Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 23 år 1971            Prop. 1971: 23

Nr 23

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor om företagshiilsovård m. m.; given Stockholms slott den 19 februari 1971.

Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­rådsprotokoUet över socialärenden föreslå riksdagen alt bifaUa det för­slag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakligia innehåll

.Som ett led i åtgärderna för att förslärka arbetarskyddets resurser läggs i propositionen fram förslag beträffande en utbyggnad av förelags­hälsovården. Ett ulbyggnadsprogram för företagshälsovårdens läkarre­surser redovisas. Det innebär alt antalet läkare inom företagshälsovården, uttryckt i hellidsverksamma läkare, kommer att öka från ca 200 tiU om­kring 650 under den närmaste femårsperioden. Vikliga samråds- och in­formationsuppgifler på delta område anförtros åt en nyinrättad företags­hälsovårdsdelegation med företrädare för arbetsmarknaden, sjukvården och arbetarskyddet.

Ett program för ökad utbildning i företagshälsovård vid arbetsmedi­cinska institutet läggs fram. Avsikten är att vid institutet årligen skall UtbUdas bl. a. 45 läkare, 50 skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor i fö­retagshälsovård.

För genomförande av utbildningsprogrammet föreslås betydande för­stärkningar av arbetsmedicinska institutets resurser. Anslaget för budget­året 1971/72 höjs med ca 2,5 milj. kr., vilket bl. a. innefattar en perso­nalförslärkning med ett 20-tal nya tjänster.

1    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 23

 

Prop. 1971:23

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 februari 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS­SON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID­BOM, CARLSSON.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Asphng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter vissa frågor om företagshälsovård m. m. och anför.

I prop. 1971: 1 (bU. 7 s. 212) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen all, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Arbetsmedicinska institu­tet för budgetåret 1971/72 beräkna ett förslagsanslag av 10 milj. kr. Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga. Jag avser atl i detta sammanhang även redovisa vissa frågor om företagshälsovårdens utbyggnad m. m.

Inledning

Arbelarskyddsstyrelsen överlämnade i augusti 1968 betänkandet (SOU 1968: 44) Företagshälsovård. Betänkandet hade utarbetats av en utred-ningsgmpp — företagshälsovårdsutredningen — som bildals av arbelar­skyddsstyrelsen med representanter för socialstyrelsen, arbetsmedicinska institutet. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges läkarförbund.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens institut för folkhälsan, arbetsmedicinska institutet, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, domänslyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens personalvårdsnämnd, statens handikapp­råd, utredningen rörande hälsokontroU för statsanställda m. fl., över­befälhavaren, 1961 års sjukförsäkringsutredning. Svenska kommunför­bundet. Svenska landstingsförbundet, SAF, Skogs- och lantarbetsgivare­föreningen. Föreningen Skogsbmkets arbetsgivare, Sveriges redareför­ening, LO, TCO, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemannens riksförbund (SR), Sveriges läkarförbund. Svenska teknologföreningen. Föreningen Sveriges skyddstjänstemän. Svenska per-sonaltjänstföreningen. Svensk sjuksköterskeförening, Sveriges arbetsle­dareförbund. Svenska transportarbetarförbundet. Försäkringskasseför­bundet, De handUcappades riksförbund och Kooperativa förbundet (KF).

Vissa remissinstanser har bifogat yttranden från underlydande organ m. m.

 

Prop. 1971:23                                                          3

Mot bakgrund av förelagshälsovårdsulredningens betänkande och remissbehandlingen av detta gav Kungl. Maj:t den 29 maj 1969 social­styrelsen i uppdrag att i samråd med arbetarskyddsstyrelsen och arbets­medicinska institutet utreda omfattningen av de läkarresurser som kunde disponeras för en utbyggnad av förelagshälsovården och formerna för en reglerad tilldelning av läkartjänster för denna verksamhet. Utred­ningen skulle göras mot bakgrund av den beräknade läkartillgången under i första hand tiden fram till 1975 och av vad som anförts i prop. 1969: 35 angående fördelningen av läkarresurserna på olika vårdom­råden. Under utredningsarbetet skulle samråd äga rum med arbets­marknadens parter och sjukvårdens huvudmän.

Den 12 december 1969 fick arbetsmedicinska institutet i uppdrag atl, i samråd med socialstyrelsen och enligt riktiinjer som angivils i en inom socialdepartementet upprättad promemoria, utreda frågan om ut­bildningen i förelagshälsovård vid institutet och de frågor som hängde samman därmed.

Socialstyrelsen överlämnade i maj 1970 resultatet av utredningsarbe­tet i form av belänkandet (Stencil S 1970: 4) Förelagshälsovårdens lä­karresurser m. m. Samma månad överlämnade arbetsmedicinska insti­tutet belänkandet UtbUdning i förelagshälsovård m. m. vid arbetsmedi­cinska institutet.

Efter remiss har yttranden över de båda belänkandena avgelts av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens in­stitut för folkhälsan, arbetsmedicinska institutet, nämnden för läkares vidareutbildning, statens personalutbUdningsnämnd, statens personal­vårdsnämnd, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, centrala stu­diehjälpsnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsen för teknisk ut­veckling, arbelsmiljöutredningen, sjukvårdens och socialvårdens plane­rings- och rationaliseringsinstitut (Spri), Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, SAF, Skogs- och lantarbetsgivareförening­en. Föreningen Skogsbmkets arbetsgivare, LO, TCO, SACO, SR, Sveri­ges läkarförbund. Svenska läkaresällskapet Försäkringskasseförbundet, Föreningen Sveriges skyddsljänslemän samt Sveriges arbelsledareför-bund. Dessutom har Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott kommit in med yttrande över betänkandet.

Företagshälsovårdsutredningen

Förelagshälsovårdsutredningen definierar begreppet förelagshälsovård med anslulning tiU ILO-rekommendationen år 1959 som en på eller i närheten av arbetsplatsen upprättad verksamhet med syfte

a) att skydda arbetstagarna mot varje hälsorisk, för viUcen de kan bli utsatta tUl följd av sitt arbete eUer de förhåUanden under vilka detta utförs,

1*    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 23

 

Prop. 1971:23                                                                       4

b)   att medverka tUl arbetslagarnas fysiska och psykiska anpassning, särskilt genom arbetets anpassning lill arbetstagarna saml genom anvis­ning av arbetsuppgifter, för vilka de är lämpade,

c)    att medverka till atl för arbelslagama skapa och vidmakthålla högsta möjliga grad av fysiskt och psykiskt välbefinnande.

Utredningen framhåller sambandet mellan arbetsanpassning och ar-belseffeklivilet samt understryker förelagshälsovårdens produktionsbe­främjande syfte. Företagshälsovården bör ses som en utvidgad form av arbetarskyddet och genom utökade resurser anpassas lill utvecklingen i moderat arbetsliv och till de nya behov, som följer därav. Tekniken bör i ökad omfattning utnyttjas i människovårdande och miljövårdande syfte.

Utredningen anför all det är angeläget atl vidta olika åtgärder av skyddsleknisk, arbelshygienisk, ergonomisk och arbetspsykologisk art för att skydda arbetslagarna mot yrkesrisker och ohälsa och för alt över huvud laget uppnå en god anpassning mellan människa och arbete. Förelagens ansvar i dessa avseenden växer i takt med den tekniska utvecklingen och de snabbt skiftande förhållandena i arbetslivet. Veten­skapliga framsteg, särskilt inom tekniken, har gjort det möjligt alt i ökande omfattning tillämpa rationellare produktionsformer. Denna om­ställning av produktionsapparaten innebär i sin tur ofta stora föränd­ringar av den enskilde arbetstagarens arbetsuppgifter och arbetsmiljö. Dessa olika omständigheter och föränderlighelen inom arbetslivet med­för elt aUt större behov av förelagshälsovård. Målet för denna bör vara alt på arbetsplatserna förebygga yrkesrisker, främja hälsa och arbetsförmåga samt bidra till arbetstillfredsställelse, trygghet och arbels-effektivilel.

Genom en planmässig och successiv utbyggnad av företagshälsovår­den bör allt större grupper av anstäUda kunna erbjudas en rationell förebyggande hälsovård. Av särskilt värde är därvid möjligheten all fortlöpande följa den enskilda individens hälsotillstånd och samordna förebyggande, rehabiliterande och kuraliva åtgärder, vilket kan för­väntas reducera sjuklighelen och bidra lill god social anpassning.

Enligt utredningens beräkningar hade år 1968 ca 25 % av de an­ställda inom industrin tillgång tiU förelagshälsovård med läkare. Före­lagshälsovården har byggts ul främst vid de stora industriella arbets­platserna. Under senare år hade dock tillkommit ell flertal företags­hälsovårdscentraler, gemensamma för flera mindre och medelstora arbetsplatser inom olika branscher.

Utredningen framhåller atl utvecklingen inom arbetslivet gör en snabbare utbyggnad av företagshälsovården än den hittillsvarande ange­lägen. Särskilt gäller della mindre industrier som ofta har yrkeshygie­niska problem. Behovet av förelagshälsovård växer också vid icke industriella arbetsplatser och kommer enligt utredningen att finnas vid

 

Prop. 1971:23                                                          5

praktiskt laget aUa företag oavsett storlek och näringsgrenslillhörighet.

I fråga om förelagshälsovårdens innehåll och inriktning anger utredningen all verksamheten i första hand bör vara förebyg­gande och genomföras i nära anknytning till produktionen med bredast möjliga utnyttjande av arbetsplatsens egna resurser. Härigenom kan vinnas en stabil grund för samarbete med samhällets arbelarskyddsorgan och för en ändamålsenlig avvägning av insatserna mellan dessa och företagen. Medverkan av expertis inom förelagen underlättar även för utomstående expertis inom hälso- och sjukvård samt arbetsvärd, försäk­ringskassor och socialvård atl göra avväganden och ställningstaganden rörande individens arbetssituation.

Förelagshälsovården bör enligt utredningen utövas av teknisk och medicinsk expertis i samverkan med företagens övriga funktioner och anpassas tUl behoven på varje enskilt företag. Verksamheten föreslås organiserad på en teknisk och en medicinsk del med en skyddsingenjör och en förelagsläkare i. ledningen. Skyddsingenjörens huvudsakliga arbetsfält omfattar tekniskt arbetarskydd, arbetshygien och ergonomi. Företagsläkaren ansvarar för de arbetsmedicinska problemen och utövar förebyggande hälsovård, rehabilitering och viss sjukvård. Den tekniska och den medicinska delen bör samverka med gemensam målinriktning.

Det tekniska arbetarskyddet avser i första hand förebyggande av olycksfall. I arbelshygienen ingår övervakning, mätning och kontroll av olika kemiska och fysikaliska miljöfaktorer. Ergonomins syfte är alt anpassa arbetsformer och arbetsmiljö lill arbetstagarnas fömtsättningar.

Inom den förebyggande medicinska hälsovården är anstäUningsunder­sökningarna av särskild betydelse. Även förelagens periodiska löpande hälsokontroll bedöms som ett värdefullt medel för all följa de anställdas hälsa och arbetsanpassning. RehabiUleringen innefattar åtgärder för att återställa en förlorad arbetsförmåga.

Den sjukvårdande verksamheten inom företagshälsovården bör enligt utredningen begränsas tiU att huvudsakligen omfatta första hjälpen vid olycksfall och akuta insjuknanden, behandling av bagalellåkommor, skador och sjukdomar med nära anknytning lill arbetet, sjukvård med anknytning lill hälsoundersökningar, viss eftervård samt beredskap. I övrigl bör man för sjukvård repliera på samhällets sjukvårdsresurser.

Utredningen framhåller angelägenheten av atl den offentiiga hälso-och sjukvårdens basorganisation får tillräckliga resurser. En väl utbyggd företagshälsovård skulle utgöra ett komplement och en effektivisering av denna basorganisation, och resurser bör därför ställas till företags­hälsovårdens förfogande. En samordning mellan företagshälsovårdens sjukvårdande del och samhällets sjukvårdsorganisation gör det också naturligt att läkarna inom förelagshälsovården deltar i den offentliga sjukvårdssektorns jourverksamhel.

Utredningen  betonar  vikten  av  att  för företagshälsovården  finna

 

Prop. 1971:23                                                          6

organisationsformer, som passar till förhållandena vid arbetsplatser av mycket skiftande typ. Hänsyn måste sålunda tas till arbetsplatsens storlek och produktionens art, förekomsten av yrkes-risker, personalens sammansättning, företagels belägenhet och närheten till andra företag och tiU de lokala hälso- och sjukvårdsresurserna.

Utredningen framlägger följande organisationsmodeller, närmast av­sedda som vägledning vid införande av förelagshälsovård.

Inbyggd företagshälsovård med heltidsanstäUd läkare och skydds­ingenjör. Verksamheten utövas inom ramen för företagels egen orga­nisation.

Inbyggd företagshälsovård med deltidsanstäUd läkare.

Företagshälsovårdscenlraler, som svarar för förelagshälsovården vid ett flertal företag.

Branschanknuten företagshälsovård med regionala centraler och rör­liga enheter som besöker arbetsplatsema inom regionen.

Andra organisationsformer för företagshälsovård med olika former för samverkan.

Utredningen framhåller att förelagshälsovården genom sin uppbygg­nad ger goda förutsättningar för ett samarbete med samhällets hälso-och sjukvårdsorganisation. Av särskild betydelse för utredningar om och bedömningar av sambandet mellan sjukdomssymptom och sjuk-domsalstrande faktorer i arbetsmiljön är samverkan med de yrkes­medicinska sjukhusenhelerna och sjukhusens rehabilileringsavdelningar.

För ledning av den tekniska verksamheten inom före­tagshälsovården bör enligt utredningen finnas en skyddsingenjör sidoordnad med förelagsläkaren. Skyddsingenjören bör ägna sig ål skyddstekniska, arbetshygieniska, ergonomiska och miljövårdande frå­gor men också delta i planerings- och produktionsfrågor som har sam­ band med företagshälsovården. Vidare behövs åtminstone inom de större företagen också annan teknisk personal förutom skyddsingen­jören.

Skyddsingenjörens arbetsuppgifter ställer stora krav på kunskaper och erfarenheter inom arbetslivet. Han bör enligt utredningen ha tek­nisk gmndutbildning från högskola eller gymnasium saml en för upp­giften lämplig specialutbildning jämte praktisk erfarenhet på företags­hälsovårdens tekniska område.

För ledning av den medicinska verksamheten bör fin­nas en företagsläkare. På den medicinska sidan krävs dess­utom tiUgång till förelagssköterska, i vissa fall också biträ­dande företagsläkare.

Enligt utredningen skall förelagsläkarens huvudsakliga uppgifter vara förebyggande verksamhet, rehabilitering och viss sjukvård saml med­verkan i handläggning av frågor av arbelshygienisk och ergonomisk art

 

Prop. 1971:23                                                           7

m. m. Förelagsläkaren bör utöver allmänmedicinsk utbildning ha speciell utbildning i arbetsmedicin. Denna föreslås omfatta ell »arbetsmedicinskt år» sammanhåUet av arbetsmedicinska institutet och bestående av sex månaders handledd praktisk tjänstgöring i förelagshälsovård och sex må­naders kursbunden undervisning i arbetsmedicin och socialmedicin, för­enad med tjänstgöring vid institutet eller annan av della anvisad institu­tion eller sjukhusklinik.

Företagsskölerskans uppgift är närmast att vara företagsläkarens kvalificerade medicinska medarbetare. Utredningen betonar därför vik­ten av att företagssköterskan har tUlräckliga kvalifikationer för att i största möjliga utsträckning avlasta denne arbetsuppgifter. Företags-sköterskans arbete bör liksom förelagsläkarens huvudsakligen vara förebyggande och omfatta främst medverkan i hälsoundersökningar och andra kontakter med de anställda för alt följa deras hälsa och arbets­anpassning.

Företagshälsovården i Sverige har i huvudsak kommit liU stånd under de senaste 15-20 åren och utvecklingen har skett i en successivt ökad utbyggnadstakt. En fuUständig utbyggnad av denna verksamhet så att den omfattar i huvudsak alla arbetsplatser kan enligt utredningen genomföras endast på lång sikt. Utredningen har uppskattat perso­nalbehovet för en utbyggd förelagshälsovård liU 1 300 företags­läkare, 1 950 förelagsskölerskor, 1 300 skyddsingenjörer samt 1 300 andra tekniker utöver nuvarande personal. I den mån sjukvården vid den fortsatta utbyggnaden av företagshälsovården får mindre omfatt­ning än hittills kommer de framräknade behoven av företagsläkare och förelagsskölerskor alt bli mindre. Utredningen beräknar nyrekry­teringsbehovet vid en utbyggnad enbart av företagshälsovårdens före­byggande verksamhet liU 650 företagsläkare och 975 förelagsskölerskor.

Utredningen framhåller atl utbyggnadstakten är beroende av tUlgång på läkare, sjuksköterskor och tekniker. Utredningen är medveten om behovet av avvägningar om hur dessa personalresurser skall disponeras för alt tillgodose angelägna behov. Utredningen anser dock all utbildningsresurserna bör ökas snarast möjligt bl. a. genom all arbetsmedicinska institutet får resursförstärkning för utbildning av bl. a. förelagsläkare. En viktig förutsättning för ökad utbildning är vidare atl de i SOU 1963:46 föreslagna yrkesmedicinska sjukhusenhelerna, i första hand vid regionsjukhusen, kommer liU slånd.

I syfte att kunna fortlöpande följa och befrämja utvecklingen av företagshälsovården i hela landet föreslår utredningen all ett s a m-råds- och samarbetsorgan bildas. I detta organ för friviUigt organiserad samverkan bör ingå representanter för socialstyrelsen, arbelarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska institutet, staten i dess egen­skap av arbetsgivare. Svenska arbetsgivareföreningen. Landsorganisa­tionen, Tjänstemännens centralorganisation.  Svenska landslingsförbun-

2*    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 23

 

Prop. 1971:23                                                           8

det och Svenska kommunförbundet. Detta samrådsorgan bör enligt utredningens mening anknytas liU arbelarskyddsstyrelsen, som också bör ge erforderlig sekrelariatsservice. Utredningen förutsätter atl sjuk­vårdshuvudmannen inom respektive region och övriga intressegrupper söker kontakt för samråd om företagshälsovårdens utbyggnad inom re­gionen. Det bör enligt utredningens uppfattning ankomma på det före­slagna samrådsorganet atl på riksplanet utforma och rekommendera riktiinjer för detta samarbete på regionplanet.

Utredningen anser alt lagstiftningsåtgärder rörande fö­retagshälsovården f. n. inte är påkallade och hänvisar tiU mellan SAF och LO år 1967 träffad överenskommelse om företagshälsovården. Med hänsyn tiU utvecklingen och erfarenheterna på den svenska arbetsmark­naden anser utredningen all det finns förutsättningar atl förverkliga ILO-rekommendationen på frivillig väg.

Remissyttrandena

Remissinstanserna instämmer allmänt i förelagshälsovårdsulredningens uppfattning om behovet av företagshälsovård och ansluter sig i regel tiU de ståndpunkter tUl vilka utredningen kommit. En ytterligare uppmstning av delta vårdområde anses vara ett väsentligt intresse för såväl samhället som näringslivet och de anstäUda. Mot det av utredning­en i anslulning till ILO:s rekommendation angivna målet för företags­hälsovården har inte heUer riktats några erinringar.

Remissinstansernas aUmänna inställning är att en ökad insats för alt tillgodose arbetsplatsernas behov av företagshälsovård är nödvändig. Sociabtyrelsen ser företagshälsovården som en viktig del av samhällets samlade insatser för att förbättra det aUmänna hälsotillståndet och så långt möjligt förebygga uppkomsten av ohälsa.

När det gäller förelagshälsovårdens innehåll och inrikt­ning framhålls från flera håll betydelsen av förelagshälsovårdens an­knytning till företagen. Bl.a. LO uttalar sig för en organisation knuten till arbetsplatsen med möjlighet att övervaka arbetsmiljöns hälsorisker. Flera remissinstanser, bl. a. SAF, TCO, socialstyrelsen och Svenska landstingsförbundet, framhåller alt sjukvårdens omfattning inom före­tagshälsovården bör hållas relativt begränsad.

Som en brist i belänkandet framhåUer elt tiotal remissinstanser atl de menlalhygieniska och sociala aspekterna inte närmare beaktats av ut­redningen. Härvid framhåUs bl. a. att psykologer och sociologer bör utnyttjas i företagshälsovården.

Frågan om den yttre miljövården tas upp av sociablyreben och sta­tens institut för folkhälsan som understryker behovet av all företags­hälsovårdens resurser kommer tiU utnyttjande i detta sammanhang.

Remissinstanserna säger sig i stort kunna biträda betänkandets förslag om   organisationsmodeller   med de flexibla lösningar som

 

Prop. 1971:23                                                          9

detta förslag erbjuder. Några remissinstanser pekar särskilt på svårig­heterna för små och medelstora företag atl ordna organisationsfrågan; det anses att lösningen ofta bör vara anslulning lill gemensamma före­tagshälsovårdscenlraler. Både Svenska landstingsförbundet och social­styrelsen ansluter sig till de förordade riktlinjerna för företagshälsovår­dens organisation. Sociabtyrelsen framhåUer dock alt möjligheterna lill en samordning med den i styrelsens principprogram för den öppna vården skisserade utbyggnaden av vårdcentraler med på olUca områden specialutbildade läkare måste prövas ingående.

Det betonas på många håU i remissyttrandena alt utbyggnaden av företagshälsovården måste samordnas med samhällets aUmänna hälso-och sjukvård. Utbyggnaden härav bör kunna leda tUl alt förelagslä­karna m. fl. får ett minskande ansvar för sjukvården, framhåller social­styrelsen. Endast vid vissa specieUa storindustrier kan en frislående vårdorganisation vara motiverad. Svenska landstingsförbundet fram­håller all företagshälsovården inle får isoleras från samhällets allmänna hälso- och sjukvård. En expansion av företagshälsovården på bekostnad av angelägna förstärkningsbehov inom huvudmännens ansvarsområde kan inle ulan vidare godtas.

Utredningens uppläggning av förelagsläkarutbildningen tillstyrks i stort. I vissa yttranden framhåller man alt detaljerna inle bör fixeras innan den allmänna vidareutbildningen för läkare tagit form. Över huvud taget bör möjligheterna till samordning med denna utbild­ning tillvaratas. Remissinstanserna anser i regel atl arbetsmedicinska in­stitutet bör ha hand om förelagsläkarulbildningen. Sveriges läkarförbund föreslår att likvärdig utbildning organiseras regionsvis på basis av yrkes­medicinska och socialmedicinska inslitutilioner, fysiologiska och psykolo­giska liksom psykiatriska avdelningar. Utbildningen bör enligt förbundets åsikt dock ledas och håUas samman av arbetsmedicinska institutet.

När det gäller skyddsingenjörernas utbildning er­inrar bl. a. TCO om att många i dag verksamma ingenjörer har just den gedigna erfarenhet som krävs för att bli en god skyddsingenjör men har förvärvat sina kunskaper på ett annat sätt än vad utredningen angett. Åtminstone inledningsvis borde de formella kompetenskraven inle sältas alltför högt. På sUct bör man däremot enligt TCO:s mening sträva mot ökad undervisning i arbetarskydd i den tekniska undervis­ningen, inle minst på högskolenivå. Även LO och Sveriges arbetsledare-förbund framför liknande tankegångar. En rad andra remissinstanser framhåller däremot att kravet på civUingenjörsutbUdning bör upprält- håUas.

I samband med frågan om företagssköterskornas arbets­uppgifter betonar flera remissinstanser betydelsen av att befattnings­havarna inom företagshälsovården delegerar ifrån sig de mindre kvalifi­cerade uppgifterna så att personalens kompelens kan utnyttjas optimalt.

 

Prop. 1971: 23                                                        10

Vad beträffar förelagshälsovårdens personalbehov och ut­byggnadstakt betonar praktiskt laget alla remissinstanser de svå­righeter som ligger i den knappa tillgången på i första hand läkare. Därvid är sjukvårdens företrädare mer restriktivt inställda till förelags­hälsovårdens expansion med hänsyn till läkarbristen, medan arbetsmark­nadens företrädare kräver en utökad läkamlbUdning och andra åtgärder för genomförande av utredningens program. LO föreslår att arbetsmedi­cinska institutets resurser förstärks så atl företagshälsovården år 1980 omfattar landets alla arbetstagare. Detta förutsätter ökning av intag­ningen vid t. ex. de medicinska fakulteterna och en viss omfördelning av tillgängliga resurser från den allmänna sjuk- och hälsovården liU före­tagshälsovården.

Sociablyreben m. fl. finner alt ett realiserande av utredningens förslag skulle få kännbara konsekvenser för den samhälleliga hälso- och sjuk­vården trots den beräknade ökningen av läkartillgången. Den psykia­triska vården och långtidssjukvården samt den öppna vården utanför sjukhus måste tiUmälas högsta prioritet. Utredningens förslag måste ses som ett långsiktigt handlingsprogram som successivt får realiseras och anpassas till utvecklingen i övrigt. Samma svårigheter föreligger i huvudsak beträffande sjuksköterskeutbildningen.

Sveriges läkarförbund varnar för en utveckling som skuUe innebära en accelererad satsning till förmån för de arbetsföra men lill nackdel för dem som oundgängligen är i behov av sjukvårdande insatser. För­eningen Sveriges skyddstjänstemän framhåUer all enligt föreningens erfarenhet kan företagshälsovård börja byggas upp med den tekniska delen och alt den medicinska delen kan komma i elt senare skede, varför läkarbristen således inle behöver innebära alt man avslår från alt aUs organisera företagshälsovård. Svenska teknologföreningen ullalar att hälsovårdsutbildade tekniker kan göra väsentliga insatser i den före­byggande sjukvården. TCO pekar på möjligheterna all åtminstone under en övergångstid förskjuta arbetsuppgifter inom förelagshälsovården från läkare lill sjuksköterska och från denna lill annan personal.

Remissinstanserna instämmer i utredningens förslag om inrättande av ell särskilt  samrådsorgan.

Socialstyrelsens förslag om företagshälsovårdens läkarresurser

Socialstyrelsen ansluter sig i sitt förslag tUl de principiella riktiinjer för utbyggnaden av förelagshälsovården som förelagshälsovårdsutred­ningen förordat. Styrelsen understryker också angelägenheten av att denna utbyggnad kommer tUl slånd så snabbi som det är möjligt med hänsyn till bl. a. de tiUgängliga läkarresurserna. En uppmstning av företagshälsovården slår enligt socialstyrelsens uppfattning i klar över­ensstämmelse med de allmänna strävandena i vårt land atl högt prioritera

 

Prop. 1971:23                                                         11

insatser på sjukdomsförebyggande åtgärder och på rehabilitering.

Socialstyrelsen anser atl utbyggnaden av förelagshälsovården bör -av såväl medicinska som resursmässiga skäl - så långt möjligt sam­ordnas med utbyggnaden av den offentliga hälso- och sjukvården. Genom den utveckUng som ägt rum efter det alt företagshälsovårds-utredningens förslag presenterades har enligt socialstyrelsens uppfattning motiven skärpts för en sådan samordning. Den är bl. a. angelägen från kontinuitets- och stabililelssynpunkt med hänsyn tiU de successiva struk­turförändringar, som f. n. präglar industrins utveckling och som kan an­tas bli än mer accentuerade i framtiden, samt tiU den ökade rörligheten på arbetsmarknaden. Vidare saknar flertalet mindre och många medel­stora förelag möjligheter all anordna företagshälsovård i egen regi.

I fråga om organisationsformerna för företagshälsovår­den ansluter sig socialstyrelsen i huvudsak tiU vad företagshälsovårds­utredningen föreslagit. Följande fyra modeller till organisation av före­lagshälsovården är enligt socialstyrelsen länkbara.

1,    Företagshälsovårdsenhet, anknuten tiU större företag,

2,    Motsvarande förelagshälsovårdscentral för flera medelstora eUer mindre förelag inom en geografisk enhet,

3,    Motsvarande förelagshälsovårdscentral, lokalmässigt anknuten till vårdcentral för offentlig öppen hälso- och sjukvård,

4,    Företagshälsovård, huvudsakligen för mindre företag vid vård­central eUer läkarstationer för offentlig hälso- och sjukvård.

För förelagshälsovård enligt alternativen 1-3 fömtsatts minst 1 500-2 000 arbetstagare samt läkarresurser motsvarande minst en heltids­anställd läkare. Huvudmannaskapet för samtiiga dessa verksamhetsfor­mer kan i princip ligga hos förelagen på sätt som skisserats i förelags­hälsovårdsutredningen. I alternativ 2 och 3 kan emeUertid speciella förhållanden föreligga i den mån verksamheten bedrivs i samarbete meUan landstingskommunal huvudman och förelag. Här kan därför andra former av delat huvudmannaskap komma i fråga. Socialstyrelsen framhåller i samband härmed viklen av alt förelagshälsovårdens tek­niska funktion får en ändamålsenlig lösning oavsett vilken organisations­form som  väljes.

Socialstyrelsen understryker behovet av specialinriklad utbild­ning för de läkare, som under större delen av sin lid skall ägna sig åt förelagshälsovård. Av intresse är därvid de förslag lill företagsläkar-ulbildning, som framlagts av förelagshälsovårdsutredningen och arbets­medicinska inslilulel. Den påbörjade allmänpraklikemtbildningen bör emellertid enligt styrelsens uppfattning även ge en god grund för före-tagsläkarverksamhel. Denna utbildning blir naturligtvis i första hand aktuell för läkare som inte under hellid kan ägna sig åt denna verksam­het.

Företagshälsovårdsutredningen  förutsatte  alt  utbyggnaden  av  före-

 

Prop. 1971:23                                                         12

tagshälsovården skulle ske på friviUig väg genom överenskommelser mel­lan arbelsmarknadsparternas huvudorganisationer. Några lagstiftnings­åtgärder var enligt utredningen inle påkallade. Socialstyrelsen ansluter sig till förelagshälsovårdsulredningens förslag om formen för styrning av företagshälsovårdens utbyggnad. De lokala överenskommelserna bör emellertid - med hänsyn till del utvidgade samarbete som socialstyrelsen förutsatt skaU ske med den offentliga hälso- och sjukvårdeh - inle endasl slutas mellan arbelsmarknadsparternas organisationer ulan även - i förekommande faU - med vederbörande sjukvårdshuvudman.

Socialstyrelsen understryker angelägenheten av att ett samråd s-och samarbetsorgan för företagshälsovården snarast etableras på central nivå. Av betydelse är också att motsvarande samarbelsorgan kommer tiU stånd på lokal och regional nivå.

F. n. råder knapphet på läkare särskilt inom vissa områden. Även om tillgången på läkare successivt ökar, förväntas bristen komma att kvar­stå under lång tid. I syfte all åstadkomma en balans i expansionen på detta område har statsmakterna fastställt ell relativt detaljerat program för inrättande av läkartjänster inom den offentliga hälso- och sjukvårds­sektorn fram lill millen av 1970-lalel. Programmet, som bl. a. skall tjäna som riktiinje för socialstyrelsens planering och beslut i fråga om nya läkartjänster, innebär en kraftig prioritering av den öppna vården, psykiatrin och långtidssjukvården när det gäller utbyggnaden av läkarre­surserna. Det läkaranlal som kommer atl finnas tillgängligt för verk­samheter vid sidan om den offentUga hälso- och sjukvårdssektorn kom­mer att vara relativt begränsat.

Socialstyrelsen beräknar på relativt kort sikt behovet av förelags­läkare, angivet i hellid lill ca 700. Nuvarande läkarlillgång inom före­lagshälsovården motsvarar ca 200 heltidstjänster.

Socialstyrelsen anser en uppmstning av företagshälsovården angelä­gen. Läkarresurser för företagshälsovården bör tillhandahållas dels inom ramen för den redan prioriterade utbyggnaden av den offentliga öppna vården, dels genom att särskilda ytterligare lä­karresurser tillförs företagshälsovården. Styrelsen föreslår därvid atl lill den ram av läkartjänster för utbyggnad av den öppna vården, som finns angiven i det av statsmakterna fastställda läkarutvecklingsprogrammel, skall under vart och elt av åren läggas 45 tjänster för läkare med sär­skild utbildning i företagshälsovård.

Delta skuUe innebära ett brattolUlskolt liU företagshälsovården under perioden 1970-1975 av ca 225 läkare med särskild företagsläkamlbild-ning. Om man för företagsläkarverksamhet inom ramen för den offent­liga hälso- och sjukvården räknar med ett lika stort tillskoti av läkare utan sådan kompletterande utbildning, skulle enligt socialstyrelsen total­antalet verksamma läkare för denna vård år 1976 komma alt uppgå till ca 650. Därvid har fömtsatts att flertalet av dagens företagsläkare fort-

 

Prop. 1971:23                                                         13

farande skulle vara verksamma vid denna tidpunkt. Likaså förutsätts, att det under den ifrågavarande perioden inle sker någon större avgång bland de nytillkommande förelagsläkarna. För utbildningen av förelags­läkare föraisätts vidare tillgång lill ca 25 företagsläkartjänster i under­ordnad ställning. Härigenom får varje blivande förelagsläkare möjlighet att tjänstgöra sex månader inom företagshälsovård inom ramen för den särskUda utbildning som f. n. planeras för förelagsläkare.

Det föreUgger f. n. inga juridiska hinder eller begränsningar när del gäUer inrättande av läkartjänster inom företagshälsovård. Socialstyrel­sen anser dock någon form av reglering av tilldelningen av läkartjänster även inom företagshälsovården vara nödvändig för att den fortsalla utbyggnaden av denna vård skall kunna ske i balans med utbyggnaden av andra angelägna hälso- och sjukvårdssektorer samt i den takt som den växande tillgången på läkarresurser möjliggör. Där­för krävs någon form av styrning eller kontroll. En reglering av tilldel­ningen av läkartjänster kan enligt socialstyrelsens mening ske enligt nå­got av följande tre alternativ, nämligen

1.   lagstiftning,

2.   friviUiga överenskommelser mellan samtliga av verksamheten berörda parter samt

3.   införande av sådana behörighetskrav för innehav av förelagsläkar­tjänst att tiUdelningen av läkartjänster tiU ifrågavarande område helt kan regleras genom dimensioneringen av utbildningen.

Styrelsen har stannat för att förorda en kombination av samtUga tre alternativa former för reglering av tUldelningen av läkartjänster till förelagshälsovården.

Socialstyrelsen erinrar om att en översyn av lagstiftningen inom den öppna hälso- och sjukvården för närvarande görs av en särskUt tillkallad sakkunnig. Enligt socialstyrelsens bedömning kan den sakkunnige ha anledning att vid utredningen pröva en sådan utvidgning av socialstyrel­sens etableringskontroU i avseende på inrättande av läkartjänster för öppen vård atl även andra tjänster än provinsiaUäkarljänster och slads-distriktsläkartjänster blir underkastade sådan kontroU.

För att en balanserad utveckUng inom hälso- och sjukvården som helhet skall kunna garanteras är det enligt socialstyrelsens uppfattning motiverat att en sådan ändring av sjukvårdslagstiftningen genomförs atl styrelsens medgivande måste inhämtas vid inrättande av samtliga läkar­tjänster inom den offentliga öppna vården. I enlighet härmed bör, anser styrelsen, de läkartjänster vid vårdcentral eUer läkarstation för öppen vård under kommunalt huvudmannaskap, vars innehavare skall helt eller delvis vara verksamma i förelagshälsovård, vara underkastade sådan kontroll.

När det gäUer utbyggnaden av företagshälsovården under enskilt huvudmannaskap bör den åsyftade balansen enligt socialstyrelsens me-

 

Prop. 1971:23                                                                      14

ning kunna nås genom friviUiga överenskommelser meUan berörda parter om del antal företagsläkartjänster som skall inrättas under de närmast följande åren, saml om fördelningen av dessa på oUka katego­rier etc. De parter som i första hand är berörda därav är arbetsmark­nadens huvudorganisationer och sjukvårdens huvudmän samt represen­tanter för staten. De statliga myndigheter som har särskilda intressen atl bevaka i detta sammanhang är arbelarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen och arbetsmedicinska institutet.

Socialstyrelsen har inhämtat att vederbörande arbetsmarknadsorgani­sationer, sjukvårdens huvudmän och statliga myndigheter är beredda all medverka i den nu angivna lösningen för att åstadkomma en reglerad tiUdelning av läkartjänster liU företagshälsovården. De har också accep­terat det av socialstyrelsen i det föregående redovisade programmet för en successiv utbyggnad av förelagshälsovården fram lill millen av 1970-talel i avseende på läkarkrafler atl tjäna som gmnd för en första över­enskommelse i ärendet.

I den mån del inle visar sig möjligt att genom friviUiga överenskom­melser nå en eftersträvad balans i utbyggnaden av företagshälsovården är socialstyrelsen för sin del beredd att senare överväga förslag om så­dan ändring i sjukvårdslagstiftningen som innebär att medgivande krävs för inrättande av samtUga företagsläkartjänster.

Socialstyrelsen föreslår vidare alt särskUda behörighetskrav skall uppsläUas för tjänst som förelagsläkare. Socialstyrelsen förordar all för innehav av läkartjänst med företagsläkamppgifler inom den offentliga sektom skall på längre sikt krävas minst genomgången utbUdning för aUmän praktik eUer annan motsvarande utbildning. Av de läkare som avses komma att arbeta huvudsakligen med förelagshälsovård - oavsett om vederbörande står under enskilt eUer kommunalt huvudmannaskap -bör hämtöver krävas genomgången särskild företagsläkarulbildning. Styrelsen är dock medveten om behovet av möjlighet till dispens från dessa huvudregler under en övergångstid.

Den förordade regleringen av behörighetsvillkoren för de offentiiga läkartjänster, vars innehavare har företagsläkamppgifler, bör enligt socialstyrelsen ytterligare provas i samband med den utredning om behörighetsvillkoren för samtiiga läkartjänster under offentligt huvud­mannaskap, som socialstyrelsen har alt genomföra. De föreslagna viU­koren för innehav av företagsläkartjänster under enskilt huvudmanna­skap bör kunna tas med i den överenskommelse som styrelsen ansett böra slutas meUan bl. a. arbetsmarknadens parter och sjukvårdens huvudmän om utbyggnaden av förelagshälsovården.

Remissyttrandena

Remissinstansema godtar nästan undantagslöst den av socialstyrelsen föreslagna    dimensioneringen    av    utbyggnaden    av

 

Prop. 1971:23                                                         15

företagshälsovårdens läkarresurser. På många håll betecknas förslaget emellertid som elt minimiprogram som bör överskridas om möjligheter ges. Såväl LO som SAF har full förståelse för den knapphet på läkar­resurser som gäller f. n. men understryker samtidigt vikten av att man i den fortsatta planeringen tar sikte på en betydligt snabbare utbygg­nadstakt efter år 1975.

LO anser det angeläget atl man inom landstingens öppna vårdorgani­ sation söker finna former för samhälleligt driven förelagshälsovård för små och spridda förelag.

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet finner socialstyrelsens bedömning av utbyggnadstakten ändamålsenlig och rim­lig och tiUstyrker utbyggnadsprogrammet.

Statstjänstemännens riksförbund finner däremot ulbUdningsprogram­mel klart otillräckligt om en acceptabel utbyggnadslakt av förelagshäl­sovården skall kunna uppnås.

Svenska läkaresällskapet förordar med hänsyn till det utvidgade inta­get tUl de medicinska fakulteterna en utbildning av 60 företagsläkare per år i stället för 45.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott finner resursprogram­met vara alltför omfattande och framhåller under hänvisning till den inom länet rådande läkarbristen att ett genomförande av socialstyrel­sens utbildningsprogram skulle få negativa konsekvenser för sjukvårds­huvudmännens läkarrekrytering.

Remissinstanserna godtar i regel de föreslagna formerna för regle­ring av tillkomsten av nya läkartjänster inom före­lagshälsovården. LO delar helt uppfattningen alt man skall låta före­tagshälsovården inom den del av arbetslivet som är lämpad för företags­hälsovård i företagens egen regi utvecklas genom frivilliga överenskom­melser. De erfarenheter härvidlag som samlats efter partsöverenskom­melsen 1967 tyder enligt LO på att arbetslivet är berett att åla sig detta ansvar. De krav på kvalitativt högtstående förelagshälsovård, som är in­skrivna i parlsöverenskommelsen, rimmar väl med socialstyrelsens för­slag alt reglera tilldelningen av företagsläkare genom fastställda behö­righetskrav.

Svenska landstingsförbundet anser alt tillsynsmyndighetens nuvarande etableringskontroU i fråga om nya läkartjänster i den rådande brist­situationen måste accepteras som ell centralt instrument för adekvat styrning av tiUgängliga läkarresurser. Därvid bör enligt förbundets me­ning inte heller förelagshälsovården i offentlig regi inta någon särställ­ning. På gmnd härav anser man atl socialstyrelsens förslag i nuvarande läge bör kunna godtas. Beträffande förhåUandena inom den förelags­anknutna förelagshälsovården anser sig förbundet f. n. — åtminstone in­till dess den pågående översynen av sjukvårdslagstiftningen på öppen­vårdsområdet avslutats — kunna acceptera frUiet att inrätta läkartjänster

3*    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 23

Prop. 1971:23                                                         16

vid större företag, under fömtsättning alt della inle leder till icke önsk­värda begränsningar i huvudmäimens möjligheter all inrätta företagslä­kartjänster.

Vissa erinringar emot förslaget reses av SACO och Sveriges läkar­förbund som framhåller all adekvata behörighetskrav för förelagsläkar-tjänslema är den enda acceptabla styrformen och en viktig förutsätt­ning för en riktig utformning av företagshälsovården. Föreningen Skogs­brukets arbetsgivare framhåller alt utbyggnadsskedel inte får störas av reglerings- och behörighetssyslem, som kan verka bromsande.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott föreslår alt tiUdel­ningen av företagsläkartjänster lUls vidare regleras genom lagstiftning.

Viklen av att det av förelagshälsovårdsutredningen föreslagna s a m -rådsorganel inrättas understryks av flera remissinstanser. LO un­derstryker behovet av att snabbi inrätta samrådsorgan såväl centralt som regionalt. SAF fömtsätter all det föreslagna samrådsorganel skaU få möj­lighet att ta upp diskussion om en viss omfördelning av nyliUskoltet före­tagsläkare mellan de angivna olika organisationsformerna för den händel­se del visar sig möjligt all under femårsperioden öka utbildningen av förelagsläkare utöver vad socialstyrelsen fömtsätter. SAF är beredd att inom ramen för det föreslagna samarbetsorganel medverka till rekom­mendationer om att förelag och företagshälsovårdscenlraler som be-hörighetsgmnd bör uppställa genomgång av företagsläkaralbildning.

Arbetsmedicinska institutets utbildningsprogram

Följande riktiinjer har gäUt för arbetsmedicinska institutets utred­ning om utbildningen i företagshälsovård vid institutet.

1.    UtbUdning i företagshälsovård vid institutet skall ske i form av fortbUdning av främst läkare, ingenjörer och sjuksköterskor, vilka er­hållit gmndutbUdning och därefter förvärvat erforderlig allmän yrkes-praktUc. I fråga om läkare skall för framtiden även i allmänhet fömt­sättas fullgjord vidareutbUdning i form av särskild utbildning för all-mänpraktUc.

2.    UtbUdningen skall bestå av teoretiska studier och - i förekom­mande fall - av praktisk tjänstgöring.

De teoretiska avsnitten skall i huvudsak ha följande omfattning.

Läkare                   högst två månader, varav ca två veckor i socialme-

dicin
Skyddsingenjörer     två månader

Företagssköterskor  en månad

Praktisk tjänstgöring skaU fullgöras antingen inom den offentiiga hälso- och sjukvården och därtiU knutna statiiga eller kommunala in­stitutioner eUer vid företag. Det skall därvid föratsättas alt särskilda tjänster, enbart avsedda för utbildningens behov, inte kommer atl bli inrättade samt att arbetsgivaren skall svara för avlöningsförmåner m. m.

 

Prop. 1971:23                                                         17

under tjänstgöringarna.

3.   Utredningsarbetet borde ske med utgångspunkt från följande tre
altemativ beträffande antalet utbildningsplatser. För varje alternativ
skulle redovisas kursplaner, lärarbehov saml övriga kostnader förena­
de med undervisningen. Vid dessa beräkningar skulle institutets nuva­
rande undervisningskapacilel beaktas. Där så är möjligt bör befintliga
resurser vid universitet och högskolor ulnylljas.

Antal/år             Läkare     Skyddsingenjörer     Företagssköterskor

Alternativ I 30 40 40
Altemativ II 45 50 60
Alternativ III_____ 60_________ 60___________ 80_____

Härutöver bör ges viss utbildning för biträdande skyddsingenjörer samt utbildning i ergonomi för tekniska planerare m. fl.

4.    Institutet skuUe i samråd med utredningen om yrkesskadeförsäk­ringens finansiering m. m. avge förslag beträffande finansiering av kurs­verksamheten.

5.    Ett på utredningsresultatet grundat beslut om företagshälsovårds-utbildningens organisation vid institutet skaU kunna börja tiUämpas fr. o. m. budgetåret 1971/72.

Det av arbetsmedicinska institutet redovisade utbUdningsförslagel av­ser i första hand femårsperioden 1 juli 1971-30 juni 1976.

Institutet ansluter sig inledningsvis till samma definition av företags­hälsovårdens mål som förelagshälsovårdsutredningen. I fråga om före­tagshälsovårdens uppgifter konstaterar institutet all även om den exter­na miljövården faller utanför begreppet företagshälsovård är det av prak­tiska skäl lämpligt att företagshälsovårdens personal medverkar även i denna verksamhet.

Den grandläggande utbUdningen i förelagshälsovård bör enligt in­stitutet vara odifferentierad vad avser företagsstorlek och branschinrikt-ning. I framtiden kan dock även särskilda kurser för olika branscher bli aktueUa. Inom skyddsingenjörsulbildningen kan en viss differentiering ske genom att s. k. ettämneskurser anordnas varigenom möjlighet till viss branschinriklning ges.

Undervisningen föreslås bli lärarintegrerad och i viss mån även elevintegrerad. Härmed förslås atl särskilda kursavsnitt behandlas vid samlad undervisning under samtidig medverkan av experter som före­träder olika ämnesområden, resp. att olika elevkategorier förs samman till gemensam undervisning.

Förslag liU kursplan läggs fram för utbildning av skyddsingenjör, företagsläkare och företagssköterska.

Institutet föreslår att för tUlträde tiU utbUdningen till skyddsingenjör skall i princip erfordras dels gymnasieingenjörskompetens,   dels minst

 

Prop. 1971:23                                                         18

fyra års industripraktik. Dispens från förstnämnda krav skall dock kun­na lämnas av institutet. Härvid kan bl. a. långvarig anställning inom industri med erfarenhet av skyddsarbete vara meriterande. På längre sikt bör enligt institutets uppfattning emeUertid krävas civilingenjörs­utbildning eller annan lämpUg akademisk examen. Sådan sökande före­slås kunna beviljas inträde tUl utbildningen efter institutets bedöman­de, även om den sökande har kortare industrieU praktik än ovan sagls. För den som sålunda antas tUl utbildningen skaU arbetsmedicinska in­stitutet söka atl, i den mån så finns behövligt, ordna allmän industri­praktik. Likaså föreslås alt institutet skall söka ordna tjänstgöring inom förelagshälsovård, dock i regel inte omfattande längre tid än åtta må­nader.

Specialutbildningen för skyddsingenjör föreslås omfatta normall ell läsår, bestående av två månaders teoretisk kurs vid arbetsmedicinska in­stitutet, uppdelad på åtta olUca perioder och totalt omfattande 390 timmar, litteraturstudier och praktisk tjänstgöring vid företag under i regel tio månader. Teorikursen föreslås omfatta föreläsningar, labora-tioner, seminarier och arbetsplatsundersökningar.

Institutets förslag avseende företagsläkarutbildningen utgår från att kursdeltagama i framtiden kommer att ha fullgjort vidareutbildning i form av särskUd utbildning för aUmänprakliker. Institutet förutsätter atl häri ingående tjänstgöring i öppen vård skall kunna fuUgöras inom fö­retagshälsovården.

Institutet föreslår att utbildningen tUl en början skall omfatta åtta månader, varav två månaders teoretisk kurs vid institutet med under­visning i arbetsmedicin och socialmedicin, saml minst sex månaders praktisk tjänstgöring. Det förutsätts att utbildningen successivt kommer att byggas ut tUl ett år.

Teorikursen föreslås omfatta dels sex veckor arbetsmedicin fördela­de på 2-3 perioder under varje lästermin, dels två veckor socialme­dicin. Undervisningen föreslås ske i form av föreläsningar, seminarier, laborationer och arbetsplatsundersökningar.

I undervisningen i arbetsmedicin skall främst sådana kunskapsom­råden behandlas som saknas eller endast i ringa grad ingår i den grand­läggande läkarutbildningen. I samband med kursen bör behandlas sär­skilda övningsuppgifter som genomförts under liden för den praktiska tjänstgöringen.

För genomförandet av den praktiska läkaratbildningen förutsätter in­stitutet atl 25 utbildningstjänster i enlighet med socialstyrelsens förslag ställs till förfogande inom företagshälsovårdsenheter ute på fältet.

Utbildningen tUl förelagssköterska föreslås omfatta två terminer, var­dera om 20 veckor. Första terminen skall enligt förslaget utgöras av and­ra terminen (18 veckor) av vidareutbildningen tUl sjuksköterska/skötare inom öppen hälso- och sjukvård, föregången av en särskUd inlroduk-

 

Prop. 1971:23                                                         19

tionskurs (2 veckor) i socialmedicin och hälsoundervisning för de elever som inte genomgått den första terminen av vidareutbildningen inom öp­pen hälso- och sjukvård. Denna del av utbildningen föreslås förlagd lill läroanstalt för vidareutbUdning av sjuksköterskor/skötare inom öppen hälso- och sjukvård. För utbildningen bör gäUa av skolöverstyrelsen utfärdade läroplaner. Andra terminen skall enligt förslaget innefatta sär­skild utbildning i företagshälsovård, förlagd till arbetsmedicinska in­stitutet. Utbildningen föreslås omfatta 8 veckors undervisning i teore­tiska ämnen och studiebesök samt 12 veckors praktik inom olika slag av företagshälsovård, fördelade på två perioder. De teoretiska kunskaper­na inhämtas under tre läsperioder vid arbetsmedicinska institutet och un­der tiden för den praktiska tjänstgöringen.

Arbetsmedicinska institutet har vidare framlagt förslag lill kursplan m. m. för utbildning i ergonomi för tekniska planerare. Utbildningens mål anges vara att mol biologisk bakgmnd ge gmndläggande kunskaper om de faktorer som påverkar människans arbetsmöjligheter jämte en orientering rörande vissa arbetshygieniska förhållanden. I enlighet här­med avser undervisningen all meddela huvuddragen av människokrop­pens byggnad och funktioner, ge kunskap om de faktorer som påverkar människans arbetsmöjligheter via yrkesrådgivning, utbildning och trä­ning, rekrytering och arbetsplacering, uppföljning av arbetsanpassning och rehabilitering, att ge rUctiinjer för tekniskt och organisatoriskt till­rättaläggande av arbetet och arbetsmiljön, samt atl ge kunskap om ke­miska, fysikaliska och psykologiska miljöfaktorers verkan på den arbe­tande människan.

Kursen föreslås i första hand bli avsedd för personer sysselsatta med kvalificerad teknisk planering — produktionstekniker, konstruktörer, arkitekter m. fl. — och forskningspersonal från arbetsvelenskapliga insti­tutioner samt för akademiska studerande. Kursen ingår redan nu som en delkurs i doklorandutbildningen vid institutionen för skogsteknik vid skogshögskolan.

UtbUdningen föreslås omfatta två terminer och bestå av en teorikurs vid arbetsmedicinska institutet, fullgörande av praktiska uppgifter saml litteraturstudier.

Kursen föreslås fördelad på två skilda veckoperioder under vardera terminen. För föreläsningar, symposier, demonstrationer och övningar beräknas 80 timmar samt för schemabundna gmpparbeten ungefär sam­ma timantal, exkl. tid för skrivningar och tentamina. Huvuddelen av grapparbelena avses utförda under tjänstgöring vid företag. Litteraturstu-diema föreslås bedrivna väsentligen under tiden mellan kursperioderna.

Förslag har vidare lagts fram om utbildning i arbetshygien för perso­nal vid yrkesinspektionen. Särskild vikt läggs vid de arbetsuppgifter som blivit aktuella efter tillkomsten av SAF-LO-riktlinjema för företagshäl­sovård och framläggandet av företagshälsovårdsutredningens betänkande.

 

Prop. 1971:23                                                         20

För tiUträde tiU utbildningen föreslås krav på lägst gymnasieingenjörs­kompetens. Utbildningen föreslås omfatta tio månader, beslående av en teorikurs på ca fyra veckor uppdelad på fyra eller fem perioder saml praktiskt arbete och litteraturstudier. Kursen föreslås omfatta föreläs­ningar, seminarier, laborationer, övningar och fältmätningar. Under li­den för praktiskt arbete föreslås atl ell examensarbete skall ulföras.

Därutöver föratsatts alt särskilda ettämneskurser skall anordnas inle endast som delar av skyddsingenjörsutbUdningen utan också med annan uppläggning.

Särskilda elevavgifter bör enligt institutet inte tas ul för den här berörda utbUdningen, dels med hänsyn till förhållandena i övrigt inom det allmänna undervisningsväsendet, dels av rekryleringsskäl.

Beträffande studieförmånerna under utbildningstiden anför institutet atl de blivande skyddsingenjörerna kommer alt fördela sig på två katego­rier. Den ena kategorin omfattar elever som vid intagningen till utbild­ning har anställning vid förelag och förutsätts fullgöra den praktiska tjänstgöringen under specialutbildningen vid samma förelag. Dessa för­utsätts uppbära lön därifrån under hela utbildningstiden. Den andra ka­tegorin omfattar nyutbildade elever som i stort sett saknar industriprak­tik. För dessa elever skaU institutet söka ordna handledd industripraktik för vilken viss lön fömtsatts ulgå. Under den teoretiska kursen vid in­stitutet föreslås stipendium ulgå med 3 000 kr. lill dessa elever.

Institutet utgår från att läkama får lön från arbetsgivaren under den praktiska tjänstgöringen. Särskilda sludieförmåner behövs inte i dessa fall. Under den lid läkarna deltar i teoretisk utbildning vid institutet föreslås, alt stipendium med 3000 kr. skaU ulgå för hela kurstiden.

Företagsskölerskeulbildningen föreslås som i det föregående nämnts omfatta dels andra terminen av vidareutbildningen i öppen hälso- och sjukvård för sjuksköterskor, dels särskUd utbUdning i förelagshälsovård. För vidareutbildningen är systemet med studiemedel enligt studieme­delsförordningen redan nu tillämpligt. Institutet föreslår all studiemedels-förordningen görs tiUämplig också på den särskUda företagssköterske-utbUdningen.

Institutet föratsätter, alt Svenska landstingsförbundets rekommenda­tion tiU landslingen rörande studiebidrag lill landstingsanslälld som ge­nomgår befordringskurs och rörande ersättning till praklUcanl hos lands­ting skall tiUämpas också beträffande den särskilda förelagsskölerske-utbUdningen. Likaså fömtsätter institutet all förelag, vid vilket företags­sköterska fullgör praktisk utbildning, skall utge praktikanlersällning.

Med utgångspunkt i altemativ II i utredningsdirektiven beräknar in­stitutet det ökade fasta personalbehovet för utbildningsverksamheten till tre laboratorer och sex lektorer. Av laboratorerna och lektorema före­slås vardera två vara läkare. Förslagel i denna del gmndas på förat­sättningen att ca 30 % av den samlade undervisningen bestrids av lärare

 

Prop. 1971:23                                                    21

utanför institutet, samt alt den totala effekten av föreslagen lärar- resp. elevinlegrering av undervisningen innebär en fördubbling av antalet lä­rartimmar. Institutet har vidare räknai med att professorema och la­boratorerna - såväl befintliga som föreslagna - i princip skall ha en årlig undervisningsskyldighel av 60 timmar. Med hänsyn lill undervis­ningens sammansättning och laboratorernas ämnesområden kan emel­lertid för fyra av de nuvarande laboratorerna endasl 10 limmars under­visning per befattningshavare och år tas ut. Institutet har hänfört en tredjedel av lönekostnadema för de föreslagna laboratorsljänsterna till undervisningsverksamheten medan återstående två tredjedelar hänförts tUl institutets övriga verksamhet.

Utöver en redan inrättad tjänst som studierektor behövs en över­läkare på halvtid för vissa handledningsuppgifler i samband med de bli­vande förelagsläkamas praktiska utbildning. Vidare behövs en tjänst för att leda företagsskölerskeulbildningen. För alt medverka vid undervis­ningens organisation, vid uppläggning av schema och kursplaner samt för uppföljning av undervisningen föreslås 1 1/2 tjänster som kurs­amanuens. Även en tjänst som biträdande psykolog erfordras. För ad­ministrativt arbete i samband med undervisningen föreslås en förste byråsekreterare, två biträden och en expeditionsvakt. Ytterligare me­delsbehov för extern lärarpersonal beräknas till 30 000 kr. Anslagspos­terna för expenser, resor och lokalkostnader föreslås uppräknade med tillsammans 185 000 kr.

Institutet har beräknat kostnaderna för handledning vid praktisk tjänstgöring under utbildningen till ca 150 000 kr., varav till special­lärare vid förelagsläkarutbildning ca 84 000 kr., handledararvode för skyddsingenjörer utan arbelsgivareanknytning 12 000 kr. och handled­ning vid förelagsskölerskeutbildning 54 000 kr.

Kostnadema för stipendier till blivande förelagsläkare under den tid de deltar i teoretisk utbildning vid institutet beräknas till 135 000 kr. För skyddsingenjörsutbildningen beräknas motsvarande kostnad till 15 000 kr. Sammanlagt beräknas del föreslagna utbildningsprogrammet innebära kostnadsökningar med ca 1,4 milj. kr. per budgetår.

Remissyttrandena

Allmänt

Remissinstansema finner i regel arbetsmedicinska institutets utbUd-ningsförslag väl ägnat att ligga tUl gmnd för utbildning i företagshälso­vård.

Flera remissinstanser tar upp frågor som gäller samordning och samverkan mellan förelagshälsovårdsulbildningen och an­nan UtbUdningsverksamhet. Socialstyrelsen erinrar om alt de föreslagna utbildningsgångama för förelagsläkare och sjuksköterskor i förelagshäl-

 

Prop. 1971:23                                                         22

sovård inrymmer ell flertal samordnings- och samverkansproblem, dels tUl nämnden för läkares vidareutbildning angående vidareutbildning av läkare, dels lill skolöverstyrelsen och vederbörande landsting rörande berörda vidareulbildningslinjer för sjuksköterskor.

Nämnden för läkares vidareutbildning konstaterar alt det på flera punkter föreligger behov av samordning och samplanering mellan de av nämnden och av institutet bedrivna verksamhetema. Någon form av organiserat samråd eller samverkan synes vara erforderlig, t. ex. genom att efter mönster från fakulteterna inrätta en särskild »utbUdnings-nämnd» vid institutet, vUken tiUdelas ansvaret för utbildningen och i vUken ingår en av nämnden för läkares vidareutbildning utsedd leda­mot. En sådan lösning ger samtidigt de studerande vid institutet möjlig­heter tUl insyn och delaktighet i ledningen av utbUdningen. En nära samverkan och samplanering synes även vara nödvändig med tanke på det av institutet föreslagna utbytet av öppenvårdsljänstgöringen mol vis­sa andra former av tjänstgöring.

Svenska läkaresällskapet framhåller atl en fortsalt utbildning utan universilelsanknylning på sikt kommer alt verka hämmande både på företagshälsovårdens målsättning och på dess kvalitet. Frågan måste därför snarast tas upp i vederbörande instanser.

LO m. fl. remissinstanser ansluter sig tUl institutets förslag alt före-tagsläkamtbildningen integreras med den beslutade vidareutbildningen för allmänpraktiker. LO understryker starkt utredningens synpunkter om behovet av en allmän översyn av samtliga utbildningsgångar syftan­de mot miljöområdet och framhåUer att det bör ges möjligheter till samordning mellan en rad olika akademiska utbildningsvägar och den UtbUdning som bedrivs vid arbetsmedicinska institutet.

Frågan om utbildning av andra personalgrup­per än dem som direkt berörs av arbetsmedicinska institutets för­slag tas upp i några remissyttranden.

LO delar uppfattningen alt det bör vara väsentligt att arrangera ut­bildningsmöjligheter i enstaka arbetsvelenskapliga ämnen såsom t.ex. i ergonomi. Denna möjlighet bör bli speciellt attraktiv för de mindre fö­relagens behov. Denna form av utbUdning är dessutom angelägen med tanke på fackligt verksamma som har arbelsmiljöfrågor inom sitt an­svarsområde t. ex. regionala skyddsombud och förbundsfunklionärer.

Sociablyreben framhåUer alt det är nödvändigt alt utbildningen av läkare i företagshälsovård tar sikte också på allmänpraktiker som trots avsaknad av specieU utbildning härför är verksamma i förelagshälso­vård.

Svenska landstingsförbundet erinrar om alt på många håll svarai-provinsialläkare utan eller med endast obetydlig företagshälsovårdsut-bildning för denna verksamhet. Det förefaller väsentiigt att även repre­sentanter för denna yrkeskår får tillfälle att bygga på sina erfarenheter

 

Prop. 1971:23                                                         23

med exempelvis en kurs där även ingår de nyare rön inom yrkes­medicinen, som man under sin utbildning inte kommit i kontakt med.

Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare finner all förstahandsbehovet inom förelagsläkarulbildningen synes utgöras av fort- och vidareulbild-ningsmöjligheler för yrkesverksamma läkare av skUda kategorier.

Svenska kommunförbundet och Sveriges läkarförbund finner det ange­läget med periodisk fortbildning för all personal inom före­lagshälsovården med hänsyn till näringslivets snabba utvecklmg.

Läkarutbildningen

Nämnden för läkares vidareutbildning påpekar att det övergångsvis kommer att erfordras dispens från kravet på genomgången all-mänläkamtbildning, eftersom ingen läkare hunnit gå igenom denna ut­bildning när det av arbetsmedicinska institutet föreslagna utbildnings­programmet påbörjas. Nämnden utgår från alt den bereds tillfälle della vid utformningen av dispensreglerna.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit den föreslagna utbildnings­tiden på åtta månader. De ställer sig över lag positiva lill en utveckling på längre sikt mot en utbyggnad av den arbetsmedicinska utbildningen till ett år. Bl. a. sociablyreben finner del dock angeläget alt detta sker i samordning med en eventueU utökning av utbildningen i allmän prak­tik så all tidsmässiga skillnader mellan två så likartade utbildningar inle uppstår.

Sociablyreben och nämnden för läkares vidareutbildning finner att kursen i socialmedicin till väsentlig del sammanfaller med motsvarande socialmedicinskt inriktade kurser inom allmänpraktiker-utbUdningen sådan den f. n. planeras av nämnden. Del rimliga synes vara att ansvaret för den socialmedicinska delen av företagsläkarkursen läggs på nämnden. Denna kursverksamhet kunde då helt integreras med de socialmedicinska kursema inom utbildningen för allmän praktik, vilket i sin tur kan innebära en tidsvinst för de blivande företagsläkar­na, framhåller nämnden.

Beträffande företagsläkarnas praktiska tjänstgö­ring under utbUdningen understryker Svenska landstingsförbundet vikten av att den praktiska delen av utbildningen förläggs lill industrier­na och fömtsätter att de blivande företagsläkama erhåller kännedom om arbetsförhållandena och de medicinska problemen även inom den lättare industrin.

SAF framhåller såsom utomordentiigt angeläget all förelagsläkarnas praktiska utbildning förläggs tiU förelagshälsovårdsenhet vid företag el­ler lUl förelagshälsovårdscentral och inte fullgörs inom den offentliga hälso- och sjukvården. Endast härigenom kan de blivande förelagsläkar­na få en utbUdning som svarar mot deras framtida förebyggande upp­gifter i produktionen.

 

Prop. 1971:23                                                         24

Sociabtyrelsen betonar särskilt angelägenheten av all underordnade tjänster inrättas inom förelagshälsovården. Dessa tjänster skall självfallet gmndas på elt vårdmässigt behov, men kommer samtidigt - liksom faUet är beträffande underordnade tjänster inom den offentiiga sjuk­vårdsorganisationen — all fylla en väsentiig utbildningsfunklion. Styrel­sen utgår från att företagen skaU finna det motiverat med hänsyn till företagshälsovårdens krav att inrätta dylika tjänster.

SAF föreslår alt de 25 företagsläkartjänster i underordnad stäUning, som arbetsmedicinska institutet - i likhet med socialstyrelsen - förut­sätter skall ställas tUl förfogande, inrättas vid arbetsmedicinska institu­tet samt att de blivande företagsläkarna erhåUer sin lön från institutet under praktiktiden. SAF anför att berörda företagshälsovårdsenheter i regel har sin företagshälsovård dimensionerad med hänsyn tUl det lö­pande behovet och därför inte behöver extra arbetskraft. Det arbets-kraftstillskoll praktikanterna kan erbjuda torde dessutom uppvägas av den tid som går åt för den kvalificerade handledning som enhetens or­dinarie läkare fömtsatts prestera. Med här förordad uppläggning behö­ver inga anspråk på handledarersällning till berörda enheter eller till dess personal bU aktueU.

LO understryker vikten av atl även vid arbetsmedicinska institutet inrättas en tillräcklig mängd befallningar för ingenjörer och läkare un­der UtbUdning.

Institutets förslag att vissa ordinarie företagsläkare skuUe förordnas som speciallärare med särskUt arvode avstyrks av nämnden för läkares vidareutbildning och socialstyrelsen. Förslaget innebär elt prin-cipieUt avsteg från den ordning som gäller för övrig vidareutbUdning av läkare. Nämnden och styrelsen anser atl den handledning som ges lä­kare under vidareutbildning i den kliniska verksamheten inte skiljer sig från sådan handledning som varje överordnad inom ramen för sin tjänst normalt ger mindre erfarna medarbetare.

Skyddsingenjörsutbildningen

Vad beträffar skyddsingenjörsutbUdningen godtar flertalet remissin­stanser de i utredningsdirektiven uppställda ramarna och arbetsmedi­cinska institutets förslag till utbildningens omfattning. SAF förordar dock alt statsmakterna antingen väsentligt ökar arbets­medicinska institutets kapacitet utöver de föreslagna alternativa ramarna eller anordnar motsvarande utbildning vid någon teknisk högskola.

Svenska läkaresällskapet anser att utbUdningen bör omfatta minst 100 ingenjörer per år. Om en sådan förstärkning av arbetsmedicinska institutels resurser inte är möjlig bör man enligt sällskapels mening över­väga förläggandet av en dubblerad utbildning tiU exempelvis Linköping.

Vad avser utbildningens innehåll ansluter remissinstan­serna i huvudsak tiU utredningens förslag. Socialstyrelsen, arbetarskydds-

 

Prop. 1971:23                                                         25

styrelsen och arbetsmiljöutredningen redovisar dock vissa erinringar an­gående kursplanernas detaljutformning.

Remissinstansema har intagit olika ståndpunkter i frågan om kra­ven   för   tillträde   lUl skyddsingenjörsulbildningen.

LO finner det välbetänkt med utredningens två alternativ som inne­bär en första period med rekrytering från det praktiska fäket och en mer långsiktig plan innebärande rekrytering direkt från teoretiska studier och en prakliklid i efterhand arrangerad i samverkan med institutet.

Arbetarskyddsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges lä­karförbund och Svenska läkaresällskapet finner det angelägel med hän­syn tiU arbetsuppgiftemas karaktär att man håller fast vid kravet på civiUngenjörsutbUdning för tUlträde till skyddsingenjörskurserna.

Svenska arbetsgivareföreningen är starkt kritisk mol att institutet ut­går från en helt annan rekryterings- och finansieringsplan vad gäller skyddsingenjörema än som föreslås för läkama, vUkel enligt förening­ens uppfattning vid ett genomförande skulle menligt påverka rekryte­ring och UtbUdning av skyddsingenjörer. Förslaget kan befaras försvåra en kvalitetshöjning av skyddsingenjörsarbelet i förelagen och rekryte­ringen skulle även fortsättningsvis främst ske bland sådana ingenjörer med lägre utbildning som redan har vissa skyddsuppgifter i resp. före­tag. Vidare ifrågasätts utbildningsvärdet av praktisk tjänstgöring på den egna arbetsplatsen om den inle ingår i ell organiserat utbildningspro­gram.

Arbelarskyddsstyrelsen efterlyser en precisering av vad den praktiska fömlbUdningen för gymnasieingenjörsutbUdade sökande lill skyddsin­genjörsutbUdningen skall innehålla. Vidare anser styrelsen alt något nämnvärt eftersättande genom dispenser av kraven på praktisk utbild­ning för civilingenjörer som söker till dessa kurser inle bör ske och alt dispensf aUen bör behandlas mycket restriktivt.

Bl. a. TCO och Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare betonar ange­lägenheten av att de formella kompetenskraven inte sätts alltför högt. TCO föreslår att man först efter femårsperiodens slut skall ta stäUning tiU frågan om ändrade kompetenskrav för tillträde lill skyddsingenjörs­ulbildningen. Föreningen Skogsbrukels arbetsgivare framhåller vidare att allt efter som företagshälsovården utvecklas inom skogsbmket torde en branschanpassad fuUständig »skyddsingenjörsutbildning» med jäg-mästar- altemativt skogsmäslaratbildning som gmnd bli mera aktuell.

Sjuksköterskeutbildningen

Socialstyrelsen - som finner sjuksköterska i förelagshälsovård vara en bättre benämning än företagssköterska - finner institutets utbildnings-förslag för denna personalgmpp vara väl genomtänkt och motiverat. TCO tillstyrker den i utredningen ingående läroplanen som enligt or­ganisationens uppfattning har en god pedagogisk uppläggning och iir

 

Prop. 1971:23                                                         26

väl tillgodosedd ur ämnesmässig synpunkt med hänsyn lUl den nya in­riktningen av företagshälsovården. Skolöverstyrelsen finner, när del gäl­ler de olika ämnenas innehåU, att viss risk kan finnas för upprepning i några fall,

Sveriges läkarförbund, LO och Svenska kommunförbundet betonar kravet att företagsskölerskorna har en sådan kvalificerad utbildning all de verkligen har möjlighet att avlasta läkarna.

Socialstyrelsen betecknar det som ytterst angeläget alt utbildnings­kapaciteten för vidareutbildningen av sjuksköterskor inom öppen hälso-och sjukvård utökas. En utvidgning av vidareutbildningen i termin II för sjuksköterskor inom öppen hälso- och sjukvård synes styrelsen yt­terst angelägen bl. a. för all tillgodose peronalbehovel inom förelags­hälsovården.

Socialstyrelsen ifrågasätter humvida man inte bör undersöka möjlig­heten att samordna vissa moment i vidareutbildningen av sjuksköterskor inom öppen hälso- och sjukvård med den nu föreslagna utbildningen för sjuksköterskor i företagshälsovård. Socialstyrelsen anser vidare atl man inom förelagshälsovården vid mindre förelag tills vidare torde kun­na anställa distriktssköterskor med enbart en termins vidareutbildning i öppen hälso- och sjukvård, vari ingår viss undervisning i företags­hälsovård.

TCO finner det nödvändigt all den andra terminen av vidareutbild­ningen i öppen hälso- och sjukvård, inledd av en introduktionskurs i socialmedicin och hälsoundervisning, ställs tiU förfogande för blivande förelagsskölerskor redan fr.o.m. vårterminen 1971. Nuvarande utbild­ning vid arbetsmedicinska institutet bör tills vidare pågå för alt tillgodose behovet av utbUdning för förelagsskölerskor som inle erhållit speciell utbildning.

Skolöverstyrelsen erinrar om att statsbidrag inle utgår för den intro­duktionskurs, som skall utgöra inträdeskrav för de elever, som antas di­rekt till andra terminen av vidareutbildning inom öppen hälso- och sjukvård. Om en sådan introduktionskurs inle kommer till stånd förut­sätts att elevema inhämtar motsvarande kunskaper på egen hand och ges tillfälle att redovisa dem under utbildningstiden.

Övriga utbildningslinjer

Remissinstansema har inte anfört några invändningar mol utred­ningens förslag till ellämneskurser för andra tekniker än skyddsingen­jörer, gmndutbUdning i ergonomi för tekniska planerare m. fl. och kur­ser i arbetshygien för yrkesinspektionens personal.

Finansieringsfrågor m.m.

Vad beträffar de studiesociala frågorna i samband med ut­bUdningen i företagshälsovård är remissinstansema överens om alt ut-

 

Prop. 1971:23                                                         27

bUdningen skaU vara avgiftsfri och alt teoridelen bör bekostas av stats­medel. Socialstyrelsen utgår i likhet med arbetsmedicinska inslilulel från alt de elever som har en anställning får lön från arbetsgivaren under utbildningstiden. LO anser att frågan om ersättning liU eleverna under såväl teoretiska som praktiska avsnitt av utbUdningen bör lösas i elt sammanhang.

Beträffande förmåner under praktiktid anser LO alt likformighet måste råda mellan denna vidareutbildning och övriga läkares vidareutbUdning, vUket innebär all vederbörande huvudman för verksamheten skall betala lön under den praktiska tjänstgöringen. För förelagsläkamas och skyddsingenjörernas del bör denna fråga kunna lösas genom överenskommelser med arbetsgivare, hos vilka tjänstgöring i förelagshälsovård skaU ske, samt i övrigl enligt gängse principer inom del landslingskommunala området såvitt avser tjänstgöring vid t. ex. re­habiliteringskliniker, ortopediska kUniker m. m.

Även Skogs- och lantarbetsgivareföreningen delar institutets uppfatt­ning alt lön skaU utgå från förelaget vid praktiktjänstgöring. Däremot ställer sig föreningen mera tveksam till möjligheterna att ordna praktik för blivande skyddsingenjörer och andra tekniker som inle redan har eller tänker sig anknytning till någon industri utan avser all ägna sig ål någon annan bransch. Den praktiska utbildningen av dessa lorde en­ligt föreningens uppfattning få ägnas särskild uppmärksamhet.

Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare anser all elever ulan företags-anknytning bör erhålla allmänna studiebidrag i någon form under så­väl teori- som praklikavsnilt. Föreningen framhåller att del ur fördel-ningssynpunkl knappast är rimligt att enstaka företag skall svara eko­nomiskt för praktikvärdskap som tillgodoser hela näringslivets behov av företagshälsovårdsutbildning.

Svenska arbetsgivareföreningen föreslår att särskilda till arbetsmedi­cinska institutet knutna utbildningstjänster inrättas för den praktiska utbildningen vid företagshälsovårdsenhet.

Beträffande förmåner under teoritid har centrala stu­diehjälpsnämnden intet atl invända mol föreslagen stipendiering av bli­vande förelagsläkare och skyddsingenjörer. Svenska kommunförbundet vill däremot starkt ifrågasätta lämpligheten av undanlag från del all­männa sludiefinansieringssystemel.

Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker arbetsmedicinska institutets förslag beträffande de blivande förelagsläkarnas förmåner under bevis­tande av den teoretiska kursen och föreslår, främst av rekryleringsskäl, alt samma ersättningssystem införs även för skyddsingenjörerna, dvs. stipendier under den teoretiska utbUdningen även i de fall anställnings­förhållande föreligger.

Sveriges läkarförbund fömtsätter all förbundet bereds tillfälle alt få uppta förhandlingar om de ekonomiska villkor som skaU gälla för de

 

Prop. 1971:23                                                         28

blivande företagsläkama under den teoretiska kursen. Det föreslagna stipendiet betraktar förbundet som otillräckligt.

Skolöverstyrelsen och centrala studiehjälpsnämnden tillstyrker institu­tets förslag att det för utbildning av förelagssköterskor utgår samma sludieförmåner som för annan vidareutbildning av sjuksköterskor. TCO framhåller däremot alt samma studiesociala förmåner bör gälla för företagssköterskor som för förelagsläkare och skyddsingenjörer. Mot­svarande förmåner bör även ulgå under den inledande socialmedicinska kursen.

Centrala studiehjälpsnämnden framhåller att utbildningen i ergonomi i princip är av den karaktär att den - när det gäller studiestöd - är atl hänföra lUl studiemedelssystemet men alt den dock hittills på gmnd av kursens speciella uppläggning inte tagils upp i förteckningen över studiemedelsberälligande utbUdningslinjer. Om förslaget från 1968 års studiemedelsulredning vinner bifall, bör grandkursen i ergonomi enligt nämndens uppfattning bli studiemedelsberälligande, under förutsättning alt tidsålgången för studiernas bedrivande kan anses uppgå lUl minst halvtid.

Sociablyreben och statens institut för folkhälsan biträder arbetsmedi­cinska inslilulels synpunkter atl de olika elevkalegorierna vid inslilulel så långt det är möjligt föres samman till gemensam under­visning. För all förbereda del lagarbete som förelagshälsovården bygger på mellan förelagsläkaren, skyddsingenjören och företagsskö­terskan är det av värde om de olika kategorierna kan få möjlighet lill gemensamma föreläsningar, demonstrationer och diskussioner. Skolöver­styrelsen anser att lärarintegrerad undervisning kan vara pedagogiskt värdefull vid utbildning i förelagshälsovård. I viss utsträckning kan de ökade kostnaderna för lärare kompenseras genom att elevgmppen till­delas självständigt arbete utan lärare.

Flera remissinstanser understryker angelägenheten av att arbetsmedi­cinska institutet får de ökade utbildningsresurser som behövs för alt genomföra det föreslagna utbildningsprogrammet.

LO understryker att en avvägning av personalbehovet inom institutet bör ske på elt sådant sätt all inte andra sektorer av institutets verk­samhet blir lidande. En satsning på utbUdningsverksamheten får inte verka hämmande på institutets andra vikliga aktiviteter såsom forsk­ ning, utredningsverksamhet och service.

Statens institut för folkhälsan understryker vikten av att undervisnings skyldigheten för institutels professorer och laboratorer maximeras på det sätt som föreslås. Icke minst med hänsyn till den snabba utveckling­en inom arbetslivet - med stmkturella förändringar av olika slag, nya arbetsprocesser, nya utgångsmaterial osv. - är del nödvändigt atl nämn­da tjänslemän får tillräcklig möjlighet att delta i inslilulels löpande forsknings- och utredningsverksamhet och att härigenom följa utveck-

 

Prop. 1971:23

29

lingen på det område institutet representerar.

Nämnden för läkares vidareutbildning påpekar å andra sidan att de föreslagna förstärkningarna på personalsidan liU betydande del avser forskningsresurser ulan att någon mera ingående redovisning lämnats för vare sig ämnesinriktning m. m. för de högre forskartjänsterna eller organisatoriska konsekvenser för institutets del. Liknande synpunkter anförs av universitetskanslersämbetet.

Socialstyrelsen framhåller likaså all inrättande av nya laboralorsljäns-ter vid institutet innebär en utökning av institutets forsknings- och ut­redningsresurser, i all synnerhet som den föreslagna undervisningsskyl-digheten är mindre än för motsvarande befattningshavare vid univer­siteten. Med hänsyn tiU att ifrågavarande befattningshavare skulle ha att meddela högt kvaUficerad undervisning och även måste ha kontakt med det praktiska arbetslivet, torde det få anses nödvändigt alt en viss del av deras arbetskraft ägnas åt forsknings- och utredningsverksamhet.

Arbetsmedicinska institutets anslagsframställning

1969/70 Utgift        7 062 882

1970/71 Anslag      7 800 000

1971/72 Förslag    10 255 000

Arbetsmedicinska inslilulel har lUl uppgift all bedriva utrednings­arbete, forskning och undervisning inom arbetsmedicin, yrkeshygien, ar-betspsykologi och arbelsfysiologi, däri inbegripet utredningsuppdrag från myndigheter, organisationer, företag och enskilda. Institutet leds av en styrelse, vari bl. a. ingår representanter för arbetsmarknadens parter. Verksamheten är uppdelad på en medicinsk, en kemisk, en teknisk, en arbelsfysiologisk och en arbetspsykologisk avdelning samt en administra­tiv byrå.

 

 

1970/71

Beräknad ändring 1971/72

 

 

 

Departements-

 

 

Institutet

 

chefen

Anslag

 

 

 

 

Avlöningar

4 849 000

+2 994 000

-f

911 000

Sjukvård

15 000

—

 

—

Reseersättningar

75 000

-f     66 000

-f

30 000

Därav utrikes resor

(19 000)

(-1-     10 000)

(+

4 000)

Lokalkostnader

329 000

-1-     92 000

-f

82 000

Expenser

1 034 000

-fl 345 000

+

451 000

Därav inventarier

(380 000)

(-f-   860 000)

(+

200 000)

Vissa utbildningskostnader

—

—

-1-

500 000

Uppdragsverksamhet

450 000

—

-t-

150 000

Lönekostnadspålägg

1 048 000

-h   753 000

-f

331 000

Summa

7 800 000

-1-5 250 000

-f 2 455 000

Inkomster redovisade på

 

 

 

 

driftbudgetens inkomstsida

500 000

—

+

160 000

 

Prop. 1971:23                                                         30

Arbetsmedicinska institutet föreslår följande resursförstärkningar för budgetåret 1971/72 utöver vad som redovisats i anslulning tiU utbUd­ningsförslagel, vUkel inräknats i sammanställningen.

Vid den arbetsfysiologiska avdelningen behövs en laboralorieläkare som medhjälpare till chefen vid sektionen för klinisk arbelsfysiologi, en ergonom för forskning och forskarhandledning, en ergonomilekniker för arbetsplatsbedömningar och tre laboratorieassistenter.

De omfattande mentalhygieniska arbelsplatsproblemen kräver att den arbetspsykologiska avdelningen förstärks med en biträdande psykolog, en psykologassislent och en kontorist.

Arbetet på kemiska avdelningens servicelaboratorium kräver all en extra assistent ersätts med en fast anställd assistent med kompelens att självständigt sörja för vissa avsnitt av analysverksamheten.

Vid den medicinska avdelningen behövs två laboralorieläkartjänsler avsedda för sektionerna för yrkesmedicin resp. yrkesdermalologi. Ge­mensamt för dessa sektioner behövs en kemist för arbetsplatsundersök­ningar m. m. För sektionerna för yrkeshygien och toxikologi föreslås en assistent för vissa utredningar. Vidare behövs en elektronikingenjör för reparation och delvis nybyggnad av speciella instmment.

För pågående utredningsprojekt inom den tekniska avdelningen ford­ras tre förste forskningsingenjörer, en förste forskningsingenjör för bul­lerproblem, en skyddsingenjör och fem mälingenjörer. Vidare föreslås en serviceingenjör för atl leda och ansvara för avdelningens service­verksamhet saml två kansliskrivare.

Gemensamt för institutei föreslås all sex laboralorieläkartjänsler in­rättas närmast för att möjliggöra nödvändiga hälsoundersökningar av vissa grupper av anställda. Tjänsterna skall även kunna användas för ut­bildningsändamål. Vidare behövs en heltidsanställd statistiker i stället för nuvarande konsult. Institutet har f. n. lokaler på sex olika ställen och en bilförare behöver därför anställas. Expensposten behöver räk­nas upp främst för engångsanskaffning av apparatur liU i första hand de sektioner inom institutet som helt eller delvis saknar grundutruslning.

Departementschefen

Allmänt

Ett omfattande reformarbete har påbörjats för att skapa en bättre arbetsmiljö och för all ge de anställda ökad trygghet på arbetsplatsen. Målsättningen för reformarbetet är all ett modernt arbetarskydd skall ta ansvar för de anställdas hela hälsosituation i arbetsUvet, och atl mil­jön på arbetsplatserna i olika avseenden skall anpassas lill människans fysiska och psykiska förulsätlningar. De anställda själva och deras för­troendemän måste också ges vidgade funktioner i arbetarskyddet och

 

Prop. 1971:23                                                         31

därmed större möjligheter all utöva ett aktivt inflytande över den be­slutsprocess som formar deras arbetsmiljö.

Kraven på en bättre arbetsmiljö måste ges slöd i en lagstiftning som svarar mot dessa nya och bredare målsättningar och som ger arbetar­skyddsorganen ett vidgat ansvar inom hela arbetarskyddsområdel. Den förra året liUsatta arbelsmiljöutredningen har i uppdrag att mot denna bakgrand göra en genomgripande översyn av hela arbetarskyddslagstift­ningen och den organisation som skall svara för tillsynen.

Samtidigt som översynen av lagstiftningen nu pågår förstärks ar­betarskyddsorganens resurser. Redan under innevarande budgetår har gjorts en kraftig satsning för atl öka arbetarskyddsstyrelsens och yrkes­inspektionens möjligheter att driva en aktiv verksamhet i arbetarskydds-frågorna. I årets slatsverksproposition (bil. 7 s. 207) har föreslagils yt­terligare betydande resursförstärkningar för både arbelarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Arbelarskyddsstyrelsen föreslås bl. a. få väsent­ligt ökade resurser för alt genomföra olika undersökningar och sär­skilda arbetarskyddsprojekt. Del är vidare min avsikt atl i annat sam­manhang ta upp frågan om en integrering av arbetsmedicinska institu­tet i arbetarskyddsstyrelsen och frågan om förläggningen av en filial tiU arbetsmedicinska institutet i Umeå för en fortsatt utbyggnad av insti­tutets verksamhet.

Genom en ändring i arbelarskyddskungörelsen har också öppnats möjlighet för arbetarskyddsstyrelsen atl påfordra speciella undersök­ningar på sådana arbetsplatser där luftföroreningar kan medföra sär­skilda risker för de anställdas hälsa. Del gäller bl. a. kontrollmätningar av dammförhåUanden för atl komma till rätta med risken för sUikos och liknande lungsjukdomar. De utökade konlroUmöjlighelerna skaU också avse olika slag av förgiflningsrisker, t. ex. fara för koloxid-och bensolförgifining.

Vid min anmälan tidigare denna dag av en proposition beträffande yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m. har jag vidare förordat att arbetarskyddet tiUförs kraftigt ökade resurser för forskning, utbildning och information om arbetarskydd och arbelsmiljöfrågor. Del avses ske genom inrättandet av en särskUd arbetarskyddsfond, som för dessa ända­mål skall tillföras arbetsgivaravgifter,, vilka f. n. kan beräknas ge över 20 milj. kr. per år.

Som ett ytterligare led i åtgärdema för att få tUl slånd en utbyggnad av arbetarskyddet har socialstyrelsen på Kungl. Maj:ts uppdrag gjort en utredning om vilka läkarresurser som kan disponeras för förelags­hälsovården. Socialstyrelsens utredning visar alt antalet läkare inom före­tagshälsovården, omräknat lUl heltidsverksamma, under tiden 1971-1975 bör kunna öka från ca 200 tiU ca 650 läkare. ParalleUt med socialstyrel­sens utredning har arbetsmedicinska institutet utarbetat förslag om in­stitutets utbildningsverksamhet i företagshälsovård avseende främst lä-

 

Prop. 1971:23                                                         32

käre, skyddsingenjörer och sjuksköterskor. Jag avser atl i det följande anmäla mina ställningstaganden lill del framlagda utbyggnadsprogram­met för företagshälsovårdens läkarresurser och det föreslagna utbild­ningsprogrammet för personal inom företagshälsovården. Vidare kom­mer jag att förorda betydande resursförstärkningar för arbetsmedicinska institutet.

Företagshälsovårdens måbättning och organisation

Den snabba utvecklingen i socialt, tekniskt och ekonomiskt hän­seende har i hög grad återverkat på de faktorer som är av betydelse för hälsan och säkerheten i arbetsUvet. Rationaliseringar, mekanise­ringar och strukturförändringar har skapat en i många avseenden för­ändrad risksituation. De anställda upplever i stor utsträckning oro och osäkerhet inför hälsorisker på arbetsplatsema. Nya yrkesfaror har tillkommit bl. a. som en följd av nya ämnen och tillverkningsmetoder. Det har också skett en utveckling mot ökad arbetstakt, ökad utbredning av skiftarbete och nya former för arbelslidsförläggning.

Arbetsmiljön förändras ständigt och måste därför kontinuerligt och effektivt bevakas för alt trygga arbetslagarnas hälsa. Det innebär att vi i dag på ett annat sätt än tidigare måste förlägga huvudansvaret för arbetsmiljöfrågorna inne i det enskUda förelaget och där ge de anställda ett ökat inflytande över dessa frågor. Här har företagshälsovården som en utvidgad form av arbetarskyddet en viktig uppgift.

Förelagshälsovårdsulredningens redovisning av sin genomgång av före­tagshälsovårdens målsättning, utformning och innehåU utgör ell värde­fullt material som är ägnat alt tjäna som vägledning och stimulans för utbyggnad av insatsema på området. Liksom utredningen och flertalet remissinstanser vill jag betona företagshälsovårdens förebyggande ka­raktär och viklen av en nära anknytning till arbetsplatserna. Dess upp­gifter kräver tiUgång lill såväl teknisk som medicinsk expertis, vUken måste vara väl förtrogen med förhåUandena på arbetsplatsen. Jag vill även instämma i de påpekanden som gjorts under remissbehand­lingen om behovet av att också de arbetspsykologiska och sociala frågorna beaktas. De av utredningen presenterade organisationsmo­dellerna för företagshälsovården ger utrymrae för organisatoriska lösningar som kan anpassas tUl arbetsplatser av skiftande karak­tär. För företag, som genom sin storlek kan ge sysselsättning åt heltidsanställda läkare och skyddsingenjörer, förefaller en i företa­gel inbyggd hälsovård vara en effektiv lösning. För övriga arbets­platser är det naturligt alt hälsovården ordnas genom olika former av samverkan, t. ex. genom företagshälsovårdscenlraler som är gemen­samma för flera förelag. Möjligheterna till samarbete med samhällets hälso- och sjukvård är här av särskild betydelse. Förelagshälsovårdens nära samband med den offentiiga hälso- och sjukvården har också be-

 

Prop. 1971:23                                                         33

tonats av förelagshälsovårdsutredningen och flera remissinstanser. Jag betraktar det som angeläget all en nära samordning och samverkan mellan förelagshälsovården och samhällets hälso- och sjukvård kommer till stånd med sikte på atl nå bästa möjliga fördelning och utnyttjande av tillgängliga resurser. Den starka inriktning på öppen vård utanför sjukhus som karakteriserar de senare årens utveckling på sjukvårdsom­rådet i hela landet underlättar också möjligheterna lill samordning.

I delta sammanhang kan också erinras om den försöksverksamhet som arbetsmarknadsstyrelsen påbörjat för alt inom företagen undersöka vilka förändringar som kan vidtas för att fler äldre och handikappade skall kunna anstäUas eUer behålla sin anställning.

Förelagshälsovårdsutredningen föreslog alt ett särskilt samrådsorgan skulle inrättas för alt fortlöpande följa och främja utvecklingen av före­talshälsovården i hela landet och för all underlätta en samplanering mellan denna verksamhet och samhäUets hälso- och sjukvård. Kungl. Maj:t har tidigare denna dag beslutat inrätta en sådan till arbelarskydds­styrelsen knuten företagshälsovårdsdelegation. Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande kommer jag att som ledamöter i delegationen tillkalla re­presentanter för partema på arbetsmarknaden saml sjukvårdshuvudmän­nen, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmedicinska in­stitutet. Jag kommer att utse chefen för arbelarskyddsstyrelsen alt som ordförande leda delegationens arbete.

Delegationen skaU ha tUl uppgift att fortlöpande följa och främja företagshälsovårdens utveckling i landet som helhet och i olika delar av landet. Delegationen skall vara ell kontaktorgan för samråd och sam­verkan främst mellan företrädare för arbetsmarknaden, sjukvården och arbetarskyddet och ge möjlighet lill ömsesidig information i olika frågor av betydelse för företagshälsovårdens utveckling. Det blir delegationens uppgift att på grundval av aktuella uppgifter om såväl behov som till­gängliga resurser av läkare, ingenjörer, sjuksköterskor m. fl. söka åstad­komma bästa möjliga utnyttjande av de resurser som kan engageras i förelagshälsovården. Möjligheterna till samordning och samverkan med samhällets hälso- och sjukvård bör därvid ägnas särskild uppmärksam­het. En konkret uppgift av stor betydelse som delegationen omedelbart får gripa sig an blir atl utforma närmare riktiinjer i olika frågor som sammanhänger med den utbyggnad av förelagshälsovårdens läkar­resurser som jag återkommer till i del följande.

Det bör också ankomma på företagshälsovårdsdelegalionen all över­väga hur det regionala samarbetet i fråga om företagshälsovården lämp­Ugen bör utformas och atl utarbeta erforderliga rekommendationer härom.

Läkarresurserna

Som jag förut nämnt har socialstyrelsen på Kungl. Maj:ls uppdrag undersökt i vilken omfattning läkarresurser fram till mitten av 1970-talet

 

Prop. 1971:23                                                         34

kan disponeras för en utbyggnad av förelagshälsovården. Styrelsen har också undersökt formerna för en reglerad tilldelning av läkartjänster för förelagshälsovården. Socialstyrelsens utredning har gjorts med led­ning av det beräknade läkartiUskottet under liden t. o. m. år 1975 och det program för läkartillskollets fördelning på olika vårdområden som angavs i prop. 1969: 35 (SU 83, rskr 215). Detta program syftar liU all åstadkomma en balanserad utbyggnad av den offentliga hälso- och sjuk­vårdens olika grenar. För alt detta syfte skall kunna nås har nytillskottet av läkarresurser inriktats på de vårdområden där de bäst behövs. Den öppna vården utanför sjukhusen saml psykiatrin och långtidsvården till­hör de områden som har prioriterats och som enligt programmet för lä-karfördelningen kommer alt tillföras huvuddelen av läkartUlskottet under perioden. Genom alt den nya vidareutbildningen av läkare har inord­nats som ett led i den allmänna sjukvårdsplaneringen råder samstämmig­het mellan utbildningsprogrammet och programmet för läkarfördel-ningen.

Socialstyrelsen har uppskattat behovet av företagsläkartjänster under den närmaste framtiden lill motsvarande 700 heltidstjänster. För atl tillgodose delta behov föreslår styrelsen alt läkarfördelningsprogram-met för liden t. o. m. år 1975 skall utökas med 45 tjänster per år för läkare med särskild utbUdning i förelagshälsovård, dvs. sammanlagt 225 tjänster under perioden 1971-1975. Vidare räknar socialstyrelsen med ett motsvarande läkartillskotl för förelagshälsovård inom ramen för den offentliga hälso- och sjukvårdens läkarresurser. Läkartillskollet för före­lagshälsovård, omräknat i hellidsverksamma läkare, skulle därmed un­der femårsperioden uppgå till omkring 450. Tillsammans med de redan nu verksamma läkama skulle företagshälsovården därmed förfoga övet läkarresurser som svarar mol ca 650 heltidstjänster.

Det av socialstyrelsen redovisade utredningsförslaget har utarbetats i nära kontakt med representanter för arbetarskyddsstyrelsen, arbets­medicinska institutet, arbetsmarknadens parter och sjukvårdens huvud­män.

Socialstyrelsens förslag har godtagits av praktiskt laget alla remiss­instanser. Även för egen del kan jag ansluta mig liU socialstyrelsens be­dömning av vUka läkarresurser som kan ställas till företagshälsovårdens förfogande under de närmaste åren. Liksom socialstyrelsen och remiss­instansema vill jag betona angelägenheten av en ökad tillgång på läkare inom företagshälsovården. Som jag tidigare framhållit bör dock före­lagshälsovården ses i samband med samhällets hälso- och sjukvård. Behovet av hushållning med de relativt knappa personalresurser på läkarsidan som kommer all finnas tiUgängliga under de närmaste åren gör en avvägning mellan de båda sektorernas ulbyggnadskrav nödvändig. Det är därför betydelsefullt atl såväl arbetslivets som sjukvårdens före­trädare har StäUt sig bakom del av socialstyrelsen framlagda förslaget.

 

Prop. 1971:23                                                         35

Enligt min mening är resursprogrammet väl avvägt med hänsyn lill den aktuella tillgången på läkare och ger möjlighet lill en betydande utbygg­nad av läkartillgången inom företagshälsovården. Jag finner således so­cialstyrelsens förslag väl ägnat all ligga lill gmnd för en planmässig utbyggnad av förelagshälsovårdens läkarresurser under den närmaste femårsperioden.

För inrättande av läkartjänster inom den offentiiga hälso- och sjuk­vården krävs i flertalet fall medgivande från socialstyrelsen. Däremot finns det inte några särskilda bestämmelser när del gäller inrättande av läkartjänster inom förelagshälsovården. Socialstyrelsen har funnit alt någon form av reglering är nödvändig även för della område, för att den fortsatta utbyggnaden av företagshälsovården skall kunna ske i ba­lans med utbyggnaden av andra angelägna hälso- och sjukvårdssek­torer och i takt med den ökande läkartillgången. Styrelsen har stannat för all en sådan reglering bör åstadkommas genom en kombination av lagstiftning, friviUiga överenskommelser och vissa behörighetskrav för innehav av företagsläkarljänsl.

I fråga om lagstiftning föreslår socialstyrelsen alt nuvarande bestäm­melser i sjukvårdslagen om socialstyrelsens medverkan vid inrättande av läkartjänster utvidgas till att gälla även inrättande av läkartjänster för förelagshälsovård vid vårdcentral eller läkarstation för öppen vård un­der kommunall huvudmannaskap. För övriga läkartjänster inom före­tagshälsovården föreslås alt överenskommelser träffas mellan arbets­marknadens parter, sjukvårdens huvudmän och representanter för staten. Vidare föreslås atl del för tjänst som företagsläkare skall krävas sär­skild utbildning i företagshälsovård. Vissa dispenser förutsätts dock un­der en övergångstid.

Remissinstanserna har praktiskt tagel genomgående anslutit sig tUl socialstyrelsens förslag rörande formerna för läkartilldelningen.

Som socialstyrelsen påpekat har förslagel om utvidgning av sjuk­vårdslagens bestämmelser lill alt gälla även inrättandet av läkartjänster i företagshälsovård hos offentlig sjukvårdshuvudman nära samband med det utredningsarbete rörande bl. a. den öppna vårdens organisation som f. n. görs av utredningen angående sjukhusorganisationen m. m. Enligt vad jag inhämtat kommer utredningen under innevarande år att lämna sill slutbetänkande, som bl. a. kommer alt behandla frågor som gäller inrättandet av läkartjänster inom landstingens öppna sjukvård. Frågan om reglering av inrättandet av läkartjänster för företagshälsovård inom ramen för den offentliga sjukvården bör prövas i anslulning till behand­lingen av förslagen från nämnda utredning.

När del gäller regleringen av övriga läkartjänster inom företagshälso­vården delar jag socialstyrelsens och remissinstansemas uppfattning all denna bör ske genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens par­ter, sjukvårdens huvudmän och företrädare för staten. Uppslutningen

 

Prop. 1971:23                                                         36

från berörda parter kring del av socialstyrelsen föreslagna resurspro-grammel och den föreslagna regleringen av läkartilldelningen ger en god grandval för atl få lill stånd sådana överenskommelser. Det blir en av de vikliga uppgifterna för den nyinrättade företagshälsovårdsdelegalio­nen alt medverka tiU atl sådana överenskommelser kommer lill stånd och alt därvid ange närmare riktlinjer för utbyggnaden av förelagshäl­sovårdens läkarresurser. Dessa riktlinjer bör bl. a. la sikte på atl få liU stånd bästa möjliga utnyttjande av landets totala läkarresurser genom en samordning och samverkan mellan företagshälsovården och den offent­liga hälso- och sjukvården. Det bör ankomma på delegationen att när­mare utforma erforderliga regler för handläggningen av dessa frågor.

Jag vill i detta sammanhang erinra om de förslag som lagts fram i årets stalsverksproposilion (bil. 9 s. 67-68) om personalvården för stat­ligt anställda. Enligt dessa förslag skall statlig myndighet som avser att öka sitt utnyttjande av läkare göra framställning om della till Kungl. Maj:t. Sådan framställning skall föregås av samråd med den föreslagna nyinrättade statens personalnämnd.

Beträffande socialstyrelsens förslag om särskilda behörighetsvillkor ansluter jag mig i princip till uppfattningen alt läkare som är verksam inom företagshälsovården bör ha genomgått särskild utbildning i före­tagshälsovård. Målet på längre sikt bör vara all alla läkare som under huvuddelen av sin lid arbetar inom företagshälsovården skall ha genom­gått sådan utbildning. Liksom i fråga om annan vidareutbildning av lä­kare gäller det här i första hand all anpassa omfattningen av den sär­skilda utbildningen och nyrekryteringen till verksamhetsområdet lill varandra. I fråga om läkare som på heltid ägnar sig åt företagshälsovård syftar socialstyrelsens utbyggnadsprogram lill all uppnå samstämmighet med arbetsmedicinska institutets utbildningsprogram. Jag kommer i del följande att förorda alt institutets utbildningsprogram genomförs. Där­med skapas förutsättningar för att utbyggnaden av denna del av före­tagshälsovården skall kunna ske huvudsakligen med läkare som har adekvat utbildning eller som kan få sådan utbUdning i nära anslutning till sin anställning inom företagshälsovården. Det blir en uppgift för den nya företagshälsovårdsdelegationen att i samband med utarbetandet av riktlinjerna för företagshälsovårdens utbyggnad ägna uppmärksamhet även åt behörighetsvillkoren för läkarna.

Frågan om behörighetsvUlkoren för de läkare inom den offentliga sjukvården, som kommer all ha uppgifter inom företagshälsovården, bör - såsom socialstyrelsen föreslagit - prövas i samband med styrelsens pågående utredning om behörighetsvUlkoren för samtliga läkartjänster.

Utbildningsprogrammet

Arbetsmedicinska institutet har lagt fram förslag tiU utformning av UtbUdningen i förelagshälsovård för läkare, skyddsingenjörer och sjuk-

 

Prop. 1971:23                                                         37

sköterskor saml kurser i ergonomi för tekniska planerare m. fl. och i yrkeshygien för personal vid yrkesinspektionen. Förslaget har i huvud­sak fåll ett positivt mottagande bland remissinstanserna.

Under remissbehandlingen har aktualiserats behovet av samordning av utbildningen i förelagshälsovård med näraliggande utbUdning vid uni­versitet och högskolor samt med den utbildning som under skolöver­styrelsens tillsyn bedrivs av landslingen och kommunerna. Nämnden för läkares vidareutbildning har föreslagit atl en särskild utbildningsnämnd inrättas vid arbetsmedicinska institutet som ett organ för kontakter bl. a. mellan institutet och nämnden. Jag delar uppfattningen all någon form av arbetsgrupp bör tillskapas för att svara för samordningen beträffande kursemas uppläggning, dispensfrägor m. m. Samordningen bör avse utbildning för alla yrkesgrupper inom företagshälsovården. Jag finner det därför ändamålsenligt att arbetsmedicinska institutet initierar bil­dande av en eUer flera arbetsgrupper med företrädare för olika intres­senter.

När det gäller den aUmänna uppläggningen av utbildningsverksam­heten vid arbetsmedicinska institutet ansluter jag mig tUl institutets upp­fattning att den gmndläggande utbildningen i företagshälsovård bör vara odifferentierad vad avser företagsstorlek och branschinriklning. Det kan dock längre fram i tiden bU aktueUl att överväga utbildning för olika branscher. Inom skyddsingenjörsulbildningen torde en viss dif­ferentiering i enlighet med institutets förslag kunna genomföras i form av s. k. ellämneskurser, varigenom möjhgheter ges lill viss branschin­riklning.

Det är viktigt att den medicinska och den tekniska personalen inom företagshälsovården får ordentlig kännedom om arbetet inom varandras områden för all det nödvändiga samarbetet skaU underlättas. Jag ställer mig därför i princip positiv till institutets förslag att särskilda kursav­snitt behandlas vid samlad undervisning där experter från olika ämnes­områden medverkar samtidigt samt att olika elevkalegorier förs sam­man till gemensam undervisning. Integreringen kan dock inte nu ge­nomföras i den omfattning som institutet föreslagit. Vid min beräkning av behovet av lärarpersonal m. m. har jag utgått från atl lärarinlegre-ringen i huvudsak bör la sikte på genomgångar i form av gemensamma diskussioner, seminarieövningar etc. vid slutet av kursavsnitt sedan kurs­stoffet väl är genomgånget.

Den föreslagna utbildningen av förelagsläkare omfattar ca två måna­ders teorikurs vid arbetsmedicinska institutet och praktisk tjänstgöring under minst sex månader. Den teoretiska kursen föreslås omfatta sex veckor arbetsmedicin och två veckor socialmedicin. I undervisningen skall främst sådana kunskapsområden behandlas som saknas eUer endast i ringa grad ingår i den grundläggande läkarutbUdningen.

Remissinstanserna har i huvudsak godtagit institutets förslag avse-

 

Prop. 1971:23                                                         38

ende läkaralbildningens omfattning och kursinnehåll. Vissa delar av den föreslagna utbildningen för förelagsläkare - bl. a. kursen i socialmedi­cin - kommer att i huvudsak sammanfalla med innehållet i den särskilda UtbUdning i allmän praktik som socialstyrelsen och nämnden för läka­res vidareutbUdning kommer all anordna. Ett nära samarbete mellan ar­betsmedicinska institutet och vidareutbildningsnämnden bör därför kom­ma tUl stånd för alt bästa möjliga utnyttjande av utbildningsresurserna skall nås och upprepningar undvikas. Den kurs i socialmedicin som in­går i förelagshälsovårdsulbildningen synes lämpligen på institutets upp­drag kunna anordnas av vidareulbildningsnämnden och därvid så långt möjligt samordnas med kurserna i allmän praktik. Beträffande kursen i arbetsmedicin bör en viss översyn göras i samråd mellan nämnden och institutet innan kursinnehållet i den systematiska utbUdningen i allmän praktik fastställs.

SpecialulbUdningen för skyddsingenjörer föreslås normall omfatta ett år, beslående av två månaders leorikurs vid arbetsmedicinska institutet och praktisk tjänstgöring vid företag under i regel tio månader. För tiUträde tiU skyddsingenjörsulbildningen skall enligt förslagel i princip fordras dels gymnasieingenjörskompelens, dels minst fyra års industri­praktik. Dispens från förstnämnda krav skall dock kunna lämnas av institutet.

Den föreslagna uppläggningen av skyddsingenjörsulbildningen har i huvudsak godtagits av remissinstanserna. Däremot har olika ståndpunkter framkommit i frågan om vilken ulbUdningsnivå som bör krävas för tiUträde tUl utbildningen. Ä ena sidan förordas en inriktning av ut­bildningen under de första åren på i första hand skyddslekniker och praktiskt erfarna ingenjörer med lägre teoretisk underbyggnad. A andra sidan förordas civilingenjörsutbildning som inträdeskrav, varvid dock vissa påpekanden görs beträffande kravet på tidigare praktisk tjänst­göring. För egen del finner jag del angeläget alt inträdeskraven för skyddsingenjörskursen inle sätts så höga all personer som nu är syssel­satta med tekniskt arbetarskydd ute i förelagen stängs ute från denna UtbUdning bara därför atl de saknar viss formell kompelens. Del bör ankomma på arbetsmedicinska inslilulel alt med ledning härav när­mare avväga vilka kompetenskrav och dispensmöjligheter som bör före­komma och alt i dessa frågor hålla kontakt med företagshälsovårdsde­legationen. Också såvitt avser utbildningens utformning och innehåll bör det ankomma på institutet att på grundval av föreliggande för­slag och de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen svara för detaljplanering och fastsläUande av kursplaner samt all fort­löpande följa utvecklingen och föranstalta om erforderliga förändringar.

Utbildningen i förelagshälsovård för sjuksköterskor föreslås omfatta två terminer om vardera 20 veckor. Första terminen skall enligt för­slaget utgöras av andra terminen av vidareutbUdningen till sjuksköterska

 

Prop. 1971:23                                                         39

inom öppen hälso- och sjukvård, föregången av en särskild Ivåveckors introduktionskurs i socialmedicin och hälsoundervisning för de elever som inte genomgått den första terminen av nämnda vidareutbildning. Andra terminen skall innehålla särskild utbildning i förelagshälsovård, förlagd till arbetsmedicinska institutet och innefattande åtta veckors teoretisk och tolv veckors praktisk utbildning.

Jag delar socialstyrelsens uppfattning all benämningen sjuksköterskor i förelagshälsovård är all föredra som yrkesbenämning för de sjuk­sköterskor som är verksamma inom företagshälsovården. I fråga om UtbUdningens uppläggning har socialstyrelsen pekat på behovet av att vissa moment i den föreslagna utbildningen vid arbetsmedicinska in­stitutet samordnas med vidareutbildningen av sjuksköterskor i öppen hälso- och sjukvård. Även skolöverstyrelsen har pekat på behovet av samordning mellan de två utbildningsgångama. Del får ankomma på arbetsmedicinska institutet att i samråd med socialstyrelsen och skol­överstyrelsen göra den överarbetning av kursplanerna som behövs för alt undvika dubbleringar i kursinnehållet.

Som bl. a. socialstyrelsen påpekat är det av flera skäl angelägel atl kapaciteten för vidareutbildning av sjuksköterskor inom öppen hälso-och sjukvård utökas. Jag har erfarit att arbete pågår inom skolöver­styrelsen för all åstadkomma en viss sådan utvidgning. När del gäller utbildningen vid arbetsmedicinska institutet är det sannolikt att eleverna under den närmaste tiden i stor utsträckning kommer all rekryteras bland de sjuksköterskor som redan nu är yrkesverksamma bl. a. inom förelagshälsovården men saknar särskild utbildning härför. Den nya ut­bildningen för verksamhet inom företagshälsovården torde därför under den första liden inle komma att i någon större omfattning ta i anspråk kapaciteten för vidareutbildningen av sjuksköterskor inom den öppna vården. Jag utgår från atl arbetsmedicinska institutet med berörda in­stanser lar upp även de frågor som gäller den kapacitetsmässiga sam­ordningen av UtbUdningen vid institutei med vidareutbUdningen och den särskilda introduktionskursen.

Institutets förslag till utbildning i ergonomi för tekniska planerare m.fl. och i arbetshygien för.personal vid yrkesinspektionen föranleder ingen erinran från min sida.

Mot bakgrand av det i prop. 1971: 22 föreslagna arbelsgivarbidragel lill kostnaderna för bl. a. arbetsmedicinska inslilulels verksamhet kan jag ansluta mig till institutets förslag atl den här berörda utbildnings­verksamheten vid institutet bör vara avgiftsfri för elevema.

Beträffande ekonomiska förmåner under utbildningstiden föreslår arbetsmedicinska inslilulel alt läkarna erhåller stipendium med 3 000 kr. för utbUdningens teoretiska del medan ds förutsätts uppbära lön från företaget under den praktiska tjänstgöringen. För de blivande skyddsingenjörer,  som  vid  intagning tiU  utbildningen har anstäUning

 

Prop. 1971:23                                                         40

vid företag, förutsätts att de uppbär lön därifrån under hela utbildnings­tiden. Övriga ingenjörer föreslås få stipendium med 3 000 kr. för ut­bildningens teoretiska delar. Institutet utgår från att de under industri­praktiken får viss lön. I fråga om dc blivande företagssköterskorna före­slår inslilulel att sludiemedelsförordhingen görs tillämplig även på den särskilda utbildningen i företagshälsovård. Institutet förutsätter, alt Svenska landstingsförbundets rekommendation tili landstingen rörande studiebidrag och ersättning lUl elever inom vårdyrkesområdel skall till-lämpas samt atl del företag, där sköterskan fuUgör praktisk utbildning, skaU betala praklikantersätlning.

Jag delar institutets uppfattning att den praktiska utbildningen av de i företagshälsovården deltagande personalkategorierna bör förläggas till förelagshälsovårdsenhet vid företag eller vid förelagshälsovårdscentral så alt de får praktisk erfarenhet av arbetsförhållandena inom det område där de skall fullgöra sina uppgifter. Med hänsyn härtill finner jag det naturligt atl erforderliga praklikmöjligheler i form av särskilda tjänster ställs till förfogande av näringslivet. Den nya företagshälsovårdsdelega­lionen bör här kunna fylla en viktig funktion som kontaktorgan mellan institutet och näringslivet. De här aktuella tjänsterna bör i princip bygga på elt arbelsmässigl behov. Det innebär också all läkarna, ingenjörerna och sjuksköterskorna kommer atl ulföra en arbetsprestation som kom­mer resp. företag lill godo. Del.ligger därför i sakens natur all dessa tjänster avlönas av företagen resp. förelagshälsovårdscenlralerna. För­slagel om särskilda handledararvodin under den praktiska delen av ut­bildningen kan jag inle biträda.

Ett genomförande av arbetsmedicinska institutets förslag om statliga stipendier lUl vissa elevgrupper skulle innebära ell avsleg från de prin­ciper som tUlämpas inom övrig utbildning. Jag är därför inle beredd all tillstyrka institutets förslag i denna del. Frågan bör kunna lösas genom överenskommelse med de arbetsgivare hos vilka tjänstgöring i förelags­hälsovård skall ske. Utöver institutets förslag vill jag emellertid förorda all kursdeltagarna får viss ersättning för rese- och övernatlningskoslna-deri samband med bevistande av utbUdningens teoretiska delar.

Utbildningskapaciteten vid arbetsmedicinska institutet avses enligt hu­vudalternativet omfatta 45 läkare, 50 ingenjörer och 60 sjuksköterskor per år varliU kommer bl. a. kurserna i ergonomi och yrkeshygien. Re­missinstanserna har i huvudsak anslutit sig tiU delta alternativ. Bl. a. Svenska arbetsgivareföreningen har dock förordat en större utbildnings­kapacitet när det gäUer skyddsingenjörerna.

För min del förordar jag att del föreslagna utbildningsprogrammets huvudalternativ genomförs. Utbyggnaden av institutets utbildningsverk­samhet har redan kommit igång. Enligt vad jag inhämtat kommer 17 förelagsläkare, 24 skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor all utbildas vid institutet under innevarande budgetår. Dessutom kommer utbild-

 

Prop. 1971:23                                                                      41

ningen atl påbörjas för ytterligare 18 läkare. Jag bedömer därför möj­ligheterna goda för institutet att redan under nästa budgetår genomföra det föreslagna årliga utbildningsprogrammet i sin helhet. Jag kommer i del följande alt förorda att institutet får de resurser som behövs härför. Sedan närmare erfarenhet vunnits av det här föreslagna utbildningspro­grammet kan det finnas anledning atl på nytt pröva frågan om utbild­ningskapacitetens omfattning.

Vid remissbehandlingen har framhållits behovet av dels utbildning av redan verksam företagshälsovårdspersonal som inle har någon särskild utbildning på området och dels fortbildning av tidigare specialutbildad personal för all vidmakthålla och komplettera erhållna yrkeskunskaper. Jag delar remissinstansernas uppfattning och finner det angeläget atl främst provinsialläkare och andra läkare inom den offentliga öppna vården, som även skall svara för viss företagshälsovård, får tillfälle all komplettera sin tidigare utbildning. Jag avser all efter ytterligare över­väganden återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

Arbetsmedicinska institutets resurser

TUlkomsten av arbetsmedicinska institutet år 1966 innebar en sam­ordning och betydande förstärkning av resurserna för utredning, forsk­ning och undervisning på arbetarskyddets område. Institutet, som redan från början dimensionerades för viss undervisningskapacilel, förfogade vid tUlkomsten över 90 tjänster. För innevarande budgetår disponerar institutet över 119 tjänster, varav 3 professorer och 11 laboratorer. För institutet tiUämpas en anslagskonstruktion som möjliggör en utvidgning av den utredningsverksamhet som sker på uppdrag av myndigheter, or­ganisationer, företag m. fl. oberoende av medelstilldalningen över stats­budgeten. Den i annat sammanhang föreslagna arbetarskyddsfonden kommer att ge möjlighet till avsevärt vidgade insatser för forskning, ut­bildning och information på arbetarskyddets område och får därigenom stor betydelse även för arbetsmedicinska institutets verksamhet.

För all kunna genomföra del av mig förordade utbildningsprogrammet under nästa budgetår behöver institutet få ökade personella och övriga resurser. Jag anser det även angelägel alt institutets möjligheter all ulföra angelägna forsknings- och utredningsprojekt kan utökas. Vid min be­dömning av behovet av ytterligare resurser har jag bl. a. tagit hänsyn tUl institutets nuvarande undervisningskapacilel och den undervisnings­volym som behövs för alt genomföra utbildningsprogrammet. Jag anser det vara önskvärt att institutets professorer och laboratorer vid sidan av undervisningsarbetet i så stor utsträckning som möjligt ägnar sig åt forsknings- och utredningsarbete. Jag har därför vid beräkningen av personaltillskottet förutsatt alt även viss övrig personal deltar i del di­rekta undervisningsarbetet. Härigenom möjliggörs en önskvärd integre­ring av undervisningen i institutets övriga verksamhet.

 

Prop. 1971:23                                                         42

Huvuddelen av de personalförsiärkningar som jag i det följande be­räknar medel for motiveras främst av. inslilulels utvidgade utbildnings­verksamhet. Eftersom den personal som medverkar i undervisningsar­betet förutsätts delta även i institutets övriga verksamhet, utgör de före­slagna förstärkningama emeUertid även ett lillskolt tiU institutets forsk­nings- och utredningskapacilet.

Jag förordar följande personalförsiärkningar vid institutet. Institutets administrativa byrå bör förslärkas med en inslraktionsskölerska, som skall leda utbildningen av sjuksköterskor, samt vidare med en kurssekre-rare, ett biträde och en expeditionsvakt. Den medicinska avdelningen bör tUlföras ytterligare en läkare med yrkesmedicinsk inriktning för alt förstärka avdelningens forsknings- och undervisningskapacilel. Av­delningens yrkesdermalologiska sektion bör tillföras en laboratorielä­kare. Jag beräknar medel härför liksom för en avdelningsingenjör som skall svara för skötseln m. m. av apparatur.

Det är angelägel alt den tekniska avdelningen kompletteras med expertis för bullerbekämpande åtgärder saml för ventilationsfrågor. Jag beräknar medel för en laborator, en förste forskningsingenjör och ett biträde. På grand av den stora arbetsbelastningen i fråga om såväl forsknings- och utredningsverksamhet som undervisning är del nödvän­digt all institutets arbetsfysiologiska avdelning tiUförs ytterligare en läkare med arbelsfysiologisk inriktning, en laboralorieläkare och en förste forskningsingenjör. Vidare behövs en laboratorieassistent. Jag be­räknar medel härför.

Institutets arbetspsykologiska avdelning bör förslärkas och jag be­räknar medel för ytterligare en biträdande psykolog. Jag beräknar även medel för tre extra laboralorieläkartjänsler bl. a. för medverkan vid vissa hälsoundersökningar. Innehavarna av dessa tjänster avses få möjlighet att delta i institutets förelagsläkarutbildning. Vid beräkningen av institutets kostnader för uppdragsverksamhet har jag vidare räknat med all en avdelningsingenjör vid den kemiska avdelningen saml ytter­ligare två avdelningsingenjörer vid den tekniska avdelningen kommer alt anställas.

Sammanfattningsvis beräknar jag medel för en personalförslärkning med 21 tjänster vid institutet. Hämtöver beräknar jag ytterligare medel för lärarpersonal utanför institutet samt medel för anordnande av kur­ser i socialmedicin. Vidare har jag beräknat ytterligare medel för inköp av vetenskaplig apparatur m. m.

Med hänvisning lill sammanställningen på s. 29 beräknar jag anslaget lUl 10 255 000 kr.

Jag hemställer, all Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

all till Arbetsmedicinska institutet för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisa ell förslagsanslag av 10 255 000 kr.

 

Prop. 1971: 23                                                        43

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt tUl riksdagen skaU avlålas proposition av den lydelse bilaga tiU detta protokoll utvisar.

Ur protokoUet:

.  Britta Gyllensten

 

Prop. 1971:23                                                         44

Innehållsförteckning                                               Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll                              1

Inledning                                                                 2

Företagshälsovårdsutredningen                                    3

Remissyttrandena                                                      8

Socialstyrelsens förslag om företagshälsovårdens läkarresurser    1 o

Remissyttrandena                                                    14

Arbetsmedicinska institutets utbildningsprogram             16

Remissyttrandena                                                    21

Arbetsmedicinska institutets anslagsframställning           29

Departementschefen                                                30

Allmänt                                                               30

Företagshälsovårdens målsättning och organisation     32

Läkarresursema                                                   3 3

UtbUdningsprogrammet                                           36

Arbetsmedicinska institutets resiurser                       41

ESSELTE TRYCK. STHLH 71      712014