Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971           Prop. 1971: 20

Nr 20

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m. m.; given Stockholms slott den 29 januari 1971.

Kungl. Maj:t vill härraed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag ora vars avlåtande tUl riksdagen föredra­gande departeraentschefen heraställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs frara förslag lill sådana ändringar i den exeku­tionsrällsliga lagstiftningen som betingas av den nya jordabalken (JB) och den under år 1970 antagna följdlagsliftningen tUl denna. Sålunda föreslås ändringar i de regler om exekutiv försäljning\ "■v fast egendom som nu finns upptagna i utsökningslagen (UL). Samlidigisora lagstift­ningen om fastighetsexekutionen anpassas till JB, särskUt tu. dess nya panlrällssystera, innefattar förslagen en reforraering av bestäran. Iserna i syfte atl skapa en raodern oeh effektiv lagstiftning på detta oraråde.

I redaktionellt avseende innebär förslagen alt de regler ora försäljning av ulraält fast egendom sora nu finns i UL bryts ul och får raotsvarighe­ter i en särskUd lag ora exekutiv försäljning av fast egendora. I UL kora­raer därefter atl, såvitt gäller fast egendora, slå kvar övriga regler ora exekutionen, såsora regler om utmätning, fördelning av under exekution inflytande raedel och fuUföljdsregler.

En betydande nyhet sora föreslås är alt ulraält fastighet skall, när detta fraraslår sora ändaraålsenligl, kunna säljas under hand. Avsikten är att man på det sättet i raindre koraplicerade fall skall kunna uppnå bättre försäljningsresullat och en smidigare avveckling än vid försälj-

1    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20


 


Prop. 1971: 20                                                          2

ning på auktion. Beträffande försäljning på auktion föreslås nya regler i syfte att bereda dera sora har nyttjanderätt till fastigheten ökat skydd. I förslaget ges också nya regler om försäljning av fast egendora, liU vil­ken gäldenären helt eller delvis bara har villkorlig äganderätt. Också för del fallet atl andel i fastighet har utmätts ger förslagel nya regler. Mot bakgrunden av JB:s regler har de nuvarande reglerna om försäljning av gemensamt inlecknade fastigheter ändrats och systematiserats.

Förslaget till lag om ändring i UL avser i första hand bestäraraelserna ora fast egendora men berör också reglerna ora lös egendora. Den nya panlrältskonslruktionen i JB har raedförl förslag lUl ändrade regler ora ulraälning av ägarhypotek i fast egendora. De regler ora tvångsförvall-ning av fast egendom sora finns i UL föreslås bli upphävda.

De nya reglerna ora exekutionen har föranlett följdändringar i bl. a. konkurslagen. I detta samraanhang föreslås också i konkurslagen följd­ändringar lill förmånsrätlslagen. Vidare innefattar förslaget till lag om ändring i konkurslagen bl. a. vissa nya regler om konkursförvaltares åligganden vid exekutiv försäljning av fast egendom som hör till kon­kursbo.

Som anmäldes i propositionen raed förslag liU JB (prop. 1970: 20 del A s. 393) och i propositionen med förslag tUl lag om införande av nya jordabalken ra. ra. (prop. 1970: 145 s. 448) har, i saraband raed all för­slag till lagstiftning på exekuliorisrältens oraråde nu utarbetats, ytterli­gare övervägts de bestäraraelser i JB sora berörs därav. Översynen har givit vid handen att de bestäraraelser raed exekutionsrättslig anknytning som finns i JB i allt väsentligt passar väl ihop med den lagstiftning om exekution i fast egendora som nu föreslås. Vissa justeringar har emeller­tid tagits upp i förslag lill lag om ändring i JB. Ändringarna är delvis föranledda av förslaget all utmätt fast egendora skall kunna säljas inte bara på auktion utan också under hand.

Den föreslagna lagstiftningen är avsedd alt i sin helhet träda i kraft den 1 januari 1972.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

1) Förslag

till

Lag

om exekutiv försäljning av fast egendom

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

Utmätt fast egendom säljes av överexekutor. Försäljningen skall ske på of­fentlig auktion, om ej annat följer av 15 eller 57 §.

2 §

Vad i denna lag sägs om utmätt fast egendom gäller i tillämpliga delar även när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

Vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt i fast egendom gäl­ler även rätt till betalning på grund av ägarhypotek, om ej annat följer av särskilda bestämmelser i lagen.

De bestämmelser som meddelas om pantbrev gäller i tillämpliga delar även vilandebevis.

Förberedande åtgärder inför exekutiv försäljning

§

överexekutor skall låta beskriva och värdera utmätt fastighet så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet. Tillbehör skall anges i beskrivningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak.

Om fastighet, som är intecknad gemensamt med annan fastighet, skall säljas och särskilt taxeringsvärde saknas för någon av fastigheterna, skall var och en av dem värderas.

4 §

Fastighetens ägare skall på anmodan tillhandahålla de handlingar som vi­sar hans äganderätt eller tjänar till upplysning om rättigheter som besvärar fastigheten eller om tillbehör till den och uppge vilka sora har fordran eller rättighet som bör iakttagas vid egendomens försäljning. Överexekutor skall även på annat sätt söka införskaffa utredning i dessa hänseenden samt om den belastning som rättighet utgör och det vederlag som utgår.

Fastighetens ägare skall på anmodan överlämna pantbrev som han inne­har. Därefter får pantbrevet ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.


 


4                      KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

5 §

Påstår någon bättre rätt till utmätt fastighet, skall överexekutor, om skäl föreligger därtill, förelägga honom att inom en månad efter det att föreläg­gandet delgivits honom väcka talan mot utmätningssökanden och den som i ärendet antagits vara ägare till fastigheten, vid domstol som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om annan än fastighetens ägare påstår att han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör till fastigheten.

Efterkommes ej föreläggande enligt första eller andra stycket, är talan mot sökanden förlorad, om ej sökanden inom tid som nyss nämnts själv väckt ta­lan mot den som påstått biittre rätt och den som i ärendet antagits vara ägare.

Är tvisten av väsentlig betydelse, får fastigheten ej säljas förrän tvisten bli­vit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått.

Förvaltning av utmätt fastighet

§

Ägare till utmätt fastighet får ej minska dess värde genoin att överlåta till­behör eller genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastig­heten. I övrigt får han, i den mån ej annat följer av 8 eller 9 §, tillgodogöra sig fastighetens vanliga avlastning till dess fastigheten sålts och skall till­trädas av köparen. Sådan rätt föreligger dock ej i fråga om växande gröda el­ler annan avkastning som förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej i fastighet£;n upplåta rättighet som går utöver vad som är medgivet enligt första stycket, överexekutor får förbjuda honom att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan överexekutor medge undantag från första eller andra stycket i den mån det kan ske utan intrång i utmätningssökandens rätt och i övrigt är lämpligt.

7 §

På begäran av borgenär kan överexekutor vid behov förordna, att krono­fogdemyndigheten skall taga vård om tillbehör till fastigheten. I brådskande fall kan kronofogdemyndigheten på begäran omedelbart taga vård om sådant tillbehör. Åtgärden skall genast anmälas hos överexekutor, som prövar om den skall bestå.

8 §

Arrendeavgift, hyra eller annan avkastning av fastigheten som förfaller till betalning under förfarandets gång skall, om borgenär begär det och skäl föreligger därtill, uppbäras av överexekutor eller den han förordnar som syssloman. Överexekutor skall i sådant fall utan dröjsmål meddela den betal­ningsskyldige förbud att betala till annan än överexekutor eller syssloman­nen.

9 §

Kan det befaras att ägaren vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i strid med 6 § eller att egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan


 


Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971                   5

överexekutor på begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalta fastigheten.

10 §

Arrendeavgift, hyra och annan avkastning av fastigheten som syssloman uppbär skall redovisas till överexekutor vid tidpunkt som denne bestämmer.

Tidsfrist för försäljning

11 §

Utmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt andra—fjärde styckena.

Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av sökanden eller fas­tighetens ägare. På begäran av fastighetens ägare får anstånd beviljas endast om sökanden medger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

Anstånd får ej utan synnerliga skäl beviljas utöver ett år från utmät­ningen.

I fall som avses i 77 a § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) eller 70 § konkurs­lagen (1921: 225) skall tid som avses i första och tredje styckena räknas från den dag då försäljningen begärdes.

Utlösningsrätt och anslutningsrätt

12 §

Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta fastighe­tens försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan fastigheten sålts, till överexeku­tor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

13 §

Hör fastigheten till konkursbo, kan borgenär som i konkursen bevakat ford­ran med panträtt eller bättre förmånsrätt i fastigheten begära att fastighe­ten säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är ostri­dig eller styrkes.

Borgenär som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla detta hos överexekutor senast två veckor före bevakningssammanträdet.

Bestämmelserna i 12 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att ut­lösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Försäljning av fastighetstillbehör

14 §

Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan samtidig försäljning av fastigheten i övrigt, skall överexekutor utsätta sammanträde för prövning av frågan. Till sammanträdet skall överexekutor kalla sökan­den, fastighetens ägare och envar för överexekutor känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av annan rättighet som kan påverkas av försälj­ningen.

Blir vid sammanträdet närvarande sakägare ense om att tillbehör bör säl­jas för sig, förordnar överexekutor i enlighet därmed, om ej särskilda skäl


 


6                      Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får överexeku­tor förordna därom endast om synnerliga skäl föreligger.

Råder tvist om tillbehör som avses i 5 § andra stycket, får särskild försälj­ning av tillbehöret ej ske förrän tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått.

15 §

Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelserna om försälj­ning av utmätt lösöre. övere:cekutor träder därvid i kronofogdemyndighetens ställe.

Tillbehör som säljes för sig upphör att höra till fastigheten, även om det ej skiljes från denna.

16 §

Vad som influtit genom särskild försäljning av tillbehör tillkomraer dem som har fordringar med rätt i fastigheten med det företräde mellan dem som gäller enligt lag. Den som har fordran med panträtt i fastigheten kan avstå från betalning utan att det minskar hans rätt i fastigheten i övrigt. Inneha­vare av fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får dock icke avstå från betalning uir tillbehörsmedel under annan förutsättning än att samtycke till avståendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteck­ningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt, vilken gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteck­ningen.

Avstående som inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning på auk­tion skall ske senast vid bevakningssammanträdet och kan därefter ej åter­kallas.

17 §

Förslår medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör att för­nöja sökanden samt dem som har bättre rätt och ej avstått från betalning, skall förfarandet avbrytas, om ej egendomen är avträdd till konkurs och för­valtaren begär att förfarandet skall fortgå.

ÅtgärdcT före försäljning på auktion

18 §

Tid och plats för auktion på fastighet bestämmes av överexekutor. Fastighetens ägare och innehavare av nyttjanderätt lill fastigheten är skyl­diga att låta fastigheten visas på lämplig tid.

19 §

För förhandling om försäljningen skall bevakningssaminanträde hållas antingen samma dag som auktionen eller lämplig dag dessförinnan.

20 §

Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla uppgift om bevakningssammanträde och sammanträde för fördel­ning av köpeskillingen.

Har överexekutor förordnat om särskild försäljning av tillbehör, får kun-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                   7

görelsen ej utfärdas förrän försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats eller frågan om sådan försäljning förfallit.

21 §

Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar och rättigheter som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas om denna. Innehavare av fordran-med förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmåns­rättslagen (1970: 979) behöver dock ej underrättas särskilt.

Har anslutning enligt 13 § ägt rum, skall underrättelse därom ske enligt första stycket.

22 §

Har auktionen och sammanträdena ej blivit utlysta så som angivits i 20 och 21 §§, skall de inställas och nya tider utsättas, om bristen är väsentlig och icke kan avhjälpas på annat sätt.

Bevakningssammanträde

23 §

Vid bevakningssammanträdet skall lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran eller rättighet anmälts hos överexekutor före sam­manträdet, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda an­språk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

Om tillbehör sålts för sig, behandlas särskilt hur den behållna köpeskil­lingen för tillbehöret skall användas, i den mån det inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.

Sakägarförteckning

24 §

När förhandlingen vid bevakningssammanträdet avslutats, upprättas sak­ägarförteckning.

25 §

I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen,

1.    fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 § 1) eller 7 § 1) eller 2) förmånsrättslagen (1970: 979) och som förfaller till betalning senast den tillträdesdag som anges i 36 §,

2.    fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,

3.    nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastig­heten, om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig, dock ej rättighet av beskaffenhet att skola bestå oavsett fastig­hetens försäljning,

4.    kostnaden för förfarandet.

Om fastigheten hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kost­nad för fastighetens förvaltning under konkursen samt fordran som skall utgå ur fastigheten med förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen.


 


8                      Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

26 §

Fordringar och rättigheter upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Inskriven rättighet har företräde framför fordran med förmånsrätt på grund av utmätning, om inskrivning sökts före dagen för utmätningen. Kost­naden för förfarandet upptages närmast före exekutionsfordringen.

Tillägg som avses i 6 kap. 3 § jordabalken upptages före pantbrevets be­lopp, om ej borgenären yrkar annat.

Fordran eller rättighet upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran beroende av att sökt inteck­ning beviljas eller är inskrivning av rättighet sökt men ännu ej beviljad, upptages fordringen eller rättigheten med det företräde som tillkommer den, om inteckningen eller inskrivningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej anslutning enligt 13 § ägt rum.

27 §

Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå på till­trädesdagen, dock med den begränsning som kan följa av att panträtt ej får åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 § jorda­balken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptages återstoden som ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pant­brevets belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken som med hänsyn till ägarens uppgifter och andra omständigheter kan antagas böra utgå.

Ägarhypotek upptages utan tillägg, om det ej är utmätt.

Rättighet upptages utan att något belopp anges.

28 §

Fordran, som ej är förfallen till betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages med det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

29                                           §
I övrigt anges i sakägarförteckningen

1.    sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutionsford­ringen och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt vilka ford­ringar som är skyddade,

2.    i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betal­ning av fordringar som upptagits i förteckningen,

3.    det lägsta bud som måste avges för att fastigheten enligt 32 § skall få säljas,

4.    vilka rättigheter som enligt 33 § första stycket är skyddade utan förbe­håll eller enligt 33 § andra stycket skall förbehållas vid försäljningen,

5.    betalningsvillkoren och tillträdesdag.

Av fordran som gäller endast i andel i fastigheten skall vid tillämpning av första stycket 1 medräknas så mycket som med hänsyn till andelens storlek och fordringens läge täckes, när övriga fordringar med bättre rätt än exeku­tionsfordringen samt kostnaden för förfarandet är fullt täckta.

Köpeskilling för tillbehör får ej tagas i anspråk för betalning av fordran inom skyddsbeloppet i vidare mån än som angivits i sakägarförteckningen.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                   9

30 §

1 sakägarförteckningen skall i förekommande fall erinras om

1.    verkan av underlåten uppsägning av arrende- eller hyresavtal i fall som avses i 46 § andra stycket samt rätt till förlängt avtal eller skadestånd som enligt lag tillkommer arrendator eller hyresgäst, om han blir uppsagd med anledning av fastighetens försäljning,

2.    rätt att bo kvar som hyresgäst som enligt lag tillkommer bosladsrätt-havare,

3.    rätt att bo kvar på fastigheten som överexekutor enligt 36 § tredje styc­ket har medgivit ägaren.

31 §

Skall försäljningen ske på avvikande villkor enligt 37 §, upprättas sakägar­förteckningen i enlighet därmed.

Villkor för försäljning på auktion

32 §

Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för fastig­heten, behållen köpeskilling för tillbehör i den mån den enligt sakägarför­teckningen skall användas till betalning av fordringar inom skyddsbeloppet, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå.

33 §

Tomträtt som inskrivits är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbe­håll. Annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft är skyd­dade utan särskilt förbehåll, om rättigheten har bättre rätt än exekutions-fordringen.

I andra fall än som avses i första stycket skall nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt förbehållas, om det saknas anledning antaga att de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid skall rätt till betalning på grund av ägarhypotek icke anses som fordran, i den mån ägarhypoteket ej är utmätt.

Talan mot överexekutors beslut varigenom rättighet förbehållits enligt andra stycket får föras endast av den sonr bestritt att förbehållet göres. In­nehavare av rättighet som ej sålunda förbehållits får ej föra talan mot över­exekutors beslut i denna fråga.

Rättighet som ej enligt första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och icke heller förbehållits enligt andra stycket kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enligt 39 §.

34 §

1 avräkning på köpeskillingen för fastigheten skall innestå kapitalbeloppet av sådan fordran inom skyddsbeloppet som är förenad med panträtt och icke enligt sakägarförteckningen skall betalas med köpeskilling för tillbehör. Vad nu sagts gäller dock icke, om

1.    fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen och bor­genären yrkat kontant betalning,

2.    fordringen är sådan som avses i 26 § tredje stycket, eller

3.    fordringen är förenad med panträtt endast i andel i fastigheten.

För ägarhypotek skall, även om det faller inom skyddsbeloppet, kontant betalning alltid erläggas.

It    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20


 


10                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

I den mån icke avräkning skall ske enligt första stycket skall köpeskil­lingen för fastigheten betalas kontant, om ej inroparen visar att han avtalat annat med den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Om det enligt förteckningen är ovisst vem ett belopp tillkommer, får det ej avräk­nas.

35 §

Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpen­ning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 34 § skall betalas kontant eller mindre än den kostnad för förfarandet som skall utgå ur fastigheten.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med pant­rätt i fastigheten, om den täckes av köpeskillingen och kan anses betryg­gande.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 43 § er­sättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 § kungjorts för köpeskillingens fördelning.

36 §

Som tillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse fördelningssam­manträdet skall äga rum. Överexekutor kan dock medge inroparen att redan före tillträdesdagen taga vård om fastigheten eller del därav.

Överexekutor får förordna att ogulden avkastning av fastigheten, som en­ligt 8 eller 9 § skolat betalas till överexekutor eller syssloman och som har förfallit under tiden till och med den dag köparen tillträtt fastigheten, skall tillkomma honom. Om sådan avkastning i annat fall betalas till köparen, skall denne redovisa därför till överexekutor.

Har förre ägaren ej annan bostad, kan överexekutor tillåta honom att bo kvar på fastigheten högst tre månader efter tillträdesdagen.

37 §

På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta kö­peskillingen samt tiden för tillträde, ske på andra villkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får höjas, även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

Begäran som avses i första stycket skall framställas senast vid bevaknings­sammanträdet.

Auktion på fastighet

38 §

Vid auktionen skall, i den mån det är påkallat med hänsyn till värdet av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken egendom som skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör ej skall följa den. Vad sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall det anmälas.

Redogörelse skall lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplys-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  11

ning skall lämnas, att fastigheten ropas ut under förbehåll att inrop skall prövas enligt 40 §.

39 §

Om sakägarförteckningen upptager rättighet som ej enligt 33 § första styc­ket är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller förbehållits enligt 33 § andra stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Uppnås vid det senare utropet bud som täcker fordringar med bättre rätt än rättigheten eller som, utan att täcka dessa, är lika högt som eller högre än budet vid det föregående utropet, har budet vid det senare utropet företräde. Att ägarhypotek i den mån det ej är utmätt icke täckes utgör ej hinder mot att bud med förbehåll för rättighe­ten godtagas.

Upptager sakägarförteckningen två eller flera sådana rättigheter som avses i första stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll för någon av rättigheterna och därefter med förbehåll först endast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för ökat antal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rättigheter än annat bud har företräde fram­för detta, om det icke leder till sämre täckning av fordran som har bättre rätt än någon av rättigheterna.

När bud med förbehåll för rättighet ej täcker fordringar med bättre rätt, kan rättighetshavaren skydda sin rättighet genom att betala skillnaden mel­lan det budet och bud utan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skill­naden som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt.

Om rättighetshavare i fall som avses i andra stycket är villig att betala en­ligt vad nyss sagts men till följd av att flera tillskott erfordras det sålunda er­ bjudna beloppet ej ensamt eller i förening med annat tillskott som bjudes är tillräckligt för att hans rättighet skall skyddas enligt tredje stycket, skall fas­tigheten utropas med förbehåll för rättigheten och den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjudes.

Om borgenär, vars fordran ej blivit täckt genom visst bud, godtager budet, skall fordringen vid tillämpning av första—fjärde styckena anses som täckt.

Om rättighetshavare i stället för att betala ställer säkerhet, skall det gälla.

40 §

Innan inrop godlages, skall överexekutor pröva om det i 32 § angivna vill­koret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhållandet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge, att inrop godlages fastän kost­naden för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsford­ringen ej täckes.

41 §

Sedan inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lämna föreskriven handpenning, överexekutor kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall fastigheten ropas ut på nytt.

I fall som avses i 39 § skall handpenning lämnas för varje inrop, även om


 


12                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

fastigheten skall ropas ut på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

42 §

Sker ej inrop, som godtagas och fullföljes genom att handpenning lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökandan begär det inom an vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 § tredje stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auktioner hållits utan att fastigheten blivit såld och saknas anled­ning till antagande att fastigheten kan säljas inom rimlig tid, får överexeku­tor avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, äger 18—41 §§ motsvarande tillämpning. An­mälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gällar ävan för se­nare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åtar. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åt­gärder.

43 §

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt anligt 41 § tredje styckat, skall handpanningan tagas i anspråk i den mån det behövs för att samman­lagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex pro­cents årlig ränta därå från tillträdesdagen till och med den nya tillträdes­dagen och för att även kostnaden för den nya auktionen skall täckas. Datta gäller även om fastigheten säljes med förbehåll för rättighet som ej förbe­hållits vid den förra auktionen aller ändrade förhållanden inträtt. Vad som aj behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen fullgjort sin batalningsskyldighat. Bhr fastigheten aj såld vid den nya auktionen är hela handpenningen förverkad.

Hålles aj ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kost­nader för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

44 §

Sedan auktion som lett till försäljning av fastigheten vunnit laga kraft och köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket, utfärdar överexekutor köpebrav.

Visar inroparen att han bjudit för annans räkning, skall köpebrev utfärdas till danna.

Verkan av auktion

45 §

Efter fastighetens försäljning svarar danna aj för fordran som avsas i 25 § första stycket 1.

Borganär som har pantbrev kan aj efter fastighetens försäljning mot köpa­ren göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § jordabalken.

Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskom-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  13

malse har avräknats på dan kontanta köpeskillingen och dan förre ägaren blir fri från ansvar härför. I fall som avsas i 44 § andra stycket blir även den som gjort inropet betalningsskyldig.

46 §

Köpare, som fullgjort sin batalningsskyldighat enligt 35 § fjärde styckat, får tillträda fastigheten på den dag som bestämts för köpeskillingens fördel­ning. Han svarar därefter för ägares skyldigheter i den mån da skall fullgöras eftar tillträdesdagen.

Vill köparen att i sakägarförtackningan upptagen arrende- allar hyrasrätt, som ej är skyddad enligt 33 § första stycket eller förbahållits enligt 33 § and­ra stycket eller vid auktionen, skall upphöra, åligger dat honora att inora an månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mot honom. Beträffande dan tidpunkt vid vilken arrende- eller hyresavtal skall upphöra mad anledning av uppsägning gällar vad som är föreskrivet i fråga om uppsägning aftar frivillig överlåtelsa av fastighet.

Om rätt i vissa fall för arrendator aller hyresgäst att begära förlängning av avtalet eller att få ersättning vid uppsägning finns särskilda bestämmelsar.

47 §

I fråga om rättighet som aj skall upphöra omedelbart efter fastighetens försäljning gäller följande bastämmelser.

På arrendeavgift, hyra eller annat vederlag för rättigheten som förfaller till betalning mar än sax månader ellar, i fråga om arrende, mar än ett år ef­ter tillträdesdagen får rättighetshavaren icke avräkna fordran hos den förre ägaren. I fråga om sådant belopp gäller ej hallar betalning som rättighetsha­varen erlagt till dan förre ägaren eller annan uppgörelse med denne.

Fordran som rättighetshavare förvärvat eller förskottsbetalning eller upp­görelse som skatt after det att fastigheten utmätts får ej åberopas mot köpa­ren, om rättighetshavaren ägde eller bort äga kännedom om utmätningen.

Om rättighatshavaras rätt till ersättning av tidigare ägare, om rättigheten upphör med anledning av fastighetans försäljning, finns bestämmelser i 7 kap. 19 och 20 §§ jordabalken.

Underlåter köpare att fullgöra tidigare ägares skyldigheter mot rättighets­havare enligt 46 § första stycket, ägar 7 kap. 20 § första och tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning.

48 §

Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet anligt 35 § fjärde stycket, även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagats får köparen tillträda fastighe­ten på den bestämda dagen, om ej förordnande enligt 218 § 3 mom. utsök­ningslagen (1877:31 s. 1) meddelats dessförinnan. Får han på grund av sådant förordnande ej tillträda fastigheten och är hindrat ej hävt inom tra månader från den bestämda tillträdasdagen, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan där­om hos överexekutor medan hindret alltjämt består.


 


14                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Gemensamt intecknade fastigheter

49 §

När någon av flara gemensamt intacknade fastigheter skall säljas på auk­tion, har den som har fordran raed panträtt på grund av den gemensararaa intackningen rätt att indraga annan av de intacknada fastigheterna i försälj­ningen, om den svarar för det intacknade beloppet eller del av detta föra den fastighet som skall säljas. Skall danna säljas för panträttshavarens fordran eller för fordran sora har lika eller bättre rätt, får han ävan indraga fastighet som svarar för intackningen först after dan fastighet som skall säljas.

Yrkande om indragning skall framställas hos överexekutor senast vid be­vakningssammanträdet. Dat skall delgas fastighetens ägara mad föreläg­gande för honom att inkoraraa raed yttrande inom tid som övarexakutor be­stämmer. Bevakningssammanträda och auktion skall inställas, när det be­hövs för att yrkandet skall hinna prövas. Härvid äger 22 § motsvarande till- lämpning.

Bifallas yrkandet, ansas dan indragna fastigheten utmätt när beslutet med­delas. Den får aj säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

50 §

Om an av flera gamansamt intacknade fastigheter skall säljas på auktion, skall fordran med panträtt på grund av den gemensararaa inteckningen upp­tagas i sakägarförtackningan raed dat balopp för vilket fastigheten svarar i förhållanda till de andra fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, ora aj annat avtalas raellan köparen och dan som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

51 §

Om samtliga fastigheter som basvaras av gemansam inteckning skall säljas på auktion och förhållande som anges i 52 § andra stycket ej föreligger, upprättas gemensam sakägarförteckning för fastigheterna. Rättighet i nå­gon av fastigheterna skall härvid anses upplåten i dera alla. Vid auktionen utropas fastigheterna gemensamt.

52 §

Skall flara av gemensarat intacknada fastigheter man ej alla säljas på auk« tion, gällar 53—55 §§.

Ora samtliga fastigheter som besväras av gemansam inteckning skall säl­jas, gäller likaledes 53—55 §§ ora

1.    fastigheterna har olika ägare,

2.    någon av fastighetarna med stöd av 49 § indragits i försäljningen,

3.    någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam in­teckning,

4.    någon av fastigheterna basvaras av särskild inteckning,

5.    någon fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avsar inteckning­ens hela balopp,

6.    det yrkas av innehavara av sådan rättighet i någon av fastighetarna som aj skall bestå oavsatt om fastigheten säljas, aller

7.    det i annat fall yrkas av ägara allar borgenär vars rätt kan bero därav.
Yrkande som avsas i andra stycket 6 eller 7 skall framställas senast vid be­
vakningssammanträdet.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  15

53 §

Särskild sakägarförteckning skall upprättas för värja fastighet som skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen begärts på grund av den bästa gemensamma intackningen, om ej axekutionsfordringen har bättre rätt. Fordran raed panträtt på grund av gemansam inteckning upptages för varje fastighet med dat belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till da andra fastighetarna. Kan ansvarat komraa att vid försäljningen vidgas härutövar, skall dat anmärkas. Beträffande fastighet som svarar endast i andra hand angås om sådant ansvar kan ifrågakomma.

När fastighet indragits i försäljningen enligt 49 §, skall vid beräkning av tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalkan anses som om fastigheten utmätts samti­digt med den ursprungligen utmätta fastighatan.

54 §

Vid auktionen skall fastighetarna utropas var för sig. Därefter skall de ut­ropas gemensamt, om de har samme ägare. Efterföljande gemensamt utrop skall ävan eljest äga rum, om full betalning aj uppnåtts för fordran för vil­ken samtliga fastigheter svarar eller fastigheternas ägare är ansa om att de skall utropas gemensamt.

Uppnås vid gemensamt utrop högre bud än summan av buden vid de sär­skilda utropen, skall budet vid dat gemensamma utropet ha företräda. Den köpeskilling som bjudits vid det gemensamma utropat skall fördelas på fas­tigheterna after da värdan som i ärandet åsatts dam. Fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som bjudits för dan fas­tigheten vid särskilt utrop. Har någon av fastigheterna utropats med tillbe­hör som ej ingick i dat värde eftar vilkat dass andel i köpeskillingen skall be­räknas aller utropats utan tillbehör som omfattades av nämnda värda, skall den fastighetens värda vid tillämpningen av dat sagda jämkas eftar vad som finnes påkallat av nämnda förhållande. Uppgår i fråga om någon av fastighe­terna dass andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel icke till skyddsbeloppet och skall därför frågan om dan fastighetens försäljning för­falla, skall da övriga fastigheterna utropas gemensamt.

Uppnås aj bud som förslår till betalning av någon del av exakutionsford-ringen, får aj någon av fastigheterna säljas.

Har fastighet indragits i försäljningen med stöd av 49 §, skall den ur­sprungligen utmätta fastigheten utropas först. Om därvid ej uppnås bud som förslår till gäldande av någon del av axekutionsfordringen, får fastighatan ej säljas. Blir den ej såld, skall ej haller den indragna fastigheten säljas.

Fastighet som endast i andra hand svarar för fordran mad panträtt på grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringan, innan dat vi­sat sig att betalning aj kan utgå ur dan fastighet som svarar i första hand. I andra hand ansvarig fastighet får ej hallar säljas, om dass ägare aller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara ellar ställer sä­kerhet för beloppet. Gemensamt utrop av fastighetarna behöver ej ske i an­nat fall än då särskilda skäl föreligger.

55 §

Om rättighet har förbahållits vid särskilt utrop, skall förbehållet gälla även vid efterföljande gemensamt utrop. Har rättigheten aj förbahållits vid det sär­skilda utropet, tillämpas 39 § även vid dat gemensamma utropet.

Vid tillärapning av 40 § skall prövningen, huruvida avsevärt högre köpa-


 


16                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

skilling kan uppnås, avsa den sammanlagda köpeskillingen för samtliga fas­tigheter som inropats vid auktionen.

Handpenning skall lämnas efter varje inrop, ävan om inropad fastighet skall utropas på nytt. Om inropat aj skall bestå, återlämnas handpenningen.

Fordran som på grund av gemensam inteckning är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej köparen och den som enligt sakägarför­teckningen är betalningsberättigad avtalar annat.

Fortsatt inteckningsansvar

56 §

Sådant förordnande av överexekutor om fortsatt inteckningsansvar som avsas i 6 kap. 12 § jordabalken, får meddelas på bagäran av köparen.

Har fastighet sålts i fall sora avsas i 6 kap. 12 § andra stycket andra ellar tredje punkten jordabalken, får förordnande om fortsatt inteckningsansvar meddelas beträfiFande gemensam inteckning som besvärar fastigheten endast om fastigheten i förhållande till de andra gemensamt intecknada fastighe­terna svarar för hela inteckningen och den fordran för vilken panträtt på grund av inteckningen åtnjutas blivit täckt. Om medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör utfaller på pantbrevets belopp, fär förord­nande ej meddelas beträffande motsvarande dal av inteckningen.

Begäran om förordnande eEiligt denna paragraf skall framställas senast vid sammanträdet för köpeskillingens fördelning. Därvid skall pantbrevet ingas, om dat aj förut är tillgängligt för övarexakutor.

Försäljning under hand av fastighet

57 §

Utmätt fastighet får säljas under hand, om försäljning i sådan ordning fin­nes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion och dat är tillförlitligt ut­rett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastighatan.

Innan fastigheten utbjudes till försäljning under hand, skall ägaren och sökanden få tillfälle att yttra sig.

58 §

Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att svara för alla ford­ringar som på grund av panträtt, utmätning ellar aljast är förenade med för­månsrätt i fastigheten och kostnaden för förfarandet, i dan mån aj borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmåns­rätt i fastigheten eller sökanden medger att försäljning får ske utan att kost­naden för förfarandet blir täckt. Rätt på grund av ägarhypotek anses icke som fordran i den mån ej ägairhypotaket är utmätt.

Fordran som är förfallen till betalning skall betalas kontant, om aj köparen visar att han avtalat annat mad borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om aj sökandan avstått från täckning av kostnaden för förfarandet, skall vad som behövs för sådan täckning be­talas kontant.

Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Härvid äger 47 § motsvarande tillämpning.

Köparen skall lämna handj>anning enligt vad som i 35 § föreskrivas i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling upprättats. Försummas det är köpet ogiltigt.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  17

Blir köpet ogiltigt, äger bestämmelserna i 43 § om handpenning motsva­rande tillämpning. Vad i 43 § första stycket sägs om auktion gällar ävan för­säljning under hand.

I övrigt bastämmar överexekutor köpavillkoren.

59 §

Försäljningen sker ganom upprättande av köpehandling, som underskrivas av överaxakutor och köparen.

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. Har försäljningen före­gåtts av auktion utan att därvid godtagbart inrop skett, behövs dock aj god­kännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Om ägaren aj godkänt försäljningsvillkoren, skall han genast underrättas om skedd försäljning.

60 §

Har köparen fullgjort sin batalningsskyldighat enligt 58 § fjärde stycket och försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar övarexakutor köpebrav. överklagas försäljningen, äger 48 § motsvarande tillämpning.

61 §

Säljas ej egendomen under hand, skall den utbjudas till försäljning på auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet

62 §

Bestämmelserna i 3—61 §§ gäller i tillämpliga delar fast egendom som ut­mätts medan gäidenärens rätt till egandoman är villkorlig och andel i fastig­het som blivit utmätt, om ej annat följer av 63—69 §§.

63 §

Har i fall, då överlåtelse av fastighet är beroende av villkor, fastighatan ta­gits i mät för fordran hos överlåtaran, får försäljning icka ske förrän det vi­sar sig om villkoret uppfylles.

Om del av fastighet genom överlåtelsa koramit i särskild ägares hand och fastigheten tagits i mät för fordran hos övarlåtaren innan fastighetsbildning som enligt lag utgör villkor för överlåteisans giltighet kommit till stånd, äger första stycket motsvarande tillämpning. Skulle det medföra betydande tids­utdräkt att avvakta huruvida fastighetsbildningen kommer till stånd, får dock fastigheten säljas med förbehåll för den rätt som tillkomraer förvärva­ren. Försäljningen omfattar då även gäidenärens rätt raot förvärvaren. Köpa­ren svarar för gäidenärens skyldigheter raot förvärvaren.

64 §

Har i fall, då förvärv av fastighet eller dal av fastighet är beroende av vill­kor, egendomen tagits i mät för fordran hos förvärvaren, skall övarexakutor utbjuda gäidenärens rätt till egendomen till försäljning i den ordning som gällar för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Kommer försäljning till stånd, svarar köparen för gäidenärens skyldigheter raot sin fångesnian. An­sökan om inteckning som gjorts samma dag som utmätningen eller senare förfaller genom försäljningen, om ej överexekutor på begäran av köparen förordnar annat.


 


18                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Kan dat utan betydanda tidsutdräkt avvaktas om dat för förvärvat gällande villkoret uppfyllas, kan anstånd med försäljningen medges tills det visar sig om så blir fallat. Om villkoret uppfyllas, skar försäljning i den ordning som i allmänhat gäller för exekutiv försäljning av fast egendom.

När försäljning som skatt enligt första styckat vunnit laga kraft samt kö­paren fullgjort sin batalningsskyldighet, utfärdar övarexakutor köpehand­ling.

65 §

Bastäramelserna i 63 och 64 §§ gäller ej, om den fordran för vilken utmät­ning skett var föranad med särskild förmånsrätt i fastigheten.

66 §

Om villkoret uppfyllas i fall som avses i 63 § allar förvärvet går åter i fall som avsas i 64 § andra stycket, skall övarexakutor driva in och bjuda ut till försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmät­ningen. Härvid tillämpas den. ordning som gäller i fråga om utmätt fordran eller rättighet.

67 §

Om andel i fastighet blivit utmätt, kan överexekutor på yrkande av sökan­den, andelens ägare eller annan delägare förordna, att hela fastigheten skall säljas. Yrkande som framställas av någon av da därtill barättigada skall dal­ges de övriga mad föreläggande att inkomma med yttrande inom viss tid. I fråga om hinder mot den begärda försäljningen ägar 6 och 7 §§ lagan (1904: 48 s. 1) om samäganderätt motsvarande tillämpning.

68 §

Förordnas enligt 67 § om fastighetens försäljning, räknas hala fastigheten som utmätt när beslutet meddelas. Fastigheten får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

Om hala fastigheten skall säljas på auktion, skall av sakägarförteckningen framgå vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel. Skyddsbeloppet skall bestämmas så att fordringar, som gäller i den först ut­mätta andelen enbart eller i näranda andel jämte annan andel och som har bättre rätt än axekutionsfordringen, samt kostnaden för förfarandet blir fullt täckta.

Är någon av delägarna i konkurs, får borgenär utöva anslutningsrätt enligt 13 § även om han har förmånsrätt endast i andel av fastigheten.

69 §

Framställes ej yrkande enligt 67 § ellar vinner sådant yrkande ej bifall, skall övarexekutor låta utbjuda den utmätta andelen till försäljning i den ordning sora gällar för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Detsamma gäller, ora yrkande enligt 67 § bifalles raen försäljning av fastigheten aj komraer till stånd.

När försäljning sora skett anligt första styckat vunnit laga kraft samt kö­paren fullgjort sin betalningsskyldighet, utfärdar överexekutor köpebrev.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  19

Särskilda bestämmelser

70 §

I fråga om överexekutors behörighet i ärende sora avses i denna lag ägar 10 kap. 10 § rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Finner överexekutor att han ej får upptaga ärendet, skall det överlämnas till behörig överexeku­tor.

71 §

Talan mot beslut i fråga som avses i 49 eller 67 § föres särskilt, överexe­kutor skall delge tappanda part beslutet, om baslutet ej meddelats i hans närvaro.

Har överexekutor upptagit ärande enligt denna lag, får talan om att över­ exekutor ej var behörig enligt 70 § icke föras.

Beträffande talan raot överexekutors beslut enligt denna lag gäller i övrigt utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

72 §

När fast egendom eller tillbehör sålts enligt denna lag, har köparen rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komraa i besittning av vad han förvärvat. Är fråga ora skyldighat för förre ägaren att avflytta, äger 193 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) motsvarande tillämpning.

övergångsbestämmelser

1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Lagens bestämmelsar om kungörande av och underrättelse om auktion skall dock tillämpas redan dessförinnan, om auktionen skall äga rum after ikraftträdandet.

2.    Har yrkande, som avses i 35 § eller 37 § 3 mom. andra stycket förord­ningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom, före nya lagens ikraftträdande framställts hos rätten, äger borgenären få det prövat av rät­ten. Hålles i sådant fall havakningssammanträda efter nya lagens ikraft­trädande, skall borgenären göra anmälan om yrkandet senast vid samman­trädet.

3.    Nya lagens bastämmelser om tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken tilläm­pas beträffande ränta, som enligt 26 eller 27 § lagen (1970: 995) om infö­randa av nya jordabalkan i stället för sådant tillägg skall beräknas på kapi­talbeloppet av inteckning enligt äldre lag.

4.    Vid tillämpning av nya lagens bestämraelser anses fordran, för vilken fast egendom vid tiden för bevakningssammanträdet utan inteckning häftar enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken, såsom fordran som är förenad med pant­rätt. Därvid gäller att fordringan skall betalas kontant. Punkt 3 äger motsva­rande tillämpning beträffande ränta på sådan fordran.

5.    Enligt äldre bestämmelser intecknad ränta eller annan sådan fordran, som icke är bestämd till kapitalet, upptages i sakägarförteckning enligt nya lagens regler om fordran med panträtt och beräknas därvid till det belopp som efter en räntafot av fem procent om året utgör fordringens värde på till­trädesdagen. Är fråga om livränta, skall dock beräkningen ske med ledning av 3 § lagan (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

6.    Nya lagens bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elek­trisk kraft gäller också annan sådan särskild rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre bastämmelser besvärar fast egendom.


 


20                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

7.    Skall ersättning utgå till innehavare av rätt till avkomst eller annan för­mån som enligt äldre bestämraelser besvärar fast egendom och icke bibehål­les vid försäljning av egendomen, beräknas utdelning för det kapitalvärde vartill förmånen i pengar eller varor efter ortens pris beräknas uppgå på till­trädesdagen. I fråga om kapitalvärdets beräkning äger därvid punkt 5 mot­svarande tillärapning.

8.    Vad som i nya lagen föreskrives om tomträtt gäller även vattenfallsrätt, som upplåtits enligt lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

9.    Bestämmelserna i 11 § nya lagen äger icke tillämpning i fråga om ut­tagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, sora innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna raedel och sora enligt dorastolens beslut skall återgäldas.

10.   Förekoramer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
sora ersatts genom bestämmedsa i nya lagen, tillämpas i stället den nya be­
stämmelsen.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


21


2) Förslag

till

Lag

om ändring i utsiikningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

dels att 57, 79, 80, 80 a, 81, 84, 85, 87, 88, 97—135, 142, 148, 149, 167, 168 och 186 §§ samt 7 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 39, 40, 48, 49, 51, 52, 56 a, 60 a, 62, 71, 74, 75, 77, 77 a, 78, 82, 83, 86, 88 c, 89, 91, 95, 139, 143, 144, 150, 151, 154, 156, 158—161, 166, 181, 184, 198, 199, 201, 209, 210, 211, 213 och 218 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 82 a, 88 d, 91 a, 91 b, 140 a och 143 a §§, av nedan givna lydelse.


57 § 1917: 307

100 b § 1967:140

113 §1967:140

126 § 1967:140

167 § 1912:

211

79 § 1968: 693

100 c § 1967:140

114 § 1921:301

127 § 1964: 446

168 i 1968:

693

80 § 1921: 301

101 § 1967:140

115 §1912:211

128 § 1967:140

169 § 1964:

446

80 a § 1967:140

102 §1912: 211

116 §1912:211

129 § 1967:140

170 § 1921:

301

81 § 1967:140

103 § 1939:127

117 § 1967:140

130 §1912: 211

171 § 1921:

301

84 § 1963: 255

104 § 1964: 446

118 §1912:211

131 §1912:211

172 § 1912:

211

85 § 1967: 843

105 § 1964:446

119 § 1967:140

132 § 1967: 140

173 § 1964:

446

87 § 1968: 693

106 § 1967:140

120 §1912: 211

133 § 1930:118

174 § 1921:

301

88 § 1955: 234

107 § 1968:693

121 § 1967:140

134 § 1912:211

175 § 1912:

211

97 §1964: 446

108 §1912: 211

122 §1912:211

135 § 1912:211

176 § 1946:

814

98 § 1964: 446

109 §1912: 211

123 § 1912:211

142 § 1967:140

177 § 1921:

301

99 § 1964: 446

110 § 1967: 534

124 § 1967:140

148 §1912:211

178 §1921:

301

100 § 1967: 140

111 § 1968:693

125 § 1967:140

149 § 1967: 534

186 § 1924:

131

100 a § 1967: 140

112 §1912:211

 

 

 

 

" Senaste lydeli

se 1946:814.

 

 

 

 

(Nuvarande lydelse)

39 Är betalningsskyldighet någon ålagd, äge utmätningsman, utan sär­skilt bemyndigande, hos den tap­pande verkställa utmätning, ändå att ändring i domen sökes. Ej må dock utmätning å underrätts dom ske förr än dan vunnit laga kraft, där den, som tappat, ställer pant eller borgen för vad honom ålagt är, så ock för skada, sora genom uppehållet vållas kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande av domen, hos Konung­ens befallningshavande nedsatt pen­ningar, svarande mot vad dömt bli­vit; ej heller å hovrätts dom, innan

' Senaste lydelse av


(Föreslagen lydelse)

Är betalningsskyldighet någon ålagd, äge utmätningsman, utan sär­skilt bemyndigande, hos den tap­pande verkställa utmätning, ändå att ändring i domen sökes. Ej må dock utmätning å underrätts dom ske förr än den vunnit laga kraft, där den, som tappat, ställer pant eller borgen för vad honom ålagt är, så ock för skada, som genom uppehållet vållas kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande av domen, hos Konung­ens befallningshavande nedsatt pen­ningar, svarande raot vad dömt bli­vit; ej heller å hovrätts dom, innan


 


22                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

den vunnit laga kraft, där gäldenä-    den vunnit laga kraft, där gäldenä­
ren styrker att nedsättning skatt, ef-
ren styrker att nedsättning skett, ef­
ter ty nu är sagt. Visar after utmät-
ter ty nu är sagt. Visar efter utmät­
ning    gäldenären,    att    nedsättning
ning    gäldenären,    att    nedsättning
skett, och gäldar han tillika kostna-
  skett, och gäldar han tillika kostna­
den   för   utmätningen   och   godsets
den   för   utmätningen   och   godsets
vård ävensom, där tvångsförualtning
vård, gånge utmätningen åter, där så
kommit till stånd, förvaltningskost-
                                      ske kan.
nåden i den mån densamma ej gul-
dits    av    fastighetens    avkastning,
gånge utmätningen äter, där så ske
kan.

Vad nedsatt —--------------------- är föreskrivet.

40 §.1

Vad efter------- ■•-------------- egendomens försäljning.

Utmätt lös----------------------- -6 kap. stadgas.

Fast egendom, som efter 39 § är utmätt, må sättas under tvångsför­valtning ändå att domen ej vunnit laga kraft, där ej domstol, hos vilken talan mot domen är anhängig, an­norlunda förordnar; dock äge borge­när ej lyfta något av behållningen annorledes än mot pant eller borgen.

48 §.


Skall någon för verkställighet av dom eller eljest enligt denna lag ställa pant eller borgen, och är ej sä­kerheten av vederparten godkänd, varde den prövad av myndighet, hos vilken säkerheten ställes. Löftesmän skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för utländsk man, så ock i fall, varom i 95 och 125 §§ sägs, skall borgas såsom för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den pröva skall, det föreskriver, pliktig att sätta pan­ten i förvar hos vederhäftig man, som åtager sig att den vårda; löftes­skrift må omhändertagas av den, till vars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets stäl­lande fri.

' Senaste lydelse 1921: 301. ' Senaste lydelse 1912:211.


Skall någon för verkställighet av dom eller av annan anledning i ut­sökningsmål ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten av vederparten godkänd, varde den prövad av myn­dighet, hos vilken säkerheten ställes. Borgen får ej godkännas av myndig­heten, om ej borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de tillika svara so­lidariskt.

Kronan, kommun, landstingskom­mun och kommunalförbund behöva ej ställa säkerhet.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                 23

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

49 §.1
Tredskodom,     varigenom    betal-
  Tredskodom,     varigenom     betal-

ningsskyldighet blivit den uteblivne ningsskyldighet blivit den uteblivne
parten ålagd, må, utan hinder av att parten ålagd, må, utan hinder av att
återvinning sökts, verkställas såsom återvinning sökts, verkställas såsom
lagakraftvunnen, så vitt ej rätten, lagakraftvunnen, så vitt ej rätten,
där talan om återvinning är anhäng- där talan om återvinning är anhäng­
ig, annorledes förordnar.
                ig,    annorledes    förordnar.    Utmätt

fast egendom får dock ej säljas utan ägarens samtycke innan domen vun­nit laga kraft.

Har talan —------- •------------- målats återupptagande.

Ej må------------------------- annorledes förordnas.

51 §.1

I fråga om verkställighet av utslag    I fråga om verkställighet av utslag

i lagsökningsmål, varigenom betal- i lagsökningsmål, varigenom betal­
ningskyldighet, blivit någon ålagd, ningsskyldighet blivit någon ålagd,
gälle vad om tredskodom är i 49 § gälla vad om tredskodom är i 49 §
första stycket stadgat.
                   1 mom. stadgat.

Har intecknad fordran faststäUts        Har rätten fastställt att fordran till betalning ur fast egendom, må    skall utgå med särskild förmånsrätt i försäljning ej äga rum förr än laga     fast egendom, må försäljning ej utan kraft å utslaget koramit. Har jäm/z/cf     ägarens samtycke äga rum förr än 169 § äskats, att egendomen skall    laga kraft å utslaget kommit. sättas under tvångsförvaltning, må sådan verkställighet ske utan hinder av att ändring i utslaget sökes, så vitt ej den domstol, där talan är anhäng­ig,    annorlunda    förordnar;    dock gälle om borgenärs rätt att lyfta be­hållningen vad i 40 § tredje stycket för där omförmält fall sägs.

Har i------------------------- äga rum.

Om verkställighet--------------------- ty fall.

52--------------------------- §.2
Har i------------------------- eller vite.

Huru beslut angående fördelning       Huru beslut angående fördelning

av köpeskilling för utmätt egendom   av köpeskilling för utmätt egendom

och  av  medel,  som   influtit  under går i verkställighet, därora skils i 6

tvångsförvaltning, går i verkställig-                                           kap.
het, därom skils i 6 och 7 kap.

56 a §.3

Om utmätningsmannen i gäidenä­rens hemvist tager fast egendom på

' Senaste lydelse 1946: 814. ' Senaste lydelse 1964: 446. ' Senaste lydelse 1967:140.


 


24


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)


annan ort i mät, skall målet därefter överlämnas till utmätningsmannen i den orten för att i fortsättningen, i vad på utmätningsman ankommer, handläggas av denne.

Tages viss------ ____------- __ hemvist besläraraer.

Innan utmätningsman enligt 1 el­ler 2 mom. skiljer sig från målet, skall han vidtaga i 85 § föreskrivna åtgärder. Anmälan enligt 85 § 1 mom. sker till överexekutor där egendomen är.

60 a §.


Kan utmätning av lös egendom ej
genast verkställas, må utmätnings­
mannen, om det finnes erforderligt,
säkerställa utmätningen genom att
taga vård ora egendomen eller med­
dela sådant förbud, som stadgas i
74 § eller 75 § 2 mom. för där avsed­
da fall. Gäldenären må därefter ej till
men för borgenären förfoga över
egendomen.
      Utmätningsmannen

skall, om gäldenären ej är närva­rande, skyndsamt underrätta honom om åtgärden.

Åtgärden må-------------------

Kostnaden för åtgärden skall för­skjutas au borgenären, om. utmät­ningsmannen begär det.


Kan utmätning av lös egendom ej
genast verkställas, må utmätnings­
mannen, om det finnes erforderligt,
säkerställa utmätningen genom att
taga vård om egendomen eller med­
dela sådant förbud, som stadgas i 74
§, 75 § 2 mom. eller 91 a § för där av­
sedda fall. Gäldenären må därefter ej
till men för borgenären förfoga över
egendomen.
      Utmätningsmannen

skall,   om  gäldenären  ej   är  närva­rande, skyndsamt underrätta honom om åtgärden. — -— åtgärden hävas.


62


Vid utmätning------------------

Häftar på grund av inteckning gäi­denärens fasta egendom eller luftfar­tyg eller reservdelar till sådant fartyg för fordran, för vilken utmätning skall ske, eller är fordringen förenad med luftpanträtt i sådant fartyg, skall den egendomen först utmätas, ora ej borgenären hellre vill taga be­talning ur annan egendora. Skall ut­mätning på en gång ske för fleras fordringar får borgenär, för vars fordran viss egendom sålunda häf­tar, ej  för vad därur kan utgå till

» Senaste lydelse 1963: 255. • Senaste Ivdelse 1967: 140.


----- ej skiljas.

Är fordran för vilken utmätning skall ske förenad med särskild för­månsrätt i gäidenärens fasta egen­dom, luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, skall den egendomen först utmätas, om ej borgenären hell­re vill taga betalt ur annan egen­dom. Skall utmätning ske på en gång för fleras fordringar, får borgenär, för vars fordran viss egendom så­lunda häftar, ej för vad därur kan utgå till förfång för annan borgenär taga betalning ur övriga tillgångar.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971


25


 


(Nuvarande lydelse)

förfång för annan borgenär taga be­talning ur övriga tillgångar.

Endast om borgenären begär det får utmätning av fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservde­lar till sådant fartyg ske för annan fordran än sådan, för vilken egendo­men på grund av inteckning häftar eller som, när fråga är om luftfartyg, är förenad med luftpanträtt i farty­get.


(Föreslagen lydelse)

Endast om borgenären begär det får utmätning av fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservde­lar till sådant fartyg ske för annan fordran än sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i egendo­men.


71 §.1


Har någon---------------------

Har inteckning i fast egendom el­ler i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad så­som pant, skall inteckningen icke ut­mätas utan i stället den rätt till andel i inteckningen, som, efter ty särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenä­ren, tagas i mät i den ordning 74 § stadgar.


— betalning förfallen.

Har inteckning i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg blivit av ägaren till den intecknade egendo­men lämnad såsora pant, skall in­teckningen icke utraätas utan i stäl­let den rätt till andel i inteckningen, som, efter ty särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenären, tagas i mät i den ordning som 74 § stadgar.

Om utmätning av ägarhypotek i fast egendom finnas bestämmelser i 91a§.


74 §.


Utmätas penningar, skola de om­händertagas av utmätningsmannen. Medel som gäldenären i utmätnings­mål inbetalar till utmätningsmannen äro att anse som utmätta i målet, om ej betalningen skett med viUkor som strider häremot. Lösören som utraä­tas skola, när de ej efter vad som nedan sägs föras från stället, sättas i förvar därstädes under utmätnings­mannens försegling, eller, om han finner det i brist av tjänliga förva­ringsrum eller av annan orsak ej lämpligen kunna ske, med hans inse­gel eller skriftligt anslag eller på an­nat sätt så utmärkas att det uppen­bart synes att godset blivit utmätt. Anses det utmätta ej kunna med sä-

'■ Senaste lydelse 1955: 234. • Senaste lydelse 1968: 623.


Utraätas penningar, skola de om­händertagas av utmätningsmannen. Lösören som utmätas skola, när de ej efter vad som nedan sägs föras från stället, sättas i förvar därstädes un­der utmätningsmannens försegling eller, om han finner det i brist på tjänliga förvaringsrum eller av an­nan orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt an­slag eller på annat sätt så utmärkas, att det uppenbart synes att godset blivit utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stäl­let under gäidenärens tillsyn, skall utmätningsmannen låta det vårdas där av annan eller föras till annat ställe, om det kan ske.


 


26


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)

kerhet lämnas på stället under gäi­denärens tillsyn, skall utmätnings­mannen låta det vårdas där av an­nan eller föras till annat ställe, om det kan ske och borgenär förskjuter nödig kostnad för godsets vård eller flyttning.

Utmätes gäldenärs-------------

Skall utmätning ske av dcEi rätt till andel i inteckning, som, efter ty sär­skilt är stadgat, tillkommer gäldenä­ren såsom ägare av intecknade egen­domen, varde förbud inteckningsha-varen meddelat att till förfång för den, till vilken i följd av utmät­ningen gäidenärens rätt kan komma att övergå, utlämna intecknings­handlingen eller att på begäran av annan än denne eller utmätnings­mannen uppvisa handlingen vid domstol för sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteck­ning i fast egendom eller 29 § lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen, där icke denna av inteckningshava-ren överlämnas till utmätningsman­nen för att av honom uppvisas. Kost­naden för sådant uppvisande även­som för anskaffande av särskild in­teckningshandling å den utmätta an­delen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta, där utmät­ningsmannen det äskar.


(Föreslagen lydelse)

■ att övergå.

Skall utmätning ske av den rätt till
andel i inteckning som tillkommer
gäldenären såsom ägare av intecknat
luftfartyg eller intecknade reservde­
lar till sådant fartyg, varde förbud
inteckningshavaren meddelat att
utan tiUstånd av utmätningsmannen
utlämna
       inteckningshandlingen.

Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen, där icke denna av inteckningshavaren över­lämnas till utmätningsmannen för det ändamål som anges i 30 § lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt UU luftfartyg.


75 §.


Skall fordran-------------------

Utmätes annan fordran eller rät­tighet, tage ock utmätningsmannen i förvar handling, som tj anar till bevis om fordringen eller rättigheten, där sådan handling finnes att tillgå, och teckne i protokollet förbud för den, från vilken fordringen eller rättighe­ten skall utgå, att giva något därav ut till annan än utmätningsmannen ellar den, till vilken i följd av utmät-

1 Senaste lydelse 1936: 89.


---- i förvar.

Utmätes annan fordran eller rät­tighet, tage ock utmätningsmannen i förvar handling, som tjänar till bevis om fordringen eller rättigheten, där sådan handling finnes att tillgå, ock teckna i protokollet förbud för den, från vilken fordringen eller rättighe­ten skall utgå, att giva något därav ut till annan än utmätningsmannen eller den, till vilken i följd av utmät-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


27


 


(Nuvarande lydelse)

ningen gäidenärens rätt kan komma att övergå; och varde sedan protokol­let genom utmätningsmannen till­ställt den, vilken förbudet meddelas skall; vare dock borgenären pliktig att, där utmätningsmannen det äs­kar, kostnaden för förbudets delgi­vande förskjuta.


(Föreslagen lydelse)

ningen gäidenärens rätt kan komma att övergå; och varde sedan protokol­let genom utmätningsraannen till­ställt dan, vilken förbudet meddelas skall.


77 §.


Då utmätning av lös egendom är fullbordad så som sägs i 67 c § 1 mom. eller 73—76 §§, njuter borge­nären förmånsrätt i det utmätta ef­ter vad som stadgas i 17 kap. 8 § handelsbalken, såvitt ej utmätning­en enligt vad nedan sägs eller eljest går åter eller undanröjes.

Finner utmätningsmannen------

Om åtgärd---------------------


Då utmätning av lös egendom är fullbordad så som sägs i 67 c § 1 mom. eller 73—76 §§, njuter borge­nären förmånsrätt i det utmätta ef­ter vad sora stadgas i förmånsrättsla­gen (1970:979).

------ ägde rum.

över utmätningen.


77 a §.2


Har domstol eller lagsökningsdo­mare fastställt intecknad fordran till betalning ur fast egendom, vare så ansett som hade egendomen blivit ut­mätt.


Har domstol fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild för­månsrätt i fast egendom, skall egen­domen anses utmätt.


78 §.


Vid utmätning av hus, tomt, jord eller vattenverk må ej ett från annat så söndras, att det som över är, var­der för ägaren onyttigt. Ej heller må växande gröda, växande skog eller annat, som till fast egendom hörer, tagas i mät annorledes än genom ut­mätning av egendomen eller nyttjan­derätt till jorden.


Tillbehör till fastighet får ej tagas i mät annat än genom utmätning av fastigheten. Rätt till växande gröda eller annan ännu icke fallen avkast­ning av fast egendom som tillkom­mer nyttjanderättshavare får ej ta­gas i mät för dennes skuld annat än genom utmätning av nyttjanderät­ten.


 


82 Överlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye ägaren sökt lagfart, överlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens utmätande för förre ägarens gäld.

' Senaste lydelse 1968: 623. » Senaste lydelse 1937: 452. " Senaste lydelse 1968: 693.


Den som har lagfart på fast egen­dom anlages vara ägare till egendo­men, om det ej styrkes att den tiUhör annan.


 


28


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)

Sökes å överlåtelse, som före ut-mätninyen skett, lagfart samma dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den aUmänna rättegångsdag för lagfartsärenden, som näst efter fjor­ton dagar från utmätningen infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre egen­domen på grund av inteckning häf­tar för fordran, som utsökes, eller fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i övrigt stadgas, egendomen därför häftar, ändå att den kommit ur gäidenärens hand. Har auktion till egendomens försäljning blivit kun­gjord att hållas innan den rätte­gångsdag, som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye ägaren att före auktionen överlåtel­sen anmäla och sin åtkomsthandling i huvudskrift eller besannad avskrift för auktionsför rättar en uppvisa. Sker ej sådan anmälan, vare utmät­ningen emot nye ägare gällande, än­då att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Göres av nye äyaren anmälan, på sätt nu stadgat är, eller har överlå­telsen blivit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag för egendomens försäljning, skall, därest överlåtelsens verkan mot utmät­ningen är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som ovan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess sig visat, om lagfarten sökes.

Har överlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom överlåtaren såsom ägare av inteck­nade egendomen, åligger det nye äga­ren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens gäld, att söka lagfart å överlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom. sägs, och skall vad i 3 mom. stadgas äga mot­svarande tillämpning.


(Föreslagen lydelse)

Tvist om äyanderätten till fast egendom, vara gäldenären har lag­fart eller vartill han har fångeshand­ling, utgör ej hinder mot utmätning.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


29


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse) 82 a §.

Beror överlåtelse av fast egendom av villkor som ännu ej är uppfyllt, utgör överlåtelsen ej hinder mot ut­mätning av egendomen för fordran hos överlåtaren. Utmätningen omfat­tar i sådant fall även överlåtarens rätt mot den som förvärvat egendo­men. Uppfylles villkoret, gäller ut­mätningen därefter endast överlåta­rens rätt mot förvärvaren.

Utmätning av fast egendom får även äga rum för fordran hos den som förvärvat egendomen, fastän hans förvärv beror av villkor. Går gäidenärens förvärv åter, omfattar utmätningen därefter endast den rätt som han i sådant fall har mot den som överlät egendomen.


 


83 Om den förmånsrätt utmätning av fast egendom medför skils i 17 kap. 9 § handelsbalken.


Utmätning av fast egendom är fullbordad när beslut därom med­delats och medför därefter för­månsrätt enligt förmånsrättslagen (1970:979).

I fall som avses i 82 a § skall den andra parten underrättas om utmät­ningen och förbud meddelas honom att betala eller återbetala köpeskil­ling eller utge annat, som på grund av avtalet kan tillkomma gäldenären, till annan än utmätningsmannen el­ler överexekutor, om målet är an­hängigt där. Först när så skett med­för utmätningen förmånsrätt i den rätt som gäldenären har eller kan komma att få mot den andra par­ten.


 


86 Har borgenären, när intecknad fordran fastställts tiU betalning ur fast egendom, icke sist två månader efter det beslutet vann laga kraft be­gärt försäljning eller tvångsförvalt­ning av egendomen, förfaller den verkan som beslutet enligt 77 a § medfört.


§.1

■ Har borgenär, när fordran fast­ställts att utgå med särskild för­månsrätt i fast egendora, icke senast två månader efter det beslutet vann laga kraft begärt försäljning av egen­domen, förfaller den verkan som be­slutet enligt 77 a § raedfört.


1 Senaste lydelse 1963: 255.


 


30


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)

Borgenär, sora begär försäljning, är pliktig att förete lagakraftbevis samt z huvudskrift den handUng på grund varav betalning blivit sökt. Ef­terkommer han ej föreläggande härora, avskrives framställningen.


(Föreslagen lydelse)

Borgenär, som begär försäljning, är pliktig att förete lagakraftbevis samt, i förekommande fall, ford­ringsbevis och pantbrev i huvud­skrift. Efterkommer han ej föreläg­gande härom, avskrives framställ­ningen.


c §.


I mål om utmätning skall utmät­ningsmannen skyndsamt vidtaga vad på honom ankommer för att utmät­ningen skall verkställas. SåvHt möj­Ugt skall utmätningsförrättning hål­las inom fyra veckor från det utmät­ningsraannen mottog de i 54, 54 a el­ler 55 § nämnda handlingarna. Läm­nar borgenären anstånd med utmät­ningen och fortfar anståndet utöver sex månader från nämnda tidpunkt, är ansökningen förfallen.

Sedan utmätning skett, åligger det utmätningsmannen eller, om målet är anhängigt hos överexekutor, denne att utan onödigt uppehåll vid­taga erforderUga åtgärder för att för­säljning skall komma till stånd. Om ej hinder möter eller uppskov med­delas enligt vad nedan stadgas, skall försäljning ske inom två månader från utmätningen; dock skall beträf­fande fast egendom, fartyg som sägs i 94 §, luftfartyg och intecknade re­servdelar till luftfartyg i stället gälla en tid av fyra månader från utmät­ningen eller, när intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egen­dom, från det försäljning av egendo­men begärdes.

Kan av särskild anledning antagas att utmätt egendom kommer att säl­jas till underpris eller finnes, att gäl­denären av särskild orsak huvudsak­Ugen utan egen skuld råkat i betal­ningssvårigheter som kunna antagas vara av tillfällig natur, eller äro el­jest synnerliga skäl till uppskov, äger utmätningsmannen  eller över-

■ Senaste lydelse 1963: 255.


Utmätningsförrättning skall om möjligt hållas inom fyra veckor från det att utmätningsmannen mottog de handlingar som anges i 54, 54 a eller 55 §. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar an­ståndet över sex månader från mot­tagandet av handlingarna, är ansök­ningen förfallen.

Utmätt lös egendom bör säljas inom två månader från utmätningen, om ej hinder möter eller utmätnings­mannen eller, om målet är anhängigt hos överexekutor, denne på begäran ger anstånd. Beträffande fartyg som avses i 94 § skall dock gälla en tid av fyra månader från utmätningen.

Anstånd med försäljning får bevil­jas på begäran av borgenären eller gäldenären. På begäran av gäldenä­ren får anstånd beviljas endast om borgenären medger det eller sär­skilda skäl föreligga. Utan synnerli­ga skäl får anstånd ej beviljas utöver sex månader eller, beträffande fartyg som avses i 94 §, ett år från utmät­ningen.

I fråga om tid för försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg eller av fast egendom finnas särskilda bestämmelser.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  31

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

exekutor, hos vilken målet är an­hängigt, medgiva uppskov med för­säljningen på viss tid, såframt icke borgenärens rätt till betalning även­tyras eller hans rätt eljest otillbörligt åsidosattes. Uppskov som nu sagts må ej utsträckas utöver sex månader från den tidpunkt som angivits i 2 mom. Medgivandet må förenas med särskilda villkor och, om anledning förekommer därtill, återkallas.

Överexekutor äger, därest förelig­gande omständigheter påkalla det, förordna om ytterligare uppslwv med försäljningen. Det åligger utmät­ningsman att, om skäl till sådant uppskov förekommer i ett av honom handlagt mål, göra anmälan därom hos överexekutor.

Lämnar borgenären anstånd med försäljningen och fortfar anståndet utöver sex månader från den tid­punkt som angivits i 2 mom., skall utmätningen gå åter eller, när ford­ran fastställts till betalning ur fast egendom, den verkan varom i 77 a § sägs förfalla.

Sedan tid för anstånd eller upp­skov gått till ända, skall utmätnings­man eller överexekutor, hos vilken målet är anhängigt, självmant före­taga detta.

88 d §.

Om sökandens fordran ocli den kostnad för vilken denne svarar be­talas innan den utmätta egendomen sålts, förfaller frågan om egendo­mens försäljning.

Medel som gäldenären i målet be­talar till utmätningsmannen anses utmätta i målet, om ej betalningen skett med villkor som strider här­emot. Om målet är anhängigt hos överexekutor, gäller detsamma i fråga om medel som betalas till denne eller till utmätningsmannen.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Föreslagen lydelse)

32

(Nuvarande lydelse)

Försäljning av utmätt lös egendom skall ske på offentlig auktion utom i fall som avses i 96 a §.

89 Försäljning   av  utmätt   egendom skall ske på offentlig auktion utom i fall sora avses i 96 a §.

Om försäljning----------------- särskild lag.

Om försäljning av utmätt fast egendom meddelas likaledes bestäm­melser i särskild lag.

91 §.1

Kungörelse om------------------------ är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt      Har gäldenären tillkommande rätt

till andel i inteckning i hans fasta till andel i inteckning i hans luftfar-egendom eller i hans luftfartyg eller tyg eller därtill hörande reservdelar därtill hörande reservdelar blivit ut- blivit utmätt, late utmätningsman-mätt, late utmätningsmannen an- nen anskaffa särskild intecknings-skaffa särskild inteckningshandling handling å det gäldenären tillkom-å det gäldenären tillkommfinde be- mande beloppet, där laga hinder där-loppet, där laga hinder däremot icke emot icke möter; skall sådan hand-möter; skall sådan handling anskaf- ling anskaffas, må ej förr än det fas, må ej förr än det skett kungö- skett kungörelse om auktionen ut-relse om auktionen utfärdas. Skall färdas. Skall försäljning ske av in-försäljning ske av intackningshand- teckningshandling, vilken tagits i ling, vilken tagits i mät hos någon, mät hos någon, sora enligt hand-som anligt handlingen är personligen lingen är personligen ansvarig för ansvarig för det däri förskrivna be- det däri förskrivna beloppet, åligger loppet, åligger det utmätningsman- det utmätningsmannen, där ej med nan, där aj med gäidenärens sam- gäidenärens samtycke handlingen tycke handlingen säljes med bibehål- säljes med bibehållande av hans lande av hans ansvarighet, att, innan ansvarighet, att, innan handlingen handlingen utlämnas till köparen, utlämnas till köparen, förse densam-förse densamma med påskrift, var- ma med påskrift, varigenom gälde-igenom gäldenären frikallas från an- nären frikallas från ansvarighet, svårighet.

Skall fartyg------------------- — ske kan.

Vid försäljning-------------------- raed flygpost.

Om egendom------------------------ genast sändas.

Är fråga------------------------ angående verksamheten.

91a §.

Vid utmätning av ägarhypotek i fast egendom skall pantbrevet tagas i förvar eller, om annan än den inteck­nade fastighetens ägare innehar pantbrevet, förbud meddelas inneha­varen att utlämna det utan tiUstånd av utmätningsmannen. Utmätningen är fullbordad först när så skett.

' Senaste lydelse 1967:140.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971


33


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)

Den fasta egendom vari ägarhypo­teket gäller skall tagas i anspråk, om borgenären yrkar det inom en månad från det att beslut meddelades om utmätning av ägarhypoteket. När ut­mätningsmannen meddelat beslut om att den fasta egendomen tages i anspråk, anses den utmätt. Om bor­genären ej inom nämnda tid yrkat att den fasta egendomen tages i an­språk eller yrkande därom återkal­las, skall det utmätta ägarhypoteket pantförskrivas till honom enligt 91b§.

Råder tvist huruvida ägarhypotek för gäldenären föreligger, skall ut­mätningsmannen, om skäl äro därtill, förelägga utmätningssökan­den att inom en månad efter det att föreläggandet delgivits honom vid domstol som anges i 10 kap. 10 § rät­tegångsbalken väcka talan mot gäl­denären och den som bestrider den­nes rätt. Innan tvisten blivit avgjord genom dom som vunnit laga kraft får beslut om fastighetens tagande i anspråk meddelas eller pantför­skrivning av ägarhypoteket ske en­dast om rätten förklarar hinder ej möta däremot.

Efterkommer ej utmätningssökan­den föreläggande enligt 3 mom. och är ej talan i saken väckt av annan part, går utmätningen åter.

91b §.

Pantförskrivning av ägarhypotek sker genom att utmätningsmannen till borgenären utfärdar bevis att pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet till honom eller, om annan än fastig­hetens ägare innehar detta, under­rättar innehavaren om pantförskriv­ningen. I underrättelsen skall anges, att innehavaren ej får utlämna handlingen till skada för borgenären. Ägarhypotek som tillkommer ägare av andel i fastighet får ej pantför­skrivas för sig.


2   Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20


 


34


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)


95 §.


Den, som---------------------

Vad av------------------------

Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt och besörje genast auktionsförrätta­ren, att fartyget varder till försälj­ning ånyo utlyst, sora i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersatte förre köparen skillnaden; går fartyget till mera, have förre köparen ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre kö­paren gäldas, där den ej kan genom överskott å köpeskillingen gottgöras. Är pant eller borgen ställd för köpe­skillingen, läte auktionsförrättaren, där sådant erfordras till gäldande av vad förre köparen utgiva ber, oför­dröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbin­delsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen-----------


— ånyo utropat.

till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt och besörje genast auktionsförrätta­ren, att fartyget varder till försälj­ning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget vid nya utropat till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersatte förre köparen skillnaden; går fartyget till mera, have förre köparen ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre kö­paren gäldas, där den ej kan genom överskott å köpeskillingen gottgöras.

gälden övertagit.


139 §.


Borganär som, när lös egendom ut­mättes för annans fordran, hade panträtt i egendomen utan att ha den under panträtt i handom eller som ägde rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet för sin fordran, är berät­tigad att få betalning ur köpeskil­lingen enligt vad som anges nedan, såvida han framställt yrkande därom före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillings­fördelningen. Svarar utmätt egen­dom för företagsinteckning, äger in­teckningshavaren erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inom tid som nyss

1 Senaste lydelse 1917: 307. » Senaste lydelse 1967:140.


Borgenär som, när lös egendom ut­mättes för annans fordran, hade panträtt i egendomen utan att ha den under panträtt i handom eller som ägde rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet för sin fordran, är berät­tigad att få betalning ur köpeskil­lingen enligt vad som anges nedan, såvida han framställt yi'kande därom före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillings­fördelningen. Svarar utmätt egen­dom för företagsinteckning, äger in­teckningshavaren erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inom tid som nyss


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


35


 


(Nuvarande lydelse)

angivits. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste an­ses obehövlig för att trygga inteck-ningshavarens och efterföljande in-tackningshavaras rätt. Vid pröv­ningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gälde­nären på annat sätt än genom före­tagsinteckningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt anligt 17 kap. 4 § handelsbalken rätt att erhålla betalning ur köpeskil­lingen, om han framställer yrkande därom före auktionen.

Har fartyg---------------------


(Föreslagen lydelse)

angivits. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste an­ses obehövlig för att trygga inteck­ningshavarens och efterföljande in-teckningshavares rätt. Vid pröv­ningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gälde­nären på annat sätt än genom före­tagsinteckningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen (1970:979) rätt att erhålla betal­ning ur köpeskillingen, om han framställer yrkande därom före auk­tionen, tid innestår.


140 a §.

Har fartyg sålts efter nytt utrop i fall som avses i 95 § och är förre in­roparen ersättningsskyldig, skall er­sättningsbeloppet i den mån det in­flutit fördelas tillika med köpeskil­lingen.

143 §.


Ha medel influtit genom särskild försäljning av tillbehör eller såsom avkastning av fast egendom, skall så­dan tillgång fördelas samtidigt med köpeskillingen för fastigheten. Har i fall, som avses i 95 eller 130 §, fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop och är förre inroparen skyldig att utgiva ersättning, skall ersätt­ningsbeloppet, såvitt detsamma gni­dits av honom eller influtit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen, fördelas tillika med köpe­skillingen.

Har försäljning av fastighet icke kommit till stånd, skall samman­träde för fördelning av tillgång som nu angivits hållas på tid som före-

» Senaste lydelse 1967:140.


När fastighet sålts på auktion, skall sammanträde för fördelning av den kontanta köpeskillingen, behål­len avkastning och andra influtna medel hållas på den dag som kun­gjorts tidigare. Fördelningen sker i enlighet med sakägarförteckningen, om det ej framgår att fordran un­derstiger vad som upptagits i för­teckningen. Har fordran eller kost­nad som, om den blivit anmäld i tid, bort upptagas i förteckningen anmälts senare, får betalning utgå av återstoden.

Har utmätt fastighet sålts under hand, skall den kontanta köpeskil­lingen och andra tiUgängliga medel fördelas i första hand enligt köpe-


 


36


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)

skrives i 142 § eller, om auktion icke håUits, så snart som möjligt. Behål­len avkastning skall fördelas enligt de grunder som i 7 kap. föreskrivas för fördelning av medel vilka influtit under tvångsförvaltning. Ersätt­ningsbelopp som avses i 1 mom. and­ra punkten skall, sedan kostna­derna för förfarandet betalats, an­vändas till betalning av utmätnings­sökandens fordran. Uppstår över­skott, skall det fördelas på samma sätt som nyss anyivits om avkast­ning.

Sammanträde enligt 2 mom. skall, när auktion ej håUits, kungöras på sätt föreskrives i 142 § 2 mom. andra punkten.


(Föreslagen lydelse)

villkoren och i övrigt enligt de grunder som gälla för upprättande av sakägarförteckning.

A vbrytes förfarandet innan utmätt fastighet sålts, fördelas tillgängliga medel enligt 1 mom., om bevaknings­sammanträde hållits och fördelning äger rum på den dag som kungjorts tidigare och i annat fall enligt de grunder som gälla för upprättande av sakägarförteckning. Vid fördel­ning av andra medel än behållen kö­peskilling för särskilt sålda tillbehör har dock annan borgenär än sökan­den rätt att få betalning endast för ränta och kostnader, om hans ford­ran är förenad med panträtt på grund av inteckning.

I fall som avses i 2 mom. skall för­delningssammanträde hållas så snart som möjligt. Det skall utlysas minst två veckor i förväg på lämpligt sätt och sakägarna skola, när skäl före­Ugga därtiU, uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträ­det. Detsamma gäller i fall som avses i 3 mom., om ej bevakningssam­manträde hållits och fördelnings­sammanträde äger rum på den dag som kungjorts tidigare.

Möter hinder att verkställa fördel­ning på utsatt sammanträde, skall nytt sammanträde hållas så snart som möjligt och, om dagen ej genast bestämmes, på lämpligt sätt kungö­ras minst två veckor i förväg.


143 a §.

Om säkerhet för handpenning ställts hos överexekutor och ogulden del av köpeskillingen ej betalas se­nast på bestämd dag, skall överexe­kutor göra bruk av säkerheten, om det behövs för betalning av vad förre köparen har att svara för. Säkerhe­ten skall därvid tagas i anspråk på det sätt som finnes ändamålsenligt. Pant får säljas i den ordning som gäller för utmätt lös egendom. Bor­gen får utsökas, överexekutors be-


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971
(Nuvarande lydelse)
                       (Föreslagen lydelse)


37


slut i nämnda hänseenden får ome­delbart verkställas.

Bestämmelserna i 1 mom. äga mot­svarande tillämpning, när sakägare har lämnat säkerhet för belopp som skall fördelas samtidigt med köpe­skilling.

144 §.


Vid sammanträde, varom förut är sagt, avgiva förrättningsmannen re­dogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de ford­ringar, för vilka anspråk på betal­ning ur köpeskillingen blivit anmält eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga är om fast egen­dom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse. Därefter äge ' tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, där han när är, att an-draga vad de till bevakande av sin rätt akta nödigt.


Vid sammanträde, varom förut är sagt, avgive förrättningsraannen re­dogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de ford­ringar, för vilka anspråk på betal­ning ur köpeskillingen blivit anmält eller utdelning ändock må beräknas.


150 §;


Skall ur köpeskillingen för utmät­ningsvis såld lös egendom utdelning ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas före förfallodagen, eller ock allenast för ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen beräknad efter de i 110 § stadyade grunder.

Till vilka


Skall ur köpeskillingen för utmät­ningsvis såld lös egendom utdelning ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas före förfallodagen, varde fordringen be­räknad till det bdopp som efter fem procents årlig ränta utgör dess värde vid fördelningen. Motsvarande gäl­ler, om utfäst ränta är lägre än fem procent. -i sjölagen.


151 §.


Är fråga om fordrans eller för ford­ran beviljad intecknings giltighet beroende på särskild prövning eller avgjord genom beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad, varde vad å fordringen enligt förmånsrätts­ordningen belöpa kan vid fördelning-

> Senaste lydelse 1912: 211. ' Senaste lydelse 1928:164. • Senaste lydelse 1946: 814.


Är fråga om fordrans eller inteck­nings giltighet beroende på särskild prövning eller avgjord genom beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är in­teckning sökt raen ej beviljad, var­de vad enligt förmånsrättslagen (1970:979) å fordringen eller in­teckningen  belöpa kan vid  fördel-


 


38                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

en avsatt, intill dess frågan om bor- ningen avsatt, intill dess frågan om
genärs rätt blivit slutUgen avjyord.
   borgenärens  rätt blivit slutligt av-

gjord.

Finnes eljest------------------- honom fritt.

Är fordran------------------- eller förfallit.

154 §.1


Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller överexeku­tors beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret väckt.


Bifalles talan mot utmätnings­mans fördelningsförslag eller över­exekutors beslut i fördelningsfrågan, gälle det till förmån även för den som ej själv väckt sådan talan.


156 §.


Är auktion på utmätt fast egen­dom överklagad, får ej utaji köpa­rens medgivande utdelning ur köpe­skillingen lyftas annat än mot pant eller borgen. När tillbehör till fastig­het sålts för sig, skall vad som nu sagts äga motsvarande tillämpning beträffande utdelning ur köpeskil­lingen för tillbehöret intill dess tiden för klagan över försäljningen utgått eller förd klagan blivit prövad.


När utmätt fast egendom sålts, får ej utan köparens medgivande utdel­ning ur köpeskillingen lyftas annat än mot pant eller borgen innan för­säljningen vunnit laga kraft. När till­behör till fastighet sålts för sig, äger vad som nu sagts motsvarande till-lärapning beträffande utdelning ur köpeskillingen för tillbehöret.


158 §;


Belopp, som jämlikt 151 § blivit vid fördelningen avsatt för någon borgenärs fordran, skall ofördröjli­gen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt är stadgat. Har borgenärens anspråk blivit godkänt genom dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, vare han dock berättigad att beloppet mot pant eller borgen lyfta. I annat fall må på överexekutors prövning ankomma, huruvida beloppet, innan fråga om rätt därtiU blivit avgjord, må mot pant eller borgen lyftas, vare sig av den borgenär, för vilken det blivit avsatt, eller av annan, vilken på grund av bestämmelse, varom i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

» Senaste lydelse 1912: 211. « Senaste lydelse 1967:140. • Senaste lydelse 1912: 211.


Belopp som enligt 151 § blivit av­satt för borgenärs fordran får, om borgenärens anspråk godkänts av domstol, mot pant eller borgen lyftas av honom utan hinder av att avgö­randet ej vunnit laga kraft, överexe­kutor kan tillåta borgenären att även i annat fall mot pant eller borgen lyfta beloppet utan hinder av att frå­gan om rätten därtill ej blivit slut­Ugt avgjord. ViU borgenären i så­dant fall ej lyfta beloppet, kan mot­svarande tiUstånd ges annan som medlen enligt 152 § kunna tillfalla.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

159 §.1

Medel, som vid köpeskillings för­delning blivit borgenär tillagda, men icke av honom lyftas, skola i riks­banken nedsättas på sätt särskilt är stadgat.

Är utdelning---------------------- kunna tillfalla.


39


160 §;


Medel, som jämlikt 158 och 159 §§ skola i riksbanken nedsättas, må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinråttning, som av överexekutor godkännes, för att där mot ränta in­nestå, under den tid överexekutor be­stämmer; och komme räntan den borgenär till godo, som finnes till medlen berättigad.


Medel som influtit i utsöknings­mål skola utan dröjsmål insättas i bank mot ränta. Föreligger anled­ning antaga att utbetalning kommer att ske inom två veckor från det medlen influtit, behöver insättning i bank dock ej ske.

Räntan på belopp som innestår för borgenärs räkning tillkommer borge­nären.


161 §.3


När betalning utfallit på fordran, för vilken egendomen häftar på grund av inteckning, skall anteck­ning därom göras på intecknings­handlingen, när denna företes för lyftning av inteckningshavaren till­kommande bdopp.


När betalning skall lyftas i utsök­ningsmål, skall iakttagas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borgenär att förete eller återställa fordringsbevis eller säkerhet som lämnats för fordran.

Har betalning utfallit på fordran för vilken pantbrev i fast egendom överlämnats som pant, skall borge­nären även när han ej är skgldig att återställa panten förete pantbrevet, om ej undantag medgives. Det­samma gäller i fråga om skuldebrev som är intecknat i annan egendom, när skyldiyhet att förete eller åter­ställa skuldebrevet ej följer av 1 mom.

När den som förvärvat fast egen­dom åberopar överenskommelse med borgenär om avräkning på köpeskil­lingen, äga 1 och 2 mom. motsva­rande tillämpning vid överexekutors prövning av överenskommelsen.


'■ Senaste lydelse 1917: 307. « Senaste lydelse 1912: 211. » Senaste lydelse 1967:140.


 


40


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)


166 §.


Medel, som till utmätningsman in­flutit och borgenär tillkomma, skola, utom i fall, som i 159 § sägs, hos ut­mätningsmannen hållas borgenären tillhanda under två veckor från den dag borgenären äger rätt att medlen utfå. Varda medlen ej under denna tid av borgenären lyftade, skola de ofördröjligen av utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt sär­skilt är stadgat; och äge utmätnings­mannen sedermera att med beviset om nedsättningen till borgenären re­dovisa. Där fordringsbevis, som för utmätnings vinnande blivit av borge­när avlämnat, bör efter målets hand­läggning till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen hållas borgenären tillhanda under den tid, som ovan sagts; och gälle i övrigt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.

Försummar borgenär att ur ut­mätt egendom taga betalning, have ej rätt till ränta från den tid det av honom berott att betalning njuta, där ej på grund av stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

Har någon fått lyfta köpeskillings­medel, innan frågan om bättra rätt därtill blivit slutligen prövad, och finnes han sedan pliktig att det lyf­tade eller någon del därav återbära, gälde ränta efter sex för hundra om året.


Om någon fått lyfta medel innan frågan om bättre rätt därtill blivit slutligt avgjord och han blir skyldig att helt eller delvis återbära medlen, skall han betala sex procents årlig ränta på beloppet. I fall som avses i 159 § är den som lyft medlen dock ej skyldig att, om borgenären seder­mera anmäler sig, betala ränta för längre tid än från det att utmät­ningsmannen eller överexekutor krävt återbetalning.


181 §.


Övarexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom och vad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. Är synnerlig fara, att det, som under sådant för-

' Senaste lydelse 1917: 307. • Senaste lydelse 1921: 301.


överexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendora och vad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. Är synnerlig fara, att det, som undar sådant för-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  41

(Nuvarande lydelse)

bud satt är, genom vanvård eller an­norledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 § andra stycket sägs.

(Föreslagen lydelse)

bud satt är, genom vanvård eller an­norledes i större mån försämras, kan överexekutor förordna syssloman att omhändertaga och förvalta egendo-

men.

184 §.


Finner överexekutor skäl att i kvarstad sätta avråd, hyra eller ränta, som av fast egendora faller, varde, på sätt i 81 § första stycket sägs, syssloman tillsatt att medlen uppbära och förbud den betalnings­skyldige kungjort. Dan som blivit satt till syssloman skall tillse, att ut-skyld eller avgift, som bör för egen­domen gäldas och under kvarstadsti-den till betalning förfaller, gulden varder.


Finner överexekutor skäl att i kvarstad sätta arrendeavgift, hyra el­ler annan avkastning som av fast egendom faller, varde syssloman till­satt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldiga kungjort att utge avkastningen till annan än syss­lomannen. Den som blivit satt till syssloman skall tillse, att utskyld el­ler avgift, sora bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning förfaller, gulden varder.


198 §.


All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och för­säljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden var­der, skall av sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är förskjutet eller vid anfordran gäldas, hos ho­nom utmätas. Skall av flera gemen­samt intecknade egendomar någon sårskilt säljas för gäldande av ford­ran, som äger sämre rätt än den ge­mensamma inteckningen, och har i anledning därav inteckningshavaren yrkat försäljning av de andra egen­domarna, skall, där försäljning ej kommer till stånd, den, som påkallat den särskilda försäljningen, vidkän­nas hela kostnaden.

Sökes utmätning---------------

Ej vare utmätningsman pliktig att verkstäUa utmätning å dom eller ut­slag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen förskjutes av sökanden. Den, som be­gär utmätning av fast egendom eller

1 Senaste lydelse 1921: 301. » Senaste lydelse 1955: 234.

2t    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20


Kostnaden för utmätning och det fortsatta förfarandet skall utgå ur köpeskillingen för den utmätta egen­domen, behållen avkastning eller andra tillgängliga medel. Kan kost­naden ej uttagas på detta sätt, skall den betalas av utmätningssökanden eller, om den avser åtgärd som annan begärt, av denne och får omedelbart utmätas. När fråga är om försäljning av fastighet som besväras av gemen­sam inteckning och annan fastighet indragits i förfarandet men försälj­ning ej kommer till stånd, skall dock den som inlett förfarandet svara för hela kostnaden, om han har sämre rätt än den som begärt indragningen.

underrätta utmätningsmannen.

Den som begär utmätning är skgl­dig att förskjuta kostnaden för åt­gärden. Kostnaden för annan åtgärd i målet skall förskjutas av den som begär åtgärden, om utmätningsman­nen eller överexekutor påkallar det.


 


42


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)

luftfartyg eller intecknade reservde­lar till sådant fartyg eller ock verk­stälUghet av dom eller utslag, varige­nom intecknad fordran faststäUts till betalning ur fast egendom, vare, ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran förskjuta erforderligt belopp till be­stridande av förrättningskostnaden. Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurs­lagen, att i konkursboet ingående egendom, som nu är sagd, utmät­ningsvis säljes, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

AU nödig kostnad för försäljning av lös egendom, å vilken lagts kvar­stad eller vilken stäUts under sking­ringsförbud, skall, där det äskas, av sökanden förskjutas, och skall i öv­rigt beträffande sådan kostnad vad enligt första stycket gäller om kost­nad för utmätt lös egendoms försälj­ning äga motsvarande tillämpning.


(Föreslagen lydelse)

Betalas ej förskott inom förelagd tid, får verkställigheten inställas. Om försäljning av utmätt egendom inställes av sådan anledning, kan ut­mätningsmannen eller överexekutor besluta att utmätningen skall gå åter.


199 §.


Kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, skall, där utmät­ningsmannen det äskar, förskjutas av den som åtgärden sökt.

Är i dom eller utslag, som skall VerkstäUas annorledes än genom ut­mätning, föreskrift given, att verk­ställigheten skall ske på den tap-j)ande partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos ho­nom av utmätningsmannens uttagas.


Om beslut, som skall verkställas på annat sätt än genom utmätning, innehåller föreskrift att verkställig­heten skall ske på den tappande par­tens bekostnad, skall utmätnings­mannen utmäta kostnaden hos ho­nom. Kostnad för försäljning av lös egendom som tagits i kvarstad eller ställts under skingringsförbud skall utgå ur behåUningen.

Kostnad som ej kunnat uttagas en­ligt 1 mom. skall betalas av sökanden och får omedelbart utmätas hos ho­nom.

Sökanden är skyldig alt förskotlc-ra  kostnaden,  om   ut mät nings man-


1 Senaste lydelse 1912:211.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                 43

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

nen beyär det. Om förskott ej betalas inom förelagd tid, får verkstäUighe­ten inställas.

201 §.


Vill gäldenär eller borgenär klaga över utmätning, skall han inkomma till överexekutor med klagoskrift inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av protokoU eller bevis om utmätningen.

Vidtages rättelse ■ När utmätning —


Vill gäldenär eller borgenär klaga hos överexekutor över beslut om ut­mätning, skall han göra det inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av beslutet. Detsamma gäller be­slut om att fastighet tages i anspråk enligt 91 a§.

----- om åtgärden.

viss tid.

Den som före utmätning av fast egendom förvärvat egendomen från gäldenären får ej klaga hos överexe­kutor över utmätningen sedan egen­domen sålts men är oförhindrad att klaga över utmätningen i samband med klagan över försäljningen i den ordning som anges i 213 §.


209 §.2


I mål varom i 201, 202 eller 203 § förmäles, skall överexekutors slut­liga utslag givas å dag, som genom anslag sist dagen förut kungjord bli­vit. Underrättelse om tiden, då utsla­get kommer att meddelas, varde in­förd i en därtill inrättad bok, som skall utan särskild begäran vara till­gänglig för allmänheten.


I mål om klagan över beslut om ut­mätning eller om att fastighet tages i anspråk enligt 91 a § samt i mål som avses i 201 § 2 mom. eller 203 § skall överexekutors utslag sändas till par­terna samma dag som det meddelas.


210 §.


Ej må klagan över utmätning hindra förrättningens fullbordan el­ler egendomens försäljning eller stäl­lande under tvångsförvaltning, eller klagan över annan av utmätnings­man vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre överexekutor an­norledes förordnar.

Utslag, varigenom-------------


utmätning

Ej må klagan över hindra förrättningens fullbordan el­ler egendomens försäljning eller kla­gan över annan av utmätningsman vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre överexekutor annor­lunda förordnar.

förordnat därom.


' Senaste lydelse 1968: 623. " Senaste lydelse 1937: 452. » Senaste lydelse 1963: 255.


 


44


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)


211 §.1


över utslag--------------------- talan däremot.

utmätningsman behörig.


Ej må-


Nöjas ej part åt överexekutors be­slut i utsökningsmål, äger han be­svära sig däröver i hovrätten. Har be­slutet meddelats av Konungens be­fallningshavande i län, som hör un­der skilda hovrätter, skall fullföljd ske i dan hovrätt till vilken målet kan hänföras på grund av belägenhe­ten inom dess domkrets av utmät­ningsmans tjänstgöringsområde, av fast egendom, som målet berör eller vars köpeskilling eller avkastning är i fråga, eller av ort för verkställig­hets- eller handräckningsåtgärd. Kan hovrätts behörighet ej sålunda be­stämmas, skall fullföljd ske, om den mot vilken åtgärd sökts har att svara i tvistemål i allmänhet vid domstol inom länet i den hovrätt under vil­ken domstolen hör och eljest i den hovrätt under vilken den stad hör, där Konungens befallningshavande har sitt säte. Det åligger överexeku­tor, då slutligt utslag gives eller då auktion hållits av honom eller då i annan ordning särskild försäljning av fastighetstillbehör skatt, att med­dela underrättelse om vad som är att iakttaga vid ändrings sökande samt äventyret, om det försummas. Vad Konungens befallningshavande i fall då länet hör under skilda hovrätter angivit om behörig hovrätt skall lända till efterrättelse.


Nöjes ej part åt överexekutors be­slut i utsökningsmål, äger han be­svära sig däröver i hovrätten. Har be­slutet meddelats av Konungens be­fallningshavande i län, som hör un­der skilda hovrätter, skall fullföljd ske i den hovrätt till vilken målet kan hänföras på grund av belägenhe­ten inom dess domkrets av utmät­ningsmans tjänstgöringsområde, av fast egendom, som målet berör, eller av ort för verkställighets- eller hand. räckningsåtgärd. Kan hovrätts behö­righet ej bestämmas på det sättet, skall fullföljd ske, om den mot vil­ken åtgärd sökts har att svara i tvis­temål i allmänhet vid domstol inom länet, i den hovrätt under vilken domstolen hör och eljest i den hov­rätt under vilken den stad hör, där Konungens befallningshavande har sitt säte. Dat åligger överexekutor, då slutligt utslag gives eller då auktion hållits eller då i annan ordning för­säljning skett, att raeddela underrät­telse om vad som är att iakttaga vid ändrings sökande samt äventyret, om det försummas. Vad Konungens befallningshavande i fall då länet hör under skilda hovrätter angivit om behörig hovrätt skall lända till efterrättelse.


 


213 Vill någon överklaga överexeku­tors slutliga utslag z' fråga om fördel­ning av köpeskilling för fast egen­dom eller av medel, som avses i 143 § 2 mom. eller i 7 kap., eller pä klagan över utmätning eller förslag till för­delning av köpeskilling, skall han in­komma till överexekutor rned be­svärsinlaga inom tre veckor från den dag då utslaget meddelades.

1 Senaste lydelse 1967:140.


Vill någon överklaga överexeku­tors slutliga utslag z mål som anges i 209 § skall han inkomma till över­exekutor med besvärsinlaga inom tre veckor från den dag då utslaget med­delades.


 


Kungl. Majtts proposition nr 20 år 1971


45


 


(Nuvarande lydelse)

Den som vill klaga över auktion, som överexekutor hållit, eller över särskild försäljning av fastighetstill­behör i annan ordning skall in­komma till överexekutor med sin be­svärsinlaga inom tre veckor från för­säljningsdagen. Besvär över borge­närsförteckningen skola dock, när de ej avse bestämmande av lägsta budet eller andra villkor för försäljningen, anföras i den ordning som är före­skriven för klagan över överexeku­tors utslag i fråga om köpeskillings fördelning.


(Föreslagen lydelse)

Den som vill klaga över auktion, som överexekutor hållit, eller försälj­ning som överexekutor verkställt i annan ordning skall inkomma till överexekutor med sin besvärsinlaga inom tre veckor från försäljningsda­gen. Besvär över sakägarförteckning som ej avse upphävande av auktion få dock ej anföras annat än i sam­manhang med klagan enligt 3 mom.

Den som vill överklaga överexe­kutors utslag i fråga om fördelning av medel som avses i 140, 140 a eller 143 § skall inkomma till överexeku­tor med besvärsinlaga inom tre vec­kor från den dag då utslaget med­delades.


 


Sedan besvär ■
Vadi--------


218 §.1

----- 1 mom. sägs.

— eller beslut.

Om besvär anförts över försälj­ning som överexekutor verkställt, kan hovrätten förordna att fortsatt verkställighet tills vidare ej får äga rum innan slutligt utslag meddelas.


1.     Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2.     Har ägarhypotek utmätts men försäljning därav ej ägt rum före ikraft­trädandet, tillämpas de nya bestämmelserna, om ej annat följer av punkt 4. Tid som anges i 91 a § 2 mom. räknas därvid från ikraftträdandet.

3.     Pantförskrives enligt 91 b § skuldebrev som enligt äldre bestämmelser är intecknat i fast egendom, upphör personligt betalningsansvar på grund av skuldebrevet.

4.     Har fast egendom eller andel i inteckning utmätts före ikraftträdandet, tillämpas 82 § i sin äldre lydelse.

5.     Har intecknad fordran före ikraftträdandet fastställts till betalning ur fast egendom, äger 86 § i sin nya lydelse motsvarande tillämpning.

6.     Ärende, som rör utmätt fast egendom och är anhängigt hos utmätnings­man vid ikraftträdandet, skall överlämnas till överexekutor, sedan utmät­ningsmannen har fullgjort vad som åligger honom enligt äldre bestämmelser.

7.     Har auktion på fast egendom hållits före ikraftträdandet, tillämpas äld-

» Senaste lydelse 1963: 255.


 


46                    KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

re bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens för­delning och vad som har samband därmed.

8.     Skall fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis un­der konkurs, tillämpas äldre lydelsen av 139 §, om konkursansökningen gjorts före ikraftträdandet.

9.     Har fördelningsförslag framlagts av utmätningsmannen eller beslut i fördelningsfråga meddelats av överexekutor före ikraftträdandet, tillämpas äldre lydelsen av 154 §.

 

10.     Har tvångsförvaltning begärts före ikraftträdandet, tillämpas äldre be­stämmelser därom.

11.     Vad som i 184 § i dess nya lydelse sägs om kvarstad på avkastning till-lämpas också beträffande ränta som på grund av utfästelse enligt äldre be­stämmelser utgår av fast egendom.

12.     Bestämmelsen i 201 § 4 mom. tillämpas ej, om egendomen utmätts före ikraftträdandet. 211, 213 och 218 §§ tillämpas i sin äldre lydelse i fråga om klagan över utslag som meddelats eller försäljning som verkställts före ikraftträdandet.

13.     Bestämmelserna i 88 c § äger icke tillämpning i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betal­ningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i raål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och som anligt dorastolens beslut skall återgäldas.

14.     Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya be­stämmelsen.

3) Förslag

till

Lag

om ändring ii lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenora förordnas, att 1, 2, 3 och 13 §§ lagsökningslagen (1946: 808) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

1 §.1

För fordran------------------------- nedan sägs.

Borgenär som för sin fordran har Om för fordran som avses i första
inteckning äger också genom lagsök- stycket skriftligen upplåtits panträtt
ning söka betalning ur den egendom i fast egendom, kan borgenären
vari inteckningen gäller.
                  genom lagsökning söka betalning ur

egendomen. Har borgenären för ford­ringen inteckning i fartyg eller luft-

> Senaste lydelse 1967:142.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


47


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)

fartyg eller reservdelar till luftfartyg eller företagsinteckning, kan han genora lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäl­ler.

Vad i denna lag sägs om gäldenä­ren tillämpas vid lagsökning enligt andra stycket på äyaren av den egen­dom ur vilken betalning sökes.


 


2 §.


Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenä­rens naran, yrke, hemvist och post­adress samt gäidenärens naran och, där så kan ske, dennes yrke, heravist och postadress, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären angive ock de omstän­digheter som betinga rättens behö­righet, om denna ej fraragår av vad eljest anföres. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling vara fordringen grundas.

Ansökningen skall jämte avskrift av fordringshandlingen avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, ombesörje rätten mot stad­gad avgift erforderlig avskrift, och gälle den i målet lika med huvud­skrift.


Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift ora borgenä­rens namn, yrke, hemvist och post­adress samt gäidenärens naran och, där så kan ske, dennes yrke, hemvist och postadress, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären angive ock de omstän­digheter som betinga rättens behö­righet, om denna ej framgår av vad eljest anföres. Vid ansökningen skall

fogas   styrkt

avskrift   av   handling

vara fordringen grundas och, då be­talning enligt 1 § andra stycket sökes ur fast egendom, av handling varige­nom panträtt i egendomen upplåtits. Ansökningen skall järate avskrift som angives i första stycket avlära-nas i två exeraplar och vara egenhän­digt undertecknad av borgenären el­ler hans ombud. Är endast ett ex­emplar ingivet, ombesörje rätten raot stadgad avgift erforderlig avskrift, och gälle den i raålet lika raed hu­vudskrift.


 


Finnes den åberopade handlingen icke innefatta bevis ora fordran eller prövar rätten eljest hinder möta för upptagande av ansökningen, skall den a\'visas; bevis därom skall teck­nas   å   ena   exemplaret   av   ansök-


Finnas åberopade handlingar icka innefatta bevis om fordran eller rätt till betalning ur angiven egendom el­ler prövar rätten eljest hinder raöta att upptaga ansökan enligt 1 § första eller andra stycket, skall den avvisas. Bevis därora skall tecknas å ena ex­emplaret av ansökningen.


 


48


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)


13 §.1


Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till rätllegång, skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären; avser lagsökningen be­talning ur egendom vari inteckning gäller, skall rätten fastställa ford­ringen till betalning ur egendomen.


Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till rättegång, skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären. Z fall som avses il § and­ra stycket skall fastställas att ford­ringen skall utgå med förmånsrätt i egendomen i den omfattning som gäller enligt lag.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Om inteckningshandling som rör fast egendom vid ikraftträdandet utgör pant för fordran, får lagsökning äga rum enligt 1 § andra stycket i dess nya lydelse, även om fordringen ej grundas på skriftligt bevis eller panträttsupp­låtelsen ej skett skriftligen. Målet skall hänskjutas till rättegång, om det görs invändning som hänför sig till fordringen eller panträttsupplåtelsen samt borgenärens rätt finnes stridie.

4) Förslag

till

Lag

om äntlring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 33 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha nedan an­givna lydelse.


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)


33 KAP.


5 §.


genora rät-

delgives

Tredskodom tens försorg endast

om den innebär att intecknad ford­ran fastställes till betalning ur fast egendom, tomträtt eller vattenfalls­rätt,

om den part som yrkat tredskodo-men begär det, eller

om part åtnjutit fri rättegång.


Tredskodom delgives genom rät­tens försorg endast

om den innebär att fordran fast­ställes att utgå med särskild för­månsrätt i fast egendom eller tomt­rätt,

om den part som yrkat tredskodo-men begär det, eller

om part åtnjutit fri rättegång.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Vid tillämpning av 33 kap. 5 § skall vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

1 Senaste lydelse 1967:142. • Senaste lydelse 1970: 429.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


49


5) Fiirslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom förordnas i fråga om konkurslagen (1921: 225 ) dels att 4 och 68 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 24, 29. 31, 33, 70, 71, 73, 76, 78, 138, 143, 195 och 216 §§ skall ha nedan angivna lydelse.


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)


24 §.


Har innan beslut om egendomsav-träde meddelats egendom blivit ut­mätt till gäldande av fordran, för vil­ken borgenären hade panträtt i egen­domen, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eUer luft­fartyg eller å gods i fartyg eller luft­fartyg eller å intecknade reservdelar till luftfartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs framställning om dess inställande göres innan försäljning av egendo­men ägt rum.

Har eljest utmätning skett å lös egendom, upphöre utmätningsmans befattning med egendomen, utan så är att denna blivit försåld före ovan­nämnda besluts meddelande.


Har utmätning skett innan beslut om egendomsavträde meddelats, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen, om ej annat följer av andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall belopp, som enligt ut­sökningslagen (1877: 31 s. 1) skolat utgivas till utmätningssökanden el­ler annan borgenär som ej hade panträtt, i stället redovisas till för­valtaren.

VerkstäUigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det behövs för att borgenärers rätt skall kunna tillvaratagas eller eljest syn­nerliga skäl föreligga. Begäran om uppskov får göras även av borgenär, vars rätt kan bero därav. Om auktion är utsatt, skall konkursboet betala kostnad som blir onyttig genom upp­skovet.

Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall även utmätningen gå åter, om förvaltaren begär det innan egendomen blivit såld.


' Senaste lydelse av 4 § 1967:144.

» Senaste lydelse 1955: 236 (jfr 1955: 629).


 


50


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971


(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

29 §.1
Har «äldenären-------------- konkursboet åter.

Om borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning av skuldebrev för fordran, vid vars tillkomst sådan sä­kerhet ej betingats, är borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshand­lingen till boet eller också tillhanda­hålla inteckningshandling angående luftfartyg för utbyta enligt vad som är föreskrivet därom samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller företagsinteckning sökts, för in­teckningens dödande.

Har borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning z gäidenärens egendom för fordran, vid vars till­komst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, är borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen till boet eller också tillhandahålla in­teckningshandling angående fast egendom eller luftfartyg för verkstäl­lande av utbyte enligt vad sora är fö­reskrivet därom samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller företagsinteckning sökts, för inteck­ningens dödande.

Vad sålunda----------------- om konkursansökningen.

Vad i------------------------- till pensionsstiftelse.

31 §.


Har inom trettio dagar innan kon­kursansökningen gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egen­dom blivit för någon borgenärs ford­ran i mät tagen och har borgenären genom utmätningen erhållit betal­ning, gånge den betalning på talan av konkursboet åter.


Har inom trettio dagar innan kon­kursansökningen gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egen­dom tagits i mät för borgenärs ford­ran, skall den förmånsrätt eller be­talning som vunnits genom utmät­ningen på talan av konkursboet gå åter. Har borgenär ej fått betalning när den rätt som vunnits genom ut­mätningen skall gå åter, behöver sär­skild talan dock ej väckas.


Har vid —

Där dödsbos egendom blivit av trädd till konkurs på ansökniing, som gjorts inom en månad från det bouppteckning förrättades eller ti­den därför tilländagick eller, om ef­ter ansökning inom sålunda stadgad tid egendomen blivit avträdd till för­valtning av boutredningsman, inom

' Senaste lydelse 1967: 533. « Senaste lydelse 1933: 324.

33 §.2 — konkursansökningen gjordes.

Där dödsbos egendom blivit av­trädd till konkurs på ansökning, som gjorts inom en månad från det bouppteckning förrättades eller ti­den därför tilländagick eller, om ef­ter ansökning inom sålunda stadgad tid egendomen blivit avträdd till för­valtning av boutredningsman, inom


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


51


 


(Nuvarande lydelse)

en månad från det boutredningsman förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej föreligger enligt vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkurs­boet återgå, om den, med vilken avta­let ingicks, hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obe­stånd. Har, efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgenärer er­hållit betalning eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt ora återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning sökt i dödsboets egendom på grund av medgivande, som lämnats efter döds­fallet eller som av den döde givits för fordran, vid vars tillkomst sådan sä­kerhet ej betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts fur fordran, som där avses, skall, där konkurs inträffar såsom nyss sagts, städse gälla vad i 29 § är stadgat om inteckning.


(Föreslagen lydelse)

en månad från det boutredningsman förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej föreligger enligt vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkurs­boet återgå, om den, med vilken avta­let ingicks, hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obe­stånd. Har, efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgenärer er­hållit betalning eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt om återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning av skuldebrev sökt i dödsboets egendom på grund av raedgivande, som läm­nats efter dödsfallet eller som av den döde givits för fordran, vid vars till­komst sådan säkerhet ej betingats, skall, där konkurs inträffar, såsom nyss sagts, städse gälla vad i 29 § är stadgat om inteckning.


70 §.


Finnes i boet fast egendora, äge förvaltaren hos vederbörande myn­dighet äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen bestämmer. Egendomen må järaväl säljas i an­nan ordning, så framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare och rättens ombudsman till försälj­ningen läranar bifall; vägrar han bi­fall, begäre förvaltaren borgenärer­nas samtycke. Ej må i något fall för­säljning av fast egendom ske annor­ledes än å auktion, med mindre gäl­denären det medgiver.

Har auktion å fast egendora, som hör till boet, hållits i den ordning ut­sökningslagen bestämmer utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren underlåta att vidtaga yt­terligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auktion i nyss­nämnda ordning  ej   ägt  rura,  men


Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande myn­dighet begära försäljning därav i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Egendomen må jämväl säl­jas i annan ordning, så framt förval­taren finner det för boet fördelakti­gare och rättens ombudsman till för­säljningen lämnar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren borgenärer­nas samtycke. När det lämpligen kan ske, skall förvaltaren inhämta gäide­närens mening beträffande försälj­ningen.

Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egen­domens försäljning. Har auktion i nyssnämnda   ordning   ej   ägt   rum.


 


52


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)

föreligger anledning till antagande, att sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av ombudsmannen under­låta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer, som i konkursen bevakat fordringar, för vilka egendomen häftar enligt 17 kap 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som skola ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det till­städja.

Varder auktion å boets fasta egen­dom utsatt att hållas i den ordning utsökningslagen stadgar, åligge det förvaltaren att före auktionen eller, där jämlikt 102 § samma lag särskilt sammanträde skall hållas, före det sammanträde till auktionsförrätta­ren avlämna behållning, som under konkursen av egendomen uppkom­mit, så ock före konkursen uppkom­men behållning, som på grund därav att verkställighet, varom i 24 § andra stycket förmäles, inställts blivit till förvaltaren överlämnad. Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall, där egendomen försålts vid auktion, som nyss sagts, tillhandahållas auktions­förrättaren före det sammanträde, då fördelning av köpeskillingen skall äga rum, men eljest innan slutlig ut­delning sker överlämnas till överexe­kutor att på sätt och i den ordning utsökningslagen bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångs­förvaltning, emellan rättsägarne för­delas.


(Föreslagen lydelse)

men föreligger anledning till anta­gande, att sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvalta­ren med samtycke av ombudsman­nen underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de bor­genärer som i konkursen bevakat fordringar, z;i7Å'a skola utgå med sär­skild förmånsrätt eller bättre rätt ur egendomen, samtycka därtill.

Varder auktion å boets fasta egen­dom utsatt att hållas i den ordning som gäller för utmätt sådcm egen­dom, åligge det förvaltaren att före bevakningssammanträdet avlämna behållning, som under konkursen av egendomen uppkommit. BehåUning som ej avlämnas före bevaknings­sammanträdet skall, om egendomen säljes, avlämnas före tillträdesdagen och i annat fall innan slututdelning i konkursen sker.

Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträde för auktion på fast egendom anmäla arvode, an­nan kostnad och i konkursen beva­kade fordringar som böra beaktas vid egendomens försäljning. I den mån det är påkallat skall han också i ärendet föra talan för borgenärer som ha förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsråttslagen (1970:979). Förvaltaren skall genom brev under­rätta borgenär om anmälan som han gör eller yrkande som han framstäl­ler på dennes vägnar.


71 §.1

Vill förvaltaren---------------------- kan ske.

Lös egendom------------------- försäljningen beroende.

Samtycke som---------------- gäidenärens rörelse.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg    Skall helt fartyg eller gods i fartyg

säljas, äge förvaltaren, där fartyget säljas, äge förvaltaren, där fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbö- finnes å ort inom riket, begära fär­rande utmätningsman äska försälj-    säljning i den ordning som gäller för

' Senaste lydelse 1967:144.


 


Kungl Maj:ts proposition nr 20 år 1971


53


 


(Nuvarande lydelse)

ning i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, sär­skilt är stadgad. Är fartyg, sora skall säljas, intecknat för gäld, må det ej säljas annorledes än utmätningsvis, ined mindre inteckningshavare, vil­kens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget inköpts av annan, för inteckningens dödande avlämnar inteckningshandhngen till den, som utses av honom och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfar­tyg eller av intecknade reservdelar till sådant fartyg och finnes egendo­men inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vill för­valtaren, ehuru auktion ej ägt rum i den ordning som for utmätt sådan egendom är stadgad, med ombuds­mannens samtycke underlåta att för­anstalta om egendomens avyttrande, skall dock därtill lämnas tillstånd av de borgenärer, som i konkursen be­vakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendo­men ellar förmånsrätt som i 17 kap. 4 § handelsbalken sägs. Gods i luft­fartyg skall säljas i samma ordning som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belas­tar hans fasta egendom eller luftfar­tyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, late förvaltaren innan försäljning sker anskaffa sär­skild inteckningshandling å det gäl­denären tillkommande,beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av intecknings­handling, sora innehaves av gäldenä­ren och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibe­hållande av hans ansvarighet, förse


(Föreslagen lydelse)

utmätt sådan egendom. Är fartyg, som skall säljas, intecknat för gäld, må det ej säljas annorledes än ut­mätningsvis, med mindre inteck­ningshavare, vilkens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget in­köpts av annan, för inteckningens dödande avlämnar inteckningshand­lingen till den, som utses av honom och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfar­tyg eller av intecknade reservdelar till sådant fartyg och finnes egendo­men inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vill för­valtaren, ehuru auktion ej ägt rum i den ordning som för utmätt sådan egendom är stadgad, med ombuds­mannens samtycke underlåta att för­anstalta om egendomens avyttrande, skall dock därtill lämnas tillstånd av de borgenärer, som i konkursen be­vakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen eller varmed följer rätt att såsora säkerhet kvarhålla egendo­men eller förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen (1970:979) Gods i luftfartyg skall säljas i samma ordning som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belas­tar hans luftfartyg allar till sådant fartyg hörande reservdalar säljas, låta förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild intecknings­handling å det gäldenären tillkom­mande beloppet, där laga hinder där­emot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, sora in­nehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gälde­nären raedgivar, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet,   förse handlingen  med


 


54


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)

handlingen raed påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarig­het.


(Föreslagen lydelse)

påskrift, varigenom gäldenären fri­kallas från ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 § sista styc­ket äga motsvarande tillämpning, när gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för utmätt .sådan egendom. Vad där sägs om talan för borgenärer gäller även borgenärer som ha förmånsrätt enligt 12 § för­månsrättslagen.


73


Har borgenär-------------------

Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom besörja. Dock må inteckning i fast egendom eller i luftfartjg eller re­servdelar till sådant fartyg, vilken blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tilkomraa gäldeniii'en.


som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom besörja. Dock må inteckning i luft­fartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilken blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad så­som pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, som ef­ter ty särskilt är stadgat må till­komma gäldenären.


76 §.


Finner förvaltaren det i 74 § före­skrivna kungörelsesätt icke vara äg­nat att bereda kungörelsen nödig of­fentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, att auktio­nen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, be­gäre saratycke därtill av rättens om­budsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast egen­dora eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må dock icke äga rum utan gäidenärens sam tycke; ej heller må sådan in­skränkning ske beträffande kungö­rande av auktion å annan lös egen­dom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som i 17

' Senaste lydelse 1955: 236 (jfr 1955: 629).


Finner förvaltaren det i 74 § före­skrivna kungörelsesätt icke vara äg­nat att bereda kungörelsen nödig of­fentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, att auktio­nen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, be­gäre samtycke därtill av rättens om­budsman. Inskränkning i fråga ora kungörande av auktion å fast egen­dora eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må dock icke äga rum utan gäidenärens samtycke; ej heller må sådan in­skränkning ske beträffande kungö­rande av auktion å annan lös egen­dom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, sora av-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


55


 


(Nuvarande lydelse)

kap. handelsbalken sägs, raed mindre den borgenär samtycker därtill.


(Föreslagen lydelse)

ses i förmånsrättslagen (1970: 979), med mindre den borgenär samtycker därtill.


78 §.


Har förlikningsanbud angående osäker eller tvistig tillgång blivit gjort och finner förvaltaren fördel­aktigt för konkursboet, att det an­bud anlages, begäre samtycke därtill, då tiUgången utgöres av fast egen­dom, av borgenärerna men eljest av rättens ombudsraan; godkänner han ej anbudet, äge förvaltaren hän­skjuta frågan till borgenärerna. Ej må dock förlikning avslutas innan gäldenären fått tillfälle att yttra sig däröver. Vägrar gäldenären sitt sam­tycke till förlikning, som avser ägan­derätt till fast egendom, vare frågan därom förfallen. Motsätter han sig förlikning angående annan egendom, vare det ej hinder för förlikningen; dock äge han själv utföra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlik­ning bjudes.


Har förlikningsanbud gjorts an­gående . osäker eller tvistig tillgång och finner förvaltaren fördelaktigt för konkursboet att anbudet antages, skall han inhämta samtycke därtill av borgenärerna, när tiUgången ut­göres av fast egendom, och eljest av rättens ombudsman. Godkänner denne ej anbudet, äger förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. När det lämpligen kan ske, skall för­valtaren inhämta gäidenärens me­ning innan förlikning ingås. Motsät­ter sig gäldenären förlikningen och ställer han säkerhet för vad som bju­des genom den, har han rätt att själv utföra tvisten.


138 §


För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är ut­fäst eller eljest lagligen äger rura, ränteberäkning eraellan borgenä­rerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall ränta beräk­nas till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla be­vakade fordringar utom böter, och skall i sådant fall å fordran, för vil­ken ränta ej är utfäst eller eljest lag­ligan äger rum, ränta beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.


För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är ut­fäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenä­rerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall ränta beräk-nas till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla be­vakade fordringar utom sådana som avses i 19 . § förmånsrättslagen (1970: 979), och skall i sådant fall å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.


 


56                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

Ä fordran--------------------------- egendomsavträde meddelades.

Utgår fordran■

å betalningsdagen.

143 §.

Har borgenär förmånsrätt enligt Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må ho- 10 eller 11 § förmånsrättslagen nom medgivas att innan utdelning föZÖ.-979 må honom medgivas att, enligt vad ovan är stadgat äger rum innan utdelning enligt vad ovan är lyfta betalning för sin fordran, i den stadgat äger rum, lyfta betalning för mån tillgängliga medel därtill finnas,     sin fordran, i den mån tillgängliga

medel därtill finnas.

Har borgenär---------------------- den egendom.

Övriga förmånsberältigade:---------- tillgång därtill.

Ändå att------------------------ meddelade bestämmelser.

195 §.


Vad i denna lag är stadgat beträf­fande borgenär, som har lös egen­dom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsva­rande tillämpning i fråga om borge­när, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet för sin ford­ran kvarhålla; dock gälle vad nu är sagt icke i avseende å hyresvärds el­ler jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.


Med panträtt i fast egendom lik­ställes vid tillämpning av denna lag annan särskild förmånsrätt som gäl­ler i egendomen och ej grundas på utmätning.

Vad i denna lag är stadgat beträf­fande borgenär, som har lös egen­dom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsva­rande tillämpning i fråga om borge­när, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet för sin ford­ran kvarhålla.


216 §.


Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och befinnes borgenären hava, då han in­gav ansökningen, saknat skälig an­ledning till antagande, att gäldenä­ren var på obestånd eller i fall, va­rom i 3 och 4 §§ stadgas, att omstän­dighet, som där sägs, förelåg, vare borgenären pliktig att, om gäldenä­ren det yrkar, ersätta den skada, som skäligen må anses hava tillskyndats gäldenären genom ansökningen och dess handläggning.


Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och befinnes borgenären hava, då han in­gav ansökningen, saknat skälig an­ledning till antagande, att gäldenä­ren var på obestånd eller i fall, var­om i 3 § stadgas, att omständighet, som där sägs, förelåg, vare borgenä­ren pliktig att, om gäldenären det yr­kar, ersätta den skada, som skäligen må anses hava tillskyndats gäldenä­ren genom ansökningen och dess handläggning.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                 57

1.     Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2.     Vad som föreskrives i 24, 70, 71 och 78 §§ i deras nya lydelse tillämpas när fråga är ora försäljning eller förlikning som äger rum efter ikraftträdan­det. Därvid gällar hänvisningarna till 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) i stället motsvarande bestämmelser i 17 kap. handelsbalken, i den mån det föranledes av övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen.

3.     Vad i 195 § i dess äldre lydelse sägs om hyresvärds eller jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator äger fortfarande tillämpning, om sådan rätt består enligt 34 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken.

4.     I övrigt tillämpas äldre lag, när konkursansökningen gjorts före ikraft­trädandet. Äldre lydelse av 29 och 33 §§ tillämpas, när borgenär sökt inteck­ning i fast egendom på grund av raedgivande sora läranats före ikraftträdan­det.

6) Förslag

till

Lag

om ändring i ackordslagen ( 1970: 847)

Härigenom förordnas, att 16 § ackordslagen (1970: 847) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

16 §.

Sedan förhandling —•■------------- ackordet fastställes.

Bestämmelserna i 31 § konkursla-    Sökes återvinning av förmånsrätt

gen   om   återvinning   av   betalning     eller betalning som  vunnits genom genom utmätning äger motsvarande     utmätning,  får rätten förordna att tillämpning i fråga om förmånsrätt     fortsatt    verkställighet    av    utmät-som borgenär vunnit genom utmät-     ningen tills vidare ej får äga rura. ning. Rätten får även förordna, att fortsatt    verkställighet    av    utraät-ningen tills vidare ej får äga rura.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.


 


58                    KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

7) Förslag

till

Lag

om exekutiv f iirsäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer

1 §

Utmätt luftfartyg och utmätta intecknade reservdalar till luftfartyg säljes av överexekutor. Försäljningen skall ske på offentlig auktion.

I fråga om vissa främmande luftfartyg eller intecknade reservdelar till så­dana luftfartyg tillämpas jämte denna lag lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträda till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

§

Vad i denna lag sägs om utmätt luftfartyg ellar utmätta intecknade reserv­delar till luftfartyg gäller i tillämpliga delar även när sådan egendom skaU säljas exekutivt under konkurs.

§

Utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar bör säljas inom fyra månder från utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas en­ligt andra stycket.

Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av utmätningssökan­den eller ägaren. På begäran av ägaren får anstånd beviljas endast om sökan­den medger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

§

Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta egendo­mens försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan egendomen sålts, till överexeku­tor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

5 §

Hör egendomen till konkursbo, kan borgenär, som i konkursen bevakat fordran varmed är förenad liuftpanträtt eller för vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller vsirmed är förenad retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979), begära att egendomen säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkes.

Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att ut­lösa den som anslutit sig enligt första stycket.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                 59

§

Auktion skall kungöras på lämpligt sätt minst sex veckor i förväg. Kungö­relsen skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskil­lingen.

Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt till överexekutor senast vid auktionen.

7 §

Minst en månad före auktionen skall underrättelser om försäljningen sän­das i rekommenderade brev till sökanden och ägaren samt till kända borge­närer som har luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt. Blir sådan bor­genär känd senare, skall underrättelse genast sändas till honom. Innehåller inskrivningsboken uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

§

Har auktionen ej blivit utlyst så som angivits i 6 och 7 §§, skall den instäl­las och ny tid utsättas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt.

9 §

Vid början av auktionen skall lämnas en kortfattad redogörelse för inne­hållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan ford­ran anmälts hos överexekutor före auktionen, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda an­språk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

När förhandlingen avslutats, upprättas salcägarförteckning.

10 §

I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, fordran för vilken egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning eller reten­tionsrätt samt kostnaden för förfarandet.

Om egendomen hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kost­nad för egendomens förvaltning under konkursen. Är egendomen därjämte utmätt, upptages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979).

Med fordran avses även rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

11 §

Fordringarna upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Kostnaden för förfarandet upptages närmast före exekutionsfordringen.

Fordran upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är inteckning sökt men ännu ej beviljad, upptages fordringen med det företräde som tillkommer den, om inteckningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej anslutning enligt 5 § ägt rum.

12 §

Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå den dag då fördelningssammanträde skall äga rum. Fordran, som ej är förfallen till betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages med det


 


60                    KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde nämnda dag. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

Ränta på intecknad fordran beräknas för ett år, om det ej visas att den står inne för annan tid. Ägarhypotek upptages utan ränta, om det ej är utmätt.

13                                           §
I övrigt anges i sakägarförteckningen

1.    sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutions-fordringen och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2.    det lägsta bud som måste avges för att egendomen enligt 15 § skall få säljas,

3.    betalningsvillkoren.

Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär som ej har inteckning för sin fordran, får skyddsbeloppet ej i något fall bestämmas högre än till två tredjedelar av det värde som åsatts reservdelarna enligt 73 § utsökningslagen (1877:31s. 1).

14 §

Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje fartyg utropas för sig. Luft­fartyg som är i samraa ägares hand och svarar för sarama fordringar skall dock utropas gemensamt, om ägaren eller borgenär ej begär särskild försälj­ning av visst eller vissa fartyg. Särskild sakägarförteckning skall upprättas för egendom som utropas för sig. Beträffande fordran för vilken flera luftfar­tyg svarar skall i förteckningen anmärkas, att mindre belopp än förteck­ningen anger kan komma att falla på egendomen till följd av att köpeskil­lingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen eller del därav.

Första stycket äger motsvarande tillämpning vid försäljning av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar. Luftfartyg och reservdelslager får dock ej utropas gemensamt, om fordran bevakats av borgenär som ej har inteck­ning i reservdelarna.

Lager av reservdelar som ej utropas gemensamt med luftfartyg kan på be­gäran av lagrets ägare eller borgenär utropas i skilda poster, med förbehåll att försäljning av sådan post sker endast om försäljningen med hänsyn även till de bud som avges för andra poster kan godkännas enligt 20 §.

15 §

Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för egen­domen och andra medel som finns att tillgå.

16 §

Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av inteckningsha-vaie får dock kapitalbeloppet av intecknad fordran som faller inom köpeskil­lingen innestå i avräkning på denna, om det ej är fråga om sådan fordran som avses i 11 § andra styc;ket. Omfattar inteckningen flera luftfartyg eller luftfartyg jämte reservdelar, får fordringen innestå endast om all den inteck­nade egendomen blivit utmätt och säljes vid gemensamt utrop.

I sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestå.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  61

17 §

Den som ropar in egendomen är skyldig att efter inropet lämna handpen­ning sora motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än den kostnad för förfarandet som skall utgå ur egendomen.

Handpenningen skall betalas kontant, ora ej inroparen ställer säkerhet för beloppet.

Staten, koraraun, landstingskoramun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 23 § er­sättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 § kungjorts för köpeskillingens fördelning.

När köpeskillingen till fullo betalats, får köparen komma i besittning av egendomen.

18 §

På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, så­vitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontan­ta köpeskillingen samt köparens rätt att komina i besittning av egendomen, ske på andra villkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får höjas, även om borgenär som ej själv bagärt försäljning motsätter sig det.

19 §

Innan egendomen ropas ut, skall redogörelse lämnas för innehållet i sak­ägarförteckningen. Upplysning skall läranas, att egendomen ropas ut under förbehåll att inrop skall prövas enligt 20 §.

20 §

Innan inrop godlages, skall överexekutor pröva om det i 15 § angivna vill­koret för försäljning är uppfyllt.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om saratliga berörda sakägare raedger det. Sökanden kan medge, att inrop godtages fastän kostna­den för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsford­ringen ej täckes.

21 §

Sedan inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lärana föreskriven handpenning. Överexekutor kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, ora uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall egendomen ropas ut på nytt.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 17 § fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

22 §

Har inrop blivit ogiltigt enligt 21 § andra stycket, skall nytt försäljnings-försök göras, ora ej sökanden avstår därifrån.

Om ny auktion skall hållas, äger 6—21 §§ motsvarande tillämpning. An­mälan som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åter. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åt­gärder.


 


62                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

23 §

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enligt 21 § andra stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att samraan­lagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex pro­cents årlig ränta därå från utsatt dag för köpeskillingens fördelning till och med den nya dagen för sådan fördelning och för att även kostnaden för den nya auktionen skall täckas. Detta gäller även om ändrade förhållanden in­trätt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inro­paren fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir egendomen ej såld vid den nya auktionen, är hela handpenniingen förverkad.

Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kost­nader för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

24 §

I fråga om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel ägar vad som enligt 143—166 §§ utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller beträf­fande fast egendom motsvarande tillämpning. I fall som avses i 13 § andra stycket får dock den som har inteckning i reservdelarna ej till skada för bor­genär som icke har inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen för reservdelarna minskad med kostnaden för förfarandet. Därvid skall i fall som avses i 23 § handpenning för reservdelarna läggas till köpeskillingen, i den mån den ej skall tillkomraa inroparen.

Angående klagan över överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning som avses i första stycket gäller vad som i utsökningslagen före­skrives för motsvarande ärenden som rör fast egendom.

25 §

Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 17 § fjärde stj'cket, även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagats får köparen komma i besittning av den sålda egendomen, om ej förordnande enligt 218 § 3 mom. utsöknings­lagen (1877: 31 s. 1) meddelats innan han blivit berättigad därtill. Får han på grund av sådant förordnande ej komma i besittning av den sålda egen­domen och är hindret ej hävt inom tre månader från utsatt dag för köpe­skillingens fördelning, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

1.     Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves la­gen (1955: 235) med särskilda bestämmelser ora försäljning av utmätt luft­fartyg m. m.

2.     Nya lagens bestämmelser om kungörande av och underrättelse om auk­tion skall tillämpas före ikraftträdandet, om auktionen skall äga rum efter ikraftträdandet.

3.     Har auktion hållits före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliklielser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  63

4.     övergångsbestämmelserna till lagen (1967: 143) angående ändrad ly­delse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämrael­ser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. äger motsvarande tillämpning med avseende på nya lagen.

5.     Bestämmelserna i 3 § nya lagen äger icke tillämpning i fråga om ut­tagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

6.     Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestäm­melsen.

8) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års

konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg,

dels att 6 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 8 § ordet "luftfartsstyrelsen" skall bytas ut mot "luftfartsverket".

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

6                                              §.

Där försäljning av luftfartyg eller        När exekutiv försäljning av luft-

i 4 § omnämnda reservdelar till så-   fartyg eller i 4 § omnäranda resarv-

dant  fartyg   skall   äga  rum   i  den delar till sådant fartyg skall äga rum,

ordning, som  stadgas  i lagen  med åligger det den som påkallat försälj-

särskilda bestämmelser om försälj- ningen att ingiva ett av vederbörande

ning   av   utmätt   luftfartyg   m. m., myndighet i den stat där fartyget är

åligge   den   som   påkallat   försälj- registrerat  utfärdat  gravationsbevis

ningen   att   till  auktionsförrättaren angående egendomen   jämte   styrkt

ingiva ett av vederbörande myndig- översättning av beviset ävensom att,

het i den stat där fartyget är regi-  då fråga är om luftfartyg, senast en

strerat utfärdat gravationsbevis an-  månad före auktionen låta kungöra

gående    egendomen    jämte    styrkt försäljningen   på  registreringsorten

översättning av beviset ävensom att, enligt där gällande lag. Inom samma

då fråga är om luftfartyg, senast en tid skall underrättelse z den ordning

månad före auktionen låta kungöra som är föreskriven i fråga om under-

försäljningen    å   registreringsorten rättelse till borgenär sändas till inne-

enligt där gällande lag. Inom samma havaren av varje i fartyget inskriven


 


64


Kungl. Maj.ds proposition nr 20 år 1971


 


(Nuvarande lydelse)

tid skall underrättelse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmel­ser om försäljning av utmätt luftfar­tyg m. m. sändas till innehavaren av varje i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag. / borgenärsförteckningen skall upptagas, utöver de i 4 § lagen med särskilda bestämmelser om försälj­ning av utmätt luftfartyg m. m. av­sedda fordringarna och kostnaderna, annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Försäljningen skall ske under förbehåll om beståndet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen faller inom lägsta bu­det. FaUer rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 § utsökningsla­gen sägs motsvarande tiUämpning.


(Föreslagen lydelse) rättighet, som skall erkännas enligt

denna lag.

Utöver de fordringar och kostna­der som annars skola upptagas i sak­ägarförteckning vid exekutiv för­säljning av luftfartyg eller reservde­lar skall i förteckningen upptagas annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Beträffande sådan rättighets ställning vid exekutiv för­säljning äger i övrigt vad som gäller beträffande rättighet i fast egendom som säljes exekutivt motsvarande tiUämpning.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsök­ningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  65

10) Förslag

till

Lag

om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att 6 kap. 12 §, 7 kap. 16, 17 och 19 §§, 8 kap. 15 §, 12 kap. 29 §, 17 kap. 10 §, 19 kap. 21 §, 20 kap. 6 och 9 §§, 22 kap. 3 § samt 23 kap. 2 § jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

6 KAP.

12 §

Avser inteckning endast — —--- pantbrevets belopp.

Avser inteckning flera--------- pantbrevets belopp.

Säljes fastighet exekutivt under hand, är inteckning i fastigheten utan verkan till bdopp som ur medel, vilka influtit genom särskild försäljning av tillbehör, utfallit på pantbrevets belopp.

7 KAP.

16 §

Säljes fastighet på exekutiv auk- Efter exekutiv försäljning av fas-
tion, gäller upplåtelse av nyttjande-
lighet gäller upplåtelse av nyttjande­
rätt, servitut eller rätt till elektrisk
    rätt, servitut eller rätt till elektrisk
kraft mot den nye ägaren endast om
kraft mot den nye ägaren endast om
försäljningen skett under förbehåll
    försäljningen skett under förbehåll
om rättighetens bestånd enligt lagen
           om rättighetens bestånd enligt lagen
( ) om exekutiv försäljning av
          (          ) om exekutiv försäljning av
fast egendom eller rättigheten enligt
fast egendom eller rättigheten enligt
samraa lag är skyddad utan förbe-
   sararaa lag är skyddad utan förbe­
håll,
                                            håll.

Bestämmelser om---------------- fast egendom.

17 §

Överlåtes fastigheten —■----------- vid överlåtelsen.

Den nye — ■------------------- tillträtt fastigheten.

Har fastigheten förvärvats på exe- Efter exekutiv försäljning av fas-
kutiv auktion, gäller lagen (
         )     tigliet gäller lagen (      ) om exe-

om exekutiv försäljning av fast egen-     kutiv försäljning av fast egendom i

1 Lydelse enligt 1970: 994. 3    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20


 


66                    KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse)                       (Föreslagen lydelse)

dom i fråga som avses i första och     fråga sora avses i första och andra

styckana.

andra styckana.

19 §


Säljes fastigheten på exekutiv
auktion och koramer upplåtelse av
nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft ej att gälla mot den
nye ägaren, skall den från vilken för­
säljningen ägt rura ersätta rättig­
hetshavaren dennes skada. Har rät­
tigheten bevarats genom att rättig­
hetshavaren tillskjutit medel enligt
lagen (
         ) om exekutiv försälj-

ning av fast egendom, har rättighets­havaren såsom skadestånd rätt till ersättning för tillskottet i den mån detta ej överstiger värdet av rättighe­ten. Om upplåtelsen skett utan ve­derlag, äger vad som sagts förut till-lämpning endast om fastigheten sålts för annat ändaraål än till betalning av fordran för vilken den på grund av utraätning eller eljest svarar.

Rätt till ersättning enligt första stycket tillkommer ej rättighetsha­vare som genom överenskommelse vid auktionen låtit rättighetens fö­reträdesläge försämras, om det ej är uppenbart att rättigheten ändå skulle ha gått förlorad.


Komraer till följd av exekutiv för­
säljning av fastighet upplåtelse av
nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft ej att gälla raot den
nye ägaren, skall den från vilken för­
säljningen ägt rura ersätta rättig­
hetshavaren dennes skada. Har rät­
tigheten bevarats genom att rättig­
hetshavaren tillskjutit medel enligt
lagen (
         ) om exekutiv försälj-

ning av fast egendom, har rättighets­havaren såsom skadestånd rätt till ersättning för tillskottet i den mån detta ej överstiger värdet av rättighe­ten. Om upplåtelsen skett utan ve­derlag, äger vad som sagts förut till-lämpning endast ora fastigheten sålts för annat ändamål än till betalning av fordran för vilken den på grund av utmätning eller eljest svarar.

Rätt till ersättning enligt första stycket tillkommer ej rättighetsha­vare som genom överenskommelse vid exekutiv auktion låtit rättighe­tens företrädesläge försämras, om det ej är uppenbart att rättigheten ändå skulle ha gått förlorad.


8 KAP.

15 §


Om fastigheten utmätes före till­trädesdagen eller om före nämnda dag fordran för vilken panträtt upp­låtits i fastigheten fastställes till be­talning ur denna, får arrendatorn uppsäga avtalet. Han har ävan rätt till ersättning för skada. Uppsägning skall dock ske inora en månad från det arrendatorn fick kännedom om utmätningen eller fastställandet till betalning. Upphäves utmätningen el­ler förfaller eljest frågan om fastig­hetens försäljning, får ej uppsägning ske därefter.


Om fastigheten blivit utmätt före tillträdasdagen, får arrendatorn upp­säga avtalet. Han har även rätt till ersättning för skada. Uppsägning skall dock ske inora en månad från det arrendatorn fick kännedom om att fastigheten blivit utmätt. Upphä­ves utmätningen eller förfaller eljest frågan om fastighetens försäljning, får ej uppsägning ske därefter.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971


67


 


(Nuvarande lydelse)


(Föreslagen lydelse)


12 KAP.

29 §


Om fastigheten utmätes före till­trädesdagen eller om före nämnda dag fordran för vilken panträtt upp­låtits i fastigheten fastställes till be­talning ur denna, får hyresgästen uppsäga avtalet. Han har även rätt till ersättning för skada. Uppsägning skall dock ske inom en månad från det hyresgästen fick kännedom om utmätningen eller fastställandet till betalning. Upphäves utmätningen el­ler förfaller eljest frågan om fastig­hetens försäljning, får ej uppsägning ske därefter.


Om fastigheten blivit utmätt före tillträdesdagen, får hyresgästen upp­säga avtalet. Han har även rätt till ersättning för skada. Uppsägning skall dock ske inom en månad från det hyresgästen fick kännedom om att fastigheten blivit utmätt. Upphä­ves utmätningen eller förfaller eljest frågan ora fastighetens försäljning, får ej uppsägning ske därefter.


17 KAP.

10 §


Detta kapitel----------- —-----

I fråga om företräde mellan upplå­
telser av nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft vid exekutiv
försäljning gäller ej 3 §. I fall då in­
skrivning av rättigheterna sökts
samma inskrivningsdag har förvär­
ven lika rätt, om ej annan företrä­
desordning fastställts.
Andra stycket----- ■-------- •--


--- annan grund.

I fråga om företräde mellan upplå­telser av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft vid exekutiv auktion gäller ej 3 §. I fall då in­skrivning av rättigheterna sökts samma inskrivningsdag har förvär­ven lika rätt, om ej annan företrä­desordning fastställts.

---- fast egendom.


19 KAP.

21 §


Har fast egendom eller tomträtt utmätts eller fordran, för vilken panträtt upplåtits, fastställts till be­talning ur sådan egendom eller har beträffande fast egendom eller tomt­rätt som ingår i konkursbo begärts försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i fastighetsboken eller tomträttsboken. Anteckning att egendomen försålts utmätningsvis skall ske när handling som visar kö­peskillingens fördelning inkommit.


Har fast egendom eller tomträtt utmätts eller har beträffande fast egendom eller tomträtt sora ingår i konkursbo begärts försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upp­hävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i fas­tighetsboken eller tomträttsboken. Anteckning att egendomen försålts utmätningsvis skall ske när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommit.


 


68


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971


Om inverkan---------------------- förhållandet inkommit.

Förekommer i-------------------- gäller bestämmelsen.


20 KAP

6 §

sökandens förvärv.

Lagfartsansökan skall--------------

7. fastigheten sålts exekutivt till annan än sökanden och försälj­ningen enligt lag äger företräde framför dennes förvärv.

7. fastigheten på exekutiv auktion sålts till annan än sökanden och för­säljningen enligt lag äger företräde framför dennes förvärv.

för sökandens----------- •---- •--- göras gällande.


9 §


Har fastighet förvärvats genom ex­propriation eller liknande tvångsför­värv eller på exekutiv auktion, vid vilken fastigheten sålts till betalning av fordran för vilken den till följd av upplåtelse av panträtt eller på annan grund svarar oavsett vem den tillhör, har förvärvaren rätt att erhålla lag­fart utan hinder av att den före­gående ägaren ej har lagfart.


Har fastighet förvärvats genom ex­propriation eller liknande tvängsför-värv eller sålts exekutivt till betal­ning av fordran för vilken den till följd av upplåtelse av panträtt eller på annan grund svarar oavsett vem den tillhör, har förvärvaren rätt att erhålla lagfart utan hinder av att den föregående ägaren ej har lagfart.


22 KAP.

3 §
Ansökan om------------ ■---------- eller sökt,

4.    fastigheten frångått sökanden     4. fastigheten frångått sökanden
på grund av exekutiv auktion eller på grund av exekutiv försäljning el-
genom expropriation eller liknande ler genora expropriation eller lik-
tvångsförvärv,                                             nande tvångsförvärv,

5. sökanden är--------------------- överlåtit egendomen.

Har ärende------------------------ samma dag.

23 KAP.

2 §
Ansökan om------------------------ framför upplåtelsen,

6.  fastigheten    före    upplåtelsen 6.    fastigheten    före    upplåtelsen

frångått upplåtaren på grund av ex­ekutiv försäljning  eller  genom  ex­propriation eller liknande tvångsför­värv, • göras gällande.

frångått upplåtaren på grund av exe­kutiv auktion eller genom, expro­priation eller liknande tvångsför­värv,

7. upplåtelsen avser-- —-------

Har ärende------------------------ samma das

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971


69


11) Förslag

till

Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenora förordnas, att 60 § 3 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) skall ha nedan angivna lydelse.


(Nuvarande lydelse)

60 3 mom. Bestämmelserna i 88 c § utsökningslagen skola icke äga till-lärapning vid utraätning för skatt, ej heller vad i nämnda lag stadgas om skyldighet för borgenär att i vissa fall förskjuta kostnad.


(Föreslagen lydelse)

3 mom. Bestäraraelserna i 88 c § och 198 § 3 mom. utsökningslagen, 11 § lagen om exekutiv försäljning av fast egendom samt 3 § lagen om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. skola icke äga tillämpning vid utmätning för skatt.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

' Senaste lydelse 1963: 260.


 


70                    KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Utdrag av protokollet över justitieärenden, Iiållet inför Hans Maj:t .Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 14 maj 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen­sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning an­gående exekutiv försäljning av fast egendom m. m. och anför.

1. Inledning

Frågan om ny jordabalk anmäldes första gången i statsrådet den 11 febru­ari 1966. Därvid remitterades till lagrådet fullt utarbetat förslag till 16 av bal­kens 23 kap. nämligen 1—7, 13 och 16—23 kap. Det då remitterade förslaget (JB 1966) omfattade bl. a. bestämmelserna om panträtt och inteckning i fast egendom. Därefter har ytterligare förslag remitterats till lagrådet, nämligen dels den 20 januari 1967, 14—15 kap., dels den 29 november 1968, lag om in­förande av nya jordabalken (JP) jämte viss följdlagstiftning, dels den 19 septeraber 1969, 8—12 kap. jämte viss följdlagstiftning. Genom proposition till riksdagen den 20 mars 1970 (prop. 1970: 20) har lagts fram förslag till ny jordabalk omfattande 23 kapitel (JB). I fråga om JP och följdlagsliftningen är lagrådsgranskningen ännu ej avslutad.

Lagberedningen som sedan 1960 arbetar med en reform av utsökningsla­gen (UL) och därmed sammanhängande lagstiftning, tog på grundval av JB 1966 upp till övervägande de ändringar inom exekutionsrätten som den nya jordabalken borde ha till följd. Beredningen ansåg därvid att arbetet borde vidgas till en genomgripande reform av reglerna om fastighetsexekutionen och således ingå som ett led i beredningens arbete på en ny utsökningsbalk.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971          71

Beredningen avlämnade den 15 november 1968 betänkandet Fastighetsauk­tion m. m., Utsökningsrätt VIII (SOU 1968: 64) i

I betänkandet lägger beredningen fram förslag till lag om exekutiv försälj­ning av fast egendom och lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. samt förslag till lag om ändring i UL. Det är beredningens avsilit att de nya reglerna skall inflyta på lämpligt sätt i en ny utsökningsbalk (UB). Därjämte innefattar beredningens betänkande förslag till viss följdlagstiftning. Försla­get torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av hovrätterna för Västra Sverige och övre Norrland, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stock­holms, Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Väster­bottens län, överexekutorerna för Norrköpings och Hälsingborgs kronofogde­distrikt, exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), inskrivningskom­mittén. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges skogs­ägareföreningars riksförbund. Svenska kommunförbundet, Sveriges allmän­nyttiga bostadsföretag. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Sveriges advo­katsamfund. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. För­eningen Sveriges kronofogdar, Sveriges industriförbund och Sveriges lant­bruksförbund. Luftfartsverket har yttrat sig över det i betänkandet intagna förslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. och sjölagskom-mittéii över de föreslagna ändringarna i utsökningslagen som rör fartyg.

Yttrande har överlämnats av länsstyrelsen i Uppsala län från kronofogde­myndigheten i Uppsala distrikt, av länsstyrelsen i Östergötlands län från kro­nofogdemyndigheterna i Linköpings, Motala och Norrköpings distrikt, av länsstyrelsen i Malmöhus län från kronofogdemyndigheterna i Eslövs, Lands­krona, Lunds, Malraö och Trelleborgs distrikt samt av Svenska sparbanks­föreningen från Stockholms sparbank.

> Beredningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken ingår riksombudsman­nen Jens Adolfsson, sekreteraren i LO Bert Ahlgren, andre vice talmannen i riksdagens andra kammare lantbrukaren Leif Cassel, ledamoten av riksdagens andra kammare lant­brukaren Robert Dockered, direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Erik Förstadins, förbundsjuristen i TCO Stig Gustafsson, advokaten Gunnar Lindh och ledamoten av riks­dagens första kammare redaktören Lisa Mattson. I arbetet har vidare som särskilt till­kallade sakkunniga deltagit bankjuristen Stig Balk-Möller, kronofogden Olof Beck-Friis, bankdirektören Erik Burling, hypoteksdirektören Bengt Gunnhagen, f. d. landssekretera­ren Ludvik Lorichs, professorerna Lennart Vahlén och Lars Welamson samt, i fråga om försäljning av luftfartyg och reservdelar därtill, presidenten Karl Sidenbladh.

I enlighet med den arbetsfördelning som tillämpas i beredningen har ordföranden, f. d. justitierådet Gösta Walin, dåvarande ledamoten hovrättsrådet Gösta Dyrssen och sekre­teraren numera hovrättsrådet Jan Heuman deltagit i utarbetande av betänkandet. I fråga om de föreslagna ändringarna i konkurslagen har även ledamöterna numera hovrättsrådet Bengt Rydin och hovrättsassessorn Henry Montgomery deltagit, varjämte beredningen i den delen samrått med advokaterna Sten Lindskog och Anders Öhman i egenskap av sär­skilt tillkallade sakkunniga på konkurslagstiftningens område.


 


72                    KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

1 yttrandena från Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges skogsägare­föreningars riksförbund och Sveriges lantbruksförbund har man förklarat sig instämma i vad Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges lands­hypoteksinstitution har anfö)'t i sitt yttrande. Folksam har avstått från att avge yttrande över betänkandet.

På grund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet utar­betats förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m. m. Försla­gen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärendet som bilaga 2.

2. Allmän motivering

2.1 Panträtt i fast egendom

2.1.1 Nuvarande ordning

Fastighetspanträtten grundas på inteckning. Enligt 1 § förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom (IF) skall till grund för inteckning ligga skuldebrev eller annan handling, varpå fordran grundas. Om fastighetsägaren på en sådan handling tecknar medgivande till att hans fasta egendom skall utgöra pant för fordringen, får denna intecknas. Lagen är sålunda utformad med tanke på en panträtt som har karaktär av ac-cessorium till en vanlig fordran, som grundas på skriftligt fordringsbevis.

Den fordran som inteckningshandlingen representerar är personlig, dvs. exekution kan äga rum i all gäidenärens egendom. Har handlingen utformats som ett skuldebrev, vilket är det vanliga, är detta löpande, om det inte för­setts med direkt förbehåll om motsatsen.

Fastighetspanträtten framträder emellertid i flera hänseenden som fri­gjord från beroendet av någon personlig fordran. Kravet på personlig betal­ningsutfästelse innebär inte att en sådan fordran verkligen måste föreligga vid den tidpunkt då inteckning söks. Det är heller inte nödvändigt för pant­rättens bestånd att en personlig fordran kvarstår efter inteckningshandling­ens utgivande.

Om i det särskilda fallet något personligt betalningsansvar på grund av in­teckningshandlingen inte föreligger framstår denna som bärare enbart av ett direkt mot fastigheten riktat betalningsanspråk.

I de flesta fall är inteckningshandlingen bärare av ett anspråk som kan riktas såväl mot någon personligen som mot den pantförskrivna fastigheten. Dennas ansvar är subsidiärt i den meningen att inteckningshavaren inte kan vända sig mot fastigheten utan att den personliga fordran är förfallen, vilket får praktisk betydelse när den personligt betalningsansvarige och fastighets­ägaren inte är samma person.

I praktiken har det redan 1 ange varit regel att låntagaren vid fastighetskre-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  73

dit avfordras två skilda lånehandlingar, nämligen inteckningsreversen och en omslagsrevers. I den sistnämnda regleras det personliga skuldförhållandet.

Huvudbestämmelsen rörande verkan av att borgenärs fordran blivit in­tecknad finns i 18 § 1 mom. IF. Där föreskrivs att inteckning för fordran medför rätt att i den ordning UL bestämmer av den intecknade egendomen utfå vad som blivit intecknat. Beträffande intecknad ränta görs dock en be­gränsning. Inteckningshavaren har inte rätt att få ut ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs inleds än två år. Av 25 § andra stycket IF följer att, om inteckningen innehas av fastighetsägaren själv, denne inträ­der i den rätt som annars skulle ha tillkommit en borgenär. Detsamma gäller om inteckningen inte kan göras gällande mot fastighetsägaren. Fastighets­ägaren är alltså berättigad att vid utsökning eller när medel i annat fall av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastigheten uppbära på inteckningen utfallande belopp. Inteckningen sägs tillkomma fastighetsägaren som ägar­hypotek. Han får dock inte tillgodogöra sig ränta och han kan inte göra ägai--hypotek gällande genom att själv inleda ett exekutivt förfarande mot fastig­heten. Endast när exekution inletts av annan rättsägare kan fastighetsägaren få betalning ur fastigheten. Enligt 25 § tredje stycket IF gäller det sagda också när inteckningen innehas av borgenär men, på grund av att avbetal­ning skett eller att inteckningen belånats till lägre belopp än det varpå den lyder, endast till en del få göras gällande mot fastighetsägaren. Borgenären har dock företräde för sin fordran.

I fråga om exekutiv auktions inverkan på inteckning är huvudregeln att sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, fastigheten inte vidare svarar för intecknat belopp, som enligt borgenärsförteckningen faller utanför vad som täcks av köpeskillingen. Beträffande belopp inom kö­peskillingen har man att skilja på om beloppet täcks av eller faller utom lägsta budet. I det första fallet gäller det intecknade beloppet oförändrat i fastigheten, medan däremot inteckningen i det senare fallet blir utan verkan, om köparen och inteckningshavaren inte kommit överens om avräkning av beloppet på köpeskillingen.

I fråga om gemensam inteckning gäller särskilda bestämmelser.

2.1.2 DeniJB föreslagna ordningen

Panträtten är i JB uppbyggd på ett annat sätt än i gällande rätt. Den nuva­rande konstruktionen med ett skriftligt fordringsbevis på vilket fastighets­ägaren tecknar medgivande till inteckning och på grund av vilket inteckning sedan meddelas i fastigheten har övergivits. I det intecknade skuldebrevets ställe träder en handling — pantbrevet — som utfärdas av inskrivningsmyn­digheten. Pantbrevet skall endast kunna lämnas som säkerhet för fordran och en överlåtelse av pantbrevet för sig medför inte någon rättsverkan.

För uttagande av pantbrev skall följande gälla. Fastighetsägaren ger in en

3t    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20


 


74                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

skriftlig ansökan till inskrivningsmyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om dels det penningbelopp på vilket inteckningen skall lyda, dels den eller de fastigheter som avses (22 kap. 2 § första stycket). Myndigheten be­viljar inteckning och på grundval av denna utfärdas pantbrev (22 kap. 5 §).

Panträtt i fastighet till säkerhet för fordran upplåtes genom att fastighe­tens ägare överlämnar pantbrevet som pant för fordringen (6 kap. 2 § första stycket). Borgenär, som sålunda fått panträtt för sin fordran, äger vid utsök­ning eller när myndighet i annat fall fördelar raedel mellan rättsägare i fas­tigheten erhålla betalning för fordringen med högst det belopp som anges i pantbrevet jämte särskilt tillägg, allt efter det företräde mellan rättsägare som inteckningen medför enligt lag (6 kap. 3 § första stycket). I den mån pantbrevet inte är överlämnat som pant för fordran, tillkommer beloppet fastighetsägaren som ägarhypiotek.

Den nya inteckningshandlingen, pantbrevet, blir inte bärare av någon per­sonlig betalningsförpliktelse. Inte heller berättigar enbart innehavet av pant­brevet till betalning ur fastigheten. En borgenär måste alltid kunna hänvisa till en fordran, för vilken pan tbrevet överlämnats såsom pant. Fordringen be­höver emellertid inte vara skriftlig. Panträtt kan upplåtas också till säkerhet för en muntlig fordran. Även pantförskrivningen kan ske muntligen. Det nya systemet innebär emellertid att det kommer att ligga i borgenärens intresse att kunna styrka fordringen cich pantförskrivningen.

Av grundläggande betydelse för den nya panträttskonstruktionen är att panträttsupplåtelsen — dvs. förfogandet genom pantsättning över pantbrevet — alltid måste göras av fastiighetsägaren. Upplåtelsen blir annars utan ver­kan. Enbart innehavet av pantbrevet anses inte legitimera innehavaren. Bor­genären kan i princip inte göra godtrosförvärv, om upplåtelsen gjorts av an­nan än fastighetens rätte ägare. Har fastigheten överlåtits och har förre äga­ren upplåtit panträtt innan nye ägaren sökt lagfart, gällar dock upplåtelsen om borgenären var i god tro (6 kap. 7 §). Av betydelse i detta avseende är vi­dare balkens regler om godtrosförvärv på grund av inskrivning (18 kap.). Ora pantsättaren kan åberopa sig på lagfart och borgenären är i god tro, blir panträttsupplåtelsen gällande oavsett att annan i själva verket visar sig vara ägare till fastigheten (18 kap, 2 §).

Den omständigheten att inteckning meddelats för fordran garanterar inte i gällande rätt att betalningsrätt i den intecknade fastigheten under alla för­hållanden föreligger. En beviljad inteckning kan nämligen av skilda anled­ningar i efterhand förklaras ogiltig. Risken för att en inteckningshandlings giltighet kan sättas i fråga leder till viss rättsosäkerhet. Det nya systemet har därför konstruerats så, att pantbrevets giltighet i princip upprätthålls i alla lägen. Ogiltighetsgrunder får däremot göras gällande såvitt avser det bak­omliggande fordringsförhållandet (omslagsreversen) eller pantförskriv­ningen. Om ogiltighet inträder, går den ut över omslagsreversen eller pant-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  75

upplåtelsen men aldrig över pantbrevet som sådant. Detta tillkommer i stäl­let fastighetsägaren och rättsanspråket på grund av pantbrevet kommer att utgöra ägarhypotek.

Inteckningen och därmed också pantbrevet skall lyda på visst kapitalbe­lopp. Borgenärens rätt till betalning ur fastigheten med stöd av panträtt är emellertid inte begränsat till pantbrevets belopp. Säkerheten består dessutom av ett särskilt tillägg, som uppgår till 15 procent av pantbrevets belopp och som är avsett att täcka borgenärens anspråk på ränta och hans krav på er­sättning för kostnader, som föranleds av fordringsförhållandet (6 kap. 3 §). Härutöver får borgenären tillgodogöra sig ränta efter sex procent för tiden efter det att fastigheten utmättes eller efter motsvarande tidpunkt i andra fall av raedelsfördelning.

Det särskilda tillägget får tas i anspråk under vissa särskilt angivna förut­sättningar. Avsikten är att begränsa rätten att utnyttja tillägget enbart till vad som fordras för att det primära syftet med tillägget skall komma till sin rätt, nämligen att ge parterna möjlighet att i alla normala fall utnyttja hela pantbrevets belopp som säkerhet för kapitalfordran. För det första får tilläg­get tas i anspråk bara om pantbrevets belopp inte förslår. För det andra får tillägget utnyttjas endast för betalning av ränta på fordringens kapitalbelopp i den mån detta inte överstiger pantbrevets belopp, av skadestånd på grund av förtida betalning eller av ersättning för indrivningskostnad eller annan kostnad som föranleds av fordringsförhållandet. Borgenären äger alltså inte erhålla betalning för sin kapitalfordran ur tillägget. Inte heller får han, om fordringen överstiger pantbrevets belopp, uppbära betalning för den ränta som hänför sig till det överskjutande beloppet. För det tredje, slutligen, skall tillägget beräknas på den del av fordringens kapitalbelopp, som ligger inom pantbrevets belopp.

I den mån ett pantbrev inte utnyttjats för panträttsupplåtelse, som är gäl­lande mot fastighetsägaren, tillfaller betalning på grund av pantbrevet denne (6 kap. 9 §). Fastighetsägarens anspråk — ägarhypoteket — bygger alltså på samma principer som i gällande rätt. Fastighets ansvar för inteckning kan upphöra helt eller delvis till följd av att fastigheten blivit föremål för exeku­tiva åtgärder. Om fastigheten säljs på exekutiv auktion är huvudregeln den, att inteckning är utan verkan till belopp som inte täcks av köpeskilling, be­hållen avkastning eller andra influtna medel (6 kap. 12 § första stycket). I fråga om gemensam inteckning föreslås särskilda bestämmelser.

Den förändrade panträttskonstruktionen kräver särskilda övergångsbe­stämmelser. Dessa återfinns i 20—30 §§ JP. Strävan har varit att så snabbt som möjligt föra in vid balkens ikraftträdande bestående panträttsupplåtel­ser under det nya systemet. Vissa särregler har dock ställts upp.

I princip skall bestämmelserna i 6 kap. JB äga tillämpning på inteckning för fordran som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande (20 §). In-


 


76                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

teckningen skall därvid anses som en enligt balkens bestämmelser beviljad eller sökt inteckning på motsvarande kapitalbelopp. Inteckningshandlingen skall vidare anses som ett pantbrev på beloppet (21 §). Av dessa regler följer att den intacknade räntan i princip skall bli utan betydelse efter balkens ikraftträdande. I stället gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § JB om tillägg till pantbrevets belopp.

När det gäller rättsförhållandet mellan borgenär och gäldenär görs över­gångsvis viss skillnad raellan det fall att en inteckning utgör säkerhet för fordran och det fall att inteckningen fungerar som självständig värdehandling (22 §). I det första fallet görs balkens regler omedelbart tillämpliga. Pant­sättningen av inteckningshandlingen betraktas som en pantförskrivning en­ligt balken och själva inteckningen blir inte längre förenad med rätt till be­talning ur den intacknade egendomen. Borgenären går alltså miste om sin nu föreliggande rätt att skaffa sig betalning för fordringen genom att utnyttja inteckningshandlingans egenskap av lös pant, dvs. att låta utmäta och exeku­tivt försälja handlingen eller, i mån av befogenhet, sälja den under hand. Har inteckningen pantförskrivits till säkerhet för en muntlig fordran leder dessa regler till en försämring av borgenärens rättsställning, om denne vid exeku­tion skulle vara tvungen att styrka den muntliga fordringen. — I det andra huvudfallet, då inteckningen fungerar som självständig värdehandling, har borgenären till skillnad mot vad som föreslås gälla för de nyss angivna fallen ansetts böra vara bibehållen vid sin rätt att med stöd av enbart intecknings­handlingen rikta krav mot d£;n intecknade fastigheten. Övergångsvis föreslås därför gälla, att panträtt enligt 6 kap 1 § JB anses upplåten i fastigheten till säkerhet för borgenärens rätt på grund av handlingen.

De nu återgivna bestämmelserna rörande vid JB:s ikraftträdande be­stående panlrättsförhållanden skall äga motsvarande tillämpning om borge­när vid ikraftträdandet innehar ett med inteckningsmedgivande försett ford­ringsbevis och inteckning beviljas på grund av beviset (23 §). I sådana fall gäller vidare att ansökningen om inteckning skall godtas som ansökan om inteckning enligt nya balken (45 §). Detta innebär bl. a. att pantbrev kom­mer att utfärdas på ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbe­lopp.

Bestämmelserna i 6 kap. 3 § JB angående omfattningen av rätten till betal­ning ur intecknad fastighet innebär väsentliga förändringar i jämförelse med den nu rådande ordningen. Med anledning därav har i JP tagits upp en be­stämmelse att 6 kap. 3 § inte skall tillämpas, om det yrkas av sakägare vars rätt beror därav. En förutsättning är vidare att fastigheten utmäts eller kon­kursansökan görs eller, om medelsfördelning föranleds av annat än utmät­ning eller konkurs, medlen nedsätts innan fem år förflutit från balkens ikraftträdande (24 §). Även efter utgången av nämnda frist kan fastighets­ägaren motsätta sig att borgenären erhåller betalning med högre belopp än som skulle ha utgått enligt äldre lag, såvitt avser vid balkens ikraftträdande


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  77

bestående eller därmed jämställda panträttsupplåtelser (25 §). Till borgenä­rens skydd ges regler om förtida uppsägning för den händelse en tillämpning av 6 kap. 3 § medför att inteckningssäkerhetens värde väsentligt nedgår (26§).

Det personliga betalningsansvaret på grund av inteckningshandling upp­hör inte i och med balkens ikraftträdande. Sådant ansvar skall fortfarande kunna göras gällande av borgenären (27 §).

Den verkan i fråga om fastighets ansvar för inteckning som enligt nu gäl­lande rätt kan ha inträtt efter exekutiv auktion eller andra fall av medelsför­delning skall fortfarande bestå efter balkens ikraftträdande (29 § första styc­ket).

Tomträtten är enligt 13 kap. JB liksom enligt gällande rätt likställd med fast egendom i det hänseendet att rättigheten kan intecknas och bli föremål för panträttsupplåtelse. Någon motsvarighet till institutet vattenfallsrätt upptas inte i balken. Ännu bestående vattenfallsrätter skyddas emellertid och har i stor utsträckning underkastats balkens regler om tomträtt. Vattenfalls-rätt skall i samma utsträckning som hittills kunna intecknas och följer därvid reglerna om inteckning i tomträtt (11 § JP).

När det gäller begränsade sakrätter i fast egendom i övrigt innehåller JB bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft (7—12, 14 och 15 kap.).

2.2 Allmänna synpunkter på lagstiftningen om fastighetsexekution

2.2.1 Den nuvarande ordningen

Inteckning i fast egendom ger borgenären panträtt i den intecknade egen­domen och förmånsrätt enligt 17 kap. HB. Borgenär som på grund av inteck­ning har panträtt i fast egendom kan för att få en s. k. exekutionstitel mot fastigheten använda sig av lagsökning enligt vad som gäller därom eller också föra talan i vanlig rättegång. Han kan dessutom utkräva personligt be­talningsansvar av fastighetens ägare när sådant ansvar åvilar denne.

När borgenär kan åberopa inteckning råder i allmänhet ingen tvekan om att fastigheten skall svara för skulden. Fast egendom kan emellertid angripas exekutivt även för fordran som inte är intecknad, t. ex. för oguldna skatter. Det är givetvis av vikt att den egendom mot vilken kravet då riktas tillhör gäldenären så att misstag inte sker på den punkten. UL innehåller vissa reg­ler i dessa hänseenden. Om fastighet överlåtits, förutsätts att förvärvaren söker lagfart för att han skall skydda sig mot utmätning för överlåtarens skulder. I konkurs saknas motsvarande regelsystem.

Sedan fast egendom tagits i mät, fortsätter förfarandet i noggrant bestämd ordning. Försäljningen ombesörjs av överexekutor (ÖE) och sker på offent­lig auktion. Tillbehör till fast egendom kan dock försäljas separat antingen


 


78                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

på auktion eller underhand. I stället för försäljning av fast egendom kan ordnas tvångsförvaltning. I avvaktan på försäljning kan gäldenären också skiljas från förvaltningen av fastigheten genom att syssloman tillsätts.

Innan auktion kan hållas på fast egendom måste åtskilliga förberedande åtgärder vidtas. Före auktionen upprättas en förteckning över borgenärerna och andra rättsägare som bl. a. ligger till grund för bestämmande av det s. k. lägsta budet. Detta skall överstiga summan av de fordringar som i förteck­ningen upptagits framför exekutionsfordringen och kostnaden för förfaran­det. Försäljning får inte ske utan att lägsta budet uppnås. Detta är ett ut­tryck för den s. k. täckningsprincipen. Lägsta budet kan emellertid, särskilt vid försäljning under konkurs, ligga raycket lågt. ÖE har rätt att avvisa bud som uppnår det formellt lägsta budet, om det är sannolikt att avsevärt bättre pris kan uppnås. En annan grundläggande princip — den s. k. övertagan­deprincipen — innebär att inteckningar inom lägsta budet som regel inte skall betalas kontant. De skall kvarstå i fastigheten utan att det för ändamå­let behövs någon särskild överenskommelse mellan köparen och borgenä­rerna.

Den som ropar in fast egendom skall betala viss handpenning eller ställa säkerhet därför. Den återstående köpeskilling som skall betalas kontant skall erläggas senast vid sammanträde för köpeskillingsfördelning. Fullgör inte köparen sin betalningsskyldighet, hålls ny auktion på den försumlige inropa­rens risk.

Kostnaden för exekutionen tas i första hand ut av influtna medel. I andra hand svarar sökanden för kostnaden. Delvis utgår den efter taxa. De olika le­den i exekutionen kan överklagas till hovrätt och i viss utsträckning till högsta domstolen.

Fast egendom kan säljas exekutivt även under konkurs bl. a. på initiativ av konkursförvaltaren. Av praktisk betydelse är att bl. a. löneborgenärer då i viss omfattning har rätt till betalning före inteckningshavare.

Reglerna för exekutiv försäljning av fast egendom har betydelse även utanför UL:s område. I flera lagar ges sålunda hänvisning till dessa regler. Så är fallet, t. ex. i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, lagen (1925: 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom samt jordförvärvslagen (1965:290).

Med fastighetsauktion har exekutiv försäljning av ägarhypotek visst sam­band. Ägarhypotek kan utmätas och säljas. Köparen kan vid behov på samma sätt som vanlig inteckningshavare begära att fastigheten säljs exeku­tivt.

Reglerna för exekutiv försäljning av fast egendora har till stor del gällt

som mönster för lagen (1955: 235) med särskilda bestämmelser om försälj­ning av utmätt luftfartyg m. m. Dessutom hänvisar denna till UL:s regler om försäljning av vanliga fartyg. Även i luftfartyg kan ägaren ha ägarhypotek.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  79

2.2.2 Lagberedningens förslag

Som nämnts inledningsvis har beredningen, framför allt med utgångs­punkt från de regler om panträtt i fast egendom som togs upp i JB 1966 över­vägt förfarandet vid exekution i fast egendom i sin helhet. Den nya panträtts­konstruktionen i JB kräver åtskilliga ändringar inom exekutionsrätten. Be­redningen har ansett att detta arbete borde vidgas till en genomgripande re­form av reglerna om fastighetsexekution. Denna reform bör kunna genomfö­ras till den tidpunkt då man beräknar att den nya jordabalken skall träda i kraft eller årsskiftet 1971—1972. Däremot kan man inte räkna med att en ny UB hinner utarbetas och lagrådsgranskas inom detta tidsskede. De nya reglerna om fastighetsexekution påkallar en väsentligen redaktionell omar­betning som ändå måste företagas för UB. Även förmånsrättsordningen är föremål för revision och beredningen avser att avlämna ett särskilt betän­kande om ny förmånsrättsordning (FRO). Preliminärt förslag därtill har fogats till betänkandet om fastighetsexekution. Beredningen utgår från att den nya förmånsrättsordningen skall kunna träda i kraft samtidigt med de nya reglerna om fastighetsexekution m. ra.

I laglekniskt hänseende har beredningen under sitt arbete på fastighets­exekutionen ansett lämpligt att reglerna om försäljning av utmätt fast egen­dom t. v. tas upp i en särskild lag. De förslag till lagar om exekutiv försälj­ning av fast egendora (FfL) och av luftfartyg m.ra. (LfL) som nu läggs fram avser beredningen framdeles skola i stort sett oförändrade bilda två själv­ständiga kapitel i UB. Beredningen ämnar framdeles föreslå att ÖE avskaffas. I samband därmed bör försäljningen av fast egendom och luftfartyg m. ra. anförtros kronofogdemyndighet. Förslag härom har ansetts böra anstå till dess utsökningsrätten i dess helhet är genomgången. För att vederbörande förrättningsmän framdeles skall besitta erforderliga kunskaper, erfarenhet och rutin torde handläggningen böra inom kronofogdeorganisationen över­lämnas till vissa kvalificerade befattningshavare så att t. ex. kronofogdemyn­digheterna inom ett eller flera län använder expert, förslagsvis stationerad till residensstad. De regler som gäller själva utmätningen av fast egendom skall å andra sidan enligt beredningens förslag t. v. stå kvar i 3 och 4 kap. UL. Be­redningen föreslår också att regler som gäller köpeskillingsfördelningen, kostnader för förfarandet och fullföljd till högre instans, med visst undan­tag, t. v. skall stå kvar i UL. Beredningens avsikt är att reglerna om utmät­ning i en framtida UB skall stå i ett gemensamt kapitel oavsett egendomens beskaffenhet. Avsikten är vidare att i UB ta upp reglerna om köpeskillings-fördelning i ett för olika slag av exekutiv försäljning gemensamt kapitel samt att regler om kostnader, fullföljd och förfarandet i högre instans skall samlas i en gemensam avdelning i slutet av UB.

Beträffande exekution i fast egendom har förfarandet från början till slut


 


80                     KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

måst övervägas med utgångspunkt från de nya regler om panträtt som tagits upp i JB.

Den nya panträttskonstrulUionen har i mycket väsentliga hänseenden änd­rat fastighetsägarens ställning i fråga om ägarhypotek. Reglerna om ägarhy­potek blir tillärapliga både när ägaren innehar obelånat pantbrev och när den fordran för vilken pantbrev pantförskrivits ej uppgår till pantbrevets belopp. I båda fallen måste ägarhypoteket vid behov bli tillgängligt för borgenärerna. Beredningen föreslår nya regler härom som innebär att efter utmätning av ägarhypotek skall antingen detta pantförskrivas till den som vunnit utmät­ning därav eller också beslut meddelas om att fastigheten tas i anspråk. I senare fallet utbjuds fastigheter till försäljning i det aktuella ärendet.

Beträffande gemensamt intecknade fastigheter föreslår beredningen åt­skilliga nyheter. Reglerna därom tas upp i ett särskilt avsnitt i lagen. Enligt beredningens förslag skall msm i fortsättningen skilja mellan försäljning av flera gemensamt intecknade fastigheter i enlighet med gemensam sakägar­förteckning och försäljning enligt särskilda sakägarförteckningar. I förra fallet blir reglerna om försäljning av en enda fastighet i princip tillämpliga.

Enligt JB skall inteckning inte kunna meddelas i ideell andel av fast egen­dom. I enlighet därmed bör ideell andel inte heller få säljas enligt vanliga reg­ler om exekutiv försäljning av fast egendom. Beredningen föreslår möjlig­het att efter utmätning av ideell andel dra in återstoden i försäljningen. När det inte bör ske, får andelen säljas enligt reglerna om försäljning av lös egen­dom. I sådant fall kommer alla befintliga inteckningar och rättigheter att be­stå.

I lagförslaget uppmärksammas också utmätning av villkorlig rätt till fast egendom i överlåtares eller föivärvares hand.

Panträttskonstruktionen i JB har föranlett ändringar även i lagsökningsla­gen (LL).

Den för fast egendom säregna regeln att domstols fastställelse av fordran till betalning ur fast egendom, medför s. k. utmätningsverkan bör upphävas. Enligt beredningens förslag skall den som har fått fordran enligt oraslagsre-vers fastställd till betalning hos gäldenären begära utmätning i vanlig ordning. Om det inte redan prövats att hans fordran är förenad med panträtt i fast egendom, får detta styrkas i utmätningsärendet. I detta sammanhang föreslås nya regler om verkan av att fastigheten blivit överlåten när utmät­ning kommer i fråga.

Utropsordningen har nyreglerats och de nya bestämmelserna i JB beaktats. Beträffande nyttjanderätt o. I. som belastar utmätt fastighet innehåller UL en del regler till rättighetshavarens skydd som ingår i utropsordningen. De är emellertid föga effektiva. BeTedningen har försökt att göra motsvarande regler i förslaget mera verksamma.

För att undvika att fast egendom säl is exekutivt till uppenbart underpris


 


Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971                    81

infördes på förslag av beredningen år 1967 regler som ger den som förrättar fastighetsauktion möjlighet att vägra godkänna ett för lågt bud. Dessa regler behåller beredningen i förevarande lagförslag. Liksom utmätt lös egendom och fastighetstillbehör enligt regler som infördes 1967 kan säljas under hand föreslår beredningen nu att själva fastigheten skall kunna säljas under hand, företrädesvis med hjälp av mäklare. Avsikten är att metoden skall komma till användning i enklare fall och att man genom att använda sig av metoden skall kunna uppnå bättre pris.

Reglerna i UL om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel har förenklats, bl. a. som en följd av att institutet tvångsförvaltning fått utgå. Beträffande kostnaderna har ökade möjligheter att begära förskott in­förts. I fråga om fullföljdsförfärandet har i huvudsak endast vidtagits följd­ändringar. I det fortsatta arbetet på UB får beredningen tillfälle att behandla fullföljdsförfarandet i dess helhet och göra bl. a. den revision som påkallas av att ÖE enligt beredningens mening bör avskaffas.

I UL har beredningen utmönstrat en hel del bestämmelser om underrättel­ser myndigheter eraellan. Föreskrifter härom torde böra meddelas av Kungl. Maj :t.

De föreslagna nya reglerna om fastighetsexekution föranleder vissa änd­ringar i konkurslagen (KL). I detta sammanhang har även lagts fram förslag om följdändringar i KL med anledning av FRO.

Beredningen har funnit att de tillämnade nya reglerna om fastighetsexeku­tion gör det nödvändigt att vidta inte obetydliga följdändringar i nuvarande regler om exekutiv försäljning av luftfartyg ra. m. Beredningen har funnit det lämpligt att ta steget fullt ut och upprätta förslag till en ny lag om exeku­tiv försäljning av luftfartyg m. m. (LfL) med användning av samma metodik som i förslaget till fastighetsförsäljningslag. I motsats till 1955 års lag är den föreslagna lagen självständig i förhållande till UL:s regler om försäljning av fartyg. Beredningen avser, att den nya lagen utan väsentliga ändringar skall infogas sora särskilt kapitel i en ny UB.

I övrigt innehåller beredningens nu aktuella betänkande förslag till smärre följdändringar i rättegångsbalken (RB), lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjande­rätt till fast egendom (NJL), förordningen (1880:36 s. 1) innefattande sär­skilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs samt lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande inter­nationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Eftersom lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt ora rätt till elektrisk kraft ra. m. kan väntas bli upphävd i de delar som den berör fastighetsexekution har beredningen inte upprättat förslag till ändringar i lagen sora annars skulle ha behövts. Följd­ändringar i lagen  (1901:26 s. 1)  om inteckning i fartyg och 41  § lagen


 


82                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg avser beredningen att lägga fram i samband med FRO.

Genom föreslagna ändringar i banklagstiftningen (prop. 1968: 143) ges bankbolag, spai'banker och jordbrukskassor möjligheter att för att skydda fordran köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen inte bara då egendomen utbjuds på offentlig auktion utan också då den enligt de år 1967 i 96 a § UL beträffande lös egendom införda bestämmelserna av utmät­ningsman säljs under hand. Banklagstiftningen behöver jämkas i nu nämnt avseende, om beredningens förslag om underhandsförsäljning av utmätt fas­tighet genomförs. Beredningen har emellertid inte ansett sig behöva lägga fram förslag till jämkningar i detta sammanhang.

2.2.3 Remissyttrandena

Beredningens förslag har vid remissbehandlingen fått ett positivt motta­gande och huvddelen av remissinstanserna har tillstyrkt att förslagen läggs till grund för lagstiftning. Till dessa remissinstanser hör hovrätterna för Västra Sverige och Övre Norrland, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stock­holms, Uppsala, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens län, EON, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Konungariket Sve­riges stadshypotekskassa, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmän­nyttiga bostadsföretag. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Sveriges advo­katsamfund. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. För­eningen Sveriges kronofogdar och Sveriges industriförbund.

I flera remissvar uttalas att beredningens förslag beträffande förfarandet vid fastighetsexekution innelDär en i stort sett ändamålsenlig anpassning av förfarandet vid exekution i fast egendom till JB:s regler. Samtidigt framhålls därvid att beredningens förslag i den mån de går utöver vad som betingas av JB tillmötesgår ett behov av reformering av UL:s regler om fastighetsexeku­tion. Uttalanden av sådan innebörd görs t. ex. av hovrätterna för Västra Sve­rige och övre Norrland. Svenska sparbanksföreningen anser det värdefullt att de i många stycken svåröverskådliga och praktiskt ohanterliga regler rö­rande fastighetsexekution, som ingår i UL och anslutande författningar, nu har blivit föremål för en genomgripande översyn samt att reglerna därvid har systematiserats och sammanförts. Föreningen konstaterar också med till­fredsställelse att beredningen målmedvetet har strävat att vid sidan av den nödvändiga anpassningen till den blivande nya jordabalken modernisera det exekutiva förfarandet så att det kan tillgodose kreditlivets behov av en smi­dig och praktisk exekutionsordning. I yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa framhålls att förslagen rörande förfarandet vid exe­kutiv försäljning av fastighet bygger på redan nu gällande principer, som dock har modifierats med utgångspunkt från reglerna i JB. Liknande syn­punkter anförs av länsstyrelserna i Värmlands, Västmanlands och Västerbot-


 


Kungl. Maj:ts profiosition nr 20 år 1971                   83

tens län. Enligt EON framstår beredningens förslag i fråga ora handlägg­ningen av exekutiva fastighetsförsäljningar rent allmänt som rationella och ägnade att ge bättre resultat än vad de nuvarande försäljningsreglerna gör.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution anser att de föreslagna reglerna om fastighetsexekutionen i allt väsentligt in­nebär en ändamålsenlig reglering av förfarandet efter det att exekution har inletts. Utformningen av förfarandet i denna del förefaller föreningen väl äg­nad att på ett tillfredsställande sätt tillgodose fastighetskreditgivarnas in­tressen. Däremot är föreningen kritisk mot de regler om hur exekution skall inledas som beredningen har föreslagit. Föreningen framhåller helt allmänt att det från kreditgivarnas synpunkt är av särskilt intresse att reglerna i det avseendet utformas med sikte på vad som med hänsyn till det praktiska livets krav är mest ändamålsenligt.

I ett par remissvar påpekas att förslaget beträffande förfarandet vid exe­kution i fast egendom innehåller regler som är invecklade och svårtillgäng­liga. Hovrätten för övre Norrland framhåller att tillämpningen av vissa av de föreslagna reglerna, trots dessas stora förtjänster, torde komma att vålla åt­skilliga svårigheter för sådana parter i förfarandet som inte är rättsbildade. Främst gäller detta enligt hovrätten den allmänhet till vilken utbud vid fas­tighetsexekution skall riktas. Svenska Sfmrbanksföreningen finner förslagen i allt väsentligt tillgodose rimliga krav på tydlighet. På vissa punkter anser föreningen emellertid de förslagna bestämmelserna så invecklade att de för en lekman torde te sig nära nog helt obegripliga och även av en juridiskt sko­lad läsare fordrar mer än rimlig tankemöda. Som exerapel nämner för­eningen bl. a. de föreslagna bestämmelserna om utropsförfarandet, när fastig­het belastas av flera rättigheter. Enligt föreningens mening är det önskvärt att alla möjligheter till förtydliganden och ytterligare förenklingar i lag­textutformningen tillvaratas.

Allmänt kritiska synpunkter beträffande beredningens förslag rörande fastighetsexekutionen framförs av länsstyrelserna i Kalmar, Kopparbergs och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom i många avseenden är i behov av en omarbetning. Mycket av dat som har vunnits genom att samraan­föra reglerna rörande fast egendom till en särskild lag har enligt läns-styi'elsen förlorats dels genoin att bestämmelserna många gånger har gjorts alltför kortfattade och oklara och dels genom att det förutsätts, ait kompletterande föreskrifter skall utfärdas i administrativ ordning. Läns­styrelsen menar att överskådligheten därigenom har minskat väsent­ligt. Länsstyrelsen i Kopparbergs län är av uppfattningen att förslagen beträffande fastighetsexekutionen inte i tillräcklig grad tillgodoser be­hovet av förenklingar. Visserligen kan enkla fastighetsexekutioner kanske bli ännu något enklare om förslagen genomförs. Vissa av förslagen kommer emellertid enligt länsstyrelsens mening att verka i motsatt riktning. Lik-


 


84                    KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

nande synpunkter anläggs av länsstyrelsen i Jämtlands län, som anför att det, liksom fallet är nu, torde bli endast ett fåtal som så behärskar förfaran­det vid exekutiv fastighetsförsäljning, att de i olika situationer kan ta tillvara sina intressen på bästa sätt. Förslaget kommer även att medföra att överexe-kutorernas arbetsbörda ökas. I förslagen förutsätts i olika avseenden åtgär­der och aktiv medverkan från ÖE:s sida i väsentligt större utsträckning än f. n. och det arbete ÖE måste ägna fastighetsförsäljningarna blir både om­fattande och tidsödande. LänsstjTclsan finner det därför troligt, att en viss personalförstärkning kan bli behövlig.

Beredningens förslag att reglerna om exekutiv försäljning av fastighet skall upptas i en särskild lag, som fraradeles skall kunna bilda ett självstän­digt kapitel i en UB, samt atlt reglerna om utmätning av fastighet, köpeskil­lingsfördelning, kostnader och fullföljd t. v. skall stå kvar i UL har allmänt godtagits under remissbehandlingen. Flera remissinstanser betonar särskilt att sammanföringen av reglerna om försäljning till en särskild lag innebär att reglerna blir mer överskådliga och att en bättre systematik kan åstad­kommas. Allmänna uttalanden i sådan riktning görs av bl. a. hovrätten för övre Norrland samt länsstyrelserna i Stockholms, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens län. Några remissinstanser anser emellertid att också reg­lerna om köpeskillingsfördelning bör tas in i lagen om exekutiv försäljning av fast egendom. Hovrätten för Västra Sverige anser sålunda att reglerna om köpeskillingsfördelning har ett så nära samband med försäljningsreglerna att det skulle vara till fördel om de fördes in i den särskilda försäljnings­lagen. Enligt hovrätten bör de också framdeles tas in i det kapitel i en UB som rör försäljning av fast egendom. Även i yttrandena från länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms sparbank ges uttryck för uppfattningen att bestämmelserna om köpeskillingsfördalning bör finnas i den särskilda för­säljningslagen. Länsstyrelsen i Jämtlands län och Sveriges fastighetsägare­förbund ser det som önskvärt att alla regler som berör exekutiv försäljning av fastighet förs samman i en lag. Länsstyrelsen framhåller, att bestämmel­serna därigenom skulle bli mer lättillgängliga och överskådliga.

Beredningens åsikt att överexekutorsinstitutionen i framtiden bör avskaf­fas och kronofogdemyndigheterna i samband därmed anförtros bl. a. försälj­ning av fast egendom kritiseras i yttrandena från flera länsstyrelser. Läns­styrelsen i Malmöhus län framhåller att beredningen, samtidigt som den för­utskickar förslag om att ÖE skall avskaffas, finner att försäljning av fast egendom ra. m. bör koncentreras till vissa kvalificerade befattningshavare inom kronofogdeorganisationen. Länsstyrelsen sätter mot bakgrunden av detta i fråga om inte ÖE skulle kunna behållas. Länsstyrelsen betonar där­vid att någon allvarligare kritik inte har riktats mot den nuvarande ordning­en. Länsstyrelserna i Stockholms och Kopparbergs län anför liknande syn­punkter. Förstnämnda länsstyrelse påpekar att vad beredningen förordar är en regional organisation med lokalisering till residensstäder som skall ersätta


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                   85

överexekutorerna i fråga om försäljning av fast egendom. Enligt länsstyrel­sens mening står en sådan anordning inte i god överensstämmelse med strä­vandena att åstadkomraa en rationell länsförvaltning. Länsstyrelsen i Värm­lands län anser att kronofogdemyndigheterna inte inom överskådlig tid koramer att förfoga över personal som besitter sådana kunskaper och så­dan erfarenliet inom framför allt fastighetsrättens oraråde som behövs för att försäljning av fast egendom m. m. skall kunna anförtros dem. Ora överexe­kutorsinstitutionen avskaffas bör därför enligt länsstyrelsens mening ären­den av så kvalificerad art som fastighetsförsäljning kunna ankomma på länsstyrelserna, inom vilka det sedan gammalt finns personal som är väl för­trogen med sådana ärenden. Sarama uppfattning koraraer till uttryck i ytt­randena från länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län. Dessa länsstjTclser påpekar också att fördelning av raedel med tillämpning av de regler som gäller vid köpeskillingsfördelning efter exekutiv fastighetsför­säljning ombesörjs av länsstyrelsei'na enligt bestämmelser i vattenlagen, ex­propriationslagen och flera andra lagar samt att det inte har satts i fråga att dessa ärenden skulle tas bort från länsstyi-elserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner det vara angeläget att principfrågan om utsökningsärendena skall föras bort från länsstyrelserna snarast får sin lösning bl. a. för att länsstyrelsens långsiktiga arbelsplanering inte skall försvåras. Överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt anser att frå­gan om vilken myndighet sora skall handha exekutiv försäljning av fastig­het har betydelse när det gäller att utforma förfarandet vid sådan försälj­ning och att frågan därför bör lösas i samband med att förfarandet nu över­ses.

Beredningens uttalande, att ett genomförande av förslaget att utmätt fas­tighet skall kunna säljas under hand bör medföra ändringar i banklagstift­ningen berörs av bankinspektionen. Bankinspektionen förklarar sig inte ha något att erinra mot att bankinstituten vid underhandsförsäljning får samma rätt att skydda fordran som de f. n. har vid exekutiv försäljning av lös egendom och fastighetstillbehör. Svenska bankföreningen påpekar att ändringar till följd av bestämmelser om underhandsförsäljning av fastighet krävs, förutom i banklagstiftningen, också i jordförvärvslagen, förköpslagen, lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. ra. samt lagen om bulvanförhållande i fråga om fast egendom.

2.3 Inledande av exekution i fast egendom

2.3.1 Gällande rätt. Fast egendom kan angripas exekutivt på olika sätt. Ofta är borgenärens fordran förenad med panträtt på grund av inteckning i egen­domen och därmed åtföljande förmånsrätt enligt 17 kap. 9 § HB. Om gälde­nären ej fullgör sin betalningsskyldighet, försöker borgenären regelmässigt att med åberopande av inteckningen genom lagsökning ta ut betalning ur egendomen. När fordringen fastställs till betalning ur fastigheten,  anses


 


86                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

denna utmätt. Borgenären får därefter åtnjuta betalning raed den förmåns­rätt som inteckningen medför (77 a § UL). Nämnda utmätningsverkan för­faller om borgenären inte begärt försäljning eller tvångsförvaltning sist två månader efter att beslutet om fastställelse till betalning vann laga kraft (86 § UL). En borgenär kan även angripa och njuta betalning raed särskild för­månsrätt i fast egendom utan att han kan åberopa inteckning. Detta gäller t. ex. en rad betalningsanspråk som nu räknas upp i 17 kap. 6 § HB och ford­ringar som på grund av hänvisning till detta lagrum har förmånsrätt sora avses där. I andra fall kan exekution inledas av borgenär som inte har sär­skild förmånsrätt i fast egendora eller överhuvud i någon viss egendom. I den situationen har borgenären inte något anspråk på att just fast egendom skall tas i mät. Annan egendom bör tas i första hand. Genom utraätning av fast egendom får borgenären förraånsrätt enligt 17 kap. 9 § HB. Under konkurs kan borgenärens fordran vara förenad med allmän förmånsrätt i konkurs, t. ex. lönefordran som avses ii 17 kap. 4 § HB. Vid utmätning har emellertid denna förmånsrätt ingen betydelse annat än om försäljning sker under kon­kurs.

Om gäldenärs egendom avträds till konkurs, begränsas möjligheten att få utmätning. Såvitt angår fast egendom får endast borgenär som har panträtt i fastigheten erhålla utmätning av egendomen (23 § KL). Med panträtt förstås här såväl panträtt på grund av inteckning i fast egendom som den förmåns­rätt som avses i 17 kap. 6 § handelsbalken (HB) och till detta lagrum hän­visande författningar. Exekutiv försäljning av fastigheten kan emellertid äga rum även på begäran av konkursförvaltaren (70 § KL). I princip skall då på försäljningen tillämpas samma regler som när utmätning skett. Det finns emellertid vissa särskilda bestämmelser som skall iakttas. Framför allt gäl­ler, att borgenärer som har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § HB äger bevaka sina fordringar och, om det behövs, få betalning framför fordringar som har förmånsrätt i fastigheten enligt 17 kap. 6 eller 9 § HB.

Om en inteckningshavare vill söka betalning ur den intecknade egendomen och denna har överlåtits utan att nye ägaren har sökt lagfart, kan han söka förre ägaren utan hinder av överlåtelsen (18 § 2 mom. första stycket IF). Nå­gon motsvarande legitimatioiisregel finns inte när det gäller förmånsrätt en­ligt 17 kap. 6 § HB och därmed jämställda förmånsrätter.

Fast egendom kan också tas i anspråk för skuld som inte före utmätning­en är förenad raed förraånsrätt i fastigheten. Utmätning som avser sådan fordran kan endast avse fastighet som är gäidenärens egendom. Därvid fordras att gäldenären har lagfart på fastigheten eller att hans fång till den­na styrks genom att fångeshandlingen företes.

Har fastighet överlåtits, får den i princip inte tas i mät för förre ägarens skulder. En överlåtelse av fastighet hindrar dock inte utmätning för förre ägarens skulder så länge den nye ägaren inte har sökt lagfart på sitt förvärv, överlåtelse av en fastighet, som blir utmätt för överlåtarens skuld, kan emel-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                   87

lertid tryggas genom att den nye ägaren söker lagfart på den inskrivningsdag som infaller näst efter 14 dagar från utmätningen. Söks lagfart på överlåten fastighet inom denna tid, förfaller utmätning som efter överlåtelsen har skett för förre ägarens skulder, såvida inte fastigheten svarar för utmätningsford­ringen på grund av inteckning eller på grund av att fordran är förenad med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB (82 § 1 och 2 mom. UL).

2.3.2    Den i JB föreslagna ordningen. En motsvarighet till 18 § 2 mom. första stycket IF har även tagits upp i JB (18 kap. 10 §). Enligt dessa bestämrael­ser får betalning för fordran, för vilken panträtt upplåtits eller som enligt lag utgår med förmånsrätt framför panträtt, sökas hos den för vilken lag­fart senast är beviljad eller sökt även om denne före talans väckande överlå­tit egendomen. Den till vilken egendomen sålunda överlåtits äger i rätte­gången samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången.

2.3.3    Lagberedningen. Av den panträttskonstruktion som finns i JB följer, att pantbrevet inte såsom nuvarande inteckningshandlingar kan användas som exekutionsurkund. Exekution kan endast grundas på den utfästelse för vilken pantbrevet lagts som säkerhet, dvs. i vanliga fall en omslagsrevers. Pantbrevet blir bara ett hjälpmedel för att visa i vilken ordning fordringen skall betalas, om andra fordringar konkurrerar med den. Det åligger den som åberopar pantförskrivning att visa, att sådan skett. Innehavet av pantbrevet är inte i och för sig tillräckligt bevis.

Inteckningshavare använder f. n. i allmänhet lagsökning när han vill er­hålla exekution. Det kan sättas i fråga om det finns så stora skäl att behålla denna särskilda form av summarisk rättegång grundad på skriftligt ford­ringsbevis. Antagligen skulle det låta sig göra att använda det vanliga för­farandet i tredskomål, om det vidtas en del jämkningar av RB:s regler därora. Beredningen har emellertid inte sora sin uppgift att ta upp frågan om avskaffandet av lagsökning till närraare utredning och utgår sålunda från att lagsökning alltjämt står till buds. Vad som har betydelse för det exekutiva förfarandet är att borgenären har en exekutionstitel att stödja sig på. Bered­ningen har övervägt huruvida det skulle vara tillräckligt att borgenär har klar oeh förfallen fordran enligt slaiftligt fordringsbevis och pantbrev som säkerhet. Frågan erbjuder emellertid åtskilliga svårigheter och det har synts mindre lämpligt att i detta sammanhang föreslå en särskild ordning i fråga om krav som är förenade med panträtt i fast egendom. F. n. är lagsökning den bekvämaste vägen att uppnå exekutionstitel. Lagsökning förutsätter skriftligt fordringsbevis. Om borgenären har omslagsrevers för vilket pant­brev i den nya bemärkelsen ligger som pant, bör han även i fortsättningen kunna använda sig av lagsökning. Det pantbrev som inskrivningsdomaren skall utfärda finner beredningen däremot inte självständigt kunna läggas till grund för lagsökning. Borgenären måste klarlägga vad han har att fordra en-


 


88                    Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ligt omslagsreversen och visa i vad mån fordringen är förfallen. Erforderlig uppsägning av skulden skall ske hos den som svarar för oraslagsreversen.

Att inteckning enligt JB inte längre får beviljas för ett skuldebrev skall inte medföra något avsteg fram principen, att panträtt här liksom eljest kan göras gällande även om fordringen är preskriberad eller pantens ägare inte är personligen betalningsskyldig. Beredningen menar att det även enligt den nya ordningen i sådana fall bör finnas möjlighet att ålägga ägaren av fastig­heten att med denna svara för skulden, ehuru han inte är personligen betal­ningsskyldig. Även om fastiglietens ägare inte är personligen betalningsskyl­dig förutsätter emellertid lagsökning mot honom, att det finns ett skriftligt fordringsbevis. För att en fordran skall kunna i lagsökningsmål förklaras för­enad med panträtt i fast egendom förutsätts också att pantbrev i fastigheten har pantförskrivits antingen genom klausul i fordringsbeviset eller genom särskild skriftlig handling. I detta sammanhang kan erinras om att en fastig­hets ägare kan pantförskriva pantbrev i egen fastighet till säkerhet för borge­närs fordran hos en tredje person. Också i sådana fall måste pantförskriv­ningen vara skriftlig för att kunna åberopas vid lagsökning.

Beredningen räknar med att lagsökning för fordran, som är förenad med panträtt i fast egendom, ibland kommer att begränsas till att avse allenast den personliga fordringen enligt omslagsreversen. I sådant fall bör det inte, för att exekution i fastigheten skall uppnås, ovillkorligen krävas, att det i lag­sökningsutslaget fastslås att lastigheten svarar för det pantbrev som pantför­skrivits. När personlig fordran fastställts till betalning, får borgenären be­gära utmätning av fastigheten. Borgenären bör då i samband med sin an­sökan anvisa fastigheten som utmätningsobjekt och åberopa pantförskriv­ningen.

För att utmätning av fastigheten skall kunna äga rum förutsätts i princip att fastigheten alltjämt tillhör den som utfärdat omslagsreversen. Bered­ningen föreslår en presumtion för att den som har lagfart på fast egendom också äger denna. Frågan om verkan av att fastigheten överlåtits sedan för­fallen fordran fastställts att på grund av att inteckning utgår med särskild förmånsrätt ur fastigheten behandlas närmare i det följande.

Också enligt gällande lag har det inträffat att lagsökning gått ut på att fastställa till betalning den personliga fordran som borgenär har enligt om­slagsrevers. Borgenären har därefter under åberopande av lagsökningsutsla­get begärt och fått utmätning av fastigheten. Det har i sådant fall ansetts, att borgenären inte kunde begära att exekutionen skulle äga rum för fordran med det förmånsläge som följer av pantförskriven inteckning. Borgenärens förbiseende att begära fastställelse till betalning i fastigheten i enlighet med det intecknade skuldebrevet har sålunda ansetts binda honom i det fortsatta exekutiva förfarandet. Konsekvenserna i denna ståndpunkt kan bli stötande. Sålunda blir lägsta budet högre än om exekution begärts under åberopande av det intecknade skuldebrevet. Lägsta budet kan bli så högt att någon för-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                   89

säljning inte kommer till stånd och borgenären får betala kostnaderna. En­ligt beredningens förslag skall något sådant inte förekomma. När fastighet tagits i mät på grund av den till betalning fastställda personliga fordringen mot fastighetsägaren, får borgenären i exekutionsärendet styrka, att han har panträtt i fastigheten. Detta anser beredningen inte vara märkvärdigare än att andra borgenärer som bevakar fordran under det fortsatta förfarandet får styrka att de har panträtt. Vad som behövs är bevis om pantförskrivning och uppvisande av pantbrev. Om pantförskrivningen undantagsvis har skett muntligen, kan det naturligtvis vara förenat med svårigheter att styrka den. Vitsordar fastighetens ägare att pantförskrivning skett, bör det i allmänhet vara tillfyllest. Om det är av betydelse för tredje man huruvida pantförskriv­ning skett eller inte, är fastighetsägarens medgivande inte utan vidare bin­dande i förhållande till tredje mannen. Medgivandet blir emellertid i och för sig att likställa med pantförskrivning. Frågan gäller därefter endast när pantförskrivning skett. Man behöver knappast i praktiken räkna med munt­liga pantförskrivningar. Om stridigheter uppkommer, får vid köpeskillings­fördelning medel avsättas i avvaktan att tvisten blir förlikt eller slits genom dom.

I ordinära fall torde det inte korama att vara förenat med några särskilda olägenheter, om borgenären i lagsökningsförfarandet begränsar sig till att be­gära att den personliga fordringen fastställs till betalning enligt omslagsre­versen. Borgenären löper emellertid risken, att gäldenären överlåter fastighe­ten innan borgenären hinner få utmätning. En opålitlig gäldenär kan någon gång tänkas vilja hindra eller uppskjuta exekution på det sättet. Det bör därför finnas möjlighet för borgenären att jämte fastställelse till betalning enligt omslagsreversen få fastslaget, att fordringen skall på grund av inteck­ning utgå med panträtt i fastigheten. För att uppnå detta resultat måste bor­genären framställa särskilt yrkande i lagsökningsprocessen och styrka sin ta­lan med skriftligt bevis om pantförskrivning av pantbrev i fastigheten. Bifall till hans talan innebär, att rätten förklarar att den personliga fordringen skall utgå med den panträtt som markeras av pantbrevet. Även om lagsök­ningsutslaget får detta innehåll skall det inte enligt beredningens förslag i och för sig innebära, att fastigheten är utmätt. Borgenären får särskilt begä­ra utraätning av fastigheten i vanlig ordning. Utslaget riktar sig givetvis mot den som är svarande i lagsökningsprocessen och kan i princip verkställas en­dast mot honom. Det skulle sålunda, om ej annat sägs, inte kunna användas för utmätning av fastigheten, om denna kommit i ny ägares hand. För att en överlåtelse av fastigheten i dessa fall inte skall utan vidare hindra exekution bör utmätning på grund av utslaget kunna erhållas även om fastigheten överlåts, såvida utraätning begärs inom viss begränsad tid. Beredningen före­slår, att om rätten fastställt att borgenär har förfallen fordran som på grund av inteckning skall utgå ur fast egendom, får beslutet verkställas även mot ny ägare, om utmätning av fastigheten begärs inom tre månader från beslu-


 


90                    Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971

tets dag. Den angivna fristen anser beredningen vara tillräcklig för att borge­nären skall ha god tid på sig att begära utmätning.

Prövningen huruvida fordran är förenad med panträtt i fast egendom er­bjuder i allmänhet inte några särskilda svårigheter. I undantagsfall kan svå­righeter i det avseendet emtdlertid uppstå. Detta gäller enligt beredningen främst, när antingen inteckniing från början har meddelats i flera fastigheter eller intecknad fastighet har delats senare. Enligt gällande lag kan exekution som rör en av fastigheterna åstadkomma svårbedömda verkningar. Även in­teckningsåtgärder kan ändra inteckningsansvaret på ett svåröverskådligt sätt. Efter genomförandet av JB och beredningens förslag bör dessa svårighe­ter minska betydligt för framtiden, men de försvinner inte helt. Dessutom kvarstår under kanske lång tid verkningarna av äldre exekutioner och inteck­ningsåtgärder. Nämnda problem blir ofta inte alls uppmärksammade i lag­sökningsprocessen. Borgenären kan vara okunnig om att några problem exi­sterar eller önskar inte dra fram dem. Fastighetsägaren förhåller sig kanske passiv och har ofta ännu mindre än borgenären förmåga att tränga in i frå­gorna. Följden kan lätt bli, att lagsökningsutslag, som fastställer viss fordran till betalning ur intecknad fastighet, inte stämmer med det verkliga sakläget. Fastigheten kan i själva verket vara helt befriad från ansvar för inteck­ningen eller svarar endast för en del av dess belopp. Det har därför ifråga­satts, att man skulle begränsa lagsökningsutslagets rättsverkan mycket starkt. För ny lagstiftning har därvid angetts som ett önskemål, att faststäl­lelse till betalning ur viss egendom inte skulle innebära mer än att exekution får öppnas och att det sedan i det exekutiva förfarandet får närmare prövas i vad raån fastigheten belastas av inteckningen. I saramanhanget har också påpekats, att lagsökningsutslag ofta inte leder till omedelbar exekution och att det är ovisst vad de efter någon tid kan anses ha för rättskraft. De baseras då på en aktuell situation och, när de eventuellt används för exekution långt senare, kan förhållandena ha ändrats på ett sätt som gör att utslaget, om det var riktigt när det raeddelades, dock inte längre svarar mot intecknings­förhållandena.

Ett lagsökningsutslag gäller endast mellan borgenären, å ena, samt svaran­den i målet, å andra sidan. Tredje man som inte var part i processen är inte bunden av vad utslaget innehåller. Detsamma gäller i fråga om dom som i vanlig rättegång meddelats rörande inteckning i fastighet. Tredje man som har pantbrev med sämre rätt än det som åberopas i lagsökningsutslaget kan t. ex. under det exekutiva förfarandet göra gällande att utmätningssökandens pantbrev inte medför någon panträtt i fastigheten, oavsett om fastighetens ägare medgivit exekutionssökandens talan eller, om dom meddelats varige­nom dennes talan bifallits, trots fastighetsägarens bestridande. Följden kan bl. a. bli, att ett pantbrev som på grund av lagsökningsutslaget skall gälla mot fastighetens ägare medför rätt till betalning först efter tredje mans pantbrev. Beredningen finner det vara svårt att i förhållandet mellan borgenären och


 


Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971                    91

svaranden i lagsökningsprocessen reducera lagsökningsutslagets verkan till något mindre än som annars följer av ett rättens avgörande. Enligt bered­ningens mening måste man här följa allmänna regler både i fråga om den personliga fordringen och beträffande förklaring att fordringen skall utgå med panträtt i fastigheten.

En annan sak är om rätten i lagsökningsmålet är bunden att bifalla sö­kandens yrkanden, om svaranden inte framställer invändning däremot. Sö­kanden skall i lagsökningsprocessen förete skriftligt bevis som styrker hans talan. Om rätten av handlingarna finner att pantbrevet inte längre gäller el­ler inte har full verkan, bör den inte bifalla yrkande om panträtt i strid där­emot. Notoriska förhållanden får också beaktas av rätten ex officio. Rätten bör t. ex. granska fastighetsboken för att konstatera om pantbrevet gäller, såvitt förhållandet kan utläsas av boken. I vissa hänseenden är rättens prövning beroende av att invändning framställs. Det är omstritt vad som gäller i denna del.

Beredningen anser att det ordinära utmätningsförfarandet alltid bör an­vändas vare sig fast eller annan egendom är föremål för exekution. Faststäl­lelse till betalning ur fartyg, luftfartyg eller reservdelar därtill eller företags-jntecknad egendom medför inte utmätningsverkan, och denna princip synes böra gälla över hela linjen, alltså även beträffande fast egendom. Denna ordning är ofrånkomlig i fall då lagsökningsutslaget endast innehåller, att personlig fordran fastställts till betalning. Det skulle enligt beredningen vara olämpHgt att göra skillnad mellan fall då endast den personliga fordringen fastställts till betalning och sådana fall då det även förklarats att fordringen skall utgå med panträtt i fastigheten ävan om ett utslag med det senare inne­hållet enligt beredningens förslag skall ge borgenären en viss förmån, om fas­tigheten har överlåtits. Beredningens förslag till ändring i UL innehåller så­lunda inte någon motsvarighet till bestämmelsen i 77 a § UL, att dom eller utslag, varigenom intecknad fordran har fastställts till betalning ur fastig­het, har utmätningsverkan. Bestämmelsen i 86 § UL att sådan utmätnings­verkan som avses i 77 a § förfaller om borgenären inta har begärt försälj­ning eller tvångsförvaltning sist två månader efter det att beslutet om betal-ningsfastställelse vann laga kraft blir då överflödig.

Om konkursfönaltare begär att fastighet skall säljas exekutivt, skall för­säljningen enligt beredningens förslag också i fortsättningen ske med till-lärapning av reglerna ora försäljning av utmätt fast egendom.

I fråga om förhållandet mellan överlåtelse av fastighet och utmätning be­rör beredningen till en början fallet att fastighet tas i mät för fordran som är förenad med förmånsrätt som avses i 17 kap. 6 § HB. Till sådana fordringar är att hänföra inte bara fordringar som nämns i lagrummet, utan framför allt fordringar som på grund av hänvisning till detta i andra lagar åtnjuter den förmånsrätt som avses där. Frågan i vad mån dessa fordringar i fortsätt-


 


92                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ningen bör vara förenade med förmänsrätt behandlas i 8 § 1) resp. 9 § 1) och 2) FRO.

Den som vill söka ut en fordran raed förmånsrätt enligt 8 § 1. och 9 § 1. och 2. FRO måste skaffa sig en exekutionstitel. Enlig 18 kap. 10 § JB är den som har eller sökt lagfart behörig att därvid företräda fastigheten. Utslag eller dom som innebär bifall till borgenärens talan att fordran skall utgå med sådan förraånsrätt i fastigheten, skall enligt beredningens förslag ge rätt att söka fastigheten i mät även om fastigheten har överlåtits, såvida borgenären inte dröjer för länge utan söker utmätning inom tre månader från dagen för rättens beslut. Här får observeras, att giltighetstiden för för­månsrätten i många fall är begränsad.

Även i fråga om det vanliga fallet att utmätning skall äga rum för fordran som är förenad raed panträtt på grund av inteckning får borgenären skaffa sig en exekutionstitel. Om han vill att personlig fordran mot fastighetsägare skall fastställas till betalning, måste han väcka talan mot ägaren personligen. Det är sålunda inte tillräckligt, att han väcker talan enligt 18 kap. 10 § JB mot den som har eller sökt lagfart på fastigheten, om denne inte är personli­gen betalningsskyldig. Vill borgenären dessutom eller endast få en förklaring att fordringen skall utgå med panträtt i pantförskriven fastighet, kan han för sitt yrkande i den delen använda sig av regeln i det nämnda lagrummet. Han kan därefter enligt beredningens förslag under vissa förutsättningar erhålla utmätning av fastigheten även om denna överlåtits. Också i detta fall krävs emellertid enligt beredningens förslag att utmätning av fastigheten begärs inom tre raånader från beslutets dag.

Frågan om pantförskrivnings verkan mot ny ägare kan uppkomraa dels i lagsökningsmål dels, efter utmätning av fastighet, i samband med dess för­säljning. Den som förvärvat inteckningshandling i god tro är enligt gällande lag som regel skyddad, om inteckningen tillkommit i behörig ordning, liksom i vissa andra fall. Efter genomförandet av JB:s panträttsregler krävs emeller­tid, att pantbrev har pantförskrivits i behörig ordning av den som var ägare vid tiden för pantförskrivningen. Med behörig pantförskrivning skall jäm­ställas sådant fall av godtrosförvärv som avses i 6 kap. 7 § JB. Har emellertid pantförskrivning skett av behörig ägare till fastigheten, är panthavaren inta beroende av senare växlingar i äganderätten. Den som inropar fastigheten, när den säljs för betalning av fordran med panträtt, kan också som fånges­man åberopa den fastighetsägare som verkställt pantförskrivningen och är inte beroende av att senare överlåtelser av fastigheten är giltiga fram t. o. m. den aktuella gäidenärens fång. Det är emellertid att märka, att omslagsrever­ser ofta förnyas i samband mad ägarbyte och att då kanske sker en ny pant­förskrivning. Efter en såda.n novation torde borgenären inte längre, åtmins­tone inte utan vidare, kunna stödja sig på pantförskrivning som tidigare ägare gjort. När fastigheten sålts exekutivt, kan den som inropat fastigheten


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                   93

på motsvarande sätt för giltigheten av sitt fång bli beroende av att den se­naste pantförskiivningen har ägt rum av någon som var eller skall anses ha varit behörig. Vissa riskmoment har sålunda tillkommit genom JB, som emellertid innehåller regler som på annat sätt avser att skapa större trygghet på fastighetsmarknaden.

I fråga om utmätning för fordran som inte är förenad med förmånsrätt i fastigheten anför beredningen, att för utmätning i princip bör krävas, att gäl­denären äger fastigheten i det ögonblick då utmätning äger rum. Gällande lag gör genom 82 § UL ett betydelsefullt avsteg från denna princip. Även om äganderätten till fast egendom civUrättsligt anses övergå redan genom upp­rättandet av överlåtelsehandling och det sålunda t. ex. vid köp är köpekon­traktets dag som är avgörande, föreskriver nämnda lagrura att överlåtelse inte i och för sig utgör hinder mot egendomens utmätande för förre ägarens gäld. Den som förvärvat egendomen kan emellertid skydda sin rätt genom att söka lagfart inom viss tid efter utmätningen. Dessa regler hindrar inte att utmätning av fastigheten skar hos dan nye ägaren för hans skulder, även om han inte sökt lagfart. Det är oklart, hur det skall förfaras om konkur­rens uppstår mellan utmätning hos den som har överlåtit egendomen och alltjämt har lagfart på denna samt utmätning hos den som har förvärvat egendomen och ännu inte sökt lagfart på sitt fång.

Beredningen anser att den nuvarande regleringen i 82 § UL är alltför ålder­domlig för att kunna behållas. En ny lag måste rimligen i fråga om fast egendom liksom beträffande annan egendom bygga på principen att utmät­ning inte får ske för annat än fordran mot ägaren — frånsett utmätning för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten. Lagfarten blir inte utan betydelse, även om denna princip godtas. Lagfarten har i JB för vissa fall tillmätts legitimerande verkan. När det är fråga om utmät­ning för fordran som inte redan har särskild förmånsrätt i fastigheten, gäller det inte så mycket att säkerställa möjligheten att nå en representant för fas­tigheten utan mera att söka få bevis för att den betalningsskyldige verkligen är ägare till den egendom som det är fråga om att utmäta. Lagfarten kan här vara ett betydelsefullt bevismedel. Beredningen föreslår därför, att den som har lagfart på fast egendom får antas vara ägare till denna, om det inte styrks att den tillhör annan. Om det i ärendet visas att fastigheten överlåtits, får utmätning inte äga rum för förre ägarens gäld. Om överlåtelsehandling visas men skäl finns att misstänka antedatering eller att överlåtelsen på an­nan grund inte är gällande mot borgenären, skall utmätningsmannen trots den åberopande Överlåtelsen verkställa utraätning. ÖE kan vidare enligt för­slaget hänvisa den som vill skydda sitt fång att väcka talan mot utmätnings­sökanden och gäldenären. Möjlighet skall stå öppen för sökanden att väcka talan. Förslaget överensstämmer i denna del principiellt med vad som gäller om lös egendom, i den mån motsvarande spörsmål överhuvud har blivit föreraål för reglering beträffande sådan egendora. Beredningens förslag inne-


 


94                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

fattar också en begränsning av möjligheten at föra talan mot utmätning av fast egendom.

2.3.4 Remissyttrandena. Beredningens förslag att lagsökningsutslag, som in­nebär att fordran skall utgå med panträtt i fastigheten inte skall ha utmät­ningsverkan och de uttalanden som beredningen har gjort i anslutning till detta förslag kritiseras i åtskilliga remissyttranden. Däi-vid betonas allmänt att den av beredningen förordade ordningen att lagsökningsförfarandet för att fastighetsexekution skall inledas måste följas av utmätningsförfarande är omständlig, tidskrävande och dyrbar. Hovrätten för Västra Sverige framhål­ler sålunda att det regelsystem beredningen förordar för det fall att inneha­vare av fordran som är förenad med panträtt i fastighet vill realisera sin panträtt blir betydligt mera invecklat än det nuvarande och komraer att or­saka både myndigheter och enskilda avsevärt besvär. Hovrätten anser att detta beror på att en dubbel omgång blir nödvändig, om lagsökningsutslag inte längre får utmätningsverkan och alltså inte innebär att exekution i fas­tigheten inleds. Enligt advokatsamfundet innebär beredningens förslag en betydligt omständligare ordning än den som nu gäller. Samfundet sätter i fråga om det är nödvändigt att införa denna ordning som när det gäller att få till stånd exekution i fastighet för borgenärerna kommer att leda till längre tidsutdräkt och högre kostnader än vad som nu är fallet. Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar att det ojämförligt största antalet exekutiva för­säljningar av fastigheter f. a. är ett resultat av att intecknad fordran har fastställts till betalning i lagsökningsutslag som har utmätningsverkan. Detta system har fungerat smidigt. Länsstyrelsen anser att de av beredningen åbe­ ropade skälen för en annan ordning inte är övertygande. Kronofogdemyndig­heterna skulle få ett vida större antal ansökningar om utmätning av fast egendom att behandla än de har nu, om beredningens förslag genomförs. Ut­talanden i samma riktning görs av länsstyrelserna i Malmöhus, Koppar­bergs, Jämtlands och Västerbottens län. Också länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner den ordning beredningen har förordat göra förfarandet mera tungrott än det nuvarande och anser därför att beredningens förslag bör göras till föremål för ytterligare analys.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution framhåller att beredningens förslag i stället för att tillgodose en utveckling i förenklande och effektivitetsbefrämjande riktning leder till ett helt motsatt resultat. En inteckningshavare kan f. n. lagsöka enbart på en inteckningsre­vers och åberopa en avskrift av denna medan omslagsreversen inte behöver åberopas. Enligt förslaget blir det emellertid nödvändigt att åberopa såväl omslagsrevers som pantbrev. Föreningen finner att det från hypoteksför-eningarnas synpunkt är ett skrämmande perspektiv att tänka sig det antal avskrifter som skulle behöva göras av kreditinstitutet och domstolarna. En­ligt föreningen kommer det också att medföra en betydande omgång och.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                   95

tidsförlust samt en ytterligare ökning av arbetsbelastningen, om sökanden sedan lagsökningsutslag har givits har att begära utmätning hos kronofog­demyndigheten. Samma uppfattning kommer till uttryck i yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska sparbanksför­eningen.

Lånsstyrelsen i Älvsborgs län finner det vara otänkbart att ett lagsöknings­utslag, i vilket har förklarats att fordran är förenad med panträtt i fastighet, endast innebär att utmätning av fastigheten får ske och att det sedan under det exekutiva förfarandet får prövas närmare i vad mån fastigheten är belas­tad till följd av panträtten. Med en sådan ordning har lagsökningsförfaran­det enligt länsstyrelsens uppfattning ingen funktion att fylla. EON påpekar att beredningens förslag innebär att borgenär med fordran som är förenad med panträtt i fastighet vid ansökan om utmätning av fastigheten på grund av lagsökningsutslag har att styrka panträtten, om denna inte har prövats i lagsökningsmålet. Eftersom pantsättningen av pantbrev kan ske muntligt, kan utmätningsmannen i sådana fall få pröva en muntlig utsaga medan han f. n. kan ta hänsyn till och pröva endast skriftliga bevis. Genom förslaget vid­gas sålunda utmätningsmans befogenheter. EON påpekar också att antalet mål om utmätning av fast egendom med all sannolikhet kommer att öka, om beredningens förslag genomförs. Kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt anför samma synpunter. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att den nuvarande möjligheten att genom lagsökning få betalningsfastställelse med omedelbar utraätningsverkan torde inverka gynnsamt på en presumtiv kre­ditgivares villighet att lämna begärt lån. Om denna möjlighet slopas och en dubbal omgång med både lagsöknings- och utmätningsförfarande införs kan fara för rättsförlust uppstå, eftersom borgenären måste begära utmätning inom viss tid efter lagsökningsutslaget för att freda sig mot eventuell överlå­telse av fastigheten. Detta förhållande kan också väntas medföra att borge­när snarast möjligt efter lagsökningsutslaget begär utmätning av fastigheten, medan borgenärerna med det nuvarande systemet enligt länsstyrelsens erfa­renhet väntar i det längsta med att söka verkställighet på grund av lagsök­ningsutslag.

Den kritik mot den av beredningen föreslagna ordningen som sålunda har framförts i yttrandena från länsstyrelserna i Västmanlands, Malmöhus, Kop­parbergs, Älvsborgs och Jämtlands län samt Konungariket Sveriges stadshy­potekskassa utmynnar i att det helt allmänt förordas att möjligheten att lag­sökningsvägen få fastighet förklarad utmätt behålls.

Hovrätten för Västra Sverige förordar i sitt yttrande att den nuvarande ordningen som innebär att lagsökningsutslag har utmätningsverkan behålls med de modifikationer som måste göras med hänsyn till de nya panträttsreg­lerna. Hovrätten framhåller därvid att den ordning beredningen har föresla­git inte nödvändiggörs av den nya panträttskonstruktionen. För att syftet med denna skall bli tillgodosett är det enligt hovrättens mening tillräckligt,


 


96                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

att pantbrevet inte har karaktär av skuldebrev och att det kan göras gällande bara i förbindelse med omslagsreversen. Om omslagsreversen måste åberopas jämte pantbrevet för erhållande av exekutionstitel mot fastigheten, finns det enligt hovrätten inte något som hindrar att lagsökningsutslaget innehåller en utmätningsförklaring. En sådan förklaring anser hovrätten raycket väl, lik­som hittills, kunna meddelas av underrätten. Föreningen Sveriges härads­hövdingar och stadsdomare finner det visserligen vara ofrånkomligt att lag­sökning, om JB:s panträttskontruktion godtas, inte kan ske enbart på grund av pantbrevet. Men av detta finner föreningen inte med nödvändighet följa att fastställelse till betalning av fordran som är förenad med panträtt i fastig­het inte skall kunna ha utmätningsverkan. Tillräckliga skäl för att avskaffa denna regel, som har visat sig ändamålsenligt, förefaller föreningen knappast föreligga. Uttalanden med stimma innebörd görs i yttrandena från Svenska sparbanksföreningen och Stockholms sparbank.

1 yttrandena från advokatsamfundet, länsstyrelsen i Västerbottens län och Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution är man av annan uppfattning än beredningen i frågan om pantbrev kan an­vändas som exekutionsurkund. Advokatsamfundet anser sålunda att man bör kunna tillåta borgenär att åberopa endast pantbrev som grund för lag­sökning och i samband därmed behålla den nuvarande regeln att fastig­het anses utmätt genom atl fordringen fastställts till betalning ur fastig­heten. Länsstyrelsen i Västerbottens län hävdar att den nya panträttskon­struktionen i JB i och för sig inte behöver hindra att det öppnas möjlig­het att få fastighet dömd i mät lagsökningsvägen. Enligt länsstyrelsen bör därvid enbart pantbrev kunna åberopas. Föreningen mellan ombudsmän­nen hos Sveriges landshypoteksinstitution anser att lagstiftaren, oavsett panträttskonstruktionen i JB, måste ha fria händer att utforma exe­kutionsreglerna med hänsyn till vad sora är mest ändamålsenligt. Mot panträttskonstruktionen måste vägas behovet och önskemålet att göra inledandet av exekution i fastighet så enkelt och praktiskt som möj­ligt. Vidare påpekar föreningen att en fastighetsägare i fraratiden yt­terst sällan koramer att använda ett pantbrev på annat sätt än till att lägga det som säkerhet för en omslagsrevers. Under andra betingelser kommer han inte att lämna ifrån sig pantbrevet. Vidare blir det inte möjligt att, såsom nu är fallet, med stöd av en klausul i omslagsreversen realisera ett pantsatt pantbrev genom att försälja det på offentlig auktion. Dessutom blir varje godtrosförvärv av pantbrev uteslutet. Föreningen anser alltså att man kommer att kunna presuraera, att den som innehar ett pantbrev avseende fastighet, som tillhör någon annan också har en omslagsrevers, i vilket bre­vet har pantförskrivits. Följaktligen kan man enligt föreningens mening låta inteckningshavaren inskränka sig till att åberopa pantbrevet som grund för lagsökning. Det behöver bara införas en bestämmelse om verkan av att fastighetsägaren invänder att det inte finns någon omslagsrevers eller att


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                   97

skulden redan har blivit betald. En sådan invändning skulle medföra att sö­kanden raåste förete omslagsreversen vid äventyr att ansökningen annars skulle förfalla. I lagsökningsmålet skulle med en sådan ordning ansökan rik­tas mot den som har lagfart på fastigheten och utslaget skulle kunna, liksom nu, gå ut på att fastigheten döms i mät. Föreningen framhåller emellertid att det inte går att bortse från det bakomliggande fordiingsförhållandet, även om lagsökningen grundar sig enbart på pantbrev. Enligt föreningens mening bör det dock vara tillräckligt att det i ett sådant lagsökningsmål lämnas upp­gift om beloppet av den förfallna fordran, som sökanden anser sig ha. Om fastighetsägaren inte vill godta uppgiften, får sökanden förete omslagsre­versen. Kan fastighetsägaren inte styrka sina påståenden med skriftligt bevis såsom kvitto på betalning får storleken på exekutionsfordringen bestämmas med ledning av omslagsreversen och sökandens uppgifter.

Hovrätten för Västra Sverige ställer mot bakgrunden av sitt förslag att lag­sökningsutslag liksom hittills skall kunna innebära att intecknad fastighet skall anses utmätt frågan om utslaget behöver innehålla något därutöver. Hovrätten påpekar att intecknat belopp i utslag f. n. fastställs till betalning i fastigheten och att denna fastställelse anses vinna rättskraft enligt vanliga regler. Betalningsfastställelsen och rättskraften torde emellertid inte ha nå­gon funktion att fylla. Det viktiga för inteckningshavaren är att få exekution i fastigheten inledd, närmast för att utöva påtryckning på fastighetsägaren, vilket i flertalet fall leder till betalning. Däreraot kan i detta skede inte be­stämmas hur mycket inteckningshavaren skall ha i utdelning vid en even­tuell exekutiv försäljning av fastigheiten, eftersom utdelningens storlek del­vis beror på omständigheter som inträffar efter utslaget. Hovrätten framhål­ler vidare att det fÖr fastighetsägaren inte är någon fördel att det redan i lag­sökningsutslaget träffas ett avgörande som kan bli rättskraftigt angående exekutionssökandens fordran i fastigheten. Tvärtom kan detta någon gång vara till nackdel för honom. Om ett alltför högt belopp faställs, blir fastig­hetsägaren efter delgivning av utslaget nödsakad att söka återvinning vid domstol för att förhindra att utslaget vinner laga kraft mot honom. Hovrät­ten påpekar dessutom att rättskraftsregeln ibland föranlett ett visst besvär. Det förekommer inte sällan att fastighetsägaren efter att på något sätt ha gjort upp med långivaren och fått lagsökningen att förfalla, på nytt råkar i dröjsmål, varför långivaren nödgas göra en ny lagsökning på sararaa inteck­ning. Enligt 17 kap. 11 § tredje stycket RB har den nya talan då avvisats utan att någon invändining gjorts från svarandens sida. Detta är enligt hov­rättens mening fullt korrekt om den nya lagsökningen avsett sarama belopp som den första, t. ex. om båda lagsökningarna har avsett inteckningens ka­pitalbelopp, men inte om den nya lagsökningen har rört en senare förfallan­de räntepost. Det förefaller hovrätten vara onödigt betungande att rätts­kraftsfrågan på detta sätt skall prövas, fastän det inte har påkallats av nå­gon. Har långivaren en gång lagsökt på grund av inteckningens kapitalbe-

4    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20


 


98                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

lopp inträder sålunda den egendomliga konsekvensen att han, så länge sam­ma person är ägare till fastigheten, blir avskuren från möjligheten att få fastigheten dömd i mät på grund av kapitalbeloppet. Hovrätten anser att en förenkling skulle vinnas och långivarens ställning samtidigt skulle förbätt­ras, om lagsökningsutslaget reduceras till att innefatta ett beslut om att exe­kution skall inledas. Hovrätten påpekar att det är denna fråga som är aktuell på lagsökningsstadiet. Fastställelsen av fordringens belopp har en viss be­tydelse under det exekutiva förfarandet. Betalas fordringen skall exekutio­nen sålunda avbrytas. Vidare äger efterföljande rättsägare utlösa exeku­tionssökanden genom att till ÖE betala hans fordran och kostnaderna. Vid auktionen kan exekutionssökanden dessutom hindra alt bud som inte täcker exekutionsfordringen antas. Hovrätten anser emellertid att dessa förhållan­den inta gör det nödvändigt att ha rättskraftsregeln. Ytterst sällan inträffar något av de nämnda fallen. Utlösen eller förhindrande av att bud antas före­kommer sålunda knappast i praktiken. Betalning erläggs regelmässigt till långivaren, varefter bevis därom lämnas till ÖE. Skulle undantagsvis betal­ning erläggas till ÖE resp. utlösen eller avslående av bud förekomma, och skulle därvid delade raeningar uppstå angående exekutionsfordringens stor­lek, får enligt hovrätten ÖE pröva denna fråga på grundval av omslagsre­versen och de bevis om betalning som fastighetsägaren kan prestera. Med hänsyn till exekutionsfordringens betydelse under det exekutiva förfarandet förefaller det emellertid hovrätten vara av behovet påkallat att domstolen i lagsökningsutslag antecknar beloppet av den åberopade fordringen. För­eningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution ger i sitt yttrande i nu nämnda hänseenden uttryck för samma uppfattning som hovrätten.

Beredningens förslag och uttalande i fråga om verkan av överlåtelse av fas­tighet före utmätning har lämnats utan erinran av det helt övenägande anta­let remissinstanser. Hit hör hovrätten för Övre Norrland, EON, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseför­bund, Sveriges fastighetsägareförbund. Svenska kommunförbundet, Konunga­riket Sveriges stadshypotekskassa. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges industriförbund och flertalet av de länsstyrelser, som har avgivit yttranden. I vissa hänseenden har emellertid förslagets utformning blivit föremål för kritik.

Den föreslagna regeln att fastighet oaktat den har överlåtits får utmätas, om rätten har fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild för­månsrätt och ansökan om utmätning görs inom tre månader från beslutets dag, kritiseras av hovrätten för Västra Sverige. Hovrätten anser att regeln medför osäkerhet för fastighetsköparen. Om säljaren inte har upplyst köpa­ren om rättens utslag, kan Icöparen för att fria fastigheten från exekutiv för­säljning bli nödsakad att betala skulder, t. ex. lagsöknings- och exekutions-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                   99

kostnader, för vilka fastigheten svarar men avräkning inte har skett vid kö­pet. Enligt hovrätten undviks denna olägenhet om man behåller det nuva­rande systemet, varigenom fastigheten anses som utmätt redan genora lag­sökningsutslaget. Fastighetsboken tillförs då omedelbart en anteckning om utslaget. Med den av beredningen föreslagna ordningen, som innebär att bor­genär efter lagsökningsutslaget alltid måste söka utmätning av fastigheten, kommer riss tid att förflyta mellan utslaget och utmätningen. Man måste då, för att undvika olägenheten, ålägga domstolen att sända meddelande till in­skrivningsdomaren angående utslaget, varigenom rätten har utdömt den ford­ran, som skall utgå med särskild förmånsrätt. Eftersom man knappast kan undvara att fastighetsboken senare tillförs anteckning om utmätning blir dubbla anteckningar nödvändiga i de fall då utslaget leder till utmätning. Ett sådant system finner hovrätten vara onödigt tungrott. Hovrätten sätter även i fråga riktigheten av beredningens uppfattning att den nuvarande regleringen i 82 § UL är för ålderdomlig för att kunna behållas och att en ny lag måste bygga på principen att utmätning inte får ske för annat än fordran mot äga­ren. Hovrätten understryker att den nuvarande ordningen fyller den viktiga uppgiften att ge visst skydd mot skanöverlåtelser. Om denna ordning inte finns, ligger det enligt hovrätten nära till hands för gäldenären att söka un­dandra fastigheten från utmätning genom en skentransaktion med tredje man. Hovrätten anser att det skäl som låg till grund för införande av den nu­varande ordningen — behovet av en spärr mot skenöverlåtelser — fortfa­rande har sin giltighet. Beredningen har visserligen beaktat problemet med skenöverlåtelser och uttalat alt utmätning, trots att överlåtelse åberopas, skall verkställas om det finns skäl att misstänka antedatering av överlåtelsa-handlingen eller att annan grund för att överlåtelsen inte är gällande mot borgenären föreligger samt att ÖE sedan kan hänvisa den sora vill skydda sitt fång att väcka talan raot utmätningssökanden och gäldenären. Detta förfarande är emellertid avsett att användas bara i sådana fall då utmät­ningsmannen på grund av någon särskild omständighet har skäl till misstan­ke att överlåtelsen inte är gällande raot borgenären. I alla andra fall kora­mer en uppvisad överlåtelsehandling att hindra utmätning för gäld, som inte utgår ur fastigheten med särskild förmånsrätt, även om förvärvaren inte har sökt lagfart. Nackdelarna med den av beredningen föreslagna bestära­raelsen kan bli särskilt påtagliga vid utmätning för oguldna skatter. Den nu­varande regleringen anser rätten däreraot utgöra en effektiv spärr mot skentransaktioner, eftersom lagfart drar en inte obetydlig kostnad och det alltid är riskabelt för en fastighetsägare att låta en annan få lagfart på fastig­heten. Dessutom verkar den automatiskt vilket hovrätten finner vara en vä­sentlig fördel. Hovrätten föreslår därför att de nuvarande reglerna i 82 § första stycket och andra stycket första punkten UL behålls. Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar sig i samma riktning och anför att nuvarande be­stämmelser i 82 § UL har utgjort en lättfattlig huvudregel både för allmänhe-


 


100                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ten och myndigheterna. Eftersom bestämmelserna är väl kända, förafaller det inte att i större utsträckning ha förekommit några rättsförluster. Den av beredningen föreslagna regeln kan inbjuda till skenköp som de nuvarande bestämraelserna har avsetts skola förhindra. Också Föreningen Sveriges kro­nofogdar anser att de nuvarande bestämmelserna har varit ägnade att på ett enkelt sätt hindra skentransaktioner. De föreslagna reglerna, som innebär att överlåtelse skall utgöra hinder mot utmätning om det inte finns skäl att misstänka antedatering av överlåtelsehandling eller att överlåtelsen av annan grund inte skall gälla, ställer enligt föreningen utmätningsmannen inför svåra avgöranden. Också ÖE kommer vid klagan över utmätning att ställas inför besvärliga bevisvärderingar. Föreningen är därför inte övertygad om lämpligheten av den föreslagna ordningen och sätter i fråga om den inte bör kompletteras med en bestämmelse att ÖE på begäran av utmätningsmannen eller sökanden skall kunna förelägga en påstådd köpare att inom viss tid söka lagfart på sitt förvärv vid äventyr att utmätning av fastigheten annars får ske.

2.4 Exekution av villkorad äganderätt till fastighet

2.4.1      Gällande rätt. I gällande rätt finns inte några särskilda bestämmelser för det fall att utmätning sker hos den som har överlåtit fast egendom medan förvärvet ännu är beroende av villkor.

2.4.2      Lagberedningen. Fastighetsköp avser ofta endast visst område av fas­tighet, som skall avstyckas. Köpet kan enligt gällande lag vara civUrättsligt giltigt, även om avstyckning inte kan genomföras. I 4 kap. 7 § i JB 1966 före­skrivs emellertid att köp, som avser visst område, är giltigt endast ora fastig­hetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genom förrättning som av­slutas senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades eller som vid utgången av nämnda tid är sökt under åberopande av köpet eller på­går på grundval av detta. I annat fall återgår det köpta området eller, om kö­pet avsåg fastighet med imdantag av visst område, fastigheten till säljaren. Danna nya ordning kan inte undgå att inverka även på reglerna om fastig­hetsexekution.

Beredningen föreslår därför vissa regler om utmätning av fast egendom medan äganderätten är svävande och om försäljning av gäidenärens rätt eller anstånd med försäljning i sådana fall. Förslaget går ut från att utmätning av villkorlig rätt till fast egendom skall kunna ske hos överlåtaren för dennes gäld eller hos förvärvaren för dennes gäld. Reglerna avser både det fallet att överlåtelsen gäller hela fastigheten och det fallet att överlåtelsen är mera be­gränsad.

Har hel fastighet sålts villkorligt och sker därefter utmätning hos överlå­taren för dennes gäld, skall det enligt beredningens förslag anstå med försälj-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  101

ning i avvaktan på att det visar sig, om villkoret uppfylls eller inte. Fordran på utestående köpeskilling ingår i utmätningen och skall betalas till utmät­ningsmannen eller ÖE. Uppfylls villkoret, blir det inte tal om försäljning av fastigheten och utinätningssökanden får hålla sig till den rätt, dvs. vanligen endast köpeskillingsfordran, som överlåtaren hade mot förvärvaren av fas­tigheten. Enligt beredningen skall överexekutor i sådant fall driva in eller bjuda ut vad som alltjämt omfattas av utmätningen i den ordning som gäl­ler beträffande utmätt fordran eller rättighet.

När visst område eller fastighet med undantag av visst område har överlå­tits och avstyckning ännu inte har skett, torde det visserligen vara klart, att överlåtaren kommer att behålla viss fast egendom. Men exekutiv försäljning därav är då förenad med vissa svårigheter. F. n. torde överlåtarens rätt till den del som har behållits kunna utmätas och säljas enligt vanliga regler om försäljning av fast egendom. Vad som överlåtits före utmätningen går då vid sidan och omfattas inte av den exekutiva försäljningen. Beredningen menar, att denna ordning inte kan bestå orubbad sedan JB har genomförts. Om den villkorliga överlåtelsen inte blir gällande, måste den därigenom sålda egendo­men återförenas med överlåt arens kvarvarande egendom, men om denna då redan exekutivt sålts för sig kan inroparen inte göra anspråk på att utan vi­dare få även den tidigare villkorligt överlåtna egendomen. Å andra sidan bör fastighetsdelarna inte ligga på skilda händer. Det förekommer enligt uppgift att motsvarande situation vid frivillig försäljning av överlåtarens rätt regle­ras på det sättet att den som föi-värvar hans återstående egendom även iklä­der sig överlåtarens skyldigheter raed anledning av den tidigare villkorliga överlåtelsen och järaväl förväi-var möjligheten att åtei-få den villkorligt över­låtna egendomen, om den överlåtelsen inte står sig. Om det villkorliga fånget inte blir gällande, kommer alltså fastighetsdelarna att återförenas hos den som förvärvat överlåtarens återstående del av fastigheten. Denna ordning bör tjäna som mönster för förfarandet vid exekutiv försäljning. Enligt bered­ningens förslag skall emellertid i första hand avvaktas, om den villkorliga försäljningen går i lås, dvs. om avstyckning kan genomföras. Det kan emellertid befaras, att avstyckningsförfarandet ibland tar så lång tid att det vore orimligt att stoppa det exekutiva förfarandet tills saken blir klar. För­slaget ger därför möjlighet att sälja utmätt fastighet, från vilken visst områ­de villkorligt har överlåtits, om det inte utan betydande tidsutdräkt kan av­vaktas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Utmätningen skall i detta fall formellt avse hela fastigheten. Också försäljningen skall gälla hela fastigheten men förbehåll skall ske för den rätt till det sålda området som tillkommer förvärvaren av detta. Försäljningen skall omfatta även överlåtarens rätt mot den som villkorligt förvärvat området. I övrigt skall tillämpas vanliga regler om försäljning av fast egendom. Förslaget innebär, att om det villkorliga fånget till orarådet inte blir gällande, den sora inropat den utmätta fastighe­ten också blir ägare till nämnda område. Inroparen skall enligt förslaget även


 


102                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

svara för gäidenärens skyldigheter mot fönärvaren av området enligt dennes fångeshandling.

Den rätt förvärvaren har vid villkorlig överlåtelse av fastighet kan vara en tillgång av ekonomisk betydelse för hans borgenärer och villkorligt överlåten fastighet skall alltså kunna utmätas hos förvärvaren. Med hänsyn till att för­värvaren så länge hans rätt är villkorlig inte kan belasta fastigheten med in­teckning utan saraverkan med överlåtaren eller upplåta särskild rättighet till fastigheten annat än villkorligt anser beredningen att försäljning av förvär­varens rätt regelmässigt kan ske utan användande av den ordning sora an­nars gäller för exekutiv försäljning av fast egendom. Beredningen föreslår därför, att försäljning av förväi-varens villkorliga rätt får ske i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Den som förvärvar gäidenärens rält skall enligt förslaget svara för dennes skyldigheter i enlighet med gäidenärens fångeshandling. Medan gäidenärens rätt är villkorlig, kan det vara osäkert hur myckel den är värd och försäljning enligt reglerna om försäljning av utmätt rättighet kan därför medföra all hans rätt säljs till un­derpris. Det bör därför finnas möjlighet att ge anstånd med försäljningen. Enligt beredningsförslaget får ÖE ge sådant anstånd, om del utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Om villkoret uppfylls innan försäljning har skett, skall denna äga rum i den ordning som i allmänhet gäller om försäljning av fastighet. Om det villkorliga förvärvet går åter innan gäidenärens rätt enligt fångeshandlingen har sålts, skall ÖE enligt förslaget låta driva in eller bjuda ut lill försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen. Om villkoret uppfylls sedan gäidenärens villkorliga rält sålts, kommer den som har ropat in gäidenärens rätt att bli ägare till den överlåtna fastigheten resp. det överlåt­na området.

Med hänvisning till sitt föi-slag att fast egendom skall kunna säljas exeku­tivt under hand påpekar beredningen, att vad som nu har sagts om den som har inropat fast egendom på auktion är tilllämpligt också på den som har köpt fastighet vid underhand.sförsäljning.

Tas villkorligt överlåten fastighet i mät hos överlåtaren eller förvärvaren för fordran som fastigheten på grund av upplåtelse av panträtt eller på an­nan grund svarar för oavsett vem som äger fastigheten, föreligger inte någon anledning att sälja fastigheten i annan ordning än den vanliga.

2,4.3 Remissyttrandena. De regler som beredningen har föreslagit för del fall att utmätning av fast egendom, som har överlåtits villkorligt skall ske hos överlåtaren eller förvärvaren har i allmänhet inle föranlett några erinringar under remissbehandlingen. Hovrätten för Västra Sverige anser dessa vara väl underbyggda och innebära en god lösning av de problem sora uppkommer. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner däremot förslaget att förvärvarens vill­korliga äganderätt skall få .säljas i den ordning sora gäller för exekutiv för-


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  103

säljning av lös egendom vara mindre tillfredsställande. Enligt länsstyrelsen måste det vid sådan försäljning bli mycket svårt att bedöma hur raycket den villkorliga äganderätten är värd och följaktligen praktiskt taget omöjligt att avgöra vilket bud som kan godtas. Länsstyrelsen i Jämtlands län berör i sitt yttrande förslaget att utmätt fastighet får säljas även om visst område av fas­tigheten före utmätningen har överlåtits villkorligt och ställer sig tveksam till regeln atl den som ropar in sådan fastighet också blir ägare till området, om den villkorliga överlåtelsen av detta inte blir gällande. Även om inroparen i princip skall svara för gäidenärens skyldigheter gentemot förvärvaren av om­rådet, förefaller det länsstyrelsen sannolikt alt ovissheten om den slutliga äganderätten till området kan inverka menligt på det pris som bjuds vid auk­tionen.

2.5 Exekution på grund av gemensam inteckning

2.5.1 GäUande rätt. Enligt gällande rätt kan samma fordran intecknas i två eller flera fastigheter vare sig fastigheterna tillhör samma eller skilda ägare. Intecknandet kan ske samtidigt eller vid olika lidpunkter och kan avse fas­tigheter i samma eller olika inskrivningsområden. Det är också möjligt att gemensamt inleckna ideella andelar i faslighet. Gemensamt inteckningsan­svar kan också uppstå genom att intecknad fastighet delas.

Reglerna i IF om fördelningen av gemensamt intecknade fastigheters an­svar utgår i princip från att värj e fastighet i första hand (primärt) svarar för en viss, med hänsyn till förhållandena vid den gemensamma ansvarighetens tillkomst fixerad del av inteckningsbeloppel. Uppstår brist i någon fastighet, tas bristen ut i de andra fastigheterna. I andra hand (sekundärt) är alltså ansvaret solidariskt.

Del primära ansvaret fördelas i förhållande till de gemensamt intecknade fastigheternas värden (32 § första stycket IF). Värdet bestäms i första hand av vad som i detta avseende kan ha angivits i inteckningshandlingen. Om värdet inte angivits på detta sätt blir i andra hand taxeringsvärdena året fö­re inleckningsansökan eller, om sådana värden inte finns, de värden som därefter först åsätts, avgörande för ansvarsfördelningen. Om även taxerings­värden saknas får man gå på de saluvärden som utmätningsmannen åsätter fastigheterna före exekutiv auktion (jfr 79 § UL). Motsvarande regler gäller i fråga om fördelningen av det sekundära ansvaret (32 § andra stycket IF)

Ett betydelsefullt undantag från den angivna ansvarsfördelningen gäller i fråga ora vissa avsöndringar och avstyckningar. Dessa svarar nämligen en­dast i den mån full betalning inte utgår ur stamfasligheten. De har sålunda endast subsidiärt ansvar. Beträffande avstyckningar förutsätts dock att stamfastighet och avstyckning inte längre är i samme ägares hand. Beträf­fande avstyckningars och avsöndringars inbördes ansvar gäller att den slyck-ningslolt vara lagfart senast söks skall gå först i betalning. Om lagfart sökts


 


104                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

samma dag är överlåtelsedagen avgörande (37 § 3 mora. första styckel och 5 mom. IF).

Vid exekutiv försäljning av samintecknad fastighet på begäran av annan än innehavaren av gemensam inteckning har denne rätt all dra in övriga fas­tigheter eller någon av dem i försäljningen (35 § IF). På detta sätt kan det utrönas om brist kan uppstå, för vilken det ursprungliga exekulionsobjektet svarar. Yrkandet skall framställas i lagsökningsväg och bevis om att så skett skall inges till auktionsförrättaren inora bevakningstiden. Underlåter inteck­ningshavaren att utnyttja sin indragningsrätt, får han inte ur köpeskillingen för den fastighet som skall säljas uppbära det belopp som annars i första hand skulle ha utgått ur ej iiidragen fastighet, om denna erbjudit full betal­ning. Särskilda bestämmelser om exekution i gemensamt inlecknade fastig­heter ges i UL. Också i IF finns bestämmelser, som rör sådan exekution. De exekutionsrättsliga bestämmelserna anknyter till de nyss nämnda bestäm­melserna ora ansvarsfördelning raellan gemensamt intecknade fastigheter. Samtidigt har man vid utformningen av reglerna beaktat särintressen som kan finnas i ett gemensamt intecknat fastighetskomplex. Delta bar bl. a. för­anlett särskilda regler om utropsordningen när flera gemensamt inlecknade fastigheter skall säljas samtidigt på exekutiv auktion. Reglerna härora förut­sätter att såväl särutrop av fastigheterna som gemensamt utrop kan komma tillstånd (jfr 121 §UL).

2.5.2 Den i JB föreslagna ordningen. JB innehåller regler som gör det
möjligt att också i fortsättniiigen låta två eller flera fastigheter svara gemen­
samt för inteckning. Liksom f. n. uppkommer gemensamt ansvar när inteck­
ning avser flera fastigheter eller när intecknad fastighet delas. Möjligheterna
att få till stånd gemensam inteckning har emellertid begränsats. Ansökan om
inteckning får sålunda avse flera fastigheter gemensamt endast om de är i en
ägares hand och belägna inom samma inskrivningsmyndighets område. An­
går ansökan om gemensara inteckning faslighet som svarar för beviljad eller
sökt inteckning måste ansökningen för att kunna beviljas avse sarama fasta
egendom som inteckningen och får inte därjämte avse fastighet som inte
svarar för inteckningen (22 kap. 2 § andra stycket). Reglerna syftar till att
såvitt möjligt begränsa gemensamma inteckningar till faslighelskomplex
som är i en ägares hand och likformigt besvärade av inteckningar.

Beträffande ansvarsfördelningen mellan gemensamt intecknade fastighe­ter innehåller JB regler som i huvudsak överensstämmer med dem som nu gäller. Möjligheten atl ange ansvarsfördelningen i inteckningshandlingen föreligger dock inte enligt JB (jfr 6 kap. 10 och 11 §§). Regler om indrag­ningsrätt har inte tagits upp i JB.

2.5.3 Lagberedningen. Den utformning reglerna om geneinsain inteckning
fått i JB, gör att de svårigheter på det exekutionsrättsliga planet sora är


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  105

förenade raed sådana inteckningar blir mindre framträdande. Helt har de emellertid inte kunnat undanröjas. Sålunda måste man alltjämt räkna med äldre särinteckningar. Vidare kommer särintressen alt kunna finnas till följd av äldre eller nya upplåtelser av nyttjanderätt eller servitut osv. Det kan inta heller hindras, att ett homogent komplex splittras genom att det kommer på olika händer, även ora regelsystemet i allmänhet avser att tvinga frara en uppordning av inteckningsförhållandana. Gemensamma inteckningar kom­raer också att i framtiden ibland slås sönder på olika sätt, t. ex. genom ex­propriation och exekutiv försäljning.

Om gemensam inteckning gäller i homogent intecknade fastigheter, kan raan enligt beredningen räkna med att exekution kommer att riktas mot hela det intecknade fastighetskomplexet. Beredningen har övervägt, huruvida det borde stadgas förbud för borgenären att rikta exekutionen mot allenast nå' gon eller några av de inlecknade fastigheterna. Eftersom det under lång tid framåt kommer alt på grund av äldre åtgärder råda inteckningsförhållanden som inte är förenliga med elt sådant förbud och det också i framliden kan tillkomma omständigheter som gör all separat exekution är motiverad, vill beredningen emellertid inte föreslå något sådant förbud. Enligt beredningen bör det sålunda överlämnas åt borgenären att avgöra vad som i det särskilda fallet är lämpligast. Risken atl han genom någon åtgärd åstadkommer en onödig försämring av inleckningsförhållandena förefaller beredningen vara ringa.

Innehavare av gemensam inteckning kan inte vid separat exekution riktad mot en av fastigheterna enligt gällande ordning få ut mer ur fastigheten än som motsvarar det belopp för vilket fastigheten primärt svarar i förhållande till övriga intecknade fastigheter. Beredningen har övervägt möjligheten av alt under vissa bestämda förutsättningar — främst krav på gemensam ägare och homogen inteckningsbelastning såvitt angår inteckningar med lika eller sämre rätt — ge borgenären rätt att ta ut hela pantbrevets belopp ur en fas­tighet, i den mån dess värde förslår därtill. En sådan möjlighet skulle minska exekutionskostnaderna. Det har emellertid synts angeläget att såvitt möjligt undvika nya regler som kan bidra till att ytterligare komplicera den ordning som systemet med gemensamraa inteckningar raed nödvändighet drar med sig. Något krav på införande av den antydda exekutionsmöjligheten har inte framställts och eventuella behov som skulle kunna tillgodoses kan förmodas vara ringa.

De nuvarande reglerna i 35 § IF om Indragning av annan fastighet i exeku­tivt förfarande riktad mot en gemensamt intecknad fastighet gör det raöjligt för innehavare av gemensam inteckning att göra det solidariska ansvaret för den gemensamma inteckningen gällande i fastigheterna. Indragningsrätten används f. n. antagligen sällan och användningen kan antas bli ännu säll­syntare efter genomförandet av JB. Möjligheten till indragning kan emeller­tid inte avvaras och föreligger därför också enligt beredningens förslag. In-

4t    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20


 


106                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

dragning bör ses som en åtgärd inom det exekutiva förfarandets ram. Det passar också av andra skäl raindre väl atl hänskjuta frågan om indragning till lagsökning hos rätten. Beredningen föreslår därför, att ÖE skall pröva fråga om indragning.

I fråga om förfarandet, när två eller flera gemensamt intecknade faslighe­ter samtidigt skall säljas exekutivt föreslår beredningen ett system som i lik­het med vad som nu gäller förutsätter både särutrop och gemensamt utrop. Om det inte finns särintressen som måste beaktas, skall det enligt bered­ningen som regel endast ske gemensamt utrop på grundval av en för fastighe­terna gemensam sakägarförteckning. När särintressen finns, måste fastighe­terna som regel utropas var för sig. Enligt beredningens förslag skall då också särskild sakägarförteckning upprättas för varje fastighet. Efter särut­rop skall, när det behövs, följa gemensamt utrop. Beredningen har emellertid sökt alt begränsa möjhghelen av dubbla utrop till så få situationer som möj­ligt. Dubbla utrop lorde dock i de komplicerade situationerna nästan aldrig kunna undvaras. Att förbjuda dubbla utrop i de enkla situationerna innebär enligt beredningen å andra sidan inte någon större fördel från arbetssyn­punkt. Även om någon lättnad skulle vinnas, måste fördelen därav vägas mot att dubbla utrop kan ge bättre resultat av försäljningen. Beredningen anser, att man inle kan bortse från sistnämnda förhållande, och har därför inte nått något större resultat i sin strävan att begränsa utropen. De regler be­redningen föreslår överensstämmer därför i sak väsentligen med vad som nii gäller. Reglerna har dock i beredningens förslag fått en utformning som gör dem väsentligt lättare att handskas med än de nuvarande reglerna. Enligt be­redningen torde det normala framdeles ändå böra bli, att endast gemensamt utrop behöver ske när homogent gemensamt intecknade fastigheter skall säl­jas. Om endast gemensamt utrop behöver ske bör det enligt beredningen inte vara nödvändigt att upprätta mer än en gemensam sakägareförteckning.

2.5.4 Remissyttrandena. Vad beredningen har anfört i denna del har godta­gits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar beredningens uppfattning att indrag­ning av annan inlecknad faistighet bör ses som en åtgärd inom det exekutiva förfarandets ram och biträder därför förslagel att yrkande om indragning skall prövas av ÖE i stället för som hittills av rätten. Länsstyrelsen i Väster­bottens län finner det vara onödigt att gå över lagsökningsförfarande för att få indragning till stånd. Enligt denna länsstyrelses mening kan ÖE mycket väl på grundval av det material som har skaffats in i ett ärende pröva frågan om indragning.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                107

2.6 Exekution i andel av fastighet

2.6.1   Gällande rätt. Något hinder finns inle i IF mot inteckning av kvotdel
av fastighet. Enligt praxis gäller emellertid den begränsningen att fastighets­
ägaren måste inleckna hela sitt innehav. Detta torde gälla även om delar av
hela innehavet lagfarits särskilt. I detta samraanhang bortses från sådana
fall då andelsinnehav följts av sämjedelning.

Andel av fastighet kan enligt gällande rätt även las i mät för ägarens gäld. Även i detta avseende gäller emellertid att, om en person äger en hel fastig­het, utmätning inte får begränsas till andel av fastigheten annat än på grund av att andelen är intecknad för sig. I princip är förfarandet vid utmätning av andel av fastighet och det förfarande som följer på utmätningen detsamma som när hel fastighet utmäts. Andel av fastighet säljs sålunda exekutivt i samma ordning som gäller för hel fastighet. Andel i tomträtt antas däremot skola utmätas som rättighet och alltså säljas exekutivt i den ordning som gäl­ler i fråga om försäljning av utmätt rättighet, vilket bl. a. har förklarats med, att andel i tomträtt, till skillnad från andel i fasighel, inte kan bli föremål för särskild inteckning.

2.6.2      Den i JB föreslagna ordningen. Enligt JB får ansökan om inteckning inle avse andel av fastighet (22 kap. 2 § andra styckel). Detsamma gäller för inteckning i tomträtt (22 kap. 15 §). Enhgt en särskild övergångsbestäm­melse är andelsinteckning utan verkan i andelen om fasligheten säljs på exe­kutiv auktion (29 § andra stycket JP).

2.6.3      Lagberedningen. Mot bakgrunden av bestämmelserna i JB tar bered­ningen till övervägande upp frågan om andel i faslighet skall få utmätas för sig.

Om utmätning inte får ske, skulle andel i fastighet inte kunna angripas an­nat än genom konkurs. En sådan svårighet bör inte skapas. Dessutora kom­mer frågan ora andelens försäljning tillbaka i konkursen. Det kan här vara fråga om mycket praktiska fall, såsom då två makar gemensamt köpt en fas­tighet eller syskon tillskiftats var sin andel i en ärvd fastighet. Andel i faslig­het måste sålunda enligt beredningens mening kunna angripas genom utmät­ning och något förbud däremot vill beredningen inte ställa upp.

Några särskilda regler om hur utmätning av andel i faslighet skall gå till finner beredningen inle behövliga. Det får liksom enligt gällande lag anses klart att, om en person äger hel faslighet, utmätning regelmässigt inte får be­gränsas till andel av fastigheten annat än på grund av särskild inteckning i andelen. På motsvarande sätt får, när en person äger andel av fastighet, ut­mätning regelmässigt inte begränsas till viss del av andelen. I fråga om reali­sationen av utmätt andel är det däremot mera tveksamt hur man bör förfara. Denna tvekan hänför sig inte till det fallet att den som har pantbrev i fastig-


 


108                 Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971

het som ägs av flera begär att fastigheten tas i mät. Därtill är han berättigad, om de aktuella ägarna gemensamt pantförskrivit fastigheten eller tidigare ägare gjort det. Borgenär med förmånsrätt enligt 8 § FRO (jfr 17 kap. 6 § HB) har samma rätt till utmätning. Frågan gäller i stället det fallet alt ut­mätning av andel äger rura för fordran som inle är förenad med panträtt på grund av inteckning eller förmånsrätt av det slag som nyss har nämnts. Det mest praktiska fallet är, att makes andel tas i mät. Om båda makarna svarar för den aktuella fordringen, kan det tänkas att båda makarnas andelar tas i mät för fordringen. I den situationen anser beredningen att andelarna utan vidare kan säljas gemensamt. I fall då bara ena makens andel blivit ulmätt kan del däremot enligt beredningens mening inte vara tillfredsställande att man, såsom nu antas vara förhållandet beträffande andel i tomträtt, skall vara hänvisad till att sälja andelen i den ordning som gäller för försäljning av rättighet. Försäljning i sådan ordning gör det sålunda inle möjligt atl un­der konkurs låta borgenärer med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § FRO (jfr 17 kap. 4 § HB) få betalning före borgenärer med panträtt i fasligheten, ef­tersom de senares panträtt inte torde rubbas genoin försäljningen. Även om förmånsrätten enligt näranda lagrum är besvärande för fastighetskrediten måste det enligt beredningen vara praktiskt möjligt för borgenärerna att få åtnjuta den. Del är dessutom sannolikt ogynnsamt för ulmälningssökanden och kanske även för andelsägaren, atl dennes rält säljs som lös egendom. Den som köper andelen vet inte så noga vad han ger sig in på, och detta kan lätt leda till att andelen säljs till underpris.

Beredningen föreslår alt, när andel tagits i mät, även återstoden av fastig­heten skall få säljas i det exekutiva förfarandet. Den som har andel av fastig­het får redan nu enligt samäganderällslagen räkna med att hela fastigheten bjuds ut till försäljning. Det förefaller dä beredningen inte vara alltför över­raskande atl, om annans andel tagits i mät, det exekutiva förfarandet kan lada lill alt hela fastigheten går lill försäljning, därvid bl. a. envar andels­ägare har möjlighet att bjuda på fastigheten. Yrkande om gemensam försälj­ning skall enligt beredningens förslag kunna framställas hos ÖE av utmät­ningssökanden, andelens ägare eller annan delägare. Om andelens ägare är i konkurs, kan yrkandet framställas av konkursförvaltaren. Yrkandet skall enligt beredningens förslag prövas av ÖE enligt de grunder som enligt 6 och 7 §§ lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt gäller när delägare i fastigheten vill att fastigheten skall säljas. Den som enligt gällande lag har förvärvat andel exekutivt, kan därefter göra ansökan om försäljning av hela fastighe­ten enligt samäganderällslagen och förslagel innebär sålunda all raan sam­manför två led i ett gemensamt förfarande.

Det förhållandel all yrkande att hela fastigheten skall säljas skall prövas enligt samäganderättslagens regler innebär att det inte är givet att yrkande skall bifallas. 6 och 7 §§ i lagen innebär sålunda att fastighet på delägares be­gäran skall bjudas ut till försäljning, om inte annan delägare visar synner-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  109

liga skäl till anstånd, samt atl del förhållandel att fasligheten kan bli före­mål för laga skifte kan utgöra hinder mol försäljning. Om ÖE avslår yrkande ora försäljning av hela fastigheten medför detta enligt beredningens förslag att den utmätta andelen skall säljas i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av rättighet. Detsamma skall gälla, om något yrkande inte fram­ställs. Bifalls å andra sidan ett sådant yrkande skall hela fastigheten räknas som utmätt och säljas när beslutet har vunnit laga kraft.

De regler som enligt förslagel sålunda skall gälla beträffande försäljning av andel i fastighet anser beredningen också böra tillämpas vid försäljning av andel i tomträtt.

Beredningen erinrar om att det har varit vanligt, att fasligheter har sämje-delats och alt delägare har ansetts ensara ägare lill lott som utlagts på mar­ken. Beredningen utgår från att sämjedelning blir legaliserad i den omfatt­ning som man anser atl den kan godtas och att särajelotlen i så fall inte skall behandlas som andel av fastighet utan som hel fastighet.

2.6.4 Remissyttrandena. Beredningens förslag i denna del och uttalandena i anslutning till dem har godtagits eller lämnats ulan erinran i så gott som alla remissyttrandena.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att förslaget att återstoden av fastighet skall kunna dras in i försäljningen när andel i den har utmätts innebär ökade möjligheter att uppnå elt sådant resultat att sökanden får be­talning för sin fordran. Med nuvarande regler inträffar det enligt länsstyrel­sen inte sällan att utmätt fastighelsandel inte kan säljas, därför att del sak­nats intresse av att förvärva en ideell andel. Länsstyrelsen anser därför för­slaget i denna del vara mycket värdefullt.

Hovrätten för övre Norrland tillstyrkar atl yrkande ora att återstoden av fastighet skall säljas när andel i fastigheten har utmätts skall prövas enligt samäganderättslagen. Hovrätten anser emellertid att prövningen bör göras av allmän domstol. Utöver fall som omnämns i 9 § i den nämnda lagen kan i fråga om ägarnas förhållanden komraa upp frågor som det inle bör åläggas ÖE att pröva. Hovrätten vill därför föreslå, att ÖE i stället åläggs att hänvisa sökanden, andelens ägare eller annan andelsägare som framställt begäran om samtidig försäljning att inom viss tid väcka talan vid allmän dorastol. I avbidan på sakens prövning bör förrättningen vila. Hovrätten påpekar att 6 och 7 §§ samäganderättslagen raåste ändras för all ulmälningssökanden skall kunna föra sådan talan.

2.7 Ägarhypotek

2.7.1 Gällande rätt. Ägarhypotek är enligt gällande lag en tillgång som kan bli föremål för utmätning och som också ingär i konkursbo. Om fastighets­ägaren innehar en obelånad inteckning, sker utmätning och försäljning enligt


 


110                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

de vanliga regler som gäller för lös egendom. Är inteckning belånad genom att den har överlåtils till borgenär eller lämnats som pant, men tillkommer en del av del värde den representerar fastighetsägaren, t. ex. på grund av av­betalning, föreligger vid iilraäining liksom vid konkurs rält alt bryta ut ägar­hypoteket (jfr 27 § IF och 91 § UL). Utbrytning innebär, atl inteckningsrät­ten frigörs från sambandet med den ursprungliga inteckningshandlingen lill ett belopp som motsvarar ägarhypoteket och alt en särskild inteckning för det utbrutna beloppet utfärdas. Den nya inteckningshandlingen realiseras därefter enligt de regler sora gäller för lös egendom. Också fastighetsägaren har rält lill utbrytning av ägarhypotek, raen endast om annat inte har eller inte kan anses ha avtalats med borgenären (26 § IF).

2.7.2      Den i JB föreslagna ordningen. Som tidigare anförts har i JB tagits upp bestämmelser om ägarhypotek som i huvudsak överensstämmer med motsvarande regler i IF. JB innehåller dock inle några regler om utbrytning av ägarhypotek. Föredragande departementschefen anförde vid remissen till lagrådet atl det väsenlliga skälet lill att man år 1912 förde in ägarhypoteket i svensk rätt var en strävan alt underlätta förfarandet vid exekution i fastig­het, särskilt fastställandet av lägsta budet. Vidare framhölls att ägarhypote­ket väsentligen har sin betydelse på del exekutionsrällsliga planet och att en omprövning av ägarhypoteket därför i viss mån skulle föregripa beredning­ens pågående arbete på reglerna om fastighelsexekution. Med hänsyn härtill ansågs det inte finnas anledning all på sakens dåvarande ståndpunkt i ägar-hypoteksfrågan avvika från gällande rält.

2.7.3      Lagberedningen. De skäl för att införa ägarhypoteket som åberopades i samband med 1912 års lagstiftning gäller alltjämt, ävan ora ägarhypoteket i praktiken kanske inte så ofta spelar någon roll när det koramer till exeku­tion. Det skulle enligt beredningen vara förenat raed bestämda risker och olä­genheter alt avskaffa ägarhypoteket. Ett syslem enligt vilket inteckningsha­vare med sämre rätt rycker upp, t. ex. när ett belånat pantbrev inlöses, men fastighetsägaren ändå kan när som helst utge pantbrevet på nytt, är långt ifrån tillfredsställande och vållar en rad svårigheter. Man kunde möjhgen i och för sig tänka sig ett system, enligt vilket pantbrev och motsvarande in­teckning blir verkningslösa när elt lån löses. En sådan ordning är emellertid oförenlig med systemet i JB som förutsätter att pantbreven skall överleva de aktuella lånen, och skulle överhuvud åstadkomma en djupgående omvälv­ning av JB och reglerna om fastighetsexekution. Beredningen erinrar om att ägarhypotek finns även i fråga om luftfartyg och intecknade reservdelar därtill samt att det beträffande vanliga fartyg väntas förslag från sjölags-kommittén om lagstiftning som skulle komma atl införa ägarhypotek beträf­fande sådana inteckningsobjekt. Beredningen anser det sålunda ofrånkom­ligt att beträffande ägarhypoteket följa de grundlinjer på vilka JB bygger.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  111

Beredningen har inle någon anledning föreslå atl ägarhypotek skall få bry­tas ut. Det är emellertid enligt beredningen uppenbart, att det värde som ägarhypotek representerar, vare sig pantbrevet är helt obelånat eller endast dalvis belånat, måste vara tillgängligt för fastighetsägarens borgenär såväl vid utmätning som i konkurs. Detsamma gäller, om gäldenären bara har ideell andel i ägarhypotek, t. ex. då makar som är samägare till fastighet har pantbrev liggande obelånat. Om utmätning av ägarhypotek hindras, kunde situationen utnyttjas av ägaren på ett otillbörligt sätt. Genom att inleckna sin faslighet till fulla värdet kunde han t. ex. ulan alt belåna pantbre­ven, hindra sina oprioriterade borgenärer att komma åt den med pantbreven blockerade delen av fastighetens värde annat än genom konkurs.

När ägarhypotek tas i mät, skall enligt beredningens förslag panbrevet las i förvar eller, om annan än fastighetens ägare innehar pantbrevet, för­bud meddelas innehavaren atl utlämna det ulan tillstånd av utmätnings­mannen. Pantbrev är enligt JB inte någon värdehandling i vanlig raening och medför inle i och för sig någon rätt för innehavaren. Man kan därför inte la i mät och sälja själva pantbrevet. Det måste sökas andra vägar att realisera det värde som man vill komma åt med utmätningen.

Enligt beredningens förslag skall två möjhgheter stå till buds. Den ena är, alt borgenären begär att fastigheten tas i anspråk. Beslut härom skall inne­bära, alt även fastigheten anses utmätt för borgenärens fordran. Genom ut­mätning av ägarhypoteket har borgenären fått förraånsrätt i detta enligt 10 § FRO (jfr. 17 kap. 8 § HB). Genom beslutet all fastigheten tas i anspråk får borgenären vid realisation av fastigheten möjlighet att åtnjuta den förmåns­rätt som pantbrevet representerar. Det kan emellertid ibland vara onödigt hårt att skrida till försäljning av fastigheten. Borgenären kan kanske låta sig nöja med den säkerhet som innehav av pantbrevet kan erbjuda. Enligt förslaget skall därför borgenär också ha möjlighet alt begära, alt utmätt pantbrev av utmätningsmannen pantförskrives till säkerhet för borgenärens fordran. En sådan möjlighet har även betydelse bl. a. för innehavare av pant­brev med sämre rätt som är intresserad av atl försäljning undviks. Sådan panthavare bör kunna utlösa utmätningssökanden, ora denne vill driva sa­ken till försäljning. Ora utraätningen av ägarhypoteket endast ger rätt alt få fasligheten såld, kan panthavaren emellertid inte genom utlösning hindra försäljning utan att uppge den med utmätningen förvärvade säkerheten i ägarhypoteket. Har ulmälningssökanden begärt att fastigheten tas i anspråk, kan enligt förslaget en panthavare som utlöst honom begära pantförskriv­ning av ägarhypoteket och återkalla framställningen om att fasligheten skall tas i anspråk. Han behöver alltså enligt förslaget inte uppge den genom ut­mätning förvärvade säkerheten för att undvika försäljning.

De båda angivna möjligheterna slår enligt förslagel till buds även när pantbrev är belånat och en del av pantbrevets belopp är ägarhypotek. Bered­ningen räknar dock knappast med att utmätning av sådant ägarhypotek


 


112                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

kommer att äga rum annat än rent undantagsvis, om inte själva fastigheten redan är utmätt. Liksom f. n. kan det däremot väntas förekomma allt emel­lanåt, att ägarhypotek tas i mät i samband med exekutiv försäljning av fas­tigheten.

Ideell andel i ägarhypotek skall enligt beredningens förslag visserligen kunna las i mät men den får inte pantförskrivas för sig. Liksom den som äger andel i fastighet inle kan la ut inteckning i andel av fastigheten ellar pantförskriva andel av pantbrev får inte heller utmätningsmannen enligt förslaget pantsätta andel av ägarhypotek. Om även den eller de återstående delägarna i fastigheten svarar för utmätningssökandens fordran, bör emel­lertid utmätning kunna äga rura av hela ägarhypoteket och detta även kunna pantförskrivas. Det är inte avsett, att förslaget skall lägga hinder i vägen för elt sådant förfarande.

Beredningen påpekar alt den som fått utmätning av andel i ägarhypotek enligt förslagel kan korama lill sin rätt genom alt begära, atl däremot sva­rande andel av fastigheten tas i anspråk. Han kan därefter gå ett steg vidare och begära, alt hela fastigheten säljs för delägarnas gemensamma räkning. Om sådant yrkande inte framställs eller inte vinner bifall, får faslighelsande-len säljas i den ordmng som gäller för försäljning av utmätt rättighet. En så­dan ordning kan synas komplicerad. Den förebygger emellertid, alt andel i ägarhypotek blir oåtkomlig för borgenärerna, och man behöver inte räkna med att förfarandet skall behöva utnyttjas annat än undantagsvis. Om tvångsmöjlighet finns att komma ål andelen, kan en gäldenär som annars skulle göra svårigheter antas medverka till alt andelen ställs till borgenä­rernas förfogande. Beredningen har inte kunnat finna någon annan väg sora tillgodoser borgenärernas berättigade krav utan att bryta med de principer som lagts till grund för JB.

2.7.4 Remissyttrandena. Beredningens uppfattning att ägarhypoteket bör behållas i den utforraning det har fått i JB har inte raött någon invändning under reraissbehandlingen. Likaså har beredningens åsikt alt utmätning av ägarhypotek inte skall hindras men att utbrytning av ägarhypotek i samband med utmätning eller i övrigt inte skall få ske lämnats obestridd.

Den ordning som beredningen föreslår när del gäller alt realisera utmätt ägarhypoteks värde, dvs. alt utmätningssökanden får möjlighet alt välja mellan att begära alt fastigheten tas i anspråk för hans fordran eller att få ägarhypoteket överlämnat till sig som pant för sin fordran, har godtagits el­ler lämnats utan erinran av det övervägande flertalet remissinstanser, bland dem hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Föreningen mellan ombuds­män hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet, Sveriges in­dustriförbund, Sveriges lantbruksförbund och flertalet länsstyrelser. Läns­styrelsen i Älvsborgs län finner de föreslagna reglerna mycket tilltalande.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  113

Länsstyrelsen frarahåller, atl den nuvarande ordningen som innebär att ut­mätt ägarhypotek kan säljas enligt bestämmelserna om lös egendom inte är tillfredsställande, eftersom raan då inte kan få ul elt pris sora raotsvarar fordringens värde. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare tillstyrker också vad beredningen har föreslagit. Som motiv för sin stånd­punkt anför föreningen liknande synpunkter som den nämnda länsstyrel­sen. Föreningen påpekar sålunda att del, när ulraält ägarhypotek utbjuds lill försäljning, föreligger risk för alt verkliga eller befarade juridiska kom­plikationer verkar avhållande på köpare. Det saknas enligt föreningen inle exempel på att inteckning, sora har utmätts hos fastighetsägaren, har sålts till uppenbart underpris. Föreningen hälsar raed tillfredsställelse att sådant i framtiden förhindras.

Länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län anser att de före­slagna reglerna om hur utmätt ägarhypoteks värde skall realiseras kommer alt göra förfarandet mer komplicerat än det nu är. Samtidigt framhålls att delta knappast går att undvika med hänsyn till den karaktär som pantbrev får enligt den föreslagna lagstiftningen. EON och kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt anser däremot att beredningens förslag beträffande ägarhy­potek från del exekutiva förfarandets synpunkt innebär en förenkling. Emel­lertid är det dessa remissinstansers uppfattning alt de föreslagna reglerna sannolikt kommer atl medföra att den sora har fått ägarhypotek utmätt får vänta längre innan han får betalt för sin fordran. Del påpekas sålunda, alt ulmälningssökanden när elt ägarhypotek nu tas i mät inte behöver vidta nå­gon åtgärd för att få betalning för exekutionsfordringen. Han har endasl att vänta på redovisning från utmätningsmannen. Enligt de föreslagna reglerna måste borgenären efter utmätning av ägarhypotek först fatta ett beslut, inne­bärande antingen att fastigheten skall tas i anspråk eller atl utmätningsman­nen skall pantförskriva det utmätta pantbrevet lill säkerhet för borgenärens fordran. Väljer borgenären det första alternativet har han att invänta fastig­hetens exekutiva försäljning och i samband därmed bevaka sin fordran. Väl­jer han del andra alternativet måste han, om pantförskrivningen inte direkt leder till betalning, skaffa sig en exekutionsurkund på den pantförskrivna fordringen och begära utmätning och försäljning av fastigheten. Enligt båda alternativen kan avsevärd tid förflyta, innan utmätningssökanden får betalt. Mot bakgrunden av detta anser EON och den nämnda kronofogdemyndighe­ten de föreslagna reglerna inte vara helt tillfredsställande från borgenärens synpunkt.

I yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa framhålls att beredningens förslag kan komma att föra med sig att fast egendom i ökad ut­sträckning utnyttjas som exekutionsobjekt av borgenär utan särskild för­månsrätt. Eftersom stadshypoteksinstitulionen inte har intresse av alt ut­lämnade lån betalas i förlid, anses detta vara en mindre önskvärd konse­kvens av de föreslagna reglerna.


 


114                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

2.8 Beskrivning och värdering av utmätt fastighet m. m.

2.8.1 Gällande rätt. När fast egendom har blivit ulmätt eller är att anse som
utmätt, åligger det utmätningsmannen att upprätta beskrivning över egen­
domen. Vid sin beskrivning skall utmätningsraannen särskilt ange tillbehör
till fastighet i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde
eller av annan orsak (79 § UL).

I samband med beskrivningen av fastigheten skall utmätningsmannen av­fordra fastighetsägaren de handlingar som visar hans äganderätt och i övrigt tjänar till upplysning om fasligheten i rättsligt hänseende. Utmätningsman­nen skall också avfordra fastighetsägaren uppgifter om vilka som har ford­ringar och rättigheter som bör iakttas vid försäljningen. Han skall också på annat sätt söka utröna vad sora hör till fastigheten.

Värdering av fastigheten är obligatorisk. Den skall göras av utmätnings­mannen i samband med utmätningen eller som följdåtgärd till denna. Utmäts flera fastigheter på en gång, skall de beskrivas och värderas var för sig. Är utmätt faslighet gemensamt intecknad med annan eller andra fastigheter och befinns det att någon av dem inte har särskilt taxeringsvärde, skall samt­liga saminlecknade fastigheter värderas.

2.8.2 Lagberedningen. Beredningen anser det inle befogal atl såsom f. n.
kräva obligatorisk beskrivning redan i saraband med utmätning. Som skäl
för detta anför beredningen aitt elt mycket stort antal utmätningar inte leder
till försäljning och att det arbete som nedläggs på beskrivningen i alla dessa
fall blir bortkastat. Beredningen anser det mera ändaraålsenligl att låta ÖE
avgöra när beskrivning bör ske. Det kan enligt beredningen vara lämpligt att
beskrivning och värdering sker i ett sammanhang. Så länge anstånd med
försäljning gäller torde det som regel inte vara skäl all beskriva eller värdera
fastigheten. När beskrivning eller värdering skall ske, kan ÖE uppdra den åt
utmätningsmannen. Det kan dock vara behövligt, att ÖE i stället anlitar sär­
skilda sakkunniga.

Beredningen har sålunda föreslagit regler som innehåller alt ÖE skall låta beskriva fastigheten så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta för­farandet. I överensstämmelse med vad som nu gäller föreslås vidare all till­behör skall anges i beskrivningen i den mån det är påkallat med hänsyn till deras värde av annan orsak.

I beredningens förslag finns också regler om den utredning rörande utmätt fastighet som bör äga rum. Enligt de föreslagna reglerna skall fastighetsäga­ren på anmodan tillhandahålla handlingar som tjänar till upplysning om fas­tigheten i rättsligt hänseende. Därjämte föreslås att ÖE även på annat sätt skall söka inhämta fullständig utredning i sådant hänseende och om den eko­nomiska belastning som kända rättigheter kan tänkas utgöra för fastigheten.

Beredningen framhåller vikten av att obelånade pantbrev finns tillgängliga


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  115

vid försäljning av fastighet så alt de kan överlämnas lill köparen när han har fullgjort sin betalningsskyldighet. Även om pantbrevet ej till någon del täcks av köpeskillingen är del enligt beredningen olämpligt, atl det efter försälj­ningen ligger på annat håll. Under vissa förutsättningar skall f. ö. pantbrev kunna förklaras efter skedd försäljning fortfarande gälla, oaktat det inte täcks av köpeskillingen. För all förordnande härom skall kunna meddelas förutsätts, att pantbrevet finns tillgängligt. Till dessa ordningssynpunkter kommer att ägaren kan vålla speciella svårigheter för exekutionen, om han får behålla pantbrev och kan förfoga över dem efter goltfinnande. Bl. a. kan försäljning under hand försvåras t. ex. om panlsättning sker i sista stund. Även för exekutiv auktion kan panlförskrivning strax före bevakningssam­manträdet medför praktiska olägenheter. Beredningen förordar därför en bestämmelse sora innehåller att pantbrev som ägaren innehar skall på anmo­dan överlämnas. 1 beredningens förslag återfinns också en föreskrift att pantbrev som har tagits ora hand inle får pantförskrivas utan ÖE:s tillstånd. Beredningen har inte ansett några anvisningar för tillståndsprövningen vara påkallade. Det är uppenbart, att ÖE skall lämna tillstånd om skäl till pantförskrivning föreligger. Avsikten är alt bestämmelsen om pantberv skall gälla även om inteckning beviljas först sedan ulraälning har skett, vare sig ansökan har gjorts före eller efter utmätningen.

Beredningens förslag innefattar också föreskriften all ÖE skall under­rätta känd innehavare av förelagsinteckning om ärendet i fall då ägaren dri­ver näringsverksamheten på fastigheten. Motsvarande bestämmelse gäller nu för utmätningsraan (jfr 79 § 2 raom. UL).

Den värdering som enligt gällande rält alltid skall ske av ulmätt fastighet fyller olika ändamål. Förutom att den tjänar till ledning för spekulanter kan värderingen sålunda bli av betydelse vid prövning om inteckning kan godtas som säkerhet för handpenning (125 § 1 mom. UL) och vid fördelning av an­svaret för gemensam inteckning (32 § IF) eller av köpeskilling för gemen­samt intecknade fastigheter (121 § 2 mom. UL). Enligt beredningen torde det f. n. ske en ganska schablonmässig värdering i saraband med att utmätnings­man tar fastighet i mät. Har utmätning skett på dennes kontor, får han göra elt besök på fasligheten, ora inte en expert anlitas. När faslighet anses ulmätt genom lagsökningsutslag, sker värderingen efter uppdrag av ÖE. Någon be­fogenhet för utmätriingsmannen att efter eget omdöme underlåta värdering finns inte.

Enligt beredningens mening är det knappast motiverat atl kräva obligato­risk värdering av utmätt fast egendom. Behovet av värdering för att avgöra vad en utmätning bör omfatta är ringa, när del gäller fast egendora. Vid ut­mätning för oprioriterad gäld kan länkas, alt utmätningsmannen stundom behöver få en uppfattning om vilket värde fastigheten representerar. För delta ändamål måste han emellertid också få reda på bl. a. den intecknings­belastning som åvilar fasligheten. Som regel torde utmätningsmannen få ett


 


116                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

visst begrepp om fastighetens värde genom det fastigheten åsatta taxerings­värdet, åtminstone om han känner lill hur taxeringsvärdet brukar förhålla sig till saluvärdet i orten. I viss utsträckning kan taxeringsvärdet också vara tillräckligt som vägledning för spekulanter. Särskild värdering kan inte hel­ler anses påkallad för prövning, huruvida inteckning kan godtas som sä­kerhet för handpenning. Ofta är del utomordentligt svårt alt göra en verkligt realistisk värdering.

Av nu angivna skäl har beredningen stannat för atl ÖE bör få bedöma huruvida värdering behövs när fastigheten är taxerad. Saknas taxeringsvär­de, måste värdering ske före försäljningen. När taxeringsvärde finns, får ÖE pröva, huruvida det kan befaras vara missvisande, t. ex. genom att fastighe­ten har blivit bebyggt efter taxeringen. Beredningen utgår från atl ÖE till fullo beaktar de skäl som i det särskilda fallet talar för värdering. När värda-ring skall ske bör den enligt beredningens mening i allmänhet göras samti­digt med beskrivningen.

Emellertid finner beredningen särskilda regler beträffande värdering av gemensamt intecknade fastigheter vara påkallade. Värderingan har då bety­delse för fördelningen av ansvaret för den gemensamma inteckningen. Enligt 6 kap. 17 § JB 1966 (jfr. 6 kap. 10 § JB) skall ansvaret för inteckningen sålunda fördelas på fastigheterna i proportion till deras värden. De värden från vilka man härvid skall utgå är taxeringsvärdena året innan inteckning­en söktes eller, om sådant värde inte fanns, det därefter först fastställda taxeringsvärdet. Om taxeringsvärde inte finns för alla fasligheter skall de värden gälla som utmätningsmannen åsätter dem. Värderingen får också betydelse för fördelningen av gemensamma köpeskilling för gemensarat in­tecknade fastigheter, om dessa utformas på sätt beredningen har föreslagit. Beredningen föreslår bestämmelser sora innebär, att faslighet skall värderas, ora en eller flera av dem skall säljas och taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande för någon av de gemensarat intecknade fastigheterna. Också subsidiärt ansvariga fastigheter kan behöva värderas.

Enligt beredningens mening har värdering av utmätt fastighet en sådan betydelse att ägaren bör få tillfälle atl närvara och lämna upplysningar. Be­redningen har därför föreskrivit alt ägaren skall underrättas ora förrätt­ningen när faslighet eller tillbehör skall värderas. Däremot kan det inte an­ses behövligt alt alltid underrätta ägaren när egendomen skall beskrivas. Mad hänsyn lill att värdering oftast lorde ske i samband med beskrivningen kommer ägaren all i allraänhel få besked även härom.

Den som är missnöjd med värdering får klaga däröver i samband med kla­gan över auktion, när sådan hålls.

2.8.3 Remissyttrandena. Beredningens förslag atl del skall ankomma på ÖE all avgöra när beskrivning av utmätt fastighet skall ske har lämnats ulan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  117

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser förslaget vara väl ägnat atl avlasta kronofogdemyndigheterna en hel del onödigt arbete. EON hälsar raed till­fredsställelse att beskrivning av fastighet enligt förslaget kan ske först i sam­band med försäljningen samt atl annan än utmätningsman skall kunna anli­tas för beskrivningen. EON framhåller, att beskrivning av fastighet kan vara tidsödande och omständlig. Med nuvarande ordning utförs ofta ett arbete som blir överflödigt, eftersom åtskilliga beskrivna fasligheter på grund av be­talningsuppgörelse aldrig blir exekutivt sålda. Förslaget i denna del kommer därför med sannolikhet att något minska exekutionsmyndighelernas arbete. Kronofogdemyndigheterna i Malmö, Landskrona och Motala distrikt anför liknande synpunkter. Sistnämnda kronofogdemyndighet påpekar alt det har visat sig att den beskrivning som enligt nuvarande regler har gjorts i sam­band med utmätning inånga gånger har fått göras om på grund av den långa tid som ofta förflyter mellan utmätning och försäljning.

Kritik mot förslaget framförs a\ länsstyrelserna i Kalmar och Värmlands län. Förstnämnda länsstyrelse anser att beskrivning, liksom värdering, alltid bör ske i samband raed utmätningsförrättning. Länsstyrelsen framhåller alt det inle sällan, särskilt i fråga om industrifastigheter, är mycket angeläget att redan vid ulmälningstillfällel få redovisat vad utmätningen omfattar. Länsstyrelsen påpekar också alt värdering enligt beredningens förslag skall ske bara om taxeringsvärde saknas eller detta kan antas vara missvisande och ställer frågan hur ÖE skall kunna anta att taxeringen är missvisande, innan beskrivning av fastigheten är tillgänglig. Enligt länsstyrelsen ger vi­dare den föreslagna, med gällande rätt överensstämmande regeln atl utmätt fastighet i regel skall säljas inom fyra månader erfarenhetsmässigt inte ut­rymme för något dröjsmål med åtgärder för beskrivning och värdering. Länsstyrelsen anser dock att undantag från den av länsstyrelsen förordade ordningen beträffande beskrivning och värdering bör kunna medges då exe­kutionssökanden lämnar anstånd med vidtagande av ytterligare exekutiva åtgärder i samband med utmätningen. Länsstyrelsen i Värmlands län anför liknande synpunkter.

Hovrätten för Övre Norrland påpekar, att förslaget inte innehåller någon föreskrift om underrättelse angående beskrivning. Hovrätten framhåller att ägarens medverkan i de flesta fall är av stor betydelse för beskrivning av fas­tighet jämte tillbehör. Ofta torde en riktig beskrivning inte kunna göras utan hans medverkan. Ägaren bör därför underrättas. Vidare bör enligt hovrätten innehavare av förelagsinteckning få sådan underrättelse, att han kan inställa sig vid beskrivningsförrättningen. Innehavaren av förelagsinteckningen kan länkas hysa annan uppfattning än ägaren eller förrättningsmannen om vad som är lös egendom och vad som är tillbehör. Också nyttjanderättshavare bör underrättas med hänsyn till innehållet i 5 § lagen om vad som är fast egen­dom. Även kronofogdemyndigheten i Motala distrikt anser all faslighetsäga-


 


118                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ren alltid bör underrättas ora beskiivningsförrältning, eftersom ägaren i fler­talet fall är den ende som vid denna kan lämna upplysningar av värde.

Frågan om fastighetsägarens rätt alt besvära sig över beskrivning av ut­mätt fastighet berörs av kronofogdemyndigheten i Uppsala distrikt. Krono­fogdemyndigheten framhåller att ägaren enligt praxis har kunnat klaga över beskrivning i samband med besvär över själva ulinätningsförrättningen. En­ligt beredningens förslag skall beskrivning inle verkställas i samband med utmätningen utan först när ÖE finner det vara lärapligt. ÖE torde inle sällan komma att föranstalta ora sådan åtgärd, först när ägarens besvärstid enligt 201 § UL har gått till ända. Kronofogdemyndigheten påpekar att förrätt­ningsraannen vid beskrivning av faslighet mången gång tar miste på vilka tillbehör som är alt hänföra till fastigheten, vilket kan vara till skada för ägaren. Kronofogderayndighelen ifrågasätter om inte ägaren bör tillerkän­nas rätt alt föra någon slags talan mot beskrivning.

Föreskriften att ägare av utmätt fastighet på anmodan skall överlämna pantbrev som han innehar till ÖE och att de därefter inle får pantförskrivas utan dennes tillstånd behandlas särskilt i några remissvar. Advokatsamfun­det anser inte föreskriften vara lämplig och raenar dessutom alt den rned den föreslagna utformningen i praktiken blir ganska verkningslös. Ägarhy­potek tillkommer ägaren och denne får sålunda, ora fastigheten säljs och ägarhypoteket faller inom köpeskillingen, lyfta vad som belöper på ägar­hypoteket. Del bör enligt samfundet då inte föreligga något hinder mot att, även om fastigheten utmäts, tillåta ägaren att disponera pantbrev sora han själv innehar. Utmätningen iberör inte hans pantbrev. Vill hans borgenärer angripa ägarhypoteket, har de att skaffa en exekutionstitel och utmäta detta. I varje fall förefaller del samfundet helt omotiverat att förhindra ägaren att disponera över pantbrev, som har bättre förmånsrätt än exekutionsford­ringen. Samfundet anser vidare att ÖE får mycket svårt alt fullgöra upp­giften alt lämna tillstånd till pantförskrivning, eftersom han beträffande skälen för pantsättningen väsentligen endast har all hålla sig till äga­rens uppgifter. Samfundet påpekar också alt de näranda bestämraelserna i sin helhet är ineffektiva, eftersom ägaren inte kan tvingas att uppge, om han själv har ett pantbrev. Om han underlåter att lämna någon uppgift, står det honom fritt att belåna pantbrevet. En bestämraelse, som är så lätt alt kringgå, är enligt samfundets mening inte lämplig. Länsstyrelsen i Stock­holms län anser att innehållet i föreskriften om överlämnande av pantbrev är något tveksamt, eftersom det skulle bli beroende på en diskretionär prövning av ÖE om fastighetsägaren skall få utnyttja ett kvarstående kreditvärde i fastigheten för att klara av dat skuldförhållande som aktualiserat exekutio­nen. Enligt sistnämnda länsstyrelses mening är det önskvärt alt del tillska­pas någon form av sanktion mot fastighetsägare när det gäller överläm­nande av pantbrev, eftersom det kan komma att bli vanligt att han inle är


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                  119

villig att lämna sin raedverkan. Länsstyrelsen vill föreslå en föreskrift att kronofogdemyndigheten vid behov skall lämna handräckning. Också hovrät­ten för Västra Sverige finner del kunna övervägas om inte ÖE genoin en föreskrift i lagtexten bör ges möjhghet all tillgripa sanktioner raot fastig­hetsägare som vägrar att fullgöra vad som åligger honom beträffande pant­brev som han innehar.

Beredningens förslag att värdering av utraätl faslighet skall ske bara ora taxeringsvärde saknas eller kan vara missvisande har godtagils eller läranats utan erinran av hovrätten för Övre Norrland, bankinspektionen, EON, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbruks­kasseförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och flertalet av de länsstyrelser sora har avgivit yttran­den.

Kritiska synpunkter mol beredningens ståndpunkt framförs emellertid av hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Värm­lands och Kopparbergs län, överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedi­strikt och advokatsamfundet.

Regeln att den som förrättar fastighelsauktion inte får godta inrop ora del är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås åbe­ropas av hovrätten för Västra Sverige och länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands län som skäl för en annan ordning än den som beredningen har föreslagit. Hovrätten framhåller att ÖE har behov alt få an uppfattning ora fastighetens värde för all vid tillämpning av den nämnda regeln kunna av­göra vad som är ett acceptabelt bud för fastigheten. Taxeringsvärdet för en fastighet avviker inte sällan starkt från det verkliga värdet ulan att fastig­heten genom nybyggelse eller annan påtaglig åtgärd undergått värdeföränd­ring efter den senaste taxeringen. Det är inle lätt för ÖE all enbart med hjälp av beskrivningen avgöra hur taxeringsvärdet i del särskilda fallet förhåller sig lill det verkliga värdet. Hovrätten anser alt regeln om värdering bör ges den utformningen att värdering skall ske då fast egendom blivit utmätt. Den bör dock kompletteras med en föreskrift om alt ÖE får underlåta värdering om han finner det uppenbart alt sådan inte behövs. De nämnda länsstyrel­serna föreslår av samma anledning att värdering skall ske obligatoriskt i saraband med beskrivningen av utmätt fastighet. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar alt värdering får en större betydelse, ora beredningens förslag om underhandsförsäljning av fastighet genomförs, eftersom ÖE också vid sådan försäljning har att se till att fastigheten inle säljs lill underpris.

Advokatsamfundet framhåller att den prövning av frågan om värdering skall ske som beredningen vill ålägga ÖE inte blir lätt, särskilt som det re­gelmässigt raåste förutsättas att ÖE inle själv har sett fastigheten. Att ÖE ulan att ha besiktiga fastigheten utan vidare skall kunna ta ställning lill om ett taxeringsvärde kan befaras vara missvisande är inle sannolikt. Samfundet anser att man med hänsyn till att taxeringsvärdena ofta är missvisande bör


 


120                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

behålla det nuvarande tillvägagångssättet, dvs. obligatorisk värdering. I varje fall bör värdering alltid ske, om exekutionssökanden eller faslighels-ägaren skulle begära det. Värdering av tillbehör bör vidare enligt samfundet ske obligatoriskt. Det måste vara av vikt att särskilt industritillbehör görs till föremål för sakkunnig och detaljerad värdering. Överexekutor för Hälsing­borgs Jcronofogdedistrikt påpekar att rättsägare och spekulanter genom­gående visar stort intresse för det saluvärde som har åsatts utmätt fastighet och anser det svårt att föreställa sig något fall då värdering skulle vara ulan betydelse. Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner förslagel alt värderingen skall vara beroende av förekomsten av rättvisande taxeringsvärde verklig­hetsfrämmande. Enligt länsstyrelsens erfarenhet är taxeringsvärdena så gott sora undantagslöst odugliga sora raätare på fastighetsvärdena. Länsstyrelsen framhåller också att det, sedan beskrivning av fastighet väl har genomförts, rant arbatsekonomiskt måste vara en i allmänhet föga tidskrävande proce­dur alt åsätta fastigheten ell värde, om åtgärderna kan ske i ett sammanhang. Skall däremot en kanske längre tid få förflyta mellan beskrivning och värde­ring kan den senare åtgärden bli mera tidskrävande. Intrycken från okulär-besiklningen av fastigheten förbleknar snabbt. Vidare kan det inträffa att den som har utfört beskrivningen när värderingen omsider skall göras inte är tillgänglig. En annan värderingsman måste då anlitas, som måste sätta sig in i hela ärendet från början. Liknande synpunkter framförs av länsstyrel­sen i Värmlands län. Denna länsstyrelse framhåller också att del, om bered­ningens förslag genomförs, ii den praktiska tillämpningen i regel kommer all bli nödvändigt alt upprätta beskrivning, innan ÖE kan ta ställning till om taxeringsvärde kan antas vara missvisande. Annan tillgänglig handling än beskrivningen torde knappast kunna ge ÖE någon vägledning för den be­dömning han skall göra i det enskilda fallet. Med hänsyn till de betydande olägenheter som nödvändigtvis måste vara förenade raed en regel, som framtvingar att beskrivning och värdering sker vid skilda tillfällen, anser länsstyrelsen bestämmelsen helt oacceptabel. Som förut har nämnts anser sistnämnda länsstyrelse, liksom länsstyrelsen i Kalmar län, att beskrivning och värdering av faslighet alltid skall ske i samband med att den utmäts.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det vara omöjligt alt bilda sig an till­förlitlig uppfattning om en fastighets beskaffenhet om man inte tillsammans med beskrivningen har en uppgift om dess ungefärliga saluvärde. Någon ändring i förhållande till den ordning som nu gäller torde därför den före­slagna bestämmelsen inte komraa alt innebära och länsstyrelsen vill ifråga­sätta om inte den obligatoriska värderingen bör bibehållas. Enligt länsstyrel­sen i Älvsborgs län bör värdering av utmätt fast egendom fortfarande vara obligatorisk i alla enskilda mål. En sådan värdering finner länsstyrelsen nöd­vändig för att ÖE skall kunna ta ställning till om ell avgivet bud skall god­kännas. Av praktiska och ekonomiska skäl bör denna värdering i enskilda mål ske i samband med utmätningen. I allmänna mål däremot bör man kun-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                121

na vänta med såväl beskrivning som värdering av den fasta egendomen, tills det visar sig, att försäljning blir nödvändig.

Frågan ora vem som skall utföra värdering av fastighet i da fall då sådan skall genomföras berörs av några reraissinstanser. Svenska bankföreningen framhåller som synnerligen angeläget att i de fall, då värdering finnes påkal­lad, uppgiften anförtros åt personer med beprövad kunskap och vana på om­rådet. Del är enligt föreningen av stor vikt att de åsatta värdena blir realis­tiska, eftersom de kan få betydelse i många viktiga samraanhang, t. ex. när det gäller alt avgöra om ett vid auktion givet bud skall förkastas därför att utsikt finns lill att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Felbedömningar vid sådana avgöranden kan leda lill onödig kostnadsökning och tidsutdräkt. Advokatsamfundet fraraför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att värderingen alltid bör ske genom utmätningsmannen, som emellertid liksom hittills bör kunna tillkalla särskild expert. Utmätnings­mannen bör enligt länsstyrelsen lättare än ÖE genom besök på fastigheten kunna skaffa sig en uppfattning om värderingens svårighetsgrad och däri­genora i frågan om expert bör anlitas.

2.9 Kungörelse och underrättelser om fastighetsauktion m. m.

2.9.1 GäUande rätt. När fastighet skall säljas exekutivt skall sammanträde hållas för förhandling om rättsägares anspråk och villkoren för försäljning­en. Detta s. k. borgenärssammanträde kan utsättas till särskild tid eller hål­las omedelbart före utropet på auktionen. Hålls särskilt samraanträde, skall det äga rura tidigast på tredje eller, ora särskilda omständigheter föreligger, tidigast på tionde dagen före auktionen (102 och 106 §§ UL).

Kungörelse om auktion på fast egendom skall införas i allmänna tidning­arna minst fyra veckor före auklionsdagen samt tas in i länskungörelserna. Auktionen skall också minst fjorton dagar i förväg kungöras i tidning inom orten. Härmed avses ortstidning, inora vars spridningsområde fastigheten är belägen. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för auktionen och ora egendoraens beskaffenhet (101 § 1 mom. UL). Tid och ort för särskilt borgenärssammanträde skall intas i kungörelsen (102 § UL). I denna skall också anges, att rättsägare skall bevaka sin rätt vid auktionen eller vid sär­skilt borgenärssammanträde, om sådant blivit utsatt (103 § 1 mora. UL). Har förordnande meddelats om särskild tillbehörsförsäljning, gäller att kungö­relse om fastighetsauktionen inte får utfärdas förrän tillbehörsförsäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagls eller fråga om försäljning förfal­lit (101 §3mom. UL).

Såvitt möjligt skall särskilda underrättelser om utsatt auktion och even­tuellt föregående sammanträde gå till dem som har fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktionen. Om ÖE saknar kännedom om sakägarnas namn och adress, skall han söka inhärata upplysningar därom. Underrättel-


 


122                 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

sen skall senast fyra veckor före auktionen sändas i rekommenderat brev. Den skall innehålla sådan uppgift om exekutionsfordringen alt rättsägaren kan beräkna hur lägsta budet skall sättas. Underrättelse skall även lämnas borgenären och gäldenären (103 § 2 mom. UL).

Sammanträde för fördelning av köpeskillingen för exekutivt såld fastighet skall hållas på fyrtioandra dagen eller, i de fyra nordligaste länen, på femtio-sjätte dagen efter auktionen (142 § 1 mom. UL).

2.9.2 Lagberedningen. I beredningens förslag kallas sammanträde för för­handling om exekutiv försäljning av fastighet för bevakningssammanträde. Sådant sammanträde skall enligt vad beredningen har föreslagit hållas an­tingen samraa dag som auktionen eller också lämplig dag tidigare. Vid sam­manträdet skall förhandlas om villkoren för försäljning och bl. a. upprättas förteckning på intressenterna, vilken i beredningens förslag benärans sak­ägarförteckning. Beredningen påpekar att inteckningsförhållandena i all­mänhet är ganska enkla och att de fasta uppgifter som behövs i förteckningen har saralats in i förväg. I stora drag kan förteckningen alltså förberedas före sararaanträdel. Liksora nu bör därför sammanträdet i allmänhet kunna hål­las oraedelbart före auktionen. Det skall emellertid enligt beredningens för­slag alllid — såsom ett särskilt sammanträde — hållas formellt skilt från auktionen. Om förhållandena är mera invecklade kan det enligt beredning­en vara nödvändigt att hålla bevakningssamraanträde någon kort tid före auktionen. Beredningen anser att det med hänsyn till inställelsekostnaderna inte bör ske i onödan. I beredningens förslag får ÖE fria händer alt bestäm­ma lämplig tid för sammanträdet. Det kan hållas några dagar före auktio­nen eller vid tidigare klockslag samma dag. Även plats för sammanträdet får ÖE enligt förslaget bestämma efter vad som är ändamålsenligt för sak­ägarna.

Också tidpunkten för samraanträde för fördelning av köpeskilling skall enligt beredningens förslag besläramas av ÖE efter vad sora är lämpligt. Be­redningen understryker att ÖE när tid för fördelningssammanträde bestäms måste beakta att inroparen kan behöva skäligt rådrum för alt betala köpe­skillingen. Sammanträdet bör hållas först sedan liden för fullföljd av talan mot auktionen, tre veckor, har utgått. En tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktion och fördelningssamraanträde kan enligt beredningen vara lämplig.

De av beredningen föreslagna bestämmelserna om kungörelse angående fastighelsauktion innebär att auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Beredningen föreslår vidare att kungörelsen skall innehålla uppgift om bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av kö­peskilling. Tiden och platsen för bevakningssammanträdet bör anges med hänsyn till att det enligt förslaget alltid skall hållas ett särskilt sådant sam­manträde.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                123

Beredningen anlägger vissa synpunkter på frågan hur kungörelse an­gående fastighelsauktion bör publiceras. Beredningen utgår därvid från att kungörande även i fortsättningen skall ske såväl i Post- och Inrikes Tid­ningar (allmänna tidningarna) som i ortstidning. Bl. a. med hänsyn till kre-clilinstitutens möjligheter att bevaka sin rätt kan annonsering i allmänna tid­ningarna inte undvaras. Annonsering bör kunna ske i flera ortstidningar, om del är lämpligt. I allmänhet bör enligt beredningens uppfattning annonsering ske tre eller fyra veckor före auktionen. Även en kortfattad påminnelsean-iions någon dag före auktionen kan vara motiverad. Kungörelsen bör vidare införas i länskungörelserna, om dessa kommer alt finnas kvar, och anslås på lämpliga ställen. Lokala regler om kungörandet lorde böra upphävas.

Beredningen påpekar atl kungörelserna f. n. i allmänhet är långa och om­ständliga. Enligt beredningens mening bör de avsevärt förkortas och göras mer stimulerande för eventuella spekulanter genom att de utformas på unge­fär samma sätt som andra annonser om fastighelsförsäljning. För vanliga objekt kan det vara tillräckligt atl ange belägenhet, areal, bebyggelse och taxeringsvärde eller saluvärde. Att i annons mera ingående beskriva fastig­heten är knappast påkallat. Däremot bör i annonsen anges, var en spekulant kan få närmare besked om fastigheten och försäljningen. Tillgänglig beskriv­ning bör tillställas spekulant som begär det.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller har beredningen föreskrivit att innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktionen i kungörelsen om denna skall uppmanas atl anmäla sin rätt hos ÖE senast vid bevakningssammanträdet. F. n. förekommer enhgt bered­ningen inte sällan, atl bevakning sker skriftligen före sammanträdel. Detta förfaringssätt godtas också även om ordalydelsen i gällande lag närmast ger vid handen att bevakning skall ske vid sammanträdel. I beredningens för­slag har paragrafen fått en utformning som tydligt anger att delta bevak-ningssätl är tillåtet.

Beredningen föreslår också regler som innebär att kungörelse om auktion på själva fastigheten inte får utfärdas förrän tillbehörsförsäljning har vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts eller frågan om tillbehörsförsäljning förfallit.

Det är angelägel alt särskilda underrättelser om fastighetsauktion sänds till sakägarna. I enlighet härmed vill beredningen att det skall föreskrivas att kända innehavare av fordringar eller rättigheter i god tid skall underrättas. Om fastighet säljs under konkurs behöver emellertid enligt förslaget särskild underrättelse inte sändas till innehavare med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § FRO. Beredningen anser del tillräckligt alt konkursförvaltaren underrättas.

En särskild fråga som beredningen har tagit upp är frågan hur under­rättelse skall sändas när fastighet skall säljas under konkurs och borgenär i konkursen utövar anslulningsrätt. Beredningen framhåller att anslutning har betydelse för bestämmande av villkoren för försäljningen, bl. a.  för


 


124                 KungL Mai:ts proposition nr 20 år 1971

skyddsbeloppet. Enligt beredningens förslag skall därför särskilt raeddelande sändas, om anslutning har gjorts först efter del att underrättelser om auktio­nen har sänts ul till sakägarna.

Beredningen anser att särskilda underrättelser ora auktionen skall sändas till, förutom innehavare av fordringar och rättigheter, också ulmälningssö­kanden och fastighetsägaren. Även andra sakägare finner beredningen kunna ha intresse av auktionen. Sora exempel pekar beredningen på den som är personligen betalningsskyldig för fordran som är förenad med panträtt i den utmätta fasligheten eller som har gått i borgen för sådan fordran eller som kan bli skadeståndsskyldig om en rättighet blir uppoffrad. Angrips en del av ett gemensamt inlecknat komplex, kan vidare ägarna av återstoden vilja agera. Det är enligt beredningen lämpligt, alt ÖE sänder underrättelser till dem när han finner att det kan vara av betydelse.

2.9.3 Remissyttrandena. I anslutning lill beredningens förslag angående kungörelse om fastighetsexekution har hovrätten för Övre Norrland anlagt vissa allmänna synpunkter på frågan hur allmänheten skall informeras om en förestående exekutiv fastighetsförsäljning. Hovrätten ställer frågan om alla möjligheter att stimulera köpintresset har tagils lill vara av beredning­en. Hovrätten konstaterar i del avseendet all beredningens förslag innebär alt utbudet till allmänheten sararaankopplas med den kungörelse i vilken borgenärer och rättighetshavare uppmanas atl bevaka sina intressen. Visser­ligen utesluts inte separat annonsering, men kungörelsen förutsätts, i före­kommande fall tillsammans med en hos ÖE tillgänglig beskrivning, normalt bli allmänhetens enda informationskälla. Förslagen ger enligt hovrätten härutöver knappast några möjligheter till information. Detta anser hov­rätten hänga sararaan raed att sammankopplingen mellan bevakningssam­manträdet och auktionen bsir behållits. Liksom i UL förutsätts sålunda atl bevakningssammanträdet skall hållas sarama dag som auktionen eller, ora särskilda skäl föreligger, på lämplig dag dessförinnan. Möjligheten att hålla sammanträdet tidigare än auktionsdagen är tänkt uteslutande för att man i invecklade fall skall hinna färdigställa sakägarförteckningen men inte för all spekulanterna skall bli informerade på förhand. Hovrätten vill föreslå elt förfarande, genom vilket möjlighet skapas atl i god tid före auktionen informera möjliga spekulanter såväl om fastigheten som om belastning och minsta erforderliga kontantinsats. Hovrättens förslag innebär i huvudsak följande. När ärende rörande försäljning av fastighet har kommit in till ÖE, skall denne utfärda kungörelse med kallelse till bevakningssamraanträde, i vilken också anges lid för auktion och fördelningssararaanlräde om hin­der inte uppkommer. Under tiden fram till bevakningssaramanträdet skall beskrivning upprättas och andra förberedande åtgärder vidtas. Vid sam­manträdet skall i förekommande fall tas upp frågan om försäljning av till­behör. Om tillbehörsförsäljning skall ske eller andra hinder möter mot att


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                125

slutligt upprätta sakägarförteckningen och bestämma auktionsvillkoren, får nytt sammanträde utsättas. Eftersom det kan antas att sakägarna i allmän­het inte finner det vara påkallat att närvara vid bevakningssammanträdet, torde enligt hovrätten förfarandet inte bli särskilt betungande. Sedan sak­ägarförteckningen har blivit definitiv och auktionsvillkoren har fastslagits, bör fastigheten bjudas ut till försäljning genom effektiv annonsering. In­tresserade bör då få tillgång lill samtliga informationer om fasligheten. Hov­rätten förmodar, att intresset för försäljningen på så sätt stimuleras och atl försäljningsresultatet förbättras, eftersom fler spekulanter skulle få ma­terial för att överväga alt köpa fastigheten. Spekulanterna skulle också bli i tillfälle att underhandla med borgenärerna om avräkning och med låne­inrättningar om upptagande av lån och i övrigt förbereda sig för auktionen. Mot det föreslagna förfarandet anser hovrätten knappast kunna invändas all del skulle verka fördyrande, eflersora det syftar lill bättre försäljnings­resultat. Tidsålgången skulle bli något större, men förfarandet torde inte behöva pågå längre än fyra veckor.

Beredningens förslag all bevakningssammanträde alllid skall hållas for­mellt skilt från auktionen kritiseras av länsstyrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen framhåller att borgenärssammanträdet enligt de nuvarande reglerna i 102 § UL inte är obligatoriskt ulan skall utsättas i fall när auk­tionsförrättaren anser del behövas. Möjligheten atl hålla särskilt samman­träde med rättsägarna lorde enligt länsstyrelsen utnyttjas i skiftande grad av auktionsförrältarna. För sin del förbereder länsstyrelsen så gott som undan­tagslöst auktionen undar hand ulan att borgenärssammanträde hålls. Läns­styrelsen anser alt möjligheten till ett sådant förfarande bör finnas kvar och att del sålunda inte, som beredningen har föreslagit, skall vara obligatoriskt att hålla bevakningssammanträde.

Beredningens uppfattning alt detaljerade föreskrifter om kungörelse an­gående fastighetsauktion inte skall tas upp i lagen utan lämnas i en tillämp­ningskungörelse har av det stora flertalet remissinstanser lämnats utan in­vändning. Länsstyrelsen i Malmöhus län sätter emellertid det lämpliga i en sådan ordning i fråga. Bestämraelser om sättet för kungörelse, vars åsido­sättande kan föranleda att förfarandet får avbrytas, skall enligt länsstyrel­sens mening inte behöva sökas i annan författning. Länsstyrelsen anser så­lunda atl bestämmelser i del avseendet skall tas in i lagtexten. Länsstyrel­sen påpekar också alt beredningen har uttalat alt annonsering om auktion i allmänhet bör ske tre till fyra veckor före auktionen och att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktion och fördalningssammanträde i regel torde vara lämplig. Med hänsyn till vad beredningen har anfört som skäl för detta förordar länsstyrelsen att del i lagtexten skrivs in fasta tidsfrister i de nämnda hänseendena. Länsstyrelsen föreslår all den minsta kungö­relsetiden fastställs till tre veckor och att tiden för fördelningssammanträ-det sätts till fyra veckor efter auktionen. Även ora sistnämnda tid fastställs


 


126                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

i lagtexten bör enligt länsstyrelsens mening dagen för fördelningssamman-Irädet anges i kungörelsen, särskilt med hänsyn till atl tillträdesdagen före­slås sammanfalla med fördelningsdagen.

Beredningens förslag atl lidpunkten för fördelningssammanlrädet skall beslämmas av ÖE efter vad sora är lärapligt kritiseras av länsstyrelserna i Kopparbergs och Kalmar län. Båda länsstyrelserna anser atl det i lagen lik­som hittills bör bestämmas inom vilken lid från auktionsdagen som för­delningssararaanlräde skall liiållas och anger som skäl för delta att det för ÖE och rätlsägarna är en fördel med en på detta sätt bestämd dag. Enligt förstnämnda länsstyrelse gäller delta inle minst när ränta på bevakade ford­ringar skall yrkas och fastställas. Tiden mellan försäljning och fördelning anser länsstyrelsen dock kunna förkortas till fyra veckor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har inte något atl erinra raot förslaget, att ÖE själv skall beslärama lidpunkten för fördelningssammanträdet. Be­redningens uppfattning, att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auk­tion och fördelningssammanträde i regel torde vara lämplig delas däremot inle av länsstyrelsen. Nuvarande sex veckor anser länsstyrelsen vara en lämpligare tidpunkt. Besvär över auktion kan komma alt anföras kort före besvärslidens utgång. Hovrätten bör då ha andrum för atl fatta eventuellt inhibitionsbeslul och för all sända delta till ÖE. Denne behöver också viss tid för att vidta de åtgärder som ett sådant beslut föranleder.

Beredningens uttalanden beträffande kungörelsernas utformning, bl. a. att annonsering skall ske i former som väcker eventuella spekulanters intresse, finner Konungariket Sveriges stadshypotekskassa vara från alla synpunkter välmotiverade, överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt är av den uppfattningen att kungörelsen inte bör tas in i länskungörelserna, eftersom publicering i dera inte tillgodoser något beaktansvärt intresse.

Enligt hovrätten för Övre Norrland bör innehavare av rättigheter i kungö­relsen om fastighetsauktion uppmanas att senast vid bevakningsammanträ­det uppge fordringar sora de kan vilja kvitta mol arrende, hyra eller annat vederlag.

Föreskrifterna i förslagel om bur anmälan av fordran aller rättighet skall ske har berörts endasl i yttramdena från länsstyrelserna i Kalmar och Krono­bergs län. Förstnämnda länsstyrelse finner det böra över\'ägas, att i lagen ange atl anmälan av ansprålk skall göras inom viss tid, förslagsvis 14 dagar före auktionen eller bevakniingssammanlrädet. I praktiken tillämpas redan nu allmänt ett förfarande som innebär alt bevakningar infordras i god lid före auktionen. Enligt länsstyrelsens uppfattning talar starka skäl för att en sådan ordning lagfästs. Det är sålunda ofta nödvändigt alt auktionsförrätta­ren före auktionen förbereder borgenärsförteckningen. Länsstyrelsen i Kro­nobergs län har uppmärksammat att rättsägare, speciellt när särskilt borge­närssammanträde hålls, ofta förbiser att det redan vid sammanträdel skall företes handlingar sora åberopas som stöd för anmält anspråk. Detta har


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                127

raedfört olägenheter i olika avseenden. Enligt länsstyrelsen skulle en för­bättring i delta avseende möjligen kunna åstadkommas om det i lagtexten anges att bevakning förutsätter ingivande av den handling varpå bevak­ningen grundas och att detta förhållande skall påpekas i auklionskungörelse och kallelsebrev.

Vad beredningen har föreslagit i fråga om underrättelse lill sakägare har i allmänhet inte föranlett några särskilda uttalanden från remissinstansernas sida. Hovrätten för Västra Sverige instämmer i sitt yttrande i beredningens påpekande alt också andra än sakägare som anges i föreskrifterna kan ha in­tresse för auktionen. Hovrätten föreslår att ÖE genom en uttrycklig före­skrift åläggs att sända underrättelser lill sådana intressenter som bered­ningen har nämnt i del sammanhanget.

2.10 Tidsfrister i mål om utmätning m. m.

2.10.1 GäUande rätt. Nuvarande regler om den tidsfrist inom vilken ulraät-ningsförrättning skall hållas och om anstånd med sådan förrättning innebär att utmätningsmannen skyndsamt skall vidta de åtgärder som ankommer på honom för att utmätningen skall verkställas. Såvitt raöjligt skall utmätnings­förrättning hållas inom fyra veckor från det alt utmätningsmannen har mot­tagit erforderliga handlingar. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar det utöver sex månader från det att handlingarna kom in förfaller utmälningsansökningen (88 c § 1 mora. UL).

Beträffande tid för försäljning av ulraält egendom gäller den allmänna föreskriften alt del åligger utmätningsmannen eller, om försäljningen an­kommer på ÖE, denne att ulan onödigt dröjsmål vidta de åtgärder som be­hövs för att försäljning skall koraraa till stånd. I övrigt ges skilda regler för olika kategorier egendom. Beträffande vanlig lös egendom föreskrivs att den skall säljas inom två månader, om inte hinder möter eller uppskov meddelas. I fråga om fast egendom, fartyg som avses i 94 § UL, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg är motsvarande tid bestämd till fyra månader från utmätningen eller, när inlecknad fordran har fastställts till betalning ur fast egendora, från det atl begäran om försäljning av egendora gjordes hos ÖE (88 c § 2 raom. UL).

Utmätningssökanden kan medge anstånd med försäljningen av utmätt egendom. Om anstånd som sökanden har medgivit fortfar utöver sex måna­der från utmätningen går denna emellertid åter. På samma sätt förfaller den utraätningsverkan som fastställelse lill betalning ur fast egendom har enligt 77 a § UL, om av sökanden lämnat anstånd föranleder att del förflyter längre tid än sex månader från det begäran om försäljning gjordes hos ÖE (88 c § 5 mom. UL).

Utmätningsman eller ÖE kan vidare medge uppskov med försäljning­en av utmätt egendom. Som förutsättningar härför gäller atl del kan an-


 


128                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

tas att egendomen annars skulle säljas till underpris eller att gäldenären hu­vudsakligen utan egen skuld råkat i tillfälliga betalningssvårigheter eller atl det i övrigt föreligger synnerliga skäl till uppskov. Som ytterligare förutsätt­ningar uppställs att utmätningssökandens rätt till betalning inte får äventy­ras eller hans rätt i övrigl otillbörligt åsidosättas. Uppskovsmedgivande får förenas med villkor och kan, när anledning finns, återkallas. Uppskov skall meddelas för viss tid men får i princip inte utsträckas utöver sex månader från utmätningen (88 c § 3 mom. UL). ÖE kan emellertid medge ytterligare uppskov om förehggande omständigheter påkallar del (88 c § 4 raom. UL). De angivna reglerna är enligt 60 § 3 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) inte tillämpliga vid indrivning av skatter. Enhgt punkt 3 i över­gångsbestämmelserna till lagen (1963:255) om ändring i utsökningslagen äger bestämmelserna i 88 c § UL inte heller tillämpning i fråga om uttagan­de av böter, vite eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar be­talningsskyldighet, och inle heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid doraslol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna raedel och enligt domstolens, beslut skall återgäldas.

2.10.2 Lagberedningen. Beredningen föreslår inle någon ändring i de nuva­rande reglerna om tidsfrist inom vilken utmätningsförrättning skall äga rum och om anstånd med sådan förrättning.

Reglerna om tidsfrist för försäljning av ulmätt egendom och om anstånd med sådan försäljning har beredningen tagit upp till omprövning. Realisa­tion av utraätl fast egendom bör äga rura ulan dröjsmål. Uppskov medför risk för värdeförstöring och kan raedföra betydande kostnader. Vidare ku-muleras ränta. För borgenären är det naturligtvis en särskild olägenhet att han får vänta på betalning. Försäljning av fast egendom måste emellertid förberedas på lämpligt sätt. En utmätt fastighet skall sålunda bl. a. beskri­vas och eventuellt värderas. Ora auktion skall hållas, måste kungörelse ut­färdas i god tid. Avser ÖE att låta sälja fastigheten under hand så sora be­redningens förslag raedger, får i allmänhet anlitas en mäklare som behöver viss lid för alt ulföra uppdraget. Beredningen har därför inta funnit det vara praktiskt möjligt att förkorta den nuvarande ordinära tidsfristen för försälj­ning av utmätt fast egendom. Som huvudregel skall därför enligt beredning­ens förslag alltjämt gälla alt försäljning av utmätt fastighet bör ske inom fyra månader från utmätningen. Vid försäljning som under konkurs skall ske på begäran av förvaltaren bör tiden enhgt beredningen räknas från den­nes framställning. Någon särskild regel om tidsfristen för det fallet alt in­tecknad fordran fastställts lill betalning ur fast egendom, behövs inte om beredningens förslag att upphäva bestämmelsen i 77 a § UL genomförs.

Del är inte alltid möjligt alt genomföra försäljning av utmätt fastighet inom fyramånadersfiisten. Rättsligt eller faktiskt hinder kan föreligga. Som exempel på rättsligt hinder nämner beredningen alt fastighet, som har ut-


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                 129

mätts på grund av icke lagakraftvunnen dom, enligt 40 § 1 mom. UL inte utan gäidenärens samtycke får säljas förrän domen har vunnit laga kraft. Vi­dare kan försäljning få uppskjutas för att en ostörd dödsboavveckling skall bli möjlig. Tvist om äganderätten till fastighet eller tillbehör kan också vara hinder mot försäljning. Även förordnande om särskild försäljning av fastig­hetstillbehör medför att auktion på fasligheten måste anstå. Hinder mot för­säljning kan också möta på grund av högre myndighets förordnande om in-hibition. ÖE skall i samtliga angivna fall självmant beakta, om hinder mot försäljning föreligger och ta upp ärendet när hindret upphör.

Enligt beredningen måste utrymme finnas att av praktiska skäl dröja med försäljningen även om något ovillkorligt hinder inte föreligger mot försälj­ning. Denna möjlighet får dock inte stå öppen utan inskränkningar. Om li­den löper, växer bl. a. räntan på exekutionsfordringen eller andra fordringar som har förmånsrätt i fastigheten. Den nuvarande utformningen av bestäm­melserna om anstånd med försäljning av fast egendom finner beredningen vara mindre lämplig. Rent principiellt bör inle ulmätningssökanden ensam få styra förfarandet i elt anhängigt ärende. Det riktiga förefaller vara, att sökanden förordar eller fastighetens ägare begär anstånd. Den nuvarande ordningen är enligt beredningens uppfattning också försåtlig. Om anstånd som sökanden har medgivit räcker mer än sex månader från utmätningen, går denna utan vidare åter. Sökanden kan sålunda genom förbiseende eller passivitet förlora den rätt sora han har för\'ärvat genora utmätningen. Med nuvarande regler måste man också skilja raellan anstånd som ulmälningssö­kanden medgivit och uppskov som ÖE har beslutat, vilket lätt kan vålla missförstånd.

En klar och lättfattlig reglering av frågan om anstånd vid försäljning av fast egendom får man enligt beredningen om det alltid får ankomma på ÖE att fatta beslut om anstånd. Den nuvarande bestämmelsen om all ut­mätningen går åter, när sökanden gett för långt anstånd, kan då utgå. En­ligt beredningens förslag bör alltså fastigheten säljas inora fyra raånader från utmätningen, om ej hinder raöter eller ÖE på begäran ger anstånd.

Initiativ till anstånd kan tas såväl av utmätningssökanden som av fastig­hetens ägare. Någon särskild bestämmelse om förfarandet, när utmätningssö­kanden själv tar initiativ till anstånd, anser beredningen inte behövas. Bered­ningen föreslår däremot särskilda regler för det fallet att anstånd begärs av fastighetens ägare. Ulmälningssökanden skall då enligt förslaget få tillfälle att yttra sig över ägarens begäran. Om ulmälningssökanden därvid medger anstånd, skall ÖE också regelmässigt bevilja anstånd. Om inle mycket starka skäl föreligger, bör dock enligt beredningens mening anstånd inte medges sedan auktion har blivit utlyst. Därigenom har även andra intres­senter dragits in i förfarandet och ÖE bör ta viss hänsyn även till dem. Även om ulmälningssökanden motsätter sig anstånd, får enligt förslagel an­stånd medges på grund av särskilda skäl.  Som  exempel  näraner bered-

5    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20


 


130                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ningen atl det genom anstånd blir möjligt att sälja fastigheten vid en lämpligare tidpunkt eller att fastighetsägaren oförskyllt råkat i tillfälliga betalningssvårigheter.

Beredningen föreslår an tidsgräns för anstånd mad försäljning av fast egendom som inte får överskridas utan synnerliga skäl. Tiden har satts till ett år från utmätningen. Skälen för atl bevilja anstånd utöver elt år måste enligt beredningens uppfattning vara särskilt starka. Beredningen erinrar i sammanhanget om att ulraätningssökandan har möjlighet att återkalla ut­mätningen med verkan alt förfarandet skall nedläggas.

Reglerna om tidsfrist för försäljning av utmätt luftfartyg m.m. och om an­stånd med försäljning överensstämmer med dem som beredningen har före­slagit beträffande fast egendom, dock med det undantaget att förslaget inte tar upp någon ettårsgräns för anstånd sora inte får överskridas annat än av synnerliga skäl. Anledningen till delta undantag är att så lång väntetid som ett år inte gärna kan tänkas komma i fråga, bl. a. med hänsyn till de kostna­der som förvaring av luftfartyg drar. Redan tiden fyra månader anser bered­ningen vara lång för sådan egendom.

Också i fråga om annan lös egendora än luftfartyg föreslår beredningen alt nuvarande tidsfrister för försäljning skall behållas. Lös egendom bör så­lunda säljas inom två månader från utmätningen, om inte hinder möter eller anstånd beviljas. Beträffande fartyg som avses i 94 § UL skall enligt bered­ningens förslag liksom f. n. gälla en tid av fyra månader.

Det bör ankomma på utmätningsmannen atl bevilja anstånd med försälj­ning av lös egendom. Med hänsyn till atl ÖE sköter försäljningen av fartyg bör del dock enligt beredningen ankomma på ÖE att ge anstånd beträf­fande sådana fartyg. I övrigt har beredningen föreslagit regler om anstånd som överensstämmer med vad sora föreslås beträffande fast egendom. Den tidsgräns för anstånd som. inte får överskridas utan synnerliga skäl vill beredningen emellertid i fråga om lös egendom i allmänhet sätta till sex månader från utmätningen. För fartyg föreslås motsvarande tidsgräns bli densamma som för fast egendora, dvs. ett år från utmätningen.

2.10.3 Remissyttrandena. Beredningens förslag att nuvarande regler om den tidsfrist inom vilken utraätningsförrättning skall hållas och ora anstånd med sådan förrättning inte skall ändras har allmänt godtagits eller läranats utan erinran under remissbehandlingen.

I några remissvar sätts emellertid en annan ordning i fråga. EON påpekar att den rätt att medge anstånd med utmätningsförrättning som ulmälnings­sökanden nu har ofta ulnyttj as på sådant sätt att gången i ett utsökningsmål blir följande. Sedan gäldenären underrättats om den begärda utmätningen, lämnar sökanden ett kortare anstånd. När tiden för anståndet gått lill ända, utsätter utmätningsmannen förrättning och sänder ett meddelande om detta till gäldenären. Denne, som då blir påmind om sin skuld, tar kontakt med sö-


 


KungL Maj.ts proposition nr 20 år 1971                 131

kanden och lovar betalning eller gör en avbetalning. Sökanden meddelar därpå ett nytt anstånd, varpå samma procedur upprepas på nytt till dess ut­mälningsansökningen efter sex månader förfaller. Enligt EON är det inte ovanligt alt utmätningsmannen under en sexmånadersperiod får sätta ut för­rättningar ett par gånger i månaden. Förhållandet medför praktiska olägen­heter för utmätningsmännen. Att bevaka anståndstiderna, sätta ut förrätt­ningar, underrätta gäldenärer om förrättning samt inställa förrättningar är ett omfattande arbete sora tar avsevärd tid i anspråk. Alt frånta borgenä­rerna möjlighet att lärana anstånd är givetvis uteslutet och är inte heller av intresse för utraälningsraännen, eftersom åtskilliga mål aldrig behöver verk­ställas genom att borgenären kan lämna anstånd. EON sätter mot bakgrun­den av de nämnda förhållandena i fråga om inle samma skäl talar för atl ut­mätningsmannen skall besluta om anstånd med utmätningsförrättning som att han skall besluta om anstånd med försäljning. Huvudregeln skulle då, liksom i fråga om anstånd med försäljning enligt de av beredningen före­slagna bestämmelserna, vara att anstånd bör medges, om borgenären be­gär del, men atl särskilda skäl bör föreligga för anstånd om förrättning har utsatts. Utsättande av utmätningsförrättning skulle därvid likställas raed att auktion har utlysts. Länsstyrelsen i Malmöhus län och kronofogde­myndigheten i Malmö distrikt anför liknande synpunkter.

De av beredningen föreslagna reglerna ora tidsfrister för försäljning av ut­mätt egendom och om anstånd med försäljning har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem hovrätten för Västra Sveriye, hovrätten för övre Norrland, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges kronofogdar och huvuddelen av de länsstyrelser som har avgivit yttrande.

Beredningens förslag att tidsfristen för försäljning av utmätt fastighet också i fortsättningen skall sättas till fyra månader kritiseras av länsstyrel­sen i Jämtlands län. Enligt länsstyrelsen har det i praktiken visat sig vara svårt att hinna med en försäljning inom en fyramånadersfrist. Beskrivning och värdering, anskaffandet av gravationsbevis och andra handlingar röran­de fastigheten samt erforderlig kungörelsetid har gjort att en försäljning ibland inte har hunnits med inom den ordinära tidsfristen. Beredningans för­slag beträffande underhandsförsäljning av fastighet, separat försäljning av fastighetstillbehör m. m. kommer vidare att göra förberedelseförfarandet yt­terst tidsödande, varigenom svårigheterna alt hinna med försäljning inom föreskriven ordinär tid ytterligare kommer att accentueras. Länsstyrelsen föreslår därför, att tidsfristen fastställs till sex månader.

Advokatsamfundet understryker vikten av att fyramånadersfristen för för­säljning av fastigheter inte överskrids annat än om vägande rättsliga eller faktiska hinder föreligger. Samfundet framhåller därvid, att det f. n. vid


 


132                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

flera länsstyrelser på grund av arbetsbalansen förekommer en tidsutdräkt mellan ansökan och auktion, som inte är försvarbar. Det förekommer sålun­da att auktionen dröjer raer än ett år utan att något annat hinder har före­legat än arbetsbalansen. Samfundet frarahåller också atl försäljning av fas­tighet i konkurs bör handläggas raed förtur med hänsyn till de speciella in­tressen som då bör beaktas.

De föreslagna reglerna om anstånd raed försäljning av utraätl egendom och beredningens uttalanden i anslutning till dem berörs av flera remiss­instanser.

överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt framhåller alt möjlig­heten att ge anstånd med försäljning av utmätt fastighet i praktiken är bland det viktigaste i hela förfarandet. Genom att på lämpligt salt medge anstånd kan man nedbringa antalet exekutiva försäljningar lill en ringa bråkdel av de begärda till fördel för alla berörda parter. Möjligheten att medgiva an­stånd bör därför begränsas så litet sora möjligt. Länsstyrelsen i Älvsborgs län biträder förslaget att det skall ankomma pä ÖE att ge anstånd med försälj­ning av utmätt fastighet. Bestäramelsen bör enligt länsstyrelsen kunna an­vändas bl. a. om gäldenären påstår, all han har spekulant på fasligheten och atl han beräknar kunna få den såld så all samtliga exekulionsfordringar kan betalas. I ett sådant fall bör ÖE kunna lämna anstånd en eller två må­nader med den exekutiva försäljningen för att se, om en underhandsförsälj­ning kan komina till stånd.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att nuvarande regler om anstånd med försäljning av utraätl egendom bör behållas oförändrade. De bestämmelser som nu gäller är enligt länsstyrelsens mening väl avvägda för att tillgodose gäldenärs, utmätningssökandes och övriga borgenärers intressen. Länssty­relsen vänder sig särskilt mot de föreslagna reglerna om anstånd vid för­säljning av utmätt fastighet, och finner det inte vara rimligt att ÖE skall pröva och besluta i de talrika fall då fråga om anstånd kommer upp. Enligt länsstyrelsen har beredningen inte framfört några bärande motiv för att bryta den hittills tillämpade principen att sökanden är herre över förfaran-del. Länsstyrelsen kritiserar också förslaget alt anstånd med försäljning av fastighet skall kunna medges upp till ett år, \ilkel länsstyrelsen finner vara olämpligt med hänsyn till de ökade räntefordringar som kan uppslå under så lång tid.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anlägger liknande synpunkter beträf­fande anstånd med försäljning av utmätt fastighet. Enligt länsstyrelsens me­ning bör anståndsmedgivanele från utraälningssökandens sida obligatoriskt respekteras. Detta bör emellertid inte hindra att gäldenären ges möjlighet alt begära anstånd. Länsstyrelsen påpekar att den möjligheten i praktiken redan föreligger, dock med den skillnaden i förhållande till förslaget att gäldenären då hänvisas att direkt hos sökanden utverka anstånd. Det finns enligt läns-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                133

styrelsen inte någon anledning att låta ÖE ta del i de förhandlingar som föl­jer på en sådan begäran om anstånd.

Beredningens uttalande alt anstånd med försäljning av utmätt egendora inte utan starka skäl bör medges sedan auktion har utlysts berörs i några re­missyttranden. EON ansluter sig i det avseendet till beredningens uppfatt­ning. EON framhåller därvid att det f. n. inte är ovanligt att sökande lämnar anstånd omedelbart före en utlyst auktion, sora då måste inställas. Efter nå­gon tid kan ny auktion få utlysas, vilken i sin tur kan få inställas efter för­nyat anstånd. Genora ett sådant förfarande åsamkas de exekutiva myndighe­terna onödigt arbete och statsverket kostnader. En större olägenhet med den nuvarande ordningen är emellertid enligt EON att auktionsspekulanter inte vet om en utlyst auktion verkligen kommer atl hållas. Denna ovisshet medför ofta att spekulanter helt enkelt inte infinner sig i sådan omfattning att rim­ligt pris på godset kan uppnås. Utmätt gods försäljs därvid ofta till lägre pris än vad som annars hade kunnat uppnås. Länsstyrelsen i Värmlands län på­pekar att beredningen har förutsatt att ÖE, när anstånd begärs, skall göra en avvägning mellan olika intressen. En sådan prövning torde emellertid enligt länsstyrelsen ofta te sig ganska vansklig, om den skall äga rum myc­kel nära eller i omedelbart sammanhang med auktionstillfället. Länsstyrel­sen finner en fix regel, som innebär alt uppskov inte får beviljas sedan auk­tion har blivit utlyst vara att föredra. Länsstyrelsen i Kopparbergs län an­ser däremot att beredningens åsikt all anstånd normalt skall vägras sedan auktion har utlysts är felaktig. Likaväl som gäldenäien förutsätts ha rätt att avstyra försäljningen genom betalning ända fram till klubbslaget, bör en­ligt länsstyrelsens mening anståndsraedgivande fråii utmätningssökandens sida intill samma tidpunkt kunna beaktas. Länsstyrelsen anser alt olä­genheten atl auktion måste utsättas gång efter annan på grund av att an­stånd lämnas får accepteras i de sällsynta fall då sådant förekomraer. Läns­styrelsen framhåller i det sammanhanget att del f. n. oftare torde förekoraraa att auktion inställs i sista stund på grund av betalning än till följd av att an­stånd raedges.

Sjölagskommittén konstaterar att beredningens förslag beträffande far­tyg, liksom i fråga om fastigheter, innebär alt anstånd med försäljning inte utan synnerliga skäl får meddelas utöver elt år från utmätningen. Kommit­tén påpekar alt denna ettårsgräns i beredningens förslag saknar motsvarig­het i fråga om luftfartyg, eftersom beredningen har funnit så lång väntetid som ett år inte kunna länkas komma i fråga beträffande dem, bl. a. med hän­syn till de kostnader som fönaring av dem drar. Enligt kommittén gör sig be­hovet av snabbhet i exekutionsförfarandet utan tvekan gällande på motsva­rande sätt i fråga ora fartyg, i varje fall när del gäller handelsflottans fartyg. Kommittén anser det därför ligga närmare till hands att söka överensstäm­melse mellan reglerna för exekution i fartyg och motsvarande regler i fråga om luftfartyg än att likställa fartyg med fastighet. Kommittén förordar så-


 


134                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

lunda att reglerna om tidsgräns för anstånd med exekutiv försäljning av fartyg utformas i överensstämmelse med de föreslagna motsvarande reglerna i fråga om luftfartyg. Advokatsamfundet är av sarama uppfattning.

Om de föreslagna bestämraelserna ora anstånd med försäljning av utmätt lös egendom görs tillämpliga på de allmänna målen måste enligt EON:s me­ning följden bli att utmätningsmännen i princip inte kan träffa uppgörelser om avbetalning i dessa mål för längre tid än sex månader efter utmätning. Anståndstiden sex månader är för kort och EON föreslår därför att anstånd med försäljning av utmätt lös egendom i allmänna mål medges upp till ett år och att anstånd därutöver kan medges om synnerliga skäl föreligger. Krono­fogdemyndigheten i Malmö distrikt är av samma uppfattning.

Flera andra företrädare för exekutionsväsendet tar upp frågan om tillämp­ningen i allmänna mål av den. föreslagna bestämmelsen att anstånd med för­säljning av utmätt fastighet inte utan synnerliga skäl får beviljas utöver alt år från utmätningen. Man frarahåller alt det vid utmätning av faslighet för skatter och andra allmänna avgifter inte är ovanligt, all anstånd med försälj­ning beviljas tills vidare för ait bereda gäldenären möjlighet att klara upp skulden enligt avbetalningsplan. När skulderna uppgår lill stora belopp kom­mer betalningsplanerna ofta att omfatta längre tid än ett år. Länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län, överexekutor för Hälsingborgs kronofog­dedistrikt och kronofogdemyndigheten i Linköpings distrild anser att denna konsekvens av de föreslagna reglerna bör undvikas genora atl begränsningen av anståndstiden till ett är ultryckligen anges inte skola gälla vid utraätning av fastighet i allmänt raål.

Länsstyrelsen i Värmlands län och kronofogdemyndigheten i Östersunds distrikt anser att samtliga föreslagna regler om anstånd vid försäljning av utmätt fastighet bör gälla enbart vid utmätning i enskilda mål och sålunda inte avse allmänna mål.

Advokatsamfundet anser däreraot att de föreslagna reglerna också bör till-lämpas vid utmätning för skatt. Samfundet framhåller i det avseendet att det till följd av att de nuvarande reglerna inte gäller vid utmätning för skatt i praktiken ofta förekommer atl sådana utmätningar blir mycket gamla, ibland flera år. Samfundet anser att det inte finns någon anledning att på detta sätt särbehandla skattefordringar. Del nuvarande systemet medför en­ligt samfundet ofta den allvarliga olägenheten, att konkursraässiga gäldenä­rer till förfång för övriga borgenärer hålls ifrån konkurs på grund av att kro­nofogdemyndigheten använder utmätningen som en säkerhetsåtgärd och se­dan successivt, ofta under lång tid, försöker driva fram betalningar från gäl­denären. Härigenom lockas gäldenärer på obestånd att fortsätta sin verksam­het under upptagande av nya krediter t. ex. hos leverantörer, som inte kän­ner till utmätningen.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                135

2.11 Former för realisation av utmätt fast egendom

2.11.1 Gällande rätt. Utmätt fast egendora skall enhgt gällande lag alllid säl­
jas på offentlig auktion, som förrättas av ÖE (89 och 97 §§ UL).

Exekutiv försäljning av fastighet omfattar fastigheten med alla dess tillbe­hör. Möjlighet finns emellertid atl anordna särskild försäljning av tillbehör till ulmätt fastighet (100 a § UL). Särskild försäljning av tillbehör ombe­sörjs av ÖE och kan ske antingen på offentlig auktion eller under hand.

Vid sidan av försäljning av utmätt fast egendom finns enligt gällande lag möjlighet att ställa egendomen under tvångsförvaltning (jfr 7 kap. UL). ÖE kan på bagäran av utmätningsborgenären förordna om sådan förvaltning antingen omedelbart vid utmätning eller efter ett misslyckat försäljnings­försök. Skall fastighet stå under tvångsförvaltning, förordnar ÖE syssloman att ta hand om egendomen. I UL ges åtskilliga föreskrifter om förvaltning­en, uppbörd och redovisning av influtna medel och fördelningen av upp­kommen behållning.

2.11.2 Lagberedningen. Beredningen understryker det angelägna i all vid
exekutiv försäljning av fastighet de rättsliga förhållandena utreds, så att
köparen såvitt möjligt kan säkert bedöma vad han förvärvar. Varje osäker­
het på den punkten är ägnad att minska den valuta som försäljningen kan
inbringa, till skada för utmätningssökanden eller andra borgenärer och fas­
lighetens ägare. Den som i sådant fall förvärvar fastigheten kan göra en
obehörig vinst, om han har räknat med viss risk sora sedan inle aktualise­
ras. Det är inte önskvärt, att en sådan spekulalionsvinst inhöstas.

Vissa bestämmelser som redan har förts in i UL efter förslag av bered­ningen tjänar syftet att uppnå goda resultat vid exekutiva faslighelsförsälj-ningar eller i varje fall motverka försäljningar till underpris. Bestämmel­serna i 126 § 3 raom. UL ger sålunda auktionsförrättare raöjlighet att av­visa inrop på auktion, ora det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än inropssuraman kan uppnås. Vidare kan bestämmelserna om särskild för­säljning av utmätt fastighetstillbehör, i synnerhet beträffande industrifas­tigheter, leda till att bättre ekonomiskt resultat kunde uppnås än om fas­tighet med alla tillbehör måste säljas i klump. Motsvarigheter lill dessa be­stämmelser, liksom till nuvarande bestämmelser om det s. k. lägsta budet vid fastighetsauklion, har tagits in i beredningens förslag till ny försälj­ningslag.

Beredningen har nu prövat också andra vägar än de nämnda för att uppnå bästa möjliga resultat av fastighets exekutiva försäljning. Enligt beredning­ens mening bör det ibland vara möjligt att få ut mera för en fastighet, om den liksom lös egendom får utbjudas till försäljning under hand. Detta förfa­rande finner beredningen visserligen inte lämpa sig så bra i mera komplice-


 


136                 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

rade fall. Försäljningen av t. ex. en obebyggd tomt, en villafastighet, ett hy­reshus m. m. kan emellertid ofta vara mycket enkel rättsligt sett, om fastig­heten inte är alltför högt belånad. I sådana fall bör fastigheten kunna raed fördel utbjudas till försäljning under hand. Enligt beredningens förslag skall därför utmätt fastighet få säljas på delta sätt, om del är tillföiiitligt utrett vilka fordringar och rättigheter sora belastar faslighelan och försäljning i den ordningen synes mera iindamålsenlig än försäljning på auktion. Avsik­ten är, att ÖE i dessa fall skall regelmässigt låta utbjuda fasligheten ge­nom mäklare, som äger åtnjuta sedvanlig provision ora försäljning kom­mer till stånd genora hans förmedling. Undanlagsvis kan del länkas, alt ÖE själv kan inhämta anbud t. ex. från statlig eller kommunal myndighet som kan antas vara intresserad av all köpa fastigheten, raen i allmänhet är det inle lämpligt att ÖE är verksam på delta sätt. Något hinder bör en­ligt beredningen inte föreligga mot alt lämna samma uppdrag ål två eller flera mäklare saratidigt, ora det anses främja saken.

Försäljning under hand bör i princip inte få leda lill atl inteckningar blir ulan verkan eller all upplåtna rättigheter upphör. Försäljningen bör ske i former som så nära sora möjligt överensstäraraer med frivillig försäljning. Köparen bör därför åläggas att svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller i övrigt är förenade med förmånsrätt i fastigheten, om inle borgenär får gottgörelse ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fastigheten. Härav följer alt försäljning under hand prak­tiskt sett inte kan ske ulan alt ulmälningssökanden får full betalning eller godtar försäljningen. Dat kan antas, att denne, som t. ex. kan vara staten såsom innehavare av skattefordran, gör sådant medgivande efter elt eko­nomiskt övervägande. 1 öviigt måste kontakt tas raed alla inteckningsha­vare för att få uppgift om den aktuella belåningen in. m. Förslaget förut­sätter också, atl alla rättigheter sora på grund av skriftlig upplåtelse gäller i fastigheten skall förbehållas, om inle rättighetshavaren efterger sin rätt. Däremot har beredningen ansett sig kunna bortse från muntliga upplåtel­ser, som inte heller beaktas vid exekutiv auktion.

Förslaget kräver som huvudregel, atl fastighetsägaren godkänner försälj­ningsvillkoren vid underhandsförsäljning. När han godkänt dessa, är han utesluten från möjligheten alt genora klagan vinna ändring i ÖE:s beslut och överlåtelsen kan äga rum i förutsatt ordning. Kravet på ägarens god­kännande har dock inle ansetts böra upprätthållas, när del har gjorts för­sök att sälja fastigheten på auktion ulan att därvid skett godtagbart inrop. I sådant fall bör enligt beredningen försäljning under hand kunna få ske även ulan ägarens godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Beredningen behandlar i detta sararaanhang institutet tvångsförvaltning av fast egendora. En väsentlig orsak lill att institutet infördes år 1912 var, att bestämraelserna ora lägsta budet befarades kunna leda till att utmätt fastig­het inte kunde säljas och att det inle var tillfredsställande om gäldenären då


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                137

utan vidare fick den fastigheten åter till fri disposition. Institutei omreglera­des senare till en fullt självständig realisationsform, varvid syftet näi-mast var att gynna inteckningshavare med svag förmånsrätt under en lågkonjunk­tur med fallande fastighetsvärden.

Möjligheter att få tvångsförvaltning till stånd har använts sällan och i allt mindre omfattning. Erfarenheterna har, såvitt beredningen kunnat inhämta, inte varit goda. Det är sålunda knappast möjligt alt bedriva tvångsförvalt­ning av jordbruks- eller industrifastighet på ett sätt som ger något utbyte, medan möjligheterna kanske är något gynnsammare, när det gäller en v-anlig hyresfastighet.

Enligt beredningens mening finns del inte tillräckliga skäl att behålla in­stitutet tvångsförvaltning. Fordringsägare kan med större fördel söka utmät­ning i annan gäidenärens egendom eller söka honom i konkurs. Visserligen kan en borgenär, som inte har personlig fordran mot faslighetens ägare, inte få utmätning i annan hans egendom eller söka honom i konkurs. Men de sällsynta undantagsfall som det här kan vara fråga om motiverar inte i och för sig, alt institutet upptas i en ny lag. Efter genomförandet av JB blir det vidare enligt beredningens mening säkerligen mera sällsynt, att någon har pantbrev i fast egendom utan att ägaren är personligen betalningsskyldig för omslagsrevers. Beredningen föreslår alltså, att institutet tvångsförvaltning avskaffas. Beredningens förslag innehåller emellertid, liksom gällande lag, bestämmelser om förordnande av syssloman för utmätt fastighet i avvaktan på dess försäljning som ju ibland kan låta vänta på sig. Syssloman kan få i uppdrag att uppbära avkastning av fastigheten (t. ex. hyror) eller att ta värd om fastigheten. Även utan all syssloman utses kan enligt förslaget meddelas förordnande som gör del möjligt alt la hand om avkastning av utmätt fastighet efter hand som den förfaller.

2.11.3 Remissyttrandena. Förslaget att exekutiv försäljning av fastighet skall kunna ske under hand tillstyrks av bl. a. hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelsen i Malmöhus län, EON, Svenska bankföreningen, Stockholms sparbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges jordbruks­kasseförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges fastighetsägareförbund. Hovrätten för Västra Sverige delar beredningens uppfattning att försäljning under hand knappast kan komina i fråga i mera komplicerade fall. Eftersom vissa praktiska problem inte kan undvikas vid underhandsförsäljning finner hovrätten det vara vanskligt att uttala sig om vilken betydelse institutet kan få i praxis. I det stora hela anser hovrätten emellertid alt möjligheten till un­derhandsförsäljning kommer att utgöra ett värdefullt komplement till reg­lerna om offentlig auktion. Särskilt förtjänar det enligt hovrätten att fram­hållas att försäljning under hand kan utgöra en tänkbar möjlighet i de fall då det har visat sig omöjligt att få ett acceptabelt bud vid offentlig auktion och ÖE därför har tvingats äwisa inrop. Svenska sparbanksföreningen anser 5t    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20


 


138                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

att en underhandsförsäljning i de flesta fall är ägnad att ge ett för alla be­rörda parter, inte minst innehavare av i egendomen intecknade rättigheter, förmånhgare resultat än om fastigheten säljs på offentlig auktion. Enligt för­eningens mening bör förfarandet därför riktas in på underhandsförsäljning som den normala realisations formen, medan försäljning på auktion bör an­vändas bara om underhandsförsäljning har misslyckats eller det från början måste anses osannolikt att en sådan ger bättre resultat. Också i yttrandet från Stockholms sparbank kommer den uppfattningen till uttryck att under­handsförsäljning i de flesta fall ger ett bättre resultat än försäljning på auktion och att underhandsförsäljning därför borde göras till den primära realisalionsformen. Emellertid framhålls samtidigt att det finns anledning att befara att underhandsförsäljning kommer att medföra en besvärande för­dröjning av exekutionen. Visserligen är t. ex. inleckningshavares ränlekrav teoretiskt sett garderat oavsett hur lång lid förfarandet tar, men även med nuvarande system har det i praktiken visat sig att tidsutdräkten vid förfaran­det ofta har vållat svårigheter. Sveriges industriförbund anser atl försäljning under hand kanske främst kan komma i fråga beträffande obebyggda tomter, villafastigheter och hyreshus ]nen påpekar alt det inte kan anses uteslutet att också mindre industrifastigheter raed okomplicerad intecknings- och rättig-helsstruktur kan vara lärapliga objekt för sådan försäljning. Enligt Sveriges fastighetsägareförbund har man anledning att utgå från att del, trots de kostnader som är förenade med en försäljning under hand, ofta kan bli möj­ligt att uppnå bättre pris än vid auktionsförsäljning. Förbundet framhåller emellertid att det i varje enskilt fall raåste ske en avvägning av för- och nack­delar av underhandsförsäljning innan man använder sig av denna försälj­ningsform. Under förutsättning att de restriktiva bestämmelser som enligt förslaget skall kringgärda underhandsförsäljning behålls, anser sig förbun­det kunna godta att möjlighet till sådan försäljning öppnas.

I några remissvar lämnar man förslaget om underhandsförsäljning utan erinran men ger samtidigt uttryck för uppfattningen atl denna försäljnings­form i praktiken inte komraer att kunna användas så ofta. Föreningen Sveri­ges häradshövdingar och stadsdomare finner det vara svårt att ha någon rae­ning i frågan om möjligheten till underhandsförsäljning i praktiken kommer att utnyttjas i nämnvärd utsträckning och frarahåller i det sammanhanget att den föreslagna bestämmelsen att försäljningsvillkor skall godkännas av fastighetsägaren torde innebära en avsevärd begränsning. Föreningen delar emellertid beredningens uppfattning, atl också denna utväg bör stå öppen för att uppnå bästa möjliga resultat av fastighets exekutiva försäljning. Länssty­relsen i Älvsborgs län betonar att försäljning under hand inte torde kunna förekomma annat än i enkla fall då fasligheten inte är alltför högt belånad. Bankinspektionen finner del i och för sig vara tillfredsställande om möjlig­het till underhandsförsäljning av fastighet införs men framhåller att det torde vara realistiskt att anta atl svårigheter inle så sällan kommer att upp-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                139

stå när det gäller atl uppfylla de förulsätlningar för sådan försäljning som enligt förslaget skall gälla. Viss risk föreligger därför enligt inspektionen att försäljningsformen i praktiken inle kan begagnas så ofta sora kanske hade varit önskvärt.

Länsstyrelserna i Stockholms, Kopparbergs och Västerbottens län uttryc­ker tveksarahet inför förslaget att det skall vara möjligt att sälja fastighet exekutivt under hand. Länsstyrelsen i Stockholms län ställer frågan om ÖE i varje ärende om exekutiv försäljning av fastighet skall bedöma om under­handsförsäljning bör komma i fråga. Länsstyrelsen påpekar alt det under 1968 kom in 471 ansökningar ora fastighelsförsäljning till länsstyrelsen och frarahåller att det med en sådan arbetsraängd blir mycket omständligt och tidsödande all genomföra det förberedande arbete som enligt förslaget läggs på ÖE. Med hänsyn härtill hyser länsstyrelsen stor tvekan om regler angåen­de försäljning under hand bör införas men vill, bl. a. med hänsyn till atl be­stämraelser om sådan försäljning redan finns beträffande utmätt lös egen­dom, inle motsätta sig detta. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför alt läns­styrelsen tidigare har förklarat sig inle ha något all erinra mot att det inför­des raöjlighet alt sälja utraätl lös egendom under hand. När det gäller un­derhandsförsäljning av fast egendom är länsstyrelsen emellertid avgjort raer tveksam. Länsstyrelsen sätter i fråga om den föreslagna ordningen kom­mer att tillämpas i praktiken och framhåller att den inte är användbar annat än i vissa mycket enkla undantagsfall såsora när det gäller en sommarstuga eller svårsäljbar egendom beträffande vilken stat eller kommun kan tänkas vara enda spekulant. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län bar möjligheten att sälja utmätt lös egendom under hand utnyttjats i mycket begränsad ut­sträckning. I de fall där metoden har använts har det visat sig att den i varje fall inte givit bättre ekonomiskt utbyte än vad som hade kunnat uppnås vid auklionsförsäljning. Länsstyrelsen förutser att metoden att sälja faslighet under hand kommer att utnyttjas i lika ringa grad.

En klart avvisande inställning till beredningens förslag beträffande under­handsförsäljning av utmätt fastighet intar länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Jämtlands län. Länsstyrelsen i österyötlands län finner del föreslagna förfarandet vid underhandsförsälj­ning vara dyrbart, omständligt och tidskrävande och understryker bl. a. att åtskilliga arbetsuppgifter enligt förslagel komraer alt åvila ÖE och detta även vid en försäljning som sker genom mäklare. ÖE skall sålunda utreda vilka fordringar och rättigheter, som belastar fastigheten, bestämma köpevillkoren, hålla fördelningssammanträde och utfärda köpebrev. Länsstyrelsen anser vi­dare att försäljningsformen bara kan komma till användning i undantags­fall. 1 det avseendet pekar länsstyrelsen på det förhållandel att köparen vid försäljning under hand skall svara för alla fordringar som är förenade med panträtt eller annan förmånsrätt i fastigheten, vilket innebär alt förfarandet inte kan komma till användning i de talrika fall då fastigheten är högt be-


 


140                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

lånad. Vidare framhåller länsstyrelsen att underhandsförsäljning inte kan användas i fall då överenskommelse att bibehålla samtliga i faslighet upp­låtna rättigheter inte kan träffas. Liknande synpunkter anförs av länssty­relsen i Jämtlands län, som anser att förslaget utan olägenhet kan utgå. I de fall då berörda sakägare är ense om försäljning under hand kan sådan enligt länsstyrelsen ske på frivillighetens väg utan alt exekutivt förfarande behöver tillgripas. Länsstyrelsen i Kalmar län betonar alt det vid försäljning av fas­tighet ofta är fråga om stora ekonomiska värden och att raånga sakägare kan beröras av en försäljning. Det är därför viktigt att försäljningen sker raed tillämpning av elt i lag noga reglerat förfarande. Försäljningsformen bör en­ligt länsstyrelsens mening inte bestämmas av ÖE efter en diskretionär pröv­ning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vänder sig mot all mäklare enligt beredningens förslag skall anlitas för att genoinföra en underhands­försäljning. Länsstyrelsen pe:kar på de risker som uppstår för alt statsverket dras in i tvister om mäklararvode, särskilt om, som beredningen förulsätler kunna ske, två eller flera mäklare samtidigt anlitas. Enligt länsstyrelsen i Värmlands län torde det i praktiken i allmänhet förhålla sig så att, när fastighetsexekution inleds, raöjligheten att få till stånd ett utbyte av ägare till fastigheten redan har utnyttjats utan resultat. I de fall där fast egendora ingår i konkursbo torde därjämte frågan om faslighetens försäljning under hand ha prövats i konkursförfarandet och resulterat i att sådan försäljning inte bör ske.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner det mindre lämpligt att lägga på ÖE att avgöra om underhandsförsäljning skall komraa lill stånd. Enligt läns­styrelsen bör i varje fall krävas alt yrkande om sådan försäljning skall ha gjorts av ägaren, inteckningshavare eller annan rättsägare innan ÖE behöver pröva frågan om underhandsförsäljning och att den som framställer sådant yrkande skall anse sig med fog kunna påstå att ett fördelaktigare pris kan nås genom sådan försäljning. Länsstyrelserna i Västmanlands och Koppar-berys län delar uppfattningen att elt uttryckligt yrkande från rättsägare bör utgöra en förutsättning för att frågan om underhandsförsäljning skall tas upp. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att inle bara sökanden och ägaren utan också rättsägare som inteckningshavare och rättighethavare bör få till­fälle yttra sig innan frågan om faslighet bör säljas under hand avgörs.

Beredningens förslag att institutet tvångsförvaltning skall avskaffas har godtagits eller läranats utan erinran under reraissbehandlingen. Länsstyrel­sen i Västmanlands län uttalar i sitt yttrande att länsstyrelsen tveklöst anslu­ter sig till förslaget. Länsstyrelsen framhåller, att möjligheten lill tvångsför­valtning har utnyttjats sällan.När det har utnyttjats har del enligt länsstyrel­sen utgjort ytterligare en komplikation i det exekutiva förfarandet.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                141

2.12 Exekutiv försäljnings inverkan på inteckningar

2.12.1 GäUande rätt. Inteckning som vid exekutiv auktion faller utanför
lägsta budet upphör att gälla, om inte inteckningshavaren och inroparen
kommer överens om avräkning (23 § IF och 131 § UL). I fråga ora gemensam
inteckning gäller att inteckningen — även om den faller inora lägsta budet —
blir ulan verkan, om inte samtliga fastigheter säljs efter gemensamt utrop el­
ler inteckningshavaren medger att det solidariska ansvaret skall upphöra el­
ler att del belopp som belöper på såld faslighet skall stå inne i fastigheten
(36 § IF och 117 § UL). I enlighet med övertagandeprincipen skall befintliga
lån i fastighet som säljs exekutivt kunna stå kvar. Huvudregeln är att be­
lopp som faller inom lägsta budet inte behöver betalas kontant, om inte kö­
paren avtalar annat med borgenären (117 och 131 §§ UL). En förutsättning
för atl lån skall stå kvar är naturligtvis att inteckningen gäller.

Den som ropar in fastighet på exekutiv auktion blir inle därigenom person­ligen belalningsansvarig raot de borgenärer vilkas fordringar enligt lagens regler skall slå kvar i fastigheten, dvs. i princip de inleckningsfordringar sora faller inom lägsta budet.

Om förre ägaren var personligen betalningsskyldig för lånet kvarstår detta ansvar efter auktionen. Ora en inteckningshavare vid exekutiv auktion inte begagnar sig av sin rält atl uppbära kontant betalning ur köpeskilhngen utan i stället låter beloppet innestå i fastigheten, anses han ha uppgett den person­liga fordringen mot förre ägaren (30 § IF).

Beträffande ägarhypotek gäller att om andel i inteckning som faller inom lägsta budet finnes tillkomma gäldenären (dvs. ägaren), skall den andelen utan särskilt yrkande betalas kontant (117 § UL). Någon särskild bestäm­melse finns inte om kontant betalning i det fallet alt gäldenären innehar hel inteckning inom lägsta budet. Denna torde — trots att inteckningen inte är belånad — böra betraktas som intecknad gäld och skall alltså inte betalas kontant, ora det inte yrkas. Inteckningen övergår enligt gällande lag inte genom försäljningen till köparen. Om ägaren har hel inteckning eller andel i inteckning utom lägsta budet, skall inteckningen resp. andelen givelvis beta­las kontant, om inte annat avtalas med köparen. Ägarhypotek tas ofta i mät i samband raed exekutiv försäljning och ägaren kommer dä inte själv i åtnju­tande av tillgodohavandet.

2.12.2 Den i JB föreslagna ordningen. Sora huvudregel anges i JB att inteck­
ning blir utan verkan till belopp sora enligt sakägarförteckningen inte täcks
av köpeskillingen om inle ÖE förordnat om fortsatt inteckningsansvar. Mot­
svarande gäller när inteckning avser flera fastigheter gemensarat och dessa
säljs på exekutiv auktion enligt gemensam sakägarförteckning. Sker däremot
försäljningen enligt särskilda sakägarförteckningar förlorar inteckningen
alltid sin verkan, om inte ÖE förordnat om fortsatt inteckningsansvar. Säljs


 


142                  Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

endast någon eller några av fastigheterna, blir inteckningen, såvitt angår såld fastighet helt ulan verkan, om inle ÖE förordnat om fortsatt inteckningsan­svar, och såvitt angår annan fastighet, utan verkan till den del medel utfallit på pantbrevels belopp (6 kap. 12 § JB). Någon raolsvaiighel till 30 § IF har inte lagils upp i JB.

2.12.3 Lagberedningen. 1 syfte atl bevara befintliga inteckningar i största möjliga utsträckning förordar beredningen atl särskild förklaring skall kunna meddelas om alt vissa inteckningar som köparen vill bevara allljäral skall gälla oaktat de inte täcks av köpeskillingen. Begäran om fortsatt inteck­ningsansvar skall enligt beredningens förslag göras senast vid sammanträde för köpeskillingens fördelning. Förordnande om intecknings fortsatta be­stånd skall raeddelas av ÖE. Förslaget möjliggör att inteckningarna kan omedelbart belånas hos kreditgivare som köparen anlitar. Enligt beredning­ens förslag skall ÖE även kunna förordna att gemensamma inteckningar, vil­kas belopp inte läcks av köpeskillingen skall fortfara all gälla. Beredningen har även övervägt huruvida ÖE skulle kunna tillerkännas en allmän befogen­het att förordna ora fortsatt inteckningsansvar även i sådana fall när gemen­samt intecknade fastigheter säljs efter särskilda utrop eller sådan fastighet säljs för sig. Situationen kan emellertid vara komplicerad och beredningen har därför ansett del rådligasl att begränsa en sådan befogenhet till enkla fall sora lätt kan överblickas. Till den grupp som här är i fråga hör bl. a. för­säljning av slamfastighet som svarar primärt för geraensara intecknings hela belopp. Om den aktuella fordringen helt täcks av köpeskillingen, kan något subsidiärt ansvar inte göras gällande i annan fastighet. ÖE bör i denna situa­tion på begäran av köparen kunna förordna att inteckningen alltjämt skall gälla, näraligen i den sålda fasligheten. Härigenom bereds köparen bl. a. möj­lighet alt med den sora innehar pantbrevet avtala om avräkning på köpeskil­lingen. Vad åter angår det fallet att fordringen inte helt läcks av köpeskil­lingen kan innehavaren av pantbrevet vara berättigad att vända sig mot sub­sidiärt ansvarig fastighet för att få ut resterande belopp. Så länge ett sådant ansvar beslår kan det inte vara lärapligt atl ge förordnande ora all inteck­ningen jämsides skall bestå i den sålda fastigheten. Det skulle kunna vara tänkbart att ge raöjlighet lill sådant förordnande om pantbrevets innehavare avslår från all rält mot subsiidiärt ansvarig fastighet. Detta kräver emellertid i så fall särskild åtgärd och anteckning i faslighelsboken. I enkelhetens in­tresse har beredningen anselt att raan bör lärana utanför de fall, då ford­ringen inle helt täcks av köpeskillingen.

Dessa spörsmål får enligt sakens natur inte någon aktualitet vid försälj­ning under hand som ju inte får inverka på inteckningarna i såld fastighet.

Ävan om inteckningarna skall gälla efter auktionen i den mån de läcks av köpeskillingen torde del inte vara lämpligt alt lagen utgår från att motsva­rande lån skall kvarstå i fasiigheten. Det skulle innebära alt, om inte annat


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                143

sägs, förre ägaren skulle kvarstå som personligen betalningsskyldig för lån ända intill det belopp som motsvarar gränsen för faslighetens värde, såvitt detta kan bedömas genom resultat av auktionen. En betydande risk skulle härigenom komma att åvila honom. Även ora han redan är insolvent när fas­tigheten säljs, kan det inte vara rimligt att den risken kvarstår beträffande fordran som läcks av köpeskillingen. Å andra sidan kan lagen inle utan att åsidosätta borgenärens rätt föreskriva att lånen skall stå kvar även om förre ägarens personliga betalningsansvar skulle upphöra. Inte ens ora nye ägaren åläggs personligt betalningsansvar för lånen kan man gärna tvinga långiva­ren all stå kvar även ora förre ägarens personliga betalningsansvar upphör. Det är ju inte sagt att nye ägaren är i stånd att klara ut situationen. I allraän­hel torde långivare under åberopande av uppsägningsklausul före auktio­nen ge tillkänna alt de yrkar kontant betalning om inle efter auktionen an­nat avtalas med köparen. Efter auktionen regleras frågan med köparen. I all­mänhet övertar denne betalningsansvaret och befrias förre ägaren därifrån. Det torde därför vara helt orealistiskt atl tänka sig en legal reglering som ut­går från att alla lån som läcks av köpeskillingen skall slå kvar utan att sa­ken regleras raed köparen.

Det är inte utan vidare givet att gränsen mellan lån som lagen antar skall stå kvar efter auktionen och lån som skall betalas kontant bör som i gällande lag dras vid lägsta budet resp. skyddsbeloppet enligt beredningens termi­nologi. Då emellertid under alla omständigheter utraälningssökandens ford­ran — som regelmässigt faller utanför skyddsbeloppet — skall betalas kontant till större eller mindre del, har beredningen anselt det naturligt att på denna punkt stå fast vid regleringen i gällande lag. Delta innebär sålunda att, om borgenär inte gjort gällande rätt lill kontant betalning och inteckning inte heller av särskilda skäl skall vara utan verkan, lån som faller inom skyddsbeloppet skall avräknas på köpeskillingen, att förre ägaren alltjämt blir personligen betalningsskyldig för sådant lån om personligt betalnings­ansvar åvilade honom före försäljningen och att nye ägaren inta blir person­ligen belalningsskyldig mot långivaren för lånet. Givetvis kan det därefter in­träffa att nye ägaren övertar sådant betalningsansvar och att förre ägaren be­frias därifrån. Detta får emellertid överlämnas åt parterna att bestämma. Vad angår lån som faller utanför skyddsbeloppet innebär beredningens för­slag alt borgenären har rätt till kontant betalning och all förre ägaren blir befriad från personligt betalningsansvar. Om borgenär medger köparen av­räkning, betingar sig borgenären givelvis att köparen ikläder sig betalnings­ansvar för lånet i fråga. Ifrågavarande förslag har inte avseende på exekutiv försäljning under hand. Vid sådan försäljning får tillses all frågan om över­lagande av lån ordnas enligt vad sora brukar tillämpas vid frivillig försälj­ning.

Det kan vara fullt tänkbart att pantbrevet är pantförskrivet till säkerhet för fordran som överstiger pantbrevets belopp, eller atl ränta m. m. löpt så


 


144                  Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

lång tid att sammanlagda fordringsbeloppel väsentligt överstiger pantbrevels belopp. Del ligger i sakens natur att om borgenären haft rätt lill kontant be­talning men avtalat raed köparen om avräkning på köpeskillingen, omfatt­ningen av köparens betalningsutfäslelse och innebörden av pantförskriv-ningen då klaras ul för framtiden. Om lånet faller inom skyddsbeloppel och inte skall betalas kontant bor pantförskrivningen i framtiden inte kunna åberopas för större belopp än pantbrevets belopp. En annan ordning skulle bl. a. innebära att en fastighetsägare skulle kunna lill skada för senare in­teckningshavare realiter belasta fastigheten med långt större belopp än in­skrivningen i faslighelsboken och gravationsbevis utvisar. En köpare skall vidare aldrig kunna bli skyldig atl — utan särskilt åtagande — mer än en gång svara för den del av köpeskillingen som avräknats. Den angivna princi­pen bör gälla inle bara pantbrevets kapitalbelopp utan även tillägg som avses i 6 kap. 3 § JB.

Om borgenär i följd av exekutiv auktion får motta betalning i förtid kan han bli berättigad till skadestånd. Enligt JB får utöver pantbrevels belopp även det i 6 kap. 3 § angivna tillägget användas för all läcka skadestånd. Det är inte alldeles klart, hur det enligt gällande lag skall förfaras med skade-ståndsbeloppel om köparen övertar ansvaret för lånet på oförändrade villkor. Enligt beredningens mening skall beloppet i så fall tillkomma köparen som kompensation för lånets överlagande. Borgenärens anspråk på beloppet bort­faller då. Om köparen får lånet på billigare villkor, skall långivaren som kompensation för eftergiften behålla skadeståndsbelopp i proportion till denna.

Enligt beredningens förslag skall ägarhypotek i den mening som avses i 6 kap. 9 § JB alltid utan särskilt yrkande betalas kontant även om det faller inom skyddsbeloppet. Regeln gäller alltså vare sig ägaren har hel inteckning obelånad eller endasl har andel i belånad inteckning. Enligt JB går rälten till inneliggande inteckning över till köparen. Enligt 6 kap. 3 § JB skall tillägg inle beräknas på ägarhypotek. Beredningen har tagit upp en motsvarande be­stämmelse. Om ägarhypoteket blivit utmätt, skall emellertid tillägg kunna ulgå. Det är då i själva verkeit inte längre ägarhypotek. Att detta skall gälla när ägarhypotek enligt beredningens förslag pantförskrivits av utmätnings­mannen, torde vara klart utan särskild bestämmelse. I sådant fall bör all­männa regler för den som har panträtt i fast egendom gälla. Behov av be­stämmelse föreligger däremot om den som fått utmätning i ägarhypotek har begärt omedelbar exekution i fastigheten. Exekutionen kan dra ut på liden och det saknas anledning att inte medge tillägg t. ex. för ränta. Även i andra fall där ägarhypotek tagils i jnät efter alt fastigheten utmätts, bör ägarhypo­teket i princip utgå på samma sätt som om ägaren efter utmätningen pant­förskrivit pantbrev som gäller i fastigheten.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                145

2.12.4 Remissyttrandena. Beredningans förslag att ÖE skall kunna meddela förklaring att inteckning, som annars efter exekutiv fastighelsförsäljning skulle bli utan verkan, alltjämt skall gälla har godtagils eller lämnats ulan erinran av nästan alla remissinstanserna. Hit hör bl. a. de båda hörda hov­rätterna, bankinspektionen, EON, inskrivningskommittén, Svenska bankför­eningen, Svenska sparbanksföreningen. Konungariket Sveriges stadshypo­tekskassa. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteks­institution, advokatsamfundet och flertalet länsstyrelser som har yttrat sig.

Kritik mot förslaget att också inteckningar, som faller utanför köpeskil­lingen, efter ÖE:s förordnande skulle kunna slå kvar i fastigheten framförs emellertid i remissyttrandena från länsstyrelserna i Älvsborgs och Västman­lands län. Enligt förstnämnda länsstyrelse torde inteckningar som faller utom köpeskillingen i de flesta fall inte vara sunda kreditobjekt. ÖE bör där­för inte medverka till att de får fortsatt giltighet. Länsstyrelsen vill dessutom påpeka att redan de nuvarande bestämraelserna ora stärapel för inteckning ger raöjlighet alt utan särskild stärapelkoslnad förnya inteckningar, som inte täcks av köpeskillingen. Mot bakgrunden av vad som har nämnts finner läns­styrelsen förslaget mindre lämpligt. Beträffande de gemensamraa inteckning­arna anser länsstyrelsen, att de under inga förhållanden bör få gälla efter den exekutiva auktionen, om de intecknade fastigheterna säljs efter särskilda utrop eller någon av dem säljs för sig. Länsstyrelsen i Västmanlands län fin­ner de av beredningen anförda skälen för förslaget inle vara bärande och på­pekar att beredningen i detta hänseende, liksom i andra, lägger en ny börda på ÖE:s verksarahet.

Beredningens uttalande och förslag i fråga ora vad sora vid exekutiv fastig­hets försäljning bör betalas kontant och vad sora kan stå kvar sora lån i fas­tigheten efter försäljningen har godtagits eller lämnats ulan erinran av alla remissinstanser utom länsstyrelsen i Älvsborgs län. Länsstyrelsen kan inle biträda förslaget atl förre ägaren av exekutivt såld fastighet alltjämt skall bli personligen betalningsskyldig för lån som faller inom skyddsbeloppet. Läns­styrelsen anser alt regeln bör vara atl personligt betalningsansvar för förre ägaren skall upphöra för inteckningar, som läcks av köpeskillingen. Länssty­relsen vänder sig i sammanhanget raot beredningens uttalande alt långivare, vars lån enligt nu gällande regler faller inom lägsta budet, i allmänhet genom uppsägning av lånen ser till atl de själva kan bestämraa ora lånen skall stå kvar eller inte. Länsstyrelsen framhåller atl det vid länsstyrelsens exekutiva fastighetsförsäljningar nästan aldrig förekommer alt långivare med lån inora lägsta budet begär kontant betalning för sina kapitalfordringar och alt ut­talandet därför inta stämmer med länsstyrelsens erfarenheter. Länsstyrelsen vänder sig också mot beredningens uttalande om skadestånd vid förtida be­talning. Länsstyrelsen ställer frågan hur den ordning beredningen har föror­dat i det avseendet skall genoraföras i praktiken. Beredningens uttalanden är enligt länsstyrelsen oklara bl. a. så lill vida atl del inte av dem framgår om


 


146                  Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1971

ÖE skall vara verksam för att få reda på vilka överenskommelser, som har träffats mellan köpare och säljare, eller om det av fördelningslängden skall framgå under vilka villkor långivaren låter lån stå kvar i fastigheten.

2.13 Exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter

2.13.1 Gällande rätt. Enligt 107 § UL skall i borgenärsförteckning, som auk­tionsförrättaren upprättar vid fastighelsauktion, tas upp fastigheten belas­tande rättigheter av typ nyttjanderätt, åter köpsrätt, rätt till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förraån och rätt till servitut. En förutsättning för att en rättighet av det nämnda slaget skall tas upp i förteckningen är emellertid att rättigheten är intecknad eller atl den grundar sig på en skriftlig handling, som är tillgänglig liör auktionsförrättaren. I borgenärsförleckning-en tas den eller de rättigheter och de fordringar som belastar fastigheten och skall antecknas i förteckning upp efter det företräde mellan dera sora gäller enligt lag.

Av 113 § 1 raom. UL framgår, all försäljning av fastighet på auktion alltid skall ske under förbehåll att rättighet sora enligt borgenärsförteckningen fal­ler inom lägsta budet skall bestå. Detta innebär att rättighet med förmånsrätt framför exekutionsfordran regelmässigt skall bestå efter fastighetens försälj­ning. Beträffande rättighet som enligt borgenärsförteckningen faller utom lägsta budet gäller som princip att dess bestånd skall förbehållas vid auktio­nen, om detta kan ske utan förlust för rättsägare med bättre förmånsrätt än rättigheten. Enligt 123 § UL gäller därför, att fastigheten vid auktionen först skall utropas med förbehåll om rättighetens bestånd. Uppnås då ett slutbud, som täcker alla fordringar med bättre rält än rättigheten, godtas budet och något ytterligare utrop skai- inte. Blir däremot inle alla frainförliggande fordringar täckta av budet, görs elt nytt utrop ulan förbehåll ora rättighe­tens bestånd. Blir slutbudet vid detta utrop högre än vid det föregående blir det antaget. I annat fall antas det första slutbudet. Är i borgenärsförteck­ningen upptagna flera rättigheter som sinsemellan har olika förmånsrätt och faller ulora lägsta budet, kan en serie av utrop bli nödvändig. Fastighe­ten utropas då först raed förbehåll ora saratliga rättigheters bestånd. Blir slutbudet då inte så högt atl det läcker alla fordringar raed förmånsrätt framför den rättighet som har lägsta prioritet, sker nytt utrop, varvid sist­nämnda rättighet inle förbehålls. Om slutbudet vid det nya utropet inte täc­ker fordringar med bättre förmånsrätt än rättigheten som är näst lägst prio­riterad, får ännu ett utrop sike, vid vilket inte heller denna rättighet förbe­hålls. På detta sätt pågår utropen till dess elt slutbud uppnås, som innebär att någon rättighet kan förbehållas eller samtliga rättigheter har fallit bort. Har en rättighet förbehållils, är därmed också bättre prioriterade rättighe­ter givetvis förbehållna. Sker gemensarat utrop av flera fastigheter, varav


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                147

någon eller några är belastade med rättigheter, följs samma regler som då en fastighet utropas särskilt.

Enligt 123 § UL kan rättighet, som efter utrop annars skulle falla bort, räd­das av innehavaren genom alt han fyller ut vad som brister för att fordringar med bättre rätt än rättigheten skall bli täckta. Nytt utrop kan i det lägel också underlåtas, om borgenärerna raed fordringar med bättre rält som inte blir täckta av slutbudet samtycker därtill.

Rättigheter som inle har förbehållils vid auktion blir enligt gällande rätt inte alltid fördenskull utan verkan. Om del finns arrendator eller hyresgäst vars rätt inte har förbehållits vid auktion på fastigheten, skall nye ägaren inom en månad från tillträdesdagen säga upp honom. Annars blir del gamla avtalet gällande (133 § UL). När t. ex. hyresfastighet säljs exekutivt, lorde i allmänhet någon uppsägning ej äga rum. Uppsägning kan emellertid använ­das av nye ägaren bl. a. för att få arrende- eller hyresvillkoren justerade.

2.13.2 Lagberedningen. Beredningen har i förslagel till lag om exekutiv för­säljning av fast egendom använt termen rättighet i avgränsad bemärkelse och angivit, att med rättighet som besvärar fast egendora åsyftas nyttjande­rätt, servitut och samfällighetsrätt som avses i JB och annan dylik rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre eller annan lag besvärar fast egen­dom. Av den givna bestämningen framgår, att panträtt eller förmånsrätt inte omfattas liksom att rättigheter sora grundas direkt på lag eller på för­rättning inte heller avses. Vid sin behandling av frågan om exekutiv försälj­nings inverkan på rättigheter har beredningen använt ordet rättighet i den nu angivna bemärkelsen.

Beredningen anser alt de nuvarande reglerna beträffande rättigheternas behandling vid exekutiv auktion dåligt tillgodoser rättighetshavarnas intres­sen. När dubbla utrop skall äga rum, leder det första utropet inte till några allvarligt menade bud. Det kanske inte bjuds något alls. Resultatet blir, att fastigheterna regelmässigt säljs utan förbehåll för de rättigheter sora här är i fråga. Någon praktisk raöjlighet för rättighetshavare att bevara sin rättighet genom kontant betalning torde sora regel inle föreligga. Rättigheter kan på detta sätt komma alt offras utan att någon rimlig anledning föreligger därtill. Beredningen anför som exempel atl om en faslighet ingår i konkursbo och den säljs för fordringar sora avses i 17 kap. 4 § HB, kan ett gammalt in­skrivet servitut eller en nyttjanderätt som för länge sedan har inskrivits i fastigheten komma att försvinna därför att ingen bjuder något för fastighe­ten när denna utropas raed förbehåll för rättighetens bestånd. Beredningen finner all det måste anses vara mycket otillfredsställande, att välfångna rät­tigheter kan godtyckligt bringas atl försvinna. Beredningen har därför sökl att åstadkomma en bättre ordning.

Utgångspunkten bör enligt beredningens mening liksom i gällande lag vara, att rättigheter med bättre rätt än den fordran för vilken fasligheten


 


148                   Kungl. Majds proposition nr 20 år 1971

skall säljas blir skyddade utan särskilt förbehåll. Beträffande andra rättighe­ter bör förbehåll vara obligatoriskt, om det saknas anledning lill antagande att de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Till grund för ÖE:s bedömning i nämnda avseende skall läg­gas den utredning sora bör göras ora fastighetens belastning raed rättigheter och vad sora frarakoramer vid bevakningssammanträdet. Ägaren av faslig­heten bör enligt beredningen givelvis inte i detta sammanhang betraktas som fordringsägare därför alt han eventuellt har ägarhypotek i fastigheten. Han har ju antingen förvärvat fastigheten belastad av rättigheten eller själv upp­låtit denna. I sakägarförteckningen bör anges rättigheter som blir skyddade på nu angivet sätt.

Beredningen är av den uppfattningen att det genoin bestämmelser av det slag som nu har angivits blir bättre sörjt för alt fastigheten kominer att ut­bjudas med bevarande av de rättigheter som det inte finns någon rimlig an­ledning att upphäva. Man måste emellertid enligt beredningen räkna med att det finns ytterligare rättigheter, som kan utgöra en belastning men som ändå av olika skäl bör och kan räddas vid fastighetens försäljning. Beträffande dem fär avgörandet träffas vid auktionen. Beredningen anser, att dessa rät­tigheter då skulle komma i en bättre ställning, om utropsordningen ändras och fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och där­efter med sådant förbehåll. Om spekulanterna inte intresserar sig för det förra utropet enligt denna ordning, har rättighetshavaren inte någon olägenhet därav. För honom är av intresse, alt andra budgivningen blir effektiv. Beträf­fande andra utropet bör enligt beredningen föreskrivas, att om därvid bjuds så mycket att fordringar med bättre rätt än rättigheten täcks, gäller detta bud, även om högre bud givits vid första utropet. Beredningen räknar med att det skall bli en helt annan stimulans lill budgivning vid det andra utropet enligt förslaget än sora är fallet vid del första utropet enligt gällande lag, ef­tersom det enligt förslagel blir det andra utropet som kan väntas bli avgö­rande inle bara för rättighetsliiavaren utan även i konkurrensen mellan olika spekulanter. Har budet gått högt redan vid del första utropet, sora sker utan förbehåll om rättighetens bestånd, kan man vänla att konkurrensen blir hård även vid det andra utropet och all därvid verkligen uppnås bud som ej påver­kas av förbehållet om rättighetens bestånd i vidare mån än som verkligen föranleds av därmed förenad olägenhet. Om vid andra utropet uppnås lika högt bud som vid första utropet, bör enligt beredningen budet gälla, även ora fordringar raed bättre rält ej Iblivil täckta.

Beredningen framhåller atl den nu existerande möjligheten för rättighets­havare atl rädda sin rättighet, genom atl vid första utropet betala vad som brister för att borgenär med bättre rätt skall få full gottgörelse kan antas ha ringa praktisk betydelse. Om del överhuvud inle bjuds något för fastigheten vid första utropet, skulle rättighetshavaren enligt denna regel nödgas betala alla fordringar som ligger före honom, dvs. i praktiken köpa fastigheten.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                149

Beredningen påpekar alt regeln också i andra fall leder till egendomliga re­sultat. Rättighetshavaren måste kanske betala belopp sora inle står i någon proportion lill den belastning sora rättigheten utgör. Genom den omkastning av utropen som beredningen förordar blir det enligt beredningens mening större möjligheter för en rättighetshavare att bedöma, hur stor belastning rättigheten anses utgöra. Vid det andra utropet kan buden antas bli realis­tiska, och del kan då vara någon mening med atl rättighetshavaren ingriper och betalar något för alt rättigheten skall beslå. Rättighetshavaren skall vi­dare inle behöva betala mera än sora svarar mot den belastning hans rättig­het anses utgöra.

Beredningen påpekar atl de nuvarande reglerna för det fall att fastighet belastas av flera rättigheter innebär atl rältighel som har företräde framför annan skall vika först efter denna. Detta finner beredningen ha lill följd, alt rättigheter som är alldeles ulan betydelse för fastighetans värda kan komma att offras endast därför atl de är upplåtna senare än andra rättigheter. Bered­ningen föreslår att det såvitt möjligt skall genom utrop och bud konstateras i vad mån rättighet sora är i farozonen verkligen är belastande för fastigheten. Enligt beredningens förslag skall vidare rättighetshavare som är i farozonen kunna rädda sin rättighet genom alt betala det belopp varmed rättigheten kan anses sänka faslighetens värde, såvitt man kan bedöma detta av budgiv­ningen. Det är avsett, all man skall börja med den rättighet som ligger bäst till. Beredningen erinrar i sammanhanget om att ÖE skall kunna före auktio­nen bestämma alt rättigheter, vilka bedöms som icke betungande, skall utan vidare bestå. Härigenom bör enligt beredningen antalet rättigheter som för­anleder särskilda utrop vid auktionen bli starkt reducerat.

Beredningen erinrar om atl besittningsskydd i viss utsträckning gäller be­träffande såväl arrende sora hyra. Även när avtalet skall upphöra på grund av exekutiv försäljning träder basiltningsskyddet i allraänhel i funktion. Detta innebär, att en köpare då inte kan räkna raed del värde sora fasligheten skulle representera för honom befriad från nyttjanderättshavaren. Alt den­nes rätt inte förbehålls vid auktionen innebär endast, att den nye ägaren får möjlighet att efter uppsägning påkalla en omreglering inom den ram som lagstiftningen om besittningsskydd erbjuder.

Liksora enligt gällande rätt åligger det enligt beredningens förslag köparen att uppsäga arrende- eller hyresavtal, som inte har förbehållits och som kö­paren vill bringa att upphöra. I förslaget erinras också ora det besittnings­skydd sora gäller vid arrende och hyra samt om den rätt till skadestånd som kan finnas med anledning av uppsägning som har följt på exekutiv auktion.

2.13.3 Remissyttrandena. Beredningens förslag att rättighetshavares ställ­ning vid fastighetsauklion skall stärkas genom att också rättigheter med sämre rätt än exekulionsfordran under vissa förutsättningar obligatoriskt skall förbehållas och genora att den nuvarande utropsordningen ändras har


 


150                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

under remissbehandlingen godtagits eller lämnats utan erinran av bl. a. läns­styrelserna i Uppsala och Göteborgs och Bohus län, överexekutorerna för Norrköpings och Hälsingborgs kronofogdedistrikt, EON, Svenska bankför­eningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostads­företag. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinsti--tution, Föreningen Sveriges kronofogdar och Sveriges lanlbruksförbund. För­eningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare uttalar att de föreslagna ändringarna enligt föreningens mening är välbetänkta. Sveriges industriför­bund förklarar all förbundet delar beredningens uppfattning att rättighets­havarnas intressen bör stärkas och tillstyrker särskilt förslaget all alla rättig­heter med sämre rätt än exekulionsfordringen skall förbehållas, om del sak­nas anledning till anlagande att de belastar fastigheten i fråga till beaktans­värd skada för innehavare av fordran med bättre rätt.

Under remissbehandlingen har emellertid från flera remissinstansers sida hävdats alt den nuvarande ordningen för beaktande av rättigheter vid fastig­hetsauklion bör behållas. I denna riktning uttalar sig sålunda länsstyrelserna i Kalmar, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbot­tens län samt advokatsamfundet och Sveriges fastighetsägareförbund. Advo­katsamfundet anser att beredningens uppfattning alt rättigheter skall skyd­das i vidare raån än f. n. har lett lill regler och avvägningar som förefaller väl omfattande för de intressen som skall tas tillvara. Samfundet framhåller, att de rättigheter det är fråga om i allt väsentligt består av hyres- och arrende­rätter. Dessa skyddas cnligl samfundets mening på ett godtagbart sätt genom annan lagstiftning. Alt i öviigt utarbeta elt system för att skydda rät­tigheter med sämre rätt än exekutionsfordringen anser samfundet vara en åt­gärd som kan sättas i fråga. Sveriges fastighetsägareförbund finner det vara riktigast att, för att undvika att skapa oro på fastighetsmarknaden, vid fas­tighetsauktion söka bevara rättigheter i fastigheten på samma sätt som hit­tills. Förbundet framhåller att hyresgäster efter uppsägning i anledning av auktion på fastigheten enligt den nya hyreslagstiftningen i regel kan till-tvinga sig nytt kontrakt. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att regelkom-plexet inle innebär några egentliga fördelar utan enbart kommer alt verka tjmgande på förfarandet. Också länsstyrelsen i Västmanlands län förordar den nuvarande ordningen fraraför den föreslagna. Länsstyrelsen anser alt rättighetshavarna med sämre rätt än exekutionsfordringen liksom inneha­vare av fordringsinteckningar får finna sig i de risker sora följer av elt dåligt förraånsläge. Länsstyrelsen frarahåller att det, i de fall då en rättighet enligt nuvarande ordning har upphört alt gälla, inle sällan händer alt rättigheten får bestå efter överenskoraraelse med fastighetsägaren. Länsstyrelsen i Väs­terbottens län intar en liknande ståndpunkt.

I flera remissvar anläggs särskilda synpunkter på å ena sidan förslaget alt rättighet med sämre rätt än exekutionsfordringen obligatoriskt skall förbe-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                151

hållas vid auktion om den inte är till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rält och å andra sidan på förslaget om ändrad utropsord­ning.

Förslaget alt rättighet under vissa betingelser skall förbehållas vid auk­tion även om den har sämre rätt än exekutionsfordringen utgör enligt hov­rätten för Västra Sverige en betydande förbättring i förhållande till nu gäl­lande rätt. Hovrätten för Övre Norrland delar beredningens uppfattning, att rättigheter som inte belastar fasligheten till beaktansvärd skada bör kunna särskilt förbehållas. Hovrätten sätter emellertid del föreslagna prövningsför­farandet i fråga. Motsätter sig sakägare att rättigheten får särskilt förbehål­las, kan inle bortses från raöjligheten alt han anför besvär över auktionen. Risken härför kan i sin tur inverka menligt på budgivningen. Det kunde därför enligt hovrätten förtjäna övervägas, om inte möjligheten lill sär­skilt förbehåll borde begränsas till fall då innehavare av fordran med bättre rätt inte motsätter sig dalta.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att uttrycket "beaktansvärd skada" kan bli mycket svårtolkat. Beredningens uttalanden i anslutning till förslaget finner länsstyrelsen också kunna ge upphov till tolkningssvårigheler. Läns­styrelsen sätter i fråga om inte ytterligare förtydligande av bestämmelsen bör ske. Kronofogdemyndigheten i Eslövs distrikt delar länsstyrelsens upp­fattning och framhåller alt tolkningssvårigheterna kan ge upphov lill en oen­hetlig bedöraning. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåUer att det i praktiken torde komraa att visa sig vara ogörligt för ÖE att träffa från rätts­säkerhetssynpunkt tillfredsställande avgöranden. Enligt länsstyrelsens i Kopparbergs län erfarenhet är det ytterst sällan som rättighetshavare och fastighetsägare uppträder vid auktionerna. Länsstyrelsen finner del därför vara tveksamt om ÖE skall kunna utreda om det saknas anledning till an­tagande att en rättighet belastar fastighet till beaktansvärd skada. Länssty­relsen anser det vidare vara att tilltro utmätningsraan och värderingsman för mycket om man utgår från att det vid beskrivning eller värdering av fastighet går att få fram tillförlitliga uppgifter om en rättighets ekonoraiska belastning på en fastighet. Om sakkunniga anlitas kan det enligt länsstyrel­sen komma att fördröja handläggningen ganska väsentligt. Också advokat­samfundet anser att den bedöraning som läggs på ÖE kan vara vansklig att göra. Liknande uttalanden görs av länsstyrelserna i Kalmar och .Älvsborgs län.

De föreslagna ändringarna i utropsordningen kritiseras i flera remissvar.

Hovrätten för Västra Sverige ställer sig avvisande lill beredningsförslagen och anför som grund för delta följande. Den nu gällande utropsordningen be­reder en rättighetshavare god möjlighet att skydda sin rättighet. Som exem­pel kan tas att ett servitut har tagils upp efter fordringar om sammanlagt 50 000 kronor, varefter följer ytterligare fordringar om 25 000 kronor. Om servitulshavaren vid del första utropet bjuder 50 000 kronor är han tryggad.


 


152                  Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Något ytterligare utrop skall då enligt 123 § UL inte äga rum. Innehavarna av fordringar med sämre rätt kan därför inte låta budet bli bestående, om de avser att ropa in fastigheten för alt skydda sina fordringar. Utomstående spekulanter kan inte heller låta budet bli beslående, om de har för avsikt att bjuda t. ex. 60 000 eller 70 000 kronor. Följaktligen blir alla som är beredda att gå högre än lill 50 000 kronor med bevarande av servitutet tvungna att fortsätta budgivningen. Skulle de av förbiseende eller okunnighet underlåta att fortsätta, blir följden atl servitulshavaren förvärvar fasligheten till un­derpris. Vad en rättighetshavare enligt nuvarande ordning har atl göra är alltså endast alt vid det första utropet bjuda så mycket alt framförliggande fordringar blir läckta. Det medför ingen risk för honom alt göra detta, även om budet skulle överstiga hans ekonomiska resurser. Budet är inte bindande. Det blir bindande först om Jiiandpenning erläggs eller säkerhet ställs enligt 125 § UL. Spekulanterna kan emellertid inte räkna med att rättighetshavaren skall vara ur stånd att fullgöra den prestationen som fordras. De blir därför nödsakade alt fortsätta budgivningen i det första utropet. Beredningens för­slag om ändrad ulropsordning skulle emellertid innebära en försämring av servitulshavarens möjligheter all trygga sin rättighet. Till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande lag skall enligt förslaget den som efter utrop har stannat för högsta budet lämna handpenning innan nytt utrop äger rum. I det anförda exemplet måste servitulshavaren med förslagets regler bjuda 50 000 kronor i andra utropet för att trygga sin rättighet. Kan han inte betala den mot budet svarande handpenningen eller ställa säkerhet för denna vin­ner budet inle beaktande. Finns det andra rättigheter med sämre rält som kan förbehållas kan spekulanterna i vissa fall tänkas avstå från att avge bud vid andra utropet för att se om rättighetshavaren är i stånd att prestera handpenning. Misslyckas han därmed och bevakar övriga rättighetshavare inte sina intressen, kan spekulanterna underlåta att bjuda vid påföljande ut­rop med resultat att fastigheten säljs ulan förbehåll för rättigheterna. Beta­las handpenningen kan spekulanterna ropa in fastigheten vid något av de se­nare utropen. Hovrätten framhåller dessutom att hovrätten inte är övertygad om att de föreslagna ändringarna i utropsordningen skulle innebära någon större stimulans till budgivning från utomstående spekulanters sida när fas­tigheten utropas med förbehåll för rättigheter. Vare sig det ena eller andra systemet tillämpas, beror det väsentligen på rättighetshavarna själva, om rät­tigheterna förbehålls eller inte. Förklaringen till all något bud f. n. inte av­ges, när fastigheten utropas med förbehåll om rättigheters bestånd, är att ingen rättighetshavare begagnar den möjlighet lagen ger honom. Det finns ingen anledning anta att rättighetshavarna skall utnyttja sina möjligheter mera enligt den föreslagna ordningen. Ora egendomen är belastad med många rättigheter erfordras enligt förslaget ett stort antal utrop, i synnerhet om flera fastigheter skall säljas samtidigt på grundval av särskilda sakägar­förteckningar. Eftersom de avgivna buden skall prövas i omvänd ordning


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                153

mot utropsordningen kan resultatet av auktionen inte bedömas förrän de successiva utropen är genomgångna. Utropsserierna raåste sålunda alltid fullföljas till slut. Förfarandet kan bli mycket invecklat och resultatet av budgivningen svårbedömbart för intressenterna. I samband med att hovrät­ten mot bakgrund av det anförda avstyrker beredningens förslag om änd­ringar i utropsordningen sätter hovrätten emellertid i fråga atl komplettera nuvarande bestämmelser med en möjlighet för rättighetshavaren atl köpa sig kvar genom att betala ett belopp som står i relation till rättighetens värde. Att uppskatta detta finner hovrätten emellertid vara svårt. För rättighetsha­varen skulle det fortfarande bli enklast och billigast att avge bud i första ut­ropet. Någon principiell ändring av det nuvarande systerael kan hovrätten därför inte förorda.

Beredningens uppfattning att den föreslagna utropsordningen skall stimu­ lera till budgivning vid utrop med förbehåll för rättighet sätts starkt i fråga av länsstyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen tvivlar på möjligheten att uppnå högre bud vid utrop med förbehåll än utan förbehåll av rättighet. Länsstyrelsen har den erfarenheten atl allvarliga spekulanter har fullt klai't för sig om de vill låta en rättighet förbehållas eller inte och rättar sin budgiv­ning därefter. Resultatet av den föreslagna ordningen skulle enligt länssty­relsen inte bli del önskade ulan i stället att bud bara skulle komraa all avges vid det första utropet. Länsstyrelsen anser därför alt det inte föreligger nå­got skäl att ändra den nuvarande utropsordningen. Länsstyrelsen i Kop­parbergs län anför liknande synpunkter. Också länsstyrelserna i Österyöt­lands, Västmanlands och Västerbottens län ger uttryck för uppfattningen, atl den omkastade utropsordningen inte kommer att ge det resultat bered­ningen har tänkt sig.

Några remissinstanser anser alt den föreslagna utropsordningen är onödigt komplicerad och svårtillämpad och att den nuvarande ordningen därför är all föredra. Uttalanden av den innebörden görs av bl. a. länsstyrelserna i Ös­tergötlands och Jämtlands län, advokatsamfundet och i yttrandet från Ko­nungariket Sveriges stadshypotekskassa. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller atl redan de nuvarande reglerna om utropsordningen i 123 § UL ställer stora krav på auktionsförrättare och intressenter. Dessa regler är emellertid klara och tydliga. Enligt länssstyrelsen kan man befara att all­raänhelen inle alltid skall förstå vad de av beredningen föreslagna reglerna innebär. Eftersom reglerna inle torde komraa att stimulera till budgivning, avstyrker länsstyrelsen den föreslagna ordningen. 1 den mån rättigheter inte förbehålls i sakägarförteckningen, bör nuvarande regler enligt länsstyrelsens mening behållas.

Beredningens förslag beträffande utropsordningen när fastighet belastas av flera rättigheter berörs särskilt av länsstyrelserna i Malmöhus och Älvs­borgs län. Förstnämnda länsstyrelse framhåller att den i del avseende före­slagna ordningen kan leda till ell mer invecklat ulropsförfarande än den hit-


 


154                  Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

tillsvarande. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län torde det bli mycket svårt att genomföra en ordning som. den föreslagna i praktiken. Länsstyrelsen rae­nar att budgivningen raed en sådan ordning kan bli läraligen godtycklig och förordar därför atl den inte genomförs.

En konsekvens av beredningens förslag beträffande utropsförfarandet sora frarakallar kritik är, att slutbud sora avges vid utrop raed förbehåll för rättig­het kan korama alt godtas även om det är lägre än slutbud vid tidigare utrop av samma fastighet. En sådan ordning finner länsstyrelsen i Kalmar län inte vara rimlig. Det viktigaste måste enligt länsstyrelsens mening vara att rätts-ägarnas fordringar blir täckta i största möjliga utsträckning. Liknande syn­punkter anförs av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Inte heller advokatsam­fundet finner en bestämmelse sora innebär att bud, som skyddar rättighet har företräde även om det är lägre än tidigare bud, vara godtagbar.

Den nämnda konsekvensen av beredningens förslag frarakallar enligt någ­ra remissinstanser särskilda svårigheter raed tanke på all det åligger ÖE atl pröva ora inrop kan godtas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekar, att det kan komma att inträffa att inrop som görs vid ett första utbud utan förbehåll av rättighet får anses godtaghart raedan inropet vid ett följande utbud med rättigheten förbehållen inte kan godtas. I länsstyrelsens yttrande ställs, lik­som i yttrandet från Stockholms sparbank, frågan hur en sådan situation skall lösas. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att auktionsförrättaren kan komraa att ställas inför svåra problem när del gäller att mot varandra väga å ena sidan rältighetshavarens intresse alt få rättighet förbehållen och å andra sidan fastighetsägarens krav att uppnå högsta möjliga köpeskilling.

Hovrätten för Övre Norrland konstaterar att beredningen genom förslaget att rättighet i vissa fall obligatoriskt skall förbehållas har uppgivit principen alt rättighet med sämre rätt, om det behövs, skall uppoffras före rättighet med bättre rätt. Vidare påpekar hovrätten att beredningen genom reglerna som ger rättighetshavare möjlighet alt genora tillskott skydda sin rättighet har stärkt rättighetshavarnas ställning betydligt. För att rättighetshavaren i koraplicerade fall skall kunna tillvarata sin rätt, torde emellertid enligt hovrätten fordras att överexekutor är verksam för alt upplysa honom. Där­igenom kan konflikt uppstå mellan olika sakägarinlressen. Hovrätten vill därför sälta i fråga, om det inte skulle vara raer tilltalande att införa den huvudregeln alt fastigheten, om den inte kan säljas med förbehåll för rät­tighet som har bättre rätt, skall utropas utan förbehåll för denna rätt men med förbehåll för följande rättighet och efter hand för ökat antal rättighe­ter så länge antagbart bud kan uppnås.


 


KungL l\Iaj:ts proposition nr 20 år 1971                155

2.14 Departementschefen

2.14.1 Allmänna synpunkter

Som inledningsvis anförts har den nu föreslagna översynen av lagstift­ningen om fastighetsexekulionen närmast föranletls av de nya bestämmel­serna ora panträtt i JB. Lagberedningen har emellertid inle begränsat över­synen till följdändringar med anledning av JB utan föreslår nu en relativt ge­nomgripande reform av lagstiftningen ora fastighetsexekutionen. I sararaan­hangel har även beaktats aktuella reforraer beträffande förraånsrättsord-ningen. Lagtakniskt är den föreslagna lagstiftningen ora fastighelsexekution så utforraad att den kan anpassas till en kommande UB.

De nya reglerna om panträtt i JB har raedfört behov av nya regler som ger möjlighet för borgenärerna atl ta ägarhypotek i anspråk. Även i fråga om ge­mensamt intecknade fastigheter föreslår beredningen åtskilliga nyheter sora har samband raed panlrältskonslruktionen i JB. Utmätning av ideell andel i fastighet och villkorlig rätt till fast egendora har också uppraärksararaats mot bakgrund av de nya panträltsreglerna. När del gäller förfarandet vid fas­tighetsexekution har beredningen tagit upp frågan om domstols fastställelse lill betalning ur fast egendom raed hänsyn lill den nya panträttskonstruktio­nen bör vara förenad med utraätningsverkan. 1 detta sararaanhang aktualise­ras också vissa frågor ora verkan av överlåtelse av fasligheten före utmät­ningen. Förfarandet frara till auktionen berörs i mindre omfattning av re­formförslagen men utropsordningen har nyreglerats med beaktande av reg­lerna i JB. I samband härmed har skapats elt ökat skydd för innehavare av andra rättigheter än ijanträtt. Beträffande själva försäljningen föreslår be­redningen atl möjlighet till underhandsförsäljning av fast egendom införs. Reglerna om fördelning av köpeskilling har förenklats. Slutligen har bered­ningen lagt fram förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning.

Lagberedningans förslag har under reraissbehandlingen fått elt positivt mottagande. Både när del gäller anpassningen av reglerna om fastighelsexe­kution lill JB och i fråga om från JB fristående reformer har förslagel all­raänl ansetts innebära väl avvägda lösningar. De allmänt kritiska synpunkter som framförls under remissbehandlingen har i huvudsak gått ut på att för­slagen inte i tillräcklig grad tillgodoser kraven på ett enklare exekutionsför-farande.

Samhällsutvecklingen ställer höga anspråk på den lagstiftning som utgör grunden för den alltmer betydelsefulla fastighetskrediten. De nya bestäm­melserna om panträtt i JB innebär en betydande modernisering av rättsreg­lerna på detta område. Det pågående reformarbetet inom inskrivningsväsen­det kommer atl ytterligare förbättra förutsättningarna för ett modernt och effektivt system för fastighetskredil. Lagstiftningen om fastighetsexekutio-


 


156                  Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

nen och samordningen av reglerna om panträtt i fast egendom och exekution i fast egendom är ett viktigt led i del pågående reformarbetet på fastighets-rätlens område.

De reformförslag som lagberedningen framfört i fråga om fastighetsexeku­ lionen syftar i första hand lill att anpassa lagstiftningen till panträttssyste-mel i JB. Förslagen innebär emellertid härutöver betydande nyheter i syfte alt skapa en modern och effektiv lagstiftning om fastighetsexekution. 1 lik­het med det stora flertalet remissinstanser anser jag all beredningens förslag är väl ägnat att läggas lill grund för den genomgripande reform på faslighets-exekutionens område som nu förestår. De farhågor som i några remissytt­ randen uttalats all förfarandet blir alltför komplicerat och svårbedömbart för den enskilde är enligt rain mening överdrivna. Att komplicerade och svårbedömbara situationer i undantagsfall kan uppstå under del exekutiva förfarandet lorde vara oundvikligt. Väsentligt är emellertid atl förfarandet i normalfallen blir så enkelt och snabbt som möjligt. Jag anser alt beredning­ens förslag innefattar en lämplig avvägning även i detta hänseende. Proble­met bör emellertid uppmärksammas vid valet mellan olika lösningar på skil­da områden.

Sedan beredningens förslag lagts fram har jordabalksarbetet framskridit så långt att proposilion raed förslag till ny jordabalk nu avlålils till riksdagen. Förslag till följdlagstiftning har också reraitterats lill lagrådet. I vissa av­seenden har järakningar vidtagits sora har betydelse för fastighetsexekulio­nen. Bl. a. har vissa av beredningens förslag beaktats vid den slutliga utforra­ningen av panträtten i JB (jfr prop. 1970: 20 del B 2 s. 910). Av betydelse för reglerna ora fastighetsexekution är vidare att del slutliga jordabalksförslaget inte tar upp institutet samfällighetsrätt men i stället tar upp rätt lill elektrisk kraft som en särskild sakrätt i fast egendom (jfr prop. 1970: 20 del A s. 392). I detta saramanhang bör också nämnas att jag senare denna dag kommer att anraäla förslag till förraånsrättslag. Förslaget är utarbetat på grundval av lagberedningens betänkande Utsökningsrätt IX (SOU 1969:5). I fortsätt­ningen avses, ora ej annat siuges, med JB del i prop. 1970: 20 upptagna för­slagel till ny jordabalk och med FRL förslaget till förraånsrällslag.

2.14.2 Inledande av exekution i fast egendom

Enligt den nuvarande ordningen har domstols beslut varigenom fordran fastställs till betalning ur fastighet den verkan att fastigheten anses utmätt. Ett lagsökningsutslag som innehåller alt fordran har fastställts lill betal­ning ur fastighet översänds av domstolen direkt till den ÖE på vilken det ankommer att vidta de exekutiva åtgärder som följer av att fastigheten skall anses utmätt. Redan i saraband raed alt utslaget raeddelas kan dorastolen orabesörja atl anteckning i fastighetsboken ora betalningsfastställelse och dess utraätningsverkan kommer till stånd samt atl delgivning av utslaget med


 


Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1971                157

gäldenären skar. För borgenären innebär den nuvarande ordningen alt han endasl genom en enkel framställning lill ÖE kan åstadkomma att fastighe­ten säljs exekutivt på grund av utslaget.

Beredningens förslag innebär att lagsökningsutslag inte skall ha utmät­ningsverkan. Borgenären skall i allmänhet i lagsökningsförfarandat kunna begränsa sig till att begära att den personliga fordringen fastställs till betal­ning enligt oraslagsreversen. Under det fortsatta exekutiva förfarandet skall fastigheten las i mät, vanid borgenären får styrka att han har panträtt i fas­tigheten genoin att förete bevis om pantförskrivning och uppvisa pantbrev. Eftersom panträtten även i fortsättningen skall kunna göras gällande även om fordringen är preskriberad eller pantens ägare inte är personligen betal­ningsskyldig finns enligt förslagel möjlighet atl genora lagsökning ålägga ägaren av fasligheten alt svara med denna för skulden, faslän han inte är personligen belalningsskyldig. Möjlighet skall också finnas för borgenären att jämte fastställelse till betalning enligt oraslagsreversen få fastslaget, alt fordringen skall på grund av inteckning ulgå med panträtt i fastigheten. En sådan förklaring skall vara förenad med vissa rättsverkningar sora innebär att gäldenären inte skall kunna hindra exekutionen genom att överlåta fas­tigheten.

Beredningens förslag har mötts av kritik under remissbehandlingen. Därvid har framhållits att den nuvarande ordningen fungerar väl och erbju­der borgenär med panträtt i fastighet en praktisk och säker väg att få exeku­tion i fastigheten till stånd. De kritiska remissinstanserna har allmänt föror­dat atl betalningsfastställelse i intecknad fastighet också i fortsättningen skall ha utraätningsverkan.

För alt skydda sig mot risken alt fastigheten överlåts före utmätningen torde med beredningens förslag borgenären i allmänhet i lagsökningsmålel få yrka både fastställelse av den personliga fordringen och förklaring atl ford­ringen är förenad med förmånsrätt på grund av inteckning. Ett särskilt nt-mätningsförfarande inför utmätningsman blir därefter nödvändigt för atl borgenär skall uppnå att exekution i fastighet inleds. Utmätningsmannens huvudsakliga uppgift blir att raeddela utraätningsförklaring och att därefter överlämna ärendet till ÖE för vidare exekutiva åtgärder. Med exekutionsvä­sendets nuvarande organisation skjuts förfarandet inför utmätningsraannen sålunda in som ett led mellan domslolsförfarandet och det exekutiva förfa­randet inför ÖE. Den under remissbehandlingen framförda kritiken mot den föreslagna ordningen saknar enligt min mening inte fog. Del är ur kredilli-vels synpunkt angeläget att fastighelsexekution kan inledas i enkla och prak­tiska former.

Beredningen har framhållit all utmätning i vanlig ordning är ofrånkomlig i fall då lagsökningsutslag bara innebär alt personlig fordran enligt omslagsre­vers har fastställts till betalning samt att det skulle vara olämpligt alt göra skillnad på dessa fall och fall då det samtidigt i utslaget har förklarats att


 


158                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

fordringen skall utgå raed förraånsrätt i fasligheten. Detta skäl raot att ge lagsökningsutslag av del sistnämnda slaget verkan av utmätningsförklaring är enligt rain raening inle övertygande. Om det i lagsökningsutslag har fast­ställts att fordran skall utgå med förmånsrätt i fastighet, kan det sägas redan genora utslaget vara bestämt vilken egendom sora skall tas i anspråk för att täcka fordringen. Till skillnad från de fall då utslag endast innebär all par-sonlig betalningsskyldighet har fastställts, behövs sålunda inte någon sär­skild förrättning för alt fastställa vilken egendora sora skall tas i mät för den aktuella fordringen.

Det förhållandet alt fastställelse av fordran till betalning ur intecknat far­tyg, luftfartyg eller företagsintecknad egendom inte f. n. medför utmätnings­verkan bör inle heller tillmätas någon avgörande betydelse i nu förevarande sammanhang. Om det framstår som lärapligt all beträffande intecknad fast egendom behålla en ordning som innebär all belalningsfastställelse har ut-mälningsverkan, bör delta inle hindras av alt en annan ordning gäller i fråga ora intecluiad egendom av annat slag.

Det nu anförda ger enligt min mening vid handen att något avgörande skäl inle kan anföras raot att beJiålla den nuvarande ordningen att lagsöknings­utslag som innebär att fordran fastställs att utgå ur faslighet har verkan av utmätningsförklaring. Frågan bör emellertid ägnas fortsatt uppmärksarahet under det fortsatta lagsliftningsarbetet på exekutionsrättens område. Änd­ringar i exekutionsväsendets organisation och den samlade överblick av exe­kutionsförfarandet som kan vinnas i ett koramande förslag till UB kan för­anleda en omprö\Tiing av fördelningen av uppgifterna mellan domstolarna och de exekutiva myndigheterna. En särskild fråga i delta sammanhang är vilken rättsverkan lagsökningsutslaget har i förhållande till gäldenären och i förhållande till andra borgenärer än sökanden i lagsökningsmålel.

Några remissinstanser har gett uttryck för den också i andra samraan­hang framförda meningen att lagsökningsutslag bör kunna begränsas till att innefatta endast beslut att exekution i fastigheten får inledas. Sora skäl för detta har anförts alt det för Iborgenären och fastighetsägaren kan vara en för­del att lagsökningsutslaget inle innefattar något avgörande, sora kan bli rättskraftigt beträffande den under lagsökningsförfarandet åberopade för­fallna fordringen.

Även om vissa skäl talar for en sådan ordning som förordats under remiss­behandlingen är jag inle f. n. beredd att i detta samraanhang ta upp de svår­bedömbara problem som därvid aktualiseras. Några praktiska ölägenheter av betydelse torde inte heller ha vållats av den nuvarande ordningen. Dessutora har även denna fråga samband med exekutionsväsendets fraratida organisa­tion. Del kan sålunda sättas i fråga ora elt beslut som uteslutande innebär en utmätningsförklaring har sin plats inom lagsökningsförfarandet. Även denna fråga bör alltså hållas öppen under det fortsatta lagsliftningsarbetet. Jag är sålunda inle beredd att nu föreslå alt lagsökningsutslagets innehåU


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                159

och verkan reduceras i förhållande lill vad som gäller f. n. utan förordar att den nuvarande ordningen även på detta område behålls oförändrad. Lagsök­ningsutslag som innebär att fordran fastställs till betalning skall sålunda lik­sora hittills ange visst belopp och vinna rättskraft endast såvitt avser parter­na i lagsökningsförfarandet. Sora beredningen påpekar kan utslagels inne­håll både såvitt avser fordringsbeloppet och förmånsrätten under ett följande exekutivt förfarande sättas i fråga av andra sakägare i fastigheten. Oavsett lagsökningsutslagets innehåll kan borgenären således tvingas alt under det exekutiva förfarandet styrka sina anspråk.

Enligt nu gällande ordning har inte bara lagsökningsutslag utan också dom som innebär alt fordran fastställs atl utgå ur intecknad fast egendora den verkan alt egendomen anses utraätl. Detta framstår sora naturligt inte minst raed tanke på att dom med sådan innebörd inte annat än undanlagsvis förekommer i andra fall än då lagsökningsmål, i vilka yrkande om betal­ningsfastställelse har framställts, såsom tvistiga har hänskjuiits till rätte­gång. Betalningsfastställelse i fastighet bör också i fortsättningen ha utmät­ningsverkan, oavsett om domstolens avgörande har meddelats efter vanlig rättegång eller i lagsökningsmål.

Borgenär kan ha fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i fast egendom ulan att han kan åberopa panträtt i denna. Delta gäller t. ex. bor­genärer med vissa belalningsanspråk sora räknas upp i 17 kap. 6 § handels­balken eller som på grund av hänvisning till detta lagrum har den förmåns­rätt i fast egendom som avses där (jfr 6 § FRL). Även om domstol har med­delat dom som innebär att sådan fordran skall utgå med förmånsrätt i fast egendom har detta f. n. inte den följden att egendomen anses utmätt. Borge­nären är följaktligen hänvisad till alt med åberopande av domen begära ut­mätning av egendomen i vanlig ordning.

Också när dom som innebär alt fordran skall ulgå ur faslighet med annan särskild förmånsrätt än panträtt har meddelats, kan det med fog hävdas att det genora doraen har blivit bestärat vilken egendom sora skall tas i anspråk för betalning av fordringen. Ett särskilt utraätningsförfarande med domen som grund framstår därför på samma sätt som rid fastställelse till betalning ur intecknad fastighet som en onödig omgång. Med hänsyn härtill förordar jag att också sådan dom får verkan av utmätningsförklaring. Härigenom uppnås den fördelen att utmätningsverkan kan tilläggas alla domstolsbeslut med innebördan all fordran fastställs alt utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom.

I enlighet med vad som nu anförts skall enligt deparlementsförslaget be­slut att fordran skall utgå med förmånsrätt i fast egendom ha verkan av ul-mälningsförklaring. I likhet med vad sora nu gäller innebär deparlements­förslaget alt utraätningsverkan förfaller, om borgenären inle inom två måna­der efter det att beslutet har vunnit laga kraft hos ÖE har gjort framställ­ning ora egendomens försäljning.


 


160                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

I det föregående har berörts fall då exekution i faslighet föranleds av ford­ran som är förenad med panträtt eller annan särskild förmånsrätt i fastig­heten. Också i fortsättningen skall emellertid utmätning i fastigliet kunna avse betalning för personlig fordran mot fastighetsägaren utan alt ford­ringen före utmätningen är förenad med särskild förraånsrätt i fastigheten. Någon ändring av de regler som nu gäller i del avseendet föreslås inte i delta sammanhang.

Exekution i fast egendom kan enligt nu gällande ordning också föranledas av atl konkursförvaltare begär att faslighet som är avträdd till konkurs skall säljas exekutivt (jfr 70 § KL). Sådan begäran föranleder ett exekuti\i; förfa­rande som med vissa avvikelser överensstämmer med del som tillämpas be­träffande utmätt fast egendom.

Konkursförvaltare bör också i fortsättningen ha möjlighet att få lill stånd försäljning av faslighet i den ordning som gäller för utmätt fastighet. Inte heller i del avseendet föreslås sålunda någon ändring.

I lagsökningsförfarandet åberopar borgenären i allmänhet det intecknade skuldebrevet som enda fordiingsbevis och detta oavsett om inteckningshand­lingen, som vanligen är fallet, är pantförskriven för fordran enligt om­slagsrevers. Denna ordning möjliggörs av det förhållandet alt inteckning f.n. meddelas på grund av skuldebrev och att själva inteckningshandlingen därför kan åberopas som sådant skriftligt fordringsbevis som fordras i lag­sökningsförfarandet.

Del utmärkande för panlrältskonslruktionen i JB är, atl pantbrev som ut­färdas på grund av inteckning inte skall vara bärare av någon betalnings­förpliktelse. Enbart innehavet av elt pantbrev kommer således inle att berät­tiga till betalning ur den faslighat som pantbrevet avser. För att panträtt i fastighet skall uppslå förutsätts att pantbrevet av fastighetsägaren har pant­förskrivits för fordran enligt oraslagsrevers eller för annan skriftlig eller muntlig utfästelse.

I några remissvar har anförts atl del bör öppnas möjlighet för borgenär att med åberopande av endast pantbrev genom lagsökning få fastställt att fastig­heten svarar för hans fordran. En sådan ordning skulle emellertid inte stå i överensstämmelse raed principen all lagsökningsförfarandet skall grundas på skriftligt fordiingsbevis. Liksora beredningen anser jag sålimda atl det förhållandet att pantbrev inte skall vara bärare av någon betalningsskyldig-hel, bör få lill följd alt pantbrev inle självständigt kan läggas till grund för lagsökningsförfarande.

Sora förutsättning för att fordran i lagsökningsmål skall förklaras förenad med panträtt i faslighet måste gälla, förutom alt skriftligt fordringsbevis åberopas, att pantbrev i fasligheten har pantförskririts i fordringsbevisel el­ler genom särskild skriftlig handling, sora företes under lagsökningsförfaran­det. I fall då borgenär med förfallen fordran enligt omslagsrevers vill få visst belopp fastställt till betalning ur inlecknad fastighet, bör han sålunda i lag-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                161

sökningsmålet med skriftliga bevis styrka såväl fordringen som pantförskriv­ningen. Självfallet bör han samtidigt kunna få den personUga betalnings­skyldigheten enligt fordringsbeviset fastställd. Något hinder mol att borgenä­ren begränsar sitt yrkande till att avse enbart fastställelse till betalning ur fastigheten bör emellertid inte föreligga. Om fastighet på grund av atl pant­brev är pantförskrivet svarar för fordran för vilken fastighetsägaren inte är personligan betalningsskyldig, får på samraa sätt krävas att skriftligt ford­ringsbevis och bevis om pantsättningen åberopas i lagsökningsmålet. Detta bör gälla både i fall då personlig betalningsskyldighet över huvud taget inte föreligger, t. ex. som följd av att fordringen enligt fordringsbeviset är pre­skriberad, och i fall då sådan betalningsskyldighet åvilar annan än ägaren av den pantsatta fastigheten.

Om det således inte kan undvikas att omslagsreversen måste företes i lag­sökningsmålel, kan det ifrågasättas, om det är nödvändigt att pantbrevet före­tes. Om borgenären företer omslagsrevers och skriftlig pantförskrivning av visst pantbrev är det enligt min mening inte nödvändigt att han styrker sitt innehav av pantbrevet i andra fall än när gäldenären gör invändning mot panträtten. Själva pantbrevet innehåller inte heller några upplysningar ut­övar dera sora fraragår av faslighelsboken. Om betalningsfastställelsen följs av ytterligare åtgärder för exekutiv försäljning av fastigheten, får pantbrevet företes under det exekutiva förfarandet (jfr 86 § 2 mom. i förslaget lill lag om ändring i UL). Med en sådan ordning blir lagsökningsförfarandet i nor­malfallet relativt okomplicerat.

Med den nu föreslagna ordningen uppstår fråga vilka bestämmelser som behövs för alt hindra fastighetsägaren från atl undgå exekution i fastigheten genom att överlåta den före utmätningen. Den i deparlementsförslaget valda lösningen atl lagsökningsutslag i vissa fall skall medföra utmätningsverkan innebär alt problemet får betydligt mindre räckridd än enligt beredningens förslag. Som tidigare anförts gäller legitimationsregeln i 18 kap. 10 § JB i fråga om både panträtt och förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB (jfr 6 § FRL). Även utmätningsverkan skall enligt departementsförslaget inträda när betal­ning fastställs ur fastigheten vid båda formerna av företrädesrätt och oavsett om avgörandet har forraen av dom eller utslag i lagsökningsmål. När rätlen på grund av panträtt eller förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB fastställt visst belopp till betalning ur fastigheten och fastigheten sålunda är all anse som utmätt i och med rättens avgörande finns inte något utrymme för gäldenären alt undgå exekution genora överlåtelse av fastigheten. Problemet föreligger sålunda endast i sådana fall när borgenär, som har panträtt eller förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB, underlåtit atl inför dorastolen yrka att beloppet skall fastställas till betalning ur fastigheten och i sådana fall när borgenären begär utmätning ulan att ha panträtt ellar angiven förmånsrätt och endast har en exekutionstitel beträffande en personlig fordran mol fastighetsägaren. I dessa fall kommer del att gå en lid mellan domstolsförfarandet och utmät­ningen och gäldenären kan under denna tid överlåta fastigheten i syfte alt

6    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20


 


162                  Kungl. Majds proposition nr 20 år 1971

undanhålla den från exekution. Enligt nuvarande bestämmelser är lagfarts-förhållandena avgörande för frågan om utmätning kan ske hos överlåtaren. Har förvärvaren sökt lagfart på fastigheten, får den sålunda inte utmätas för förre ägarens gäld. Om utmätning skett men förvärvaren söker lagfart inom 14 dagar från utmätningen, är denna utan verkan. Beredningens förslag i denna del innebär att den som har lagfart på fastigheten skall anses vara ägare till denna om det inte styrks alt den tillhör annan. Förvärvaren kan även hänvisas att skydda sill fång genom att väcka talan mot ulmätningssö­kanden och gäldenären. I några remissyttranden har den gällande ordningen ansetts vara att föredra framför den av beredningen föreslagna. För egen del anser jag beredningens förslag medföra vissa fördelar genom att regleringen blir mindre stel och ger visst utrymme för beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Den av beredningen föreslagna ordningen ansluter även till vad sora gäller vid utraätning av lös egendom. Departementsförslaget har därför i denna del utformats i överensstämmelse med motsvarande regler i beredningens förslag. Jag vill i sammanhanget framhålla det betydelsefulla i att de exekutiva myndigheterna uppmärksammar risken för skenöverlåtel­ser och iakttar försiktighet när det gäller att tillägga överlåtelse som inte har lagfarits verkan av utmätningshinder. Med en sådan lillärapning torde skill­naden raellan nuvarande och den föreslagna ordningen i praktiken vara ringa.

2.14.3 Exekution av villkorad äganderätt till fastighet

I UL finns inte några särskilda regler för det fall att utmätning sker hos den som har överlåtit eller fön'ärvat fast egendom medan fånget ännu är be­roende av villkor. Rättsläget är osäkert på detta område i betydelsefulla av­seenden och bristen på särskilda regler har vållat svårigheter.

Jag delar beredningens uppfattning att förhållandet raellan utmätning och villkorlig överlåtelse av fast egendom bör regleras, när fastighetsexekulionen nu görs lill föremål för översyn. För detta talar inte bara den omständigheten att rättsläget är oklart utan också det förhållandet att fråga om föi-värv av område av fastighet numera reglerats i lagen (1968: 579) med vissa bestäm­melser om för\'äi'v av område av fastighet. Enligt denna lag är köp som inne­bär att visst område av fastighet koramer i särskild ägares hand giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genora förrättning som sökts senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades och, om förrättningen inle är avslutad vid utgången av nämnda tid, skall verkställas på grundval av köpet. Bestämmelserna äger motsvarande tillämp­ning i fråga om byte och gåva. Motsvarande bestämmelser har upptagits i JB (4 kap. 7 §). Enligt JB skall motsvarande gälla även i fråga om andel som överlåtits med föreskrift alt andelen skall utbrytas (4 kap. 8 § andra styc­ket). Frekvensen av överlåtelser som på detta sätt blir villkorliga gör det sär­skilt angeläget atl införa bestämmelser om utmätning av fast egendom medan äganderätten är svävande.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                163

När hel faslighet har överlåtits villkorligt utgör fastigheten intill dess överlåtelsen blir definitiv en tillgång i överlåtarens hand. Därutöver har överlåtaren i allmänhet viss rätt mot förvärvaren enligt överlålelsehand-lingen, vanligen bestående av fordran på utestående köpeskilling. Bered­ningen har därför föreslagit att utmätning hos överlåtaren skall omfatta inle bara den villkorade rätlen till den överlåtna fastigheten utan också den rätt som överlåtaren har mot förvärvaren. Efter en sådan utmätning skall avvak­tas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Uppfylls inte villkoret, skall faslig­heten säljas i den vanliga ordningen för försäljning av fast egendom. Om villkoret å andra sidan uppfylls, komraer utmätningen därefter att avse en­dast överlåtarens rätt mot förvärvaren enligt överlåtelsehandlingen. Försla­get innebär att ÖE i sådant fall, med tillämpning av vad som gäller beträf­fande utmätt fordran eller rättighet, skall driva in eller låta bjuda ul vad som tillkommer överlätaren. Under remissbehandlingen har inte framförts några erinringar mol beredningens förslag i nu angivna delar. De bör även enligt min mening godtas.

Har visst område av fastighet eller fastighet med undantag för visst om­råde överlåtils utan att fastighetsbildning i enlighet med överlåtelsen ännu har skett bör, när utmätning skall ske hos överlåtaren, själva utmätningen kunna genoraföras enligt da föreslagna reglerna om utraätning av hel fastig­het som har överlåtils villkorligt. Liksom beredningen och en enhällig re­missopinion anser jag sålunda alt utmätning också i sådana fall bör omfatta hela fasligheten och dessutom den rätt överlåtaren kan ha mot förvärvaren. Den följande försäljningen erbjuder inte några speciella problem om det un­der det exekutiva förfarandet kan avvaktas huruvida del med överlåtelsen förenade villkoret, dvs. att avstyckning sker, uppfylls eller inle. Uppfylls villkoret, kan utmätningen inte längre avse den del av den ursprungliga fas­tigheten, som omfattas av överlåtelsen utan endast återstoden av denna och den rätt överlåtaren kan ha mot förvärvaren. Denna rätt fär drivas in eller bjudas ut på det nyss angivna sättet, dvs. i den ordning som gäller för ut­mätt fordran eller rättighet. Om villkoret inte uppfylls, kan hela fastigheten säljas, medan utmätningen inte längre kan avse någon överlåtarens rätt mot förv-ärvaren. Som beredningen framhåller kan en avstyckningsförrättning visa sig så tidskrävande att del skulle medföra betydande ölägenheter att av­vakta dess slutförande innan försäljning kan ske. Om man i det läget tillåter att fastigheten säljs raed undantag för överlåtet oraråde, skulle konsekven­sen av all avstyckning sedermera inta kan ske bli den all området och åter­stoden av fastigheten kommer i olika händer utan att fastighetsindelningen kan bringas i överensstämmelse med äganderättsförhållandena. Konsekven­sen kan bli densamma, om försäljningen får avse endast området i fall då fas­tighet med undantag för visst område har överlåtits och utmätning har skett hos överlåtaren. En sådan konsekvens är oförenlig med de principer som ligger bakora bestämmelserna om överlåtelse av del av faslighet.


 


164                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Enligt beredningens förslag skall alltid i första hand avvaktas om avstyck­ning kan genomföras. För de fall då det visar sig alt detta skulle medföra be­tydande tidsutdräkt föreslår beredningen den ordningen att hela fastigheten skall säljas, varvid dock förbehåll skall göras för den rält lill redan överlåten del av fastigheten som tillkommer förvärvaren vid den tidigare överlåtelsen. Försäljningen skall, liksora utraätningen, också avse den rätt som överlåta­ren kan ha mot förvärvaren. Den som förvärvar fastigheten skall svara för överlåtarens skyldigheter enligt öveiiåtelsehandlingen. I öviigt skall vanliga regler om försäljning av utmätt fast egendom tillämpas.

Beredningens sistnämnda förslag innebär att köparen vid den exekutiva försäljningen dels förvärvar den återstod av fastigheten som inte omfattas av den föregående villkorliga försäljningen dels inträder i de rättigheter och skyldigheter som den tidigai-e överlåtelsen av fastigheten medförde för över­låtaren. Blir denna överlåtelse inte gällande, blir köparen vid den exekutiva försäljningen ägare också av den tidigare överlåtna delen av fastigheten. Samtidigt kan han bli skyldig att ersätta förvärvaren den köpeskilling denne kan ha erlagt. Blir den tidigare överlåtelsen däremot gällande, kan köparen uppbära den köpeskilling som ännu inte har erlagts.

Jag är, liksom remissinstanserna, av den uppfattningen alt beredningans förslag i de sist angivna hänseendena bör godtas. Denna i vissa avseenden komplicerade ordning för försäljning av utmätt fastighet torde inte behöva tillämpaå annat än i sällsynta undantagsfall. Skäl finns att överväga införan­det av föreskrifter som innebär att avstyckningsförrättning i fall som här avses skall handläggas med förtur och stor skyndsamhet. Denna fråga får emellertid tas upp i annat sammanhang.

Som beredningen framhåller skapar ell villkorligt fång av fast egendom en rätt för föl-värvaren som kan vara en tillgång av ekonomisk betydelse för hans borgenärer. Detta gäller inte bara den rätt som förvärvaren får lill egen­domen. Förvärvaren kan också i andra avseenden få rättigheter gentemot överfåtaren, som aktualiseras om villkoret inte uppfylls och fånget blir ogil­tigt. Det torde sålunda vara vanligt att förvärvaren har erlagt köpeskillingen eller del av denna och, om fånget inle blir gällande, får en fordran på öveiiå-taren som motsvarar vad som har erlagls. Det sagda gäller givetvis både i fall då hel fastighet har förväntats villkorligt och i fall då det villkorliga fånget avser visst område av fastighet eller fastighet med undantag för visst oraråde.

Jag delar beredningens uppfattning atl, när utmätning skall ske hos den som förvärvat fast egendom villkorligt, utmätningen bör avse både den fasta egendora som förvärvet omfattar och den rätt som förvärvaren kan ha mot överlåtaren. Blir fånget efter en sådan utmätning ogiltigt, kommer utmät­ningen därefter endast atl avse förvärvarens återstående rält mot öveiiåta-ren, t. ex. fordran på redan erlagd köpeskilling.

Beredningen har påpekat att förvärvaren så länge hans rätt är villkorlig


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                165

inte kan belasta egendomen med inteckning och inle heller upplåta nyttjan­derätt eller annan särskild rättighet annat än villkorligt. Vidare har bered­ningen framhållit att en exekutiv försäljning som är en följd av att utraät­ning har skett hos föi-värvaren av fast egendom, som har överlåtils villkor­ligt, inle kan inverka på inteckningar sora har tagits ut eller på rättigheter som har upplåtits före överlåtelsen. Beredningen har funnit att försäljning vid sådan utmätning kan ske ulan alt den ordning som annars gäller för exe­kutiv försäljning av fast egendom iakttas. Jag delar denna uppfattning. De­partementsförslaget innebär sålunda liksom beredningens förslag alt för­säljningen i stället skall avse förvärvarens villkorliga rätt enligt hans fånges­handling och skall ske i den ordning som gäller för försäljning av utmätt rät­tighet. Den som därvid förvärvar denna villkorliga rätt träder in i det rätts­förhållande som råder till följd av det tidigare fånget på så sätt att han över-lar både de rättigheter och de skyldigheter som förvärvaren hade enligt fång­eshandlingen. Om det villkor som fånget är beroende av sedermera uppfylls, blir följden sålunda all den egendom som fånget avser tillfaller den som vid den exekutiva försäljningen har förvärvat den villkorliga rätten till egendo­men.

När villkorlig rätt till fast egendom skall säljas på det angivna sättet upp­står risk för att försäljningen kommer atl ske till underpris. Som framhållits under remissbehandlingen blir det för den som verkställer försäljningen svårt atl bedöma hur mycket den villkorliga rätten är värd. Detta raedför svå­righeter att bedöma om den köpesumma som bjuds kan godtas (jfr 93 § 2 mom. UL). I likhet med beredningen anser jag därför att det bör finnas möj­lighet atl låta anstå med försäljning av den villkorliga rätten och avvakta om det med fånget förenade villkoret uppfylls eller inte. Ora villkoret därefter uppfylls och förvärvet av egendomen blir definitivt, kan försäljningen äga rum i den vanliga ordningen för försäljning av fast egendom. Visar del sig däremot att villkoret inte kan uppfyllas, går fånget åter. Som jag nyss fram­höll, avser utmätningen därefter endast förvärvarens återstående rätt mot överlåtaren. Del bör då ankomraa på ÖE att låta driva in eller bjuda ut till försäljning vad som fortfarande omfattas av utmätningen, dvs. vanligen ford­ran på redan erlagd köpeskilling, varvid den ordning sora gäller beträffande utraätl fordran eller rättighet får tillämpas.

Om fastighet eller del av fastighet har överlåtits villkorligt och fastigheten medan villkoret fortfarande gäller tas i mät för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt, bör i enlighet med beredningens förslag försäljningen alltid ske i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendora. Med hänsyn till all fordran, som är förenad med panträtt eller annan särskild förmånsrätt i faslighet, kan tas ut ur fastigheten oavsett äganderättsförhållandena behöver någon särskild ordning för försäljning inte tillämpas även om fastigheten eller del av den har överlåtits villkorligt.


 


166                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

2.14.4 Exekution på grund av gemensam inteckning

De särregler om exekution i gemensamt inlecknade fastigheter som nu finns i UL är så utformade att del skapas möjligheter atl rikta elt exekutivt förfarande raot någon eller några fastigheter som svarar för en gemensam in­teckning. Särskilda regler ger möjlighet alt göra gemensamheten i ansvaret fullt ut gällande enligt de principer som kommer till ullryck i IF:s regler om fördelningen av ansvaret på de fastigheter som besväras av en gemensam in­teckning. Genom regierna om exekution i gemensamt inlecknade fasligheter har man även sökt tillgodose de särintressen som kan finnas i sådana faslig­heter.

Reglerna om gemensamt inleckningsansvar har varit en av- de mest om­stridda frågorna under jordabalksarbelel. 1 lagberedningens förslag till ny jordabalk (SOU 1960: 24—26) upptogs inte några regler om gemensam in­teckning. De därmed sammanhängande frågorna skulle enligt förslaget i stäl­let lösas genom institutet bruksenhet. Förslaget blev starkt kritiserat under remissbehandlingen. Jordabalksutredningen, som fick i uppdrag att göra en översyn av förslaget i denna del, föreslog i sitt betänkande raed reviderat förslag till jordabalk m.m. (SOU 1963: 55) regler sora innebar ett bibehål­lande av ordningen med gemensamt inleckningsansvar. I JB har i denna del tagits upp besläramelser som i huvudsak överensstämmer med jordabalksul-redningens förslag.'

Bestämmelserna i JB om geraensam inteckning har getts elt innehåll som syftar till bl. a. alt reducera de ölägenheter i exekutionsrällsligt hänseende som den nuvarande ordningen medför. Dessa ölägenheter uppstår särskilt i sådana fall när ett särintresse föreligger i någon eller några av de gemensamt inlecknade fastigheterna. Ett sådant särintresse kan föreligga antingen på borgenärssidan eller på fastighetsägarsidan. Till förekommande av sådana situationer har i JB föreskrivits bl. a. att ansökan om inteckning får avse flera fasligheter gemensamt endasl om dessa är i samme ägares hand. Angår ansökan faslighet som redan svarar för beviljad eller sökl inteckning, mås­te ansökningen avse samma fasta egendom som inteckningen och får inte därjämte avse fastighet som inte svarar för inteckningen. Särinleckning i en fastighet komraer alltså att medföra att fastigheten inle kan intecknas gemensamt raed annan fastighet. Vidare kan särinleckning aldrig medde­las i fastigheter som är gemensamt intecknade utan att det gemensamma ansvaret dessförinnan bring:as atl upphöra.

Del ojämförligt vanligaste fallet av särintresse i geraensamt inlecknade fastigheter uppslår när någon av de gemensamt inlecknade fastigheterna helt eller delvis överlåts. I dessa situationer lorde den i JB föreslagna ord­ningen framtvinga relaxation eller annan ansvarsuppdelning inom relativt kort lid. Reglerna i JB kan sålunda väntas få lill följd alt de situationer som nu vållar komplikationer vid exekutiv försäljning i framtiden blir relativt


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                167

sällsynta. Det kan sättas i fråga om de strävanden mot homogent intecknade faslighelskomplex som ligger bakom bestämmelserna i JB bör främjas ytter­ligare genom förbud för borgenär, som för sin fordran har panträtt på grund av gemensam inteckning i flera fasligheter, att begära atl bara någon eller några av fastigheterna tas i anspråk för att täcka fordringen. Liksom bered­ningen anser jag emellertid att ett sådant förbud skulle leda alltför långt. Det bör sålunda också i framtiden slå borgenären fritt all rikta exekution mot en del av det gemensamt intecknade fastighetskomplexet. Utöver vad bered­ningen har anfört sora skäl för elt sådant ställningstagande vill jag påpeka, alt ett förbud av det antydda slaget skulle kunna få otillfredsställande konse­kvenser när det gäller sådana fastigheter i ett gemensamt intecknat fastig­hetskomplex som är subsidiärt ansvariga för den gemensararaa inteckningen. Atl alltid låta avstyckade oraråden, i vilka inteckning i stamfastigheter står kvar, dras in i exekution som begärs av innehavaren av den gemensamma in­teckningen skulle enligt min raening vara olämpligt. Jag vill i sammanhanget framhålla alt ett förbud skulle få begränsad betydelse med tanke på att sepa­rat exekution i fastighet som ingår i ett samintecknat komplex alllid måste kunna komma till stånd på begäran a\ borgenär, som för sin fordran har an­nan särskild förmånsrätt i fastigheten än på grund av inteckning eller som har fordran som inte har någon förmånsrätt.

Beredningen har även övervägt om det bör vara möjligt för borgenär att vid exekution i en av flera gemensarat intecknade fasligheter ta ut hela det belopp som del på grundval av den gemensamma inteckningen utfärdade pantbrevet avser. En sådan möjlighet skulle innebära all det gemensamma ansvaret sora åvilar fastigheterna skulle tas ul vid den separata exekutionen så långt värdet på den fastighet som exekutionen avser medger detta. Bered­ningen har emellertid inle funnit anledning föreslå en sådan ordning, önske­mål i den riktningen har inle heller framförts under i'emissbehandlingen. Möjlighet alt vid separat exekution i en gemensamt intecknad fastighet ta ut raera än vad fastigheten svarar för i förhållande lill övriga fastigheter som besväras av den gemensamma inteckningen har inte heller införts i deparle­mentsförslaget.

Del gemensamma ansvar som åvilar saminlecknade fastigheter kan enligt nuvarande ordning krävas ut helt bara ora fastigheterna säljs saratidigt. Brist som uppslår i en av fastigheterna kan sålunda inte överföras till fastig-hel som redan har sålts. Delta förhållande har föranlett att man infört möj­lighet för innehavare av gemensam inteckning alt vid exekution i någon av fastigheterna sora besväras av inteckningen dra in de övriga eller någon av dera i del exekutiva förfarandet. Genom att utöva denna indragningsrätt kan inteckningshavare få faslslälll om det i någon annan av fastigheterna förelig­ger brist som på grund av det gemensararaa ansvaret skall las ul ur den fas­tighet exekutionen ursprungligen avsåg.

Enligt 6 kap. 12 § andra stycket JB skall gemensamt inlecknad fastighet


 


168                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

som säljs vid separat exekution bli fri från ansvar för den gemensamraa inteckningen. Denna huvudregel innebär att det också i fortsättningen som förutsättning för att gemensamt ansvar för inteckning skall kunna tas ut helt skall gälla att fastigheterna säljs samtidigt. Liksom nu behövs sålunda också i fraratiden regler sora gör del möjligt för borgenär, som har panträtt på grund av geraensara inteckning i flera fastigheter, att vid separat exe­kution i någon eller några av dem dra in annan intecknad fastighet i för­farandet.

I enlighet med vad beredningen föreslagit bör bestämmelserna om indrag-ningsrält ha sin plats i lagstiftningen om exekutiv försäljning av fast egen­dom. Regler härom har inte heller tagits upp i JB.

F. n. gäller alt yrkande ora. indragning skall fraraställas i form av lagsök­ning. Beredningen har föreslagit all frågan om indragning i fortsättningen skall prövas av ÖE. Jag ansluter mig till detta förslag, som inle har raött nå­gon erinran under reraissbehandlingen. Indragning bör alltså i fortsätt­ningen helt vara en åtgärd inora det exekutiva förfarandets ram. Någon nämnvärd belastning för de exekutiva myndigheterna kommer en sådan överföring knappast att medföra. Indragningsrätlen utnyttjas nu i ringa om­fattning och det kan antas att användningen blir ännu sällsyntare i framti­den.

Gällande rätt kan sägas kännetecknas av att särintressen i gemensamt in­tecknade faslighelskomplex bereds elt långtgående skydd. Genom elt syslem med särutrop av saminlecknade fastigheter och därefter följande gemensamt utrop söker man tillgodose föreliggande särintressen i så stor utsträckning som möjligt utan att inkräkta på möjligheterna för innehavare av geraensam inteckning att få betalning.

De regler beredningen har föreslagit för de fall då särintressen finns i ge­mensamt intecknade fastigheter som skall säljas samtidigt på exekutiv auk­tion överensstämmer i sak väsentligen med de regler som gäller nu. De situa­tioner när denna ordning måste tillämpas kan, sora jag tidigare frarahållit, i fraratiden väntas bli relativt sällsynta. Jag har därför, i likhet raed reraissin­slanserna, funnit att de regler beredningen har föreslagit bör godtas.

2.14.5 Exekution i andel av fastighet

Enligt nuvarande regler sker utmätning och försäljning av andel av fastig-hel i sararaa ordning som gäller för hel fastighet. Detta sammanhänger raed alt andel av fastighet på samma sätt som hel faslighet kan bli föremål för in­teckning.

Reglarna i JB innebär alt det inle skall vara tillåtet atl inleckna faslighets-andel för sig. Denna nya ordning i fråga om faslighelsandels behandling i inteckningshänseende ger anledning atl ställa frågan om andel av fastighet i fortsättningen över huvud taget bör få utmätas för sig och vidare, om så­dan utmätning tillåts, hur försäljning av fastighelsandel skall ske.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                169

Beredningen har vid sin behandling av de nämnda frågorna funnit det vara uteslutet att uppställa förbud mol särskild utmätning av faslighetsan-del. Denna bedömning har inte kritiserats under remissbehandlingen.

Eftersom något hinder inte enligt JB föreligger mot förvärv av andel av faslighet bör inle heller enligt min raening något förbud mot utmätning av fastighetsandel ställas upp. En fastighelsandel kan utgöra ett värdefullt för-raögenhetsobjekl och måste kunna tas i anspråk för ägarens borgenärer ulan att konkursförfarande behöver tillgripas. Detta är av betydelse inle bara för borgenärerna utan också för ägaren av andelen. Som beredningen påpekat är det här fråga om så praktiska fall som att arvingar rid arvskifte har till­skiftats var sin andel av en fastighet eller att två personer, t. ex. äkta ma-kai-, tillsammans har köpt en fastighet.

Utmätning av fastighetsandel bör inle tillålas i vidare mån än som motsva­ras av ett praktiskt behov. Liksom beredningen anser jag därför atl utmät­ning av fastighelsandel endast bör få ske i sådana fall då andelen i fråga för­värvals för sig eller annars är föreraål för särskild äganderätt. En utraätning bör sålunda inte få begränsas till del av en fastighetsandel. Äger en person en hel fastighet, får utmätning inte heller begränsas lill en andel av denna. Som följd av alt del nu är tillåtet alt särskilt inleckna andel av fastighet bör dess­utom tidigare särskilt intecknad fastighetsandel också kunna mätas ut sär­skilt, även om gäldenären äger hela fastigheten eller den inlecknade ande­len utgör del av en större kvotdel av fastigheten som gäldenären äger.

Om en fastighet ägs av mer än en person men i sin helhet tas i mät för gäl­dande av en och samraa fordran, uppstår inle några svårigheter i fråga om försäljningssältet. Sedvanliga regler för exekutiv försäljning av fastighet bör då tillämpas. Detta bör gälla såväl när utmätningen har skett för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i hela fastigheten som när den har avsett alla andalarna i faslighaten och skett för fordran för vilka alla del­ägarna svarar.

Situationen är en annan om en av flera andelar av en faslighet har tagits i mät och skall säljas. I sådant fall bör reglerna om försäljning av fast egen­dom i framliden inle tillämpas. Skall andel av fastighet säljas i den ordning som gäller för fast egendom, skulle nämligen reglerna om gemensarat inteck­ningsansvar bli tillämpliga beträffande inteckningar som belastar inle bara andelen utan också återstoden av fastigheten. Försäljningen av andelen kan då i fråga om sådana inteckningar få konsekvenser som inle står i över­ensstämmelse raed förbudet mot inteckning i andel av faslighet, t. ex. på det sättet atl inteckning som gäller hela fastigheten efter andelsförsäljningen upphör alt gälla i andelen men kvarstår i återstoden av fastigheten.

Avser en försäljning endast en andel av en faslighet bör den i princip ske i den ordning som gäller för lös egendom. En sådan ordning kan emellertid lätt medföra alt försäljning sker till underpris. För spekulanter i allmänhet kan del förhållandet atl vad som kan förvärvas bara är en del av en fastighet

6t    Riksdagen 1971.1 samL Nr 20


 


170                  Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

verka avskräckande. Starka skäl talar därför enligt min mening för den av beredningen föreslagna ordningen, som irmebär att möjlighet öppnas alt när andel av fastighet skall säljas exekutivt också dra in återstoden av fastighe­ten i försäljningen.

Beredningens förslag i sistnämnda hänseende innebär all yrkande om för­säljning av hela fasiigheten skall kunna framställas av ulmälningssökanden, ägaren av utmätt fastighelsandel eller annan delägare. Yrkandet skall fram­ställas hos ÖE, som vid sin prövning av detta skall tillärapa de grunder som enligt 6 och 7 §§ samäganderättslagen gäller när delägare i fastighet hos domstol begär beslut om försäljning av hela fastigheten. Bifalles yr­kandet, skall försäljningen i allt väsentligt ske enligt da sedvanliga reg­lerna för försäljning av fastighet. Beredningens förslag har lämnats ulan erinran av remissinstanserna. I ett remissyttrande har emellertid föresla­gits att prövningen av yrkande om gemensam försäljning skall tillkomma allmän domstol och inte ÖE.

För min dal anser jag att den av beredningen föreslagna ordningen innebär en ändamålsenlig lösning av dessa frågor. Kretsen av dem som bör kunna framställa begäran om försäljning av hela fastigheten bör sålunda också en­ligt min mening vara begränsad till ulmälningssökanden och delägarna i fas­tigheten. Att prövningen av ett framställt yrkande samordnas med de regler som enligt samäganderättslagen gäller när delägare i fastighet vill tvinga fram försäljning av hela fastigheten raot annan delägares rilja, ser jag sora en fördel. Som beredningen påpekar får en delägare i fastighet i normala fall räkna med att en försäljning av hela fastigheten kan komma alt genomföras mot hans vilja. Det får då ses som naturligt all en försäljning av hela fastig­heten kan komma till stånd när en andel i fastigheten har tagits i mät, i syn­nerhet som en föi-värvare av andelen, om denna skulle säljas särskilt, har möjlighet att omgående hos doraslol begära försäljning av hela fasligheten.

Även när det gäller prövningen av yrkande ora försäljning av återstod av fastighet när andel i fastigheten har blivit ulmätt delar jag beredningens uppfattning atl prövningen bör äga rura inora det exekutiva förfarandets rara. Härraed undviks den ytterligare fördröjning av förfarandet som en domstolsprövning skulle föra raed sig.

Om något yrkande om försäljning av hela fastigheten inle fraraställs, får den ulraätta andelen säljas särskilt. Särskild försäljning av andelen får också ske om yrkande om försäljning av hela fastigheten avslås, t. ex. som följd av atl en delägare anför elt betydelsefullt skäl raot en gemensam försäljning som ÖE enligt 6 § samäganderällslagen finner anledning att beakta. Som fraragår av vad jag tidigare anfört kan en sådan särskild andelsförsäljning inte ske enligt de regler sora gäller för exekutiv försäljning av fast egendom. Andelsförsäljningen får ske i den ordning som gäller för utraätl lös egendom.

Deparlementsförslaget innebär, liksom beredningens förslag, att reglerna om försäljning av fastighelsandel skall tillämpas även vid försäljning av ut­mätt andel i tomträtt.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                171

2.14.6 Ägarhypotek

I JB finns regler om ägarhypoteket som i sak överensstämmer med dem som nu gäller. I 6 kap. 9 § anges innebörden av ägarhypoteket sålunda vara alt fastighetsägare, om pantbrev inte överlämnats som pant for fordran, är berättigad att med den företrädesrätt som inteckningen medför, uppbära be­talning som faller ut på grund av inteckningen när medel vid exekution eller i annat fall fördelas mellan rätlsägarna i fastigheten. Om pantbrev över­lämnats sora pant för fordran raen fordringen understiger pantbrevets be­lopp, skall gälla alt fastighetsägaren vid sådan fördelning får uppbära skillnaden.

I enlighet raed vad som förutsattes när JB 1966 remitterades till lagrådet har beredningen i sitt nu aktuella betänkande tagit upp ägarhypoteket till omprövning. Beredningens slutsats är atl del från exekulionsrältslig syn­punkt är ofrånkomligt att följa de grundlinjer på vilka JB:s regler om ägar­hypoteket bygger. Denna uppfattning har inle mött några invändningar un­der remissbehandlingen och jag har inte heller funnit anledning frångå den bedömning som i denna fråga gjordes i JB 1966. 1 JB har också reglerna om ägarhypoteket tagils upp utan ändringar i sakligt hänseende i förhållande till det tidigare förslaget.

Såväl enligt nu gällande rätt sora enligt JB utgör elt ägarhypotek en rätt för fastighetsägare alt få betalning ur sin egen fastighet. I det avseendet är ell ägarhypotek i fastighetsägarens hand en tillgäng som bör kunna tas i anspråk av hans borgenärer genom utmätning. Emellertid fordras del sär­skilda regler beträffande förfarandet när sådan utmätning har skett.

F. n. gäller all utmätning av ägarhypotek som föreligger när fastighets­ägaren innehar obalånad inteckning sker på det sättet att inteckningen tas om hand och säljs enligt reglerna om utmätt lös egendom. Utmäts ägarhypo­tek som föreligger till följd av att inteckning inte är helt utnyttjad för belå­ ning, bryts ägarhypoteket ut, vilket innebär att en särskild inteckningshand­ling för det outnyttjade inteckningsbeloppel anskaffas av utmätningsman­nen. Därefter säljs den n5'a inteckningen enligt reglerna för utmätt lös egendora.

Den ordning som nu gäller vid utmätning av ägarhypotek kan inte behållas om JB:s panträltsregler genomförs. Panlrättskontruktionen i JB karakterise­ras av att panträtt i fastighet uppstår genom att pantbrev överlämnas som sä­kerhet för en fristående fordran. Enbart innehavet av elt pantbrev kommer inte att berättiga till betalning ur fastighet och pantbrevet är inte bärare av någon personlig betalningsskyldighet. Mot bakgrunden härav slår det klart atl man vid utmätning av ägarhypotek, som föreligger till följd av alt pant­brev över huvud laget inle är belånat, inte kan gå så tillväga att man tar hand om pantbrevet och säljer det sora lös egendom. Vid utmätning av ägarhypo­tek, som finns när pantbrev är pantsatt men hela dess belopp inte går åt för


 


172                   KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

att täcka fordringen, kan inle heller någon motsvarighet lill  nuvarande ordning med utbrytning av ägarhypotek komma i fråga.

Andra vägar för att realisera värdet av utmätt ägarhypotek får alltså sökas. Beredningen har föreslagit att två möjligheter skall slå lill buds. Den ena in­nebär alt borgenär för vars fordran ägarhypotek har blivit utmätt skall kunna begära att fastigheten las i anspråk och den andra all borgenären kan få det utmätta ägarhypoteket pantförskrivet lill sig. Båda möjligheterna skall enligt beredningens förslag stå öppna vare sig utmätningen avser ägarhypo­tek i form av obelånat pantbrev eller outnyttjad del av belånat pantbrev.

De av beredningen föreslagna lösningarna när det gäller att ge borgenä­rerna möjlighet att la i anspråk ägarhypotek har allmänt godtagits under re-missbehandligen. I några remissyttranden har anförts all den föreslagna ord­ningen medför ell mera komplicerat och tidsödande förfarande än f. n. och att reglerna kan komraa atl leda lill att fasligheter i framtiden i större ut­sträckning än nu kan komraa att las i anspråk för oprioriterade borgenärers räkning.

Beredningens förslag ansluter enligt min mening väl till panträttsreglerna i JB. Väljer borgenär sora har fåll ägarhypotek utmätt för sin fordran att hos utmätningsmannen begära att fastigheten skall tas i anspråk, skall beslut om detta innebära att fastigheten anses ulmätt. Det sedvanliga förfarandet vid realisation av utmätt fastighet skall därefter vidta och borgenären åtnjuter då den förmånsrätt som följer med ägarhypoteket. Borgenärens fordran blir jämställd med fordran som är förenad raed panträtt i fastigheten. Väljer bor­genären att få det utmätta ägarhypoteket genom utmätningsmannens försorg pantförskrivet för sin fordran, får han samma ställning som annan ford­ringsägare med förmånsrätt på grund av panträtt. Han kan själv begära be­talning ur fastigheten och får vid exekution i fastigheten på annans begäran den förmånsrätt för sin fordran som panträtten medför.

Den ordning för realisation av utmätt ägarhypotek som gäller nu innefat­tar risk för värdeförstöring. När ägarhypoteket säljs som utmätt lös egen­dom, kan det komma att säljas till pris som inte alls motsvarar det värde det utgör i fastighetsägarens hand. En betydande fördel är enligt min mening att denna risk elimineras vare sig borgenären väljer den ena eller andra av de möjligheter som erbjuds enligt beredningens förslag.

Som framhållits under remissbehandlingen kan den föreslagna ordningen i vissa fall medföra ett mer komplicerat förfarande än del nuvarande. Delta gäller specielll i de fall då borgenär finner sig böra begära att fastigheten skall tas i anspråk och utmätningen därigenom leder till att exekutivt förfa­rande beträffande själva fastigheten oraedelbart inleds. Som någon remiss­instans anfört kan de föreslagna reglerna också komma att leda till att fas­tigheter i framtiden kommer alt i något större utsträckning än nu tas i an­språk för opriorilerade borgenärers räkning. Del bör emellertid i detta sam­manhang framhållas att del f. n. inte är särskilt vanligt att ägarhypotek ul-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                173

mäts. Av de 73 468 utmätningar som anhgt statistiken företogs i hela landet under sista halvåret 1967 och första halvåret 1968 riktade sig sålunda endast 499 mot ägarhypotek. De utmätningar som förekommer sker oftast först när exekution i fastigheten har inletts. Anledningen till atl ägarhypotek sällan kan las i anspråk är att ägarhypotek regelmässigt är pantförskrivet för efter­följande inteckningshavares eller annan borgenärs räkning. Enligt min rae­ning finns det ingen anledning att räkna med någon påtaglig ändring i dessa avseenden i framtiden. Man bör sålunda kunna räkna med alt utmätning av ägarhypotek inte kominer att äga rura annat än undantagsvis, om inle själva fasligheten är utmätt. De möjligheter som förslaget anvisar för dessa fall är enligt rain raening lärapliga.

Om förfarandet efter utmätning utformas efter beredningens förslag, är det nödvändigt att det ges regler som innebär att man vid själva utmätningen av ägarhypotek tar pantbrevet i förvar om del innehas av fastighetsägaren. I annat fall får den sora innehar pantbrevet meddelas förbud alt lämna ul det ulan att utmätningsmannen har gett sitt tillstånd. Också i fråga om tillväga­gångssättet när ägarhypotek skall tas i mät ansluter jag mig alltså till bered­ningens förslag.

I likhet med beredningen anser jag att utmätning av ideell andel av ägar­hypotek bör vara möjhg men att det i JB uppställda förbudet mot inteckning i fastighelsandel bör leda till att del inle kan tillåtas att ideell andel av ägar­hypotek pantförskrivs för sig. Har ideell andel av ägarhypotek utmätts, bör alltså borgenären vara hänvisad till atl begära att den andel av fastigheten som svarar mot andelen i ägarhypoteket tas i anspråk och därigenom blir alt anse som utmätt. De regler som skall gälla vid försäljning av andel i faslig­het kan därefter tillämpas.

2.14.7 Beskrivning och värdering av utmätt fastighet m. m.

Fastighet som skall säljas exekutivt skall enligt 79 § UL beskrivas och värderas av utmätningsmannen. Åtgärderna skall företas i samband med utmätningen av fastigheten eller, ora försäljningen skall ske efter framställ­ning hos ÖE, i omedelbar anslutning till atl framställningen, görs. Beskriv­ningen skall i första hand tjäna lill ledning för framtida spekulanter på fas­tigheten. 1 samband med att lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom genomfördes utvidgades beskrivningen till alt också bli ett första led i utred­ningen av vad som hör lill fastighet som skall säljas exekutivt. Det föreskrivs sålunda att utmätningsmannen i beskrivningen skall ange tillbehör till fas­tigheten i den mån det är påkallat med hänsyn lill tillbehörens värde eller av annan särskild orsak, vilket förutsätter all del i samband raed beskrivningen verkställs en utredning angående vad fastigheten omfattar (jfr prop. 1967: 16 s. 119 och 145). Även värderingen av fastigheten kan sägas tjäna till ledning för spekulanterna. Samtidigt är den emallerlid av betydelse i andra avseenden, såsom i fråga om fördelningen av ansvaret för gemensam inleck-


 


174                   KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ning och av köpeskillingen för gemensamt intecknade fastigheter. Det kan också påpekas alt värderingen kan tjäna lill ledning för den prövning av frå­gan om bud sora avges på exekutiv auktion på fastigheten kan godtas sora åligger auktionsförrättaren (Jfr 126 § 3 mom. UL).

Beredningen har föreslagit vissa ändringar i vad som nu gäller beträffande beskrivning och värdering.

I fråga om beskrivningen har beredningen funnit en raer ändamålsenlig ordning än den nuvarande vara att låta ÖE avgöra när under del exeku­tiva förfarandet beskrivningen bör ske. Enligt beredningens förslag skall ÖE sålunda låta beskriva fastigheten så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet,

Beredningens förslag får ses mot bakgrunden av alt en stor del av de ären­den angående fastighelsexekution som handläggs av överexekutorerna inte leder lill försäljning. Med den nuvarande ordningen då beskrivningen obliga­toriskt skall ske i ett inledande skede av förfarandet blir del ofta så att del arbete som nedläggs på beskrivningen framstår som överflödigt lill följd av att förfarandet avbryts innan det har fortskridit till försäljning.

Med anledning av beredningens förslag beträffande lidpunkten för be­skrivningen vill jag framhålla all den arbetsbesparing som kan uppnås genom atl det får ankomraa på ÖE all från fall lill fall beslärama när be­skrivning skall ske är begränsad. För alt fylla sitt ändamål måste beskriv­ningen och den utredning som sker i anslulning lill denna i allmänhet förläggas till ell relativt tidigt skede av förfarandet. Härtill kommer, sora på­pekats under remissbehandlingen, alt regeln all fastighet normalt skall säl­jas inom fyra månader inle ger utrymme för annat än kortare uppskov raed beskrivningen. Förutsättningarna för att ÖE skall kunna avvakta ett lämp­ligt tillfälle för beskrivningen är sålunda begränsade. Jag vill också betona alt en ordning som den föreslagna inle kan tillåtas få den följden att tidsut­dräkten vid exekutiva försäljningar ökas.

Även om den ordning som beredningen föreslår sålunda inte kan antas medföra några mer påtagliga ändringar i förhållande lill vad som nu gäller, bör den emellertid kunna leda till att en del onödigt arbete kan undvikas. I vissa fall, såsom t. ex. när anstånd med försäljningen har medgetts, kan det stå klart att beskrivningen bör anslå tills vidare. Med tanke på sådana fall finner jag förslaget kunna medföra fördelar. Liksora del helt övervägande flertalet remissinstanser anser jag sålunda alt det bör genomföras.

I övrigl innefattar beredningens förslag beträffande beskrivningen en mot­svarighet till den nuvarande föreskriften alt tillbehör till fasligheten skall anges i beskrivningen i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak. Alt denna föreskrift behålls framstår som natur­ligt med hänsyn till att de i 2 kap. JB intagna bestämmelserna om tillbehör till fastighet i allt väsentligt motsvarar dem som har genomförts genom lagen om vad som är fast egendora. Jag biträder sålunda beredningens förslag i den delen.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                175

Värdering av faslighet skall enligt beredningens förslag inle vara någon obligatorisk åtgärd. För fall då det exekutiva förfarandet avser fastighet som inte besväras av gemensam inteckning innebär beredningens förslag sålunda att värdering skall ske endast ora taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande.

Beredningens förslag i sistnämnda hänseenden har mött kritik under re­missbehandlingen. De kritiska remissinstanserna har allmänt gett uttryck för uppfattningen att värdering alltid bör ske i samband med beskrivningen. Man har därvid framför allt pekat på regeln atl den som förrättar fastighels­auktion inte får godta inrop, om det är sannolikt all avsevärt högre köpe­skilling kan uppnås. Det framhålls all denna regel förutsätter att ÖE har en uppfattning om fastighetens egentliga värde. Man menar alt taxerings­värdet i allmänhet inte kan las sora utgångspunkt för prövningen. Det har också underslrukits alt det blir förenat raed svårigheter att enbart med hjälp av beskrivningen bedöma om taxeringsvärde på faslighet kan antas vara missvisande eller inte. I några remissvar har dessutom påpekats alt följ­den av den ordning beredningen föreslår koramer alt bli atl beskrivming och värdering, när sådan enligt förslaget skall ske, kommer att äga rum vid skilda tillfällen, vilket anses medföra praktiska ölägenheter och tidsutdräkt.

Enligt min mening har den uppfattning sora sålunda har koramit till ut­tryck under remissbehandlingen fog för sig. Jag anser därför atl värdering alltid bör ske av fastighet som skall säljas exekutivt. Från praktisk synpunkt framstår del därvid som lämpligt atl värderingen och beskrivningen sker i ell sammanhang, varrid de båda åtgärderna, liksom f. n., oftast kan genomföras vid en förrättning och av en förrätlningsman. Någon näranvärd ökning av de exekutiva myndigheternas arbetsbörda lorde ett frångående av beredningens förslag alltså inle inedföra.

Som förut antytts har värderingen f. n. särskild betydelse i fråga om för­delningen av ansvaret för gemensam inteckning. Enligt JB finns inte den nu­varande möjligheten att ansvarsfördelningen bestäms i inteckningshand­lingen (jfr 6 kap. 10 §). Detta raedför att de under det exekutiva förfarandet åsatta värdana kan komma atl bli avgörande för ansvarsfördelningen i större utsträckning än f. n. Liksom f. n. bör värdering av gemensarat intecknade fastigheter också kunna läggas till grund för fördelning av köpeskilling vid samtidig försäljning av gemensamt inlecknade fastigheter. Beredningen har föreslagit en föreskrift av innebor att alla fastigheter som svarar för en gemensam inteckning skall värderas, om en eller flera av dem skall säljas exekutivt och taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande för någon av de gemensamt intecknade fastigheterna.

Beredningens förslag går utöver vad som behövs som komplement till be­stämmelserna i JB om ansvarsfördelningen för gemensam inteckning så till vida all enligt förslaget samthga gemensamt intecknade fastigheter skall vär­deras också i fall då taxeringsvärdet för någon av dem kan antas vara miss-


 


176                   KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

visande. Enligt min mening föreligger det inle behov av en sådan utvidgning av föreskriftens räckvidd. Med hänsyn härtill och till de tillämpningssvårig-heler som den skulle medföia anser jag att denna utvidgning inte bör gö­ras. I övrigt har jag inte något att erinra mot en föreskrift av den inne­börd som beredningen har föreslagit.

I fråga ora sättet för värdering har beredningen inte föreslagit annan före­skrift än alt tillbehör skall värderas för sig om det finnes påkallat. Jag delar beredningens uppfattning alt en föreskrift av den innebörden bör tas upp i lagen. Enligt min mening är del lämpligt alt förutsättningarna för särskild tillbehörsvärdering och särskilt angivande av tillbehör i beskrivningen anges på samma sätt. Påpekas bör atl en sådan samordning inle gör del nödvändigt alt alllid särskilt värdera tillbehör sora anges i beskrivningen. I allraänhel torde det emellertid framstå som naturligt all förfara på del sättet.

Självfallet innebär del förhållandet att det får ankomraa på ÖE att låta be­skriva och värdera fastighet inte alt det är ÖE som skall genomföra åtgär­derna. ÖE bör uppdra ål lämplig person alt verkställa beskrivningen och värderingen. I flertalet fall fordel det komma att falla sig naturligt att ÖE anlitar kronofogdemyndighet. Som beredningen framhåller bör ÖE vid be­hov i stället kunna anlita särskilda sakkunniga. I raer komplicerade fall, såsom när fråga är om industrifastighet, bör detta vara lämpligt. Enligt rain mening bör det inte vara uteslutet atl ÖE ger kronofogdemyndighet i upp­drag att verkställa beskrivningen och anlitar sakkunnig för värderingen. ÖE bör också kunna ge sakkunnig uppdrag atl biträda kronofogdemyndig­heten vid beskrivning och värdering.

Enligt gällande rätt torde talan mot beskrivning och värdering inle kunna föras särskilt. Den som är missnöjd med värdering har sålunda ansetts kunna klaga däröver endasl i samband raed klagan över auktion (jfr NJA 1958 s. 558). Någon ändring i vad som nu tillämpas bör inte ske i delta sam­manhang. Jag vill emellertid påpeka all det står fastighetsägare och annan som berörs fritt att lill ÖE framföra anmärkningar mol beskrivning och vär­dering. I den mån anmärkningar finnes vara befogade bör rättelse åväga­bringas. Jag vill också erinra om all deparlementsförslaget lill lag om exeku­tiv försäljning av fast egendom, liksom beredningens förslag, innehåller be­stämmelser sora gör del raöjligt alt hänskjuta tvist ora tillbehör till dom­stols prövning (jfr 5 § andra styckel i deparlementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom).

Beträffande den ytterligare utredning om faslighels rättsliga beskaffenhet som bör föregå en exekutiv fastighetsförsäljning har beredningen föreslagit bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med dem som nu gäller. En­ligt beredningens förslag skall fastighetsägaren på anmodan tillhandahålla handlingar som tjänar lill upplysning om fastigheten i rättsligt hänseende. ÖE skall också på annat sätt åvägabringa fullständig utredning i dessa av-


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                177

seenden. Mot beredningens förslag i dessa avseenden har jag liksora remiss­instanserna inte något alt erinra. Jag biträder också beredningens förslag att del skall åläggas ÖE att söka utreda i vad mån kända nyttjanderälter och andra sådana rättigheter utgör en ekonomisk belastning för fastigheten. Fö­reskriften härom får ses mot bakgrunden av alt rättigheter av detta slag en­ligt vad som förordas i det följande alllid skall förbehållas vid försäljningen, om del saknas anledning all anta alt de belastar fastigheten till beaktans­värd skada för innehavare av fordran med bättre rätt till fastigheten.

Under exekution i fastighet kan det visa sig atl fastighetsägaren innehar elt obelånal pantbrev. Beredningen har påpekat att det kan vålla svårigheter och olägenheter för det exekutiva förfarandet om ägaren i sådant fall får be­hålla pantbrevet och förfoga över det utan inskränkningar. Beredningen har därför föreslagit en bestämmelse som innebär att pantbrev som ägaren inne­har på anmodan skall överläranas till ÖE. Beredningens förslag innefattar också bestämraelse all pantbrev sedan del har överlämnats inte får pant­förskrivas utan ÖE:s tillstånd.

Beredningens förslag i nu nämnda hänseenden har godtagits eller lämnats utan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser. I elt par re­missvar framförs emellertid invändningar. Det hävdas därvid all ägarens rätt alt disponera över pantbrev inle bör inskränkas, i varje fall inte om pantbrevet ger bättre förmånsrätt än exekutionsfordran. Det framhålls ock­så att svårigheter uppslår för ÖE vid bedömningen om pantbrev bör få pantförskrivas under exekutionen. Vidare framförs uppfattningen att be­stämmelserna blir ineffektiva, eftersom anmodan atl överlämna pantbrev inte är förenade med någon form av sanktion.

Enligt rain mening innebär beredningens förslag en riralig avvägning mel­lan å ena sidan intresset av alt hindra ägaren som innehar pantbrev att genom att förfoga över det försvåra det exekutiva förfarandet och å andra si­dan ägarens intresse av atl utnyttja pantbrevet för pantförskrivning, t. ex. för alt skaffa raedel till frivillig betalning av exekutionsfordringen. Det inne­fattar sålunda dels en skyldighet för ägaren att överlämna pantbrev som han innehar och elt förbud för honom att därefter pantförskriva detta dels en möjlighet för honom att genom alt hänvända sig till ÖE utverka undantag från förbudet. Liksom huvuddelen av remissinstanserna är jag beredd bi­träda beredningens förslag i denna del. Jag vill erinra ora alt en liknande avvägning har gjorts när det gäller ägarens raöjligheter att under exeku­tion utnyttja själva fastigheten och tillbehör till denna (jfr nuvarande 80a§UL).

ÖE;s befogenhet all medge att obelånal pantbrev får pantförskrivas får ut­nyttjas med beaktande av de syften sora bestämmelsen atl pantbrevet skall överlämnas är avsedd alt fylla. Några närmare riktlinjer för ÖE:s hand­lande kan svårligen anges. ÖE får bedöma en framställning om tillstånd


 


178                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

att pantförskriva  pantbrev med hänsyn  lill  omständigheterna  i  det  en­skilda fallet.

Med anledning av vad som har framförts under remissbehandlingen finner jag det kunna övarvägas all förena skyldigheten för fastighetsägaren att överlämna obelånat pantbrev med någon form av sanktion. Jag vill emeller­tid framhålla atl de skyldigheter som under elt exekutivt förfarande åligger fastighetsägare eller annan gäldenär inte är förenade med någi'a i den exeku­tionsrällsliga lagstiftningen fastställda sanktioner. Frågan om sådana ford­ras i olika avseanden bör enligt min mening prövas i ett sammanhang. En sådan prövning bör kunna ske under utarbetandet av UB. Påpekas bör att pantbrev som påträffas hos fastighetsägaren bör kunna tas i förvar på samma sätt som andra handlingar han innehar.

2.14.8 Kungörelser och underrättelser om fastighetsauktion m. m.

I detta avsnitt behandlas frågor som rör dels bevakning av fordringar och rättigheter under fastighetsauktion dels tidpunkten för bevakningssamraan­träde och sammanträde för fördelning av köpeskilling dels kungörelse och särskilda underrättelser om fastighetsauklion.

F. n. gäller all del före auktion på fastighet skall hållas att samraanträde med rätlsägarna, vanligen kallat borgenärssararaanlräde (102 och 106 §§ UL). Detta kan äga rura på auklionsdagen omedelbart före utropet av fastig­heten eller som ell särskilt sammanträde. Ändamålet raed sammanträdet är atl ge rättsägarna tillfälle all bevaka sina anspråk och låta dera framställa anmärkningar mot bevakningar samt därjämte att möjliggöra överenskom­melser mellan rätlsägarna. På grundval av vad sora förekoramit vid samman­trädet upprättas förteckning över fordringar och rättigheter som skall iakttas vid auktionen.

Beredningen föreslår i fråga om det nu nämnda sararaanträdel, som jag i fortsättningen i enlighet med beredningens förslag kallar bevakningssam­inanträde, all del skall hållas antingen samma dag som auktionen eller läraplig dag tidigare. Beredningens förslag innebär atl bevakningssararaan-trädet alllid sora ett särskilt samraanträde skall hållas formellt skilt från själva auktionen. Remissinstanserna har lämnat beredningens förslag utan invändningar. En länsstyrelse har emellertid anfört, all den nuvarande ord­ningen som tillåter att bevakningsförfarandet anordnas som ell led i auktio­nen bör behållas och alt särskilt bevakningssainmanträde inle skall vara obligatoriskt.

Jag biträder beredningens förslag i de avseenden som nu har nämnts. En­ligt rain mening bör del vara en fördel att bevakningsförfarandel alltid hålls formellt skill från ulropsförfarandet. Jag vill framhålla att förslaget medger att bevakningssammanträdet i mindre invecklade fall hålls i direkt anslul­ning lill auktionen. Mot vad beredningen i övrigt har anfört i anslutning till förslagel beträffande bevakningssammanträdet har jag inte något atl erinra.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                179

Beträffande samraanträde för fördelning av köpeskilling gäller nu alt det skall hållas på fyrtioandra dagen eller, i de fyra nordligaste länen, på femtio-sjätte dagen efter auktionen. Enligt beredningens förslag skall också tid­punkten för detta sammanträde bestämmas av ÖE efter vad sora är lämpligt. Beredningen anser att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktionen och sammanträdet är lämplig.

Beredningens förslag i sistnämnda del har lämnats utan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser. I ett par remissvar ges uttryck för uppfattningen atl tidpunkten för fördelningssamraanlrädel liksom hittills bör vara fastställd i lag. En länsstyrelse har framhållit all den tidrymd mel­lan auktionen och sammanträdet som beredningen har funnit lämplig är för kort och bör utsträckas lill atl motsvara nuvarande sex veckor. Som skäl för detta har anförts atl besvär över auktionen kan anföras kort före den tre vec­kor långa besvärstidens utgång och att visst rådrum då behövs för de åtgär­der detta kan föranleda.

Genora beredningens förslag uppnås den fördelen att man kan ta viss hän­syn till omständigheterna i det enskilda fallet när tidpunkten fastställs. Jag ansluter mig alltså, liksora huvuddelen av remissinstanserna, också lill be­redningens förslag i denna del. Framhållas bör all den tidrymd mellan auk­tionen och fördelningssammanlrädet som beredningen har angivit som lärap­lig är atl se soni en rekoraraendation för normalfallet. Del ankommer i det enskilda fallet på ÖE atl avgöra vilken tidpunkt som är lämplig för samman­trädet.

Inför en exekutiv fastighetsauklion måste information om auktionen spri­das. Informationen riktar sig till dera sora har fordringar och rättigheter som bör beaktas vid denna eller vars intressen på annat sätt direkt berörs av för­säljningen. Härutöver riktar sig informaiionen till möjHga spekulanter på fastigheten. I detta avseende är det av betydelse att den utformas så att köp­intresset stimuleras. Den lagstiftning beträffande fastighetsexekutionen som föreslås i detta sammanhang innehåller olika bestämmelser som syftar till att åstadkomma goda ekonomiska resultat vid exekutiva fastighetsför­säljningar eller i varje fall att försäljningar till underpris undviks. Föreskrif­terna om information bör fylla samma syfte.

Nuvarande ordning innebär att kungörelse om förestående auktion skall införas i allmänna tidningarna, dvs. Post- och Inrikes Tidningar, minst fyra veckor före auklionsdagen och dessutom i ortstidning minst 14 dagar dessförinnan. Vissa bestämraelser ges om kungörelsens innehåll (101 och 103 §§ UL). Därjämte föreskrivs att särskilda underrättelser om auktionen senast fyra veckor före denna skall sändas lill dem som har fordran eller rättighet sora bör iakttas vid auktionen.

De bestämmelser beredningen förordar innebär atl den nuvarande ord­ningen i sina huvuddrag behålls. Beredningen föreslår sålunda dels elt kun­görelseförfarande dels att särskilda underrättelser skall utgå till sakägarna.


 


180                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Att beredningen på detta sätt har anselt att huvuddragen i den nuvarande ordningen för spridandet av information om auktion skall behållas har i all­mänhet godtagils under remissbehandlingen. Hovrätten för Övre Norrland har dock framfört kritik mot alt kungörelsen liksom f. n. förutsätts bli allmänhetens enda informatiionskälla. Hovrätten föreslår i stället en ord­ning som innebär alt elt dublbelt kungörelseförfarande kommer till använd­ning. Enligt hovrätten skulle sålunda först utfärdas kungörelse ora bevak­ningssammanträde, tidpunkt för auktionen och fördelningssammanträde och därefter, sedan olika förberedande åtgärder vidtagits, ytterligare en kun­görelse oin auktionen, vilken skulle innehålla samtliga informationer ora fastigheten som kan vara av intresse för eventuella spekulanter.

Del är iiven enligt min mening angeläget att eventuella spekulanter på fas­tighet som skall säljas exekutivt får lättillgänglig information ora faslighe­ten. En sådan ordning kan verksamt bidra till ett högre pris. Denna fråga hör saraman med den större frågan ora vidgad sarahällsinformation som infor­mationsutredningen behandlat i sitt betänkande Kungörelseannonsering (SOU 1969: 7). De förslag utredningen lagt fram på delta område bereds f. n. inom justiliedepartemenlet. 1 det sammanhanget kommer också all tas upp frågor ora kungörelse om exekutiv försäljning. Med hänsyn härtill bör några mera genomgripande ändringar inle nu genomföras på detta område. I de­partementsförslaget har den nuvarande ordningen sålunda i huvudsak bibe-hålhls.

Vad beredningen har anfört beträffande bevakningsförfarandet ger inte heller anledning till erinran från min sida. Jag delar sålimda inte den i elt par remissvar framförda uppfattningen att det bör föreskrivas alt anspråk skall anmälas inom viss tid före auktionen eller bevakningssammanträdet. Jag vill emellertid frarahålla atl del inte föreligger något hinder mot att man under hand infordrar anmälningar av fordringar från kända sakägare redan före bevakningssammanträdet. Härigenom kan förfarandet vid sammanträ­det förenklas.

Som förut har nämnts har beredningen föreslagit all sakägarna skall un­derrättas särskilt om en förestående fastighetsauklion. Enligt förslaget skall gälla att sakägarna — dvs. fastighetsägaren, sökanden samt kända inneha­vare av fordringar och rättigheter sora bör iakttas vid auktionen — i god tid skall underrättas. Vid försäljning under konkurs skall underrättelse inle sändas till innehavare av fordran raed förraånsrätt enligt 12 och 13 §§ FRO, dvs. innehavare av lönefordran, men däremot till konkursförvaltaren. Har vid försäljning under konkurs anslulningsrätt utövats, skall underrättelse härom sändas till de sakägai-e som nu har nämnts.

De föreslagna bestämmelserna har godtagils eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Också jag biträder beredningens förslag.

I anslutning lill bestämmelsen att innehavare av lönefordran vid försälj­ning under konkurs inle skall underrättas särskilt vill jag påpeka all jag i


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                181

det följande i enlighet med förslag av beredningen förordar att konkursför­valtare skall åläggas att vid exekutiv fastighetsförsäljning bevaka sådan fordran och också atl vid behov föra borgenärens talan i ärendet.

2.14.9 Tidsfrister i mål om utmätning m. m.

För all åstadkomma en snabb handläggning av utmälningsmål finns i UL föreskrifter som ålägger de exekutiva myndigheterna all skyndsamt vidta vad som på dem ankommer för att utmätning skall verkställas och för atl försäljning av utmätt egendom skall ske. Samtidigt har det angetts vissa tidsfrister inom vilka utmätning och försäljning normalt skall äga rum. Ul­mälningssökanden har emellertid möjlighet all ge anstånd både med utmät­ningsförrättning och försäljning. De exekutiva myndigheterna kan också un­der vissa förutsättningar meddela uppskov med försäljning av ulmätt egen­dom.

Liksora beredningen anser jag atl den tidsmässiga regleringen av ulmäl-ningsraålen och vad därmed sammanhänger bör göras till föremål för en all­män översyn i samband med förevarande reform av lagstiftningen om exku-lion i fast egendom.

I fråga om de tidsfrister inom vilka de olika åtgärderna som ingår i elt exe­kutivt förfarande normalt skall äga rum föreslår beredningen inte någon ändring. Sålunda föreslås att utmätningsförrättning liksom f. n. skall hållas inom fyra veckor från det att utmätningsmannen har tagit emot de hand­lingar som behövs för att förrättning skall kunna ske. Vidare föreslås att tidsfristen för försäljning av lös egendom i allmänhet skall sältas till två må­nader från utraätningen saml för fast egendora, fartyg, luftfartyg och inteck­nade reservdelar lill fyra månader från utmätningen.

Förslaget atl de nuvarande fristerna för ulmälningsförrältning och för­säljning inle skall ändras har godtagits under remissbehandlingen. Från nå­got håll har emellertid gjorts gällande att försäljningsfristen såvitt avser fast egendom är för kort. För rain del finner jag liksora beredningen inle anled­ning frångå den avvägning beträffande tidsfristerna som gjordes rid dessa bestämmelsers tillkomst år 1963.

Som framgår av det redan sagda skall försäljningsfrist beräknas med ut­gångspunkt från lidpunkten för utmätningen. Vid exekutiv försäljning av fastighet under konkurs får utgångspunkten i stället vara tidpunkten då framställningen om försäljning gjordes.

I det föregående har jag förordat all domstols beslut som innebär all ford­ran skall utgå raed särskild förmånsrätt i fast egendom skall ha den verkan all egendomen skall anses utmätt. Liksom f. n. när fastighet anses utmätt lill följd av atl fordran har fastställts till betalning bör tidpunkten för framsläl-ningen om försäljning utgöra utgångspunkt för beräkning av försäljnings­fristen.

Självfallet kan del visa sig föreligga hinder raot all genomföra utmätnings-


 


182                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

förrättning eller försäljning inom de angivna tidsfristerna. Tidsfristerna bör därför liksom f. n. endasl ange de tider inom vilka utmätningsförrättning el­ler försäljning normall skall äga rum. Beredningen har i fråga om fast egen­dom gett flera exempel på situationer som kan medföra att försäljnings-frislen måste överskridas. Liknande situationer kan givetvis uppstå också när det gäller utmätt egendom av annat slag.

De nuvarande reglerna ger ulraälningssökanden möjligheter att lämna an­stånd med såväl utmätningsförrättning som försäljning av ulmätt egendom. Någon annan begränsning har inte ställts upp än alt en viss längsta tid för anstånd har fastställts. Sålunda gäller atl ansökan om utmätning förfaller, om ulmälningssökanden läranar anstånd med utmätningsförrättning som varar utöver sex månader från den tidpunkt då utmätningsmannen har tagit eraot de handlingar sora erfordras. Fortfar anstånd raed försäljning utöver sex månader från utraätningen eller från lidpunkt för framställning om för­säljning av fast egendom, förfaller utmätningen eller den utraätningsverkan sora betalningsfastställelse i fast egendora har.

När del gäller anstånd med utmätningsförrättning föreslår beredningen inte någon ändring i vad sora nu gäller. Beredningen föreslår däremot vissa ändringar i fråga om anstånd med försäljning av utmätt egendom. Enligt be­redningens förslag skall del alltid ankomma på de exekutiva myndigheterna alt fatta beslut om anstånd rned försäljning. Den nuvarande bestämmelsen atl utmätning förfaller om anstånd med försäljning fortfar utöver viss lid har sålunda inle någon raotsvarighet i beredningens förslag.

Beredningens förslag atl reglerna ora anstånd med utraätningsförrättning inte skall ändras har föranlett kritiska uttalanden i några remissyttranden. Det har därvid påpekats att möjligheten att ge anstånd med utmätningsför­rättning f. n. ofta utnyttjas pä så sätt atl ulmätningssökanden i syfte att ut­öva påtryckning på gäldenären läranar flera korta anstånd under sexraåna-dersperioden. Det har framhållits atl ett sådant förfarande medför praktiska olägenheter för utmätningsmännen därigenom att de tvingas bevaka an-slåndslider saml att flera gånger i samraa raål sälla ut och ställa in förrätt-ninear, vilket är ett omfattande och tidskrävande arbete. För alt detta skall undvikas föreslås bl. a. att en ordning som raotsvarar den som beredningen har tänkt sig beträffande anstånd raed försäljning av utmätt egendom skall införas också beträffande anstånd med utmätningsförrättning.

Enligt min mening är det angelägel att utmätningssökande borgenärers möjligheter atl ge anstånd med utmätningsförrättning inte inskränks i för­hållande till vad som nu gäller. Framför allt för gäldenärer mol rilka an­sökan om utmätning riktas men också för de exekutiva myndigheterna kan det vara en fördel om utmälningssökandena får ge anstånd med ulmälnings­förrältning utan all skälen för anstånd underkastas någon prövning. Lik­som beredningen och det helt övervägande flertalet reraissinstanser anser jag sålunda alt del också i fortsättningen bör stå öppet för utraätnings-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                183

sökanden att lärana anstånd med utmälningsförrättning raed endast den begränsningen att ansökningen ora utmätning förfaller om anståndet fort­far längre tid än sex raånader.

Avgörandet i frågan om försäljning av utmätt egendom skall uppskjutas kan inle på sararaa sätt sora när det gäller ulinätningsförrättningen över­lämnas lill utmätningssökandens fria skön. Hänsyn måste också kunna tas till gäidenärens intressen. Enligt gällande rält kan delta sägas ske genora all det vid sidan ora utraälningssökandens befogenhet att lärana anstånd finns regler sora ger de exekutiva myndigheterna befogenhet att bevilja uppskov med försäljning. Uppskov kan sålunda medges dels när det finns särskild anledning antaga alt utmätt egendom kominer att säljas lill underpris, dels när gäldenären av särskild orsak huvudsakligen ulan egen skuld råkat i till­fälliga betalningssvårigheter dels när i övrigl synnerliga skäl talar för upp­skov, allt under förutsättning all utmätningssökandens rätt till betalning inte äventyras eller hans rält på annat sätt otillböriigl sätts ål sidan.

Liksom beredningen anser jag alt den nuvarande ordningen med både an­stånd sora läranas av ulraälningssökanden och uppskov som meddelas av exekutiv myndighet bör ersättas med bestämraelser sora alltid ligger i de exekutiva myndigheternas hand att besluta i frågan ora försäljning av ut­raätl egendora skall anstå. Den avvägning mellan olika partsintressen som kan sägas korama lill uttryck i nuvarande regler bör samtidigt i huvudsak behållas.

Befogenheten atl meddela anstånd bör givetvis åvila den myndighet sora det åligger all ombesörja den exekutiva försäljningen. När det gällar utmätt lös egendora i allmänhet bör det således vara utmätningsmannen som med­delar anstånd, medan motsvarande uppgift i fråga ora faslighet saral fartyg, luftfartyg och inlecknade reservdelar lill luftfartyg bör ligga på ÖE.

Anstånd bör, sora beredningen förutsätter, inte kunna koraraa i fråga annat än efter begäran av utmätningssökanden eller gäldenären. Förfarandet måste emellertid gestaltas på skilda sätt beroende på om del är sökanden eller gäl­denären som begär anstånd.

En begäran om anstånd raed försäljning från sökandens sida bör regelraäs-sigt beviljas. Endast ora särskilda skäl talar mot anstånd bör begäran avslås. Om gäldenären begär anstånd bör sökanden, i enlighet med beredningens förslag, alllid få tillfälle yttra sig, innan beslut fattas. Ett medgivande från sökandens sida bör därvid bedömas på samma sätt sora om han själv begärt anstånd. Utan sådant medgivande bör gäldenärs begäran om anstånd bifallas endast om särskilda skäl föreligger.

Beredningen har som skäl för alt vägra anstånd som har medgetts av ut­mätningssökande anfört alt auktion på den ifrågavarande egendomen redan har blivit utlyst. Jag delar beredningens uppfattning atl anstånd i ell sådant läge inle bör medges annat än om raycket starka skäl föreligger. Att, sora nå-


 


184                   KungL lMaj:ts proposition nr 20 år 1971

gon remissinstans förordar, helt stänga raöjligheten alt på begäran eller efter medgivande av sökanden inställa en utlyst auktion anser jag inte vara lämp­ligt. Liksom beredningen vill jag emellertid betona alt det inte bör få före­komma att auktion utsätts och inställs vid upprepade tillfällen. Det kan i det sammanhanget påpekas all sökanden alltid har möjlighet all genom återkal­lelse av utmätningen åstadkomma att förfarandet nedläggs och utlyst auk­tion inställs.

För prövningen av om anstånd bör lämnas ulan att sökanden har medgett det bör ledning kunna hämtas i de nuvarande bestämraelserna om uppskov med försäljning. I en sådan situation bör anstånd sålunda kunna medges på de grunder som nu kan åberopas för uppskov. Samtidigt bör emellertid gälla alt anstånd inle får leda lill att sökandens rätt lill betalning äventyras eller alt hans rält i övrigl åsidosätts.

Som beredningen har föroidal bör det beträffande fasligheter och lös egen­dom i allmänhet fastställas vissa lidsgränser för anstånd med försäljning som inte utan synnerliga skäl får överskridas. En sådan tidsgräns för an­stånd beträffande fasligheter bör, i enlighet med vad beredningen föresla­git, kunna sättas till ell år och i fråga om lös egendom lill sex månader från utmätningen. Jag delar också beredningens uppfattning att någon mot­svarande tidsgräns inte behövs i fråga om anstånd raed försäljning av luft­fartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg, eftersom några längre an­ståndslider knappast kan länkas komma i fråga beträffande sådan egen­dora. Samma skäl kan, sora har påpekats i ett par remissyttranden, också anföras för alt underlåta att sätta ut en tidsgräns för anstånd med för­säljning av fartyg sora avses i 94 § UL. 1 avbidan på alt den pågående över­synen av reglerna om exekutiv försäljning av fartyg slutförs bör emellertid enligt min mening samma lidsgräns som förordas beträffande anstånd med försäljning av fastighet, dvs. elt år efter utmätningen, kunna fastställas också beträffande sådana fartyg.

Reglerna om tidsfrister för utraätning och försäljning av utraätl egendom samt om anstånd med sådana åtgärder är f. n. inte tillämpliga rid indriv­ning av skatter, böter och andra offentiigrättsliga fordringar.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan i vad mån undantag från de nu föreslagna bestämmelserna bör göras beträffande indrivning av skatter, böter och liknande. Därvid har framhållits all det skulle innebära en skärp­ning av indtivningsförfarandet om imdantag inte görs.

Frågan om det tidsfrislsyslem och de begränsningar i anståndmöjlighe­terna som den föreslagna ordningen innefattar bör gälla i allmänna mål bör inle tas upp till omprövning i detta sammanhang. 1 deparlementsförslaget har således de allmänna raålen undanlagils från tillämpningen av bestäm­melserna om tidsfrister och anstånd.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                185

2.14.10 Former för realisation av utmätt fast egendom

Genom ändringar i UL, som trädde i kraft den 1 juli 1967, infördes flera bestämmelser i syfte att öka möjligheterna atl uppnå tillfredsställande eko­nomiskt utbyte vid exekutiva försäljningar eller i varje fall motverka att ut­mätt egendom säljs lill underpris. Bestämmelserna rörde bl. a. formen för försäljning av utraätl egendom. I fråga om lös egendom öppnades sålunda möjlighet atl verkställa försäljning inle bara på auktion utan också under hand (96 a § UL). Sådan underhandsförsäljning får ske om del framstår som sannolikt all avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenora. När det gäl­ler fast egendora infördes bestäraraelser som gör del möjligt att sälja tillbe­hör lill ulraält fastighet för sig och därefter fastigheten i övrigt, när delta från ekonomisk synpunkt och i övrigl framstår som lämpligare än en försälj­ning av fastigheten och alla dess tillbehör i elt sammanhang (100 a § UL). Tillbehörsförsäljning skall ske i den ordning sora gäller för utmätt lösöre, vilket innebär all den kan ske på auktion eller under hand. Såväl i fråga ora fast som lös egendom infördes saratidigt bestämmelser som gör del möjligt för den som förrättar exekutiv auktion alt vägra godta inrop, om del är san­nolikt alt avsevärt högre köpeskilling kan uppnås (93 § 2 mora. och 126 § 3 mora. UL). Bestämmelserna om särskild försäljning av fastighetstillbehör och om rätt all vägra godta inrop när fastighet bjuds ul på auktion har, i sakligt hänseende oförändrade, tagils in i beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom.

Som fraragår av vad jag nu har sagt berörde de ändringar i UL, sora ge­nomfördes år 1967, inle sättet för exekutiv försäljning av fastighet i annat avseende än alt särskilda regler om fastighetslillbehör infördes. Nu liksom ti­digare gäller sålunda atl försäljning av själva fasligheten bara kan ske på offentlig auktion som verkställs av ÖE (89 och 97 §§ UL).

Beredningen har i sitt nu aktuella betänkande tagit upp frågan om det, på samma sätt som redan har skett beträffande lös egendom bör öppnas möj­lighet all också sälja utmätt fastighet under hand i stället för på auktion.

Vid sina överväganden i denna fråga har beredningen funnit att det ibland bör vara möjligt att få ut mera för en faslighet om den får bjudas ut lill för­säljning under hand. Beredningen anser emellertid alt underhandsförsälj­ning inle lärapar sig så bra sora försäljningsform i mer komplicerade fall. I fall då försäljningen rättsligt sett är mycket enkel och då fastigheten inle är högt belånad bör det emellertid enligt beredningen vara en fördel om under­handsförsäljning kan ske. Beredningen, har därför föreslagit regler som in­nebär, atl utmätt fastighet får säljas under hand, om det är tillförlitligt ut­rett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten och under­handsförsäljning finnes vara mera ändamålsenlig än försäljning på auk­tion.

Under remissbehandlingen har flertalet remissinstanser anslutit sig till be-


 


186                   Kungl. Majds proposition nr 20 år 1971

redningens uppfattning. En allmän åsikt bland de positiva remissinstanserna är sålunda, atl underhandsförsäljning bör kunna ske i sådana okomplicerade fall som beredningen åsyftar men all försäljning på auktion måste vara det normala försäljningssältet.

I flera remissvar framförs emellertid kritik mot förslagel att göra det möj­ligt all sälja ulmätt faslighet under hand. Det har därvid framhållits att det vid exekutiv försäljning av fastighet är viktigt alt försäljning sker med till-länipning av elt i lag noga reglerat förfarande. Vidare har framhållits att underhandsförsäljning bara kommer atl kunna utnyttjas i enstaka undan­tagsfall och alt det därför framstår som onödigt alt öppna möjligheter att använda denna försälj ningsf orm.

Enligt rain raening är det när det gäller utraätl fast egendom, som ofta ut­gör ett viktigt förmögenhelsobjekl, särskilt angelägel alt raan utformar reg­lerna om hur försäljningen skall ske så atl de ger möjligheter alt i det en­skilda fallet uppnå ett så tillfredsställande ekonoraiskt resultat som möjligt. Från denna synpunkt är del önskvärt alt införa regler som medger atl utmätt fastighet bjuds ut till försäljning under hand. I vissa fall kan därigenom på ett bättre sätt än vid försäljning på auktion skapas förutsättningar för ett marknadsmässigt pris för fastigheten.

Tydligt är emellertid att utrymmet för atl använda underhandsförsäljning som försäljningsform när del gäller utmätta fastigheter är begränsat. 1 fall då förhållandena är komplicerade, som då förfarandet rör inånga rätts­ägare raed mot varandra stridande intressen eller då det föreligger svårighe­ter att utreda vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten, är det inte lämpligt eller önskvärt alt man frångår det formbundna förfarande som auktionsförsäljning innebär. Jag delar sålunda beredningens uppfatt­ning att försäljning under hand inte är en försälj ningsf orm som lämpar sig för koraplicerade fall.

Det förhållandel att användningsområdet på detta sätt måste vara begrän­sat bör emellertid enligt min raening inte leda lill att raan avstår från att in­föra försäljningsformen. Liksom beredningen och flertalet remissinstanser anser jag att de fördelar sora denna försälj ningsforra kan erbjuda bör kunna tas lill vara i sådana fall då försäljningen rättsligt sett framstår som enkel och då förhållandena också i öviigt är okomplicerade. Jag delar sålunda be­redningens uppfattning atl regler bör införas som medger all denna försälj­ningsform får användas också beträffande utmätta fastigheter. Jag vill emel­lertid frarahålla alt jag inte räknar raed all underhandsförsäljning skall bli någon särskilt vanlig företeelse. Försäljning på auktion torde sålunda också i fortsättningen få ses som det normala sättet för försäljning av utmätta fas­tigheter.

Av vad jag redan anfört f)-aingår atl jag liksom beredningen anser atl un­ derhandsförsäljning av en utmätt fastighet bör föregås av en prövning, som visar att försäljning i denna ordning framstår som fördelaktig. Vid denna


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                187

prövning bör för- och nackdelarna med de olika försäljningssällen vägas mot vrarandra. Självfallet kommer härvid frågan vilket av dem som kan vara äg­nat att leda till del bästa utbytet i förgrunden. Enbart det förhållandet alt del finns anledning atl anta alt en högre köpeskilling kan uppnås genora under­handsförsäljning av fastigheten än ora den säljs på auktion kan eraeUertid inte vara avgörande för frågan ora fastigheten bör bjudas ut under hand. Som jag nyss nämnde är underhandsförsäljning inle en försäljningsform som lämpar sig för fall då förhållandena från olika synpunkter sett är kom­plicerade. I sådana fall bör därför underhandsförsäljning inle komma i fråga, även om det finns skäl att anta all försäljning i den ordningen skulle kunna leda lill bättre utbyte än auklionsförsäljning. Ä andra sidan kan det i något fall framstå som fördelaktigt all sälja faslighet under hand, trots alt det är tveksamt ora försäljning i den ordningen komraer att medföra alt högre pris uppnås än om försäljningen sker på auktion. Det kan exempel­vis visa sig atl del är möjligt att snabbt slutföra det exekutiva förfarandet om underhandsförsäljning får ske. Är försäljning under hand inte utesluten av annan orsak, bör då det förhållandel alt osäkerhet råder i frågan om man kan få ut mera vid auktion inle utgöra något absolut hinder raot all under­handsförsäljning sker. Alt försäljning under hand av utmätt fastighet på detta sätt får föregås av en allmän lämplighetsprövning bör komma till ut­tryck genom alt del, i enlighet raed vad beredningen har föreslagit, som för­utsättning för atl denna försäljningsform skall få användas föreskrivs all den framstår som mer ändamålsenlig än försäljning på auktion. Jag biträder sålunda inle den av några remissinstanser framförda uppfattningen alt del, liksom i fråga om underhandsförsäljning av lös egendom, också beträffande utmätt faslighet bör föreskrivas all försäljning under hand får ske bara om del är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom.

Det kan sältas i fråga om man som förutsättning för att fastighet skall få säljas under hand bör föreskriva alt försök först skall ha gjorts atl sälja fas­ligheten på auktion. Om ell sådant krav ställdes, skulle man kunna skapa elt gott underlag för bedömningen om underhandsförsäljning är en ändamål­senlig försäljningsform. Mot detta kan emellertid hävdas alt ett sådant förfa­rande skulle bli omständligt, tidskrävande och dyrbart. Beredningen har in­le heller förutsatt att försök att sälja fastighet på auktion skall föregå ell ut­bud av fastigheten till försäljning under hand. Liksora reraissinslanserna har jag inle något att erinra raot detta ställningstagande. Ä andra sidan kan ett utrop av fastighet på auktion, sora inte har lett lill försäljning till följd av atl ell godtagbart bud inte har uppnåtts, utgöra ell skäl alt pröva om under­handsförsäljning kan ge elt bättre resultat. Något hinder mot alt efter ell misslyckat försök sälja fastighet på auktion gå över till alt bjuda ut fas­tigheten under hand bör alltså inle finnas.

Jag är ense med beredningen om all försäljning under hand av utmätt fas­tighet bör ske i former som så nära som möjligt ansluter till dem som i all-


 


188                  Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

mänhet tillämpas vid frivillig försäljning av fastighet. Försäljning under hand bör därför i princip inte ha till följd att några inteckningar blir utan verkan eller alt upplåtna rättigheter upphör. Vidare bör köparen åläggas atl svara för alla fordringar som belastar fasligheten och som inle betalas på an­nat sätt under exekutionen. Detta leder lill att man som en ytterligare allmän förutsättning för alt underhandsförsäljning skall få ske bör ställa upp alt del skall vara utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten. Om någon säker utredning i det avseendet inle har kunnat åsladkoramas, bör fastigheten inle bjudas ut till försäljning under hand. Också i det avseendet ansluter jag mig sålimda till beredningens förslag.

Enligt beredningens förslag ankommer det på ÖE atl pröva om förutsätt­ningarna för underhandsförsäljning är uppfyllda och alt besluta ora försälj­ning i sådan ordning. Under reraissbehandlingen har från några remissin­stansers sida hävdats att ÖE borde pröva frågan om försäljningsforraen bara efter framställning från rättsägare. Det har också påpekats all det skulle medföra en ökning av arbetsbördan, om del åläggs ÖE alt i varje ärende om exekutiv försäljning av fastighet verkställa en sådan prövning. I anslutning lill detta vill jag erinra ora den karaktär av undantagsföreleelse som försälj­ning under hand av ulmätt fastighet skall ha. I del helt övervägande fler­talet exekulionsfall som avser fastighet borde del utan någon närmare pröv­ning från ÖE:s sida stå klart atl försäljning under hand inle bör kunna korama i fråga. Att ÖE självmant har att la upp frågan ora försäljningsfor­men kan därför inle antas komraa att föra med sig all hans arbetsbörda ökas nämnvärt. Jag vill också framhålla att frågan om fastigheten skall bju­das ut under hand bör tas upp till prövning på elt så tidigt stadium som möjligt under det exekutiva förfarandet. Från den synpunkten sett fram­står det som en fördel att ÖE kan agera utan alt behöva avvakta initiativ från någon rättsägares sida. Jag anser sålunda liksora beredningen alt ÖE, när det föreligger anledning därtill, självmant skall ta upp frågan ora im-derhandsförsäljning.

Sora jag har nämnt förut bör vid underhandsförsäljning av utmätt fastig­het i princip gälla att alla inteckningar som finns i fastigheten kvarstå och att köparen åläggs att svara för alla fordringar sora är förenade ined för­månsrätt i fastigheten. Detta innebär att alla fordringar som gäller i faslighe­ten, utmätningssökandens inbegripen, och kostnaderna för förfarandet måste täckas av köpeskillingen för att underhandsförsäljning skall få ske. Undanlag härifrån bör endast gälla för de fall då borgenär, ulraälningssö­kanden eller annan avslår från betalning eller får betalning för sin fordran ur sådana medel som flyter in under förfarandet i form av avkastning eller köpeskilling när tillbehör till fasligheten har sålts för sig.

Mot bakgrunden av vad som nu har sagls framstår det enligt min mening som klart att de borgenärer, som har fordringar sora gäller i utmätt fastig­het, rid en underhandsförsäljning får sina intressen tillgodosedda på sådant sätt alt det inte är påkallat att som allraän förutsättning för att underhands-


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                189

försäljning skall få ske ställa upp att de skall ha godkänt försäljningsvillko­ren. Del finns inte heller anledning att föreskriva att de skall ges tillfälle all yttra sig innan fastigheten bjuds ut till försäljning under hand. I sistnäranda avseende intar eraeUertid ulmätningssökanden en särställning. Ulmälnings­sökanden skall också i fortsättningen svara för kostnader för förfarandet i den raån de inle kan ulgå ur den utmätta fastigheten. Med tanke på bl. a. detta framstår det som lämpligt att hans mening skall inhämtas innan fastig­heten bjuds ut lill försäljning under hand.

Jag vill i saramanhanget påpeka att del förhållandet alt del inle åläggs ÖE atl höra andra borgenärer än ulmätningssökanden innan fastighet bjuds ut till försäljning under hand givetvis inte utesluter att ÖE i tveksamma fall på lärapligt sätt inhämtar deras mening beträffande försäljningsforraen.

Också i fråga ora rättigheter som belastar utmätt fastighet bör, som jag förut har antytt, principen vara all de skall slå kvar om fasligheten säljs un­der hand. Detta bör gälla sora försäljningsvillkor, oavsett om fråga är om inskrivna rättigheter eller inle.

Beredningen har framhållit att muntligt upplåtna rättigheter inle beak­tas vid exekutiv auktion och därför bör kunna lämnas utan avseende också rid försäljning under hand. Denna uppfattning har lämnats utan erinran un­der remissbehandlingen. Också jag anser att det förhållandet alt man säljer utmätt fastighet under hand inle bör föra med sig att rättigheter som grundar sig på muntliga upplåtelser får elt skydd som de inle har rid auk­tionsförsäljning. För att rättighet skall skyddas vid underhandsförsäljning bör alltså liksom rid auklionsförsäljning fordras att det föreligger skriftlig upplåtelse.

Enligt beredningens förslag skall ägaren till ulraält fastighet godkänna försäljningsvillkoren innan underhandsförsäljning får ske. Det förutsätts också atl han skall få tillfälle att yttra sig, innan fasligheten bjuds ul till för­säljning under hand. Jag delar uppfattningen att fastighetsägaren på detta sätt bör tilläggas ett stort inflytande på valet av försäljningsform. Ägaren bör sålunda kunna motsätta sig en försäljning under hand, ora han bedöraer det som möjligt alt man genora att bjuda ul fastigheten på auktion kan uppnå ett högre pris. Emellertid bör, som beredningen har framhållit, kravet på ägarens godkännande inte upprätthållas, om fastigheten redan har bjudits ut på auktion raen inte kunnat säljas på grund av att ett godtagbart inrop inte har skett. Kan raan i sådant fall uppnå ett bättre pris genom alt bjuda ut fasligheten under hand, bör ägaren inte kunna hindra alt försäljning sker.

Beredningens avsikt är atl ÖE, om ulraält fastighet skall bjudas ul under hand, regelmässigt skall överlämna till fastighetsmäklare att ombesörja ut­budet. Även enligt min mening är en sådan ordning läraplig. Fördelen med försäljning under hand är just, all försäljning i den ordningen ger raöjlighet atl bjuda ut utraätl fastighet på sarama sätt och i samma former som annan fastighet och atl det därigenom blir möjligt att få ut det pris som fastigheten


 


190                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

betingar på allmänna marknaden. Emellertid kan det, sora beredningen på­pekar, i vissa fall vara lärapligt att ÖE själv fordrar in anbud, t. ex. från stat­liga eller kommunala myndigheter, som kan antas vara intresserade att köpa fastigheten. Att ÖE agerar på delta sätt torde eraeUertid bara kunna före­koraraa i enstaka undanlagsfall.

Under reraissbehandlingen har från något håll uttryckts farhågor för att utbud av ulraält fastighet lill försäljning under hand kan medföra ökad tids­utdräkt. Jag vill i anledning därav framhålla, att frågan hur del exekutiva förfarandet tidsmässigt påverkas om fasligheten bjuds ul under hand raåste beaktas vid ÖE:s bedömning av om underhandsförsäljning framstår som en ändamålsenlig försäljningsform. 1 de fall då en fördröjning av förfarandet kan beräknas uppstå får detta vägas mot de fördelar sora underhandsför­säljning kan medföra. Har det förordnats all fastighet skall bjudas ut till försäljning under hand, bör CiE vidare enligt min mening avbryta förfarandet och i stället föranstalta om auktionsförsäljning om det inle visar sig möjligt att inom rimlig tid uppnå elt godtagbart anbud. Några generella anvisningar torde inle kunna ges i det avseendet. Frågan hur länge försök att sälja fas­tighet under hand skall pågå får bedömas från fall till fall.

I 7 kap. UL ges bestämraelser om tvångsförvaltning av utmätt fastighet. Bestämmelserna innebär att sådan förvaltning kan anordnas, om en utmätt fastighet inle har kunnat säljas. Emellertid kan förordnande på utmätnings­sökandens begäran också anordnas utan atl något försäljningsförsök har gjorts. Tvångsförvaltning innebär att fastigheten ställs under v-ård av en syssloman och alt dess avkastning används dels lill all betala räntor och andra årligen upplöpande belopp, dels till betalning av sökandens fordran.

Beredningen anser att det inte finns tillräckliga skäl att behålla institutet tvångsförvaltning som en realisalionsforra vid sidan av försäljning. Bered­ningens uppfattning har stöd i en anhälhg remissopinion.

Da skäl som beredningen har anfört för att inte ha någon motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna om tvångsförvaltning finner jag vara bärande. Det förhållandet att tvångsförvaltning endast förekommer i några enstaka fall årligen visar, att institutei inte fyller någon påtaglig praktisk funktion. 1 likhet raed beredningen anser jag sålunda att bestäraraelserna ora tvångs­förvaltning kan ulgå genom alt 7 kap. UL upphävs.

I sammanhanget vill jag erinra om att deparlementsförslaget, liksom gäl­lande lag och beredningens lagförslag, innehåller bestämmelser som gör det möjligt alt förordna syssloman atl förvalla ulmätt fastighet, om det kan be­faras att ägaren vanvårdar de;n eller på annat sätt åstadkommer att den för­sämras i större mån. Vidare innehåller förslaget bestämmelser som innebär att avkastning av utmätt fastighet kan uppbäras av ÖE eller särskilt förord­nad syssloman.


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                191

2.14.11 Exekutiv auktions inverkan på inteckningar

När det gäller principerna för exekutionens inverkan på inteckningar inne­bär den nuvarande ordningen att inteckning som faller utom lägsta budet upphör att gälla. Gemensam inteckning blir i princip utan verkan i den för­sålda fasligheten även om den ligger inom lägsta budet. Den i JB 1966 före­slagna ordningen på detta område innebär att inteckning blir ulan verkan endast till belopp som enligt sakägarförteckningen inte täcks av köpeskil­lingen. Motsvarande gäller när geraensarat intecknade fastigheter säljs enligt gemensam sakägarförteckning. I övrigt förlorar inteckningen sin verkan.

Beredningen har ansett att man bör gå ell steg längre i strävandena alt bevara befintliga inteckningar och föreslår att ÖE skall kunna förordna alt även inteckningar som faller utom köpeskillingen skall gälla. Delta skall gälla även i fråga ora gemensam inteckning ora försäljningen avser alla fas­tigheter och sker enligt gemensam sakägarförteckning. I sådana fall när ge­mensamt inlecknad fastighet säljs för sig eller efter särskilda utrop får för­ordnande att inteckning fortfarande skall gälla meddelas endast i fråga om belopp som faller inom köpeskillingen.

I samband med förslag till vissa ändringar i bl. a. 6 kap. JB, som behandla­des i JB 1969, tog föredragande departementschefen upp frågan ora de av be­redningen föreslagna bestämmelserna ora atl ÖE i vissa fall skall kunna för­ordna att inteckning alltjämt skall gälla och anförde alt bestämmelserna borde läggas till grund för lagstiftning. Så har även skett i det slutliga för­slaget till JB (jfr 6 kap. 12 §). De erinringar som i ett par remissyttranden anförts i denna fråga och som går ut på att inteckningar sora faller utom köpe­skillingen inle är sunda kreditobjekt och att ÖE:s arbetsbörda ökas har så­lunda inle föranlett alt beredningens förslag frångåtts. Någon prövning av intecknings kreditvärde sker inte i samband med atl inteckning beviljas och ÖE har givelvis inte heller något ansvar i detta avseende vid förordnande att inteckning fortfarande skall gälla. Någon närmare prövning av ett yrkande om förklaring att inteckning fortfarande skall gälla lorde i allmänhet inle heller behöva göras.

När del gäller frågan vad sora vid exekutiv försäljning bör betalas kon­tant och vad som kan stå kvar som lån i fasligheten innebär beredningens förslag i huvudsak samma ordning som den som gäller nu. Ora borgenär inte begärt kontant betalning och inteckning inte heller av särskilda skäl skall vara utan verkan, skall sålunda lån som faller inora del före försäljningen bestärada s. k. skyddsbeloppel avräknas på köpeskillingen. Förre ägarens personliga betalningsansvar mot långivaren kvarstår och nye ägaren blir inte betalningsskyldig för lånet. Om lånet faller utom skyddsbeloppet, har borge­nären rätt till kontant betalning och förre ägaren befrias från sitt betalnings­ansvar.

Den av beredningen föreslagna ordningen har allmänt godtagits under re-


 


192                  KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

missbehandlingen. I ett remissyttrande har dock förordats atl förre ägaren alltid skall bli fri från sin personliga betalningsskyldighet i fråga om lån som faller inom skyddsbeloppet.

För egen del anser jag, liksom beredningen, att det skulle innebära ell åsi­dosättande av borgenärens rätt att föreskriva all lån skall stå kvar även om förre ägarens personliga betalningsansvar skulle upphöra. Elt sådant resultat bör liksom hittills vara beroende av all uppgörelse härom kan träffas med borgenären. En sådan uppgörelse är givelvis i sin tur beroende av rilka möj­ligheter borgenären har att få betalning hos den nye ägaren.

Enligt 6 kap. 3 § JB är borgenär för fordran som är förenad med panträtt i fastighet berättigad att vid utsökning få betalning intill pantbrevets belopp raed den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag samt atl ur pantbre­vets tillägg utfå ränta på kapitalbelopp inom pantbrevets belopp, för skade­stånd på grund av förlida betalning samt för ersättning för indrivningskost­nad och annan kostnad som föranleds av fordringsförhållandet. Med tanke på de fall när borgenärens fordran överstiger pantbrevets belopp har bered­ningen föreslagit en bestämmelse att borgenär som har pantbrev ej efter fas­tighetens försäljning kan raot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som av­ses i 6 kap. 3 § JB. Givelvis bör den principen gälla all köparen aldrig skall skall kunna bli skyldig att svara för köpeskillingen mer än en gång.

När det gäller skadestånd på grund av förtida betalning har beredningen anfört att frågan bör vara beroende av överenskommelse som borgenären och köparen träffar om överlagande av lånet i fråga. Övertar köparen lå­net på oförändrade villkor, skall skadestånd inte utgå. Om däremot köparen får förmånligare villkor än som gällde tidigare, skall skadestånd utgå i pro­portion lill eftergiften. En sådan ordning framstår också enligt min raening sora naturlig. Vid bedömningen av skadeståndets belopp blir överenskom­melsen mellan borgenären och köparen avgörande. Denna överenskommelse skall givetvis företes vid köpeskillingens fördelning.

Även när del gäller belalniing på grund av ägarhypotek ansluter jag mig till lagberedningens förslag. Detta innebär att ägarhypotek alllid utan särskilt yrkande betalas kontant och att tillägg inte skall beräknas på ägarhypotek i andra fall än när ägarhypote:ket blivit ulraält.

Frågan ora inverkan på inteckningar rid underhandsförsäljning enligt be­redningens förslag härom behandlas i det följande.

2.14.12 Exekutiv auktions inverkan på rättigheter

Beredningens förslag innehåller i fråga om rättigheters ställning vid exe­kutiv försäljning åtskilliga ändringar i förhållande lill gällande rätt. De föreslagna bestämmelserna syftar till att stärka rättighetshavarnas ställning. Sålunda föreslår beredningen alt rättigheter som inte kan antas belasta fas-


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                193

tigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt skall förbehållas vid försäljningen även om de har sämre förmånsrätt än dan fordran för vilken fastigheten skall säljas. För att ge en bättre ställning även åt rättigheter som inte kan förbehållas på grund av dessa bestämmelser före­slår beredningen atl utropsordningen ändras så att fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Belastas fastigheten av flera rättigheter, skall enligt förslaget fastigheten ut­ropas med successivt ökande belastning av rättigheten för att slutligen utro­pas raed förbehåll för saratliga rättigheter.

Beredningens förslag att stärka rättighetshavarnas ställning har godtagits av flertalet remissinstanser. Åtskilliga remissinstanser, däribland flera läns­styrelser, har dock förordat atl den nuvarande ordningen behålls. Som skäl härför har anförts att förmånsrätten mellan en rättighet och exekutionsford­ringen bör vara avgörande för frågan om en rättighet skall beslå efter exeku­tiv försäljning. Beträffande arrende- och hyresrätter tillgodoses rättighetsha­varnas intressen dessutom genoin lagstiftningen om besittningsskydd.

Om en rättighet skall bestå efter en exekutiv försäljning, medför detta ofta all fasligheten får säljas för ett lägre pris än om fastigheten kan säljas utan alt belastas av rättigheten. I princip bör därför frågan om rättighetens be­stånd avgöras av rättighetens läge i förmånsrättsordningen. Förhållandena kan emellertid ofta vara sådana alt en rättighet inte utgör någon nämnvärd belastning, t. ex. om utövandet inte innebär någon olägenhet eller om ett pe­riodiskt utgående vederlag utgör full kompensation för olägenheten. I sådana situationer finns det inte någon anledning alt rättigheten skall uppoffras vid exekutiv försäljning. Jag delar beredningens uppfattning alt de nuvarande reglerna kan medföra risk att rättigheter i sådana situationer som här an­getts uppoffras i onödan.

Som framhållits under remissbehandlingen har vissa rättighetshavare en särställning på grund av reglerna om besittningsskydd. Så är fallet beträf­fande vissa arrende- och hyresrätter. I 8—12 kap. JB har tagits upp regler som innebär att direkt besittningsskydd, dvs. rätt till förlängning av avta­let, i vissa fall föreligger vid jordbruksarrende, bostadsarrende och vid hyra av bosladslägenhet, medan indirekt besittningsskydd, dvs. rätt till ersätt­ning vid avtalets upphörande, i vissa fall föreligger vid anläggningsarrende och vid hyra av annan lägenhet än bostadslägenhet. I samtliga fall kan besitt­ningsskyddet göras gällande även efter en exekutiv försäljning. För dessa rättigheter innebär ifrågavarande regler om rättighets bestånd vid exekutiv försäljning att frågan om förlängning eller ersättning kan uppkomma under en löpande avtalsperiod till följd av uppsägning efter exekutiv försäljning.

Den omständigheten att vissa rättighetshavare kan göra gällande besitt­ningsskydd även i förhållande till den som förvärvat fastigheten på exekutiv auktion utgör enligt min mening inte tillräckligt skäl mot att stärka rättig-

7   Riksdagen 1971.1 saml Nr 20


 


194                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

hetshavarnas ställning vid exekutiv försäljning. För rättighetshavare med besittningsskydd är det inte ulan betydelse om uppsägning kan ske under den löpande avtalsperioden. För andra nyttj anderälter än arrende och hyra och inte minst för servitut kvarstår vidare behovet av en starkare ställning vid exekutiv försäljning. Jag ansluter mig därför till beredningens stånd­punkt att rättigheter bör beslå oberoende av exekutiv försäljning i större ut­sträckning än som är fallet f. n.

De bestämmelser i beredningens förslag som främst är ägnade att stärka rättighetshavarnas ställning går ut på att rältighel som inte kan antas be­lasta fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre förmånsrätt alllid skall förbehållas. Förslagels utformning har i all­mänhet lämnats utan erinran under remissbehandlingen. I några remissytt­randen har emellertid anförts att den bedöraning av rättighetens inverkan på övriga rättsägares ställning som här läggs på ÖE kan vara vansklig alt göra.

För egen del anser jag att den av beredningen föreslagna ordningen ger goda möjligheter att stärka rättighetshavarnas ställning. En oskadlighets-prövning av angivet slag är dock som framhållits under reraissbehandlingen förenad med svårigheter och bör därför ske raed försiktighet. Till grund för sin bedömning har ÖE — förutom beskrivning och värdering av fastigheten — vad som förekommit rid bevakningssammanträdet. Det bör enligt rain mening ofta finnas möjlighet att på grundval av denna utredning besluta att rättigheten skall förbehållas. Ofta torde förhållandena f. ö. vara sådana alt borgenärerna inte har anledning motsätta sig att förbehåll sker enligt dessa regler. Jag ansluter mig sålunda till beredningens förslag.

De av beredningen föreslagna reglerna beträffande utropsordningen när fastigheten belastas av rättighet har kritiserats under remissbehandlingen från olika synpunkter. Det har anförts atl den nu gällande utropsordningen bereder rättighetshavarna tillräckligt skydd samt all den föreslagna ord­ningen blir komplicerad och svårtillämpad.

Enligt min mening finns del fog för den kritik som beredningen riklat mot de nu gällande reglerna angående utropsordningen. I praktiken medför den nuvarande ordningen med all sannolikhet att rättigheter blir uppoffrade i onödan. De av beredningen föreslagna reglerna är enligt min mening ägnade att minska riskerna för detta. Den föreslagna ordningen kan risserligen ibland medföra elt mera komplicerat och tungrott förfarande. Delta är emel­lertid endast fallet när flera rättigheter skall beaktas vid utropet. På grund av de tidigare nämnda regleirna om obligatoriskt förbehåll när rättighet inle belastar fastigheten till skada för borgenärerna kan dessa situationer antas komma att bli mindre vanliga. Jag anser därför inle att det från den syn­punkten finns anledning att behålla den gällande ordningen. På grund av det anförda har i departementsförslaget reglerna om utropsordningen när fastigheten belastas med rättigheter tagits upp enligt beredningens förslag.

Frågan om inverkan på rättigheter vid underhandsförsäljning enligt lagbe­redningens förslag härom har berörts i det föregående.


 


Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1971                195

3. Motivering till framlagda lagförslag 3.1 Förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Departementschefen. I enlighet med beredningens förslag har i departe­mentsförslaget de regler om försäljning av utmätt fast egendom som nu finns i UL brutits ut och fått motsvarigheter i en särskild lag om sådan för­säljning. Denna ordning, som har lämnats ulan erinringar av det stora flerta­let remissinstanser, innebär att i UL kommer atl slå kvar reglerna om utmät­ning av fast egendom, om fördelning av medel som flyter in under exekution i sådan egendom, om exekutionskoslnader, och med något undantag, reg­lerna om fullföljd av talan till högre instans samt att den särskilda försälj­ningslagen kommer att omfatta övriga regler om förfarandet vid fastighels­exekution. Som nämnts tidigare är det beredningens avsikt alt lagen i framli­den, med vissa justeringar, skall ingå som ell kapitel i en ny UB.

Deparlementsförslaget lill lag om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL) överensstämmer i sakligt hänseende i allt väsentligt med beredningens förslag. I terminologiskt avseende ansluter deparlementsförslaget också till beredningens förslag. Sålunda används beteckningarna sakägarförteckning och bevakningssainmanträde som motsvarigheter lill de nuvarande termerna borgenärsförleckning och borgenärssammanträde. Vidare används termen skyddsbelopp, som i vissa avseenden får samma funktion som "lägsta budet" nu har. I departementsförslaget förekommer emellertid också termen lägsta bud, men då i den mer adekvata betydelsen av det lägsta bud som måste av­ges vid fastighelsauktion för all fastigheten skall få säljas (jfr 30 § i deparle­mentsförslaget). Med utmätning av fast egendom åsyftas i förslaget inle bara utmätning av hel fastighet utan också utmätning av ideell andel av fastighet eller av villkorlig äganderätt till fastighet eller till område av fastighet. Den som har begärt exekution i faslighet benämns ulmätningssökande eller, i vissa fall, endast sökande. Fordran för vilken exekution sker kallas sökan­dens fordran eller exekutionsfordringen. Beträffande den person mot vilken exekution i fast egendora riktas används beteckningen ägaren (fastighetsäga­ren).

Depaiiementsförslaget saknar motsvarighet till vissa av bestämraelserna i beredningens förslag. Beredningens förslag (1 § andra styckel) innehåller så­lunda regeln att bestämmelserna om försäljning av fast egendom också skall gälla beträffande tomträtt. Eftersom delta följer redan av 13 kap. 26 § JB, har denna regel ansetts obehövlig. Beredningen har ridare i sitt förslag (3 § första stycket) angett alt med panträtt i fast egendom avses panträtt som behandlas i 6 kap. JB. Efter ikrafträdande av JB och FRL kommer termen panträtt i fast egendom att vara så entydig alt någon särskild definition L här ifrågavarande  lag inte  lorde behövas.  Definitionen  har  därför  inle


 


196                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

tagits upp i departementsförslaget. I beredningens förslag (3 § Iredje stycket) har också angetts vad som åsyftas med rättighet. I departements-förslaget har också denna särskilda definition fått utgå. I detta avses med rättighet sådana rättigheter som anges i 7 kap. 1 § JB, dvs. hyra, arrende, tomträtt och annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft. I en särskild övergångsbestämmelse har angetts alt FfL:s bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och elektrisk kraft också gäller annan sådan rättig­het som på grund av upilåtelse enligt äldre lag besvärar fast egendom.

I deparlementsförslaget har företagits en viss omdisposition av bestämmel­serna. Särskilt gäller detta bestämmelserna om upprättande av sakägarför­teckning och om villkoren vid auktionsförsäljning. Vidare har mellanrubri­ker förts in i större utsträckning än i beredningens förslag. Efter inledande bestämmelser (1—2 §§) följer regler ora förberedande åtgärder inför exeku­tiv försäljning (3—5 §§), förvaltning av utraätl fastighet (6—10 §§), lids­frist för försäljning (11 §), utlösningsrätt och anslulningsrätt (12—13 §§), försäljning av fastighetslillbehör (14—17 §§), åtgärder före försäljning på auktion (18—22 §§), bevalcningssammanträde (23—24 §§), sakägarförteckning (25—31 §§), villkor för försäljning på auktion (32—37 §§), auktion på fas­tighet (38—44 §§), verkan av auktion (45—48 §§), geraensamt intecknade fastigheter (49—55 §§), fortsatt inteckningsansvar (56 §), försäljning under hand av faslighet (57—61 §§) samt försäljning av villkorlig rätt till fastig­het eller av andel i fastighet (62—70 §§). Slutligen följer under rubriken sär­skilda bestämmelser några besläramelser utan inbördes samband (71—74 §§).

Beredningen har förutsatt alt FfL skall korapletteras raed av Kungl. Maj:t meddelade tillärapningsföreskrifter. En sådan ordning anser jag vara ända­målsenlig. I samband med att de särskilda bestäraraelserna i förslaget berörs i det följande kommer i åtskilliga fall att påpekas att kompletterande före­skrifter förutsätts komma att ges i administrativ ordning. Vissa bestämmel­ser i beredningens förslag har funnits vara av sådan karaktär alt de bör kunna ges i form av tillämpningsföreskrifter, varför de saknar raotsvarighet i departementsförslaget.

1  §

Paragrafens första punkt motsvarar 1 § första stycket i beredningens för­slag. Andra punkten har i lagberedningens förslag sin raotsvarighet i 13 § sista stycket.

Departementschefen. Utmätt fast egendom skall enligt gällande rätt säljas på offentlig auktion. Sådan auktion skall enligt 97 § 1 mom. UL förrättas av ÖE. Jag har i den allmänna motiveringen anslutit mig lill beredningens för­slag att försäljning av fast egendom skall kunna ske förutom på offentlig auktion också under hand.

I första punkten av denna paragraf anges all försäljning av utmätt fast egendom skall, oberoende av vilken försäljningsform som väljs, ombesörjas


 


KungL Majds proposition nr 20 år 1971                 197

av ÖE. Jag vill emellertid erinra om atl frågan om vem som skall ha hand om exekutiv försäljning av fast egendom kommer alt bli föremål för ytterligare överväganden av beredningen under det fortsatta arbetet på en ny UB.

I paragrafens andra punkt har tagits upp en bestämmelse om att försälj­ning av utmätt fast egendom skall ske på offentlig auktion, om annat inte följer av 15 eller 57 §. I sistnämnda paragrafer behandlas särskild tillbehörs­försäljning, som kan ske på auktion eller under hand, resp. underhandsför­säljning av själva fastigheten.

När det gäller formen för auktion har beredningen anfört att tillväga­gångssättet raed utrop i upp- och avslag, s. k. Dutch auction, är komplicerat och används så sällan att allmänheten inte förstår vad det innebär. Bered­ningen anser därför alt auktion alltid skall ske i enbart uppslag. Detta an­ser beredningen inte behöva anges i lagtexten. Under remissbehandlingen har inte framförts några erinringar häreinot. Vissa remissinstanser anser dock att det i lagtexten skall uttryckligt anges all försäljning på auktion alllid skall ske genom utrop i uppslag. Jag delar uppfattningen alt det enda tillåtna tillvägagångssättet vid auktion bör vara försäljning i uppslag, dvs. försälj­ning efter bud och överbud. Någon särskild föreskrift ora detta anser jag, lik­som beredningen, inte behövas. Det nu sagda leder till att föreskrifterna i 120 § UL saknar motsvarighet i departemenlsförslaget liksora i beredningens förslag. Bestämmelserna i 12 § förordningen (1877: 31 s. 51) ora nya utsök­ningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall (UP) ora Dutch auction komraer härigenom alt sakna betydelse. De föreslås därför bli upphävda.

2 §

Paragrafens första stycke motsvarar 2 § i lagberedningens förslag. Andra styckel har i lagberedningens förslag sin motsvarighet i 3 § andra stycket.

Departementschefen. Fast egendom kan säljas exekutivt under konkurs dels som följd av all egendomen är utmätt dels när konkursförvaltaren enligt 70 § KL hos ÖE har begärt exekutiv försäljning av egendom som tillhör kon­kursbo. I första stycket av paragrafen har i enlighet med beredningens för­slag föreskrivits all lagens bestämmelser om exekutiv försäljning av utmätt egendom i tillämpliga delar gäller när egendom skall säljas exekutivt under konkurs. Föreskriften omfattar sålunda båda de nämnda fallen. Påpekas kan att det i lagen på olika ställen ges särskilda regler om försäljning under kon­kurs.

I 67 § i beredningens förslag har särskilt angetts att fastighetsägaren före­träds av förvaltaren i fall då fast egendora ingår i konkursbo. Eftersom delta får anses ligga i sakens natur, saknar deparlementsförslaget motsvarande föreskrift. Beredningen har också i lagen velat ta in en erinran ora förvalta­rens åligganden enligt KL när fastighet säljs exekutivt under konkurs. En sådan erinran behövs enligt min mening inte. I sammanhanget vill jag på-


 


198                   Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

peka att bestäraraelserna om förvaltarens åligganden i nämnda avseende be­rörs i förslagel lill lag om ändring i KL (jfr 70 §).

I andra stycket av paragrafen har föreskrivits alt lagens bestämmelser om fordran som är förenad med panträtt i fast egendom är tillämpliga också i fråga om den rält till betalning på grund av ägarhypotek som enligt 6 kap. 9 § JB tillkomraer ägaren. I rissa fall skall ägarhypotek emellertid inte jäm­ställas med fordran som är förenad med panträtt. Detta fraragår i så fall av de särskilda bestämmelserna ii lagen, såsom av bestämmelserna i 33 § andra stycket, 34 § andra stycket och 58 § första stycket i departementsförslaget.

3 och 4 §§

Paragraferna motsvarar 5 och 6 §§ i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I depairteraentsförslaget har i 3 § tagils upp bestäm­melser om beskrivning och värdering som skall föregå en exekutiv fastighels­försäljning. I 4 § finns bestämmelser om utredning angående fastighets rätts­liga förhållanden samt om obelånat pantbrev, som fastighetsägaren kan in­neha. Bestäraraelserna har behandlats i ell särskilt avsnitt i den allmänna raotiveringen.

I 3 § första stj'cket har bestämmelserna om beskrivning och värdering av fastighet sammanförls. 1 samband därmed har bestämmelserna undergått viss saklig ändring i förhållande lill beredningens förslag. I det hänseendet får jag hänvisa till vad jag har anfört i den allraänna motiveringen. I andra stycket har tagils in särbestämmelsen beträffande värdering i fall då en eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas. I departementsförslaget har, i enlighet med vad som har angetts i den allmänna raotiveringen, före­skrivits att värdering av samitliga gemensamt intecknade fastigheter skall ske, om en eller flera av dem skall säljas och taxeringsvärde saknas för någon av dem.

4 § första stycket innehåller föreskrifter om utredning angående fastighets rättsliga förhållanden. Föreskrifterna överensstämmer i sak med beredning­ens förslag. I paragrafens andra stycke ges den i den allmänna raotiveringen behandlade bestäraraelsen om obelånat pantbrev, som fastighetsägaren inne­har.

Bestämmelserna i 4 § första stycket första punkten och andra stycket inne­bär alt fastighetsägaren skall tillhandahålla handlingar som tjänar till upp­lysning om fastigheten i rättsligt hänseende och dessutom obelånat pantbrev som han kan inneha. Lämpligt torde vara att ÖE ger den som förordnas att utföra beskrivning av fasligheten i uppdrag alt avfordra fastighetsägaren så­dana handlingar (jfr nuvarande 79 § UL).

I 5 § tredje stycket och 6 § tredje stycket i beredningens förslag finns be­stämmelser som innebär dels att känd innehavare av företagsinteckning skall underrättas, om ägaren driver näringsverksamhet på fastigheten, dels att fas­tighetsägaren skall underrättas om värderingsförrättning. Dessa bestämmel­ser bör enligt min mening ges i form av tillämpningsföreskrifter.


 


Kungl. Majds proposition nr 20 år 1971                 199

Paragrafen motsvarar 7 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. I gällande lag saknas bestämmelser för det fall trist råder om äganderätten till utraätl fast egendora. Däremot infördes genom 1967 års ändringar i UL i 100 c § regler för del fallet att det föreligger sådan tvist om tillbehör tili fast egendom. Kan den som påslår atl han äger tillbehör inte genast styrka sin rätt, skall sålunda ÖE, om sannolika skäl visas, hänrisa ho­nom att inom en månad väcka talan mot borgenären och gäldenären. Under­låter han alt väcka talan i rält lid förlorar han sin talan mot borgenären. Bor­genären å sin sida har alltid rätt att själv väcka talan. Särskild försäljning av tillbehör får inte ske förrän tvisten prövats eller tiden för att väcka talan gått ut. Är tvistens utgång av väsentlig betydelse för faslighetens värde, får inte heller fastigheten säljas dessförinnan.

Lagberedningen. Enligt beredningens mening kan en ny lag inte med tyst­nad gå förbi den situationen alt tvist råder om äganderätten till fasligheten, även om det inte ofta torde förekomma att utmätning och sådan tvist sam­manträffar. Beredningen föreslår att bestämmelser om trist rörande ägande­rätten till fastigheten och beträffande tillbehör tas upp i en gemensam para­graf.

Det är uppenbart att tvist om äganderätten kan inverka högst menligt på det pris som kan uppnås vid faslighetens försäljning, eftersom den som kö­per fastigheten är utsatt för risken att fastigheten frångår honom. Även på andra sätt kan stora olägenheter vållas, om själva utgångspunkten för auk­tionen är oriktig. Beredningen anser det angeläget, att ÖE kan åstadkomma klarhet i frågan. Om någon påstår bättre rätt lill utmätt faslighet, skall ÖE sålunda kunna förelägga honom atl väcka lalan inom .riss lid rid äventyr att han förlorar sin rätt. Talan skall väckas inom en månad efter det att föreläg­gandet genom ÖE:s försorg delgivils den som gör anspråk på fastigheten. Ta­lan skall riktas mot såväl utmätningssökanden som den som i ärendet anta­gits vara ägare, dvs. regelmässigt gäldenären. Talan skall väckas vid faslig-hetsforum, dvs. domstol som anges i 10 kap. 10 § RB.

Beredningen föreslår att ÖE skall ha diskretionär befogenhet att pröva, om det finns skäl att ge sådant föreläggande som nu nämnts. I vissa situationer är trislen utan större betydelse för försäljningen, t. ex. om utmätning skett för fordran med förmånsrätt som gäller oavsett trislens utgång. Tvisten in­verkar då bara på frågan vem som i ärendet skall representera fasligheten och vem som skall lyfta utdelning på ägarhypotek eller eventuellt överskott liksom på vissa andra mera sekundära spörsmål. ÖE skall alltså ge föreläg­gande bara om skäl föreligger därtill. I denna prövning ingår också befogen­het att underlåta föreläggande, om ÖE bedömer det framställda anspråket som ogrundat. Att bortse från anspråket i sådana fall kan dock vålla sådana olägenheter all försiktighet måste iakttas.


 


200                   KungL Majds proposition nr 20 år 1971

I fråga om tvist ora tillbehör till ulraält fast egendom föreslår beredningen atl ÖE skall diskretionärt pröva, ora trislen är av sådan betydelse att föreläg­gande bör raeddelas. Delta ger ÖE något större frihet än enligt gällande lag sora gör föreläggande obligatoriskt, ora sannolika skäl visats.

Väcks inle talan ora äganderätten till fastigheten eller tillbehör i enlighet med föreläggande, är enligt beredningens förslag talan förlorad mot sökan­den, om denne inte själv väckt lalan inom föreskriven tid.

Är tristen av väsentlig betydelse, får fastigheten inte säljas innan tvisten blivit slutligt avgjord — dvs. genom dom eller beslut sora vunnit laga kraft — ellar tiden för väckande av lalan har gått ul. Den nuvarande bestämmel­sen i 100 c § 2 mom. UL att särskild försäljning av tillbehör inte får ske förrän tvist om tillbehören prövats eller tid för talans väckande gått ut tas upp i 16 § i beredningens förslag (jfr 14 § i departemenlsförslaget).

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kopparbergs län efterlyser regler om hur ÖE bör förfara i det fall han finner uppenbart alt den som påstår bättre rält lill utmätt fastighet har fog för sin talan.

Departementschefen. Jag delar beredningens uppfattning att FfL bör inne­hålla bestämmelser för del fall tvist råder ora äganderätten till fasligheten. Beträffande den närmare utformningen av dessa bestämmelser och reglerna om tvist rörande äganderätten till tillbehör kan jag helt ansluta raig lill be­redningens förslag, sora i huvudsak läranats utan kritik av remissinstan­serna.

Ora utmätning av fastighet har skett för oprioriterad fordran och ÖE fin­ner alt Iredje man som påslår sig ha bättre rätt till fastigheten har fog för sin lalan, bör föreläggande alt väcka lalan alllid utfärdas. Delta får anses framgå av bestämmelserna i första stycket av paragrafen. Läget är enrel-lertid ett armat, om tredje man hos ÖE styrker att han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör lill utmätt faslighet. I sådan fall bör före­målet undantas från försäljningen av fastigheten (jfr prop. 1967: 16 s. 120). Detta kan vid försäljning på auktion ske genom atl ÖE enligt 38 § sär­skilt anger atl föremålet inte följer med fastigheten.

6§ Denna paragraf motsvarar 8 § i lagberedningens förslag. Gällande rätt. När en faslighet utmätts får ägaren i regel sitta kvar på fas­tigheten, ombesörja dess förvaltning och tillgodogöra sig avkastningen. En­ligt 80 a § UL, som tillkom i samband med 1967 års ändringar i UL, får äga­ren dock inle minska egendomens värde genom att överlåta tillbehör. Inle heller får han annat än för husbehov avverka skog, bedriva grus- eller sten­täkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra egendomen. 1 övrigt får han i princip tillgodogöra sig normal avkastning av egendomen (1 mom.). På fastighetsägarens begäran kan ÖE medge undanlag från de upp­ställda förbuden i den mån del kan ske utan intrång i exekutionssökandens rätt och i övrigt är lämpligt (2 mom.).


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                201

Lagberedningen. Beredningen föreslår i fråga om gäidenärens rätt alt till­godogöra sig normal avkastning alt denna uttryckligen begränsas till att avse tiden fram till dess fastigheten sålts och skall tillträdas av köparen.

Beredningens förslag innefattar inle något förbud för fastighetsägaren att på normalt sätt bärga mogen skörd. Ägaren kan göra detta även under tiden mellan auktion på fastigheten och köparens tillträde, om inte annat bestäms. Detta får beaktas rid bestämmandet av auktionsvillkoren. ÖE får sålunda enligt beredningens förslag möjlighet alt föreskriva att växande gröda och annan avkastning skall ingå i försäljningen. Detta blir bindande för ägaren.

Beredningen framhåller att fastighetsägaren enligt gällande lag är berät­tigad att upplåta rättigheter i den fasta egendomen även efter det att denna har blirit utmätt. Denna befogenhet kan emellertid vålla praktiska olägen­heter särskilt i fall då andel i fastighet tagits i mät eller utmätt fastighet har förvärvats av gäldenären under villkor som alltjämt gäller. Om andelen eller den fastighet som gäldenären innehar med villkorlig rätt skall säljas, är det av vikt att utmätningsobjektet inte kommer att efter försäljningen belastas av rättighet som upplåtits efter utmätningen. Även i andra fall synes de höra till god ordning att gäldenären inte genom upplåtelser av rättighet belastar den utmätta egendomen på ett sätt som vållar onödiga svårigheter vid för­säljningen. Beredningen har därför övervägt elt generellt förbud för ägaren att sedan fastigheten blivit utmätt upplåta rättighet till densamma. Det har emellertid synts beredningen tveksamt, om elt sådant förbud är tillräckligt motiverat. Efter utmätning kan det ibland dra ut på tiden innan försäljning kan genomföras. I synnerhet i fråga om hyresfastigheter kan man tänka sig praktiska olägenheter av att hyresvärden inte kan sluta hyresavtal m. m., även om förbudet förses med dispensmöjlighet för ÖE. Beredningen har ock­så befarat att ett förbud kan vålla missförstånd i samband med upprättandet av sakägarförteckning, om ägaren i strid däremot slutit hyresavtal eller upp­låtit annan rättighet. Vissa regler hur nyttjanderättshavare skall uppsägas synes också påkallade, om ett generellt förbud mot rättighetsupplåtelser med­delas. Beredningen har därför valt en mera försiktig väg och föreslår en ut­trycklig bestämmelse att ägaren inle får upplåta rättighet som går utöver vad sora är medgivet enligt huvudregeln om fastighetsägarens befogenheter be­träffande utmätt fastighet. Den föreslagna bestämmelsen innebär inte mer än en bekräftelse på vad som ändå gäller. Vidare föreslås ÖE få befogenhet alt förbjuda ägaren att upplåta annan rättighet som kan försvåra fastighe­tens försäljning.

Förbudet för ägaren alt minska fastighetens kapitalvärde liksom förbudet att upplåta rättigheter kan ibland drabba ägaren onödigt hårt. Beredningen föreslår därför — i överensstämmelse med 80 a § 2 mom. UL — möjlighet för ÖE alt på begäran av ägaren efter diskretionär prövning medge undantag från da uppställda förbuden. Ulmälningssökanden bör höras i ärendet.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kalmar län påpekar att beredningen

7t    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20


 


202                   KungL Majds proposition, hr 20 år 1971

inte nämnt under vilka förutsättningar ÖE kan föreskriva atl växande gröda eller annan avkastning skall ingå i exekutiv försäljning av fastighet. Försla­get är i detta hänseende så oklart all en omarbetning behövs. Beträffande förslaget att ÖE skäll kunna förbjuda fastighetsägaren att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning anser länsstyrelsen att det knap­past torde föreligga skäl för ÖE atl meddela sådant förbud ex officio. Förbud bör kunna meddelas bara efter framställning från utmäliiingssökandeh eller annan borgenär. Hovrätten för Västra Sverige påpekar ätt berediiingen i mo­tiven har uttalat alt ulmätningssökahdeh bör höras innan undantag från för­budet att utnyttja eller bruka utmätt faslighet medges. En utlrjcklig bestäm­melse ora detta bör tas in i lagtexten.

Departementschefen. De av beredningen föreslagna reglerna, sora i väsent­liga delar överensstämmer med gällande rält, har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Också jag biträder förslaget. Atl som en remissinstans föreslagit i lagen lämna närmare föreskrifter om auklionSvillkoren beträf­fande växande gröda och aniian avkastning finner jag varken lämpligt eller behövligt. Frågan om villkoren för försäljning får bedömas från fall till fall. Jag vill emellertid framhålla att det beträffande växande gröda ofta torde vara befogat att låta denna ingå i försäljningen. Ett sådant försäljningsvill­kor innebär förbud för ägare;n ätt tillgodogöra sig mogen skörd under liden mellan auktionen och köparens tillträde.

Under remissbehandlingen har hävdals alt förbud för fastighetsägaren att upplåta rättighet borde få meddelas bara efter framställning från rättsägare. Jag vill i anledning härav framhålla alt det i rissa fall, t. éx. dä andel av fas­tighet utmätts eller köpares villkorliga rätt tagits i mät, kan framstå som angeläget att ÖE kan handla utan dröjsmål och titan att behöva avvakta ini­tiativ från utmätningssökanden eller annan borgenär. I likhet med bered­ningen anser jäg att ulmälningssökanden bör höras innan ÖE medger un­dantag från förbud enligt denna paragraf. All som en remissinstans föresla­git ange detta i lagen finner jag inte behövligt.

7 §

Paragrafen motsvarar 9 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 80 a § 3 mom. UL kan ÖE på begäran av utmätnings­sökanden vid behov förordna alt utraätningsman skall la vård om faslighels-tillbehör. I brådskande fall får utmätningsman på begäran omedelbart ta vård om tillbehör. Sådan åtgärd skall genast anmälas hos ÖE, sora skall pröva om åtgärden skall beslå. Kostnaden för vården skall förskjutas av sö­kanden, om utmätningsraannen begär det.

Lagberedningen. Enligt beredningen bör inte bara utraätningssökanden utan också annan borgenär få begära att tillbehör sätts under vård. Det är nämligen inle givet all ulmätningssökanden finner anledning alt ingripa därför ätt tillbehör skingras, eftersom haiis förmånsrätt kan vara så god ätt han inle behöver lita lill tillbehören för atl få sin fordran täckt.


 


KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971                203

Departementschefen. Paragrafen har tagils upp i departementsförslaget med del innehåll som beredningen föreslagit. Frågan om kostnaden för vår­den bör, i överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit, regleras i 198 § UL.

8—10 §§

Paragraferna motsvarar 10—12 §§ i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. 81 § UL innehåller föreskrifter om sysslomannaskap beträf­fande utmätt fastighet. I 1 raom. finns regler om det s. k. mindre syssloman-naskapet, vilket inte rubbar gäidenärens besittning av fastigheten. På begä­ran av ulmätningssökanden kan utmätningsmannen förordna att avråd, hyra eller ränta skall uppbäras av honora eller särskild syssloman. Utmätnings­mannen skall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att utge något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen. 1 2 mom. regleras del större sysslomannaskapet, som innebär att syssloman förordnas att om­händerta och förvalta egendomen. Som förutsättning för datta gäller att det är fara för att ägaren vanvårdar egendomen eller förfogar över den i strid med be

Lagberedningen. Beredningen har tagit upp de nu gällande reglerna om det mindre sysslomannaskapet i huvudsak oförändrade. Beslut ora raindre syss­lomannaskap skall dock fattas av ÖE. Ansökan ora sysslomannaskap får gö­ras såväl av ulmätningssökanden som av annan borgenär.

I fråga om det större sysslomannaskapet föreslås inte annan ändring i för­hållande till gällande rätt än atl begäran om förordnande kan göras inte bara av utinätningssökanden utan också av annan borgenär.

Beredningen har inle funnit del nödvändigt atl i lag reglera när redovis­ning skall ske utan ansett att frågan kan överlämnas till ÖE:s bedömande i varje särskilt fall.

Remissyttrandena. I fråga om del mindre sysslomannaskapet anser läns­styrelsen i Kalmar län att de nuvarande reglerna bör behållas oförändrade med den jämkningen atl ansökan om förordnande av syssloman som bered­ningen föreslagit skall kunna göras av varje borgenär. Beträffande reglerna om redovisning av uppburen avkastning anser länsstyrelsen i Kopparbergs


 


204                   KungL Maj :ts proposition nr 20 år 1971

län att det inte finns någon anledning att ändra på nu gällande regler. En för­utsättning för att avkastning skall kunna beaktas när ÖE gör upp sakägar­förteckning måste vara alt avkastningen i reda pengar är tillgänglig hos ÖE. De tillfällen då detta sålunda bör vara fallet är vid borgenärs- och fördel­ningssammanträdena. Samma förfarande bör tillämpas i fråga ora konkurs­förvaltares motsvarande redovisning. Länsstyrelsen i Kalmar län är av samma uppfattning. Denna länsstyrelse frarahåller även all det är en fördel om redovisningsfrågan regleras så, all särskilda beslut inle skall behöv'a meddelas från fall till fall.

Departementschefen. Vad beredningen föreslagit beträffande syssloman­naskap och redovisning av uppburna medel ger inte anledning till erinran från min sida. Jag kan sålunda inte ansluta mig till den under reraissbehand­lingen framförda kiitiken mot de föreslagna redorisningsbeslämmelserna. Någon ändring i sak av vad som nu gäller sker inte genom bestämmelserna i förslaget. I praktiken torde det bli så att redorisning av uppburna medel också framdeles sker dels vid bevakningssammanträde, dels vid samman­träde för köpeskillingsfördelning.

11 §

Paragrafen motsvarar 13 § första, andra och tredje styckena i lagbered­ningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf har tagits upp bestämmelser om tidsfrist för försäljning av utmätt fastighet och om anstånd med försäljning. Bestämmelserna har behandlats i ett särskilt avsnitt i den allmänna motive­ringen.

Som framgår av det föregående förordar jag, i motsats till beredningen, att domstols beslut varigenom fordran fastställs att utgå med särskild förmåns­rätt i fastighet skall ha utraätningsverkan. Milt förslag i del avseendet inne­bär att utraätningsverkan liksora f. n. skall förfalla om framställning om försäljning inte görs hos ÖE inom två månader (jfr 86 § UL). I överenssläm­raelse raed detta bör i ett sista stycke av denna paragraf föreskrivas att, om försäljning skall ske på grund av sådant avgörande av domstol som har ul-mätningsverkan (jfr 77 a § UL), tidsfristerna som anges i paragrafen skall beräknas med utgångspunkt från tidpunkten då framställning om försälj­ningen gjordes hos ÖE.

12 §

Denna paragraf motsvarar 14 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 87 § UL får vissa rättsägare vars rätt kan vara be­roende av försäljning av egendomen inträda i utmätningssökandens rätt genom atl betala hans fordran och den kostnad för vilken sökanden svarar (s. k. utlösningsrätt). Sådan befogenhet tillkommer den som har fordran för vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller som har nyttjanderätt


 


Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971                205

till egendomen, återköpsrätt, rätt till servitut eller rätt lill elektrisk kraft. Har utmätning skett för del av fordran, har utmätnin