamhetsformer (2 poäng). Utbildningsväsendet (6 poäng). Information och undervisning (5 poäng). Vägledningens teori och praktik (5 poäng), Syo-arbetels organisation (4 poäng). Kursen Arbetsförmedlingens olika verksamhetsformer är förlagd tUl länsarbetsnämnd och arbetsförmedling, där den studerande om möjligt bör praktiskt della i förmedUngsarbele, arbetsvård och yrkesvägledning. I kursen Information och undervisning ingår bl. a. praktikfall, auskultation och praktiska övningar (lektioner, föräldramöten m. m.).

3.8 FortbUdning

Nu verksamma yrkesvalslärare har omfattande kunskaper och erfarenheter som de inhämtat i grundutbildning och kontinuerlig fortbildning samt i sin praktiska verksamhet. För de flesta torde dock en kortare fortbildningskurs vara nödvändig för att de på ett tiUfredsställande sätt skall kunna arbeta också inom gymnasieskolan. Motsvarande fortbUd-ningsbehov kan komma alt uppslå för andra grapper.

Den nya grundutbUdningen kommer att innehålla inslag som i yrkes-valslärarkursema behandlats mycket knapphändigt. Även av della skäl bör enligt promemorian yrkesvalslärare och eventueUt övriga som sysslat med studie- och yrkesvägledning få tillfäUe att fortbUda sig.

De första fortbildningskurserna bör anordnas sommaren 1972 främst för de yrkesvalslärare och andra befattningshavare som väljer atl gå över liU kommunal befattning för syo. FortbUdningskurser enUgt denna modell torde komma att behövas åtminstone t.o.m. läsåret 1974/75.

En konlinuerUg fortbUdning krävs av dem som medverkar i skolans syo-program. Syo-funktionären bör i framtiden kunna få fortbildning inom skolans reguljära fortbUdningsverksamhet, t. ex. på studiedagar och sommarkurser. Utöver delta program förutsätts alt SÖ, AMS och Svenska kommunförbundet i samråd planerar och ordnar fortbildning i

Prop. 1971:34 24

form av kurser och studiedagar samt att AMS och SÖ även i fortsättningen kontinuerligt förser skolans syo-specialist med material för den egna fortbUdningen.

3.9 Forsknings- och utvecklingsarbete

För att uppnå de mål som tidigare skisserats för syo fordras forsknings- och utvecklingsarbete. Många forskningsresultat har visat hur beroende studie- och yrkesval är av t. ex. social bakgrand. Däremot finns få forskningsresultat som direkt hjälper till att konkret angripa dessa problem. En fortsatt utveckling av metodiken i fråga om färdighels-träning i »väljandets teknik» fordras.

Forsknings- och utvecklingsarbete för syo berör många forsknings-discipUner, t. ex. pedagogik, sociologi, kulturgeografi, nationalekonomi. Att syo är en tvärfunktion i skolan innebär enligt promemorian också att forsknings- och utvecklingsarbete som primärt berör andra områden ofta är av stor betydelse för syo.

Forsknings- och UtveckUngsarbete för syo skaU ingå i del pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs av eller på uppdrag av skolöverstyrelsen. Det förefaller också naturligt all anslagen till arbetsmarknadsforskning används för projekt som berör syo. Vidare kan projekt självfaUet finansieras av t. ex. samhällsvetenskapliga forskningsrådet och riksbanksfonden.

För utbUdningen i studie- och yrkesvägledning är det av stor betydelse att det finns goda kontakter med universitetsinstitutioner i berörda ämnen. Detta borde kunna åstadkommas genom alt universitetslärare från dessa institutioner medverkar i undervisningen och genom all lärarhögskolan är representerad i oUka universitetsorgan.

3.10 Genomförande

Enligt proraeraorian bör den nya organisationen införas successivt. Det blir då möjUgt att göra en anpassning tiU utbildningskapaciteten och tiU det slutUga genomförandet av kommunindelningsreformen. Systemet med syo-funktionär bör införas den 1 juli 1972 på gymnasieskolans linjer i årskurs 1 samt i årskurs 2 på de linjer som närmast motsvarar nuvarande yrkesskola. Under budgetåret 1973/74 bör systemet vara infört i årskurs 2 i gymnasieskolan för alt under budgetåret 1974/75 införas i grandskolan och hela gymnasieskolan. Kommunen bör dock ha möjlighet att besluta att, helt eller delvis, införa systemet tidigare i grandskolan.

Under läsåret 1971/72 bör AMS i samråd raed SÖ göra en insats för syo i den del av gymnasieskolan som motsvarar nuvarande yrkesskola.

Prop. 1971:34 25

3.11 övergångsbestämmelser

Det successiva införandet underlättar övergångsåtgärderna för yrkesvalslärama. Fr.o.m. budgetåret 1971/72 bör ordinarie tjänster ej få nyinrättas men däremot upprätlhåUas. Övergångsåtgärderna bör utformas så alt yrkesvalslärama även i framliden kan utnyttjas för uppgifter inom syo. En ordinarie yrkesvalslärare kan välja att efter fortbildning gå över liU kommunal befattning för syo. Om ordinarie yrkesvalslärare inle väljer all gå över till kommunal syo-anslällning, kan han antingen fuUgöra uppgifter inom undervisningen eUer inom syo. Om det förra alternativet väljs, föratsätter detta — om förflyttning skaU undvikas — alt tiUräckligt timulrymme finns att undervisa i det läroämne (vanligen samhällskunskap) för viUiet läraren är behörig. Läraren kan emeUertid också i sin statligt lönereglerade tjänst helt fuUgöra uppgifter inom syo. I vissa fall kan del, enUgt ett iredje altemativ, visa sig ändamålsenligt att låta ordinarie yrkesvalslärare kombinera syo-tjänslgöring med reguljär undervisning.

3.12 Kostnader

Eftersom syo redan firms fuUl utbyggd för grundskolan anges endasl kostnader för gymnasieskolan. Antalet heltidstjänster kan där uppskattas tiU ca 300. Statsbidragels storlek bör fastställas efter överläggningar med de kommunala huvudmännen.

Kostnadema för en intagning av ca 120 studerande liU DYRK-kursen i studie- och yrkesvägledning kan beräknas tiU ca 0,5 milj. kr.+ l milj. kr. för studiemedel. Eftersom utbildningen är ett alternativ till val av annat ämne under det Iredje studieåret vid filosofisk fakultet kan utbildningskostnaderna till stor del ses som alternativkostnader.

4 Remissyttrandena

4.1 Studie- och yrkesvägledning i samhället

De remissinstanser som har yttrat sig över della avsnitt i promemorian ställer sig i allmänhet mycket positiva till den syn på studie- och yrkesvägledningens roU i samhället som redovisas där. Till dem som har yttrat sig hör bl. a. lärarhögskolan i Göteborg, UKÄ, AMS, LO, TCO, SL, SFL, Svensk yrkesvalslärarförening och SFS. UKÄ betonar viklen av att studie- och yrkesvägledningen också bidrar liU utbildningens och arbetslivets anpassning tiU de enskilda individerna och inte enbart tvärtom. AMS framhåUer att enligt promemorian bör målet vara annorlunda än tidigare, då man förordade en mer informativ vägledning, och

Prop. 1971:34 26

yrkesvägledningen nu i stället vara betydUgt mer aktiv, uppsökande och vägledande och samtidigt ifrågasättande. AMS påpekar alt såväl principen om individens frihet att själv fatta beslut och ta ställning liU olika alternativa lösningar och de begränsade möjligheterna alt överblicka den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden gör yrkesvägledningen tUl en svår, ansvarsfuU och grannlaga uppgift.

SACO konstaterar att dagens samhälle behöver en mer aktiv och vägledande, ifrågasättande och provokativ studie- och yrkesvägledning. LO och TCO instämmer i promemorians uppfattning att studie- och yrkesvägledningen inte bör dirigera den enskilde individen i viss riktning. I stället bör kunskapen om oUka vägar vidgas så mycket som möjligt och föreställningar som medför inskränkningar i valmöjligheterna, t. ex. sådana som beror av tradilioneUa könsroUer och social bakgrund, motverkas.

LO erinrar om alt »det sociala arvet» är mycket påtagligt när del gäUer yrkesval och utbUdning. Även om valet av utbildning och yrke sker under påverkan från andra och starkare krafter, skulle det kanske ändå vara möjligt för en modern och framsynt studie- och yrkesvägledning alt åstadkomma en förbättrmg. LO anser alt de största kraftansträngningarna bör sällas in inom vuxenutbUdningsområdet. AUl fler vuxna påbörjar studier som ofta inle är så väl förberedda och måUnrik-tade.

TCO framhåller att en utökad studie- och yrkesvägledning kan medverka tiU förbättrade viUkor på arbetsmarknaden genom att människor lack vare en bättre kunskap kommer att söka sig tiU arbeten med bättre villkor. Detta gäUer inte minst för kvinnornas del. TCO understryker kraftigt det jämUkhetskrav som måste resas för eftersatta grapper i samhäUet. Vissa grapper har större behov av vägledning än andra och bör prioriteras så länge resurserna är otUlräckliga. De grupper som särskUt behöver hjälp med sitt yrkesval och bli föremål för uppsökande verksamhet är framför aUt fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och socialt handikappade.

4.2 Studie- och yrkesvägledning utanför utbildningsväsendet

Enstaka remissinstanser gör kommentarer i anslutnmg tUl promemorians beskrivning av studie- och yrkesvägledningen utanför utbildningsväsendet. Länsskolnämnden i Gävleborgs län konstaterar att denna verksamhet tUl sin art inte skUjer sig från studie- och yrkesvägledningen inom UtbUdningsväsendet och beklagar att promemorian enbart syftar tiU att ge elt förslag beträffande grundskolan och gymnasieskolan. På detta sätt bUr övrig verksamhet lämnad utanför förslaget och kopplingen försvåras. AMS påpekar att andelen rådsökande över 20 år vid yrkesvägledningsexpeditionerna f. n. uppgår till ca 70 %. Arbetsmark-

Prop. 1971:34 27

nadsverkets yrkesvägledare som har att bistå dessa personer möter alltså en ständigt ökande ström av vuxna rådsökande. Trots en på olika sätt rationaliserad service har della tyvärr i många fall lett till långa väntetider för de sökande. LO framhåller alt trots all arbetsmarknadsverkets yrkesvägledningsexpeditioner kraftigt ökat kapaciteten uppgår väntetiderna fortfarande lill flera månader. Arbetsmarknadsverkets resurser måste givetvis främst inriktas på all klara arbetsuppgifterna inom studie- och yrkesvägledningen. En personell upprustning bör snarast komma till stånd.

4.3 Studie- och yrkesvägledning inom utbildningsväsendet

De remissinstanser som kommenterar promemorians beskrivning av drag i utvecklingen och problem för syo i grundskolan instämmer i stort sett. AMS konstaterar alt behovet av rent yrkesvägledande insatser blivit mindre genom de reformer som enhelsskolan successivt genomgått dels i form av grandskolans genomförande 1962, dels genom den nya läroplanen för grundskolan 1969.

TCO, SL och SFL framhåller att de utvecklingstendenser som betonas i promemorian Uksom de tre studiebesöken i årskurs 8, pryo-perioden i årskurs 9 och möjUgheten tUl förlängd pryo gör att det krävs lika omfattande insatser från syons sida som tidigare. Elewårdsfrågor-na kommer atl kräva större resurser aUleflersom syo-programmet genomtränger skolans hela verksamhet.

SECO konstaterar att erfarenheterna från det nuvarande systemet på grundskolan överlag är mycket positiva. Vissa brister finns dock. Yrkesvalslärarna borde få mer utbUdning för sin uppgift, inte minst i praktisk psykologi.

SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförening understryker behovet av nya inslag i grundutbildningen och en effektivare fortbildning bl. a. för all hålla debatten levande bland yrkesvalslärare och andra medverkande i syo-programmel. LR, SL och SFL lar avstånd från promemorians förmodan att kontorsarbetstid för syo-specialislen skulle vara bättre från skolledningens och elevernas synpunkt. Det har nämligen visat sig att behovet av yrkesvalslärarens insatser under vissa perioder av året är utomordentligt stort, medan däremot efterfrågan på deras tjänster kunnat vara i motsvarande grad mindre under andra lider av arbetsåret. Genom den kombination av lärar- och syo-specialislljänsl som yr-kesvalslärarsystemet utgör har en sådan naturlig flexibilitet i tjänstgöringen kunnat åstadkommas utan större ingripanden. LR, SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförening anser atl beskrivningen av hur den nuvarande organisationen på grundskolan fungerar borde ha föregåtts av undersökningar och försöksverksamhet.

De remissinstanser som kommenterat den nuvarande syon i g y m -

Prop. 1971:34 28

n a s i u m och fackskola anser i allmänhet all den fungerar otillfredsställande. Länsskolnämnderna i Kristianstads, Älvsborgs och Örebro län, AMS, SACO, TCO, Svensk yrkesvalslärarförening. Svensk yrkesvägledarförening, RHS m. fl. framhåller alt personalresurserna är otillräckliga. AMS konstaterar att behovet av insatser i gymnasium och fackskola har ökat. På grund av utvecklingen på arbetsmarknaden har samtidigt mer personal fått avdelas för yrkesvägledning av vuxna rådsökande bl. a. i samband med arbetsmarknadsutbildning. Detta har lett lill att skolorna lill sitt förfogande fått en relativt sett mindre del av yrkesvägledningens personalresurser. SACO hävdar alt de senaste årens ohämmade tiUströmning lill universitetens fria fakulteter till stor del har sin grund i de otiUräckliga resurserna för yrkesvägledningen i gymnasiet.

Länsskolnämnden i Kristianstads län framhåller all del finns svagheter i uppbyggnaden i systemet och brister i utbildningen. Del har varit svårt att få samarbetet mellan berörda parter alt fungera. Arbetsmarknadsverkets tjänsteman har inle funnits lUl hands i skolan och kontakten mellan skolledningen och tjänstemannen fungerar otillfredssläUande, Eleverna upplever sig inle ha tillräcklig specialisthjälp i syo. TLE konstaterar alt den tidigare yrkesvägledningen skett mest i form av jn-formationsbladsutdelning. SECO framhåller alt systemet på gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan inle alls fungerar. Uppskattningsvis vet 80 % av eleverna inle om alt det finns någon som helst individuell orientering. Varken studierektorerna eller kuratorerna har möjlighet att ge tiUräcklig information.

Skolkuratorernas förening beklagar atl ståndpunkterna i promemorian inte grundats på en utvärdering av hur studie- och yrkesvägledningen fungerat i gymnasium och fackskola.

TCO framhåller alt den yrkesorienleringsvecka som f. n. ordnas försöksvis i årskurs 2 i gymnasiet är en värdefull satsning. Effekten skulle dock bli större om den i stället förlades till vårterminen i årskurs 1 innan eleverna slutgiltigt valt utbildningslinje. Den bör införas vid samtiiga gymnasieskolor.

Beträffande studie- och yrkesvägledning inom utbildningsväsendet i övrigt betonar flertalet remissinstanser del stora behovet av studie- och yrkesvägledning för de vuxenstuderande. Della understryks särskilt av LO och TCO. TCO anför bl. a. följande.

Vad gäller studie- och yrkesvägledningen inom utbildningsväsendet i övrigl vill TCO starkt framhålla samhällets ansvar för studie- och yrkesvägledningen för de vuxenstuderande och nödvändigheten av att resurserna ulan dröjsmål förstärks. TCO vill beklaga alt utredningen i huvudsak begränsats till syo i ungdomsskolan, dvs. grundskola och gymnasieskola. Del hade varit i hög grad önskvärt att de vuxenstuderandes behov av studie- och yrkesvägledning hade getts samma behandling och atl förslag lill åtgärder framlagts på della område. Med tanke på

Prop. 1971:34 29

den ökande vuxenutbildningen och den funktion den måste få i vårt samhälle kommer studie- och yrkesvägledningen att i allt högre grad bli en angelägenhet även för de vuxna. TCO har tidigare framhållit att det är av stor vikt alt de vuxna nås med särskild information i både kollekliv och enskild form.

TCO krävde i sill reformprogram 1964 bättre central, regional och lokal samordning av de olika vuxenulbildningsinsatserna. Dessa behov har ännu inte lillgodosetls. I många kommuner har man visserUgen inrättat vuxenulbildningsråd, där bl. a. representanter för studieförbunden ingår. Men även här föreligger ofta mera av konkurrens än av samordning. Folkhögskolorna har inle heller kommit all få den roll som de enligt TCO:s reformprogram borde få genom all tjäna som regionala vuxenulbildningscenlra.

Enligt TCO:s mening krävs lokala vuxenulbildningscenlra i första hand för alt ge vuxna behövUg rådgivning i fråga om studier och yrkesval. Dit skall de vuxna kunna gå för alt få hjälp med uppläggning av studieprogram och ges råd om var studierna i det enskilda fallet bäst kan bedrivas: inom den kommunala vuxenutbildningen, i elt studieförbund, företag, arbetsmarknadsutbUdning, i riksvuxenskola, elerburen undervisning eller brevskolundervisning, folkhögskola osv. Upplysningar skall också kunna lämnas om den rådsökandes möjligheter i arbetslivet. I det fallet förutsätts givelvis nära samverkan ske med närliggande arbetsförmedling och atl expertis där anlitas.

De av TCO tidigare förordade vuxenutbildningsinstituten bör kunna fungera som lokala rådgivningscenlraler av ovan skisserat slag, samtidigt som de svarar för den lokala samordningen av vuxenutbildningen. TCO vill i detta sammanhang betona vikten av all vuxenutbildningen tilldelas särskilda studie- och yrkesorienterare. De vuxna kan inle jämställas med de unga i en rådsökandesituation. En helt annan metodik och psykologi torde krävas för att rätt kunna hjälpa de vuxna med deras ofta dåliga självkänsla och stora osäkerhet inför atl ta upp studier på nytt eller utbilda sig för elt nytt yrke. Vid en bedömning av »utfyllnadstjänst» för en kommunal syo-funktionär är det därför tveksamt om vuxenutbildnings-syon skall integreras i tjänsleunderlagel. Behovet av uppsökande verksamhet bland vuxna generellt lorde inte minst motivera denna vuxen-syons särställning. Del stora antalet invandrare med sina speciella utbildningsproblem kommer likaledes att kräva stora inslalser på della område.

4.4 Mål och program för syo

De remissinstanser som har yttrat sig över mål och program för syo StäUer sig i allmänhet mycket positiva tiU promemorians framstäUning om detta. SÖ, UKÄ, TCO, LR, SL, SFL, Svensk yrkesvalslärarförening och Sveriges socionomförbund m. fl. instämmer i promemorians målanalys och kommentarer. SÖ framhåUer att syon måste ses som en fortgående process, som har nära samband med skolans pedagogiska verksamhet. UKÄ understryker särskUt syons stora betydelse då det gäller atl genom en förstärkt och förbättrad information och vägledning

Prop. 1971:34 30

tiU fysiskt, psykiskt och socialt handikappade grupper medverka tUl en reell jämstäUdhet i utbUdnings- och yrkesvalet. UKÄ betonar också vikten av att de erfarenheter av och synpunkter såväl på sättet all informera som på utbUdningsväsendets organisation och skolarbetets uppläggning, som från elevema når syo-specialisterna, verkUgen kanaUseras fram tUI berörda myndigheter och beslutande organ. TCO noterar med tUlfredsställelse att promemorian bl. a. nämner, att förhållandena på arbetsmarknaden bör diskuteras och att de fackliga organisationernas roU därvid bör belysas. Eleverna bör göras uppmärksamma på de stora löneskiUnader som finns mellan olika yrken och även meUan män och kvinnor. TCO framhåUer också viklen av alt aUa lärare utanför den direkta syo-funktionen är orienterade om arbetsmarknaden och den anställdes situation inom arbetslivet. TCO understryker promemorians uppfattning, alt eleverna måste göras uppmärksamma på osäkerheten i prognoser och anlagsprövningar och utveckla en kritisk inställning till kategoriska uttalanden om utvecklingen på arbetsmarknaden.

Svenska kommunförbundet konstaterar atl promemorian inte närmare genomlyst målsältningsfrågorna eller utfört någon mer detaljerad undersökning av behovet av syo-insatser, arbetsuppgifternas omfattning eller deras tidsmässiga fördelning över året. En fördjupad målsättnings-diskussion och en analys av arten och omfattningen av arbetsuppgifterna inom syo-funktionen bör komma lill stånd. En sådan fortsatt utredning får dock inle las tUl intäkt för all nu skjuta frågan om ny organisation för syo på framliden. Men det är väsentligt att de anvisningar och riktlinjer som kommer att utarbetas för verksamheten utformas på ett sådant sätt att systemet inte åläggs mer uppgifter än vad som motsvaras av resurstilldelningen.

4.5 Organisation

Promemorians förslag om en enhetlig organisation för grundskola och gymnasieskola med särskilda syo-funktionärer som är gemensamma för kommunens skolväsen och normalt uteslutande ägnar sig åt syo inom skolväsendet, tillstyrks av bl. a. statskontoret, SÖ, UKÄ, AMS, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, LO, SACO, Svensk yrkesvägledarförening, Sveriges socionomförbund, TLE, SFS och RHS. SACO anser dock, tiU skillnad från promemorians förslag, att syo-funklionärernas löne- och anstäUningsviUkor bör omfattas av slalUg reglering. Flera remissinstanser, bl. a. SÖ, UKÄ, AMS, Svenska landstingsförbundet, LO, SACO, SAF och TLE, betonar att syo-organi-salionen bör omfatta även VuxenutbUdningen.

SÖ konstaterar atl systemet med yrkesvalslärare på grundskolan har tiUämpats framgångsrikt under en lång rad av år. Systemet uppvisar emeUertid också vissa svagheter, t. ex. svårigheter att förena yrkesvals-

Prop. 1971:34 31

lärarfunklionen raed elt ämneslärarsystem, vUket lett tUl en jämförelsevis odifferentierad rekrytering. SÖ framhåller atl målet för syon är i stort sett delsamma för hela skolväsendet, att syo bör ingå i aUt flera ämnen, vilket kräver insatser av en specialist, och alt syo inte längre huvudsakligen är en angelägenhet för lärare i samhäUskunskap. Del torde finnas mindre risk för komplikationer i förhåUandet klient-rådgivare, om syo-funktionen inle är knuten till andra personalkategorier som eleven har kontakt med i skolan. För att förverkliga de mål som uppställs för syo och kunna klara de många arbetsuppgifter som ingår i syo-funktionen krävs en heltidsfunktionär. Även UKÄ framhåller atl arbetsuppgifterna är så krävande att de förulsätler specieUa heltids-funktionärer. UKÄ anser vidare att det är väsentiigt med den kontinuitet i verksamheten som man kan hoppas uppnå genom att samma funktionärer svarar för syon i grandskolan och gymnasieskolan. Del är värdefuUt med utbytbarhet mellan olika typer av syo-funktionärer inom syo-områdel.

SACO anser del nödvändigt att den personal som har hand om skolans syo-uppgifter odelat får ägna sig åt dem. Delta talar mycket starkt emot ett syo-system med yrkesvalslärare eller yrkesvägledare-kurator och för ett system med särskild syo-funktionär. Syo-funktionen är inte så intimt förenad med vare sig skolkuratorns eller ämnespedagogens uppgifter, alt det skuUe motivera en personalunion. SFS tar bestämt avstånd från att tjänsten som syo-funktionär skaU kombineras med lärartjänst, eftersom denna ofta har en elewärderande funktion. RHS framhåller att den nuvarande yrkesvalslärarinstitulionen har gett utmärkta erfarenheter. Yrkesvalslärarnas stora rutin och kunnande måste ovillkorligen tas tiU vara i den nya organisationen. RHS tolkar också förslagets innehåU så, att del alltjämt är möjligt att rekrytera syo-funktionärer bland lärare och att förena funktionen med lärartjänst.

Sveriges skolkuratorers förening biträder med tveksamhet förslaget om särskild expert for syo. Föreningen ifrågasätter, om inle ytterligare överväganden bör göras beträffande möjUgheterna att på elt mer adekvat sätt låta syo ingå som en integrerad del av elevvården. Detta skulle kunna åstadkommas genom alt man samlar kuraliva och syo-uppgifter med föreslagen resurstUldelning för syo på samma befattningshavare och behåUer samverkan med lärarpersonal och arbetsmarknadsverket.

Av de remissinstanser som helt eUer delvis avstyrkt promemorians förslag tiU organisation, anser vissa att man bör eftersträva en gemensam syo-organisation för grandskola och gymnasieskola, medan andra anser det motiverat med olika syslem. SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförening anser alt elevernas situation i gymnasieskolan ur pedagogisk synpunkt inte i någon avgörande grad skiljer sig från elevernas situation i grundskolan. I båda skolformerna bör eleverna kontinuerligt tränas i väljandets konst. Del faktum alt allt fler

Prop. 1971:34 32

elever i framtiden väntas övergå lill fortsatt utbildning i gymnasieskolan accentuerar behovet av kontinuitet i syo-verksamheten. Samma syslem bör därför gälla i grundskola och gymnasieskola. TCO och SAF anser däremot alt skiUnaderna i mognad mellan elever i grundskolan och elever i gymnasieskolan motiverar att syo-organisationen utformas olika. Arbetsuppgifterna inom syo är inte desamma. De sludievägledande och elevvårdande uppgifterna dominerar klart i grundskolan. Däremot överväger behovet av direkt yrkesvägledning i gymnasieskolan.

LR, SL, SFL, Svensk yrkesvalslärarförening och SECO anser all man bör behålla yrkesvalslärarsystemet i grundskolan och införa det i gymnasieskolan. TCO och SAF anser atl yrkesvalslärarsystemet endasl bör finnas i grundskolan. För gymnasieskolans del tillstyrker TCO promemorians förslag, medan SAF viU införa elt system med särskild syo-funktionär för gymnasieskolan och den eftergymnasiala utbildningen.

SAF framhåller att det nuvarande systemet med yrkesvalslärare i grundskolan har fungerat förhållandevis bra. För all den nya pryon, som enligt grundskolans läroplan kräver en omfattande information och förberedelse i skolan, skall fungera, bör det i varje skolenhet finnas en lärare som samordnar verksamheten. Denne bör ha ell intimt samarbete med avnämarsidan för all på bästa sätt konkretisera den teoretiska undervisningen med material, uppgifter och studiebesök. Yrkesvalslärarna är mest lämpade för denna uppgift. De har genom åren skaffat sig goda kunskaper om förelag, yrken och arbetsuppgifter. De har fått kontakter med företagen och i många fall etablerat ett gott samarbete mellan skola och näringsliv.

TCO betonar att om den sociala och könsrollsbelingade selektion som sker redan under grundskoltiden skall kunna elimineras, krävs det just inom grundskolans syo stora insatser, vilka yrkesvalslärama är väl lämpade att fullgöra. Genom nuvarande syslem med yrkesvalslärare är varje skolenhet med högstadium tillförsäkrad en syo-funktionär. Yrkesvalslärarsystemet med sin automatiska resurstilldelning garanterar att specialister alllid finns till hands för elever och föräldrar och för övriga lärare i skolan. Eftersom det även efter kommunindelningsreformen kommer atl finnas skUlnader mellan kommunerna i fråga om antal elever och skolomfallning och eftersom storleken på skolenheterna varierar, är det nödvändigt att behålla yrkesvalslärarsystemet på grandskolan. Då skulle alla skolor i landet, oavsett geografiska handikapp, kunna tiUförsäkras samma standard på studie- och yrkesvägledningen. Del system med syo-funktionärer som föreslås i promemorian, skulle — även med ett betydligt sänkt krav på elevunderlaget för varje tjänst -— frånta ett mycket stort antal grandskolenheler sina egna syo-funktionärer. Delta skulle bU särskilt vanligt och besvärande i glesbygderna med ofta långa avstånd mellan skolorna. Ur jämlikhelssynpunkl måste glesbygdseleverna tUlförsäkras en omfattande individuell omsorg just

Prop. 1971:34 33

på grund av sina geografiska handikapp. Fördelarna med yrkesvalslärarsystemet är här så uppenbara alt de inte kan förbigås.

Systemet med yrkesvalslärare har funnits i enhetsskolan/grundskolan under ett 20-tal år. Någon egentlig kritik, annat än i detaljer, har inte riktals mot systemet. Alt yrkesvalslärarna gjort goda insatser har ofta omvittnats. I stället för all framlägga elt förslag som radikalt avviker från del hittiUs tillämpade systemet, borde man i promemorian ha prövat möjligheterna att genom justeringar i nuvarande syslem lösa de problem som redovisas. Elt förverkligande av promemorians förslag skulle innebära elt dåligt tillvaralagande av befintliga personella resurser och över huvud taget en dålig personalpoUtik.

Frågan om behovet av syo-funktionärens insatser under ferietid och under den sammanhängande arbetsdagen skulle kunna regleras i samband med de pågående diskussionerna om arbetstidsavtal på undervisningsområdet. Någon karlläggning av hur stort behovet av yrkesvalslärarnas tjänster är under ferietid har inle gjorts och inte heller av hur efterfrågan på syo-insatser växlar under pågående läsår.

Liknande synpunkter anförs dels av SECO, dels av LR, SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförening, som också betonar de praktiska svårigheter som skulle uppslå om syo-funktionären måste tjänstgöra vid mer än en skolenhet. Han måste delta i en omfattande kontakt- och konferensverksamhet vid båda skolenheterna, vilket försvårar schemaläggning, planering av konferenser m. m.

Man citerar vidare vissa delar av promemorians beskrivning av mål och program för syo och konstaterar alt dessa har pedagogisk karaktär. För att fuUgöra de arbetsuppgifter som krävs, fordras en fuUständig pedagogisk UtbUdning, dvs. en lärarutbildning. Detta motiverar ett yrkesvalslärarsystem. Svensk yrkesvablärarförening anför t. ex. all en lärare har lättare att integrerera syo i undervisningen om utbildning och arbetsliv i de samhäUsorienterande ämnena. En lärare lorde vara bäst skickad alt hjälpa psykiskt och fysiskt handikappade elever med syo. Syo-specialislen är som sammanhållande ansvarig för alt syo-programmel genomförs. Della har följande konsekvenser i gmndskolan: kogniliv inlärning av principer, övning i konkreta situationer inom undervisningens ram, övning genom p)ersonliga beslut i valsituationer i samband med de obUgatoriska studieorienterande studiebesöken och pryon. Därpå följer logiskt nästa steg, nämligen konkreta personliga val av utbildning efter grundskolan. Detta program föratsätter från syo-specialistens sida verkligen full insikt i undervisningsmetodik och praktisk pedagogik, annars kommer inte programmet in på elt adekvat sätt i undervisningen med hänsyn tagen lill undervisningsplanering, lärogång, metodik etc, kanske främst i de samhäUsorienterande ämnena men också i andra ämnen. LR anser att yrkesvalsläraren bör utbildas så alt han kan kombinera syo-uppgifter med undervisning i socialkunskap eller samhällskunskap, medan TCO,

Prop. 1971:34 34

SL och SFL betonar alt tjänsterna inle bör vara låsta tiU vissa ämnen utan kunna kopplas liU vilket ämne som helst.

LR, SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförening instämmer i promemorians synpunkt alt man bör beakta vuxenutbUdningens behov av syo, när man tar ställning tiU organisationens utformning. Detta kan tillgodoses inom ett yrkesvalslärarsystem genom att man räknar in arbetsuppgifter för syo inom VuxenutbUdningen i nedsättningsunderlagel. Svensk yrkesvalslärarförening anser alt i mindre kommuner bör yrkes-valslärarexpedilionen utgöra centrum för denna vuxenvägledning (som ofta knyts liU skolenheten) och alt motsvarande anordning bör göras i större kommuner.

4.6 Dimensionering

SÖ, UKÄ, AMS, Svenska landstingsförbundet, LO, SACO, SFS m. fl. anser alt promemorians förslag om dimensionering och resurstiUdelning inle enbart borde utgå från elevantalet i grundskola och gymnasieskola utan också omfatta vuxenutbildningen. SÖ betonar expansionen inom VuxenutbUdningen och framhåUer att syo-insatserna för de vuxenstuderande genomsnittligt lorde vara mer tidskrävande än för skolans elever. AMS anför att i avvägningen meUan ungdomarnas behov av yrkesvägledning i skolsituationen och de vuxnas behov av vägledning på en arbetsmarknad med snabbt förändrade krav på kunskaper och utbUdning, viU styrelsen särskUt framhåUa behovet av studie- och yrkesvägledning för de vuxna. Vid beräkningen av antalet syo-funktionärer måste därför hänsyn också tas tUl det växande antalet studerande i VuxenutbUdningen. LO viU starkt framhåUa behovet av syo för stora grupper av vuxenstuderande och betonar viklen av alt organisationen inte dimensioneras så alt syo-funktionärerna redan från början bara kan tiUgodose ett minimum av de rådsökande. Svensk yrkesvägledarförening anser att utredningen tagit aUtför lite hänsyn tiU samhäUets totala behov av syo. Det är uppenbart atl detta behov bland övriga åldersgrupper bland befolkningen redan nu är så storl, all del ur rättvise- och jämUkhetssynpunkt kan anses diskutabelt all ungdomsskolan får delta stora antal syo-funktionärer tiU sitt förfogande, medan befolknuigen i övrigt endast har tiUgång tiU f. n. ca 250 yrkesvägledare.

Beträffande resursawägningen meUan grimdskola och gymnasieskola anför AMS att behovet av syo-insatser har minskat i grundskolan genora den nya läroplanen, medan behovet i gymnasieskolan med dess nära anknytning tiU arbetsmarknad och utbUdningar utanför skolområdet har ökat starkt. Del förefaUer därför rimligt all ändra beräkningen av elevunderlaget, så all den bättre tUlgodoser gymnasieskolans behov.

TCO, SL, SFL m. fl. betonar däremot det stora behovet av syo i

Prop. 1971:34 35

grundskolan. SFS framhåUer att den nya organisationen på inga viUkor får innebära en försämrad situation för grandskoleleverna.

Flera remissinstanser betonar atl promemorians förslag till dimensionering, enligt vilket ett schablonbelopp skaU utgå per 800 elever i berörda årskurser med vissa justeringar beroende på elevunderlagets storlek, inte kommer att täcka behovet av syo i skolan. SAF, LR, SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförening anser talet 800 elever per syo-funktionär alltför högt. Sveriges skolkuratorers förening biträder förslaget under föratsättning alt arbetsplatsen utgörs av en skolenhet. Vid splittring av tjänsten på flera skolor bör elevunderlaget minskas. SACO anser att schablonen bör justeras nedåt med åtminstone 100 elever per heltidstjänst. SFS och TLE önskar sänka elevantalet liU 500 per syo-funktionär. SFS betonar dessutom alt funktionären inle bör tjänstgöra på mer än två skolor. TCO erinrar om all AMS tidigare framhåUit atl siffran 300 elever per funktionär torde vara en realistisk beräkning för tjänsleunderlag.

TCO och RHS betonar alt de små kommunema måste garanteras en generös resurstiUdelning. RHS anser att förslaget inger farhågor för vissa orter med så få elever i yrkesutbildning atl de fram tUl år 1974/75 hänvisas till gymnasieskolkommuner.

4.7 Utbildning

Av de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget till utbildning av syo-funktionärer tillstyrker de som ansluter sig till promemorians organisalionsförslag i aUmänhet också förslaget om en ettårig kurs i studie- och yrkesvägledning (s.k. DYRK-kurs) som skaU kunna inräknas som 40 poäng i en fUosofie kandidatexamen, medan de som uttalat sig för ell yrkesvalslärarsystem önskar kombinera utbildningen med lärarutbUdning. TiU den förra kategorin hör bl. a. statskontoret, SÖ, UKÄ, Svenska landstingsförbundet, LO och SFS. TiU den senare hör LR, SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförening.

Förslaget atl förlägga kursen i studie- och yrkesvägledning lUl lärarhögskola tillstyrks av bl. a. lärarhögskolorna i Göteborg, Linköping, Umeå och Uppsala och de samhällsvetenskapliga fakulteternas utbildningsnämnder vid universiteten i Uppsala och Göteborg. SÖ, UKÄ, SACO, SFS och universiteten i Uppsala och Lund anser däremot att kursen bör förläggas tiU universitet. Generaldirektören i SÖ m. fl. tjänslemän har reserverat sig mot Sö:s uppfattning.

Beträffande promemorians förslag om vägar tUl behörighet för kursen anser 50 att beteende- och samhäUsvelenskapUg utbildning är värdefull för syo-funktionären men alt kursen inle uteslutande bör baseras på linjerna 4, 5 och 8 utan också på andra ämneskombinationer. Liknande synpunkter framförs av bl. a. UKÄ, AMS, SACO och

Prop. 1971:34 36

TCO. SFS anser all samtliga utbildningslinjer bör kunna avslutas med den föreslagna kursen.

Universitetet i Uppsala m. fl. tiUstyrker förslaget all personer som har fyllt 25 år, har minst fem års erfarenhet och har kunskaper motsvarande 10 poäng i elementär sociologi och sociologisk metodik skall kunna få tiUträde liU kursen. Lärarhögskolan i Göteborg tiUstyrker i de fall yrkesverksamheten gjort dem skickliga och erfarna på områden som har nära anknytning lill samhäUs- och beleendevetenskaperna. Lärarhögskolan i Uppsala, SACO m. fl. anser att förkunskapskravel är oliU-räckUgt. Även 5Ö befarar delta och hävdar att frågan bör penetreras ytterligare. Samhällsvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd i Göteborg anser atl 20 poäng i psykologi bör vara elt allmänt behörighetskrav. SFS framhåller däremot alt inga särskilda förkunskapskrav bör uppställas för personer som fyllt 25 år och har minst fem års yrkeserfarenhet.

Promemorians förslag om att som krav för behörighet för samtliga också bör uppställas minst ett års erfarenhet av anställning, vari bör ingå minst sex månaders sammanhängande anställning utanför utbUdningsväsendet, tillstyrks av bl. a. SÖ, lärarhögskolorna i Göteborg, Linköping och Umeå, universitetet i Lund, Sveriges socionomförbund, SL, SFL och Svensk yrkesvalslärarförening. Universitetet i Lund och Sveriges socionomförbund betonar alt elt års yrkeserfarenhet måste betraktas som ett minimikrav. TCO anser promemorians förslag otiUräckligl, eftersom erfarenheter av arbetslivet utanför skolområdet har avgörande betydelse. LO betonar all nytiUkommande funktionärer bör ha en grundläggande erfarenhet av arbetsmarknaden och dess problem. SAF framhåller att erfarenhet av yrkeslivet utanför skolområdet är så vUctigt för syo-funktionen att den bör stäUas som elt krav. UKÄ och SACO hävdar alt arbetslivserfarenhet utanför utbUdningsväsendet är värdefuU för syo-funktionärerna men atl sådan erfarenhet inte bör krävas för tillträde lill utbildningen utan i stället vara meriterande vid tjäns-tetiUsältning. LR förmodar alt erfarenheter från arbetslivet erhåUs bättre genom olika former av studiebesök än genom att under elt år inneha en eller ett fåtal anställningar.

Promemorians synpunkter på principerna för urval bland behöriga sökande till kursen delas av bl. a. lärarhögskolorna i Göteborg och Umeå. Lärarhögskolan i Linköping anser atl en kvotering bör tiUämpas vid urvalet för att garantera atl andelen personer med minst fem års yrkeserfarenhet inte blir alltför liten inom tjänstemannakåren. SÖ och UKÄ instämmer i promemorians uppfattning all del är värdefuUt att personer med oUka slag av utbildning och varierande arbetslivserfaren-heter rekryteras till utbildningen. SÖ tiUstyrker också promemorians förslag om atl meritvärdet för akademiska studier maximeras till 80 poäng för att undvika att kursen får karaktär av tilläggsulbildning. Däremot ifrågasätter SÖ det rikliga i att kårens nuvarande sammansätt-

Prop. 1971:34 37

ning bör vara vägledande vid urval bland behöriga sökande. UKÄ anser det inle praktiskt möjligt att utforma så detaljerade urvalsbestämmelser alt man genom anlagningsförfarandel garanterar atl vissa bestämda yrkesområden läcks iri. UKÄ ställer sig vidare tveksam till könskvole-ring och vill avvakta dels resultatet av pågående försöksverksamhet, dels intresset för kursen. SACO anser att promemorians förslag innebär en aUtför långtgående styrning av antagningen. Urvalet bör i första hand baseras på samhällsvetenskaplig eftergymnasial utbildning.

UKÄ betonar alt man vid kursens dimensionering bör ta hänsyn till all den kan vara lämplig även för andra kategorier än blivande syo-funktionärer. Med tanke på att kursen också kommer att attrahera personer som inle avser att ägna sig åt syo inom skolväsendet, anser SACO att den föreslagna intagningen på 120—150 studerande är alltför låg. Även SFS betonar att betydligt fler än som föreslagits måste intas till utbildningen.

Svensk yrkesvägledarförening m. fl. tillstyrker innehållet i den föreslagna kursen i studie- och yrkesvägledning. UKÄ betonar atl studiekursen bör få en sådan utformning atl den lämpar sig som utbUdning även för andra kategorier, t. ex. yrkesvägledare inom arbetsmarknadsverket och studievägledare inom universitet och högskolor. SÖ framhåUer att studieplanen måste utformas så att syo-funktionären bl. a. får en både teoretisk och praktisk utbUdning beträffande valproblematiken för avvikande grupper och individer, t. ex. handikappade och invandrare, och träning i all vägleda elever med handikapp eller andra svårigheter. Specialskolans och särskolans problem bör behandlas. Utbildningen bör vidare speciellt uppmärksamma sådana problem som gäUer arbetsmiljöer, företagsdemokrati, interaktionen mellan grupper på arbetsplatser, skiUnader i inriktning och aspirationsnivå meUan olika socialgrupper när det gäller yrkeslivet, invandrarnas situation på arbetsmarknaden, könsroller etc. Syo-funktionärens utbildning bör vara sådan, att han kan bidra till alt fördomar och staluslänkande om yrken och utbildningar bryts ner. Näringslivets problemalik bör beaktas mer konsekvent i utbildningen och den bör mera bestämt anknytas tiU arbetsmarknadens organ.

SÖ framhåUer vidare att syo-funktionären skall kunna kommunicera med en rad olika ålderskategorier med varierande bakgrund: elever på olika stadier och linjer, vuxenstuderande, lärare, föräldrar, representanter för näringsliv, förvaltning etc. Han behöver därför så långt möjligt få kännedom om innehåll och metodik i alla de ämnen som medverkar i syo-programmet och få övning i att samverka med lärare på lektioner. Han behöver också få träning i konferens- och sammanträdesteknik och i alt leda föräldramöten, ge information tiU slorklasser etc. TUl dessa handledda övningar och auskultationer ute i skoloma kommer också praktik på handledarens expedition. Kursen Information och undervis-

Prop. 1971:34 38

ning, som i promemorians preliminära förslag omfattar 5 poäng, bör därför i stället omfatta 10 poäng. En omfördelning av kursens poängtal skulle kunna bli möjlig genom att låta vissa moment i arbetsmarknadssociologi och samhällskunskap utgå, eftersom man kan förutsätta att kursdeltagarna redan inhämtat dessa moment i föregående studier. Liknande synpunkter framförs av lärarhögskolorna i Göteborg, Stockholm, Linköping, Umeå och Uppsala. Samhällsvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd och utbildningsnämnden vid handelshögskolan i Göteborg anser alt alltför storl utrymme lämnats åt undervisning i administrativa och organisatoriska förhållanden i studieplanen på bekostnad av den klientcenlrerade undervisningen.

AMS framhåUer alt en gemensam grundutbildning kan bidra lill all studie- och yrkesvägledare inom och utom skolan får elt gemensamt synsätt bl. a. i fråga om studie- och yrkesvägledningens målsättning och metodik och i fråga om informationen om utbildning och arbetsmarknad, vUket är angelägel. AMS anser alt den auskullering på två veckor vid arbetsförmedling, som enligt promemorian bör ingå i kursen, är otillräcklig. Med hänsyn lill det omfattande lärostoff som ingår i kursen kan styrelsen dock godla en auskullering på två veckor, under förutsättning att syo-funktionären efter utbUdningens slut får möjlighet till en längre praktikperiod och dessutom senare tiUfäUe till regelbundet återkommande tjänstgöring vid arbetsförmedling. Liknande synpunkter framförs av bl. a. SÖ och UKÄ.

4.8 Fortbildning

SÖ betonar, att vid genomförandet av syo-programmel även inom den nya gymnasieskolan utgör yrkesvalslärarna en utomordentlig tiUgång och de bör så långt möjligt stimuleras all ägna sig ål syon i gymnasieskolan. De som så önskar bör beredas möjlighet all snabbi kunna börja fungera inom del vidgade fältet. SÖ instämmer i promemorians förslag alt yrkesvalslärarna bör erbjudas en särskild fortbUdning. Innehållet bör dels täcka det vidgade verksamhetsområdet, dels ta upp sådana inslag i den nya grundutbildningen som vidgar syo-funktionärens perspektiv på uppgiften. Planering och genomförande av den särskilda fortbildningen kräver att särskilda medel ställs tiU förfogande. Lärarhögskolan i Vmeå konstaterar att aktueUa områden för fortbUdning av yrkesvalslärare är den enskilda vägledningens psykologi, universitets- och högskolområdet samt gymnasieskolan. Liknande synpunkter anförs av andra remissinstanser.

SACO, Sveriges skolkuratorers förening och Sveriges socionomför-bund framhåller all även andra för syo-funktionen lämpade yrkeskategorier, framför allt skolkuratorerna, bör få tillfäUe att genomgå sär-

Prop. 1971:34 39

skilda fortbildningskurser, som ger behörighet för den nya specialistfunktionen.

SÖ framhåller, alt aUa yrkesvalslärare bör erbjudas fortbildning, och alt den bör komma igång redan under vårterminen 1972. SkuUe den ges vid sommarkurser enligt promemorians förslag, kommer det av personeUa och praktiska skäl all dröja elt betydande antal år innan alla får möjlighet att delta. Fortbildningen bör därför planeras med tanke på att yrkesvalslärarna skaU kunna utnyttja systemet för självstudier utan att behöva vistas utanför hemorten. SACO anser all den särskilda fortbildningen bör starta redan sommaren 1971.

Beträffande den reguljära fortbildningen av syo-funktionärer framhåUer AMS att det finns risk för all personer med hela sin verksamhet förlagd tiU skolan snart får sina kunskaper om yrken och arbetsliv föråldrade. Ett organiserat samarbete bör komma tiU slånd mellan länsarbetsnämndernas funktionärer och skolans funktionärer. Del är synnerligen nödvändigt att arbetsmarknadsverket erhåller resurser för information till syo-funktionärerna. Som elt led i denna information måste möjligheter skapas för alt syo-funktionären i en eller annan form får fullgöra viss regelbundet återkommande tjänstgöring vid länsarbetsnämnd eller arbetsförmedling. Även UKÄ betonar vikten av samverkan med AMS inom den reguljära fortbildningen.

Svensk yrkesvalslärarförening framhåller behovet av fler fortbildningskonsulenter för syo. Föreningen betonar också viklen av alt alla lärare, fr. o. m. förskoUärarna, får en tUlfredsstäUande grundutbUdning i syo. Den nuvarande syo-utbildningen i lärarutbildningen är inte tiUfredsställande. Studieplanerna bör därför ses över och fortbildningen för redan verksamma lärare effektiveras.

4.9 Genomförande och övergångsbestämmelser

SÖ m. fl. understryker starkt behovet av all skolans syo ulan dröjsmål utbyggs och effektiveras inom hela skolväsendel. SÖ anför dock vissa problem. Om den ettåriga utbildningen i studie- och yrkesvägledning skaU börja budgetåret 1971/72, krävs all den utannonseras redan i mars 1971, vilket förulsätler alt bestämmelser om inträdeskrav m. m. finns publicerade och atl klarhet kan ges beträffande de nya syo-funklionärernas arbetsvillkor, lönegradsplacering m. m. Eftersom förhandlingar om detta inte kan vara avslutade så tidigt, finner SÖ skäl tala för att den nya utbUdningen anordnas först budgetåret 1972/73 och att den nya organisationen börjar införas i gymnasieskolan först budgetåret 1973/74. Delta skuUe medföra alt del finns underlag för heltidstjänster på ett tidigare stadium. Dessa problem måste emellertid vägas mol angelägenheten av atl eleverna tidigt erhåller god orientering inför utbUdnings- och yrkesvalet.

Prop. 1971:34 40

Svenska kommunförbundet anser atl övergångsperioden bör göras betydUgt längre än vad som föreslagils i promemorian. Nyinrättning av yr-kesvalslärartjänster bör självfallet ej få ske efter 1971/72 men i övrigt lorde det vara lämpligt med en glidande övergångsperiod. Frågan om tidpunkten för slutiigt genomförande bör kunna prövas längre fram. Under uppbyggnadsskedet bör kommunerna få utnyttja yrkesvalslärarsystemet paralleUt med andra organisatoriska lösningar med kommunala befattningshavare. Svenska landstingsförbundet framhåller atl tillgången på UtbUdad personal kommer att vara obetydlig läsåret 1972/73, och att landstingskommunerna därför bör få möjlighet all anställa annan Utbildad personal för alt i inledningsskedet bygga upp landstingskommunernas syo-funktion.

AMS konstaterar att promemorians förslag är oklara, när man antyder att de lärare som så önskar kan fortsätta sin verksamhet som yrkesvalslärare. Arbetsmarknadsverkets anstäUning av yrkesvalslärare bör dock upphöra vid en viss given tidpunkt, då den nya läroplanen för grundskolan inte ger anledning lill yrkesvalsresonemang av den typ som en gång motiverade yrkesvalslärarnas anställning i arbetsmarknadsverkels tjänst. SÖ, AMS, Svenska landstingsförbundet, SACO, RHS m. fl. betonar all yrkesvalslärarna efter fortbildning bör få tillfälle atl övergå till den nya organisationen. SACO, Sveriges skolkuratorers förening och Sveriges socionomförbund understryker att detta bör gälla även kuratorerna. TCO, LR, SL och SFL anser alt promemorians förslag tiU övergångsbestämmelser är vaga och att man därför inte nu kan ta ställning tiU dem. Personalorganisationerna bör i stället på sedvanligt sätt vid överläggningar och förhandlingar få tillfäUe att närmare utveckla sina synpunkter mot bakgrund av departementets slutliga stäUningstaganden. LR framhåUer alt alternativet för ordinarie yrkesvalslärare att uteslutande undervisa i elt läroämne, vanligen samhäUskunskap, förefaUer orealistiskt eftersom tiUräckligt timunderlag saknas på de flesta skolenheter. Om förslaget liU organisation genomförs, bör yrkesvalslärare beredas möjlighet atl, utan löneavdrag och på arbetstid som arbetsgivaren stäUer tiU förfogande, vid universitet få läsa in ytterligare ett ämne, något som skuUe göra yrkesvalsläraren behörig tUl ordinarie ämneslärartjänst.

5 Departementschefen

5.1 Inledning

Studie- och yrkesorienteringen i skolan, som jag i fortsättningen kommer att kaUa för syo, sköttes från början helt av arbetsmarknadsmyndigheterna. Under 1950-talel infördes elt system med yrkesvalslärare i försöksverksamheten med enhelsskola. Yrkesvalslärarna utförde vissa

Prop. 1971:34 41

arbetsuppgifter i skolans och andra i arbetsmarknadsverkets tjänst. Eftersom den yrkesförberedande utbildningen spelade stor roll i försöksverksamheten med enhelsskola, hade syon då en annan utformning än nu när inslagen av yrkesförberedande undervisning är avskaffade inom grundskolan och högstadiet är sammanhållet. Eftersom en övervägande majoritet av elevema går vidare tiU fortsalt utbildning efter grundskolan, har studieorienleringen kommit alt spela en aUt större roll i förhållande till den enbart yrkesorienterande vägledningen. Även andra förskjutningar har skett när det gäller mål och program för syo. F. n. fungerar yrkesvalslärare som samordnare för syon i grandskolan. De är i aUmänhet vidareutbildade folkskollärare med ämneslärarljänster i samhäUskunskap och yrkesvägledning.

Inom gymnasiet har arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) erbjudit yrkesvägledning sedan början av 1940-talet. Genom 1964 års riksdagsbeslut angående reformering av de gymnasiala skoloma m. ra. (prop. 1964: 171, SäU 1964: 1 höstsessionen, rskr 1964: 407) infördes en förändrad organisation i gymnasium och fackskola. Syo ombesörjs där av både arbetsmarknadsverkets och skolans personal. Skolkuratorn ansvarar för de praktiska samordningsfrågorna och biträder arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare vid den yrkesvalsanknutna studieorienteringen och studievägledningen.

Som min företrädare framhöll i prop. 1968: 140 angående riktiinjer för del friviUiga skolväsendel, är studie- och yrkesvägledningen självfallet lika viktig inom yrkesutbildningen som inom nuvarande gymnasium och fackskola. I likhet med honom anser jag därför att en gemensam syo-organisation måste skapas för hela gymnasieskolan. Den nuvarande organisationen bör omprövas med hänsyn liU de nya kraven. Del är i det sammanhanget naturligt all också organisationen för syo i grundskolan omprövas med hänsyn till de förändringar som inträffat där sedan yrkesvalslärarsystemet infördes, och all man överväger om del är möjUgt alt ha samma organisation i grundskola och gymnasieskola.

Mot denna bakgrund har inom ulbildningsdeparlemenlet upprättats en promemoria (Ds U 1970: 16) om studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola. I promemorian föreslås alt syo i gymnasieskolan skall förslärkas och all en gemensam organisation för syo skall införas för grandskolan och gymnasieskolan. Statsbidrag skall ulgå lill kommunerna för särskilda syo-funktionärer som normall ägnar sig uteslutande ål syo inom skolväsendel. Den nuvarande organisationen skall gradvis avvecklas. Promemorians förslag har tillstyrkts av en bred remissopinion. lag kommer i det följande alt förorda all förslagel förverkligas.

Många remissinstanser har beklagat all förslagel endasl gäller ungdomsskolan. De framhåller bl. a. att den kommunala vuxenutbildningen, och vuxenutbildningen över huvud tagel, befinner sig i stark

3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 34

Prop. 1971:34 42

expansion och alt behovet av syo snarare är större för vuxna än för ungdomar. Jag är medveten om alt behovet av studie- och yrkesvägledning för vuxna är stort. Liksom ungdomarna har de behov av syo under utbildningen. Det största behovet av studie- och yrkesvägledning har de dock innan de börjar sina studier.

Hur de studie- och yrkesvägledande insatserna för vuxna skall organiseras måste övervägas ytterligare. Del är därför inle möjligt all lösa frågan om syo för vuxenutbildningen och ungdomsskolan på en gång utan alt uppskjuta reformeringen av ungdomsskolans syo. Jag vill i delta sammanhang erinra om att kompetensutredningen i betänkandet (SOU 1970: 21) Vägar liU högre utbildning föreslagit aUmänna orienteringskurser för vuxna. Kompelensutredningens förslag bereds f. n. inom utbildningsdepartementet. Jag vill också erinra om alt kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) har tiU uppgift att utveckla lämpliga uppsökande åtgärder som riktar sig till de utbild-ningsmässigt sämst tillgodosedda.

Den organisation för syo inom grundskolan och gymnasieskolan som jag i det följande kommer atl förorda blir så flexibel atl det blir möjUgt, för de kommuner som så önskar, alt anställa syo-funktionärer som kombinerar syo-uppgifter inom ungdomsskolan med syo-uppgifter inom vuxenutbildningen.

5.2 Mål och program

Promemorian har ingående analyserat mål och program för syo (se Ds U 1970: 16, s. 1—20 och 62—84 samt s. 7—8 och 12—18 i denna proposilion). De remissinstanser som yttrat sig i frågan har så gott som undantagslöst anslutit sig tiU promemorians uttalanden.

Även jag ansluter mig lill den syn på studie- och yrkesvägledningens roll i samhäUet och på mål och program för syo som kommer till ullryck i promemorian. Jag viU i della sammanhang begränsa mig till att i likhet med remissinstanserna understryka vissa synpunkter.

I likhet med bl. a. Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) viU jag särskUl betona all målet alt studie- och yrkesvägledningen skaU uppmuntra individens egen aktivitet och självanalys inte får innebära passivitet från studie- och yrkesvägledningens sida. Den skall bidra till all vidga kunskapen om valmöjligheter och måste därför motverka sådana begränsningar i studie- och yrkesvalet som t. ex. beror på den studerandes sociala bakgrand, traditionella könsroUsföresläll-ningar eUer bristande motivation all analysera sin egen situation. Syo bör utgöra en motvikt mol sådana inflytanden från massmedier, hemmiljö, kamrater m. m. som begränsar perspektivet.

Liksom universitetskanslersämbetet (UKÄ) vill jag starkt understryka att studie- och yrkesvägledningen också bör bidra till utbildningens och arbetslivets anpassning liU de enskilda individerna och inte enbart tvärt-

Prop. 1971: 34 43

om. De synpunkter på utbildningens organisation och skolarbetets uppläggning som från eleverna når syo-funktionäreraa bör kanaUseras tUl berörda myndigheter och beslutande organ. Jag viU också betona alt syo bl. a. bör ses som en del av samhällsorienteringen. I likhet med TCO anser jag all förhållandena på arbetsmarknaden, bl. a. de stora löneskUlnaderna mellan olika yrken och mellan män och kvinnor, bör diskuteras i anslulning tiU syo och de fackliga organisationernas roll därvid belysas.

Genom all orientera om utbildning och arbetsmarknad, öka individens självkännedom och vidga perspektivet bör studie- och yrkesvägledningen kunna bidra till ett mer genomtänkt studie- och yrkesval. Delta minskar de påfrestningar för den enskilde individen som t. ex. studieavbrott, felinvesteringar i utbildning och yrkesbyten kan innebära. Även från samhällets synpunkt är en väl fungerande studie- och yrkesvägledning av stort värde när del gäUer all förhindra felinvesteringar i utbUdning och därmed slöseri med samhällsresurser.

Beträffande syo-programmet har TCO i sitt remissyttrande framhåUit all den yrkesorienleringsvecka som i vissa skolor försöksvis anordnas i årskurs 2 i gymnasiet bör förläggas till årskurs T och införas vid samtliga gymnasieskolor. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att utvärdera försöksverksamheten och senast den 1 maj 1972 komma in till Kungl. Maj:t med förslag om de åtgärder som skolöverstyrelsen anser önskvärda.

Skolan och dess ledning bör ha ansvaret för genomförandel av mål och program för syo.

5.3 Organisation

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag alt kommunema, som föreslås i promemorian, bör få använda resurserna för syo på elt friare sätt än vad som är möjligt inom nuvarande organisation. Grandskola och gymnasieskola har kommunal huvudman. Skolväsendet är ofta kommunens största utgiftspost, även om man räknar bort statliga bidrag. Under de senaste åren har det funnits en markerad strävan alt ge primärkommunerna ökat ansvar på skolans område. Skolstyrelsens ansvar för grandskolan och gymnasieskolan betonas starkt t. ex. i de nya läroplanerna.

Statsbidragen inom skolväsendel är f. n. lill övervägande del knutna lill skoUedar- och lärarlönekostnader. För denna kommunala personal gäller statiig lönereglering. Statsbidrag utgår även lill kostnader för andra än skolledare och lärare. Statsbidraget för dem beräknas efter schablon Ofr prop. 1964: 171 och prop. 1966: 42, SU 1966: 75 rskr 1966: 186). För denna personal gäUer inle statiig lönereglering. Kommunerna får disponera statsbidraget enligt vissa aUmänna riktUnjer.

Även i fråga om statsbidrag till undervisningen har detta slag av resurstilldelning fått ökad betydelse. I den nya läroplanen för grund-

Prop. 1971:34 44

skolan utgör tiUdelningen av timmar tiU fritt valt arbete och viss del av resurstimmarna ett statsbidrag som kommunerna får disponera enligt allmänna föreskrifter (jfr prop. 1968: 129 s. 70—72, SU 1968: 179, 201, 2LU 1968: 71, rskr 1968: 366, 378).

Även om antalet korarauner kommer alt minska kraftigt under 1970-talets första hälft på grund av kommunsammanläggningarna, kommer skiUnader i elevantal och skolenheternas storlek och spridning fortfarande atl finnas kvar. Organisationen för syo bör därför utformas så all den kan anpassas lill skiftande förhållanden i de olika kommunema.

Den kommunala vuxenutbildningen har expanderat kraftigt och anordnas nu på ca 300 orter. De vuxenstuderande har, som jag redan framhålUt, stort behov av studie- och yrkesvägledning. Även om frågan om syo för vuxenstuderande inte nu kan tas upp till behandling, raåste man därför vid val av organisation för syo i ungdomsskolan eftersträva en form som inte försvårar en framtida lösning av frågan om syo för vuxenstuderande.

När yrkesvalslärarsystemet infördes i grandskolan, utgick man från det syslem för yrkesvägledning som tillämpats i folkskolan och byggde vidare på praxis all en för ändamålet utbildad lärare som samtidigt var anställd i arbetsmarknadsverket skulle ansvara för syo i samverkan med övrig personal i skolan. I prop. 1964: 171 betonades i stället syo som en del av devvårdsprogrammet, vilket ledde till riksdagsbeslutet om en annan organisation för gymnasiets och fackskolans del.

Nu aktualiseras åter frågan om en gemensam organisation för syo i skolväsendet. För elt enhetligt syslem talar enligt promemorian bl. a. att fältet för specialister på studie- och yrkesvägledning tenderar all växa och att det är en fördel alt funktionärer med i huvudsak samma utbildning tjänstgör och är utbytbara inom vuxenutbildningen, gymnasieskolan och grundskolan. Kontinuiteten i undervisning, elevvård och syo-program talar för alt samma organisation införs på samtliga stadier. En stark majoritet bland remissinstanserna anser atl del bör finnas en enhetUg syo-organisation för grandskola och gymnasieskola. Jag förordar all samma organisation införs i båda skolformerna.

I promemorian diskuteras tre olika normalmodeller inom ett enhetligt system, nämligen yrkesvalslärarsystem, system med yrkesvägledare-kurator och system med särskild syo-funktionär. Promemorian föreslår ett syslem med särskild syo-funktionär.

För ett system med en särskild funktionär, som normall ägnar sig uteslutande åt syo i skolan, talar enligt promemorian bl. a. atl de mål och det program som uppstäUls för syo rymmer så många och delvis helt olika moment, att del krävs en funktionär på hellid och särskild utbUdning och fortbildning. Systemet med heltidsfunktionär går också lätt all kombinera med syo inom vuxenutbildningen.

Mot ett system där skolkuratorn normalt också har hand om delar

Prop. 1971:34 45

av studie- och yrkesorienteringen talar enligt promemorian bl. a. all kuratorns arbetsuppgifter redan i dag är så omfattande och krävande att arbetsområdet inle bör utvidgas. Den nödvändiga samordningen mellan syo och elevvård som måste finnas i skolan bör äga rum genom olika former av kontinuerliga kontakter mellan syo- och elevvårdsfunktionärer.

I syo ingår uppgifter av pedagogisk natur, men enligt promemorian bör tjänsten inte konstraeras som lärartjänst. Olika delar av syo, inte minst den praktiska jTkesorienteringen (pryo), bör i stället integreras i undervisningen i aUt fler ämnen. Denna integration underlättas om syo-funktionären har möjlighet all vid vissa tillfällen delta i undervisningen i olika ämnen i samtliga klasser inom de årskurser som berörs. Syo-aspekter bör dessutom ingå i utbildning och fortbUdning av aUa lärare.

Vissa remissinstanser har framhållit att yrkesvalslärarsystemet garanterar alt syo-specialisler alllid finns till hands för elever, föräldrar och lärare. Genom systemet med yrkesvalslärare tillförsäkras varje skolenhet med högstadium en specialist, vilket inte skuUe bli faUet om del föreslagna systemet med särskild syo-funktionär genomförs. Detta skulle bli särskUl besvärande i glesbygderna, där avstånden mellan skoloma ofta är långa. Om syo-funktionären måste tjänstgöra vid flera skolenheter, skuUe det också uppstå svårigheter vid schemaläggning, planering av konferenser m. m.

Även om det i vissa fall kan vara besvärande att syo-funktionären måste tjänstgöra vid mer än en skolenhet, utgår jag dock från att i de flesta fall eventuella nackdelar med alt en del av syo-funktionärerna måste tjänstgöra vid två skolenheter uppvägs av de fördelar som följer av all funktionärerna helt kan koncentrera sig på syo-uppgiftema. Jag ansluter mig till de synpunkter på organisationen som redovisats i promemorian och förordar därför, i likhet med den övervägande delen av remissinstanserna, ett system med en särskild syo-funktionär som normall ägnar sig uteslutande åt syo i skolan.

Jag övergår nu till att redovisa riktlinjerna för den organisation som jag förordar. Jag bygger här i allt väsentligt på promemorians förslag. Syo-funktionären bör vara kommunalt anställd och kommunal lönereglering bör gäUa. Anställningen bör vara förenad med tjänstgöringsskyldighet vid kommunens grundskola och i förekommande fall gymnasieskola. I landstingskommunen bör anställningen avse tjänstgöring vid gymnasieskolan. Såväl i primärkommun som i landstingskommun bör dock funktionärens tjänstgöring normalt vara koncentrerad lUl en eller två skolenheter. Syo-funktionären bör, när han tjänstgör vid en skolenhet, vara underställd skolledningen för denna enhet. I primärkommuner bör han också vara underställd skolchefen. Syo-funktionären bör vara skyldig alt fullgöra syo-funklioner för elever i årskurs 6 i grandskolan i annan kommun, om dessa beräknas gå i årskurs 7 i kommunen.

Prop. 1971:34 46

Kommuner och landstingskommuner bör få statsbidrag till täckande av kostnader för syo-verksamheten. Detta statsbidrag bör ulgå i form av ett eUer flera schablonbelopp. Antalet schablonbelopp bör göras beroende av det faktiska elevunderlaget i kommunen eUer landstingskommunen. Kungl. Maj:t bör bemyndigas alt bestämma schablonbeloppets storlek. Schablonbeloppet bör räknas upp i enlighet med ändringar i den statliga lönenivån. Statsbidraget bör avse hela kommunens skolväsen. Det kan i många faU vara lämpUgt alt en landstingskommun och en primärkommun kommer överens om att primärkommunen svarar för syo även i landstingskommunens gymnasieskola t. ex. om elevantalet i landstingskommunens gymnasieskola inle räcker till för heltidstjänstgöring vid en eller två skolenheter. Om de träffar en sådan överenskommelse bör kommunen direkt från staten få uppbära det bidrag som annars skuUe ha utgått tiU landstingskommunen.

När reformen är genomförd, bör det normall i varje kommun finnas minst en heltidsanstäUd syo-funktionär som ägnar sig uteslutande åt syo. I kommuner (landstingskommuner) där mer än elt schablonbelopp utgår bör antalet heltidsanstäUda syo-funktionärer ungefär motsvara antalet schablonbelopp. I vissa faU kan det finnas skäl för kommunen Oandslingskommunen) all avvika från normalmodeUen och kombinera syo-funktionen med andra uppgifter (jfr s. 20) eller alt ha en deltidsanställd syo-funktionär. Sådana skäl kan t. ex. vara att fler än två högstadieenheter ingår i tjänsleunderlagel eUer alt avståndet mellan skolenheterna som ingår i underlaget är stort. I andra fall kan kommunen ha tillgång till utbildade syo-funktionärer som önskar dellidsansläUning. Organisationen bör vara så flexibel att den kan anpassas till olika lokala förhållanden. Även i sådana fall då kommunen (landstingskommunen) på grand av statsbidragssystemets utformning tilldelas överskjutande delar av schablonbelopp kan lösningar som avviker från normalmodellen krävas.

Som syo-funktionär bör anställas den som på grund av föregående utbildning och verksainhet är lämplig. En särskild utbildning bör anordnas. Jag återkommer tUl detta i det följande.

Det ankommer på skolöverstyrelsen att utfärda anvisningar för syo-verksamheten efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Del ankommer vidare på SÖ och AMS att i samarbete och efter samråd med kommunförbunden på grandval av vad som sagls i promemorian dra upp riktlinjerna för arbetsfördelningen när det gäUer syo-verksamheten, bl. a. beträffande arten och mängden av specialistinsatser i skolan, informationsmaterial via olUca medier lUl eleverna, pryo-verksamhel och studiebesök.

För att syo-funktionärerna skaU kunna håUa sina kunskaper om utbUdningsväsen och arbetsmarknad aktuella fordras en kontinuerlig fortbildning i olika former. Syo-funktionärerna bör få fortbildning inom

Prop. 1971:34 47

skolans reguljära forlbildningsverksamhel. Vidare föraisätts att arbetsmarknadsverket medverkar i fortbildningen, bl. a. genom atl tiUhandahålla informationsmaterial och anordna konferenser, kurser och auskultationer eller arbete vid arbetsförmedling för syo-funktionärer. Ett organiserat samarbete mellan arbetsmarknadsverkets och skolans funktionärer bör komma lill stånd, bl. a. för att säkerställa all aktuella förhållanden och problem på arbetsmarknaden uppmärksammas i skolans syo. Del ankommer på SÖ och AMS all i samråd med kommunförbunden dra upp riktUnjerna för ell sådant samarbete inom fortbildningen och vidta de åtgärder som behövs.

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet har anslutit sig till de riktlinjer för organisationen som jag redovisat i del föregående.

5.4 Dimensionering

Enligt promemorian bör varje kommun och landstingskommun — oavsett storleken -— få statsbidrag för minst en syo-funktionär. Om antalet elever i grundskolans årskurs 6—9 och i gymnasieskolan tillsammans överstiger 800, bör ytterligare statsbidrag ulgå med hänsyn till elevunderlagels storlek. Specialskolan och särskolan berörs inle av förslagel.

Många remissinstanser har framhållit atl även vuxenutbildningen bör ingå i dimensioneringsunderlaget. Som jag har redovisat i del föregående, kan inle frågan om syo för vuxna lösas i della sammanhang. Den organisation för syo inom grundskola och gymnasieskola som jag har förordat kan dock kombineras med syo-uppgifter för vuxna. Riksdagen beslöt förra året om en höjning av det schablonlillägg som bl. a. används för sludiehandledning och syo från 13 % liU 25 % för ämneskurser på grandskolnivå inom den kommunala vuxenutbildningen (prop. 1970: 35, SU 1970: 107, rskr 1970:273). Fr.o.m. den 1 juU 1972 bör det vara möjligt för de kommuner, som så önskar, att omvandla en del av dessa resurser för studiehandledning m. m. lill hel- eller deltidstjänst för syo-funktionär, som eventuellt kombineras med syo-uppgifter inom grundskola och gymnasieskola. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag all komma in till Kungl. Maj:t med förslag om det maximianlal timmar som får omvandlas. Jag vill också erinra om del statsbidrag för intagningsverksamhet m.m. som föredraganden förordat i prop. 1971:37 angående vuxenutbildning.

Många remissinstanser har anfört all promemorians förslag till dimensionering omfattar alltför många elever per schablonbelopp. Jag delar denna uppfattning. Jag föreslår därför en viss reducering av antalet elever per schablonbelopp i enlighet med vad som framgår av följande uppställning. Därvid bör man medräkna antalet elever i årskurserna 6—9 i grandskolan, på gymnasieskolans linjer och i specialkur-

Prop. 1971:34 48

ser, varvid antalet elever på specialkurser som är kortare än ell läsår omräknas lill motsvarande antal helårselever. Frågan om eventuellt inräknande av elever i högre specialkurs inom gymnasieskolan bör avgöras senare.

Antal elever i ärskur- Antal schablonbelopp serna 6—9 i kommunens grundskola och pä linjer och angivna specialkurser i kommunens eller landstingskommunens gymnasieskola

— 750 1

751—1 125 1,5

1 126—3 000 Antalet elever dividerat med 750 avkortat till en deci-

mal.

3 001— Antalet elever dividerat med 800 avkortat till en deci-

mal dock lägst 4.

Kommuner som på högstadiet har elever frän en annan kommun bör i sill elevantal få räkna in elevema i årskurs 6 i den andra kommunen.

Extra statsbidrag bör utgå för elever med oUka slag av handikapp. Det bör motsvara den extra resurstiUdelning som nu finns för dessa elever i grundskolan. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag all komma in med förslag om hur systemet tekniskt skall utformas.

Extra statsbidrag bör också utgå för glesbygdskommuner med många små högstadieenheter på långt avstånd från varandra eUer liknande problem. Skolöverstyrelsen bör få disponera ett visst belopp för fördelning på sådana kommuner. Kungl. Maj:t bör bemyndigas alt besluta om granderna för nämnda extra statsbidrag.

5.5 Utbildning

I likhet med flertalet remissinstanser tillstyrker jag promemorians förslagomen ettårig kurs i studie-och yrkesvägledning som bör kunna tillgodoräknas som studiekurs om 40 poäng enUgt kungörelsen (1969: 50) om utbildning vid de filosofiska fakulteterna. Kursen bör ha en sådan bredd all den förbereder inle bara för syo i skolan utan också för arbete som yrkesvägledare, arbetsvårdare eller arbetsförmedlare inom arbetsmarknadsverket eUer utbildningsadminislratör inom näringsUvet, inom olika organisationer etc.

EnUgt promemorian bör kursen förläggas tiU lärarhögskola. Remissopinionen är delad i denna fråga. Vissa remissinstanser anser att kursen bör förläggas till universitet. För min del anser jag atl den pedagogiska funktionen i syo-funktionärens uppgifter är mycket viktig och att lärarhögskolorna har möjlighet atl ge den mest adekvata melodiska

Prop. 1971:34 49

och pedagogiska utbildningen. Även de som efter att ha genomgått utbildningen väljer elt annat arbetsområde än skolans har glädje av all vara väl insatta i och ha personlig erfarenhet av skolans arbetsliv och problem. För lärarhögskoloma är del värdefullt för arbetet i dess helhet att komma i kontakt med arbetslivet utanför skolan genom de speciaUster från näringsliv, förvallning, fackliga organisationer etc. som kommer att medverka i syo-utbUdningen.

Kravet på integration av syo i undervisningen gör att syo-funktionären behöver kunskaper om innehåU och metodik i ämnen på olUca stadier. Han behöver tränas i samverkan med lärare vid konkreta lektioner. Gemensamma seminarier för lärarkandidater och blivande syo-funktionärer kan bidra till alt stimulera den pedagogiska debatten och göra lärarkandidaterna mer medvetna om syo-aspekter. Samverkan meUan gmndutbUdning och fortbUdning av syo-funktionärema är också viktig. Jag förordar därför alt kursen i studie- och yrkesvägledning förläggs till lärarhögskola.

För behörighet alt bli antagen tiU kursen i studie- och yrkesvägledning bör krävas dels teoretisk utbUdning, dels yrkeserfarenhet. GrandUga kunskaper i beteendevetenskapUga ämnen är väsenlliga för alt syo-funktionärerna skall kunna bidra tUl att förverkliga syo-programmet. För alt studie- och yrkesvägledarkåren skall kunna få en allsidig sammansättning, bör man också kunna nå behörighet att bli antagen till kursen genom lång yrkeserfarenhet kompletterad med en kortare beteendevetenskaplig utbildning på ungefär en termin eller motsvarande.

I likhet med flertalet remissinstanser tillstyrker jag promemorians förslag om alt samtiiga deltagare i kursen i studie- och yrkesvägledning skall ha minst elt års erfarenhet av anställning efter 18 års ålder, vari bör ingå minst sex månaders sammanhängande anställning utanför utbildningsväsendet. Delta är nämUgen nödvändigt för att garantera att den som närmast svarar för syo i skolan också har erfarenheter från arbetslivet utanför ulbUdningsområdet.

Beträffande urvalet bland behöriga sökande till kursen anser jag att man bör undvika teoretisk övermerilering och därmed långa studietider för utbildningen till studie- och yrkesvägledare. Universitetsstudier utöver 80 poäng bör därför inte tillmätas meritvärde. Yrkeserfarenheter bör ges avsevärd vikt. Urvalsprinciperna bör vidare utformas så all studerande med lång yrkeserfarenhet kommer alt utgöra en relativt stor andel av kursdeltagarna. Teoretiska utbildningsmeriter bör inte väga alltför tungt när det gäller urvalet bland sökande inom denna grapp. Jag ämnar senare föreslå Kungl. Maj:t alt uppdra åt SÖ och UKÄ atl i samråd utforma bestämmelser om behörighet och urval enligt de riktlinjer som jag här redovisat.

Beträffande dimensioneringen av kursen i studie- och yr-

Prop. 1971:34 50

kesvägledning anser jag — i lUthet med de remissinstanser som yttrat sig i frågan — all den bör göras med hänsyn till alt utbildningen inle endasl skaU förbereda för tjänst som syo-funktionär ulan också är lämplig inom andra områden och att den, som jag framhåUit i det föregående, bör kunna tillgodoräknas som studiekurs om 40 poäng enligt kungörelsen (1969: 50) om utbildning vid de fUosofiska fakulteterna. Den är ett led i strävandena alt göra universitetsutbUdningen mer yrkesinriktad. Kostnaderna för kursen bör i viss mån betraktas som alternativkostnader tiU UtbUdning vid fUosofisk fakultet.

Det är naturligt atl kursen i studie- och yrkesvägledning lill en början får karaktär av försöksverksamhet. Med hänsyn till detta och lill den jämförelsevis korta planeringstiden förordar jag att intagningen för budgetåret 1971/72 begränsas liU 90 deltagare fördelade på en kurs vid var och en av lärarhögskoloma i Malmö, Stockholm och Umeå. Medel för denna utbildning har beräknats i prop. 1971: 38 (s. 53) under anslaget Lärarhögskolorna: Avlöningar lill lärarpersonal ra. m.

Jag tiUstyrker proraeraorians förslag om mål för utbUdningen. UtbUdningen bör bl. a. ge grundläggande kunskaper om yrkesvalels psykologi och sociologi och om studie- och yrkesvägledningens roU i förhållande till skolans och arbetsmarknadspolitikens mål samt utveckla förmågan all kritiskt analysera dessa frågor. UtbUdningen bör också ge grundläggande kunskaper om ulbUdningsvägar, yrken och arbetsmarknad ur bl. a. sociologiska och ekonomiska aspekter, utveckla förmågan all ge enskUd och kollekliv studie- och yrkesvägledning och ge viss orientering om metoder för studie- och yrkesvägledaren alt kontinuerligt förnya sina kunskaper.

De aspekter som betonas i mål och program för syo bör också betonas i UtbUdningen av syo-funktionären. Dit hör t. ex. valproblematiken över huvud tagel, frågor som berör svagpresterande, handikappade, barn tiU invandrare och andra grupper som har särskilda problem, könsrollsfrågan, skillnader i inriktning och aspiralionsnivå mellan olika socialgrupper och intemationell orientering.

Jag delar de synpunkter på utbUdningen som SÖ framhåUer i sitt remissvar. Avsnittet Information och undervisning bör utvidgas något jämfört med promemorians förslag. Jag vill betona att studieplanen under de första åren måste betraktas som preUminär och att omsorgsfulla utvärderingar av hur utbildningen har fungerat bör ligga lill grund för fortgående revidering av förkunskapskrav, innehåU och uppläggning. Särskilt viktigt är det att försöka få en uppfattning om i vilken grad utbildningen medverkar tiU att syo-funktionären kan fylla den roll som krävs för att han skaU kunna bidra till alt förverkliga det mål och program som uppställts för syo. Studieplanen bör fastställas i den ordning som Kungl. Maj:t bestämmer.

I likhet med promemorian anser jag all forsknings- och ut-

Prop. 1971:34 51

vecklingsarbete för syo skaU ingå i det pedagogiska forsknings-och utvecklingsarbete som bedrivs av eller på uppdrag av SÖ. Forskning om studie- och yrkesvägledning bör också stimuleras bl. a. inom arbetsmarknadsforskningen. För utbildningen i studie- och yrkesvägledning är del av stor betydelse atl det finns goda kontakter med universi-lelsinslitulioner för berörda ämnesområden. Sådana kontakter kan åstadkommas bl. a. genom alt universitetslärare från dessa institutioner medverkar i undervisningen.

5.6 Genomförande, övergångsbestämmelser, särskild fortbildning

Promemorian föreslår atl den nya organisationen för syo skall införas successivt med början den 1 juli 1972. SÖ framhåUer i sitt remissyttrande att det medför vissa problem alt införa den så tidigt. Om den i stället införs fr. o. m. budgetåret 1973/74, kan införandet koncentreras lill två år och man får underlag för heltidstjänster på ett tidigare stadium. Delta måste emellertid vägas mol elevernas behov att så tidigt som möjligt få en förstärkning av syo. Jag ansluter mig till SÖ:s synpunkter och förordar därför att den nya organisationen införs med början först den 1 juU 1973. För budgetåret 1972/73 förordar jag att statsbidrag motsvarande 60 schablonbelopp stäUs tUl kommunernas och landstingskommunernas förfogande för all syon i gymnasieskolan skall kunna förslärkas. Statsbidraget bör fördelas av SÖ. Della statsbidrag bör utgå endast för ett budgetår. Vid fördelningen bör SÖ inle vara bunden av de principer som redovisats under 5.4.

Fr. o. m. budgetåret 1973/74 bör statsbidrag ulgå i form av schablonbelopp beräknade på antalet elever i årskurs 1 och 2 i gymnasieskolan.

Fr.o.m. budgetåret 1974/75 bör statsbidrag beräknat på antalet elever i samtUga årskurser i gymnasieskolan och i årskurserna 6—9 i grundskolan utgå. För de kommuner som har yrkesvalslärare i statligt lönereglerade tjänster bör elt belopp som motsvarar yrkesvalslärarnas syo-insatser avräknas från statsbidraget. Den 1 juli 1974 bör yrkesvals-lärarnas anstäUning i arbetsmarknadsverkets tjänst upphöra.

Yrkesvalslärarna har under lång tid gjorl mycket goda insatser när det gäller syo i grundskolan. Det är angeläget atl deras kunskaper och erfarenheter tiUvaratas i den nya organisationen. Yrkesvalslärarna bör självfallet på grund av föregående utbildning och verksamhet anses lämpliga alt anställas som syo-funktionärer. SärskUl med tanke på att många också kommer att tjänstgöra inom gymnasieskolan, bör dock de yrkesvalslärare som så önskar få möjUghet att genomgå en särskild fortbildning i de moment som kommer att behandlas utförligare i den nya kursen i studie- och yrkesvägledning än vad som tidigare skett i utbildning och fortbildning av yrkesvalslärare. Del ankommer på SÖ alt inom ramen för befintliga medel anordna sådan fortbildning.

Prop. 1971:34 52

Ordinarie yrkesvalslärare som önskar ägna sig helt åt syo bör kunna stå kvar i sin statligt lönereglerade tjänst eller övergå lill tjänst som syo-funktionär med kommunal lönereglering. Om kommunen så vill, får ordinarie yrkesvalslärare under en övergångsperiod i sin statligt lönereglerade tjänst kombinera syo och undervisning. Icke ordinarie yrkesvalslärare som önskar ägna sig ål syo får övergå till kommunalt lönereglerad anställning som syo-funktionär. För atl underlätta för de yrkesvalslärare som så önskar atl övergå helt till undervisning ämnar jag föreslå Kungl. Maj:t alt vidta särskilda åtgärder.

Under åberopande av del anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:l föreslår riksdagen att

1) godkänna de riktlinjer som jag förordat för en omorganisation
av studie- och yrkesorienteringen i grandskolan och gymnasie
skolan,

2) bemyndiga Kungl. Maj:l alt bestämma dels storleken av de schablonbelopp som skall ulgå i statsbidrag enligt vad jag förordat, dels granderna för extra statsbidrag,

3) godkänna de riktlinjer för statsbidrag till studie- och yrkesorientering som jag i övrigt förordat,

4) godkänna alt det fr.o.m. läsåret 1971/72 anordnas utbildning i studie- och yrkesvägledning enligt de riktiinjer som jag förordat.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen all till riksdagen skall avlålas proposition av den lydelse bUaga till delta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 1971:34 53

Innehåll

Sida

1 Inledning 2

2 Nuvarande ordning 3

2.1 Grundskolan 3

2.2 Gymnasium, fackskola och yrkesskola 6

3 Departementspromemorian 7

3.1 Studie- och yrkesvägledning i samhäUet 7

3.2 Studie- och yrkesvägledning utanför utbildningsväsendet 8

3.3 Studie- och yrkesvägledning inora utbildningsväsendet 9

3.3.1 Inledning 9

3.3.2 Grandskolan 9

3.3.3 Gymnasium och fackskola 10

3.3.4 UtbUdningsväsendet i övrigt 12

3.4 Mål och program för syo 12

3.5 Organisation 18

3.6 Dimensionering 21

3.7 Utbildnmg 21

3.8 FortbUdning 23

3.9 Forsknings- och utvecklingsarbete 24

3.10 Genomförande 24

3.11 Övergångsbestämmelser 25

3.12 Kostnader 25

4 Remissyttrandena 25

4.1 Studie- och yrkesväglednmg i samhäUet 25

4.2 Studie- och yrkesvägledning utanför utbUdningsväsendet 26

4.3 Studie- och yrkesvägledning inom utbildningsväsendet 27

4.4 Mål och program för syo 29

4.5 Organisation 30

4.6 Dimensionering 34

4.7 Utbildning 35

4.8 FortbUdning 38

4.9 Genomförande och övergångsbestämmelser 39

5 Departemenlschefen 40

5.1 Inledning 40

5.2 Mål och program 42

5.3 Organisation 43

5.4 Dimensionering 47

5.5 Utbildning 48

5.6 Genomförande, övergångsbestämmelser, särskild fortbildning 51

gs
WÉ	elev-
*'0-.*	vård
AMS