Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 33 år 1971           Prop. 1971:33

Nr 33                ,

KungL Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden, m. m.; given Stockholms slott den 19 februari 1971.

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över utbildningsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande tiU riksdagen föredraganden hemslälll.

GUSTAF ADOLF

ALVA MYRDAL

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionens första avsnitt rör åtgärder för förbättrad konfirmand­undervisning. I syfte all bistå konfirmandlärarna föreslås inrättande av ett antal konsulenlbefallningar, vilka skall innehas som bisysslor.

I ell andra avsnitt föreslås viss förstärkning av den prästerUga arbets­kraften i pastorat med fritidsbebyggelse och turism.

I det tredje avsnittet läggs förslag fram om vidgad användning av icke prästvigda tjänstebiträden.

Det fjärde avsnittet rör ett antal frågor om anslag ur kyrkofonden. Sålunda föreslås anslag till reparationsarbeten på sliflsnämndshuset i Västerås, bidrag till avlönande av sekreteraren hos svenska kyrkans diakoninämnd samt fortsalt och förhöjt bidrag till kyrklig verksamhet bland svenskar i Schweiz och tUl kyrkomusikemlbildningen vid Skön­dalsinstitutet. Anslaget för anordnande av leologiska fortbildningskurser för präster räknas upp med 10 000 kr. och bidraget för anlitande av predikobiträden med 50 000 kr.

I det femte och sista avsnittet berörs vissa frågor i anslulning tiU upphävandet av den nuvarande lagen om kyrkofond.

1    Riksdagen 1971.    1 saml.    Nr 33

 

Prop.  1971:33

Utdrag av protokollet över utbUdningsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholnis slott den 19 februari 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS­SON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUND­KVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, C/MILSSON.

Statsrådet Myrdal anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor om vissa anslag ur kyrkofonden, m. m., och anför.

I. Åtgärder för förbättrad konfirmandundervisning

Inledning

1963 års kyrkomöte har (kskr 15) hemstäUt atl konsulenttjänster för konfirmandundervisning inrättas och all medel till utbildning, resor och eventuella arvoden släUs till domkapitlens förfogande ur kyrkofonden. FramstäUningen var föranledd av en motion (nr 68) vid mötet. I sitt av kyrkomötet åberopade betänkande (nr 7) över motionen betecknade andra liUfäUiga utskottet det som en angelägenhet av hög rang att kon­firmandundervisningen fortgående ägnas tiUsyn och genom fortbildning av konfirmandlärama hålls å jour med metodikens utveckling. Utskottet kunde länka sig alt från varje stift ett lämpligt antal erfarna, pedagogiskt intresserade präster utses av domkapitlet att, efter genomgången kurs, såsom konsulenter stå konfirmandlärama lill tjänst med råd, instruktion och praktiska förslag. Uppdraget borde enligt utskottet fuUgöras på del­tid.

Sedan kyrkomötets framställning remissbehandlats, varvid yttranden avgetts av kammarkollegiet, statskontoret, skolöverstyrelsen och samt­Uga domkapitel utom domkapitiet i Västerås, uppdrog Kungl. Maj:t den 26 januari 1968 åt kammarrådet Erik Åberg att undersöka humvida genom inrättande av konsulenttjänster eller på annat sätt särskilda åtgär­der bör vidtas för förbättring av konfirmandundervisningen saml alt, om sådana åtgärder befanns erforderUga, avge förslag om kostnadernas bestridande. Den sakkunnige har avlämnat betänkandet (Ds U 1969: 6)

 

Prop. 1971:33                                                          3

Åtgärder för förbättrad konfirmandundervisning. Däri föreslås anstäl­lande i stiften av tiUs vidare 29 konsulenter.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarkol­legiet, statskontoret, skolöverstyrelsen — som hört länsskolnämndema i Kronobergs och Kopparbergs län, skolstyrelserna i Växjö, Västerås och SkeUefteå särat Göteborgs aUraänna skolstyrelse — ärkebiskopen efter övriga biskopars hörande, saratliga dorakapitel, svenska kyrkans centralråd för evangelisation och försaraUngsarbete, den sakkunnige för utredning ora de praktisk-teologiska övningsinstitutens framtida ställ­ning, ra. ra.. Svenska prästförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Riksförbundet Kyrkans ungdom, Sveriges kristliga gymnasiströrelse, KFUK:s och KFUM:s riksförbund. Föreningen Lärare i religionskunskap och Religionspedagogiska institutet.

Här kan nämnas att i direktiven för den nyssnämnda utredningen (U 1970: 50) ora de praktisk-teologiska övningsinstitutens framtida stäU­ning, m. m., bl. a. upptas frågan ora prästernas fortbUdning. En viss forlbildningsverksarahet förekommer redan i stiften. Den sakkunnige — professom Carl-Gustaf Andrén — bör enUgt direktiven i deima del undersöka om verksamheten behöver ges fastare former eUer över huvud i vilken omfattning sådan fortbildning bör ske och hur den bör organiseras. Andrén har uppgelt att han räknar raed en genora hel-eller ddtidsanstäUda konsulenter-kursledare-lärare kontinuerligt bedriven fortbUdningsverksamhet på regional nivå, bl. a. avseende konfirraand­undervisningen, och all ett införande redan nu av konfirraandkonsulen-ter — och därraed ett föregripande av en koramande uppläggning — är motiverat av det väsentUga och angelägna i att ulbUdningsfrågoma för konfirmandundervisningen prioriteras.

Nuvarande förhållanden

Av det avgivna betänkandet inhämtas bl. a. följande i fråga om för-saraUngsprästs pedagogiska utbildning m. ra.

Enligt statuterna för den praktisk-teologiska övningskursen ges under kursen 96 timmars konfirmandpedagogisk undervisning. Av dessa an­vänds 12 timmar för introduktionsföreläsningar. Vidare ingår övnings­lektioner, seminarieövningar och slutprov. TiU de 96 timmarna kommer 15 tiraraars auskultation i gmndskola.

Konfirmandkommitlén hos svenska kyrkans centtalråd anordnar se­dan 1950-talet åriiga konfirmandlärarseminarier, till vUka inbjuds aUa präster och lekmannakatekeler. Kursema bmkar omfatta fem dagar. Under senare år har i genomsnitt 20 präster deltagit i varje kurs. Kon­firmandkommitlén har också anordnat arbetskonferenser och utger en skriftserie. En huvuduppgift för kommittén f. n. är att främja lärome-

 

Prop.  1971:33                                                          4

delsproduktionen. Komrailléns sekreterare raedverkar vid lokala kurser och konferenser.

Sedan länge har studiedagar och kurser i konfirmandpedagogik spo­radiskt ordnats av olika stifts- och kontraklsorgan. Verksamheten inom stiften har intensifierats under de senare åren. I några stift finns peda­gogiska konsulenter anställda med uppgift atl bl. a. främja konfirmand­undervisningen. Dessa tjänster bekostas av raedel sora står lill förfogande för det friviUiga arbetet. I en rad stift fungerar särskUda konfirmand-komnuttér.

Biskopsmötet har sökt verka för att ge konfirmandundervisningen en mera enhetlig prägel. Sålunda fungerar sedan mitten av 1950-lalet en biskopsmötets granskningsnämnd för konfirmandläroböcker, och år 1968 antog mötet en läroplan för svenska kyrkans konfirmandunder­visning.

Utredningen

I fråga om behovet av förbättrad konfirmandundervisning an­förs i betänkandet att den fond av konfirmandpedagogiskt velande, som funnits tillgänglig hos centralrådets konfirmandkommilté, i relativt ringa grad tycks ha kanaliserats ut tiU det praktiska verksamhetsfältet. Det torde snarare vara så att, medan det allmänna skolväsendet snabbt har utvecklats raed raoderna undervisningsraedel och raeloder och en rationell fortbildning av lärarna, konfirraandundervisningen i stort stått kvar på en ttaditioneU ståndpunkt, som för barnen måste le sig desto mer föråldrad som de i den vanliga skolan vant sig vid att möta en modern pedagogik. Det föreligger därför, särskilt bland de medelålders och äldre prästerna, ett starkt behov av information, vägledning och inspiration beträffande en modern konfirmationsundervisnings mål och metoder.

Den sakkunnige påpekar att konfirmandundervisning meddelas ål ca 85 % av de i landet konfirmationsberättigade. I regel har konfir­manden en ålder av 14 å 15 år. Undervisningen utgör ell myckel bety­delsefullt led i det kyrkUga ungdomsarbetet. Därför är del av stor vikt, raenar den sakkunnige, att undervisningen bedrivs på ett fuUt tillfreds­ställande sätt. EraeUertid har församlingsprästerna på gmnd av mång­falden andra uppgifter i församlingsarbetet i aUmänhet svårt att själva genom studier av Utteratur i ämnet och på annat sätt närmare följa den fortlöpande utvecklingen på det pedagogiska området. Antalet präster som bevistar konfirmandkommitténs kurser är ganska begränsat. De kurser ra. ra. sora i allt större utsträckning anordnas genom dom­kapitlens med fleras försorg är av icke ringa värde och betydelse, men förhåUandena skiftar mycket härvidlag inom de olika stiften. Det är av vikt att enhetUghet och trygghet vinnes på området, delta även i finan-

 

Prop.  1971:33                                                         5

sieUt hänseende. AUa försaraUngspräsler bör bU i tillfälle alt lära känna de modema pedagogiska melodema och få möjlighet alt tiUämpa dem vid sin konfirmandundervisning.

Vad angår sättet att bibringa församlingsprästerna den mera tids­enliga pedagogiska kunskap som behövs för att raeddela konfirmand­undervisning erinrar den sakkunnige till en början om att det allmänna skolväsendet har en forlbildningsorganisation med elt avsevärt antal halvtidsanstäUda konsulenter och atl denna organisation — såsora skol­överstyrelsen uppgett i sitt yttrande över kyrkoraötels framstäUning i ärendet — spelar en väsentUg roU då det gäller att tiU lärama förraedla kontakt med oUka pedagogiska raeloder samt ge lärarna stimulans och vägledning. Den sakkuimige föreslår alt det för konfirmandundervis­ningen inrättas särskilda konsulenlbefallningar inom stiften. Dessa be­fattningars innehavare skaU stå försaraUngsprästema lUl tjänst med upp­lysningar, rådgivning och uppslag på området samt anordna kurser inora stiften för dera. Såsom ett led i den rådgivande verksamheten bör kon­sulenten i den utsträckning han finner lämpUg ha rätt att bevista för­samlingsprästs konfirmandundervisning och därvid göra de erinringar han finner anledning tUl.

Konsulenterna bör få särskild utbildning för ändaraålet. EnUgt kyrkomötets framstäUning skulle denna utbildning kunna erhållas vid den av centralrådets konfirmandkommilté årUgen anordnade kursen för konfirmandlärare, vilken kurs då skulle byggas ut i erforderlig omfatt­ning. Representanter för kommittén hade meddelat att det inte finns anledning anta, att koraraittén skuUe ha något att erinra häremot. Av kursens program för åren 1967 och 1968 framgår enUgt den sakkunnige att avsevärd vikt lagts vid den modema pedagogikens metoder. Vid en utbyggnad av kursen bör beaktas ell påpekande av skolöverstyrelsen om intresset av att konsulentens utbildning kommer att innefatta även en pedagogisk inttoduktionskurs i gmndskolans måluppgifter och ar­betsmetoder m. ra. Konsulenten bör vidare söka följa raed in- och ut­ländsk litteratur i ämnet och helst ha de hjälpmedel som fordras för god undervisning tiUgängliga för demonstration på stalioneringsorlen eUer ute i församlingarna.

Den sakkunnige föreslår att konsulenten skaU utses av domkapitlet och vara väl skickad för verksamheten. Han utgår från alt det vanUgen blir en församlingspräst men anser att även en för uppgiften intresserad och lämplig lekman kan komma i fråga. Förordnandet som konsulent bör meddelas för en tid av högst fem år, dvs. samma tidsperiod som enligt 29 § i 1946 års folkbokföringsförordning gäUde för uppdraget som kyr­kobokföringsinspektör. Konsulenten bör lyda under domkapitlet, som har alt i särskild insttuktion ge närmare föreskrifter om verksamheten.

Rörande konsulenlbefattningens   konstruktion  diskuterar den

 

Viop. 1971:33                                                           6

sakkunnige huvudsakUgen två altemativ: 1) uppdrag vid sidan av inne­havd tjänst, 2) självständig hel- eller halvtidstjänst.

Alternativ 1 skuUe närmast bli en motsvarighet till befattningen som kyrkobokföringsinspektör. Antalet konsulenter i resp. stift föreslås bli i huvudsak beroende av antalet där inrättade församUngsprästerliga tjäns­ter eftersom varje sådan präst i regel meddelar konfirmandundervisning.

Antalet kyrkobokföringsinspektörer är 23. Den sakkunnige finner att konsulenterna raåste göra avsevärt större insatser än kyrkobok-föringsinspeklörerna, vUka endast har rådgivande och inspekterande uppgift. Detta skuUe kunna raolivera en mera omfattande konsulent­organisation. Ä andra sidan, menar den sakkunnige, är det anledning att tiU en början, innan närmare erfarenhet vunnits, låta antalet konsu­lenter bU relativt begränsat. Han stannar för fyra i Lunds stift, tre i vart­dera Växjö och Göteborgs stift, en i Visby stift och två i vart och ett av övriga nio stift. Totalt skulle enligt detta alternativ således behövas 29 konsulenter.

I stift med flera konsulenter föreslås varje konsulent av domkapitlet bli tUldelad ett distrikt, inom vilket han har alt bistå församlingspräs­terna med råd och anvisningar ra. ra. samt i lämplig utsträckning besöka församlingarna och håUa kurser, allt enUgt domkapitlets bestämmande.

Om raan godtar alternativ 2 skulle det vara tUlräckligt att anställa en konsulent på halvlid i varje normalstort stift. En på halvtid anställd konsulent förutsätts kunna beredas sysselsättning som ungdomsledare, söndagsskolsekreterare e. d. under överskjutande tid. EventueUt kan man låta honom vara anställd som församlingspräst på halvtid, om förutsätt­ningarna härför i övrigt är för handen. En annan utväg är enligt den sakkunnige att låta konsulenten vara anställd för två stift, då för vart­dera stiftet fordras en halvlidskonsulent.

TiU förmån för en organisation enUgt altemativ 2 talar, raenar den sakkunnige, att den torde bli mera effektiv. Kravet på kvaUfikationer och insatser kan stäUas högre på befattningshavaren. Representanter för centralrådets konfirmandkomraitté ra. fl. hade föreslagit en sådan organisationsforra. A andra sidan hade kyrkoraölet och flertalet dom­kapitel närmast förordat en organisation enligt alternativ 1. Denna skuUe också StäUa sig väsentUgt biUigare. Mol inrättande av självständiga tjäns­ter talar också enligt den sakkunnige, att betydande prästbrist råder (den 1 januari 1969 var 13 % av de församUngsprästerliga tjänsterna vakan­ta). Den sakkimnige räknar nämligen med alt dessa tjänster i regel skulle innehas av präster. Han erinrar vidare om värdet av att konsulen­ten i sin egen tjänst meddelar konfirmandundervisning, något som i allmänhet torde bli fallet beträffande konsulent utsedd enUgt alternativ 1. Den sakkunnige stannar alltså för att konsulentorganisationen åtmins­tone tiUs vidare ordnas enligt detta alternativ.

Vad slutUgen angår kostnaderna för de föreslagna åtgärderna

 

Prop. 1971:33                                                          7

för förbälttad konfirmandundervisning och deras bestridande anför den sakkunnige i huvudsak följande.

Den av konfirmandkommitlén anordnade kursen för konfirmandlärare bmkar håUas i Sigtuna. När konsulent bevistar sådan kurs bör han vara berättigad tiU resekostnadsersällning och traktamente enligt allmänna resereglemenlet samt i förekommande fall lill ersättning för avstådda löneförmåner. Vidare bör han få ersättning för kursavgiften. Denna utgör f. n. 250 kr. Med utgångspunkt i detta belopp kan raan, i den mån samtUga konsulenter anses böra bevista kursen varje år och avgiften bibehålls oförändrad, räkna med en årlig kostnad för själva kursen av (29X250=) 7 250 kr.

Vidare bör konsulenten få resekoslnadsersältning och Iraklaraente för de resor inom stiftet som betingas av hans verksamhet där samt ersätt­ning för expenser.

Konsulenten bör tillerkännas arvode för sitt uppdrag. Kyrkobokfö­ringsinspektörerna erhåUer f. n. årligt arvode av 2 400 eller 3 000 kr. beroende på uppdragels omfattning. Med hänsyn lill konsulenternas mera omfattande arbete anser den sakkunnige raotiveral all de får ett något högre arvode. Han föreslår 300 kr. i raånaden ulora ål konsulenten i Visby stift, för vilken arvodel lorde böra begränsas tUl 200 kr. i måna­den. Årskostnaden för konsulenternas arvoden skulle då belöpa sig lill 103 200 kr.

Den totala kostnaden för arvoden och kursavgifter kan aUlså beräknas uppgå tiU 110 450 kr. Övriga berörda kostnader för konsulenterna kan inte anges med någon högre grad av tillförlitlighet.

Om självständiga konsulenttjänster i stället skuUe inrättas torde dessa i lönehänseende böra jämställas med förste stiftsadjunktstjänsler, vilka är placerade i lönegrad A 24. Enbart lönekostnaderna för dessa konsu­lenter — motsvarande åtta heltidstjänster — skulle årligen belöpa sig tUl mellan 300 000 och 350 000 kr.

För församlingsprästerna bör bevistande av de regionala kurser som hålls av konsulenterna betraktas som en tjänsteplikt. Avslående av löne­förmåner bör inte komma i fråga för dem. De bör erhålla resekostnads-ersättning och traktamente vid dellagande i kurs utanför det egna pasto­ratet.

Den sakkunnige anser hinder inte möta mot att samtliga nu angivna kostnader helt bestrids ur kyrkofonden.

Remissyttrandena

Liksom den sakkunnige anser remissinstanserna i allmänhet att behov finns av förbättrad konfirmandundervisning och alt tillskapande av en konsulentorganisation är en lämplig åtgärd för delta ändamål. Ärkebisko­pen, domkapitlen i Uppsala, Härnösand och Luleå saml Svenska präst-

 

Prop.  1971:33                                                          8

förbundet synes närmast anse atl betänkandets förslag kan godtas som ett provisorium — försöksverksamhet — i avvaktan på alt hela frågan ora prästernas fortbildning blir löst.

I flera yttranden framhålls viklen av samverkan mellan kyrka och skola. Föreningen Lärare i religionskunskap anser del ligga i skolans intresse att god kontakt upprätthålls mellan den reUgionsundervisning skolan ger och den reUgionsundervisning som ges utanför skolan. Del är värdefuUt för eleverna om de kan uppleva sammanhang mellan under-visningsformema. För samhället är det viktigt, menar föreningen, all förtroendet raellan den allraänna skolan och trossamfunden bevaras. Religionspedagogiska institutet betonar vikten av att moderna religions­pedagogiska rön och erfarenheter koraraer konfirmandundervisningen tiU godo. Detta bör enUgt institutet vara huvudändamålet med den före­slagna konsulentorganisationen.

Skolöverstyrelsen finner, mot bakgmnden av sina goda erfarenheter av motsvarande organisation inom den allmänna skolan, troligt att en liknande insats för konfirmandlärama skulle få stor betydelse, inle minst när det gäller metodutveckling och andra åtgärder i avsikt alt förbättra konfirmandundervisningen. Överstyrelsen betonar önskvärdheten av atl denna undervisning i pedagogiskt och melodiskt hänseende så nära som möjligt ansluter lill den undervisning som i gmndskolan meddelas bl. a. i ämnet religionskunskap. Inom skolan går utvecklingen på dessa om­råden raycket snabbt och ulraärks av större elevaktivitet, större själv-verksarahet och klar inriktning raot en individualiserad undervisning. En sålunda upplagd undervisning stäUer specieUa krav på läraren. Av den anledningen krävs det enligt överstyrelsens erfarenhet, att raan på olika sätt ger stöd och hjälp som gör del möjligt för läraren all följa med i utvecklingen på det pedagogiska och metodiska området. Detta är så mycket mera angeläget som det åldersstadium på vilket konfirman-dema befinner sig utmärks av stömingar hos åtskiUiga elever, som kan vara besvärande i varje undervisningssituation. Den föreslagna konsu­lentverksamheten — rätt upplagd och bedriven — kan enUgt över­styrelsen bli elt viktigt led i strävandena att hos elevema skapa större motivation för den undervisning varora här är fråga och saratidigt göra den raeningsfyUd för dem.

Skolstyrelsen i Växjö menar alt en undervisning efter gamla metoder torde vara helt utan appeU för en övervägande del av ungdomama. Med tanke härpå synes det vara nödvändigt med en kraftig satsning på fort­bUdning för konfirmandlärama. EnUgt skolstyrelsen torde bästa metoden vara att under en tidrymd av exempelvis ett år genom kursverksamhet genomarbeta de olika stiften med skyldighet för samtliga konfirraand-lärare atl delta i denna verksamhet. Först därefter synes en konsulent­organisation som den enligt förslagets altemativ 1 kunna göra en verkUg insats.

 

Prop. 1971:33                                                          9

Domkapitlet i Härnösand varnar för övertro på tekniska hjälpmedel och mekaniska finesser i undervisningen och anför bl. a.

Ingen lorde ifrågasätta att undervisningen av dagens konfirmander behöver förbättras och göras så levande och engagerande som möjligt. Men det »traditionella» får ingalunda förkastas ora del innebär en väl­lovlig strävan all för unga människor levandegöra Kristusgestalten och kristen tro och moral. Denna form av undervisning är en kyrkans egen undervisning sui generis, sora i viss mening alllid är och alllid kommer alt vara annorlunda än »den vanUga skolan» redan därför alt målsätt­ningen är en annan. Konfirmandundervisningens brister kan inte hävas av en okritisk anpassning lill en raodern skola och en modern pedagogik och nya »måluppgifter», sora inte svarar raot konfirmandundervisning­ens särskUda krav och syfte.

Liknande synpunkter framförs av Svenska prästförbundet, Sveriges kristliga gymnasiströrelse och Religionspedagogiska institutet. Gymnasist-rörelsen anser alt utredningen bort ta itu även med andra missförhållan­den än dem som saramanhänger med bristfällig pedagogik i konfirmand­undervisningen. Sålunda anser Gymnasiströrelsen att konfirraandåldern bör höjas och det offentUga förhöret slopas.

Den sakkunnige för utredning om de praktisk-teologiska övnings­institutens framtida ställning, m. m. (Andrén) anser likaledes alt utred­ningen bort överväga flera åtgärder för förbättrad konfirmandundervis­ning än som redovisas i betänkandet. Andrén pekar särskilt på be­hovet av tillgång tiU lämpliga läromedel. Detta behov kan enligt Andrén tillgodoses dels genom ett engångsanslag för målskrivning och utarbetan­de av en fyUig studieplan, dels genom alt det ingår i konfirmandkonsu­lentens åUgganden atl verka för en förbättrad läromedelssituation. Andrén finner vidare synnerligen angeläget att en samordning av kon­sulentverksamheten sker inom hela svenska kyrkan. Bl. a. bör medel anvisas för anordnande av gemensamma överläggningar mellan konsu­lenterna minst en gång och helst två gånger årUgen. Även domkapitlet i Härnösand och skolöverstyrelsen anser det nödvändigt med någon form av central ledning för verksamheten.

I fråga om konsulenlemas uppgifter har ett stort antal remiss­instanser reagerat mot utredningsmannens förslag alt konsulent skall få bevista församlingsprästs konfirmandundervisning och därvid göra erin­ringar. Med sådana befogenheter skuUe han komma alt framstå mera som inspektör än konsulent, och risk skuUe föreligga för komplikationer och motsättningar. Domkapitlen i Skara och Göteborg hävdar att kon­sulenten endasl efter anmodan bör äga besöka församlingarna. Hans uppgift bör vara av rådgivande och informerande karaktär. I sådant hänseende bör konsulenten enligt kammarkollegiet och domkapitlet i Visby verka inle bara bland prästerna ulan också bland lekmän inom

 

Prop. 1971:33                                                          10

församlingarnas kyrkoråd i syfte alt hos dem skapa förståelse för vikten av att i undervisningen ha tillgång tiU modema pedagogiska hjälpraedel, lämpUga lokaler och andra praktiska anordningar. Det är angelägel all en snabb, rationell och effektiv distribution av läromedel handhas av konsulenten, menar skolstyrelsen i Skellefteå, som också föreslår sam­arbete mellan konsulentema och skolstyrelsernas läromedelscentraler, örasesidigl låneulbyle av AV-hjälpmedel saral årUga konferenser raed krislendoraslärarna i de årskurser sora berörs av konfirmandundervis­ningen. Domkapitlet i Skara framhåller alt konsulenten också bör sam­arbeta raed de friviUiga kyrkUga organ i stiftet sora sysslar med konfir­mandundervisning och annan utbildning inom kyrkan.

Vikten av alt konsulenterna har god utbildning för uppgiflen understryks i ålskilUga yttranden. Statskontoret ifrågasätter dock om kon­sulent — såsora utredningen synes förutsätta — skall behöva varje år delta i den av centtalrådets konfirraandkoramilté anordnade kursen. Andra remissinstanser anser den föreslagna utbildningen otillräcklig. Enligt domkapitlet i Lund bör konsulenten utom teologisk grundutbild­ning ha genoragått lärarhögskola, så att han även teoretiskt behärskar pedagogiken och på elt vederhäftigt sätt kan förraedla kontakten med den allmänna skolans metodik och därmed med den undervisningssitua­tion som konfirmandläraren måste räkna med. Liknande synpunkter framförs av Andrén, Svenska prästförbundet och flera andra remiss­instanser. Domkapitlen i Linköping och Karlstad samt Prästförbundet förordar alt tiU konsulenter utses yrkespedagoger raedan domkapitlen i Strängnäs, Västerås, Härnösand, Luleå och Visby samt länsskolnämnden i Kronobergs län närmast synes anse atl konsulenten skall vara präst. I några fall motiveras detta senare med att konsulenten bör vara väl insatt i församlingsprästens speciella problem på della område.

Bland de remissinstanser som uttryckligen tagit ställning till frågan om konsulentbefattningens konstruktion är meningarna delade. Det av den sakkunnige förordade alternativ 1, enligt vilket kon-sulentuppdragel skulle utövas som bisyssla, tUlstyrks av kammarkollegiet, statskontoret, ärkebiskopen och fem domkapitel raedan övriga dora-kapilel och ell tiotal andra remissinstanser i princip ansluter sig tUl be­tänkandets alternativ 2 (självständiga konsulenttjänster på hel- eUer halvtid).

Mot altemativ 1 taleir enligt domkapitlet i Lund bl. a. alt prästbristen redan medför så starkt ökad arbetsbörda för flertalet präster all del torde vara tvivelaktigt om man kan ytterUgare belasta dem med extra upp­drag. Domkapitlet i Karlstad gör gäUande alt uppgiften att verka för konfirmandundervisningens pedagogiska förnyelse är aUtför angelägen och maktpåliggande för alt kunna fuUgöras sora bisyssla. Även Riks­förbundet Kyrkans ungdom finner del helt orealistiskt att tänka sig alt en präst skuUe kunna tiUfredsställande sköta konfirmandkonsulentens

 

Prop.  1971:33                                                        11

uppgifter vid sidan av ordinarie tjänst, i aU synnerhet som just de präs­ter, som bl. a. genom förmåga till kontakt med ungdomen och pedago­gisk skicklighet synes vara lämpliga för konsulenttjänsten, redan nu har en arbetsvolym som snarare över- än imderstiger 50—60 timmar i veckan. Inte heUer centralrådet eller Föreningen Lärare i religionskun­skap anser det möjligt för en församlingspräst alt vid sidan av sin tjänst klara av de arbetsuppgifter som utredningen skisserar för konfirmand-konsulenterna.

Beträffande kostnaderna för konsulentverksamheten anser sig kammarkollegiet och statskontoret kunna godla den sakkunniges förslag i fråga om arvodels storlek. Statskontoret fömtsätter därjämte att er­sättningen för expenser begränsas till visst belopp per konsulent och år. Domkapitlet i Visby finner inte anledning föreUgga att konsulenten i Visby stift skall ha lägre arvode än övriga konsulenter. Centralrådet anser den föreslagna arvoderingen mycket för låg för att ett kvalificerat arbete skall uträttas.

I fråga om kostnadernas bestridande uttalar kammarkollegiet och statskontoret all, eftersom konsulentverksamhelen nära anknyter till församlingspräslemas centrala uppgifter, hinder inle bör möta atl finan­siera verksamheten med kyrkofondsmedel i enlighet med utrednings­mannens förslag. Inle heller någon annan remissinstans har motsatt sig förslaget i denna del.

Vad slutligen angår den sakkunniges uttalande alt bevistande av de regionala kurser som anordnas av konsulenterna bör vara alt betrakta som »tjänsteplikt» för församlingspräslema anser domkapitlet i Göte­borg alt deltagandet bör vara frivilligt. Svenska prästförbundet däremot hävdar alt dellagande i fortbildningskurser o. d. bör göras obligatoriskt, eftersom eljest pedagogiska metoder och erfarenheter inle kommer hela konfirmandundervisningen till godo.

Föredraganden

När 1963 års kyrkomöte hos Kungl. Maj:t hemställde om inrättande av konsulenttjänster för konfirmandundervisningen betecknade mötet del som en angelägenhet av hög rang alt denna undervisning fortlöpande ägnas tiUsyn och genom fortbildning av konfirmandlärarna håUs å jour med metodikens utveckling. Sedan kyrkomötets framställning remiss­behandlats, tillkallade Kungl. Maj:t en sakkunnig med uppgift alt under­söka behovet av förbättrad konfirmandundervisning och avge förslag liU åtgärder.

I sitt belänkande uppger den sakkunnige att konfirmandundervisning meddelas ål ca 85% av de konfirmationsberättigade i landet. Denna undervisning är enligt den sakkunnige elt mycket viktigt led i del kyrk­liga ungdomsarbetet, och det är av stor betydelse atl den bedrivs på ell

 

Prop. 1971:33                                                         12

tillfredsställande sätt. Den sakkunnige betonar viklen av alt prästema bibringas sådan kunskap på del pedagogiska området att konfirmand­undervisningen kan raeddelas enligt de moderna undervisningsmetoder som tillämpas inom del allmänna skolväsendet och som är tjänliga ut­ifrån konfirmandundervisningens speciella krav. VisserUgen har under senare tid konfirmandkommitlén hos svenska kyrkans centralråd för evangeUsation och försaraUngsarbete särat domkapitlen och andra organ inom stiften sökt genom kurser och på andra sätt främja denna under­visning. Trots della synes undervisningen enligt uttedningen i stort sett bedrivas på traditioneUl satt och därför numera i pedagogiskt hänseende framstå som föråldrad. För att man skall kunna åstadkomma en mera tiUfredsstäUande konfirmandundervisning anser den sakkunnige skäl fö­religga att specieUa åtgärder vidtas. Han föreslår — delvis efter mönster från fortbildningsorganisationen inom del aUmänna skolväsendet — alt man anstäUer konsulenter som skall ha tiU uppgift att slå församlings­prästerna till tjänst med upplysningar och rådgivning samt att anordna regionala kurser. De bör också i lämplig utsträckning bevista församlings­prästers konfirmandundervisning och framstäUa eventuella erinringar. Konsulenterna bör få särskUd utbildning genom alt delta i den kurs som centralrådets konfirmandkommilté årligen anordnar för konfirmandlära­re. Denna kurs fömtsatts då bli utbyggd i viss omfattning. TiU konsulent kan enligt den sakkunnige komma i fråga präst eller lekman som är intresserad och väl skickad för uppgiflen. Konsulenttjänsterna föreslås lyda under resp. domkapitel, som också skall tillsätta dem och utfärda instmktion. Förordnande av konsulent bör avse en tid av högst fem år. I fråga om tjänstens konstmktion har den sakkunnige i valet mellan hel- eUer deltidstjänst och bisyssla stannat för bisysslealtemativel. An­talet konsulenter föreslås till 29, fördelade på stiften i förhåUande till antalet försaralingspräsltj änster. Arvode åt konsulent bör utgå med 3 600 kr. om året, i Visby stift dock med 2 400 kr. Vidare bör konsu­lenterna få ersättning för kursavgifter till konfirmandkommitlén (f. n. 250 kr. per deltagare) saml för resor och traktamenten vid dellagande i kommitténs kurs, resor inom det egna stiftet, expenser och i före­kommande faU avstådda löneförmåner. För församlingsprästerna bör deltagande i de regionala kurser sora konsulenterna anordnar betraktas som tjänsteplikt och därför berättiga lill bibehållen lön samt lill rese­kostnadsersällning och traktamente. Samtliga kostnader bör betalas av kyrkofonden.

Remissinstanserna släUer sig i allmänhet välviUiga till utredningens syfte och förslag. I åtskilliga yttranden framhåUs viklen och värdet av saraband i olika avseenden med den allmänna skolundervisningen. A andra sidan betonas också alt man i sttävan efter en i och för sig be­hövUg modemisering av konfirmandundervisningen inle får förbise den­na undervisnings specieUa syfte och särart. Den sakkunnige för utred-

 

Prop. 1971:33

13

ning av de praktisk-teologiska övningsinstilulens framlida ställning, m. m., som enligt sina direktiv har alt bl. a. behandla präslemas fort­bildning, anser frågan om förbättrad konfirmandundervisning så väsent­lig och angelägen atl den bör tas upp med förtur. Flera remissinstanser anser att den föreslagna organisationen, där konsulentuppdraget innehas som bisyssla, kan godtas, i varje fall som ell provisorium i avvaktan på att präslemas fortbUdningsfråga i sin helhet blir löst. Andra remiss­instanser hävdar all denna organisationsform inle är tiUräckligt effektiv utan förordar ett system med hel- eller halvtidsanställda konsulenter. Särskilt inom den sistnämnda gruppen anser man också alt konsulenterna bör ha en betydligt gedignare pedagogisk utbildning än den som utted-ningsmannen föreslår.

Utredningen i ärendet visar enligt min uppfattning atl det föreligger elt storl behov av alt konfirmandundervisningen förbättras. Det gäller framför allt att tiU konfirmandlärarna sprida kännedom om utveck­lingen på det pedagogiska området och all lämna dem praktiska råd och anvisningar i fråga om tillämpning av moderna pedagogiska metoder. Med hänsyn liU de goda erfarenheter av konsulentorganisa­tionen inom det allmänna skolväsendet som skolöverstyrelsen har redo­visat anser jag det vara värt all pröva ett liknande systera på konfir­mandundervisningens område. Bl. a. av kostnadsskäl är jag dock inte beredd alt bittäda alternativet med självständiga konsulenttjänster. En­bart lönekostnaden kan nämligen då beräknas uppgå lill mellan 300 000 och 350 000 kr. för år. Jag biträder i stället den sakkunniges förslag all konsulent på sarama sätt som kyrkobokföringsinspeklör handhar upp­giflen som bisyssla. Likaså fiimer jag del föreslagna antalet, 29 konsu­lenter, lämpligt. Utredningsmannen har uppskattat arvodeskostnaden tUl 103 200 kr. för år och kostnaden för utbildningen genom deltagande i den årligen av centralrådels konfirmandkommilté anordnade kursen liU 7 250 kr. Sistnämnda kostnad kan väntas stiga något när kursen har ut­byggts på sätt kommittén har släUl i utsikt.

I finansieringsfrågan ansluter jag mig liU den sakkunniges av bl. a. kammarkollegiet och statskontoret tiUslyrkta förslag att samtliga kost­nader bestrids ur kyrkofonden. Jag delar också statskontorets uppfatt­ning att varje konsulents expenser bör begränsas lill visst belopp för år.

Det ankommer på Kungl. Maj:t alt meddela närmare bestämmelser om konsulentorganisationens utformning, storleken av arvodena m. ra. Jag viU emeUertid anlägga några synpunkter på frågan. Först och främst viU jag starkt understryka den stora betydelsen av all till kon­sulenter utses endast för uppdraget högt kvaUficerade, särskilt pedago­giskt och psykologiskt insiktsfuUa personer. Inle bara präster ulan också för uppgiften lämpade lekmän bör kunna komma i fråga. T. v. — i av­vaktan på resultatet av den pågående utredningen om de praktisk-teolo-

 

Prop.  1971:33                                                        14

giska övningsinstitutens framtida stäUning — synes förordnandetiden böra begränsas tiU tte år. Jag delar den av ålskilUga remissinstanser framförda uppfattningen alt verksamheten bör vara enbart rådgivande och informerande. Konsulenterna bör således inle ha någon inspektörs-liknande funktion. För att syftet raed reformen skall uppnås är det slut­ligen enligt rain raening synnerligen angeläget att alla församlingspräster som raeddelar konfirmandundervisning deltar i de regionala kurser som konsulenterna skaU anordna. Sådant kursdeltagande bör ske under tjänstledighet.

Under åberopande av det anförda hemsläller jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen alt

1)        godkänna de av mig förordade riktUnjema för anordnande av
konsulenlverksamhet i stiften för konfirmandundervisningen,

2)        raedge att kostnaderna för den under 1 angivna konsulenlverk-
saraheten bestrids ur kyrkofonden.

U. Förstärkning av den prästerliga arbetskraften i pasto­rat med fritidsbebyggelse och turism

Inledning

EnUgt de norraer sora gäUde för den år 1962 genoraförda pastorats-regleringen (prop. 1957: 153 s. 28, SU 1957: 175 s. 18, rskr 1957: 388, prop. 1958 B:21 jämförd med A 67 s. 9, SU 1958 B:91 s. 15, rskr 1958 B: 121) skulle prästanlalet slå i viss relation till pastoratets invånarantal. Man indelade pastoraten i tre grupper: F-paslorat, där tätorlsbefolk-ningens andel uppgår tUl minst 90 %, E-paslorat med 70—90 % av befolkningen boende i tätort samt landsbygdspaslorat. Vid måttlig areal (ca 2 kvadratmil) antogs en präst kunna betjäna ett invånarantal av om­kring 5 000 i F-pastorat, 3 500 i E-pastoral och 3 000 i landsbygds-pastorat. I dessa tal skuUe inräknas på visst sätt omräknat antal vård­platser vid sjukhus inom resp. pastoral. Däremot var det vid denna pastoratsreforra inle aktueUt alt på något sätt inräkna förekommande säsongbefolkning i pastorats folkmängdslal.

Den 23 april 1965 anbefallde Kungl. Maj:t karamarkoUegiet att under­söka i vilka faU inttäffad folkmängdsrainskning borde med hänsyn till vederbörliga normer föranleda ändring i pastorats prästerUga organisa­tion. Vid den härefter av kollegiet föranstaltade undersökningen åbero­pade flera pastorat — vUka på grund av vikande folkmängd riskerade att vid tUlämpning av normema få prästtjänster indragna — sora skäl mot sådan indragning att de hade eller väntade en orafaltande fritids-

 

Prop. 1971:33                                                         15

bebyggelse som imder sommartiden och vid helger med sammanhängan­de ledighet från arbete och skolor medförde stark ökning av den bofasta befoUoiingen. I yttrande till Kungl. Maj:t i elt dylikt fall framhöU kammarkollegiet att angivna omständighet inle kunde motivera en per­manent utökning av organisationen i pastoratet. Det behov som kunde föreligga atl ordna den andliga vården för nämnda befolkningsgmpp under vissa säsonger borde därför tillgodoses i annan ordning. Då spörs­målet hade aktualitet även för åtskilliga andra pastorat i riket menade kollegiet skäl föreligga för utredning av denna fråga.

Med anledning härav fick kammarkollegiet Kungl. Maj:ts uppdrag all utreda frågan om förstärkning av den prästerliga arbetskraften i pastorat där befolkningen tillfälligt ökar under vissa tider av året.

Kammarkollegiet överlämnade den 15 december 1969 utredning med förslag i ämnet. Vid utredningen hade inom kollegiet uppgjorts en pro­memoria, över vilken kollegiet hört samtliga domkapitel och svenska kyrkans centralråds kommitté för »Kyrkan i frilidssarahäUet».

Sedan statskontoret avgett infordrat yttrande över utredningen har efter remiss ytterligare yttranden i ärendet avgetls av ärkebiskopen efter övriga biskopars hörande, domkapitlen i Växjö, Lund, Göteborg och Stockholm, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund samt Svenska prästförbundet. Domkapitlet i Stockholm har bifogat yttrande av kyrkoherden i Tyresö pastorat.

Utredningen

I utredningspromemorian redovisas först från samtliga domkapitel infordrade uppgifter rörande den beräknade folkraängdsökningen i de s. k. säsongpasloraten, prästemas erfarenheter av behovet av andlig vård av säsongbefolkningen, åtgärder som vidtagits för att tillgodose denna vård saml möjligheterna inom stiften alt dels avdela präst i lälortspasto-rat till tjänstgöring i säsongpastorat, dels anlita stifts- eUer pastorats-adjunkt eUer pensionerad präst för sådan tjänstgöring.

Av tabeller som fogats vid promemorian framgår att en säsongmässigt mera betydande ökning av folkmängden år 1967 förekom i 217 pastorat. Slår raan ut den i tabellerna angivna totala folkmängdssiffran under säsongtid i resp. pastorat på antalet inom pastoratet inrättade präst­tjänster visar det sig bl. a. att 30 pastorat hade meUan 5 000 och 10 000 personer per präst och 17 pastorat över 10 000 personer per präst. Högsta antalet uppvisade Värmdö pastorat raed ca 29 300. Nu avsedda 47 pastorat fördelade sig på åtla stift.

Vad angår behovet av andlig vård av soramargäster och turister är prästernas erfarenheter därav enUgt promemorian mycket skiftande. Sararaanfatlningsvis sägs härora följande. I raera utpräglade säsongpasto­rat och framför allt i sådana där kyrkligt arbete bland säsongbefolkning-

 

Prop.  1971:33                                                        16

en etablerats har prästerna funnit dylikt behov föreligga i hög grad. I många församlingar har förekommit elt intensifierat gudstjänstliv i församlingskyrkan och andra lokaler under sommarmånaderna med god uppslutning av den mer eller mindre tiUfälUga befolkningen. Utöver ordinarie gudstjänster har inbjudits exv. till morgon- eller aftonböner, helgmålsböner, sång- och musikgudsljänsler, söndagsskola saml försam­lingsaftnar raed bibel- och missionsföredrag. På större campingplatser och i övrigt på platser med koncentrerad frilidsbefoUcning har anordnats friluflsgudsljänster, lägerbål och »kyrkans barntimmar». I stor utsträck­ning har sommargästernas barn åtnjutit konfirmandundervisning tiUsam-raans raed sommarförsamUngens egna ungdomar, vilket förhållande ibland haft lill följd dubblerad undervisning. Ofta anlitar sommargäslema säsongpastoralels präst för dop och vigslar. Mera säUan förekommer alt denne uppsöks för själavårdande samtal. Inom större turistcentra i fjäll­trakterna sker en intensifiering av gudstjänstlivet under vinlersportloven och påskhelgen med holeU och fjällslalioner som naturliga replipunkter, när kyrkan är belägen avsides. I pastorat där den säsongmässiga folk­mängdsökningen är mera måttiig synes prästernas erfarenheter av fritids-befolkningens intresse för den kyrkUga verksamheten på orten ofta vara mindre positiva. Fömtom de ordinarie gudstjänsterna omfattar i allmän­het denna verksamhet endasl konfirmandundervisning, dop och vigslar. I flera fall motiveras den ringa omfattningen av andlig vård bland som­marbefolkningen med pastoratets bristande personeUa resurser. Den rå­dande prästbristen medför en kronisk underbemanning av organisationen inte minst i säsongpaslorat. Härtill kommer alt många präster förlägger sin egen semester till sommarmånaderna.

Anpassningen av del kyrkliga arbetet till den nya situation som den ökade fritiden för vårt lands befolkning skapat utgör ett av kyrkans stora problem f. n., heter det i promemorian. Det nutida semeslerlivet präglas av myckel stor rörlighet. Fritidsbebyggelsen har under senare år ökat kraftigt. Systemet med en vinterbostad och en sommarbostad, den senare i allmänhet belägen utanför kyrkobokföringsorten, har bUvil aUt vanligare. Allt fler människor tUlbringar sin semester på hoteU och pen­sionat, i tillfäUigt förhyrda stugor, hos släkt och vänner, på camping­platser etc. utanför bostadsorten.

Den betydande säsongmässiga folkökning som fritidsbebyggelsen och turismen medfört i åtskilliga pastorat och som har väsentligt andra pro­portioner än vid tiden för pastoralsregleringens genomförande skuUe enligt promemorian kräva en avsevärd arbetskraftsförstärkning i dessa pastorat. På gmndval av de tidigare nämnda beräknade folkmängdslalen under säsongtid och raed utgångspunkt i att en extra präst tUlgodoräknas varje säsongpaslorat, som har en folkmängd per präst av 5 000—10 000, och två präster varje sådant pastorat raed en folkmängd per präst av över 10 000 uppskattar koUegiet det samraanlagda behovet tiU 64 präster.

 

Prop.  1971:33                                                        17

Tanken på en permanent utökning av den prästerUga tjänsteorganisa­tionen i säsongpaslorat avvisas i promemorian av del skälet all samma befolkningsgmpp inle bör få återverka på den ordinarie organisationen i flera pastorat. F. ö. anses en sådan utökning inle nu realiserbar på grund av den rådande prästbristen.

Den i promemorian redovisade undersökningen ger vid handen att möjligheterna all i erforderlig utsträckning omdirigera prästerlig ar­betskraft i stiften tiU säsongpaslorat är myckel begränsade. Härom anförs i promemorian bl. a. följande. Den prästerliga organisationen är i regel så utformad att prästerna är anställda i visst pastorat och har sin tjänstgöring förlagd till detta. De i princip »rörliga» prästerna utgörs huvudsakligen av ell antal stiftsadjunkter och pastoratsadjunkter, men dessa är enligt domkapitlens utsago så hårt engagerade i sina ordinarie arbetsuppgifter all de inte rimligtvis kan ulnylljas för arbetet bland säsongbefolkningen. Härtill kommer all en mängd prästtjänster, inte minst i säsongpasloraten, slår vakanta på grund av prästbristen. Är 1967 var ell 50-tal prästtjänster vakanta i de förut berörda 217 säsong­pasloraten. Ytterligare framhålls all många av prästerna i säsongpasto­raten, likaväl som i övriga pastorat, av olika skäl är hänvisade all för­lägga sin egen semester lill sommarmånaderna. Del kan därför synas vara en hopplös uppgift alt ulan genomgripande förändringar i gällande organisationssystem ta prästerlig arbetskraft i anspråk för arbetet bland fritidsbefolkningen i nämnvärt större utsträckning än som nu sker. Vissa möjligheter torde emellertid finnas atl inom del nuvarande systemels ram i någon mån komma liU rätta med problemet.

I forsla hand bör enligt promemorian givelvis tillses all den prästerliga tjänsteorganisationen i säsongpastoraten inle är underbemannad under säsongtid genom vakanser och semestrar. Om tjänst är vakant eller om prästen av tvingande skäl är hänvisad all la ut sin semester under säsong­lid bör vakans- eller semeslervikarie förordnas. Domkapitlet har här möjlighet all förordna präst från annat pastorat som sådan tillfällig vikarie. Enligt 8 § första stycket kungörelsen (1965: 729) med vissa be­stämmelser om anställning som präst är nämligen innehavare av ordi­narie, extra ordinarie eUer extra tjänst skyldig att med frånträdande av utövningen av tjänsten utöva annan ordinarie eller extra ordinarie präs­terlig tjänst inom samma stift. Om vikarie inte slår att få med tUlämp­ning av denna bestämmelse finns möjlighet för domkapitlet alt som vikarie förordna ferielediga prästvigda lärare m. fl. eller pensionerade präster enligt Kungl. Maj:ls cirkulär den 27 juni 1969 om ersättning till vissa vikarier på prästerliga tjänster och till icke prästvigda tjänstebiträ­den åt präster.

I åtskiUiga säsongpaslorat räcker det emellertid inte med angivna åtgärder ulan där fordras förstärkning av tjänsteorganisationen under säsonglid. En lösning, som diskuteras i promemorian, innebär all man

2    Riksdagen 1971.    1 saml.    Nr 33

 

Prop. 1971:33                                                         18

beträffande dessa pastorat utvidgar gällande möjUgheter för domkapitlen alt inrätta extra tjänster. F. n. får enligt 13 § andra stycket kungörelsen (1965: 915) om inrättande av vissa statligt reglerade tjänster m. m. extta prästtjänst inte utan Kungl. Maj:ts medgivande inrättas annat än när ordinarie eller extra ordinarie tjänst är ledig eUer tjänstens innehavare inle utövar tjänsten och denna ej uppehälles av vikarie. Denna lösning fömtsätter också atl prästs nuvarande skyldighet enligt den fömt åter­givna bestämmelsen i 8 § första stycket kungörelsen med vissa bestäm­melser om anställning som präst att utöva annan tjänst vidgas tiU atl avse även extta tjänst i säsongpaslorat. Om behovet av förstärkning av den prästerliga arbetskraften i ell sådant pastorat inle är så stort all det motiverar förordnande av en präst på heltid på den sålunda inrättade extra tjänsten kan anordningen med tjänstedubblering tillgripas. EnUgl 8 § Iredje stycket nyssnämnda kungörelse får präst som är anställd i pastorat åläggas all under högst tre månader av samma kalenderår jäm­sides med sin tjänst utöva annan tjänst i samma eller närbeläget pastoral inom samma stift. Del är enligt promemorian önskvärt all möjligheten till tjänstedubblering utvidgas lill att avse tjänstgöring i säsongpaslorat på förhåUandevis stort avstånd från prästens eget pastoral.

I promemorian berörs vidare den möjlighet domkapitlet enligt förut angivna cirkulär har alt förordna teologie studerande eller annan icke prästvigd person, som fått särskilt tillstånd all predika, liU tjänstebiträde åt församUngspräsl som förordnals alt vid sidan av egen tjänst svara för göromål förenade med annan tjänst. Denna möjlighet föreslås ut­vidgad så, att tjänstebiträde kan förordnas även som tillfällig hjälp i säsongpaslorat. SlutUgen kan enligt promemorian tänkas alt möjlighet öppnas för semestrande präst från annat pastorat alt mot särskilt ar­vode — ulan löneavdrag — hålla gudstjänster och andaktsstunder i säsongpastoratet. Ett sådant åtagande som gästande predikant är givelvis friviUigt.

Kostnadema för förstärkningen av tjänsteorganisationen i säsongpas­toraten uppskattas i promemorian lill 800 000 kr. för år. Del föreslås att de skaU bestridas ur kyrkofonden bl. a. av del skälet atl den kyrkliga verksamheten där främst riktar sig till andra än i pastoralen skrivna personer.

Några domkapitel hade föreslagit all ett fixerat årligt belopp anvisas ur kyrkofonden tiU domkapitlen för bestridande av dessa kostnader. Häremot talar enligt proraeraorian följande skäl. UtveckUngen av fritids­bebyggelsen och de koUektiva friluflsanläggningarna i vårt land sker i snabb takt. De uppgifter som lämnats rörande den säsongmässiga folk­mängdsökningen är alltså snart inaktuella och synes därför på längre sikt inle kunna läggas liU gmnd för beräkning av anslagels storlek. Del torde då medföra ganska omfattande arbete för domkapitien att på förhand någorlunda tiUförlitligt beräkna hur stora belopp som för varje

 

Prop. 1971:33                                                         19

år kan gå åt för ändamålet i de enskilda pastoraten och på grundval därav i stiften i deras helhet. I promemorian förordas i stället en sådan ordning vad gäller inrättande av extra tjänst utöver organisationen att Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande faststäUer de grunder efter vilka sådan tjänst får inrättas och kostnaderna härför bestridas ur kyrkofon­den. Förslagsvis bör enligt promemorian gälla alt i pastorat där befolk­ningstalet per prästtjänst under säsongtid väsentligen överstiger 5 000 får för samma lid, maximalt tre månader, inrättas en extra prästtjänst och, där befolkningstalet väsentiigen överstiger 10 000, två extra präst­tjänster.

Vad beträffar den arbetskraftsförstärkning i säsongpasloraten som i övrigt diskuteras i promemorian — förordnande av icke prästvigda tjänstebiträden och punktinsatser av semestrande präster — föreslås kostnaderna härför också bU ersatta ur kyrkofonden men anses inga in­skränkande bestämraelser erforderliga.

Förslagen i promemorian tillstyrks eller lämnas utan erimran av dom­kapitlen i Skara, Strängnäs, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Visby och Stockholm. I några hänseenden framförs dock särskUda önskemål och förslag. Enligt domkapitlet i Växjö kan sålunda övervägas om inte speciella omständigheter får motivera dispens från viUkorel om minimi­antal personer per prästtjänst för förstärkning av tjänsteorganisationen i säsongpastorat. Därvid kan också hänsyn las till den sammanlagda sä­songbefolkningen i två eller flera angränsande pastorat. I varje fall bör den extra arbetskraften i säsongpaslorat ha möjlighet atl vid be­hov verka över pasloratsgränsen. Domkapitlet ifrågasätter vidare om inte en permanent prästtjänst kan inrättas i kontrakt med utpräglade säsongpaslorat. Under ickesäsonglid skulle sådan präst kunna tjänstgöra sora vikarie vid semestrar, sjukledigheter ra. m. för församlingspräster inom kontraktet. Domkapitlet i Lund anser att extra tjänst bör få in­rättas inte bara med anknytning till visst pastorat utan också som extra stifts- eller konlraklsadjunkl, varigenom en större fritidsräjong kan be­tjänas av en särskild tjänstinnehavare. Enligt domkapitlet i Göteborg bör på extra prästtjänst i säsongpaslorat vid behov få förordnas två präster att uppehåUa den på halvtid. Man kan nämligen räkna med atl ett större antal präster frivilligt kommer all åta sig dyUk tjänst om den kan bestridas på halvlid. Domkapitlet i Visby ifrågasätter om inle en flexiblare ordning vid inrättande av extra prästtjänster skulle kunna genomföras på så sätt all domkapitlet medges rätt att i varje säsong­pastorat under säsongtid disponera ell antal »extra anslällningsmåna-der». 11, ex. Visby pastorat, för vilket i promemorian beräknas två extra tjänster tiden juni—augusti (= sex anställningsmånader), skuUe då kunna inrättas under juni en, under juli tre och under augusti två extra tjänster. Därigenom skulle de på många håll stora variationerna i turist-tillströmningen kunna mötas på ett smidigare sätt. Domkapitlet i Stock-

 

Prop. 1971:33                                                                        20

holm påpekar atl »säsongen» undan för undan förlängs och på många håll omfattar inle bara tre sommarmånader ulan även veckohelger under en stor del av året, vilket i vissa fall skulle motivera en permanent för­stärkning av tjänsteorganisationen.

Av de övriga remissinstanser som kammarkollegiet hört över pro­memorian vill domkapitlen i Uppsala, Linköping och Luleå huvudsak­ligen åstadkomma den erforderliga arbetskraflsförslärkningen genom ut­ökning av stiflsadjunktsorganisalionen. Domkapitlet i Härnösand un­derstryker den oerhört skiftande karaktären hos pastorat med stor se­mesterbefolkning och menar att normering efter invånarantalet inle ger ett rättvisande utslag. Man måste pröva från fall till faU. Domkapitiet anser enda realistiska alternativet i nuvarande situation av prästbrist vara alt efter behovsprövning ge pastorat med turistbefolkning visst anslag att på bästa möjliga sätt utnyttja tillfäUig hjälp av semestrande präst, prästvigd lärare, ddtidspräsl, emerituspräsl, lekman med venia eller annan lämplig person för verksamhet bland turister. Svenska kyr­kans centralråds kommitté för »Kyrkan i fritidssamhällets ställer sig myckel tveksam lill det siffermaterial som ligger till grund för kammar­kollegiets utredning och framhåller alt en avvägning av behoven måste ske även på andra än statistiska gmnder. Kommittén är positiv till för­slaget om utökning av den prästerliga arbetskraften men anser den vara svår alt åvägabringa. Del är kommitténs bestämda uppfattning atl de präster som missiveras till säsongpasloraten varken bör vara för unga och oerfarna eller emerUi. Skulle prästbristen medföra hinder för missi-vering enligt förslagel är det bättre all förse varje stift med tillräckliga medel för att förstärka kyrkans service inom säsongpasloraten på annat lämpligt sätt, t. ex. genom atl anlita väl kvalificerade lekmän. Kom­mittén tror dock alt missivering av präst skulle underlättas om bostad för hans familj ordnas inom säsongpasloralel.

I anledning av dessa yttranden framhåller kammarkollegiet, all de förslag som läggs fram i promemorian syftar liU atl inom ramen för det bestående systemet skapa bättre möjligheter än nu all tillgodose behovet av prästerlig arbetskraft i de s. k. säsongpasloraten, främst genom om­disponering av präster från lälorlspasloralen till säsongpasloraten. Kol­legiet avstyrker de av flera domkapitel framförda förslagen om inrät­tande av särskilda stifts- eller kontraktsadjunktstjänsler, i varje fall som permanent förstärkning av tjänsteorganisationen i stiftet. Kollegiet anser eraeUertid lämpligast atl de föreslagna extra präslljänslema i princip anknyts till vederbörande säsongpaslorat. Det lorde nämligen enligt kol­legiet möta svårigheter för domkapitlen all bedöma om underlag finns för inrättande av tjänsterna, om man inte lägger pastoratet till gmnd för bedömningen. Eftersom avlöningsförmånerna — däri inbegripna traktamenten och resekostnadsersätlningar — ål präst som förordnats på sådan extra tjänst fömtsatts skola betalas ur kyrkofonden anser kol-

 

Prop.  1971:33                                                        21

legiet alt del inle möter något hinder mol alt prästen vid behov betjänar säsongbefolkning även inom annat pastoral. Kollegiet tiUstyrker dom­kapitlets i Göteborg förslag alt, där så behövs, på extra tjänst i säsong­paslorat får förordnas två präster att uppehålla den på halvtid. Däremot är kollegiet inle berett tUlstyrka vad domkapitlet i Visby föreslagit i fråga om tillgodoräkning av ell antal extra anstäUningsmånader. En sådan melod måste enligt kollegiet komplicera del hela. Kollegiet räknar med alt inle under någon lidsperiod skaU finnas inrättade mer än två extra prästtjänster i säsongpaslorat. Del förslag som lagts fram av dom­kapitlet i Hämösand — anslag efter behovsprövning åt säsongpasloraten — avstyrker kollegiet under åberopande av vad som anförts därom i promemorian.

Med anledning av den kritik som från några håll riktats mot den i promemorian redovisade statistiken över befolkningsökningen i vissa pastorat under säsongtid betonar kollegiet all avsikten ej varit att delta siffermaterial skall Ugga till grand för den ifrågasatta förstärkningen av den prästerUga organisationen i säsongpasloraten. Tanken har i stället varit den, att om domkapitiet på basis av införskaffade uppgifter om bl. a. antalet fritidshus, gästmm i hotell och pensionat samt tältplatser på campingområden inom elt pastorat bedömer att folkmängdstalet per prästtjänst under säsongtid kommer atl väsentligt överstiga 5 000 eUer 10 000, domkapitiet skall äga rätt att för denna lid inrätta en resp. två extra prästtjänster i pastoratet. Kollegiet medger att tvekan kan råda om beräkningen av folkmängdsökningen och anför härom vidare. Vad gäller den fasta frilidsbefolkningen, som kan antas tillbringa i varje faU veckosluten under juni—augusti i fritidsslugan, är det naturligt alt denna får inräknas i folkmängdsökningen för hela denna period. Vad åter avser turister sora mer tiUfälUgl vistas på hotell och pensionat, i förhyrda stugor och lägenheter samt på campingplatser inom pastoratet kan det förutsättas att vistelsen i allmänhet inskränker sig tiU juli, och det synes då koUegiet rimligt att deras uppskattade antal i genomsnitt får tiUgodo­räknas pastoratet endast för denna tid. I ålskilUga pastorat i fjäUtrakterna ökar folkmängden mycket kraftigt främst under jul- och påskhelgerna samt vintersportloven. Denna ökning bör givetvis få tillgodoräknas pas­toraten för dessa tidsperioder.

KoUegiet (som fömtsätter all möjUgheten att i ökad utsträckning an­vända icke prästvigda Ijänstebittäden i säsongpastoraten beaktas i annat sammanhang) sammanfattar sitt förslag i ämnet i följande fera punkter.

1. I pastoral, där befolkningen tiUfälUgt ökar under viss tid av året, får domkapitiet för denna tid inrätta en extra prästerlig tjänst under fömtsättning all ökningen beräknas medföra atl pastoratets totala folk­mängd väsentligt överstiger 5 000 personer per prästtjänst. Om folk­mängden beräknas väsentUgt översliga 10 000 personer per prästtjänst får två extta tjänster inrättas i pastoratet.

2*    Riksdagen 1971.    1 saml.    Nr 33

 

Prop. 1971:33                                                         22

2.   Domkapitiet får förordna i annat pastorat anstäUd ordinarie, extra
ordinarie eUer extra präst att med frånträdande av utövningen av sin
tjänst utöva i punkt 1 avsedd extra tjänst inom samma stift. Där så
erfordras får på sådan tjänst förordnas två präster all på halvtid uppe­
håUa tjänsten.

I pastorat anställd präst får vidare åläggas att jämsides med sin tjänst utöva i punkt 1 avsedd extra tjänst inom samraa stift även ora den extra tjänsten är inrättad i ett icke närbeläget pastoral.

3.   Kostnadema för avlöningsförraåner åt präst vid förordnande enligt punkt 2 första stycket bestrids ur kyrkofonden. Ur kyrkofonden be­strids vidare kostnadema för tjänsledubbleringsliUägg saral rese- och traktamenlsersättning ål präst som avses i punkt 2 andra styckel.

4.   Där på extta tjänst som avses i punkt 1 förordnas vikarie enligt cirkuläret ang. ersättning till vissa vikarier på prästerliga tjänster och lill icke prästvigda tjänstebiträden ål präster, bestrids vikariens avlöningsför­raåner ur kyrkofonden.

5.   Dorakapitlet får i pastorat sora avses i punkt 1 uppdra åt annan än i pastoratet anstäUd präst, vilken tillfäUigt vistas där, att hålla guds­tjänster och andaktsstunder med frUidsbefolkningen. Sådant uppdrag får raeddelas utan hinder av atl pastoratets totala folkraängd icke överstiger 5 000 personer per prästtjänst. För uppdraget utgår arvode ur kyrko­fonden raed belopp som domkapitlet bestämmer.

Remissyttrandena

Statskontoret anser alt de riktUnjer kammarkollegiet uppdragit kan tjäna som vägledning för en aktivering av den reUgiösa omvårdnaden i säsongpasloraten och finner att principiella binder inte möter mot all kostnaderna för en förstärkning av tjänsteorganisationen i dessa pastorat bestrids ur kyrkofonden. Däremot är statskontoret tveksamt i fråga om de föreslagna normerna för bedömning av behovet av extra tjänst. Här­om anför statskontoret.

Det Ugger i sakens natur, atl den säsongmässiga folkökningen på en ort är tämUgen svårberäknad. Den är nämligen i hög grad beroende av faktorer, som inle är konstanta och oföränderUga från lid tiU annan såsora väderleksförhållanden, intresset för utlandsresor ra. ra. Delta gäller givelvis i första hand den del av befolkningen som inle innehar fritidshus. Det bör också observeras, att turisterna i betydligt högre grad än tidigare är och kan förutses bli ambulerande och därför påverka folkmängdstalel på flera orter under en semeslerperiod. I vissa delar av Sverige kan raan vidare räkna raed en betydande del utländska turister, vilka i förevarande hänseende knappast bör raedräknas.

Systemet med foUcmängdslal för bestämmande av präslorganisationen bygger vidare på de arbetsprestationer som normalt förutsätts åvila präst. Det kan därför inle bli rättvisande alt för en verksamhet, varom här är fråga, lägga folkmängdslal och därtiU sådana av okontrollerbar storlek till gmnd för beslut om extra tjänster.

I Ukhet med kammarkoUegiet finner statskontoret eraeUertid angelä­get alt — om så överhuvudtaget visar sig möjligt — ifrågakommande insatser inom säsongpasloraten på något sätt regleras. De av kollegiet

 

Prop.  1971:33                                                        23

angivna normerna synes därför böra ytterUgare övervägas. Det kan således ifrågasättas, om inle domkapitien eUer vissa av dem, lUl en bör­jan måhända rent försöksvis, bör lämnas frihet att inom viss ekonomisk ram förstärka den ordinarie prästorganisationen inom visst pastorat. Så­dan förstärkning synes väsentiigen böra ifrågakomma under den s.k. industrisemestern och inom pastorat, där en avsevärd disproportion un­der sagda tid kommer att föreligga mellan det permanenta befolknings­talet och det säsongmässigt ökade. Ökade religiösa insatser kan raåhända även åstadkommas via Sveriges Radio.

Beträffande kammarkoUegiels förslag under punkt 5 om arvode åt präst som tiUfälUgt vistas i säsongpaslorat erinrar statskontoret ora bestämmelsen i 15 § semeslerlagen, alt arbetstagare mister rätlen tiU se­mesterlön om han under någon del av seraestern utför avlönat arbete inom sitt yrke.

Övriga remissinstanser har förklarat sig positiva tUl koUegiets förslag. Flera kritiska synpunkter och altemativa förslag har dock förts frara.

Domkapitlet i Stockholm och Församlings- och pastoratsförbundet anser de föreslagna kvaUfikationstalen för rätten att inrätta extra präst­tjänster i säsongpaslorat vara för höga och förordar tiUämpning av de normer som följdes vid pasloralsregleringen år 1962.

Ärkebiskopen antar all del bUr förenat med stora svårigheter att räkna antalet turister och föreslår att man vid inrättande av extra tjänster under en försöksperiod prövar alt följa sararaa norraer som gäller för inrättande av pastoratsadjunktsljänsler. (Domkapitlet får f. n. inrätta sådana tjänster tiU det antal som oundgängligen fordras för all uppehålla den prästerUga verksamheten i stiftet.)

Domkapitlen i Växjö och Lund samt Svenska prästförbundet hävdar att bättre resultat skulle nås ora basen för arbetskraflsförslärkningen vidgas till alt avse konttakt i stället för pastorat och att aUtså kontrakts-adjunktstjänster inrättas för ändamålet. Kontrakten är ofta bättre en­heter än pastoralen för övergripande arbete, säger Prästförbundel, som också framhåUer att den tillfäUiga missivering kammarkollegiet föreslår har avgjorda nackdelar, som endast kan undanröjas om åretmnlljänster inrättas. Prästen måste sålunda enUgt Prästförbundet ha lokalkännedom och anknytning till den lokala församlingen. Ett effektivt kyrkUgt arbete bland fritidsbefolkningen kräver planering och uppföljning, sora måste ske under lågsäsong. För en präst är det inle särskilt lockande alt få tillfäUiga kortare missiv, i synnerhet inle ora det då är fråga om mycket krävande tjänst både fysiskt och psykiskt. Prästens farailj raåste också splitttas eUer göra täta flyttningar på grand av de korta raissiven. På sUct är del dessutom nödvändigt, menar Prästförbundel, att det kyrkliga arbetet bland fritidsbefolkningen inte blir något vid sidan av utan helt och fuUt integrerat i del ordinarie kyrkUga arbetet i församlingen. Även detta talar enUgl Prästförbundel för att förstärkningen redan nu bör ske med prästerUga heltidstjänster, där tjänstinnehavaren har möjlighet att

 

Prop. 1971:33                                                         24

bU förtrogen med det totala kyrkliga arbetet inom ell rimligt område — kontraktet.

Beträffande den i punkt 2 av kammarkoUegiels förslag angivna möj­Ugheten att förordna präst att utöva tjänst i annat än närbeläget pastorat föreslår Församlings- och pastoratsförbundet all sådant förordnande skaU kunna ges även utom det egna stiftet.

TiU punkt 5 i kammarkoUegiels förslag anmärker domkapitlet i Göte­borg följande. För att bereda ett domkapitel laglig möjlighet att tiU­fälUgt — fråga blir i regel om söndagsgudsljänsl och någon enstaka förrättning — anstäUa även semestrande präst bör domkapitlet (i före­kommande fall efter sararåd med prästens domkapitel) kunna med full lön anställa prästen för nödigt antal dagar, varvid beslutet om semester berörda dagar får upphävas. Med hänsyn lill domkapitiens in­tresse av att präst får ut hela semestern kommer möjligheten all utnytt­jas restriktivt. Belastningen på kyrkofonden kommer därför ej alt bli särskilt kännbar.

Föredraganden

I samband raed översyn av den år 1962 genomförda pastoratsregle­ringen har aktualiserats ell problem som sammanhänger med den ökan­de fritiden. Den starkt intensifierade fritidsbebyggelsen och turismen medför en betydande säsongmässig folkökning i vissa pastoral. Fraraför allt under sommarmånadema sker en allt större omflyttning av befolk­ningen, särskilt från lälortspastoral lill eljest ofta glest befolkade lands­bygdspaslorat. I regel är den prästerliga organisationen så utformad alt prästen är anstäUd i visst pastorat och tjänstgör där. Antalet präster i ett pastorat är beroende av antalet kyrkobokförda personer i pastoratet. Organisationens anpassningsförmåga till de säsongmässiga befolknings­omflyttningarna är starkt begränsad. Eftersom man självfaUet inle kan låta den prästerUga organisationen vara permanent anpassad efter förhållandena under säsongtid, måste man söka andra utvägar att kom­ma till rätta med den tUlfäUigt ökade arbetsbelastningen i de s. k. säsong­pasloraten.

Kammarkollegiet, som haft i uppdrag atl utreda denna fråga, har konstaterat att en mera betydande befolkningsökning under säsongtid förekommer i mer än 200 pastorat. I bortåt 50 av dessa medför denna ökning att befolkningstalet överstiger 5 000 personer per inrättad präst­tjänst. Enligt gällande normer för den prästerliga tjänsteorganisationen antas en präst i landsbygdspaslorat med måttiig areal (ca 2 kvadratmil) kunna betjäna ett invånarantal av omkring 3 000. Redan i norraala fall får raan räkna raed viss underberaanning under säsongtid på gmnd av prästernas semestrar. Därtill kommer en ofta kännbar försvagning av arbetskraften i följd av den rådande prästbristen.

 

Prop.  1971:33                                                        25

Kammarkollegiets utredning visar alt det föreligger ett behov av att stärka den prästerliga tjänsteorganisationen i säsongpaslorat. Under semestertid förekommer i dessa elt intensifierat gudstjänstUv, vidgad konfirmandundervisning, högre dop- och vigselfrekvens, livlig aktivi­tet i imgdomsarbelet osv. Kollegiet har funnit att det skulle fordras ell 60-lal extra präster för alt fylla behovet. De i princip »rörliga» präs­terna, stifts-, kontrakts- och pastoratsadjunkter, förslår inte att raöta della behov eftersom de redan är hårt engagerade i andra arbetsupp­gifter. Möjligheterna alt på annat sätt förslärka arbetskraften i säsong­pasloraten inom ramen för gäUande bestämmelser är mycket begränsade. Innehavare av ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänst är skyldig alt med frånträdande av utövningen av tjänsten utöva annan ordinarie eUer extra ordinarie prästerlig tjänst inom sararaa stift. Vidare kan präst som är anställd i pastorat åläggas att jämsides med sin tjänst utöva annan tjänst i samraa eUer närbeläget pastorat inora samma stift (s. k. tjänstedubblering). Extta tjänst avsedd för präst får inrättas av dom­kapitlet men bara när ordinarie eller extra ordinarie tjänst är ledig eller tjänstens innehavare inle utövar tjänsten och denna inte uppehåUes av vikarie. EnUgt ett tidigare omnämnt cirkulär den 27 juni 1969 kan dom­kapitiet som vikarie på bl. a. församUngsprästljänst förordna pensionerad präst eller prästvigd person som är verksam i annat yrke, när denne har ferier eller semester. Enligt samraa cirkulär kan dorakapitlet vidare förordna teologie studerande eUer annan icke prästvigd person, som har fått särskilt tiUstånd att predika, såsom tjänstebittäde åt präst, dock i allmänhet bara om denne vid sidan av egen tjänst svarar för göromål förenade med annan tjänst.

KammarkoUegiet föreslår att de angivna raöjlighelema vidgas på följande sätt. Dorakapillet får inrätta en extra prästerlig tjänst för sä-songliden i sådant pastoral där befolkningsökningen beräknas medföra alt pastoratets totala folkmängd väsentligt överstiger 5 000 personer per prästtjänst och två extra tjänster där folkmängden beräknas väsentligt överstiga 10 000 personer per prästtjänst. Domkapitlet får förordna i annat pastorat anstäUd präst alt med frånträdande av utövningen av sin tjänst utöva extra tjänst i säsongpastorat inom samma stift. Om så behövs får två präster förordnas att på halvtid uppehålla sådan tjänst. Domkapitlet får föreskriva att tjänst uppehåUs genom tjänstedubble­ring, även om den är inrättad i pastorat på förhåUandevis stort avstånd från prästens eget pastorat. KoUegiet tänker sig vidare att vikarie på tjänsten får förordnas raed tillämpning av nyssnämnda cirkulär den 27 juni 1969 och atl icke prästvigt tjänstebiträde får förordnas som tiUfällig hjälp i säsongpastorat. Domkapitlet får uppdra åt präst sora inte år an­ställd i pastoratet men tillfäUigt vistas där att raot arvode håUa guds­tjänster och andaktsstunder med fritidsbefolkningen, även om pastoratets befolkningstal inte överstiger 5 000 personer per prästtjänst.

 

Prop. 1971:33                                                         26

Samtliga kostnader för dessa åtgärder bör enUgl koUegiet bestridas ur kyrkofonden, bl. a. av det skälet att verksamheten riktar sig främst till andra än i pastoratet skrivna personer. Kostnaderna uppskattas av kollegiet lill 800 000 kr. för år. KoUegiet har övervägt ett förslag om att ett fixerat kyrkofondsanslag för ändamålet fördelas meUan stiften men tillbakavisat detta raed hänsyn tiU svårigheten att på längre sikt någor­lunda tiUförlitUgt beräkna anslagsbehoven i de olika pastoralen.

Remissinstanserna anser över lag all åtgärder bör vidtas för alt stärka raöjUghetema tiU kyrklig verksamhet i säsongpasloraten och finner sig i allmänhet också kunna godla kammarkoUegiels förslag liU praktiska åtgärder. I vissa remissyttranden riktas dock kritik mot de föreslagna normema för bedömning av arbetskraftsbehovet. Några anser all de angivna kvaUfikationstalen för rätt att inrätta extra tjänster är för höga, andra att det koramer atl möta stora svårigheter atl beräkna säsong­befolkningens storlek. ÅtskUliga remissinstanser menar att basen för beräkningen av arbetskraftsbehovet bör vidgas utöver pastoratets område och förstärkning eventuellt ske genom mer eUer mindre permanent an­knytning tUl kontrakt raed raera avsevärd fritidsbebyggelse och turism eUer tiU hela stiftet. Beträffande förslaget att anUla präst som liUfäUigt vistas i säsongpaslorat påpekas att arbetstagare sora utför avlönat arbete inora sitt yrke under semestern förlorar rätten tiU semesterlön.

Det ankommer på Kungl. Maj:t atl besluta i de här aktueUa frågorna. Jag vill eraeUertid i delta saramanhang upplysningsvis nämna att jag i huvudsak ansluter mig liU kammarkollegiets förslag till lösning av dessa. Förslaget syftar tiU att inom ramen för det beslående systemet skapa bättre möjUgheter än nu all tiUgodose behovet av prästerlig arbets­kraft i säsongpasloraten, främst genom omdisponering av präster från tätorlspastoraten. Om man betraktar kyrkan som en enhet kommer de extra kostnaderna alt bli ganska obetydUga. Jag anser därför atl den arbetskraftsförstärkning som behövs bör knytas tiU pastoraten i princip efter de riktlinjer som kammarkollegiet har dragit upp. Sålunda bör varje domkapitel kunna inrätta högst två extra tjänster i säsongpaslorat under säsongtid enUgt de norraer som kollegiet har föreslagit. Med hän­syn till elt remissuttalande atl »säsongen» på sina håU omfattar vecko­helgerna under en stor del av året vUl jag påpeka alt den nu föreslagna regleringen bara tar sikte på de typiska semester- eller ferieperioder (även jul- och påskferier) då det på grund av avsevärd befolknings­ökning uppstår ett mer pålagUgt behov av en extra arbetsinsats. Enligt min uppfattning bör extra tjänst i säsongpastorat inte vara inrättad längre tid än tre månader. Vid bedömningen av om normerna är till-lämpUga i visst pastorat skall raan givetvis räkna med del uppskattade befolkningstalet i genomsnitt per dag under den aktuella perioden.

Beträffande domkapitlets rätt alt på extra tjänst i säsongpaslorat för­ordna präst i annat pastorat föratsätter jag att viss restriktivitet iakttas

 

Prop.  1971:33                                                        27

under de första åren. Jag förutsätter vidare all, eftersom det föreslagna systemet, som jag nyss nämnde, i princip skaU gå ut på en omfördel­ning av den prästerliga arbetskraften i stiftet, den på sådan extra tjänst förordnade prästens egen tjänst under tiden inte uppehåUes med vikarie. Av samraa skäl anser jag att förslaget att vikarie på extra tjänst i säsong­pastorat förordnas enligt det tidigare nämnda cirkuläret den 27 juni 1969 inte bör genomföras. Till frågan om anlitande av icke prästvigda tjänste­biträden i säsongpasloraten vill jag återkomma i annat sammanhang (avsnitt III).

Liksom kamraarkoUegiet anser jag alt präst från annat pastoral som vistas i säsongpaslorat bör kunna få tillfälligt uppdrag att hålla guds­tjänster m. m. bland fritidsbefolkningen. Vanligen är det fråga om se­mesterledig präst. Sådan präst kan då anställas mot full lön för vissa dagar, varvid beslutet om semester för dessa dagar upphävs.

Eftersom den extra arbetskraften främst är avsedd att betjäna andra än inom pastoratet skrivna personer förordar jag, alt alla kostnader som samraanhänger med den här antydda ordningen betalas ur kyrko­fonden. Det blir då naturligt all prästen vid behov får betjäna säsong­befolkning också inom angränsande pastorat.

Under åberopande av det anförda hemsläller jag all Kungl. Maj:t före­slår riksdagen att

medge att kostnaderna för förstärkning av arbetskraften i pastorat med fritidsbebyggelse och turism bestrids ur kyrkofonden.

III. Vidgad användning av icke prästvigda tjänstebiträden

Inledning

Enligt 6 § andra stycket 5 lagen (1932: 404) om kyrkofond (senaste lydelse av punkt 5 1955: 108) skall ur kyrkofonden bestridas kostnad, enligt bestämmande av Kungl. Maj:t och riksdagen, för icke prästvigda tjänstebiträden åt försaraUngspräsler. Sådant biträde kan enligt f. n. gäUande regler förordnas åt kontraktsprost och eljest i princip endast åt präst som vid sidan av tjänstgöringen i egen tjänst svarar för göromål förenade raed annan tjänst. Som tjänstebiträde kan ifrågakomma teo­logie studerande eUer annan icke prästvigd person som fått särskUt tiU­stånd alt predUca.

Domkapitlet i Lund har hemställt om sådan ändring i gäUande be­stämmelser all tjänstebiträde skaU kunna förordnas, fömtom åt kon­traktsprost, ål präst som styrker behovet av sådant biträde. FramsläU-

 

Prop.  1971:33                                                        28

ningen motiveras med att på grund av den rådande prästbristen antalet pastoratsadjunkter, som står till domkapitlets förfogande, är alltför litet för att kunna av domkapitlet missiveras till pastorat där arbetsbördan för församlingsprästerna blivit alltför stor tiU följd av kraftig befolk­ningsökning (ulan all fråga om förstärkning av pastoralels tjänsteorga­nisation hunnit slulprövas) eller där församlingspräst på gmnd av ned­satt arbetsförmåga (ulan att sjukdom föreligger eUer ledighet för svag hälsas vårdande kan styrkas) är tillfälligtvis i behov av pasloralsadjunkl eller där det eljest av en eUer annan orsak med hänsyn till församlings­livets norraala funktion är nödvändigt att förordna biträdande präst.

Över frarastäUningen hördes kammarkollegiel och ärkebiskopen. Kol­legiet motsatte sig att åt domkapitien ges en så aUraänt håUen rätt att förordna tjänstebiträden som föreslagils i framställningen. SkuUe den nuvarande rätten all förordna biträden vidgas borde raan enligt kol­legiet införa en spärr i någon form, t. ex. genom fastställande av en anslagsrara, inom vilken domkapitlen har alt håUa sig. Ärkebiskopen uppgav, alt det av domkapitlet i Lund påtalade behovet av biträden åt försaraUngspräsler bekräftas av erfarenheter från alla stift, och tillstyrkte frarastäUningen.

Kungl. Maj:t uppdrog åt kammarrådet Erik Åberg all i anslulning tiU domkapitlets i Lund förslag och under beaktande av vad kamraar­koUegiet anfört undersöka möjlighetema att använda icke prästvigda tjänstebiträden i ökad utsträckning.

Sedermera föreslog ärkebiskopen att tUl de fömt angivna bestäm­melsema rörande icke prästvigda tjänstebiträden skulle fogas ett tillägg som möjUggör för domkapitlet i Uppsala all förordna teologie studerande som tjänstebiträden ål kyrkoherdar i svenska utlandsförsamlingar, även då vakans inle föreligger. Behovet av sådan assistans i församUngs-arbetet i dessa församlingar är enligt ärkebiskopen stort. Som exempel nämns London, där ett växande antal svenskar, inle minst ungdom, perraanent eUer under kortare perioder har arbete och bostad. För dessa svenskar utgör den svenska församlingens kyrka och det arbete som organiseras därifrån betydelsefuUa faktorer till stöd och hjälp i en främmande miljö. De nuvarande pjersoneUa resursema är otillräckUga att raöta aUa de krav sora ställs på den svenska församlingen. Ärkebisko­pen understtök också önskvärdheten av all åtminstone några av svenska kyrkans bUvande präster får tiUfälle alt lära känna kyrkan i dess funk­tion utanför landets gränser. Den föreslagna raöjligheten skulle utnyttjas restriktivt. Sålunda föreslog ärkebiskopen att förordnande av teologie studerande i svensk ullandsförsamUng ej får ske utan alt styrkt behov föreligger och att under ell kalenderår endasl två förordnanden får ul­färdas, omfattande högst två månader, dvs. den tid som krävs som kva-lifikalionsgmnd för en blivande präst att genomgå den praktisk-teologiska

 

Prop. 1971:33                                                         29

övningskursen, samt alt endasl löner men inle resekostnader bestrids med kyrkofondsmedel.

Sedan kamraarkoUegiet hörts över ärkebiskopens framstäUning för­ordnade Kungl. Maj:t alt handlingama i sistnämnda ärende skulle över­lämnas lill Åberg för all las under övervägande i samband med full­görande av utredningsuppdraget.

Den sakkunnige har avlämnat betänkandet (Ds U 1970:5) An­vändning i ökad utsträckning av icke prästvigda tjänstebiträden. För­ordnande av teologie studerande som tjänstebiträde ål kyrkoherde i svensk ullandsförsamUng.

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetls av kammarkol­legiet, statskontoret, ärkebiskopen efter övriga biskopars hörande, samt­liga domkapitel. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund samt Svenska prästförbundet. Domkapitlet i Stockholm har bifogat ytt­randen av tre kyrkoherdar.

Nuvarande förhållanden

Användandet av icke prästvigda tjänstebiträden i hemlandet har reglerats genora elt flertal cirkulär som efter riksdagens bemyndigande utfärdats av Kungl. Maj:t alltsedan år 1952. Denna reglering går tiU­baka på ett förslag av 1946 års prästiönekommitlé till ordnande av präs­ternas semesterfråga. I kommilléns belänkande del I (SOU 1948: 44 s. 120) erinrades om alt biskoparna med stöd av 19 kap. kyrkolagen sedan gammalt lämnat tillstånd lill icke prästvigda personer all predika. Sådana predikobiträden användes vid tiden för belänkandet huvudsak­ligen när kyrkoherden i enprästpastorat åtnjöt semester. Kommittén ansåg att dessa predikobiträden, särskilt teologie studerande, borde ut­nyttjas mera rationellt. Sådana biträden borde få vidgat uppdrag som prästerUga assistenter i enprästpastorat under kyrkoherdens semester, när grannpräst uppehöll dennes tjänst med tjänstedubblering. Biträdet kunde få i uppdrag att utöver gudstjänsterna utföra annat församlings­arbete, som inte kräver prästerlig behörighet. Kommittén förordade ett allmänt bemyndigande för domkapitlen alt i angivna fall anstäUa sådan tillfälUg assistent.

I sitt betänkande dd II (SOU 1950: 43 s. 108—109) föreslog kom­mittén vidare att assistentemas avlönande skuUe bekostas raed kyrko-fondsraedel. Statsmaktema biträdde i förevarande delar koraraitténs förslag (prop. 1949: 204 s. 126, SILU 1949: 2 s. 77, rskr 1949: 399, prop. 1951: 156 s. 45, SILU 1951: 2, rskr 1951: 321).

I nu gäUande cirkulär den 27 juni 1969 ang. ersältnmg tUl vissa vi­karier på prästerliga tjänster och tiU icke prästvigda tjänstebiträden åt präster föreskrivs under punkt 6, att om domkapitlet så prövar erforder­Ugt dorakapitlet kan förordna tjänstebittäde åt kontraktsprost eUer åt

 

Prop.  1971:33                                                        30

annan präst under någon av följande förutsättningar. Prästen kan ha förordnals att vid sidan av utövningen av sin tjänst fuUgöra arbetsupp­gifter förenade raed prästtjänst i annat pastorat, s. k. tjänstedubblering. Han kan vara förordnad liU valförrättare eUer särskild eUer biträdande valförrättare i samband med prästval. EUer han kan eljest vid sidan av tjänstgöringen i egen tjänst ha att svara för göromål förenade raed annan tjänst. Slutligen lar cirkuläret upp tjänstebiträde — inora raraen för därtiU särskilt anvisade raedel — åt kyrkoherde i de fall då sådant biträde fordras för håUande av aUraän gudstjänst i kyrka som lill följd av ändring i den försaralingsprästerliga organisationen eljest i viss ut­sträckning skuUe sakna sådan gudstjänst (denna kategori berörs närraare i avsnitt IV p. 6).

Såsora tjänstebiträde får enligt cirkuläret förordnas a) studerande vid universitet, som avser all efter avlagda examina söka inträde i prästämbetet, eUer b) annan icke prästvigd person under förutsättning alt vederbörande erhåUit i 19 kap. 4 eller 5 § kyrkolagen avsett tillstånd. Under b) avsedd person får endast om särskilda skäl därtiU föreligger förordnas att under vardag tjänstgöra som tjänstebiträde. Tjänstebiträde skaU iaktta de tjänstgöringsföreskrifter som domkapitlet funnit erfor­derligt faststäUa och de anvisningar i övrigt för tjänstgöringen som med­delas honom av den präst han bittäder.

Tjänstebiträdet åtnjuter i regel dagarvode med 40 kr. för vardag och 94 kr. för sön- eUer helgdag. Del högre arvodet utgår dock endast om han under sådan dag håller föreskriven allmän gudstjänst. Är tjänste­biträdet teol. kand. får han i regel arvode motsvarande lön enligt löne­klass A 15. Vid resa som föranleds av förrättning åtnjuter tjänstebiträde ersättning motsvarande vad som skuUe ha utgått vid tillämpning av all­mäima resereglemenlet och prästresekungördsen. Därjämte utgår rese­kostnadsersättning enligt allmänna resereglemenlet för resor för till-och frånträdande av förordnande. Enligt cirkuläret utgår till tjänstebi­träde också tjänstedubblerings- och språktiUägg efter samma grunder som gäUer för församUngspräsl. Det kan liUäggas att nu angivna ersätl-ningsbeslämraelser tillkommit på framställning av ävtalsverket efter överenskoraraelse raed SACO.

EnUgl 3 § präsllönekoslnadslagen (1951: 570), som upphör alt gälla vid utgången av år 1971, skaU pastoratet bestrida kostnadema för tjänstebi­trädes åkning i tjänsten och tjänsteresa inom pastoratet. Dessa kostnader tas upp bland de utgifter som ligger tUl gmnd för beräkningen av pasto­ratets prästlönekostnad och går alltså in i avräkningen med kyrkofonden, övriga avlöningsförmåner som tUlkommer tjänstebiträde skaU — enligt den inledningsvis berörda huvudregeln i 6'§ andra stycket 5 lagen ora kyrkofond — helt bestridas ur kyrkofonden liksora även avgift till sjuk­försäkringen och tiU försäkringen för tUläggspension m. m. Beträffande den framlida regleringen av dessa kostnader får jag hänvisa till avsnitt V.

 

Prop.  1971:33                                                        31

Här är på sin plats all säga några ord om pasloratsadjunkterna, vilkas uppgifter enligt domkapitlets i Lund förslag med hänsyn lUl rådande prästbrist i möjlig utsträckning bör fullgöras av icke prästvigda tjänste­biträden.

I Kungl. Maj:ts cirkulär den 17 deceraber 1965 ang. vissa bestäm­melser i anledning av präsllönereglemenlels upphävande m. m. (jfr rskr 1965: 387) stadgas ora ansläUande av pasloralsadjunkl följande. »Om Kungl. Maj:t ej bestämmer annat, må domkapitlet inrätta tjänster i reglerad befordringsgång för pastoralsadjunkt till del antal som ound­gängligen fordras för alt uppehåUa den prästerliga verksamheten i stif­tet.» Della stadgande, som ersatte föreskrift av samma innehåll i kungl. brev den 28 december 1951 ang. provisoriska bestämmelser rörande ansläUande av pastoratsadjunkter, bygger på elt av 1949 års riksdag åt Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande alt bestämma antalet paslo-ratsadjunkturer i stiften (prop. 1949: 204 s. 100, SILU 1949: 2 s. 74, rskr 1949: 399). Ur det tiU gmnd för 1949 års principbeslut rörande prästemas avlönande liggande betänkandet av 1946 års prästiönekom­mitlé (SOU 1948: 44) tiUåler jag mig återge följande avsnitt om paslo-ralsadjunklema (s. 104).

Pastoratsadjunktens allmänna funktion och därmed huvudkriterierna på hans tjänsleorganisatoriska ställning framgå av innehåUet i inled­ningsparagrafen tUl 1935 års reglemente för prästerskapets avlöning. EnUgt nämnda förfallningsmra förstås med pasloralsadjunkl extra or­dinarie präst, vilken tjänstgör såsom ärabelsbittäde åt ordinarie präst i territorieUt pastorat eUer såsora vikarie för sådan präst eller för kyrko­adjunkt och vilken icke är innehavare av kyrkoadjunktur och ej heUer uppehåUer kyrkoherde-, komrainisters- eUer kyrkoadjunklstjänst såsom s. k. vakansvikarie. Pastoratsadjunklen är sålunda i princip avsedd bl. a. såsom ett under tiUfälUgt behov förordnat ämbelsbiträde åt ordinarie församUngspräsl. Behovet kan föranledas därav alt församlingsprästen tiU följd av sjukdora eUer tUltagande ålder och därigenom nedsatt ar­betsförmåga är ur stånd atl i normal omfattning fullgöra sina Ijänst-åUgganden. I praktUcen har förordnande av ämbelsbiträde av dylik an­ledning blivit förhåUandevis vanligt bl. a. på gmnd av den höga pen­sionsåldern för ordinarie församlingspräster. Det förekommer emeUertid också, att en pastoratsadjunkt behöver förordnas såsom ämbelsbiträde åt en ordinarie församUngspräsl med obruten arbetsförmåga, då denne på grund av en extraordinär arbelsanhopning behöver biträde av en prästerlig arbetskraft. Det är dock föratsatt, alt ett mera markerat sta­digvarande biträdesbehov skall — om icke inddningsändring ifråga­kommer — mötas med inrättandet av en komministers- eUer kyrkoad­junklstjänst.

I övrigt torde jag i della avseende få hänvisa liU prop. 1949: 204 s. 81—85.

De svenska utlandsförsamlingarna ärsjutiU antalet och utgörs av församlingarna i Paris, London, BerUn, Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Buenos Aires. De har av Kungl. Maj:t faststäUd kyrko-

 

Prop.  1971:33                                                        32

ordning och lyder under domkapitlet i Uppsala. Medlemskapet i för-samUngarna är frivilUgl. Såsom framgår av prop. 1966: 34 arbetar för­samlingarna i Uknande former som hemlandsförsamUngama och bedriver fömtom det kyrkUga arbetet social och kultureU verksamhet. Den so­ciala verksamheten omfattar åldrings- och sjukvård samt i viss utsträck­ning ungdomsvård. Den kultureUa verksanUieten innefattar framför aUt skolväsendet och tillhandahåUande av bibliotek. Hos alla församUngama finns för den kyrkUga verksamheten kyrkoherde, kyrkomusiker och kyrkvaktmästare. Några församUngar har dessutom skrivbiträde på pastorsexpeditionen och församlingssyster.

Utredningen

Den sakkunnige hade för utredningen begärt yttranden från dora­kapitlen rörande behovet av tjänstebiträden och beräknad kostnad för deras anUtande. Yttrandena återges i betänkandet.

De flesta domkapitlen ansluter sig tiU den av domkapitlet i Lund före­slagna utvidgningen. Några domkapitel betonar särskilt intresset av atl få tUlgång till tjänstebiträden för verksamhet i pastorat med säsongmässig befolkningsökning på grand av fritidsbebyggelse och turism. Under hän­visning tUl vad kammarkollegiet uttalat härom i sin i avsnitt II redovisade uttedning om förstärkning av arbetskraften i pastorat med fritidsbebyg­gelse och turism förklarar den sakkunnige sig anse att tjänstebiträden skulle kunna vara tiU god hjälp för prästerskapet i de s. k. säsongpaslo­raten, särskilt då folkmängden visserUgen ökat avsevärt men inte i så hög grad att förutsättningen för inrättande av en extra prästtjänst före­ ligger.

Domkapitlet i Uppsala anser all tjänstebiträde bör kunna förordnas för präst som kallats alt tjänstgöra som assistent vid instaUation eller prästvigning eUer som eljest på gmnd av visst tjänslåUggande är för­hindrad att fullgöra övriga med tjänsten förenade göromål. Den sak­kunnige, som menar all detta inle är möjUgt enUgt nu gäUande be­stämmelser, anser emeUertid skäl föreligga att tiUgodose domkapitiets önskeraål i della hänseende. Beträffande förekomsten av de tjänst-åUgganden utom pastoratet, som skuUe kunna grunda rätt att anlita tjänstebiträde, hänvisar han tiU prop. 1963: 130 s. 15 och 16. Där anges vissa aUmänna riktUnjer tiU ledning för domkapitlens prövning av präs­temas ersättningsanspråk för tjänsteresor. Som sådana anses bl. a. resor som präst företar för att hålla rättegångsgudstjänst, för val av biskop, kyrkomötesombud eUer prästerUg ledamot i domkapitel och vid kallelse tiU samraanträde med biskop eUer domkapitel för handläggning av visst ärende. En något strängare bedömning är enUgt propositionen motiverad när det gäUer ersättningsanspråk för resor för alt assistera vid prästvig­ning, kyrkoherdeinstaUation och invigningsförrältningar av olika slag.

 

Prop. 1971:33                                                         33

där vederbörandes medverkan stundom grundar sig mera på personliga' förhåUanden än på hans Ijänstinnehav.

Domkapitlen i Göteborg och Hämösand menar alt motivet för utvidg­ning av möjligheterna att förordna icke prästvigda tjänstebiträden inle i första hand bör vara behovet av hjälp ål arbetstyngda präster ulan önskvärdheten av att teologie studerande skall få bättre handledning. Denna bUr eftersatt om de missiveras lill pastorat där prästerna är mer än vanligt upptagna med ämbelsgöromål. Enligt domkapitlet i Härnö­sand har de icke prästvigda tjänstebiträdena i regel inle sådana kunskaper alt de kan avlasta församlingsprästerna andra uppgifter än beträffande predikoverksamheten. De kan således ej i någon nämnvärd grad av­lasta prästema deras »vardagsuppgifler». Domkapitlet anser de teologie studerandenas praktiska tjänstgöring så utomordentligt viktig att dessa enligt domkapitlets mening aUlid bör kunna förordnas som tjänstebiträde åt präst. En sådan utvidgning har den spärregel som ligger i begränsat antal teologie studerande och i alt del endast fordras två månaders prak­tisk tjänstgöring för att få tillträde till den praktisk-teologiska övnings­kursen. Däremot finner dorakapillet tillräckliga skäl i övrigl för utvidg­ning av Ijänstebilrädesinslitulet inle föreligga.

Den sakkunnige påpekar alt Kungl. Maj:t i beslut den 26 januari 1968 avslagit en framstäUning av ärkebiskopen om rätt för domkapitel att förordna teologie studerande, som önskar fuUgöra praktisk tjänst­göring, tUl tjänstebiträde åt annan präst än som eljest är medgivet. I ylttande över ärkebiskopens fraraslällning hade kammarkoUegiet bl. a. anfört, atl det av förarbetena framgår alt möjligheten att anställa tjäns­tebiträden tiUkommit i församlingsvårdens intresse, inle i tjänstebiträ­denas ulbildningsinlresse eUer i syftet all de skall kunna få avlöning och reseersättning vid praktikanlljänstgöring i kyrkUg tjänst. Den sakkun­nige uttalar atl det visserUgen från utbildningssynpunkl är mest fördel­aktigt för en teologie studerande all få biträda den församUngspräsl som i pedagogiskt hänseende är särskUt lämpad atl handleda en sådan studerande och därjämte har tillräcklig lid att ägna sig ål uppgiften. Men — som även kammarkollegiet framhållit — av principieUa skäl bör kyrkofondsmedel inle las i anspråk för ändamålet.

Av domkapitlens yttranden framgår all del varit förenat raed stora svårigheter alt uppskatta del erforderliga antalet tjänstebiträden och det ungefärliga medelsbehovet. Därför lar man i några yttranden direkt av­stånd från kammarkollegiets förslag om en anslagsram. Enligt domkapit­let i Västerås är nuvarande begränsning av befogenheterna alt förordna tjänstebiträden att föredra, ifall en utvidgning skulle medföra att anslags­medlen för bestridande av kostnaderna maximeras. Bl. a. med hänsyn lill att tiUgången på tjänstebiträden är begränsad och kostnaden för den önskade utvidgningen av möjligheten all förordna tjänstebiträden relativt blygsam anser domkapitiet i Lund alt en kostnadsram för de förordnan-

 

Prop.  1971:33                                                        34

den som tillkommer enligt ändringsförslaget skulle ha rätt liten praktisk betydelse. Om kostnadsramen däremot skuUe omfatta aUa slag av Ijänsle-bittädesförordnanden måste domkapitlet bestämt avvisa en sådan ram, eftersom det skulle bli mycket svårt med hänsyn tUl förordnandenas mycket växlande lidslängd att bedöma när ramen kan befaras bli över­skriden. Vid längre förordnanden beror detta bl. a. på ora biträdet anlitas för söndagsgudsljänster eller ej. Behovet av biträde vid uppkommande vakanser, semestrar osv. låter sig ej heller bedöma i förväg så all dom­kapitlet kan göra upp någon budgetplan för dispositionen av de raedel sora ryms inom ramen. Resultatet kan bli all rambeloppet förbmkats långt före budgetårels slut och alt möjUgheten alt anlita tjänstebiträdes hjälp för att klara junisemestrarna helt stryps. SkuUe någon form av be­gränsning anses nödvändig av sparsamhetsskäl föreslår domkapitiet att denna får formen av en maximering av det antal tjänstebiträden som vid varje särskilt tillfälle får vara förordnade, dock endast i sådana situationer som avses med ulvidgningsförslagel. Domkapitlet i Hämösand finner förslaget om elt maximerat anslagsbelopp vara krångligt och mindre välbetänkt. En restriktiv formulering i förening med föreliggande revi­sionskontroll bör vara tillfyllest. Domkapitlet i Uppsala ifrågasätter om inte den besparing av lönekostnader som uppkommer på grund av rådan­de prästbrist och därmed sammanhängande vakanser skiUle kunna fun­gera som ett slags anslagsram. Därvid skulle man utgå från förhåUandena inom stiftet i dess helhet och alltså kunna inom ramen för en besparing på elt håU anställa ell tjänstebiträde på annat håll där behov visat sig föreligga därav.

Den sakkunnige delar uppfattningen att det är svårt att med någon grad av liUförUtlighet bestämma en anslagsram. Medelsanvisningen tiU varje stift skuUe då få göras beroende av antalet lediga prästtjänster inom stiftet samt lUlgången på pastoratsadjunkter och andra prästvigda per­soner, vUUga atl tjänstgöra i pastoraten. Men förhållandena härvidlag kan växla i betydande grad från tid till annan. HärtiU kommer all dom­kapitlens uppfattningar i fråga om behovet av biträden och principerna för biträdenas användning går avsevärt isär.

TiU belysning av tjänstebilrädesbehovet läranar den sakkunnige vissa statistiska uppgifter ora rådande prästbrist och nyrekryteringsmöjUghe-ler. EnUgt dessa uppgifter uppgick brislen på församUngspräster den 1 oktober 1969 tiU 413 och antalet disponibla pastoratsadjunkter liU 88. Tillströmningen tiU teologiska studier höstterminen 1969 utgjorde ca 565 personer. Av dessa hade 155 uppgivit atl de ämnade bli präster i svenska kyrkan. Av 2 683 i tjänst varande präster väntas 778 avgå före år 1977. Ell nylUlskoll på 155 årligen skuUe uppväga denna avgång men däremot inle i nämnvärd grad fylla de luckor som de senaste årens dåUga tiUskott gett upphov tiU. Del totala antalet präster som präst­vigts under åren 1964—68 hade uppgått tiU 404, varav 94 efter dispens.

 

Prop. 1971:33                                                         35

Av dessa uppgifter anser sig den sakkunnige kunna dra slutsatsen atl man under elt avsevärt antal år framåt har att räkna med en icke ringa prästbrist.

VisserUgen kan, säger den sakkunnige, de icke prästvigda tjänsle-bittädena inte fullgöra alla de uppgifter som ankommer på präst. De har sålunda inte rätt att döpa, utdela nattvard, viga eUer jordfasta. Den mest betydelsefuUa uppgift som kan anförtros tjänstebiträde torde vara alt predika och anordna andaktsstunder. Men tjänstebiträde lorde även i övrigt kunna medverka i försanUingsarbetet så att församlingsprästen därigenom vinner en avsevärd lättnad i sin arbetsbörda.

Utredningen ger enhgt den sakkunniges mening vid handen att raöj-Ughelen för dorakapitlen alt förordna icke prästvigda tjänstebiträden bör utökas. EmeUertid anser han att domkapitlen inle bör ges rätt att göra detta utan varje begränsning. Han anser sig dock inte kunna för­orda en anslagsram ulan finner en mera tillfredsställande lösning vara alt ange de ytterligare särskilda fall, då förordnande får meddelas, samt alt ålägga domkapitlen viss redovisningsplikt.

Den sakkunnige föreslår sålunda alt domkapitlet skall få förordna icke prästvigt tjänstebiträde vid avsevärt nedsatt arbetsförmåga hos för-samUngsprästen eller starkt ökande folkmängd i pastoratet, även då denna ökning är av liUfäUig natur, föranledd av fritidsbebyggelse och turism, samt då församlingsprästen bUr förhindrad att fullgöra raed tjänsten förenade göroraål inom pastoratet i följd av annat särskilt tjänsteåliggande utom pastoratet än som kan komma i fråga enUgt nu gäUande bestämmelser. En förutsättning för sådant förordnande bör vara att det befinns uppenbarligen erforderUgt för tiUfredsstäUande för-samUngsvård. Vidare föreslår den sakkunnige alt domkapitlet årligen tiU Kungl. Maj:t redovisar hur många tjänstebiträden som anstäUts under året och kostnaderna därför. Han anser lämpligl att samtliga tjänste-bilrädesförordnanden redovisas, inte bara de som bUr en följd av den föreslagna utvidgningen. Därigenom får Kungl. Maj:l möjlighet att kon­tinuerligt följa utvecklingen på onirådet och lämna de ytterUgare före­skrifter som kan vara påkallade.

EnUgt den sakkunnige låter det sig inle göra att nu med någon lUl-fredsställande grad av säkerhet beräkna de kostnader som kan bli för­enade med det framlagda förslagel.

Beträffande frågan om anUtande av teologie studerande som tjänste­biträde i svensk utlandsförsamling framhåUer den sak­kunnige — under hänvisning tiU vad han tidigare anfört — att ärke­biskopens framställning härom inte bör bifaUas om den egentiiga av­sikten är att bereda vederbörande tiUfälle att kvaUficera sig för tiUträde tiU den praktisk-teologiska övningskursen eUer om eljest utbUdnings-intresset utgör det huvudsakUga syftet med framställningen.

Den sakkunnige finner eraeUertid alt ett verkligt behov av tjänste-

 

Prop.  1971:33                                                        36

biträde i församlingsarbetet gjort sig gällande. Han tillstyrker därför alt studerande vid universitet, som avser alt efter avlagda examina söka inträde i prästämbetet, får av domkapitlet i Uppsala förordnas som tjänstebiträde åt kyrkoherde i svensk utlandsförsamling, ora denne kan styrka behovet av sådant biträde, samt atl endast två sådana förordnan­den får meddelas under ett kalenderår, vartdera förordnandet avseende högst två månader.

Arvodel tiU sådant tjänstebiträde bör enligt den sakkimnige ulgå ur kyrkofonden. Det lär inle finnas anledning alt låta utlandsförsamling i detta hänseende inta annan stäUning än församling i hemlandet. Den sakkunnige erinrar om alt kyrkofonden bekostar lönerna åt kyrkoherdar och kyrkomusiker i utlandsförsamUngarna, vilka därvidlag sålunda är raer gynnade än församlingarna i hemlandet. Della beror främst på ullandsförsamUngamas svaga ekonomiska stäUning; de saknar ullaxe-ringsrätt.

Den sakkunnige föreslår alt arvodets storlek bestäms efter samma grander som gäUer för tjänstebiträden i hemlandet. Däremot anser han all tjänstebiträde i ullandsförsamUng inle bör få åtnjuta de reseersätt­ningar och lönetillägg som tUlkommer tjänstebiträde i hemlandet.

Domkapitlet i Uppsala föreslås meddela föreskrifter för tjänstebiträ-dels tjänstgöring. Någon särskUd redovisningspUkt för domkapitlet rö­rande meddelade förordnanden anser den sakkunnige ej behövlig. Kost­naderna för kyrkofonden beräknar han liU belopp mellan 5 500 och 6 000 kr. per år, om studerande som ej avlagt teologie kandidatexamen förordnas, och till ca 9 500 kr., om teol. kand. förordnas.

Remissyttrandena

Det i utredningen framlagda förslaget om ökad användning av icke prästvigda tjänstebiträden inom landet tiUstyrks reser­vationslöst av fem domkapitel och Svenska prästförbundet. Även Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund ansluter sig till förslaget men anser atl vederbörande kyrkoråd bör höras i de fall då fråga uppkom­mer om förordnande för längre lid än två raånader. Tillstyrkanden i princip föreligger vidare från ärkebiskopen och de övriga domkapitlen samt kammarkoUegiet. Ärkebiskopen och domkapitlen i Linköping, Göte­borg, Härnösand och Luleå betonar ulbildningssynpunklen. Domkapitlet i Härnösand understryker vikten av alt förordnandena tidsbegränsas med hänsyn lUl risken för alt tjänstebiträdena lämnar sina egentliga yrken och blockerar de prästtjänster och tjänstebostäder där de placeras samt binder domkapitlet vid ett anslällningsförhåUande och ett ansvar mot tjänstebiträdet och hans familj. Domkapitlet i Göteborg anser de föreslagna möjUghetema tUl en vidare raissiveringsrätt för snävt tUltagna. Det kan enUgt dorakapitiel förekomma faU där en lUlfäUig förstärkning

 

Prop.  1971:33                                                        37

av arbetskraften i ett pastoral kan motiveras av andra skäl än sjukdom eller växande folkmängd. Dukliga och initiativrika präster blir ofta överhopade med arbete, särskilt under vissa lider av året. Samtidigt som en tillfäUig förstärkning av arbetskraften här kan vara synnerligen be­hövUg ur församlingsvårdens synpunkt brakar sådana församlingar vara särskilt lämpade när del gäller all ge blivande präster mångsidig och inspirerande erfarenhet. Domkapitlet föreslår därför att tjänstebiträde får förordnas — fömtom i de av utredningsmannen föreslagna faUen — även i sådana fall där särskilda omständigheter gör det angelägel. Kammarkollegiet finner inle lämpligt atl som grund för all förordna tjänstebiträde la upp avsevärt nedsatt arbetsförmåga hos prästen. Enligt kollegiets mening torde nedsatt arbetsförmåga — om den ej beror på sjukdom som kan styrkas med läkarintyg — vara svår all bevisa. Del är f. ö. knappast i enlighet med vedertagna normer alt låta en tjäns­teman på sådan gmnd få hittade vid fullgörande av sina arbetsuppgif­ter.

Statskontoret har visserligen ingen erinran mot atl vid nu rådande prästbrist icke prästvigda tjänstebiträden utnyttjas i vidgad omfattning. Statskontoret anser det emellertid vara principiellt tvivelaktigt all löne­kostnaderna bestrids ur kyrkofonden. Vidgas användningen av tjänste­biträden ulan rubbning av finansieringsreglerna öppnas enligt statskon­toret möjlighet för »självförsörjande» pastorat all vid sidan av avräk-ningsförfarandet få täckning för vissa lönekostnader. Slalskonloret delar kammarkollegiets uppfattning beträffande tjänslebilrädesförordnanden i fall av nedsatt arbetsförmåga och avstyrker utredningsmannens förslag härom. Statskontoret kan inle heller tillstyrka atl kostnader föranledda av starkt ökande folkmängd i pastoratet under alla förhållanden skaU drabba kyrkofonden direkt. Så synes motiverat endast när ökningen är av tillfällig natur.

Förslagel om årlig redovisningsskyldighet avstyrks av några dom­kapitel. Domkapitlet i Lund anför i denna fråga bl. a. Den årliga redo­görelsen för meddelade tjänslebilrädesförordnanden bör inskränka sig lill en uppgift om kostnaderna för kyrkofonden. Avses däremot en mera ingående statistik bör denna av arbetsskäl begränsas till de förordnanden som gmndar sig på de föreslagna utvidgade möjligheterna att anlita tjänstebiträden. På så sätt kan en uppfattning vinnas om merkostnaderna för reformen ulan atl stiflskansUerna betungas med en mera omfattande redovisningspUkt av elt slag som hittills ej ansetts påkallad. De totala årskostnaderna framgår f. ö. av statskontorets bokslut för kyrkofonden.

Vad slutiigen angår den sakkunniges förslag om förordnande av teo­logie studerande som tjänstebiträde åt kyrkoherde i svensk ut­landsförsamling har del tiUslyrkts eller lämnats utan erinran av alla de remissinstanser som yttrat sig i frågan.

 

Prop. 1971:33                                                      38

Föredraganden

Enligt gällande bestämmelser får universitetsstuderande, som avser att efter avlagda examina söka inträde i prästämbetet, och andra icke prästvigda personer, som fåll biskops tillstånd atl predika, anlitas som tjänstebiträden huvudsakligen åt kontraktsprost eller ål präst som vid sidan av egen tjänst svarar för göromål förenade med annan tjänst.

Domkapitlet i Lund har under hänvisning till den bristande tillgången på pastoratsadjunkter hemställt, all tjänstebiträden skall få förordnas, förutom åt kontraktsprost, ål präst som styrker behovet av sådant bi­träde. Domkapitiet syftar på de fall då annars pastoralsadjunkt kunnat missiveras, givetvis med undanlag för sådana situationer där det fordras prästerlig behörighet. Som framgår av den tidigare redogörelsen skall pastoratsadjunkt i princip vid tillfälligt behov förordnas all vara ämbels­biträde åt församlingspräst. F. n. får domkapitlet inrätta tjänster i be­fordringsgång för pasloralsadjunkl liU del antal som oundgängligen fordras för alt uppehålla den prästerliga verksamheten i stiftet.

Kyrkofonden bestrider kostnaderna för såväl tjänstebiträdenas som pastoratsadjunkternas avlöningsförmåner. Vederbörande pastorat svarar dock i viss utsträckning för ersättningar för resor i tjänsten.

Den sakkunnige som fått Kungl. Maj:ls uppdrag all undersöka möj­ligheterna att använda icke prästvigda tjänstebiträden i ökad omfattning konstaterar all man får räkna med betydande prästbrist ett avsevärt antal år framåt. Han framhåller vidare att icke prästvigda tjänstebiträden kan vara tiU god hjälp ål församlingspräslema genom atl hålla predikningar och anordna andaktsstunder samt även i övrigt genom alt medverka i församlingsarbetet. Den sakkunnige anser alt möjligheten all använda tjänstebiträden bör utökas, dock i mera begränsad omfattning än dom­kapitlet i Lund har föreslagit. Med hänsyn tiU svårigheten all beräkna kostnaderna på ett tillförlitiigt sätt avvisar han tanken på en anslags­ram, inom vilken domkapitlen skulle hålla sig. I stället föreslår han att tiU gällande bestämmelser fogas det tillägget, att domkapitiet får för­ordna tjänstebiträde åt präst som för tiUfredsställande församUngsvård uppenbarligen behöver sådant biträde på gmnd av avsevärt nedsatt arbetsförmåga eller starkt ökande folkmängd i pastoratet — även när denna ökning är tillfälUg och föranledd av fritidsbebyggelse och turism — eUer i följd av annat särskilt tjänsteåliggande utom pastoratet än som kan komma i fråga enligt nu gällande regler. Vidare föreslår utrednings­mannen all domkapitien årligen skall lämna uppgift lill Kungl. Maj:l om samtUga tjänslebilrädesförordnanden under året och kostnaderna därför.

Remissinstanserna är positiva liU förslaget i stort men viss kritik riktas mot detaljer i delta. Några domkapitel anser att den föreslagna rälten all förordna tjänstebiträden är aUtför snävt begränsad. Särskilt

 

Prop. 1971:33                                                         39

önskar man för de teologie studerandenas del skjuta utbildningsinlressel i förgrunden. Ä andra sidan vill kammarkoUegiet och slalskonloret ej godla »avsevärt nedsatt arbetsförmåga» eller »starkt ökande folkmängd» utom säsongmässig sådan som grund för förordnande av tjänstebiträde. Statskontoret anser all det också kan sättas i fråga om kyrkofonden skall svara för arvodeskoslnaderna, ifall tjänstebiträden får användas i ökad omfattning. Den föreslagna redovisningspliklen avstyrks av några dom­kapitel, bl. a. under hänvisning till all den totala årskostnaden framgår av statskontorets bokslut för kyrkofonden.

I likhet med utredningsmannen och remissinstanserna finner jag det angelägel alt tjänstebiträden får användas i vidare utsträckning än som är tillåtet nu, särskilt i syfte all bistå präster i pastorat där arbetsbördan på gmnd av prästbristen blir alltför tyngande. För teologie studerande har givetvis tjänslebilrädesförordnanden elt särskilt värde som led i deras praktiska utbildning, men det avgörande motivet för all anställa tjänste­biträden är och bör enligt min mening också i fortsättningen vara be­hovet av god församlingsvård.

Liksom den sakkunnige anser jag all domkapitlens möjlighet alt anlita tjänstebiträden skall vara begränsad. Jag finner dock inle den av utred­ningsmannen föreslagna metoden helt tiUfredsstäUande. Eftersom för­slagel syftar lill alt i möjlig mån kompensera brislen på pastoratsadjunk­ter förordar jag — i viss analogi med vad som gäller om inrättande av pastoratsadjunktsljänsler ■—• all domkapitlen får förordna tjänstebiträde, fömtom i de faU som avses i gällande bestämmelser, i pastorat där så befinns oundgängligen nödvändigt för tiUfredsställande församlingsvård. Dock bör inle flera tjänstebiträden enUgl denna regel samtidigt få vara anställda än som motsvarar antalet vakanta församlingspräslljänster i stiftet.

Med en sådan begränsningsregel torde risk för missbrak av den vidga­de befogenheten all anställa tjänstebiträden inte föreligga. Om präsl-liUgången ökar, minskar behovet av tjänstebiträden. F. ö. råder det även begränsad tillgång på personer som kan anlitas för Ijänstebilrädesupp-drag.

Genom den nu förordade utvidgningen av tjänstebiträdenas använd­ningsområde öppnas bl. a. möjlighet för domkapitlen all förslärka ar­betskraften i sådana pastorat där befolkningstalet ökar vissa tider av året på gmnd av fritidsbebyggelse och turism men där denna ökning inle är fullt så stor all extra prästtjänst får inrättas enligt de normer som jag har förordat i avsnitt II. Också i andra fall då församUngspräsl tiU­fälligt får starkt ökad arbetsbörda liksöm då präst är upplagen av tjänste­åligganden utanför pastoratet kan förordnande av tjänstebiträde komma i fråga enUgt den nu föreslagna regleringen.

Jag förordar alt kostnaderna för Ijänstebittädena bestrids av kyrko­fonden. Jag delar aUlså inle statskontorets betänkligheter mol alt anUta

 

Prop. 1971:33                                                         40

kyrkofonden, särskilt som ju pastoratsadjunkternas löner bekostas av denna. Eventuell redovisning för användningen av tjänstebiträden kan föreskrivas av Kungl. Maj:l.

Den sakkunnige har haft i uppdrag att ta ställning också liU elt för­slag av ärkebiskopen, all domkapitlet i Uppsala skall beredas möjUghet att förordna teologie studerande som tjänstebiträde åt kyrkoherde i svensk utlandsförsamling. Förulsällningen skall enligt ärkebiskopens för­slag vara alt styrkt behov av sådan assistans i församlingsarbetet före­ligger. Förslaget är vidare begränsat så, atl totalt bara två sådana för­ordnanden under ell kalenderår får meddelas, vartdera avseende en tid av högst två månader, dvs. den tid en blivande präst skall ha fullgjort praktisk tjänstgöring för att få tillträde lill den praktisk-teologiska övningskursen. Lönen föreslås ulgå ur kyrkofonden, men lill skillnad från vad som gäUer för tjänstebiträde i hemlandet skall del inle utgå någon ersättning för resekostnader.

Den sakkunnige har funnit all ell verkligt behov av tjänstebiträde åt utlandskyrkoherdarna gjort sig gällande. På grund härav och då ut­bildningsinlressel inle är del huvudsakliga syftet med ärkebiskopens framställning föreslår han all den bifalles. Arvode bör enligt den sak­kunnige ulgå efter samma grunder som för tjänstebiträden i hemlandet. Han beräknar den årUga kostnaden för kyrkofonden till mellan 5 500 och 9 500 kr.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Även jag ansluter mig lUl förslagel. Del ankommer på Kungl. Maj:t all raeddela erforderliga föreskrifter i ämnet.

De ändringar jag förordat i della avsnitt bör med hänsyn lill den nya lagstiftningen om kyrkliga kostnader träda i kraft först den 1 januari 1972.

Under åberopande av det anförda hemsläller jag att Kungl. Maj:t före­slår riksdagen alt

medge alt fr. o. m. den 1 januari 1972 icke prästvigda tjänstebiträ­den får, med anlitande av kyrkofondsmedel, användas i den vidgade omfattning som jag har förordat.

IV. Vissa anslag ur kyrkofonden

1. Reparationsarbeten på stiftsnämndshuset i Västerås

Domkapitlet i Västerås har hemställt om medel tiU reparationsarbe­ten både på domkapitelshuset i staden och på det närbelägna s. k. stifts­nämndshuset, sora till största delen disponeras av stiftsnämnden. Det är fråga om invändiga underhåUs- och målningsarbeten i båda husen.

 

Prop. 1971:33                                                         41

ulvändig puls på domkapilelshuset, anskaffande av en för domkapitlet och stiftsnämnden gemensam automatisk telefonväxel samt restaurering av två äldre glober. Kostnaderna beräknas lill 83 000 kr. jämte mervär­deskatt.

Domkyrkokommissionen i Västerås tiUstyrker framstäUningen. Lands­antikvarien i Västmanlands län har från antikvarisk synpunkt inget all erinra mot de föreslagna åtgärderna. Byggnadsstyrelsen har låtit be­siktiga byggnaderna. Vid besiktningen konstaterades alt de föreslagna renoveringsarbetena är väl befogade. Kammarkollegiet har inget att er­inra mol de planerade åtgärderna. Enligt kollegiets mening bör Västerås domkyrka, som äger domkapilelshuset, med sina egna medel svara för de kostnader som belöper på detta hus. Även restaureringen av de båda globerna bör bekostas äv domkyrkan, vars reserverade medel enligt vad kollegiet inhämtat uppgår tiU ca 180 000 kr. I enlighet med principen alt i första hand kyrkofonden skall bekosta sliflsnämndernas verksamhet bör däremot kostnaderna för sliflsnämndshuset bestridas av fonden. Dessa kostnader, som avser invändiga reparationsarbeten och andel med hälften i telefonanläggningen jämte mervärdeskatt, uppgår enligt kolle­giets beräkningar tUl högst 33 000 kr. Eftersom det torde vara fråga om sådant bidrag tiU sliflsnämnd som avses i 6 § andra stycket 3 lagen om kyrkofond, torde det ankomma på Kungl. Maj:t och riksdagen alt bestämma bidragels storlek.

Föredraganden

Jag ansluter mig till kammarkollegiets ståndpunkt i fråga om finan­sieringen av de föreslagna arbetena på domkapitels- och sliflsnämnds-husen i Västerås. För att möjliggöra arbetena på sliflsnämndshuset bör 33 000 kr. anvisas av kyrkofondsmedel.

2. Bidrag till avlönande av präster inom diakonien

Ett årUgl avlöningsbidrag på 2 000 kr. utgår sedan den 1 juli 1954 ur kyrkofonden tUl var och en av föreståndarna för de fem diakonian­stalterna, Stockholms stadsmission och svenska kyrkans lekmannaskola i Sigtuna (prop. 1954:57, 3LU 1954:6, rskr 1954:110). Av prop. 1954: 57 framgår att frågor vid flera tillfällen hade väckts om ell mera vidsträckt slöd ur kyrkofonden tiU avlöning och pensionering av prästerliga befattningshavare vid diakonianstalterna. Departements­chefen ansåg emeUertid, all sådana frågor lämpUgen borde prövas i samband med spörsmålet om diakoniens inorganisering i svenska kyrkan.

En särskUd centralstyrelse för diakoniverksamhelen, svenska kyrkans diakoninämnd, trädde i verksamhet den 1 januari 1965. Stadga för nämnden har faslslällls av Kungl. Maj:t (1964: 551).

3    Riksdagen 1971.    1 saml.    Nr 33

 

Prop. 1971:33                                                         42

1968 års kyrkomöte har hemstäUt (kskr 26), att bidrag ur kyrkofon­den får ulgå tiU avlöning av det antal prästerliga befattningshavare vid diakoninämnden, diakoniens utbildningsanstalter och övriga tiU diakoni­nämnden anslutna organisationer som Kungl. Maj:t finner erforderligt.

1 den motion (nr 97) som ligger till grund för kyrkomötets framställning
framhålls, atl frågan om ökat slöd ur kyrkofonden till diakonianstalter­
na torde ha kommit i ell nytt läge genom inrättandet av diakoninämn­
den. Vidare erinras i motionen om att åtgärder till främjande av krislen
verksamhet bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka och andra, som
behöver omvårdnad, har tagits upp bland församlings angelägenheter i

2 § lagen (1961: 436) om församlingsslyrelse.

Statskontoret har inhämtat, att 16 präster berörs av framstäUningen. Vidare erinrar statskontoret om all ämbetsverket i yttranden över tidi­gare liknande framstäUningar framhållit, all principiella hinder inle torde föreligga for all utnyttja kyrkofonden för ändamålet. Samtidigt har statskontoret dock uttalat, all frågan borde prövas i samband med diakoniens inordnande i svenska kyrkan. Sedan statskontoret senast ytt­rat sig i ämnet, har den ändringen inträtt, att diakoninämnden inrättats och alt Kungl. Maj:l faststäUt stadga för nämnden. Slalskonloret har inte möjlighet att bedöma, om härigenom sådana ändrade förutsättningar kan anses ha inträtt, att frågan om disposition av kyrkofondsmedel tiU avlöning av prästerliga befattningshavare inom diakoniverksamheten komrait i ett annat läge. Om Kungl. Maj:t skuUe finna stöd lämpligen böra utgå, synes ett närmare klarläggande böra ske beträffande vilka aktiviteter inom diakoniverksamheten sora bör understödjas.

Kammarkollegiet framhåUer, att bildandel av diakoninämnden avsågs vara en första etapp vid lösandet av frågan om diakoniens inorganise­ring i svenska kyrkan. ÅtskUliga spörsmål kvarstår aUtså olösta. På gmnd härav anser koUegiet sig inte nu kunna tillstyrka bifaU liU kyrko­mötets framställning i vad den avser bidrag ur kyrkofonden för avlö­nande av präster, som är anställda vid diakoniens utbUdningsanstalter och övriga till diakoninämnden anslutna organisationer.

Beträffande frågan om kyrkofondsbidrag för avlönande av diakoni­nämndens sekreterare konstaterar koUegiet, att nämnden är avsedd atl vara elt centralt kyrkligt organ vid sidan av centralrådet för evangeUsa­tion och församlingsarbete, sjömansvårdsstyrdsen och missionsslyrelsen. Kollegiet eriiurar om att avlöningsbidrag utgår tiU sex sekreterare hos centralrådet med belopp, som för var och en är beräknat till hälften av stiftsadjunkts lön i näst högsta löneklassen, f. n. löneklass 24, i orts-grapp 5, vartiU kommer viss reseersättning. När bidragels storlek år 1937 första gången bestämdes, beräknades del med utgångspunkt i all sekreterarna ■—• det gällde då fyra sekreterare — under hälften av sin arbetstid fuUgjorde arbetsuppgifter liknande dem som ankommer på församlingspräster samt stifts- och konlraklsadjunkler. Denna princip

 

Prop.  1971:33                                                        43

har tUlämpats även beträffande de senare tillkorana avlöningsbidragen. KoUegiet finner det för sin del skäligt, alt ett årligt bidrag bevUjas ur kyrkofonden för avlönande av diakoninärandens sekreterare under för­utsättning att han är präst, vilket f. n. är fallet. Bidraget synes kolle­giet lämpUgen böra besläramas på samma sätt sora skett beträffande bidragen för vissa centralrådets sekreterare.

Föredraganden

I likhet med kammarkoUegiet förordar jag, alt bidrag får ulgå ur kyrkofonden lill avlönande av sekreteraren (generalsekreteraren) hos svenska kyrkans diakoninämnd. En fömlsällning för bidrag är enligt gällande lag om kyrkofond, atl sekreteraren är präst. Bidraget bör be­stämmas efter samma gmnder som gäller för bidrag åt sekreterare hos centralrådet och således utgå med bdopp, som motsvarar hälften av stiftsadjunkts lön, beräknad efter näst högsta lönddassen i örlsgrapp 5. Beloppet motsvarar enligt 1970 års löneläge 21 726 kr.

Genom inrättandet av diakoninämnden är frågan om diakoniens in­ordnande i svenska kyrkan bara delvis löst. Jag är därför inle beredd att tiUstyrka kyrkomötets framstäUning i vad den avser bidrag tiU lön åt präster vid diakonianstalter och organisationer, som är anslutna tUl diakoninäranden.

3. Bidrag till kyrklig verksamhet i Schweiz

Enligt beslut av 1968 års riksdag (prop. 1968: 22, 3LU 1968: 28, rskr 1968: 112) utgår fr. o. ra. den 1 juli 1968 t. v. under tte år bidrag ur kyr­kofonden med 34 000 kr. årligen till avlönings- och resekostnader för en präst med huvudsaklig tjänstgöring bland svenskar i Schweiz. Av nämn­da belopp avser 30 000 kr. bidrag tUl prästens avlöning och 4 000 kr. resekostnader.

Enligt föreskrifter, som Kungl. Maj:t har meddelat i anslutning till riksdagens beslut, gäller sora vUlkor för bidraget, atl behörig präst är anstäUd med stalioneringsort i Geneve för tjänstgöring i de svenska för­samlingarna i Geneve och Lausanne och den skandinaviska församling­en i Ziirich samt bland svenskar på andra orter i Schweiz. Prästen skall vidare kunna tas i anspråk som förbindelseman mellan å ena sidan svenska kyrkan och å andra sidan Kyrkornas världsråds och Lutherska världsförbundels högkvarter i Geneve. Han skaU också tjänstgöra bland svenskar i Italien under några besöksperioder om året. Slutligen gäUer som villkor, alt de fömt nämnda församUngama lämnar så stort till­skott tiU prästens lön alt denna motsvarar lönen i löneklass A 24, orts-grupp 5. Prästen lyder i sin ämbetsutövning under dorakapitlet i Upp-

 

Prop. 1971:33                                                         44

sala, sora utfärdar närmare tjänstgöringsföreskrifter efter förslag av församlingarna.

Som förut har nämnts innebar statsmakternas beslut år 1968, att bi­drag t. v. skulle utgå under en treårsperiod. Del förutsattes alt frågan skulle prövas om, innan denna period löper ut vid utgången av juni 1971. Med anledning härav har en framställning om bidrag för liden därefter kommit in från det regionalråd sam numera leder den ifråga­varande kyrkliga verksamheten i Schweiz och Italien. I samband där­med läranas vissa uppgifter ora verksarahetens utveckling. Vid sidan av de tidigare nämnda församlingarna i Geneve, Lausanne och Zurich har svenska församlingar bildats i Bem, Lugano, Milano och Rom. An­talet adresser på svenskar inom regionen uppgick enligt årsredogörelsen för år 1969 lUl 2 340. En adress omfattar ofta en hel familj. Rådet anser att behovet av kyrkUg verksamhet bland svenskarna i Schweiz och Ita­Uen är stort. Under år 1969 hölls sararaanlagt 79 gudstjänster. Härtill kora ett antal kyrkliga förrättningar, bl. a. 15 dop, samt söndagsskola och en omfattande ungdomsverksamhet; Vidare omnämnes det sociala arbete sora kyrkan utför.

För förvaltningen av regionalkyrkans medel har bUdals en särskild fond under uppsikt av tre fondmän, sora regionalrådet har utsett. Under budgetåret 1968/69 bidrog försaralingsraedleraraama till verksamheten raed ca 29 500 schweiziska francs, vUket belopp obetydligt översteg kyrkofondsbidragel. Vid budgetårets slut visade bokslutet en behållning av drygt 5 000 schweiziska francs. Rådel hemstäUer om ell förhöjt och kontinuerligt bidrag. Vidare hemsläller rådet, att den anställde prästens pensionsfråga löses. Rådet föreslår slutligen, att regionalkyrkan i någon form inordnas direkt under svenska kyrkan.

Kammarkollegiet anser, atl den utveckling och konsoUdering av verksamheten som har ägt rum talar för fortsatt slöd från kyrkofondens sida. De uppgifter om regionalkyrkans ekonomiska förhållanden som har lämnats i ärendet ger emellertid, såvitt kollegiet kan finna, inte vid handen att kyrkan är i trängande behov i och för sig av elt högre bidrag. Om ett ökat slöd ändå skulle anses böra ulgå, vill koUegiet före­slå all detta sker genom elt bidrag tiU tjänstepensioneringen av den be­rörde svenske prästen. På denna punkt anknyter kollegiet till en möj­lighet alt ordna pensionsfrågan, som statens personalpensionsverk har pekat på. Det är fråga ora den raöjlighet som anges i 11 kap. 2 § tredje stycket sista punkten lagen (1962: 381) om allmän försäkring och som innebär, alt denna lag kan göras tiUämplig på svensk medborgare i ut­landet med lön från utiändsk arbetsgivare, om svenska staten avger för­bindelse till riksförsäkringsverket alt gentemot pensionsfonden svara för avgift tUl försäkringen för tiUäggspension enligt 19 kap. 1 § lagen. Enligt uttalande av personalpensionsverket skuUe pensionsfrågan för prästen kunna t. v. lösas inora raraen för svensk lagstiftning på så sätt.

 

Prop. 1971:33                                                         45

atl Kungl. Maj:t bemyndigar domkapitiet i Uppsala att för svenska sta­tens räkning utfärda sådan arbelsgivarförbindelse och att betala avgif­ten raed en del av bidraget från kyrkofonden. KoUegiet har inhäratat, att tUläggspensionsavgiften år 1970 skulle ha uppgått tUl ca 3 750 kr. Under fömtsättning att ökat stöd från kyrkofondens sida anses böra ut­gå, föreslår koUegiet en uppräkning av det nuvarande bidraget med i av­mndat belopp 4 000 kr. för år.

Domkapitlet i Uppsala tiUstyrker kamraarkollegiets förslag om fort­satt bidrag tUl verksamheten.

Föredraganden

Bidrag ur kyrkofonden raed 34 000 kr. årligen utgår sedan den 1 juU 1968 t. v. under tre år till avlönings- och resekostnader för en präst raed huvudsaklig tjänstgöring bland svenskar i Schweiz. Eflersora treårspe­rioden löper ut vid utgången av juni 1971, är tiden nu inne för den omprövning av bidraget som föratsattes i statsmakternas beslut år 1968.

Verksamheten leds nuraera av elt regionalråd med ärkebiskopen sora ordförande. Rådet har hemställt om ett förhöjt och kontinuerligt bi­drag. Av de upplysningar som rådet har lämnat framgår, alt verksamhe­ten har utvecklats och konsoUderats. Nya församUngar har bUdals bå­de i Schweiz och i Italien. Mot denna bakgrand förordar jag ett fortsalt stöd från kyrkofonden.

En viktig fråga i sammanhanget är prästens pensionsfråga. Denna bör kunna lösas på det sätt som kammarkollegiet beskrivit i sitt ytt­rande. Enligt min mening bör bidraget tiU avlöning och resekostnader fortfarande utgå med 34 000 kr. för år. Däratöver bör ett bidrag utgå med 4 000 kr. om året för tiUäggspensionsavgiften. Jag förordar aUtsä, att bidrag tUl verksamheten t. v. får utgå med 38 000 kr. för år.

4. Anslag för anordnande av teologiska fortbildningskurser för präs­ter m. m.

Med stöd av 6 § andra stycket 4 lagen om kyrkofond utgår sedan budgetåret 1953/54 ett årligt anslag ur kyrkofonden för studiebidrag åt präster vid tjänstledighet i vissa faU och för anordnande av vissa teologiska fortbUdningskurser för präster. Anslaget, som har komrait att användas huvudsakligen tiU teologiska seminarier och kurser för präs­tema ute i stiften, utgår fr. o. m. den 1 juli 1970 med högst 40 000 kr. för budgetår.

Ärkebiskopen har heraställt, att anslaget skaU höjas raed 10 000 kr. Han betonar att förändringarna av samhällsstrukturen ständigt skärper kraven på prästerna, när det gäUer fömyelse av formerna för att bära frara det evangeUska budskapet tUl raänniskoma.

 

Prop. 1971:33                                                         46

Föredraganden

Den sakkunnige som med slöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 26 septeraber 1969 har tillkaUats för att utreda frågan om de praktisk-teologiska övningsinstitulens framlida ställning, m. m., skall enligt sina direktiv överväga även frågan om prästernas fortbildning.

Under de senaste åren har en allt livligare fortbildningsverksamhet ägt rum i de olika stiften. Del är i regel stiftens prästsällskap som an­ordnar kurser och teologiska seminarier. Kostnaderna för denna kurs­verksamhet är långt större än anslaget. I avvaktan på de resultat utred­ningen kan leda tiU förordar jag, att anslaget höjs med 10 000 kr. till högst 50 000 kr. raed verkan fr. o. ra. nästa budgetår.

5. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden

Enligt 6 § andra stycket 6 lagen om kyrkofond (senaste lydelse av 6 § andra stycket 6 1959: 139) skall ur kyrkofonden ulgå anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa tUl vederbörande statsdeparte­ments förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av kyrkliga ärenden. För innevarande budgetår är anslaget uppfört med 80 000 kr. För nästa budgetår räknar jag med ett lika stort medelsbehov och för­ordar därför, alt elt oförändrat anslag av 80 000 kr. anvisas för ändamå­let.

6. Bidrag för anlitande av predikobiträden

I samband med statsmakternas beslut om en reform av pasloratsindel-ningen och den församlingsprästerUga organisationen anvisades ett år­Ugt belopp av 100 000 kr. ur kyrkofonden tiU anlitande av predikobiträ­den för att förrätta högmässa i kyrkor, som annars i viss utsträckning måste vara utan ordinarie gudstjänster (prop. 1957: 153 s. 19, SU 1957: 175 s. 7, rskr 1957: 388). Denna meddsanvisning var föranledd av att tjänsteorganisationen inora pastoraten efter reforraen inle kunde väntas bli så orafaltande, att högmässogudstjänst skuUe kunna förrättas varje söndag i aUa församlmgar. Genora anslaget ur kyrkofonden avsåg raan att minska antalet samraanlysningar av gudstjänster.

Genora beslut den 29 juni 1964 med ändring den 19 november 1965 fördelade Kungl. Maj:t anslaget meUan flertalet dorakapilel, vUka i sin tur skuUe fördela medlen efter behov mellan de församlingar som kunde komraa i fråga.

1970 års kyrkomöte har i skrivelse nr 35 — raed anledning av motion nr 19 och under åberopande av första tiUfäUiga utskottets belänkande nr 10 — hemstäUt,  alt nänmda anslag ur kyrkofonden för budgetåret

 

Prop. 1971:33                                                                        47

1971/72 ökas liU 180 000 kr. att närmare fördelas meUan stiften i hu-vudsakUg överensstämmelse med uppgifter, som utskottet inhämtat i ärendet, och alt anslaget i fortsättningen prövas om varje år. Det begärda beloppet bygger på uppgifter om medelsbehovel, som utskottet har skaf­fat från de olika stiften.

Kammarkollegiet säger sig vara väl medvetet om det stora problem som befolkningsomflyttningen utgör, när del gäller pasloralsinddningen och den prästerliga tjänsteorganisationen. KoUegiet erinrar om all pro­blemet har behandlats av biskopsmötet, som har uttalat sig för att genom domkapitien söka främja en rallande pasloratsreglering. Enligt vad koUegiet har erfarit pågår i flera stift en översyn av pastoralsindelning­en och den prästerliga organisationen. Ett domkapitel har redan gjort framstäUningar om vakantsättning av elt antal ledigblivna tjänster. I några faU har därvid förutsatts, atl komministertjänst inte skuUe uppe­håUas med vikarie och all predikobiträden skuUe anlitas. Med hänsyn tiU det ökade behov av predikobiträden sora sålunda kan förutses har kol­legiet inle något att erinra mot alt det årliga bidraget räknas upp raed 80 000 kr. Enligt koUegiets mening bör dock sistnämnda belopp inte — såsom kyrkomötet har föreslagit — fördelas mellan domkapitien utan i SläUel hållas i reserv för uppkomraande behov i saraband med för­slag till ändrad pastoratsindelning och/eller Ijänsleorgansialion.

Föredraganden

Den fortgående befolkningsomflyttningen har på många håll aktualise­rat frågan om ändringar i pastoralsindelningen och den prästerliga tjäns-leorganisationen. Med sikte på sådana ändringar har Kungl. Maj:t i några fall på framställning av vederbörande domkapitel förordnal om vakant­sättning av prästerliga tjänster. Denna utveckling torde leda till ökat behov av predikobiträden.

Kyrkomötet har hemställt om höjning med 80 000 kr. av del kyrko­fondsanslag på 100 000 kr. som har anvisats för anlitande av predUco-bilräden i syfte att minska antalet samraanlysningar. Kammarkollegiel har tillstyrkl detta belopp. Med hänsyn lill anslagsförbrukningen de se­naste åren anser jag för min del, atl anslaget fr. o. m. den 1 juli 1971 bör ulgå med 150 000 kr. för budgetår.

7. Bidrag tDl kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet

Enligt 6 § andra stycket 9 lagen ora kyrkofond (senaste lydelse av 6 § andra stycket 9 1960: 164) har för innevarande budgetår anvisats- elt anslag av högst 80 000 kr. ur kyrkofonden sora bidrag tUl kostnaderna för den kyrkomusikaUska linjen vid Sköndalsinstitutet.

Direktionen för Svenska diakonsällskapet anhåUer, att anslaget till ut-

 

Prop.  1971:33                                                        48

bUdningen budgetåret 1971/72 höjs lUl 156 585 kr., vilket bdopp mot­svarar de beräknade kostnaderna för avlöningar åt lärare efter avdrag av elevavgifter. Kostnaderna för lokaler, undervisningsmateriel m. m. avser diakonsäUskapet all betala.

Kammarkollegiet erinrar om att direktionen för innevarande budgetår begärde 146 064 kr. för lärarkostnaderna efter avdrag av elevavgifter. KoUegiet kan inle tiUstyrka del begärda högre anslaget raen anser att det finns skäl för en höjning av bidraget i proportion tiU beräknade koslnadsstegringar, förslagsvis raed 5 000 kr.

Föredraganden

Inom svenska kyrkan råder f. n. en besvärande brist på sökande tUl fraraför aUt de lägre kyrkorausikertjänslerna. Utbildningen av kyrko­kantorer vid Sköndalsinstitutet bidrar i dagens läge till att avhjälpa denna bristsituation. Jag förordar, att bidraget till institutets kyrkorausi-kaliska linje för nästa budgetår höjs med 20 000 kr. till högst 100 000 kr.

Jag har därmed inte tagit stäUning tiU frågan om i vilken utsträckning bidrag i fraratiden bör utgå till institutets kyrkorausikaliska utbUdning. Denna fråga har ett visst saraband raed spörsmålet om hur den lägre kyrkomusikaliska utbildningen över huvud taget kommer alt anordnas.

8. Anslaget ur kyrkofonden till extra utgifter

EnUgt 6 § andra stycket 9 lagen om kyrkofond utgår ur kyrkofon­den anslag tiU extra utgifter med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen be­stärat belopp för år. Beloppet får efter Kimgl. Maj:ts bestäraraande an­vändas tiU kyrkliga ändaraål. Anslaget, sora för det kyrkliga området motsvarar anslagen tUl extra utgifler under riksstatens särskilda huvud-titiar, är uppfört raed 125 000 kr.

Föredraganden

På gnmd av ökat raedelsbehov och höjda kostnader fordras en upp-räkiung av anslaget tiU extra utgifter och jag föreslår därför, att anslaget höjs med 10 000 kr. tiU 135 000 kr.

I detta samraanhang bör anges att lagen ora kyrkofond upphör alt gäUa vid utgången av år 1971. Såsom närmare utvecklas i avsnitt V komraer kyrkofondens utgifter därefter att i huvudsak regleras i 12 § lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader. De kostnader som jag har berört i detta avsnitt bör för liden därefter bestridas ur kyrkofonden, i vad avser punkterna 1 och 5 med stöd av 12 § 3 lagen om kyrkliga

 

Prop. 1971:33                                                         49

kostnader, i vad avser punkterna 2—4, 6 och 7 raed stöd av 12 § 4 saml i vad avser punklen 8 med stöd av 12 § 5.

9. Hemställan

Under åberopande av vad jag har anfört i detta avsnitt hemstäUer jag, alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att medge atl ur kyrkofonden

1)    utgår medel med högst 33 000 kr. för reparationsarbeten ra. m. på sliflsnämndshuset i Västerås,

2)    fr. o. m. den 1 juli 1971 t. v. utgår bidrag till avlöning av sekre­teraren (generalsekreteraren) hos svenska kyrkans diakoninärand enUgt av raig förordade grander, så länge sekreterartjänslen uppehälles av präst,

3)    fr. o. ra. den 1 juli 1971 t. v. utgår bidrag raed 38 000 kr. för bud­getår tiU kostnader för en präst raed huvudsaklig tjänstgöring bland svenskar i Schweiz,

4)    fr. o. ra. den 1 juU 1971 t. v. utgår raedel raed högst 50 000 kr. för budgetår för studiebidrag åt präster vid tjänstledighet i vissa faU och för anordnande av vissa teologiska fortbUdningskurser för präster,

5)    för budgetåret 1971/72 utgår raedel raed högst 80 000 kr. för an­litande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden inora veder­börande statsdeparteraent,

6)    fr. o. ra. den 1 juU 1971 t.v. utgår raedel raed högst 150 000 kr. för budgetår tiU anlitande av predikobiträden i syfte att rainska antalet sararaanlysningar,

7)    för budgetåret 1971/72 utgår bidrag lUl Svenska diakonsäUskapet med högst 100 000 kr. tiU bestridande av kostnader för utbUdning av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet,

8)    fr. o. ra. den 1 juU 1971 t. v. utgår anslag raed 135 000 kr. för år tiU extra utgifter.

 

Prop. 1971:33                                                         50

V. Lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader

Kostnaderna för avlöningsförraåner till präster och kyrkorausiker fördelas mellan pastoralen och kyrkofonden enUgt bestämraelser i främst präsllönekoslnadslagen (1951:570) och lagen (1932:404) om kyrkofond. I princip gäUer att pastoraten svarar för vissa särskUt upp­räknade avlöningsförmåner (3 § 1 mom. präsllönekoslnadslagen) och kyrkofonden för övriga avlöningsförmåner (6 § andra stycket 1 lagen ora kyrkofond). Ur kyrkofonden skaU också besttidas vissa andra kost­nader. Dessa uppräknas i 6 § lagen ora kyrkofond. I vad avser vissa poster följer därvid direkt av 6 § all fonden skaU svara för kostnaderna. I vissa andra faU krävs däreraot att Kungl. Maj:t och riksdagen beslära­raer det. SlutUgen gäUer i några fall alt Kungl. Maj:t får besluta därora enligt av riksdagen godkända grunder.

Den 1 januari 1972 träder lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader i kraft. I samband därmed upphävs präsllönekoslnadslagen och lagen om kyrkofond. Av 6 § lagen om kyrkUga kostnader jämförd med 12 § 1 samma lag följer alt pastoraten skall stå för samtiiga avlöningsförmåner liU församlingspräster och kyrkomusiker, om inle Kungl. Maj:t och riks­dagen har bestärat alt viss sådan kostnad skall falla på kyrkofonden. Dessutora skaU kyrkofonden enligt 12 § 2—5 nämnda lag svara för vissa slag av kostnader, vars närmare reglering skall beslämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen eUer av Kungl. Maj:l. De hittiUs tillämpade gmnd­läggande principema för vilka kostnader som skall betalas av pastoraten resp. kyrkofonden skaU emellertid fortfarande gälla. För alt så skall bli fallet krävs raed hänsyn lill del sätt på vUket den nya lagen utformats be­slut i vissa avseenden av Kungl. Maj:l och riksdagen. Dessa beslut skaU avse dels de fall då ersättning för viss kostnad f. n. utgår ur kyrkofon­den tUl följd av nuvarande detaljreglering i 6 § lagen om kyrkofond eUer, i vad avser avlöningsförmåner, molsättningsvis med slöd av detalj­regleringen i 3 § 1 mora. präsllönekoslnadslagen, dels också de fall då kostnad f. n. utgår med stöd av särskUt på 6 § lagen om kyrkofond grundat beslut, vilket inle koraraer atl gäUa efter den nya lagens tiU-korast. Enligt övergångsbestämmelserna lUl lagen om kyrkliga kostnader skaU emeUertid beslut sora raeddelals raed slöd av 6 § lagen ora kyrko­fond, om inle annat följer av beslutets ordalydelse, gälla även efter 1971 års utgång.

De kostnader vilka skaU bestridas ur kyrkofonden enligt 12 § lagen om kyrkliga kostnader och varom nu fordras beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen är av tre slag, nämligen kostnad för avlöningsförmåner lill präst enligt 12 § 1, förvaltningskostnad för sliflsnämnd och boslälls-nämnd enligt 12 § 3 och annan kostnad för kyrklig verksamhet enligt 12 § 4.

 

Prop. 1971:33                                                         51

Som jag förat har anfört avses ingen ändring ske i sak i vad gäUer nuvarande fördelning av kostnader för avlöningsförmåner åt präster och kyrkomusUcer meUan pastoraten och kyrkofonden. Med hänsyn tiU det sätt på vUket den nya lagen utformats måste Kungl. Maj:t och riks­dagen nu enligt 12 § 1 lagen om kyrkliga kostnader bestämraa vilka kostnader sora skaU faUa på kjakofonden. Liksora hittiUs bör fonden svara för kostnaderna för avlöningsförmåner tiU biskopar, stifts- och kontraktsadjunkter, kyrkoherden för samer, garnisonspastom i Boden, kyrkoherdarna i de svenska utlandsförsamlingarna och pastoratsadjunk­ter. TUl kostnad för avlöningsförmån räknas enligt lagen ora kyrkliga kostnader inle bara kostnad för lön utan också andra kostnader, såsom resekostnader och kostnader för pensionsförmåner, representationsbi-drag liU biskoparna och kyrkoherdama i utlandsförsaralingarna, ersätt­ning för garagekostnader tUl kyrkoherdama i utiandsförsamlingarna saral sådana avgifter av oUka slag sora skall utges för anställda. TUl sådana avgifter hör bl. a. allraän arbetsgivaravgift enligt förordningen (1968: 419) ora aUmän arbetsgivaravgift och lönegarantiavgift enligt lagen (1970: 742) om lönegarantiavgifl. Liksom hittills bör kyrkofonden sva­ra även för kostnaderna för vissa speciella avlöningsförmåner, nämligen arvoden tUl vikarier på prästerliga tjänster och prosllillägg. Pastoraten betalar f. n. kostnaderna för pastoratsadjunkts och vUcaries åkning i tjäns­ten och tjänsteresa inom pastoratet. Någon ändring härutinnan bör inle ske. När pasloralsadjunkl eller vikarie tjänstgör i visst pastoral får han nämligen anses vara församlingspräst. Kostnad för tjänsteresa bör därför enUgt huvudregeln i 6 § lagen om kyrkliga kostnader falla på pastoratet. Jag viU nämna alt av 12 § 2 lagen om kyrkliga kostnader följer alt kostnad för pensionsförmåner bestrids ur kyrkofonden enligt bestäm­melser som Kungl. Maj:t meddelar. Till sådan kostaad hör bl. a. pastorats avgift tUl församlingsprästs försäkring för aUmän tilläggspension.

Jag övergår lill frågan om vilka förvaltningskostnader som bör betalas ur fonden med stöd av 12 § 3. Enligt 6 § första stycket lagen om kyr­kofond utgår ur fonden arvoden åt ledamöter i boställsnämnder. Del­samma bör gälla fr. o. ra. den 1 januari 1972. Från kyrkofonden bör liksom hittills (se 6 § andra styckel 7 lagen om kyrkofond) bestridas kostnad även för sliftsnämnds förvallning av kyrkofondsfaslighet (jfr 2 § lagen (1970: 939) om förvallning av kyrklig jord). Jag vill eraeUertid framhåUa följande. Enligt 44 § ecklesiastika bostäUsordningen (1932: 400) skaU för skötseln av löneboslälles skog hos pastoratet finnas ansläUl ell särskilt biträde, pastorals skogsbiträde. Kostnaden för sådant skogsbiträ­de bestrids f. n. ur kyrkofonden (6 § andra styckel 7 lagen om kyrko­fond). Förvaltningen av skogen på löneboställena förs den 1 januari 1972 över till stiftsnämnderna. Tjänst som pastorals skogsbiträde kommer således inte att finnas kvar efter årsskiftet och någon kostnad därför kan inte belasta kyrkofonden.

 

Prop. 1971:33                                                         52

I anslulning tiU 12 § 4 lagen om kyrkUga kostnader bör Kungl. Maj:t och riksdagen nu fatta beslut i följande avseenden.

Sora jag tidigare har nämnt följer direkt av 6 § lagen ora kyrkofond atl vissa där uppräknade kostnader för kyrklig verksarahet skaU betalas med medel ur fonden. Delta gäUer ersättningar och traktamenten åt provpredikanter, kostnader för icke prästvigda tjänstebiträden samt kost­nad som pastorat haft för kyrkomusUcers fyllnadstjänstgöring sora rau-sUdärare (6 § andra stycket 2 b, 5 och 8 lagen ora kyrkofond). Med stöd av 6 § andra stycket 2 a lagen om kyrkofond har Kungl. Maj:t och riksdagen bestärat att kostnader för stifts- och kontraktsadjunkters ex­penser skaU utgå ur fonden (prop. 1955: 61, 3LU 1955: 5, rskr 1955: 125). De nu nämnda kostnaderna bör även fortsättningsvis bestridas ur kyrkofonden. Fonden bör svara även för kostnaderna för icke prästvig­da tjänstebiträdens åkning i tjänsten och tjänsteresor inora pastorat. Kostnaderna härför faller f. n. på pastoratet (se 3 § 1 raora. 2 prästiöne-kostnadslagen). Pastoratets skyldighet att svara för kostnader blir emel­lertid enUgt lagen om kyrkliga kostnader begränsad tiU kostnad för av-löningsförraån åt församlingspräst. Tjänstebiträde är inle präst. Samtliga kostnader för dessa biträden koramer därför den 1 januari 1972 alt falla på kyrkofonden.

Med stöd av 6 § andra stycket 1 lagen om kyrkofond kan Kungl. Maj:t f. n. besluta ora anslag ur kyrkofonden till underhåll av biskops­gårdar. Anslag för detta ändamål bör som angetts i prop. 1970: 168 (s. 146) med stöd av 12 § 4 lagen ora kyrkliga kostnader utgå även i fort­sättningen. Beslut i det enskUda faUet bör fattas i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.

Det bör ankomraa på Kungl. Maj:t att i förekoraraande faU närraare bestämraa storleken av de ersättningar, anslag o. d. som, enUgt vad jag nu har anfört, bör bestridas ur kyrkofonden med slöd av 12 § 1, 3 och 4 lagen om kyrkUga kostnader.

Under åberopande av det anförda hemstäUer jag, alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1)    medge att ur kyrkofonden får bestridas kostnader för de ända­raål som jag har angett i det föregående,

2)    bemyndiga Kungl. Maj:t att i den ordning Kungl. Maj:t beslära­raer besluta om storleken av förat näranda ersättningar, anslag etc.

Med bifaU tiU vad föredraganden sålunda raed insläraraande av statsrådets övriga ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall avlåtas proposition av den ly­delse bUaga till detta protokoU utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1971:33

53

Innehåll

 

I. Åtgärder för förbättrad konfirmandundervisning

2

Inledning

2

Nuvarande förhåUanden

3

Utredningen

4

Remissyttrandena

7

Föredraganden

11

II. Förstärkning av den prästerliga arbetskraften i pastorat

 

raed fritidsbebyggelse och turism

14

Inledning

14

Utredningen

15

Remissyttrandena

22

Föredraganden

24

III. Vidgad användning av icke prästvigda tjänstebiträden

27

Inledning

27

Nuvarande förhåUanden

29

Utredningen

32

Remissyttrandena

36

Föredraganden

38

IV. Vissa anslag ur kyrkofonden

40

1.   Reparationsarbeten på stiftsnämndshuset i Västerås

40

2.   Bidrag lill avlönande av präster inom diakonien

41

3.   Bidrag till kyrkUg verksamhet i Schweiz

43

4.   Anslag för anordnande av teologiska fortbildningskurser

 

för präster m. ra.

45

5.   Anslag tiU anlitande av biträde vid handläggningen av

 

kyrkliga ärenden

46

6.   Bidrag för anlitande av predikobiträden

46

7.   Bidrag tiU kyrkomusikemlbildningen vid

 

Sköndalsinstitutet

47

8.   Anslaget ur kyrkofonden tiU extra utgifter

48

9.   HemstäUan

49

V. Lagen (1970: 940) om kyrkUga kostnader                50