Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32 år 1971           Prop. 1971:32

Nr 32

Kungl. Mai:ts proposition angående stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1971.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ntbildningsärenden, föreslå riksdagen att bi­faUa de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hem­slälll.

GUSTAF ADOLF

CAMILLA ODHNOFF

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslag läggs fram om nya grunder för statens stöd lill ungdoms­organisationernas och idrottsrörelsens lokala verksamhet. Del nuvarande stödet lill fritidsgrupper ersätts med elt allmänt aklivitelsslöd till orga­nisationerna, vilket inom varje organisation bör utgå lUl de lokala enhe-lema efter antalet sammanlcomster. Med sammankomst avses en plane­rad aktivitet, i vilken deltar minst fem personer i åldem 12—25 år och som omfattar minst en timme. Organisationerna själva bör i princip vara ansvariga för bidragens fördelning och användning.

Anslaget tUl den nämnda verksamheten har beräknats tiU 17,5 milj. kr. vUkel i förhållande till nuvarande anslag till frilidsgrapper innebär en ökning med 3 milj. kr. Beloppet föreslås blir fördelat med 13 milj. kr. på idrottsrörelsen och 4,5 milj. kr. på övriga ungdomsorganisationer. Fördelningen mellan organisationerna av sistnämnda bdopp föreslås ske på grandval av medlemsantalet.

För ungdomsorganisationernas centrala verksamhet beräknas för bud­getåret 1971/72 ett anslag av 7 mUj. kr.

1    Riksdagen 1971.    1 saml.    Nr 32

 

Prop. 1971: 32

Utdrag ur protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Majtt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars 1971.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEHER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Odhnoff anmäler efter gemensam beredning med statsrå­dets övriga ledamöter fråga om stöd till ungdomsorganisationernas lo­kala verksamhet m. m. och anför.

I prop. 1971: 1 (bil. 10 s. 95) har Kungl. Maj:l föreslagit riksdagen atl, i avvaktan på särskild proposilion i ämnet, för budgetåret 1971/72 beräkna till Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet ett anslag av 7 000 000 kr. och till Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksainhet ett reservationsanslag av 17 500 000 kr.

Jag anhåller all nu få ta upp dessa frågor.

1 Inledning

Vid 1969 års riksdag fattades — på grandval av bl. a. 1962 års ung-domsulrednings slutbetänkande (SOU 1967: 19) Statens stöd liU ung­domsverksamhet — beslut om nya riktiinjer för statligt slöd liU ung­domsorganisationernas centrala verksamhet och ungdomsledarutbild­ning (prop. 1969: 1 bU. 10 s. 91, SU 1969:43, rskr 1969: 129). Ung­domsutredningens förslag angående bidragsgivningen lill ungdomens fritidsverksamhet logs härvid inle upp till behandling.

I betänkandet (SOU 1969: 29) Idrott åt alla berörde idrottsulredning-en även frågan om frilidsgrappsstödet. I prop. 1970: 79 (SU 1970: 122, rskr 1970: 291) angående slöd lill idrotten framhöll departementsche­fen, med hänsyn till att Kungl. Maj:l uppdragit ål statens ungdomsråd all allsidigt utreda samhäUets slöd till lokall bedrivet ungdomsarbete, att slödel lill fritidsverksamhet aUtjämt borde utgå under åttonde huvud­titeln.

Genom omorganisationen av statens ungdomsråd har rådet fåll ut­ökade uppgifter. Enligt de av Kungl. Maj:t den 30 december 1969 ut­färdade bestämmelserna skall rådel utreda frågor rörande bl. a. samhäl­lets slöd tiU lokalt bedrivet ungdomsarbete. Ungdomsrådet uppdrog i

 

Prop.  1971:32                                                                         3

februari 1970 åt en arbetsgrupp all utreda hithörande frågor. Arbets­grappen avlämnade i september 1970 till rådet belänkandet (stencil) Del statliga stödet lill ungdomsorganisationemas lokala verksamhet.

Betänkandet har remissbehandlats genom statens ungdomsråd, varvid yttranden inkommit från följande myndigheter och organisationer.

Skolöverstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, 1968 års barnstugeutredning, kulturrådet, gles­bygdsutredningen, handikapputredningen, statens invandrarverk, statens handikappråd. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Ans-garsförbundel inom svenska kyrkan. Centerns studentförbund. Cen­terns ungdomsförbund. De handikappades riksförbund. Evangeliska fos­terlandsstiftelsens ungdomsförbund. Folkpartiets ungdomsförbund. Fria moderata studenlförbundet. Frikyrkliga gymnasislrörelsen och Frikyrk­liga studentrörelsen. Frivilliga skyllerörelsens ungdomsorganisation, Frälsningsarméns scoutförbund och Frälsningsarméns ungdom. Förbun­det Hem och Ungdom, Förbundet Vi unga, lOGT—NTO:s juniorför­bund, IOGT:s scoutförbund, KFUK:s och KFUM:s riksförbund, KFUK:s och KFUM:s scoutförbund. Metodistkyrkans ungdomsförbund. Moderata ungdomsförbundet, MHF-Ungdom, Ridfrämj andels ungdoms­nämnd. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. Riksförbundet Kyr­kans ungdom. Riksförbundet Sveriges frilids- och hemgårdar. Riksför­bundet Sveriges 4H, Skid- och friluftsfrämjandet. Svenska alliansmis­sionens ungdomsförbund. Svenska baptisternas ungdomsförbund. Svens­ka blå stjärnans ungdomskår. Svenska brukshundsklubbens ungdomsråd. Svenska frisksportförbundet. Svenska frälsningsarmens ungdom. Svenska korporationsidrotlsförbundel. Svenska missionsförbundels ungdom. Svenska scoutförbundet. Svenska ungdomsringen för bygdekultur, Sve­riges blåbandsungdom, Sveriges folkhögskolelevers förbund, Sveriges fällbiologiska ungdomsförening, Sveriges kristna ungdomsråd, Sveriges modellflygförbund, Sveriges riksidrotlsförbund, Sveriges socialdemokra­tiska ungdomsförbund, Sveriges ungdoms helnyklerhelsförbund, Sveriges unglollor. Elevförbundet TLE, Unga forskares riksförbund. Unga Örnars riksförbund. Ungdomens nykterhetsförbund. Ungdomens röda kors. Örebromissionens ungdom. Arbetarnas bildningsförbund, Blåbands-rörelsens studieförbund. Frikyrkliga studieförbundet, Godlemplarordens studieförbund, KFUK:s och KFUM:s studieförbund, Nationallemplar-ordens studieförbund. Studiefrämjandet, Studieförbundet Vuxenskolan, Sveriges kyrkliga studieförbund. Tjänstemännens bildningsverksamhet och Kommunala fritidsljänstemäns riksförbund.

 Riksdagsmannen Äke Gustafsson, ordf., sekreteraren Hans Anderson, riks­konsulenten Sven Eklöw, förbundsombudsmannen Sven Ingvar Eriksson, kon­sulenten Curt Fredin, sekreteraren Leif Hemgren, sekreteraren Ernst Lind, förbundssekreleraren Alvar Lindqvist samt som arbetsgruppens sekreterare pol. stud. Jan-Olof Gurinder.

 

Prop. 1971: 32                                                                      4

På grundval av arbetsgruppens förslag och inkomna remissyttran­den har statens ungdomsråd den 6 november 1970 lUl statsrådet Odh­noff avgett förslag angående bidrag till ungdomsorganisationernas loka­la verksamhet.

2 Bakgrund

2.1 Nuvarande statsbidrag till ungdomens fritidsverksamhet

Efter förslag från 1953 års utredning om stöd ål nykterhetsorganisa­tioner och ungdomsvårdande sammanslutningar infördes del statliga fri-lidsgrappsbidragel år 1954. Statsbidrag för anordnande av fritidsgrupp utgår enligt kungörelsen (1954: 575) om statsbidrag till ungdomens fri­tidsverksamhet (ändrad senast 1969: 128). Med fritidsgrupp avses en kamratkrets, som samlas för all bedriva planlagd fritidsverksamhet i överensstämmelse med föreskrifter som gäller för verksamheten.

Statsbidrag utgår dels med högst hälften av kostnaderna för handled­ning och materiel, dock högst med 5 kr. 50 öre per medlem, dels med 2 kr. per medlem för lokalkostnad och därmed jämförlig utgift. Bi­draget skall beräknas på grundval av del genomsnittliga antalet närva­rande medlemmar vid tio av gruppens sammankomster. Skolöverstyrel­sen kan, om synnerliga skäl föreligger, medge elt högre bidrag för hand­ledning och materiel.

Bidraget utgår till studieförbund eller kommun, som åtagit sig atl vara huvudman för fritidsverksamheten. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 april 1958 har Sveriges riksidrottsförbund i detta avseende jäm-släUls med studieförbunden.

För fritidsgrupper, som anordnas av organisation med huvudsaklig uppgift alt tillvarata medlemmamas enskilda eller yrkesmässiga ekono­miska intressen, eller för verksamhet, som får statligt slöd i annan ord­ning, kan något bidrag inle utgå.

Som särskilda villkor för erhållande av fritidsgrappsbidrag gäUer vi­dare att medlemmarna i en grupp skall vara mellan 12 och 25 år, att verksamheten skall omfatta minst 20 limmar, fördelade på minst 10 sammankomster, atl gruppen skall beslå av lägst 5 och högst 25 med­lemmar, och atl minst 5 medlemmar skall vara närvarande vid varje sammankomst. Politisk och religiös propaganda får inte förekomma vid gruppens sammankomster. För fritidsgruppen skall finnas en an­svarig person, som godkänts av vederbörande huvudman, och gruppen skall dessutom vid verksamhetens början anmäla sig till vederbörande kommunala organ.

I anslutning lill kungörelsen har skolöverstyrelsen utfärdat särskUda anvisningar. Av dessa framgår all varje form av ideell, intellektuell, konstnärlig,  praktisk eUer sporlslig ungdomsverksamhet är bidragsbe-

 

Prop. 1971:32                                                                        5

rältigad, om den utformats i enUghel med kungörelsens villkor. Utöver vad som sägs i kungörelsen gäller vidare all fritidsgruppens verksamhet i allmänhet skall bedrivas under minst 10 veckor och atl ingen deltagare får vara medlem i mer än 2 grupper samtidigt.

2.2 1962 års ungdomsutredning

I belänkandet (SOU 1967: 19) Statens slöd lill ungdomsverksamhet behandlade 1962 års ungdomsulredning bl.a. frågan om slöd lill ung­domens fritidsverksamhet. I sina allmänna överväganden framhöU ut­redningen därvid alt villkoren för del existerande fritidsgruppsbidragel visat sig lättast att tillämpa på de inom t. ex. scoutförbunden och idrottsrörelsen tradilioneUa verksamhetsgrenarna. Organisationer där möten, diskussionsaftnar, underhållningslräffar, debatter, föreläsningar och liknande varit dominerande i arbetet hade haft betydUgt svårare alt tillgodogöra sig bidragsformens ekonomiska fördelar. De har för all få del av stödet haft all omorientera och nyskapa arbets- och verksamhels-former. Så lorde också enligt utredningen ha skett i viss utsträckning, men denna senare typ av organisationer hade ändå varit avgjort mindre gynnade av den statliga bidragsgivningen än de tidigare nämnda. Utred­ningen framhöll vidare all det i stödformen fanns vissa inslag som kun­de leda lill all organisationens arbete påverkades.

Ungdomsutredningen fann del inte möjligt atl försöka inordna alla de varierande mötes-, tävlings-, läger- m. fl. aktiviteter, som faller ulan-för bidragsgivningen, i elt helt nytt statiigt bidragssystem. För alt öka smidigheten och anpassningsbarhelen i bidragsgivningen föreslog ut­redningen ändrad bidragskonslruklion, schablonisering och höjning av bidragsbeloppen saml reducering av minimiantalet sammankomster för grupperna. Vidare föreslogs att ungdomsorganisationerna i likhet med studieförbunden skulle kunna fungera som huvudmän för fritidsgrupps-verksamheten. Utredningen ansåg atl de föreslagna ändringama innebar all stödet liU en del ändrade karaktär. Del skulle enligt utredningens mening inle längre vara ett bidrag enbart för fritidsgruppsaktivileler — även om förutsättningen för att del skulle utgå alltjämt var alt grapp-verksamhel av visst slag bedrevs — utan kunde mycket väl ses som ett statligt bidrag tiU lokal föreningsverksamhet.

Utredningen betraktade del statliga fritidsgruppsstödet som ett grand­bidrag som borde kompletteras med kommunala insatser. Enligt utred­ningens mening borde statsbidrag inte längre ulgå till av kommunerna anordnade fritidsgrapper.

Mot bakgrund av uppfattningen att organisationernas idémässiga sär­prägel också borde få återspegla sig i den praktiska verksamheten före­slog utredningen atl förbudet mot religiös och politisk propaganda skuUe slopas. Utredningen framhöll all efterlevnaden av denna bestäm-

l*    Riksdagen 1971.    1 saml.    Nr 32

 

Prop. 1971: 32                                                                       6

melse inle kunnat kontrolleras och alt den i praktiken inte spelat nå­gon roll.

I fråga om åldersgränserna för dellagande i frilidsgruppsarbete före­slog ungdomsutredningen en sänkning av den nedre åldersgränsen tiU 10 år. Avgörande för utredningens förslag om en sänkt åldersgräns var att ungdomsorganisationerna hade elt stort antal medlemmar i åldrarna under 12 år och att organisationerna hade svårt att finansiera denna verksamhet.

För att få statsbidrag skulle vidare enligt ungdomsutredningens för­slag varje fritidsgrupp utse en för verksamheten ansvarig person, ge­nomföra minst 7 sammankomster om minst 2 timmar under minst 7 verksamhetsveckor, ha lägst 5 och högst 20 dellgare saml lill mer än hälften (dock lägst 5) beslå av deltagare i åldem 10—25 år.

Statsbidraget skulle enligt förslaget beräknas på grundval av antalet sammankomster vid vilka minst 5 deltagare i de angivna åldrarna varit närvarande. Bidrag föreslogs ulgå med 12 kr. per sammankomst, var­vid högst en gruppsammankomst i veckan skuUe vara bidragsgrun­dande.

Beträffande kontrollen av bidragsgivningen förordade ungdomsutred­ningen ell syslem grandal på självkontroll och lojal samverkan mellan tillsynsmyndighet och huvudmän, samt mellan de senare och deras un­derorganisationer på olika plan.

2.3 Idrottsutredningen

I sill förslag angående statens slöd till idrotten. Idrott åt aUa (SOU 1969: 25), tog idrollsulredningen också upp fritidsgruppsstödet tiU behandUng. Utredningen fann härvid att den kraftiga ökningen av liU Sveriges riksidrotlsförbund redovisade fritidsgrupper var ell ullryck för all idrott i olika former var en i sammanhanget lämplig verksamhet och elt belägg för idrottsrörelsens stora dragningskraft på ungdom i oUka åldrar. Bidragsformen hade enligt idrollsulredningen ell sådant värde för de lokala idroltsföreningama alt den borde bibehållas. Det var emellertid enligt utredningens uppfattning tveksamt om de gäUande bestämmelserna var de ur idrottsrörelsens synpunkt mest ändamåls­enliga.

Idrollsulredningen framhöll atl frilidsgrappsbidraget borde utvidgas lill all omfatta också tävlingsverksamhet. Frågan om åldersgränserna borde prövas förutsättningslöst vid en översyn av bidragsbestämmelser­na. En förenkling av redovisnings- och rapporleringsförfarandel samt av konlrollapparaten var också enligt utredningens mening önskvärd.

Inte heller de av 1962 års ungdomsutredning föreslagna förändring­arna av bidragsbestämmelsema ansågs i alla avseenden lämpliga för idrollsorganisationerna.

 

Prop. 1971: 32                                                          7

Idrollsulredningen föreslog att de fritidsgruppsmedel under åttonde huvudtiteln som fördelades via riksidrollsförbundet skuUe sammanföras med det övriga idrottsslödel. Enligt utredningens uppfattning borde detta också leda till att hela ansvaret för denna del av fritidsgruppsstö­det i fortsättningen skulle falla på riksidrollsförbundet.

Utredningen föralsalte vidare en årlig uppräkning av bidragsmedlen, så att en utökad verksamhet skulle kunna tillgodoses. På grandval av de senaste årens utveckling av fritidsgruppsverksamhelen inom riks­idrollsförbundet samt den aktivitetsökning som eventueUa förändringar av gäUande bidragsbeslämmelser kunde tänkas medföra beräknade ut­rednmgen den årliga ökningen av medelsbehovet lUl 10 % per år.

För alt fritidsgrappsstödet skuUe kunna utnyttjas på bästa sätt, be­hövdes särskilda bestämmelser för varje verksamhetsområde. Förslag om frilidsgruppsbeslämmdser för idrottens del borde framläggas av riksidrollsförbundet, men samma möjlighet alt utforma särskilda be­stämmelser borde också slå till buds för andra organisationer.

3 Förslag om bidrag till ungdomsorganisationernas lo­kala verksamhet

3.1 Statens ungdomsråds arbetsgrupp för stöd till lokal verksamhet

Beträffande grunderna för ett samhällsstöd till ungdomsorganisationerna betonar arbetsgruppen, liksom tidigare 1962 års ungdomsutredning, att en positiv syn på organisa­tionernas egenvärde bör ligga till grand för elt sådant slöd. Denna värdering har varit vägledande för grappens arbete med att skapa ett nytt syslem för den statUga bidragsgivningen till ungdomsorganisatio­nernas lokala verksamhet. Detta synsätt är emeUertid enligt arbetsgrup­pen inte oförenUgt med uppfattningen atl organisalionemas verksamhet har en aUmänprevenliv effekt. I ungdomsorganisationerna får ung­domama själva ta ansvaret för den bedrivna verksamheten och tillämpa demokratins principer i praktiskt arbete. Genom alt förbättra organi­salionemas förutsättningar atl verka på ett meningsfuUt sätt, skapar man inle enbart möjligheter lill meningsfull fritidssysselsättning för ungdom ulan också på lång sikt föratsättningar för en bättre fungerande demokrati. Arbetsgrappen framhåller vidare organisationernas sam-hällsfoslrande uppgifter. I organisationema kan unga människor ut­bUdas och förberedas för kommande uppgifter inom vuxenorganisa­tioner och olika samhällsorgan. För den enskilde individen kan för­eningsarbetet också bidra tiU att bryta isolering från medmänniskor, skapa förståelse för andra människors uppfattningar samt på annat sätt fullgöra viktiga sociala funktioner. Ökade möjUgheter för ett omfallan-

 

Prop. 1971: 32                                                                         8

de organisationsarbete innebär också all fritiden kan fyllas med enga­gerande och personlighetsulvecklande aktiviteter.

Arbetsgrappen framhåUer all samhällsstödet är en garanti för organi­sationernas oberoende i förhåUande liU andra åsiklsgrupper och olika kommersiella intressen. En förutsättning för alt bidragen inle skall hindra organisalionemas rörelsefrihet och utveckUng är all bidragen är av genereU karaktär. Della framstår för arbetsgruppen som än mer vä­sentiigt då stödet oftast är av stimulanskaraklär och endast täcker en del av kostnaderna för verksamheten. Ell statiigt slöd måste utformas på ett sådant sätt atl det låter sig förenas med del stora flertalet organisationers målsättningar och verksamhetsinriktningar. Utformningen av de gene­rella bidragen får inle inkräkta på organisationernas integritet. Enligt arbetsgruppens mening är emellertid inle samhället förhindrat av hän­syn lill organisationernas frihet och oberoende alt söka engagera dessa i olika uppgifter av mera allmänt och samhälleligt intresse, t. ex. i olika typer av upplysningsverksamhet.

Arbetsgruppen understryker atl den inte uppfattar samhäUsstödet som ett stöd tUl ungdomen och dess fritidssysselsättningar, ulan som ell klart och entydigt stöd tiU organisationerna. Det är en väsentlig sam­hällsuppgift att stimulera organisationerna och därmed den verksamhet som bedrivs bland ungdom. Samhällsstödet skaU inte heller vara ett slöd till viss form av verksamhet. All verksamhet skall enligt arbets­gruppen i princip berättiga till bidrag.

Arbetsgruppen anser inle att del nuvarande fritidsgruppsbidragel och inle heller att 1962 års ungdomsulrednings förslag till bidrag uppfyUer de krav som bör ställas på elt samhälleligt stöd till ungdomsorganisatio­nerna. Arbetsgruppen har därför valt alt söka skapa elt helt nytt syslem för den statliga bidragsgivningen till organisationernas lokala verksam­het.

Förbudet mot religiös och politisk propaganda finner arbetsgruppen vara myckel otillfredsställande, eftersom del medfört all politiska och religiösa organisationer inle kunnat påräkna bidrag för den idéprägla-de verksamheten. Detta förbud bör slopas så alt bidrag kan ulgå lill organisationernas naturliga verksamhet enligt deras egna grundläggande värderingar. Då ungdomsorganisationema i dag är fullt medvetna om värdet av att arbeta i små grapper, anser arbetsgruppen det inle på­kaUat att i bidragsreglerna införa några krav på sammanhållning av del­tagare i aktiviteter under en längre lidsperiod. Arbetsgrappen betonar dock del värdefulla och eftersträvansvärda i sammanhållna grapper. Principen att bidragsreglerna inte skall styra verksamheten med avseen­de på form och innehåll har sålunda varit vägledande för arbetsgruppen.

Bidragssystemet skaU vidare enligt arbetsgruppen vara administrativt enkelt. Nuvarande redovisningsformer upplevs av många föreningsleda­re som krångligt och del administrativa arbete som krävs medför ibland

 

Prop. 1971: 32                                                                         9

att föreningarna avslår från all rapportera viss verksamhet. Flera skäl talar också för att bidraget bör utformas som ett schablonbidrag och inle som ell koslnadstäckningsbidrag av det nuvarande fritidsgrappsbi-dragets typ. Arbetsgruppen nämner bl. a. svårigheterna all fastställa vad som skall betraktas som bidragsgrundande kostnader, svårigheterna att få tiU stånd ett effektivt kontrollsystem samt att ett kostnadstäck­ningsbidrag tenderar att gynna redan ekonomiskt starka föreningar.

I enlighet med åsikten all bidraget skall vara elt ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationerna och deras verksamhet anser arbetsgruppen all stödet enbart skaU ulgå till de riksomfattande organisationernas lokala verksamhet. Arbetsgruppen finner del inle vara en statlig angelägenhet all stödja lokala, mer eUer mindre tiUfälliga grapper, medan det gi­vetvis bör stå kommunema fritt att ge dessa grapper bidrag. Om bidra­get utformas så atl del kan ulgå lill all lokal verksamhet, är del enligt arbetsgruppens mening helt naturligt alt ungdomsorganisationerna bUr huvudmän för verksamheten. Stödet till de lokala avdelningarna bör därför fördelas via riksorganisationerna.

För många lokalavdelningar är del kompletterande kommunala stö­det väsentligt för ekonomin. Arbetsgruppen anser alt det statliga bi­draget även i fortsättningen skaU vara så utformat all del medger enkla kompletteringar med kommunala bidrag.

Arbetsgruppen anser del väsentligt alt bidraget utgår i proportion lill de lokala avdelningarnas aktivitet. Såväl befintliga som nya verk­samhetsformer bör stimuleras genom det nya bidraget.

I fråga om ungdomsorganisationernas ansvar för bidragsanvändningen finner arbetsgruppen det naturUgt att utbetalningen av bidrag lill lokal verksamhet sker via ungdomsorganisa­tionerna. Bidragsgivningen kommer då att bli en integrerad del av orga­nisationernas totala verksamhet. Lokalavdelningarna har i dag regel­bundna kontakter med sina distrikts- och riksorganisationer för all få information och materiel, och de lämnar å sin sida uppgifter, som skall ligga till grand för organisationens ramplanering. De riksomfallande ungdomsorganisationerna bör sålunda enligt arbetsgrappens förslag bli huvudmän för den lokala verksamheten och därigenom ansvariga för redovisning och bidragsutbelalning gentemot tiUsynsmyndigheten. Efter­som lokalavdelningarna ytterst är ansvariga för verksamheten och för de uppgifter om denna som lämnas till tillsynsmyndigheten, är dessa enUgt arbetsgruppens mening all betrakta som anordnare av och ansva­riga för verksamheten. Arbetsgruppen föreslår därför alt de lokala av­delningarna står som bidragsmoltagare.

Genom överförandet av huvudmannaskapet lUl organisationerna ökar antalet huvudmän kraftigt och därmed eventuellt också de totala admi­nistrativa kostnaderna. Möjligheterna för tillsynsmyndigheten lill kon-

 

Prop. 1971:32                                                          10

troll och överblick torde också minska med ett ökat antal huvudmän. Arbetsgruppen anser emellertid att fördelama med att föra över huvud­mannaskapet är så uppenbara all de väl uppväger nackdelarna. Delta huvudmannaskap för den lokala verksamheten måste enUgl arbets­grappens mening framstå som helt naturUgt för riksorganisationerna och borde inte heller medföra några problem i fråga om det admini­strativa arbetet. De organisationer som inte vUl eUer kan åla sig huvud­mannaskap bör enligt arbetsgrappen samarbeta med någon annan orga­nisation i frågor rörande redovisning, kontroll och bidragsutbelalning. Vidare anser arbetsgrappen att lokalavdelningarna i en Ulen organisation i undanlagsfall skall ha möjlighet atl sända sina redovisningar och bi­dragsrekvisitioner direkt till tillsynsmyndigheten, om riksorganisationen inte har möjUghet alt ensam eUer i samarbete med annan organisation sköta de administrativa uppgifterna.

I konsekvens med uppfattningen att slödel skall avse organisationer­na och deras verksamhet föreslår arbetsgruppen att bidrag skall utgå endast till de riksomfattande ungdomsorganisationernas lokalavdelning­ar. Föreningar av lokal och av mer eller mindre tiUfäUig karaktär släUs härigenom utanför bidragssystemet i den meningen alt de själva inte kan bli huvudmän för verksamheten. Arbetsgrappen anser emellertid att dessa organisationer har möjlighet att redovisa sin verksamhet via någon av de riksomfattande organisationernas lokalavdelningar. Delta bör enUgl arbetsgruppens mening kunna möjliggöra ett värdefuUt sam­arbete meUan nybildade grapper och redan etablerade organisationer.

Det av arbetsgruppen föreslagna bidraget är elt renodlat organisa­tionsbidrag, vilket således enligt gruppens mening medför alt kommu­nema i fortsättningen inle bör erhålla statligt slöd lill motsvarande barn-och ungdomsverksamhet. Arbetsgrappen framhåUer alt elt relativt blyg­samt stimulansbidrag inte kan vara det bästa stödet tiU kommunemas verksamhet på delta område.

Arbetsgruppen framhåller atl bidragsgivningen lill idrotlsorganisa-tionernas lokala ungdomsverksamhet och lill övriga organisationers verksamhet bör utgå efter samma grander. En uppdelning på idrotts-organisationer och övriga skulle också komplicera bidragsgivningen liU de organisationer som inle är idrottsorganisationer, men som har en omfattande idrottsverksamhel. En sådan uppdelning skulle också en­ligt arbetsgruppens mening försvåra utformandet av enhetliga kommu­nala kompletteringsbidrag. Bidragsgivningen tUl idrottsorganisationemas lokala verksamhet bör också i fortsättningen ske över åttonde huvud­titeln med Sveriges riksidrottsförbund som huvudman.

Begreppet sammankomst utgör utgångspunkt för arbetsgruppens förslag beträffande bidragssystemets närmare utform­ning.   Genora antalet sammankomster får man enligt arbetsgrappen

 

Prop. 1971:32                                                         11

en god uppfattning om de lokala avdelningamas aktivitet. Arbetsgruppen föreslår därför att bidraget fördelas efter antalet sammankomster i resp. lokalavdelning. Den föreslagna bidragskonslruktionen premierar verk­samhet i små grupper samtidigt som även övriga former av samman­komster blir berättigade tiU bidrag. Arbetsgrappen förmodar all den verksamhet som inle blir bidragsberättigad är av ganska ringa omfatt­ning i de flesta organisationer.

Arbetsgruppen har även behandlat frågan om bidrag till organisatio­nema för verksamhet bland bam under 12 år. Då möjligheterna till för­eningsengagemang i sådan verksamhet kommer att utredas av 1968 års barnstugeutredning, har arbetsgruppen i sina överväganden funnit det motiverat all låta frågan om utformningen av det samhälleliga stödet lUl barnverksamhel lösas av bamstugeutredningen. Arbetsgruppen före­slår alt nuvarande åldersgränser för statliga bidrag tiU ungdomsorga­nisationerna bibehålls tills vidare.

Arbetsgrappen erinrar om all begreppet sammankomst förekommer i kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag till ungdomsorganisationer, enligt vilken en avdelning under redovisningsåret skall ha genomfört minst 25 sammankomster. Skolöverstyrelsen har i sina tillämpnings­föreskrifter gett exempel på vad som avses med sammankomst, men någon generell definition av sammankomst har inle givits. Arbetsgrappen anser alt en sammankomst i princip kan karakteriseras med hänsyn lill antalet deltagare och till den lid sammankomsten varar.

Den nedre gränsen för en aktivitets varaktighet bör enligt arbets­gruppen sällas lill en timme. Härigenom finns stora möjligheter att beakta aktiviteter som av olika skäl måste begränsas tidsmässigt. I en sammankomst bör också enligt arbetsgruppens mening minst fem personer delta för att den skall vara bidragsberättigad. Vid ett mindre antal deltagare försvinner mycket av värdet med gruppverksamhelen. Någon övre gräns vill arbetsgruppen inle förorda. Från en del organi­sationers sida har man velat ställa bidraget i relation till antalet delta­gare i sammankomsterna. Arbetsgruppen anser sig inle kunna tillgodose detta önskemål i sill förslag. Arbetsgruppen har valt alt definiera sammankomst på följande sätt:

Med sammankomst förstås planerad aktivitet anordnad av ungdoms­organisation, i vilken deltar minst fem personer i bidragsberättigad ål­der. Sammankomsten skaU omfatta minst en timme. Samma person kan dock della endast i en bidragsgrundande sammankomst per dag.

Arbetsgrappen anser del nödvändigt atl i viss mån avgränsa de akti­viteter som enligt denna definition skulle vara bidragsgrandande. Kom­mersieUa arrangemang, såsom danser, bingo och basarer, samt aktivi­teter med huvudsakliga inslag av hasard, såsom vadhållning och kort­spel, bör enUgl arbetsgrappen inle vara berättigade liU bidrag. Det bör

 

Prop. 1971: 32                                                        12

inte heller vara möjligt atl få bidrag för verksamhet med uteslutande individueUt dellagande, t. ex. filmförevisning av typen passiv film­konsumtion och föreläsningar utan åtföljande grupparbete. Bidrag skall heller inle ulgå till verksamhet för vilken statligt stöd utgår på annat sätt. Arbetsgruppen är medveten om de gränsdragningsproblem som kan uppstå och föreslår alt tillsynsmyndigheten, statens ungdomsråd och ungdomsorganisationerna regelbundet diskuterar hithörande frågor.

Med den föreslagna schabloniseringen av bidragsreglerna har arbets­gruppen funnit det svårt all ange en lämplig nivå för det bidragsbelopp som bör ulgå per sammankomst. Omläggningen av bidraget får enligt arbetsgrappens mening inte medföra alt någon organisation bidrags-mässigt kommer i en sämre situation än f. n. Arbetsgruppen anser där­för alt bidraget per sammankomst inte bör sältas lägre än det nuvarande genomsnittliga bidraget per fritidsgrappssammankomst. Arbetsgrappen föreslår att bidraget till ungdomsorganisationemas lokala verksamhet skall ulgå med 10 kr. per sammankomst.

Den i 5 § kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag till ungdomsorga­nisationer angivna definitionen på medlem innebär att som sådan räk­nas, förutom den som är registrerad i medlemsmalrikel, även den som deltagit i av organisationen bedriven verksamhet vid minst tio samman­komster under minst tio veckor. Arbetsgrappen anser att det föreslagna sammankomstbegreppet kan ligga tiU grand för en reviderad medlems-definition. Då inga krav rests på sammanhållning av eventuella grapper under viss tidsrymd eUer på ett maximall antal sammankomster under en vecka, anser arbetsgruppen alt kravet på aktivitet i organisationen bör kunna begränsas liU dellagande i minst tio sammankomster. Efter­som det vid redovisningen av lokalavdelningamas aktivitet för erhåUan­de av det statliga stödet inte finns något krav på registrering av del­lagarna med namn och adress, måste man enligt arbetsgrappens mening föra in delta krav i medlemsdefinilionen. Arbetsgrappen föreslår därför följande definition av medlem:

Med medlem i organisation förstås dels den som under närmast före­gående redovisningsår varit registrerad som medlem i organisationens medlemsmatrikel, dels den som ulan all vara registrerad som medlem under nämnda redovisningsår deltagit och registrerats i verksamhet be­driven av organisationen vid minst tio sammankomster. Listor med namn och adresser på dessa senare medlemmar skall på tiUsynsmyndig-hetens anmodan kunna uppvisas för denna.

Arbetsgruppen betonar betydelsen av att de olika organisationerna redovisar underlaget för bidragsberäkningen enligt enhetliga grander. Varje lokalavdelning skall enligt arbetsgruppens förslag liU sin riksorga­nisation redovisa hur många sammankomster som genomförts under den aktuella redovisningsperioden. Uppgifter om datum för aktiviteterna, antalet deltagare,  verksamhetens art samt ansvarig ledare skall dess-

 

Prop. 1971: 32                                                                     13

utom finnas tiUgängUga hos lokalavdelningen för alt kunna uppvisas vid kontroll. Lokalavdelningen är ansvarig för lämnade uppgifter gentemot riksorganisationen. Denna är i sin lur ansvarig gentemot till­synsmyndigheten. Arbetsgruppen anser det vara tillräckligt om riks­organisationerna uppger antalet sammankomster samt antalet lokalav­delningar, vilka lämnat uppgifter för erhåUande av bidrag. Rapporter och uppgifter inom ramen för redovisningsförfarandet skall hållas tiU­gängliga under fyra år.

Arbetsgruppen har övervägt att låta riksorganisationerna vara bi­dragsmottagare och själva fördela medlen tiU lokalavdelningarna enligt inom varje organisation utarbetade principer. Härigenom skulle man bl. a. betona samhällets förtroende för organisationerna och för deras förmåga all förvalla samhälleliga medel ulan detaljerade regler. Del skuUe å andra sidan också innebära atl staten indirekt ålägger organisa­tionerna en omfattande arbetsuppgift. TUlsynsmyndighelens möjUg­heter till kontroll och jämförelser av verksamhetens omfattning i olika organisationer skulle också enligt arbetsgrappens mening försvåras. Ar­betsgruppen har sålunda funnit alt ell genereUt system för utbetalning av bidrag inom organisationerna bör tillämpas. Lokalavdelningarna skall få ell bidrag, som står i direkt proportion till det redovisade antalet sammankomster. Riksorganisationerna får enligt förslaget endast vissa administrativa och kontrollerande uppgifter.

Redovisning av verksamheten samt rekvisition av bidrag kan enligt arbetsgruppen lämpligen ske två gånger om året, 1 februari och 1 juni. Riksorganisationerna redovisar då antalet sammankomster till tillsyns­myndigheten, varefter de erhåller bidrag för vidare förmedling lill de lokala föreningarna. Sedan redovisningssystemet prövats en lid, kan man överväga all lägga upp det på datarutiner, för all på så sätt kom­ma ifrån tidskrävande manuellt arbete.

Arbetsgruppen framhåller att den föreslagna bidragskonslruktionen innebär alt ansvaret för kontrollen av bidragsmedlens användning främst kommer atl ligga på organisationerna själva. Arbetsgrappen understryker all ett system, som till stor del bygger på självkontroll och samverkan mellan bidragsmoltagare, huvudmän och liUsynsmyndighel, har ell stort egenvärde. De uppgifter som med den föreslagna bidragskonstruktionen kan kontroUeras är om aktiviteten ägt rum, om omfattningen varit minst en timme saml vilket innehåll verksamheten haft. Arbetsgrappen har övervägt att införa krav på redovisning av namn och adresser på del­tagarna i sammankomsterna, men har kommit lill slutsatsen atl så inte bör ske.

De frågor som kan uppstå vid tillämpningen av bidrags-bestämmelserna bör enligt arbetsgrappen föranleda regelbund­na överläggningar mellan tiUsynsmyndigheten, statens ungdomsråd och

1**    Riksdagen 1971.    1 saml.    Nr 32

 

Prop. 1971: 32                                                        14

ungdomsorganisationerna. Arbetsgrappen tar i detta sammanhang upp några särskilda fall till diskussion.

Med formuleringen »planerad aktivitet» har arbetsgruppen velat un­derstryka alt verksamheten, för vilken bidrag utgår, skall ha bestämts och planerats i förväg. Sammankomsten kan t. ex. ha beslutats på ett föregående styrelsemöte. Härmed har arbetsgrappen velat betona värdet och nödvändigheten av planering och kontinuitet i föreningsverksam­heten.

Med »anordnad av ungdomsorganisation» avses enUgt arbetsgruppen att aktiviteten skaU vara anordnad och genomförd av lokal avdelning av ungdomsorganisation. Bidrag skall således inte ulgå till aktivitet an­ordnad av lokalt samarbelsorgan, distrikts- eller riksorganisation.

Kravet på deltagande av minst fem personer i bidragsberättigad ål­der innebär alt en lokalavdelning kan rapportera alla sammankomster med minst fem deltagare i åldern 12—25 år. Arbetsgruppen påpekar att verksamhet bland barn och äldre därigenom indirekt kan bli bi­dragsberättigad genom att en aktivitet omfattar olika åldersgrupper. Samtidigt betonar arbetsgruppen atl endasl aktiviteter i vederbörande ungdomsorganisations egen regi får rapporteras. Däremot får t. ex. inte verksamheten i en ungdomsorganisations moderorganisation redovisas.

Arbetsgruppen avvisar bestämt tanken atl längre aktiviteter skall kun­na erhåUa bidrag för varje avslutad timme. Varje påbörjad aktivitet kan erhålla endast ett bidrag per dag oberoende av aktivitetens längd. Nå­gon rapporteringsteknisk uppdelning av en aktivitet i lika många sam­mankomster som antalet deltagare är delbart med fem får naturligtvis inle heller göras. Beträffande läger och kurser förordar arbetsgruppen att elt bidrag utgår per dag om deltagarantalet är minst fem i bidrags­berättigad ålder.

I fråga om de generella avgränsningarna av den bidragsgrandande verksamheten framhåller arbetsgrappen att bidrag bör utgå tiU tävlings­bridge, medan övriga kortspel skall vara utestängda från bidrag. Något hinder för bidrag liU aktiviteter med flera deltagare, där var och en arbetar med sin uppgift, t. ex. hobbyarbele och simträning, bör inte föreligga. I överensstämmelse med nuvarande praxis för fritidsgrapps­bidrag bör även i fortsättningen bidrag ulgå lill träningstävlingar, tur­neringar för kvarterslag etc. Arbetsgruppen anser däremot inle alt stats­bidrag skall ulgå lill tävlingar som hålls inför betalande publik, tUl för­enings-, distrikts- och riksmäslerskap eUer till matcher inom ramen för de nationella seriesystemen.

Arbetsgruppen har försökt att ge stödet en sådan utformning atl un­danlag för specieUa fall skall kunna undvikas. I fråga om möjUghet atl erhålla dispens från de generella reglema förordar arbetsgrappen stor restriktivitet.

 

Prop. 1971: 32                                                                     15

3.2 Remissyttranden

I remissyttrandena ansluter man sig i allmänhet lill de av arbets­gruppen angivna grunderna för ett samhällsstöd lill ungdomsorganisationerna. Flera remissinstanser uttalar i likhet med arbetsgrappen sitt stora förtroende för ungdomsorganisatio­nerna och deras verksamhet. I flera yttranden betonas organisationernas samhäUsfostrande uppgifter och vikliga sociala funktioner. Bland remiss­instanserna råder enighet om all det tidigare så starkt betonade motivet för statligt stöd tiU ungdomsorganisationerna, nämligen att verksam­heten har en allmänpreventiv effekt, inte längre har samma relevans och inle heller kan utgöra bedömningsgrund för de samhälleliga insat­serna. Kulturrådet menar i della sammanhang atl del finns lilhäckligl bärande motiv för alt se ungdomsorganisationernas egenvärde som grandval för ett förändrat och utvidgat samhäUsslöd. Elt sådant slöd skall enligt kulturrådet utgöra stimulans för verksamhet, som bygger på resp. organisations grandläggande värderingar.

Skolöverstyrelsen framhåller att ungdomsorganisationernas ansvars­tagande i vitala ungdomsfrågor och deras praktiska arbetsformer kom­pletterar skolans fostrande verksamhet. Föreliggande förslag om statligt stöd liU organisationernas lokala verksamhet innebär enligt överstyrel­sens uppfattning en klar förbättring och en förenklad administrativ pro­cedur.

Socialstyrelsen anser liksom arbetsgruppen att organisationerna fyl­ler en viktig social funktion i samhäUet och atl det är angelägel att sam­hället ställer ökade resurser till föreningslivets förfogande. Den gene­rella karaktär, som det statliga aktivitetsstödet föreslås få, bidrar enligt socialstyrelsen lill att stärka del fria och frivilliga föreningslivets obero­ende ställning.

Den föreslagna bidragskonslruktionen torde enligt arbetsmarknads-styreben bättre än fritidsgruppsbidragel främja den del av ungdomsor­ganisationernas verksamhet som har lill ändamål att behandla samhäUs­frågor. Styrelsen framhåller alt organisationerna har en betydelsefuU uppgift atl fyUa i samhället såsom informationskanaler mellan ungdo­men och olika myndigheter. För arbetsmarknadsverket är det sålunda viktigt atl kunna planera och genomföra åtgärder mol t. ex. arbetslös­het bland ungdom i samverkan med ungdomens egna organisationer. Inte minst ur denna synvinkel är det enligt styrelsens uppfattning vä­sentligt atl del ekonomiska underlaget för dessa organisationers verk­samhet kan säkras.

Förbundet Vi unga finner den skolning som sker i ungdomsorganisa­tionema så viktig att slödel till organisationernas verksamhet måste få samma priorileringsgrad som stödet liU vuxenutbildningen genom studie­organisationerna.

 

Prop. 1971:32                                                                         16

Remissinstanserna delar allmänt uppfattningen att ett kraftigt sam­hällsstöd är en garanti för alt organisationerna skall kunna bibehåUa sitt oberoende och sin idémässiga särprägel. Principen att bidragsreg­lerna inle skall styra verksamheten lill innehåll och form vinner också remissinstansernas stöd och förslagel om alt slopa del nuvarande för­budet mot politisk och religiös propaganda inom frilidsgrapperna hälsas med tillfredsställelse av ett flertal organisationer. Sveriges kristna ung­domsråd ser det som speciellt värdefullt alt den ideologiska fostran be­tonas och Örebromissionens ungdom menar alt en avideologisering av ungdomsorganisationernas arbete inle på något sätt kan vara önskvärd i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Arbetsgruppens förslag om generella bidragsnormer hälsas med lillfredssläUelse av bl.a. Centerns studentförbund, som menar alt administrationsarbetet inom organisa­tionema ofta har varit betydande och gått ut över den idébärande verk­samheten. Del är också väsentligt för organisationerna att slödel kan utgå till deras hela verksamhet. Detta understryks också i yttranden av bl. a. Frikyrkliga gymnasiströrelsen och Frikyrkliga studentrörelsen. Svenska frisksportförbundet och Svenska ungdomsringen för bygde­kultur.

All bidraget, såsom arbetsgrappen föreslagit, bör vara elt schablon­bidrag, framhålls av bl. a. Centerns ungdomsförbund och Sveriges riks­idrottsförbund. Flera remissinstanser, däribland Sveriges riksidrottsför­bund och Metodistkyrkans ungdomsförbund, understryker all bidraget dessutom måste utformas så alt del lätt kan kompletteras med kommu­nala bidrag. Kulturrådet menar också all den kommunala bidragsgiv­ningen bör anpassas till den föreslagna stalsbidragsformen.

Arbetsgruppens uppfattning all stödet enbart skall ulgå liU de riks­omfattande organisationernas lokala verksamhet har gett upphov tiU delade meningar. Moderata ungdomsförbundet poängterar viklen av att endast de organisationer som erhåller statligt centralt stöd skaU erhålla StatUga stöd till lokal verksamhet. Svenska missionsförbundets ungdom anser emellertid all förslagel innebär en förstärkning för redan existe­rande och etablerade organisationer. Organisationen beklagar alt ar­betsgrappen inte lagt fram förslag om slöd lill mera tillfälliga aklions-grapper och till grupper, som bedriver reguljär ungdomsverksamhet ulan all uppfylla kraven för del nuvarande statliga stödet. Centerns student­förbund betonar atl det inle kan vara rimligt all tvinga lokala organisa­tioner atl ansluta sig lill riksorganisationer för alt få del av del statliga stödet till lokal verksamhet. Detta underkännande av lokala initiativ tiU föreningsaktivitet är enligt förbundet oacceptabelt.

Statens invandrarverk understryker särskilt den betydelse organisa­tionerna bör ha som instrument för anpassningen av invandrare tiU del svenska samhället. Anpassningen måste enUgt verkels uppfattning vara ömsesidig.   Ungdomsorganisationerna  kan  både   bryta  de  invandrade

 

Prop. 1971: 32                                                        17

ungdomarnas  isolering och öka förståelsen för olika uppfattningar i etiska, religiösa, kulturella och politiska spörsmål.

Glesbygdsutredningen anser del vara viktigt alt uppmärksamma de specieUa svårigheter som kan vara förknippade med atl organisera och driva verksamhet i glesbygder. Man lorde här ofta få överväga okon­ventionella lösningar. Det kan enligt utredningen visa sig önskvärt alt i högre grad än normalt söka integrera olika typer av fritidsverksamhet, t. ex. genom att samordna aktiviteter för olika åldersgrapper.

Beträffande ungdomsorganisationernas ansvar för bidragsanvändningen har arbetsgruppens förslag om en över­föring av huvudmannaskapet tiU de riksomfattande ungdomsorganisatio­nerna mötts av mycket få invändningar.

Skolöverstyrelsen finner all förslaget om att bidragsutbelalning och redovisning skall ske via organisationerna helt är i linje med dessas direktansvar för och krav på överblick över hela sill verksamhetsområ­de. Arbetsgruppens synpunkter i frågan om huvudmannaskap delas också av bl. a. Centerns ungdomsförbund. Förbundet Vi unga. Riksför­bundet Kyrkans ungdom. Riksförbundet Sveriges 4H, Sveriges social­demokratiska ungdomsförbund, Sveriges unglottor. Unga Örnars riks­förbund Och Ungdomens nykterhetsförbund.

Socialstyrelsen anser det funktionellt all mindre organisationer, som inle viU eller kan åla sig huvudmannaskap, får tUlfäUe all rapportera verksamheten tiU och söka bidrag via kommunen.

Kulturrådet ansluter sig liU arbetsgruppens förslag, men vill även i fortsättningen ge studieförbunden möjUghet all med aklivitelsstödet bedriva verksamhet på ämnesområden och på platser där ungdomsorga­nisationerna saknar tiUräckliga resurser. Även riksrevisionsverket anser att det bör vara möjligt för studieförbunden alt starta bidragsberättigad lokal verksamhet.

De studieförbund, som yttrat sig i frågan, tiUstyrker att ungdoms­organisationerna själva i fortsättningen skall vara huvudmän för del lokala slödel. Frikyrkliga studieförbundet är för sm del berett att ha huvudmannaskapet för bidraget, om della kan underlätta bidragsgiv­ningen till organisationer med pingströrelsens organisatoriska uppbygg­nad. Studiefrämjandet menar också alt organisationerna skaU ha möj­lighet all rapportera via ett studieförbund. ABF vUl för det fortsalla utredningsarbetet fästa uppmärksamheten på att studieförbunden i be­tydande utsträckning bedriver studieverksamhet och andra aktiviteter bland vissa ungdomsgrupper, t. ex. handikappade och invandrare, och i glesbygder, där ungdomsorganisationerna många gånger har svårt alt påla sig dessa uppgifter. ABF anser all studieförbunden även i fort­sättningen bör kunna vara huvudmän för sådan verksamhet.

Svenska landstingsförbundet ställer sig tveksamt tiU att små organisa-

 

Prop. 1971: 32                                                        18

tioners lokalavdelningar skulle få möjlighet atl sända sina redovisningar och rekvisitioner direkt tUl tillsynsmyndigheten. Delta innebär enligt landstingsförbundet att huvudmannaskapsfunklionen i realiteten flyttas från en riksorganisation lUl den statliga tillsynsmyndigheten.

Kulturrådet finner det riktigt att ge föreningar av lokal, tillfällig karak­tär möjUghet att redovisa sin verksamhet via en riksomfallande orga­nisation. Delta kan enligt kulturrådet på sikt minska skiUnaden meUan etablerade och icke-elablerade organisationer, samtidigt som konstruk­tiva och stimulerande inslag tillförs verksamheten.

Centerns studentförbund anser å andra sidan alt rekommendationen till lokala organisationer att ansluta sig till de etablerade organisatio­nema är en direkt inblandning i dessa gruppers inre angelägenheter. StatUgt stöd skall enligt förbundet utgå till all organiserad aktivitet bland ungdom. Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund menar också att ett enbart lokalt föreningsUv kan vara Uka värdefullt för dellagarna som ett riksomfattande.

Svenska kommunförbundet finner inte anledning motsätta sig förslaget att kommunerna i fortsättningen skall undantas från bidrag. Nuvarande statUga bidrag tUl kommunemas frilidsgruppsverksamhel är enligt kom munförbundel av förhållandevis liten betydelse både totalt sett och för de berörda kommunerna. Kommunförbundet anser alt de ekonomiska frå­gorna bör bedömas i ett helhetsperspektiv, där omfattningen av kom­munernas kompletterande stöd.lill ungdomsorganisationernas verksamhet kommer atl påverkas av storleken av statens bidrag. Då nu utgående bidrag kommer atl överföras till organisationerna behöver bidragsbort­fallet för kommunerna inle innebära någon ökad ekonomisk belastning.

Socialstyrelsen anser däremot alt kommunerna även i fortsättningen bör erhåUa statligt stöd. Socialstyrelsen finner det mest rationeUt atl de statliga bidragen till ungdomens fritidsverksamhet har en och samma utformning för såväl föreningarna som kommunema.

Några remissinstanser har kommenterat arbetsgrappens förslag att bi­dragsgivningen tiU idrottsorganisationemas lokala verksamhet också i fortsättningen skall ske över åttonde huvudtiteln med Sveriges riks­idrotlsförbund som huvudman. Kulturrådet finner förslaget vara helt riktigt och framhåUer önskvärdheten av en integration på aUa nivåer och sektioner inom kultur- och fritidsUvel, där både ungdoms- och idrolls­organisationerna gör betydande insatser. Unga Örnars riksförbund anser att stödet tiU idrotlsorganisationerna bör utgå via tionde huvudtiteln, eftersom man redan i andra sammanhang följt idroltsutredningens för­slag atl sammanföra idrottens statliga anslag tUl ell och samma departe­ment. Inte heUer ABF delar arbetsgrappens förslag, utan förordar i stället en bidragsgivning via tionde huvudtiteln.

I anslutning tiU arbetsgrappens förslag rörande   bidragssys te-

 

Prop. 1971: 32                                                                       19

mets närmare utformning har remissinstanserna i första hand diskuterat frågor om åldersgränser och redovisning. Genomgåen­de tillstyrker remissinstanserna förslaget atl aklivilelsslödet skall fördelas efter antalet sammankomster i resp. lokalavdelning. Beträffande defi­nitionen av begreppet sammankomst och storleken av bidraget per sam­mankomst föreligger en del delaljkommenlarer.

Frågan om åldersgränser för statliga bidrag lill ungdomsorganisa­tionerna har gett upphov liU ell stort antal kommentarer. Flertalet re­missinstanser aktualiserar en sänkning av den nedre åldersgränsen med hänvisning till bl. a. det stora samhällsintresset av atl barn och ungdom redan i tidig ålder kommer i kontakt med olika fritidsaktiviteler. Flera organisationer, däribland Svenska kommunförbundet. Svenska lands­tingsförbundet, Frälsningsarméns ungdom och Frälsningsarméns scout­förbund. Förbundet Hem och Ungdom, Riksförbundet Sveriges 4H och Sveriges riksidrottsförbund, förordar all gränsen sätts vid 10 år. I yttran­den från bl. a. kulturrådet. Förbundet Vi unga, lOGT.s scoutförbund och Ridfrämjandets ungdomsnämnd föreslås en sänkning av den nedre gränsen till 7 år. Skid- och friluftsfrämjandet anser att den nedre ålders­gränsen bör vara 5 år.

Sveriges riksidrottsförbund anser det vara en klar brist i bidragskon­slruktionen atl inle åldrarna för bidragsgivning sänkts, då såväl 1962 års ungdomsutredning som idrollsulredningen föreslagit detta.

Skolöverstyrelsen understryker särskUt det välmotiverade och be­rättigade kravet på sänkning av den nedre fritidsgruppsåldern, men anser i likhet med arbetsgruppen atl barnslugeutredningens förslag i hit­hörande frågor skall avvaktas.

Socialstyrelsen anser att det hade varit motiverat all sänka ålders­gränsen tiU förslagsvis 10 år. Av de skäl som arbetsgruppen anfört finner emellertid socialstyrelsen det godtagbart atl avvakta barnstuge-ulredningens förslag.

ABF vidhåller sin tidigare ståndpunkt all den nedre åldersgränsen för statsbidrag bör sammanfalla med skolpliktsåldern. ABF delar inte arbetsgruppens uppfattning all denna fråga bör överflyttas lill bam­stugeutredningen, utan anser all den skall lösas i det sammanhang där den hör hemma, dvs. i samband med en översyn av slödel lill ungdoms­organisationernas lokala verksamhet.

Samtliga handikapporganisationer förordar en höjning av den övre åldersgränsen. Statens handikappråd förutsätter all statens ungdomsråd, vid prövningen av anslag tUl särskilt fördyrande verksamhet, tar upp den Övre åldersgränsen till förnyad prövning.

Riksrevisionsverket ifrågasätter om inte en lägre övre åldersgräns bör tiUämpas. Verket finner det lämpligl att den övre gränsen sammanfaller med myndighetsåldern.

Flera remissinstanser,  däribland Förbundet  Vi unga, KFUK:s och

 

Prop. 1971: 32                                                                       20

KFUM:s riksförbund, Ridfrämjandets ungdomsnämnd. Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar. Frikyrkliga studieförbundet och Kom­munala fritidstjänstemäns riksförbund, anser all åldersgränserna bör samordnas för bidragsgivningen från staten, landslingen och kommu­nerna.

Skolöverstyrelsen framhåller all organisationerna med den föreslagna definitionen av sammankomst får möjlighet till friare och mera framsynt verksamhetsplanering, vilket bör komma medlemmarna till godo.

Sociabtyrelsen anser det vara en klar fördel alt det föreslagna bidraget skall ulgå per sammankomst och att verksamheter i små grapper pre­mieras.

Ridfrämjandets ungdomsnämnd anser del svårt att i de grapper där praktisk ridning ingår komma upp i minimiantalet fem deltagare. Elev-förbimdet TLE vill sätta gränsen tiU minst tre deltagare i bidragsbe­rättigad ålder.

Riksrevisionsverket finner det mindre lämpligt alt samma ungdoms­organisation samtidigt kan anordna ell flertal små grupper med samma verksamhet. Under samma termin bör därför enligt verkels uppfatt­ning tillämpas ett delningslal om lägst 15, vilket synes motsvara nuva­rande genomsnittliga deltagareantal. Riksrevisionsverket ifrågasätter vi­dare om inle tidsgränsen för en sammankomst bör utökas till minst två timmar.

Svenska frisksportförbundet och Sveriges riksidrottsförbund anser atl många ungdomar i dag är aktiva inom flera oUka organisationer och att det är praktiskt omöjligt att kontrollera alt alla bara räknas i en sam­mankomst per dag. Man bör därför enligt förbunden införa begräns­ningen alt samma person endast kan della i en bidragsgrundande sam­mankomst per dag och organisation. Elevförbundet TLE anser alt samma person mycket väl kan arbeta för olika projekt inom sin organisation. Ridfrämjandets ungdomsnämnd önskar också få bestämmelserna utfor­made så att en och samma person kan della i två sammankomster per dag. Dessa skulle kunna uppnås genom en begränsning av antalet sam­mankomster per vecka.

Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund finner det angeläget att förhindra att en större sammankomst skall kunna delas upp i smågrap-per. Skid- och friluftsfrämjandet påpekar däremot alt en lokalavdelning samtidigt kan ha t. ex. 10—15 skidskolegrupper i verksamhet och att del vore orimligt och skuUe innebära en kraftig försämring av bidrags­stödet om detta skuUe räknas som en sammankomst.

Evangeliska fosterlandsstiftelsens ungdomsförbund hävdar all en be­stämmelse om att inte ge bidrag tiU verksamhet med uteslutande indivi­dueUt dellagande inle får tillämpas aUtför formalistiskt. I annat faU skuUe många av förbundets arrangemang, såsom möten, föreläsningar och ungdomsgudstjänsler, inle bli bidragsberättigade. Svenska ungdoms-

 

Prop. 1971: 32                                                                       21

ringen för bygdekultur anser för sin del all enskild aktivitet som syftar till samarbete, t. ex. sång, musik och teater, måste räknas som bidrags­berättigad sammankomst. Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund anser att kullurkonsumlion i form av teater, film, musik eller föreläs­ningar är värd alt stimulera och föreslår därför all den av arbetsgruppen föreslagna begränsningen utgår ur bidragsviUkoren.

Riksrevisionsverket finner det svårt att med utgångspunkt i det nu framlagda materialet avgöra om del föreslagna bidragsbeloppets storlek på 10 kr. per sammankomst är lämpligt avvägt. Enligt riksrevisionsvcr­kets mening tycks beloppels storlek närmast vara baserad på en volym­mässig ökning av verksamheten, men även en ökning av koslnadsläck-ningsgraden torde kunna inrymmas.

Förbundet Vi unga föreslår att bidraget per sammankomst bUr 12 kr. och all del också indexregleras. Liknande synpunkter rörande index-reglering och allmän anpassning lill kostnadsutvecklingen framförs också av Metodistkyrkans ungdomsförbund, Sveriges blåbandsungdom. Ung­domens nykterhetsförbund och Studieförbundet Vuxenskolan.

Sveriges riksidrottsförbund anser all bidraget borde ställas i relation tiU antalet deltagare i sammankomsterna. Riksidrollsförbundet finner del synnerligen angeläget att införa en differentierad bidragskonslruk­lion med elt bidrag om 10 kr. per sammankomst för 5—14 deltagare, 20 kr. för 15—30 deltagare och 30 kr. för mer än 30 deltagare.

Flera organisationer uttalar sin lillfredssläUelse över del förslag om ett förenklat redovisningssystem som arbetsgrappen lagt fram. Flera remissinstanser, däribland KFUK:s och KFUM:s scoutförbund. Unga örnars riksförbund och ABF, framhåller viklen av att klara och enkla rekommendationer rörande den administrativa rutinen utarbetas, så alt rapporteringen av verksamheten så långt som möjligt kan synkroniseras med övrig rapportering.

Ett antal remissinstanser förordar andra tidpunkter för rapportering än vad som föreslagits av arbetsgruppen.

Sveriges riksidrottsförbund framhåller all flera kommuner föreslagit att redovisningen skaU lämnas in till kommunens fritidsnämnd, som har god kännedom om den lokala föreningsverksamheten, för all där förses med stämpel eller underskrift som anger att kommunall bidrag utgått. Redovisningsblanketten bör vidare enUgl riksidrottsförbundel skrivas under av föreningens revisor.'

Sveriges ungdoms ftelnykterhetsförbund pekar bl. a. på de risker som kan föreligga om organisationsuppgifterna kommer i orätta händer.

Om och när kravet på administrativ enkelhet kolliderar med kravet på konlroUmöjligheler kan man inle enligt statskontoret prioritera kravet på enkelhet liU förfång för kontrollkravet. I sill yttrande över 1962 års ungdomsutrednings betänkande underströk statskontoret bl. a. alt för­troendet  för  ungdomsorganisationernas  verksamhet  knappast  var  elt

 

Prop. 1971: 32                                                        22

argument mol förekomsten av en effektiv sakrevisionell kontroll av un­derlaget för statsbidragen liU ungdomsverksamhet. Enligt statskontorets mening bör de nu föreslagna förändringarna med avseende på huvud­mannaskap föranleda en noggrannare omprövning av kontrollmetoderna än vad arbetsgruppen redovisat. Statskontoret menar all arbetsgrappen har möjUghet att återkomma tUl frågan i det fortsatta utredningsarbetet, då man bl. a. skall överväga lämplig tillsynsmyndighet.

Svenska kommunförbundet framhåller att självkontrollen genom orga­nisationerna och den stickprovskontroll som skall åvila tillsynsmyndig­heten i praktiken kommer atl kompletteras av kommunen i samband med prövningen av del kommunala bidrag som regelmässigt utgår till fritidsverksamheten.

Sveriges riksidrottsförbund anser i motsats tiU arbetsgruppen att akli­vitelsslöd bör utgå lill tävlingar av typen förenings-, distrikts- och riks­mäslerskap saml matcher inom ramen för de nationella seriesystemen.

3.3 Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd erinrar inledningsvis om all betänkandet Det statliga stödet lill ungdomsorganisationernas lokala verksamhet utgör det första för ungdomsarbetet mera genomgripande utredningsförslaget från del omorganiserade ungdomsrådet. Utredningsarbetet har bedrivits i nära samarbete med ungdomsorganisationerna och andra berörda par­ter. Ungdomsrådet hänvisar här lill de positiva kommentarerna i orga­nisationernas remissvar till all organisationerna fått möjlighet att nära följa arbetsgruppens arbete.

Statens ungdomsråd ansluter sig lill arbetsgruppens syn på grun­derna för ett samhällsstöd till ungdomsorganisa­tionerna. Ungdomsrådet ansluter sig också tiU de grundläggande principer som varit vägledande för bidragels konslraklion och inne­håU. Rådet anser sålunda atl ett bidrag tUl ungdomsorganisationernas lokala verksamhet, i enlighet med arbetsgruppens förslag, skall vara neutralt med avseende på verksamhetens form och innehåll, admini­strativt enkelt, schablonmässigt, enkelt att komplettera med kommunala bidrag, proportioneUt tiU de lokala avdelningarnas aktivitet, samt vara ett stöd lill de riksomfattande ungdomsorganisationernas lokala verk­samhet.

Statens ungdomsråd framhåller i fråga om ungdomsorganisa­tionernas ansvar för bidragsanvändningen att en överföring av huvudmannaskapet till ungdomsföreningarnas riksorga­nisationer utgör elt viktigt led i strävandena all bättre samordna orga­nisationernas totala verksamhet. Mol denna bakgrund föreslår ungdoms­rådet alt de riksomfallande ungdomsorganisationerna blir huvudmän för

 

Prop. 1971: 32                                                        23

det nya bidraget. Detta innebär emeUertid inte att de organisationer, som anser sig vara för små för atl själva klara huvudmannaskapet, skall tvingas lill all åla sig delta. De organisationer som av någon anledning inte vill åla sig huvudmannaskapet bör enligt ungdomsrådet kunna bli befriade härifrån efter särskild framställning hos tiUsynsmyndigheten. I sådana fall bör elt erkänt studieförbund eUer annan av tillsynsmyn­digheten godkänd organisation överta huvudmannaskapet.

Statens ungdomsråd erinrar om all de ekonomiska relationerna mellan stat och kommun numera regleras enligt bestämda former. Det finns därför ingen anledning till alt i relativt små poster slussa över ytterUgare medel till kommunema. Dessa medel kan inle rent ekonomiskt spela någon större roU för kommunema, men de är däremot av avgörande betydelse för ungdomsorganisationerna. Ungdomsrådet ansluter sig så­lunda tiU arbetsgrappens förslag och anser alt det föreslagna stödet inle skall omfatta ungdomsverksamhet i kommunal regi.

Av det av arbetsgruppen framlagda materialet framgår att idrotts­organisationerna har ökat sin andel av det totala antalet fritidsgrapper under vart och ell av de senaste fem åren. Statens ungdomsråd förmodar alt frilidsgruppskonslraklionen varit särskilt gynnsam för idrottsorgani-salionema. Ungdomsrådet finner del värdefuUt alt stödet liU samtliga ungdomsorganisationers lokala ungdomsverksamhet, däribland idrotts­rörelsens verksamhet, hålls samman.

Arbetsgruppens förslag rörande bidragssystemels när­mare utformning godtas i princip av statens ungdomsråd. På elt antal punkter har emellertid ungdomsrådet ytterUgare preciserat och kompletterat den föreslagna bidragskonslruktionen.

Statens ungdomsråd finner del angelägel med en samlad bedömning av de samhällsinsatser som är nödvändiga för all skapa en förbättrad fritidsverksamhet för barn. Ungdomsrådet är därför inte berett atl i sär­skild ordning behandla den del av samhällsstödet liU barns fritidsverk­samhet, som hänger samman med ungdomsorganisationernas insatser. Från organisalionslivels synpunkter bör det vara en fördel alt organisa­tionernas roll beaktas vid en total bedömning av samhällets insatser. Ungdomsrådet räknar med att dess synpunkter beaktas vid utform­ningen av det förslag som barnstugeutredningen kommer atl lägga fram. Mot denna bakgrand tillstyrker statens ungdomsråd arbetsgrappens för­slag att lUls vidare bibehålla nuvarande åldersgränser vid bidragsgiv­ningen.

Statens ungdomsråd anser att antalet sammankomster ger en god och rättvisande bild av organisationernas aktivitet. Det statliga bidraget före­slås sålunda ulgå i proportion lill antalet genomförda sammankomster i lokalavdelningarna. Ungdomsrådet ansluter sig i princip till arbets­grappens  definition  av  begreppet  sammankomst,  men gör däratöver

 

Prop. 1971: 32                                                        24

vissa tillägg tiU denna:

Med sammankomst förslås en planerad aktivitet anordnad av ung­domsorganisation, i vilken deltar minst fem personer i åldern 12—25 år. Sammankomsten skall omfatta minst en timme. Samma person kan dock delta i endasl en bidragsgrundande sammankomst per dag i en och samma riksorganisation. Med begreppet planerad sammankomst menas alt aktiviteten skall vara beslutad av lokalavdelningens styrelse, med­lemsmöte eller motsvarande.

Även om det föreslagna bidraget med 10 kr. per sammankomst inle kommer upp tiU realvärdet av 1954 års bidrag för fritidsgrapper, anser statens ungdomsråd alt beloppet kan betraktas som en skälig höjning i en första etapp.

Den av Sveriges riksidrotlsförbund hävdade uppfattningen all bidraget bör differentieras med hänsyn till deltagarantalet delas inte av statens ungdomsråd. En sådan bidragskonslruklion skulle enligt ungdomsrådet bU administrativt lungarbelad. Ungdomsrådet ser del vidare som en fördel med regler som stimulerar till små sammanhållna grupper.

Statens ungdomsråd anser i Ukhet med arbetsgruppen atl antalet sam­mankomster, som ungdomarna i de bidragsberättigade åldrarna deltar i, kan Ugga till grund för en definition av begreppet medlem. Ungdoms­rådet godtar sålunda arbetsgruppens definition, men tiUägger all della­garnas ålder också bör registreras jämte namn och adress.

Redovisning och kontroll bör enligt statens ungdomsråd grunda sig på antalet sammankomster och samtidigt vara väl anpassat lill orga­nisationemas verksamhet. Ungdomsrådet föreslår ett redovisnings- och utbelalningssystem där varje lokalavdelning till sin riksorganisation redo­visar antalet bidragsberättigade sammankomster under redovisningspe­rioden. Rapporten skall före insändandet till riksorganisationen under­tecknas av lokalavdelningens ordförande och två revisorer. Riksorga­nisationen redovisar tUl tillsynsmyndigheten det totala antalet samman­komster samt antalet lokalavdelningar som söker bidrag. Kopior av redo­visningar från lokalavdelningarna skall finnas tiUgängliga hos riksorga­nisationen under fyra år. Lokalavdelningarna skall dessutom på anmodan av tiUsynsmyndigheten kunna lämna uppgifter om datum för samman­komst, antalet deltagare, verksamhetens art och ansvarig ledare.

Enligt statens ungdomsråds förslag skaU tillsynsmyndigheten snarast möjligt efter granskningen av inkomna rapporter betala ul bidragen lill riksorganisalionema, vilka i sin tur har all fördela bidragen till lokal­avdelningarna i proportion lUl antalet bidragsberättigade sammankoms­ter. Ungdomsrådet föreslår all bidragen betalas ut dels genom förskotts-utbetalningar, dels genom slutbetalning, sedan organisationen slutredo­visat sin verksamhet. Förskottsutbetalningar bör göras vid de tiUfällen och enUgt de regler som bestäms av tillsynsmyndigheten efter hörande av organisationerna.

 

Prop. 1971: 32                                                       25

Statens ungdomsråd föreslår vidare att redovisning av verksamheten avseende kalenderår bör ske en gång om året. Del bör enligt ungdoms­rådet ankomma på tiUsynsmyndigheten all i samråd med ungdomsorga­nisationerna faststäUa senaste datum för uppgifternas inlämnande lill myndigheten. I likhet med arbetsgruppen anser statens ungdomsråd alt redovisnings- och utbelalningssystemet på sikt bör läggas upp på data-rutiner, men all del bör prövas en tid innan sådana åtgärder vidtas.

I fråga om tillämpningen i särskilda faU av de föreslagna bidragsreg­lerna ansluter sig statens ungdomsråd tiU arbetsgruppens synpunkter. I motsats lill arbetsgruppen anser emellertid ungdomsrådet all statligt aklivitelsslöd också bör ulgå till tävlingar av typ föreningsmäslerskap.

Statens ungdomsråd delar arbetsgruppens principieUa uppfattning alt det nu föreslagna bidraget inle skall innebära några försämringar för de bidragsberättigade organisationerna. Ungdomsrådet anser därför alt tillsynsmyndigheten, i avvaktan på statsmakternas slutiiga ställningsla­gande till frågan om slöd lill verksamhet bland speciella ungdomsgrup­per, skall ha möjlighet att efter särskild prövning bevilja dispens i fråga om såväl ålder som antalet deltagare vid sammankomster för fysiskt och psykiskt handikappade.

4 Anslagsberäkningar

B 43. Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet

1969/70 Utgift    5 921000

1970/71 Anslag   6 900 000

1971/72 Förslag        7000000

Vid 1969 års riksdag beslutades en väsentlig förstärkning av bidrags­givningen till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet och lill ungdomsledarutbUdning (prop. 1969: 1 bil. 10 s. 91, SU 1969:43, rskr 1969: 129). Vidare godkändes nya riktiinjer för det statliga stödet tiU ungdomsorganisationernas verksamhet. Bl. a. utformades bidraget lill ungdomsledamtbildning som elt generellt bidrag lill samtiiga de kost­nader en organisation har för sin ledarulbildningsverksamhel, vilket innebär ökad rörelsefrihet för organisationerna. Med slöd av riksdagens beslut har Kungl. Maj:l utfärdat kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag tiU ungdomsorganisationer (ändrad 1970: 152). Ungdomsorganisation, som Kungl. Maj:l förklarat berättigad lill statsbidrag, får enligt kun­görelsen statsbidrag till kostnader för central verksamhet och utbildning av ungdomsledare. Statsbidrag utgår enligt kungörelsen endast till ung­domsorganisation som har minst 3 000 medlemmar i åldem 12—25 år och som har lokalavdelning i minst 5 % av landels kommuner. Som medlem räknas därvid inle enbart i organisationens medlemsmalrikel

 

Prop. 1971: 32                                                        26

registrerad medlem utan även den som under ifrågavarande redovis­ningsår deltagit i organisationens verksamhet vid minst tio samman­komster fördelade på minst tio veckor.

Bidrag tUl central verksamhet utgår enligt bestämmelserna i kungö­relsen i form av grundbidrag och rörligt bidrag. Grundbidragel utgör 30 000 kr. Det för rörligt bidrag tiUgängliga beloppet fördelas mellan organisationerna med hänsyn till deras medlemsantal och geografiska spridning, varvid organisationerna tillgodoräknas s. k. vägningstal enligt en i kungörelsen inlagen tabell. De av en organisation redovisade kost­naderna för central verksamhet skall motsvara minst vad som samman­lagt erhåUils i form av grundbidrag och rörligt bidrag. Under inneva­rande budgetår fördelas 6,3 milj. kr. lill central verksamhet inom 47 ungdomsorganisationer.

Från anslaget utgår 400 000 kr. för bidrag till kostnaderna för verk­samhet inom speciella ungdomsgrupper eller lill utveckling av nya verk­samhetsformer. Skolöverstyrelsen fördelar dessa medel meUan de orga­nisationer som får bidrag lill central verksamhet.

Skolöverstyrelsen får i enlighet med vad som anförts i prop. 1969: 1 (bU. 10 s. 108 och 122) av anslaget disponera 200 000 kr., som skaU fördelas mellan organisationer som inle erhåller bidrag enligt kungö­relsen, men som bedriver en verksamhet, vilken med hänsyn till om­fattning och inriktning bör erhålla statligt slöd.

Skolöverstyrelsen

I sin anslagsframställning för budgetåret 1971/72 begär överstyrelsen en ökning av anslaget lill ungdomsorganisationernas centrala verksam­het med sammanlagt 930 000 kr.

1.    Överstyrelsen föreslår, i enlighet med 1962 års ungdomsulred­nings förslag, en höjning av grandbidraget till 40 000 kr. per bidrags­berättigad organisation (-|- 510 000 kr.).

2.    Bland de organisationer som f. n. inle erhåUer statsbidrag enUgt kungörelsen föreslås Svenska brukshundsklubbens ungdomsverksamhet och Svenska scoulunionen erhålla sådant bidrag från nästa budgetår (-f 320 000 kr.).

3.    I avvaktan på erfarenheterna av bidragsgivningen för verksamhet inom speciella ungdomsgrapper och lill utveckUng av nya verksamhels-former, saml de överväganden det omorganiserade statens ungdomsråd kan väntas göra, föreslår överstyrelsen en mindre höjning av medlen för här avsedda ändamål (-1-50 000 kr.).

4.    Medelsbehovet för organisationer som inle får bidrag enligt kun­görelsen beräknas liU 500 000 kr. I avvaktan på ytterUgare erfarenheter av detta bidrag föreslår överstyrelsen en ökning till 250 000 kr. (+ 50 000 kr.).

5.    Överstyrelsen  anser  alltjämt  all  ungdomsorganisationernas  med-

 

Prop. 1971: 32                                                                       27

lemmar i åldrarna 7—11 år bör få räknas in i det bidragsgrundande medlemsantalet. Med hänsyn till alt statens ungdomsråd och barnstuge­utredningen skall utreda frågor rörande den lokala ungdomsverksam­heten, avvaktar emeUertid överstyrelsen resultatet äv della utrednings­arbete.

Statens ungdomsråds arbetsgrupp för stöd till lokal verksamhet

Det förslag om statUga bidrag liU lokal verksamhet som arbetsgrup­pen lägger fram innebär bl. a. att organisationerna övertar huvudman­naskapet för verksamheten. Med hänsyn härtill finner arbetsgruppen det skäligt att riksorganisationerna i samband med omläggningen av stödet lill den lokala verksamheten erhåUer ett ökat bidrag till sin cen­trala verksamhet. Ett sådant bidrag föreslås beräknat till ell belopp mot­svarande ca 5 000 kr. per vägningstalsenhet i den rörliga delen av bi­draget lill organisationernas centrala verksamhet. Delta medför ett ökat medelsbehov av 1,8 milj. kr.

Arbetsgrappen föreslår atl organisationerna får medel för all bedriva experimenlverksamhet bland skolelever. Särskilda medel bör därför en­ligt arbetsgruppens uppfattning anvisas till experimenlverksamhet i or­ganisationsregi bland skolbarn under 12 år. Bidrag föreslås ulgå endast lill organisationer som får bidrag till central verksamhet enligt kungö­relsen (1969: 129) om statsbidrag till ungdomsorganisationer. TiUsyns­myndigheten bör pröva inkomna ansökningar om bidrag i samråd med statens ungdomsråd och 1968 års bamstugeutredning. Medelsbehovel be­räknas till 1 mUj. kr.

Remissyttranden

Flertalet ungdomsorganisationer påpekar i likhet med arbetsgruppen alt det i samband med överflyttningen av huvudmannaskapet kommer all ställas nya krav på organisationernas administration och alt detta måste kompenseras med ökat bidrag till central verksamhet.

Arbetsgruppens förslag om anvisande av särskilda medel till experi­mentverksamhet bland barn under 12 år får slöd i flera yttranden.

Svenska kommunförbundet anser att del föreslagna slödel till expe­rimenlverksamhet bör införas, vare sig åldersgränserna bibehålls oför­ändrade eller inle. Enligt kommunförbundet bör dock stödet inle be­gränsas till organisationer som får bidrag lill central verksamhet.

Kulturrådet anser atl en egentlig experimenlverksamhet torde förut­sätta större bidrag. Det föreslagna bidraget kunde enligt kulturrådet an­vändas för framstäUning av lämpligt arbetsmaterial, pedagogiskt ut­vecklingsarbete m. ra.

Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd framför arbetsgruppens förslag om ökat centralt

 

Prop. 1971: 32                                                                       28

stöd. Genom att fältet för bidragsberättigade aktiviteter vidgas, får orga­nisationema större möjligheter alt pröva nya former av verksamhet. Della kommer att ställa större krav på bl. a. organisatoriska resurser. Med hänsyn härtill och tUl del ökade administrativa arbete organisa­tionerna får la på sig genom utformningen av stödet ansluter sig ung­domsrådet liU arbetsgruppens förslag om ökat centralt slöd med 5 000 kr. per vägningstalsenhet. Ungdomsrådet beräknar kostnadema lill 1,6 milj. kr.

I enlighet med arbetsgruppens förslag om ett särskilt anslag till för­söksverksamhet bland barn under 12 år finner statens ungdomsråd det vara skäligt atl ungdomsorganisationerna får möjlighet att ansöka om anslag för utvecklingsarbete och försöksverksamhet bland skolbam. För della ändamål bör de av skolöverstyrelsen disponerade medlen (400 000 kr. 1970/71) för verksamhet inom speciella ungdomsgrapper eller tiU utveckling   av   nya   verksamhetsformer   räknas   upp   till   1   milj.   kr.

B 44. Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet

1969/70 Utgift 13 749 204 1970/71 Anslag 14 500 0001 1971/72 Förslag    17500000

' Anslaget Bidrag lill ungdomens fritidsverksamhet

Statens ungdomsråds arbetsgrupp för stöd till lokal verksamhet

Arbetsgruppen framhåller vissa svårigheter när det gäUer all beräkna medelsbehovel för den nya bidragsgivningen till ungdomsorganisationer­nas lokala verksamhet. Stimulanseffekten av bidragsökningen och den radikalt ändrade bidragskonslruktionen bidrar enligt arbetsgruppen lill att öka antalet sammankomster. Del förhållandet atl kommunerna och föreningar som inle tillhör riksorganisationer inte längre kan få bidrag, samt en viss fördröjning i den nya konslraklionens genomslagskrafl har däremot en dämpande effekt. Arbetsgruppen finner det mindre troligt atl organisationer med myckel liten frilidsgruppsverksamhet omedelbart kommer att utnyttja del nya bidraget i full utsträckning. Inledningsvis kommer därför del statliga aklivitetsslödel all i första hand gå till or­ganisationer med omfattande frilidsgruppsverksamhet.

Med en årlig ökning på 10 % beräknas antalet frilidsgrapper inom Sveriges riksidrotlsförbund uppgå liU ca 123 000 budgetåret 1971/72. Della skulle enligt arbetsgrappens beräkningar motsvara 1,6 milj. sam­mankomster. Arbetsgrappen utgår ifrån alt idrotlsorganisationerna i mindre utsträckning än övriga organisationer kommer att kunna rap­portera en större del av verksamheten än som f. n. sker. För den verk-

 

Prop. 1971: 32                                                        29

samhet som hittills redovisats genom studieförbunden är del enligt ar­betsgruppens mening rimligt att länka sig en ökning med 50% i för­håUande till den fritidsgruppsaktivitet som redovisats budgetåret 1969/ 70. Delta skulle innebära atl organisationema budgetåret 1971/72 kom­mer att redovisa ca 500 000 sammankomster. Med elt bidrag om 10 kr. per sammankomst bUr sålunda medelsbehovet för det statliga aktivitets-stödet 21 milj. kr. för nästa budgetår. Anslaget bör enligt arbetsgrappen även i fortsättningen vara ett förslagsanslag.

Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd anser för sin del alt arbetsgruppens beräkningar är mycket osäkra. Genom all alla sammankomster med mer än fem deltagare blir bidragsberättigade, uppkommer enligt ungdomsrådet ett starkt tryck mot all anordna många små sammankomster. Det nuva­rande genomsnittet på ca 17 deltagare per sammankomst i fritidsgrapp lorde härigenom sjunka och antalet gruppsammankomster öka i mot­svarande mån. Å andra sidan är det enligt ungdomsrådets uppfattning troligt all man inle får full effekt av reformen under del första året, då organisationerna först efter en viss övergångstid kan utnyttja del nya systemet i full utsträckning.

Mol denna bakgrund beräknar statens ungdomsråd antalet bidrags­berättigade sammankomster till 1 750 000. Medelsbehovel för budget­året 1971/72 bUr därigenom 17,5 milj. kr. Ungdomsrådet anser atl an­slaget skall vara ett förslagsanslag. Anslagsberäkningen innebär all sta­tens bidrag tiU lokal ungdomsverksamhet totalt ökar med 3 milj. kr. Rådet framhåUer också all bidraget liU kommunerna bortfaUer och alt del även härigenom inom ramen för anslaget blir elt ökat utrymme för lokalt slöd till organisationerna.

5 Föredraganden

Stödet tiU ungdomsorganisationerna har under de senaste åren väsent­ligt förstärkts i vad avser den centrala verksamheten och ledarutbild­ningen. På grandval av förslag från 1962 års ungdomsulredning beslu­tade statsmakterna år 1969 om ändrade grunder för dessa stödformer. Är 1970 fick statens ungdomsråd en ny organisation och förstärkta re­surser för sin verksamhet. Åtgärderna i nämnda avseenden har medfört anslagsökningar med sammanlagt ca 6 milj. kr. under de båda senaste budgetåren. Genom statsmakternas beslut år 1970 har vidare det stat­liga stödet liU idrotten reformerats och förstärkts.

Utformningen av bidraget tiU fritidsgrappsverksamhet bland ungdom har under senare år inte förändrats. Fritidsgruppsstödet tillkom i millen

 

Prop. 1971: 32                                                        30

av 1950-lalel som elt led i åtgärderna för alt motverka alt den då beslu­tade omläggningen av alkoholpolitiken skuUe leda tUl sociala skadeverk­ningar i samhället. I denna situation var det naturUgt all betona den allmänt förebyggande betydelsen av organisationernas arbete. Fritids­grappsstödet fick en utformning som skulle göra det möjligt för bl. a. ungdomsorganisationerna alt intressera nya ungdomsgrupper för orga­niserad fritidsverksamhet. Stödet avsåg aktiviteter som var allmänna och gemensamma för ungdomsorganisationerna. Organisationernas ar­bete för att förverkliga sina centrala mål släUdes därmed i stor utsträck­ning utanför. Ullryck för statsbidragsslödets avgränsning i berörda hän­seende är del i bestämmelserna intagna förbudet mol politisk och reli­giös propaganda Uksom de av skolöverstyrelsen på grundval av de fast­ställda principerna meddelade tUlämpningsföreskriflerna rörande bl. a. ämnen för frilidsgrapperna.

Bidraget tiU fritidsgrupperna har visat sig ha en betydande stimulans­effekt och antalet grupper och därmed anspråken på anslagsmedel har varje år ökat väsentligt. Samtidigt har emellertid aUt starkare krav rests på en omläggning av denna bidragsgivning till en form som på ett mer allsidigt sätt skulle tUlgodose behovet av stöd för del lokala ung­domsarbetet. Frågan om ändrade former för stödet har sålunda ingående behandlats såväl av 1962 års ungdomsutredning som av idrottsulredning-en. I samband med omorganisationen av statens ungdomsråd fick rådet i uppdrag alt göra en samlad genomgång av erfarenheter och förelig­gande utredningsmaterial rörande fritidsgruppsstödet. På ungdomsrådels uppdrag har en särskild arbetsgrupp för rådet lagt fram elt belänkande rörande det statliga stödet till ungdomsorganisationernas lokala verk­samhet. Efter remissbehandling har statens ungdomsråd tUl Kungl. Maj:l avgett elt sammanfattande förslag i huvudsaklig överensstämmelse med det resultat som arbetsgrappen redovisat. Eftersom förslagel om nya former för bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet genomgående har fått ett positivt mottagande av remissinstansema, anser jag alt ell lämpligt underlag för beslut i frågan nu föreligger.

Av de gjorda utredningarna framgår att olika invändningar kan riktas mot den nuvarande formen för slöd liU organisationernas lokala verk­samhet. Den viktigaste av dessa lorde vara att stödet varit inrUttal på en viss sektor av organisationernas samlade verksamhet. I första hand har hobbybetonade, idrottsliga eller allmänt sysselsältningsfrämjande aktivi­teter gynnats av bidragssystemet. För vissa organisationer har dessa ak­tiviteter nära sammanfallit med den aUmänna inriktningen av resp. orga­nisations verksamhet. Ändra ungdomsorganisationer har emellertid inte kunnat utnyttja fritidsgruppsstödet för den verksamhet som från orga­nisationens synpunkt varit mest angelägen. Organisationema har i dessa fall inle haft tiUräcklig frihet i valet av metoder för sin verksamhet, om de önskat komma i åtnjutande av bidraget. Denna svårighet lorde ha

 

Prop. 1971:32                                                         31

varit särskUt påtaglig för bl. a. de politiska och religiösa ungdomsorga­nisationemas del.

Ett annat ofta kritiserat förhållande har varit att reglerna för fritids­gruppsstödet våUat administrativa svårigheter. Ungdomsledarna har fått ägna förhåUandevis stor uppmärksamhet åt att organisera och rapporte­ra verksamheten enligt bestämmelserna för bidraget. Organisationernas olika struktur har ofta varit avgörande för hur dessa arbetsuppgifter kunnat klaras av.

En metod all komma tiU rätta med i varje fall en del av de nämnda olägenheterna kunde vara att i olika avseenden förenkla bidragsreglerna för fritidsgrappsstödet men likväl i princip bibehålla nuvarande stödfor­mer. 1962 års ungdomsutredning var inne på denna linje i sill förslag rörande fritidsgruppsstödet. Det utredningsarbete som nu ulförts av sta­tens ungdomsråd har emellertid gett vid handen all en sådan partiell re­form inte kan lösa de föreliggande problemen.

Principerna för statens stöd till ungdomsorga­nisationernas arbete har ingående behandlats i 1969 års slats­verksproposition i samband med förslaget om ändrade grander för stöd tUl ungdomsorganisationernas centrala verksamhet och tiU ungdomsle-daratbildning (prop. 1969: 1 bU. 10 s. 91, SU 1969: 43, rskr 1969: 129). Statens ungdomsråd har knutit an tiU den målsältningsdiskussion som då fördes och framhåUit bl. a. att ungdomsorganisationerna har lUl upp­gift atl ge de unga möjligheter att medverka i samhäUets utformning. Ungdomens föreningsliv ger träning i demokratiska arbetsformer. För­eningsarbetet skapar dessutom kontakter meUan människor och främ­jar medlemmamas förståelse för olikheter i etiska, reUgiösa, kultureUa och politiska frågor. Ungdomsrådet betonar ungdomsorganisationemas värde för de ungas personliga utveckling och samhällsengagemang samt möjligheter all därigenom också förebygga social missanpassning.

Statens ungdomsråd anser mot bakgmnd härav att del framlida stödet till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet bör vara ell slöd till denna verksamhet i dess helhet och inle elt slöd tiU viss del av verksam­heten eUer tiU specieUa former av verksamhet.

I enlighet med detta ställningstagande har statens ungdomsråd lagt fram förslag om elt bidragssystem som innebär alt det nuvarande fri­tidsgruppsstödet ersätts med ett aktivitetsstöd som kan utgå tUl aUa former av mötes- och gruppverksamhet inom organisationema. AUa sammankomster i ungdomsorganisationemas regi föreslås i princip bli berättigade tiU bidrag.

Den av statens ungdomsråd föreslagna omläggningen är principiellt sett av väsentUg betydelse. Hittillsvarande stöd tiU lokal verksamhet karakteriseras av all statsmakterna velat stimulera en viss typ av akti­vitet, frilidsgrapperna, som främst bedrivits av idrottsrörelsen och ung-

 

Prop. 1971: 32                                                                       32

domsorganisalionerna, men slödels utformning har inneburit alt även kommunerna kunnat bedriva frilidsgruppsverksamhel. Huvudmän för det s. k. fritidsgruppsbidragel har varit de erkända studieförbunden, Sveriges riksidrotlsförbund och kommunerna.

Förslagel innebär all man frångår metoden all ge slöd tUl preciserade aktiviteter och i stället inriktar sig på all stärka organisationernas aU­männa verksamhet på det lokala planet. I konsekvens därmed kan inte kommunerna längre stå som bidragsmottagare och inle heller kan för­budet mot vissa former av politisk och religiös verksamhet bibehållas.

Kostnaderna för att på del lokala planet bereda barn och ungdom goda frilidsmöjligheler bestrids i första hand av kommunerna. Bl. a. an­slår kommunerna betydande belopp till idrotts- och ungdomsorganisa­tionernas verksamhet. Med hänsyn lill behovet att undvika splittring av samhäUets insatser och lill all en lokal myndighet bör ha de bästa fömtsättningarna all bedöma resursbehovet skulle i och för sig skäl fin­nas för enbart en kommunal bidragsgivning till organisationernas lokala ungdomsverksamhet. Andra skäl talar emeUertid för att både stat och kommun ger ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationernas lokala verk­samhet. Elt statligt bidrag kan utgå efter enhetUga grander i landets oUka delar. Genom atl resp. organisations centrala ledning får ansvar för det utgående bidraget tUl lokal verksamhet ökar möjligheterna lill sammanhållning inom organisationen, vars utvecklingsmöjligheter där­igenom förbättras. Den samhäUeliga tillsynen av bidragsgivningen på lokal nivå får föratsättas ske genom i första hand de kommunala myn­digheter som har ansvar för den kommunala bidragsgivningen.

De av statens ungdomsråd hörda remissinstanserna har genomgående StäUt sig positiva till den föreslagna lösningen. I vissa remissvar be­handlas behovet av alt man ägnar uppmärksamhet åt de problem som kan uppkomma vid tillämpningen av reglerna för elt bidragssystem med så allmän inriktning som föreslagils. För egen del ansluter jag mig i princip till del av statens ungdomsråd framlagda förslaget rörande om­läggning av fritidsgrappsstödet tUl elt allmänt statligt aklivitelsslöd till lokal ungdomsverksamhet. Med hänsyn till atl några erfarenheter ännu inte föreligger av en bidragsgivning med utgångspunkt i antalet sam­mankomster anser jag det emellertid erforderligt att den föreslagna tek­niska utformningen av bidragsgivningen något ändras på i det följande närmare angivet sätt.

Statens ungdomsråds förslag innebär bl. a. att nuvarande sätt all för­dela stödet tiU lokal ungdomsverksamhet läggs om. Ungdomsor­ganisationernas ansvar för bidragsanvändningen skuUe inle som hittUls ligga bara på det lokala planet utan även avse den centrala fördelningen av stödet. Organisationerna skuUe bli huvudmän för bidraget lill den lokala verksamheten, vUket innebär all deras cen-

 

Prop. 1971: 32                                                                       33

trala instans skaU samla in uppgifter om den bidragsberättigade verk­samheten, betala ut bidrag tiU de lokala enheterna och över huvud taget ha ansvar för att bidragsgivningen sker enligt gällande grunder. Huvud­män för bidragsgivningen i denna mening kan dels de organisationer bli som erhåller stöd till sin centrala verksamhet enligt kungörelsen (1969: 129) om statsbidrag till ungdomsorganisationer, dock med undan­lag av de organisationer som är samarbetsorgan för andra organisa­tioner, dels Sveriges riksidrotlsförbund och de organisationer i övrigt med organisationsstöd under nionde huvudtiteln som hittills erhållit slöd till fritidsgrappsverksamhet. Ungdomsrådet framhåller i detta samman­hang att frågan om huvudmannaskapet bör kunna lösas på annat sätt än genom den egna organisationen, t. ex. genom samma form av sam­arbete som nu finns med studieförbunden.

Förslagel innebär också att kommunerna inle längre skaU erhålla statiigt bidrag lill fritidsverksamhet. Svenska kommunförbundet har inte funnit anledning att motsätta sig förslagel att kommunerna i fortsätt­ningen skall undantas från bidrag.

För egen del finner jag del framlagda förslaget om huvudmannaska­pet för verksamheten i huvudsak väl avvägt. Jag anser det emellertid inle lämpligt all i della sammanhang slutgiltigt fixera hur det centrala ansvaret skall utformas på organisationssidan. De ungdomsorganisatio­ner som så önskar bör emellertid bli ansvariga för bidragsgivningen på del sätt som statens ungdomsråd föreslagit. Som ungdomsrådet fram­håUit bör även andra lösningar av denna huvudmannaskapsfråga kunna tänkas. Del är därför enUgl min mening erforderUgt att tUlsynsmyndig-helen för varje särskild organisation fastställer hur bidraget skall utbe­talas och redovisas m. m. Garantier bör skapas för alt bidragen i sin helhet kommer den lokala verksamheten lill del. De redovisade grunder­na för organisationernas ökade ansvar leder till all varje organisation nära följer den egna lokala verksamheten, införskaffar för bidragsgiv­ningen erforderligt redovisningsmalerial samt bearbetar detta material med hänsyn såväl till bidragsgivningen som till behovet av central pla­nering för organisationen som helhet. Om ungdomsorganisationernas reguljära rapportering av den egna lokala verksamheten samordnas med den redovisning som föranleds av bidragsgivningen, torde någon större ökning av del administrativa arbetet inom organisationerna inte behöva uppslå genom det nya bidragssystemet. Som helhet torde della arbete minska genom atl det nya bidraget blir enklare än frilidsgrappsbidraget.

I likhet med statens ungdomsråd utgår jag från all del i della sam­manhang inle är en i första hand slalUg angelägenhet atl stödja ung­domsverksamhet i lokala mer eller mindre tillfälliga gruppbildningar utanför i del föregående angivna organisationer. Samtidigt är del emeller­tid klart att den lokala verksamheten hos statsunderstödda organisa­tioner kommer alt ta olika former och i många fall avse ungdomar som

 

Prop. 1971: 32                                                                        34

inle är medlemmar i den organisation som bedriver en viss verksamhet. Som en konsekvens av denna frihet bör det vara möjligt för frislående grupper eller ungdomsföreningar utanför de statsunderstödda organisa­tionema att genom samarbete med dessa erhåUa statsbidrag liU den be­drivna verksamheten. Däratöver anser jag emellertid alt man bör upp­märksamma behovet av lokall slöd till sådana organisationer som visser­ligen inle förklarats berättigade tiU statsbidrag enligt den förut nämnda kungörelsen men som av medel som slår lill skolöverstyrelsens förfo­gande tiUdelas visst stöd för sin centrala verksamhet. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen alt pröva i viUcen utsträckning dessa organisationer bör tiUdelas bidrag till lokal verksamhet.

Den dominerande delen av det nuvarande fritidsgruppsstödet utgår lill den verksamhet som är knuten till Sveriges riksidrottsförbund. Idrollsulredningen föreslog i sitt betänkande Idrott ål alla all idrottens del av fritidsgruppsstödet skuUe sammanföras med övrigt idrollsslöd. En omläggning av bidragsgivningens utformning förutsattes inom ramen för elt för varje år fixerat belopp, vilket med utgångspunkt i del budget­året 1969/70 beräknade beloppet för varje år borde räknas upp med 10 %. I propositionen angående slöd liU idrotten (prop. 1970: 79) logs denna del av utredningens förslag inte upp lill avgörande med hänsyn lill all statens ungdomsråd fått i uppdrag atl utreda frågan om fritids-gruppsstödets utformning.

Ungdomsrådet har i sin utredning föreslagit alt hela det lokala stödet skall håUas samman i ell enhetligt bidragssystem, vilket således innebär alt den genom riksidrollsförbundet rapporterade verksamheten skall erhåUa slöd enligt samma grunder som annan ungdomsverksamhet och att bidragsgivningen skaU utgå från ell gemensamt anslag under åtton­de huvudtiteln.

Sveriges riksidrotlsförbund har inte gjorl några invändningar mot delta förslag. Däremot har bl. a. ABF förordat alt stödet tUl idrotts­rörelsen bör ulgå från elt särskilt anslag.

Statens ungdomsråd har inriktat sig på all finna former för den nya bidragsgivningen som skulle göra det möjUgt för organisationerna att utnyttja det statUga slödel liU större delar av den lokala verksamheten än som varit möjUgt enUgl reglerna för fritidsgruppsstödet. Med hänsyn tUl den på idrollssidan redan väl utbyggda verksamheten utgår jag — i likhet med såväl idrotlsulredningen som statens ungdomsråd — från alt omfattningen av den enligt de nya reglerna statsunderstödda lokala verksamheten inom idrottsrörelsen skaU öka i ungefär hittillsvarande takt. Slödel tiU övriga organisationer, som endast i begränsad utsträck­ning kunnat utnyttja fritidsgruppsstödet, beräknas däremot komma all växa betydligt snabbare.

Jag anser att den här avsedda bidragsgivningen bör beräknas under ett och samma anslag under åttonde huvudtiteln. Av skäl som jag åter-

 

Prop. 1971: 32                                                                       35

kommer till i det följande bör del totala anslaget föras upp som elt reservationsanslag. Eftersom medelslillgången således blir fixerad på förhand och idrottsrörelsen å ena sidan och övriga organisationer å andra sidan har intresse av atl på förhand veta hur bidragsresurserna kommer att fördelas i stort, anser jag att medel för de båda grupperna av orga­nisationer Lnom anslagels ram bör fördelas på två poster.

Den närmare utformningen av del nya bidrags­systemet bygger på att ett belopp av 10 kr. skaU ulgå i bidrag för varje sammankomst.

Begreppet sammankomst har av statens ungdomsråd definierats som en planerad aktivitet som anordnas av ungdomsorganisation och som har minst fem deltagare i åldern 12—25 år. Sammankomsten skall pågå minst en timme. Dessutom anger ungdomsrådet som framgår av det föregående vissa ytterligare regler för precisering av begreppet sam­mankomst.

Som framgår av den angivna definitionen kommer bidragsgivningen liksom hittiUs att avse åldersgrapperna 12—25 år. Flera remissinstanser har begärt att åldersgränsen skulle sänkas. Jag är medveten om all flera organisationer utför ett betydelsefullt arbete bland barn under 12 år. över huvud tagel kan förekomsten av åldersgränser diskuteras. Önske­målet atl integrera olika åldersgruppers samvaro under fritid utanför hemmet skulle kunna anföras som skäl för helt andra grunder för stöd till organiserad fritidsverksamhet än de här behandlade. När det gäller verksainhet i åldersgrupper under 12 år är kraven på ledning och orga­nisation delvis av annat slag än i högre åldersgrapper. Andra faktorer som kommer in i bilden är bl. a. hemmens och skolans roll för yngre åldersgrapper liksom behov av barntillsyn under föräldrarnas förvärvs­arbete. De härmed sammanhängande frågorna utreds f. n. av 1968 års bamstugeutredning. I likhet med statens ungdomsråd anser jag atl resul­tatet av denna utrednings arbete bör avvaktas, innan de här avsedda bidragsfrågoma för verksamhet bland åldersgrapperna under 12 år tas upp till avgörande. Jag vUl också erinra om atl särskilt stöd för bl. a. ungdomsorganisationernas försöksverksamhet bland barn f. n. kan ulgå — efter beslut av skolöverstyrelsen — från anslaget Bidrag lill ung­domsorganisationernas centrala verksamhet. Vidare finns möjlighet för organisationerna att ur allmänna arvsfonden erhåUa stöd till särskUda försöksprojekt för baraverksamhet.

Den av statens ungdomsråd föreslagna definitionen av begreppet sammankomst syftar till atl alla av en organisation genomförda aktivi­teter som har minst fem deltagare och som uppfyller vissa krav på verksamhetens inriktning skall bli berättigade till bidrag. Denna mycket allmänna beskrivning är föranledd av önskemålet att ge organisationerna största möjliga frihet i fråga om verksamhetens inriktning. Meningen

 

Prop. 1971: 32                                                                     36

är alt varje organisation i första hand skall kunna ta hänsyn liU sina egna mål för verksamheten. Med all sannolikhet kommer Ukväl en myc­ket stor del av den verksamhet som inordnats i de hittillsvarande fritids­grupperna att fortsätta och kunna räknas in i det föreslagna nya bidrags­underlaget. Därjämte tillkommer vid beräkningen av antalet samman­komster förenings- och gmppmölen som hittills inle kunnat inordnas i frilidsgrappssyslemet.

Förslaget alt beräkna bidraget med hänsyn tiU antalet sammankoms­ter har genomgående tillstyrkts. Jag kan för min del ansluta mig tiU att begreppet sammankomst blir en av utgångspunkterna för bidragsgivning­en. Del finns anledning alt vänta sig atl ett stöd i denna form skaU bli en väsentiig stimulans i organisationernas lokala verksamhet.

Med hänsyn lill vid remissbehandlingen gjorda påpekanden bedö­mer jag del som sannolikt att det i varje fall i ett inledningsskede kom­mer all föreligga betydande svårigheter all uppnå en enhetiig praxis vid beräkningen av antalet sammankomster. Därmed uppstår risk för alt fördelningen meUan olika organisationer kan uppfattas som oenhetlig och orättvis. Härtill kommer all beräkningen av de olika bidragen kan komma alt påverkas av alt den totala anslagssumman — som jag angivit i det föregående — bör fastställas lill ell fixerat belopp. I enlighet med den av statens ungdomsråd gjorda anslagsberäkningen kommer totalt 1750 000 sammankomster all kunna ges ell bidrag av 10 kr. Skulle krav ställas på bidrag till ett större antal sammankomster måste någon form av reducering ske.

Med hänsyn till såväl kravet på en rättvis fördelning av bidraget mel­lan organisationerna som behovet all anpassa bidragsgivningen till en given anslagssumma anser jag del erforderligt att föreslå en viss modi­fiering av det föreslagna bidragssystemet.

Som jag framhållit i del föregående bör det för idrottsrörelsen resp. det för övriga organisationer avsedda medelsbehovet beräknas var för sig. Däratöver bör genom tillsynsmyndighetens medverkan en förhands­beräkning ske av medlens fördelning på olika organisationer. För de organisationer som godkänts för erhållande av centralt slöd under åtton­de huvudtiteln bör en sådan beräkning lämpligen kunna ske med ledning av medlemsantalet enligt definitionen i kungörelsen om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Som medlem räknas i della sammanhang inte bara den som registrerats som medlem i en organisation ulan därutöver även den som i viss utsträckning deltagit i organisationens samman­komster närmast föregående verksamhetsår. För de organisationer som har bidragsgivningen knuten till riksidrollsförbundet bör den avsedda planeringen under nästa budgetår kunna ske med ledning av den budget­året innan genomförda frilidsgruppsaklivilelen.

Med ledning av antalet medlemmar resp. antalet fritidsgrupper för idrottsrörelsen bör för varje organisation fastställas ell totalt belopp med

 

Prop. 1971: 32                                                        37

vilket bidrag maximall kan ulgå. En del av bidraget bör kunna ulgå i förskoll. För att del förhandsberäknade beloppet också skall ulgå i slut­ligt bidrag måste efter verksamhetsåret ingiven redovisning utvisa atl antalet genomförda godkända sammankomster är tiUräckligt stort. I den mån en organisation inle genomfört tillräckligt många sammankomster för att kunna la i anspråk del preliminärt beräknade beloppet bör det därigenom inbesparade beloppet tillgodoföras anslaget för fördelning mellan organisationerna påföljande år.

Den här redovisade metoden för bidragsfördelningen innebär atl denna kommer alt styras främst av medlemsantalet i vad avser fördel­ningen mellan organisationerna. Inom varje organisation bör däremot fördelningen vara direkt beroende av antalet anordnade sammankomster.

Statens ungdomsråd har föreslagit att bidraget per sammankomst skall utgå med 10 kr. Jag ansluter mig till alt nämnda belopp blir norm för bidragsgivningen. Med de principer för bidragsgivningen som jag redo­visat i del föregående kan emellertid, om antalet sammankomster inom en organisation blir mycket stort, en viss reducering av det lill olika lokalavdelningar utgående beloppet bli erforderlig med hänsyn lill det för organisationen totalt tillgängliga beloppet.

Jag ansluter mig lill vad statens ungdomsråd och arbetsgrappen före­slagit rörande en viss ändring av medlemsdefinitionen vid beräkning av statsbidrag till ungdomsorganisationerna.

Jag ansluter mig i huvudsak lill vad statens ungdomsråd anfört röran­de definition och avgränsning av sammankomstbegreppel liksom röran­de redovisning och kontroU. Jag vUl i detta sammanhang emellertid fram­hålla att jag finner det angeläget alt begreppet sammankomst vid lill-lämpningen av bidragssystemet ges en för olika organisationer någor­lunda enhetlig innebörd. Vissa allmänna kvalitativa krav bör därvid uppställas. Jag anser det således väsentUgt all den slalsbidragsberältigade verksamheten blir planmässigt upplagd för en inte alltför kort lidspe­riod. En anknytning bör härvid kunna ske lill den för föreningslivet reguljära planeringen inom lokalavdelningarna. Vidare bör eftersträvas alt möjligheterna atl erhålla bidrag tiU små sammankomster med ned lill fem deltagare inte leder lill atl deltagarantalet i de bidragsberättigade sammankomsterna blir lägre än vad som är fallet i motsvarande verk­samhet under nuvarande förhållanden. Slutligen anser jag del erforder­ligt att på gmndval av bl. a. de förslag som framförts av statens ung­domsråd en närmare precisering sker av verksamhetens inriktning och avgränsning vid de statsbidragsberättigade sammankomsterna.

Skolöverstyrelsen bör bli tillsynsmyndighet för bidraget. Vidare har statens ungdomsråd lill uppgift all följa frågor av della slag. Eftersom bidragssystemet lill den lokala verksamheten i så hög grad kommer alt ändras, är det angeläget atl skolöverstyrelsen i samråd med statens ung­domsråd och i kontakt med ungdomsorganisationerna noga bevakar de

 

Prop. 1971: 32                                                                       38

erfarenheter som görs och verkar för en smidig tillämpning av bidrags­reglerna.

Vid sin beräkning av medelsbehovel har statens ung­domsråd och arbetsgruppen utgått från det nuvarande medelsbehovel för bidrag till fritidsgrapper. Svårigheterna all med utgångspunkt i kostnaderna för fritidsgruppsstödet beräkna behovet av medel för bidrag till alla sammankomster med den av rådel föreslagna definitionen är mycket stora. Detta sammanhänger dels med all den aktivitet som inne­fattas i de nuvarande fritidsgrapperna kommer atl redovisas i nya for­mer, dels med att olika andra aktiviteter i organisationerna nu kan tas med vid bidragsberäkningen. Atl genom förhandsundersökningar skaf­fa utgångspunkter för bedömningen av antalet statsbidragsberättigade sammankomster har inle varit möjligt.

Med hänsyn härtill har endasl rent överslagsmässiga kostnadsberäk­ningar kunnat göras. Med andra antaganden än dem som gjorts av rådel skulle avsevärt större kostnader kunna förutses. Med hänsyn tiU osä­kerheten i de beräkningar som kan göras anser jag det nödvändigt att på förhand ange en beslämd ram för medelstilldelningen för bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Anslaget bör således föras upp som reservationsanslag i stäUet för som förslagsanslag. Med ut­gångspunkt i den beräkning som gjorts av statens ungdomsråd förordar jag en resursökning av 3 milj. kr. Anslaget för ändamålet bör således föras upp med 17,5 milj. kr.

Med utgångspunkt i de av idrollsulredningen och statens ungdomsråd gjorda beräkningarna om en årlig tioprocentig ökning av fritidsgrupps­verksamhelen inom riksidrottsförbundet och vissa andra organisationer med organisationsstöd under nionde huvudtiteln beräknar jag att dessa nästa budgetår skall ta i anspråk ett belopp av 13 milj. kr. För de orga­nisationer som erhåUer centralt slöd under åttonde huvudtiteln beräknar jag medelsbehovet lill 4,5 milj. kr.

Statens ungdomsråd har föreslagit atl bidraget till ungdomsorganisa­tionernas centrala verksamhet skall höjas med hänsyn till behovet alt öka organisationernas resurser för dels utvecklingsarbete, materialfram-släUning och ökat administrativt arbete, dels försöksverksamheten och utvecklingsarbetet bland åldersgrupperna under 12 år. Vid avvägningen mellan olika utgiflsändamål har jag emellertid inte funnit del möjligt all utöver den anslagsökning som förordals för del lokala stödet föreslå en ökning av medelstilldelningen i den begärda omfattningen. Anslaget bör ökas med 100 000 kr. till 7 milj. kr. Jag vill erinra om att häri be­räknats eU belopp av 400 000 kr. för särskilda bidrag enligt skolöversty­relsens prövning för bl. a. verksamhet inom specieUa ungdomsgrupper, däribland främst åldersgrupperna under 12 år.

 

Prop. 1971: 32                                                                       39

Jag är inte beredd alt tillstyrka skolöverstyrelsens förslag om bidrag till den centrala verksamheten för ytterligare två ungdomsorganisatio­ner.

6 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:l fö­reslår riksdagen all

1)  godkänna de av mig förordade riktlinjerna för statligt slöd lill ung­domsorganisationernas lokala verksamhet,

2)  lill Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet för bud­getåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 17 500 000 kr., varav 13 000 000 kr. liU idrottsorganisationemas lo­kala verksamhet och 4 500 000 kr. till övriga organisationers verksamhet.

3)  tUl Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret   1971/72  under  åttonde huvudtiteln  anvisa  ett  anslag  av

7         000 000 kr.

Med bifaU av vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemslälll förordnar Hans Maj:l Konungen alt till riksdagen skall avlålas proposilion av den ly­delse bilaga lill della protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1971: 32                                                        40

Innehåll

1    Inledning                                                               2

2    Bakgrund                                                               4

 

2.1      Nuvarande statsbidrag lill ungdomens fritidsverksamhet      4

2.2      1962 års ungdomsutredning                                 5

2.3      Idrotlsulredningen                                              6

3  Förslag  om bidrag till ungdomsorganisationernas lokala       verk­
samhet                                                                 7

3.1      Statens ungdomsråds arbetsgrapp för slöd till lokal verk­samhet         7

3.2      Remissyttranden                                              15

3.3      Statens ungdomsråd                                         22

 

4    Anslagsberäkningar                                                25

5    Föredraganden                                                      29

6    Hemställan                                                           39

TRYCKERIBOLAGET    IVAR    H/EGGSTROM    AB.    STOCKHOLM    1971