Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 Prop. 1971: 20

Nr 20

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m. m.; given Stockholms slott den 29 januari 1971.

Kungl. Maj:t vill härraed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag ora vars avlåtande tUl riksdagen föredragande departeraentschefen heraställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs frara förslag lill sådana ändringar i den exekutionsrällsliga lagstiftningen som betingas av den nya jordabalken (JB) och den under år 1970 antagna följdlagsliftningen tUl denna. Sålunda föreslås ändringar i de regler om exekutiv försäljning\ "■v fast egendom som nu finns upptagna i utsökningslagen (UL). Samlidigisora lagstiftningen om fastighetsexekutionen anpassas till JB, särskUt tu. dess nya panlrällssystera, innefattar förslagen en reforraering av bestäran. Iserna i syfte atl skapa en raodern oeh effektiv lagstiftning på detta oraråde.

I redaktionellt avseende innebär förslagen alt de regler ora försäljning av ulraält fast egendom sora nu finns i UL bryts ul och får raotsvarigheter i en särskUd lag ora exekutiv försäljning av fast egendora. I UL koraraer därefter atl, såvitt gäller fast egendora, slå kvar övriga regler ora exekutionen, såsora regler om utmätning, fördelning av under exekution inflytande raedel och fuUföljdsregler.

En betydande nyhet sora föreslås är alt ulraält fastighet skall, när detta fraraslår sora ändaraålsenligl, kunna säljas under hand. Avsikten är att man på det sättet i raindre koraplicerade fall skall kunna uppnå bättre försäljningsresullat och en smidigare avveckling än vid försälj-

1 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

Prop. 1971: 20 2

ning på auktion. Beträffande försäljning på auktion föreslås nya regler i syfte att bereda dera sora har nyttjanderätt till fastigheten ökat skydd. I förslaget ges också nya regler om försäljning av fast egendora, liU vilken gäldenären helt eller delvis bara har villkorlig äganderätt. Också för del fallet atl andel i fastighet har utmätts ger förslagel nya regler. Mot bakgrunden av JB:s regler har de nuvarande reglerna om försäljning av gemensamt inlecknade fastigheter ändrats och systematiserats.

Förslaget till lag om ändring i UL avser i första hand bestäraraelserna ora fast egendora men berör också reglerna ora lös egendora. Den nya panlrältskonslruktionen i JB har raedförl förslag lUl ändrade regler ora ulraälning av ägarhypotek i fast egendora. De regler ora tvångsförvall-ning av fast egendom sora finns i UL föreslås bli upphävda.

De nya reglerna ora exekutionen har föranlett följdändringar i bl. a. konkurslagen. I detta samraanhang föreslås också i konkurslagen följdändringar lill förmånsrätlslagen. Vidare innefattar förslaget till lag om ändring i konkurslagen bl. a. vissa nya regler om konkursförvaltares åligganden vid exekutiv försäljning av fast egendom som hör till konkursbo.

Som anmäldes i propositionen raed förslag liU JB (prop. 1970: 20 del A s. 393) och i propositionen med förslag tUl lag om införande av nya jordabalken ra. ra. (prop. 1970: 145 s. 448) har, i saraband raed all förslag till lagstiftning på exekuliorisrältens oraråde nu utarbetats, ytterligare övervägts de bestäraraelser i JB sora berörs därav. Översynen har givit vid handen att de bestäraraelser raed exekutionsrättslig anknytning som finns i JB i allt väsentligt passar väl ihop med den lagstiftning om exekution i fast egendora som nu föreslås. Vissa justeringar har emellertid tagits upp i förslag lill lag om ändring i JB. Ändringarna är delvis föranledda av förslaget all utmätt fast egendora skall kunna säljas inte bara på auktion utan också under hand.

Den föreslagna lagstiftningen är avsedd alt i sin helhet träda i kraft den 1 januari 1972.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

1) Förslag

till

Lag

om exekutiv försäljning av fast egendom

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

Utmätt fast egendom säljes av överexekutor. Försäljningen skall ske på offentlig auktion, om ej annat följer av 15 eller 57 §.

2 §

Vad i denna lag sägs om utmätt fast egendom gäller i tillämpliga delar även när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

Vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt i fast egendom gäller även rätt till betalning på grund av ägarhypotek, om ej annat följer av särskilda bestämmelser i lagen.

De bestämmelser som meddelas om pantbrev gäller i tillämpliga delar även vilandebevis.

Förberedande åtgärder inför exekutiv försäljning

3 §

överexekutor skall låta beskriva och värdera utmätt fastighet så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet. Tillbehör skall anges i beskrivningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak.

Om fastighet, som är intecknad gemensamt med annan fastighet, skall säljas och särskilt taxeringsvärde saknas för någon av fastigheterna, skall var och en av dem värderas.

4 §

Fastighetens ägare skall på anmodan tillhandahålla de handlingar som visar hans äganderätt eller tjänar till upplysning om rättigheter som besvärar fastigheten eller om tillbehör till den och uppge vilka sora har fordran eller rättighet som bör iakttagas vid egendomens försäljning. Överexekutor skall även på annat sätt söka införskaffa utredning i dessa hänseenden samt om den belastning som rättighet utgör och det vederlag som utgår.

Fastighetens ägare skall på anmodan överlämna pantbrev som han innehar. Därefter får pantbrevet ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

4 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

5 §

Påstår någon bättre rätt till utmätt fastighet, skall överexekutor, om skäl föreligger därtill, förelägga honom att inom en månad efter det att föreläggandet delgivits honom väcka talan mot utmätningssökanden och den som i ärendet antagits vara ägare till fastigheten, vid domstol som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om annan än fastighetens ägare påstår att han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör till fastigheten.

Efterkommes ej föreläggande enligt första eller andra stycket, är talan mot sökanden förlorad, om ej sökanden inom tid som nyss nämnts själv väckt talan mot den som påstått biittre rätt och den som i ärendet antagits vara ägare.

Är tvisten av väsentlig betydelse, får fastigheten ej säljas förrän tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått.

Förvaltning av utmätt fastighet

6 §

Ägare till utmätt fastighet får ej minska dess värde genoin att överlåta tillbehör eller genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastigheten. I övrigt får han, i den mån ej annat följer av 8 eller 9 §, tillgodogöra sig fastighetens vanliga avlastning till dess fastigheten sålts och skall tillträdas av köparen. Sådan rätt föreligger dock ej i fråga om växande gröda eller annan avkastning som förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej i fastighet£;n upplåta rättighet som går utöver vad som är medgivet enligt första stycket, överexekutor får förbjuda honom att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan överexekutor medge undantag från första eller andra stycket i den mån det kan ske utan intrång i utmätningssökandens rätt och i övrigt är lämpligt.

7 §

På begäran av borgenär kan överexekutor vid behov förordna, att kronofogdemyndigheten skall taga vård om tillbehör till fastigheten. I brådskande fall kan kronofogdemyndigheten på begäran omedelbart taga vård om sådant tillbehör. Åtgärden skall genast anmälas hos överexekutor, som prövar om den skall bestå.

8 §

Arrendeavgift, hyra eller annan avkastning av fastigheten som förfaller till betalning under förfarandets gång skall, om borgenär begär det och skäl föreligger därtill, uppbäras av överexekutor eller den han förordnar som syssloman. Överexekutor skall i sådant fall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att betala till annan än överexekutor eller sysslomannen.

9 §

Kan det befaras att ägaren vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i strid med 6 § eller att egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 5

överexekutor på begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalta fastigheten.

10 §

Arrendeavgift, hyra och annan avkastning av fastigheten som syssloman uppbär skall redovisas till överexekutor vid tidpunkt som denne bestämmer.

Tidsfrist för försäljning

11 §

Utmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt andra—fjärde styckena.

Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av sökanden eller fastighetens ägare. På begäran av fastighetens ägare får anstånd beviljas endast om sökanden medger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

Anstånd får ej utan synnerliga skäl beviljas utöver ett år från utmätningen.

I fall som avses i 77 a § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) eller 70 § konkurslagen (1921: 225) skall tid som avses i första och tredje styckena räknas från den dag då försäljningen begärdes.

Utlösningsrätt och anslutningsrätt

12 §

Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta fastighetens försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan fastigheten sålts, till överexekutor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

13 §

Hör fastigheten till konkursbo, kan borgenär som i konkursen bevakat fordran med panträtt eller bättre förmånsrätt i fastigheten begära att fastigheten säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrkes.

Borgenär som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla detta hos överexekutor senast två veckor före bevakningssammanträdet.

Bestämmelserna i 12 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Försäljning av fastighetstillbehör

14 §

Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan samtidig försäljning av fastigheten i övrigt, skall överexekutor utsätta sammanträde för prövning av frågan. Till sammanträdet skall överexekutor kalla sökanden, fastighetens ägare och envar för överexekutor känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av annan rättighet som kan påverkas av försäljningen.

Blir vid sammanträdet närvarande sakägare ense om att tillbehör bör säljas för sig, förordnar överexekutor i enlighet därmed, om ej särskilda skäl

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får överexekutor förordna därom endast om synnerliga skäl föreligger.

Råder tvist om tillbehör som avses i 5 § andra stycket, får särskild försäljning av tillbehöret ej ske förrän tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått.

15 §

Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelserna om försäljning av utmätt lösöre. övere:cekutor träder därvid i kronofogdemyndighetens ställe.

Tillbehör som säljes för sig upphör att höra till fastigheten, även om det ej skiljes från denna.

16 §

Vad som influtit genom särskild försäljning av tillbehör tillkomraer dem som har fordringar med rätt i fastigheten med det företräde mellan dem som gäller enligt lag. Den som har fordran med panträtt i fastigheten kan avstå från betalning utan att det minskar hans rätt i fastigheten i övrigt. Innehavare av fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får dock icke avstå från betalning uir tillbehörsmedel under annan förutsättning än att samtycke till avståendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt, vilken gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.

Avstående som inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning på auktion skall ske senast vid bevakningssammanträdet och kan därefter ej återkallas.

17 §

Förslår medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör att förnöja sökanden samt dem som har bättre rätt och ej avstått från betalning, skall förfarandet avbrytas, om ej egendomen är avträdd till konkurs och förvaltaren begär att förfarandet skall fortgå.

ÅtgärdcT före försäljning på auktion

18 §

Tid och plats för auktion på fastighet bestämmes av överexekutor. Fastighetens ägare och innehavare av nyttjanderätt lill fastigheten är skyldiga att låta fastigheten visas på lämplig tid.

19 §

För förhandling om försäljningen skall bevakningssaminanträde hållas antingen samma dag som auktionen eller lämplig dag dessförinnan.

20 §

Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla uppgift om bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Har överexekutor förordnat om särskild försäljning av tillbehör, får kun-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 7

görelsen ej utfärdas förrän försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats eller frågan om sådan försäljning förfallit.

21 §

Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar och rättigheter som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas om denna. Innehavare av fordran-med förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen (1970: 979) behöver dock ej underrättas särskilt.

Har anslutning enligt 13 § ägt rum, skall underrättelse därom ske enligt första stycket.

22 §

Har auktionen och sammanträdena ej blivit utlysta så som angivits i 20 och 21 §§, skall de inställas och nya tider utsättas, om bristen är väsentlig och icke kan avhjälpas på annat sätt.

Bevakningssammanträde

23 §

Vid bevakningssammanträdet skall lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran eller rättighet anmälts hos överexekutor före sammanträdet, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

Om tillbehör sålts för sig, behandlas särskilt hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall användas, i den mån det inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.

Sakägarförteckning

24 §

När förhandlingen vid bevakningssammanträdet avslutats, upprättas sakägarförteckning.

25 §

I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen,

1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 § 1) eller 7 § 1) eller 2) förmånsrättslagen (1970: 979) och som förfaller till betalning senast den tillträdesdag som anges i 36 §,

2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,

3. nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten, om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig, dock ej rättighet av beskaffenhet att skola bestå oavsett fastighetens försäljning,

4. kostnaden för förfarandet.

Om fastigheten hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen samt fordran som skall utgå ur fastigheten med förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

26 §

Fordringar och rättigheter upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Inskriven rättighet har företräde framför fordran med förmånsrätt på grund av utmätning, om inskrivning sökts före dagen för utmätningen. Kostnaden för förfarandet upptages närmast före exekutionsfordringen.

Tillägg som avses i 6 kap. 3 § jordabalken upptages före pantbrevets belopp, om ej borgenären yrkar annat.

Fordran eller rättighet upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran beroende av att sökt inteckning beviljas eller är inskrivning av rättighet sökt men ännu ej beviljad, upptages fordringen eller rättigheten med det företräde som tillkommer den, om inteckningen eller inskrivningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej anslutning enligt 13 § ägt rum.

27 §

Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå på tillträdesdagen, dock med den begränsning som kan följa av att panträtt ej får åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptages återstoden som ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pantbrevets belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken som med hänsyn till ägarens uppgifter och andra omständigheter kan antagas böra utgå.

Ägarhypotek upptages utan tillägg, om det ej är utmätt.

Rättighet upptages utan att något belopp anges.

28 §

Fordran, som ej är förfallen till betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages med det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

29 §
I övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2. i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning av fordringar som upptagits i förteckningen,

3. det lägsta bud som måste avges för att fastigheten enligt 32 § skall få säljas,

4. vilka rättigheter som enligt 33 § första stycket är skyddade utan förbehåll eller enligt 33 § andra stycket skall förbehållas vid försäljningen,

5. betalningsvillkoren och tillträdesdag.

Av fordran som gäller endast i andel i fastigheten skall vid tillämpning av första stycket 1 medräknas så mycket som med hänsyn till andelens storlek och fordringens läge täckes, när övriga fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen samt kostnaden för förfarandet är fullt täckta.

Köpeskilling för tillbehör får ej tagas i anspråk för betalning av fordran inom skyddsbeloppet i vidare mån än som angivits i sakägarförteckningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 9

30 §

1 sakägarförteckningen skall i förekommande fall erinras om

1. verkan av underlåten uppsägning av arrende- eller hyresavtal i fall som avses i 46 § andra stycket samt rätt till förlängt avtal eller skadestånd som enligt lag tillkommer arrendator eller hyresgäst, om han blir uppsagd med anledning av fastighetens försäljning,

2. rätt att bo kvar som hyresgäst som enligt lag tillkommer bosladsrätt-havare,

3. rätt att bo kvar på fastigheten som överexekutor enligt 36 § tredje stycket har medgivit ägaren.

31 §

Skall försäljningen ske på avvikande villkor enligt 37 §, upprättas sakägarförteckningen i enlighet därmed.

Villkor för försäljning på auktion

32 §

Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för fastigheten, behållen köpeskilling för tillbehör i den mån den enligt sakägarförteckningen skall användas till betalning av fordringar inom skyddsbeloppet, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå.

33 §

Tomträtt som inskrivits är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbehåll. Annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft är skyddade utan särskilt förbehåll, om rättigheten har bättre rätt än exekutions-fordringen.

I andra fall än som avses i första stycket skall nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt förbehållas, om det saknas anledning antaga att de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid skall rätt till betalning på grund av ägarhypotek icke anses som fordran, i den mån ägarhypoteket ej är utmätt.

Talan mot överexekutors beslut varigenom rättighet förbehållits enligt andra stycket får föras endast av den sonr bestritt att förbehållet göres. Innehavare av rättighet som ej sålunda förbehållits får ej föra talan mot överexekutors beslut i denna fråga.

Rättighet som ej enligt första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och icke heller förbehållits enligt andra stycket kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enligt 39 §.

34 §

1 avräkning på köpeskillingen för fastigheten skall innestå kapitalbeloppet av sådan fordran inom skyddsbeloppet som är förenad med panträtt och icke enligt sakägarförteckningen skall betalas med köpeskilling för tillbehör. Vad nu sagts gäller dock icke, om

1. fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen och borgenären yrkat kontant betalning,

2. fordringen är sådan som avses i 26 § tredje stycket, eller

3. fordringen är förenad med panträtt endast i andel i fastigheten.

För ägarhypotek skall, även om det faller inom skyddsbeloppet, kontant betalning alltid erläggas.

It Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

I den mån icke avräkning skall ske enligt första stycket skall köpeskillingen för fastigheten betalas kontant, om ej inroparen visar att han avtalat annat med den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Om det enligt förteckningen är ovisst vem ett belopp tillkommer, får det ej avräknas.

35 §

Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 34 § skall betalas kontant eller mindre än den kostnad för förfarandet som skall utgå ur fastigheten.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täckes av köpeskillingen och kan anses betryggande.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 43 § ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 § kungjorts för köpeskillingens fördelning.

36 §

Som tillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse fördelningssammanträdet skall äga rum. Överexekutor kan dock medge inroparen att redan före tillträdesdagen taga vård om fastigheten eller del därav.

Överexekutor får förordna att ogulden avkastning av fastigheten, som enligt 8 eller 9 § skolat betalas till överexekutor eller syssloman och som har förfallit under tiden till och med den dag köparen tillträtt fastigheten, skall tillkomma honom. Om sådan avkastning i annat fall betalas till köparen, skall denne redovisa därför till överexekutor.

Har förre ägaren ej annan bostad, kan överexekutor tillåta honom att bo kvar på fastigheten högst tre månader efter tillträdesdagen.

37 §

På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen samt tiden för tillträde, ske på andra villkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får höjas, även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

Begäran som avses i första stycket skall framställas senast vid bevakningssammanträdet.

Auktion på fastighet

38 §

Vid auktionen skall, i den mån det är påkallat med hänsyn till värdet av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken egendom som skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör ej skall följa den. Vad sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall det anmälas.

Redogörelse skall lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplys-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 11

ning skall lämnas, att fastigheten ropas ut under förbehåll att inrop skall prövas enligt 40 §.

39 §

Om sakägarförteckningen upptager rättighet som ej enligt 33 § första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller förbehållits enligt 33 § andra stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Uppnås vid det senare utropet bud som täcker fordringar med bättre rätt än rättigheten eller som, utan att täcka dessa, är lika högt som eller högre än budet vid det föregående utropet, har budet vid det senare utropet företräde. Att ägarhypotek i den mån det ej är utmätt icke täckes utgör ej hinder mot att bud med förbehåll för rättigheten godtagas.

Upptager sakägarförteckningen två eller flera sådana rättigheter som avses i första stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll för någon av rättigheterna och därefter med förbehåll först endast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för ökat antal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rättigheter än annat bud har företräde framför detta, om det icke leder till sämre täckning av fordran som har bättre rätt än någon av rättigheterna.

När bud med förbehåll för rättighet ej täcker fordringar med bättre rätt, kan rättighetshavaren skydda sin rättighet genom att betala skillnaden mellan det budet och bud utan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt.

Om rättighetshavare i fall som avses i andra stycket är villig att betala enligt vad nyss sagts men till följd av att flera tillskott erfordras det sålunda er bjudna beloppet ej ensamt eller i förening med annat tillskott som bjudes är tillräckligt för att hans rättighet skall skyddas enligt tredje stycket, skall fastigheten utropas med förbehåll för rättigheten och den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjudes.

Om borgenär, vars fordran ej blivit täckt genom visst bud, godtager budet, skall fordringen vid tillämpning av första—fjärde styckena anses som täckt.

Om rättighetshavare i stället för att betala ställer säkerhet, skall det gälla.

40 §

Innan inrop godlages, skall överexekutor pröva om det i 32 § angivna villkoret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhållandet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge, att inrop godlages fastän kostnaden för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsfordringen ej täckes.

41 §

Sedan inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lämna föreskriven handpenning, överexekutor kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall fastigheten ropas ut på nytt.

I fall som avses i 39 § skall handpenning lämnas för varje inrop, även om

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

fastigheten skall ropas ut på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

42 §

Sker ej inrop, som godtagas och fullföljes genom att handpenning lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökandan begär det inom an vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 § tredje stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auktioner hållits utan att fastigheten blivit såld och saknas anledning till antagande att fastigheten kan säljas inom rimlig tid, får överexekutor avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, äger 18—41 §§ motsvarande tillämpning. Anmälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gällar ävan för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åtar. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

43 §

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt anligt 41 § tredje styckat, skall handpanningan tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents årlig ränta därå från tillträdesdagen till och med den nya tillträdesdagen och för att även kostnaden för den nya auktionen skall täckas. Datta gäller även om fastigheten säljes med förbehåll för rättighet som ej förbehållits vid den förra auktionen aller ändrade förhållanden inträtt. Vad som aj behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen fullgjort sin batalningsskyldighat. Bhr fastigheten aj såld vid den nya auktionen är hela handpenningen förverkad.

Hålles aj ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

44 §

Sedan auktion som lett till försäljning av fastigheten vunnit laga kraft och köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket, utfärdar överexekutor köpebrav.

Visar inroparen att han bjudit för annans räkning, skall köpebrev utfärdas till danna.

Verkan av auktion

45 §

Efter fastighetens försäljning svarar danna aj för fordran som avsas i 25 § första stycket 1.

Borganär som har pantbrev kan aj efter fastighetens försäljning mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § jordabalken.

Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 13

malse har avräknats på dan kontanta köpeskillingen och dan förre ägaren blir fri från ansvar härför. I fall som avsas i 44 § andra stycket blir även den som gjort inropet betalningsskyldig.

46 §

Köpare, som fullgjort sin batalningsskyldighat enligt 35 § fjärde styckat, får tillträda fastigheten på den dag som bestämts för köpeskillingens fördelning. Han svarar därefter för ägares skyldigheter i den mån da skall fullgöras eftar tillträdesdagen.

Vill köparen att i sakägarförtackningan upptagen arrende- allar hyrasrätt, som ej är skyddad enligt 33 § första stycket eller förbahållits enligt 33 § andra stycket eller vid auktionen, skall upphöra, åligger dat honora att inora an månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mot honom. Beträffande dan tidpunkt vid vilken arrende- eller hyresavtal skall upphöra mad anledning av uppsägning gällar vad som är föreskrivet i fråga om uppsägning aftar frivillig överlåtelsa av fastighet.

Om rätt i vissa fall för arrendator aller hyresgäst att begära förlängning av avtalet eller att få ersättning vid uppsägning finns särskilda bestämmelsar.

47 §

I fråga om rättighet som aj skall upphöra omedelbart efter fastighetens försäljning gäller följande bastämmelser.

På arrendeavgift, hyra eller annat vederlag för rättigheten som förfaller till betalning mar än sax månader ellar, i fråga om arrende, mar än ett år efter tillträdesdagen får rättighetshavaren icke avräkna fordran hos den förre ägaren. I fråga om sådant belopp gäller ej hallar betalning som rättighetshavaren erlagt till dan förre ägaren eller annan uppgörelse med denne.

Fordran som rättighetshavare förvärvat eller förskottsbetalning eller uppgörelse som skatt after det att fastigheten utmätts får ej åberopas mot köparen, om rättighetshavaren ägde eller bort äga kännedom om utmätningen.

Om rättighatshavaras rätt till ersättning av tidigare ägare, om rättigheten upphör med anledning av fastighetans försäljning, finns bestämmelser i 7 kap. 19 och 20 §§ jordabalken.

Underlåter köpare att fullgöra tidigare ägares skyldigheter mot rättighetshavare enligt 46 § första stycket, ägar 7 kap. 20 § första och tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning.

48 §

Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet anligt 35 § fjärde stycket, även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagats får köparen tillträda fastigheten på den bestämda dagen, om ej förordnande enligt 218 § 3 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1) meddelats dessförinnan. Får han på grund av sådant förordnande ej tillträda fastigheten och är hindrat ej hävt inom tra månader från den bestämda tillträdasdagen, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Gemensamt intecknade fastigheter

49 §

När någon av flara gemensamt intacknade fastigheter skall säljas på auktion, har den som har fordran raed panträtt på grund av den gemensararaa intackningen rätt att indraga annan av de intacknada fastigheterna i försäljningen, om den svarar för det intacknade beloppet eller del av detta föra den fastighet som skall säljas. Skall danna säljas för panträttshavarens fordran eller för fordran sora har lika eller bättre rätt, får han ävan indraga fastighet som svarar för intackningen först after dan fastighet som skall säljas.

Yrkande om indragning skall framställas hos överexekutor senast vid bevakningssammanträdet. Dat skall delgas fastighetens ägara mad föreläggande för honom att inkoraraa raed yttrande inom tid som övarexakutor bestämmer. Bevakningssammanträda och auktion skall inställas, när det behövs för att yrkandet skall hinna prövas. Härvid äger 22 § motsvarande till- lämpning.

Bifallas yrkandet, ansas dan indragna fastigheten utmätt när beslutet meddelas. Den får aj säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

50 §

Om an av flera gamansamt intacknade fastigheter skall säljas på auktion, skall fordran med panträtt på grund av den gemensararaa inteckningen upptagas i sakägarförtackningan raed dat balopp för vilket fastigheten svarar i förhållanda till de andra fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, ora aj annat avtalas raellan köparen och dan som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

51 §

Om samtliga fastigheter som basvaras av gemansam inteckning skall säljas på auktion och förhållande som anges i 52 § andra stycket ej föreligger, upprättas gemensam sakägarförteckning för fastigheterna. Rättighet i någon av fastigheterna skall härvid anses upplåten i dera alla. Vid auktionen utropas fastigheterna gemensamt.

52 §

Skall flara av gemensarat intacknada fastigheter man ej alla säljas på auk« tion, gällar 53—55 §§.

Ora samtliga fastigheter som besväras av gemansam inteckning skall säljas, gäller likaledes 53—55 §§ ora

1. fastigheterna har olika ägare,

2. någon av fastighetarna med stöd av 49 § indragits i försäljningen,

3. någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning,

4. någon av fastigheterna basvaras av särskild inteckning,

5. någon fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avsar inteckningens hela balopp,

6. det yrkas av innehavara av sådan rättighet i någon av fastighetarna som aj skall bestå oavsatt om fastigheten säljas, aller

7. det i annat fall yrkas av ägara allar borgenär vars rätt kan bero därav.
Yrkande som avsas i andra stycket 6 eller 7 skall framställas senast vid be
vakningssammanträdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 15

53 §

Särskild sakägarförteckning skall upprättas för värja fastighet som skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen begärts på grund av den bästa gemensamma intackningen, om ej axekutionsfordringen har bättre rätt. Fordran raed panträtt på grund av gemansam inteckning upptages för varje fastighet med dat belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till da andra fastighetarna. Kan ansvarat komraa att vid försäljningen vidgas härutövar, skall dat anmärkas. Beträffande fastighet som svarar endast i andra hand angås om sådant ansvar kan ifrågakomma.

När fastighet indragits i försäljningen enligt 49 §, skall vid beräkning av tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalkan anses som om fastigheten utmätts samtidigt med den ursprungligen utmätta fastighatan.

54 §

Vid auktionen skall fastighetarna utropas var för sig. Därefter skall de utropas gemensamt, om de har samme ägare. Efterföljande gemensamt utrop skall ävan eljest äga rum, om full betalning aj uppnåtts för fordran för vilken samtliga fastigheter svarar eller fastigheternas ägare är ansa om att de skall utropas gemensamt.

Uppnås vid gemensamt utrop högre bud än summan av buden vid de särskilda utropen, skall budet vid dat gemensamma utropet ha företräda. Den köpeskilling som bjudits vid det gemensamma utropat skall fördelas på fastigheterna after da värdan som i ärandet åsatts dam. Fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som bjudits för dan fastigheten vid särskilt utrop. Har någon av fastigheterna utropats med tillbehör som ej ingick i dat värde eftar vilkat dass andel i köpeskillingen skall beräknas aller utropats utan tillbehör som omfattades av nämnda värda, skall den fastighetens värda vid tillämpningen av dat sagda jämkas eftar vad som finnes påkallat av nämnda förhållande. Uppgår i fråga om någon av fastigheterna dass andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel icke till skyddsbeloppet och skall därför frågan om dan fastighetens försäljning förfalla, skall da övriga fastigheterna utropas gemensamt.

Uppnås aj bud som förslår till betalning av någon del av exakutionsford-ringen, får aj någon av fastigheterna säljas.

Har fastighet indragits i försäljningen med stöd av 49 §, skall den ursprungligen utmätta fastigheten utropas först. Om därvid ej uppnås bud som förslår till gäldande av någon del av axekutionsfordringen, får fastighatan ej säljas. Blir den ej såld, skall ej haller den indragna fastigheten säljas.

Fastighet som endast i andra hand svarar för fordran mad panträtt på grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringan, innan dat visat sig att betalning aj kan utgå ur dan fastighet som svarar i första hand. I andra hand ansvarig fastighet får ej hallar säljas, om dass ägare aller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara ellar ställer säkerhet för beloppet. Gemensamt utrop av fastighetarna behöver ej ske i annat fall än då särskilda skäl föreligger.

55 §

Om rättighet har förbahållits vid särskilt utrop, skall förbehållet gälla även vid efterföljande gemensamt utrop. Har rättigheten aj förbahållits vid det särskilda utropet, tillämpas 39 § även vid dat gemensamma utropet.

Vid tillärapning av 40 § skall prövningen, huruvida avsevärt högre köpa-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

skilling kan uppnås, avsa den sammanlagda köpeskillingen för samtliga fastigheter som inropats vid auktionen.

Handpenning skall lämnas efter varje inrop, ävan om inropad fastighet skall utropas på nytt. Om inropat aj skall bestå, återlämnas handpenningen.

Fordran som på grund av gemensam inteckning är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad avtalar annat.

Fortsatt inteckningsansvar

56 §

Sådant förordnande av överexekutor om fortsatt inteckningsansvar som avsas i 6 kap. 12 § jordabalken, får meddelas på bagäran av köparen.

Har fastighet sålts i fall sora avsas i 6 kap. 12 § andra stycket andra ellar tredje punkten jordabalken, får förordnande om fortsatt inteckningsansvar meddelas beträfiFande gemensam inteckning som besvärar fastigheten endast om fastigheten i förhållande till de andra gemensamt intecknada fastigheterna svarar för hela inteckningen och den fordran för vilken panträtt på grund av inteckningen åtnjutas blivit täckt. Om medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör utfaller på pantbrevets belopp, fär förordnande ej meddelas beträffande motsvarande dal av inteckningen.

Begäran om förordnande eEiligt denna paragraf skall framställas senast vid sammanträdet för köpeskillingens fördelning. Därvid skall pantbrevet ingas, om dat aj förut är tillgängligt för övarexakutor.

Försäljning under hand av fastighet

57 §

Utmätt fastighet får säljas under hand, om försäljning i sådan ordning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion och dat är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastighatan.

Innan fastigheten utbjudes till försäljning under hand, skall ägaren och sökanden få tillfälle att yttra sig.

58 §

Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning ellar aljast är förenade med förmånsrätt i fastigheten och kostnaden för förfarandet, i dan mån aj borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden medger att försäljning får ske utan att kostnaden för förfarandet blir täckt. Rätt på grund av ägarhypotek anses icke som fordran i den mån ej ägairhypotaket är utmätt.

Fordran som är förfallen till betalning skall betalas kontant, om aj köparen visar att han avtalat annat mad borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om aj sökandan avstått från täckning av kostnaden för förfarandet, skall vad som behövs för sådan täckning betalas kontant.

Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Härvid äger 47 § motsvarande tillämpning.

Köparen skall lämna handj>anning enligt vad som i 35 § föreskrivas i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling upprättats. Försummas det är köpet ogiltigt.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 17

Blir köpet ogiltigt, äger bestämmelserna i 43 § om handpenning motsvarande tillämpning. Vad i 43 § första stycket sägs om auktion gällar ävan försäljning under hand.

I övrigt bastämmar överexekutor köpavillkoren.

59 §

Försäljningen sker ganom upprättande av köpehandling, som underskrivas av överaxakutor och köparen.

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. Har försäljningen föregåtts av auktion utan att därvid godtagbart inrop skett, behövs dock aj godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Om ägaren aj godkänt försäljningsvillkoren, skall han genast underrättas om skedd försäljning.

60 §

Har köparen fullgjort sin batalningsskyldighat enligt 58 § fjärde stycket och försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar övarexakutor köpebrav. överklagas försäljningen, äger 48 § motsvarande tillämpning.

61 §

Säljas ej egendomen under hand, skall den utbjudas till försäljning på auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet

62 §

Bestämmelserna i 3—61 §§ gäller i tillämpliga delar fast egendom som utmätts medan gäidenärens rätt till egandoman är villkorlig och andel i fastighet som blivit utmätt, om ej annat följer av 63—69 §§.

63 §

Har i fall, då överlåtelse av fastighet är beroende av villkor, fastighatan tagits i mät för fordran hos överlåtaran, får försäljning icka ske förrän det visar sig om villkoret uppfylles.

Om del av fastighet genom överlåtelsa koramit i särskild ägares hand och fastigheten tagits i mät för fordran hos övarlåtaren innan fastighetsbildning som enligt lag utgör villkor för överlåteisans giltighet kommit till stånd, äger första stycket motsvarande tillämpning. Skulle det medföra betydande tidsutdräkt att avvakta huruvida fastighetsbildningen kommer till stånd, får dock fastigheten säljas med förbehåll för den rätt som tillkomraer förvärvaren. Försäljningen omfattar då även gäidenärens rätt raot förvärvaren. Köparen svarar för gäidenärens skyldigheter raot förvärvaren.

64 §

Har i fall, då förvärv av fastighet eller dal av fastighet är beroende av villkor, egendomen tagits i mät för fordran hos förvärvaren, skall övarexakutor utbjuda gäidenärens rätt till egendomen till försäljning i den ordning som gällar för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Kommer försäljning till stånd, svarar köparen för gäidenärens skyldigheter raot sin fångesnian. Ansökan om inteckning som gjorts samma dag som utmätningen eller senare förfaller genom försäljningen, om ej överexekutor på begäran av köparen förordnar annat.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Kan dat utan betydanda tidsutdräkt avvaktas om dat för förvärvat gällande villkoret uppfyllas, kan anstånd med försäljningen medges tills det visar sig om så blir fallat. Om villkoret uppfyllas, skar försäljning i den ordning som i allmänhat gäller för exekutiv försäljning av fast egendom.

När försäljning som skatt enligt första styckat vunnit laga kraft samt köparen fullgjort sin batalningsskyldighet, utfärdar övarexakutor köpehandling.

65 §

Bastäramelserna i 63 och 64 §§ gäller ej, om den fordran för vilken utmätning skett var föranad med särskild förmånsrätt i fastigheten.

66 §

Om villkoret uppfyllas i fall som avses i 63 § allar förvärvet går åter i fall som avsas i 64 § andra stycket, skall övarexakutor driva in och bjuda ut till försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen. Härvid tillämpas den. ordning som gäller i fråga om utmätt fordran eller rättighet.

67 §

Om andel i fastighet blivit utmätt, kan överexekutor på yrkande av sökanden, andelens ägare eller annan delägare förordna, att hela fastigheten skall säljas. Yrkande som framställas av någon av da därtill barättigada skall dalges de övriga mad föreläggande att inkomma med yttrande inom viss tid. I fråga om hinder mot den begärda försäljningen ägar 6 och 7 §§ lagan (1904: 48 s. 1) om samäganderätt motsvarande tillämpning.

68 §

Förordnas enligt 67 § om fastighetens försäljning, räknas hala fastigheten som utmätt när beslutet meddelas. Fastigheten får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

Om hala fastigheten skall säljas på auktion, skall av sakägarförteckningen framgå vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel. Skyddsbeloppet skall bestämmas så att fordringar, som gäller i den först utmätta andelen enbart eller i näranda andel jämte annan andel och som har bättre rätt än axekutionsfordringen, samt kostnaden för förfarandet blir fullt täckta.

Är någon av delägarna i konkurs, får borgenär utöva anslutningsrätt enligt 13 § även om han har förmånsrätt endast i andel av fastigheten.

69 §

Framställes ej yrkande enligt 67 § ellar vinner sådant yrkande ej bifall, skall övarexekutor låta utbjuda den utmätta andelen till försäljning i den ordning sora gällar för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Detsamma gäller, ora yrkande enligt 67 § bifalles raen försäljning av fastigheten aj komraer till stånd.

När försäljning sora skett anligt första styckat vunnit laga kraft samt köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, utfärdar överexekutor köpebrev.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 19

Särskilda bestämmelser

70 §

I fråga om överexekutors behörighet i ärende sora avses i denna lag ägar 10 kap. 10 § rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Finner överexekutor att han ej får upptaga ärendet, skall det överlämnas till behörig överexekutor.

71 §

Talan mot beslut i fråga som avses i 49 eller 67 § föres särskilt, överexekutor skall delge tappanda part beslutet, om baslutet ej meddelats i hans närvaro.

Har överexekutor upptagit ärande enligt denna lag, får talan om att över exekutor ej var behörig enligt 70 § icke föras.

Beträffande talan raot överexekutors beslut enligt denna lag gäller i övrigt utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

72 §

När fast egendom eller tillbehör sålts enligt denna lag, har köparen rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komraa i besittning av vad han förvärvat. Är fråga ora skyldighat för förre ägaren att avflytta, äger 193 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) motsvarande tillämpning.

övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Lagens bestämmelsar om kungörande av och underrättelse om auktion skall dock tillämpas redan dessförinnan, om auktionen skall äga rum after ikraftträdandet.

2. Har yrkande, som avses i 35 § eller 37 § 3 mom. andra stycket förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom, före nya lagens ikraftträdande framställts hos rätten, äger borgenären få det prövat av rätten. Hålles i sådant fall havakningssammanträda efter nya lagens ikraftträdande, skall borgenären göra anmälan om yrkandet senast vid sammanträdet.

3. Nya lagens bastämmelser om tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken tillämpas beträffande ränta, som enligt 26 eller 27 § lagen (1970: 995) om införanda av nya jordabalkan i stället för sådant tillägg skall beräknas på kapitalbeloppet av inteckning enligt äldre lag.

4. Vid tillämpning av nya lagens bestämraelser anses fordran, för vilken fast egendom vid tiden för bevakningssammanträdet utan inteckning häftar enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken, såsom fordran som är förenad med panträtt. Därvid gäller att fordringan skall betalas kontant. Punkt 3 äger motsvarande tillämpning beträffande ränta på sådan fordran.

5. Enligt äldre bestämmelser intecknad ränta eller annan sådan fordran, som icke är bestämd till kapitalet, upptages i sakägarförteckning enligt nya lagens regler om fordran med panträtt och beräknas därvid till det belopp som efter en räntafot av fem procent om året utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Är fråga om livränta, skall dock beräkningen ske med ledning av 3 § lagan (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

6. Nya lagens bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller också annan sådan särskild rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre bastämmelser besvärar fast egendom.

57 § 1917: 307	100 b § 1967:140	113 §1967:140	126 § 1967:140	167 § 1912:	211
79 § 1968: 693	100 c § 1967:140	114 § 1921:301	127 § 1964: 446	168 i 1968:	693
80 § 1921: 301	101 § 1967:140	115 §1912:211	128 § 1967:140	169 § 1964:	446
80 a § 1967:140	102 §1912: 211	116 §1912:211	129 § 1967:140	170 § 1921:	301
81 § 1967:140	103 § 1939:127	117 § 1967:140	130 §1912: 211	171 § 1921:	301
84 § 1963: 255	104 § 1964: 446	118 §1912:211	131 §1912:211	172 § 1912:	211
85 § 1967: 843	105 § 1964:446	119 § 1967:140	132 § 1967: 140	173 § 1964:	446
87 § 1968: 693	106 § 1967:140	120 §1912: 211	133 § 1930:118	174 § 1921:	301
88 § 1955: 234	107 § 1968:693	121 § 1967:140	134 § 1912:211	175 § 1912:	211
97 §1964: 446	108 §1912: 211	122 §1912:211	135 § 1912:211	176 § 1946:	814
98 § 1964: 446	109 §1912: 211	123 § 1912:211	142 § 1967:140	177 § 1921:	301
99 § 1964: 446	110 § 1967: 534	124 § 1967:140	148 §1912:211	178 §1921:	301
100 § 1967: 140	111 § 1968:693	125 § 1967:140	149 § 1967: 534	186 § 1924:	131
100 a § 1967: 140	112 §1912:211
" Senaste lydeli	se 1946:814.

(Nuvarande lydelse)

39 Är betalningsskyldighet någon ålagd, äge utmätningsman, utan särskilt bemyndigande, hos den tappande verkställa utmätning, ändå att ändring i domen sökes. Ej må dock utmätning å underrätts dom ske förr än dan vunnit laga kraft, där den, som tappat, ställer pant eller borgen för vad honom ålagt är, så ock för skada, sora genom uppehållet vållas kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande av domen, hos Konungens befallningshavande nedsatt penningar, svarande mot vad dömt blivit; ej heller å hovrätts dom, innan

' Senaste lydelse av

(Föreslagen lydelse)

Är betalningsskyldighet någon ålagd, äge utmätningsman, utan särskilt bemyndigande, hos den tappande verkställa utmätning, ändå att ändring i domen sökes. Ej må dock utmätning å underrätts dom ske förr än den vunnit laga kraft, där den, som tappat, ställer pant eller borgen för vad honom ålagt är, så ock för skada, som genom uppehållet vållas kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande av domen, hos Konungens befallningshavande nedsatt penningar, svarande raot vad dömt blivit; ej heller å hovrätts dom, innan

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den vunnit laga kraft, där gäldenä-    den vunnit laga kraft, där gäldenä
ren styrker att nedsättning skatt, ef- ren styrker att nedsättning skett, ef
ter ty nu är sagt. Visar after utmät- ter ty nu är sagt. Visar efter utmät
ning    gäldenären,    att    nedsättning ning    gäldenären,    att    nedsättning
skett, och gäldar han tillika kostna- skett, och gäldar han tillika kostna
den   för   utmätningen   och   godsets den   för   utmätningen   och   godsets
vård ävensom, där tvångsförualtning vård, gånge utmätningen åter, där så
kommit till stånd, förvaltningskost-                                      ske kan.
nåden i den mån densamma ej gul-
dits    av    fastighetens    avkastning,
gånge utmätningen äter, där så ske
kan.

Vad nedsatt —--------------------- är föreskrivet.

40 §.1

Vad efter------- ■•-------------- egendomens försäljning.

Utmätt lös----------------------- -6 kap. stadgas.

Fast egendom, som efter 39 § är utmätt, må sättas under tvångsförvaltning ändå att domen ej vunnit laga kraft, där ej domstol, hos vilken talan mot domen är anhängig, annorlunda förordnar; dock äge borgenär ej lyfta något av behållningen annorledes än mot pant eller borgen.

48 §.

Skall någon för verkställighet av dom eller eljest enligt denna lag ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten av vederparten godkänd, varde den prövad av myndighet, hos vilken säkerheten ställes. Löftesmän skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för utländsk man, så ock i fall, varom i 95 och 125 §§ sägs, skall borgas såsom för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den pröva skall, det föreskriver, pliktig att sätta panten i förvar hos vederhäftig man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas av den, till vars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets ställande fri.

' Senaste lydelse 1921: 301. ' Senaste lydelse 1912:211.

Skall någon för verkställighet av dom eller av annan anledning i utsökningsmål ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten av vederparten godkänd, varde den prövad av myndighet, hos vilken säkerheten ställes. Borgen får ej godkännas av myndigheten, om ej borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de tillika svara solidariskt.

Kronan, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöva ej ställa säkerhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 23

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

49 §.1
Tredskodom, varigenom betal- Tredskodom, varigenom betal-

ningsskyldighet blivit den uteblivne ningsskyldighet blivit den uteblivne
parten ålagd, må, utan hinder av att parten ålagd, må, utan hinder av att
återvinning sökts, verkställas såsom återvinning sökts, verkställas såsom
lagakraftvunnen, så vitt ej rätten, lagakraftvunnen, så vitt ej rätten,
där talan om återvinning är anhäng- där talan om återvinning är anhäng
ig, annorledes förordnar. ig, annorledes förordnar. Utmätt

fast egendom får dock ej säljas utan ägarens samtycke innan domen vunnit laga kraft.

Har talan —------- •------------- målats återupptagande.

Ej må------------------------- annorledes förordnas.

51 §.1

I fråga om verkställighet av utslag I fråga om verkställighet av utslag

i lagsökningsmål, varigenom betal- i lagsökningsmål, varigenom betal
ningskyldighet, blivit någon ålagd, ningsskyldighet blivit någon ålagd,
gälle vad om tredskodom är i 49 § gälla vad om tredskodom är i 49 §
första stycket stadgat. 1 mom. stadgat.

Har intecknad fordran faststäUts Har rätten fastställt att fordran till betalning ur fast egendom, må skall utgå med särskild förmånsrätt i försäljning ej äga rum förr än laga fast egendom, må försäljning ej utan kraft å utslaget koramit. Har jäm/z/cf ägarens samtycke äga rum förr än 169 § äskats, att egendomen skall laga kraft å utslaget kommit. sättas under tvångsförvaltning, må sådan verkställighet ske utan hinder av att ändring i utslaget sökes, så vitt ej den domstol, där talan är anhängig, annorlunda förordnar; dock gälle om borgenärs rätt att lyfta behållningen vad i 40 § tredje stycket för där omförmält fall sägs.

Har i------------------------- äga rum.

Om verkställighet--------------------- ty fall.

52--------------------------- §.2
Har i------------------------- eller vite.

Huru beslut angående fördelning Huru beslut angående fördelning

av köpeskilling för utmätt egendom av köpeskilling för utmätt egendom

och av medel, som influtit under går i verkställighet, därora skils i 6

tvångsförvaltning, går i verkställig- kap.
het, därom skils i 6 och 7 kap.

56 a §.3

Om utmätningsmannen i gäidenärens hemvist tager fast egendom på

' Senaste lydelse 1946: 814. ' Senaste lydelse 1964: 446. ' Senaste lydelse 1967:140.

Utmätas penningar, skola de omhändertagas av utmätningsmannen. Medel som gäldenären i utmätningsmål inbetalar till utmätningsmannen äro att anse som utmätta i målet, om ej betalningen skett med viUkor som strider häremot. Lösören som utraätas skola, när de ej efter vad som nedan sägs föras från stället, sättas i förvar därstädes under utmätningsmannens försegling, eller, om han finner det i brist av tjänliga förvaringsrum eller av annan orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag eller på annat sätt så utmärkas att det uppenbart synes att godset blivit utmätt. Anses det utmätta ej kunna med sä-

'■ Senaste lydelse 1955: 234. • Senaste lydelse 1968: 623.

Utraätas penningar, skola de omhändertagas av utmätningsmannen. Lösören som utmätas skola, när de ej efter vad som nedan sägs föras från stället, sättas i förvar därstädes under utmätningsmannens försegling eller, om han finner det i brist på tjänliga förvaringsrum eller av annan orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag eller på annat sätt så utmärkas, att det uppenbart synes att godset blivit utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället under gäidenärens tillsyn, skall utmätningsmannen låta det vårdas där av annan eller föras till annat ställe, om det kan ske.

(Nuvarande lydelse)

kerhet lämnas på stället under gäidenärens tillsyn, skall utmätningsmannen låta det vårdas där av annan eller föras till annat ställe, om det kan ske och borgenär förskjuter nödig kostnad för godsets vård eller flyttning.

Utmätes gäldenärs-------------

Skall utmätning ske av dcEi rätt till andel i inteckning, som, efter ty särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären såsom ägare av intecknade egendomen, varde förbud inteckningsha-varen meddelat att till förfång för den, till vilken i följd av utmätningen gäidenärens rätt kan komma att övergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran av annan än denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fast egendom eller 29 § lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen, där icke denna av inteckningshava-ren överlämnas till utmätningsmannen för att av honom uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande ävensom för anskaffande av särskild inteckningshandling å den utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta, där utmätningsmannen det äskar.

(Föreslagen lydelse)

■ att övergå.

Skall utmätning ske av den rätt till
andel i inteckning som tillkommer
gäldenären såsom ägare av intecknat
luftfartyg eller intecknade reservde
lar till sådant fartyg, varde förbud
inteckningshavaren meddelat att
utan tiUstånd av utmätningsmannen
utlämna inteckningshandlingen.

Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen, där icke denna av inteckningshavaren överlämnas till utmätningsmannen för det ändamål som anges i 30 § lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt UU luftfartyg.

(Nuvarande lydelse)

Sökes å överlåtelse, som före ut-mätninyen skett, lagfart samma dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den aUmänna rättegångsdag för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre egendomen på grund av inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i övrigt stadgas, egendomen därför häftar, ändå att den kommit ur gäidenärens hand. Har auktion till egendomens försäljning blivit kungjord att hållas innan den rättegångsdag, som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye ägaren att före auktionen överlåtelsen anmäla och sin åtkomsthandling i huvudskrift eller besannad avskrift för auktionsför rättar en uppvisa. Sker ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägare gällande, ändå att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Göres av nye äyaren anmälan, på sätt nu stadgat är, eller har överlåtelsen blivit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag för egendomens försäljning, skall, därest överlåtelsens verkan mot utmätningen är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som ovan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess sig visat, om lagfarten sökes.

Har överlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom överlåtaren såsom ägare av intecknade egendomen, åligger det nye ägaren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens gäld, att söka lagfart å överlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom. sägs, och skall vad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

Tvist om äyanderätten till fast egendom, vara gäldenären har lagfart eller vartill han har fångeshandling, utgör ej hinder mot utmätning.

I mål om utmätning skall utmätningsmannen skyndsamt vidtaga vad på honom ankommer för att utmätningen skall verkställas. SåvHt möjUgt skall utmätningsförrättning hållas inom fyra veckor från det utmätningsraannen mottog de i 54, 54 a eller 55 § nämnda handlingarna. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar anståndet utöver sex månader från nämnda tidpunkt, är ansökningen förfallen.

Sedan utmätning skett, åligger det utmätningsmannen eller, om målet är anhängigt hos överexekutor, denne att utan onödigt uppehåll vidtaga erforderUga åtgärder för att försäljning skall komma till stånd. Om ej hinder möter eller uppskov meddelas enligt vad nedan stadgas, skall försäljning ske inom två månader från utmätningen; dock skall beträffande fast egendom, fartyg som sägs i 94 §, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg i stället gälla en tid av fyra månader från utmätningen eller, när intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, från det försäljning av egendomen begärdes.

Kan av särskild anledning antagas att utmätt egendom kommer att säljas till underpris eller finnes, att gäldenären av särskild orsak huvudsakUgen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter som kunna antagas vara av tillfällig natur, eller äro eljest synnerliga skäl till uppskov, äger utmätningsmannen eller över-

■ Senaste lydelse 1963: 255.

Utmätningsförrättning skall om möjligt hållas inom fyra veckor från det att utmätningsmannen mottog de handlingar som anges i 54, 54 a eller 55 §. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar anståndet över sex månader från mottagandet av handlingarna, är ansökningen förfallen.

Utmätt lös egendom bör säljas inom två månader från utmätningen, om ej hinder möter eller utmätningsmannen eller, om målet är anhängigt hos överexekutor, denne på begäran ger anstånd. Beträffande fartyg som avses i 94 § skall dock gälla en tid av fyra månader från utmätningen.

Anstånd med försäljning får beviljas på begäran av borgenären eller gäldenären. På begäran av gäldenären får anstånd beviljas endast om borgenären medger det eller särskilda skäl föreligga. Utan synnerliga skäl får anstånd ej beviljas utöver sex månader eller, beträffande fartyg som avses i 94 §, ett år från utmätningen.

I fråga om tid för försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg eller av fast egendom finnas särskilda bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 31

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

exekutor, hos vilken målet är anhängigt, medgiva uppskov med försäljningen på viss tid, såframt icke borgenärens rätt till betalning äventyras eller hans rätt eljest otillbörligt åsidosattes. Uppskov som nu sagts må ej utsträckas utöver sex månader från den tidpunkt som angivits i 2 mom. Medgivandet må förenas med särskilda villkor och, om anledning förekommer därtill, återkallas.

Överexekutor äger, därest föreliggande omständigheter påkalla det, förordna om ytterligare uppslwv med försäljningen. Det åligger utmätningsman att, om skäl till sådant uppskov förekommer i ett av honom handlagt mål, göra anmälan därom hos överexekutor.

Lämnar borgenären anstånd med försäljningen och fortfar anståndet utöver sex månader från den tidpunkt som angivits i 2 mom., skall utmätningen gå åter eller, när fordran fastställts till betalning ur fast egendom, den verkan varom i 77 a § sägs förfalla.

Sedan tid för anstånd eller uppskov gått till ända, skall utmätningsman eller överexekutor, hos vilken målet är anhängigt, självmant företaga detta.

88 d §.

Om sökandens fordran ocli den kostnad för vilken denne svarar betalas innan den utmätta egendomen sålts, förfaller frågan om egendomens försäljning.

Medel som gäldenären i målet betalar till utmätningsmannen anses utmätta i målet, om ej betalningen skett med villkor som strider häremot. Om målet är anhängigt hos överexekutor, gäller detsamma i fråga om medel som betalas till denne eller till utmätningsmannen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Föreslagen lydelse)

(Nuvarande lydelse)

Försäljning av utmätt lös egendom skall ske på offentlig auktion utom i fall som avses i 96 a §.

89 Försäljning av utmätt egendom skall ske på offentlig auktion utom i fall sora avses i 96 a §.

Om försäljning----------------- särskild lag.

Om försäljning av utmätt fast egendom meddelas likaledes bestämmelser i särskild lag.

91 §.1

Kungörelse om------------------------ är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt Har gäldenären tillkommande rätt

till andel i inteckning i hans fasta till andel i inteckning i hans luftfar-egendom eller i hans luftfartyg eller tyg eller därtill hörande reservdelar därtill hörande reservdelar blivit ut- blivit utmätt, late utmätningsman-mätt, late utmätningsmannen an- nen anskaffa särskild intecknings-skaffa särskild inteckningshandling handling å det gäldenären tillkom-å det gäldenären tillkommfinde be- mande beloppet, där laga hinder där-loppet, där laga hinder däremot icke emot icke möter; skall sådan hand-möter; skall sådan handling anskaf- ling anskaffas, må ej förr än det fas, må ej förr än det skett kungö- skett kungörelse om auktionen ut-relse om auktionen utfärdas. Skall färdas. Skall försäljning ske av in-försäljning ske av intackningshand- teckningshandling, vilken tagits i ling, vilken tagits i mät hos någon, mät hos någon, sora enligt hand-som anligt handlingen är personligen lingen är personligen ansvarig för ansvarig för det däri förskrivna be- det däri förskrivna beloppet, åligger loppet, åligger det utmätningsman- det utmätningsmannen, där ej med nan, där aj med gäidenärens sam- gäidenärens samtycke handlingen tycke handlingen säljes med bibehål- säljes med bibehållande av hans lande av hans ansvarighet, att, innan ansvarighet, att, innan handlingen handlingen utlämnas till köparen, utlämnas till köparen, förse densam-förse densamma med påskrift, var- ma med påskrift, varigenom gälde-igenom gäldenären frikallas från an- nären frikallas från ansvarighet, svårighet.

Skall fartyg------------------- — ske kan.

Vid försäljning-------------------- raed flygpost.

Om egendom------------------------ genast sändas.

Är fråga------------------------ angående verksamheten.

91a §.

Vid utmätning av ägarhypotek i fast egendom skall pantbrevet tagas i förvar eller, om annan än den intecknade fastighetens ägare innehar pantbrevet, förbud meddelas innehavaren att utlämna det utan tiUstånd av utmätningsmannen. Utmätningen är fullbordad först när så skett.

' Senaste lydelse 1967:140.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Den fasta egendom vari ägarhypoteket gäller skall tagas i anspråk, om borgenären yrkar det inom en månad från det att beslut meddelades om utmätning av ägarhypoteket. När utmätningsmannen meddelat beslut om att den fasta egendomen tages i anspråk, anses den utmätt. Om borgenären ej inom nämnda tid yrkat att den fasta egendomen tages i anspråk eller yrkande därom återkallas, skall det utmätta ägarhypoteket pantförskrivas till honom enligt 91b§.

Råder tvist huruvida ägarhypotek för gäldenären föreligger, skall utmätningsmannen, om skäl äro därtill, förelägga utmätningssökanden att inom en månad efter det att föreläggandet delgivits honom vid domstol som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken väcka talan mot gäldenären och den som bestrider dennes rätt. Innan tvisten blivit avgjord genom dom som vunnit laga kraft får beslut om fastighetens tagande i anspråk meddelas eller pantförskrivning av ägarhypoteket ske endast om rätten förklarar hinder ej möta däremot.

Efterkommer ej utmätningssökanden föreläggande enligt 3 mom. och är ej talan i saken väckt av annan part, går utmätningen åter.

91b §.

Pantförskrivning av ägarhypotek sker genom att utmätningsmannen till borgenären utfärdar bevis att pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet till honom eller, om annan än fastighetens ägare innehar detta, underrättar innehavaren om pantförskrivningen. I underrättelsen skall anges, att innehavaren ej får utlämna handlingen till skada för borgenären. Ägarhypotek som tillkommer ägare av andel i fastighet får ej pantförskrivas för sig.

Den, som---------------------

Vad av------------------------

Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt och besörje genast auktionsförrättaren, att fartyget varder till försäljning ånyo utlyst, sora i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersatte förre köparen skillnaden; går fartyget till mera, have förre köparen ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre köparen gäldas, där den ej kan genom överskott å köpeskillingen gottgöras. Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrättaren, där sådant erfordras till gäldande av vad förre köparen utgiva ber, ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen-----------

— ånyo utropat.

till godo.

gälden övertagit.

(Nuvarande lydelse)

angivits. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste anses obehövlig för att trygga inteck-ningshavarens och efterföljande in-tackningshavaras rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gäldenären på annat sätt än genom företagsinteckningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt anligt 17 kap. 4 § handelsbalken rätt att erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställer yrkande därom före auktionen.

Har fartyg---------------------

(Föreslagen lydelse)

angivits. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste anses obehövlig för att trygga inteckningshavarens och efterföljande in-teckningshavares rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gäldenären på annat sätt än genom företagsinteckningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen (1970:979) rätt att erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställer yrkande därom före auktionen, tid innestår.

Ha medel influtit genom särskild försäljning av tillbehör eller såsom avkastning av fast egendom, skall sådan tillgång fördelas samtidigt med köpeskillingen för fastigheten. Har i fall, som avses i 95 eller 130 §, fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop och är förre inroparen skyldig att utgiva ersättning, skall ersättningsbeloppet, såvitt detsamma gnidits av honom eller influtit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen, fördelas tillika med köpeskillingen.

Har försäljning av fastighet icke kommit till stånd, skall sammanträde för fördelning av tillgång som nu angivits hållas på tid som före-

» Senaste lydelse 1967:140.

När fastighet sålts på auktion, skall sammanträde för fördelning av den kontanta köpeskillingen, behållen avkastning och andra influtna medel hållas på den dag som kungjorts tidigare. Fördelningen sker i enlighet med sakägarförteckningen, om det ej framgår att fordran understiger vad som upptagits i förteckningen. Har fordran eller kostnad som, om den blivit anmäld i tid, bort upptagas i förteckningen anmälts senare, får betalning utgå av återstoden.

Har utmätt fastighet sålts under hand, skall den kontanta köpeskillingen och andra tiUgängliga medel fördelas i första hand enligt köpe-

(Nuvarande lydelse)

skrives i 142 § eller, om auktion icke håUits, så snart som möjligt. Behållen avkastning skall fördelas enligt de grunder som i 7 kap. föreskrivas för fördelning av medel vilka influtit under tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp som avses i 1 mom. andra punkten skall, sedan kostnaderna för förfarandet betalats, användas till betalning av utmätningssökandens fordran. Uppstår överskott, skall det fördelas på samma sätt som nyss anyivits om avkastning.

Sammanträde enligt 2 mom. skall, när auktion ej håUits, kungöras på sätt föreskrives i 142 § 2 mom. andra punkten.

(Föreslagen lydelse)

villkoren och i övrigt enligt de grunder som gälla för upprättande av sakägarförteckning.

A vbrytes förfarandet innan utmätt fastighet sålts, fördelas tillgängliga medel enligt 1 mom., om bevakningssammanträde hållits och fördelning äger rum på den dag som kungjorts tidigare och i annat fall enligt de grunder som gälla för upprättande av sakägarförteckning. Vid fördelning av andra medel än behållen köpeskilling för särskilt sålda tillbehör har dock annan borgenär än sökanden rätt att få betalning endast för ränta och kostnader, om hans fordran är förenad med panträtt på grund av inteckning.

I fall som avses i 2 mom. skall fördelningssammanträde hållas så snart som möjligt. Det skall utlysas minst två veckor i förväg på lämpligt sätt och sakägarna skola, när skäl föreUgga därtiU, uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Detsamma gäller i fall som avses i 3 mom., om ej bevakningssammanträde hållits och fördelningssammanträde äger rum på den dag som kungjorts tidigare.

Möter hinder att verkställa fördelning på utsatt sammanträde, skall nytt sammanträde hållas så snart som möjligt och, om dagen ej genast bestämmes, på lämpligt sätt kungöras minst två veckor i förväg.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma, skola, utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären tillhanda under två veckor från den dag borgenären äger rätt att medlen utfå. Varda medlen ej under denna tid av borgenären lyftade, skola de ofördröjligen av utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt är stadgat; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för utmätnings vinnande blivit av borgenär avlämnat, bör efter målets handläggning till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen hållas borgenären tillhanda under den tid, som ovan sagts; och gälle i övrigt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, have ej rätt till ränta från den tid det av honom berott att betalning njuta, där ej på grund av stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

Har någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättra rätt därtill blivit slutligen prövad, och finnes han sedan pliktig att det lyftade eller någon del därav återbära, gälde ränta efter sex för hundra om året.

Om någon fått lyfta medel innan frågan om bättre rätt därtill blivit slutligt avgjord och han blir skyldig att helt eller delvis återbära medlen, skall han betala sex procents årlig ränta på beloppet. I fall som avses i 159 § är den som lyft medlen dock ej skyldig att, om borgenären sedermera anmäler sig, betala ränta för längre tid än från det att utmätningsmannen eller överexekutor krävt återbetalning.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden varder, skall av sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är förskjutet eller vid anfordran gäldas, hos honom utmätas. Skall av flera gemensamt intecknade egendomar någon sårskilt säljas för gäldande av fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen, och har i anledning därav inteckningshavaren yrkat försäljning av de andra egendomarna, skall, där försäljning ej kommer till stånd, den, som påkallat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.

Sökes utmätning---------------

Ej vare utmätningsman pliktig att verkstäUa utmätning å dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen förskjutes av sökanden. Den, som begär utmätning av fast egendom eller

1 Senaste lydelse 1921: 301. » Senaste lydelse 1955: 234.

2t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

Kostnaden för utmätning och det fortsatta förfarandet skall utgå ur köpeskillingen för den utmätta egendomen, behållen avkastning eller andra tillgängliga medel. Kan kostnaden ej uttagas på detta sätt, skall den betalas av utmätningssökanden eller, om den avser åtgärd som annan begärt, av denne och får omedelbart utmätas. När fråga är om försäljning av fastighet som besväras av gemensam inteckning och annan fastighet indragits i förfarandet men försäljning ej kommer till stånd, skall dock den som inlett förfarandet svara för hela kostnaden, om han har sämre rätt än den som begärt indragningen.

underrätta utmätningsmannen.

Den som begär utmätning är skgldig att förskjuta kostnaden för åtgärden. Kostnaden för annan åtgärd i målet skall förskjutas av den som begär åtgärden, om utmätningsmannen eller överexekutor påkallar det.

över utslag--------------------- talan däremot.

utmätningsman behörig.

Ej må-

Nöjas ej part åt överexekutors beslut i utsökningsmål, äger han besvära sig däröver i hovrätten. Har beslutet meddelats av Konungens befallningshavande i län, som hör under skilda hovrätter, skall fullföljd ske i dan hovrätt till vilken målet kan hänföras på grund av belägenheten inom dess domkrets av utmätningsmans tjänstgöringsområde, av fast egendom, som målet berör eller vars köpeskilling eller avkastning är i fråga, eller av ort för verkställighets- eller handräckningsåtgärd. Kan hovrätts behörighet ej sålunda bestämmas, skall fullföljd ske, om den mot vilken åtgärd sökts har att svara i tvistemål i allmänhet vid domstol inom länet i den hovrätt under vilken domstolen hör och eljest i den hovrätt under vilken den stad hör, där Konungens befallningshavande har sitt säte. Det åligger överexekutor, då slutligt utslag gives eller då auktion hållits av honom eller då i annan ordning särskild försäljning av fastighetstillbehör skatt, att meddela underrättelse om vad som är att iakttaga vid ändrings sökande samt äventyret, om det försummas. Vad Konungens befallningshavande i fall då länet hör under skilda hovrätter angivit om behörig hovrätt skall lända till efterrättelse.

Nöjes ej part åt överexekutors beslut i utsökningsmål, äger han besvära sig däröver i hovrätten. Har beslutet meddelats av Konungens befallningshavande i län, som hör under skilda hovrätter, skall fullföljd ske i den hovrätt till vilken målet kan hänföras på grund av belägenheten inom dess domkrets av utmätningsmans tjänstgöringsområde, av fast egendom, som målet berör, eller av ort för verkställighets- eller hand. räckningsåtgärd. Kan hovrätts behörighet ej bestämmas på det sättet, skall fullföljd ske, om den mot vilken åtgärd sökts har att svara i tvistemål i allmänhet vid domstol inom länet, i den hovrätt under vilken domstolen hör och eljest i den hovrätt under vilken den stad hör, där Konungens befallningshavande har sitt säte. Dat åligger överexekutor, då slutligt utslag gives eller då auktion hållits eller då i annan ordning försäljning skett, att raeddela underrättelse om vad som är att iakttaga vid ändrings sökande samt äventyret, om det försummas. Vad Konungens befallningshavande i fall då länet hör under skilda hovrätter angivit om behörig hovrätt skall lända till efterrättelse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Har ägarhypotek utmätts men försäljning därav ej ägt rum före ikraftträdandet, tillämpas de nya bestämmelserna, om ej annat följer av punkt 4. Tid som anges i 91 a § 2 mom. räknas därvid från ikraftträdandet.

3. Pantförskrives enligt 91 b § skuldebrev som enligt äldre bestämmelser är intecknat i fast egendom, upphör personligt betalningsansvar på grund av skuldebrevet.

4. Har fast egendom eller andel i inteckning utmätts före ikraftträdandet, tillämpas 82 § i sin äldre lydelse.

5. Har intecknad fordran före ikraftträdandet fastställts till betalning ur fast egendom, äger 86 § i sin nya lydelse motsvarande tillämpning.

6. Ärende, som rör utmätt fast egendom och är anhängigt hos utmätningsman vid ikraftträdandet, skall överlämnas till överexekutor, sedan utmätningsmannen har fullgjort vad som åligger honom enligt äldre bestämmelser.

7. Har auktion på fast egendom hållits före ikraftträdandet, tillämpas äld-

» Senaste lydelse 1963: 255.

46 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

re bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed.

8. Skall fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis under konkurs, tillämpas äldre lydelsen av 139 §, om konkursansökningen gjorts före ikraftträdandet.

9. Har fördelningsförslag framlagts av utmätningsmannen eller beslut i fördelningsfråga meddelats av överexekutor före ikraftträdandet, tillämpas äldre lydelsen av 154 §.

10. Har tvångsförvaltning begärts före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser därom.

11. Vad som i 184 § i dess nya lydelse sägs om kvarstad på avkastning till-lämpas också beträffande ränta som på grund av utfästelse enligt äldre bestämmelser utgår av fast egendom.

12. Bestämmelsen i 201 § 4 mom. tillämpas ej, om egendomen utmätts före ikraftträdandet. 211, 213 och 218 §§ tillämpas i sin äldre lydelse i fråga om klagan över utslag som meddelats eller försäljning som verkställts före ikraftträdandet.

13. Bestämmelserna i 88 c § äger icke tillämpning i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i raål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och som anligt dorastolens beslut skall återgäldas.

14. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3) Förslag

till

Lag

om ändring ii lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenora förordnas, att 1, 2, 3 och 13 §§ lagsökningslagen (1946: 808) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §.1

För fordran------------------------- nedan sägs.

Borgenär som för sin fordran har Om för fordran som avses i första
inteckning äger också genom lagsök- stycket skriftligen upplåtits panträtt
ning söka betalning ur den egendom i fast egendom, kan borgenären
vari inteckningen gäller. genom lagsökning söka betalning ur

egendomen. Har borgenären för fordringen inteckning i fartyg eller luft-

> Senaste lydelse 1967:142.

2 §.

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenärens naran, yrke, hemvist och postadress samt gäidenärens naran och, där så kan ske, dennes yrke, heravist och postadress, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären angive ock de omständigheter som betinga rättens behörighet, om denna ej fraragår av vad eljest anföres. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling vara fordringen grundas.

Ansökningen skall jämte avskrift av fordringshandlingen avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, ombesörje rätten mot stadgad avgift erforderlig avskrift, och gälle den i målet lika med huvudskrift.

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift ora borgenärens namn, yrke, hemvist och postadress samt gäidenärens naran och, där så kan ske, dennes yrke, hemvist och postadress, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären angive ock de omständigheter som betinga rättens behörighet, om denna ej framgår av vad eljest anföres. Vid ansökningen skall

fogas styrkt

avskrift av handling

vara fordringen grundas och, då betalning enligt 1 § andra stycket sökes ur fast egendom, av handling varigenom panträtt i egendomen upplåtits. Ansökningen skall järate avskrift som angives i första stycket avlära-nas i två exeraplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, ombesörje rätten raot stadgad avgift erforderlig avskrift, och gälle den i raålet lika raed huvudskrift.

Har innan beslut om egendomsav-träde meddelats egendom blivit utmätt till gäldande av fordran, för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eUer luftfartyg eller å gods i fartyg eller luftfartyg eller å intecknade reservdelar till luftfartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs framställning om dess inställande göres innan försäljning av egendomen ägt rum.

Har eljest utmätning skett å lös egendom, upphöre utmätningsmans befattning med egendomen, utan så är att denna blivit försåld före ovannämnda besluts meddelande.

Har utmätning skett innan beslut om egendomsavträde meddelats, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen, om ej annat följer av andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall belopp, som enligt utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skolat utgivas till utmätningssökanden eller annan borgenär som ej hade panträtt, i stället redovisas till förvaltaren.

VerkstäUigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det behövs för att borgenärers rätt skall kunna tillvaratagas eller eljest synnerliga skäl föreligga. Begäran om uppskov får göras även av borgenär, vars rätt kan bero därav. Om auktion är utsatt, skall konkursboet betala kostnad som blir onyttig genom uppskovet.

Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall även utmätningen gå åter, om förvaltaren begär det innan egendomen blivit såld.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 §.1
Har «äldenären-------------- konkursboet åter.

Om borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning av skuldebrev för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, är borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen till boet eller också tillhandahålla inteckningshandling angående luftfartyg för utbyta enligt vad som är föreskrivet därom samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller företagsinteckning sökts, för inteckningens dödande.

Har borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning z gäidenärens egendom för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, är borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen till boet eller också tillhandahålla inteckningshandling angående fast egendom eller luftfartyg för verkställande av utbyte enligt vad sora är föreskrivet därom samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller företagsinteckning sökts, för inteckningens dödande.

Vad sålunda----------------- om konkursansökningen.

Vad i------------------------- till pensionsstiftelse.

31 §.

(Nuvarande lydelse)

en månad från det boutredningsman förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej föreligger enligt vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkursboet återgå, om den, med vilken avtalet ingicks, hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obestånd. Har, efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgenärer erhållit betalning eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt ora återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning sökt i dödsboets egendom på grund av medgivande, som lämnats efter dödsfallet eller som av den döde givits för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts fur fordran, som där avses, skall, där konkurs inträffar såsom nyss sagts, städse gälla vad i 29 § är stadgat om inteckning.

(Föreslagen lydelse)

en månad från det boutredningsman förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej föreligger enligt vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkursboet återgå, om den, med vilken avtalet ingicks, hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obestånd. Har, efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgenärer erhållit betalning eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt om återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning av skuldebrev sökt i dödsboets egendom på grund av raedgivande, som lämnats efter dödsfallet eller som av den döde givits för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, skall, där konkurs inträffar, såsom nyss sagts, städse gälla vad i 29 § är stadgat om inteckning.

Finnes i boet fast egendora, äge förvaltaren hos vederbörande myndighet äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen bestämmer. Egendomen må järaväl säljas i annan ordning, så framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare och rättens ombudsman till försäljningen läranar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren borgenärernas samtycke. Ej må i något fall försäljning av fast egendom ske annorledes än å auktion, med mindre gäldenären det medgiver.

Har auktion å fast egendora, som hör till boet, hållits i den ordning utsökningslagen bestämmer utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auktion i nyssnämnda ordning ej ägt rura, men

Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande myndighet begära försäljning därav i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Egendomen må jämväl säljas i annan ordning, så framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare och rättens ombudsman till försäljningen lämnar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren borgenärernas samtycke. När det lämpligen kan ske, skall förvaltaren inhämta gäidenärens mening beträffande försäljningen.

Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auktion i nyssnämnda ordning ej ägt rum.

(Nuvarande lydelse)

föreligger anledning till antagande, att sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av ombudsmannen underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer, som i konkursen bevakat fordringar, för vilka egendomen häftar enligt 17 kap 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som skola ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det tillstädja.

Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning utsökningslagen stadgar, åligge det förvaltaren att före auktionen eller, där jämlikt 102 § samma lag särskilt sammanträde skall hållas, före det sammanträde till auktionsförrättaren avlämna behållning, som under konkursen av egendomen uppkommit, så ock före konkursen uppkommen behållning, som på grund därav att verkställighet, varom i 24 § andra stycket förmäles, inställts blivit till förvaltaren överlämnad. Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall, där egendomen försålts vid auktion, som nyss sagts, tillhandahållas auktionsförrättaren före det sammanträde, då fördelning av köpeskillingen skall äga rum, men eljest innan slutlig utdelning sker överlämnas till överexekutor att på sätt och i den ordning utsökningslagen bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångsförvaltning, emellan rättsägarne fördelas.

(Föreslagen lydelse)

men föreligger anledning till antagande, att sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av ombudsmannen underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer som i konkursen bevakat fordringar, z;i7Å'a skola utgå med särskild förmånsrätt eller bättre rätt ur egendomen, samtycka därtill.

Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning som gäller för utmätt sådcm egendom, åligge det förvaltaren att före bevakningssammanträdet avlämna behållning, som under konkursen av egendomen uppkommit. BehåUning som ej avlämnas före bevakningssammanträdet skall, om egendomen säljes, avlämnas före tillträdesdagen och i annat fall innan slututdelning i konkursen sker.

Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträde för auktion på fast egendom anmäla arvode, annan kostnad och i konkursen bevakade fordringar som böra beaktas vid egendomens försäljning. I den mån det är påkallat skall han också i ärendet föra talan för borgenärer som ha förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsråttslagen (1970:979). Förvaltaren skall genom brev underrätta borgenär om anmälan som han gör eller yrkande som han framställer på dennes vägnar.

(Nuvarande lydelse)

ning i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Är fartyg, sora skall säljas, intecknat för gäld, må det ej säljas annorledes än utmätningsvis, ined mindre inteckningshavare, vilkens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget inköpts av annan, för inteckningens dödande avlämnar inteckningshandhngen till den, som utses av honom och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfartyg eller av intecknade reservdelar till sådant fartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vill förvaltaren, ehuru auktion ej ägt rum i den ordning som for utmätt sådan egendom är stadgad, med ombudsmannens samtycke underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, skall dock därtill lämnas tillstånd av de borgenärer, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen ellar förmånsrätt som i 17 kap. 4 § handelsbalken sägs. Gods i luftfartyg skall säljas i samma ordning som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar hans fasta egendom eller luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, late förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande,beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, sora innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse

(Föreslagen lydelse)

utmätt sådan egendom. Är fartyg, som skall säljas, intecknat för gäld, må det ej säljas annorledes än utmätningsvis, med mindre inteckningshavare, vilkens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget inköpts av annan, för inteckningens dödande avlämnar inteckningshandlingen till den, som utses av honom och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfartyg eller av intecknade reservdelar till sådant fartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vill förvaltaren, ehuru auktion ej ägt rum i den ordning som för utmätt sådan egendom är stadgad, med ombudsmannens samtycke underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, skall dock därtill lämnas tillstånd av de borgenärer, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen eller varmed följer rätt att såsora säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen (1970:979) Gods i luftfartyg skall säljas i samma ordning som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar hans luftfartyg allar till sådant fartyg hörande reservdalar säljas, låta förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, sora innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären raedgivar, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre saratycke därtill av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast egendora eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må dock icke äga rum utan gäidenärens sam tycke; ej heller må sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som i 17

' Senaste lydelse 1955: 236 (jfr 1955: 629).

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga ora kungörande av auktion å fast egendora eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må dock icke äga rum utan gäidenärens samtycke; ej heller må sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, sora av-

Har förlikningsanbud angående osäker eller tvistig tillgång blivit gjort och finner förvaltaren fördelaktigt för konkursboet, att det anbud anlages, begäre samtycke därtill, då tiUgången utgöres av fast egendom, av borgenärerna men eljest av rättens ombudsraan; godkänner han ej anbudet, äge förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. Ej må dock förlikning avslutas innan gäldenären fått tillfälle att yttra sig däröver. Vägrar gäldenären sitt samtycke till förlikning, som avser äganderätt till fast egendom, vare frågan därom förfallen. Motsätter han sig förlikning angående annan egendom, vare det ej hinder för förlikningen; dock äge han själv utföra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlikning bjudes.

Har förlikningsanbud gjorts angående . osäker eller tvistig tillgång och finner förvaltaren fördelaktigt för konkursboet att anbudet antages, skall han inhämta samtycke därtill av borgenärerna, när tiUgången utgöres av fast egendom, och eljest av rättens ombudsman. Godkänner denne ej anbudet, äger förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. När det lämpligen kan ske, skall förvaltaren inhämta gäidenärens mening innan förlikning ingås. Motsätter sig gäldenären förlikningen och ställer han säkerhet för vad som bjudes genom den, har han rätt att själv utföra tvisten.

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest lagligen äger rura, ränteberäkning eraellan borgenärerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar utom böter, och skall i sådant fall å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligan äger rum, ränta beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenärerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall ränta beräk-nas till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar utom sådana som avses i 19 . § förmånsrättslagen (1970: 979), och skall i sådant fall å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ä fordran--------------------------- egendomsavträde meddelades.

Utgår fordran■

å betalningsdagen.

143 §.

Har borgenär förmånsrätt enligt Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må ho- 10 eller 11 § förmånsrättslagen nom medgivas att innan utdelning föZÖ.-979 må honom medgivas att, enligt vad ovan är stadgat äger rum innan utdelning enligt vad ovan är lyfta betalning för sin fordran, i den stadgat äger rum, lyfta betalning för mån tillgängliga medel därtill finnas, sin fordran, i den mån tillgängliga

medel därtill finnas.

Har borgenär---------------------- den egendom.

Övriga förmånsberältigade:---------- tillgång därtill.

Ändå att------------------------ meddelade bestämmelser.

195 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 57

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Vad som föreskrives i 24, 70, 71 och 78 §§ i deras nya lydelse tillämpas när fråga är ora försäljning eller förlikning som äger rum efter ikraftträdandet. Därvid gällar hänvisningarna till 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979) i stället motsvarande bestämmelser i 17 kap. handelsbalken, i den mån det föranledes av övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen.

3. Vad i 195 § i dess äldre lydelse sägs om hyresvärds eller jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator äger fortfarande tillämpning, om sådan rätt består enligt 34 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken.

4. I övrigt tillämpas äldre lag, när konkursansökningen gjorts före ikraftträdandet. Äldre lydelse av 29 och 33 §§ tillämpas, när borgenär sökt inteckning i fast egendom på grund av raedgivande sora läranats före ikraftträdandet.

6) Förslag

till

Lag

om ändring i ackordslagen ( 1970: 847)

Härigenom förordnas, att 16 § ackordslagen (1970: 847) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

16 §.

Sedan förhandling —•■------------- ackordet fastställes.

Bestämmelserna i 31 § konkursla- Sökes återvinning av förmånsrätt

gen om återvinning av betalning eller betalning som vunnits genom genom utmätning äger motsvarande utmätning, får rätten förordna att tillämpning i fråga om förmånsrätt fortsatt verkställighet av utmät-som borgenär vunnit genom utmät- ningen tills vidare ej får äga rura. ning. Rätten får även förordna, att fortsatt verkställighet av utraät-ningen tills vidare ej får äga rura.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

58 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

7) Förslag

till

Lag

om exekutiv f iirsäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer

1 §

Utmätt luftfartyg och utmätta intecknade reservdalar till luftfartyg säljes av överexekutor. Försäljningen skall ske på offentlig auktion.

I fråga om vissa främmande luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådana luftfartyg tillämpas jämte denna lag lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträda till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

2 §

Vad i denna lag sägs om utmätt luftfartyg ellar utmätta intecknade reservdelar till luftfartyg gäller i tillämpliga delar även när sådan egendom skaU säljas exekutivt under konkurs.

3 §

Utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar bör säljas inom fyra månder från utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt andra stycket.

Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av utmätningssökanden eller ägaren. På begäran av ägaren får anstånd beviljas endast om sökanden medger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

4 §

Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta egendomens försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan egendomen sålts, till överexekutor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

5 §

Hör egendomen till konkursbo, kan borgenär, som i konkursen bevakat fordran varmed är förenad liuftpanträtt eller för vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller vsirmed är förenad retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979), begära att egendomen säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkes.

Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 59

6 §

Auktion skall kungöras på lämpligt sätt minst sex veckor i förväg. Kungörelsen skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt till överexekutor senast vid auktionen.

7 §

Minst en månad före auktionen skall underrättelser om försäljningen sändas i rekommenderade brev till sökanden och ägaren samt till kända borgenärer som har luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt. Blir sådan borgenär känd senare, skall underrättelse genast sändas till honom. Innehåller inskrivningsboken uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

8 §

Har auktionen ej blivit utlyst så som angivits i 6 och 7 §§, skall den inställas och ny tid utsättas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt.

9 §

Vid början av auktionen skall lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran anmälts hos överexekutor före auktionen, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

När förhandlingen avslutats, upprättas salcägarförteckning.

10 §

I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, fordran för vilken egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt samt kostnaden för förfarandet.

Om egendomen hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen. Är egendomen därjämte utmätt, upptages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979).

Med fordran avses även rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

11 §

Fordringarna upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Kostnaden för förfarandet upptages närmast före exekutionsfordringen.

Fordran upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är inteckning sökt men ännu ej beviljad, upptages fordringen med det företräde som tillkommer den, om inteckningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej anslutning enligt 5 § ägt rum.

12 §

Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå den dag då fördelningssammanträde skall äga rum. Fordran, som ej är förfallen till betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages med det

60 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde nämnda dag. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

Ränta på intecknad fordran beräknas för ett år, om det ej visas att den står inne för annan tid. Ägarhypotek upptages utan ränta, om det ej är utmätt.

13 §
I övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutions-fordringen och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2. det lägsta bud som måste avges för att egendomen enligt 15 § skall få säljas,

3. betalningsvillkoren.

Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär som ej har inteckning för sin fordran, får skyddsbeloppet ej i något fall bestämmas högre än till två tredjedelar av det värde som åsatts reservdelarna enligt 73 § utsökningslagen (1877:31s. 1).

14 §

Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje fartyg utropas för sig. Luftfartyg som är i samraa ägares hand och svarar för sarama fordringar skall dock utropas gemensamt, om ägaren eller borgenär ej begär särskild försäljning av visst eller vissa fartyg. Särskild sakägarförteckning skall upprättas för egendom som utropas för sig. Beträffande fordran för vilken flera luftfartyg svarar skall i förteckningen anmärkas, att mindre belopp än förteckningen anger kan komma att falla på egendomen till följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen eller del därav.

Första stycket äger motsvarande tillämpning vid försäljning av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar. Luftfartyg och reservdelslager får dock ej utropas gemensamt, om fordran bevakats av borgenär som ej har inteckning i reservdelarna.

Lager av reservdelar som ej utropas gemensamt med luftfartyg kan på begäran av lagrets ägare eller borgenär utropas i skilda poster, med förbehåll att försäljning av sådan post sker endast om försäljningen med hänsyn även till de bud som avges för andra poster kan godkännas enligt 20 §.

15 §

Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för egendomen och andra medel som finns att tillgå.

16 §

Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av inteckningsha-vaie får dock kapitalbeloppet av intecknad fordran som faller inom köpeskillingen innestå i avräkning på denna, om det ej är fråga om sådan fordran som avses i 11 § andra styc;ket. Omfattar inteckningen flera luftfartyg eller luftfartyg jämte reservdelar, får fordringen innestå endast om all den intecknade egendomen blivit utmätt och säljes vid gemensamt utrop.

I sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 61

17 §

Den som ropar in egendomen är skyldig att efter inropet lämna handpenning sora motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än den kostnad för förfarandet som skall utgå ur egendomen.

Handpenningen skall betalas kontant, ora ej inroparen ställer säkerhet för beloppet.

Staten, koraraun, landstingskoramun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 23 § ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 § kungjorts för köpeskillingens fördelning.

När köpeskillingen till fullo betalats, får köparen komma i besittning av egendomen.

18 §

På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen samt köparens rätt att komina i besittning av egendomen, ske på andra villkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får höjas, även om borgenär som ej själv bagärt försäljning motsätter sig det.

19 §

Innan egendomen ropas ut, skall redogörelse lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplysning skall läranas, att egendomen ropas ut under förbehåll att inrop skall prövas enligt 20 §.

20 §

Innan inrop godlages, skall överexekutor pröva om det i 15 § angivna villkoret för försäljning är uppfyllt.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om saratliga berörda sakägare raedger det. Sökanden kan medge, att inrop godtages fastän kostnaden för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsfordringen ej täckes.

21 §

Sedan inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lärana föreskriven handpenning. Överexekutor kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, ora uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall egendomen ropas ut på nytt.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 17 § fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

22 §

Har inrop blivit ogiltigt enligt 21 § andra stycket, skall nytt försäljnings-försök göras, ora ej sökanden avstår därifrån.

Om ny auktion skall hållas, äger 6—21 §§ motsvarande tillämpning. Anmälan som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åter. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

23 §

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enligt 21 § andra stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att samraanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents årlig ränta därå från utsatt dag för köpeskillingens fördelning till och med den nya dagen för sådan fördelning och för att även kostnaden för den nya auktionen skall täckas. Detta gäller även om ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir egendomen ej såld vid den nya auktionen, är hela handpenniingen förverkad.

Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

24 §

I fråga om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel ägar vad som enligt 143—166 §§ utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller beträffande fast egendom motsvarande tillämpning. I fall som avses i 13 § andra stycket får dock den som har inteckning i reservdelarna ej till skada för borgenär som icke har inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen för reservdelarna minskad med kostnaden för förfarandet. Därvid skall i fall som avses i 23 § handpenning för reservdelarna läggas till köpeskillingen, i den mån den ej skall tillkomraa inroparen.

Angående klagan över överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning som avses i första stycket gäller vad som i utsökningslagen föreskrives för motsvarande ärenden som rör fast egendom.

25 §

Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 17 § fjärde stj'cket, även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagats får köparen komma i besittning av den sålda egendomen, om ej förordnande enligt 218 § 3 mom. utsökningslagen (1877: 31 s. 1) meddelats innan han blivit berättigad därtill. Får han på grund av sådant förordnande ej komma i besittning av den sålda egendomen och är hindret ej hävt inom tre månader från utsatt dag för köpeskillingens fördelning, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves lagen (1955: 235) med särskilda bestämmelser ora försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

2. Nya lagens bestämmelser om kungörande av och underrättelse om auktion skall tillämpas före ikraftträdandet, om auktionen skall äga rum efter ikraftträdandet.

3. Har auktion hållits före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliklielser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 63

4. övergångsbestämmelserna till lagen (1967: 143) angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämraelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. äger motsvarande tillämpning med avseende på nya lagen.

5. Bestämmelserna i 3 § nya lagen äger icke tillämpning i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

8) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års

konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg,

dels att 6 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 8 § ordet "luftfartsstyrelsen" skall bytas ut mot "luftfartsverket".

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §.

Där försäljning av luftfartyg eller När exekutiv försäljning av luft-

i 4 § omnämnda reservdelar till så- fartyg eller i 4 § omnäranda resarv-

dant fartyg skall äga rum i den delar till sådant fartyg skall äga rum,

ordning, som stadgas i lagen med åligger det den som påkallat försälj-

särskilda bestämmelser om försälj- ningen att ingiva ett av vederbörande

ning av utmätt luftfartyg m. m., myndighet i den stat där fartyget är

åligge den som påkallat försälj- registrerat utfärdat gravationsbevis

ningen att till auktionsförrättaren angående egendomen jämte styrkt

ingiva ett av vederbörande myndig- översättning av beviset ävensom att,

het i den stat där fartyget är regi- då fråga är om luftfartyg, senast en

strerat utfärdat gravationsbevis an- månad före auktionen låta kungöra

gående egendomen jämte styrkt försäljningen på registreringsorten

översättning av beviset ävensom att, enligt där gällande lag. Inom samma

då fråga är om luftfartyg, senast en tid skall underrättelse z den ordning

månad före auktionen låta kungöra som är föreskriven i fråga om under-

försäljningen å registreringsorten rättelse till borgenär sändas till inne-

enligt där gällande lag. Inom samma havaren av varje i fartyget inskriven

(Nuvarande lydelse)

tid skall underrättelse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag. / borgenärsförteckningen skall upptagas, utöver de i 4 § lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. avsedda fordringarna och kostnaderna, annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Försäljningen skall ske under förbehåll om beståndet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen faller inom lägsta budet. FaUer rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 § utsökningslagen sägs motsvarande tiUämpning.

(Föreslagen lydelse) rättighet, som skall erkännas enligt

denna lag.

Utöver de fordringar och kostnader som annars skola upptagas i sakägarförteckning vid exekutiv försäljning av luftfartyg eller reservdelar skall i förteckningen upptagas annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Beträffande sådan rättighets ställning vid exekutiv försäljning äger i övrigt vad som gäller beträffande rättighet i fast egendom som säljes exekutivt motsvarande tiUämpning.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 65

10) Förslag

till

Lag

om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att 6 kap. 12 §, 7 kap. 16, 17 och 19 §§, 8 kap. 15 §, 12 kap. 29 §, 17 kap. 10 §, 19 kap. 21 §, 20 kap. 6 och 9 §§, 22 kap. 3 § samt 23 kap. 2 § jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 KAP.

12 §

Avser inteckning endast — —--- pantbrevets belopp.

Avser inteckning flera--------- pantbrevets belopp.

Säljes fastighet exekutivt under hand, är inteckning i fastigheten utan verkan till bdopp som ur medel, vilka influtit genom särskild försäljning av tillbehör, utfallit på pantbrevets belopp.

7 KAP.

16 §

Säljes fastighet på exekutiv auk- Efter exekutiv försäljning av fas-
tion, gäller upplåtelse av nyttjande- lighet gäller upplåtelse av nyttjande
rätt, servitut eller rätt till elektrisk    rätt, servitut eller rätt till elektrisk
kraft mot den nye ägaren endast om kraft mot den nye ägaren endast om
försäljningen skett under förbehåll    försäljningen skett under förbehåll
om rättighetens bestånd enligt lagen           om rättighetens bestånd enligt lagen
( ) om exekutiv försäljning av          (          ) om exekutiv försäljning av
fast egendom eller rättigheten enligt fast egendom eller rättigheten enligt
samraa lag är skyddad utan förbe-   sararaa lag är skyddad utan förbe
håll,                                            håll.

Bestämmelser om---------------- fast egendom.

17 §

Överlåtes fastigheten —■----------- vid överlåtelsen.

Den nye — ■------------------- tillträtt fastigheten.

Har fastigheten förvärvats på exe- Efter exekutiv försäljning av fas-
kutiv auktion, gäller lagen ( ) tigliet gäller lagen ( ) om exe-

om exekutiv försäljning av fast egen- kutiv försäljning av fast egendom i

1 Lydelse enligt 1970: 994. 3 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

Säljes fastigheten på exekutiv
auktion och koramer upplåtelse av
nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft ej att gälla mot den
nye ägaren, skall den från vilken för
säljningen ägt rura ersätta rättig
hetshavaren dennes skada. Har rät
tigheten bevarats genom att rättig
hetshavaren tillskjutit medel enligt
lagen ( ) om exekutiv försälj-

ning av fast egendom, har rättighetshavaren såsom skadestånd rätt till ersättning för tillskottet i den mån detta ej överstiger värdet av rättigheten. Om upplåtelsen skett utan vederlag, äger vad som sagts förut till-lämpning endast om fastigheten sålts för annat ändaraål än till betalning av fordran för vilken den på grund av utraätning eller eljest svarar.

Rätt till ersättning enligt första stycket tillkommer ej rättighetshavare som genom överenskommelse vid auktionen låtit rättighetens företrädesläge försämras, om det ej är uppenbart att rättigheten ändå skulle ha gått förlorad.

Komraer till följd av exekutiv för
säljning av fastighet upplåtelse av
nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft ej att gälla raot den
nye ägaren, skall den från vilken för
säljningen ägt rura ersätta rättig
hetshavaren dennes skada. Har rät
tigheten bevarats genom att rättig
hetshavaren tillskjutit medel enligt
lagen ( ) om exekutiv försälj-

ning av fast egendom, har rättighetshavaren såsom skadestånd rätt till ersättning för tillskottet i den mån detta ej överstiger värdet av rättigheten. Om upplåtelsen skett utan vederlag, äger vad som sagts förut till-lämpning endast ora fastigheten sålts för annat ändamål än till betalning av fordran för vilken den på grund av utmätning eller eljest svarar.

Rätt till ersättning enligt första stycket tillkommer ej rättighetshavare som genom överenskommelse vid exekutiv auktion låtit rättighetens företrädesläge försämras, om det ej är uppenbart att rättigheten ändå skulle ha gått förlorad.

22 KAP.

3 §
Ansökan om------------ ■---------- eller sökt,

4. fastigheten frångått sökanden 4. fastigheten frångått sökanden
på grund av exekutiv auktion eller på grund av exekutiv försäljning el-
genom expropriation eller liknande ler genora expropriation eller lik-
tvångsförvärv, nande tvångsförvärv,

5. sökanden är--------------------- överlåtit egendomen.

Har ärende------------------------ samma dag.

23 KAP.

2 §
Ansökan om------------------------ framför upplåtelsen,

6. fastigheten före upplåtelsen 6. fastigheten före upplåtelsen

frångått upplåtaren på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv, • göras gällande.

frångått upplåtaren på grund av exekutiv auktion eller genom, expropriation eller liknande tvångsförvärv,

7. upplåtelsen avser-- —-------

Har ärende------------------------ samma das

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

70 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Utdrag av protokollet över justitieärenden, Iiållet inför Hans Maj:t .Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 14 maj 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning angående exekutiv försäljning av fast egendom m. m. och anför.

1. Inledning

Frågan om ny jordabalk anmäldes första gången i statsrådet den 11 februari 1966. Därvid remitterades till lagrådet fullt utarbetat förslag till 16 av balkens 23 kap. nämligen 1—7, 13 och 16—23 kap. Det då remitterade förslaget (JB 1966) omfattade bl. a. bestämmelserna om panträtt och inteckning i fast egendom. Därefter har ytterligare förslag remitterats till lagrådet, nämligen dels den 20 januari 1967, 14—15 kap., dels den 29 november 1968, lag om införande av nya jordabalken (JP) jämte viss följdlagstiftning, dels den 19 septeraber 1969, 8—12 kap. jämte viss följdlagstiftning. Genom proposition till riksdagen den 20 mars 1970 (prop. 1970: 20) har lagts fram förslag till ny jordabalk omfattande 23 kapitel (JB). I fråga om JP och följdlagsliftningen är lagrådsgranskningen ännu ej avslutad.

Lagberedningen som sedan 1960 arbetar med en reform av utsökningslagen (UL) och därmed sammanhängande lagstiftning, tog på grundval av JB 1966 upp till övervägande de ändringar inom exekutionsrätten som den nya jordabalken borde ha till följd. Beredningen ansåg därvid att arbetet borde vidgas till en genomgripande reform av reglerna om fastighetsexekutionen och således ingå som ett led i beredningens arbete på en ny utsökningsbalk.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 71

Beredningen avlämnade den 15 november 1968 betänkandet Fastighetsauktion m. m., Utsökningsrätt VIII (SOU 1968: 64) i

I betänkandet lägger beredningen fram förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom och lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. samt förslag till lag om ändring i UL. Det är beredningens avsilit att de nya reglerna skall inflyta på lämpligt sätt i en ny utsökningsbalk (UB). Därjämte innefattar beredningens betänkande förslag till viss följdlagstiftning. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av hovrätterna för Västra Sverige och övre Norrland, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, överexekutorerna för Norrköpings och Hälsingborgs kronofogdedistrikt, exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), inskrivningskommittén. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Svenska kommunförbundet, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbund. Luftfartsverket har yttrat sig över det i betänkandet intagna förslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. och sjölagskom-mittéii över de föreslagna ändringarna i utsökningslagen som rör fartyg.

Yttrande har överlämnats av länsstyrelsen i Uppsala län från kronofogdemyndigheten i Uppsala distrikt, av länsstyrelsen i Östergötlands län från kronofogdemyndigheterna i Linköpings, Motala och Norrköpings distrikt, av länsstyrelsen i Malmöhus län från kronofogdemyndigheterna i Eslövs, Landskrona, Lunds, Malraö och Trelleborgs distrikt samt av Svenska sparbanksföreningen från Stockholms sparbank.

> Beredningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken ingår riksombudsmannen Jens Adolfsson, sekreteraren i LO Bert Ahlgren, andre vice talmannen i riksdagens andra kammare lantbrukaren Leif Cassel, ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren Robert Dockered, direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Erik Förstadins, förbundsjuristen i TCO Stig Gustafsson, advokaten Gunnar Lindh och ledamoten av riksdagens första kammare redaktören Lisa Mattson. I arbetet har vidare som särskilt tillkallade sakkunniga deltagit bankjuristen Stig Balk-Möller, kronofogden Olof Beck-Friis, bankdirektören Erik Burling, hypoteksdirektören Bengt Gunnhagen, f. d. landssekreteraren Ludvik Lorichs, professorerna Lennart Vahlén och Lars Welamson samt, i fråga om försäljning av luftfartyg och reservdelar därtill, presidenten Karl Sidenbladh.

I enlighet med den arbetsfördelning som tillämpas i beredningen har ordföranden, f. d. justitierådet Gösta Walin, dåvarande ledamoten hovrättsrådet Gösta Dyrssen och sekreteraren numera hovrättsrådet Jan Heuman deltagit i utarbetande av betänkandet. I fråga om de föreslagna ändringarna i konkurslagen har även ledamöterna numera hovrättsrådet Bengt Rydin och hovrättsassessorn Henry Montgomery deltagit, varjämte beredningen i den delen samrått med advokaterna Sten Lindskog och Anders Öhman i egenskap av särskilt tillkallade sakkunniga på konkurslagstiftningens område.

72 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

1 yttrandena från Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges lantbruksförbund har man förklarat sig instämma i vad Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution har anfö)'t i sitt yttrande. Folksam har avstått från att avge yttrande över betänkandet.

På grund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet utarbetats förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m. m. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärendet som bilaga 2.

2. Allmän motivering

2.1 Panträtt i fast egendom

2.1.1 Nuvarande ordning

Fastighetspanträtten grundas på inteckning. Enligt 1 § förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom (IF) skall till grund för inteckning ligga skuldebrev eller annan handling, varpå fordran grundas. Om fastighetsägaren på en sådan handling tecknar medgivande till att hans fasta egendom skall utgöra pant för fordringen, får denna intecknas. Lagen är sålunda utformad med tanke på en panträtt som har karaktär av ac-cessorium till en vanlig fordran, som grundas på skriftligt fordringsbevis.

Den fordran som inteckningshandlingen representerar är personlig, dvs. exekution kan äga rum i all gäidenärens egendom. Har handlingen utformats som ett skuldebrev, vilket är det vanliga, är detta löpande, om det inte försetts med direkt förbehåll om motsatsen.

Fastighetspanträtten framträder emellertid i flera hänseenden som frigjord från beroendet av någon personlig fordran. Kravet på personlig betalningsutfästelse innebär inte att en sådan fordran verkligen måste föreligga vid den tidpunkt då inteckning söks. Det är heller inte nödvändigt för panträttens bestånd att en personlig fordran kvarstår efter inteckningshandlingens utgivande.

Om i det särskilda fallet något personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandlingen inte föreligger framstår denna som bärare enbart av ett direkt mot fastigheten riktat betalningsanspråk.

I de flesta fall är inteckningshandlingen bärare av ett anspråk som kan riktas såväl mot någon personligen som mot den pantförskrivna fastigheten. Dennas ansvar är subsidiärt i den meningen att inteckningshavaren inte kan vända sig mot fastigheten utan att den personliga fordran är förfallen, vilket får praktisk betydelse när den personligt betalningsansvarige och fastighetsägaren inte är samma person.

I praktiken har det redan 1 ange varit regel att låntagaren vid fastighetskre-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 73

dit avfordras två skilda lånehandlingar, nämligen inteckningsreversen och en omslagsrevers. I den sistnämnda regleras det personliga skuldförhållandet.

Huvudbestämmelsen rörande verkan av att borgenärs fordran blivit intecknad finns i 18 § 1 mom. IF. Där föreskrivs att inteckning för fordran medför rätt att i den ordning UL bestämmer av den intecknade egendomen utfå vad som blivit intecknat. Beträffande intecknad ränta görs dock en begränsning. Inteckningshavaren har inte rätt att få ut ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs inleds än två år. Av 25 § andra stycket IF följer att, om inteckningen innehas av fastighetsägaren själv, denne inträder i den rätt som annars skulle ha tillkommit en borgenär. Detsamma gäller om inteckningen inte kan göras gällande mot fastighetsägaren. Fastighetsägaren är alltså berättigad att vid utsökning eller när medel i annat fall av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastigheten uppbära på inteckningen utfallande belopp. Inteckningen sägs tillkomma fastighetsägaren som ägarhypotek. Han får dock inte tillgodogöra sig ränta och han kan inte göra ägai--hypotek gällande genom att själv inleda ett exekutivt förfarande mot fastigheten. Endast när exekution inletts av annan rättsägare kan fastighetsägaren få betalning ur fastigheten. Enligt 25 § tredje stycket IF gäller det sagda också när inteckningen innehas av borgenär men, på grund av att avbetalning skett eller att inteckningen belånats till lägre belopp än det varpå den lyder, endast till en del få göras gällande mot fastighetsägaren. Borgenären har dock företräde för sin fordran.

I fråga om exekutiv auktions inverkan på inteckning är huvudregeln att sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, fastigheten inte vidare svarar för intecknat belopp, som enligt borgenärsförteckningen faller utanför vad som täcks av köpeskillingen. Beträffande belopp inom köpeskillingen har man att skilja på om beloppet täcks av eller faller utom lägsta budet. I det första fallet gäller det intecknade beloppet oförändrat i fastigheten, medan däremot inteckningen i det senare fallet blir utan verkan, om köparen och inteckningshavaren inte kommit överens om avräkning av beloppet på köpeskillingen.

I fråga om gemensam inteckning gäller särskilda bestämmelser.

2.1.2 DeniJB föreslagna ordningen

Panträtten är i JB uppbyggd på ett annat sätt än i gällande rätt. Den nuvarande konstruktionen med ett skriftligt fordringsbevis på vilket fastighetsägaren tecknar medgivande till inteckning och på grund av vilket inteckning sedan meddelas i fastigheten har övergivits. I det intecknade skuldebrevets ställe träder en handling — pantbrevet — som utfärdas av inskrivningsmyndigheten. Pantbrevet skall endast kunna lämnas som säkerhet för fordran och en överlåtelse av pantbrevet för sig medför inte någon rättsverkan.

För uttagande av pantbrev skall följande gälla. Fastighetsägaren ger in en

3t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

skriftlig ansökan till inskrivningsmyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om dels det penningbelopp på vilket inteckningen skall lyda, dels den eller de fastigheter som avses (22 kap. 2 § första stycket). Myndigheten beviljar inteckning och på grundval av denna utfärdas pantbrev (22 kap. 5 §).

Panträtt i fastighet till säkerhet för fordran upplåtes genom att fastighetens ägare överlämnar pantbrevet som pant för fordringen (6 kap. 2 § första stycket). Borgenär, som sålunda fått panträtt för sin fordran, äger vid utsökning eller när myndighet i annat fall fördelar raedel mellan rättsägare i fastigheten erhålla betalning för fordringen med högst det belopp som anges i pantbrevet jämte särskilt tillägg, allt efter det företräde mellan rättsägare som inteckningen medför enligt lag (6 kap. 3 § första stycket). I den mån pantbrevet inte är överlämnat som pant för fordran, tillkommer beloppet fastighetsägaren som ägarhypiotek.

Den nya inteckningshandlingen, pantbrevet, blir inte bärare av någon personlig betalningsförpliktelse. Inte heller berättigar enbart innehavet av pantbrevet till betalning ur fastigheten. En borgenär måste alltid kunna hänvisa till en fordran, för vilken pan tbrevet överlämnats såsom pant. Fordringen behöver emellertid inte vara skriftlig. Panträtt kan upplåtas också till säkerhet för en muntlig fordran. Även pantförskrivningen kan ske muntligen. Det nya systemet innebär emellertid att det kommer att ligga i borgenärens intresse att kunna styrka fordringen cich pantförskrivningen.

Av grundläggande betydelse för den nya panträttskonstruktionen är att panträttsupplåtelsen — dvs. förfogandet genom pantsättning över pantbrevet — alltid måste göras av fastiighetsägaren. Upplåtelsen blir annars utan verkan. Enbart innehavet av pantbrevet anses inte legitimera innehavaren. Borgenären kan i princip inte göra godtrosförvärv, om upplåtelsen gjorts av annan än fastighetens rätte ägare. Har fastigheten överlåtits och har förre ägaren upplåtit panträtt innan nye ägaren sökt lagfart, gällar dock upplåtelsen om borgenären var i god tro (6 kap. 7 §). Av betydelse i detta avseende är vidare balkens regler om godtrosförvärv på grund av inskrivning (18 kap.). Ora pantsättaren kan åberopa sig på lagfart och borgenären är i god tro, blir panträttsupplåtelsen gällande oavsett att annan i själva verket visar sig vara ägare till fastigheten (18 kap, 2 §).

Den omständigheten att inteckning meddelats för fordran garanterar inte i gällande rätt att betalningsrätt i den intecknade fastigheten under alla förhållanden föreligger. En beviljad inteckning kan nämligen av skilda anledningar i efterhand förklaras ogiltig. Risken för att en inteckningshandlings giltighet kan sättas i fråga leder till viss rättsosäkerhet. Det nya systemet har därför konstruerats så, att pantbrevets giltighet i princip upprätthålls i alla lägen. Ogiltighetsgrunder får däremot göras gällande såvitt avser det bakomliggande fordringsförhållandet (omslagsreversen) eller pantförskrivningen. Om ogiltighet inträder, går den ut över omslagsreversen eller pant-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 75

upplåtelsen men aldrig över pantbrevet som sådant. Detta tillkommer i stället fastighetsägaren och rättsanspråket på grund av pantbrevet kommer att utgöra ägarhypotek.

Inteckningen och därmed också pantbrevet skall lyda på visst kapitalbelopp. Borgenärens rätt till betalning ur fastigheten med stöd av panträtt är emellertid inte begränsat till pantbrevets belopp. Säkerheten består dessutom av ett särskilt tillägg, som uppgår till 15 procent av pantbrevets belopp och som är avsett att täcka borgenärens anspråk på ränta och hans krav på ersättning för kostnader, som föranleds av fordringsförhållandet (6 kap. 3 §). Härutöver får borgenären tillgodogöra sig ränta efter sex procent för tiden efter det att fastigheten utmättes eller efter motsvarande tidpunkt i andra fall av raedelsfördelning.

Det särskilda tillägget får tas i anspråk under vissa särskilt angivna förutsättningar. Avsikten är att begränsa rätten att utnyttja tillägget enbart till vad som fordras för att det primära syftet med tillägget skall komma till sin rätt, nämligen att ge parterna möjlighet att i alla normala fall utnyttja hela pantbrevets belopp som säkerhet för kapitalfordran. För det första får tillägget tas i anspråk bara om pantbrevets belopp inte förslår. För det andra får tillägget utnyttjas endast för betalning av ränta på fordringens kapitalbelopp i den mån detta inte överstiger pantbrevets belopp, av skadestånd på grund av förtida betalning eller av ersättning för indrivningskostnad eller annan kostnad som föranleds av fordringsförhållandet. Borgenären äger alltså inte erhålla betalning för sin kapitalfordran ur tillägget. Inte heller får han, om fordringen överstiger pantbrevets belopp, uppbära betalning för den ränta som hänför sig till det överskjutande beloppet. För det tredje, slutligen, skall tillägget beräknas på den del av fordringens kapitalbelopp, som ligger inom pantbrevets belopp.

I den mån ett pantbrev inte utnyttjats för panträttsupplåtelse, som är gällande mot fastighetsägaren, tillfaller betalning på grund av pantbrevet denne (6 kap. 9 §). Fastighetsägarens anspråk — ägarhypoteket — bygger alltså på samma principer som i gällande rätt. Fastighets ansvar för inteckning kan upphöra helt eller delvis till följd av att fastigheten blivit föremål för exekutiva åtgärder. Om fastigheten säljs på exekutiv auktion är huvudregeln den, att inteckning är utan verkan till belopp som inte täcks av köpeskilling, behållen avkastning eller andra influtna medel (6 kap. 12 § första stycket). I fråga om gemensam inteckning föreslås särskilda bestämmelser.

Den förändrade panträttskonstruktionen kräver särskilda övergångsbestämmelser. Dessa återfinns i 20—30 §§ JP. Strävan har varit att så snabbt som möjligt föra in vid balkens ikraftträdande bestående panträttsupplåtelser under det nya systemet. Vissa särregler har dock ställts upp.

I princip skall bestämmelserna i 6 kap. JB äga tillämpning på inteckning för fordran som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande (20 §). In-

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

teckningen skall därvid anses som en enligt balkens bestämmelser beviljad eller sökt inteckning på motsvarande kapitalbelopp. Inteckningshandlingen skall vidare anses som ett pantbrev på beloppet (21 §). Av dessa regler följer att den intacknade räntan i princip skall bli utan betydelse efter balkens ikraftträdande. I stället gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § JB om tillägg till pantbrevets belopp.

När det gäller rättsförhållandet mellan borgenär och gäldenär görs övergångsvis viss skillnad raellan det fall att en inteckning utgör säkerhet för fordran och det fall att inteckningen fungerar som självständig värdehandling (22 §). I det första fallet görs balkens regler omedelbart tillämpliga. Pantsättningen av inteckningshandlingen betraktas som en pantförskrivning enligt balken och själva inteckningen blir inte längre förenad med rätt till betalning ur den intacknade egendomen. Borgenären går alltså miste om sin nu föreliggande rätt att skaffa sig betalning för fordringen genom att utnyttja inteckningshandlingans egenskap av lös pant, dvs. att låta utmäta och exekutivt försälja handlingen eller, i mån av befogenhet, sälja den under hand. Har inteckningen pantförskrivits till säkerhet för en muntlig fordran leder dessa regler till en försämring av borgenärens rättsställning, om denne vid exekution skulle vara tvungen att styrka den muntliga fordringen. — I det andra huvudfallet, då inteckningen fungerar som självständig värdehandling, har borgenären till skillnad mot vad som föreslås gälla för de nyss angivna fallen ansetts böra vara bibehållen vid sin rätt att med stöd av enbart inteckningshandlingen rikta krav mot d£;n intecknade fastigheten. Övergångsvis föreslås därför gälla, att panträtt enligt 6 kap 1 § JB anses upplåten i fastigheten till säkerhet för borgenärens rätt på grund av handlingen.

De nu återgivna bestämmelserna rörande vid JB:s ikraftträdande bestående panlrättsförhållanden skall äga motsvarande tillämpning om borgenär vid ikraftträdandet innehar ett med inteckningsmedgivande försett fordringsbevis och inteckning beviljas på grund av beviset (23 §). I sådana fall gäller vidare att ansökningen om inteckning skall godtas som ansökan om inteckning enligt nya balken (45 §). Detta innebär bl. a. att pantbrev kommer att utfärdas på ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Bestämmelserna i 6 kap. 3 § JB angående omfattningen av rätten till betalning ur intecknad fastighet innebär väsentliga förändringar i jämförelse med den nu rådande ordningen. Med anledning därav har i JP tagits upp en bestämmelse att 6 kap. 3 § inte skall tillämpas, om det yrkas av sakägare vars rätt beror därav. En förutsättning är vidare att fastigheten utmäts eller konkursansökan görs eller, om medelsfördelning föranleds av annat än utmätning eller konkurs, medlen nedsätts innan fem år förflutit från balkens ikraftträdande (24 §). Även efter utgången av nämnda frist kan fastighetsägaren motsätta sig att borgenären erhåller betalning med högre belopp än som skulle ha utgått enligt äldre lag, såvitt avser vid balkens ikraftträdande

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 77

bestående eller därmed jämställda panträttsupplåtelser (25 §). Till borgenärens skydd ges regler om förtida uppsägning för den händelse en tillämpning av 6 kap. 3 § medför att inteckningssäkerhetens värde väsentligt nedgår (26§).

Det personliga betalningsansvaret på grund av inteckningshandling upphör inte i och med balkens ikraftträdande. Sådant ansvar skall fortfarande kunna göras gällande av borgenären (27 §).

Den verkan i fråga om fastighets ansvar för inteckning som enligt nu gällande rätt kan ha inträtt efter exekutiv auktion eller andra fall av medelsfördelning skall fortfarande bestå efter balkens ikraftträdande (29 § första stycket).

Tomträtten är enligt 13 kap. JB liksom enligt gällande rätt likställd med fast egendom i det hänseendet att rättigheten kan intecknas och bli föremål för panträttsupplåtelse. Någon motsvarighet till institutet vattenfallsrätt upptas inte i balken. Ännu bestående vattenfallsrätter skyddas emellertid och har i stor utsträckning underkastats balkens regler om tomträtt. Vattenfalls-rätt skall i samma utsträckning som hittills kunna intecknas och följer därvid reglerna om inteckning i tomträtt (11 § JP).

När det gäller begränsade sakrätter i fast egendom i övrigt innehåller JB bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft (7—12, 14 och 15 kap.).

2.2 Allmänna synpunkter på lagstiftningen om fastighetsexekution

2.2.1 Den nuvarande ordningen

Inteckning i fast egendom ger borgenären panträtt i den intecknade egendomen och förmånsrätt enligt 17 kap. HB. Borgenär som på grund av inteckning har panträtt i fast egendom kan för att få en s. k. exekutionstitel mot fastigheten använda sig av lagsökning enligt vad som gäller därom eller också föra talan i vanlig rättegång. Han kan dessutom utkräva personligt betalningsansvar av fastighetens ägare när sådant ansvar åvilar denne.

När borgenär kan åberopa inteckning råder i allmänhet ingen tvekan om att fastigheten skall svara för skulden. Fast egendom kan emellertid angripas exekutivt även för fordran som inte är intecknad, t. ex. för oguldna skatter. Det är givetvis av vikt att den egendom mot vilken kravet då riktas tillhör gäldenären så att misstag inte sker på den punkten. UL innehåller vissa regler i dessa hänseenden. Om fastighet överlåtits, förutsätts att förvärvaren söker lagfart för att han skall skydda sig mot utmätning för överlåtarens skulder. I konkurs saknas motsvarande regelsystem.

Sedan fast egendom tagits i mät, fortsätter förfarandet i noggrant bestämd ordning. Försäljningen ombesörjs av överexekutor (ÖE) och sker på offentlig auktion. Tillbehör till fast egendom kan dock försäljas separat antingen

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

på auktion eller underhand. I stället för försäljning av fast egendom kan ordnas tvångsförvaltning. I avvaktan på försäljning kan gäldenären också skiljas från förvaltningen av fastigheten genom att syssloman tillsätts.

Innan auktion kan hållas på fast egendom måste åtskilliga förberedande åtgärder vidtas. Före auktionen upprättas en förteckning över borgenärerna och andra rättsägare som bl. a. ligger till grund för bestämmande av det s. k. lägsta budet. Detta skall överstiga summan av de fordringar som i förteckningen upptagits framför exekutionsfordringen och kostnaden för förfarandet. Försäljning får inte ske utan att lägsta budet uppnås. Detta är ett uttryck för den s. k. täckningsprincipen. Lägsta budet kan emellertid, särskilt vid försäljning under konkurs, ligga raycket lågt. ÖE har rätt att avvisa bud som uppnår det formellt lägsta budet, om det är sannolikt att avsevärt bättre pris kan uppnås. En annan grundläggande princip — den s. k. övertagandeprincipen — innebär att inteckningar inom lägsta budet som regel inte skall betalas kontant. De skall kvarstå i fastigheten utan att det för ändamålet behövs någon särskild överenskommelse mellan köparen och borgenärerna.

Den som ropar in fast egendom skall betala viss handpenning eller ställa säkerhet därför. Den återstående köpeskilling som skall betalas kontant skall erläggas senast vid sammanträde för köpeskillingsfördelning. Fullgör inte köparen sin betalningsskyldighet, hålls ny auktion på den försumlige inroparens risk.

Kostnaden för exekutionen tas i första hand ut av influtna medel. I andra hand svarar sökanden för kostnaden. Delvis utgår den efter taxa. De olika leden i exekutionen kan överklagas till hovrätt och i viss utsträckning till högsta domstolen.

Fast egendom kan säljas exekutivt även under konkurs bl. a. på initiativ av konkursförvaltaren. Av praktisk betydelse är att bl. a. löneborgenärer då i viss omfattning har rätt till betalning före inteckningshavare.

Reglerna för exekutiv försäljning av fast egendom har betydelse även utanför UL:s område. I flera lagar ges sålunda hänvisning till dessa regler. Så är fallet, t. ex. i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, lagen (1925: 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom samt jordförvärvslagen (1965:290).

Med fastighetsauktion har exekutiv försäljning av ägarhypotek visst samband. Ägarhypotek kan utmätas och säljas. Köparen kan vid behov på samma sätt som vanlig inteckningshavare begära att fastigheten säljs exekutivt.

Reglerna för exekutiv försäljning av fast egendora har till stor del gällt

som mönster för lagen (1955: 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. Dessutom hänvisar denna till UL:s regler om försäljning av vanliga fartyg. Även i luftfartyg kan ägaren ha ägarhypotek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 79

2.2.2 Lagberedningens förslag

Som nämnts inledningsvis har beredningen, framför allt med utgångspunkt från de regler om panträtt i fast egendom som togs upp i JB 1966 övervägt förfarandet vid exekution i fast egendom i sin helhet. Den nya panträttskonstruktionen i JB kräver åtskilliga ändringar inom exekutionsrätten. Beredningen har ansett att detta arbete borde vidgas till en genomgripande reform av reglerna om fastighetsexekution. Denna reform bör kunna genomföras till den tidpunkt då man beräknar att den nya jordabalken skall träda i kraft eller årsskiftet 1971—1972. Däremot kan man inte räkna med att en ny UB hinner utarbetas och lagrådsgranskas inom detta tidsskede. De nya reglerna om fastighetsexekution påkallar en väsentligen redaktionell omarbetning som ändå måste företagas för UB. Även förmånsrättsordningen är föremål för revision och beredningen avser att avlämna ett särskilt betänkande om ny förmånsrättsordning (FRO). Preliminärt förslag därtill har fogats till betänkandet om fastighetsexekution. Beredningen utgår från att den nya förmånsrättsordningen skall kunna träda i kraft samtidigt med de nya reglerna om fastighetsexekution m. ra.

I laglekniskt hänseende har beredningen under sitt arbete på fastighetsexekutionen ansett lämpligt att reglerna om försäljning av utmätt fast egendom t. v. tas upp i en särskild lag. De förslag till lagar om exekutiv försäljning av fast egendora (FfL) och av luftfartyg m.ra. (LfL) som nu läggs fram avser beredningen framdeles skola i stort sett oförändrade bilda två självständiga kapitel i UB. Beredningen ämnar framdeles föreslå att ÖE avskaffas. I samband därmed bör försäljningen av fast egendom och luftfartyg m. ra. anförtros kronofogdemyndighet. Förslag härom har ansetts böra anstå till dess utsökningsrätten i dess helhet är genomgången. För att vederbörande förrättningsmän framdeles skall besitta erforderliga kunskaper, erfarenhet och rutin torde handläggningen böra inom kronofogdeorganisationen överlämnas till vissa kvalificerade befattningshavare så att t. ex. kronofogdemyndigheterna inom ett eller flera län använder expert, förslagsvis stationerad till residensstad. De regler som gäller själva utmätningen av fast egendom skall å andra sidan enligt beredningens förslag t. v. stå kvar i 3 och 4 kap. UL. Beredningen föreslår också att regler som gäller köpeskillingsfördelningen, kostnader för förfarandet och fullföljd till högre instans, med visst undantag, t. v. skall stå kvar i UL. Beredningens avsikt är att reglerna om utmätning i en framtida UB skall stå i ett gemensamt kapitel oavsett egendomens beskaffenhet. Avsikten är vidare att i UB ta upp reglerna om köpeskillings-fördelning i ett för olika slag av exekutiv försäljning gemensamt kapitel samt att regler om kostnader, fullföljd och förfarandet i högre instans skall samlas i en gemensam avdelning i slutet av UB.

Beträffande exekution i fast egendom har förfarandet från början till slut

80 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

måst övervägas med utgångspunkt från de nya regler om panträtt som tagits upp i JB.

Den nya panträttskonstrulUionen har i mycket väsentliga hänseenden ändrat fastighetsägarens ställning i fråga om ägarhypotek. Reglerna om ägarhypotek blir tillärapliga både när ägaren innehar obelånat pantbrev och när den fordran för vilken pantbrev pantförskrivits ej uppgår till pantbrevets belopp. I båda fallen måste ägarhypoteket vid behov bli tillgängligt för borgenärerna. Beredningen föreslår nya regler härom som innebär att efter utmätning av ägarhypotek skall antingen detta pantförskrivas till den som vunnit utmätning därav eller också beslut meddelas om att fastigheten tas i anspråk. I senare fallet utbjuds fastigheter till försäljning i det aktuella ärendet.

Beträffande gemensamt intecknade fastigheter föreslår beredningen åtskilliga nyheter. Reglerna därom tas upp i ett särskilt avsnitt i lagen. Enligt beredningens förslag skall msm i fortsättningen skilja mellan försäljning av flera gemensamt intecknade fastigheter i enlighet med gemensam sakägarförteckning och försäljning enligt särskilda sakägarförteckningar. I förra fallet blir reglerna om försäljning av en enda fastighet i princip tillämpliga.

Enligt JB skall inteckning inte kunna meddelas i ideell andel av fast egendom. I enlighet därmed bör ideell andel inte heller få säljas enligt vanliga regler om exekutiv försäljning av fast egendom. Beredningen föreslår möjlighet att efter utmätning av ideell andel dra in återstoden i försäljningen. När det inte bör ske, får andelen säljas enligt reglerna om försäljning av lös egendom. I sådant fall kommer alla befintliga inteckningar och rättigheter att bestå.

I lagförslaget uppmärksammas också utmätning av villkorlig rätt till fast egendom i överlåtares eller föivärvares hand.

Panträttskonstruktionen i JB har föranlett ändringar även i lagsökningslagen (LL).

Den för fast egendom säregna regeln att domstols fastställelse av fordran till betalning ur fast egendom, medför s. k. utmätningsverkan bör upphävas. Enligt beredningens förslag skall den som har fått fordran enligt oraslagsre-vers fastställd till betalning hos gäldenären begära utmätning i vanlig ordning. Om det inte redan prövats att hans fordran är förenad med panträtt i fast egendom, får detta styrkas i utmätningsärendet. I detta sammanhang föreslås nya regler om verkan av att fastigheten blivit överlåten när utmätning kommer i fråga.

Utropsordningen har nyreglerats och de nya bestämmelserna i JB beaktats. Beträffande nyttjanderätt o. I. som belastar utmätt fastighet innehåller UL en del regler till rättighetshavarens skydd som ingår i utropsordningen. De är emellertid föga effektiva. BeTedningen har försökt att göra motsvarande regler i förslaget mera verksamma.

För att undvika att fast egendom säl is exekutivt till uppenbart underpris

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 81

infördes på förslag av beredningen år 1967 regler som ger den som förrättar fastighetsauktion möjlighet att vägra godkänna ett för lågt bud. Dessa regler behåller beredningen i förevarande lagförslag. Liksom utmätt lös egendom och fastighetstillbehör enligt regler som infördes 1967 kan säljas under hand föreslår beredningen nu att själva fastigheten skall kunna säljas under hand, företrädesvis med hjälp av mäklare. Avsikten är att metoden skall komma till användning i enklare fall och att man genom att använda sig av metoden skall kunna uppnå bättre pris.

Reglerna i UL om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel har förenklats, bl. a. som en följd av att institutet tvångsförvaltning fått utgå. Beträffande kostnaderna har ökade möjligheter att begära förskott införts. I fråga om fullföljdsförfärandet har i huvudsak endast vidtagits följdändringar. I det fortsatta arbetet på UB får beredningen tillfälle att behandla fullföljdsförfarandet i dess helhet och göra bl. a. den revision som påkallas av att ÖE enligt beredningens mening bör avskaffas.

I UL har beredningen utmönstrat en hel del bestämmelser om underrättelser myndigheter eraellan. Föreskrifter härom torde böra meddelas av Kungl. Maj :t.

De föreslagna nya reglerna om fastighetsexekution föranleder vissa ändringar i konkurslagen (KL). I detta sammanhang har även lagts fram förslag om följdändringar i KL med anledning av FRO.

Beredningen har funnit att de tillämnade nya reglerna om fastighetsexekution gör det nödvändigt att vidta inte obetydliga följdändringar i nuvarande regler om exekutiv försäljning av luftfartyg ra. m. Beredningen har funnit det lämpligt att ta steget fullt ut och upprätta förslag till en ny lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. (LfL) med användning av samma metodik som i förslaget till fastighetsförsäljningslag. I motsats till 1955 års lag är den föreslagna lagen självständig i förhållande till UL:s regler om försäljning av fartyg. Beredningen avser, att den nya lagen utan väsentliga ändringar skall infogas sora särskilt kapitel i en ny UB.

I övrigt innehåller beredningens nu aktuella betänkande förslag till smärre följdändringar i rättegångsbalken (RB), lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom (NJL), förordningen (1880:36 s. 1) innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs samt lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Eftersom lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt ora rätt till elektrisk kraft ra. m. kan väntas bli upphävd i de delar som den berör fastighetsexekution har beredningen inte upprättat förslag till ändringar i lagen sora annars skulle ha behövts. Följdändringar i lagen (1901:26 s. 1) om inteckning i fartyg och 41 § lagen

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg avser beredningen att lägga fram i samband med FRO.

Genom föreslagna ändringar i banklagstiftningen (prop. 1968: 143) ges bankbolag, spai'banker och jordbrukskassor möjligheter att för att skydda fordran köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen inte bara då egendomen utbjuds på offentlig auktion utan också då den enligt de år 1967 i 96 a § UL beträffande lös egendom införda bestämmelserna av utmätningsman säljs under hand. Banklagstiftningen behöver jämkas i nu nämnt avseende, om beredningens förslag om underhandsförsäljning av utmätt fastighet genomförs. Beredningen har emellertid inte ansett sig behöva lägga fram förslag till jämkningar i detta sammanhang.

2.2.3 Remissyttrandena

Beredningens förslag har vid remissbehandlingen fått ett positivt mottagande och huvddelen av remissinstanserna har tillstyrkt att förslagen läggs till grund för lagstiftning. Till dessa remissinstanser hör hovrätterna för Västra Sverige och Övre Norrland, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens län, EON, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. Föreningen Sveriges kronofogdar och Sveriges industriförbund.

I flera remissvar uttalas att beredningens förslag beträffande förfarandet vid fastighetsexekution innelDär en i stort sett ändamålsenlig anpassning av förfarandet vid exekution i fast egendom till JB:s regler. Samtidigt framhålls därvid att beredningens förslag i den mån de går utöver vad som betingas av JB tillmötesgår ett behov av reformering av UL:s regler om fastighetsexekution. Uttalanden av sådan innebörd görs t. ex. av hovrätterna för Västra Sverige och övre Norrland. Svenska sparbanksföreningen anser det värdefullt att de i många stycken svåröverskådliga och praktiskt ohanterliga regler rörande fastighetsexekution, som ingår i UL och anslutande författningar, nu har blivit föremål för en genomgripande översyn samt att reglerna därvid har systematiserats och sammanförts. Föreningen konstaterar också med tillfredsställelse att beredningen målmedvetet har strävat att vid sidan av den nödvändiga anpassningen till den blivande nya jordabalken modernisera det exekutiva förfarandet så att det kan tillgodose kreditlivets behov av en smidig och praktisk exekutionsordning. I yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa framhålls att förslagen rörande förfarandet vid exekutiv försäljning av fastighet bygger på redan nu gällande principer, som dock har modifierats med utgångspunkt från reglerna i JB. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Värmlands, Västmanlands och Västerbot-

Kungl. Maj:ts profiosition nr 20 år 1971 83

tens län. Enligt EON framstår beredningens förslag i fråga ora handläggningen av exekutiva fastighetsförsäljningar rent allmänt som rationella och ägnade att ge bättre resultat än vad de nuvarande försäljningsreglerna gör.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution anser att de föreslagna reglerna om fastighetsexekutionen i allt väsentligt innebär en ändamålsenlig reglering av förfarandet efter det att exekution har inletts. Utformningen av förfarandet i denna del förefaller föreningen väl ägnad att på ett tillfredsställande sätt tillgodose fastighetskreditgivarnas intressen. Däremot är föreningen kritisk mot de regler om hur exekution skall inledas som beredningen har föreslagit. Föreningen framhåller helt allmänt att det från kreditgivarnas synpunkt är av särskilt intresse att reglerna i det avseendet utformas med sikte på vad som med hänsyn till det praktiska livets krav är mest ändamålsenligt.

I ett par remissvar påpekas att förslaget beträffande förfarandet vid exekution i fast egendom innehåller regler som är invecklade och svårtillgängliga. Hovrätten för övre Norrland framhåller att tillämpningen av vissa av de föreslagna reglerna, trots dessas stora förtjänster, torde komma att vålla åtskilliga svårigheter för sådana parter i förfarandet som inte är rättsbildade. Främst gäller detta enligt hovrätten den allmänhet till vilken utbud vid fastighetsexekution skall riktas. Svenska Sfmrbanksföreningen finner förslagen i allt väsentligt tillgodose rimliga krav på tydlighet. På vissa punkter anser föreningen emellertid de förslagna bestämmelserna så invecklade att de för en lekman torde te sig nära nog helt obegripliga och även av en juridiskt skolad läsare fordrar mer än rimlig tankemöda. Som exerapel nämner föreningen bl. a. de föreslagna bestämmelserna om utropsförfarandet, när fastighet belastas av flera rättigheter. Enligt föreningens mening är det önskvärt att alla möjligheter till förtydliganden och ytterligare förenklingar i lagtextutformningen tillvaratas.

Allmänt kritiska synpunkter beträffande beredningens förslag rörande fastighetsexekutionen framförs av länsstyrelserna i Kalmar, Kopparbergs och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom i många avseenden är i behov av en omarbetning. Mycket av dat som har vunnits genom att samraanföra reglerna rörande fast egendom till en särskild lag har enligt läns-styi'elsen förlorats dels genoin att bestämmelserna många gånger har gjorts alltför kortfattade och oklara och dels genom att det förutsätts, ait kompletterande föreskrifter skall utfärdas i administrativ ordning. Länsstyrelsen menar att överskådligheten därigenom har minskat väsentligt. Länsstyrelsen i Kopparbergs län är av uppfattningen att förslagen beträffande fastighetsexekutionen inte i tillräcklig grad tillgodoser behovet av förenklingar. Visserligen kan enkla fastighetsexekutioner kanske bli ännu något enklare om förslagen genomförs. Vissa av förslagen kommer emellertid enligt länsstyrelsens mening att verka i motsatt riktning. Lik-

84 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

nande synpunkter anläggs av länsstyrelsen i Jämtlands län, som anför att det, liksom fallet är nu, torde bli endast ett fåtal som så behärskar förfarandet vid exekutiv fastighetsförsäljning, att de i olika situationer kan ta tillvara sina intressen på bästa sätt. Förslaget kommer även att medföra att överexe-kutorernas arbetsbörda ökas. I förslagen förutsätts i olika avseenden åtgärder och aktiv medverkan från ÖE:s sida i väsentligt större utsträckning än f. n. och det arbete ÖE måste ägna fastighetsförsäljningarna blir både omfattande och tidsödande. LänsstjTclsan finner det därför troligt, att en viss personalförstärkning kan bli behövlig.

Beredningens förslag att reglerna om exekutiv försäljning av fastighet skall upptas i en särskild lag, som fraradeles skall kunna bilda ett självständigt kapitel i en UB, samt atlt reglerna om utmätning av fastighet, köpeskillingsfördelning, kostnader och fullföljd t. v. skall stå kvar i UL har allmänt godtagits under remissbehandlingen. Flera remissinstanser betonar särskilt att sammanföringen av reglerna om försäljning till en särskild lag innebär att reglerna blir mer överskådliga och att en bättre systematik kan åstadkommas. Allmänna uttalanden i sådan riktning görs av bl. a. hovrätten för övre Norrland samt länsstyrelserna i Stockholms, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens län. Några remissinstanser anser emellertid att också reglerna om köpeskillingsfördelning bör tas in i lagen om exekutiv försäljning av fast egendom. Hovrätten för Västra Sverige anser sålunda att reglerna om köpeskillingsfördelning har ett så nära samband med försäljningsreglerna att det skulle vara till fördel om de fördes in i den särskilda försäljningslagen. Enligt hovrätten bör de också framdeles tas in i det kapitel i en UB som rör försäljning av fast egendom. Även i yttrandena från länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms sparbank ges uttryck för uppfattningen att bestämmelserna om köpeskillingsfördalning bör finnas i den särskilda försäljningslagen. Länsstyrelsen i Jämtlands län och Sveriges fastighetsägareförbund ser det som önskvärt att alla regler som berör exekutiv försäljning av fastighet förs samman i en lag. Länsstyrelsen framhåller, att bestämmelserna därigenom skulle bli mer lättillgängliga och överskådliga.

Beredningens åsikt att överexekutorsinstitutionen i framtiden bör avskaffas och kronofogdemyndigheterna i samband därmed anförtros bl. a. försäljning av fast egendom kritiseras i yttrandena från flera länsstyrelser. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att beredningen, samtidigt som den förutskickar förslag om att ÖE skall avskaffas, finner att försäljning av fast egendom ra. m. bör koncentreras till vissa kvalificerade befattningshavare inom kronofogdeorganisationen. Länsstyrelsen sätter mot bakgrunden av detta i fråga om inte ÖE skulle kunna behållas. Länsstyrelsen betonar därvid att någon allvarligare kritik inte har riktats mot den nuvarande ordningen. Länsstyrelserna i Stockholms och Kopparbergs län anför liknande synpunkter. Förstnämnda länsstyrelse påpekar att vad beredningen förordar är en regional organisation med lokalisering till residensstäder som skall ersätta

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 85

överexekutorerna i fråga om försäljning av fast egendom. Enligt länsstyrelsens mening står en sådan anordning inte i god överensstämmelse med strävandena att åstadkomraa en rationell länsförvaltning. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att kronofogdemyndigheterna inte inom överskådlig tid koramer att förfoga över personal som besitter sådana kunskaper och sådan erfarenliet inom framför allt fastighetsrättens oraråde som behövs för att försäljning av fast egendom m. m. skall kunna anförtros dem. Ora överexekutorsinstitutionen avskaffas bör därför enligt länsstyrelsens mening ärenden av så kvalificerad art som fastighetsförsäljning kunna ankomma på länsstyrelserna, inom vilka det sedan gammalt finns personal som är väl förtrogen med sådana ärenden. Sarama uppfattning koraraer till uttryck i yttrandena från länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län. Dessa länsstjTclser påpekar också att fördelning av raedel med tillämpning av de regler som gäller vid köpeskillingsfördelning efter exekutiv fastighetsförsäljning ombesörjs av länsstyrelsei'na enligt bestämmelser i vattenlagen, expropriationslagen och flera andra lagar samt att det inte har satts i fråga att dessa ärenden skulle tas bort från länsstyi-elserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner det vara angeläget att principfrågan om utsökningsärendena skall föras bort från länsstyrelserna snarast får sin lösning bl. a. för att länsstyrelsens långsiktiga arbelsplanering inte skall försvåras. Överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt anser att frågan om vilken myndighet sora skall handha exekutiv försäljning av fastighet har betydelse när det gäller att utforma förfarandet vid sådan försäljning och att frågan därför bör lösas i samband med att förfarandet nu överses.

Beredningens uttalande, att ett genomförande av förslaget att utmätt fastighet skall kunna säljas under hand bör medföra ändringar i banklagstiftningen berörs av bankinspektionen. Bankinspektionen förklarar sig inte ha något att erinra mot att bankinstituten vid underhandsförsäljning får samma rätt att skydda fordran som de f. n. har vid exekutiv försäljning av lös egendom och fastighetstillbehör. Svenska bankföreningen påpekar att ändringar till följd av bestämmelser om underhandsförsäljning av fastighet krävs, förutom i banklagstiftningen, också i jordförvärvslagen, förköpslagen, lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. ra. samt lagen om bulvanförhållande i fråga om fast egendom.

2.3 Inledande av exekution i fast egendom

2.3.1 Gällande rätt. Fast egendom kan angripas exekutivt på olika sätt. Ofta är borgenärens fordran förenad med panträtt på grund av inteckning i egendomen och därmed åtföljande förmånsrätt enligt 17 kap. 9 § HB. Om gäldenären ej fullgör sin betalningsskyldighet, försöker borgenären regelmässigt att med åberopande av inteckningen genom lagsökning ta ut betalning ur egendomen. När fordringen fastställs till betalning ur fastigheten, anses

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

denna utmätt. Borgenären får därefter åtnjuta betalning raed den förmånsrätt som inteckningen medför (77 a § UL). Nämnda utmätningsverkan förfaller om borgenären inte begärt försäljning eller tvångsförvaltning sist två månader efter att beslutet om fastställelse till betalning vann laga kraft (86 § UL). En borgenär kan även angripa och njuta betalning raed särskild förmånsrätt i fast egendom utan att han kan åberopa inteckning. Detta gäller t. ex. en rad betalningsanspråk som nu räknas upp i 17 kap. 6 § HB och fordringar som på grund av hänvisning till detta lagrum har förmånsrätt sora avses där. I andra fall kan exekution inledas av borgenär som inte har särskild förmånsrätt i fast egendora eller överhuvud i någon viss egendom. I den situationen har borgenären inte något anspråk på att just fast egendom skall tas i mät. Annan egendom bör tas i första hand. Genom utraätning av fast egendom får borgenären förraånsrätt enligt 17 kap. 9 § HB. Under konkurs kan borgenärens fordran vara förenad med allmän förmånsrätt i konkurs, t. ex. lönefordran som avses ii 17 kap. 4 § HB. Vid utmätning har emellertid denna förmånsrätt ingen betydelse annat än om försäljning sker under konkurs.

Om gäldenärs egendom avträds till konkurs, begränsas möjligheten att få utmätning. Såvitt angår fast egendom får endast borgenär som har panträtt i fastigheten erhålla utmätning av egendomen (23 § KL). Med panträtt förstås här såväl panträtt på grund av inteckning i fast egendom som den förmånsrätt som avses i 17 kap. 6 § handelsbalken (HB) och till detta lagrum hänvisande författningar. Exekutiv försäljning av fastigheten kan emellertid äga rum även på begäran av konkursförvaltaren (70 § KL). I princip skall då på försäljningen tillämpas samma regler som när utmätning skett. Det finns emellertid vissa särskilda bestämmelser som skall iakttas. Framför allt gäller, att borgenärer som har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § HB äger bevaka sina fordringar och, om det behövs, få betalning framför fordringar som har förmånsrätt i fastigheten enligt 17 kap. 6 eller 9 § HB.

Om en inteckningshavare vill söka betalning ur den intecknade egendomen och denna har överlåtits utan att nye ägaren har sökt lagfart, kan han söka förre ägaren utan hinder av överlåtelsen (18 § 2 mom. första stycket IF). Någon motsvarande legitimatioiisregel finns inte när det gäller förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB och därmed jämställda förmånsrätter.

Fast egendom kan också tas i anspråk för skuld som inte före utmätningen är förenad raed förraånsrätt i fastigheten. Utmätning som avser sådan fordran kan endast avse fastighet som är gäidenärens egendom. Därvid fordras att gäldenären har lagfart på fastigheten eller att hans fång till denna styrks genom att fångeshandlingen företes.

Har fastighet överlåtits, får den i princip inte tas i mät för förre ägarens skulder. En överlåtelse av fastighet hindrar dock inte utmätning för förre ägarens skulder så länge den nye ägaren inte har sökt lagfart på sitt förvärv, överlåtelse av en fastighet, som blir utmätt för överlåtarens skuld, kan emel-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 87

lertid tryggas genom att den nye ägaren söker lagfart på den inskrivningsdag som infaller näst efter 14 dagar från utmätningen. Söks lagfart på överlåten fastighet inom denna tid, förfaller utmätning som efter överlåtelsen har skett för förre ägarens skulder, såvida inte fastigheten svarar för utmätningsfordringen på grund av inteckning eller på grund av att fordran är förenad med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB (82 § 1 och 2 mom. UL).

2.3.2 Den i JB föreslagna ordningen. En motsvarighet till 18 § 2 mom. första stycket IF har även tagits upp i JB (18 kap. 10 §). Enligt dessa bestämraelser får betalning för fordran, för vilken panträtt upplåtits eller som enligt lag utgår med förmånsrätt framför panträtt, sökas hos den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt även om denne före talans väckande överlåtit egendomen. Den till vilken egendomen sålunda överlåtits äger i rättegången samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången.

2.3.3 Lagberedningen. Av den panträttskonstruktion som finns i JB följer, att pantbrevet inte såsom nuvarande inteckningshandlingar kan användas som exekutionsurkund. Exekution kan endast grundas på den utfästelse för vilken pantbrevet lagts som säkerhet, dvs. i vanliga fall en omslagsrevers. Pantbrevet blir bara ett hjälpmedel för att visa i vilken ordning fordringen skall betalas, om andra fordringar konkurrerar med den. Det åligger den som åberopar pantförskrivning att visa, att sådan skett. Innehavet av pantbrevet är inte i och för sig tillräckligt bevis.

Inteckningshavare använder f. n. i allmänhet lagsökning när han vill erhålla exekution. Det kan sättas i fråga om det finns så stora skäl att behålla denna särskilda form av summarisk rättegång grundad på skriftligt fordringsbevis. Antagligen skulle det låta sig göra att använda det vanliga förfarandet i tredskomål, om det vidtas en del jämkningar av RB:s regler därora. Beredningen har emellertid inte sora sin uppgift att ta upp frågan om avskaffandet av lagsökning till närraare utredning och utgår sålunda från att lagsökning alltjämt står till buds. Vad som har betydelse för det exekutiva förfarandet är att borgenären har en exekutionstitel att stödja sig på. Beredningen har övervägt huruvida det skulle vara tillräckligt att borgenär har klar oeh förfallen fordran enligt slaiftligt fordringsbevis och pantbrev som säkerhet. Frågan erbjuder emellertid åtskilliga svårigheter och det har synts mindre lämpligt att i detta sammanhang föreslå en särskild ordning i fråga om krav som är förenade med panträtt i fast egendom. F. n. är lagsökning den bekvämaste vägen att uppnå exekutionstitel. Lagsökning förutsätter skriftligt fordringsbevis. Om borgenären har omslagsrevers för vilket pantbrev i den nya bemärkelsen ligger som pant, bör han även i fortsättningen kunna använda sig av lagsökning. Det pantbrev som inskrivningsdomaren skall utfärda finner beredningen däremot inte självständigt kunna läggas till grund för lagsökning. Borgenären måste klarlägga vad han har att fordra en-

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ligt omslagsreversen och visa i vad mån fordringen är förfallen. Erforderlig uppsägning av skulden skall ske hos den som svarar för oraslagsreversen.

Att inteckning enligt JB inte längre får beviljas för ett skuldebrev skall inte medföra något avsteg fram principen, att panträtt här liksom eljest kan göras gällande även om fordringen är preskriberad eller pantens ägare inte är personligen betalningsskyldig. Beredningen menar att det även enligt den nya ordningen i sådana fall bör finnas möjlighet att ålägga ägaren av fastigheten att med denna svara för skulden, ehuru han inte är personligen betalningsskyldig. Även om fastiglietens ägare inte är personligen betalningsskyldig förutsätter emellertid lagsökning mot honom, att det finns ett skriftligt fordringsbevis. För att en fordran skall kunna i lagsökningsmål förklaras förenad med panträtt i fast egendom förutsätts också att pantbrev i fastigheten har pantförskrivits antingen genom klausul i fordringsbeviset eller genom särskild skriftlig handling. I detta sammanhang kan erinras om att en fastighets ägare kan pantförskriva pantbrev i egen fastighet till säkerhet för borgenärs fordran hos en tredje person. Också i sådana fall måste pantförskrivningen vara skriftlig för att kunna åberopas vid lagsökning.

Beredningen räknar med att lagsökning för fordran, som är förenad med panträtt i fast egendom, ibland kommer att begränsas till att avse allenast den personliga fordringen enligt omslagsreversen. I sådant fall bör det inte, för att exekution i fastigheten skall uppnås, ovillkorligen krävas, att det i lagsökningsutslaget fastslås att lastigheten svarar för det pantbrev som pantförskrivits. När personlig fordran fastställts till betalning, får borgenären begära utmätning av fastigheten. Borgenären bör då i samband med sin ansökan anvisa fastigheten som utmätningsobjekt och åberopa pantförskrivningen.

För att utmätning av fastigheten skall kunna äga rum förutsätts i princip att fastigheten alltjämt tillhör den som utfärdat omslagsreversen. Beredningen föreslår en presumtion för att den som har lagfart på fast egendom också äger denna. Frågan om verkan av att fastigheten överlåtits sedan förfallen fordran fastställts att på grund av att inteckning utgår med särskild förmånsrätt ur fastigheten behandlas närmare i det följande.

Också enligt gällande lag har det inträffat att lagsökning gått ut på att fastställa till betalning den personliga fordran som borgenär har enligt omslagsrevers. Borgenären har därefter under åberopande av lagsökningsutslaget begärt och fått utmätning av fastigheten. Det har i sådant fall ansetts, att borgenären inte kunde begära att exekutionen skulle äga rum för fordran med det förmånsläge som följer av pantförskriven inteckning. Borgenärens förbiseende att begära fastställelse till betalning i fastigheten i enlighet med det intecknade skuldebrevet har sålunda ansetts binda honom i det fortsatta exekutiva förfarandet. Konsekvenserna i denna ståndpunkt kan bli stötande. Sålunda blir lägsta budet högre än om exekution begärts under åberopande av det intecknade skuldebrevet. Lägsta budet kan bli så högt att någon för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 89

säljning inte kommer till stånd och borgenären får betala kostnaderna. Enligt beredningens förslag skall något sådant inte förekomma. När fastighet tagits i mät på grund av den till betalning fastställda personliga fordringen mot fastighetsägaren, får borgenären i exekutionsärendet styrka, att han har panträtt i fastigheten. Detta anser beredningen inte vara märkvärdigare än att andra borgenärer som bevakar fordran under det fortsatta förfarandet får styrka att de har panträtt. Vad som behövs är bevis om pantförskrivning och uppvisande av pantbrev. Om pantförskrivningen undantagsvis har skett muntligen, kan det naturligtvis vara förenat med svårigheter att styrka den. Vitsordar fastighetens ägare att pantförskrivning skett, bör det i allmänhet vara tillfyllest. Om det är av betydelse för tredje man huruvida pantförskrivning skett eller inte, är fastighetsägarens medgivande inte utan vidare bindande i förhållande till tredje mannen. Medgivandet blir emellertid i och för sig att likställa med pantförskrivning. Frågan gäller därefter endast när pantförskrivning skett. Man behöver knappast i praktiken räkna med muntliga pantförskrivningar. Om stridigheter uppkommer, får vid köpeskillingsfördelning medel avsättas i avvaktan att tvisten blir förlikt eller slits genom dom.

I ordinära fall torde det inte korama att vara förenat med några särskilda olägenheter, om borgenären i lagsökningsförfarandet begränsar sig till att begära att den personliga fordringen fastställs till betalning enligt omslagsreversen. Borgenären löper emellertid risken, att gäldenären överlåter fastigheten innan borgenären hinner få utmätning. En opålitlig gäldenär kan någon gång tänkas vilja hindra eller uppskjuta exekution på det sättet. Det bör därför finnas möjlighet för borgenären att jämte fastställelse till betalning enligt omslagsreversen få fastslaget, att fordringen skall på grund av inteckning utgå med panträtt i fastigheten. För att uppnå detta resultat måste borgenären framställa särskilt yrkande i lagsökningsprocessen och styrka sin talan med skriftligt bevis om pantförskrivning av pantbrev i fastigheten. Bifall till hans talan innebär, att rätten förklarar att den personliga fordringen skall utgå med den panträtt som markeras av pantbrevet. Även om lagsökningsutslaget får detta innehåll skall det inte enligt beredningens förslag i och för sig innebära, att fastigheten är utmätt. Borgenären får särskilt begära utraätning av fastigheten i vanlig ordning. Utslaget riktar sig givetvis mot den som är svarande i lagsökningsprocessen och kan i princip verkställas endast mot honom. Det skulle sålunda, om ej annat sägs, inte kunna användas för utmätning av fastigheten, om denna kommit i ny ägares hand. För att en överlåtelse av fastigheten i dessa fall inte skall utan vidare hindra exekution bör utmätning på grund av utslaget kunna erhållas även om fastigheten överlåts, såvida utraätning begärs inom viss begränsad tid. Beredningen föreslår, att om rätten fastställt att borgenär har förfallen fordran som på grund av inteckning skall utgå ur fast egendom, får beslutet verkställas även mot ny ägare, om utmätning av fastigheten begärs inom tre månader från beslu-

90 Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971

tets dag. Den angivna fristen anser beredningen vara tillräcklig för att borgenären skall ha god tid på sig att begära utmätning.

Prövningen huruvida fordran är förenad med panträtt i fast egendom erbjuder i allmänhet inte några särskilda svårigheter. I undantagsfall kan svårigheter i det avseendet emtdlertid uppstå. Detta gäller enligt beredningen främst, när antingen inteckniing från början har meddelats i flera fastigheter eller intecknad fastighet har delats senare. Enligt gällande lag kan exekution som rör en av fastigheterna åstadkomma svårbedömda verkningar. Även inteckningsåtgärder kan ändra inteckningsansvaret på ett svåröverskådligt sätt. Efter genomförandet av JB och beredningens förslag bör dessa svårigheter minska betydligt för framtiden, men de försvinner inte helt. Dessutom kvarstår under kanske lång tid verkningarna av äldre exekutioner och inteckningsåtgärder. Nämnda problem blir ofta inte alls uppmärksammade i lagsökningsprocessen. Borgenären kan vara okunnig om att några problem existerar eller önskar inte dra fram dem. Fastighetsägaren förhåller sig kanske passiv och har ofta ännu mindre än borgenären förmåga att tränga in i frågorna. Följden kan lätt bli, att lagsökningsutslag, som fastställer viss fordran till betalning ur intecknad fastighet, inte stämmer med det verkliga sakläget. Fastigheten kan i själva verket vara helt befriad från ansvar för inteckningen eller svarar endast för en del av dess belopp. Det har därför ifrågasatts, att man skulle begränsa lagsökningsutslagets rättsverkan mycket starkt. För ny lagstiftning har därvid angetts som ett önskemål, att fastställelse till betalning ur viss egendom inte skulle innebära mer än att exekution får öppnas och att det sedan i det exekutiva förfarandet får närmare prövas i vad raån fastigheten belastas av inteckningen. I saramanhanget har också påpekats, att lagsökningsutslag ofta inte leder till omedelbar exekution och att det är ovisst vad de efter någon tid kan anses ha för rättskraft. De baseras då på en aktuell situation och, när de eventuellt används för exekution långt senare, kan förhållandena ha ändrats på ett sätt som gör att utslaget, om det var riktigt när det raeddelades, dock inte längre svarar mot inteckningsförhållandena.

Ett lagsökningsutslag gäller endast mellan borgenären, å ena, samt svaranden i målet, å andra sidan. Tredje man som inte var part i processen är inte bunden av vad utslaget innehåller. Detsamma gäller i fråga om dom som i vanlig rättegång meddelats rörande inteckning i fastighet. Tredje man som har pantbrev med sämre rätt än det som åberopas i lagsökningsutslaget kan t. ex. under det exekutiva förfarandet göra gällande att utmätningssökandens pantbrev inte medför någon panträtt i fastigheten, oavsett om fastighetens ägare medgivit exekutionssökandens talan eller, om dom meddelats varigenom dennes talan bifallits, trots fastighetsägarens bestridande. Följden kan bl. a. bli, att ett pantbrev som på grund av lagsökningsutslaget skall gälla mot fastighetens ägare medför rätt till betalning först efter tredje mans pantbrev. Beredningen finner det vara svårt att i förhållandet mellan borgenären och

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 91

svaranden i lagsökningsprocessen reducera lagsökningsutslagets verkan till något mindre än som annars följer av ett rättens avgörande. Enligt beredningens mening måste man här följa allmänna regler både i fråga om den personliga fordringen och beträffande förklaring att fordringen skall utgå med panträtt i fastigheten.

En annan sak är om rätten i lagsökningsmålet är bunden att bifalla sökandens yrkanden, om svaranden inte framställer invändning däremot. Sökanden skall i lagsökningsprocessen förete skriftligt bevis som styrker hans talan. Om rätten av handlingarna finner att pantbrevet inte längre gäller eller inte har full verkan, bör den inte bifalla yrkande om panträtt i strid däremot. Notoriska förhållanden får också beaktas av rätten ex officio. Rätten bör t. ex. granska fastighetsboken för att konstatera om pantbrevet gäller, såvitt förhållandet kan utläsas av boken. I vissa hänseenden är rättens prövning beroende av att invändning framställs. Det är omstritt vad som gäller i denna del.

Beredningen anser att det ordinära utmätningsförfarandet alltid bör användas vare sig fast eller annan egendom är föremål för exekution. Fastställelse till betalning ur fartyg, luftfartyg eller reservdelar därtill eller företags-jntecknad egendom medför inte utmätningsverkan, och denna princip synes böra gälla över hela linjen, alltså även beträffande fast egendom. Denna ordning är ofrånkomlig i fall då lagsökningsutslaget endast innehåller, att personlig fordran fastställts till betalning. Det skulle enligt beredningen vara olämpHgt att göra skillnad mellan fall då endast den personliga fordringen fastställts till betalning och sådana fall då det även förklarats att fordringen skall utgå med panträtt i fastigheten ävan om ett utslag med det senare innehållet enligt beredningens förslag skall ge borgenären en viss förmån, om fastigheten har överlåtits. Beredningens förslag till ändring i UL innehåller sålunda inte någon motsvarighet till bestämmelsen i 77 a § UL, att dom eller utslag, varigenom intecknad fordran har fastställts till betalning ur fastighet, har utmätningsverkan. Bestämmelsen i 86 § UL att sådan utmätningsverkan som avses i 77 a § förfaller om borgenären inta har begärt försäljning eller tvångsförvaltning sist två månader efter det att beslutet om betal-ningsfastställelse vann laga kraft blir då överflödig.

Om konkursfönaltare begär att fastighet skall säljas exekutivt, skall försäljningen enligt beredningens förslag också i fortsättningen ske med till-lärapning av reglerna ora försäljning av utmätt fast egendom.

I fråga om förhållandet mellan överlåtelse av fastighet och utmätning berör beredningen till en början fallet att fastighet tas i mät för fordran som är förenad med förmånsrätt som avses i 17 kap. 6 § HB. Till sådana fordringar är att hänföra inte bara fordringar som nämns i lagrummet, utan framför allt fordringar som på grund av hänvisning till detta i andra lagar åtnjuter den förmånsrätt som avses där. Frågan i vad mån dessa fordringar i fortsätt-

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ningen bör vara förenade med förmänsrätt behandlas i 8 § 1) resp. 9 § 1) och 2) FRO.

Den som vill söka ut en fordran raed förmånsrätt enligt 8 § 1. och 9 § 1. och 2. FRO måste skaffa sig en exekutionstitel. Enlig 18 kap. 10 § JB är den som har eller sökt lagfart behörig att därvid företräda fastigheten. Utslag eller dom som innebär bifall till borgenärens talan att fordran skall utgå med sådan förraånsrätt i fastigheten, skall enligt beredningens förslag ge rätt att söka fastigheten i mät även om fastigheten har överlåtits, såvida borgenären inte dröjer för länge utan söker utmätning inom tre månader från dagen för rättens beslut. Här får observeras, att giltighetstiden för förmånsrätten i många fall är begränsad.

Även i fråga om det vanliga fallet att utmätning skall äga rum för fordran som är förenad raed panträtt på grund av inteckning får borgenären skaffa sig en exekutionstitel. Om han vill att personlig fordran mot fastighetsägare skall fastställas till betalning, måste han väcka talan mot ägaren personligen. Det är sålunda inte tillräckligt, att han väcker talan enligt 18 kap. 10 § JB mot den som har eller sökt lagfart på fastigheten, om denne inte är personligen betalningsskyldig. Vill borgenären dessutom eller endast få en förklaring att fordringen skall utgå med panträtt i pantförskriven fastighet, kan han för sitt yrkande i den delen använda sig av regeln i det nämnda lagrummet. Han kan därefter enligt beredningens förslag under vissa förutsättningar erhålla utmätning av fastigheten även om denna överlåtits. Också i detta fall krävs emellertid enligt beredningens förslag att utmätning av fastigheten begärs inom tre raånader från beslutets dag.

Frågan om pantförskrivnings verkan mot ny ägare kan uppkomraa dels i lagsökningsmål dels, efter utmätning av fastighet, i samband med dess försäljning. Den som förvärvat inteckningshandling i god tro är enligt gällande lag som regel skyddad, om inteckningen tillkommit i behörig ordning, liksom i vissa andra fall. Efter genomförandet av JB:s panträttsregler krävs emellertid, att pantbrev har pantförskrivits i behörig ordning av den som var ägare vid tiden för pantförskrivningen. Med behörig pantförskrivning skall jämställas sådant fall av godtrosförvärv som avses i 6 kap. 7 § JB. Har emellertid pantförskrivning skett av behörig ägare till fastigheten, är panthavaren inta beroende av senare växlingar i äganderätten. Den som inropar fastigheten, när den säljs för betalning av fordran med panträtt, kan också som fångesman åberopa den fastighetsägare som verkställt pantförskrivningen och är inte beroende av att senare överlåtelser av fastigheten är giltiga fram t. o. m. den aktuella gäidenärens fång. Det är emellertid att märka, att omslagsreverser ofta förnyas i samband mad ägarbyte och att då kanske sker en ny pantförskrivning. Efter en såda.n novation torde borgenären inte längre, åtminstone inte utan vidare, kunna stödja sig på pantförskrivning som tidigare ägare gjort. När fastigheten sålts exekutivt, kan den som inropat fastigheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 93

på motsvarande sätt för giltigheten av sitt fång bli beroende av att den senaste pantförskiivningen har ägt rum av någon som var eller skall anses ha varit behörig. Vissa riskmoment har sålunda tillkommit genom JB, som emellertid innehåller regler som på annat sätt avser att skapa större trygghet på fastighetsmarknaden.

I fråga om utmätning för fordran som inte är förenad med förmånsrätt i fastigheten anför beredningen, att för utmätning i princip bör krävas, att gäldenären äger fastigheten i det ögonblick då utmätning äger rum. Gällande lag gör genom 82 § UL ett betydelsefullt avsteg från denna princip. Även om äganderätten till fast egendom civUrättsligt anses övergå redan genom upprättandet av överlåtelsehandling och det sålunda t. ex. vid köp är köpekontraktets dag som är avgörande, föreskriver nämnda lagrura att överlåtelse inte i och för sig utgör hinder mot egendomens utmätande för förre ägarens gäld. Den som förvärvat egendomen kan emellertid skydda sin rätt genom att söka lagfart inom viss tid efter utmätningen. Dessa regler hindrar inte att utmätning av fastigheten skar hos dan nye ägaren för hans skulder, även om han inte sökt lagfart. Det är oklart, hur det skall förfaras om konkurrens uppstår mellan utmätning hos den som har överlåtit egendomen och alltjämt har lagfart på denna samt utmätning hos den som har förvärvat egendomen och ännu inte sökt lagfart på sitt fång.

Beredningen anser att den nuvarande regleringen i 82 § UL är alltför ålderdomlig för att kunna behållas. En ny lag måste rimligen i fråga om fast egendom liksom beträffande annan egendom bygga på principen att utmätning inte får ske för annat än fordran mot ägaren — frånsett utmätning för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten. Lagfarten blir inte utan betydelse, även om denna princip godtas. Lagfarten har i JB för vissa fall tillmätts legitimerande verkan. När det är fråga om utmätning för fordran som inte redan har särskild förmånsrätt i fastigheten, gäller det inte så mycket att säkerställa möjligheten att nå en representant för fastigheten utan mera att söka få bevis för att den betalningsskyldige verkligen är ägare till den egendom som det är fråga om att utmäta. Lagfarten kan här vara ett betydelsefullt bevismedel. Beredningen föreslår därför, att den som har lagfart på fast egendom får antas vara ägare till denna, om det inte styrks att den tillhör annan. Om det i ärendet visas att fastigheten överlåtits, får utmätning inte äga rum för förre ägarens gäld. Om överlåtelsehandling visas men skäl finns att misstänka antedatering eller att överlåtelsen på annan grund inte är gällande mot borgenären, skall utmätningsmannen trots den åberopande Överlåtelsen verkställa utraätning. ÖE kan vidare enligt förslaget hänvisa den som vill skydda sitt fång att väcka talan mot utmätningssökanden och gäldenären. Möjlighet skall stå öppen för sökanden att väcka talan. Förslaget överensstämmer i denna del principiellt med vad som gäller om lös egendom, i den mån motsvarande spörsmål överhuvud har blivit föreraål för reglering beträffande sådan egendora. Beredningens förslag inne-

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

fattar också en begränsning av möjligheten at föra talan mot utmätning av fast egendom.

2.3.4 Remissyttrandena. Beredningens förslag att lagsökningsutslag, som innebär att fordran skall utgå med panträtt i fastigheten inte skall ha utmätningsverkan och de uttalanden som beredningen har gjort i anslutning till detta förslag kritiseras i åtskilliga remissyttranden. Däi-vid betonas allmänt att den av beredningen förordade ordningen att lagsökningsförfarandet för att fastighetsexekution skall inledas måste följas av utmätningsförfarande är omständlig, tidskrävande och dyrbar. Hovrätten för Västra Sverige framhåller sålunda att det regelsystem beredningen förordar för det fall att innehavare av fordran som är förenad med panträtt i fastighet vill realisera sin panträtt blir betydligt mera invecklat än det nuvarande och komraer att orsaka både myndigheter och enskilda avsevärt besvär. Hovrätten anser att detta beror på att en dubbel omgång blir nödvändig, om lagsökningsutslag inte längre får utmätningsverkan och alltså inte innebär att exekution i fastigheten inleds. Enligt advokatsamfundet innebär beredningens förslag en betydligt omständligare ordning än den som nu gäller. Samfundet sätter i fråga om det är nödvändigt att införa denna ordning som när det gäller att få till stånd exekution i fastighet för borgenärerna kommer att leda till längre tidsutdräkt och högre kostnader än vad som nu är fallet. Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar att det ojämförligt största antalet exekutiva försäljningar av fastigheter f. a. är ett resultat av att intecknad fordran har fastställts till betalning i lagsökningsutslag som har utmätningsverkan. Detta system har fungerat smidigt. Länsstyrelsen anser att de av beredningen åbe ropade skälen för en annan ordning inte är övertygande. Kronofogdemyndigheterna skulle få ett vida större antal ansökningar om utmätning av fast egendom att behandla än de har nu, om beredningens förslag genomförs. Uttalanden i samma riktning görs av länsstyrelserna i Malmöhus, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län. Också länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner den ordning beredningen har förordat göra förfarandet mera tungrott än det nuvarande och anser därför att beredningens förslag bör göras till föremål för ytterligare analys.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution framhåller att beredningens förslag i stället för att tillgodose en utveckling i förenklande och effektivitetsbefrämjande riktning leder till ett helt motsatt resultat. En inteckningshavare kan f. n. lagsöka enbart på en inteckningsrevers och åberopa en avskrift av denna medan omslagsreversen inte behöver åberopas. Enligt förslaget blir det emellertid nödvändigt att åberopa såväl omslagsrevers som pantbrev. Föreningen finner att det från hypoteksför-eningarnas synpunkt är ett skrämmande perspektiv att tänka sig det antal avskrifter som skulle behöva göras av kreditinstitutet och domstolarna. Enligt föreningen kommer det också att medföra en betydande omgång och.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 95

tidsförlust samt en ytterligare ökning av arbetsbelastningen, om sökanden sedan lagsökningsutslag har givits har att begära utmätning hos kronofogdemyndigheten. Samma uppfattning kommer till uttryck i yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska sparbanksföreningen.

Lånsstyrelsen i Älvsborgs län finner det vara otänkbart att ett lagsökningsutslag, i vilket har förklarats att fordran är förenad med panträtt i fastighet, endast innebär att utmätning av fastigheten får ske och att det sedan under det exekutiva förfarandet får prövas närmare i vad mån fastigheten är belastad till följd av panträtten. Med en sådan ordning har lagsökningsförfarandet enligt länsstyrelsens uppfattning ingen funktion att fylla. EON påpekar att beredningens förslag innebär att borgenär med fordran som är förenad med panträtt i fastighet vid ansökan om utmätning av fastigheten på grund av lagsökningsutslag har att styrka panträtten, om denna inte har prövats i lagsökningsmålet. Eftersom pantsättningen av pantbrev kan ske muntligt, kan utmätningsmannen i sådana fall få pröva en muntlig utsaga medan han f. n. kan ta hänsyn till och pröva endast skriftliga bevis. Genom förslaget vidgas sålunda utmätningsmans befogenheter. EON påpekar också att antalet mål om utmätning av fast egendom med all sannolikhet kommer att öka, om beredningens förslag genomförs. Kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt anför samma synpunter. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att den nuvarande möjligheten att genom lagsökning få betalningsfastställelse med omedelbar utraätningsverkan torde inverka gynnsamt på en presumtiv kreditgivares villighet att lämna begärt lån. Om denna möjlighet slopas och en dubbal omgång med både lagsöknings- och utmätningsförfarande införs kan fara för rättsförlust uppstå, eftersom borgenären måste begära utmätning inom viss tid efter lagsökningsutslaget för att freda sig mot eventuell överlåtelse av fastigheten. Detta förhållande kan också väntas medföra att borgenär snarast möjligt efter lagsökningsutslaget begär utmätning av fastigheten, medan borgenärerna med det nuvarande systemet enligt länsstyrelsens erfarenhet väntar i det längsta med att söka verkställighet på grund av lagsökningsutslag.

Den kritik mot den av beredningen föreslagna ordningen som sålunda har framförts i yttrandena från länsstyrelserna i Västmanlands, Malmöhus, Kopparbergs, Älvsborgs och Jämtlands län samt Konungariket Sveriges stadshypotekskassa utmynnar i att det helt allmänt förordas att möjligheten att lagsökningsvägen få fastighet förklarad utmätt behålls.

Hovrätten för Västra Sverige förordar i sitt yttrande att den nuvarande ordningen som innebär att lagsökningsutslag har utmätningsverkan behålls med de modifikationer som måste göras med hänsyn till de nya panträttsreglerna. Hovrätten framhåller därvid att den ordning beredningen har föreslagit inte nödvändiggörs av den nya panträttskonstruktionen. För att syftet med denna skall bli tillgodosett är det enligt hovrättens mening tillräckligt,

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

att pantbrevet inte har karaktär av skuldebrev och att det kan göras gällande bara i förbindelse med omslagsreversen. Om omslagsreversen måste åberopas jämte pantbrevet för erhållande av exekutionstitel mot fastigheten, finns det enligt hovrätten inte något som hindrar att lagsökningsutslaget innehåller en utmätningsförklaring. En sådan förklaring anser hovrätten raycket väl, liksom hittills, kunna meddelas av underrätten. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare finner det visserligen vara ofrånkomligt att lagsökning, om JB:s panträttskontruktion godtas, inte kan ske enbart på grund av pantbrevet. Men av detta finner föreningen inte med nödvändighet följa att fastställelse till betalning av fordran som är förenad med panträtt i fastighet inte skall kunna ha utmätningsverkan. Tillräckliga skäl för att avskaffa denna regel, som har visat sig ändamålsenligt, förefaller föreningen knappast föreligga. Uttalanden med stimma innebörd görs i yttrandena från Svenska sparbanksföreningen och Stockholms sparbank.

1 yttrandena från advokatsamfundet, länsstyrelsen i Västerbottens län och Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution är man av annan uppfattning än beredningen i frågan om pantbrev kan användas som exekutionsurkund. Advokatsamfundet anser sålunda att man bör kunna tillåta borgenär att åberopa endast pantbrev som grund för lagsökning och i samband därmed behålla den nuvarande regeln att fastighet anses utmätt genom atl fordringen fastställts till betalning ur fastigheten. Länsstyrelsen i Västerbottens län hävdar att den nya panträttskonstruktionen i JB i och för sig inte behöver hindra att det öppnas möjlighet att få fastighet dömd i mät lagsökningsvägen. Enligt länsstyrelsen bör därvid enbart pantbrev kunna åberopas. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution anser att lagstiftaren, oavsett panträttskonstruktionen i JB, måste ha fria händer att utforma exekutionsreglerna med hänsyn till vad sora är mest ändamålsenligt. Mot panträttskonstruktionen måste vägas behovet och önskemålet att göra inledandet av exekution i fastighet så enkelt och praktiskt som möjligt. Vidare påpekar föreningen att en fastighetsägare i fraratiden ytterst sällan koramer att använda ett pantbrev på annat sätt än till att lägga det som säkerhet för en omslagsrevers. Under andra betingelser kommer han inte att lämna ifrån sig pantbrevet. Vidare blir det inte möjligt att, såsom nu är fallet, med stöd av en klausul i omslagsreversen realisera ett pantsatt pantbrev genom att försälja det på offentlig auktion. Dessutom blir varje godtrosförvärv av pantbrev uteslutet. Föreningen anser alltså att man kommer att kunna presuraera, att den som innehar ett pantbrev avseende fastighet, som tillhör någon annan också har en omslagsrevers, i vilket brevet har pantförskrivits. Följaktligen kan man enligt föreningens mening låta inteckningshavaren inskränka sig till att åberopa pantbrevet som grund för lagsökning. Det behöver bara införas en bestämmelse om verkan av att fastighetsägaren invänder att det inte finns någon omslagsrevers eller att

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 97

skulden redan har blivit betald. En sådan invändning skulle medföra att sökanden raåste förete omslagsreversen vid äventyr att ansökningen annars skulle förfalla. I lagsökningsmålet skulle med en sådan ordning ansökan riktas mot den som har lagfart på fastigheten och utslaget skulle kunna, liksom nu, gå ut på att fastigheten döms i mät. Föreningen framhåller emellertid att det inte går att bortse från det bakomliggande fordiingsförhållandet, även om lagsökningen grundar sig enbart på pantbrev. Enligt föreningens mening bör det dock vara tillräckligt att det i ett sådant lagsökningsmål lämnas uppgift om beloppet av den förfallna fordran, som sökanden anser sig ha. Om fastighetsägaren inte vill godta uppgiften, får sökanden förete omslagsreversen. Kan fastighetsägaren inte styrka sina påståenden med skriftligt bevis såsom kvitto på betalning får storleken på exekutionsfordringen bestämmas med ledning av omslagsreversen och sökandens uppgifter.

Hovrätten för Västra Sverige ställer mot bakgrunden av sitt förslag att lagsökningsutslag liksom hittills skall kunna innebära att intecknad fastighet skall anses utmätt frågan om utslaget behöver innehålla något därutöver. Hovrätten påpekar att intecknat belopp i utslag f. n. fastställs till betalning i fastigheten och att denna fastställelse anses vinna rättskraft enligt vanliga regler. Betalningsfastställelsen och rättskraften torde emellertid inte ha någon funktion att fylla. Det viktiga för inteckningshavaren är att få exekution i fastigheten inledd, närmast för att utöva påtryckning på fastighetsägaren, vilket i flertalet fall leder till betalning. Däreraot kan i detta skede inte bestämmas hur mycket inteckningshavaren skall ha i utdelning vid en eventuell exekutiv försäljning av fastigheiten, eftersom utdelningens storlek delvis beror på omständigheter som inträffar efter utslaget. Hovrätten framhåller vidare att det fÖr fastighetsägaren inte är någon fördel att det redan i lagsökningsutslaget träffas ett avgörande som kan bli rättskraftigt angående exekutionssökandens fordran i fastigheten. Tvärtom kan detta någon gång vara till nackdel för honom. Om ett alltför högt belopp faställs, blir fastighetsägaren efter delgivning av utslaget nödsakad att söka återvinning vid domstol för att förhindra att utslaget vinner laga kraft mot honom. Hovrätten påpekar dessutom att rättskraftsregeln ibland föranlett ett visst besvär. Det förekommer inte sällan att fastighetsägaren efter att på något sätt ha gjort upp med långivaren och fått lagsökningen att förfalla, på nytt råkar i dröjsmål, varför långivaren nödgas göra en ny lagsökning på sararaa inteckning. Enligt 17 kap. 11 § tredje stycket RB har den nya talan då avvisats utan att någon invändining gjorts från svarandens sida. Detta är enligt hovrättens mening fullt korrekt om den nya lagsökningen avsett sarama belopp som den första, t. ex. om båda lagsökningarna har avsett inteckningens kapitalbelopp, men inte om den nya lagsökningen har rört en senare förfallande räntepost. Det förefaller hovrätten vara onödigt betungande att rättskraftsfrågan på detta sätt skall prövas, fastän det inte har påkallats av någon. Har långivaren en gång lagsökt på grund av inteckningens kapitalbe-

4 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

lopp inträder sålunda den egendomliga konsekvensen att han, så länge samma person är ägare till fastigheten, blir avskuren från möjligheten att få fastigheten dömd i mät på grund av kapitalbeloppet. Hovrätten anser att en förenkling skulle vinnas och långivarens ställning samtidigt skulle förbättras, om lagsökningsutslaget reduceras till att innefatta ett beslut om att exekution skall inledas. Hovrätten påpekar att det är denna fråga som är aktuell på lagsökningsstadiet. Fastställelsen av fordringens belopp har en viss betydelse under det exekutiva förfarandet. Betalas fordringen skall exekutionen sålunda avbrytas. Vidare äger efterföljande rättsägare utlösa exekutionssökanden genom att till ÖE betala hans fordran och kostnaderna. Vid auktionen kan exekutionssökanden dessutom hindra alt bud som inte täcker exekutionsfordringen antas. Hovrätten anser emellertid att dessa förhållanden inta gör det nödvändigt att ha rättskraftsregeln. Ytterst sällan inträffar något av de nämnda fallen. Utlösen eller förhindrande av att bud antas förekommer sålunda knappast i praktiken. Betalning erläggs regelmässigt till långivaren, varefter bevis därom lämnas till ÖE. Skulle undantagsvis betalning erläggas till ÖE resp. utlösen eller avslående av bud förekomma, och skulle därvid delade raeningar uppstå angående exekutionsfordringens storlek, får enligt hovrätten ÖE pröva denna fråga på grundval av omslagsreversen och de bevis om betalning som fastighetsägaren kan prestera. Med hänsyn till exekutionsfordringens betydelse under det exekutiva förfarandet förefaller det emellertid hovrätten vara av behovet påkallat att domstolen i lagsökningsutslag antecknar beloppet av den åberopade fordringen. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution ger i sitt yttrande i nu nämnda hänseenden uttryck för samma uppfattning som hovrätten.

Beredningens förslag och uttalande i fråga om verkan av överlåtelse av fastighet före utmätning har lämnats utan erinran av det helt övenägande antalet remissinstanser. Hit hör hovrätten för Övre Norrland, EON, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges fastighetsägareförbund. Svenska kommunförbundet, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges industriförbund och flertalet av de länsstyrelser, som har avgivit yttranden. I vissa hänseenden har emellertid förslagets utformning blivit föremål för kritik.

Den föreslagna regeln att fastighet oaktat den har överlåtits får utmätas, om rätten har fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt och ansökan om utmätning görs inom tre månader från beslutets dag, kritiseras av hovrätten för Västra Sverige. Hovrätten anser att regeln medför osäkerhet för fastighetsköparen. Om säljaren inte har upplyst köparen om rättens utslag, kan Icöparen för att fria fastigheten från exekutiv försäljning bli nödsakad att betala skulder, t. ex. lagsöknings- och exekutions-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 99

kostnader, för vilka fastigheten svarar men avräkning inte har skett vid köpet. Enligt hovrätten undviks denna olägenhet om man behåller det nuvarande systemet, varigenom fastigheten anses som utmätt redan genora lagsökningsutslaget. Fastighetsboken tillförs då omedelbart en anteckning om utslaget. Med den av beredningen föreslagna ordningen, som innebär att borgenär efter lagsökningsutslaget alltid måste söka utmätning av fastigheten, kommer riss tid att förflyta mellan utslaget och utmätningen. Man måste då, för att undvika olägenheten, ålägga domstolen att sända meddelande till inskrivningsdomaren angående utslaget, varigenom rätten har utdömt den fordran, som skall utgå med särskild förmånsrätt. Eftersom man knappast kan undvara att fastighetsboken senare tillförs anteckning om utmätning blir dubbla anteckningar nödvändiga i de fall då utslaget leder till utmätning. Ett sådant system finner hovrätten vara onödigt tungrott. Hovrätten sätter även i fråga riktigheten av beredningens uppfattning att den nuvarande regleringen i 82 § UL är för ålderdomlig för att kunna behållas och att en ny lag måste bygga på principen att utmätning inte får ske för annat än fordran mot ägaren. Hovrätten understryker att den nuvarande ordningen fyller den viktiga uppgiften att ge visst skydd mot skanöverlåtelser. Om denna ordning inte finns, ligger det enligt hovrätten nära till hands för gäldenären att söka undandra fastigheten från utmätning genom en skentransaktion med tredje man. Hovrätten anser att det skäl som låg till grund för införande av den nuvarande ordningen — behovet av en spärr mot skenöverlåtelser — fortfarande har sin giltighet. Beredningen har visserligen beaktat problemet med skenöverlåtelser och uttalat alt utmätning, trots att överlåtelse åberopas, skall verkställas om det finns skäl att misstänka antedatering av överlåtelsa-handlingen eller att annan grund för att överlåtelsen inte är gällande mot borgenären föreligger samt att ÖE sedan kan hänvisa den sora vill skydda sitt fång att väcka talan raot utmätningssökanden och gäldenären. Detta förfarande är emellertid avsett att användas bara i sådana fall då utmätningsmannen på grund av någon särskild omständighet har skäl till misstanke att överlåtelsen inte är gällande raot borgenären. I alla andra fall koramer en uppvisad överlåtelsehandling att hindra utmätning för gäld, som inte utgår ur fastigheten med särskild förmånsrätt, även om förvärvaren inte har sökt lagfart. Nackdelarna med den av beredningen föreslagna bestäraraelsen kan bli särskilt påtagliga vid utmätning för oguldna skatter. Den nuvarande regleringen anser rätten däreraot utgöra en effektiv spärr mot skentransaktioner, eftersom lagfart drar en inte obetydlig kostnad och det alltid är riskabelt för en fastighetsägare att låta en annan få lagfart på fastigheten. Dessutom verkar den automatiskt vilket hovrätten finner vara en väsentlig fördel. Hovrätten föreslår därför att de nuvarande reglerna i 82 § första stycket och andra stycket första punkten UL behålls. Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar sig i samma riktning och anför att nuvarande bestämmelser i 82 § UL har utgjort en lättfattlig huvudregel både för allmänhe-

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ten och myndigheterna. Eftersom bestämmelserna är väl kända, förafaller det inte att i större utsträckning ha förekommit några rättsförluster. Den av beredningen föreslagna regeln kan inbjuda till skenköp som de nuvarande bestämraelserna har avsetts skola förhindra. Också Föreningen Sveriges kronofogdar anser att de nuvarande bestämmelserna har varit ägnade att på ett enkelt sätt hindra skentransaktioner. De föreslagna reglerna, som innebär att överlåtelse skall utgöra hinder mot utmätning om det inte finns skäl att misstänka antedatering av överlåtelsehandling eller att överlåtelsen av annan grund inte skall gälla, ställer enligt föreningen utmätningsmannen inför svåra avgöranden. Också ÖE kommer vid klagan över utmätning att ställas inför besvärliga bevisvärderingar. Föreningen är därför inte övertygad om lämpligheten av den föreslagna ordningen och sätter i fråga om den inte bör kompletteras med en bestämmelse att ÖE på begäran av utmätningsmannen eller sökanden skall kunna förelägga en påstådd köpare att inom viss tid söka lagfart på sitt förvärv vid äventyr att utmätning av fastigheten annars får ske.

2.4 Exekution av villkorad äganderätt till fastighet

2.4.1 Gällande rätt. I gällande rätt finns inte några särskilda bestämmelser för det fall att utmätning sker hos den som har överlåtit fast egendom medan förvärvet ännu är beroende av villkor.

2.4.2 Lagberedningen. Fastighetsköp avser ofta endast visst område av fastighet, som skall avstyckas. Köpet kan enligt gällande lag vara civUrättsligt giltigt, även om avstyckning inte kan genomföras. I 4 kap. 7 § i JB 1966 föreskrivs emellertid att köp, som avser visst område, är giltigt endast ora fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genom förrättning som avslutas senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades eller som vid utgången av nämnda tid är sökt under åberopande av köpet eller pågår på grundval av detta. I annat fall återgår det köpta området eller, om köpet avsåg fastighet med imdantag av visst område, fastigheten till säljaren. Danna nya ordning kan inte undgå att inverka även på reglerna om fastighetsexekution.

Beredningen föreslår därför vissa regler om utmätning av fast egendom medan äganderätten är svävande och om försäljning av gäidenärens rätt eller anstånd med försäljning i sådana fall. Förslaget går ut från att utmätning av villkorlig rätt till fast egendom skall kunna ske hos överlåtaren för dennes gäld eller hos förvärvaren för dennes gäld. Reglerna avser både det fallet att överlåtelsen gäller hela fastigheten och det fallet att överlåtelsen är mera begränsad.

Har hel fastighet sålts villkorligt och sker därefter utmätning hos överlåtaren för dennes gäld, skall det enligt beredningens förslag anstå med försälj-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 101

ning i avvaktan på att det visar sig, om villkoret uppfylls eller inte. Fordran på utestående köpeskilling ingår i utmätningen och skall betalas till utmätningsmannen eller ÖE. Uppfylls villkoret, blir det inte tal om försäljning av fastigheten och utinätningssökanden får hålla sig till den rätt, dvs. vanligen endast köpeskillingsfordran, som överlåtaren hade mot förvärvaren av fastigheten. Enligt beredningen skall överexekutor i sådant fall driva in eller bjuda ut vad som alltjämt omfattas av utmätningen i den ordning som gäller beträffande utmätt fordran eller rättighet.

När visst område eller fastighet med undantag av visst område har överlåtits och avstyckning ännu inte har skett, torde det visserligen vara klart, att överlåtaren kommer att behålla viss fast egendom. Men exekutiv försäljning därav är då förenad med vissa svårigheter. F. n. torde överlåtarens rätt till den del som har behållits kunna utmätas och säljas enligt vanliga regler om försäljning av fast egendom. Vad som överlåtits före utmätningen går då vid sidan och omfattas inte av den exekutiva försäljningen. Beredningen menar, att denna ordning inte kan bestå orubbad sedan JB har genomförts. Om den villkorliga överlåtelsen inte blir gällande, måste den därigenom sålda egendomen återförenas med överlåt arens kvarvarande egendom, men om denna då redan exekutivt sålts för sig kan inroparen inte göra anspråk på att utan vidare få även den tidigare villkorligt överlåtna egendomen. Å andra sidan bör fastighetsdelarna inte ligga på skilda händer. Det förekommer enligt uppgift att motsvarande situation vid frivillig försäljning av överlåtarens rätt regleras på det sättet att den som föi-värvar hans återstående egendom även ikläder sig överlåtarens skyldigheter raed anledning av den tidigare villkorliga överlåtelsen och järaväl förväi-var möjligheten att åtei-få den villkorligt överlåtna egendomen, om den överlåtelsen inte står sig. Om det villkorliga fånget inte blir gällande, kommer alltså fastighetsdelarna att återförenas hos den som förvärvat överlåtarens återstående del av fastigheten. Denna ordning bör tjäna som mönster för förfarandet vid exekutiv försäljning. Enligt beredningens förslag skall emellertid i första hand avvaktas, om den villkorliga försäljningen går i lås, dvs. om avstyckning kan genomföras. Det kan emellertid befaras, att avstyckningsförfarandet ibland tar så lång tid att det vore orimligt att stoppa det exekutiva förfarandet tills saken blir klar. Förslaget ger därför möjlighet att sälja utmätt fastighet, från vilken visst område villkorligt har överlåtits, om det inte utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Utmätningen skall i detta fall formellt avse hela fastigheten. Också försäljningen skall gälla hela fastigheten men förbehåll skall ske för den rätt till det sålda området som tillkommer förvärvaren av detta. Försäljningen skall omfatta även överlåtarens rätt mot den som villkorligt förvärvat området. I övrigt skall tillämpas vanliga regler om försäljning av fast egendom. Förslaget innebär, att om det villkorliga fånget till orarådet inte blir gällande, den sora inropat den utmätta fastigheten också blir ägare till nämnda område. Inroparen skall enligt förslaget även

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

svara för gäidenärens skyldigheter mot fönärvaren av området enligt dennes fångeshandling.

Den rätt förvärvaren har vid villkorlig överlåtelse av fastighet kan vara en tillgång av ekonomisk betydelse för hans borgenärer och villkorligt överlåten fastighet skall alltså kunna utmätas hos förvärvaren. Med hänsyn till att förvärvaren så länge hans rätt är villkorlig inte kan belasta fastigheten med inteckning utan saraverkan med överlåtaren eller upplåta särskild rättighet till fastigheten annat än villkorligt anser beredningen att försäljning av förvärvarens rätt regelmässigt kan ske utan användande av den ordning sora annars gäller för exekutiv försäljning av fast egendom. Beredningen föreslår därför, att försäljning av förväi-varens villkorliga rätt får ske i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Den som förvärvar gäidenärens rält skall enligt förslaget svara för dennes skyldigheter i enlighet med gäidenärens fångeshandling. Medan gäidenärens rätt är villkorlig, kan det vara osäkert hur myckel den är värd och försäljning enligt reglerna om försäljning av utmätt rättighet kan därför medföra all hans rätt säljs till underpris. Det bör därför finnas möjlighet att ge anstånd med försäljningen. Enligt beredningsförslaget får ÖE ge sådant anstånd, om del utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Om villkoret uppfylls innan försäljning har skett, skall denna äga rum i den ordning som i allmänhet gäller om försäljning av fastighet. Om det villkorliga förvärvet går åter innan gäidenärens rätt enligt fångeshandlingen har sålts, skall ÖE enligt förslaget låta driva in eller bjuda ut lill försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen. Om villkoret uppfylls sedan gäidenärens villkorliga rält sålts, kommer den som har ropat in gäidenärens rätt att bli ägare till den överlåtna fastigheten resp. det överlåtna området.

Med hänvisning till sitt föi-slag att fast egendom skall kunna säljas exekutivt under hand påpekar beredningen, att vad som nu har sagts om den som har inropat fast egendom på auktion är tilllämpligt också på den som har köpt fastighet vid underhand.sförsäljning.

Tas villkorligt överlåten fastighet i mät hos överlåtaren eller förvärvaren för fordran som fastigheten på grund av upplåtelse av panträtt eller på annan grund svarar för oavsett vem som äger fastigheten, föreligger inte någon anledning att sälja fastigheten i annan ordning än den vanliga.

2,4.3 Remissyttrandena. De regler som beredningen har föreslagit för del fall att utmätning av fast egendom, som har överlåtits villkorligt skall ske hos överlåtaren eller förvärvaren har i allmänhet inle föranlett några erinringar under remissbehandlingen. Hovrätten för Västra Sverige anser dessa vara väl underbyggda och innebära en god lösning av de problem sora uppkommer. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner däremot förslaget att förvärvarens villkorliga äganderätt skall få .säljas i den ordning sora gäller för exekutiv för-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 103

säljning av lös egendom vara mindre tillfredsställande. Enligt länsstyrelsen måste det vid sådan försäljning bli mycket svårt att bedöma hur raycket den villkorliga äganderätten är värd och följaktligen praktiskt taget omöjligt att avgöra vilket bud som kan godtas. Länsstyrelsen i Jämtlands län berör i sitt yttrande förslaget att utmätt fastighet får säljas även om visst område av fastigheten före utmätningen har överlåtits villkorligt och ställer sig tveksam till regeln atl den som ropar in sådan fastighet också blir ägare till området, om den villkorliga överlåtelsen av detta inte blir gällande. Även om inroparen i princip skall svara för gäidenärens skyldigheter gentemot förvärvaren av området, förefaller det länsstyrelsen sannolikt alt ovissheten om den slutliga äganderätten till området kan inverka menligt på det pris som bjuds vid auktionen.

2.5 Exekution på grund av gemensam inteckning

2.5.1 GäUande rätt. Enligt gällande rätt kan samma fordran intecknas i två eller flera fastigheter vare sig fastigheterna tillhör samma eller skilda ägare. Intecknandet kan ske samtidigt eller vid olika lidpunkter och kan avse fastigheter i samma eller olika inskrivningsområden. Det är också möjligt att gemensamt inleckna ideella andelar i faslighet. Gemensamt inteckningsansvar kan också uppstå genom att intecknad fastighet delas.

Reglerna i IF om fördelningen av gemensamt intecknade fastigheters ansvar utgår i princip från att värj e fastighet i första hand (primärt) svarar för en viss, med hänsyn till förhållandena vid den gemensamma ansvarighetens tillkomst fixerad del av inteckningsbeloppel. Uppstår brist i någon fastighet, tas bristen ut i de andra fastigheterna. I andra hand (sekundärt) är alltså ansvaret solidariskt.

Del primära ansvaret fördelas i förhållande till de gemensamt intecknade fastigheternas värden (32 § första stycket IF). Värdet bestäms i första hand av vad som i detta avseende kan ha angivits i inteckningshandlingen. Om värdet inte angivits på detta sätt blir i andra hand taxeringsvärdena året före inleckningsansökan eller, om sådana värden inte finns, de värden som därefter först åsätts, avgörande för ansvarsfördelningen. Om även taxeringsvärden saknas får man gå på de saluvärden som utmätningsmannen åsätter fastigheterna före exekutiv auktion (jfr 79 § UL). Motsvarande regler gäller i fråga om fördelningen av det sekundära ansvaret (32 § andra stycket IF)

Ett betydelsefullt undantag från den angivna ansvarsfördelningen gäller i fråga ora vissa avsöndringar och avstyckningar. Dessa svarar nämligen endast i den mån full betalning inte utgår ur stamfasligheten. De har sålunda endast subsidiärt ansvar. Beträffande avstyckningar förutsätts dock att stamfastighet och avstyckning inte längre är i samme ägares hand. Beträffande avstyckningars och avsöndringars inbördes ansvar gäller att den slyck-ningslolt vara lagfart senast söks skall gå först i betalning. Om lagfart sökts

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

samma dag är överlåtelsedagen avgörande (37 § 3 mora. första styckel och 5 mom. IF).

Vid exekutiv försäljning av samintecknad fastighet på begäran av annan än innehavaren av gemensam inteckning har denne rätt all dra in övriga fastigheter eller någon av dem i försäljningen (35 § IF). På detta sätt kan det utrönas om brist kan uppstå, för vilken det ursprungliga exekulionsobjektet svarar. Yrkandet skall framställas i lagsökningsväg och bevis om att så skett skall inges till auktionsförrättaren inora bevakningstiden. Underlåter inteckningshavaren att utnyttja sin indragningsrätt, får han inte ur köpeskillingen för den fastighet som skall säljas uppbära det belopp som annars i första hand skulle ha utgått ur ej iiidragen fastighet, om denna erbjudit full betalning. Särskilda bestämmelser om exekution i gemensamt inlecknade fastigheter ges i UL. Också i IF finns bestämmelser, som rör sådan exekution. De exekutionsrättsliga bestämmelserna anknyter till de nyss nämnda bestämmelserna ora ansvarsfördelning raellan gemensamt intecknade fastigheter. Samtidigt har man vid utformningen av reglerna beaktat särintressen som kan finnas i ett gemensamt intecknat fastighetskomplex. Delta bar bl. a. föranlett särskilda regler om utropsordningen när flera gemensamt inlecknade fastigheter skall säljas samtidigt på exekutiv auktion. Reglerna härora förutsätter att såväl särutrop av fastigheterna som gemensamt utrop kan komma tillstånd (jfr 121 §UL).

2.5.2 Den i JB föreslagna ordningen. JB innehåller regler som gör det
möjligt att också i fortsättniiigen låta två eller flera fastigheter svara gemen
samt för inteckning. Liksom f. n. uppkommer gemensamt ansvar när inteck
ning avser flera fastigheter eller när intecknad fastighet delas. Möjligheterna
att få till stånd gemensam inteckning har emellertid begränsats. Ansökan om
inteckning får sålunda avse flera fastigheter gemensamt endast om de är i en
ägares hand och belägna inom samma inskrivningsmyndighets område. An
går ansökan om gemensara inteckning faslighet som svarar för beviljad eller
sökt inteckning måste ansökningen för att kunna beviljas avse sarama fasta
egendom som inteckningen och får inte därjämte avse fastighet som inte
svarar för inteckningen (22 kap. 2 § andra stycket). Reglerna syftar till att
såvitt möjligt begränsa gemensamma inteckningar till faslighelskomplex
som är i en ägares hand och likformigt besvärade av inteckningar.

Beträffande ansvarsfördelningen mellan gemensamt intecknade fastigheter innehåller JB regler som i huvudsak överensstämmer med dem som nu gäller. Möjligheten atl ange ansvarsfördelningen i inteckningshandlingen föreligger dock inte enligt JB (jfr 6 kap. 10 och 11 §§). Regler om indragningsrätt har inte tagits upp i JB.

2.5.3 Lagberedningen. Den utformning reglerna om geneinsain inteckning
fått i JB, gör att de svårigheter på det exekutionsrättsliga planet sora är

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 105

förenade raed sådana inteckningar blir mindre framträdande. Helt har de emellertid inte kunnat undanröjas. Sålunda måste man alltjämt räkna med äldre särinteckningar. Vidare kommer särintressen alt kunna finnas till följd av äldre eller nya upplåtelser av nyttjanderätt eller servitut osv. Det kan inta heller hindras, att ett homogent komplex splittras genom att det kommer på olika händer, även ora regelsystemet i allmänhet avser att tvinga frara en uppordning av inteckningsförhållandana. Gemensamma inteckningar komraer också att i framtiden ibland slås sönder på olika sätt, t. ex. genom expropriation och exekutiv försäljning.

Om gemensam inteckning gäller i homogent intecknade fastigheter, kan raan enligt beredningen räkna med att exekution kommer att riktas mot hela det intecknade fastighetskomplexet. Beredningen har övervägt, huruvida det borde stadgas förbud för borgenären att rikta exekutionen mot allenast nå' gon eller några av de inlecknade fastigheterna. Eftersom det under lång tid framåt kommer alt på grund av äldre åtgärder råda inteckningsförhållanden som inte är förenliga med elt sådant förbud och det också i framliden kan tillkomma omständigheter som gör all separat exekution är motiverad, vill beredningen emellertid inte föreslå något sådant förbud. Enligt beredningen bör det sålunda överlämnas åt borgenären att avgöra vad som i det särskilda fallet är lämpligast. Risken atl han genom någon åtgärd åstadkommer en onödig försämring av inleckningsförhållandena förefaller beredningen vara ringa.

Innehavare av gemensam inteckning kan inte vid separat exekution riktad mot en av fastigheterna enligt gällande ordning få ut mer ur fastigheten än som motsvarar det belopp för vilket fastigheten primärt svarar i förhållande till övriga intecknade fastigheter. Beredningen har övervägt möjligheten av alt under vissa bestämda förutsättningar — främst krav på gemensam ägare och homogen inteckningsbelastning såvitt angår inteckningar med lika eller sämre rätt — ge borgenären rätt att ta ut hela pantbrevets belopp ur en fastighet, i den mån dess värde förslår därtill. En sådan möjlighet skulle minska exekutionskostnaderna. Det har emellertid synts angeläget att såvitt möjligt undvika nya regler som kan bidra till att ytterligare komplicera den ordning som systemet med gemensamraa inteckningar raed nödvändighet drar med sig. Något krav på införande av den antydda exekutionsmöjligheten har inte framställts och eventuella behov som skulle kunna tillgodoses kan förmodas vara ringa.

De nuvarande reglerna i 35 § IF om Indragning av annan fastighet i exekutivt förfarande riktad mot en gemensamt intecknad fastighet gör det raöjligt för innehavare av gemensam inteckning att göra det solidariska ansvaret för den gemensamma inteckningen gällande i fastigheterna. Indragningsrätten används f. n. antagligen sällan och användningen kan antas bli ännu sällsyntare efter genomförandet av JB. Möjligheten till indragning kan emellertid inte avvaras och föreligger därför också enligt beredningens förslag. In-

4t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

dragning bör ses som en åtgärd inom det exekutiva förfarandets ram. Det passar också av andra skäl raindre väl atl hänskjuta frågan om indragning till lagsökning hos rätten. Beredningen föreslår därför, att ÖE skall pröva fråga om indragning.

I fråga om förfarandet, när två eller flera gemensamt intecknade fasligheter samtidigt skall säljas exekutivt föreslår beredningen ett system som i likhet med vad som nu gäller förutsätter både särutrop och gemensamt utrop. Om det inte finns särintressen som måste beaktas, skall det enligt beredningen som regel endast ske gemensamt utrop på grundval av en för fastigheterna gemensam sakägarförteckning. När särintressen finns, måste fastigheterna som regel utropas var för sig. Enligt beredningens förslag skall då också särskild sakägarförteckning upprättas för varje fastighet. Efter särutrop skall, när det behövs, följa gemensamt utrop. Beredningen har emellertid sökt alt begränsa möjhghelen av dubbla utrop till så få situationer som möjligt. Dubbla utrop lorde dock i de komplicerade situationerna nästan aldrig kunna undvaras. Att förbjuda dubbla utrop i de enkla situationerna innebär enligt beredningen å andra sidan inte någon större fördel från arbetssynpunkt. Även om någon lättnad skulle vinnas, måste fördelen därav vägas mot att dubbla utrop kan ge bättre resultat av försäljningen. Beredningen anser, att man inle kan bortse från sistnämnda förhållande, och har därför inte nått något större resultat i sin strävan att begränsa utropen. De regler beredningen föreslår överensstämmer därför i sak väsentligen med vad som nii gäller. Reglerna har dock i beredningens förslag fått en utformning som gör dem väsentligt lättare att handskas med än de nuvarande reglerna. Enligt beredningen torde det normala framdeles ändå böra bli, att endast gemensamt utrop behöver ske när homogent gemensamt intecknade fastigheter skall säljas. Om endast gemensamt utrop behöver ske bör det enligt beredningen inte vara nödvändigt att upprätta mer än en gemensam sakägareförteckning.

2.5.4 Remissyttrandena. Vad beredningen har anfört i denna del har godtagits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar beredningens uppfattning att indragning av annan inlecknad faistighet bör ses som en åtgärd inom det exekutiva förfarandets ram och biträder därför förslagel att yrkande om indragning skall prövas av ÖE i stället för som hittills av rätten. Länsstyrelsen i Västerbottens län finner det vara onödigt att gå över lagsökningsförfarande för att få indragning till stånd. Enligt denna länsstyrelses mening kan ÖE mycket väl på grundval av det material som har skaffats in i ett ärende pröva frågan om indragning.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 107

2.6 Exekution i andel av fastighet

2.6.1 Gällande rätt. Något hinder finns inle i IF mot inteckning av kvotdel
av fastighet. Enligt praxis gäller emellertid den begränsningen att fastighets
ägaren måste inleckna hela sitt innehav. Detta torde gälla även om delar av
hela innehavet lagfarits särskilt. I detta samraanhang bortses från sådana
fall då andelsinnehav följts av sämjedelning.

Andel av fastighet kan enligt gällande rätt även las i mät för ägarens gäld. Även i detta avseende gäller emellertid att, om en person äger en hel fastighet, utmätning inte får begränsas till andel av fastigheten annat än på grund av att andelen är intecknad för sig. I princip är förfarandet vid utmätning av andel av fastighet och det förfarande som följer på utmätningen detsamma som när hel fastighet utmäts. Andel av fastighet säljs sålunda exekutivt i samma ordning som gäller för hel fastighet. Andel i tomträtt antas däremot skola utmätas som rättighet och alltså säljas exekutivt i den ordning som gäller i fråga om försäljning av utmätt rättighet, vilket bl. a. har förklarats med, att andel i tomträtt, till skillnad från andel i fasighel, inte kan bli föremål för särskild inteckning.

2.6.2 Den i JB föreslagna ordningen. Enligt JB får ansökan om inteckning inle avse andel av fastighet (22 kap. 2 § andra styckel). Detsamma gäller för inteckning i tomträtt (22 kap. 15 §). Enhgt en särskild övergångsbestämmelse är andelsinteckning utan verkan i andelen om fasligheten säljs på exekutiv auktion (29 § andra stycket JP).

2.6.3 Lagberedningen. Mot bakgrunden av bestämmelserna i JB tar beredningen till övervägande upp frågan om andel i faslighet skall få utmätas för sig.

Om utmätning inte får ske, skulle andel i fastighet inte kunna angripas annat än genom konkurs. En sådan svårighet bör inte skapas. Dessutora kommer frågan ora andelens försäljning tillbaka i konkursen. Det kan här vara fråga om mycket praktiska fall, såsom då två makar gemensamt köpt en fastighet eller syskon tillskiftats var sin andel i en ärvd fastighet. Andel i faslighet måste sålunda enligt beredningens mening kunna angripas genom utmätning och något förbud däremot vill beredningen inte ställa upp.

Några särskilda regler om hur utmätning av andel i faslighet skall gå till finner beredningen inle behövliga. Det får liksom enligt gällande lag anses klart att, om en person äger hel faslighet, utmätning regelmässigt inte får begränsas till andel av fastigheten annat än på grund av särskild inteckning i andelen. På motsvarande sätt får, när en person äger andel av fastighet, utmätning regelmässigt inte begränsas till viss del av andelen. I fråga om realisationen av utmätt andel är det däremot mera tveksamt hur man bör förfara. Denna tvekan hänför sig inte till det fallet att den som har pantbrev i fastig-

108 Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971

het som ägs av flera begär att fastigheten tas i mät. Därtill är han berättigad, om de aktuella ägarna gemensamt pantförskrivit fastigheten eller tidigare ägare gjort det. Borgenär med förmånsrätt enligt 8 § FRO (jfr 17 kap. 6 § HB) har samma rätt till utmätning. Frågan gäller i stället det fallet alt utmätning av andel äger rura för fordran som inle är förenad med panträtt på grund av inteckning eller förmånsrätt av det slag som nyss har nämnts. Det mest praktiska fallet är, att makes andel tas i mät. Om båda makarna svarar för den aktuella fordringen, kan det tänkas att båda makarnas andelar tas i mät för fordringen. I den situationen anser beredningen att andelarna utan vidare kan säljas gemensamt. I fall då bara ena makens andel blivit ulmätt kan del däremot enligt beredningens mening inte vara tillfredsställande att man, såsom nu antas vara förhållandet beträffande andel i tomträtt, skall vara hänvisad till att sälja andelen i den ordning som gäller för försäljning av rättighet. Försäljning i sådan ordning gör det sålunda inle möjligt atl under konkurs låta borgenärer med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § FRO (jfr 17 kap. 4 § HB) få betalning före borgenärer med panträtt i fasligheten, eftersom de senares panträtt inte torde rubbas genoin försäljningen. Även om förmånsrätten enligt näranda lagrum är besvärande för fastighetskrediten måste det enligt beredningen vara praktiskt möjligt för borgenärerna att få åtnjuta den. Del är dessutom sannolikt ogynnsamt för ulmälningssökanden och kanske även för andelsägaren, atl dennes rält säljs som lös egendom. Den som köper andelen vet inte så noga vad han ger sig in på, och detta kan lätt leda till att andelen säljs till underpris.

Beredningen föreslår alt, när andel tagits i mät, även återstoden av fastigheten skall få säljas i det exekutiva förfarandet. Den som har andel av fastighet får redan nu enligt samäganderällslagen räkna med att hela fastigheten bjuds ut till försäljning. Det förefaller dä beredningen inte vara alltför överraskande atl, om annans andel tagits i mät, det exekutiva förfarandet kan lada lill alt hela fastigheten går lill försäljning, därvid bl. a. envar andelsägare har möjlighet att bjuda på fastigheten. Yrkande om gemensam försäljning skall enligt beredningens förslag kunna framställas hos ÖE av utmätningssökanden, andelens ägare eller annan delägare. Om andelens ägare är i konkurs, kan yrkandet framställas av konkursförvaltaren. Yrkandet skall enligt beredningens förslag prövas av ÖE enligt de grunder som enligt 6 och 7 §§ lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt gäller när delägare i fastigheten vill att fastigheten skall säljas. Den som enligt gällande lag har förvärvat andel exekutivt, kan därefter göra ansökan om försäljning av hela fastigheten enligt samäganderällslagen och förslagel innebär sålunda all raan sammanför två led i ett gemensamt förfarande.

Det förhållandel all yrkande att hela fastigheten skall säljas skall prövas enligt samäganderättslagens regler innebär att det inte är givet att yrkande skall bifallas. 6 och 7 §§ i lagen innebär sålunda att fastighet på delägares begäran skall bjudas ut till försäljning, om inte annan delägare visar synner-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 109

liga skäl till anstånd, samt atl del förhållandel att fasligheten kan bli föremål för laga skifte kan utgöra hinder mol försäljning. Om ÖE avslår yrkande ora försäljning av hela fastigheten medför detta enligt beredningens förslag att den utmätta andelen skall säljas i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av rättighet. Detsamma skall gälla, om något yrkande inte framställs. Bifalls å andra sidan ett sådant yrkande skall hela fastigheten räknas som utmätt och säljas när beslutet har vunnit laga kraft.

De regler som enligt förslagel sålunda skall gälla beträffande försäljning av andel i fastighet anser beredningen också böra tillämpas vid försäljning av andel i tomträtt.

Beredningen erinrar om att det har varit vanligt, att fasligheter har sämje-delats och alt delägare har ansetts ensara ägare lill lott som utlagts på marken. Beredningen utgår från att sämjedelning blir legaliserad i den omfattning som man anser atl den kan godtas och att särajelotlen i så fall inte skall behandlas som andel av fastighet utan som hel fastighet.

2.6.4 Remissyttrandena. Beredningens förslag i denna del och uttalandena i anslutning till dem har godtagits eller lämnats ulan erinran i så gott som alla remissyttrandena.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att förslaget att återstoden av fastighet skall kunna dras in i försäljningen när andel i den har utmätts innebär ökade möjligheter att uppnå elt sådant resultat att sökanden får betalning för sin fordran. Med nuvarande regler inträffar det enligt länsstyrelsen inte sällan att utmätt fastighelsandel inte kan säljas, därför att del saknats intresse av att förvärva en ideell andel. Länsstyrelsen anser därför förslaget i denna del vara mycket värdefullt.

Hovrätten för övre Norrland tillstyrkar atl yrkande ora att återstoden av fastighet skall säljas när andel i fastigheten har utmätts skall prövas enligt samäganderättslagen. Hovrätten anser emellertid att prövningen bör göras av allmän domstol. Utöver fall som omnämns i 9 § i den nämnda lagen kan i fråga om ägarnas förhållanden komraa upp frågor som det inle bör åläggas ÖE att pröva. Hovrätten vill därför föreslå, att ÖE i stället åläggs att hänvisa sökanden, andelens ägare eller annan andelsägare som framställt begäran om samtidig försäljning att inom viss tid väcka talan vid allmän dorastol. I avbidan på sakens prövning bör förrättningen vila. Hovrätten påpekar att 6 och 7 §§ samäganderättslagen raåste ändras för all ulmälningssökanden skall kunna föra sådan talan.

2.7 Ägarhypotek

2.7.1 Gällande rätt. Ägarhypotek är enligt gällande lag en tillgång som kan bli föremål för utmätning och som också ingär i konkursbo. Om fastighetsägaren innehar en obelånad inteckning, sker utmätning och försäljning enligt

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

de vanliga regler som gäller för lös egendom. Är inteckning belånad genom att den har överlåtils till borgenär eller lämnats som pant, men tillkommer en del av del värde den representerar fastighetsägaren, t. ex. på grund av avbetalning, föreligger vid iilraäining liksom vid konkurs rält alt bryta ut ägarhypoteket (jfr 27 § IF och 91 § UL). Utbrytning innebär, atl inteckningsrätten frigörs från sambandet med den ursprungliga inteckningshandlingen lill ett belopp som motsvarar ägarhypoteket och alt en särskild inteckning för det utbrutna beloppet utfärdas. Den nya inteckningshandlingen realiseras därefter enligt de regler sora gäller för lös egendom. Också fastighetsägaren har rält lill utbrytning av ägarhypotek, raen endast om annat inte har eller inte kan anses ha avtalats med borgenären (26 § IF).

2.7.2 Den i JB föreslagna ordningen. Som tidigare anförts har i JB tagits upp bestämmelser om ägarhypotek som i huvudsak överensstämmer med motsvarande regler i IF. JB innehåller dock inle några regler om utbrytning av ägarhypotek. Föredragande departementschefen anförde vid remissen till lagrådet atl det väsenlliga skälet lill att man år 1912 förde in ägarhypoteket i svensk rätt var en strävan alt underlätta förfarandet vid exekution i fastighet, särskilt fastställandet av lägsta budet. Vidare framhölls att ägarhypoteket väsentligen har sin betydelse på del exekutionsrällsliga planet och att en omprövning av ägarhypoteket därför i viss mån skulle föregripa beredningens pågående arbete på reglerna om fastighelsexekution. Med hänsyn härtill ansågs det inte finnas anledning all på sakens dåvarande ståndpunkt i ägar-hypoteksfrågan avvika från gällande rält.

2.7.3 Lagberedningen. De skäl för att införa ägarhypoteket som åberopades i samband med 1912 års lagstiftning gäller alltjämt, ävan ora ägarhypoteket i praktiken kanske inte så ofta spelar någon roll när det koramer till exekution. Det skulle enligt beredningen vara förenat raed bestämda risker och olägenheter alt avskaffa ägarhypoteket. Ett syslem enligt vilket inteckningshavare med sämre rätt rycker upp, t. ex. när ett belånat pantbrev inlöses, men fastighetsägaren ändå kan när som helst utge pantbrevet på nytt, är långt ifrån tillfredsställande och vållar en rad svårigheter. Man kunde möjhgen i och för sig tänka sig ett system, enligt vilket pantbrev och motsvarande inteckning blir verkningslösa när elt lån löses. En sådan ordning är emellertid oförenlig med systemet i JB som förutsätter att pantbreven skall överleva de aktuella lånen, och skulle överhuvud åstadkomma en djupgående omvälvning av JB och reglerna om fastighetsexekution. Beredningen erinrar om att ägarhypotek finns även i fråga om luftfartyg och intecknade reservdelar därtill samt att det beträffande vanliga fartyg väntas förslag från sjölags-kommittén om lagstiftning som skulle komma atl införa ägarhypotek beträffande sådana inteckningsobjekt. Beredningen anser det sålunda ofrånkomligt att beträffande ägarhypoteket följa de grundlinjer på vilka JB bygger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 111

Beredningen har inle någon anledning föreslå atl ägarhypotek skall få brytas ut. Det är emellertid enligt beredningen uppenbart, att det värde som ägarhypotek representerar, vare sig pantbrevet är helt obelånat eller endast dalvis belånat, måste vara tillgängligt för fastighetsägarens borgenär såväl vid utmätning som i konkurs. Detsamma gäller, om gäldenären bara har ideell andel i ägarhypotek, t. ex. då makar som är samägare till fastighet har pantbrev liggande obelånat. Om utmätning av ägarhypotek hindras, kunde situationen utnyttjas av ägaren på ett otillbörligt sätt. Genom att inleckna sin faslighet till fulla värdet kunde han t. ex. ulan alt belåna pantbreven, hindra sina oprioriterade borgenärer att komma åt den med pantbreven blockerade delen av fastighetens värde annat än genom konkurs.

När ägarhypotek tas i mät, skall enligt beredningens förslag panbrevet las i förvar eller, om annan än fastighetens ägare innehar pantbrevet, förbud meddelas innehavaren atl utlämna det ulan tillstånd av utmätningsmannen. Pantbrev är enligt JB inte någon värdehandling i vanlig raening och medför inle i och för sig någon rätt för innehavaren. Man kan därför inte la i mät och sälja själva pantbrevet. Det måste sökas andra vägar att realisera det värde som man vill komma åt med utmätningen.

Enligt beredningens förslag skall två möjhgheter stå till buds. Den ena är, alt borgenären begär att fastigheten tas i anspråk. Beslut härom skall innebära, alt även fastigheten anses utmätt för borgenärens fordran. Genom utmätning av ägarhypoteket har borgenären fått förraånsrätt i detta enligt 10 § FRO (jfr. 17 kap. 8 § HB). Genom beslutet all fastigheten tas i anspråk får borgenären vid realisation av fastigheten möjlighet att åtnjuta den förmånsrätt som pantbrevet representerar. Det kan emellertid ibland vara onödigt hårt att skrida till försäljning av fastigheten. Borgenären kan kanske låta sig nöja med den säkerhet som innehav av pantbrevet kan erbjuda. Enligt förslaget skall därför borgenär också ha möjlighet alt begära, alt utmätt pantbrev av utmätningsmannen pantförskrives till säkerhet för borgenärens fordran. En sådan möjlighet har även betydelse bl. a. för innehavare av pantbrev med sämre rätt som är intresserad av atl försäljning undviks. Sådan panthavare bör kunna utlösa utmätningssökanden, ora denne vill driva saken till försäljning. Ora utraätningen av ägarhypoteket endast ger rätt alt få fasligheten såld, kan panthavaren emellertid inte genom utlösning hindra försäljning utan att uppge den med utmätningen förvärvade säkerheten i ägarhypoteket. Har ulmälningssökanden begärt att fastigheten tas i anspråk, kan enligt förslaget en panthavare som utlöst honom begära pantförskrivning av ägarhypoteket och återkalla framställningen om att fasligheten skall tas i anspråk. Han behöver alltså enligt förslaget inte uppge den genom utmätning förvärvade säkerheten för att undvika försäljning.

De båda angivna möjligheterna slår enligt förslagel till buds även när pantbrev är belånat och en del av pantbrevets belopp är ägarhypotek. Beredningen räknar dock knappast med att utmätning av sådant ägarhypotek

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

kommer att äga rum annat än rent undantagsvis, om inte själva fastigheten redan är utmätt. Liksom f. n. kan det däremot väntas förekomma allt emellanåt, att ägarhypotek tas i mät i samband med exekutiv försäljning av fastigheten.

Ideell andel i ägarhypotek skall enligt beredningens förslag visserligen kunna las i mät men den får inte pantförskrivas för sig. Liksom den som äger andel i fastighet inle kan la ut inteckning i andel av fastigheten ellar pantförskriva andel av pantbrev får inte heller utmätningsmannen enligt förslaget pantsätta andel av ägarhypotek. Om även den eller de återstående delägarna i fastigheten svarar för utmätningssökandens fordran, bör emellertid utmätning kunna äga rura av hela ägarhypoteket och detta även kunna pantförskrivas. Det är inte avsett, att förslaget skall lägga hinder i vägen för elt sådant förfarande.

Beredningen påpekar alt den som fått utmätning av andel i ägarhypotek enligt förslagel kan korama lill sin rätt genom alt begära, atl däremot svarande andel av fastigheten tas i anspråk. Han kan därefter gå ett steg vidare och begära, alt hela fastigheten säljs för delägarnas gemensamma räkning. Om sådant yrkande inte framställs eller inte vinner bifall, får faslighelsande-len säljas i den ordmng som gäller för försäljning av utmätt rättighet. En sådan ordning kan synas komplicerad. Den förebygger emellertid, alt andel i ägarhypotek blir oåtkomlig för borgenärerna, och man behöver inte räkna med att förfarandet skall behöva utnyttjas annat än undantagsvis. Om tvångsmöjlighet finns att komma ål andelen, kan en gäldenär som annars skulle göra svårigheter antas medverka till alt andelen ställs till borgenärernas förfogande. Beredningen har inte kunnat finna någon annan väg sora tillgodoser borgenärernas berättigade krav utan att bryta med de principer som lagts till grund för JB.

2.7.4 Remissyttrandena. Beredningens uppfattning att ägarhypoteket bör behållas i den utforraning det har fått i JB har inte raött någon invändning under reraissbehandlingen. Likaså har beredningens åsikt alt utmätning av ägarhypotek inte skall hindras men att utbrytning av ägarhypotek i samband med utmätning eller i övrigt inte skall få ske lämnats obestridd.

Den ordning som beredningen föreslår när del gäller alt realisera utmätt ägarhypoteks värde, dvs. alt utmätningssökanden får möjlighet alt välja mellan att begära alt fastigheten tas i anspråk för hans fordran eller att få ägarhypoteket överlämnat till sig som pant för sin fordran, har godtagits eller lämnats utan erinran av det övervägande flertalet remissinstanser, bland dem hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Föreningen mellan ombudsmän hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund och flertalet länsstyrelser. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner de föreslagna reglerna mycket tilltalande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 113

Länsstyrelsen frarahåller, atl den nuvarande ordningen som innebär att utmätt ägarhypotek kan säljas enligt bestämmelserna om lös egendom inte är tillfredsställande, eftersom raan då inte kan få ul elt pris sora raotsvarar fordringens värde. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare tillstyrker också vad beredningen har föreslagit. Som motiv för sin ståndpunkt anför föreningen liknande synpunkter som den nämnda länsstyrelsen. Föreningen påpekar sålunda att del, när ulraält ägarhypotek utbjuds lill försäljning, föreligger risk för alt verkliga eller befarade juridiska komplikationer verkar avhållande på köpare. Det saknas enligt föreningen inle exempel på att inteckning, sora har utmätts hos fastighetsägaren, har sålts till uppenbart underpris. Föreningen hälsar raed tillfredsställelse att sådant i framtiden förhindras.

Länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län anser att de föreslagna reglerna om hur utmätt ägarhypoteks värde skall realiseras kommer alt göra förfarandet mer komplicerat än det nu är. Samtidigt framhålls att delta knappast går att undvika med hänsyn till den karaktär som pantbrev får enligt den föreslagna lagstiftningen. EON och kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt anser däremot att beredningens förslag beträffande ägarhypotek från del exekutiva förfarandets synpunkt innebär en förenkling. Emellertid är det dessa remissinstansers uppfattning alt de föreslagna reglerna sannolikt kommer atl medföra att den sora har fått ägarhypotek utmätt får vänta längre innan han får betalt för sin fordran. Del påpekas sålunda, alt ulmälningssökanden när elt ägarhypotek nu tas i mät inte behöver vidta någon åtgärd för att få betalning för exekutionsfordringen. Han har endasl att vänta på redovisning från utmätningsmannen. Enligt de föreslagna reglerna måste borgenären efter utmätning av ägarhypotek först fatta ett beslut, innebärande antingen att fastigheten skall tas i anspråk eller atl utmätningsmannen skall pantförskriva det utmätta pantbrevet lill säkerhet för borgenärens fordran. Väljer borgenären det första alternativet har han att invänta fastighetens exekutiva försäljning och i samband därmed bevaka sin fordran. Väljer han del andra alternativet måste han, om pantförskrivningen inte direkt leder till betalning, skaffa sig en exekutionsurkund på den pantförskrivna fordringen och begära utmätning och försäljning av fastigheten. Enligt båda alternativen kan avsevärd tid förflyta, innan utmätningssökanden får betalt. Mot bakgrunden av detta anser EON och den nämnda kronofogdemyndigheten de föreslagna reglerna inte vara helt tillfredsställande från borgenärens synpunkt.

I yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa framhålls att beredningens förslag kan komma att föra med sig att fast egendom i ökad utsträckning utnyttjas som exekutionsobjekt av borgenär utan särskild förmånsrätt. Eftersom stadshypoteksinstitulionen inte har intresse av alt utlämnade lån betalas i förlid, anses detta vara en mindre önskvärd konsekvens av de föreslagna reglerna.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

2.8 Beskrivning och värdering av utmätt fastighet m. m.

2.8.1 Gällande rätt. När fast egendom har blivit ulmätt eller är att anse som
utmätt, åligger det utmätningsmannen att upprätta beskrivning över egen
domen. Vid sin beskrivning skall utmätningsraannen särskilt ange tillbehör
till fastighet i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde
eller av annan orsak (79 § UL).

I samband med beskrivningen av fastigheten skall utmätningsmannen avfordra fastighetsägaren de handlingar som visar hans äganderätt och i övrigt tjänar till upplysning om fasligheten i rättsligt hänseende. Utmätningsmannen skall också avfordra fastighetsägaren uppgifter om vilka som har fordringar och rättigheter som bör iakttas vid försäljningen. Han skall också på annat sätt söka utröna vad sora hör till fastigheten.

Värdering av fastigheten är obligatorisk. Den skall göras av utmätningsmannen i samband med utmätningen eller som följdåtgärd till denna. Utmäts flera fastigheter på en gång, skall de beskrivas och värderas var för sig. Är utmätt faslighet gemensamt intecknad med annan eller andra fastigheter och befinns det att någon av dem inte har särskilt taxeringsvärde, skall samtliga saminlecknade fastigheter värderas.

2.8.2 Lagberedningen. Beredningen anser det inle befogal atl såsom f. n.
kräva obligatorisk beskrivning redan i saraband med utmätning. Som skäl
för detta anför beredningen aitt elt mycket stort antal utmätningar inte leder
till försäljning och att det arbete som nedläggs på beskrivningen i alla dessa
fall blir bortkastat. Beredningen anser det mera ändaraålsenligl att låta ÖE
avgöra när beskrivning bör ske. Det kan enligt beredningen vara lämpligt att
beskrivning och värdering sker i ett sammanhang. Så länge anstånd med
försäljning gäller torde det som regel inte vara skäl all beskriva eller värdera
fastigheten. När beskrivning eller värdering skall ske, kan ÖE uppdra den åt
utmätningsmannen. Det kan dock vara behövligt, att ÖE i stället anlitar sär
skilda sakkunniga.

Beredningen har sålunda föreslagit regler som innehåller alt ÖE skall låta beskriva fastigheten så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet. I överensstämmelse med vad som nu gäller föreslås vidare all tillbehör skall anges i beskrivningen i den mån det är påkallat med hänsyn till deras värde av annan orsak.

I beredningens förslag finns också regler om den utredning rörande utmätt fastighet som bör äga rum. Enligt de föreslagna reglerna skall fastighetsägaren på anmodan tillhandahålla handlingar som tjänar till upplysning om fastigheten i rättsligt hänseende. Därjämte föreslås att ÖE även på annat sätt skall söka inhämta fullständig utredning i sådant hänseende och om den ekonomiska belastning som kända rättigheter kan tänkas utgöra för fastigheten.

Beredningen framhåller vikten av att obelånade pantbrev finns tillgängliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 115

vid försäljning av fastighet så alt de kan överlämnas lill köparen när han har fullgjort sin betalningsskyldighet. Även om pantbrevet ej till någon del täcks av köpeskillingen är del enligt beredningen olämpligt, atl det efter försäljningen ligger på annat håll. Under vissa förutsättningar skall f. ö. pantbrev kunna förklaras efter skedd försäljning fortfarande gälla, oaktat det inte täcks av köpeskillingen. För all förordnande härom skall kunna meddelas förutsätts, att pantbrevet finns tillgängligt. Till dessa ordningssynpunkter kommer att ägaren kan vålla speciella svårigheter för exekutionen, om han får behålla pantbrev och kan förfoga över dem efter goltfinnande. Bl. a. kan försäljning under hand försvåras t. ex. om panlsättning sker i sista stund. Även för exekutiv auktion kan panlförskrivning strax före bevakningssammanträdet medför praktiska olägenheter. Beredningen förordar därför en bestämmelse sora innehåller att pantbrev som ägaren innehar skall på anmodan överlämnas. 1 beredningens förslag återfinns också en föreskrift att pantbrev som har tagits ora hand inle får pantförskrivas utan ÖE:s tillstånd. Beredningen har inte ansett några anvisningar för tillståndsprövningen vara påkallade. Det är uppenbart, att ÖE skall lämna tillstånd om skäl till pantförskrivning föreligger. Avsikten är alt bestämmelsen om pantberv skall gälla även om inteckning beviljas först sedan ulraälning har skett, vare sig ansökan har gjorts före eller efter utmätningen.

Beredningens förslag innefattar också föreskriften all ÖE skall underrätta känd innehavare av förelagsinteckning om ärendet i fall då ägaren driver näringsverksamheten på fastigheten. Motsvarande bestämmelse gäller nu för utmätningsraan (jfr 79 § 2 raom. UL).

Den värdering som enligt gällande rält alltid skall ske av ulmätt fastighet fyller olika ändamål. Förutom att den tjänar till ledning för spekulanter kan värderingen sålunda bli av betydelse vid prövning om inteckning kan godtas som säkerhet för handpenning (125 § 1 mom. UL) och vid fördelning av ansvaret för gemensam inteckning (32 § IF) eller av köpeskilling för gemensamt intecknade fastigheter (121 § 2 mom. UL). Enligt beredningen torde det f. n. ske en ganska schablonmässig värdering i saraband med att utmätningsman tar fastighet i mät. Har utmätning skett på dennes kontor, får han göra elt besök på fasligheten, ora inte en expert anlitas. När faslighet anses ulmätt genom lagsökningsutslag, sker värderingen efter uppdrag av ÖE. Någon befogenhet för utmätriingsmannen att efter eget omdöme underlåta värdering finns inte.

Enligt beredningens mening är det knappast motiverat atl kräva obligatorisk värdering av utmätt fast egendom. Behovet av värdering för att avgöra vad en utmätning bör omfatta är ringa, när del gäller fast egendora. Vid utmätning för oprioriterad gäld kan länkas, alt utmätningsmannen stundom behöver få en uppfattning om vilket värde fastigheten representerar. För delta ändamål måste han emellertid också få reda på bl. a. den inteckningsbelastning som åvilar fasligheten. Som regel torde utmätningsmannen få ett

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

visst begrepp om fastighetens värde genom det fastigheten åsatta taxeringsvärdet, åtminstone om han känner lill hur taxeringsvärdet brukar förhålla sig till saluvärdet i orten. I viss utsträckning kan taxeringsvärdet också vara tillräckligt som vägledning för spekulanter. Särskild värdering kan inte heller anses påkallad för prövning, huruvida inteckning kan godtas som säkerhet för handpenning. Ofta är del utomordentligt svårt alt göra en verkligt realistisk värdering.

Av nu angivna skäl har beredningen stannat för atl ÖE bör få bedöma huruvida värdering behövs när fastigheten är taxerad. Saknas taxeringsvärde, måste värdering ske före försäljningen. När taxeringsvärde finns, får ÖE pröva, huruvida det kan befaras vara missvisande, t. ex. genom att fastigheten har blivit bebyggt efter taxeringen. Beredningen utgår från atl ÖE till fullo beaktar de skäl som i det särskilda fallet talar för värdering. När värda-ring skall ske bör den enligt beredningens mening i allmänhet göras samtidigt med beskrivningen.

Emellertid finner beredningen särskilda regler beträffande värdering av gemensamt intecknade fastigheter vara påkallade. Värderingan har då betydelse för fördelningen av ansvaret för den gemensamma inteckningen. Enligt 6 kap. 17 § JB 1966 (jfr. 6 kap. 10 § JB) skall ansvaret för inteckningen sålunda fördelas på fastigheterna i proportion till deras värden. De värden från vilka man härvid skall utgå är taxeringsvärdena året innan inteckningen söktes eller, om sådant värde inte fanns, det därefter först fastställda taxeringsvärdet. Om taxeringsvärde inte finns för alla fasligheter skall de värden gälla som utmätningsmannen åsätter dem. Värderingen får också betydelse för fördelningen av gemensamma köpeskilling för gemensarat intecknade fastigheter, om dessa utformas på sätt beredningen har föreslagit. Beredningen föreslår bestämmelser sora innebär, att faslighet skall värderas, ora en eller flera av dem skall säljas och taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande för någon av de gemensarat intecknade fastigheterna. Också subsidiärt ansvariga fastigheter kan behöva värderas.

Enligt beredningens mening har värdering av utmätt fastighet en sådan betydelse att ägaren bör få tillfälle atl närvara och lämna upplysningar. Beredningen har därför föreskrivit alt ägaren skall underrättas ora förrättningen när faslighet eller tillbehör skall värderas. Däremot kan det inte anses behövligt alt alltid underrätta ägaren när egendomen skall beskrivas. Mad hänsyn lill att värdering oftast lorde ske i samband med beskrivningen kommer ägaren all i allraänhel få besked även härom.

Den som är missnöjd med värdering får klaga däröver i samband med klagan över auktion, när sådan hålls.

2.8.3 Remissyttrandena. Beredningens förslag atl del skall ankomma på ÖE all avgöra när beskrivning av utmätt fastighet skall ske har lämnats ulan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 117

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser förslaget vara väl ägnat atl avlasta kronofogdemyndigheterna en hel del onödigt arbete. EON hälsar raed tillfredsställelse att beskrivning av fastighet enligt förslaget kan ske först i samband med försäljningen samt atl annan än utmätningsman skall kunna anlitas för beskrivningen. EON framhåller, att beskrivning av fastighet kan vara tidsödande och omständlig. Med nuvarande ordning utförs ofta ett arbete som blir överflödigt, eftersom åtskilliga beskrivna fasligheter på grund av betalningsuppgörelse aldrig blir exekutivt sålda. Förslaget i denna del kommer därför med sannolikhet att något minska exekutionsmyndighelernas arbete. Kronofogdemyndigheterna i Malmö, Landskrona och Motala distrikt anför liknande synpunkter. Sistnämnda kronofogdemyndighet påpekar alt det har visat sig att den beskrivning som enligt nuvarande regler har gjorts i samband med utmätning inånga gånger har fått göras om på grund av den långa tid som ofta förflyter mellan utmätning och försäljning.

Kritik mot förslaget framförs a\ länsstyrelserna i Kalmar och Värmlands län. Förstnämnda länsstyrelse anser att beskrivning, liksom värdering, alltid bör ske i samband raed utmätningsförrättning. Länsstyrelsen framhåller alt det inle sällan, särskilt i fråga om industrifastigheter, är mycket angeläget att redan vid ulmälningstillfällel få redovisat vad utmätningen omfattar. Länsstyrelsen påpekar också alt värdering enligt beredningens förslag skall ske bara om taxeringsvärde saknas eller detta kan antas vara missvisande och ställer frågan hur ÖE skall kunna anta att taxeringen är missvisande, innan beskrivning av fastigheten är tillgänglig. Enligt länsstyrelsen ger vidare den föreslagna, med gällande rätt överensstämmande regeln atl utmätt fastighet i regel skall säljas inom fyra månader erfarenhetsmässigt inte utrymme för något dröjsmål med åtgärder för beskrivning och värdering. Länsstyrelsen anser dock att undantag från den av länsstyrelsen förordade ordningen beträffande beskrivning och värdering bör kunna medges då exekutionssökanden lämnar anstånd med vidtagande av ytterligare exekutiva åtgärder i samband med utmätningen. Länsstyrelsen i Värmlands län anför liknande synpunkter.

Hovrätten för Övre Norrland påpekar, att förslaget inte innehåller någon föreskrift om underrättelse angående beskrivning. Hovrätten framhåller att ägarens medverkan i de flesta fall är av stor betydelse för beskrivning av fastighet jämte tillbehör. Ofta torde en riktig beskrivning inte kunna göras utan hans medverkan. Ägaren bör därför underrättas. Vidare bör enligt hovrätten innehavare av förelagsinteckning få sådan underrättelse, att han kan inställa sig vid beskrivningsförrättningen. Innehavaren av förelagsinteckningen kan länkas hysa annan uppfattning än ägaren eller förrättningsmannen om vad som är lös egendom och vad som är tillbehör. Också nyttjanderättshavare bör underrättas med hänsyn till innehållet i 5 § lagen om vad som är fast egendom. Även kronofogdemyndigheten i Motala distrikt anser all faslighetsäga-

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ren alltid bör underrättas ora beskiivningsförrältning, eftersom ägaren i flertalet fall är den ende som vid denna kan lämna upplysningar av värde.

Frågan om fastighetsägarens rätt alt besvära sig över beskrivning av utmätt fastighet berörs av kronofogdemyndigheten i Uppsala distrikt. Kronofogdemyndigheten framhåller att ägaren enligt praxis har kunnat klaga över beskrivning i samband med besvär över själva ulinätningsförrättningen. Enligt beredningens förslag skall beskrivning inle verkställas i samband med utmätningen utan först när ÖE finner det vara lärapligt. ÖE torde inle sällan komma att föranstalta ora sådan åtgärd, först när ägarens besvärstid enligt 201 § UL har gått till ända. Kronofogdemyndigheten påpekar att förrättningsraannen vid beskrivning av faslighet mången gång tar miste på vilka tillbehör som är alt hänföra till fastigheten, vilket kan vara till skada för ägaren. Kronofogderayndighelen ifrågasätter om inte ägaren bör tillerkännas rätt alt föra någon slags talan mot beskrivning.

Föreskriften att ägare av utmätt fastighet på anmodan skall överlämna pantbrev som han innehar till ÖE och att de därefter inle får pantförskrivas utan dennes tillstånd behandlas särskilt i några remissvar. Advokatsamfundet anser inte föreskriften vara lämplig och raenar dessutom alt den rned den föreslagna utformningen i praktiken blir ganska verkningslös. Ägarhypotek tillkommer ägaren och denne får sålunda, ora fastigheten säljs och ägarhypoteket faller inom köpeskillingen, lyfta vad som belöper på ägarhypoteket. Del bör enligt samfundet då inte föreligga något hinder mot att, även om fastigheten utmäts, tillåta ägaren att disponera pantbrev sora han själv innehar. Utmätningen iberör inte hans pantbrev. Vill hans borgenärer angripa ägarhypoteket, har de att skaffa en exekutionstitel och utmäta detta. I varje fall förefaller del samfundet helt omotiverat att förhindra ägaren att disponera över pantbrev, som har bättre förmånsrätt än exekutionsfordringen. Samfundet anser vidare att ÖE får mycket svårt alt fullgöra uppgiften alt lämna tillstånd till pantförskrivning, eftersom han beträffande skälen för pantsättningen väsentligen endast har all hålla sig till ägarens uppgifter. Samfundet påpekar också alt de näranda bestämraelserna i sin helhet är ineffektiva, eftersom ägaren inte kan tvingas att uppge, om han själv har ett pantbrev. Om han underlåter att lämna någon uppgift, står det honom fritt att belåna pantbrevet. En bestämraelse, som är så lätt alt kringgå, är enligt samfundets mening inte lämplig. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att innehållet i föreskriften om överlämnande av pantbrev är något tveksamt, eftersom det skulle bli beroende på en diskretionär prövning av ÖE om fastighetsägaren skall få utnyttja ett kvarstående kreditvärde i fastigheten för att klara av dat skuldförhållande som aktualiserat exekutionen. Enligt sistnämnda länsstyrelses mening är det önskvärt alt del tillskapas någon form av sanktion mot fastighetsägare när det gäller överlämnande av pantbrev, eftersom det kan komma att bli vanligt att han inle är

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 119

villig att lämna sin raedverkan. Länsstyrelsen vill föreslå en föreskrift att kronofogdemyndigheten vid behov skall lämna handräckning. Också hovrätten för Västra Sverige finner del kunna övervägas om inte ÖE genoin en föreskrift i lagtexten bör ges möjhghet all tillgripa sanktioner raot fastighetsägare som vägrar att fullgöra vad som åligger honom beträffande pantbrev som han innehar.

Beredningens förslag att värdering av utraätl faslighet skall ske bara ora taxeringsvärde saknas eller kan vara missvisande har godtagils eller läranats utan erinran av hovrätten för Övre Norrland, bankinspektionen, EON, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och flertalet av de länsstyrelser sora har avgivit yttranden.

Kritiska synpunkter mol beredningens ståndpunkt framförs emellertid av hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Värmlands och Kopparbergs län, överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt och advokatsamfundet.

Regeln att den som förrättar fastighelsauktion inte får godta inrop ora del är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås åberopas av hovrätten för Västra Sverige och länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands län som skäl för en annan ordning än den som beredningen har föreslagit. Hovrätten framhåller att ÖE har behov alt få an uppfattning ora fastighetens värde för all vid tillämpning av den nämnda regeln kunna avgöra vad som är ett acceptabelt bud för fastigheten. Taxeringsvärdet för en fastighet avviker inte sällan starkt från det verkliga värdet ulan att fastigheten genom nybyggelse eller annan påtaglig åtgärd undergått värdeförändring efter den senaste taxeringen. Det är inle lätt för ÖE all enbart med hjälp av beskrivningen avgöra hur taxeringsvärdet i del särskilda fallet förhåller sig lill det verkliga värdet. Hovrätten anser alt regeln om värdering bör ges den utformningen att värdering skall ske då fast egendom blivit utmätt. Den bör dock kompletteras med en föreskrift om alt ÖE får underlåta värdering om han finner det uppenbart alt sådan inte behövs. De nämnda länsstyrelserna föreslår av samma anledning att värdering skall ske obligatoriskt i saraband med beskrivningen av utmätt fastighet. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar alt värdering får en större betydelse, ora beredningens förslag om underhandsförsäljning av fastighet genomförs, eftersom ÖE också vid sådan försäljning har att se till att fastigheten inle säljs lill underpris.

Advokatsamfundet framhåller att den prövning av frågan om värdering skall ske som beredningen vill ålägga ÖE inte blir lätt, särskilt som det regelmässigt raåste förutsättas att ÖE inle själv har sett fastigheten. Att ÖE ulan att ha besiktiga fastigheten utan vidare skall kunna ta ställning lill om ett taxeringsvärde kan befaras vara missvisande är inle sannolikt. Samfundet anser att man med hänsyn till att taxeringsvärdena ofta är missvisande bör

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

behålla det nuvarande tillvägagångssättet, dvs. obligatorisk värdering. I varje fall bör värdering alltid ske, om exekutionssökanden eller faslighels-ägaren skulle begära det. Värdering av tillbehör bör vidare enligt samfundet ske obligatoriskt. Det måste vara av vikt att särskilt industritillbehör görs till föremål för sakkunnig och detaljerad värdering. Överexekutor för Hälsingborgs Jcronofogdedistrikt påpekar att rättsägare och spekulanter genomgående visar stort intresse för det saluvärde som har åsatts utmätt fastighet och anser det svårt att föreställa sig något fall då värdering skulle vara ulan betydelse. Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner förslagel alt värderingen skall vara beroende av förekomsten av rättvisande taxeringsvärde verklighetsfrämmande. Enligt länsstyrelsens erfarenhet är taxeringsvärdena så gott sora undantagslöst odugliga sora raätare på fastighetsvärdena. Länsstyrelsen framhåller också att det, sedan beskrivning av fastighet väl har genomförts, rant arbatsekonomiskt måste vara en i allmänhet föga tidskrävande procedur alt åsätta fastigheten ell värde, om åtgärderna kan ske i ett sammanhang. Skall däremot en kanske längre tid få förflyta mellan beskrivning och värdering kan den senare åtgärden bli mera tidskrävande. Intrycken från okulär-besiklningen av fastigheten förbleknar snabbt. Vidare kan det inträffa att den som har utfört beskrivningen när värderingen omsider skall göras inte är tillgänglig. En annan värderingsman måste då anlitas, som måste sätta sig in i hela ärendet från början. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Värmlands län. Denna länsstyrelse framhåller också att del, om beredningens förslag genomförs, ii den praktiska tillämpningen i regel kommer all bli nödvändigt alt upprätta beskrivning, innan ÖE kan ta ställning till om taxeringsvärde kan antas vara missvisande. Annan tillgänglig handling än beskrivningen torde knappast kunna ge ÖE någon vägledning för den bedömning han skall göra i det enskilda fallet. Med hänsyn till de betydande olägenheter som nödvändigtvis måste vara förenade raed en regel, som framtvingar att beskrivning och värdering sker vid skilda tillfällen, anser länsstyrelsen bestämmelsen helt oacceptabel. Som förut har nämnts anser sistnämnda länsstyrelse, liksom länsstyrelsen i Kalmar län, att beskrivning och värdering av faslighet alltid skall ske i samband med att den utmäts.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det vara omöjligt alt bilda sig an tillförlitlig uppfattning om en fastighets beskaffenhet om man inte tillsammans med beskrivningen har en uppgift om dess ungefärliga saluvärde. Någon ändring i förhållande till den ordning som nu gäller torde därför den föreslagna bestämmelsen inte komraa alt innebära och länsstyrelsen vill ifrågasätta om inte den obligatoriska värderingen bör bibehållas. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län bör värdering av utmätt fast egendom fortfarande vara obligatorisk i alla enskilda mål. En sådan värdering finner länsstyrelsen nödvändig för att ÖE skall kunna ta ställning till om ell avgivet bud skall godkännas. Av praktiska och ekonomiska skäl bör denna värdering i enskilda mål ske i samband med utmätningen. I allmänna mål däremot bör man kun-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 121

na vänta med såväl beskrivning som värdering av den fasta egendomen, tills det visar sig, att försäljning blir nödvändig.

Frågan ora vem som skall utföra värdering av fastighet i da fall då sådan skall genomföras berörs av några reraissinstanser. Svenska bankföreningen framhåller som synnerligen angeläget att i de fall, då värdering finnes påkallad, uppgiften anförtros åt personer med beprövad kunskap och vana på området. Del är enligt föreningen av stor vikt att de åsatta värdena blir realistiska, eftersom de kan få betydelse i många viktiga samraanhang, t. ex. när det gäller alt avgöra om ett vid auktion givet bud skall förkastas därför att utsikt finns lill att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Felbedömningar vid sådana avgöranden kan leda lill onödig kostnadsökning och tidsutdräkt. Advokatsamfundet fraraför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att värderingen alltid bör ske genom utmätningsmannen, som emellertid liksom hittills bör kunna tillkalla särskild expert. Utmätningsmannen bör enligt länsstyrelsen lättare än ÖE genom besök på fastigheten kunna skaffa sig en uppfattning om värderingens svårighetsgrad och därigenora i frågan om expert bör anlitas.

2.9 Kungörelse och underrättelser om fastighetsauktion m. m.

2.9.1 GäUande rätt. När fastighet skall säljas exekutivt skall sammanträde hållas för förhandling om rättsägares anspråk och villkoren för försäljningen. Detta s. k. borgenärssammanträde kan utsättas till särskild tid eller hållas omedelbart före utropet på auktionen. Hålls särskilt samraanträde, skall det äga rura tidigast på tredje eller, ora särskilda omständigheter föreligger, tidigast på tionde dagen före auktionen (102 och 106 §§ UL).

Kungörelse om auktion på fast egendom skall införas i allmänna tidningarna minst fyra veckor före auklionsdagen samt tas in i länskungörelserna. Auktionen skall också minst fjorton dagar i förväg kungöras i tidning inom orten. Härmed avses ortstidning, inora vars spridningsområde fastigheten är belägen. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för auktionen och ora egendoraens beskaffenhet (101 § 1 mom. UL). Tid och ort för särskilt borgenärssammanträde skall intas i kungörelsen (102 § UL). I denna skall också anges, att rättsägare skall bevaka sin rätt vid auktionen eller vid särskilt borgenärssammanträde, om sådant blivit utsatt (103 § 1 mora. UL). Har förordnande meddelats om särskild tillbehörsförsäljning, gäller att kungörelse om fastighetsauktionen inte får utfärdas förrän tillbehörsförsäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagls eller fråga om försäljning förfallit (101 §3mom. UL).

Såvitt möjligt skall särskilda underrättelser om utsatt auktion och eventuellt föregående sammanträde gå till dem som har fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktionen. Om ÖE saknar kännedom om sakägarnas namn och adress, skall han söka inhärata upplysningar därom. Underrättel-

122 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

sen skall senast fyra veckor före auktionen sändas i rekommenderat brev. Den skall innehålla sådan uppgift om exekutionsfordringen alt rättsägaren kan beräkna hur lägsta budet skall sättas. Underrättelse skall även lämnas borgenären och gäldenären (103 § 2 mom. UL).

Sammanträde för fördelning av köpeskillingen för exekutivt såld fastighet skall hållas på fyrtioandra dagen eller, i de fyra nordligaste länen, på femtio-sjätte dagen efter auktionen (142 § 1 mom. UL).

2.9.2 Lagberedningen. I beredningens förslag kallas sammanträde för förhandling om exekutiv försäljning av fastighet för bevakningssammanträde. Sådant sammanträde skall enligt vad beredningen har föreslagit hållas antingen samraa dag som auktionen eller också lämplig dag tidigare. Vid sammanträdet skall förhandlas om villkoren för försäljning och bl. a. upprättas förteckning på intressenterna, vilken i beredningens förslag benärans sakägarförteckning. Beredningen påpekar att inteckningsförhållandena i allmänhet är ganska enkla och att de fasta uppgifter som behövs i förteckningen har saralats in i förväg. I stora drag kan förteckningen alltså förberedas före sararaanträdel. Liksora nu bör därför sammanträdet i allmänhet kunna hållas oraedelbart före auktionen. Det skall emellertid enligt beredningens förslag alllid — såsom ett särskilt sammanträde — hållas formellt skilt från auktionen. Om förhållandena är mera invecklade kan det enligt beredningen vara nödvändigt att hålla bevakningssamraanträde någon kort tid före auktionen. Beredningen anser att det med hänsyn till inställelsekostnaderna inte bör ske i onödan. I beredningens förslag får ÖE fria händer alt bestämma lämplig tid för sammanträdet. Det kan hållas några dagar före auktionen eller vid tidigare klockslag samma dag. Även plats för sammanträdet får ÖE enligt förslaget bestämma efter vad som är ändamålsenligt för sakägarna.

Också tidpunkten för samraanträde för fördelning av köpeskilling skall enligt beredningens förslag besläramas av ÖE efter vad sora är lämpligt. Beredningen understryker att ÖE när tid för fördelningssammanträde bestäms måste beakta att inroparen kan behöva skäligt rådrum för alt betala köpeskillingen. Sammanträdet bör hållas först sedan liden för fullföljd av talan mot auktionen, tre veckor, har utgått. En tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktion och fördelningssamraanträde kan enligt beredningen vara lämplig.

De av beredningen föreslagna bestämmelserna om kungörelse angående fastighelsauktion innebär att auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Beredningen föreslår vidare att kungörelsen skall innehålla uppgift om bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av köpeskilling. Tiden och platsen för bevakningssammanträdet bör anges med hänsyn till att det enligt förslaget alltid skall hållas ett särskilt sådant sammanträde.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 123

Beredningen anlägger vissa synpunkter på frågan hur kungörelse angående fastighelsauktion bör publiceras. Beredningen utgår därvid från att kungörande även i fortsättningen skall ske såväl i Post- och Inrikes Tidningar (allmänna tidningarna) som i ortstidning. Bl. a. med hänsyn till kre-clilinstitutens möjligheter att bevaka sin rätt kan annonsering i allmänna tidningarna inte undvaras. Annonsering bör kunna ske i flera ortstidningar, om del är lämpligt. I allmänhet bör enligt beredningens uppfattning annonsering ske tre eller fyra veckor före auktionen. Även en kortfattad påminnelsean-iions någon dag före auktionen kan vara motiverad. Kungörelsen bör vidare införas i länskungörelserna, om dessa kommer alt finnas kvar, och anslås på lämpliga ställen. Lokala regler om kungörandet lorde böra upphävas.

Beredningen påpekar atl kungörelserna f. n. i allmänhet är långa och omständliga. Enligt beredningens mening bör de avsevärt förkortas och göras mer stimulerande för eventuella spekulanter genom att de utformas på ungefär samma sätt som andra annonser om fastighelsförsäljning. För vanliga objekt kan det vara tillräckligt atl ange belägenhet, areal, bebyggelse och taxeringsvärde eller saluvärde. Att i annons mera ingående beskriva fastigheten är knappast påkallat. Däremot bör i annonsen anges, var en spekulant kan få närmare besked om fastigheten och försäljningen. Tillgänglig beskrivning bör tillställas spekulant som begär det.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller har beredningen föreskrivit att innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktionen i kungörelsen om denna skall uppmanas atl anmäla sin rätt hos ÖE senast vid bevakningssammanträdet. F. n. förekommer enhgt beredningen inte sällan, atl bevakning sker skriftligen före sammanträdel. Detta förfaringssätt godtas också även om ordalydelsen i gällande lag närmast ger vid handen att bevakning skall ske vid sammanträdel. I beredningens förslag har paragrafen fått en utformning som tydligt anger att delta bevak-ningssätl är tillåtet.

Beredningen föreslår också regler som innebär att kungörelse om auktion på själva fastigheten inte får utfärdas förrän tillbehörsförsäljning har vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts eller frågan om tillbehörsförsäljning förfallit.

Det är angelägel alt särskilda underrättelser om fastighetsauktion sänds till sakägarna. I enlighet härmed vill beredningen att det skall föreskrivas att kända innehavare av fordringar eller rättigheter i god tid skall underrättas. Om fastighet säljs under konkurs behöver emellertid enligt förslaget särskild underrättelse inte sändas till innehavare med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § FRO. Beredningen anser del tillräckligt alt konkursförvaltaren underrättas.

En särskild fråga som beredningen har tagit upp är frågan hur underrättelse skall sändas när fastighet skall säljas under konkurs och borgenär i konkursen utövar anslulningsrätt. Beredningen framhåller att anslutning har betydelse för bestämmande av villkoren för försäljningen, bl. a. för

124 KungL Mai:ts proposition nr 20 år 1971

skyddsbeloppet. Enligt beredningens förslag skall därför särskilt raeddelande sändas, om anslutning har gjorts först efter del att underrättelser om auktionen har sänts ul till sakägarna.

Beredningen anser att särskilda underrättelser ora auktionen skall sändas till, förutom innehavare av fordringar och rättigheter, också ulmälningssökanden och fastighetsägaren. Även andra sakägare finner beredningen kunna ha intresse av auktionen. Sora exempel pekar beredningen på den som är personligen betalningsskyldig för fordran som är förenad med panträtt i den utmätta fasligheten eller som har gått i borgen för sådan fordran eller som kan bli skadeståndsskyldig om en rättighet blir uppoffrad. Angrips en del av ett gemensamt inlecknat komplex, kan vidare ägarna av återstoden vilja agera. Det är enligt beredningen lämpligt, alt ÖE sänder underrättelser till dem när han finner att det kan vara av betydelse.

2.9.3 Remissyttrandena. I anslutning lill beredningens förslag angående kungörelse om fastighetsexekution har hovrätten för Övre Norrland anlagt vissa allmänna synpunkter på frågan hur allmänheten skall informeras om en förestående exekutiv fastighetsförsäljning. Hovrätten ställer frågan om alla möjligheter att stimulera köpintresset har tagils lill vara av beredningen. Hovrätten konstaterar i del avseendet all beredningens förslag innebär alt utbudet till allmänheten sararaankopplas med den kungörelse i vilken borgenärer och rättighetshavare uppmanas atl bevaka sina intressen. Visserligen utesluts inte separat annonsering, men kungörelsen förutsätts, i förekommande fall tillsammans med en hos ÖE tillgänglig beskrivning, normalt bli allmänhetens enda informationskälla. Förslagen ger enligt hovrätten härutöver knappast några möjligheter till information. Detta anser hovrätten hänga sararaan raed att sammankopplingen mellan bevakningssammanträdet och auktionen bsir behållits. Liksom i UL förutsätts sålunda atl bevakningssammanträdet skall hållas sarama dag som auktionen eller, ora särskilda skäl föreligger, på lämplig dag dessförinnan. Möjligheten att hålla sammanträdet tidigare än auktionsdagen är tänkt uteslutande för att man i invecklade fall skall hinna färdigställa sakägarförteckningen men inte för all spekulanterna skall bli informerade på förhand. Hovrätten vill föreslå elt förfarande, genom vilket möjlighet skapas atl i god tid före auktionen informera möjliga spekulanter såväl om fastigheten som om belastning och minsta erforderliga kontantinsats. Hovrättens förslag innebär i huvudsak följande. När ärende rörande försäljning av fastighet har kommit in till ÖE, skall denne utfärda kungörelse med kallelse till bevakningssamraanträde, i vilken också anges lid för auktion och fördelningssararaanlräde om hinder inte uppkommer. Under tiden fram till bevakningssaramanträdet skall beskrivning upprättas och andra förberedande åtgärder vidtas. Vid sammanträdet skall i förekommande fall tas upp frågan om försäljning av tillbehör. Om tillbehörsförsäljning skall ske eller andra hinder möter mot att

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 125

slutligt upprätta sakägarförteckningen och bestämma auktionsvillkoren, får nytt sammanträde utsättas. Eftersom det kan antas att sakägarna i allmänhet inte finner det vara påkallat att närvara vid bevakningssammanträdet, torde enligt hovrätten förfarandet inte bli särskilt betungande. Sedan sakägarförteckningen har blivit definitiv och auktionsvillkoren har fastslagits, bör fastigheten bjudas ut till försäljning genom effektiv annonsering. Intresserade bör då få tillgång lill samtliga informationer om fasligheten. Hovrätten förmodar, att intresset för försäljningen på så sätt stimuleras och atl försäljningsresultatet förbättras, eftersom fler spekulanter skulle få material för att överväga alt köpa fastigheten. Spekulanterna skulle också bli i tillfälle att underhandla med borgenärerna om avräkning och med låneinrättningar om upptagande av lån och i övrigt förbereda sig för auktionen. Mot det föreslagna förfarandet anser hovrätten knappast kunna invändas all del skulle verka fördyrande, eflersora det syftar lill bättre försäljningsresultat. Tidsålgången skulle bli något större, men förfarandet torde inte behöva pågå längre än fyra veckor.

Beredningens förslag all bevakningssammanträde alllid skall hållas formellt skilt från auktionen kritiseras av länsstyrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen framhåller att borgenärssammanträdet enligt de nuvarande reglerna i 102 § UL inte är obligatoriskt ulan skall utsättas i fall när auktionsförrättaren anser del behövas. Möjligheten atl hålla särskilt sammanträde med rättsägarna lorde enligt länsstyrelsen utnyttjas i skiftande grad av auktionsförrältarna. För sin del förbereder länsstyrelsen så gott som undantagslöst auktionen undar hand ulan att borgenärssammanträde hålls. Länsstyrelsen anser alt möjligheten till ett sådant förfarande bör finnas kvar och att del sålunda inte, som beredningen har föreslagit, skall vara obligatoriskt att hålla bevakningssammanträde.

Beredningens uppfattning alt detaljerade föreskrifter om kungörelse angående fastighetsauktion inte skall tas upp i lagen utan lämnas i en tillämpningskungörelse har av det stora flertalet remissinstanser lämnats utan invändning. Länsstyrelsen i Malmöhus län sätter emellertid det lämpliga i en sådan ordning i fråga. Bestämraelser om sättet för kungörelse, vars åsidosättande kan föranleda att förfarandet får avbrytas, skall enligt länsstyrelsens mening inte behöva sökas i annan författning. Länsstyrelsen anser sålunda atl bestämmelser i del avseendet skall tas in i lagtexten. Länsstyrelsen påpekar också alt beredningen har uttalat alt annonsering om auktion i allmänhet bör ske tre till fyra veckor före auktionen och att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktion och fördalningssammanträde i regel torde vara lämplig. Med hänsyn till vad beredningen har anfört som skäl för detta förordar länsstyrelsen att del i lagtexten skrivs in fasta tidsfrister i de nämnda hänseendena. Länsstyrelsen föreslår all den minsta kungörelsetiden fastställs till tre veckor och att tiden för fördelningssammanträ-det sätts till fyra veckor efter auktionen. Även ora sistnämnda tid fastställs

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

i lagtexten bör enligt länsstyrelsens mening dagen för fördelningssamman-Irädet anges i kungörelsen, särskilt med hänsyn till atl tillträdesdagen föreslås sammanfalla med fördelningsdagen.

Beredningens förslag atl lidpunkten för fördelningssammanlrädet skall beslämmas av ÖE efter vad sora är lärapligt kritiseras av länsstyrelserna i Kopparbergs och Kalmar län. Båda länsstyrelserna anser atl det i lagen liksom hittills bör bestämmas inom vilken lid från auktionsdagen som fördelningssararaanlräde skall liiållas och anger som skäl för delta att det för ÖE och rätlsägarna är en fördel med en på detta sätt bestämd dag. Enligt förstnämnda länsstyrelse gäller delta inle minst när ränta på bevakade fordringar skall yrkas och fastställas. Tiden mellan försäljning och fördelning anser länsstyrelsen dock kunna förkortas till fyra veckor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har inte något atl erinra raot förslaget, att ÖE själv skall beslärama lidpunkten för fördelningssammanträdet. Beredningens uppfattning, att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktion och fördelningssammanträde i regel torde vara lämplig delas däremot inle av länsstyrelsen. Nuvarande sex veckor anser länsstyrelsen vara en lämpligare tidpunkt. Besvär över auktion kan komma alt anföras kort före besvärslidens utgång. Hovrätten bör då ha andrum för atl fatta eventuellt inhibitionsbeslul och för all sända delta till ÖE. Denne behöver också viss tid för att vidta de åtgärder som ett sådant beslut föranleder.

Beredningens uttalanden beträffande kungörelsernas utformning, bl. a. att annonsering skall ske i former som väcker eventuella spekulanters intresse, finner Konungariket Sveriges stadshypotekskassa vara från alla synpunkter välmotiverade, överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt är av den uppfattningen att kungörelsen inte bör tas in i länskungörelserna, eftersom publicering i dera inte tillgodoser något beaktansvärt intresse.

Enligt hovrätten för Övre Norrland bör innehavare av rättigheter i kungörelsen om fastighetsauktion uppmanas att senast vid bevakningsammanträdet uppge fordringar sora de kan vilja kvitta mol arrende, hyra eller annat vederlag.

Föreskrifterna i förslagel om bur anmälan av fordran aller rättighet skall ske har berörts endasl i yttramdena från länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län. Förstnämnda länsstyrelse finner det böra över\'ägas, att i lagen ange atl anmälan av ansprålk skall göras inom viss tid, förslagsvis 14 dagar före auktionen eller bevakniingssammanlrädet. I praktiken tillämpas redan nu allmänt ett förfarande som innebär alt bevakningar infordras i god lid före auktionen. Enligt länsstyrelsens uppfattning talar starka skäl för att en sådan ordning lagfästs. Det är sålunda ofta nödvändigt alt auktionsförrättaren före auktionen förbereder borgenärsförteckningen. Länsstyrelsen i Kronobergs län har uppmärksammat att rättsägare, speciellt när särskilt borgenärssammanträde hålls, ofta förbiser att det redan vid sammanträdel skall företes handlingar sora åberopas som stöd för anmält anspråk. Detta har

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 127

raedfört olägenheter i olika avseenden. Enligt länsstyrelsen skulle en förbättring i delta avseende möjligen kunna åstadkommas om det i lagtexten anges att bevakning förutsätter ingivande av den handling varpå bevakningen grundas och att detta förhållande skall påpekas i auklionskungörelse och kallelsebrev.

Vad beredningen har föreslagit i fråga om underrättelse lill sakägare har i allmänhet inte föranlett några särskilda uttalanden från remissinstansernas sida. Hovrätten för Västra Sverige instämmer i sitt yttrande i beredningens påpekande alt också andra än sakägare som anges i föreskrifterna kan ha intresse för auktionen. Hovrätten föreslår att ÖE genom en uttrycklig föreskrift åläggs att sända underrättelser lill sådana intressenter som beredningen har nämnt i del sammanhanget.

2.10 Tidsfrister i mål om utmätning m. m.

2.10.1 GäUande rätt. Nuvarande regler om den tidsfrist inom vilken ulraät-ningsförrättning skall hållas och om anstånd med sådan förrättning innebär att utmätningsmannen skyndsamt skall vidta de åtgärder som ankommer på honom för att utmätningen skall verkställas. Såvitt raöjligt skall utmätningsförrättning hållas inom fyra veckor från det alt utmätningsmannen har mottagit erforderliga handlingar. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar det utöver sex månader från det att handlingarna kom in förfaller utmälningsansökningen (88 c § 1 mora. UL).

Beträffande tid för försäljning av ulraält egendom gäller den allmänna föreskriften alt del åligger utmätningsmannen eller, om försäljningen ankommer på ÖE, denne att ulan onödigt dröjsmål vidta de åtgärder som behövs för att försäljning skall koraraa till stånd. I övrigt ges skilda regler för olika kategorier egendom. Beträffande vanlig lös egendom föreskrivs att den skall säljas inom två månader, om inte hinder möter eller uppskov meddelas. I fråga om fast egendom, fartyg som avses i 94 § UL, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg är motsvarande tid bestämd till fyra månader från utmätningen eller, när inlecknad fordran har fastställts till betalning ur fast egendora, från det atl begäran om försäljning av egendora gjordes hos ÖE (88 c § 2 raom. UL).

Utmätningssökanden kan medge anstånd med försäljningen av utmätt egendom. Om anstånd som sökanden har medgivit fortfar utöver sex månader från utmätningen går denna emellertid åter. På samma sätt förfaller den utraätningsverkan som fastställelse lill betalning ur fast egendom har enligt 77 a § UL, om av sökanden lämnat anstånd föranleder att del förflyter längre tid än sex månader från det begäran om försäljning gjordes hos ÖE (88 c § 5 mom. UL).

Utmätningsman eller ÖE kan vidare medge uppskov med försäljningen av utmätt egendom. Som förutsättningar härför gäller atl del kan an-

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

tas att egendomen annars skulle säljas till underpris eller att gäldenären huvudsakligen utan egen skuld råkat i tillfälliga betalningssvårigheter eller atl det i övrigt föreligger synnerliga skäl till uppskov. Som ytterligare förutsättningar uppställs att utmätningssökandens rätt till betalning inte får äventyras eller hans rätt i övrigl otillbörligt åsidosättas. Uppskovsmedgivande får förenas med villkor och kan, när anledning finns, återkallas. Uppskov skall meddelas för viss tid men får i princip inte utsträckas utöver sex månader från utmätningen (88 c § 3 mom. UL). ÖE kan emellertid medge ytterligare uppskov om förehggande omständigheter påkallar del (88 c § 4 raom. UL). De angivna reglerna är enligt 60 § 3 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) inte tillämpliga vid indrivning av skatter. Enhgt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1963:255) om ändring i utsökningslagen äger bestämmelserna i 88 c § UL inte heller tillämpning i fråga om uttagande av böter, vite eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och inle heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid doraslol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna raedel och enligt domstolens, beslut skall återgäldas.

2.10.2 Lagberedningen. Beredningen föreslår inle någon ändring i de nuvarande reglerna om tidsfrist inom vilken utmätningsförrättning skall äga rum och om anstånd med sådan förrättning.

Reglerna om tidsfrist för försäljning av ulmätt egendom och om anstånd med sådan försäljning har beredningen tagit upp till omprövning. Realisation av utraätl fast egendom bör äga rura ulan dröjsmål. Uppskov medför risk för värdeförstöring och kan raedföra betydande kostnader. Vidare ku-muleras ränta. För borgenären är det naturligtvis en särskild olägenhet att han får vänta på betalning. Försäljning av fast egendom måste emellertid förberedas på lämpligt sätt. En utmätt fastighet skall sålunda bl. a. beskrivas och eventuellt värderas. Ora auktion skall hållas, måste kungörelse utfärdas i god tid. Avser ÖE att låta sälja fastigheten under hand så sora beredningens förslag raedger, får i allmänhet anlitas en mäklare som behöver viss lid för alt ulföra uppdraget. Beredningen har därför inta funnit det vara praktiskt möjligt att förkorta den nuvarande ordinära tidsfristen för försäljning av utmätt fast egendom. Som huvudregel skall därför enligt beredningens förslag alltjämt gälla alt försäljning av utmätt fastighet bör ske inom fyra månader från utmätningen. Vid försäljning som under konkurs skall ske på begäran av förvaltaren bör tiden enhgt beredningen räknas från dennes framställning. Någon särskild regel om tidsfristen för det fallet alt intecknad fordran fastställts lill betalning ur fast egendom, behövs inte om beredningens förslag att upphäva bestämmelsen i 77 a § UL genomförs.

Del är inte alltid möjligt alt genomföra försäljning av utmätt fastighet inom fyramånadersfiisten. Rättsligt eller faktiskt hinder kan föreligga. Som exempel på rättsligt hinder nämner beredningen alt fastighet, som har ut-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 129

mätts på grund av icke lagakraftvunnen dom, enligt 40 § 1 mom. UL inte utan gäidenärens samtycke får säljas förrän domen har vunnit laga kraft. Vidare kan försäljning få uppskjutas för att en ostörd dödsboavveckling skall bli möjlig. Tvist om äganderätten till fastighet eller tillbehör kan också vara hinder mot försäljning. Även förordnande om särskild försäljning av fastighetstillbehör medför att auktion på fasligheten måste anstå. Hinder mot försäljning kan också möta på grund av högre myndighets förordnande om in-hibition. ÖE skall i samtliga angivna fall självmant beakta, om hinder mot försäljning föreligger och ta upp ärendet när hindret upphör.

Enligt beredningen måste utrymme finnas att av praktiska skäl dröja med försäljningen även om något ovillkorligt hinder inte föreligger mot försäljning. Denna möjlighet får dock inte stå öppen utan inskränkningar. Om liden löper, växer bl. a. räntan på exekutionsfordringen eller andra fordringar som har förmånsrätt i fastigheten. Den nuvarande utformningen av bestämmelserna om anstånd med försäljning av fast egendom finner beredningen vara mindre lämplig. Rent principiellt bör inle ulmätningssökanden ensam få styra förfarandet i elt anhängigt ärende. Det riktiga förefaller vara, att sökanden förordar eller fastighetens ägare begär anstånd. Den nuvarande ordningen är enligt beredningens uppfattning också försåtlig. Om anstånd som sökanden har medgivit räcker mer än sex månader från utmätningen, går denna utan vidare åter. Sökanden kan sålunda genom förbiseende eller passivitet förlora den rätt sora han har för\'ärvat genora utmätningen. Med nuvarande regler måste man också skilja raellan anstånd som ulmälningssökanden medgivit och uppskov som ÖE har beslutat, vilket lätt kan vålla missförstånd.

En klar och lättfattlig reglering av frågan om anstånd vid försäljning av fast egendom får man enligt beredningen om det alltid får ankomma på ÖE att fatta beslut om anstånd. Den nuvarande bestämmelsen om all utmätningen går åter, när sökanden gett för långt anstånd, kan då utgå. Enligt beredningens förslag bör alltså fastigheten säljas inora fyra raånader från utmätningen, om ej hinder raöter eller ÖE på begäran ger anstånd.

Initiativ till anstånd kan tas såväl av utmätningssökanden som av fastighetens ägare. Någon särskild bestämmelse om förfarandet, när utmätningssökanden själv tar initiativ till anstånd, anser beredningen inte behövas. Beredningen föreslår däremot särskilda regler för det fallet att anstånd begärs av fastighetens ägare. Ulmälningssökanden skall då enligt förslaget få tillfälle att yttra sig över ägarens begäran. Om ulmälningssökanden därvid medger anstånd, skall ÖE också regelmässigt bevilja anstånd. Om inle mycket starka skäl föreligger, bör dock enligt beredningens mening anstånd inte medges sedan auktion har blivit utlyst. Därigenom har även andra intressenter dragits in i förfarandet och ÖE bör ta viss hänsyn även till dem. Även om ulmälningssökanden motsätter sig anstånd, får enligt förslagel anstånd medges på grund av särskilda skäl. Som exempel näraner bered-

5 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ningen atl det genom anstånd blir möjligt att sälja fastigheten vid en lämpligare tidpunkt eller att fastighetsägaren oförskyllt råkat i tillfälliga betalningssvårigheter.

Beredningen föreslår an tidsgräns för anstånd mad försäljning av fast egendom som inte får överskridas utan synnerliga skäl. Tiden har satts till ett år från utmätningen. Skälen för atl bevilja anstånd utöver elt år måste enligt beredningens uppfattning vara särskilt starka. Beredningen erinrar i sammanhanget om att ulraätningssökandan har möjlighet att återkalla utmätningen med verkan alt förfarandet skall nedläggas.

Reglerna om tidsfrist för försäljning av utmätt luftfartyg m.m. och om anstånd med försäljning överensstämmer med dem som beredningen har föreslagit beträffande fast egendom, dock med det undantaget att förslaget inte tar upp någon ettårsgräns för anstånd sora inte får överskridas annat än av synnerliga skäl. Anledningen till delta undantag är att så lång väntetid som ett år inte gärna kan tänkas komma i fråga, bl. a. med hänsyn till de kostnader som förvaring av luftfartyg drar. Redan tiden fyra månader anser beredningen vara lång för sådan egendom.

Också i fråga om annan lös egendora än luftfartyg föreslår beredningen alt nuvarande tidsfrister för försäljning skall behållas. Lös egendom bör sålunda säljas inom två månader från utmätningen, om inte hinder möter eller anstånd beviljas. Beträffande fartyg som avses i 94 § UL skall enligt beredningens förslag liksom f. n. gälla en tid av fyra månader.

Det bör ankomma på utmätningsmannen atl bevilja anstånd med försäljning av lös egendom. Med hänsyn till atl ÖE sköter försäljningen av fartyg bör del dock enligt beredningen ankomma på ÖE att ge anstånd beträffande sådana fartyg. I övrigt har beredningen föreslagit regler om anstånd som överensstämmer med vad sora föreslås beträffande fast egendom. Den tidsgräns för anstånd som. inte får överskridas utan synnerliga skäl vill beredningen emellertid i fråga om lös egendom i allmänhet sätta till sex månader från utmätningen. För fartyg föreslås motsvarande tidsgräns bli densamma som för fast egendora, dvs. ett år från utmätningen.

2.10.3 Remissyttrandena. Beredningens förslag att nuvarande regler om den tidsfrist inom vilken utraätningsförrättning skall hållas och ora anstånd med sådan förrättning inte skall ändras har allmänt godtagits eller läranats utan erinran under remissbehandlingen.

I några remissvar sätts emellertid en annan ordning i fråga. EON påpekar att den rätt att medge anstånd med utmätningsförrättning som ulmälningssökanden nu har ofta ulnyttj as på sådant sätt att gången i ett utsökningsmål blir följande. Sedan gäldenären underrättats om den begärda utmätningen, lämnar sökanden ett kortare anstånd. När tiden för anståndet gått lill ända, utsätter utmätningsmannen förrättning och sänder ett meddelande om detta till gäldenären. Denne, som då blir påmind om sin skuld, tar kontakt med sö-

KungL Maj.ts proposition nr 20 år 1971 131

kanden och lovar betalning eller gör en avbetalning. Sökanden meddelar därpå ett nytt anstånd, varpå samma procedur upprepas på nytt till dess utmälningsansökningen efter sex månader förfaller. Enligt EON är det inte ovanligt alt utmätningsmannen under en sexmånadersperiod får sätta ut förrättningar ett par gånger i månaden. Förhållandet medför praktiska olägenheter för utmätningsmännen. Att bevaka anståndstiderna, sätta ut förrättningar, underrätta gäldenärer om förrättning samt inställa förrättningar är ett omfattande arbete sora tar avsevärd tid i anspråk. Alt frånta borgenärerna möjlighet att lärana anstånd är givetvis uteslutet och är inte heller av intresse för utraälningsraännen, eftersom åtskilliga mål aldrig behöver verkställas genom att borgenären kan lämna anstånd. EON sätter mot bakgrunden av de nämnda förhållandena i fråga om inle samma skäl talar för atl utmätningsmannen skall besluta om anstånd med utmätningsförrättning som att han skall besluta om anstånd med försäljning. Huvudregeln skulle då, liksom i fråga om anstånd med försäljning enligt de av beredningen föreslagna bestämmelserna, vara att anstånd bör medges, om borgenären begär del, men atl särskilda skäl bör föreligga för anstånd om förrättning har utsatts. Utsättande av utmätningsförrättning skulle därvid likställas raed att auktion har utlysts. Länsstyrelsen i Malmöhus län och kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt anför liknande synpunkter.

De av beredningen föreslagna reglerna ora tidsfrister för försäljning av utmätt egendom och om anstånd med försäljning har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem hovrätten för Västra Sveriye, hovrätten för övre Norrland, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges kronofogdar och huvuddelen av de länsstyrelser som har avgivit yttrande.

Beredningens förslag att tidsfristen för försäljning av utmätt fastighet också i fortsättningen skall sättas till fyra månader kritiseras av länsstyrelsen i Jämtlands län. Enligt länsstyrelsen har det i praktiken visat sig vara svårt att hinna med en försäljning inom en fyramånadersfrist. Beskrivning och värdering, anskaffandet av gravationsbevis och andra handlingar rörande fastigheten samt erforderlig kungörelsetid har gjort att en försäljning ibland inte har hunnits med inom den ordinära tidsfristen. Beredningans förslag beträffande underhandsförsäljning av fastighet, separat försäljning av fastighetstillbehör m. m. kommer vidare att göra förberedelseförfarandet ytterst tidsödande, varigenom svårigheterna alt hinna med försäljning inom föreskriven ordinär tid ytterligare kommer att accentueras. Länsstyrelsen föreslår därför, att tidsfristen fastställs till sex månader.

Advokatsamfundet understryker vikten av att fyramånadersfristen för försäljning av fastigheter inte överskrids annat än om vägande rättsliga eller faktiska hinder föreligger. Samfundet framhåller därvid, att det f. n. vid

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

flera länsstyrelser på grund av arbetsbalansen förekommer en tidsutdräkt mellan ansökan och auktion, som inte är försvarbar. Det förekommer sålunda att auktionen dröjer raer än ett år utan att något annat hinder har förelegat än arbetsbalansen. Samfundet frarahåller också atl försäljning av fastighet i konkurs bör handläggas raed förtur med hänsyn till de speciella intressen som då bör beaktas.

De föreslagna reglerna om anstånd raed försäljning av utraätl egendom och beredningens uttalanden i anslutning till dem berörs av flera remissinstanser.

överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt framhåller alt möjligheten att ge anstånd med försäljning av utmätt fastighet i praktiken är bland det viktigaste i hela förfarandet. Genom att på lämpligt salt medge anstånd kan man nedbringa antalet exekutiva försäljningar lill en ringa bråkdel av de begärda till fördel för alla berörda parter. Möjligheten att medgiva anstånd bör därför begränsas så litet sora möjligt. Länsstyrelsen i Älvsborgs län biträder förslaget att det skall ankomma pä ÖE att ge anstånd med försäljning av utmätt fastighet. Bestäramelsen bör enligt länsstyrelsen kunna användas bl. a. om gäldenären påstår, all han har spekulant på fasligheten och atl han beräknar kunna få den såld så all samtliga exekulionsfordringar kan betalas. I ett sådant fall bör ÖE kunna lämna anstånd en eller två månader med den exekutiva försäljningen för att se, om en underhandsförsäljning kan komina till stånd.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att nuvarande regler om anstånd med försäljning av utraätl egendom bör behållas oförändrade. De bestämmelser som nu gäller är enligt länsstyrelsens mening väl avvägda för att tillgodose gäldenärs, utmätningssökandes och övriga borgenärers intressen. Länsstyrelsen vänder sig särskilt mot de föreslagna reglerna om anstånd vid försäljning av utmätt fastighet, och finner det inte vara rimligt att ÖE skall pröva och besluta i de talrika fall då fråga om anstånd kommer upp. Enligt länsstyrelsen har beredningen inte framfört några bärande motiv för att bryta den hittills tillämpade principen att sökanden är herre över förfaran-del. Länsstyrelsen kritiserar också förslaget alt anstånd med försäljning av fastighet skall kunna medges upp till ett år, \ilkel länsstyrelsen finner vara olämpligt med hänsyn till de ökade räntefordringar som kan uppslå under så lång tid.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anlägger liknande synpunkter beträffande anstånd med försäljning av utmätt fastighet. Enligt länsstyrelsens mening bör anståndsmedgivanele från utraälningssökandens sida obligatoriskt respekteras. Detta bör emellertid inte hindra att gäldenären ges möjlighet alt begära anstånd. Länsstyrelsen påpekar att den möjligheten i praktiken redan föreligger, dock med den skillnaden i förhållande till förslaget att gäldenären då hänvisas att direkt hos sökanden utverka anstånd. Det finns enligt läns-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 133

styrelsen inte någon anledning att låta ÖE ta del i de förhandlingar som följer på en sådan begäran om anstånd.

Beredningens uttalande alt anstånd med försäljning av utmätt egendora inte utan starka skäl bör medges sedan auktion har utlysts berörs i några remissyttranden. EON ansluter sig i det avseendet till beredningens uppfattning. EON framhåller därvid att det f. n. inte är ovanligt att sökande lämnar anstånd omedelbart före en utlyst auktion, sora då måste inställas. Efter någon tid kan ny auktion få utlysas, vilken i sin tur kan få inställas efter förnyat anstånd. Genora ett sådant förfarande åsamkas de exekutiva myndigheterna onödigt arbete och statsverket kostnader. En större olägenhet med den nuvarande ordningen är emellertid enligt EON att auktionsspekulanter inte vet om en utlyst auktion verkligen kommer atl hållas. Denna ovisshet medför ofta att spekulanter helt enkelt inte infinner sig i sådan omfattning att rimligt pris på godset kan uppnås. Utmätt gods försäljs därvid ofta till lägre pris än vad som annars hade kunnat uppnås. Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar att beredningen har förutsatt att ÖE, när anstånd begärs, skall göra en avvägning mellan olika intressen. En sådan prövning torde emellertid enligt länsstyrelsen ofta te sig ganska vansklig, om den skall äga rum myckel nära eller i omedelbart sammanhang med auktionstillfället. Länsstyrelsen finner en fix regel, som innebär alt uppskov inte får beviljas sedan auktion har blivit utlyst vara att föredra. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser däremot att beredningens åsikt all anstånd normalt skall vägras sedan auktion har utlysts är felaktig. Likaväl som gäldenäien förutsätts ha rätt att avstyra försäljningen genom betalning ända fram till klubbslaget, bör enligt länsstyrelsens mening anståndsraedgivande fråii utmätningssökandens sida intill samma tidpunkt kunna beaktas. Länsstyrelsen anser alt olägenheten atl auktion måste utsättas gång efter annan på grund av att anstånd lämnas får accepteras i de sällsynta fall då sådant förekomraer. Länsstyrelsen framhåller i det sammanhanget att del f. n. oftare torde förekoraraa att auktion inställs i sista stund på grund av betalning än till följd av att anstånd raedges.

Sjölagskommittén konstaterar att beredningens förslag beträffande fartyg, liksom i fråga om fastigheter, innebär alt anstånd med försäljning inte utan synnerliga skäl får meddelas utöver elt år från utmätningen. Kommittén påpekar alt denna ettårsgräns i beredningens förslag saknar motsvarighet i fråga om luftfartyg, eftersom beredningen har funnit så lång väntetid som ett år inte kunna länkas komma i fråga beträffande dem, bl. a. med hänsyn till de kostnader som fönaring av dem drar. Enligt kommittén gör sig behovet av snabbhet i exekutionsförfarandet utan tvekan gällande på motsvarande sätt i fråga ora fartyg, i varje fall när del gäller handelsflottans fartyg. Kommittén anser det därför ligga närmare till hands att söka överensstämmelse mellan reglerna för exekution i fartyg och motsvarande regler i fråga om luftfartyg än att likställa fartyg med fastighet. Kommittén förordar så-

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

lunda att reglerna om tidsgräns för anstånd med exekutiv försäljning av fartyg utformas i överensstämmelse med de föreslagna motsvarande reglerna i fråga om luftfartyg. Advokatsamfundet är av sarama uppfattning.

Om de föreslagna bestämraelserna ora anstånd med försäljning av utmätt lös egendom görs tillämpliga på de allmänna målen måste enligt EON:s mening följden bli att utmätningsmännen i princip inte kan träffa uppgörelser om avbetalning i dessa mål för längre tid än sex månader efter utmätning. Anståndstiden sex månader är för kort och EON föreslår därför att anstånd med försäljning av utmätt lös egendom i allmänna mål medges upp till ett år och att anstånd därutöver kan medges om synnerliga skäl föreligger. Kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt är av samma uppfattning.

Flera andra företrädare för exekutionsväsendet tar upp frågan om tillämpningen i allmänna mål av den. föreslagna bestämmelsen att anstånd med försäljning av utmätt fastighet inte utan synnerliga skäl får beviljas utöver alt år från utmätningen. Man frarahåller alt det vid utmätning av faslighet för skatter och andra allmänna avgifter inte är ovanligt, all anstånd med försäljning beviljas tills vidare för ait bereda gäldenären möjlighet att klara upp skulden enligt avbetalningsplan. När skulderna uppgår lill stora belopp kommer betalningsplanerna ofta att omfatta längre tid än ett år. Länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län, överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt och kronofogdemyndigheten i Linköpings distrild anser att denna konsekvens av de föreslagna reglerna bör undvikas genora atl begränsningen av anståndstiden till ett är ultryckligen anges inte skola gälla vid utraätning av fastighet i allmänt raål.

Länsstyrelsen i Värmlands län och kronofogdemyndigheten i Östersunds distrikt anser att samtliga föreslagna regler om anstånd vid försäljning av utmätt fastighet bör gälla enbart vid utmätning i enskilda mål och sålunda inte avse allmänna mål.

Advokatsamfundet anser däreraot att de föreslagna reglerna också bör till-lämpas vid utmätning för skatt. Samfundet framhåller i det avseendet att det till följd av att de nuvarande reglerna inte gäller vid utmätning för skatt i praktiken ofta förekommer atl sådana utmätningar blir mycket gamla, ibland flera år. Samfundet anser att det inte finns någon anledning att på detta sätt särbehandla skattefordringar. Del nuvarande systemet medför enligt samfundet ofta den allvarliga olägenheten, att konkursraässiga gäldenärer till förfång för övriga borgenärer hålls ifrån konkurs på grund av att kronofogdemyndigheten använder utmätningen som en säkerhetsåtgärd och sedan successivt, ofta under lång tid, försöker driva fram betalningar från gäldenären. Härigenom lockas gäldenärer på obestånd att fortsätta sin verksamhet under upptagande av nya krediter t. ex. hos leverantörer, som inte känner till utmätningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 135

2.11 Former för realisation av utmätt fast egendom

2.11.1 Gällande rätt. Utmätt fast egendora skall enhgt gällande lag alllid säl
jas på offentlig auktion, som förrättas av ÖE (89 och 97 §§ UL).

Exekutiv försäljning av fastighet omfattar fastigheten med alla dess tillbehör. Möjlighet finns emellertid atl anordna särskild försäljning av tillbehör till ulmätt fastighet (100 a § UL). Särskild försäljning av tillbehör ombesörjs av ÖE och kan ske antingen på offentlig auktion eller under hand.

Vid sidan av försäljning av utmätt fast egendom finns enligt gällande lag möjlighet att ställa egendomen under tvångsförvaltning (jfr 7 kap. UL). ÖE kan på bagäran av utmätningsborgenären förordna om sådan förvaltning antingen omedelbart vid utmätning eller efter ett misslyckat försäljningsförsök. Skall fastighet stå under tvångsförvaltning, förordnar ÖE syssloman att ta hand om egendomen. I UL ges åtskilliga föreskrifter om förvaltningen, uppbörd och redovisning av influtna medel och fördelningen av uppkommen behållning.

2.11.2 Lagberedningen. Beredningen understryker det angelägna i all vid
exekutiv försäljning av fastighet de rättsliga förhållandena utreds, så att
köparen såvitt möjligt kan säkert bedöma vad han förvärvar. Varje osäker
het på den punkten är ägnad att minska den valuta som försäljningen kan
inbringa, till skada för utmätningssökanden eller andra borgenärer och fas
lighetens ägare. Den som i sådant fall förvärvar fastigheten kan göra en
obehörig vinst, om han har räknat med viss risk sora sedan inle aktualise
ras. Det är inte önskvärt, att en sådan spekulalionsvinst inhöstas.

Vissa bestämmelser som redan har förts in i UL efter förslag av beredningen tjänar syftet att uppnå goda resultat vid exekutiva faslighelsförsälj-ningar eller i varje fall motverka försäljningar till underpris. Bestämmelserna i 126 § 3 raom. UL ger sålunda auktionsförrättare raöjlighet att avvisa inrop på auktion, ora det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än inropssuraman kan uppnås. Vidare kan bestämmelserna om särskild försäljning av utmätt fastighetstillbehör, i synnerhet beträffande industrifastigheter, leda till att bättre ekonomiskt resultat kunde uppnås än om fastighet med alla tillbehör måste säljas i klump. Motsvarigheter lill dessa bestämmelser, liksom till nuvarande bestämmelser om det s. k. lägsta budet vid fastighetsauklion, har tagits in i beredningens förslag till ny försäljningslag.

Beredningen har nu prövat också andra vägar än de nämnda för att uppnå bästa möjliga resultat av fastighets exekutiva försäljning. Enligt beredningens mening bör det ibland vara möjligt att få ut mera för en fastighet, om den liksom lös egendom får utbjudas till försäljning under hand. Detta förfarande finner beredningen visserligen inte lämpa sig så bra i mera komplice-

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

rade fall. Försäljningen av t. ex. en obebyggd tomt, en villafastighet, ett hyreshus m. m. kan emellertid ofta vara mycket enkel rättsligt sett, om fastigheten inte är alltför högt belånad. I sådana fall bör fastigheten kunna raed fördel utbjudas till försäljning under hand. Enligt beredningens förslag skall därför utmätt fastighet få säljas på delta sätt, om del är tillföiiitligt utrett vilka fordringar och rättigheter sora belastar faslighelan och försäljning i den ordningen synes mera iindamålsenlig än försäljning på auktion. Avsikten är, att ÖE i dessa fall skall regelmässigt låta utbjuda fasligheten genom mäklare, som äger åtnjuta sedvanlig provision ora försäljning kommer till stånd genora hans förmedling. Undanlagsvis kan del länkas, alt ÖE själv kan inhämta anbud t. ex. från statlig eller kommunal myndighet som kan antas vara intresserad av all köpa fastigheten, raen i allmänhet är det inle lämpligt att ÖE är verksam på delta sätt. Något hinder bör enligt beredningen inte föreligga mot alt lämna samma uppdrag ål två eller flera mäklare saratidigt, ora det anses främja saken.

Försäljning under hand bör i princip inte få leda lill atl inteckningar blir ulan verkan eller all upplåtna rättigheter upphör. Försäljningen bör ske i former som så nära sora möjligt överensstäraraer med frivillig försäljning. Köparen bör därför åläggas att svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller i övrigt är förenade med förmånsrätt i fastigheten, om inle borgenär får gottgörelse ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fastigheten. Härav följer alt försäljning under hand praktiskt sett inte kan ske ulan alt ulmälningssökanden får full betalning eller godtar försäljningen. Dat kan antas, att denne, som t. ex. kan vara staten såsom innehavare av skattefordran, gör sådant medgivande efter elt ekonomiskt övervägande. 1 öviigt måste kontakt tas raed alla inteckningshavare för att få uppgift om den aktuella belåningen in. m. Förslaget förutsätter också, atl alla rättigheter sora på grund av skriftlig upplåtelse gäller i fastigheten skall förbehållas, om inle rättighetshavaren efterger sin rätt. Däremot har beredningen ansett sig kunna bortse från muntliga upplåtelser, som inte heller beaktas vid exekutiv auktion.

Förslaget kräver som huvudregel, atl fastighetsägaren godkänner försäljningsvillkoren vid underhandsförsäljning. När han godkänt dessa, är han utesluten från möjligheten alt genora klagan vinna ändring i ÖE:s beslut och överlåtelsen kan äga rum i förutsatt ordning. Kravet på ägarens godkännande har dock inle ansetts böra upprätthållas, när del har gjorts försök att sälja fastigheten på auktion ulan att därvid skett godtagbart inrop. I sådant fall bör enligt beredningen försäljning under hand kunna få ske även ulan ägarens godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Beredningen behandlar i detta sararaanhang institutet tvångsförvaltning av fast egendora. En väsentlig orsak lill att institutet infördes år 1912 var, att bestämraelserna ora lägsta budet befarades kunna leda till att utmätt fastighet inte kunde säljas och att det inle var tillfredsställande om gäldenären då

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 137

utan vidare fick den fastigheten åter till fri disposition. Institutei omreglerades senare till en fullt självständig realisationsform, varvid syftet näi-mast var att gynna inteckningshavare med svag förmånsrätt under en lågkonjunktur med fallande fastighetsvärden.

Möjligheter att få tvångsförvaltning till stånd har använts sällan och i allt mindre omfattning. Erfarenheterna har, såvitt beredningen kunnat inhämta, inte varit goda. Det är sålunda knappast möjligt alt bedriva tvångsförvaltning av jordbruks- eller industrifastighet på ett sätt som ger något utbyte, medan möjligheterna kanske är något gynnsammare, när det gäller en v-anlig hyresfastighet.

Enligt beredningens mening finns del inte tillräckliga skäl att behålla institutet tvångsförvaltning. Fordringsägare kan med större fördel söka utmätning i annan gäidenärens egendom eller söka honom i konkurs. Visserligen kan en borgenär, som inte har personlig fordran mot faslighetens ägare, inte få utmätning i annan hans egendom eller söka honom i konkurs. Men de sällsynta undantagsfall som det här kan vara fråga om motiverar inte i och för sig, alt institutet upptas i en ny lag. Efter genomförandet av JB blir det vidare enligt beredningens mening säkerligen mera sällsynt, att någon har pantbrev i fast egendom utan att ägaren är personligen betalningsskyldig för omslagsrevers. Beredningen föreslår alltså, att institutet tvångsförvaltning avskaffas. Beredningens förslag innehåller emellertid, liksom gällande lag, bestämmelser om förordnande av syssloman för utmätt fastighet i avvaktan på dess försäljning som ju ibland kan låta vänta på sig. Syssloman kan få i uppdrag att uppbära avkastning av fastigheten (t. ex. hyror) eller att ta värd om fastigheten. Även utan all syssloman utses kan enligt förslaget meddelas förordnande som gör del möjligt alt la hand om avkastning av utmätt fastighet efter hand som den förfaller.

2.11.3 Remissyttrandena. Förslaget att exekutiv försäljning av fastighet skall kunna ske under hand tillstyrks av bl. a. hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelsen i Malmöhus län, EON, Svenska bankföreningen, Stockholms sparbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges fastighetsägareförbund. Hovrätten för Västra Sverige delar beredningens uppfattning att försäljning under hand knappast kan komina i fråga i mera komplicerade fall. Eftersom vissa praktiska problem inte kan undvikas vid underhandsförsäljning finner hovrätten det vara vanskligt att uttala sig om vilken betydelse institutet kan få i praxis. I det stora hela anser hovrätten emellertid alt möjligheten till underhandsförsäljning kommer att utgöra ett värdefullt komplement till reglerna om offentlig auktion. Särskilt förtjänar det enligt hovrätten att framhållas att försäljning under hand kan utgöra en tänkbar möjlighet i de fall då det har visat sig omöjligt att få ett acceptabelt bud vid offentlig auktion och ÖE därför har tvingats äwisa inrop. Svenska sparbanksföreningen anser 5t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

att en underhandsförsäljning i de flesta fall är ägnad att ge ett för alla berörda parter, inte minst innehavare av i egendomen intecknade rättigheter, förmånhgare resultat än om fastigheten säljs på offentlig auktion. Enligt föreningens mening bör förfarandet därför riktas in på underhandsförsäljning som den normala realisations formen, medan försäljning på auktion bör användas bara om underhandsförsäljning har misslyckats eller det från början måste anses osannolikt att en sådan ger bättre resultat. Också i yttrandet från Stockholms sparbank kommer den uppfattningen till uttryck att underhandsförsäljning i de flesta fall ger ett bättre resultat än försäljning på auktion och att underhandsförsäljning därför borde göras till den primära realisalionsformen. Emellertid framhålls samtidigt att det finns anledning att befara att underhandsförsäljning kommer att medföra en besvärande fördröjning av exekutionen. Visserligen är t. ex. inleckningshavares ränlekrav teoretiskt sett garderat oavsett hur lång lid förfarandet tar, men även med nuvarande system har det i praktiken visat sig att tidsutdräkten vid förfarandet ofta har vållat svårigheter. Sveriges industriförbund anser atl försäljning under hand kanske främst kan komma i fråga beträffande obebyggda tomter, villafastigheter och hyreshus ]nen påpekar alt det inte kan anses uteslutet att också mindre industrifastigheter raed okomplicerad intecknings- och rättig-helsstruktur kan vara lärapliga objekt för sådan försäljning. Enligt Sveriges fastighetsägareförbund har man anledning att utgå från att del, trots de kostnader som är förenade med en försäljning under hand, ofta kan bli möjligt att uppnå bättre pris än vid auktionsförsäljning. Förbundet framhåller emellertid att det i varje enskilt fall raåste ske en avvägning av för- och nackdelar av underhandsförsäljning innan man använder sig av denna försäljningsform. Under förutsättning att de restriktiva bestämmelser som enligt förslaget skall kringgärda underhandsförsäljning behålls, anser sig förbundet kunna godta att möjlighet till sådan försäljning öppnas.

I några remissvar lämnar man förslaget om underhandsförsäljning utan erinran men ger samtidigt uttryck för uppfattningen atl denna försäljningsform i praktiken inte komraer att kunna användas så ofta. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare finner det vara svårt att ha någon raening i frågan om möjligheten till underhandsförsäljning i praktiken kommer att utnyttjas i nämnvärd utsträckning och frarahåller i det sammanhanget att den föreslagna bestämmelsen att försäljningsvillkor skall godkännas av fastighetsägaren torde innebära en avsevärd begränsning. Föreningen delar emellertid beredningens uppfattning, atl också denna utväg bör stå öppen för att uppnå bästa möjliga resultat av fastighets exekutiva försäljning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län betonar att försäljning under hand inte torde kunna förekomma annat än i enkla fall då fasligheten inte är alltför högt belånad. Bankinspektionen finner del i och för sig vara tillfredsställande om möjlighet till underhandsförsäljning av fastighet införs men framhåller att det torde vara realistiskt att anta atl svårigheter inle så sällan kommer att upp-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 139

stå när det gäller atl uppfylla de förulsätlningar för sådan försäljning som enligt förslaget skall gälla. Viss risk föreligger därför enligt inspektionen att försäljningsformen i praktiken inle kan begagnas så ofta sora kanske hade varit önskvärt.

Länsstyrelserna i Stockholms, Kopparbergs och Västerbottens län uttrycker tveksarahet inför förslaget att det skall vara möjligt att sälja fastighet exekutivt under hand. Länsstyrelsen i Stockholms län ställer frågan om ÖE i varje ärende om exekutiv försäljning av fastighet skall bedöma om underhandsförsäljning bör komma i fråga. Länsstyrelsen påpekar alt det under 1968 kom in 471 ansökningar ora fastighelsförsäljning till länsstyrelsen och frarahåller att det med en sådan arbetsraängd blir mycket omständligt och tidsödande all genomföra det förberedande arbete som enligt förslaget läggs på ÖE. Med hänsyn härtill hyser länsstyrelsen stor tvekan om regler angående försäljning under hand bör införas men vill, bl. a. med hänsyn till atl bestämraelser om sådan försäljning redan finns beträffande utmätt lös egendom, inle motsätta sig detta. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför alt länsstyrelsen tidigare har förklarat sig inle ha något all erinra mot att det infördes raöjlighet alt sälja utraätl lös egendom under hand. När det gäller underhandsförsäljning av fast egendom är länsstyrelsen emellertid avgjort raer tveksam. Länsstyrelsen sätter i fråga om den föreslagna ordningen kommer att tillämpas i praktiken och framhåller att den inte är användbar annat än i vissa mycket enkla undantagsfall såsora när det gäller en sommarstuga eller svårsäljbar egendom beträffande vilken stat eller kommun kan tänkas vara enda spekulant. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län bar möjligheten att sälja utmätt lös egendom under hand utnyttjats i mycket begränsad utsträckning. I de fall där metoden har använts har det visat sig att den i varje fall inte givit bättre ekonomiskt utbyte än vad som hade kunnat uppnås vid auklionsförsäljning. Länsstyrelsen förutser att metoden att sälja faslighet under hand kommer att utnyttjas i lika ringa grad.

En klart avvisande inställning till beredningens förslag beträffande underhandsförsäljning av utmätt fastighet intar länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Jämtlands län. Länsstyrelsen i österyötlands län finner del föreslagna förfarandet vid underhandsförsäljning vara dyrbart, omständligt och tidskrävande och understryker bl. a. att åtskilliga arbetsuppgifter enligt förslagel komraer alt åvila ÖE och detta även vid en försäljning som sker genom mäklare. ÖE skall sålunda utreda vilka fordringar och rättigheter, som belastar fastigheten, bestämma köpevillkoren, hålla fördelningssammanträde och utfärda köpebrev. Länsstyrelsen anser vidare att försäljningsformen bara kan komma till användning i undantagsfall. 1 det avseendet pekar länsstyrelsen på det förhållandel att köparen vid försäljning under hand skall svara för alla fordringar som är förenade med panträtt eller annan förmånsrätt i fastigheten, vilket innebär alt förfarandet inte kan komma till användning i de talrika fall då fastigheten är högt be-

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

lånad. Vidare framhåller länsstyrelsen att underhandsförsäljning inte kan användas i fall då överenskommelse att bibehålla samtliga i faslighet upplåtna rättigheter inte kan träffas. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Jämtlands län, som anser att förslaget utan olägenhet kan utgå. I de fall då berörda sakägare är ense om försäljning under hand kan sådan enligt länsstyrelsen ske på frivillighetens väg utan alt exekutivt förfarande behöver tillgripas. Länsstyrelsen i Kalmar län betonar alt det vid försäljning av fastighet ofta är fråga om stora ekonomiska värden och att raånga sakägare kan beröras av en försäljning. Det är därför viktigt att försäljningen sker raed tillämpning av elt i lag noga reglerat förfarande. Försäljningsformen bör enligt länsstyrelsens mening inte bestämmas av ÖE efter en diskretionär prövning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vänder sig mot all mäklare enligt beredningens förslag skall anlitas för att genoinföra en underhandsförsäljning. Länsstyrelsen pe:kar på de risker som uppstår för alt statsverket dras in i tvister om mäklararvode, särskilt om, som beredningen förulsätler kunna ske, två eller flera mäklare samtidigt anlitas. Enligt länsstyrelsen i Värmlands län torde det i praktiken i allmänhet förhålla sig så att, när fastighetsexekution inleds, raöjligheten att få till stånd ett utbyte av ägare till fastigheten redan har utnyttjats utan resultat. I de fall där fast egendora ingår i konkursbo torde därjämte frågan om faslighetens försäljning under hand ha prövats i konkursförfarandet och resulterat i att sådan försäljning inte bör ske.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner det mindre lämpligt att lägga på ÖE att avgöra om underhandsförsäljning skall komraa lill stånd. Enligt länsstyrelsen bör i varje fall krävas alt yrkande om sådan försäljning skall ha gjorts av ägaren, inteckningshavare eller annan rättsägare innan ÖE behöver pröva frågan om underhandsförsäljning och att den som framställer sådant yrkande skall anse sig med fog kunna påstå att ett fördelaktigare pris kan nås genom sådan försäljning. Länsstyrelserna i Västmanlands och Koppar-berys län delar uppfattningen att elt uttryckligt yrkande från rättsägare bör utgöra en förutsättning för att frågan om underhandsförsäljning skall tas upp. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att inle bara sökanden och ägaren utan också rättsägare som inteckningshavare och rättighethavare bör få tillfälle yttra sig innan frågan om faslighet bör säljas under hand avgörs.

Beredningens förslag att institutet tvångsförvaltning skall avskaffas har godtagits eller läranats utan erinran under reraissbehandlingen. Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar i sitt yttrande att länsstyrelsen tveklöst ansluter sig till förslaget. Länsstyrelsen framhåller, att möjligheten lill tvångsförvaltning har utnyttjats sällan.När det har utnyttjats har del enligt länsstyrelsen utgjort ytterligare en komplikation i det exekutiva förfarandet.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 141

2.12 Exekutiv försäljnings inverkan på inteckningar

2.12.1 GäUande rätt. Inteckning som vid exekutiv auktion faller utanför
lägsta budet upphör att gälla, om inte inteckningshavaren och inroparen
kommer överens om avräkning (23 § IF och 131 § UL). I fråga ora gemensam
inteckning gäller att inteckningen — även om den faller inora lägsta budet —
blir ulan verkan, om inte samtliga fastigheter säljs efter gemensamt utrop el
ler inteckningshavaren medger att det solidariska ansvaret skall upphöra el
ler att del belopp som belöper på såld faslighet skall stå inne i fastigheten
(36 § IF och 117 § UL). I enlighet med övertagandeprincipen skall befintliga
lån i fastighet som säljs exekutivt kunna stå kvar. Huvudregeln är att be
lopp som faller inom lägsta budet inte behöver betalas kontant, om inte kö
paren avtalar annat med borgenären (117 och 131 §§ UL). En förutsättning
för atl lån skall stå kvar är naturligtvis att inteckningen gäller.

Den som ropar in fastighet på exekutiv auktion blir inle därigenom personligen belalningsansvarig raot de borgenärer vilkas fordringar enligt lagens regler skall slå kvar i fastigheten, dvs. i princip de inleckningsfordringar sora faller inom lägsta budet.

Om förre ägaren var personligen betalningsskyldig för lånet kvarstår detta ansvar efter auktionen. Ora en inteckningshavare vid exekutiv auktion inte begagnar sig av sin rält atl uppbära kontant betalning ur köpeskilhngen utan i stället låter beloppet innestå i fastigheten, anses han ha uppgett den personliga fordringen mot förre ägaren (30 § IF).

Beträffande ägarhypotek gäller att om andel i inteckning som faller inom lägsta budet finnes tillkomma gäldenären (dvs. ägaren), skall den andelen utan särskilt yrkande betalas kontant (117 § UL). Någon särskild bestämmelse finns inte om kontant betalning i det fallet alt gäldenären innehar hel inteckning inom lägsta budet. Denna torde — trots att inteckningen inte är belånad — böra betraktas som intecknad gäld och skall alltså inte betalas kontant, ora det inte yrkas. Inteckningen övergår enligt gällande lag inte genom försäljningen till köparen. Om ägaren har hel inteckning eller andel i inteckning utom lägsta budet, skall inteckningen resp. andelen givelvis betalas kontant, om inte annat avtalas med köparen. Ägarhypotek tas ofta i mät i samband raed exekutiv försäljning och ägaren kommer dä inte själv i åtnjutande av tillgodohavandet.

2.12.2 Den i JB föreslagna ordningen. Sora huvudregel anges i JB att inteck
ning blir utan verkan till belopp sora enligt sakägarförteckningen inte täcks
av köpeskillingen om inle ÖE förordnat om fortsatt inteckningsansvar. Mot
svarande gäller när inteckning avser flera fastigheter gemensarat och dessa
säljs på exekutiv auktion enligt gemensam sakägarförteckning. Sker däremot
försäljningen enligt särskilda sakägarförteckningar förlorar inteckningen
alltid sin verkan, om inte ÖE förordnat om fortsatt inteckningsansvar. Säljs

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

endast någon eller några av fastigheterna, blir inteckningen, såvitt angår såld fastighet helt ulan verkan, om inle ÖE förordnat om fortsatt inteckningsansvar, och såvitt angår annan fastighet, utan verkan till den del medel utfallit på pantbrevels belopp (6 kap. 12 § JB). Någon raolsvaiighel till 30 § IF har inte lagils upp i JB.

2.12.3 Lagberedningen. 1 syfte atl bevara befintliga inteckningar i största möjliga utsträckning förordar beredningen atl särskild förklaring skall kunna meddelas om alt vissa inteckningar som köparen vill bevara allljäral skall gälla oaktat de inte täcks av köpeskillingen. Begäran om fortsatt inteckningsansvar skall enligt beredningens förslag göras senast vid sammanträde för köpeskillingens fördelning. Förordnande om intecknings fortsatta bestånd skall raeddelas av ÖE. Förslaget möjliggör att inteckningarna kan omedelbart belånas hos kreditgivare som köparen anlitar. Enligt beredningens förslag skall ÖE även kunna förordna att gemensamma inteckningar, vilkas belopp inte läcks av köpeskillingen skall fortfara all gälla. Beredningen har även övervägt huruvida ÖE skulle kunna tillerkännas en allmän befogenhet att förordna ora fortsatt inteckningsansvar även i sådana fall när gemensamt intecknade fastigheter säljs efter särskilda utrop eller sådan fastighet säljs för sig. Situationen kan emellertid vara komplicerad och beredningen har därför ansett del rådligasl att begränsa en sådan befogenhet till enkla fall sora lätt kan överblickas. Till den grupp som här är i fråga hör bl. a. försäljning av slamfastighet som svarar primärt för geraensara intecknings hela belopp. Om den aktuella fordringen helt täcks av köpeskillingen, kan något subsidiärt ansvar inte göras gällande i annan fastighet. ÖE bör i denna situation på begäran av köparen kunna förordna att inteckningen alltjämt skall gälla, näraligen i den sålda fasligheten. Härigenom bereds köparen bl. a. möjlighet alt med den sora innehar pantbrevet avtala om avräkning på köpeskillingen. Vad åter angår det fallet att fordringen inte helt läcks av köpeskillingen kan innehavaren av pantbrevet vara berättigad att vända sig mot subsidiärt ansvarig fastighet för att få ut resterande belopp. Så länge ett sådant ansvar beslår kan det inte vara lärapligt atl ge förordnande ora all inteckningen jämsides skall bestå i den sålda fastigheten. Det skulle kunna vara tänkbart att ge raöjlighet lill sådant förordnande om pantbrevets innehavare avslår från all rält mot subsiidiärt ansvarig fastighet. Detta kräver emellertid i så fall särskild åtgärd och anteckning i faslighelsboken. I enkelhetens intresse har beredningen anselt att raan bör lärana utanför de fall, då fordringen inle helt täcks av köpeskillingen.

Dessa spörsmål får enligt sakens natur inte någon aktualitet vid försäljning under hand som ju inte får inverka på inteckningarna i såld fastighet.

Ävan om inteckningarna skall gälla efter auktionen i den mån de läcks av köpeskillingen torde del inte vara lämpligt alt lagen utgår från att motsvarande lån skall kvarstå i fasiigheten. Det skulle innebära alt, om inte annat

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 143

sägs, förre ägaren skulle kvarstå som personligen betalningsskyldig för lån ända intill det belopp som motsvarar gränsen för faslighetens värde, såvitt detta kan bedömas genom resultat av auktionen. En betydande risk skulle härigenom komma att åvila honom. Även ora han redan är insolvent när fastigheten säljs, kan det inte vara rimligt att den risken kvarstår beträffande fordran som läcks av köpeskillingen. Å andra sidan kan lagen inle utan att åsidosätta borgenärens rätt föreskriva att lånen skall stå kvar även om förre ägarens personliga betalningsansvar skulle upphöra. Inte ens ora nye ägaren åläggs personligt betalningsansvar för lånen kan man gärna tvinga långivaren all stå kvar även ora förre ägarens personliga betalningsansvar upphör. Det är ju inte sagt att nye ägaren är i stånd att klara ut situationen. I allraänhel torde långivare under åberopande av uppsägningsklausul före auktionen ge tillkänna alt de yrkar kontant betalning om inle efter auktionen annat avtalas med köparen. Efter auktionen regleras frågan med köparen. I allmänhet övertar denne betalningsansvaret och befrias förre ägaren därifrån. Det torde därför vara helt orealistiskt atl tänka sig en legal reglering som utgår från att alla lån som läcks av köpeskillingen skall slå kvar utan att saken regleras raed köparen.

Det är inte utan vidare givet att gränsen mellan lån som lagen antar skall stå kvar efter auktionen och lån som skall betalas kontant bör som i gällande lag dras vid lägsta budet resp. skyddsbeloppet enligt beredningens terminologi. Då emellertid under alla omständigheter utraälningssökandens fordran — som regelmässigt faller utanför skyddsbeloppet — skall betalas kontant till större eller mindre del, har beredningen anselt det naturligt att på denna punkt stå fast vid regleringen i gällande lag. Delta innebär sålunda att, om borgenär inte gjort gällande rätt lill kontant betalning och inteckning inte heller av särskilda skäl skall vara utan verkan, lån som faller inom skyddsbeloppet skall avräknas på köpeskillingen, att förre ägaren alltjämt blir personligen betalningsskyldig för sådant lån om personligt betalningsansvar åvilade honom före försäljningen och att nye ägaren inta blir personligen belalningsskyldig mot långivaren för lånet. Givetvis kan det därefter inträffa att nye ägaren övertar sådant betalningsansvar och att förre ägaren befrias därifrån. Detta får emellertid överlämnas åt parterna att bestämma. Vad angår lån som faller utanför skyddsbeloppet innebär beredningens förslag alt borgenären har rätt till kontant betalning och all förre ägaren blir befriad från personligt betalningsansvar. Om borgenär medger köparen avräkning, betingar sig borgenären givelvis att köparen ikläder sig betalningsansvar för lånet i fråga. Ifrågavarande förslag har inte avseende på exekutiv försäljning under hand. Vid sådan försäljning får tillses all frågan om överlagande av lån ordnas enligt vad sora brukar tillämpas vid frivillig försäljning.

Det kan vara fullt tänkbart att pantbrevet är pantförskrivet till säkerhet för fordran som överstiger pantbrevets belopp, eller atl ränta m. m. löpt så

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

lång tid att sammanlagda fordringsbeloppel väsentligt överstiger pantbrevels belopp. Del ligger i sakens natur att om borgenären haft rätt lill kontant betalning men avtalat raed köparen om avräkning på köpeskillingen, omfattningen av köparens betalningsutfäslelse och innebörden av pantförskriv-ningen då klaras ul för framtiden. Om lånet faller inom skyddsbeloppel och inte skall betalas kontant bor pantförskrivningen i framtiden inte kunna åberopas för större belopp än pantbrevets belopp. En annan ordning skulle bl. a. innebära att en fastighetsägare skulle kunna lill skada för senare inteckningshavare realiter belasta fastigheten med långt större belopp än inskrivningen i faslighelsboken och gravationsbevis utvisar. En köpare skall vidare aldrig kunna bli skyldig atl — utan särskilt åtagande — mer än en gång svara för den del av köpeskillingen som avräknats. Den angivna principen bör gälla inle bara pantbrevets kapitalbelopp utan även tillägg som avses i 6 kap. 3 § JB.

Om borgenär i följd av exekutiv auktion får motta betalning i förtid kan han bli berättigad till skadestånd. Enligt JB får utöver pantbrevels belopp även det i 6 kap. 3 § angivna tillägget användas för all läcka skadestånd. Det är inte alldeles klart, hur det enligt gällande lag skall förfaras med skade-ståndsbeloppel om köparen övertar ansvaret för lånet på oförändrade villkor. Enligt beredningens mening skall beloppet i så fall tillkomma köparen som kompensation för lånets överlagande. Borgenärens anspråk på beloppet bortfaller då. Om köparen får lånet på billigare villkor, skall långivaren som kompensation för eftergiften behålla skadeståndsbelopp i proportion till denna.

Enligt beredningens förslag skall ägarhypotek i den mening som avses i 6 kap. 9 § JB alltid utan särskilt yrkande betalas kontant även om det faller inom skyddsbeloppet. Regeln gäller alltså vare sig ägaren har hel inteckning obelånad eller endasl har andel i belånad inteckning. Enligt JB går rälten till inneliggande inteckning över till köparen. Enligt 6 kap. 3 § JB skall tillägg inle beräknas på ägarhypotek. Beredningen har tagit upp en motsvarande bestämmelse. Om ägarhypoteket blivit utmätt, skall emellertid tillägg kunna ulgå. Det är då i själva verkeit inte längre ägarhypotek. Att detta skall gälla när ägarhypotek enligt beredningens förslag pantförskrivits av utmätningsmannen, torde vara klart utan särskild bestämmelse. I sådant fall bör allmänna regler för den som har panträtt i fast egendom gälla. Behov av bestämmelse föreligger däremot om den som fått utmätning i ägarhypotek har begärt omedelbar exekution i fastigheten. Exekutionen kan dra ut på liden och det saknas anledning att inte medge tillägg t. ex. för ränta. Även i andra fall där ägarhypotek tagils i jnät efter alt fastigheten utmätts, bör ägarhypoteket i princip utgå på samma sätt som om ägaren efter utmätningen pantförskrivit pantbrev som gäller i fastigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 145

2.12.4 Remissyttrandena. Beredningans förslag att ÖE skall kunna meddela förklaring att inteckning, som annars efter exekutiv fastighelsförsäljning skulle bli utan verkan, alltjämt skall gälla har godtagils eller lämnats ulan erinran av nästan alla remissinstanserna. Hit hör bl. a. de båda hörda hovrätterna, bankinspektionen, EON, inskrivningskommittén, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet och flertalet länsstyrelser som har yttrat sig.

Kritik mot förslaget att också inteckningar, som faller utanför köpeskillingen, efter ÖE:s förordnande skulle kunna slå kvar i fastigheten framförs emellertid i remissyttrandena från länsstyrelserna i Älvsborgs och Västmanlands län. Enligt förstnämnda länsstyrelse torde inteckningar som faller utom köpeskillingen i de flesta fall inte vara sunda kreditobjekt. ÖE bör därför inte medverka till att de får fortsatt giltighet. Länsstyrelsen vill dessutom påpeka att redan de nuvarande bestämraelserna ora stärapel för inteckning ger raöjlighet alt utan särskild stärapelkoslnad förnya inteckningar, som inte täcks av köpeskillingen. Mot bakgrunden av vad som har nämnts finner länsstyrelsen förslaget mindre lämpligt. Beträffande de gemensamraa inteckningarna anser länsstyrelsen, att de under inga förhållanden bör få gälla efter den exekutiva auktionen, om de intecknade fastigheterna säljs efter särskilda utrop eller någon av dem säljs för sig. Länsstyrelsen i Västmanlands län finner de av beredningen anförda skälen för förslaget inle vara bärande och påpekar att beredningen i detta hänseende, liksom i andra, lägger en ny börda på ÖE:s verksarahet.

Beredningens uttalande och förslag i fråga ora vad sora vid exekutiv fastighets försäljning bör betalas kontant och vad sora kan stå kvar sora lån i fastigheten efter försäljningen har godtagits eller lämnats ulan erinran av alla remissinstanser utom länsstyrelsen i Älvsborgs län. Länsstyrelsen kan inle biträda förslaget atl förre ägaren av exekutivt såld fastighet alltjämt skall bli personligen betalningsskyldig för lån som faller inom skyddsbeloppet. Länsstyrelsen anser alt regeln bör vara atl personligt betalningsansvar för förre ägaren skall upphöra för inteckningar, som läcks av köpeskillingen. Länsstyrelsen vänder sig i sammanhanget raot beredningens uttalande alt långivare, vars lån enligt nu gällande regler faller inom lägsta budet, i allmänhet genom uppsägning av lånen ser till atl de själva kan bestämraa ora lånen skall stå kvar eller inte. Länsstyrelsen framhåller atl det vid länsstyrelsens exekutiva fastighetsförsäljningar nästan aldrig förekommer alt långivare med lån inora lägsta budet begär kontant betalning för sina kapitalfordringar och alt uttalandet därför inta stämmer med länsstyrelsens erfarenheter. Länsstyrelsen vänder sig också mot beredningens uttalande om skadestånd vid förtida betalning. Länsstyrelsen ställer frågan hur den ordning beredningen har förordat i det avseendet skall genoraföras i praktiken. Beredningens uttalanden är enligt länsstyrelsen oklara bl. a. så lill vida atl del inte av dem framgår om

146 Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1971

ÖE skall vara verksam för att få reda på vilka överenskommelser, som har träffats mellan köpare och säljare, eller om det av fördelningslängden skall framgå under vilka villkor långivaren låter lån stå kvar i fastigheten.

2.13 Exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter

2.13.1 Gällande rätt. Enligt 107 § UL skall i borgenärsförteckning, som auktionsförrättaren upprättar vid fastighelsauktion, tas upp fastigheten belastande rättigheter av typ nyttjanderätt, åter köpsrätt, rätt till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förraån och rätt till servitut. En förutsättning för att en rättighet av det nämnda slaget skall tas upp i förteckningen är emellertid att rättigheten är intecknad eller atl den grundar sig på en skriftlig handling, som är tillgänglig liör auktionsförrättaren. I borgenärsförleckning-en tas den eller de rättigheter och de fordringar som belastar fastigheten och skall antecknas i förteckning upp efter det företräde mellan dera sora gäller enligt lag.

Av 113 § 1 raom. UL framgår, all försäljning av fastighet på auktion alltid skall ske under förbehåll att rättighet sora enligt borgenärsförteckningen faller inom lägsta budet skall bestå. Detta innebär att rättighet med förmånsrätt framför exekutionsfordran regelmässigt skall bestå efter fastighetens försäljning. Beträffande rättighet som enligt borgenärsförteckningen faller utom lägsta budet gäller som princip att dess bestånd skall förbehållas vid auktionen, om detta kan ske utan förlust för rättsägare med bättre förmånsrätt än rättigheten. Enligt 123 § UL gäller därför, att fastigheten vid auktionen först skall utropas med förbehåll om rättighetens bestånd. Uppnås då ett slutbud, som täcker alla fordringar med bättre rält än rättigheten, godtas budet och något ytterligare utrop skai- inte. Blir däremot inle alla frainförliggande fordringar täckta av budet, görs elt nytt utrop ulan förbehåll ora rättighetens bestånd. Blir slutbudet vid detta utrop högre än vid det föregående blir det antaget. I annat fall antas det första slutbudet. Är i borgenärsförteckningen upptagna flera rättigheter som sinsemellan har olika förmånsrätt och faller ulora lägsta budet, kan en serie av utrop bli nödvändig. Fastigheten utropas då först raed förbehåll ora saratliga rättigheters bestånd. Blir slutbudet då inte så högt atl det läcker alla fordringar raed förmånsrätt framför den rättighet som har lägsta prioritet, sker nytt utrop, varvid sistnämnda rättighet inle förbehålls. Om slutbudet vid det nya utropet inte täcker fordringar med bättre förmånsrätt än rättigheten som är näst lägst prioriterad, får ännu ett utrop sike, vid vilket inte heller denna rättighet förbehålls. På detta sätt pågår utropen till dess elt slutbud uppnås, som innebär att någon rättighet kan förbehållas eller samtliga rättigheter har fallit bort. Har en rättighet förbehållils, är därmed också bättre prioriterade rättigheter givetvis förbehållna. Sker gemensarat utrop av flera fastigheter, varav

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 147

någon eller några är belastade med rättigheter, följs samma regler som då en fastighet utropas särskilt.

Enligt 123 § UL kan rättighet, som efter utrop annars skulle falla bort, räddas av innehavaren genom alt han fyller ut vad som brister för att fordringar med bättre rätt än rättigheten skall bli täckta. Nytt utrop kan i det lägel också underlåtas, om borgenärerna raed fordringar med bättre rält som inte blir täckta av slutbudet samtycker därtill.

Rättigheter som inle har förbehållils vid auktion blir enligt gällande rätt inte alltid fördenskull utan verkan. Om del finns arrendator eller hyresgäst vars rätt inte har förbehållits vid auktion på fastigheten, skall nye ägaren inom en månad från tillträdesdagen säga upp honom. Annars blir del gamla avtalet gällande (133 § UL). När t. ex. hyresfastighet säljs exekutivt, lorde i allmänhet någon uppsägning ej äga rum. Uppsägning kan emellertid användas av nye ägaren bl. a. för att få arrende- eller hyresvillkoren justerade.

2.13.2 Lagberedningen. Beredningen har i förslagel till lag om exekutiv försäljning av fast egendom använt termen rättighet i avgränsad bemärkelse och angivit, att med rättighet som besvärar fast egendora åsyftas nyttjanderätt, servitut och samfällighetsrätt som avses i JB och annan dylik rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre eller annan lag besvärar fast egendom. Av den givna bestämningen framgår, att panträtt eller förmånsrätt inte omfattas liksom att rättigheter sora grundas direkt på lag eller på förrättning inte heller avses. Vid sin behandling av frågan om exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter har beredningen använt ordet rättighet i den nu angivna bemärkelsen.

Beredningen anser alt de nuvarande reglerna beträffande rättigheternas behandling vid exekutiv auktion dåligt tillgodoser rättighetshavarnas intressen. När dubbla utrop skall äga rum, leder det första utropet inte till några allvarligt menade bud. Det kanske inte bjuds något alls. Resultatet blir, att fastigheterna regelmässigt säljs utan förbehåll för de rättigheter sora här är i fråga. Någon praktisk raöjlighet för rättighetshavare att bevara sin rättighet genom kontant betalning torde sora regel inle föreligga. Rättigheter kan på detta sätt komma alt offras utan att någon rimlig anledning föreligger därtill. Beredningen anför som exempel atl om en faslighet ingår i konkursbo och den säljs för fordringar sora avses i 17 kap. 4 § HB, kan ett gammalt inskrivet servitut eller en nyttjanderätt som för länge sedan har inskrivits i fastigheten komma att försvinna därför att ingen bjuder något för fastigheten när denna utropas raed förbehåll för rättighetens bestånd. Beredningen finner all det måste anses vara mycket otillfredsställande, att välfångna rättigheter kan godtyckligt bringas atl försvinna. Beredningen har därför sökl att åstadkomma en bättre ordning.

Utgångspunkten bör enligt beredningens mening liksom i gällande lag vara, att rättigheter med bättre rätt än den fordran för vilken fasligheten

148 Kungl. Majds proposition nr 20 år 1971

skall säljas blir skyddade utan särskilt förbehåll. Beträffande andra rättigheter bör förbehåll vara obligatoriskt, om det saknas anledning lill antagande att de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Till grund för ÖE:s bedömning i nämnda avseende skall läggas den utredning sora bör göras ora fastighetens belastning raed rättigheter och vad sora frarakoramer vid bevakningssammanträdet. Ägaren av fasligheten bör enligt beredningen givelvis inte i detta sammanhang betraktas som fordringsägare därför alt han eventuellt har ägarhypotek i fastigheten. Han har ju antingen förvärvat fastigheten belastad av rättigheten eller själv upplåtit denna. I sakägarförteckningen bör anges rättigheter som blir skyddade på nu angivet sätt.

Beredningen är av den uppfattningen att det genoin bestämmelser av det slag som nu har angivits blir bättre sörjt för alt fastigheten kominer att utbjudas med bevarande av de rättigheter som det inte finns någon rimlig anledning att upphäva. Man måste emellertid enligt beredningen räkna med att det finns ytterligare rättigheter, som kan utgöra en belastning men som ändå av olika skäl bör och kan räddas vid fastighetens försäljning. Beträffande dem fär avgörandet träffas vid auktionen. Beredningen anser, att dessa rättigheter då skulle komma i en bättre ställning, om utropsordningen ändras och fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Om spekulanterna inte intresserar sig för det förra utropet enligt denna ordning, har rättighetshavaren inte någon olägenhet därav. För honom är av intresse, alt andra budgivningen blir effektiv. Beträffande andra utropet bör enligt beredningen föreskrivas, att om därvid bjuds så mycket att fordringar med bättre rätt än rättigheten täcks, gäller detta bud, även om högre bud givits vid första utropet. Beredningen räknar med att det skall bli en helt annan stimulans lill budgivning vid det andra utropet enligt förslaget än sora är fallet vid del första utropet enligt gällande lag, eftersom det enligt förslagel blir det andra utropet som kan väntas bli avgörande inle bara för rättighetsliiavaren utan även i konkurrensen mellan olika spekulanter. Har budet gått högt redan vid del första utropet, sora sker utan förbehåll om rättighetens bestånd, kan man vänla att konkurrensen blir hård även vid det andra utropet och all därvid verkligen uppnås bud som ej påverkas av förbehållet om rättighetens bestånd i vidare mån än som verkligen föranleds av därmed förenad olägenhet. Om vid andra utropet uppnås lika högt bud som vid första utropet, bör enligt beredningen budet gälla, även ora fordringar raed bättre rält ej Iblivil täckta.

Beredningen framhåller atl den nu existerande möjligheten för rättighetshavare atl rädda sin rättighet, genom atl vid första utropet betala vad som brister för att borgenär med bättre rätt skall få full gottgörelse kan antas ha ringa praktisk betydelse. Om del överhuvud inle bjuds något för fastigheten vid första utropet, skulle rättighetshavaren enligt denna regel nödgas betala alla fordringar som ligger före honom, dvs. i praktiken köpa fastigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 149

Beredningen påpekar alt regeln också i andra fall leder till egendomliga resultat. Rättighetshavaren måste kanske betala belopp sora inle står i någon proportion lill den belastning sora rättigheten utgör. Genom den omkastning av utropen som beredningen förordar blir det enligt beredningens mening större möjligheter för en rättighetshavare att bedöma, hur stor belastning rättigheten anses utgöra. Vid det andra utropet kan buden antas bli realistiska, och del kan då vara någon mening med atl rättighetshavaren ingriper och betalar något för alt rättigheten skall beslå. Rättighetshavaren skall vidare inle behöva betala mera än sora svarar mot den belastning hans rättighet anses utgöra.

Beredningen påpekar atl de nuvarande reglerna för det fall att fastighet belastas av flera rättigheter innebär atl rältighel som har företräde framför annan skall vika först efter denna. Detta finner beredningen ha lill följd, alt rättigheter som är alldeles ulan betydelse för fastighetans värda kan komma att offras endast därför atl de är upplåtna senare än andra rättigheter. Beredningen föreslår att det såvitt möjligt skall genom utrop och bud konstateras i vad mån rättighet sora är i farozonen verkligen är belastande för fastigheten. Enligt beredningens förslag skall vidare rättighetshavare som är i farozonen kunna rädda sin rättighet genom alt betala det belopp varmed rättigheten kan anses sänka faslighetens värde, såvitt man kan bedöma detta av budgivningen. Det är avsett, all man skall börja med den rättighet som ligger bäst till. Beredningen erinrar i sammanhanget om att ÖE skall kunna före auktionen bestämma alt rättigheter, vilka bedöms som icke betungande, skall utan vidare bestå. Härigenom bör enligt beredningen antalet rättigheter som föranleder särskilda utrop vid auktionen bli starkt reducerat.

Beredningen erinrar om atl besittningsskydd i viss utsträckning gäller beträffande såväl arrende sora hyra. Även när avtalet skall upphöra på grund av exekutiv försäljning träder basiltningsskyddet i allraänhel i funktion. Detta innebär, att en köpare då inte kan räkna raed del värde sora fasligheten skulle representera för honom befriad från nyttjanderättshavaren. Alt dennes rätt inte förbehålls vid auktionen innebär endast, att den nye ägaren får möjlighet att efter uppsägning påkalla en omreglering inom den ram som lagstiftningen om besittningsskydd erbjuder.

Liksora enligt gällande rätt åligger det enligt beredningens förslag köparen att uppsäga arrende- eller hyresavtal, som inte har förbehållits och som köparen vill bringa att upphöra. I förslaget erinras också ora det besittningsskydd sora gäller vid arrende och hyra samt om den rätt till skadestånd som kan finnas med anledning av uppsägning som har följt på exekutiv auktion.

2.13.3 Remissyttrandena. Beredningens förslag att rättighetshavares ställning vid fastighetsauklion skall stärkas genom att också rättigheter med sämre rätt än exekulionsfordran under vissa förutsättningar obligatoriskt skall förbehållas och genora att den nuvarande utropsordningen ändras har

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

under remissbehandlingen godtagits eller lämnats utan erinran av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala och Göteborgs och Bohus län, överexekutorerna för Norrköpings och Hälsingborgs kronofogdedistrikt, EON, Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinsti--tution, Föreningen Sveriges kronofogdar och Sveriges lanlbruksförbund. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare uttalar att de föreslagna ändringarna enligt föreningens mening är välbetänkta. Sveriges industriförbund förklarar all förbundet delar beredningens uppfattning att rättighetshavarnas intressen bör stärkas och tillstyrker särskilt förslaget all alla rättigheter med sämre rätt än exekulionsfordringen skall förbehållas, om del saknas anledning till anlagande att de belastar fastigheten i fråga till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt.

Under remissbehandlingen har emellertid från flera remissinstansers sida hävdats alt den nuvarande ordningen för beaktande av rättigheter vid fastighetsauklion bör behållas. I denna riktning uttalar sig sålunda länsstyrelserna i Kalmar, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens län samt advokatsamfundet och Sveriges fastighetsägareförbund. Advokatsamfundet anser att beredningens uppfattning alt rättigheter skall skyddas i vidare raån än f. n. har lett lill regler och avvägningar som förefaller väl omfattande för de intressen som skall tas tillvara. Samfundet framhåller, att de rättigheter det är fråga om i allt väsentligt består av hyres- och arrenderätter. Dessa skyddas cnligl samfundets mening på ett godtagbart sätt genom annan lagstiftning. Alt i öviigt utarbeta elt system för att skydda rättigheter med sämre rätt än exekutionsfordringen anser samfundet vara en åtgärd som kan sättas i fråga. Sveriges fastighetsägareförbund finner det vara riktigast att, för att undvika att skapa oro på fastighetsmarknaden, vid fastighetsauktion söka bevara rättigheter i fastigheten på samma sätt som hittills. Förbundet framhåller att hyresgäster efter uppsägning i anledning av auktion på fastigheten enligt den nya hyreslagstiftningen i regel kan till-tvinga sig nytt kontrakt. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att regelkom-plexet inle innebär några egentliga fördelar utan enbart kommer alt verka tjmgande på förfarandet. Också länsstyrelsen i Västmanlands län förordar den nuvarande ordningen fraraför den föreslagna. Länsstyrelsen anser alt rättighetshavarna med sämre rätt än exekutionsfordringen liksom innehavare av fordringsinteckningar får finna sig i de risker sora följer av elt dåligt förraånsläge. Länsstyrelsen frarahåller att det, i de fall då en rättighet enligt nuvarande ordning har upphört alt gälla, inle sällan händer alt rättigheten får bestå efter överenskoraraelse med fastighetsägaren. Länsstyrelsen i Västerbottens län intar en liknande ståndpunkt.

I flera remissvar anläggs särskilda synpunkter på å ena sidan förslaget alt rättighet med sämre rätt än exekutionsfordringen obligatoriskt skall förbe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 151

hållas vid auktion om den inte är till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rält och å andra sidan på förslaget om ändrad utropsordning.

Förslaget alt rättighet under vissa betingelser skall förbehållas vid auktion även om den har sämre rätt än exekutionsfordringen utgör enligt hovrätten för Västra Sverige en betydande förbättring i förhållande till nu gällande rätt. Hovrätten för Övre Norrland delar beredningens uppfattning, att rättigheter som inte belastar fasligheten till beaktansvärd skada bör kunna särskilt förbehållas. Hovrätten sätter emellertid del föreslagna prövningsförfarandet i fråga. Motsätter sig sakägare att rättigheten får särskilt förbehållas, kan inle bortses från raöjligheten alt han anför besvär över auktionen. Risken härför kan i sin tur inverka menligt på budgivningen. Det kunde därför enligt hovrätten förtjäna övervägas, om inte möjligheten lill särskilt förbehåll borde begränsas till fall då innehavare av fordran med bättre rätt inte motsätter sig dalta.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att uttrycket "beaktansvärd skada" kan bli mycket svårtolkat. Beredningens uttalanden i anslutning till förslaget finner länsstyrelsen också kunna ge upphov till tolkningssvårigheler. Länsstyrelsen sätter i fråga om inte ytterligare förtydligande av bestämmelsen bör ske. Kronofogdemyndigheten i Eslövs distrikt delar länsstyrelsens uppfattning och framhåller alt tolkningssvårigheterna kan ge upphov lill en oenhetlig bedöraning. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåUer att det i praktiken torde komraa att visa sig vara ogörligt för ÖE att träffa från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande avgöranden. Enligt länsstyrelsens i Kopparbergs län erfarenhet är det ytterst sällan som rättighetshavare och fastighetsägare uppträder vid auktionerna. Länsstyrelsen finner del därför vara tveksamt om ÖE skall kunna utreda om det saknas anledning till antagande att en rättighet belastar fastighet till beaktansvärd skada. Länsstyrelsen anser det vidare vara att tilltro utmätningsraan och värderingsman för mycket om man utgår från att det vid beskrivning eller värdering av fastighet går att få fram tillförlitliga uppgifter om en rättighets ekonoraiska belastning på en fastighet. Om sakkunniga anlitas kan det enligt länsstyrelsen komma att fördröja handläggningen ganska väsentligt. Också advokatsamfundet anser att den bedöraning som läggs på ÖE kan vara vansklig att göra. Liknande uttalanden görs av länsstyrelserna i Kalmar och .Älvsborgs län.

De föreslagna ändringarna i utropsordningen kritiseras i flera remissvar.

Hovrätten för Västra Sverige ställer sig avvisande lill beredningsförslagen och anför som grund för delta följande. Den nu gällande utropsordningen bereder en rättighetshavare god möjlighet att skydda sin rättighet. Som exempel kan tas att ett servitut har tagils upp efter fordringar om sammanlagt 50 000 kronor, varefter följer ytterligare fordringar om 25 000 kronor. Om servitulshavaren vid del första utropet bjuder 50 000 kronor är han tryggad.

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Något ytterligare utrop skall då enligt 123 § UL inte äga rum. Innehavarna av fordringar med sämre rätt kan därför inte låta budet bli bestående, om de avser att ropa in fastigheten för alt skydda sina fordringar. Utomstående spekulanter kan inte heller låta budet bli beslående, om de har för avsikt att bjuda t. ex. 60 000 eller 70 000 kronor. Följaktligen blir alla som är beredda att gå högre än lill 50 000 kronor med bevarande av servitutet tvungna att fortsätta budgivningen. Skulle de av förbiseende eller okunnighet underlåta att fortsätta, blir följden atl servitulshavaren förvärvar fasligheten till underpris. Vad en rättighetshavare enligt nuvarande ordning har atl göra är alltså endast alt vid det första utropet bjuda så mycket alt framförliggande fordringar blir läckta. Det medför ingen risk för honom alt göra detta, även om budet skulle överstiga hans ekonomiska resurser. Budet är inte bindande. Det blir bindande först om Jiiandpenning erläggs eller säkerhet ställs enligt 125 § UL. Spekulanterna kan emellertid inte räkna med att rättighetshavaren skall vara ur stånd att fullgöra den prestationen som fordras. De blir därför nödsakade alt fortsätta budgivningen i det första utropet. Beredningens förslag om ändrad ulropsordning skulle emellertid innebära en försämring av servitulshavarens möjligheter all trygga sin rättighet. Till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande lag skall enligt förslaget den som efter utrop har stannat för högsta budet lämna handpenning innan nytt utrop äger rum. I det anförda exemplet måste servitulshavaren med förslagets regler bjuda 50 000 kronor i andra utropet för att trygga sin rättighet. Kan han inte betala den mot budet svarande handpenningen eller ställa säkerhet för denna vinner budet inle beaktande. Finns det andra rättigheter med sämre rält som kan förbehållas kan spekulanterna i vissa fall tänkas avstå från att avge bud vid andra utropet för att se om rättighetshavaren är i stånd att prestera handpenning. Misslyckas han därmed och bevakar övriga rättighetshavare inte sina intressen, kan spekulanterna underlåta att bjuda vid påföljande utrop med resultat att fastigheten säljs ulan förbehåll för rättigheterna. Betalas handpenningen kan spekulanterna ropa in fastigheten vid något av de senare utropen. Hovrätten framhåller dessutom att hovrätten inte är övertygad om att de föreslagna ändringarna i utropsordningen skulle innebära någon större stimulans till budgivning från utomstående spekulanters sida när fastigheten utropas med förbehåll för rättigheter. Vare sig det ena eller andra systemet tillämpas, beror det väsentligen på rättighetshavarna själva, om rättigheterna förbehålls eller inte. Förklaringen till all något bud f. n. inte avges, när fastigheten utropas med förbehåll om rättigheters bestånd, är att ingen rättighetshavare begagnar den möjlighet lagen ger honom. Det finns ingen anledning anta att rättighetshavarna skall utnyttja sina möjligheter mera enligt den föreslagna ordningen. Ora egendomen är belastad med många rättigheter erfordras enligt förslaget ett stort antal utrop, i synnerhet om flera fastigheter skall säljas samtidigt på grundval av särskilda sakägarförteckningar. Eftersom de avgivna buden skall prövas i omvänd ordning

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 153

mot utropsordningen kan resultatet av auktionen inte bedömas förrän de successiva utropen är genomgångna. Utropsserierna raåste sålunda alltid fullföljas till slut. Förfarandet kan bli mycket invecklat och resultatet av budgivningen svårbedömbart för intressenterna. I samband med att hovrätten mot bakgrund av det anförda avstyrker beredningens förslag om ändringar i utropsordningen sätter hovrätten emellertid i fråga atl komplettera nuvarande bestämmelser med en möjlighet för rättighetshavaren atl köpa sig kvar genom att betala ett belopp som står i relation till rättighetens värde. Att uppskatta detta finner hovrätten emellertid vara svårt. För rättighetshavaren skulle det fortfarande bli enklast och billigast att avge bud i första utropet. Någon principiell ändring av det nuvarande systerael kan hovrätten därför inte förorda.

Beredningens uppfattning att den föreslagna utropsordningen skall stimu lera till budgivning vid utrop med förbehåll för rättighet sätts starkt i fråga av länsstyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen tvivlar på möjligheten att uppnå högre bud vid utrop med förbehåll än utan förbehåll av rättighet. Länsstyrelsen har den erfarenheten atl allvarliga spekulanter har fullt klai't för sig om de vill låta en rättighet förbehållas eller inte och rättar sin budgivning därefter. Resultatet av den föreslagna ordningen skulle enligt länsstyrelsen inte bli del önskade ulan i stället att bud bara skulle komraa all avges vid det första utropet. Länsstyrelsen anser därför alt det inte föreligger något skäl att ändra den nuvarande utropsordningen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför liknande synpunkter. Också länsstyrelserna i Österyötlands, Västmanlands och Västerbottens län ger uttryck för uppfattningen, atl den omkastade utropsordningen inte kommer att ge det resultat beredningen har tänkt sig.

Några remissinstanser anser alt den föreslagna utropsordningen är onödigt komplicerad och svårtillämpad och att den nuvarande ordningen därför är all föredra. Uttalanden av den innebörden görs av bl. a. länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län, advokatsamfundet och i yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller atl redan de nuvarande reglerna om utropsordningen i 123 § UL ställer stora krav på auktionsförrättare och intressenter. Dessa regler är emellertid klara och tydliga. Enligt länssstyrelsen kan man befara att allraänhelen inle alltid skall förstå vad de av beredningen föreslagna reglerna innebär. Eftersom reglerna inle torde komraa att stimulera till budgivning, avstyrker länsstyrelsen den föreslagna ordningen. 1 den mån rättigheter inte förbehålls i sakägarförteckningen, bör nuvarande regler enligt länsstyrelsens mening behållas.

Beredningens förslag beträffande utropsordningen när fastighet belastas av flera rättigheter berörs särskilt av länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län. Förstnämnda länsstyrelse framhåller att den i del avseende föreslagna ordningen kan leda till ell mer invecklat ulropsförfarande än den hit-

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

tillsvarande. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län torde det bli mycket svårt att genomföra en ordning som. den föreslagna i praktiken. Länsstyrelsen raenar att budgivningen raed en sådan ordning kan bli läraligen godtycklig och förordar därför atl den inte genomförs.

En konsekvens av beredningens förslag beträffande utropsförfarandet sora frarakallar kritik är, att slutbud sora avges vid utrop raed förbehåll för rättighet kan korama alt godtas även om det är lägre än slutbud vid tidigare utrop av samma fastighet. En sådan ordning finner länsstyrelsen i Kalmar län inte vara rimlig. Det viktigaste måste enligt länsstyrelsens mening vara att rätts-ägarnas fordringar blir täckta i största möjliga utsträckning. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Inte heller advokatsamfundet finner en bestämmelse sora innebär att bud, som skyddar rättighet har företräde även om det är lägre än tidigare bud, vara godtagbar.

Den nämnda konsekvensen av beredningens förslag frarakallar enligt några remissinstanser särskilda svårigheter raed tanke på all det åligger ÖE atl pröva ora inrop kan godtas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekar, att det kan komma att inträffa att inrop som görs vid ett första utbud utan förbehåll av rättighet får anses godtaghart raedan inropet vid ett följande utbud med rättigheten förbehållen inte kan godtas. I länsstyrelsens yttrande ställs, liksom i yttrandet från Stockholms sparbank, frågan hur en sådan situation skall lösas. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att auktionsförrättaren kan komraa att ställas inför svåra problem när del gäller att mot varandra väga å ena sidan rältighetshavarens intresse alt få rättighet förbehållen och å andra sidan fastighetsägarens krav att uppnå högsta möjliga köpeskilling.

Hovrätten för Övre Norrland konstaterar att beredningen genom förslaget att rättighet i vissa fall obligatoriskt skall förbehållas har uppgivit principen alt rättighet med sämre rätt, om det behövs, skall uppoffras före rättighet med bättre rätt. Vidare påpekar hovrätten att beredningen genom reglerna som ger rättighetshavare möjlighet alt genora tillskott skydda sin rättighet har stärkt rättighetshavarnas ställning betydligt. För att rättighetshavaren i koraplicerade fall skall kunna tillvarata sin rätt, torde emellertid enligt hovrätten fordras att överexekutor är verksam för alt upplysa honom. Därigenom kan konflikt uppstå mellan olika sakägarinlressen. Hovrätten vill därför sälta i fråga, om det inte skulle vara raer tilltalande att införa den huvudregeln alt fastigheten, om den inte kan säljas med förbehåll för rättighet som har bättre rätt, skall utropas utan förbehåll för denna rätt men med förbehåll för följande rättighet och efter hand för ökat antal rättigheter så länge antagbart bud kan uppnås.

KungL l\Iaj:ts proposition nr 20 år 1971 155

2.14 Departementschefen

2.14.1 Allmänna synpunkter

Som inledningsvis anförts har den nu föreslagna översynen av lagstiftningen om fastighetsexekulionen närmast föranletls av de nya bestämmelserna ora panträtt i JB. Lagberedningen har emellertid inle begränsat översynen till följdändringar med anledning av JB utan föreslår nu en relativt genomgripande reform av lagstiftningen ora fastighetsexekutionen. I sararaanhangel har även beaktats aktuella reforraer beträffande förraånsrättsord-ningen. Lagtakniskt är den föreslagna lagstiftningen ora fastighelsexekution så utforraad att den kan anpassas till en kommande UB.

De nya reglerna om panträtt i JB har raedfört behov av nya regler som ger möjlighet för borgenärerna atl ta ägarhypotek i anspråk. Även i fråga om gemensamt intecknade fastigheter föreslår beredningen åtskilliga nyheter sora har samband raed panlrältskonslruktionen i JB. Utmätning av ideell andel i fastighet och villkorlig rätt till fast egendora har också uppraärksararaats mot bakgrund av de nya panträltsreglerna. När del gäller förfarandet vid fastighetsexekution har beredningen tagit upp frågan om domstols fastställelse lill betalning ur fast egendom raed hänsyn lill den nya panträttskonstruktionen bör vara förenad med utraätningsverkan. 1 detta sararaanhang aktualiseras också vissa frågor ora verkan av överlåtelse av fasligheten före utmätningen. Förfarandet frara till auktionen berörs i mindre omfattning av reformförslagen men utropsordningen har nyreglerats med beaktande av reglerna i JB. I samband härmed har skapats elt ökat skydd för innehavare av andra rättigheter än ijanträtt. Beträffande själva försäljningen föreslår beredningen atl möjlighet till underhandsförsäljning av fast egendom införs. Reglerna om fördelning av köpeskilling har förenklats. Slutligen har beredningen lagt fram förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning.

Lagberedningans förslag har under reraissbehandlingen fått elt positivt mottagande. Både när del gäller anpassningen av reglerna om fastighelsexekution lill JB och i fråga om från JB fristående reformer har förslagel allraänl ansetts innebära väl avvägda lösningar. De allmänt kritiska synpunkter som framförls under remissbehandlingen har i huvudsak gått ut på att förslagen inte i tillräcklig grad tillgodoser kraven på ett enklare exekutionsför-farande.

Samhällsutvecklingen ställer höga anspråk på den lagstiftning som utgör grunden för den alltmer betydelsefulla fastighetskrediten. De nya bestämmelserna om panträtt i JB innebär en betydande modernisering av rättsreglerna på detta område. Det pågående reformarbetet inom inskrivningsväsendet kommer atl ytterligare förbättra förutsättningarna för ett modernt och effektivt system för fastighetskredil. Lagstiftningen om fastighetsexekutio-

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

nen och samordningen av reglerna om panträtt i fast egendom och exekution i fast egendom är ett viktigt led i del pågående reformarbetet på fastighets-rätlens område.

De reformförslag som lagberedningen framfört i fråga om fastighetsexeku lionen syftar i första hand lill att anpassa lagstiftningen till panträttssyste-mel i JB. Förslagen innebär emellertid härutöver betydande nyheter i syfte alt skapa en modern och effektiv lagstiftning om fastighetsexekution. 1 likhet med det stora flertalet remissinstanser anser jag all beredningens förslag är väl ägnat att läggas lill grund för den genomgripande reform på faslighets-exekutionens område som nu förestår. De farhågor som i några remissytt randen uttalats all förfarandet blir alltför komplicerat och svårbedömbart för den enskilde är enligt rain mening överdrivna. Att komplicerade och svårbedömbara situationer i undantagsfall kan uppstå under del exekutiva förfarandet lorde vara oundvikligt. Väsentligt är emellertid atl förfarandet i normalfallen blir så enkelt och snabbt som möjligt. Jag anser alt beredningens förslag innefattar en lämplig avvägning även i detta hänseende. Problemet bör emellertid uppmärksammas vid valet mellan olika lösningar på skilda områden.

Sedan beredningens förslag lagts fram har jordabalksarbetet framskridit så långt att proposilion raed förslag till ny jordabalk nu avlålils till riksdagen. Förslag till följdlagstiftning har också reraitterats lill lagrådet. I vissa avseenden har järakningar vidtagits sora har betydelse för fastighetsexekulionen. Bl. a. har vissa av beredningens förslag beaktats vid den slutliga utforraningen av panträtten i JB (jfr prop. 1970: 20 del B 2 s. 910). Av betydelse för reglerna ora fastighetsexekution är vidare att del slutliga jordabalksförslaget inte tar upp institutet samfällighetsrätt men i stället tar upp rätt lill elektrisk kraft som en särskild sakrätt i fast egendom (jfr prop. 1970: 20 del A s. 392). I detta saramanhang bör också nämnas att jag senare denna dag kommer att anraäla förslag till förraånsrättslag. Förslaget är utarbetat på grundval av lagberedningens betänkande Utsökningsrätt IX (SOU 1969:5). I fortsättningen avses, ora ej annat siuges, med JB del i prop. 1970: 20 upptagna förslagel till ny jordabalk och med FRL förslaget till förraånsrällslag.

2.14.2 Inledande av exekution i fast egendom

Enligt den nuvarande ordningen har domstols beslut varigenom fordran fastställs till betalning ur fastighet den verkan att fastigheten anses utmätt. Ett lagsökningsutslag som innehåller alt fordran har fastställts lill betalning ur fastighet översänds av domstolen direkt till den ÖE på vilken det ankommer att vidta de exekutiva åtgärder som följer av att fastigheten skall anses utmätt. Redan i saraband raed alt utslaget raeddelas kan dorastolen orabesörja atl anteckning i fastighetsboken ora betalningsfastställelse och dess utraätningsverkan kommer till stånd samt atl delgivning av utslaget med

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1971 157

gäldenären skar. För borgenären innebär den nuvarande ordningen alt han endasl genom en enkel framställning lill ÖE kan åstadkomma att fastigheten säljs exekutivt på grund av utslaget.

Beredningens förslag innebär att lagsökningsutslag inte skall ha utmätningsverkan. Borgenären skall i allmänhet i lagsökningsförfarandat kunna begränsa sig till att begära att den personliga fordringen fastställs till betalning enligt oraslagsreversen. Under det fortsatta exekutiva förfarandet skall fastigheten las i mät, vanid borgenären får styrka att han har panträtt i fastigheten genoin att förete bevis om pantförskrivning och uppvisa pantbrev. Eftersom panträtten även i fortsättningen skall kunna göras gällande även om fordringen är preskriberad eller pantens ägare inte är personligen betalningsskyldig finns enligt förslagel möjlighet atl genora lagsökning ålägga ägaren av fasligheten alt svara med denna för skulden, faslän han inte är personligen belalningsskyldig. Möjlighet skall också finnas för borgenären att jämte fastställelse till betalning enligt oraslagsreversen få fastslaget, alt fordringen skall på grund av inteckning ulgå med panträtt i fastigheten. En sådan förklaring skall vara förenad med vissa rättsverkningar sora innebär att gäldenären inte skall kunna hindra exekutionen genom att överlåta fastigheten.

Beredningens förslag har mötts av kritik under remissbehandlingen. Därvid har framhållits att den nuvarande ordningen fungerar väl och erbjuder borgenär med panträtt i fastighet en praktisk och säker väg att få exekution i fastigheten till stånd. De kritiska remissinstanserna har allmänt förordat atl betalningsfastställelse i intecknad fastighet också i fortsättningen skall ha utraätningsverkan.

För alt skydda sig mot risken alt fastigheten överlåts före utmätningen torde med beredningens förslag borgenären i allmänhet i lagsökningsmålel få yrka både fastställelse av den personliga fordringen och förklaring atl fordringen är förenad med förmånsrätt på grund av inteckning. Ett särskilt nt-mätningsförfarande inför utmätningsman blir därefter nödvändigt för atl borgenär skall uppnå att exekution i fastighet inleds. Utmätningsmannens huvudsakliga uppgift blir att raeddela utraätningsförklaring och att därefter överlämna ärendet till ÖE för vidare exekutiva åtgärder. Med exekutionsväsendets nuvarande organisation skjuts förfarandet inför utmätningsraannen sålunda in som ett led mellan domslolsförfarandet och det exekutiva förfarandet inför ÖE. Den under remissbehandlingen framförda kritiken mot den föreslagna ordningen saknar enligt min mening inte fog. Del är ur kredilli-vels synpunkt angeläget att fastighelsexekution kan inledas i enkla och praktiska former.

Beredningen har framhållit all utmätning i vanlig ordning är ofrånkomlig i fall då lagsökningsutslag bara innebär alt personlig fordran enligt omslagsrevers har fastställts till betalning samt att det skulle vara olämpligt alt göra skillnad på dessa fall och fall då det samtidigt i utslaget har förklarats att

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

fordringen skall utgå raed förraånsrätt i fasligheten. Detta skäl raot att ge lagsökningsutslag av del sistnämnda slaget verkan av utmätningsförklaring är enligt rain raening inle övertygande. Om det i lagsökningsutslag har fastställts att fordran skall utgå med förmånsrätt i fastighet, kan det sägas redan genora utslaget vara bestämt vilken egendom sora skall tas i anspråk för att täcka fordringen. Till skillnad från de fall då utslag endast innebär all par-sonlig betalningsskyldighet har fastställts, behövs sålunda inte någon särskild förrättning för alt fastställa vilken egendora sora skall tas i mät för den aktuella fordringen.

Det förhållandet alt fastställelse av fordran till betalning ur intecknat fartyg, luftfartyg eller företagsintecknad egendom inte f. n. medför utmätningsverkan bör inle heller tillmätas någon avgörande betydelse i nu förevarande sammanhang. Om det framstår som lärapligt all beträffande intecknad fast egendom behålla en ordning som innebär all belalningsfastställelse har ut-mälningsverkan, bör delta inle hindras av alt en annan ordning gäller i fråga ora intecluiad egendom av annat slag.

Det nu anförda ger enligt min mening vid handen att något avgörande skäl inle kan anföras raot att beJiålla den nuvarande ordningen att lagsökningsutslag som innebär att fordran fastställs att utgå ur faslighet har verkan av utmätningsförklaring. Frågan bör emellertid ägnas fortsatt uppmärksarahet under det fortsatta lagsliftningsarbetet på exekutionsrättens område. Ändringar i exekutionsväsendets organisation och den samlade överblick av exekutionsförfarandet som kan vinnas i ett koramande förslag till UB kan föranleda en omprö\Tiing av fördelningen av uppgifterna mellan domstolarna och de exekutiva myndigheterna. En särskild fråga i delta sammanhang är vilken rättsverkan lagsökningsutslaget har i förhållande till gäldenären och i förhållande till andra borgenärer än sökanden i lagsökningsmålel.

Några remissinstanser har gett uttryck för den också i andra samraanhang framförda meningen att lagsökningsutslag bör kunna begränsas till att innefatta endast beslut att exekution i fastigheten får inledas. Sora skäl för detta har anförts alt det för Iborgenären och fastighetsägaren kan vara en fördel att lagsökningsutslaget inle innefattar något avgörande, sora kan bli rättskraftigt beträffande den under lagsökningsförfarandet åberopade förfallna fordringen.

Även om vissa skäl talar for en sådan ordning som förordats under remissbehandlingen är jag inle f. n. beredd att i detta samraanhang ta upp de svårbedömbara problem som därvid aktualiseras. Några praktiska ölägenheter av betydelse torde inte heller ha vållats av den nuvarande ordningen. Dessutora har även denna fråga samband med exekutionsväsendets fraratida organisation. Del kan sålunda sättas i fråga ora elt beslut som uteslutande innebär en utmätningsförklaring har sin plats inom lagsökningsförfarandet. Även denna fråga bör alltså hållas öppen under det fortsatta lagsliftningsarbetet. Jag är sålunda inle beredd att nu föreslå alt lagsökningsutslagets innehåU

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 159

och verkan reduceras i förhållande lill vad som gäller f. n. utan förordar att den nuvarande ordningen även på detta område behålls oförändrad. Lagsökningsutslag som innebär att fordran fastställs till betalning skall sålunda liksora hittills ange visst belopp och vinna rättskraft endast såvitt avser parterna i lagsökningsförfarandet. Sora beredningen påpekar kan utslagels innehåll både såvitt avser fordringsbeloppet och förmånsrätten under ett följande exekutivt förfarande sättas i fråga av andra sakägare i fastigheten. Oavsett lagsökningsutslagets innehåll kan borgenären således tvingas alt under det exekutiva förfarandet styrka sina anspråk.

Enligt nu gällande ordning har inte bara lagsökningsutslag utan också dom som innebär alt fordran fastställs atl utgå ur intecknad fast egendora den verkan alt egendomen anses utraätl. Detta framstår sora naturligt inte minst raed tanke på att dom med sådan innebörd inte annat än undanlagsvis förekommer i andra fall än då lagsökningsmål, i vilka yrkande om betalningsfastställelse har framställts, såsom tvistiga har hänskjuiits till rättegång. Betalningsfastställelse i fastighet bör också i fortsättningen ha utmätningsverkan, oavsett om domstolens avgörande har meddelats efter vanlig rättegång eller i lagsökningsmål.

Borgenär kan ha fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i fast egendom ulan att han kan åberopa panträtt i denna. Delta gäller t. ex. borgenärer med vissa belalningsanspråk sora räknas upp i 17 kap. 6 § handelsbalken eller som på grund av hänvisning till detta lagrum har den förmånsrätt i fast egendom som avses där (jfr 6 § FRL). Även om domstol har meddelat dom som innebär att sådan fordran skall utgå med förmånsrätt i fast egendom har detta f. n. inte den följden att egendomen anses utmätt. Borgenären är följaktligen hänvisad till alt med åberopande av domen begära utmätning av egendomen i vanlig ordning.

Också när dom som innebär alt fordran skall ulgå ur faslighet med annan särskild förmånsrätt än panträtt har meddelats, kan det med fog hävdas att det genora doraen har blivit bestärat vilken egendom sora skall tas i anspråk för betalning av fordringen. Ett särskilt utraätningsförfarande med domen som grund framstår därför på samma sätt som rid fastställelse till betalning ur intecknad fastighet som en onödig omgång. Med hänsyn härtill förordar jag att också sådan dom får verkan av utmätningsförklaring. Härigenom uppnås den fördelen att utmätningsverkan kan tilläggas alla domstolsbeslut med innebördan all fordran fastställs alt utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom.

I enlighet med vad som nu anförts skall enligt deparlementsförslaget beslut att fordran skall utgå med förmånsrätt i fast egendom ha verkan av ul-mälningsförklaring. I likhet med vad sora nu gäller innebär deparlementsförslaget alt utraätningsverkan förfaller, om borgenären inle inom två månader efter det att beslutet har vunnit laga kraft hos ÖE har gjort framställning ora egendomens försäljning.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

I det föregående har berörts fall då exekution i faslighet föranleds av fordran som är förenad med panträtt eller annan särskild förmånsrätt i fastigheten. Också i fortsättningen skall emellertid utmätning i fastigliet kunna avse betalning för personlig fordran mot fastighetsägaren utan alt fordringen före utmätningen är förenad med särskild förraånsrätt i fastigheten. Någon ändring av de regler som nu gäller i del avseendet föreslås inte i delta sammanhang.

Exekution i fast egendom kan enligt nu gällande ordning också föranledas av atl konkursförvaltare begär att faslighet som är avträdd till konkurs skall säljas exekutivt (jfr 70 § KL). Sådan begäran föranleder ett exekuti\i; förfarande som med vissa avvikelser överensstämmer med del som tillämpas beträffande utmätt fast egendom.

Konkursförvaltare bör också i fortsättningen ha möjlighet att få lill stånd försäljning av faslighet i den ordning som gäller för utmätt fastighet. Inte heller i del avseendet föreslås sålunda någon ändring.

I lagsökningsförfarandet åberopar borgenären i allmänhet det intecknade skuldebrevet som enda fordiingsbevis och detta oavsett om inteckningshandlingen, som vanligen är fallet, är pantförskriven för fordran enligt omslagsrevers. Denna ordning möjliggörs av det förhållandet alt inteckning f.n. meddelas på grund av skuldebrev och att själva inteckningshandlingen därför kan åberopas som sådant skriftligt fordringsbevis som fordras i lagsökningsförfarandet.

Del utmärkande för panlrältskonslruktionen i JB är, atl pantbrev som utfärdas på grund av inteckning inte skall vara bärare av någon betalningsförpliktelse. Enbart innehavet av elt pantbrev kommer således inle att berättiga till betalning ur den faslighat som pantbrevet avser. För att panträtt i fastighet skall uppslå förutsätts att pantbrevet av fastighetsägaren har pantförskrivits för fordran enligt oraslagsrevers eller för annan skriftlig eller muntlig utfästelse.

I några remissvar har anförts atl del bör öppnas möjlighet för borgenär att med åberopande av endast pantbrev genom lagsökning få fastställt att fastigheten svarar för hans fordran. En sådan ordning skulle emellertid inte stå i överensstämmelse raed principen all lagsökningsförfarandet skall grundas på skriftligt fordiingsbevis. Liksora beredningen anser jag sålimda atl det förhållandet att pantbrev inte skall vara bärare av någon betalningsskyldig-hel, bör få lill följd alt pantbrev inle självständigt kan läggas till grund för lagsökningsförfarande.

Sora förutsättning för att fordran i lagsökningsmål skall förklaras förenad med panträtt i faslighet måste gälla, förutom alt skriftligt fordringsbevis åberopas, att pantbrev i fasligheten har pantförskririts i fordringsbevisel eller genom särskild skriftlig handling, sora företes under lagsökningsförfarandet. I fall då borgenär med förfallen fordran enligt omslagsrevers vill få visst belopp fastställt till betalning ur inlecknad fastighet, bör han sålunda i lag-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 161

sökningsmålet med skriftliga bevis styrka såväl fordringen som pantförskrivningen. Självfallet bör han samtidigt kunna få den personUga betalningsskyldigheten enligt fordringsbeviset fastställd. Något hinder mol att borgenären begränsar sitt yrkande till att avse enbart fastställelse till betalning ur fastigheten bör emellertid inte föreligga. Om fastighet på grund av atl pantbrev är pantförskrivet svarar för fordran för vilken fastighetsägaren inte är personligan betalningsskyldig, får på samraa sätt krävas att skriftligt fordringsbevis och bevis om pantsättningen åberopas i lagsökningsmålet. Detta bör gälla både i fall då personlig betalningsskyldighet över huvud taget inte föreligger, t. ex. som följd av att fordringen enligt fordringsbeviset är preskriberad, och i fall då sådan betalningsskyldighet åvilar annan än ägaren av den pantsatta fastigheten.

Om det således inte kan undvikas att omslagsreversen måste företes i lagsökningsmålel, kan det ifrågasättas, om det är nödvändigt att pantbrevet företes. Om borgenären företer omslagsrevers och skriftlig pantförskrivning av visst pantbrev är det enligt min mening inte nödvändigt att han styrker sitt innehav av pantbrevet i andra fall än när gäldenären gör invändning mot panträtten. Själva pantbrevet innehåller inte heller några upplysningar utövar dera sora fraragår av faslighelsboken. Om betalningsfastställelsen följs av ytterligare åtgärder för exekutiv försäljning av fastigheten, får pantbrevet företes under det exekutiva förfarandet (jfr 86 § 2 mom. i förslaget lill lag om ändring i UL). Med en sådan ordning blir lagsökningsförfarandet i normalfallet relativt okomplicerat.

Med den nu föreslagna ordningen uppstår fråga vilka bestämmelser som behövs för alt hindra fastighetsägaren från atl undgå exekution i fastigheten genom att överlåta den före utmätningen. Den i deparlementsförslaget valda lösningen atl lagsökningsutslag i vissa fall skall medföra utmätningsverkan innebär alt problemet får betydligt mindre räckridd än enligt beredningens förslag. Som tidigare anförts gäller legitimationsregeln i 18 kap. 10 § JB i fråga om både panträtt och förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB (jfr 6 § FRL). Även utmätningsverkan skall enligt departementsförslaget inträda när betalning fastställs ur fastigheten vid båda formerna av företrädesrätt och oavsett om avgörandet har forraen av dom eller utslag i lagsökningsmål. När rätlen på grund av panträtt eller förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB fastställt visst belopp till betalning ur fastigheten och fastigheten sålunda är all anse som utmätt i och med rättens avgörande finns inte något utrymme för gäldenären alt undgå exekution genora överlåtelse av fastigheten. Problemet föreligger sålunda endast i sådana fall när borgenär, som har panträtt eller förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB, underlåtit atl inför dorastolen yrka att beloppet skall fastställas till betalning ur fastigheten och i sådana fall när borgenären begär utmätning ulan att ha panträtt ellar angiven förmånsrätt och endast har en exekutionstitel beträffande en personlig fordran mol fastighetsägaren. I dessa fall kommer del att gå en lid mellan domstolsförfarandet och utmätningen och gäldenären kan under denna tid överlåta fastigheten i syfte alt

6 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

162 Kungl. Majds proposition nr 20 år 1971

undanhålla den från exekution. Enligt nuvarande bestämmelser är lagfarts-förhållandena avgörande för frågan om utmätning kan ske hos överlåtaren. Har förvärvaren sökt lagfart på fastigheten, får den sålunda inte utmätas för förre ägarens gäld. Om utmätning skett men förvärvaren söker lagfart inom 14 dagar från utmätningen, är denna utan verkan. Beredningens förslag i denna del innebär att den som har lagfart på fastigheten skall anses vara ägare till denna om det inte styrks alt den tillhör annan. Förvärvaren kan även hänvisas att skydda sill fång genom att väcka talan mot ulmätningssökanden och gäldenären. I några remissyttranden har den gällande ordningen ansetts vara att föredra framför den av beredningen föreslagna. För egen del anser jag beredningens förslag medföra vissa fördelar genom att regleringen blir mindre stel och ger visst utrymme för beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Den av beredningen föreslagna ordningen ansluter även till vad sora gäller vid utraätning av lös egendom. Departementsförslaget har därför i denna del utformats i överensstämmelse med motsvarande regler i beredningens förslag. Jag vill i sammanhanget framhålla det betydelsefulla i att de exekutiva myndigheterna uppmärksammar risken för skenöverlåtelser och iakttar försiktighet när det gäller att tillägga överlåtelse som inte har lagfarits verkan av utmätningshinder. Med en sådan lillärapning torde skillnaden raellan nuvarande och den föreslagna ordningen i praktiken vara ringa.

2.14.3 Exekution av villkorad äganderätt till fastighet

I UL finns inte några särskilda regler för det fall att utmätning sker hos den som har överlåtit eller fön'ärvat fast egendom medan fånget ännu är beroende av villkor. Rättsläget är osäkert på detta område i betydelsefulla avseenden och bristen på särskilda regler har vållat svårigheter.

Jag delar beredningens uppfattning att förhållandet raellan utmätning och villkorlig överlåtelse av fast egendom bör regleras, när fastighetsexekulionen nu görs lill föremål för översyn. För detta talar inte bara den omständigheten att rättsläget är oklart utan också det förhållandet att fråga om föi-värv av område av fastighet numera reglerats i lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om för\'äi'v av område av fastighet. Enligt denna lag är köp som innebär att visst område av fastighet koramer i särskild ägares hand giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genora förrättning som sökts senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades och, om förrättningen inle är avslutad vid utgången av nämnda tid, skall verkställas på grundval av köpet. Bestämmelserna äger motsvarande tillämpning i fråga om byte och gåva. Motsvarande bestämmelser har upptagits i JB (4 kap. 7 §). Enligt JB skall motsvarande gälla även i fråga om andel som överlåtits med föreskrift alt andelen skall utbrytas (4 kap. 8 § andra stycket). Frekvensen av överlåtelser som på detta sätt blir villkorliga gör det särskilt angeläget atl införa bestämmelser om utmätning av fast egendom medan äganderätten är svävande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 163

När hel faslighet har överlåtits villkorligt utgör fastigheten intill dess överlåtelsen blir definitiv en tillgång i överlåtarens hand. Därutöver har överlåtaren i allmänhet viss rätt mot förvärvaren enligt överlålelsehand-lingen, vanligen bestående av fordran på utestående köpeskilling. Beredningen har därför föreslagit att utmätning hos överlåtaren skall omfatta inle bara den villkorade rätlen till den överlåtna fastigheten utan också den rätt som överlåtaren har mot förvärvaren. Efter en sådan utmätning skall avvaktas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Uppfylls inte villkoret, skall fasligheten säljas i den vanliga ordningen för försäljning av fast egendom. Om villkoret å andra sidan uppfylls, komraer utmätningen därefter att avse endast överlåtarens rätt mot förvärvaren enligt överlåtelsehandlingen. Förslaget innebär att ÖE i sådant fall, med tillämpning av vad som gäller beträffande utmätt fordran eller rättighet, skall driva in eller låta bjuda ul vad som tillkommer överlätaren. Under remissbehandlingen har inte framförts några erinringar mol beredningens förslag i nu angivna delar. De bör även enligt min mening godtas.

Har visst område av fastighet eller fastighet med undantag för visst område överlåtils utan att fastighetsbildning i enlighet med överlåtelsen ännu har skett bör, när utmätning skall ske hos överlåtaren, själva utmätningen kunna genoraföras enligt da föreslagna reglerna om utraätning av hel fastighet som har överlåtils villkorligt. Liksom beredningen och en enhällig remissopinion anser jag sålunda alt utmätning också i sådana fall bör omfatta hela fasligheten och dessutom den rätt överlåtaren kan ha mot förvärvaren. Den följande försäljningen erbjuder inte några speciella problem om det under det exekutiva förfarandet kan avvaktas huruvida del med överlåtelsen förenade villkoret, dvs. att avstyckning sker, uppfylls eller inle. Uppfylls villkoret, kan utmätningen inte längre avse den del av den ursprungliga fastigheten, som omfattas av överlåtelsen utan endast återstoden av denna och den rätt överlåtaren kan ha mot förvärvaren. Denna rätt fär drivas in eller bjudas ut på det nyss angivna sättet, dvs. i den ordning som gäller för utmätt fordran eller rättighet. Om villkoret inte uppfylls, kan hela fastigheten säljas, medan utmätningen inte längre kan avse någon överlåtarens rätt mot förv-ärvaren. Som beredningen framhåller kan en avstyckningsförrättning visa sig så tidskrävande att del skulle medföra betydande ölägenheter att avvakta dess slutförande innan försäljning kan ske. Om man i det läget tillåter att fastigheten säljs raed undantag för överlåtet oraråde, skulle konsekvensen av all avstyckning sedermera inta kan ske bli den all området och återstoden av fastigheten kommer i olika händer utan att fastighetsindelningen kan bringas i överensstämmelse med äganderättsförhållandena. Konsekvensen kan bli densamma, om försäljningen får avse endast området i fall då fastighet med undantag för visst område har överlåtits och utmätning har skett hos överlåtaren. En sådan konsekvens är oförenlig med de principer som ligger bakora bestämmelserna om överlåtelse av del av faslighet.

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Enligt beredningens förslag skall alltid i första hand avvaktas om avstyckning kan genomföras. För de fall då det visar sig alt detta skulle medföra betydande tidsutdräkt föreslår beredningen den ordningen att hela fastigheten skall säljas, varvid dock förbehåll skall göras för den rält lill redan överlåten del av fastigheten som tillkommer förvärvaren vid den tidigare överlåtelsen. Försäljningen skall, liksora utraätningen, också avse den rätt som överlåtaren kan ha mot förvärvaren. Den som förvärvar fastigheten skall svara för överlåtarens skyldigheter enligt öveiiåtelsehandlingen. I öviigt skall vanliga regler om försäljning av utmätt fast egendom tillämpas.

Beredningens sistnämnda förslag innebär att köparen vid den exekutiva försäljningen dels förvärvar den återstod av fastigheten som inte omfattas av den föregående villkorliga försäljningen dels inträder i de rättigheter och skyldigheter som den tidigai-e överlåtelsen av fastigheten medförde för överlåtaren. Blir denna överlåtelse inte gällande, blir köparen vid den exekutiva försäljningen ägare också av den tidigare överlåtna delen av fastigheten. Samtidigt kan han bli skyldig att ersätta förvärvaren den köpeskilling denne kan ha erlagt. Blir den tidigare överlåtelsen däremot gällande, kan köparen uppbära den köpeskilling som ännu inte har erlagts.

Jag är, liksom remissinstanserna, av den uppfattningen alt beredningans förslag i de sist angivna hänseendena bör godtas. Denna i vissa avseenden komplicerade ordning för försäljning av utmätt fastighet torde inte behöva tillämpaå annat än i sällsynta undantagsfall. Skäl finns att överväga införandet av föreskrifter som innebär att avstyckningsförrättning i fall som här avses skall handläggas med förtur och stor skyndsamhet. Denna fråga får emellertid tas upp i annat sammanhang.

Som beredningen framhåller skapar ell villkorligt fång av fast egendom en rätt för föl-värvaren som kan vara en tillgång av ekonomisk betydelse för hans borgenärer. Detta gäller inte bara den rätt som förvärvaren får lill egendomen. Förvärvaren kan också i andra avseenden få rättigheter gentemot överfåtaren, som aktualiseras om villkoret inte uppfylls och fånget blir ogiltigt. Det torde sålunda vara vanligt att förvärvaren har erlagt köpeskillingen eller del av denna och, om fånget inle blir gällande, får en fordran på öveiiå-taren som motsvarar vad som har erlagls. Det sagda gäller givetvis både i fall då hel fastighet har förväntats villkorligt och i fall då det villkorliga fånget avser visst område av fastighet eller fastighet med undantag för visst oraråde.

Jag delar beredningens uppfattning atl, när utmätning skall ske hos den som förvärvat fast egendom villkorligt, utmätningen bör avse både den fasta egendora som förvärvet omfattar och den rätt som förvärvaren kan ha mot överlåtaren. Blir fånget efter en sådan utmätning ogiltigt, kommer utmätningen därefter endast atl avse förvärvarens återstående rält mot öveiiåta-ren, t. ex. fordran på redan erlagd köpeskilling.

Beredningen har påpekat att förvärvaren så länge hans rätt är villkorlig

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 165

inte kan belasta egendomen med inteckning och inle heller upplåta nyttjanderätt eller annan särskild rättighet annat än villkorligt. Vidare har beredningen framhållit att en exekutiv försäljning som är en följd av att utraätning har skett hos föi-värvaren av fast egendom, som har överlåtils villkorligt, inle kan inverka på inteckningar sora har tagits ut eller på rättigheter som har upplåtits före överlåtelsen. Beredningen har funnit att försäljning vid sådan utmätning kan ske ulan alt den ordning som annars gäller för exekutiv försäljning av fast egendom iakttas. Jag delar denna uppfattning. Departementsförslaget innebär sålunda liksom beredningens förslag alt försäljningen i stället skall avse förvärvarens villkorliga rätt enligt hans fångeshandling och skall ske i den ordning som gäller för försäljning av utmätt rättighet. Den som därvid förvärvar denna villkorliga rätt träder in i det rättsförhållande som råder till följd av det tidigare fånget på så sätt att han över-lar både de rättigheter och de skyldigheter som förvärvaren hade enligt fångeshandlingen. Om det villkor som fånget är beroende av sedermera uppfylls, blir följden sålunda all den egendom som fånget avser tillfaller den som vid den exekutiva försäljningen har förvärvat den villkorliga rätten till egendomen.

När villkorlig rätt till fast egendom skall säljas på det angivna sättet uppstår risk för att försäljningen kommer atl ske till underpris. Som framhållits under remissbehandlingen blir det för den som verkställer försäljningen svårt atl bedöma hur mycket den villkorliga rätten är värd. Detta raedför svårigheter att bedöma om den köpesumma som bjuds kan godtas (jfr 93 § 2 mom. UL). I likhet med beredningen anser jag därför att det bör finnas möjlighet atl låta anstå med försäljning av den villkorliga rätten och avvakta om det med fånget förenade villkoret uppfylls eller inte. Ora villkoret därefter uppfylls och förvärvet av egendomen blir definitivt, kan försäljningen äga rum i den vanliga ordningen för försäljning av fast egendom. Visar del sig däremot att villkoret inte kan uppfyllas, går fånget åter. Som jag nyss framhöll, avser utmätningen därefter endast förvärvarens återstående rätt mot överlåtaren. Del bör då ankomraa på ÖE att låta driva in eller bjuda ut till försäljning vad som fortfarande omfattas av utmätningen, dvs. vanligen fordran på redan erlagd köpeskilling, varvid den ordning sora gäller beträffande utraätl fordran eller rättighet får tillämpas.

Om fastighet eller del av fastighet har överlåtits villkorligt och fastigheten medan villkoret fortfarande gäller tas i mät för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt, bör i enlighet med beredningens förslag försäljningen alltid ske i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendora. Med hänsyn till all fordran, som är förenad med panträtt eller annan särskild förmånsrätt i faslighet, kan tas ut ur fastigheten oavsett äganderättsförhållandena behöver någon särskild ordning för försäljning inte tillämpas även om fastigheten eller del av den har överlåtits villkorligt.

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

2.14.4 Exekution på grund av gemensam inteckning

De särregler om exekution i gemensamt inlecknade fastigheter som nu finns i UL är så utformade att del skapas möjligheter atl rikta elt exekutivt förfarande raot någon eller några fastigheter som svarar för en gemensam inteckning. Särskilda regler ger möjlighet alt göra gemensamheten i ansvaret fullt ut gällande enligt de principer som kommer till ullryck i IF:s regler om fördelningen av ansvaret på de fastigheter som besväras av en gemensam inteckning. Genom regierna om exekution i gemensamt inlecknade fasligheter har man även sökt tillgodose de särintressen som kan finnas i sådana fasligheter.

Reglerna om gemensamt inleckningsansvar har varit en av- de mest omstridda frågorna under jordabalksarbelel. 1 lagberedningens förslag till ny jordabalk (SOU 1960: 24—26) upptogs inte några regler om gemensam inteckning. De därmed sammanhängande frågorna skulle enligt förslaget i stället lösas genom institutet bruksenhet. Förslaget blev starkt kritiserat under remissbehandlingen. Jordabalksutredningen, som fick i uppdrag att göra en översyn av förslaget i denna del, föreslog i sitt betänkande raed reviderat förslag till jordabalk m.m. (SOU 1963: 55) regler sora innebar ett bibehållande av ordningen med gemensamt inleckningsansvar. I JB har i denna del tagits upp besläramelser som i huvudsak överensstämmer med jordabalksul-redningens förslag.'

Bestämmelserna i JB om geraensam inteckning har getts elt innehåll som syftar till bl. a. alt reducera de ölägenheter i exekutionsrällsligt hänseende som den nuvarande ordningen medför. Dessa ölägenheter uppstår särskilt i sådana fall när ett särintresse föreligger i någon eller några av de gemensamt inlecknade fastigheterna. Ett sådant särintresse kan föreligga antingen på borgenärssidan eller på fastighetsägarsidan. Till förekommande av sådana situationer har i JB föreskrivits bl. a. att ansökan om inteckning får avse flera fasligheter gemensamt endasl om dessa är i samme ägares hand. Angår ansökan faslighet som redan svarar för beviljad eller sökl inteckning, måste ansökningen avse samma fasta egendom som inteckningen och får inte därjämte avse fastighet som inte svarar för inteckningen. Särinleckning i en fastighet komraer alltså att medföra att fastigheten inle kan intecknas gemensamt raed annan fastighet. Vidare kan särinleckning aldrig meddelas i fastigheter som är gemensamt intecknade utan att det gemensamma ansvaret dessförinnan bring:as atl upphöra.

Del ojämförligt vanligaste fallet av särintresse i geraensamt inlecknade fastigheter uppslår när någon av de gemensamt inlecknade fastigheterna helt eller delvis överlåts. I dessa situationer lorde den i JB föreslagna ordningen framtvinga relaxation eller annan ansvarsuppdelning inom relativt kort lid. Reglerna i JB kan sålunda väntas få lill följd alt de situationer som nu vållar komplikationer vid exekutiv försäljning i framtiden blir relativt

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 167

sällsynta. Det kan sättas i fråga om de strävanden mot homogent intecknade faslighelskomplex som ligger bakom bestämmelserna i JB bör främjas ytterligare genom förbud för borgenär, som för sin fordran har panträtt på grund av gemensam inteckning i flera fasligheter, att begära atl bara någon eller några av fastigheterna tas i anspråk för att täcka fordringen. Liksom beredningen anser jag emellertid att ett sådant förbud skulle leda alltför långt. Det bör sålunda också i framtiden slå borgenären fritt all rikta exekution mot en del av det gemensamt intecknade fastighetskomplexet. Utöver vad beredningen har anfört sora skäl för elt sådant ställningstagande vill jag påpeka, alt ett förbud av det antydda slaget skulle kunna få otillfredsställande konsekvenser när det gäller sådana fastigheter i ett gemensamt intecknat fastighetskomplex som är subsidiärt ansvariga för den gemensararaa inteckningen. Atl alltid låta avstyckade oraråden, i vilka inteckning i stamfastigheter står kvar, dras in i exekution som begärs av innehavaren av den gemensamma inteckningen skulle enligt min raening vara olämpligt. Jag vill i sammanhanget framhålla alt ett förbud skulle få begränsad betydelse med tanke på att separat exekution i fastighet som ingår i ett samintecknat komplex alllid måste kunna komma till stånd på begäran a\ borgenär, som för sin fordran har annan särskild förmånsrätt i fastigheten än på grund av inteckning eller som har fordran som inte har någon förmånsrätt.

Beredningen har även övervägt om det bör vara möjligt för borgenär att vid exekution i en av flera gemensarat intecknade fasligheter ta ut hela det belopp som del på grundval av den gemensamma inteckningen utfärdade pantbrevet avser. En sådan möjlighet skulle innebära all det gemensamma ansvaret sora åvilar fastigheterna skulle tas ul vid den separata exekutionen så långt värdet på den fastighet som exekutionen avser medger detta. Beredningen har emellertid inle funnit anledning föreslå en sådan ordning, önskemål i den riktningen har inle heller framförts under i'emissbehandlingen. Möjlighet alt vid separat exekution i en gemensamt intecknad fastighet ta ut raera än vad fastigheten svarar för i förhållande lill övriga fastigheter som besväras av den gemensamma inteckningen har inte heller införts i deparlementsförslaget.

Del gemensamma ansvar som åvilar saminlecknade fastigheter kan enligt nuvarande ordning krävas ut helt bara ora fastigheterna säljs saratidigt. Brist som uppslår i en av fastigheterna kan sålunda inte överföras till fastig-hel som redan har sålts. Delta förhållande har föranlett att man infört möjlighet för innehavare av gemensam inteckning alt vid exekution i någon av fastigheterna sora besväras av inteckningen dra in de övriga eller någon av dera i del exekutiva förfarandet. Genom att utöva denna indragningsrätt kan inteckningshavare få faslslälll om det i någon annan av fastigheterna föreligger brist som på grund av det gemensararaa ansvaret skall las ul ur den fastighet exekutionen ursprungligen avsåg.

Enligt 6 kap. 12 § andra stycket JB skall gemensamt inlecknad fastighet

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

som säljs vid separat exekution bli fri från ansvar för den gemensamraa inteckningen. Denna huvudregel innebär att det också i fortsättningen som förutsättning för att gemensamt ansvar för inteckning skall kunna tas ut helt skall gälla att fastigheterna säljs samtidigt. Liksom nu behövs sålunda också i fraratiden regler sora gör del möjligt för borgenär, som har panträtt på grund av geraensara inteckning i flera fastigheter, att vid separat exekution i någon eller några av dem dra in annan intecknad fastighet i förfarandet.

I enlighet med vad beredningen föreslagit bör bestämmelserna om indrag-ningsrält ha sin plats i lagstiftningen om exekutiv försäljning av fast egendom. Regler härom har inte heller tagits upp i JB.

F. n. gäller alt yrkande ora. indragning skall fraraställas i form av lagsökning. Beredningen har föreslagit all frågan om indragning i fortsättningen skall prövas av ÖE. Jag ansluter mig till detta förslag, som inle har raött någon erinran under reraissbehandlingen. Indragning bör alltså i fortsättningen helt vara en åtgärd inora det exekutiva förfarandets ram. Någon nämnvärd belastning för de exekutiva myndigheterna kommer en sådan överföring knappast att medföra. Indragningsrätlen utnyttjas nu i ringa omfattning och det kan antas att användningen blir ännu sällsyntare i framtiden.

Gällande rätt kan sägas kännetecknas av att särintressen i gemensamt intecknade faslighelskomplex bereds elt långtgående skydd. Genom elt syslem med särutrop av saminlecknade fastigheter och därefter följande gemensamt utrop söker man tillgodose föreliggande särintressen i så stor utsträckning som möjligt utan att inkräkta på möjligheterna för innehavare av geraensam inteckning att få betalning.

De regler beredningen har föreslagit för de fall då särintressen finns i gemensamt intecknade fastigheter som skall säljas samtidigt på exekutiv auktion överensstämmer i sak väsentligen med de regler som gäller nu. De situationer när denna ordning måste tillämpas kan, sora jag tidigare frarahållit, i fraratiden väntas bli relativt sällsynta. Jag har därför, i likhet raed reraissinslanserna, funnit att de regler beredningen har föreslagit bör godtas.

2.14.5 Exekution i andel av fastighet

Enligt nuvarande regler sker utmätning och försäljning av andel av fastig-hel i sararaa ordning som gäller för hel fastighet. Detta sammanhänger raed alt andel av fastighet på samma sätt som hel faslighet kan bli föremål för inteckning.

Reglarna i JB innebär alt det inle skall vara tillåtet atl inleckna faslighets-andel för sig. Denna nya ordning i fråga om faslighelsandels behandling i inteckningshänseende ger anledning atl ställa frågan om andel av fastighet i fortsättningen över huvud taget bör få utmätas för sig och vidare, om sådan utmätning tillåts, hur försäljning av fastighelsandel skall ske.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 169

Beredningen har vid sin behandling av de nämnda frågorna funnit det vara uteslutet att uppställa förbud mol särskild utmätning av faslighetsan-del. Denna bedömning har inte kritiserats under remissbehandlingen.

Eftersom något hinder inte enligt JB föreligger mot förvärv av andel av faslighet bör inle heller enligt min raening något förbud mot utmätning av fastighetsandel ställas upp. En fastighelsandel kan utgöra ett värdefullt för-raögenhetsobjekl och måste kunna tas i anspråk för ägarens borgenärer ulan att konkursförfarande behöver tillgripas. Detta är av betydelse inle bara för borgenärerna utan också för ägaren av andelen. Som beredningen påpekat är det här fråga om så praktiska fall som att arvingar rid arvskifte har tillskiftats var sin andel av en fastighet eller att två personer, t. ex. äkta ma-kai-, tillsammans har köpt en fastighet.

Utmätning av fastighetsandel bör inle tillålas i vidare mån än som motsvaras av ett praktiskt behov. Liksom beredningen anser jag därför atl utmätning av fastighelsandel endast bör få ske i sådana fall då andelen i fråga förvärvals för sig eller annars är föreraål för särskild äganderätt. En utraätning bör sålunda inte få begränsas till del av en fastighetsandel. Äger en person en hel fastighet, får utmätning inte heller begränsas lill en andel av denna. Som följd av alt del nu är tillåtet alt särskilt inleckna andel av fastighet bör dessutom tidigare särskilt intecknad fastighetsandel också kunna mätas ut särskilt, även om gäldenären äger hela fastigheten eller den inlecknade andelen utgör del av en större kvotdel av fastigheten som gäldenären äger.

Om en fastighet ägs av mer än en person men i sin helhet tas i mät för gäldande av en och samraa fordran, uppstår inle några svårigheter i fråga om försäljningssältet. Sedvanliga regler för exekutiv försäljning av fastighet bör då tillämpas. Detta bör gälla såväl när utmätningen har skett för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i hela fastigheten som när den har avsett alla andalarna i faslighaten och skett för fordran för vilka alla delägarna svarar.

Situationen är en annan om en av flera andelar av en faslighet har tagits i mät och skall säljas. I sådant fall bör reglerna om försäljning av fast egendom i framliden inle tillämpas. Skall andel av fastighet säljas i den ordning som gäller för fast egendom, skulle nämligen reglerna om gemensarat inteckningsansvar bli tillämpliga beträffande inteckningar som belastar inle bara andelen utan också återstoden av fastigheten. Försäljningen av andelen kan då i fråga om sådana inteckningar få konsekvenser som inle står i överensstämmelse raed förbudet mot inteckning i andel av faslighet, t. ex. på det sättet atl inteckning som gäller hela fastigheten efter andelsförsäljningen upphör alt gälla i andelen men kvarstår i återstoden av fastigheten.

Avser en försäljning endast en andel av en faslighet bör den i princip ske i den ordning som gäller för lös egendom. En sådan ordning kan emellertid lätt medföra alt försäljning sker till underpris. För spekulanter i allmänhet kan del förhållandet atl vad som kan förvärvas bara är en del av en fastighet

6t Riksdagen 1971.1 samL Nr 20

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

verka avskräckande. Starka skäl talar därför enligt min mening för den av beredningen föreslagna ordningen, som irmebär att möjlighet öppnas alt när andel av fastighet skall säljas exekutivt också dra in återstoden av fastigheten i försäljningen.

Beredningens förslag i sistnämnda hänseende innebär all yrkande om försäljning av hela fasiigheten skall kunna framställas av ulmälningssökanden, ägaren av utmätt fastighelsandel eller annan delägare. Yrkandet skall framställas hos ÖE, som vid sin prövning av detta skall tillärapa de grunder som enligt 6 och 7 §§ samäganderättslagen gäller när delägare i fastighet hos domstol begär beslut om försäljning av hela fastigheten. Bifalles yrkandet, skall försäljningen i allt väsentligt ske enligt da sedvanliga reglerna för försäljning av fastighet. Beredningens förslag har lämnats ulan erinran av remissinstanserna. I ett remissyttrande har emellertid föreslagits att prövningen av yrkande om gemensam försäljning skall tillkomma allmän domstol och inte ÖE.

För min dal anser jag att den av beredningen föreslagna ordningen innebär en ändamålsenlig lösning av dessa frågor. Kretsen av dem som bör kunna framställa begäran om försäljning av hela fastigheten bör sålunda också enligt min mening vara begränsad till ulmälningssökanden och delägarna i fastigheten. Att prövningen av ett framställt yrkande samordnas med de regler som enligt samäganderättslagen gäller när delägare i fastighet vill tvinga fram försäljning av hela fastigheten raot annan delägares rilja, ser jag sora en fördel. Som beredningen påpekar får en delägare i fastighet i normala fall räkna med att en försäljning av hela fastigheten kan komma alt genomföras mot hans vilja. Det får då ses som naturligt all en försäljning av hela fastigheten kan komma till stånd när en andel i fastigheten har tagits i mät, i synnerhet som en föi-värvare av andelen, om denna skulle säljas särskilt, har möjlighet att omgående hos doraslol begära försäljning av hela fasligheten.

Även när det gäller prövningen av yrkande ora försäljning av återstod av fastighet när andel i fastigheten har blivit ulmätt delar jag beredningens uppfattning atl prövningen bör äga rura inora det exekutiva förfarandets rara. Härraed undviks den ytterligare fördröjning av förfarandet som en domstolsprövning skulle föra raed sig.

Om något yrkande om försäljning av hela fastigheten inle fraraställs, får den ulraätta andelen säljas särskilt. Särskild försäljning av andelen får också ske om yrkande om försäljning av hela fastigheten avslås, t. ex. som följd av atl en delägare anför elt betydelsefullt skäl raot en gemensam försäljning som ÖE enligt 6 § samäganderällslagen finner anledning att beakta. Som fraragår av vad jag tidigare anfört kan en sådan särskild andelsförsäljning inte ske enligt de regler sora gäller för exekutiv försäljning av fast egendom. Andelsförsäljningen får ske i den ordning som gäller för utraätl lös egendom.

Deparlementsförslaget innebär, liksom beredningens förslag, att reglerna om försäljning av fastighelsandel skall tillämpas även vid försäljning av utmätt andel i tomträtt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 171

2.14.6 Ägarhypotek

I JB finns regler om ägarhypoteket som i sak överensstämmer med dem som nu gäller. I 6 kap. 9 § anges innebörden av ägarhypoteket sålunda vara alt fastighetsägare, om pantbrev inte överlämnats som pant for fordran, är berättigad att med den företrädesrätt som inteckningen medför, uppbära betalning som faller ut på grund av inteckningen när medel vid exekution eller i annat fall fördelas mellan rätlsägarna i fastigheten. Om pantbrev överlämnats sora pant för fordran raen fordringen understiger pantbrevets belopp, skall gälla alt fastighetsägaren vid sådan fördelning får uppbära skillnaden.

I enlighet raed vad som förutsattes när JB 1966 remitterades till lagrådet har beredningen i sitt nu aktuella betänkande tagit upp ägarhypoteket till omprövning. Beredningens slutsats är atl del från exekulionsrältslig synpunkt är ofrånkomligt att följa de grundlinjer på vilka JB:s regler om ägarhypoteket bygger. Denna uppfattning har inle mött några invändningar under remissbehandlingen och jag har inte heller funnit anledning frångå den bedömning som i denna fråga gjordes i JB 1966. 1 JB har också reglerna om ägarhypoteket tagils upp utan ändringar i sakligt hänseende i förhållande till det tidigare förslaget.

Såväl enligt nu gällande rätt sora enligt JB utgör elt ägarhypotek en rätt för fastighetsägare alt få betalning ur sin egen fastighet. I det avseendet är ell ägarhypotek i fastighetsägarens hand en tillgäng som bör kunna tas i anspråk av hans borgenärer genom utmätning. Emellertid fordras del särskilda regler beträffande förfarandet när sådan utmätning har skett.

F. n. gäller all utmätning av ägarhypotek som föreligger när fastighetsägaren innehar obalånad inteckning sker på det sättet att inteckningen tas om hand och säljs enligt reglerna om utmätt lös egendom. Utmäts ägarhypotek som föreligger till följd av att inteckning inte är helt utnyttjad för belå ning, bryts ägarhypoteket ut, vilket innebär att en särskild inteckningshandling för det outnyttjade inteckningsbeloppel anskaffas av utmätningsmannen. Därefter säljs den n5'a inteckningen enligt reglerna för utmätt lös egendora.

Den ordning som nu gäller vid utmätning av ägarhypotek kan inte behållas om JB:s panträltsregler genomförs. Panlrättskontruktionen i JB karakteriseras av att panträtt i fastighet uppstår genom att pantbrev överlämnas som säkerhet för en fristående fordran. Enbart innehavet av elt pantbrev kommer inte att berättiga till betalning ur fastighet och pantbrevet är inte bärare av någon personlig betalningsskyldighet. Mot bakgrunden härav slår det klart atl man vid utmätning av ägarhypotek, som föreligger till följd av alt pantbrev över huvud laget inle är belånat, inte kan gå så tillväga att man tar hand om pantbrevet och säljer det sora lös egendom. Vid utmätning av ägarhypotek, som finns när pantbrev är pantsatt men hela dess belopp inte går åt för

172 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

att täcka fordringen, kan inle heller någon motsvarighet lill nuvarande ordning med utbrytning av ägarhypotek komma i fråga.

Andra vägar för att realisera värdet av utmätt ägarhypotek får alltså sökas. Beredningen har föreslagit att två möjligheter skall slå lill buds. Den ena innebär alt borgenär för vars fordran ägarhypotek har blivit utmätt skall kunna begära att fastigheten las i anspråk och den andra all borgenären kan få det utmätta ägarhypoteket pantförskrivet lill sig. Båda möjligheterna skall enligt beredningens förslag stå öppna vare sig utmätningen avser ägarhypotek i form av obelånat pantbrev eller outnyttjad del av belånat pantbrev.

De av beredningen föreslagna lösningarna när det gäller att ge borgenärerna möjlighet att la i anspråk ägarhypotek har allmänt godtagits under re-missbehandligen. I några remissyttranden har anförts all den föreslagna ordningen medför ell mera komplicerat och tidsödande förfarande än f. n. och att reglerna kan komraa atl leda lill att fasligheter i framtiden i större utsträckning än nu kan komraa att las i anspråk för oprioriterade borgenärers räkning.

Beredningens förslag ansluter enligt min mening väl till panträttsreglerna i JB. Väljer borgenär sora har fåll ägarhypotek utmätt för sin fordran att hos utmätningsmannen begära att fastigheten skall tas i anspråk, skall beslut om detta innebära att fastigheten anses ulmätt. Det sedvanliga förfarandet vid realisation av utmätt fastighet skall därefter vidta och borgenären åtnjuter då den förmånsrätt som följer med ägarhypoteket. Borgenärens fordran blir jämställd med fordran som är förenad raed panträtt i fastigheten. Väljer borgenären att få det utmätta ägarhypoteket genom utmätningsmannens försorg pantförskrivet för sin fordran, får han samma ställning som annan fordringsägare med förmånsrätt på grund av panträtt. Han kan själv begära betalning ur fastigheten och får vid exekution i fastigheten på annans begäran den förmånsrätt för sin fordran som panträtten medför.

Den ordning för realisation av utmätt ägarhypotek som gäller nu innefattar risk för värdeförstöring. När ägarhypoteket säljs som utmätt lös egendom, kan det komma att säljas till pris som inte alls motsvarar det värde det utgör i fastighetsägarens hand. En betydande fördel är enligt min mening att denna risk elimineras vare sig borgenären väljer den ena eller andra av de möjligheter som erbjuds enligt beredningens förslag.

Som framhållits under remissbehandlingen kan den föreslagna ordningen i vissa fall medföra ett mer komplicerat förfarande än del nuvarande. Delta gäller specielll i de fall då borgenär finner sig böra begära att fastigheten skall tas i anspråk och utmätningen därigenom leder till att exekutivt förfarande beträffande själva fastigheten oraedelbart inleds. Som någon remissinstans anfört kan de föreslagna reglerna också komma att leda till att fastigheter i framtiden kommer alt i något större utsträckning än nu tas i anspråk för opriorilerade borgenärers räkning. Del bör emellertid i detta sammanhang framhållas att del f. n. inte är särskilt vanligt att ägarhypotek ul-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 173

mäts. Av de 73 468 utmätningar som anhgt statistiken företogs i hela landet under sista halvåret 1967 och första halvåret 1968 riktade sig sålunda endast 499 mot ägarhypotek. De utmätningar som förekommer sker oftast först när exekution i fastigheten har inletts. Anledningen till atl ägarhypotek sällan kan las i anspråk är att ägarhypotek regelmässigt är pantförskrivet för efterföljande inteckningshavares eller annan borgenärs räkning. Enligt min raening finns det ingen anledning att räkna med någon påtaglig ändring i dessa avseenden i framtiden. Man bör sålunda kunna räkna med alt utmätning av ägarhypotek inte kominer att äga rura annat än undantagsvis, om inle själva fasligheten är utmätt. De möjligheter som förslaget anvisar för dessa fall är enligt rain raening lärapliga.

Om förfarandet efter utmätning utformas efter beredningens förslag, är det nödvändigt att det ges regler som innebär att man vid själva utmätningen av ägarhypotek tar pantbrevet i förvar om del innehas av fastighetsägaren. I annat fall får den sora innehar pantbrevet meddelas förbud alt lämna ul det ulan att utmätningsmannen har gett sitt tillstånd. Också i fråga om tillvägagångssättet när ägarhypotek skall tas i mät ansluter jag mig alltså till beredningens förslag.

I likhet med beredningen anser jag att utmätning av ideell andel av ägarhypotek bör vara möjhg men att det i JB uppställda förbudet mot inteckning i fastighelsandel bör leda till att del inle kan tillåtas att ideell andel av ägarhypotek pantförskrivs för sig. Har ideell andel av ägarhypotek utmätts, bör alltså borgenären vara hänvisad till atl begära att den andel av fastigheten som svarar mot andelen i ägarhypoteket tas i anspråk och därigenom blir alt anse som utmätt. De regler som skall gälla vid försäljning av andel i faslighet kan därefter tillämpas.

2.14.7 Beskrivning och värdering av utmätt fastighet m. m.

Fastighet som skall säljas exekutivt skall enligt 79 § UL beskrivas och värderas av utmätningsmannen. Åtgärderna skall företas i samband med utmätningen av fastigheten eller, ora försäljningen skall ske efter framställning hos ÖE, i omedelbar anslutning till atl framställningen, görs. Beskrivningen skall i första hand tjäna lill ledning för framtida spekulanter på fastigheten. 1 samband med att lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom genomfördes utvidgades beskrivningen till alt också bli ett första led i utredningen av vad som hör lill fastighet som skall säljas exekutivt. Det föreskrivs sålunda att utmätningsmannen i beskrivningen skall ange tillbehör till fastigheten i den mån det är påkallat med hänsyn lill tillbehörens värde eller av annan särskild orsak, vilket förutsätter all del i samband raed beskrivningen verkställs en utredning angående vad fastigheten omfattar (jfr prop. 1967: 16 s. 119 och 145). Även värderingen av fastigheten kan sägas tjäna till ledning för spekulanterna. Samtidigt är den emallerlid av betydelse i andra avseenden, såsom i fråga om fördelningen av ansvaret för gemensam inleck-

174 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ning och av köpeskillingen för gemensamt intecknade fastigheter. Det kan också påpekas alt värderingen kan tjäna lill ledning för den prövning av frågan om bud sora avges på exekutiv auktion på fastigheten kan godtas sora åligger auktionsförrättaren (Jfr 126 § 3 mom. UL).

Beredningen har föreslagit vissa ändringar i vad som nu gäller beträffande beskrivning och värdering.

I fråga om beskrivningen har beredningen funnit en raer ändamålsenlig ordning än den nuvarande vara att låta ÖE avgöra när under del exekutiva förfarandet beskrivningen bör ske. Enligt beredningens förslag skall ÖE sålunda låta beskriva fastigheten så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet,

Beredningens förslag får ses mot bakgrunden av alt en stor del av de ärenden angående fastighelsexekution som handläggs av överexekutorerna inte leder lill försäljning. Med den nuvarande ordningen då beskrivningen obligatoriskt skall ske i ett inledande skede av förfarandet blir del ofta så att del arbete som nedläggs på beskrivningen framstår som överflödigt lill följd av att förfarandet avbryts innan det har fortskridit till försäljning.

Med anledning av beredningens förslag beträffande lidpunkten för beskrivningen vill jag framhålla all den arbetsbesparing som kan uppnås genom atl det får ankomraa på ÖE all från fall lill fall beslärama när beskrivning skall ske är begränsad. För alt fylla sitt ändamål måste beskrivningen och den utredning som sker i anslulning lill denna i allmänhet förläggas till ell relativt tidigt skede av förfarandet. Härtill kommer, sora påpekats under remissbehandlingen, alt regeln all fastighet normalt skall säljas inom fyra månader inle ger utrymme för annat än kortare uppskov raed beskrivningen. Förutsättningarna för att ÖE skall kunna avvakta ett lämpligt tillfälle för beskrivningen är sålunda begränsade. Jag vill också betona alt en ordning som den föreslagna inle kan tillåtas få den följden att tidsutdräkten vid exekutiva försäljningar ökas.

Även om den ordning som beredningen föreslår sålunda inte kan antas medföra några mer påtagliga ändringar i förhållande lill vad som nu gäller, bör den emellertid kunna leda till att en del onödigt arbete kan undvikas. I vissa fall, såsom t. ex. när anstånd med försäljningen har medgetts, kan det stå klart att beskrivningen bör anslå tills vidare. Med tanke på sådana fall finner jag förslaget kunna medföra fördelar. Liksora del helt övervägande flertalet remissinstanser anser jag sålunda alt det bör genomföras.

I övrigl innefattar beredningens förslag beträffande beskrivningen en motsvarighet till den nuvarande föreskriften alt tillbehör till fasligheten skall anges i beskrivningen i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak. Alt denna föreskrift behålls framstår som naturligt med hänsyn till att de i 2 kap. JB intagna bestämmelserna om tillbehör till fastighet i allt väsentligt motsvarar dem som har genomförts genom lagen om vad som är fast egendora. Jag biträder sålunda beredningens förslag i den delen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 175

Värdering av faslighet skall enligt beredningens förslag inle vara någon obligatorisk åtgärd. För fall då det exekutiva förfarandet avser fastighet som inte besväras av gemensam inteckning innebär beredningens förslag sålunda att värdering skall ske endast ora taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande.

Beredningens förslag i sistnämnda hänseenden har mött kritik under remissbehandlingen. De kritiska remissinstanserna har allmänt gett uttryck för uppfattningen att värdering alltid bör ske i samband med beskrivningen. Man har därvid framför allt pekat på regeln atl den som förrättar fastighelsauktion inte får godta inrop, om det är sannolikt all avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Det framhålls all denna regel förutsätter att ÖE har en uppfattning om fastighetens egentliga värde. Man menar alt taxeringsvärdet i allmänhet inte kan las sora utgångspunkt för prövningen. Det har också underslrukits alt det blir förenat raed svårigheter att enbart med hjälp av beskrivningen bedöma om taxeringsvärde på faslighet kan antas vara missvisande eller inte. I några remissvar har dessutom påpekats alt följden av den ordning beredningen föreslår koramer alt bli atl beskrivming och värdering, när sådan enligt förslaget skall ske, kommer att äga rum vid skilda tillfällen, vilket anses medföra praktiska ölägenheter och tidsutdräkt.

Enligt min mening har den uppfattning sora sålunda har koramit till uttryck under remissbehandlingen fog för sig. Jag anser därför atl värdering alltid bör ske av fastighet som skall säljas exekutivt. Från praktisk synpunkt framstår del därvid som lämpligt atl värderingen och beskrivningen sker i ell sammanhang, varrid de båda åtgärderna, liksom f. n., oftast kan genomföras vid en förrättning och av en förrätlningsman. Någon näranvärd ökning av de exekutiva myndigheternas arbetsbörda lorde ett frångående av beredningens förslag alltså inle inedföra.

Som förut antytts har värderingen f. n. särskild betydelse i fråga om fördelningen av ansvaret för gemensam inteckning. Enligt JB finns inte den nuvarande möjligheten att ansvarsfördelningen bestäms i inteckningshandlingen (jfr 6 kap. 10 §). Detta raedför att de under det exekutiva förfarandet åsatta värdana kan komma atl bli avgörande för ansvarsfördelningen i större utsträckning än f. n. Liksom f. n. bör värdering av gemensarat intecknade fastigheter också kunna läggas till grund för fördelning av köpeskilling vid samtidig försäljning av gemensamt inlecknade fastigheter. Beredningen har föreslagit en föreskrift av innebor att alla fastigheter som svarar för en gemensam inteckning skall värderas, om en eller flera av dem skall säljas exekutivt och taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande för någon av de gemensamt intecknade fastigheterna.

Beredningens förslag går utöver vad som behövs som komplement till bestämmelserna i JB om ansvarsfördelningen för gemensam inteckning så till vida all enligt förslaget samthga gemensamt intecknade fastigheter skall värderas också i fall då taxeringsvärdet för någon av dem kan antas vara miss-

176 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

visande. Enligt min mening föreligger det inle behov av en sådan utvidgning av föreskriftens räckvidd. Med hänsyn härtill och till de tillämpningssvårig-heler som den skulle medföia anser jag att denna utvidgning inte bör göras. I övrigt har jag inte något att erinra mot en föreskrift av den innebörd som beredningen har föreslagit.

I fråga ora sättet för värdering har beredningen inte föreslagit annan föreskrift än alt tillbehör skall värderas för sig om det finnes påkallat. Jag delar beredningens uppfattning alt en föreskrift av den innebörden bör tas upp i lagen. Enligt min mening är del lämpligt alt förutsättningarna för särskild tillbehörsvärdering och särskilt angivande av tillbehör i beskrivningen anges på samma sätt. Påpekas bör atl en sådan samordning inle gör del nödvändigt alt alllid särskilt värdera tillbehör sora anges i beskrivningen. I allraänhel torde det emellertid framstå som naturligt all förfara på del sättet.

Självfallet innebär del förhållandet att det får ankomraa på ÖE att låta beskriva och värdera fastighet inte alt det är ÖE som skall genomföra åtgärderna. ÖE bör uppdra ål lämplig person alt verkställa beskrivningen och värderingen. I flertalet fall fordel det komma att falla sig naturligt att ÖE anlitar kronofogdemyndighet. Som beredningen framhåller bör ÖE vid behov i stället kunna anlita särskilda sakkunniga. I raer komplicerade fall, såsom när fråga är om industrifastighet, bör detta vara lämpligt. Enligt rain mening bör det inte vara uteslutet atl ÖE ger kronofogdemyndighet i uppdrag att verkställa beskrivningen och anlitar sakkunnig för värderingen. ÖE bör också kunna ge sakkunnig uppdrag atl biträda kronofogdemyndigheten vid beskrivning och värdering.

Enligt gällande rätt torde talan mot beskrivning och värdering inle kunna föras särskilt. Den som är missnöjd med värdering har sålunda ansetts kunna klaga däröver endasl i samband raed klagan över auktion (jfr NJA 1958 s. 558). Någon ändring i vad som nu tillämpas bör inte ske i delta sammanhang. Jag vill emellertid påpeka all det står fastighetsägare och annan som berörs fritt att lill ÖE framföra anmärkningar mol beskrivning och värdering. I den mån anmärkningar finnes vara befogade bör rättelse åvägabringas. Jag vill också erinra om all deparlementsförslaget lill lag om exekutiv försäljning av fast egendom, liksom beredningens förslag, innehåller bestämmelser sora gör del raöjligt alt hänskjuta tvist ora tillbehör till domstols prövning (jfr 5 § andra styckel i deparlementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom).

Beträffande den ytterligare utredning om faslighels rättsliga beskaffenhet som bör föregå en exekutiv fastighetsförsäljning har beredningen föreslagit bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med dem som nu gäller. Enligt beredningens förslag skall fastighetsägaren på anmodan tillhandahålla handlingar som tjänar lill upplysning om fastigheten i rättsligt hänseende. ÖE skall också på annat sätt åvägabringa fullständig utredning i dessa av-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 177

seenden. Mot beredningens förslag i dessa avseenden har jag liksora remissinstanserna inte något alt erinra. Jag biträder också beredningens förslag att del skall åläggas ÖE att söka utreda i vad mån kända nyttjanderälter och andra sådana rättigheter utgör en ekonomisk belastning för fastigheten. Föreskriften härom får ses mot bakgrunden av alt rättigheter av detta slag enligt vad som förordas i det följande alllid skall förbehållas vid försäljningen, om del saknas anledning all anta alt de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt till fastigheten.

Under exekution i fastighet kan det visa sig atl fastighetsägaren innehar elt obelånal pantbrev. Beredningen har påpekat att det kan vålla svårigheter och olägenheter för det exekutiva förfarandet om ägaren i sådant fall får behålla pantbrevet och förfoga över det utan inskränkningar. Beredningen har därför föreslagit en bestämmelse som innebär att pantbrev som ägaren innehar på anmodan skall överläranas till ÖE. Beredningens förslag innefattar också bestämraelse all pantbrev sedan del har överlämnats inte får pantförskrivas utan ÖE:s tillstånd.

Beredningens förslag i nu nämnda hänseenden har godtagits eller lämnats utan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser. I elt par remissvar framförs emellertid invändningar. Det hävdas därvid all ägarens rätt alt disponera över pantbrev inle bör inskränkas, i varje fall inte om pantbrevet ger bättre förmånsrätt än exekutionsfordran. Det framhålls också att svårigheter uppslår för ÖE vid bedömningen om pantbrev bör få pantförskrivas under exekutionen. Vidare framförs uppfattningen att bestämmelserna blir ineffektiva, eftersom anmodan atl överlämna pantbrev inte är förenade med någon form av sanktion.

Enligt rain mening innebär beredningens förslag en riralig avvägning mellan å ena sidan intresset av alt hindra ägaren som innehar pantbrev att genom att förfoga över det försvåra det exekutiva förfarandet och å andra sidan ägarens intresse av atl utnyttja pantbrevet för pantförskrivning, t. ex. för alt skaffa raedel till frivillig betalning av exekutionsfordringen. Det innefattar sålunda dels en skyldighet för ägaren att överlämna pantbrev som han innehar och elt förbud för honom att därefter pantförskriva detta dels en möjlighet för honom att genom alt hänvända sig till ÖE utverka undantag från förbudet. Liksom huvuddelen av remissinstanserna är jag beredd biträda beredningens förslag i denna del. Jag vill erinra ora alt en liknande avvägning har gjorts när det gäller ägarens raöjligheter att under exekution utnyttja själva fastigheten och tillbehör till denna (jfr nuvarande 80a§UL).

ÖE;s befogenhet all medge att obelånal pantbrev får pantförskrivas får utnyttjas med beaktande av de syften sora bestämmelsen atl pantbrevet skall överlämnas är avsedd alt fylla. Några närmare riktlinjer för ÖE:s handlande kan svårligen anges. ÖE får bedöma en framställning om tillstånd

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

att pantförskriva pantbrev med hänsyn lill omständigheterna i det enskilda fallet.

Med anledning av vad som har framförts under remissbehandlingen finner jag det kunna övarvägas all förena skyldigheten för fastighetsägaren att överlämna obelånat pantbrev med någon form av sanktion. Jag vill emellertid framhålla atl de skyldigheter som under elt exekutivt förfarande åligger fastighetsägare eller annan gäldenär inte är förenade med någi'a i den exekutionsrällsliga lagstiftningen fastställda sanktioner. Frågan om sådana fordras i olika avseanden bör enligt min mening prövas i ett sammanhang. En sådan prövning bör kunna ske under utarbetandet av UB. Påpekas bör att pantbrev som påträffas hos fastighetsägaren bör kunna tas i förvar på samma sätt som andra handlingar han innehar.

2.14.8 Kungörelser och underrättelser om fastighetsauktion m. m.

I detta avsnitt behandlas frågor som rör dels bevakning av fordringar och rättigheter under fastighetsauktion dels tidpunkten för bevakningssamraanträde och sammanträde för fördelning av köpeskilling dels kungörelse och särskilda underrättelser om fastighetsauklion.

F. n. gäller all del före auktion på fastighet skall hållas att samraanträde med rätlsägarna, vanligen kallat borgenärssararaanlräde (102 och 106 §§ UL). Detta kan äga rura på auklionsdagen omedelbart före utropet av fastigheten eller som ell särskilt sammanträde. Ändamålet raed sammanträdet är atl ge rättsägarna tillfälle all bevaka sina anspråk och låta dera framställa anmärkningar mot bevakningar samt därjämte att möjliggöra överenskommelser mellan rätlsägarna. På grundval av vad sora förekoramit vid sammanträdet upprättas förteckning över fordringar och rättigheter som skall iakttas vid auktionen.

Beredningen föreslår i fråga om det nu nämnda sararaanträdel, som jag i fortsättningen i enlighet med beredningens förslag kallar bevakningssaminanträde, all del skall hållas antingen samma dag som auktionen eller läraplig dag tidigare. Beredningens förslag innebär atl bevakningssararaan-trädet alllid sora ett särskilt samraanträde skall hållas formellt skilt från själva auktionen. Remissinstanserna har lämnat beredningens förslag utan invändningar. En länsstyrelse har emellertid anfört, all den nuvarande ordningen som tillåter att bevakningsförfarandet anordnas som ell led i auktionen bör behållas och alt särskilt bevakningssainmanträde inle skall vara obligatoriskt.

Jag biträder beredningens förslag i de avseenden som nu har nämnts. Enligt rain mening bör del vara en fördel att bevakningsförfarandel alltid hålls formellt skill från ulropsförfarandet. Jag vill framhålla att förslaget medger att bevakningssammanträdet i mindre invecklade fall hålls i direkt anslulning lill auktionen. Mot vad beredningen i övrigt har anfört i anslutning till förslagel beträffande bevakningssammanträdet har jag inte något atl erinra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 179

Beträffande samraanträde för fördelning av köpeskilling gäller nu alt det skall hållas på fyrtioandra dagen eller, i de fyra nordligaste länen, på femtio-sjätte dagen efter auktionen. Enligt beredningens förslag skall också tidpunkten för detta sammanträde bestämmas av ÖE efter vad sora är lämpligt. Beredningen anser att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktionen och sammanträdet är lämplig.

Beredningens förslag i sistnämnda del har lämnats utan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser. I ett par remissvar ges uttryck för uppfattningen atl tidpunkten för fördelningssamraanlrädel liksom hittills bör vara fastställd i lag. En länsstyrelse har framhållit all den tidrymd mellan auktionen och sammanträdet som beredningen har funnit lämplig är för kort och bör utsträckas lill atl motsvara nuvarande sex veckor. Som skäl för detta har anförts atl besvär över auktionen kan anföras kort före den tre veckor långa besvärstidens utgång och att visst rådrum då behövs för de åtgärder detta kan föranleda.

Genora beredningens förslag uppnås den fördelen att man kan ta viss hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet när tidpunkten fastställs. Jag ansluter mig alltså, liksora huvuddelen av remissinstanserna, också lill beredningens förslag i denna del. Framhållas bör all den tidrymd mellan auktionen och fördelningssammanlrädet som beredningen har angivit som läraplig är atl se soni en rekoraraendation för normalfallet. Del ankommer i det enskilda fallet på ÖE atl avgöra vilken tidpunkt som är lämplig för sammanträdet.

Inför en exekutiv fastighetsauklion måste information om auktionen spridas. Informationen riktar sig till dera sora har fordringar och rättigheter som bör beaktas vid denna eller vars intressen på annat sätt direkt berörs av försäljningen. Härutöver riktar sig informaiionen till möjHga spekulanter på fastigheten. I detta avseende är det av betydelse att den utformas så att köpintresset stimuleras. Den lagstiftning beträffande fastighetsexekutionen som föreslås i detta sammanhang innehåller olika bestämmelser som syftar till att åstadkomma goda ekonomiska resultat vid exekutiva fastighetsförsäljningar eller i varje fall att försäljningar till underpris undviks. Föreskrifterna om information bör fylla samma syfte.

Nuvarande ordning innebär att kungörelse om förestående auktion skall införas i allmänna tidningarna, dvs. Post- och Inrikes Tidningar, minst fyra veckor före auklionsdagen och dessutom i ortstidning minst 14 dagar dessförinnan. Vissa bestämraelser ges om kungörelsens innehåll (101 och 103 §§ UL). Därjämte föreskrivs att särskilda underrättelser om auktionen senast fyra veckor före denna skall sändas lill dem som har fordran eller rättighet sora bör iakttas vid auktionen.

De bestämmelser beredningen förordar innebär atl den nuvarande ordningen i sina huvuddrag behålls. Beredningen föreslår sålunda dels elt kungörelseförfarande dels att särskilda underrättelser skall utgå till sakägarna.

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Att beredningen på detta sätt har anselt att huvuddragen i den nuvarande ordningen för spridandet av information om auktion skall behållas har i allmänhet godtagils under remissbehandlingen. Hovrätten för Övre Norrland har dock framfört kritik mot alt kungörelsen liksom f. n. förutsätts bli allmänhetens enda informatiionskälla. Hovrätten föreslår i stället en ordning som innebär alt elt dublbelt kungörelseförfarande kommer till användning. Enligt hovrätten skulle sålunda först utfärdas kungörelse ora bevakningssammanträde, tidpunkt för auktionen och fördelningssammanträde och därefter, sedan olika förberedande åtgärder vidtagits, ytterligare en kungörelse oin auktionen, vilken skulle innehålla samtliga informationer ora fastigheten som kan vara av intresse för eventuella spekulanter.

Del är iiven enligt min mening angeläget att eventuella spekulanter på fastighet som skall säljas exekutivt får lättillgänglig information ora fasligheten. En sådan ordning kan verksamt bidra till ett högre pris. Denna fråga hör saraman med den större frågan ora vidgad sarahällsinformation som informationsutredningen behandlat i sitt betänkande Kungörelseannonsering (SOU 1969: 7). De förslag utredningen lagt fram på delta område bereds f. n. inom justiliedepartemenlet. 1 det sammanhanget kommer också all tas upp frågor ora kungörelse om exekutiv försäljning. Med hänsyn härtill bör några mera genomgripande ändringar inle nu genomföras på detta område. I departementsförslaget har den nuvarande ordningen sålunda i huvudsak bibe-hålhls.

Vad beredningen har anfört beträffande bevakningsförfarandet ger inte heller anledning till erinran från min sida. Jag delar sålimda inte den i elt par remissvar framförda uppfattningen att det bör föreskrivas alt anspråk skall anmälas inom viss tid före auktionen eller bevakningssammanträdet. Jag vill emellertid frarahålla atl del inte föreligger något hinder mot att man under hand infordrar anmälningar av fordringar från kända sakägare redan före bevakningssammanträdet. Härigenom kan förfarandet vid sammanträdet förenklas.

Som förut har nämnts har beredningen föreslagit all sakägarna skall underrättas särskilt om en förestående fastighetsauklion. Enligt förslaget skall gälla att sakägarna — dvs. fastighetsägaren, sökanden samt kända innehavare av fordringar och rättigheter sora bör iakttas vid auktionen — i god tid skall underrättas. Vid försäljning under konkurs skall underrättelse inle sändas till innehavare av fordran raed förraånsrätt enligt 12 och 13 §§ FRO, dvs. innehavare av lönefordran, men däremot till konkursförvaltaren. Har vid försäljning under konkurs anslulningsrätt utövats, skall underrättelse härom sändas till de sakägai-e som nu har nämnts.

De föreslagna bestämmelserna har godtagils eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Också jag biträder beredningens förslag.

I anslutning lill bestämmelsen att innehavare av lönefordran vid försäljning under konkurs inle skall underrättas särskilt vill jag påpeka all jag i

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 181

det följande i enlighet med förslag av beredningen förordar att konkursförvaltare skall åläggas att vid exekutiv fastighetsförsäljning bevaka sådan fordran och också atl vid behov föra borgenärens talan i ärendet.

2.14.9 Tidsfrister i mål om utmätning m. m.

För all åstadkomma en snabb handläggning av utmälningsmål finns i UL föreskrifter som ålägger de exekutiva myndigheterna all skyndsamt vidta vad som på dem ankommer för att utmätning skall verkställas och för atl försäljning av utmätt egendom skall ske. Samtidigt har det angetts vissa tidsfrister inom vilka utmätning och försäljning normalt skall äga rum. Ulmälningssökanden har emellertid möjlighet all ge anstånd både med utmätningsförrättning och försäljning. De exekutiva myndigheterna kan också under vissa förutsättningar meddela uppskov med försäljning av ulmätt egendom.

Liksora beredningen anser jag atl den tidsmässiga regleringen av ulmäl-ningsraålen och vad därmed sammanhänger bör göras till föremål för en allmän översyn i samband med förevarande reform av lagstiftningen om exku-lion i fast egendom.

I fråga om de tidsfrister inom vilka de olika åtgärderna som ingår i elt exekutivt förfarande normalt skall äga rum föreslår beredningen inte någon ändring. Sålunda föreslås att utmätningsförrättning liksom f. n. skall hållas inom fyra veckor från det att utmätningsmannen har tagit emot de handlingar som behövs för att förrättning skall kunna ske. Vidare föreslås att tidsfristen för försäljning av lös egendom i allmänhet skall sältas till två månader från utraätningen saml för fast egendora, fartyg, luftfartyg och intecknade reservdelar lill fyra månader från utmätningen.

Förslaget atl de nuvarande fristerna för ulmälningsförrältning och försäljning inle skall ändras har godtagits under remissbehandlingen. Från något håll har emellertid gjorts gällande att försäljningsfristen såvitt avser fast egendom är för kort. För rain del finner jag liksora beredningen inle anledning frångå den avvägning beträffande tidsfristerna som gjordes rid dessa bestämmelsers tillkomst år 1963.

Som framgår av det redan sagda skall försäljningsfrist beräknas med utgångspunkt från lidpunkten för utmätningen. Vid exekutiv försäljning av fastighet under konkurs får utgångspunkten i stället vara tidpunkten då framställningen om försäljning gjordes.

I det föregående har jag förordat all domstols beslut som innebär all fordran skall utgå raed särskild förmånsrätt i fast egendom skall ha den verkan all egendomen skall anses utmätt. Liksom f. n. när fastighet anses utmätt lill följd av atl fordran har fastställts till betalning bör tidpunkten för framsläl-ningen om försäljning utgöra utgångspunkt för beräkning av försäljningsfristen.

Självfallet kan del visa sig föreligga hinder raot all genomföra utmätnings-

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

förrättning eller försäljning inom de angivna tidsfristerna. Tidsfristerna bör därför liksom f. n. endasl ange de tider inom vilka utmätningsförrättning eller försäljning normall skall äga rum. Beredningen har i fråga om fast egendom gett flera exempel på situationer som kan medföra att försäljnings-frislen måste överskridas. Liknande situationer kan givetvis uppstå också när det gäller utmätt egendom av annat slag.

De nuvarande reglerna ger ulraälningssökanden möjligheter att lämna anstånd med såväl utmätningsförrättning som försäljning av ulmätt egendom. Någon annan begränsning har inte ställts upp än alt en viss längsta tid för anstånd har fastställts. Sålunda gäller atl ansökan om utmätning förfaller, om ulmälningssökanden läranar anstånd med utmätningsförrättning som varar utöver sex månader från den tidpunkt då utmätningsmannen har tagit eraot de handlingar sora erfordras. Fortfar anstånd raed försäljning utöver sex månader från utraätningen eller från lidpunkt för framställning om försäljning av fast egendom, förfaller utmätningen eller den utraätningsverkan sora betalningsfastställelse i fast egendora har.

När del gäller anstånd med utmätningsförrättning föreslår beredningen inte någon ändring i vad sora nu gäller. Beredningen föreslår däremot vissa ändringar i fråga om anstånd med försäljning av utmätt egendom. Enligt beredningens förslag skall del alltid ankomma på de exekutiva myndigheterna alt fatta beslut om anstånd rned försäljning. Den nuvarande bestämmelsen atl utmätning förfaller om anstånd med försäljning fortfar utöver viss lid har sålunda inle någon raotsvarighet i beredningens förslag.

Beredningens förslag atl reglerna ora anstånd med utraätningsförrättning inte skall ändras har föranlett kritiska uttalanden i några remissyttranden. Det har därvid påpekats att möjligheten att ge anstånd med utmätningsförrättning f. n. ofta utnyttjas pä så sätt atl ulmätningssökanden i syfte att utöva påtryckning på gäldenären läranar flera korta anstånd under sexraåna-dersperioden. Det har framhållits atl ett sådant förfarande medför praktiska olägenheter för utmätningsmännen därigenom att de tvingas bevaka an-slåndslider saml att flera gånger i samraa raål sälla ut och ställa in förrätt-ninear, vilket är ett omfattande och tidskrävande arbete. För alt detta skall undvikas föreslås bl. a. att en ordning som raotsvarar den som beredningen har tänkt sig beträffande anstånd raed försäljning av utmätt egendom skall införas också beträffande anstånd med utmätningsförrättning.

Enligt min mening är det angelägel att utmätningssökande borgenärers möjligheter atl ge anstånd med utmätningsförrättning inte inskränks i förhållande till vad som nu gäller. Framför allt för gäldenärer mol rilka ansökan om utmätning riktas men också för de exekutiva myndigheterna kan det vara en fördel om utmälningssökandena får ge anstånd med ulmälningsförrältning utan all skälen för anstånd underkastas någon prövning. Liksom beredningen och det helt övervägande flertalet reraissinstanser anser jag sålunda alt del också i fortsättningen bör stå öppet för utraätnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 183

sökanden att lärana anstånd med utmälningsförrättning raed endast den begränsningen att ansökningen ora utmätning förfaller om anståndet fortfar längre tid än sex raånader.

Avgörandet i frågan om försäljning av utmätt egendom skall uppskjutas kan inle på sararaa sätt sora när det gäller ulinätningsförrättningen överlämnas lill utmätningssökandens fria skön. Hänsyn måste också kunna tas till gäidenärens intressen. Enligt gällande rält kan delta sägas ske genora all det vid sidan ora utraälningssökandens befogenhet att lärana anstånd finns regler sora ger de exekutiva myndigheterna befogenhet att bevilja uppskov med försäljning. Uppskov kan sålunda medges dels när det finns särskild anledning antaga alt utmätt egendom kominer att säljas lill underpris, dels när gäldenären av särskild orsak huvudsakligen ulan egen skuld råkat i tillfälliga betalningssvårigheter dels när i övrigl synnerliga skäl talar för uppskov, allt under förutsättning all utmätningssökandens rätt till betalning inte äventyras eller hans rält på annat sätt otillböriigl sätts ål sidan.

Liksom beredningen anser jag alt den nuvarande ordningen med både anstånd sora läranas av ulraälningssökanden och uppskov som meddelas av exekutiv myndighet bör ersättas med bestämraelser sora alltid ligger i de exekutiva myndigheternas hand att besluta i frågan ora försäljning av utraätl egendora skall anstå. Den avvägning mellan olika partsintressen som kan sägas korama lill uttryck i nuvarande regler bör samtidigt i huvudsak behållas.

Befogenheten atl meddela anstånd bör givetvis åvila den myndighet sora det åligger all ombesörja den exekutiva försäljningen. När det gällar utmätt lös egendora i allmänhet bör det således vara utmätningsmannen som meddelar anstånd, medan motsvarande uppgift i fråga ora faslighet saral fartyg, luftfartyg och inlecknade reservdelar lill luftfartyg bör ligga på ÖE.

Anstånd bör, sora beredningen förutsätter, inte kunna koraraa i fråga annat än efter begäran av utmätningssökanden eller gäldenären. Förfarandet måste emellertid gestaltas på skilda sätt beroende på om del är sökanden eller gäldenären som begär anstånd.

En begäran om anstånd raed försäljning från sökandens sida bör regelraäs-sigt beviljas. Endast ora särskilda skäl talar mot anstånd bör begäran avslås. Om gäldenären begär anstånd bör sökanden, i enlighet med beredningens förslag, alllid få tillfälle yttra sig, innan beslut fattas. Ett medgivande från sökandens sida bör därvid bedömas på samma sätt sora om han själv begärt anstånd. Utan sådant medgivande bör gäldenärs begäran om anstånd bifallas endast om särskilda skäl föreligger.

Beredningen har som skäl för alt vägra anstånd som har medgetts av utmätningssökande anfört alt auktion på den ifrågavarande egendomen redan har blivit utlyst. Jag delar beredningens uppfattning atl anstånd i ell sådant läge inle bör medges annat än om raycket starka skäl föreligger. Att, sora nå-

184 KungL lMaj:ts proposition nr 20 år 1971

gon remissinstans förordar, helt stänga raöjligheten alt på begäran eller efter medgivande av sökanden inställa en utlyst auktion anser jag inte vara lämpligt. Liksom beredningen vill jag emellertid betona alt det inte bör få förekomma att auktion utsätts och inställs vid upprepade tillfällen. Det kan i det sammanhanget påpekas all sökanden alltid har möjlighet all genom återkallelse av utmätningen åstadkomma att förfarandet nedläggs och utlyst auktion inställs.

För prövningen av om anstånd bör lämnas ulan att sökanden har medgett det bör ledning kunna hämtas i de nuvarande bestämraelserna om uppskov med försäljning. I en sådan situation bör anstånd sålunda kunna medges på de grunder som nu kan åberopas för uppskov. Samtidigt bör emellertid gälla alt anstånd inle får leda lill att sökandens rätt lill betalning äventyras eller alt hans rält i övrigl åsidosätts.

Som beredningen har föroidal bör det beträffande fasligheter och lös egendom i allmänhet fastställas vissa lidsgränser för anstånd med försäljning som inte utan synnerliga skäl får överskridas. En sådan tidsgräns för anstånd beträffande fasligheter bör, i enlighet med vad beredningen föreslagit, kunna sättas till ell år och i fråga om lös egendom lill sex månader från utmätningen. Jag delar också beredningens uppfattning att någon motsvarande tidsgräns inte behövs i fråga om anstånd raed försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg, eftersom några längre anståndslider knappast kan länkas komma i fråga beträffande sådan egendora. Samma skäl kan, sora har påpekats i ett par remissyttranden, också anföras för alt underlåta att sätta ut en tidsgräns för anstånd med försäljning av fartyg sora avses i 94 § UL. 1 avbidan på alt den pågående översynen av reglerna om exekutiv försäljning av fartyg slutförs bör emellertid enligt min mening samma lidsgräns som förordas beträffande anstånd med försäljning av fastighet, dvs. elt år efter utmätningen, kunna fastställas också beträffande sådana fartyg.

Reglerna om tidsfrister för utraätning och försäljning av utraätl egendom samt om anstånd med sådana åtgärder är f. n. inte tillämpliga rid indrivning av skatter, böter och andra offentiigrättsliga fordringar.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan i vad mån undantag från de nu föreslagna bestämmelserna bör göras beträffande indrivning av skatter, böter och liknande. Därvid har framhållits all det skulle innebära en skärpning av indtivningsförfarandet om imdantag inte görs.

Frågan om det tidsfrislsyslem och de begränsningar i anståndmöjligheterna som den föreslagna ordningen innefattar bör gälla i allmänna mål bör inle tas upp till omprövning i detta sammanhang. 1 deparlementsförslaget har således de allmänna raålen undanlagils från tillämpningen av bestämmelserna om tidsfrister och anstånd.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 185

2.14.10 Former för realisation av utmätt fast egendom

Genom ändringar i UL, som trädde i kraft den 1 juli 1967, infördes flera bestämmelser i syfte att öka möjligheterna atl uppnå tillfredsställande ekonomiskt utbyte vid exekutiva försäljningar eller i varje fall motverka att utmätt egendom säljs lill underpris. Bestämmelserna rörde bl. a. formen för försäljning av utraätl egendom. I fråga om lös egendom öppnades sålunda möjlighet atl verkställa försäljning inle bara på auktion utan också under hand (96 a § UL). Sådan underhandsförsäljning får ske om del framstår som sannolikt all avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenora. När det gäller fast egendora infördes bestäraraelser som gör del möjligt att sälja tillbehör lill ulraält fastighet för sig och därefter fastigheten i övrigt, när delta från ekonomisk synpunkt och i övrigl framstår som lämpligare än en försäljning av fastigheten och alla dess tillbehör i elt sammanhang (100 a § UL). Tillbehörsförsäljning skall ske i den ordning sora gäller för utmätt lösöre, vilket innebär all den kan ske på auktion eller under hand. Såväl i fråga ora fast som lös egendom infördes saratidigt bestämmelser som gör del möjligt för den som förrättar exekutiv auktion alt vägra godta inrop, om del är sannolikt alt avsevärt högre köpeskilling kan uppnås (93 § 2 mora. och 126 § 3 mora. UL). Bestämmelserna om särskild försäljning av fastighetstillbehör och om rätt all vägra godta inrop när fastighet bjuds ul på auktion har, i sakligt hänseende oförändrade, tagils in i beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom.

Som fraragår av vad jag nu har sagt berörde de ändringar i UL, sora genomfördes år 1967, inle sättet för exekutiv försäljning av fastighet i annat avseende än alt särskilda regler om fastighetslillbehör infördes. Nu liksom tidigare gäller sålunda atl försäljning av själva fasligheten bara kan ske på offentlig auktion som verkställs av ÖE (89 och 97 §§ UL).

Beredningen har i sitt nu aktuella betänkande tagit upp frågan om det, på samma sätt som redan har skett beträffande lös egendom bör öppnas möjlighet all också sälja utmätt fastighet under hand i stället för på auktion.

Vid sina överväganden i denna fråga har beredningen funnit att det ibland bör vara möjligt att få ut mera för en faslighet om den får bjudas ut lill försäljning under hand. Beredningen anser emellertid alt underhandsförsäljning inle lärapar sig så bra sora försäljningsform i mer komplicerade fall. I fall då försäljningen rättsligt sett är mycket enkel och då fastigheten inle är högt belånad bör det emellertid enligt beredningen vara en fördel om underhandsförsäljning kan ske. Beredningen, har därför föreslagit regler som innebär, atl utmätt fastighet får säljas under hand, om det är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten och underhandsförsäljning finnes vara mera ändamålsenlig än försäljning på auktion.

Under remissbehandlingen har flertalet remissinstanser anslutit sig till be-

186 Kungl. Majds proposition nr 20 år 1971

redningens uppfattning. En allmän åsikt bland de positiva remissinstanserna är sålunda, atl underhandsförsäljning bör kunna ske i sådana okomplicerade fall som beredningen åsyftar men all försäljning på auktion måste vara det normala försäljningssältet.

I flera remissvar framförs emellertid kritik mot förslagel att göra det möjligt all sälja ulmätt faslighet under hand. Det har därvid framhållits att det vid exekutiv försäljning av fastighet är viktigt alt försäljning sker med till-länipning av elt i lag noga reglerat förfarande. Vidare har framhållits att underhandsförsäljning bara kommer atl kunna utnyttjas i enstaka undantagsfall och alt det därför framstår som onödigt alt öppna möjligheter att använda denna försälj ningsf orm.

Enligt rain raening är det när det gäller utraätl fast egendom, som ofta utgör ett viktigt förmögenhelsobjekl, särskilt angelägel alt raan utformar reglerna om hur försäljningen skall ske så atl de ger möjligheter alt i det enskilda fallet uppnå ett så tillfredsställande ekonoraiskt resultat som möjligt. Från denna synpunkt är del önskvärt alt införa regler som medger atl utmätt fastighet bjuds ut till försäljning under hand. I vissa fall kan därigenom på ett bättre sätt än vid försäljning på auktion skapas förutsättningar för ett marknadsmässigt pris för fastigheten.

Tydligt är emellertid att utrymmet för atl använda underhandsförsäljning som försäljningsform när del gäller utmätta fastigheter är begränsat. 1 fall då förhållandena är komplicerade, som då förfarandet rör inånga rättsägare raed mot varandra stridande intressen eller då det föreligger svårigheter att utreda vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten, är det inte lämpligt eller önskvärt alt man frångår det formbundna förfarande som auktionsförsäljning innebär. Jag delar sålunda beredningens uppfattning att försäljning under hand inte är en försälj ningsf orm som lämpar sig för koraplicerade fall.

Det förhållandel att användningsområdet på detta sätt måste vara begränsat bör emellertid enligt min raening inte leda lill att raan avstår från att införa försäljningsformen. Liksom beredningen och flertalet remissinstanser anser jag att de fördelar sora denna försälj ningsforra kan erbjuda bör kunna tas lill vara i sådana fall då försäljningen rättsligt sett framstår som enkel och då förhållandena också i öviigt är okomplicerade. Jag delar sålunda beredningens uppfattning atl regler bör införas som medger all denna försäljningsform får användas också beträffande utmätta fastigheter. Jag vill emellertid frarahålla alt jag inte räknar raed all underhandsförsäljning skall bli någon särskilt vanlig företeelse. Försäljning på auktion torde sålunda också i fortsättningen få ses som det normala sättet för försäljning av utmätta fastigheter.

Av vad jag redan anfört f)-aingår atl jag liksom beredningen anser atl un derhandsförsäljning av en utmätt fastighet bör föregås av en prövning, som visar att försäljning i denna ordning framstår som fördelaktig. Vid denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 187

prövning bör för- och nackdelarna med de olika försäljningssällen vägas mot vrarandra. Självfallet kommer härvid frågan vilket av dem som kan vara ägnat att leda till del bästa utbytet i förgrunden. Enbart det förhållandet alt del finns anledning atl anta alt en högre köpeskilling kan uppnås genora underhandsförsäljning av fastigheten än ora den säljs på auktion kan eraeUertid inte vara avgörande för frågan ora fastigheten bör bjudas ut under hand. Som jag nyss nämnde är underhandsförsäljning inle en försäljningsform som lämpar sig för fall då förhållandena från olika synpunkter sett är komplicerade. I sådana fall bör därför underhandsförsäljning inle komma i fråga, även om det finns skäl att anta all försäljning i den ordningen skulle kunna leda lill bättre utbyte än auklionsförsäljning. Ä andra sidan kan det i något fall framstå som fördelaktigt all sälja faslighet under hand, trots alt det är tveksamt ora försäljning i den ordningen komraer att medföra alt högre pris uppnås än om försäljningen sker på auktion. Det kan exempelvis visa sig atl del är möjligt att snabbt slutföra det exekutiva förfarandet om underhandsförsäljning får ske. Är försäljning under hand inte utesluten av annan orsak, bör då det förhållandel alt osäkerhet råder i frågan om man kan få ut mera vid auktion inle utgöra något absolut hinder raot all underhandsförsäljning sker. Alt försäljning under hand av utmätt fastighet på detta sätt får föregås av en allmän lämplighetsprövning bör komma till uttryck genom alt del, i enlighet raed vad beredningen har föreslagit, som förutsättning för atl denna försäljningsform skall få användas föreskrivs all den framstår som mer ändamålsenlig än försäljning på auktion. Jag biträder sålunda inle den av några remissinstanser framförda uppfattningen alt del, liksom i fråga om underhandsförsäljning av lös egendom, också beträffande utmätt faslighet bör föreskrivas all försäljning under hand får ske bara om del är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom.

Det kan sältas i fråga om man som förutsättning för att fastighet skall få säljas under hand bör föreskriva alt försök först skall ha gjorts atl sälja fasligheten på auktion. Om ell sådant krav ställdes, skulle man kunna skapa elt gott underlag för bedömningen om underhandsförsäljning är en ändamålsenlig försäljningsform. Mot detta kan emellertid hävdas alt ett sådant förfarande skulle bli omständligt, tidskrävande och dyrbart. Beredningen har inle heller förutsatt att försök att sälja fastighet på auktion skall föregå ell utbud av fastigheten till försäljning under hand. Liksora reraissinslanserna har jag inle något att erinra raot detta ställningstagande. Ä andra sidan kan ett utrop av fastighet på auktion, sora inte har lett lill försäljning till följd av atl ell godtagbart bud inte har uppnåtts, utgöra ell skäl alt pröva om underhandsförsäljning kan ge elt bättre resultat. Något hinder mot alt efter ell misslyckat försök sälja fastighet på auktion gå över till alt bjuda ut fastigheten under hand bör alltså inle finnas.

Jag är ense med beredningen om all försäljning under hand av utmätt fastighet bör ske i former som så nära som möjligt ansluter till dem som i all-

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

mänhet tillämpas vid frivillig försäljning av fastighet. Försäljning under hand bör därför i princip inte ha till följd att några inteckningar blir utan verkan eller alt upplåtna rättigheter upphör. Vidare bör köparen åläggas atl svara för alla fordringar som belastar fasligheten och som inle betalas på annat sätt under exekutionen. Detta leder lill att man som en ytterligare allmän förutsättning för alt underhandsförsäljning skall få ske bör ställa upp alt del skall vara utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten. Om någon säker utredning i det avseendet inle har kunnat åsladkoramas, bör fastigheten inle bjudas ut till försäljning under hand. Också i det avseendet ansluter jag mig sålimda till beredningens förslag.

Enligt beredningens förslag ankommer det på ÖE atl pröva om förutsättningarna för underhandsförsäljning är uppfyllda och alt besluta ora försäljning i sådan ordning. Under reraissbehandlingen har från några remissinstansers sida hävdats att ÖE borde pröva frågan om försäljningsforraen bara efter framställning från rättsägare. Det har också påpekats all det skulle medföra en ökning av arbetsbördan, om del åläggs ÖE alt i varje ärende om exekutiv försäljning av fastighet verkställa en sådan prövning. I anslutning lill detta vill jag erinra ora den karaktär av undantagsföreleelse som försäljning under hand av ulmätt fastighet skall ha. I del helt övervägande flertalet exekulionsfall som avser fastighet borde del utan någon närmare prövning från ÖE:s sida stå klart atl försäljning under hand inle bör kunna korama i fråga. Att ÖE självmant har att la upp frågan ora försäljningsformen kan därför inle antas komraa att föra med sig all hans arbetsbörda ökas nämnvärt. Jag vill också framhålla att frågan om fastigheten skall bjudas ut under hand bör tas upp till prövning på elt så tidigt stadium som möjligt under det exekutiva förfarandet. Från den synpunkten sett framstår det som en fördel att ÖE kan agera utan alt behöva avvakta initiativ från någon rättsägares sida. Jag anser sålunda liksora beredningen alt ÖE, när det föreligger anledning därtill, självmant skall ta upp frågan ora im-derhandsförsäljning.

Sora jag har nämnt förut bör vid underhandsförsäljning av utmätt fastighet i princip gälla att alla inteckningar som finns i fastigheten kvarstå och att köparen åläggs att svara för alla fordringar sora är förenade ined förmånsrätt i fastigheten. Detta innebär att alla fordringar som gäller i fasligheten, utmätningssökandens inbegripen, och kostnaderna för förfarandet måste täckas av köpeskillingen för att underhandsförsäljning skall få ske. Undanlag härifrån bör endast gälla för de fall då borgenär, ulraälningssökanden eller annan avslår från betalning eller får betalning för sin fordran ur sådana medel som flyter in under förfarandet i form av avkastning eller köpeskilling när tillbehör till fasligheten har sålts för sig.

Mot bakgrunden av vad som nu har sagls framstår det enligt min mening som klart att de borgenärer, som har fordringar sora gäller i utmätt fastighet, rid en underhandsförsäljning får sina intressen tillgodosedda på sådant sätt alt det inte är påkallat att som allraän förutsättning för att underhands-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 189

försäljning skall få ske ställa upp att de skall ha godkänt försäljningsvillkoren. Del finns inte heller anledning att föreskriva att de skall ges tillfälle all yttra sig innan fastigheten bjuds ut till försäljning under hand. I sistnäranda avseende intar eraeUertid ulmätningssökanden en särställning. Ulmälningssökanden skall också i fortsättningen svara för kostnader för förfarandet i den raån de inle kan ulgå ur den utmätta fastigheten. Med tanke på bl. a. detta framstår det som lämpligt att hans mening skall inhämtas innan fastigheten bjuds ut lill försäljning under hand.

Jag vill i saramanhanget påpeka att del förhållandet alt del inle åläggs ÖE atl höra andra borgenärer än ulmätningssökanden innan fastighet bjuds ut till försäljning under hand givetvis inte utesluter att ÖE i tveksamma fall på lärapligt sätt inhämtar deras mening beträffande försäljningsforraen.

Också i fråga ora rättigheter som belastar utmätt fastighet bör, som jag förut har antytt, principen vara all de skall slå kvar om fasligheten säljs under hand. Detta bör gälla sora försäljningsvillkor, oavsett om fråga är om inskrivna rättigheter eller inle.

Beredningen har framhållit att muntligt upplåtna rättigheter inle beaktas vid exekutiv auktion och därför bör kunna lämnas utan avseende också rid försäljning under hand. Denna uppfattning har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Också jag anser att det förhållandet alt man säljer utmätt fastighet under hand inle bör föra med sig att rättigheter som grundar sig på muntliga upplåtelser får elt skydd som de inle har rid auktionsförsäljning. För att rättighet skall skyddas vid underhandsförsäljning bör alltså liksom rid auklionsförsäljning fordras att det föreligger skriftlig upplåtelse.

Enligt beredningens förslag skall ägaren till ulraält fastighet godkänna försäljningsvillkoren innan underhandsförsäljning får ske. Det förutsätts också atl han skall få tillfälle att yttra sig, innan fasligheten bjuds ul till försäljning under hand. Jag delar uppfattningen att fastighetsägaren på detta sätt bör tilläggas ett stort inflytande på valet av försäljningsform. Ägaren bör sålunda kunna motsätta sig en försäljning under hand, ora han bedöraer det som möjligt alt man genora att bjuda ul fastigheten på auktion kan uppnå ett högre pris. Emellertid bör, som beredningen har framhållit, kravet på ägarens godkännande inte upprätthållas, om fastigheten redan har bjudits ut på auktion raen inte kunnat säljas på grund av att ett godtagbart inrop inte har skett. Kan raan i sådant fall uppnå ett bättre pris genom alt bjuda ut fasligheten under hand, bör ägaren inte kunna hindra alt försäljning sker.

Beredningens avsikt är atl ÖE, om ulraält fastighet skall bjudas ul under hand, regelmässigt skall överlämna till fastighetsmäklare att ombesörja utbudet. Även enligt min mening är en sådan ordning läraplig. Fördelen med försäljning under hand är just, all försäljning i den ordningen ger raöjlighet atl bjuda ut utraätl fastighet på sarama sätt och i samma former som annan fastighet och atl det därigenom blir möjligt att få ut det pris som fastigheten

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

betingar på allmänna marknaden. Emellertid kan det, sora beredningen påpekar, i vissa fall vara lärapligt att ÖE själv fordrar in anbud, t. ex. från statliga eller kommunala myndigheter, som kan antas vara intresserade att köpa fastigheten. Att ÖE agerar på delta sätt torde eraeUertid bara kunna förekoraraa i enstaka undanlagsfall.

Under reraissbehandlingen har från något håll uttryckts farhågor för att utbud av ulraält fastighet lill försäljning under hand kan medföra ökad tidsutdräkt. Jag vill i anledning därav framhålla, att frågan hur del exekutiva förfarandet tidsmässigt påverkas om fasligheten bjuds ul under hand raåste beaktas vid ÖE:s bedömning av om underhandsförsäljning framstår som en ändamålsenlig försäljningsform. 1 de fall då en fördröjning av förfarandet kan beräknas uppstå får detta vägas mot de fördelar sora underhandsförsäljning kan medföra. Har det förordnats all fastighet skall bjudas ut till försäljning under hand, bör CiE vidare enligt min mening avbryta förfarandet och i stället föranstalta om auktionsförsäljning om det inle visar sig möjligt att inom rimlig tid uppnå elt godtagbart anbud. Några generella anvisningar torde inle kunna ges i det avseendet. Frågan hur länge försök att sälja fastighet under hand skall pågå får bedömas från fall till fall.

I 7 kap. UL ges bestämraelser om tvångsförvaltning av utmätt fastighet. Bestämmelserna innebär att sådan förvaltning kan anordnas, om en utmätt fastighet inle har kunnat säljas. Emellertid kan förordnande på utmätningssökandens begäran också anordnas utan atl något försäljningsförsök har gjorts. Tvångsförvaltning innebär att fastigheten ställs under v-ård av en syssloman och alt dess avkastning används dels lill all betala räntor och andra årligen upplöpande belopp, dels till betalning av sökandens fordran.

Beredningen anser att det inte finns tillräckliga skäl att behålla institutet tvångsförvaltning som en realisalionsforra vid sidan av försäljning. Beredningens uppfattning har stöd i en anhälhg remissopinion.

Da skäl som beredningen har anfört för att inte ha någon motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna om tvångsförvaltning finner jag vara bärande. Det förhållandet att tvångsförvaltning endast förekommer i några enstaka fall årligen visar, att institutei inte fyller någon påtaglig praktisk funktion. 1 likhet raed beredningen anser jag sålunda att bestäraraelserna ora tvångsförvaltning kan ulgå genom alt 7 kap. UL upphävs.

I sammanhanget vill jag erinra om att deparlementsförslaget, liksom gällande lag och beredningens lagförslag, innehåller bestämmelser som gör det möjligt alt förordna syssloman atl förvalla ulmätt fastighet, om det kan befaras att ägaren vanvårdar de;n eller på annat sätt åstadkommer att den försämras i större mån. Vidare innehåller förslaget bestämmelser som innebär att avkastning av utmätt fastighet kan uppbäras av ÖE eller särskilt förordnad syssloman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 191

2.14.11 Exekutiv auktions inverkan på inteckningar

När det gäller principerna för exekutionens inverkan på inteckningar innebär den nuvarande ordningen att inteckning som faller utom lägsta budet upphör att gälla. Gemensam inteckning blir i princip utan verkan i den försålda fasligheten även om den ligger inom lägsta budet. Den i JB 1966 föreslagna ordningen på detta område innebär att inteckning blir ulan verkan endast till belopp som enligt sakägarförteckningen inte täcks av köpeskillingen. Motsvarande gäller när geraensarat intecknade fastigheter säljs enligt gemensam sakägarförteckning. I övrigt förlorar inteckningen sin verkan.

Beredningen har ansett att man bör gå ell steg längre i strävandena alt bevara befintliga inteckningar och föreslår att ÖE skall kunna förordna alt även inteckningar som faller utom köpeskillingen skall gälla. Delta skall gälla även i fråga ora gemensam inteckning ora försäljningen avser alla fastigheter och sker enligt gemensam sakägarförteckning. I sådana fall när gemensamt inlecknad fastighet säljs för sig eller efter särskilda utrop får förordnande att inteckning fortfarande skall gälla meddelas endast i fråga om belopp som faller inom köpeskillingen.

I samband med förslag till vissa ändringar i bl. a. 6 kap. JB, som behandlades i JB 1969, tog föredragande departementschefen upp frågan ora de av beredningen föreslagna bestämmelserna ora atl ÖE i vissa fall skall kunna förordna att inteckning alltjämt skall gälla och anförde alt bestämmelserna borde läggas till grund för lagstiftning. Så har även skett i det slutliga förslaget till JB (jfr 6 kap. 12 §). De erinringar som i ett par remissyttranden anförts i denna fråga och som går ut på att inteckningar sora faller utom köpeskillingen inle är sunda kreditobjekt och att ÖE:s arbetsbörda ökas har sålunda inle föranlett alt beredningens förslag frångåtts. Någon prövning av intecknings kreditvärde sker inte i samband med atl inteckning beviljas och ÖE har givelvis inte heller något ansvar i detta avseende vid förordnande att inteckning fortfarande skall gälla. Någon närmare prövning av ett yrkande om förklaring att inteckning fortfarande skall gälla lorde i allmänhet inle heller behöva göras.

När del gäller frågan vad sora vid exekutiv försäljning bör betalas kontant och vad som kan stå kvar som lån i fasligheten innebär beredningens förslag i huvudsak samma ordning som den som gäller nu. Ora borgenär inte begärt kontant betalning och inteckning inte heller av särskilda skäl skall vara utan verkan, skall sålunda lån som faller inora del före försäljningen bestärada s. k. skyddsbeloppel avräknas på köpeskillingen. Förre ägarens personliga betalningsansvar mot långivaren kvarstår och nye ägaren blir inte betalningsskyldig för lånet. Om lånet faller utom skyddsbeloppet, har borgenären rätt till kontant betalning och förre ägaren befrias från sitt betalningsansvar.

Den av beredningen föreslagna ordningen har allmänt godtagits under re-

192 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

missbehandlingen. I ett remissyttrande har dock förordats atl förre ägaren alltid skall bli fri från sin personliga betalningsskyldighet i fråga om lån som faller inom skyddsbeloppet.

För egen del anser jag, liksom beredningen, att det skulle innebära ell åsidosättande av borgenärens rätt att föreskriva all lån skall stå kvar även om förre ägarens personliga betalningsansvar skulle upphöra. Elt sådant resultat bör liksom hittills vara beroende av all uppgörelse härom kan träffas med borgenären. En sådan uppgörelse är givelvis i sin tur beroende av rilka möjligheter borgenären har att få betalning hos den nye ägaren.

Enligt 6 kap. 3 § JB är borgenär för fordran som är förenad med panträtt i fastighet berättigad att vid utsökning få betalning intill pantbrevets belopp raed den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag samt atl ur pantbrevets tillägg utfå ränta på kapitalbelopp inom pantbrevets belopp, för skadestånd på grund av förlida betalning samt för ersättning för indrivningskostnad och annan kostnad som föranleds av fordringsförhållandet. Med tanke på de fall när borgenärens fordran överstiger pantbrevets belopp har beredningen föreslagit en bestämmelse att borgenär som har pantbrev ej efter fastighetens försäljning kan raot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § JB. Givelvis bör den principen gälla all köparen aldrig skall skall kunna bli skyldig att svara för köpeskillingen mer än en gång.

När det gäller skadestånd på grund av förtida betalning har beredningen anfört att frågan bör vara beroende av överenskommelse som borgenären och köparen träffar om överlagande av lånet i fråga. Övertar köparen lånet på oförändrade villkor, skall skadestånd inte utgå. Om däremot köparen får förmånligare villkor än som gällde tidigare, skall skadestånd utgå i proportion lill eftergiften. En sådan ordning framstår också enligt min raening sora naturlig. Vid bedömningen av skadeståndets belopp blir överenskommelsen mellan borgenären och köparen avgörande. Denna överenskommelse skall givetvis företes vid köpeskillingens fördelning.

Även när del gäller belalniing på grund av ägarhypotek ansluter jag mig till lagberedningens förslag. Detta innebär att ägarhypotek alllid utan särskilt yrkande betalas kontant och att tillägg inte skall beräknas på ägarhypotek i andra fall än när ägarhypote:ket blivit ulraält.

Frågan ora inverkan på inteckningar rid underhandsförsäljning enligt beredningens förslag härom behandlas i det följande.

2.14.12 Exekutiv auktions inverkan på rättigheter

Beredningens förslag innehåller i fråga om rättigheters ställning vid exekutiv försäljning åtskilliga ändringar i förhållande lill gällande rätt. De föreslagna bestämmelserna syftar till att stärka rättighetshavarnas ställning. Sålunda föreslår beredningen alt rättigheter som inte kan antas belasta fas-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 193

tigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt skall förbehållas vid försäljningen även om de har sämre förmånsrätt än dan fordran för vilken fastigheten skall säljas. För att ge en bättre ställning även åt rättigheter som inte kan förbehållas på grund av dessa bestämmelser föreslår beredningen atl utropsordningen ändras så att fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Belastas fastigheten av flera rättigheter, skall enligt förslaget fastigheten utropas med successivt ökande belastning av rättigheten för att slutligen utropas raed förbehåll för saratliga rättigheter.

Beredningens förslag att stärka rättighetshavarnas ställning har godtagits av flertalet remissinstanser. Åtskilliga remissinstanser, däribland flera länsstyrelser, har dock förordat atl den nuvarande ordningen behålls. Som skäl härför har anförts att förmånsrätten mellan en rättighet och exekutionsfordringen bör vara avgörande för frågan om en rättighet skall beslå efter exekutiv försäljning. Beträffande arrende- och hyresrätter tillgodoses rättighetshavarnas intressen dessutom genoin lagstiftningen om besittningsskydd.

Om en rättighet skall bestå efter en exekutiv försäljning, medför detta ofta all fasligheten får säljas för ett lägre pris än om fastigheten kan säljas utan alt belastas av rättigheten. I princip bör därför frågan om rättighetens bestånd avgöras av rättighetens läge i förmånsrättsordningen. Förhållandena kan emellertid ofta vara sådana alt en rättighet inte utgör någon nämnvärd belastning, t. ex. om utövandet inte innebär någon olägenhet eller om ett periodiskt utgående vederlag utgör full kompensation för olägenheten. I sådana situationer finns det inte någon anledning alt rättigheten skall uppoffras vid exekutiv försäljning. Jag delar beredningens uppfattning alt de nuvarande reglerna kan medföra risk att rättigheter i sådana situationer som här angetts uppoffras i onödan.

Som framhållits under remissbehandlingen har vissa rättighetshavare en särställning på grund av reglerna om besittningsskydd. Så är fallet beträffande vissa arrende- och hyresrätter. I 8—12 kap. JB har tagits upp regler som innebär att direkt besittningsskydd, dvs. rätt till förlängning av avtalet, i vissa fall föreligger vid jordbruksarrende, bostadsarrende och vid hyra av bosladslägenhet, medan indirekt besittningsskydd, dvs. rätt till ersättning vid avtalets upphörande, i vissa fall föreligger vid anläggningsarrende och vid hyra av annan lägenhet än bostadslägenhet. I samtliga fall kan besittningsskyddet göras gällande även efter en exekutiv försäljning. För dessa rättigheter innebär ifrågavarande regler om rättighets bestånd vid exekutiv försäljning att frågan om förlängning eller ersättning kan uppkomma under en löpande avtalsperiod till följd av uppsägning efter exekutiv försäljning.

Den omständigheten att vissa rättighetshavare kan göra gällande besittningsskydd även i förhållande till den som förvärvat fastigheten på exekutiv auktion utgör enligt min mening inte tillräckligt skäl mot att stärka rättig-

7 Riksdagen 1971.1 saml Nr 20

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

hetshavarnas ställning vid exekutiv försäljning. För rättighetshavare med besittningsskydd är det inte ulan betydelse om uppsägning kan ske under den löpande avtalsperioden. För andra nyttj anderälter än arrende och hyra och inte minst för servitut kvarstår vidare behovet av en starkare ställning vid exekutiv försäljning. Jag ansluter mig därför till beredningens ståndpunkt att rättigheter bör beslå oberoende av exekutiv försäljning i större utsträckning än som är fallet f. n.

De bestämmelser i beredningens förslag som främst är ägnade att stärka rättighetshavarnas ställning går ut på att rältighel som inte kan antas belasta fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre förmånsrätt alllid skall förbehållas. Förslagels utformning har i allmänhet lämnats utan erinran under remissbehandlingen. I några remissyttranden har emellertid anförts att den bedöraning av rättighetens inverkan på övriga rättsägares ställning som här läggs på ÖE kan vara vansklig alt göra.

För egen del anser jag att den av beredningen föreslagna ordningen ger goda möjligheter att stärka rättighetshavarnas ställning. En oskadlighets-prövning av angivet slag är dock som framhållits under reraissbehandlingen förenad med svårigheter och bör därför ske raed försiktighet. Till grund för sin bedömning har ÖE — förutom beskrivning och värdering av fastigheten — vad som förekommit rid bevakningssammanträdet. Det bör enligt rain mening ofta finnas möjlighet att på grundval av denna utredning besluta att rättigheten skall förbehållas. Ofta torde förhållandena f. ö. vara sådana alt borgenärerna inte har anledning motsätta sig att förbehåll sker enligt dessa regler. Jag ansluter mig sålunda till beredningens förslag.

De av beredningen föreslagna reglerna beträffande utropsordningen när fastigheten belastas av rättighet har kritiserats under remissbehandlingen från olika synpunkter. Det har anförts atl den nu gällande utropsordningen bereder rättighetshavarna tillräckligt skydd samt all den föreslagna ordningen blir komplicerad och svårtillämpad.

Enligt min mening finns del fog för den kritik som beredningen riklat mot de nu gällande reglerna angående utropsordningen. I praktiken medför den nuvarande ordningen med all sannolikhet att rättigheter blir uppoffrade i onödan. De av beredningen föreslagna reglerna är enligt min mening ägnade att minska riskerna för detta. Den föreslagna ordningen kan risserligen ibland medföra elt mera komplicerat och tungrott förfarande. Delta är emellertid endast fallet när flera rättigheter skall beaktas vid utropet. På grund av de tidigare nämnda regleirna om obligatoriskt förbehåll när rättighet inle belastar fastigheten till skada för borgenärerna kan dessa situationer antas komma att bli mindre vanliga. Jag anser därför inle att det från den synpunkten finns anledning att behålla den gällande ordningen. På grund av det anförda har i departementsförslaget reglerna om utropsordningen när fastigheten belastas med rättigheter tagits upp enligt beredningens förslag.

Frågan om inverkan på rättigheter vid underhandsförsäljning enligt lagberedningens förslag härom har berörts i det föregående.

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1971 195

3. Motivering till framlagda lagförslag 3.1 Förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Departementschefen. I enlighet med beredningens förslag har i departementsförslaget de regler om försäljning av utmätt fast egendom som nu finns i UL brutits ut och fått motsvarigheter i en särskild lag om sådan försäljning. Denna ordning, som har lämnats ulan erinringar av det stora flertalet remissinstanser, innebär att i UL kommer atl slå kvar reglerna om utmätning av fast egendom, om fördelning av medel som flyter in under exekution i sådan egendom, om exekutionskoslnader, och med något undantag, reglerna om fullföljd av talan till högre instans samt att den särskilda försäljningslagen kommer att omfatta övriga regler om förfarandet vid fastighelsexekution. Som nämnts tidigare är det beredningens avsikt alt lagen i framliden, med vissa justeringar, skall ingå som ell kapitel i en ny UB.

Deparlementsförslaget lill lag om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL) överensstämmer i sakligt hänseende i allt väsentligt med beredningens förslag. I terminologiskt avseende ansluter deparlementsförslaget också till beredningens förslag. Sålunda används beteckningarna sakägarförteckning och bevakningssainmanträde som motsvarigheter lill de nuvarande termerna borgenärsförleckning och borgenärssammanträde. Vidare används termen skyddsbelopp, som i vissa avseenden får samma funktion som "lägsta budet" nu har. I departementsförslaget förekommer emellertid också termen lägsta bud, men då i den mer adekvata betydelsen av det lägsta bud som måste avges vid fastighelsauktion för all fastigheten skall få säljas (jfr 30 § i deparlementsförslaget). Med utmätning av fast egendom åsyftas i förslaget inle bara utmätning av hel fastighet utan också utmätning av ideell andel av fastighet eller av villkorlig äganderätt till fastighet eller till område av fastighet. Den som har begärt exekution i faslighet benämns ulmätningssökande eller, i vissa fall, endast sökande. Fordran för vilken exekution sker kallas sökandens fordran eller exekutionsfordringen. Beträffande den person mot vilken exekution i fast egendora riktas används beteckningen ägaren (fastighetsägaren).

Depaiiementsförslaget saknar motsvarighet till vissa av bestämraelserna i beredningens förslag. Beredningens förslag (1 § andra styckel) innehåller sålunda regeln att bestämmelserna om försäljning av fast egendom också skall gälla beträffande tomträtt. Eftersom delta följer redan av 13 kap. 26 § JB, har denna regel ansetts obehövlig. Beredningen har ridare i sitt förslag (3 § första stycket) angett alt med panträtt i fast egendom avses panträtt som behandlas i 6 kap. JB. Efter ikrafträdande av JB och FRL kommer termen panträtt i fast egendom att vara så entydig alt någon särskild definition L här ifrågavarande lag inte lorde behövas. Definitionen har därför inle

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

tagits upp i departementsförslaget. I beredningens förslag (3 § Iredje stycket) har också angetts vad som åsyftas med rättighet. I departements-förslaget har också denna särskilda definition fått utgå. I detta avses med rättighet sådana rättigheter som anges i 7 kap. 1 § JB, dvs. hyra, arrende, tomträtt och annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft. I en särskild övergångsbestämmelse har angetts alt FfL:s bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och elektrisk kraft också gäller annan sådan rättighet som på grund av upilåtelse enligt äldre lag besvärar fast egendom.

I deparlementsförslaget har företagits en viss omdisposition av bestämmelserna. Särskilt gäller detta bestämmelserna om upprättande av sakägarförteckning och om villkoren vid auktionsförsäljning. Vidare har mellanrubriker förts in i större utsträckning än i beredningens förslag. Efter inledande bestämmelser (1—2 §§) följer regler ora förberedande åtgärder inför exekutiv försäljning (3—5 §§), förvaltning av utraätl fastighet (6—10 §§), lidsfrist för försäljning (11 §), utlösningsrätt och anslulningsrätt (12—13 §§), försäljning av fastighetslillbehör (14—17 §§), åtgärder före försäljning på auktion (18—22 §§), bevalcningssammanträde (23—24 §§), sakägarförteckning (25—31 §§), villkor för försäljning på auktion (32—37 §§), auktion på fastighet (38—44 §§), verkan av auktion (45—48 §§), geraensamt intecknade fastigheter (49—55 §§), fortsatt inteckningsansvar (56 §), försäljning under hand av faslighet (57—61 §§) samt försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet (62—70 §§). Slutligen följer under rubriken särskilda bestämmelser några besläramelser utan inbördes samband (71—74 §§).

Beredningen har förutsatt alt FfL skall korapletteras raed av Kungl. Maj:t meddelade tillärapningsföreskrifter. En sådan ordning anser jag vara ändamålsenlig. I samband med att de särskilda bestäraraelserna i förslaget berörs i det följande kommer i åtskilliga fall att påpekas att kompletterande föreskrifter förutsätts komma att ges i administrativ ordning. Vissa bestämmelser i beredningens förslag har funnits vara av sådan karaktär alt de bör kunna ges i form av tillämpningsföreskrifter, varför de saknar raotsvarighet i departementsförslaget.

1 §

Paragrafens första punkt motsvarar 1 § första stycket i beredningens förslag. Andra punkten har i lagberedningens förslag sin raotsvarighet i 13 § sista stycket.

Departementschefen. Utmätt fast egendom skall enligt gällande rätt säljas på offentlig auktion. Sådan auktion skall enligt 97 § 1 mom. UL förrättas av ÖE. Jag har i den allmänna motiveringen anslutit mig lill beredningens förslag att försäljning av fast egendom skall kunna ske förutom på offentlig auktion också under hand.

I första punkten av denna paragraf anges all försäljning av utmätt fast egendom skall, oberoende av vilken försäljningsform som väljs, ombesörjas

KungL Majds proposition nr 20 år 1971 197

av ÖE. Jag vill emellertid erinra om atl frågan om vem som skall ha hand om exekutiv försäljning av fast egendom kommer alt bli föremål för ytterligare överväganden av beredningen under det fortsatta arbetet på en ny UB.

I paragrafens andra punkt har tagits upp en bestämmelse om att försäljning av utmätt fast egendom skall ske på offentlig auktion, om annat inte följer av 15 eller 57 §. I sistnämnda paragrafer behandlas särskild tillbehörsförsäljning, som kan ske på auktion eller under hand, resp. underhandsförsäljning av själva fastigheten.

När det gäller formen för auktion har beredningen anfört att tillvägagångssättet raed utrop i upp- och avslag, s. k. Dutch auction, är komplicerat och används så sällan att allmänheten inte förstår vad det innebär. Beredningen anser därför alt auktion alltid skall ske i enbart uppslag. Detta anser beredningen inte behöva anges i lagtexten. Under remissbehandlingen har inte framförts några erinringar häreinot. Vissa remissinstanser anser dock att det i lagtexten skall uttryckligt anges all försäljning på auktion alllid skall ske genom utrop i uppslag. Jag delar uppfattningen alt det enda tillåtna tillvägagångssättet vid auktion bör vara försäljning i uppslag, dvs. försäljning efter bud och överbud. Någon särskild föreskrift ora detta anser jag, liksom beredningen, inte behövas. Det nu sagda leder till att föreskrifterna i 120 § UL saknar motsvarighet i departemenlsförslaget liksora i beredningens förslag. Bestämmelserna i 12 § förordningen (1877: 31 s. 51) ora nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall (UP) ora Dutch auction komraer härigenom alt sakna betydelse. De föreslås därför bli upphävda.

2 §

Paragrafens första stycke motsvarar 2 § i lagberedningens förslag. Andra styckel har i lagberedningens förslag sin motsvarighet i 3 § andra stycket.

Departementschefen. Fast egendom kan säljas exekutivt under konkurs dels som följd av all egendomen är utmätt dels när konkursförvaltaren enligt 70 § KL hos ÖE har begärt exekutiv försäljning av egendom som tillhör konkursbo. I första stycket av paragrafen har i enlighet med beredningens förslag föreskrivits all lagens bestämmelser om exekutiv försäljning av utmätt egendom i tillämpliga delar gäller när egendom skall säljas exekutivt under konkurs. Föreskriften omfattar sålunda båda de nämnda fallen. Påpekas kan att det i lagen på olika ställen ges särskilda regler om försäljning under konkurs.

I 67 § i beredningens förslag har särskilt angetts att fastighetsägaren företräds av förvaltaren i fall då fast egendora ingår i konkursbo. Eftersom delta får anses ligga i sakens natur, saknar deparlementsförslaget motsvarande föreskrift. Beredningen har också i lagen velat ta in en erinran ora förvaltarens åligganden enligt KL när fastighet säljs exekutivt under konkurs. En sådan erinran behövs enligt min mening inte. I sammanhanget vill jag på-

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

peka att bestäraraelserna om förvaltarens åligganden i nämnda avseende berörs i förslagel lill lag om ändring i KL (jfr 70 §).

I andra stycket av paragrafen har föreskrivits alt lagens bestämmelser om fordran som är förenad med panträtt i fast egendom är tillämpliga också i fråga om den rält till betalning på grund av ägarhypotek som enligt 6 kap. 9 § JB tillkomraer ägaren. I rissa fall skall ägarhypotek emellertid inte jämställas med fordran som är förenad med panträtt. Detta fraragår i så fall av de särskilda bestämmelserna ii lagen, såsom av bestämmelserna i 33 § andra stycket, 34 § andra stycket och 58 § första stycket i departementsförslaget.

3 och 4 §§

Paragraferna motsvarar 5 och 6 §§ i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I depairteraentsförslaget har i 3 § tagils upp bestämmelser om beskrivning och värdering som skall föregå en exekutiv fastighelsförsäljning. I 4 § finns bestämmelser om utredning angående fastighets rättsliga förhållanden samt om obelånat pantbrev, som fastighetsägaren kan inneha. Bestäraraelserna har behandlats i ell särskilt avsnitt i den allmänna raotiveringen.

I 3 § första stj'cket har bestämmelserna om beskrivning och värdering av fastighet sammanförls. 1 samband därmed har bestämmelserna undergått viss saklig ändring i förhållande lill beredningens förslag. I det hänseendet får jag hänvisa till vad jag har anfört i den allraänna motiveringen. I andra stycket har tagils in särbestämmelsen beträffande värdering i fall då en eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas. I departementsförslaget har, i enlighet med vad som har angetts i den allmänna raotiveringen, föreskrivits att värdering av samitliga gemensamt intecknade fastigheter skall ske, om en eller flera av dem skall säljas och taxeringsvärde saknas för någon av dem.

4 § första stycket innehåller föreskrifter om utredning angående fastighets rättsliga förhållanden. Föreskrifterna överensstämmer i sak med beredningens förslag. I paragrafens andra stycke ges den i den allmänna raotiveringen behandlade bestäraraelsen om obelånat pantbrev, som fastighetsägaren innehar.

Bestämmelserna i 4 § första stycket första punkten och andra stycket innebär alt fastighetsägaren skall tillhandahålla handlingar som tjänar till upplysning om fastigheten i rättsligt hänseende och dessutom obelånat pantbrev som han kan inneha. Lämpligt torde vara att ÖE ger den som förordnas att utföra beskrivning av fasligheten i uppdrag alt avfordra fastighetsägaren sådana handlingar (jfr nuvarande 79 § UL).

I 5 § tredje stycket och 6 § tredje stycket i beredningens förslag finns bestämmelser som innebär dels att känd innehavare av företagsinteckning skall underrättas, om ägaren driver näringsverksamhet på fastigheten, dels att fastighetsägaren skall underrättas om värderingsförrättning. Dessa bestämmelser bör enligt min mening ges i form av tillämpningsföreskrifter.

Kungl. Majds proposition nr 20 år 1971 199

Paragrafen motsvarar 7 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. I gällande lag saknas bestämmelser för det fall trist råder om äganderätten till utraätl fast egendora. Däremot infördes genom 1967 års ändringar i UL i 100 c § regler för del fallet att det föreligger sådan tvist om tillbehör tili fast egendom. Kan den som påslår atl han äger tillbehör inte genast styrka sin rätt, skall sålunda ÖE, om sannolika skäl visas, hänrisa honom att inom en månad väcka talan mot borgenären och gäldenären. Underlåter han alt väcka talan i rält lid förlorar han sin talan mot borgenären. Borgenären å sin sida har alltid rätt att själv väcka talan. Särskild försäljning av tillbehör får inte ske förrän tvisten prövats eller tiden för att väcka talan gått ut. Är tvistens utgång av väsentlig betydelse för faslighetens värde, får inte heller fastigheten säljas dessförinnan.

Lagberedningen. Enligt beredningens mening kan en ny lag inte med tystnad gå förbi den situationen alt tvist råder om äganderätten till fasligheten, även om det inte ofta torde förekomma att utmätning och sådan tvist sammanträffar. Beredningen föreslår att bestämmelser om trist rörande äganderätten till fastigheten och beträffande tillbehör tas upp i en gemensam paragraf.

Det är uppenbart att tvist om äganderätten kan inverka högst menligt på det pris som kan uppnås vid faslighetens försäljning, eftersom den som köper fastigheten är utsatt för risken att fastigheten frångår honom. Även på andra sätt kan stora olägenheter vållas, om själva utgångspunkten för auktionen är oriktig. Beredningen anser det angeläget, att ÖE kan åstadkomma klarhet i frågan. Om någon påstår bättre rätt lill utmätt faslighet, skall ÖE sålunda kunna förelägga honom atl väcka lalan inom .riss lid rid äventyr att han förlorar sin rätt. Talan skall väckas inom en månad efter det att föreläggandet genom ÖE:s försorg delgivils den som gör anspråk på fastigheten. Talan skall riktas mot såväl utmätningssökanden som den som i ärendet antagits vara ägare, dvs. regelmässigt gäldenären. Talan skall väckas vid faslig-hetsforum, dvs. domstol som anges i 10 kap. 10 § RB.

Beredningen föreslår att ÖE skall ha diskretionär befogenhet att pröva, om det finns skäl att ge sådant föreläggande som nu nämnts. I vissa situationer är trislen utan större betydelse för försäljningen, t. ex. om utmätning skett för fordran med förmånsrätt som gäller oavsett trislens utgång. Tvisten inverkar då bara på frågan vem som i ärendet skall representera fasligheten och vem som skall lyfta utdelning på ägarhypotek eller eventuellt överskott liksom på vissa andra mera sekundära spörsmål. ÖE skall alltså ge föreläggande bara om skäl föreligger därtill. I denna prövning ingår också befogenhet att underlåta föreläggande, om ÖE bedömer det framställda anspråket som ogrundat. Att bortse från anspråket i sådana fall kan dock vålla sådana olägenheter all försiktighet måste iakttas.

200 KungL Majds proposition nr 20 år 1971

I fråga om tvist ora tillbehör till ulraält fast egendom föreslår beredningen atl ÖE skall diskretionärt pröva, ora trislen är av sådan betydelse att föreläggande bör raeddelas. Delta ger ÖE något större frihet än enligt gällande lag sora gör föreläggande obligatoriskt, ora sannolika skäl visats.

Väcks inle talan ora äganderätten till fastigheten eller tillbehör i enlighet med föreläggande, är enligt beredningens förslag talan förlorad mot sökanden, om denne inte själv väckt lalan inom föreskriven tid.

Är tristen av väsentlig betydelse, får fastigheten inte säljas innan tvisten blivit slutligt avgjord — dvs. genom dom eller beslut sora vunnit laga kraft — ellar tiden för väckande av lalan har gått ul. Den nuvarande bestämmelsen i 100 c § 2 mom. UL att särskild försäljning av tillbehör inte får ske förrän tvist om tillbehören prövats eller tid för talans väckande gått ut tas upp i 16 § i beredningens förslag (jfr 14 § i departemenlsförslaget).

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kopparbergs län efterlyser regler om hur ÖE bör förfara i det fall han finner uppenbart alt den som påstår bättre rält lill utmätt fastighet har fog för sin talan.

Departementschefen. Jag delar beredningens uppfattning att FfL bör innehålla bestämmelser för del fall tvist råder ora äganderätten till fasligheten. Beträffande den närmare utformningen av dessa bestämmelser och reglerna om tvist rörande äganderätten till tillbehör kan jag helt ansluta raig lill beredningens förslag, sora i huvudsak läranats utan kritik av remissinstanserna.

Ora utmätning av fastighet har skett för oprioriterad fordran och ÖE finner alt Iredje man som påslår sig ha bättre rätt till fastigheten har fog för sin lalan, bör föreläggande alt väcka lalan alllid utfärdas. Delta får anses framgå av bestämmelserna i första stycket av paragrafen. Läget är enrel-lertid ett armat, om tredje man hos ÖE styrker att han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör lill utmätt faslighet. I sådan fall bör föremålet undantas från försäljningen av fastigheten (jfr prop. 1967: 16 s. 120). Detta kan vid försäljning på auktion ske genom atl ÖE enligt 38 § särskilt anger atl föremålet inte följer med fastigheten.

6§ Denna paragraf motsvarar 8 § i lagberedningens förslag. Gällande rätt. När en faslighet utmätts får ägaren i regel sitta kvar på fastigheten, ombesörja dess förvaltning och tillgodogöra sig avkastningen. Enligt 80 a § UL, som tillkom i samband med 1967 års ändringar i UL, får ägaren dock inle minska egendomens värde genom att överlåta tillbehör. Inle heller får han annat än för husbehov avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra egendomen. 1 övrigt får han i princip tillgodogöra sig normal avkastning av egendomen (1 mom.). På fastighetsägarens begäran kan ÖE medge undanlag från de uppställda förbuden i den mån del kan ske utan intrång i exekutionssökandens rätt och i övrigt är lämpligt (2 mom.).

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 201

Lagberedningen. Beredningen föreslår i fråga om gäidenärens rätt alt tillgodogöra sig normal avkastning alt denna uttryckligen begränsas till att avse tiden fram till dess fastigheten sålts och skall tillträdas av köparen.

Beredningens förslag innefattar inle något förbud för fastighetsägaren att på normalt sätt bärga mogen skörd. Ägaren kan göra detta även under tiden mellan auktion på fastigheten och köparens tillträde, om inte annat bestäms. Detta får beaktas rid bestämmandet av auktionsvillkoren. ÖE får sålunda enligt beredningens förslag möjlighet alt föreskriva att växande gröda och annan avkastning skall ingå i försäljningen. Detta blir bindande för ägaren.

Beredningen framhåller att fastighetsägaren enligt gällande lag är berättigad att upplåta rättigheter i den fasta egendomen även efter det att denna har blirit utmätt. Denna befogenhet kan emellertid vålla praktiska olägenheter särskilt i fall då andel i fastighet tagits i mät eller utmätt fastighet har förvärvats av gäldenären under villkor som alltjämt gäller. Om andelen eller den fastighet som gäldenären innehar med villkorlig rätt skall säljas, är det av vikt att utmätningsobjektet inte kommer att efter försäljningen belastas av rättighet som upplåtits efter utmätningen. Även i andra fall synes de höra till god ordning att gäldenären inte genom upplåtelser av rättighet belastar den utmätta egendomen på ett sätt som vållar onödiga svårigheter vid försäljningen. Beredningen har därför övervägt elt generellt förbud för ägaren att sedan fastigheten blivit utmätt upplåta rättighet till densamma. Det har emellertid synts beredningen tveksamt, om elt sådant förbud är tillräckligt motiverat. Efter utmätning kan det ibland dra ut på tiden innan försäljning kan genomföras. I synnerhet i fråga om hyresfastigheter kan man tänka sig praktiska olägenheter av att hyresvärden inte kan sluta hyresavtal m. m., även om förbudet förses med dispensmöjlighet för ÖE. Beredningen har också befarat att ett förbud kan vålla missförstånd i samband med upprättandet av sakägarförteckning, om ägaren i strid däremot slutit hyresavtal eller upplåtit annan rättighet. Vissa regler hur nyttjanderättshavare skall uppsägas synes också påkallade, om ett generellt förbud mot rättighetsupplåtelser meddelas. Beredningen har därför valt en mera försiktig väg och föreslår en uttrycklig bestämmelse att ägaren inle får upplåta rättighet som går utöver vad sora är medgivet enligt huvudregeln om fastighetsägarens befogenheter beträffande utmätt fastighet. Den föreslagna bestämmelsen innebär inte mer än en bekräftelse på vad som ändå gäller. Vidare föreslås ÖE få befogenhet alt förbjuda ägaren att upplåta annan rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

Förbudet för ägaren alt minska fastighetens kapitalvärde liksom förbudet att upplåta rättigheter kan ibland drabba ägaren onödigt hårt. Beredningen föreslår därför — i överensstämmelse med 80 a § 2 mom. UL — möjlighet för ÖE alt på begäran av ägaren efter diskretionär prövning medge undantag från da uppställda förbuden. Ulmälningssökanden bör höras i ärendet.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kalmar län påpekar att beredningen

7t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

202 KungL Majds proposition, hr 20 år 1971

inte nämnt under vilka förutsättningar ÖE kan föreskriva atl växande gröda eller annan avkastning skall ingå i exekutiv försäljning av fastighet. Förslaget är i detta hänseende så oklart all en omarbetning behövs. Beträffande förslaget att ÖE skäll kunna förbjuda fastighetsägaren att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning anser länsstyrelsen att det knappast torde föreligga skäl för ÖE atl meddela sådant förbud ex officio. Förbud bör kunna meddelas bara efter framställning från utmäliiingssökandeh eller annan borgenär. Hovrätten för Västra Sverige påpekar ätt berediiingen i motiven har uttalat alt ulmätningssökahdeh bör höras innan undantag från förbudet att utnyttja eller bruka utmätt faslighet medges. En utlrjcklig bestämmelse ora detta bör tas in i lagtexten.

Departementschefen. De av beredningen föreslagna reglerna, sora i väsentliga delar överensstämmer med gällande rält, har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Också jag biträder förslaget. Atl som en remissinstans föreslagit i lagen lämna närmare föreskrifter om auklionSvillkoren beträffande växande gröda och aniian avkastning finner jag varken lämpligt eller behövligt. Frågan om villkoren för försäljning får bedömas från fall till fall. Jag vill emellertid framhålla att det beträffande växande gröda ofta torde vara befogat att låta denna ingå i försäljningen. Ett sådant försäljningsvillkor innebär förbud för ägare;n ätt tillgodogöra sig mogen skörd under liden mellan auktionen och köparens tillträde.

Under remissbehandlingen har hävdals alt förbud för fastighetsägaren att upplåta rättighet borde få meddelas bara efter framställning från rättsägare. Jag vill i anledning härav framhålla alt det i rissa fall, t. éx. dä andel av fastighet utmätts eller köpares villkorliga rätt tagits i mät, kan framstå som angeläget att ÖE kan handla utan dröjsmål och titan att behöva avvakta initiativ från utmätningssökanden eller annan borgenär. I likhet med beredningen anser jäg att ulmälningssökanden bör höras innan ÖE medger undantag från förbud enligt denna paragraf. All som en remissinstans föreslagit ange detta i lagen finner jag inte behövligt.

7 §

Paragrafen motsvarar 9 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 80 a § 3 mom. UL kan ÖE på begäran av utmätningssökanden vid behov förordna alt utraätningsman skall la vård om faslighels-tillbehör. I brådskande fall får utmätningsman på begäran omedelbart ta vård om tillbehör. Sådan åtgärd skall genast anmälas hos ÖE, sora skall pröva om åtgärden skall beslå. Kostnaden för vården skall förskjutas av sökanden, om utmätningsraannen begär det.

Lagberedningen. Enligt beredningen bör inte bara utraätningssökanden utan också annan borgenär få begära att tillbehör sätts under vård. Det är nämligen inle givet all ulmätningssökanden finner anledning alt ingripa därför ätt tillbehör skingras, eftersom haiis förmånsrätt kan vara så god ätt han inle behöver lita lill tillbehören för atl få sin fordran täckt.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 203

Departementschefen. Paragrafen har tagils upp i departementsförslaget med del innehåll som beredningen föreslagit. Frågan om kostnaden för vården bör, i överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit, regleras i 198 § UL.

8—10 §§

Paragraferna motsvarar 10—12 §§ i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. 81 § UL innehåller föreskrifter om sysslomannaskap beträffande utmätt fastighet. I 1 raom. finns regler om det s. k. mindre syssloman-naskapet, vilket inte rubbar gäidenärens besittning av fastigheten. På begäran av ulmätningssökanden kan utmätningsmannen förordna att avråd, hyra eller ränta skall uppbäras av honora eller särskild syssloman. Utmätningsmannen skall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att utge något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen. 1 2 mom. regleras del större sysslomannaskapet, som innebär att syssloman förordnas att omhänderta och förvalta egendomen. Som förutsättning för datta gäller att det är fara för att ägaren vanvårdar egendomen eller förfogar över den i strid med be

Lagberedningen. Beredningen har tagit upp de nu gällande reglerna om det mindre sysslomannaskapet i huvudsak oförändrade. Beslut ora raindre sysslomannaskap skall dock fattas av ÖE. Ansökan ora sysslomannaskap får göras såväl av ulmätningssökanden som av annan borgenär.

I fråga om det större sysslomannaskapet föreslås inte annan ändring i förhållande till gällande rätt än atl begäran om förordnande kan göras inte bara av utinätningssökanden utan också av annan borgenär.

Beredningen har inle funnit del nödvändigt atl i lag reglera när redovisning skall ske utan ansett att frågan kan överlämnas till ÖE:s bedömande i varje särskilt fall.

Remissyttrandena. I fråga om del mindre sysslomannaskapet anser länsstyrelsen i Kalmar län att de nuvarande reglerna bör behållas oförändrade med den jämkningen atl ansökan om förordnande av syssloman som beredningen föreslagit skall kunna göras av varje borgenär. Beträffande reglerna om redovisning av uppburen avkastning anser länsstyrelsen i Kopparbergs

204 KungL Maj :ts proposition nr 20 år 1971

län att det inte finns någon anledning att ändra på nu gällande regler. En förutsättning för att avkastning skall kunna beaktas när ÖE gör upp sakägarförteckning måste vara alt avkastningen i reda pengar är tillgänglig hos ÖE. De tillfällen då detta sålunda bör vara fallet är vid borgenärs- och fördelningssammanträdena. Samma förfarande bör tillämpas i fråga ora konkursförvaltares motsvarande redovisning. Länsstyrelsen i Kalmar län är av samma uppfattning. Denna länsstyrelse frarahåller även all det är en fördel om redovisningsfrågan regleras så, all särskilda beslut inle skall behöv'a meddelas från fall till fall.

Departementschefen. Vad beredningen föreslagit beträffande sysslomannaskap och redovisning av uppburna medel ger inte anledning till erinran från min sida. Jag kan sålunda inte ansluta mig till den under reraissbehandlingen framförda kiitiken mot de föreslagna redorisningsbeslämmelserna. Någon ändring i sak av vad som nu gäller sker inte genom bestämmelserna i förslaget. I praktiken torde det bli så att redorisning av uppburna medel också framdeles sker dels vid bevakningssammanträde, dels vid sammanträde för köpeskillingsfördelning.

11 §

Paragrafen motsvarar 13 § första, andra och tredje styckena i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf har tagits upp bestämmelser om tidsfrist för försäljning av utmätt fastighet och om anstånd med försäljning. Bestämmelserna har behandlats i ett särskilt avsnitt i den allmänna motiveringen.

Som framgår av det föregående förordar jag, i motsats till beredningen, att domstols beslut varigenom fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i fastighet skall ha utraätningsverkan. Milt förslag i del avseendet innebär att utraätningsverkan liksora f. n. skall förfalla om framställning om försäljning inte görs hos ÖE inom två månader (jfr 86 § UL). I överensslämraelse raed detta bör i ett sista stycke av denna paragraf föreskrivas att, om försäljning skall ske på grund av sådant avgörande av domstol som har ul-mätningsverkan (jfr 77 a § UL), tidsfristerna som anges i paragrafen skall beräknas med utgångspunkt från tidpunkten då framställning om försäljningen gjordes hos ÖE.

12 §

Denna paragraf motsvarar 14 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 87 § UL får vissa rättsägare vars rätt kan vara beroende av försäljning av egendomen inträda i utmätningssökandens rätt genom atl betala hans fordran och den kostnad för vilken sökanden svarar (s. k. utlösningsrätt). Sådan befogenhet tillkommer den som har fordran för vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller som har nyttjanderätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 205

till egendomen, återköpsrätt, rätt till servitut eller rätt lill elektrisk kraft. Har utmätning skett för del av fordran, har utmätningssökanden dock företräde för sin återstående fordran.

Lagberedningen. Beredningen föreslår regler om utlösningsrätt, som i huvudsak stämmer överens med gällande lag. Kretsen av utlösningsberältigade föreslås dock utsträckt lill envar vars rätt kan vara beroende av den utmätta fastighetens försäljning. Däremot anser beredningen det inte behövligt att uttryckligen ange att utmätningssökanden efter det utlösning skett har företräde för sin återstående fordran. Att så måste bli fallet ligger i sakens natur. För all undanröja den oklarhet sora enligt gällande rätt råder beträffande frågan inom rilken lid utlösningsrätten skall utövas, föreslår beredningen en regel med innebörd atl utlösning skall ske innan fastigheten har sålts.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det bör uttryckligen föreskrivas att ulmätningssökande har företräde för sin återstående fordran, när utlösning har skett för del av fordran. Hovrätten för Västra Sverige delar däremot beredningens bedömning i detta avseende. Däremot sätter hovrätten i fråga ora utlösning för del av fordran över huvud laget bör vara tillåten. En sådan utlösning kan enligt hovrätten skapa problem men torde inte fylla något egentligt behov.

Departementschefen. Beredningens förslag om rätt för vissa intressenter all inträda i utraälningssökandens rätt genora all betala hans fordran och kostnad för vilken sökanden svarar stämmer i huvudsak överens med gällande rätt. Vad beredningen föreslagit har utan saklig ändiing tagits upp i departementsförslaget. Som beredningen föreslagit bör utlösningsrätten kunna utövas intill dess fastigheten har sålts.

13 §

Paragrafen motsvarar 15 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. När fast egendom är avträdd lill konkurs och säljs exekutivt på begäran av förvaltaren har enligt 114 § UL vissa borgenärer rätt all begära att försäljning sker till gäldande av deras fordringar (s. k. anslutningsrätt). Sådan rätt tiUkoraraer borgenär som i konkursen bevakat fordran för vilken egendomen svarar enligt 17 kap. 9 § HB eller sora skall utgå ur egendomen med förmånsrätt framför intecknad fordran. Vidare fordras att borgenärens rätt lill betalning ur fastigheten är ostridig eller styrkt. Den som vill utöva anslutningsrätt skall göra det inom den tid som är föreskriven för anmälan av fordran eller rättighet som bör beaktas vid försäljningen. Om anslutnings-yrkande inte framställs, får försäljning inte ske till förfång för de rättsägare som lagils upp i borgenärsförteckningen.

Lagberedningen. Beredningens förslag stämmer i huvudsak överens med gällande bestämmelser.

F. n. finns anslulningsrätt bara om försäljning skall ske på konkursförvaltarens begäran. Emellertid kan exekutiv försäljning under konkurs också ske

206 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

t. ex. efter utmätning, vilken begärts av borgenär sora till säkerhet för sin fordran har panträtt i fastigheten. De motiv som bär upp anslutningsrätten gör sig gällande också när fastigheten under konkursen skall säljas på grund av utmätning. Beredningen föreslår därför, att anslutningsrätt alltid skall kunna utövas när fastighet som avträlts lill konkurs skall säljas exekutivt.

Den som vill utöva anslutningsrätt skall f. n. göra det inom den tid som är föreskriven för anmälan av fordran eller rättighet som bör beaktas vid försäljningen. Detta raedför, all intressenter i fasligheten inle i förväg kan beräkna var lägsta budet kominer atl ligga. Av underrättelserna till sakägarna bör visserligen fraragå, atl försäljning sker för konkursbos räkning. Den som känner reglerna i detalj kan därav förstå alt han bör inställa sig vid auktionen och bevaka sin rätt med hänsyn till att lägsta budet eventuellt kan korama att sänkas hur långt som helst. Andra kan förbli helt okunniga om den risk som hotar. Man bör därför begränsa möjligheterna all ändra förutsättningarna för realisationen och sörja för tydliga meddelanden till sakägarna. Om anslulningsrätt skall föreligga också när initiativ till försäljning under konkurs kominer från en utmätningssökande, blir det än mera angelägel alt en ny ordning införs. Beredningen föreslår därför atl den sora vill ansluta sig skall anmäla delta hos ÖE senast två veckor före det bevakningssamraanträde som skall föregå auktion. Uppgift om redan skedd anslutning kan las in i den underrättelse som enligt 23 § i beredningens förslag (jfr 21 § i departementsförslaget) skall sändas lill kända sakägare. Om anslutningen koramer senare men ändå i behörig tid, skall enligt samraa paragraf särskilda underrättelser sändas till sakägarna.

Rätt lill utlösning föreligger också när fastigheten säljs under konkurs. Beredningen föreslår en särskild regel om att den som utövat sin anslutningsrätt kan bli utlöst.

Remissyttrandena. Beredningens förslag har i allmänhet godtagits eller läranats ulan erinran under remissbehandlingen. Kritiska synpunkter anläggs emellertid i några remissvar.

Advokatsamfundet sätter i fråga om tillräckliga skäl finns alt behålla den nuvarande bestämmelsen att innehavare av fordran med panträtt i fastigheten skall ha bevakat sin fordran i konkursen för att få utöva anslutnings-rätt. Enligt samfundet bör det vara tillräckligt att innehavaren kan styrka sin fordran och panträtt inför ÖE.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att varken gällande rätt eller förslaget innehåller några närmare bestämraelser ora innebörden av alt borgenärs rätt till betalning ur fastighelen skall vara ostridig eller styrkt. Enligt länsstyrelsens mening skulle del vara till fördel för såväl ÖE som rättsägare i konkurser om det av lagtexten klarare framgick exempelris alt ostridighet anses föreligga när anslutningsyrkandel biträds av konkursförvaltaren eller när del beträffande lönefordringar och likställda fordringar framgår av konkursbouppteckningen atl de inle helt kan gäldas ur konkursboets lösa egen-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 207

dom. Föreskriften alt den som vill ansluta sig skall anmäla det hos ÖE senast två veckor före bevakningssaramanträdet och bestämmelser om särskilt meddelande om anslutning lill rättsägarna anser länsstyrelsen vara onödiga. Enligt länsstyrelsens erfarenhet är möjligheterna till anslutningsrätt så välkända bland de rättsägare som kan beröras därav, all de redan vid beskedet om att fastighetsägaren är i konkurs får klart för sig att anslulning kan komma att aktualiseras och rättar sina mått och steg därefter. Visserligen koraraer enligt beredningens förslag anslutningsräll alt kunna utövas också i de fall då annan än konkursförvaltaren har begärt försäljningen. I sådana fall kan del givetvis vara av värde för övriga borgenärer alt få vela atl gäldenären är i konkurs och all anslulningsrätt kan bli aktuell. Emellertid anser länsstyrelsen atl det för dessa fall bör vara tillräckligt atl föreskriva alt ÖE, där så kan ske, underrättar rätlsägarna om atl fastighetsägaren är i konkurs och all anslulning på grund härav kan bli aktuell. Anslutningsrätten bör därefter kunna utövas intill dess bevakningsförfarandel avslutas. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser däreraot att den föreslagna tiden om två veckor är väl kort. Eftersom uppgift om anslutning om niöjligt bör las in i den underrättelse ora auktionen, som skall tillställas kända sakägare, bör tiden enligt länsstyrelsen lämpligen bestämmas till tre veckor.

I yttrandet från länsstyrelsen i Kopparbergs län berörs också förslaget att utlösningsrätt skall kunna utövas när fastighet skall säljas under konkurs. Länsstyrelsen anser atl förslaget i det avseendet kan ge upphov till myckel svårbedömbara problem beträffande utlösnings- och skyddsbeloppels storlek. Länsstyrelsen erinrar ora alt lönebelopp vid exekutiv fastighelsförsäljning regelmässigt bevakas reservationsvis och all det kan gå år innan en konkurs i vilken det förekommer lönefordringar har avslutats eller framskridit så långt att lönefordringarna slutgiltigt kan tas ul ur fasligheten. Länsstyrelsen framhåller dessutom all utlösningsrättens syften vid exekutiv fastighelsförsäljning under konkurs i stort sett kan bli tillgodosedda genom reglerna om anslutningsrätt. Länsstyrelsen vill mot bakgrunden av det anförda sälta i fråga ora del är nödvändigt all medge utlösningsrätt i konkursfallen.

Departementschefen. De av beredningen föreslagna reglerna angående anslulningsrätt under konkurs stämmer i huvudsak överens med nii gällande bestämraelser. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser ansluter jag mig till förslaget.

För att borgenär skall kunna utöva anslulningsrätt förutsätts liksom enligt gällande rätt att hans fordran bevakats i konkursen och atl hans rält till betalning ur fasligheten är ostridig eller styrkts. Jag kan inte dela den uppfattning som kommit fram under remissbehandlingen att kravet på bevakning i konkursen bör slopas. Inle heller anser jag del möjligt atl i lagtexten närmare pre;cisera när borgenärs rätt till betalning skaU anses vara ostridig eller styrkt. Den närmare bestämningen härav får överlämnas åt rättstillämpningen (jfr NJA 1968 s. 6).

208 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Enligt gällande rält kan intressenter i fastighet, som skall säljas exekutivt under konkurs, inle i förväg beräkna var lägsta budet kommer att ligga. Mot denna bakgrund är beredningens förslag, som innebär en begränsning av möjligheterna att genom anslutning ändra förutsättningarna för försäljningen, enligt min mening väll grundat. Den tid inom vilken anslulning enligt förslaget skall anmälas anser jag också vara väl avvägd. Vad som i dessa avseenden anförts under remissbehandlingen har sålunda inle föranlett mig att frångå beredningens förslag. Jag biträder även förslagel i fråga om utlösningsrätt när fastighet skall säljas under konkurs.

14—17 §§

Paragraferna motsvarar 16—19 §§ i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Dessa paragrafer behandlar separat försäljning av fastighetstillbehör. De motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 100 a—-b §§ UL.

Beredningens förslag lämnas med något undantag utan erinran av remissinstanserna. En länsstyrelse anser dock att de nuvarande bestämmelserna om separat försäljning av fastighetslillbehör innebär så många svårbedömda problem att det berättigade i att behålla dem kan sättas i fråga. För att onödigt arbete skall undvikas bör regleringen i vart fall utformas så att frågan om separat försäljning bara behöver las upp till prövning efter uttryckligt yrkande från rättsägare. Vidare har två länsstyrelser uttalat alt det bör åvila kronofogdemyndigheten alt verkställa separat försäljning av tillbehör och alt detta bör anges i lagtexten. Kronofogdemyndigheterna får nämligen anses ha bättre förutsättningar atl genomföra sådana försäljningar än vad ÖE har.

De bestämmelser beredningen föreslår innebär att den nuvarande ordningen för separat försäljning av tillbehör som tillkom vid 1967 års ändringar i UL behålls. Jag ansluter mig liksom flertalet remissinstanser till förslaget.

Beträffande kritiken mot att initiativet till sammanträde om separatför-säljning skall ligga hos ÖE och att försäljningen skall omhänderhas av ÖE får jag hänvisa till vad föredragande departeraentschefen anförde vid tillkomsten av bestämmelserna (prop. 1967: 16 s. 110 och 112). . Bestämmelserna i 16 § om avstående från rätt till betalning har i departementsförslaget utformats i överensstämmelse raed de principer som ligger till grund för JB (jfr prop. 1970: 20 del B s. 911).

18 §

Paragrafen motsvarar 20 § i lagberedningens förslag.

GäUande rätt. Enligt 97 § 2 mom. UL skall auktion på utmätt faslighet hållas på lid och plats som bestäms efter hörande av borgenären och gäldenären, om det kan ske utan oskäligt uppskov. Enligt 3 moih. kan auktionen, om särskilda skäl är därtill, hållas utanför ÖE:s område. UL innehåller inte några bestämmelser om risning av fastighet som skall säljas exekutivt.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 209

Lagberedningen. I överensstämmelse med vad som nu gäller föreslår beredningen, att utmätningssökanden och ägaren skall få tillfälle atl yttra sig innan ÖE bestämmer tid och plats för auktionen, när det inte föranleder för stor tidsutdräkt. Parterna får inte bestämma var och när auktionen skall äga rum men deras önskemål i det avseendet bör enligt beredningen tillmätas stor betydelse när ÖE fattar sitt beslut. Vid utsättande av tid för auktionen skall fristerna i 13 § FfL (jfr 11 § i deparlementsförslaget) beaktas. Auktion kan efter omständigheterna äga rum på öE:s kansli eller i närheten av fastigheten eller, om ägaren medger del, på fastigheten. Om ägaren inte bor på fastigheten, bör auktion även ulan hans medgivande kunna äga rum där.

Beredningen anser del ulan vidare klart att auktion kan hållas på lämplig plats utanför ÖE:s ämbetsområde. Beredningen finner det alltså överflödigt alt i ny lag införa bestämmelse, som motsvarar nuvarande 97 § 3 mom. UL.

När tid och plats för auktionen har bestämts, skall ÖE utsätta bevaknings-sammanträde och fördelningssammanträde, eftersom auktionskungörelsen skall innehålla uppgift om båda dessa sammanträden.

I andra stycket av paragrafen har beredningen tagit in en bestämmelse som ålägger fastighetsägaren atl låta fastighelen visas för allmänheten på lämplig lid. Beredningen framhåller i anslutning därtill att det f. n. är en brist att ÖE inle kan låta spekulanter se den fastighet som skall säljas. Beträffande byggnaders skick inomhus är de t. ex. hänrisade till atl studera den beskrivning över fastigheten sora upprättas, om inte fastighetsägaren friril-ligt visar fastigheten. Det förefaller beredningen angeläget, att spekulanter kan få gå igenom fastigheten även om ägaren inte är hågad alt visa den. Ägaren är enligt förslaget inte skyldig atl själv visa fastigheten, om han inte rill. Visningen kan då enligt beredningen ombesörjas av någon som ÖE har utsett därtill. Innan tid och sätt för visning bestäms bör ÖE höra sig för hos ägaren. Beredningen har inte ansett det nödvändigt atl ställa upp någon särskild sanktion för den händelse att ägaren motsätter sig visning. Beredningen frarahåller emellertid, atl ÖE torde ha befogenhet atl använda visst tvång, t. ex. alt låta låssmed öppna dörren åtminstone lill en obebodd byggnad, om ägaren trots kallelse har uteblivit. Beredningen understryker att denna befogenhet måste användas med försiktighet. ÖE skall tillse, att spekulanterna inle uppträder olämpligt eller blir i tillfälle att öva skadegörelse eller göra tillgrepp.

Lika med fastighetsägaren är nyttjanderättshavare enligt beredningens förslag skyldig att låta visa fasligheten.

Remissyttrandena. Föreskriften att ägare till utmätt fastighet, liksom nyttjanderättshavare, skall vara pliktig att visa fastigheten för allmänheten på lämpHg tid har berörts i flera remissvar. Allmänt framhålls därvid att det är en brist att en föreskrift med denna innebörd inte finns i nu gällande rätt. I några yttranden anläggs emellertid vissa synpunkter på utformningen av föreskriften och de uttalanden beredningen har gjort i anslutning till denna.

210 KungL Maj.-ts proposition nr 20 år 1971

Länsstyrelsen i Kalmar län anser praktiska och andra skäl tala för alt de uppgifter i samband med visning av fastighet som beredningen synes vilja lägga på ÖE i stället bör åligga kronofogdemyndigheten. Denna uppfattning delas av länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län. Förstnämnda länsstyrelse pekar i det sammanhanget på det förhållandet atl tvång i vissa fall kan komma atl användas. Enligt länsstyrelsens mening bör i administrativ ordning införas bestämmelser om att ÖE kan förordna kronofogdemyndighet att verkställa visning.

Några reraissinstanser frarahåller att det ofta kan komma att risa sig alt fastighetsägare raotsätter sig eller försvårar en risning och att del därför behövs regler som ger ÖE möjligheter att ridla åtgärder för att risning skall komma till stånd mot fastiglietsägarens rilja. Advokatsamfundet anser att ÖE bör ges en lagstadgad möjlighet atl snabbt komma till rätta med en ägare, som inte medverkar till ändamålsenlig visning. Eftersom fastighetsägaren måste antas vara insolvent, bör vite normalt inle komma i fråga. I stället bör ÖE enligt samfundet ges möjlighet att genast förordna om handräckning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår att elt handräckningsförfarande närmast motsvarande det sora f. n. föreskrivs i 133 § UL skall stå till buds. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det tänkbart att handräckning enligt 191 § UL skulle kunna komina i fråga raen frarahåller raot detta att det då blir fråga ora en särprocess som kan dra ut på tiden. Länsstyrelsen föreslår i stället en föreskrift alt kronofogdemyndighet vid behov skall lämna handräckning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län sätter i fråga om inle ÖE, för att undvika att fastighetsägare och kronofogdemyndighet gång på gång besväras av krav på visning i samma ärende, redan i kungörelse om fastighetsauktionen bör bestämma en lid för risning som skall iakttas om inle fastighetsägaren medger annat.

Departementschefen. Första stycket av denna paragraf har, med vissa redaktionella ändringar, utformats i enlighet med beredningens förslag. Föreskriften att sökanden och fastighetens ägare skall beredas tillfälle att yttra sig har fått utgå. Regler härom bör enligt min mening ges i form av tillämpningsföreskrifter.

I likhet med beredningen och remissinstanerna anser jag alt del i lagen bör föreskrivas, alt fastighetsägare, liksom nyttjanderättshavare, skall vara skyldig att låta fastigheten visas för allmänheten på lämplig lid.

Föreskriften härom i departementsförslaget överensstäraraer i sak med den beredningen har föreslagit.

Med anledning av vad som har framkommit under remissbehandlingen vill jag framhålla att uppgiften att anordna visning av fastighet och bestämma tid för visning av ÖE kan anförtros kronofogdemyndighet eller lämplig person i övrigt (jfr 1 § 3 mom. UL).

Jag delar uppfattningen som har kommit lill uttryck i några remissvar att

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 211

det bör övervägas alt förena skyldigheten för ägare att låta visa fastighet med någon form av sanktion. De skyldigheter som åvilar fastighetsägare under fastighetsexekution är f. n. inte förenade med några i den exekutionsrättsliga lagstiftningen fastställda sanktioner. Frågan om sådana fordras i olika avseenden bör prövas i ett sammanhang under utarbetandet av UB.

Ägare bör alllid höras innan tid för visning bestäms. Även denna fråga an-

Ägare bör alllid höras innan tid för visning bestän ser jag böra regleras genom tillämpningsföreskrifter.

19 §

Paragrafen motsvarar 21 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I paragrafen föreskrivs, i enlighet med beredningens förslag, att sammanträde för förhandling om försäljning av faslighet, s. k. bevakningssamraanträde, skall hållas antingen samma dag som auktionen eller lämplig dag dessförinnan. Föreskriften har behandlats i den allmänna motiveringen.

20 §

Paragrafen motsvarar 22 § första och tredje styckena i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I första stycket föreskrivs i enlighet med vad beredningen föreslagit alt auktionen skall kungöras i god lid och på lämpligt sätt samt att kungörelsen skall innehålla uppgift om bavakningssamraanträdet och sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Beredningen har i 22 § andra styckel i sitt förslag tagit upp föreskriften alt innehavare av fordran eller rättighet i kungörelsen skall anmodas anmäla sin rätt till ÖE. Enligt min mening kan denna föreskrift ges i form av en tillämpningsföreskrift.

I överensslämraelse med vad beredningen har föreslagit har i paragrafens andra stycke föreskrivits att, om ÖE förordnat om särskild försäljning av tillbehör (jfr 14 §), kungörelse om auktion på själva fastighelen inte får utfärdas förrän försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen har betalts eller frågan om sådan försäljning har förfallit. Motsvarande föreskrift finns nu i 101 § 3 raom. UL (jfr prop. 1967: 16 s. 114, 157 och 230).

Den näranda föreskriften får, sora beredningen har påpekat, ses mot bakgrunden av att medel som har flutit in genom en tillbehörsförsäljning kan komraa atl inverka på villkoren för försäljningen av själva fastigheten. Vidare gäller att tillbehören, om en tilltänkt separatförsäljning inle blir av, skall ingå i utropet av fastigheten.

21 §
Paragrafen motsvarar 23 § i lagberedningens förslag.
Departementschefen. I paragrafens första stycke ges föreskrifter om sär
skild underrättelse till sakägarna om en förestående fastighetsauktion. Be-

212 KungL Majds proposition nr 20 år 1971

stämmelserna har, frånsett re;daktionella ändringar, utformats i enlighet med beredningens förslag. Bestämmalser om sättet för underrättelse och innehållet i underrättelsen har jag dock funnit inle böra las upp i lagen utan i lill-lämpningsföreskrifter. 1 andra stycket föreskrivs atl, ora anslutning enligt 13 § har skett, underrättelse därom skall sändas på samma sätt som underrättelse om auktionen. Föreskrifterna i nu näranda hänseenden har berörts i ett avsnitt i den allmänna motiveringen.

I anslutning till bestäraraelsen alt kända innehavare av fordringar och rättigheter skall underrättas bör erinras om atl det enligt 4 § första styckel åligger ÖE att självmant söka la reda på vilka sakägare del finns. Föreskriften att ägaren skall underrättas bör kompletteras raed tillämpningsföreskrift av innebörd all den sora har lagfart på fastighelen alllid skall underrättas men att underrättelse också skall sändas till annan som har förvärvat fastighelen eller gör anspråk pä den. Vid försäljning under konkurs skall konkursförvaltaren underrättas i ägarens ställe.

Beredningen har framhållit att också andra än sakägare som anges i paragrafen kan ha intresse av auktionen, t. ex. den som är personligen belalningsskyldig för fordran som är förenad med panträtt i fasiigheten eller som har gått i borgen för sådan fordran. Beredningen anser att ÖE, även om särskild föreskrift inte ges i lagen, bör sända underrättelser i sådana och liknande fall, när ÖE finner det kunna vara av betydelse. Föreskrifter i delta avseende får övervägas vid utformningen av tillämpningsföreskrifterna.

22 §

Paragrafen motsvarar 24 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Om kungörelse angående fastighetsauktion inte på föreskrivet sätt har förts in i Post- och Inrikes Tidningar, länskungörelserna eller ortstidning eller om det i övrigt föreligger väsentlig brist raed avseende på kungörandet, skall auktionsförrättaren enligt 104 § UL inställa auktionen och utsätta ny tid för denna.

När utlyst auktion inställs på grund av laga hinder skall förhållandet enligt 105 § UL såvitt möjligt kungöras i länskungörelserna och tidning inom orten saml på annat lämpligt sätt.

Lagberedningen. I första stycket har beredningen tagit in föreskriften att, om auktion och sammanträden inle har blivit utlysta så som angivits i 22 och 23 §§ (jfr 20 och 21 §§ i departementsförslaget), förfarandet skall avbrytas och nya tider utlysas, om brislen är väsentlig och inte kan avhjälpas på annat sätt. Någon upplysande exemplifiering av vad som avses med att bristen är väsentlig och inte kan avhjälpas har beredningen inte ansett kunna lämnas i lagtexten. Beredningen frarahåller att detta hänger samman med att närmare bestämmelser om kungörandet förutsätts komma att ges i administrativ ordning. Huruvida utlysandet och senare vidtagna åtgärder kan anses ha behörigen fyllt sin uppgift att locka spekulanter och varsko intres-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 213

senter, får bedömas från fall till fall. Beredningen påpekar att underlåtenhet att enligt 103 § 2 mom. UL sända särskilda underrättelser till sakägarna, åtminstone innan 104 § UL år 1964 fick ändrad lydelse, inte ansågs medföra att auktionen skulle inställas eller att hållen auktion kunde upphävas. Enligt beredningens förslag är emellertid också detta en brist, som kan föranleda att auktionen skall inställas.

Beredningen frarahåller att ÖE, om auktion inställs, vid utlysande av nya lider för auktion och sammanträden skall tillämpa bestämmelserna i 20 § (jfr 18 § i departementsförslaget).

I andra stycket har beredningen tagit upp en föreskrift att sakägare som avses i 23 § (jfr 21 § i departementsförslaget), såvitt möjligt i god lid före bevakningssammanträdet skall underrättas, om förfarandet avbryts. Någon motsvarande skyldighet föreligger inte enligt gällande lag. Beredningen anser del emallertid vara lämpligt all dessa sakägare underrättas.

Beredningen påpekar att det också av andra anledningar än som nämns i paragrafen kan bli nödvändigt att inställa an utlyst auktion. Elt sådant fall behandlas i 48 § andra stycket (jfr 50 § andra stycket i departementsförslaget), nämligen alt indragning av gemensamt inlecknad fastighet begärs. När yrkande om indragning framställs på ett sent stadium, kan del bli nödvändigt att inställa redan utlyst auktion på den fastighet som skolat säljas. Härvid har enligt beredningens förslag denna paragraf motsvarande tillämpning. Det förekommer också ofta, atl förfarandet nedläggs eller avbryts t. ex. på grund av anstånd, betalning eller återkallelse. ÖE får då vidta lämpliga åtgärder. Några bestäraraelser härora har inte lagils in i lagförslaget raen kan enligt beredningens mening meddelas i administrativ ordning.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige anser det vara olämpligt all reglerna ora avbrott i förfarandet på del sätt beredningen har föreslagit delas upp så att frågan om avbrott på grund av brister i kungörelseförfarandet regleras i denna paragraf medan frågan om avbrott i övrigt skall regleras i tillämpningsföreskrifter.

Departementschefen. Denna paragraf i departementsförslaget motsvarar, med en mindre redaktionell ändring, första stycket i beredningens förslag. Beslämraelsen i andra stycket i beredningens förslag bör enligt rain mening kunna ges i form av en tillämpningsföreskrift.

Med anledning av vad hovrätten för Västra Sverige har anfört vill jag påpeka, all beredningens förslag alt frågan om åtgärder med anledning av avbrott i förfarandet av annat skäl än som nämns i paragrafen skall regleras i administrativ ordning avser fall då förfarandet måste nedläggas eller avbrytas lill följd av alt anstånd medges, återkallelse sker eller liknande. En reglering i tillämpningsföreskrifter av förfarandet i sådana situationer är enligt min mening lämplig.

214 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

23 §

Denna paragraf motsvarar 25 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Bestämmelser om borgenärssammanträde som skall hållas före eller i samband med fastighetsauklion finns intagna i 106 § UL. Auktionsförrättaren skall vid sådant sammanträde föredra åtskilliga handlingar såsom protokoll över utmätning eller del utslag, varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur den fasta egendomen, gravalionsberis, värdering, beskrivning och handlingar rörande servitut och nyttjanderätt. Därefter skall de sakägare sora har fordran eller rättigheter som bör iakttas vid auktionen anmanas att anmäla dera. Vidare skall närvarande sakägare lämnas tillfälle att yttra sig över handlingarna, anmälda anspråk och villkoren för försäljning. Ora tillbehör sålts för sig, skall särskilt behandlas hur den behållna köpeskillingen för tillbehören skall användas i den raån detta inverkar på villkoren för faslighetens försäljning.

Lagberedningen. Sararaanträdel för förhandling mellan sakägarna karakteriseras av att en rad handlingar skall läsas. Detta är lill stor del raenings löst och i praxis förekoraraer redan nu en viss sovring. Beredningen föreslår att ÖE vid bevakningssararaanträdet bara skall redogöra för vad sora är väsentligt genora all lärana en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och vidtagna åtgärder. Av enbart en muntlig redogörelse kan emellertid de närvarande inte få någon riktig uppfattning om vad som kan inträffa vid auktionen eller villkoren för denna. ÖE bör därför ha gjort en skriftlig upp ställning av relevanta fakta och mångfaldigat den så att de närvarande kan få var sitt exemplar. Den bör innehålla beskrivning över fastighelen och så fullständig stomme till sakägarförteckning som möjligt. Efter ÖE:s redogörelse skall innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktionen uppmanas all anmäla den. Om sakägare gjort anraälan före bevaknings-samraanträdet, skall ÖE raeddela detta. Närvarande sakägare skall få tillfälle att yttra sig ora anmälda anspråk och de villkor sora skall gälla för försäljningen. Vid bevakningssaramanträdet skall särskilt behandlas hur behållen köpeskilling från eventuell försäljning av tillbehör skall användas, i den mån det inverkar på försäljningen av fastigheten.

Remissyttrandena. De föreslagna bestämmelserna har godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Beredningens uttalande i motiven att ÖE bör göra en skriftlig uppställning; av relevanta fakta sora vid sammanträdet tillhandahålls rätlsägarna har kommenterats i några remissvar. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att beredningens förslag i och för sig är lärapligt raen svårt alt genomföra i praktiken, eftersom bevakningarnai ofta sker på sådant sätt alt borgenärsförteckning får göras i sista stund. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att en uppställning av det slag beredningen har tänkt sig knappast är behövlig för rätlsägarna annat än rid vissa mera komplicerade auktioner. Denna länssty-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 215

relse påpekar också att uppställningen för alt göra avsedd nytta bör tillhandahållas på ett tidigare stadium än vid bevakningssammanträde. Också länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att särskild uppställning inte behövs annat än vid mer komplicerade auktioner. Enligt överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt bör ÖE rid bevakningssaramanträdet lämna en redogörelse för innehållet i tillgängliga handlingar och för vidtagna åtgärder. Det är emellertid onödigt alt redogörelsen är skriftlig.

Departementschefen. De av beredningen föreslagna reglerna, som inte mött någon erinran under reraissbehandlingen, har tagits upp i departemenlsförslaget i sak oförändrade.

Beträffande beredningens uttalande i motiven atl ÖE till bevakningssamraanträde bör ha gjort upp en skriftlig uppställning av relevanta fakta vill jag med anledning av vad som anförts i några remissyttranden framhålla alt varken beredningens förslag eller departementsförslaget uppställer något krav på särskild uppställning. Det ankommer således på ÖE att avgöra i vilka fall en sådan uppställning bör göras upp. Jag rill emellertid understryka att en skriftlig redogörelse ofta och framför allt vid mera komplicerade försäljningar kan fylla en viktig funktion.

24 §

Denna paragraf motsvarar 26 § lagberedningens förslag.

Departementschefen. I paragrafen föreskrivs i saklig överensstämmelse med gällande rätt (107 § 1 mom. UL) och beredningens förslag alt sakägarförteckning skall upprättas när förhandlingen mellan sakägarna avslutats. Under remissbehandlingen har föreslagits att sakägarförteckningen skall hållas tillgänglig viss tid före auktionen. Ett sådant krav kan emellertid inte uppställas, eftersom auktionen kan hållas i direkt anslutning till bevakningssammanträdet.

25 §

Paragrafen motsvarar 27 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna paragraf reglerar vilka fordringar och rättigheter som skall tas upp i sakägarförteckningen. Den stämmer i sak överens med vad beredningen har föreslagit.

De rättigheter som enligt paragi'afen skall tas upp i sakägarförteckningen är sådana som på grund av upplåtelse besvärar fastigheten och sora avses i 7 kap. 1 § JB, dvs. nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft. Däremot skall sådana rättigheter som avses i 7 kap. 4 § JB, dvs. vågrätt, gravrätl och bostadsrätt, inte tas upp i förteckningen. Äldre rätlighetslyper som utmönstrats i JB får beaktas i övergångsbestämmelserna (jfr 3 § tredje styckel i beredningens förslag).

Under reraissbehandlingen har bl. a. den kritiken fraraförls raot motsvarande bestämraelser i beredningens förslag att det inte tillräckligt klart framgår med vilket belopp fordran skall tas upp i förteckningen. Jag vill därför

216 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

framhålla att denna paragraf bara reglerar rilka fordringar och rättigheter som skall tas upp i förteckningen, medan bestämmelser om beräkning av fordringsbelopp m. m. lämnas; i de följande paragraferna.

26 §

Paragrafen motsvarar 28 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna och de närmast följande tre paragraferna innehåller närmare bestämmelser om hur sakägarförteckningen skall upprättas. I första stycket av förevEirande paragraf har liksom i 107 § UL angetts att fordringar och rättigheteir skall tas upp i förteckningen efter det företräde som gäller enligt lag. Härmed avses i första hand bestämmelserna i FRL samt i 7 och 17 kap. JB.

I FRL regleras bl. a. förhällandet mellan inteckning för fordran och utmätning av fast egendom. Däremot behandlas varken i FRL eller JB företrädet mellan rältighel och ulmätnuig. I en andra punkt i första stycket har i enlighet med beredningens förslag föreskrivits att inskriven rättighet har företräde framför fordran raed förraånsrätt på grund av utmätning, om inskrivning sökts före dagen för utmätningen. Som beredningen påpekat framgår indirekt av bestämmelsen alt rältighel som inte inskrivits har sämre rätt än som följer med utmätning. Sora en sista punkt i första stycket har tagits in en regel om atl kostnaden för förfarandet skall tas upp närraast före sökandens fordran.

Enligt 6 kap. 3 § JB har borgenär rätt att för fordran som är förenad med panträtt i fastighelen få betalning med det i pantbrevet angivna beloppet jämte visst tillägg. I andra stycket av förevarande paragraf har i saklig överensstämmelse med beredningens förslag förts in en bestämmelse om att till-lägg som avses i 6 kap. 3 § JB skall tas upp före pantbrevets belopp, ora borgenären inte yrkar annat.

Beredningen har i anslutning till bestäraraelserna i 6 kap. 3 § JB också diskuterat den situationen att en borgenär har flera pantbrev sora pant för en fordran. Jag vill påpeka att beredningens resoneraang grundas på den lydelse paragrafen hade i JB 1966 raen att i prop. 1970: 20 (del A s. 400) föreslagits att nämnda paragraf i JB kompletteras raed elt andra stycke av innehåll att, om flera pantbrev utgör pant för samma fordran och inteckningarna medför företrädesrätt i obruten ordning, bestämmelserna i paragrafen om pantbrevs belopp skall avse pantbrevens sammanlagda belopp. Pantbreven skall således betraktas som en enhet och tillägg får beräknas bara om borgenärens kapitalfordran jämte ränta, skadestånd och kostnader överstiger pantbrevens sammanlagda belopp. Om delta är förhållandel, skall tillägget beräknas som om borgenären haft ett enda pantbrev på pantbrevens sammanlagda belopp. I sakägarförteckningen skall tillägget sättas före det pantbrev som har bästa rätt, om borgenären inte yrkar annat. Jag vill emellertid understryka att regeln för sin tillämpning förutsätter all pantbreven i företrädeshänseende inle

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 217

är skilda från varandra av annan inskrivning och att inte heller annat pantbrev har lika rätt som något av de aktuella pantbreven.

I paragrafens Iredje stycke har i enlighet med beredningens förslag angetts att fordran eller rättighet skall tas upp i sakägarförteckningen även om den är beroende av villkor eller om inteckning eller inskrivning är sökt men ännu inte beviljats eller ora tvist föreligger. Som beredningen framhållit innebär bestämmelsen emellertid inte att fordran eller rältighel måste tas med i förteckningen om ÖE för sin del finner anspråket vara uppenbart obefogat.

När konkursförvaltare begärt försäljning i exekutiv ordning anses enligt gällande rätt försäljningen ske för opriorilerade borgenärer i konkursen. I den mån behållningen förslår får emellertid också borgenärer raed allraän förmånsrätt nytta av försäljningen. Deras förmånsrätt går dock efter fordringar och rättigheter sora gäller i fastighelen. Om anslulningsrätt utövas, skall den begärda försäljningen äga rum för den anslutandes fordran. Detta innebär, att lägsta budet sätts framför den fordringen. I 114 § andra punkten UL föreskrivs att om anslutningsyrkande inte görs, försäljning inle får ske till förfång för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägarna.

För all utvisa att fordringar och rättigheter som skall las upp i sakägarförteckningen i princip inte rubbas av försäljning som konkursförvaltare begär har i enlighet med beredningens förslag i förevarande paragrafs fjärde stycke angetts, att konkursboet i nämnda situation skall tas upp som sökande ulan förmånsrätt. Skyddsbeloppet skall alltså beslämmas så att fordringar och rättigheter som tagits upp i sakägarförteckningen blir skyddade. Detta gäller oavsett vilka skäl förvaltaren kan ha haft när han begärde försäljning, sålunda även ora försäljningen begärts i syfte att få täckning för kostnader som enhgt 81 § KL skall belasta fastigheten. Bestäraraelsen gäller dock inte om borgenär utövat anslutningsräll enligt 13 § i deparlementsförslaget.

27 §

Paragrafen motsvarar 29 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. I fråga om beräkning av fordran i sakägarförteckning gäller f. n. atl kapitalbeloppet av en fordringsinteckning alltid skall las upp i sin helhet. Framgår av borgenärens bevakning eller styrks på annat sätt att del av en inteckning utgör ägarhypotek, tas detta upp efter det övriga beloppet. Gör fastighetsägaren gällande atl en inteckning i dess helhet skall tas upp som ägarhypotek, fär han styrka sitt påstående genora att förete inteckningshandlingen. Ränta sora är utfäst i inteckningsreversen och blivit inlecknad kan enligt 18 § 1 raom. IF ulgå ur fasligheten för högst två år före dagen för utraätningen eller konkursansökningen. Därtill kommer ränta för liden därefter till och med dagen för köpeskillingsfördelningen. Om ränta inle bevakats, skall enligt 112 § 1 mom. UL vid borgenärsförteckningens uppgörande beräknas ränta på intecknade beloppet för ett år. Detsamma gäller, om borgenären inle kan styrka alt ränta innestår för längre lid. För ägarhypotek beräknas enligt 25 § andra och tredje styckena IF inle någon ränta.

218 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Lagberedningen. Den nuvarande beräkningen av ränta på inteckningsreverser är oförenlig med panträllsbestämraelserna i JB. Borgenärs fordran skall beräknas enligt omslagsreversen eller de andra bevis som borgenären kan ålieropa till slöd för sin fordran. Fordringen måste alltså utredas mera ingående än f. n. Panträtt får dock inte åtnjutas för raer än pantbrevets kapitalbelopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 § JB. Om fordringen understiger pantbrevets belopp, skall återstoden tas upp som ägarhypotek. Fordran skall tas upp till dess belopp den tänkta tillträdesdagen.

Genom gäidenärens egna uppgifter och borgenärernas bevakningar torde det i allmänhet kunna tillfredsställande utredas vilka som innehar pantbrev i fastighelen och hur stora inleckningsborgenärernas fordringar är. Om pantbrev ligger obelånat hos fastighetsägaren, lorde denne i allmänhet uppvisa pantbrevet. Det kan emellertid förekomma fall då man inte kan få uppgift om var pantbrev ligger eller om den aktuella belåningen. För upprättande av sakägarförteckningen måste i tveksamma fall beslämmas om något tillägg skall tas upp utöver pantbrevels belopp.

Beredningen har inle ansett det väl förenligt med konstruktionen i 6 kap. 3 § JB att i den angivna situationen upptaga tillägg eller del av tillägg enligt någon schablonregel. 1 stället bör ÖE pröva, om det finns skälig anledning alt räkna med atl pantbrevet är belånat resp. att fordringen raed ränta m. m. överstiger pantbrevets belopp, när fastighetsägaren t. ex. uppger alt pantbrevet är belånat hos en person, som inle kunnat anträffas på grund av utlandsvistelse, och att ränta är ogulden för viss tid. Om i fastigheten gäller pantbrev som inte innehas av ägaren och någon fordran, för vilken pantbrevet utgör säkerhet, inle blivit anmäld, skall sålimda i förteckningen tas upp pantbrevets belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 § JB som kan antas böra utgå med hänsyn till fastighetsägarens uppgifter och andra upplysta omständigheter. Regeln blir tillämplig även när anteckning om innehav av pantbrevet finns i fastighetsboken men fordringsägaren inte anmält sig. Om lämnade upplysningar inte är alldeles övertygande, får enligt beredningen det för den antagne fordringsägaren beräknade beloppet tas upp som tvistigt.

Enligt 6 kap. 9 § JB skall tillägg inte beräknas på ägarhypotek. Beredningen föreslår en uttrycklig bestämmelse härom. När ägarhypotek tas i mät, föreligger inte längre ägarhypotek i egentlig mening, i den mån borgenären fått förmånsrätt däri. Beredningen föreslår därför att tillägg i sådant fall skall kunna beräknas, vare sig ägarhypoteket bUvit formligen pantförskrivet eller ej.

Remissyttrandena. Den av beredningen föreslagna regeln att ÖE i sakägarförteckningen i vissa fall skall ta upp pantbrevs belopp och sådant tillägg som med hänsyn lill omständigheterna kan antas böra ulgå kan enligt hovrätten för Västra Sverige orsaka öE åtskilligt merarbete i form av förfrågningar och efterforskningar. Det kan enligt hovrätten sättas i fråga om inte en schablonregel av del slag som nu finns är alt föredra framför beredning-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 219

ens förslag. Konstruktionen i 6 kap. 3 § JB kan knappast anses utgöra hinder mot att i denna undantagssituation använda en schablonregel. Länsstyrelsen i Kopparbergs län vänder sig också mot den näranda regeln. Länsstyrelsen ansluter sig i och för sig lill beredningens uppfattning alt konstruktionen i 6 kap. 3 § JB leder lill en sådan regel men anser att det i fråga om pantbrev som inle har föreletls vid bevakningssamraanträde bör vara möjligt atl ex officio ta upp pantbrevet med sitt kapitalbelopp och ett tillägg på förslagsvis sex procent. Länsstyrelsen påpekar därvid atl ÖE undar ärendets gång oftast inte har någon som helst kontakt med fastighetsägaren, vilken av beredningen förutsätts vara den som i första hand skall lärana uppgifter för elt diskretionärt bestämmande av tillägg. Det förefaller vidare inte länsstyrelsen tilltalande atl, som beredningen har tänkt sig, sälta av elt beräknat tilläggsbelopp som tvistigt, om inhämtade upplysningar för dess beräknande är bristfälliga. Strävan måste enligt länsstyrelsens mening vara att få hela del exekutiva förfarandet genomfört och avslutat i ett sammanhang.

Departementschefen. Som beredningen har anfört raedför de nya pant-rättsbestämmelserna i JB att de nuvarande reglerna ora hur fordran skall beräknas i sakägarförteckningen måste omarbetas. Kravet på utredning av borgenärs fordran måste ställas högre än f. n. De lösningar som beredningen föreslagit har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Också jag biträder de föreslagna bestämmelserna, som ansluter väl till panträltsreglerna iJB.

Ett par remissinstanser ifrågasätter om det inte bör införas en schablonregel för beräkning av tillägg i det fall det i faslighaten gäller pantbrev som inte innehas av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet inte blivit anmäld. Som beredningen framhållit lorde emellertid en sådan regel ansluta mindre väl till bestämmelserna i 6 kap. 3 § JB. Jag är därför inle beredd all frångå den lösning av problemet som beredningen valt. Härtill kommer att den aktuella situationen torde ujjpkomma endast i undantagsfall. Inte heller kan jag ansluta mig till den kritik som riktats mot förslaget att det beräknade tilläggsbeloppet i sakägarförteckningen kan tas upp som tvistigt.

28 §

Denna paragraf motsvarar 30 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Enligt denna paragraf skall fordran som inte är förfallen och inle löper med ränta före förfallodagen las upp med det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent. Bestämmelserna stämmer överens med beredningens förslag, som godtagits eller lämnats ulan erinran av remissinstanserna.

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

29 §
Paragrafen motsvarar 31 § i lagberedningens förslag.
Departementschefen. I denna paragraf, som motsvarar 111 § 1 mom. UL,

har i saklig överensstämmelse med beredningens förslag föreskrivits all rättighet som besvärar fastigheten skall las upp ulan atl något belopp anges för den.

30 §

Denna paragraf motsvarar delvis 32 § samt 33 § första stycket 4 och 34 § första stycket första punkten i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf har i departemenlsförslaget sammanförts vissa föreskrifter atl skyddsbelopp ra. ra. skall anges i sakägarförteckningen.

Punkterna 1 och 3. I samband med 19G7 års ändringar i UL berörde lagrådet innebörden av ullrycket lägsta budet och riktade viss kritik raot reglernas utformning i 113 § och 135 § 2 raora. UL (jfr prop. 1967: 16 s. 218). Lagrådet framhöll alt uttrycket lägsta budet används för alt beteckna det lägsta pris som kan antas men att det också begagnas för atl ange en fordrans läge i borgenärsförteckningen. Fordringen kan falla inom eller utom lägsta budet, dvs. över eller under det streck på borgenärsförteckningen som sätts genom bestäinraandel av lägsta budet. När andra raedel än köpeskilling står lill förfogande och det därför enligt uttryckssättet i 113 § 2 mom. och 135 § 2 mom. UL skall vid lägsta budets bestämmande avdrag ske för det tillgängliga beloppet, syntes innebörden härav enligt lagrådet vara att det pris spekulanten lägst måste bjuda skall minskas med beloppet. Däremot avsågs inte att göra någon ändring i fråga om läget av det streck som före avdraget satts på borgenärsförteckningen. En fordran sora visserligen inte täcks av del pris köparen lägst kan bjuda men som täcks av summan av nämnda pris och eljest tillgängliga medel faller alltså inom lägsta budet. Lagrådet ansåg lagens terminologi vara mindre tillfredsställande. Tillräckliga skäl att vid en provisorisk reform sora den år 1967 genoinförda frångå dittills tillämpats uttryckssätt syntes dock inte föreligga.

1 deparlementsförslaget har, liksom i beredningens förslag, lagrådets kritik beaktats. Deparlementsförslaget skiljer sålunda klart mellan å ena sidan summan av fordringar med bättre rält än den för vilken fastighelen skall säljas och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet), samt å andra sidan det lägsta bud som måste avges på auktionen för atl fasligheten skall få säljas.

Beräkningen av skyddsbeloppet kan påverkas av att kontanta medel, som finns alt tillgå, skall användas lill betalning av fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen och alt till följd därav skadeståndsanspråk utlöses. Jag kan i det hänseendet hänvisa till vad beredningen har anfört (belänkandet s. 141 noL 3).

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 221

Punkt 2. I 16 § (jfr 18 § i beredningens förslag) föreskrivs atl medel som har flutit in genom särskild försäljning av tillbehör tillkommer dera som har fordringar raed rätt i fastigheten efter det företräde raellan dem som gäller enligt lag och all den som vill avslå från sin rätt till betalning ur medlen, skall ge det tillkänna senast vid bevakningssammanträdet, om avståendet inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning. Enligt 23 § tredje stycket (jfr 25 § Iredje styckel i beredningens förslag) skall vidare på bevakningssammanträdet särskilt behandlas hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall användas i den raån del inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning. I anslutning till dassa bestämmelser har i denna punkt tagits upp en föreskrift alt ÖE skall ange i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning av fordringar som har tagits upp i sakägarförteckningen. I elt andra stycke av paragrafen har föreskrivits atl tillbehörs-medel inte får tas i anspråk för betalning av fordringar inom skyddsbeloppet annat än i enlighet med vad som har angivits i sakägarförteckningen. Motsvarande föreskrift finns i 100 b § 1 mom. UL och i 32 § andra stycket i beredningens förslag.

Punkt 4. Under denna punkt föreskrivs alt i sakägarförteckningen skall anges vilka rättigheter som enligt 33 § är skyddade utan förbehåll eller skall förbehållas vid försäljningen. Som beredningen frarahållit bör anteckning härora lämpligen ske vid varje särskild rättighet. Om ÖE försummar alt göra sådan anteckning vid rättighet sora har bättre rält än exekutionsfordringen, inverkar del inte på rättighetens bestånd. Om ÖE inte i sakägarförteckningen anger förbehåll i fråga om rättighet med sämre rätt än exekulionsfordringen, skall frågan om rättighetens bestånd prövas enligt reglerna i 39 §.

Punkt 5. Som sista punkt i uppräkningen har tagils upp en föreskrift att betalningsvillkoren och tillträdesdag skall anges i sakägarförteckningen.

31 §

Paragrafen motsvarar 33 § andra och tredje styckena samt 34 § 6 andra punkten i lagberedningens förslag.

Departementschefen. PunId 1. I denna punkt föreskrivs alt sakägarförteckningen även skall innehålla erinran om den rält lill förlängt avtal som enligt lag tillkommer nyttjanderättshavare, om han blir uppsagd med anledning av faslighetens försäljning. De lagregler som åsyftas är dels reglerna i JB ora jordbruks- och bostadsarrendators saml hyresgästs rätt lill förlängning av avtalet efter uppsägning (9 kap. 7 och 8 §§, 10 kap. 4 och 5 §§ samt 12 kap. 45—47 §§ JB), dels motsvarande regler i lagen (1957: 390) ora fiskearrenden (5 §). De skadeståndsregler sora åsyftas återfinns i 9 kap. 14 §, 11 kap. 5 § och 12 kap. 57 § JB. Ersättningsregeln i 7 kap. 19 § JB åsyftas däremot inte med hänvisningen.

Punkt 2. Denna bastämraelse överensstäraraer med 111 § 2 mom. UL.

Punkt 3. Enligt denna punkt skall sakägarförteckningen innehålla uppgift

222 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

om rätt att bo kvar på fastigheten som ÖE enligt 36 § tredje stycket kan ha medgirit ägaren.

32 §

Denna paragraf motsvarar delvis 32 § första stycket i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I första styckel av paragrafen har lagils upp den grundläggande regeln, alt skyddsbeloppel vid försäljningen skall vara läckt av köpeskillingen och andra medel som finns att tillgå. Av regeln framgår att täckningsprincipen fortfarande skall gälla. Departementsförslaget stämmer härutinnan överens raed beiedningens förslag. Förslaget innebär att försäljning kan ske så snart skyddsbeloppet är täckt, medan enligt nuvarande bestämmelser försäljning får ske endasl om lägsta budet har överskridits, dvs. sökandens fordran har blivit täckt med åtminstone ett öre.

Beträffande termen skyddsbelopp och hur detta skall beräknas får jag hänrisa lill vad som anförts vid 30 §.

Beredningen har berört den situation som uppstår när ny auktion hålls sedan inrop blirit ogiltigt därför all inropare inle inora föreskriven tid betalat återstående del av den kontanta köpeskillingen. Sora beredningen anfört får inroparens handpenning då räknas in bland de raedel sora finns att tillgå rid den nya auktionen, trots all handpenningen inle får tas i anspråk under annan förutsättning än som anges i 43 §. Om inroparen ställt säkerhet enligt 35 § andra stycket i stället för att betala handpenning kontant, bör det belopp, för vilket säkerheten gäller, dvs. handpenningens belopp, räknas sora tillgängligt även ora ÖE inte ännu har gjort bruk av säkerheten (jfr 143 a § i förslaget till ändring i UL), under förutsättning att säkerheten är betryggande.

När elt bud visserligen inle läcker fordringar raed bättre rält än exekutionsfordringen raen innehavarna av sådana bättre prioriterade fordringar medger försäljning, bör givetvis försäljning kunna ske utan hinder av de nämnda bestämraelserna i paragrafens första stycke. Vidare bör gälla att sökanden kan raedge alt inrop godtas fastän kostnaden för förfarandet inle har blivit täckt. Föreskrifter i dessa hänseenden ges i 40 § andra stycket.

I andra styckel av paragrafen har i överenssläraraelse med vad beredningen har föreslagit tagits upp en regel enligt vilken förhandenvaron av fordran sora gäller i andel i fastighelen inte får hindra försäljning, om köpeskillingen för fastigheten förslår lill betalning av någon del av exekulionsfordringen. Beträffande innebörden av regeln får jag hänrisa till vad beredningen har anfört (bet s. 142). Jag vill framhålla atl reglerna om bestämmande av skyddsbeloppel i departementsförslaget innebär alt fordran som gäller i andel av fasligheten och har bättre rätt än exekutionsfordringen faller inom skyddsbeloppet. Däremot gäller enhgt förevarande bestäraraelse täckningsprincipen inte alllid beträffande sådan fordran.

KungL Maj.ts proposition nr 20 år 1971 223

33 §

Paragrafen motsvarar 33 § 1—3 i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I den allraänna raotiveringen har utförligt behandlats de frågor som hänger samman med exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter. Beträffande de principer som ligger till grund för bestämmelserna i denna paragraf får jag hänvisa till vad jag där anfört. Härutöver vill jag endast tillägga alt departementsförslaget, liksom beredningens förslag, innehåller den nyheten i förhållande till gällande rätt att tomträtt sora är inskriven alllid gäller utan förbehåll. Härigenom förhindras att tomträtten går förlorad vid exekutiv försäljning för fordran med förmånsrätt enligt 6 § 1 FRL,

Enligt beredningens förslag (33 § 1) skall huvudregeln alt rättighet med bättre rält än exekulionsfordran är skyddad utan förbehåll inle vara tillämplig på rättighet som gäller bara i andel av fastigheten och inte har bättre rätt i andelen än fordran som inte är skyddad enligt 32 § (jfr 32 § andra stycket i departemenlsförslaget). Sedan beredningen har lagt fram sitt förslag har lagen (1968: 578) om erkännande av privat jorddelning som fastighetsbildning (legaliseringslagen) antagits. Lagen har trätt i kraft den 1 januari 1969. Mot bakgrunden av reglerna om legalisering av sämjedelning och förbudet mol andelsupplålelse i 7 kap. 9 § JB finner jag den nämnda undantagsbestämmelsen inte fylla något praktiskt behov. Om en sådan situation som bestämmelsen avser i något undantagsfall uppstår, torde den kunna klaras upp utan särskild bestämmelse. Departementsförslaget saknar följaktligen motsvarighet till ifrågavarande bestämraelse.

I övrigt har bestämmelserna i paragrafen tagils upp i saklig överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit i 33 § 1—3 i sitt förslag. Vissa redaktionella ändringar har vidtagits i förtydligande syfte.

34—36 §§ Paragraferna motsvarar 34 § i lagberedningens förslag. Gällande rätt. I avräkning på köpeskillingen skall enligt 117 § 1 mora. UL i fastigheten innestå kapitalbeloppet av gäld sora är inlecknad och som faller inom lägsta budet (övertagandeprincipen). Förutom när det gäller gemensamma inteckningar är övertagandeprincipen behäftad med fyra undantag. Fordran skall inte innestå, om del i borgenärsförteckningen har angetts alt den skall betalas av medel för tillbehör som har sålts för sig (117 § 1 mom. UL). Fordran som grandar sig på sökt men ännu inte beviljad inteckning och fordran på grund av inteckning, vars giltighet är föremål för tvist, skall inte innestå (117 § 1 mom. andra punkten UL). Förfaller intecknad fordran till betalning senast den dag, då sammanträde för fördelning av köpeskilling hålls, är borgenären berättigad att på begäran få kontant betalt för sin fordran även om den enligt övertagandeprincipen skulle slå inne i fastigheten

224 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(117 § 2 mom. första punkten UL). Finnes vid borgenärsförteckningens upprättande andel i inteckning, som faller inom lägsta budet, tillkomma gäldenären sorn ägarhypotek, skall sådan andel utan särskilt yrkande betalas ur köpeskilhngen (117 § 2 mom. andra punkten). Belopp som sålunda inle skall innestå i egendomen skall betalas kontant (117 § 3 mom. UL).

När inrop skett skall köparen enligt 125 § UL genast betala en sjättedel av köpeskillingen, dock inle mer än vad som enligt borgenärsförteckningen bör ulgå i reda pengar eller mindre än beloppet av kostnaden i utsökningsmålet. Vill köparen hellre ställa pant eller borgen för vad som skolat betalas, skall del också gälla. Erbjuder köparen som pant inteckning i egendomen, får den godkännas endast såritt dess kapitalbelopp Hgger inora inropssumman och inom del värde sora åsatts fasligheten av utmätningsmannen saml inom nästföregående års taxeringsvärde. Betalar inle köparen handpenningen eller ställer han inte säkerhet, skall egendomen genast ropas ul igen (125 § UL).

Senast vid sararaanträdel för köpeskillingsfördelningen skall den del av köpeskillingen, som skall utgå i reda pengar, ha erlagts till auktionsförrättaren. Sker inle betalning i enlighet härmed, är köpet ogiltigt. Ny auktion skall då hållas (130 § 1 mom. UL).

Om köparen visar atl fordringsägare, som skulle ha kontant betalning, har lämnat honom anstånd raed betalningen eller är köparen själv berättigad lill kontant betalning, har han enligt 131 § 1 mom. UL rätt att pä köpeskillingen avräkna raotsvarande belopp. Om auktionsförrättaren begär det, skall han dock ställa pant eller borgen för återbäring i händelse beloppet skulle befinnas rätteligen tillkomma annan borgenär. Finns, sedan fordringsägarna har förnöjts, överskott på köpeskillingen och beviljar fastighetsägaren anstånd med betalning av överskottet, gäller anståndet.

Köpare har rätt att tillträda egendomen, när han har fullgjort sin betalningsskyldighet (133 § 1 mom. första punkten UL). Ora gäldenären inle har annat hemvist alt tillgå, får utmätningsmannen anvisa honom nödiga rum. I dessa kan gäldenären berättigas alt sitta kvar till nästa infallande fardag för avträdande av förhyrd lägenhet (133 § 1 mom. andra punkten UL). Sedan köparen tillträtt egendomen, har han rätt alt uppbära arrendeavgift eller hyra, sora förfaller efter tillträdet, och i övrigt ulöv'a de rättigheter som på grund av arrende- eller hyresavtalet lillkoramer ägaren. Skall avtalet gälla mol inroparen, svarar denne i förre ägarens ställe för de förpliktelser som åligger ägaren och som skall fullgöras efter tillträdesdagen (133 § 2 mom. första punkten UL).

Lagberedningen. 34 § punkt 1 i beredningens förslag (jfr 34 § första stycket i deparlementsförslaget) innehåller regler sora motsvarar de nuvarande bestämraelserna om avräkning i 117 § UL. I punkten ges därmed uttryck åt övertagandeprincipen. Enligt förslaget skall således kapitalbeloppet av skyddad fordran sora är förenad med panträtt som ragel innestå i avräkning på köpeskillingen, om inte borgenären framställt yrkande om betalning och

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 225

fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen. För att kunna beaktas vid sakägarförteckningens upprättande måste yrkandet framställas senast vid bevakningssammanträdet. Av bestämmelsen framgår indirekt, alt ränta skall betalas kontant, liksom andra biförplikteiser som avses i 6 kap 3 § andra styckel i JB-förslaget. Kontant betalning skall enligt förslaget också ske, om fordringen är beroende av villkor eller om inteckning sökts men ännu inte beviljats eller om tvist föreligger. Enligt gällande lag skall kontantbetalning äga rum endast om inteckningens giltighet är föremål för tvist eller inteckning är sökt men ännu inte beviljad. All själva fordringen är tvistig eller beroende på villkor medför således f. n. inte, att beloppet skall betalas kontant. Den ändring som förslaget innebär betingas av att pantbrevet enligt JB-förslaget inle som nuvarande inteckningshandling utgör någon fordringshandling. Självfallet skall inte det belopp som är föremål för tvist eller är beroende av rillkor ulan vidare betalas ut till borgenären. Förslaget till lag om ändring i UL innehåller bestämmelser ora hur i delta hänseende skall förfaras vid köpeskillingsfördelningen.

Andra styckel under punkten 1 i beredningens förslag innebär att fordran som är förenad med panträtt endasl i andel av fastigheten skall betalas kontant. Denna regel saknar motsvarighet i gällande lag och får enligt beredningen ses i samband med JB:s förbud mot inteckning i andel av faslighet.

Innehavare av skyddad fordran kan på grund av bestämmelserna i 18 § i förslaget (jfr 16 § i departementsförslaget) få lyfta raedel som har flutit in genoin försäljning av fastighetslillbehör. Delta innebär också ett undantag från överlagandepiincipen. 1 tredje stycket har erinrats härom. Motsvarighet till bestämmelsen finns nu i 117 § 1 mom. UL. Tredje stycket innehåller vidare, att avräkning inle skall ske om köpeskillingen för fasligheten inte täcker skyddade fordringar och andra medel skall användas därtill. Här åsyftas bl. a. behållen avkastning och, när ny auktion hålls därför att tidigare inropare brustit i likviden, den handpenning som denne betalt. Med den avfattning som 33 § fått i beredningens förslag (jfr 33 § andra stycket i departemenlsförslaget) kan rättighetshavarnas ställning inte påverkas av att avkastning eller andra medel finns tillgängliga. Innehavare av skyddad fordran kan sålunda enligt förslaget få finna sig i alt la emot kontant betalning. Delta inträffar, när sammanlagda beloppet av tillgängliga kontanta medel överstiger summan av vad som under alla omständigheter skall betalas kontant inom skyddsbeloppet. Skyldigheten att acceptera kontant betalning åvilar i första hand den sora har skyddad fordran med sämsta rätt.

1 punkt 2 i beredningens förslag (jfr 34 § andra stycket i departementsförslaget) behandlas ägarhypotek. Enligt 117 § 2 mom. gäller f. n., alt om vid borgenärsförteckningens upprättande andel i inteckning inom lägsta budet finnes tillkomma gäldenären, skall andelen utan särskilt yrkande betalas ur köpeskillingen. Grunden lill denna bestämmelse ligger i att ägarhypoteket i detta fall följer äganderätten till fastighelen och därför genom den exekutiva

8 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

226 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

försäljningen går över från giildenären till inroparen. Om ägarhypoteket inle betalas kontant, skulle alltså gäldenären få byta ut ägarhjpoteket mot en personlig fordran mot inroparen. Kontant betalning har därför ansetts stämma bäst överens med hans intresse. Annorlunda förhåller det sig f. n. med inteckningshandling som gäldenären själv innehar. Någon anledning all beträffande sådant ägarhypotek göra avsteg från övertagandeprincipan har inte hittills ansetts föreligga. Den ståndpunkt som gällande rätt intar 1 sistnämnda hänseende kan enligt beredningen inle vidhållas. Medan gäldenären f. n. utan vidare efter försäljning av fastigheten intar panlhavares ställning på grund av sitt innehav av inteckningshandlingen, kan han enligt JB inte göra någon rätt gällande på grund av pantbrevet utan atl pantbrevet har pantförskririts lill honom. Med hänsyn härtill gör beredningens förslag inte någon skillnad mellan alt pantbrev är obelånat och att del finns ägarhypotek på ett pantsalt pantbrev. I båda fallen skall ägarhypotek enligt punkt 2 betalas kontant ulan särskilt yrkande, även om det faller inom skyddsbeloppel.

Enligt punkt 3 i beredningens förslag (jfr 34 § Iredje stycket i departementsförslaget) skall återstoden av köpeskillingen — dvs. den del sora på grund av tidigare bestämmelser i paragrafen inte skall innestå i avräkning på köpeskillingen — sora regel betalas kontant. Stadgandet ersätter 117 § 3 raom. UL. Av den föreslagna lydelsen följer liksom enligt gällande rätt alt frågan om kontantbetalning inte påverkas av besvär över köpeskillingsfördelningen och beslut varigenom beloppet förklaras tillkomraa annan än den som enligt sakägarförteckningen upptagits som borgenär. Atl kvittning får ske när inroparen själv är berättigad till kontant betalning för fordran följer av allmänna regler och har inle ansetts behöva särskilt anges i lagtexten (jfr 131 §UL).

Punkt 4 i beredningens förslag (jfr 35 § i departeiuentsförslaget) upptar regler om handpenning och ora betalningen av den kontanta köpeskillingen.

1 fråga ora handpenningens storlek gäller nu, alt den i regel skall utgöra en sjättedel av köpeskillingen. Beredningen påpekar atl detta överstiger den handpenning sora är bruklig vid vanliga frivilliga försäljningar. I allraänhel bestäras den till tio procent av den överenskorana köpesuraman. Det förefaller beredningen lämpligt atl anknyta till denna praxis. Även tio procent av köpeskillingen ■— utan avdrag för inteckningsskulder som köparen skall överta — är betydande och torde vara tillräckligt för all de viktigaste ändamålen med handpenningen skall fyllas, nämligen atl förmå inroparen atl i tid fullgöra sin återstående betalningsskyldighet och atl, om han inte gör det, i rimlig omfattning läcka ersättning för den skada som genom hans försummelse kan drabba exekutionssökanden och andra. Enligt förslaget är sålunda den som inropar fastigheten regelmässigt skyldig all efter inropet lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen. Liksom i gällande lag ges emellertid vissa kompletterande bestämmelser. Handpenningen är sålunda begränsad till vad som enligt föregående regler i paragrafen skall beta-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 ITl

las kontant och får inte underskrida den kostnad som skall utgå ur fastigheten.

Beredningen har ansett, att staten och kommun bör vara befriade från skyldighet att lämna handpenning, och har upptagit bestämmelse därom som andra stycke under punkten 4 (jfr 35 § Iredje stycket i deparlementsförslaget). Om staten eller koramun till äventyrs skulle underlåta att fullfölja köpet, skall emellertid ersättningsskyldighet inträda i den omfattning som för andra fall följer av 42 § (jfr 43 § i departementsförslaget).

Den omständigheten att inroparen enligt gällande lag genast skall betala handpenning anses inle innebära, att detta måste ske omedelbart i alla situationer. Frågan om anstånd blir aktuell bl. a. när dubbelt utrop skall ske. Förslaget intar en annan ståndpunkt än gällande lag och förutsätter att handpenning skall läranas vid de skilda utropen.

Handpenningen skall enligt förslaget (jfr 35 § andra stycket i departementsförslaget) betalas kontant, om inte inroparen ställer säkerhet som kan godtas eller godkänts av den till vars förmån den gäller. F. n är del vanligt, atl som säkerhet erbjuds inteckning i den fastighet exekutionen avser. En följd av JB:s panträltsregler är alt pantbrev inte i och för sig blir tjänligt som säkerhet. Däreraot bör panthavare kunna som säkerhet ställa sin med panträtt i fastigheten förenade fordran hos gäldenären. Bestämmelse härom har beredningen infört i första stycket under punkten 4. Förutsättningarna för alt godkänna säkerheten bÖr kunna mildras jämfört med nu gällanda regler. Enligt förslaget skall fordringen täckas av köpeskillingen och kunna anses betryggande. Vid denna prövning raåste självfallet taxeringsvärdet och, om fastighelen värderats i utsökningsmålet, det därrid åsatta värdet beaktas av ÖE.

Vad som senare i förslaget sägs om handpenning bör även gälla säkerhet för handpenning intill det belopp som säkerheten gäller. Detta anges i första stycket under punkten 4.

Enligt tredje stycket under punkten 4 (jfr 35 § fjärde stycket i departementsförslaget) skall ogulden del av den kontanta köpeskillingen — inkl. handpenningsbelopp som inte har betalts kontant — betalas senast vid det sammanträde för fördelning av köpeskillingen som blivit utlyst i kungörelsen om auktionen.

Om den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad har medgivit avräkning, skall del avräknade beloppet avdras från vad som skall betalas. Om köparen slutit avtal om avräkning med den enligt förteckningen betalningsberättigade men förteckningen sedermera visar sig felaktig på denna punkt, måste köparen betala det avräknade beloppet till den rätta borgenären, om han inte lyckas utverka anstånd av denne. Köpets giltighet är emellertid inle beroende därav. Enligt 131 § UL kan auktionsförrättaren avkräva köparen säkerhet för det belopp som denne sålunda kan bli skyldig betala. Det har uttalats, att auktionsförrättaren måste begagna denna befogen-

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

het med stor varsamhet för att inte åstadkomma skada. I förslaget har inle intagits någon motsvarighet lill delta stadgande. Förslaget innehåller däremot förbud mot avräkning, om det enligt sakägarförteckningen är ovisst vem beloppet tillkommer (jfr 34 § tredje stycket i deparlementsförslaget.i

Regler om tillträdesdag har tagils upp i punkt 5 i förslaget (jfr 36 § i departemenlsförslaget). EnUgt 133 § UL gäller f. n. därora, all köparen får tillträda egendoraen när han fullgjort sin betalningsskyldighet. Han behöver inle avvakta den föreskrivna likviddagen utan kan betala i förtid. På så sätt kan han få rätt att tillträda fastigheten tidigare och därmed uppbära t. ex. hyror som förfaller till betalning under liden mellan auktionen och likviddagen. Denna förmån torde också ofta utnyttjas.

Beredningen anser del inte tillfredsställande, all inropare skall kunna bereda sig en förmån genora atl betala i förlid. Köparen kan genom förlida betalning få lyfta betydande hyresbelopp ra. m. Den osäkerhet om blivande tillträdesdag som följer därav kan ridare bl. a. i rissa fall göra del svårt för sakägare att bedöma, hur mycket han behöver bjuda för all rädda fordran eller rättighet. Beredningen anser det lämpligare, atl dagen för fördelningssammanträdet fixeras som tillträdesdag så alt det blir klart vad som skall tillkomma borgenärerna och gäldenären å ena saml köparen å andra sidan. Liksom hittills bör del inte för tillträde krävas, att auktionen har vunnit laga kraft. Inroparen bör ha möj lighet att ingripa, om det är risk för alt egendomen på grund av bristande tillsyn eller liknande kan skadas under tiden mellan auktionen och tillträdesdagen. I första stycket under punkten 5 föreslås på grund av det anförda, alt som tillträdesdag skall räknas den dag som kungjorts för fördelningssammanlrädet men att ÖE kan raedge inroparen alt ta vård om egendomen tidigare.

Regeln om tillträdesdag miedför atl avkastning av fastigheten under liden fram t. o, m. dagen för fördelningssararaanträdet skall tillfalla föregående ägare, ora ej annat beslämts. Borgenärerna har emellertid möjlighet att tillgodogöra sig den genom alt hos ÖE utverka förordnande enligt 10 eller 11 § i förslagel. En annan modifikation, som närmast tar sikte på arrende, hyra och liknande avkastning, har tagits upp i andra stycket under punkten 5 (jfr 36 § andra stycket i deparlementsförslaget). Enligt vad där sägs kan ÖE bestämma, all utestående avkastning av fasligheten som enligt 10 eller 11 § (jfr 8 och 9 §§ i departemenlsförslaget) skolat betalas till ÖE eller syssloman och har förfallit under liden t. o. m. tillträdesdagen skall tillkomma köparen. Därigenom kan ÖE eller sysslomannen befrias från uppgiften atl efter auktionen driva in arrenden, hyror o. d. men avkastningen kan ändå indirekt komma borgenärerna tillgodo.

Om avkastning som rätteligen fallit under tiden t. o. m. tillträdesdagen utges till köparen ehuru den inte tillkommer honom, skall han redovisa därför till ÖE. Det får sedan bli ÖE:s sak att tillställa den föregående ägaren vad han skall ha eller — om förordnande har meddelats enligt 10 eller 11 § —

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år'1971 229

fördela tillgängliga medel mellan därtill berättigade. Bestämmelse om köparens skyldighet alt redovisa ifrågavarande medel till ÖE har också intagits i andra stycket under punkten 5.

I tydlighetens intresse har som tredje stycke under 5 upplagils föreskrift att avkastning som förfaller efter tillträdesdagen tillkommer köparen.

Som punkt 6 i förslaget (jfr 36 § tredje stycket i departementsförslaget) har stadgals, att ÖE kan medge ägaren atl bo på fastigheten under högst tre raånader efter tillträdesdagen. Beredningens förslag innebär också att frågan måste uppmärksammas senast vid bevakningssammanträdet. Uppgift om rätt atl kvarbo skall nämligen tas upp i sakägarförteckningen och blir därigenom elt köpevillkor. ÖE bör i sitt beslut ange vilka utrymmen som förre ägaren får disponera. Självfallet måste han också beakta köparens intresse av att i lid få tillträda så stor del av fastigheten som möjligt. För det fallet att förre ägaren inte flyttar i tid ges bestämmelse i 71 § i förslaget (jfr 74 § i departementsförslaget).

Remissyttrandena. De av beredningen föreslagna reglerna om handpenning, tillträdesdag och rätt för fastighetsägare all bo kvar på fastighelen behandlas särskilt i några remissvar. I övrigl har remissinstanserna inte berört den närmare utformning beredningen har givit bestämmelserna ora betal-ningsrillkor och tillträdesdag.

Frågan ora handpenningens storlek tas upp av advokatsamfundet. Samfundet förordar i första hand all den nuvarande regeln om handpenningens storlek, en sjättedel av köpeskillingen, behålls. Om en sänkning skall ske, anser samfundet i andra hand all den inle bör genomföras för alla slags fasligheter, särskilt med tanke på alt beredningen har intagit den ståndpunkten att inroparen endast ansvarar med handpenningen, om köpet inte fullföljs. I de fall då köpeskillingen är låg lorde enligt samfundet en tiondel av köpeskillingen vara en väl liten handpenning för alt utöva elt effektivt tryck på en inropare att fullfölja köpet. En lämpligare lösning anser samfundet därför vara att handpenningen vid köpeskillingar upp till förslagsvis 100 000 kronor utgår med en sjättedel för atl sedan successivt sänkas till en tiondel för större objekt. Samfundet kritiserar också beredningens förslag i fråga om säkerhet för handpenning i form av fordran sora är förenad ined panträtt i fastighelen. Samfundet anser det vara atl föredra all spekulanterna i förväg vet exakt vad som får godtas såsom säkerhet i form av pantbrev i fastigheten. Att säkerheten "kan anses betryggande" är svävande och det är enligt samfundet bättre atl söka bestämma kraven i lagtexten. Samfundet raenar att ett krav på att säkerheten skall ligga inom taxeringsvärdet eller, om fastighelen värderats, inom värderingsbeloppel inle skulle innebära någon större avvikelse från gällande rätt och skulle kunna vara en godtagbar lösning, varigenom rättsförluster, om erbjuden säkerhet inte kan anses betryggande, skulle undvikas. Samfundet påpekar i det sammanhanget all beredningen förutsätter all ÖE vid sin bedömning av säkerheten skall beakta taxeringsvärde och värdering.

230 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Regeln att staten och kommun inte skall behöva lämna handpenning eller ställa säkerhet bör enligt Svenska bankföreningen ges tillämpning också när del gäller de reguljära faslighetskredilinrätlningarna. Föreningen anser atl man därigenom skulle uppnå praktiska förenklingar och att några avgörande betänkligheter inte kan anföras mot en sådan utvidgning. Bankinspektionen anför liknande synpunkter. Inspektionen framhåller att lagstiftaren i andra sammanhang har ansett föi-bindelse av bankinslilut inle behöva säkerställas i särskild ordning för atl anses betryggande och sätter därför i fråga om inle sådant institut i del här aktuella avseendet och i övrigl när säkerhet skall ställas i utsökningsmål bör jämställas raed staten och komraun. Hovrätten för Övre Norrland anser atl också kommunalförbund bör befrias från skyldigheten all lämna handpenning och ställa säkerhet.

Beredningens uppfattning alt köpare inle som f. n. genora alt fullgöra sin betalningsskyldighet omedelbart skall kunna bereda sig tillträde till fastigheten kritiseras i yttrandena från Svenska bankföreningen, advokatsamfundet och Sveriges jordbrukskasseförbund. I dessa yttranden ges uttryck för upp-fatlningen all nuvarande ordning skall behållas och alt beredningens förslag att den kungjorda dagen för fördelningssammanlrädet skall räknas som tillträdesdag således inle bör genomföras.

Svenska bankföreningen finner beredningens förslag och uttalanden i anslutning till della tyda på all beredningen anser atl en köpare kan bereda sig en otillbörlig förmån, om han genom förtidsbetalning kan skaffa sig rätt all uppbära arrende- eller hyresbelopp som förfaller raellan belalningstillfället och dagen för fördelningssararaanträdet. Enligt föreningens mening kan del knappast betraktas som en orättvisa, att sådana medel kommer köparen, som vanligen också är borgenär, lill godo i stället för att tillfalla gäldenären. Dessutom frarahåller föreningen atl raöjligheten all ulan dröjsmål kunna tillgodogöra sig.fastighetens avkastning kan föranleda, och norraall också föranleder, en presumtiv köpare att bjuda högre köpeskilling än han annars skulle ha gjorl. Mot den nuvarande ordningen finner föreningen kanske kunna invändas att den är ägnad att gynna kapitalstarka köpare. I praktiken kan man emellertid enligt föreningen räkna med, alt den som uppträder som spekulant vid en exekutiv fastighetsauklion, på förhand har ordnat möjligheter alt finansiera köpet med lån i den raån han inte kan göra det raed egna pengar. Det lorde därför så gott sora aldrig förekoraraa, atl en köpare till följd av brist på likvida raedel nödgas avstå från förtidsbelalning, ora sådan i och för sig ter sig förmånlig. Föreningen vill också framhålla, alt betydelsen av den nuvarande lilllrädesregeln inle begränsar sig lill frågan om avkastningens fördelning. Exekutiva auktioner gäller sålunda inte sällan fastigheter, där ett byggnadsföretag har börjat uppföra elt hus men sedan råkat i svårigheter och inte kunnat fullfölja arbetet. I sådana fall kan del vara av utomordentligt stor vikt att omedelbart kunna få tillträda fastigheten för atl t. ex. ordna med atl bygget komraer under tak så atl skador av väder och vind förhindras.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 231

Enligt förslaget kommer detta all bli raöjligl endasl ora ÖE särskilt raedger del. Delta innebär enligt föreningen ett osäkerhelsraomenl, som kan leda lill tidsutdräkt och därmed också lill ekonomisk förlusl. Advokatsamfundet anlägger i sistnämnda hänseende samma synpunkter som föreningen. Samfundet framhåller atl ÖE, när det gäller atl avgöra om skäl för för-tidstilllräde föreligger, koramer alt ställas inför svåra bedöraningsfrågor. Man kan enligt samfundet vänla sig eu varierande praxis, vilket i fråga om auktion på fastigheter med pågående byggnation, som har avbrutits, kan innebära betydande osäkeihetsmoment. All i sådana fall vara beroende av det såväl tids- som resultatsmässigt osäkra beslut, som en administrativ myndighet kan komma lill, förefaller inle samfundet vara ägnat att främja den smidighet och de möjligheter till snabba ingripanden sora i elt stort antal fall torde vara önskvärda. Sveriges jordbrukskasseförbund anser inte den raöjlighet som beredningens förslag anvisar att ÖE skall kunna medge inroparen att ta vård om egendomen före tillträdesdagen vara tillfyllest. Det händer ofta alt kreditinrättningar tvingas ropa in fastigheter för att skydda inteckningsfordringar. 1 sådant fall föreligger skyldighet att åter avyttra egendomen snarast möjligt. Det är därför enligt förbundets mening angeläget att raöjlighet finns att genoin betalning av köpeskillingen omedelbart få full rådighet över egendomen. Särskilt i fråga om jordbruksfastigheter kan detta vara av vital betydelse.

Svenska bankföreningen och advokatsamfundet framhåller i sina yttranden också, all elt genomförande av förslaget om dagen för fördelningssammanlrädet som exklusiv tillträdesdag sannolikt skulle medföra elt stort antal framställningar till ÖE om förtida tillträde och om förordnanden dels att avkastning av fastigheten skall uppbäras av ÖE eller syssloman enligt 10 och 11 §§ i beredningsförslaget dels att avkastning som förfaller under tiden mellan auktionen och tillträdesdagen skall tillkomma köparen. Detta skulle fördyra förfarandet och vålla myndigheterna betydande merarbete.

Regeln som innebär alt ÖE skall kunna medge köpare rätt atl ta vård om egendomen före den fastställda tillträdesdagen bör enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län kompletteras med föreskrifter om när yrkande om förtida tillträde senast får framställas och hur ett beslut om bifall till sådant yrkande skall bringas lill rättsägarnas kännedora. För sin del anser länsstyrelsen att yrkande bör framställas senast vid auktionstillfället så att dess resultat omedelbart blir bekant för de närvarande. För övriga rättsägare som kan ha intresse av beslutet, främst den i normalfallet vid auktionen frånvarande tidigare ägaren, kan protokollet över auktionen då lämna erforderliga upplysningar.

Frågan ora förre ägaren bör få bo kvar på fastigheten efter dag då inropare skall tillträda denna anser länsstyrelsen i Kalmar län böra lösas i huvudsak efter de linjer som nu finns angivna i UL. Frågan bör alltså enligt länsstyrelsens mening las upp först i saraband raed eventuell begäran från inroparens

232 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

sida om handräckning gentemot förre ägaren. Som skäl för detta framhåller länsstyrelsen all del vid bevakningssammanträdet ofta torde saknas kontrollerbar uppgift huruvida den förre ägaren, för det fall han på tillträdesdagen får lämna fastigheten, komnner att sakna bostad eller inte. Även om nuvarande ordning i huvudsak behålls, bör emellertid maximitiden för rätt atl bo kvar på fasligheten bestämmas lill tre månader från tillträdesdagen. Ora beredningens förslag anses böra genomföras, anser länsstyrelsen i varje fall böra föreskrivas att frågan om rält att bo kvar inle skall behöva las upp av ÖE annat än på yrkande av ägaren. Sådant yrkande bör då kunna framställas i saraband raed utraätning eller vid beskrivning och värdering av fastigheten, om dessa åtgärder sker senare än vid utmätningen. Kronofogdemyndigheten bör därvid bereda ägaren tillfälle alt begära att få bo kvar på fastigheten viss tid och försöka utreda om ägaren kommer att ha annan bostad alt tillgå efter faslighetens försäljning. Denna utredning bör därefter hgga lill grund för öE:s beslut i frågan.

Departementschefen. Beredningens förslag all handpenningen i princip skall utgöra en tiondel av köpeskillingen har under remissbehandlingen mött riss kritik. Man har därvid erinrat om att beredningen har intagit den ståndpunkten att inroparen endast ansvarar med handpenningen, om köpet inte fullföljs. Delta är också departeraentsförslagets ståndpunkt. Jag delar emellertid beredningens uppfattning atl också en handpenning av den måttliga storleksordning som det kan bli fråga om enligt förslagel får anses vara tillräcklig för att de viktigaste ändmålen med handpenningen skall fyllas. Anledning saknas därför enligt min mening att frångå förslagel i denna del.

Enligt min mening bör den under remissbehandlingen väckta frågan om en ulridgning av bestämmelserna om befrielse från skyldigheten att lämna handpenning eller ställa säkerhet lill all avse även bankinstitut inle prövas i della sammanhang. En sådan utvidgning medför bl. a. gränsdragningspro-blem som är svårlösta och fordrar ingående överväganden. Däremot bör den särreglering som föreslås för kommunerna kunna gälla även kommunalförbund. Jag vill erinra om att nu nämnda frågor aktualiseras också i anslutning till 48 § i förslaget till lag om ändring i UL.

Vid remissbehandlingen har beredningens förslag, att den dag för fördelningssammanträdet som har angetts i auktionskungörelsen skall räknas som tillträdesdag raött stark kritik. Sora exerapel på all bestämmelserna skulle få ogynnsamma verkningar i praktiken har anförts att auktionen avser en fastighet, på vilken ett byggnadsförelag har påbörjat byggnation men inte kunnat fullfölja arbetet. 1 sådana fall kan det vara av vikt att köparen genast får tillträda fastighelen för att begränsa skadorna. Kritiken går ut på att den av beredningen föreslagna ordningen att ÖE skall kunna medge köparen alt la vård om egendoraen före tillträdesdagen innebär betydande osäkerhetsmoment. Enligt min mening är de uttalade farhågorna betydligt överdrivna. Jag vill i sammanhanget framhålla atl någon mera omfattande utred-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 233

ning om behovet av atl i förtid la vård om fastigheten inte är avsedd att behöva förebringas av köparen. Syftet med bestämmelsen om tillträdesdag är närmast alt förhindra all en inropare bereder sig förraåner på bekostnad av gäldenären, som redan befinner sig i ett utsatt ekonomiskt läge. Bestämmelsen ora tillträdesdagen får utformas under beaktande av detta syfte. Vad som sagts nu gäller också det fallet atl en kreditinrättning «om är skyldig att så snart som möjligt avyttra egendomen ropar in fastighelen. Inte heller i sådana situationer kan den ordning som beredningen föreslagit sägas innebära några betänkligheter. I deparlementsförslaget har därför reglerna om tillträdesdagen tagits upp i enlighet med beredningens förslag. I anslutning till vad som har framhållits under remissbehandlingen rill jag erinra om den möjlighet som ÖE enligt såväl beredningsförslaget som departementsförslaget har att förordna att avkastning av fastighet som har förfallit under tiden t. o. ra. tillträdesdagen skall tillkomma köparen.

Enligt 30 § i departementsförslaget skall ÖE i sakägarförteckningen ange tillträdesdagen. Vid remissbehandlingen har föreslagils alt begäran om att få ta vård om egendom före tillträdesdagen skall få framställas senast rid auktionslillfället. Enligt min mening bör en sådan begränsning inle genomföras. Sådana förhållanden som motiverar ett vårdlagande kan mycket väl tänkas uppstå också efter auktionen. I administrativ väg bör ges föreskrifter om hur ett medgivande om förlida tillträde skall kunna bringas till rättsägarnas kännedom.

De föreslagna bestämmelserna om möjlighet för ÖE alt förordna att ägaren skall få bo kvar på fastigheten under riss tid efter tillträdesdagen innebär enligt min mening en lämplig avvägning mellan de intressen som här kan korama att stå emot varandra. Den nuvarande ordningen är ägnad atl skapa osäkerhet och kan därför tänkas verka prissänkande. Som framgår av 31 § i departementsförslaget skall beslut beträffande rätt att bo kvar anmärkas i sakägarförteckningen.

Också övriga av beredningen föreslagna bestämmelser beträffande betalningsvillkor och tillträde finner jag böra godtas. I departementsförslaget har bestämraelserna delats upp på tre paragrafer, varav 34 och 35 §§ avser betalningsvillkor och 36 § tillträde till såld faslighet. I förhållande till berednings-förslaget har därvid gjorts vissa smärre avrikelser. Bl. a. har i departementsförslaget inte tagits upp någon motsvarighet till föreskriften i beredningens förslag att bestämmelserna i lagen om handpenning även gäller säkerhet för handpenning (34 § 4 första styckel sista punkten i beredningens förslag). Det får anses ligga i sakens natur atl delta gäller och någon uttrycklig bestämmelse härom anser jag inte vara påkallad.

37 § Paragrafen motsvarar 35 § i lagberedningens förslag. Departementschefen. Paragrafen, som i gällande rält har sin motsvarighet

8t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

234 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

i 118 § UL, har tagils upp i överensstämmelse med beredningens förslag. I anslutning till denna paragraf har under reraissbehandlingen endast framförts den synpunkten atl sådan överenskommelse som avses med bestämmelsen bör kunna med bindande verkan för alla sakägare träffas av dera som är närvarande vid sakägarsammanträdet. En sådan ordmng skulle enligt min mening kunna leda till obilliga konsekvenser för borgenär som inte är närvarande vid sammanträdet. Jag kan därför inte biträda denna uppfattning.

Jag vill framhålla att den angivna möjligheten all frångå legala köperill-kor inle bara avser villkor som har tagits upp under 32—36 §§ i departementsförslaget utan också omfattar de bestämmelser om sakägarförteckningens upprättande som har betydelse för försäljningsvillkoren, t. ex. bestämmandel av skyddsbeloppel och rältsägarnas inbördes företräde till betalning.

Av vad som anförs i anslutning till 53 § fraragår att innehavare av gemensam inteckning inte kan efterge det gemensamma ansvaret.

38 §

Denna paragraf motsvarar 37 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 119 § 1 mora. UL skall auktionsförrättaren innan utrop av egendomen sker läsa upp borgenärsförteckningen och meddela fullständig och tydlig underrätteilse om sättet för försäljningen samt ange när köpeskillingen sist skall vara betald. Auktionsförrättaren skall också i den mån del är påkallat med hänsyn lill värdet av tillbehör till fasligheten eller av annan orsak ange vilken egendom som skall åtfölja fastighelen rid försäljningen och i vad mån egendom som framstår som tillbehör inle skall åtfölja fasligheten. Råder tvist om tillbehör skall del anmärkas. Auktionsförrättaren skall vidare enligt 119 § 2 mora. UL upplysa, alt egendomen utropas under förbehåll atl utrop skall prövas av ÖE. I 132 § 2 mom. UL föreskrivs alt i försäljningen ingår vad som enligt lag utgör tillbehör lill fastigheten. Har vid försäljningen beträffande viss egendom särskilt angetts, att den åtföljer fastigheten eller att så inte är fallet, är dock vad som sålunda har angetts avgörande för vad försäljningen omfattar.

Lagberedningen. I beredningens förslag har som första stycke tagits upp bestämmelser som motsvarar 119 § 1 mom. andra och tredje punkterna och 132 § 2 mom. UL. Beredningen påpekar alt den beskrivning som har givits på fastigheten med tillbehör visserligen bestämmer vad försäljningen omfattar säljare och köpare emellan men inte binder tredje man som påstår alt han har bättre rätt lill t. ex. riss maskin. Dennes rätt kan emellertid ha prekluderats enligt vad som gäller därom.

Beredningen framhåller, atl del bör väljas ell mera ändaraålsenligl sätt för upplysningar till sakägare och spekulanter än atl läsa upp hela sakägarförteckningen. Beredningen föreslår i andra stycket att sakägarförteckningen skall föredras. Kompletterande föreskrifter bör enligt beredningen ges i administrativ ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 235

Tredje stycket i beredningens förslag motsvarar 119 § 2 raora. UL.

Departementschefen. Deparleraentsförslaget överensstäraraer i sak med beredningens förslag. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelserna att del vid auktionen skall läranas uppgifter om vad försäljningen omfattar får jag hänvisa till prop. 1967: 16 (s. 120, 221 och 232).

Enligt departementsförslaget skall vid auktionen lämnas redogörelse för innehållet i sakägarförteckningen. Som beredningen har framhållit bör denna föreskrift kompletteras med tillämpningsföreskrifter.

39 §

Paragrafen raotsvarar 38 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna paragraf innehåller bestämmelser i fråga om rättigheter som enligt 33 § fjärde styckel i departementsförslaget kan förbehållas vid auktionen.

I första och andra styckena ges föreskrifter om utropsordningen när fastigheten belastas av rättigheter. Bestämmelserna har behandlats i den allraänna motiveringen. Jag vill härutöver bara tillägga atl som tredje punkt i första stycket har föreskrivits all den omständigheten alt ägarhypotek inte täcks inte utgör hinder mol att bud med förbehåll för rättigheten godtas. Denna regel, som stämmer överens med beredningens förslag, är motiverad av att fastighetsägaren inte bör få betalt på bekostnad av rättighetshavaren. Regeln gäller dock inte om ägarhypoteket har blivit utmätt.

I tredje styckel behandlas möjligheten för rättighetshavare att göra tillskott för att rädda sin rättighet. I överensstämmelse raed beredningens förslag anges att rättighet kan skyddas genora att rättighetshavaren betalar skillnaden mellan buden eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt än rättigheten. Vidare föreskrivs i fjärde stycket att, om rättighetshavare i det fall sakägarförteckningen upptar två eller flera rättigheter är villig att betala skillnaden mellan buden men beloppet inte ensamt eller i förening med annat tillskott som bjuds förslår för alt fordringar med bättre rält skall täckas, fastigheten skall utropas med förbehåll för den aktuella rättigheten eller den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjuds. Detsamma skall gälla, om bud med förbehåll för rättigheten inte understiger bud utan sådant förbehåll men fordringar med bättre rätt inte är täckta. Som beredningen påpekat torde möjligheten att göra tillskott komma att användas bara i undantagsfall. Någon risk för att bestämmelserna skall komma att komplicera förfarandet i praktiken torde därför inte föreligga.

Femte st3'cket innehåller en regel för del fall atl borgenär, vars fordran inle blivit täckt genom visst bud, godtar budet. I sådant fall skall vid tillämpningen av de tidigare angivna bestämmelserna i paragraf en fordringen räknas som läckt. 1 sjätte stycket slutligen anges att om rättighetshavare i stället för betalning ställer säkerhet, skall det gälla. De nu behandlade bestämmelserna stämmer överens med beredningens förslag.

236 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

40 §

Denna paragraf motsvarar 39 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I första stycket har föreskrivits att ÖE innan inrop på auktion godtas skall pröva om de villkor för försäljning som anges i 32 § är uppfyllda. Detta innebär atl ÖE skall pröva om skyddsbeloppet läcks av sammanlagda beloppet av den för fasligheten bjudna köpeskillingen, behållen köpeskilling för tillbehör, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå. Samtidigt får i förekommande fall regeln beträffande andelsinteckning i 32 § andra stycket iakttas. Nu näranda bestämmelse ger uttryck för läcknlngsprincipen. I andra stycket har emellertid lagils upp undanlag från denna princip.

Andra punkten i första styckel motsvarar nuvarande 126 § 3 mom. UL. Även om skyddsbeloppet har uppnåtts, får inropet enligt vad som där föreskrivs inte godtas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Beträffande innebörden av' denna bestämmelse får jag hänvisa till prop.1967: 16 (s. 125).

Som nyss har nämnts har i andra styckel tagits upp undantag från täckningsprincipen. Där föreskrivs sålunda alt inrop får godtas ulan hinder av bestämmelserna i första stycket, om samtliga berörda sakägare medger det. Bestämmelsen ger, liksom nuvarande 126 § 2 mom. UL, uttryck för alt innehavare av fordran med bättre rätt i fastighelen kan avstå från den fördel täckningsprincipen ger honom genom att medge att försäljning sker utan att hans fordran är läckt. Regeln innebär atl alla sakägare som berörs av att rillkor en i 32 § inle är uppfyllda måste medge försäljning för att sådan skall kunna komma till stånd. Det räcker alltså inle med medgivande från sakägare som är närvarande vid auktionen.

All märka är att medgivande som nu har nämnts, till skillnad från vad som f. n. gäller, också skall kunna göra försäljning möjlig i fall då ÖE har funnit sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. I sådana fall fordras medgivande från alla innehavare av fordringar och rättigheter som uppoffras, om försäljning sker samt dessutom från fastighetsägaren.

I andra punkten i andra stycket har som ytterligare ett undanlag från täckningsprincipen föreskrivits att exekutionssökanden kan medge atl försäljning får ske ulan all kostnaden för förfarandet är täckt. Medgivandet kan avse inle bara kostnad, som i sista hand faller på sökanden, utan också kostnader som borgenär som har påkallat särskild åtgärd i sista hand ansvarar för.

I överensstämmelse med vad som nu gäller enligt 126 § 1 mom. UL har i paragrafens tredje stycke föreskrivits atl inrop inte får godtas om sökandens fordran inle har blivit täckt och han motsätter sig att försäljning sker. Med sökandens fordran avses därrid exekutionsfordringen. Den som efter utlösning av sökanden har trätt i dennes ställe övertar också den rält som sökan-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 237

den har enligt sist nämnda bestämmelse. Borgenär som har utövat anslutningsrätt kan också motsätta sig försäljning, om hans fordran inte har blirit täckt och försäljning inte har begärts av borgenär med bättre rätt i fasligheten.

41 §

Paragrafen motsvarar 40 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Första stycket innehåller bestämmelser om påföljderna av atl den som ropat in fastighelen inte lämnar handpenning.

Enligt 125 § UL gäller f. n. att fast egendom sora har ropats in på exekutiv auktion genast ropas ul på njit, om köparen inte betalar föreskriven handpenning eller ställer säkerhet för denna. Beredningen föreslår all del nuvarande kravet på omedelbar betalning mjukas upp. Nytt utrop skall enligt beredningens förslag ske om inroparen underlåter atl lämna handpenning ulan dröjsmål. ÖE skall också på begäran kunna göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att skaffa handpenning, om uppehållet inle kan antas medföra beaktansvärd olägenhet.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts del lämpliga i att ge ÖE möjlighet alt göra uppehåll i handläggningen för att inropare skall hinna skaffa handpenning eller säkerhet för handpenning. Förfarandet har ansetts kunna leda till förvirring, bland annat i fall när det kan bli fråga om alt bevilja flera uppehåll. Det har också framhållits alt auktionsförrättaren tvingas ta en viss risk, om uppehåll beviljas. Erfarenheten har visat att, om köparen under uppehållet inte lyckas skaffa tillräckliga medel för att fullfölja sitt inrop, spekulanter kan ha avlägsnat sig från auktionslokalen och inte får tillfälle atl bjuda rid del nya utrop som blir följden av att köparen inle kan erlägga handpenning eller ställa godtagbar säkerhet. Auktionen kan då efter besvär upphävas.

Jag delar, liksora det övervägande antalet remissinstanser, beredningens uppfattning att en viss uppmjukning av de nuvarande reglerna om betalning av handpenning bör ske. Huvudregeln bör som beredningen föreslagit vara alt fastigheten skall utropas på nytt, om inroparen inte betalar handpenningen utan dröjsmål. ÖE skall emellertid på begäran kunna göra ett kort uppehåll i handläggningen för att inroparen skall få tillfälle alt anskaffa handpenning. En sådan möjlighet torde i vissa fall kunna leda till att ett bättre försäljningsresullat uppnås.

Som beredningen och några reraissinstanser frarahållit bör möjligheten atl göra uppehåll i handläggningen utnyttjas med viss försiktighet. Uppehåll bör inte få göras om del kan antas raedföra beaktansvärda olägenheter. Sora exerapel härpå kan nämnas atl avbrottet får till följd all kretsen av spekulanter minskar under väntetiden.

I vissa fall kan två eller flera utrop vara nödvändiga med hänsyn till de rättigheter som är upplåtna i fastigheten. Beredningen föreslår att handpen-

238 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ning i sådant fall skall lämnas för varje inrop. Skall inrop inle bestå återlämnas handpenningen.

Det har under remissbehandlingen anförts att en regel som den föreslagna kan, om möjlighet till uppehåll för anskaffande av handpenning införs, medföra en tidsutdräkt vid auktionen som inle kan tolereras. Enligt min mening framstår den av beredningen föreslagna regeln som väl motiverad. Genoin all den som stannat för högsta budet blir skyldig all lärana handpenning eller ställa säkerhe;l innan nytt utrop äger rura får han visa atl hans bud är allvarligt menat. Någon risk för atl bestämmelsen skall medföra nämnvärd tidsutdräkt anser jag inle föreligga. När samma person gör flera inrop bör redan lämnad handpenning kunna tillgodoräknas inroparen vid senare inrop.

Bestämmelserna om handpenning vid flera utrop återfinns i andra stycket i den föreslagna paragrafen.

1 tredje stycket föreskrivs att inrop är ogiltigt, om inrojiaren inte betalar ogulden del av den kontanta köpeskillingen senast vid fördelningssammanlrädet. Bestämmelsen stämmer i sak överens med gällande rätt (130 § 1 mom. UL) och beredningens förslag.

42 §

Paragrafen motsvarar 41 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna paragraf innehåller bestämmelser för del fall då ny auktion skall hållas.

Kommer försäljning inte till stånd på den grund alt det inle avges något bud vid auktion eller avgivet bud inte antas av auktionsförrättaren gäller f. n. enligt 127 § UL alt ny auktion skall hållas, ora sökanden begär detta före förrättningens slut. Ora inrcip har blivit ogiltigt till följd av att inroparen har försummat atl i lid betala ogulden del av den kontanta köpeskillingen, skall auktionsförrättaren enligt 130 § 1 mom. UL genast utlysa ny auktion.

Enligt beredningen bör det när godtagbart inrop inte har skett inte krävas atl sökanden skall bestämma sig för nytt försäljningsförsök redan innan auktionen har avslutats. Begäran om ny auktion bör i stället kunna framställas inora en vecka från auktionen. För det fall att inrop har blirit ogiltigt till följd av att obetald del av den kontanta köpeskillingen inte har balalls senast vid fördelningssararaanträdet anser beredningen atl ny auktion inte bör kungöras utan alt sökanden, om han vill avslå från nytt försäljningsförsök, fått tillfälle alt meddela ÖE detta. Förslaget ora en veckas betänketid har kritiserats i ell reraissyttrande. Det har därvid anförts atl del är av stort värde för såväl auktionsförrättaren som de vid auktionen närvarande inlrassen-terna atl redan medan da är församlade i auktionslokalen få reda på om nytt försäljningsförsök skall göras eller inte. För egen del ansluter jag mig emellertid lill beredningens förslag. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag sålunda den föreslagna regeln om betänketid vara motiverad. Bestämmelsen har lagils upp i första styckel i departementsförslaget.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 239

Kommer försäljning inle till stånd på den första auktionen och yrkar ulmätningssökanden inle ny auktion eller blir fastigheten inte heller såld på den senare auktionen, skall f. n. enligt 128 § UL utmätningen gå åter, om fastigheten inte ställs under tvångsförvaltning. Sådan förvallning kan enligt 178 § UL i sin tur följas av nytt försäljningsförsök. Beredningen, som utgår från alt institutet tvångsförvaltning skall upphöra, föreslår all ÖE skall kunna avvisa begäran om nytt försäljningsförsök, om två auktioner har hållits utan att fastigheten har blivit såld och det saknas anledning anta att fastigheten kan säljas inom rimlig tid.

Remissinstanserna har med ell undantag lämnat beredningens förslag utan erinran. Också jag ansluter mig lill della. Bestämmelsen härom återfinns i andra stycket. Beträffande institutet tvångsförvaltning vill jag erinra om atl jag i den allmänna raotiveringen har föreslagit atl institutei skall utmönstras ur lagstiftningen.

Tredje styckel innehåller regler om förfarandet när ny auktion skall äga rum. 1 gällande rätt finns bestämmelser härom i 127, 130 och 135 §§ UL.

I 135 § UL föreskrivs f. n. för det fall atl ny auktion skall hållas till följd av bestämmelserna i 127 eller 130 § UL att fordran eller rättighet som tagits upp i den tidigare borgenärsförteckningen utan särskild anmälan skall tas upp i den nya förteckningen. Rättsägare som på grund av försummad anmälan inte har blivit upplagen i den första förteckningen får däremot inte tas upp i den nya förteckningen. Fordringsägare kan dock enligt 148 § UL tänkas få betalt av överskott.

Beredningen föreslår alt fordran eller rättighet skall få anmälas också av den som försummat all göra anmälan vid tidigare auktion. Den nuvarande ordningen kan enligt beredningen leda till obilliga resultat och kan svårligen motiveras enbart med atl den möjligen är arbetsbesparande. Däremot bör som hittills gälla alt skedd bevakning inte behöver upprepas. Reglerna skall i första hand vara tillämpliga när nytt försäljningsförsök skall göras antingen på den grund alt godtagbart inrop inte skett rid den tidigare auktionen och sökanden begärt ny auktion eller lill följd av att inrop blivit ogiltigt. Tillämpningsområdet föreslås emellertid inle inskränkt därtill utan reglerna skall gälla också när den nya auktionen beror på att den föregående auktionen har upphävts av högre instans. Vad beredningen sålunda föreslår kommer i lagtexten lill uttryck genom en bestämmelse av innehåll att 20—40 §§ i beredningens förslag skall äga motsvarande tillämpning när ny auktion skall hållas samt att anmälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäller också för senare auktion.

Jag kan i likhet med remissinstanserna ansluta mig lill beredningens förslag i denna del.

Fjärde styckel innehåller i överensstämmelse med beredningens förslag en bestämmelse om atl utmätning går åter, om nytt försäljningsförsök inte skall göras. Delta gäller dock inte medel som influtit eller inflyter med anledning

240 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

av redan vidtagna åtgärder. Dessa skall således bli föremål för fördelning (jfr. 143 §3mom. UL).

43 §

Paragrafen motsvarar 42 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 130 § UL kan den som ropat in en fastighet på exekutiv auktion raen underlåter alt inom föreskriven tid betala köpeskillingen bli skyldig att betala skadestånd. För della ändamål skall i första hand användas den handpenning som betalats vid inropet eller säkerhet som ställts för handpenningen. Om det inte förslår, kan ytterligare belopp drivas in hos den försumlige inroparen.

De nuvarande reglerna i 130 § UL skiljer mellan del fallet atl försäljning sker på den nya auktion sora auktionsförrättaren har haft att utlysa och det fallet att någon försäljning inte koramer till stånd. I det förra fallet svarar inroparen för det belopp varmed köpeskillingen vid den nya auktionen understiger den förra köpeskillingen med laga ränta därå samt kostnaden för den nya auktionen. Inroparen blir inle fri från sitt ansvar enbart genom atl det rid den nya auktionen uppnås ett pris för fastigheten som täcker hans ansvarssumma. Först måste den nya inroparen betala sin köpeskilling. När detta har skett, får handpenningen återställas lill den första inroparen. Ropar denne själv in fastighelen på den senare auktionen, måste han på nytt betala handpenning eller ställa säkerhet.

I fråga om den försumlige inroparens ansvarighet när någon försäljning inte kommer till stånd rid den senare auktionen gäller alt hans betalningsskyldighet omfattar, förutom kostnader, vad som rid den förra auktionen bjudits utöver sammanlagda beloppet av de fordringar som har företräde framför utmätningssökandens fordran jämte ränta därå.

Lagberedningen. Beredningen anser det önskvärt att ersättningsreglerna förenklas och föreslår att inroparens ansvar begränsas till högst handpenningen. Ett mera ritlgående ansvar har enligt sakens natur inte någon betydelse annat än om den försumlige inroparen är solvent. Är så fallet är det emellertid föga troligt att han underlåter alt fullfölja köpet och offrar handpenningen.

Kommer försäljning till stånd vid ny auktion som hålls sedan inrop har bhrit ogiltigt till följd av atl inroparen inte har betalat köpeskillingen, skall enligt beredningens förslag handpenningen las i anspråk i den raån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som rid den förra auktionen jämte sex procent årlig ränta därå från tillträdesdagen t. o. m. den nya tillträdesdagen och kostnaden för den nya auktionen. Detta skall gälla även om fastigheten säljs med förbehåll för rättighet som inle har förbehålhls vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden har inträtt. Någon motsvarande bestämmelse finns inte f. n., men man torde ändå enligt gällande rätt åtminstone i riss utsträckning få bortse från en sådan ändring av försälj-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 241

ningsvillkoren som nu har nämnts. Om rättigheten räddas rid den nya auktionen genom att rättighetshavaren gör tillskoti, bör tillskottet läggas till köpeskilhngen när ersättningsfrågan bedöms. Vidare föreslås att vad som inte behöver tas i anspråk skall återlämnas först när den nya inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet. Därav följer att den första inroparen, om han ropar in fastigheten på nytt, inte får som handpenning räkna sig till godo den handpenning som han betalade förra gången utan måste lämna ny sådan för det senare inropet.

Det kan inträffa att flera inropare efter varandra försummar atl fullgöra sin betalningsskyldighet eller all vid försäljning av gemensamt intecknade fastigheter köpet inte fullföljs beträffande alla. Beredningen anser det inle möjligt atl i lagförslaget reglera sådana speciella och säkerligen sällsynta fall.

Beredningen påpekar att del redan i motiven till nuvarande regler betonades att den förlust inroparen bör ersätta inle kan beräknas exakt, när någon försäljning inte kommer till stånd vid den senare auktionen. Olika meningar har också framförts i fråga om lämpliga beräkningsgrunder. Beredningen anser att man bör välja en så enkel melod som möjligt och föreslår att handpenningen skall vara förverkad om fastigheten inte blir såld vid den nya auktionen. Handpenningen är inte större än alt en sådan påföljd förefaller rim-

lig.

Beredningen har övervägt att för alla fall när inropare inte fullgör sin betalningsskyldighet föreslå en gemensam regel om att handpenningen skall vara förverkad. Av skilda skäl har beredningen emellertid avvisat tanken på en sådan regel.

Gällande lag förefaller enligt beredningen ulgå från alt ny auktion alllid skall utsättas, om inroparen underlåter att fullgöra sin betalningsskyldighet. Det förutsätts att denna auktion kommer till stånd och leder till utrop. Emellertid torde gäldenären vara oförhindrad att betala sin skuld under tiden mellan de två auktionerna och t. o. ra. under den nya auktionen. Vidare kan borgenären under samma tid återkalla sin verkställighetsbegäran. Även enligt beredningens förslag förutsätts att exekutionssökanden skall kunna avstå från nytt försäljningsförsök, i vilket fall utmätningen går åter. Med hänsyn härtill föreslår beredningen för det fall någon ny auktion inle hålls att handpenningen inle skall användas till annat än betalning av kostnader för förfarandet sora blirit onyttiga. Hit hör t. ex. kostnaderna för den hållna auktionen. I enkelhetens intresse skall detta gälla i samtliga fall när ny auktion inte kominer till stånd. Återstoden av handpenningen skall tillkomma inroparen.

Beredningen föreslår slutligen att del i anslulning till ersättningsreglerna ges en hänvisning lill bestämmelserna om rält för inropare atl i visst fall frånträda köpet och återfå handpenning när exekutiv auktion har överklagats.

242 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Remissyttrandena. Beredningens förslag har av det övervägande flertalet remissinstanser lämnats utan erinran. Några remissinstanser anlägger emellertid kritiska synpunkter i sina yttranden. Advokatsamfundet kan för sin del inte finna någon anledning till alt man frångår den nu gällande principen att inropare, som inte fullföljer köpet, skall ansvara med handpenningen och dessutom ha full ersättningsskyldighet. Dalta bör enligt samfundets mening gälla både vid försäljning på auktion och kanske framför allt vid försäljning under hand. 1 del sistnämnda fallet saknas anledning all försälta en försumlig köpare i bättre ställning än en köpare i vilken frivillig faslighelsaffär som helst. Atl utan vidare låta en försumlig köpare som betalat mera än handpenningen få tillbaka överskjutande belopp, om köpet blir ogiltigt till följd av betalningsförsummelsen, kan inle vara förenligt med normal affärskutym och framstår i övrigt som en föga rimlig åtgärd och bör inle ske, om det inle har blivit klarlagt att skadan inte överstiger handpenningen. Enligt samfundels åsikt bör sålunda skadeståndspåföljden fortfarande finnas. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser beredningens tvekan att föreslå en enkel, för alla hithörande fall gemensam regel ora handpenningens totala förverkande vara överdriven. Det raåste vara att piiraärt intresse att exekutionen genoraförs så snabbi sora möjligt. Med detta syfte kan knappast en generell regel om handpenningens totala förverkande i samtliga fall av bristande fullföljd av köpet anses obillig.

Regeln alt hela handpenningen är förverkad, om fasligheten inte blir såld när ny auktion hålls, kritiseras av länsstyrelsen i Stockholms län och i yttrandet från Stockholms sparbank. Länsstyrelsen påpekar all handpenningen enligt förslagel skall motsvara en tiondel av köpeskillingen. Vid försäljning av större fasligheter kommer bandpenningen atl uppgå till betydande belopp, sannolikt avsevärt högre än vad som är vanligt vid privata köp. Enligt länsstyrelsens raening kan del då inle vara riraligt att hela handpenningen skall gå förlorad. Någon form av "tak" behövs. I yttrandet från Stockholms sparbank erinras om all klaiusuler med innehåll som motsvarar regeln ofta förekoraraer i köpekontrakt avseende frivillig försäljning av fastighet. Att handpenningens förverkande enligt den nu föreslagna regeln i vissa lägen kan leda till obilliga konsekvenser är fullt klart. En tiondel av inropssumman kan bli mycket pengar när eixekutionen avser stora objekt medan skadan av utebliven fullföljd från inroparens sida knappast lär stå i proportion till objektets storlek. Del är föremål för tvekan ora 36 § avtalslagen kan åberopas även i fråga om handpenning vid exekutiv försäljning.

Departementschefen. Beredningens förslag att inroparens ansvar skall begränsas lill högst handpenningen kritiseras i ett remissyttrande. Jag finner emellertid inte skäl atl i della avseende frångå beredningens förslag. Som beredningen frarahållit torde del bara i rena undantagsfall komraa att inträffa alt en solvent inropare underlåter att fullfölja köpet och därigenom avslår från handpenningen. Är inroparen insolvent saknar en regel om ersättnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 243

skyldighet raed högre belopp än det vartill handpenningen uppgår betydelse.

Det har under reraissbehandlingen satts i fråga om inte inbetald handpenning alltid borde förverkas när inroparen underlåter alt fullgöra sin betalningsskyldighet. Som beredningen har påpekat skulle emellertid en sådan regel leda till att handpenningen går förlorad även när fastighelen betingar ett högre pris vid den nya auktionen. Uppgår handpenningen till ett mera betydande belopp, lorde sådana bestämmelser också i andra fall kunna leda lill ett obilligl resultat. Jag anser därför i likhet med beredningen att en regel ora att handpenningen alltid skall förverkas inte bör införas.

Beredningen föreslår däremot att hela handpenningen skall vara förverkad, om fastigheten inle blir såld på den nya auktionen. Också denna regel har kritiserats under remissbehandlingen.

Kommer någon försäljning inte till stånd vid den senare auktionen kan den förlust som den försumlige inroparen bör ersätta inle beräknas exakt. Olika meningar har också gjort sig gällande i fråga ora lämpliga beräkningsgrunder. Under sådana förhållanden framstår det som ändamålsenligt att inroparens ansvarighet bestäms av en schematisk regel utan hänsynstagande till förlusten i det enskilda fallet. Jag godtar därför beredningens förslag. Bestämmelsen i 36 § avtalslagen är inte tillämplig beträffande handpenning som förverkals enligt den nu föreslagna regeln.

Även i övrigt ansluter jag mig till beredningens förslag.

44 §

Paragrafen motsvarar 43 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I första stycket har lagils upp en bestämmelse om att ÖE skall utfärda köpebrev på fastigheten sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats. Regeln stämmer överens med 132 § 1 mora. UL och beredningens förslag.

Uppger inroparen vid auktionen alt han är ombud för annan och styrker han sin behörighet, skall ÖE förklara fastighelen såld lill huvudmannen. Det kan emellertid inträffa alt inroparen först efter auktionen, t. ex. när köpeskillingen betalas, uppger att inropet skett för annans räkning. För sådana fall har i överensstämmelse med beredningens förslag i andra stycket av paragrafen föreskrivits att, om inroparen visar att han har bjudit för annans räkning, köpebrevel skall utfärdas för denne. Någon bevisning utöver en förklaring från huvudmannen bör i regel inte krävas.

För del fall att inroparen enligt 34 § i departementsförslaget har fåll avräkna belopp som skolat betalas kontant och därmed enligt 45 § tredje stycket i förslaget ådragit sig personligt betalningsansvar för del avräknade beloppet har i en andra punkt i andra stjcket av förevarande paragraf förts in en bestämmelse om all inroparen och huvudmannen skall svara solidariskt för sådant belopp. Det har nämligen inle ansetts tillfredsställande atl inroparen skall kunna befria sig från betalningsansvar för avräknat belopp

244 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

genom atl upplysa om alt inropet skett för annans räkning. Bestämmelsen stämmer överens med beredningens förslag.

45 §

Denna paragraf motsvarar 36 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I första stycket har tagits upp en bestämmelse att fastighelen inle svarar för fordran som avses i 25 § 2 — dvs. fordran med förmånsrätt enligt 6 § 1) eller 7 § 1) eller 2) FRL — i den raån fordringen förfallit lill betalning senast på tillträdesdagen. Bestämmelsen har i gällande rätt sin motsvarighet i 134 § UL, med vilken emellertid avses fordringar som har förfallit före försäljningsdagen. I likhet med beredningen anser jag all tillträdesdagen i nu förevarande hänseende bättre öv'erensstämraer raed vad som i allmänhet gäller om verkningarna av fastighetsköp.

Beslämraelsen i andra stycket, vilken behandlar den rätt sora after fastighetens försäljning tillkommer innehavare av fordran raed panträtt, har behandlats i den allmänna motiveringen.

I tredje stycket återfinns bestämmelser i fråga om det personliga betalningsansvar som åvilar inroparen och faslighetens ägare, om borgenären träffar överenskommelse med inroparen om all hans fordran skall avräknas på köpeskillingen i stället för all betalas kontant. Även denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen.

46 §
Paragrafen motsvarar 44 § i lagberedningens förslag.
Departementschefen. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som f. n.

gäller enligt 133 § 1 mom. UL har i första stycket av denna paragraf föreskrivits alt inropare som fullgjort sin belalningsskyldighel får tillträda fastighelen på den dag som beslämts för köpeskillingens fördelning, även om köpebrev då ännu inle utfärdats. Beträffande köparens möjligheter all få handräckning för att komma i besittning av fastigheten får jag hänvisa till 74 § i departemenlsförslaget. I första stycket har vidare tagits upp en bestämmelse om atl inroparen svarar för ägares skyldigheter i den raån de skall fullgöras efter tillträdesdagen.

Ora köparen vill att arrende- eller hyresrätt sora inte är skyddad eller förbehållils skall upphöra, skall han enligt andra styckel säga upp avtalet inom en månad från tillträdesdagen. Annars gäller avtalet raot honom. Beträffande den lid då avtalet skall upphöra har hänvisats till vad som gäller om uppsägning efter frivillig överlåtelse av fastighet. Bestämmelserna stämmer i sak överens med 133 § UL och beredningens förslag.

I 9—12 kap. JB finns bestämmelser om besittningsskydd för jordbruks-, bostads- och anläggningsarrendator och för hyresgäst. Dessa regler är tilllämpliga även när arrende- eller hyresavtal skall upphöra på grund av exekutiv auktion. Som ett tredje stycke har i överensstämmelse med beredningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 245

förslag tagits upp en hänvisning till JB:s bestämmelser om besittningsskydd. Beträffande annan rättighetshavare än arrendator och hyresgäst har beredningen föreslagit alt rättighetshavaren skall särskilt underrättas när rättigheten upphör i anledning av fastighetens försäljning. Vet köparen atl rättighetshavaren känner till att rättigheten upphör, kan underrättelse underlåtas. Bestäramelsen syftar enligt beredningen lill all rättighetshavaren inte skall anses ha förfarit obehörigt, ora han i god tro fortsall alt utöva sin rättighet efter försäljningen. Under reraissbehandlingen har ifrågasatts om del är lämpligt att ta in en sådan regel i FfL. För egen del har jag funnit den föreslagna regeln — som saknar motsvarighet i gällande rätt — obehövlig. I deparlementsförslaget har därför inte tagits upp någon motsvarighet till 44 § sista stycket i beredningens förslag.

47 §

Paragrafen motsvarar 45 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna paragraf innehåller bestämmelser om rättighet som inte omedelbart skall upphöra efter faslighetens försäljning. Reglerna ansluter nära till motsvarande regler om fririlhg försäljning i JB. Departementsförslaget överensstämmer i huvudsak med beredningens förslag, som lämnats utan erinran av remissinstanserna. Vissa sakliga och formella justeringar har dock vidtagits för alt uppnå överensstämmelse med JB.

48 §
Paragrafen motsvarar 46 § i lagberedningens förslag.
Lagberedningen. Exekutiv auktion på fast egendom kan enligt 213 § UL

överklagas genom besvär till hovrätten. Beredningen föreslår alt inropare utan hinder av besvär över auktionen skall fullgöra sin betalningsskyldighet senast på tillträdesdagen. Vidare föreslås att inroparen efter sammanträdet skall få tillträda fastigheten, om inte, innan han blirit berättigad därtill, annat förordnals enligt 218 § UL. Tillträde skall rättsligen anses ha ägt rum, när inroparen blivit berättigad all tillträda fasligheten.

Det kan vara förenat med större eller mindre olägenheter för inroparen att vara bunden av köpet i avvaktan på att besvären blir slutligt prövade. Inroparen har visserligen rätt atl tillträda fastigheten och atl utöva ägares befogenheter, om inte högre instans förordnat annat, men köpebrev på fastighelen får inle utfärdas förrän auktionen har vunnit laga kraft. Eftersom inroparen då inte kan få lagfart på fasligheten, har han i praktiken inle möjlighet alt använda fastighelen som kreditobjekt. Risken atl auktionen blir upphävd kan också hindra honom från all bruka fastigheten på ett rationellt sätt, i synnerhet om della förutsätter investeringar. Det kan slutligen ibland vara olägligt för honom alt ligga ute med den kontanta köpeskillingen utan att kunna på åsyftat sätt använda fastigheten under tiden till dess målet blir av-

246 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

gjort. Om inroparen genoin inhibilion hindrats att tillträda fastigheten, kan del innebära ökade olägenheter.

Med hänsyn härtill föreslår beredningen all inroparen skall få frånträda köpet om hovrätten meddelat interimistiskt förordnande, enligt vilket inroparen inte får tillträda fasligbeten på den bestämda dagen och detta hinder beslår under en beaktansvärd tid.

Del förutsätts, att förordnandet hinner maddelas innan tillträde skall äga rum. Sedan tillträde rättsligen ägt rum kan ett därefter meddelat interimistiskt förordnande inte ålägga inroparen att avträda fasligheten. Beträffande längden av den lid under vilken inroparen bör avvakta målels vidare utveckling innan han får frånträda köpet anser beredningen, alt den bör vara så lång alt hovrätten kan antas hinna slutligt pröva raålet. Beredningen anser tiden kunna sättas till tre månader, även om delta från inroparens synpunkt är en ganska lång frist. Efter utgången av den nu angivna fristen kan inroparen göra anmälan hos ÖE alt han frånträder köpet, om hindret alltjämt består.

Om hovrätten undanröjer auktionen, innebär det givetvis alt hindret består. Ogillar hovrätten besvären, faller hindret bort. I och med att hindret faller bort har inroparen rättsligen tillträtt fastigheten och därefter har han inte längre rätt alt frånträda köpet. Högsta domstolen kan inte heller, oin talan skulle fullföljas dit sedan tillti-äde sålunda skett, meddela interiraisliskl förordnande som rubbar detta förhållande.

När inroparen är berättigad att frånträda köpet, bör han få tillbaka lämnad handpenning och vad han har betalt på tillträdesdagen jämte ränta.

Departementschefen. Beredningens förslag har lämnats ulan erinran av remissinstanserna. Också jag ansluter mig till förslagel.

49 §

Paragrafen raotsvarar 47 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Om en av två eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas, skall i princip tilliimpas vad som gäller för försäljning av faslig-hel i allmänhet. Första stycket av denna paragraf hänvisar för sådana fall lill 13—46 §§ (jfr 11—48 §§ i departemenlsförslaget). Del återstår emellertid alt bestämma, med rilkel belopp gemensam inteckning skall tas upp i sakägarförteckningen. Förslaget hänvisar i denna del till 6 kap. 17 och 18 §§ JB 1966' (jfr 6 kap. 10 och 11 §§ JB), som anger hur ansvaret för gemensam inteckning är fördelat fastigheterna emellan. Det belopp för rilkel fastigheten så lunda svarar i förhållande lill de andra skall enligt andra stycket första punkten tas upp i förteckningen. Detta innebär, atl fastighetens primäransvar alltid skall anges. Om subsidiärt ansvar är aktualiserat, skall tas upp den belastning som följer därav. Har t. ex. fastigheterna A, B och C blivit gemensamt intecknade och brist uppstått rid tidigare försäljning av A, är B och C ensamma ansvariga för återstoden och bristen skall fördelas raellan

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 247

dem enligt reglerna i 6 kap. 17 § andra stycket JB 1966 (jfr 6 kap. 10 § andra stycket JB). Vänder sig exekutionssökanden i detta läge endast mot B, skall av den gemensamma inteckningen tas upp dels B:s ursprungliga primäransvar dels B:s andel av bristen i A.

Vid upprättande av sakägarförteckningen skall eventuellt ägarhypotek beaktas. 1 regel torde detta böra fördelas på de primärt ansvariga fastigheterna efter samma grunder sora primäransvaret. Om emellertid det inlecknade komplexet har skilda ägare och ägaren av viss fastighet betalt primäransvaret för denna, kan ifrågasättas, huruvida inte motsvarande belopp bör tas upp som ägarhypotek enbart i hans faslighet.

Är den utmätta fasligheten en avstyckning som endast svarar för vad som inle kan utgå ur stamfasligheten, skall inteckningen tas upp utan angivande av något belopp. Säljes avstyckningen, blir den fri från ansvar för den gemensararaa inteckningen. Dessutom befrias de fastigheter som i ansvarskedjan står efter den sålda fastighelen.

Del enligt sakägarförteckningen på fastigheten belöpande beloppet bör betalas kontant, om inte annat avtalas mellan köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Bestämmelse härom har intagils som andra punkt i andra stycket. Överenskommelse om alt fordringen skall kvarstå måste förutsätta, atl inteckningen alltjämt gäller. Av 52 § (jfr 56 § i deparleraentsförslaget) framgår, att det ställs särskilda krav för atl förordnande om sådant fortsatt inleckningsansvar skall kunna meddelas.

Även när två eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas blir reglerna i 13—46 §§ (jfr 11—48 §§ i departementsförslaget) om fastighets försäljning i princip tillämpliga. 1 detta fall är emellertid flera avvikelser nödvändiga. Bestämmelser härom ges i 48—51 §§ (jfr 50—55 §§ i departementsförslaget), lill vilka Iredje stycket av förevarande paragraf hänvisar.

Bestämmelserna i 48—51 §§ är inte tillämpliga när inlecknade fastigheter, som är i en och samma ägares hand men inte är gemensamt inlecknade, skall säljas vid samma auktion. F. n. anses, all fastigheterna i första hand skall obligatoriskt utropas var för sig men därefter gemensamt utrop kan ske. Beredningen förutsätter, att detta kan tillämpas även framdeles, om någon rättslig komplikation inte inträder. Det torde vara möjligt atl därridlillämpa vissa bestämmelser i 48—51 §§ analogiskl, om inte någon sakägare därigenom blir sämre ställd än vid särutrop som har ägt rum före det gemensamraa utropet. Della gäller t. ex. reglerna ora köpeskillingens fördelning på de olika fastigheterna.

Remissyttrandena. Hovrätten för Övre Norrland tar upp frågan om behandlingen av ägarhypotek, när inteckningen avser mer än en fastighet. Hov-rätlen anser all amortering som har gjorts av ägaren till en fastighet bör tas upp som ägarhypotek endast i hans fastighet. Motsatsen skulle innebära alt ägaren av fastighet, geraensamt intecknad med fastighet i annans hand, inle kunde förhindra att ägarhypotek på grund av hans amortering blev taget i

248 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

mät för den andres skulder. Lagen kunde enligt hovrätten därför lämpligen kompletteras med elt uttryckligt stadgande om detta.

Departementschefen. I likhet med beredningens förslag upptas i första stycket bestämmelse om alt reglerna i 11—48 §§ för försäljning av faslighet i princip skall gälla också vid försäljning av någon av två eller flera gemensamt intecknade fastigheter.

Andra styckel av förslaget reglerar frågan lill vilket belopp gemensam inteckning skall tas upp i sakägarförteckningen. Beredningens förslag anknyter till bestämmelserna om gemensam inteckning i JB. Dessa innebär att var och en av fastigheterna i första hand bara svarar för så stor del av del intecknade beloppet som motsvarar fastighetens värde och att det solidariska ansvaret inträder först i andra hand. Enligt förslaget skall fastighetens primäransvar alltid tas upp i sakägarförteckningen. Är subsidiärt ansvar aktuellt, skall också den belastningen las upp. Vad beredningen i denna del föreslagit har lämnats ulan erinran av remissinstanserna. Också jag ansluter mig lill förslaget.

Av en remissinstans har berörts frågan om behandlingen av ägarhypotek, när inteckningen avser mer än en faslighet med skilda ägare. Enligt min mening bör i sådant fall ägarhypoteket bara tas upp i den fastighet lill vilket ägarhypotektet är atl hänföra. Atl i lagen införa en särskild regel härom anser jag inle erforderligt.

50 §

Paragrafen motsvarar 48 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Systerael med gemensamma inteckningar bygger på alt det solidariska ansvaret kan göras gällande endast subsidiärt. Först sedan det visat sig alt det ur viss fastighet inte kan las ut del belopp för vilket den svarar primärt får annan fastighet tas i anspråk för brislen. Med hänsyn till detta subsidiära solidariska ansvar måste inteckningshavaren, när exekutiv auktion på en fastighet är aktuellt, kunna få till stånd samtidig försäljning av alla de gemensamt intecknade fastigheterna. I annat fall får han helt eller delvis vidkännas brist, som senare visar sig när annan fastighet säljs på auktion. Delta intresse tillgodoses genom 35 § IF, som rid exekutiv försäljning av samintecknad fastighet på begäran av annan än innehavaren av gemensam inteckning ger denne rätt all dra in även övriga fastigheter eller någon av dem i försäljningen. Yrkandet skall framställas lagsökningsvägen. Bevis om alt så har skett skall inges till auktionsförrättaren inom bevakningstiden.

I princip är 35 § IF tilläraplig också när del gemensamma ansvaret uppkommit sora följd av faslighetsdelning. Vid exekutiv försäljning av en subsi-diäransvarig avstyckning kan således stamfastigheten eller avstyckning, som svarar före exekulionsobjektet, dras in i försäljningen för utrönande av om brist behöver tas ut ur della. På grund av en särskild regel i 37 § 3 mom. andra stycket IF kan dessutom subsidiäransvarig fastighet dras in vid exekutiv

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 249

försäljning av fastighet, som svarar före den förra fastigheten, trots att i sådant fall inte kommer i fråga att överföra brist till det ursprungliga exekulionsobjektet. En förutsättning för indragning enligt regeln i 37 § 3 mom. IF är, all exekutionssökanden har lika eller bättre förmånsrätt än innehavaren av den gemensamma inteckningen. Indragningsrätten förutsätter att inteckning har beviljats i den fastighet som skall dras in. Det är sålunda ej möjligt att utöva indragningsrätt med stöd av vilande inteckning.

Lagberedningen. Enligt första stycket första punkten i denna paragraf föreligger indragningsrätt för envar sora har panträtt på grund av gemensam inteckning. Detta innebär formellt en viss utvidgning i förhållande till gällande rätt. Nu förutsätts näraligen, att exekutionen har inletts av annan än den som begär indragning. Emellertid kan exekutionssökanden på goda skäl ha begränsat sig till all endast angripa viss fastighet, om denna t. ex. primärt svarar för hela fordringen. Del förefaller inte beredningen påkallat all hindra exekulionssökanden alt därefter begära indragning av annan fastighet i förfarandet. Enligt beredningens förslag bör även vilande inteckning kunna föranleda indragning, om det är klart atl den andra fastigheten skall svara för fordringen oaktat inteckning ännu inte beriljats. I annat fall spolieras den vilande ansökningen.

Av 54 § tredje styckel IF följer, atl indragningsrätt tillkommer innehavare av inteckning för avkomsträtt. Enligt JB 1966 får avkomsträtt inle längre intecknas. På grund av bestämmelser i JP torde emellertid innehavare av inteckning för avkomsträtt som meddelats enligt äldre lag alltjämt få utöva indragningsrätt.

Förutsättning för indragning enligt första stycket första punkten är, att den indragna fastighelen helt eller delvis svarar för inlecknade beloppet före det ursprungliga exekulionsobjeklet. Detta följer av ändamålet med indragningen som i detta fall är atl utröna huruvida indragen fastighet visar brist som skall överföras till den först utmätta fastigheten. Det är alltid möjligt att dra in gemensamt intecknad fastighet som är primärt ansvarig, frånsett gi-vetris sådana fall då det gemensamma ansvaret har spolierats. Oavsett inteckningens läge svarar ju fastigheten i allt fall för en del av det intecknade beloppet före det ursprungliga exekulionsobjektet. Likaså kan indragning ske av subsidiärt ansvarig fastighet som enligt ansvarskedjan skall las i anspråk före den först utmätta fastigheten. Man kan inte dra in fastighet som t. ex. på grund av relaxation utan förbehåll blivit befriad från ansvar. Om flera avstyckningar svarar efter varandra, kan man inte heller hoppa över någon i ansvarskedjan.

Andra punkten i första stycket ger — i överensstämmelse med 37 § 3 mom. andra stycket IF — borgenär möjlighet att dra in subsidiärt ansvarig faslighet i förfarandet, oaktat enligt sakens natur brist inte kan överföras från sistnämnda fastighet till den först utmätta fastigheten. Däremot måste brist kunna överföras motsatt väg, dvs. till den indragna avstyckningen. Annars

250 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

kan inteckningen aldrig föranleda försäljning av avstyckningen. Härav följer, att när flera fastigheter har avstyckats, något avbrott ej får finnas i ansvarskedjan före avstyckningen. En förutsättning för indragning i dessa fall är vidare, all den som begär indragning inte har förmånsrätt före exekulionssökanden. I motsatt fall är nämligen indragningen meningslös ur inteckningshavarens synpunkt. Slaimfaslighelen kan då inle säljas ulan alt han får full betalning. Grunden till rätten att dra in subsidiärt ansvarig fastighet är, att borgenären inte kan värja sig mot att en del av det ursprungliga pant-objektet genom avstyckning kommer alt bära elt endast subsidiärt ansvar. Del har med hänsyn härtill ansetts, atl borgenären bör kunna genom indragning åstadkomma samtidig försäljning av stamfasligheten och avstyckningen. Med indragningsrätlen avses i dessa fall atl möjliggöra ell bättre pris för pantobjaktat genom samtidig försäljning av fastigheterna.

I de situationer sora avses i andra punkten i första stycket kan underlåten indragning inte orsaka någon begränsning i borgenärens raöjligheter att fraradeles göra inteckningen gällande. Använder han inle indragningsrätten, kan ändå den brist som eventuellt uppstår vid försäljning av stamfasligheten tas ut ur avstyckningen.

Regler ora förfarandet när inteckningsborgenär önskar dra in fastighet ges i andra stycket av paragrafen.

Beredningen framhåller att indragningen utgör elt led i det påbörjade exekutiva förfarandet och att del är en omväg alt behöva använda lagsökning för prövning av frågan. Härtill kominer, alt indragningen inle förutsätter alt någon fordran fastställs lill betalning såsom del normala är vid lagsökning. Enligt förslaget skall ÖE i stället pröva frågan om indragning. Yrkande om indragning skall göras senast vid bevakningssararaanträdet. Det skall delges fastighetens ägare. Härvid tiUärapas 18 kap. 10 § JB. ÖE skall förelägga ägaren alt avge yttrande inom tid som ÖE besläraraer. Denna tid bör enligt beredningen inle vara längre än sora är nödvändig. ÖE skall därefter ex officio pröva, huruvida förutsättningar för indragning föreligger. Upplysningar härora får ÖE genora inteckningshandlingarna saral gravations- och äganderättsbevis. När yrkande om indragning framställts på ett framskridet stadium av exekutionen, kan det bli nödvändigt att inställa bevakningssara-manlräde och auktion för att indragningsyrkandet skall kunna prövas. Självfallet måste då också utsatt fördelningssararaanlräde inställas. Beredningen påpekar att della överensstämmer med vad sora nu tillämpas. När del exekutiva förfarandet las upp igen kan det tänkas all ny framställning om indragning görs. Rätlen atl framställa indragningsyrkande får emellertid i och med första bevakningssammanträdet anses prekluderad för envar som har haft möjlighet att framställa sådant yrkande vid det sammanträdel. Indragning av viss faslighet kan dock till äventyrs i sin tur föranleda indragning av ytterligare faslighet, även om raan praktiskt sett inle behöver räkna härraed.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 251

Har bevakningssamraanträde inställts raed anledning av indragningsyrkande, inträder inte någon sådan preklusion som nyss nämnts.

I tredje styckel första punkten föreskrivs, att om indragningsyrkande bifalls, skall fastigheten anses utmätt när beslutet meddelas. Enligt 50 § 1 (jfr 53 § andra stycket i deparlementsförslaget), skall dock tillägg enligt 6 kap. 3 § JB-förslaget beräknas med utgångspunkt från utmätningen av del ursprungliga exekutionsobjektet.

Enligt tredje sl}'cket andra punkten får den indragna fasligheten inle säljas innan beslutet om indragning har vunnit laga kraft. Della innebär, alt del under tiden regelmässigt inle skall ridtas åtgärder för försäljning beträffande vare sig den först utmätta eller den indragna fastighelen.

Beslut om indragning behöver inte leda till alt fasligheten blir såld. Den som framställt indragningsyrkandet är all anse som exekulionssökande beträffande den indragna fastighelen men är beroende av det redan inledda förfarandet. Om den sora ursprungligen har begärt exekution nedlägger förfarandet eller utmätningen går åter därför att han har fått betalt, förfaller även frågan om försäljning av den indragna fasligheten.

Remissyttrandena. De närmare bestämmelser om indragningsrätt som beredningen har tagit upp i denna paragraf har godtagits eller lämnats ulan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Den rätt som i förslaget tilläggs innehavare av panträtt atl dra in subsidiärt ansvarig faslighet finner emellertid hovrätten för Övre Norrland kunna sättas i fråga. Hovrätten framhåller, alt det sammanlagda värdet av stamfasligheten och avstyckningen i regel torde vara högre än värdet av stamfasligheten före avstv'ckningen. Enda beaktansvärda fördel med indragningsrätlen skulle därför vara, all panthavaren snabbare kan få betalt i fall då starafas-tiglieten inte förslår till täckande av hans fordran. Mot detta bör enligt hovrätten vägas övriga med avstyckningen knutna intressen. Eftersom avstyckningen inte får säljas annat än om stamfastighelen blir såld och brist sora inte täcks på annat sätt därvid uppstår, kan inte förväntas atl utbudet av av-st}'ckii!ngen lockar till sig spekulanter. Faran att avstyckningen, ora den behöver tas i anspråk, blir såld till underpris kan därför inte läranas åsido. Blir den inte såld, har förfarandet dock vållat besvär och oroat sakägarna. På grund av det anförda finner hovrätten tveksamt, om ifrågavarande rätt lill indragning bör behållas. I fall då den subsidiärt ansvariga fastighelen har samma ägare som den först utmätta fastighelen. torde enligt hovrätten olägenheterna dock vara mindre.

Bestämmelserna oni förfarandet vid indragning berörs av hovrätten för Västra Sverige och länsstyrelsen i Kalmar län. Hovrätten konstaterar all yrkande ora indragning enligt förslaget skall göras senast vid bevakningssammanträdet. Framställs yrkandet först vid eller kort före bevakningssammanträdet, måste nytt sådant sammanträde hållas och auktion i allmänhet utlj'sas till annan tid, vilket medför ölägenheter och ökade kostnader för in-

252 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

tressenlerna. Svårigheterna skulle enligt hovrätten kunna undvikas om man föreskrev atl indragningsyrkande måste framställas viss tid, t. ex. en vecka, före bevakningssammanträdet. ÖE skulle då hinna inställa bevakningssamraanträde och auktion samt meddela sakägarna om avbrottet i förfarandet. Ändringen skulle då inte innebära någon försämring för de indragningsbe-rättigade, eftersom dessa också enligt nuvarande rätt måste la ställning till indragningsfrågan redan före bevakningstidens utgång. Hovrätten påpekar, all en erinran om all indragningsyrkande raåste fraraställas inora viss tid, ora hovrättens förslag genomförs, bör tas in i kungörelsen angående auktion. Länsstyrelsen i Kalmar län framför samraa synpunkter. Enligt länsstyrelsen skulle det vara en fördel om samma tidsfrist gäller för begäran ora indragning som beredningen har föreslagit i fråga om begäran oin anslutning, dvs. två veckor. Länsstyrelsen sätter därför i fråga ora inte begäran ora indragning bör göras senast två veckor före bevakningssararaanträdet.

Departementschefen. I paragrafen tas upp bestäramelserna om rält att indra annan gemensamt intecknad fastighet i exekutiv försäljning. Beredningens förslag i denna del överensstämmer i huvudsak med gällande rätt utom såtillvida att förfarandet inleds hos ÖE och att indragningsrätt tillkommer också ursprunglig exekutionssökande sora har panträtt på grund av gemensam inteckning. Vad beredningen har föreslagit har godtagits av remissinstanserna. Också jag ansluter mig till förslagen. Som har framhållits under remissbehandlingen kan skälet för alt upprätthålla kravet på indragningsrätt beträffande subsidiärt ansvarig fastighet i vissa fall vara mindre starkt grundat. Jag anser det emellertid inte lämpligt att inskränka den föreslagna indragningsrätten.

Enligt gällande rätt skall yrkande om indragning framställas senast vid bevakningssammanträdet. Någon större praktisk olägenhet av en sådan ordning har inte framkoinmit. Jag finner därför inte heller anledning föreligga alt frångå beredningens förslag i della avseende.

Jag rill erinra om att särsldlda regler om lalan mol beslut ora indragning har tagits upp i 73 § andra stycket.

51 §

Denna paragraf motsvarar inledningen av 49 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. När gemensamt intecknade fastigheter skall säljas samtidigt bör på bevakningssammanträdet särskilt behandlas frågan hur utrop på auktionen skall äga rum. I departementsförslaget har föreskriften härom tagits upp i denna paragraf.

52 §

Paragrafen motsvarar 49 § (ulora inledningen) i lagberedningens förslag. Gällande rätt. Bestäraraelser om utropsordningen, när två eller flera geraensamt intecknade fastigheiler skall säljas samtidigt, finns i 121 och 122 §§

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 253

UL. Utgångspunkten är, atl fastigheterna endast utropas gemensarat, om inle annat föreskrivs. Detta följer indirekt av 121 § UL. Bara en för alla fastigheterna gemensam borgenärsförteckning behöver då upprättas. När det finns särintresse i någon av de utmätta fastigheterna, skall emellertid enligt 121 § 1 inoni. första punkten UL särutrop äga rura. Härvid krävs särskild borgenärsförteckning för varje faslighet. När särutrop skall ske, skall det inle följas av gemensarat utrop annat än ora detta behövs av hänsyn till gemensam inteckning eller begärs av ägaren till två eller flera fastigheter.

Lagberedningen. I 49 § i beredningens förslag behandlas utropsordningen när gemensamt intecknade fasligheter skall säljas samtidigt. Under 1 i första stycket anges de fall då fastigheterna skall utropas var för sig. Under 2 regleras när gemensamt utrop skall ske efter särutrop och vissa därmed sammanhängande frågor. Under 3 föreskrivs, att i återstående fall endast gemensamt utrop skall ske,

Särutrop skall enligt beredningens förslag förekomma i sex fall, I de fall som anges i punkt 1 under a)—d) är särutrop obligatoriskt, I de fall som avses under e) och f) förutsätter särutrop, att yrkande därom framställs av behörig sakägare. Beträffande samtliga dessa fall bör enligt beredningen be-stärainelserna inte anses hindra, att särutrop begränsas till den faslighet till vilken särintresse hänför sig eller som avses med yrkande enligt f). En förutsättning är, att del inle härigenom sker en felaktig bristöverföring.

Enligt a) skall särutrop äga rum, om fastigheterna har olika ägare. Detta överensstämmer med gällande rätt. Särutrop behövs för alt varje ägare skall kunna få möjlighet att ropa in sin fastighet. Den som har lagfart antas vara ägare, om inte annat risas.

Under b) föreslås i överensstämmelse med 122 § UL, att särutrop skall ske om fastighet med stöd av 48 § (jfr 50 § i deparlementsförslaget) har dragits in i försäljningen. All man då inle kan nöja sig med gemensamt utrop av alla berörda fastigheter följer redan av indragningens ändamål. Indragen fastighet får sålunda inte säljas, om inle den först utmätta fastighelen blir såld (jfr 55 § första stycket i departementsförslaget). Om redan den ursprungliga exekutionen har riktal sig mot två eller flera fasligheter, skall frågan om utropsordningen inom denna grupp behandlas särskilt för atl man skall se, om indragen faslighet får säljas. Efter särutrop bör då de ursprungligen angripna fastigheterna utropas gemensamt. Om flera gemensamt intecknade fastigheter har dragits in och ropats ut var för sig, kan gemensamt utrop av dessa fastigheter behövas. Slutligen skall de ursprungligen angripna och de indragna fastigheterna ropas ul gemensamt, om förutsättningarna under 2 är uppfyllda.

Särutrop skall vidare enligt c) äga rum, om någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning. Därmed avses t. ex., att en av två fasligheter svarar endasl subsidiärt. Rättsläget kan emellertid vara mera

254 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

komplicerat, t. ex. så alt fastigheterna A och B:l svarar primärt medan fastigheten B: 2 svarar endast subsidiärt efter B: 1.

Föreskriften under c) syftar på fall då viss fastighet endast svarar subsidiärt. Det gäller här främst avstyckade fastigheter. Enligt 6 kap. 18 § JB 1966 (jfr 6 kap. 11 § JB) blir avstyckad fastighets ansvar subsidiärt så snart stamfastigheten och den avstyckade fastighelen inte längre är i samme ägares hand. Det subsidiära ansvaret uppstår oavsett om del är stamfasligheten eller avstyckningen sora får ny ägare. Fånget behöver inte lagfaras för att ansvaret skall bli subsidiärt.

Av sättet för ansvarets utkrävande följer, alt fastighet sora endasl är subsidiärt ansvarig inte får säljas innan del visat sig alt köpeskillingen för den fastighet sora svarar i första hand inle förslår lill borgenärens förnöjande (jfr 55 § andra stycket i departementsförslaget). Härav följer, att när någon av de angripna fastigheterna endasl svarar subsidiärt, särutrop måste tillgripas.

Enligt d) skall särutrop ske, om någon av fastigheterna besväras av säi-skild inteckning eller någon faslighels ansvar för gemensam inteckning ej avser inteckningens hela belopp.

Förslaget kräver — i motsats till gällande lag — inle obligatoriskt särutrop därför alt del finns särintresse i form av särskild rättighet i viss fastighet, t. ex. nyttjanderätt. Enligt e) ges emellertid möjlighet lill särutrop efter yrkande i denna situation.

Ora del finns särinleckning, skall enligt förslagel särutrop alllid äga rura, oavsett ora denna inteckning har bättre eller sämre rätt än exekulionsfordringen. Om inteckningen har sämre rätt, är det självfallet, att inteckningshavaren har intresse av särutrop. Har däreraot särinteckningen bättre förraånsrätt, är särutrop inte påkallat för alt inteckningshavaren skall vara säkerställd. Tvärtom kan dennes ställning försämras genom särutrop. I detta fall påkallas särutrop i stället av hänsyn lill efterföljande gemensamma inteckningar.

Med förhandenvaron av särinleckning likställs i förslaget, all någon fastighets ansvar för gemensam inteckning inle avser inteckningens hela belopp. Del gemensararaa ansvaret kan ha skadats t. ex. genoin dödningsåtgärd, expropriation eller underlåtenhet atl begära indragning. I JB har man konsekvent sökt motverka förekomsten av pantbrev som gäller i flera fastigheter ulan alt var och en åtminstone subsidiärt svarar för pantbrevets hela belopp. Men undanlagsvis kan sådana situationer även framdeles förekomma.

Ytterligare ell fall som på grund av bestämmelsen under d) skall föranleda särutrop är, att inte alla gemensamt inlecknade fastigheter omfattas av exekutionen. Sker i sådant fall endasl gemensamt utrop av de fastigheter som skall säljas, kan det medföra, atl brist överförs på icke tillåtet sätt.

Som nyss har nämnts skall förekomsten av en rättighet inte obligatoriskt medföra särutrop. Enligt e) får däremot rättighetshavare möjlighet all be-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 255

gära särutrop. Där föreskrivs sålunda särutrop, om det yrkas av innehavare av särskild rättighet i någon av fastigheterna och rättigheten ej skall beslå oavsett om fastigheten säljs. Denna rätt att begära särutrop tillkommer enligt förslaget rättighetshavare oavsett om rättigheten är inskriven eller inte. Muntlig upplåtelse, som ju inte skall upptas i sakägarförteckning, avses inle. Vid särutrop kan rättighetshavaren tänkas ha större möjlighet alt rädda sin rättighet än vid gemensamt utrop.

Förutsättning för atl rättighetshavaren skall få yrka särutrop är, atl rättigheten inte skall bestå oavsett om fastighelen säljs. Innehavare av rättighet, som är skyddad redan på grund av dess läge i sakägarförteckningen eller som jämlikt 33 § 2 (jfr 33 § andra styckel i departementsförslaget) har förbehållits vid bevakningssammanträdet, har inle något intresse av särutrop.

Enligt f) skall särutrop också äga rum, om det yrkas av ägare eller borgenär vars rält kan bero därav. Sålunda kan den som äger hela det utmätta komplexet vara intresserad av särutrop i förhoppning alt fastigheterna skall ge mera på del sättet. Ett sådant förfarande kan, frånsett arbetet raed särskilda saliägarförteckningar, inte skada någon. Sedan särutrop skett skall nämligen enligt 2 ske gemensarat utrop i hithörande fall. Även en borgenär kan av nämnda skäl yrka särutrop, om han anser atl inskriven rättighet med bättre rätt bör belasta endast den faslighet i rilken rättigheten gäller (jfr 53 § första stycket i departementsförslaget). Vidare kan det t. ex. tänkas, att om någon borgenär har förmånsrätt enligt 8 § 1) FRO (jfr 6 § 1. FRL) i viss fastighet, annan borgenär vill ha särutrop.

Sakägare som vill begära särutrop i fall som avses under e) eller f), skall framställa yrkande härom innan bevakningssammanträdet avslutas, eftersom yrkandet är av betydelse för upprättandet av sakägarförteckning. Bestämmelse härom har upptagits som andra stycke under 1.

I punkt 2 första stycket regleras, när gemensamit utrop skall ske sedan särskilda utrop ägt rum. Om fastigheterna har samma ägare, skall gemensamt utrop alltid följa. Om köpeskillingen då blir högre än sumraan av särutropen, skall det gemensamma utropet som regel godtas. I motsatt fall gäller särutropen. Ingen sakägare kan i denna situation förlora på det gemensamma utropet (jfr 55 § fjärde stycket i departementsförslaget). Läget är ett annat, om fastigheterna har olika ägare. Gemensamt utrop kan då göra del omöjligt för den enskilde ägaren att ropa in sin egendom. 1 detta fall föreskrivs därför geraensamt utrop endast om full betalning inte har uppnåtts för fordran, för vilken samtliga fasligheter svarar. Gemensamt utrop behövs då för all del gemensamma ansvaret skall kunna utkrävas så långt som möjligt. Ägarna kan också enas om att fastigheterna skall utropas gemensamt. Del är inte tillräckligt all, om någon ägare är frånvarande, de övriga ägarna enas om atl begära gemensamt utrop. Samtliga ägare måste vara ense därom.

Mellan stamfastighet och subsidiärt ansvarig avstyckning föreligger som regel inle — frånsett inteckningen — någon ekonomisk gemenskap. Gemen-

256 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

samt utrop behöver i sådant fall inle äga rum enligt förslagel annat än ora särskilda skäl föreligger. Med särskilda skäl förstås, atl raan har starka skäl att räkna med högre pris vid gemensam försäljning på grund av fastigheternas belägenhet och beskaffenhet eller att på annan grund gemensara försäljning innebär en betydande fördel som bör inverka på priset. Besläramelse härom har upptagits sora sista punkt i första stycket under 2.

Den omständigheten alt bud inte avges vid särutropen medför inte all frågan om fastigheternas försäljning förfaller. Det åligger i stället ÖE att fortsätta med gemensamt utrop.

Vid försäljning av gemensarat intecknade fastigheter kan tillämpningen av skyddsreglerna för rättigheter föranleda komplikationer, när såväl särutrop som gemensarat utrop skall ske. Gällande lag anvisar inte någon entydig lösning och skilda åsikter i frågan har framförts. I praktiken torde svårigheterna ofta ha kringgåtts genom atl skyldigheten all göra särutrop har blivit eftersatt. Med beredningens förslag i 33 § (jfr 33 § i departementsförslaget) kominer rättigheter atl i ökad utsträckning stå kvar oberoende av utropen. I fall då utropen får betydelse för rättighetshavaren skall utrop av fastigheten först ske utan förbehåll om rättighetens bestånd och sedan med sådant förbehåll. Buden tjänar lill upplysning, huruvida rältighalen utgör någon belastning på fastigheten eller inte. Det krävs av inteckningshavarna och andra sakägare att de är vaksamma på delta stadium, om de anser att rättigheten är en belastning. Om utropet med förbehåll för rättigheten blir lika högt som utropet utan förbehåll eller högre är rättigheten räddad. Rällighetan blir också räddad, om alla fordringar med bättre rätt blir täckta och fastigheten inte kan komma att belastas med subsidiäransvar för inteckning som har bättre rätt än rättigheten. I andra fall är rättigheten alltjämt i farozonen. Rättigheten blir då inle skyddad utan att alla borgenärer med bättre rätt — efter fördelning även av subsidiäransvaret — får full betalning ur fasligheten eller borgenär som blir nödlidande godtar ett lägre bud. För ändamålet kan det behövas all rätlighelshavaren tillskjuter visst belopp (jfr 39 § i deparleraentsförslaget).

När särutrop äger rum, vet man inte alltid hur stor belastningen slutligen blir på fastigheten. Sakägarna får räkna med alt fastigheten kommer alt belastas med subsidiärt ansvar, vilket också skall vara anmärkt i sakägarförteckningen (jfr 53 § andra stycket i departementsförslaget). Detta medför, atl rättighetshavare inte kan behöva göra tillskott som eventuellt föranleds av subsidiäransvar för fastigheten förrän det visat sig hur stor belastningen av sådan anledning blir. Om han gjorl tillskott raed utgångspunkt från pri-raäransvaret men ej vill öka sin insats till vad som påkallas av subsidiäransvaret, skall betalningen gå åter. Rättighetshavarnas ställning kan alltså inte bedömas förrän även subsidiäransvaret är fördelat. Fördelningen av subsidiäransvaret behöver inle föranleda nya särutrop. De bud som givils vid de

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 257

särutrop som redan skett gäller även för del fallet all den slutliga belastningen på den ena eller andra fastigheten klargörs först senare.

Har en rättighet förbehållits vid särutrop, skall det enligt andra styckel under 2 gälla även om gemensamt utrop sker. Detta följer redan av atl fastig-helens andel i den gemensamma köpeskillingen inte kan bli mindre än vad som bjöds för fastigheten vid särutropet. Om emellertid rättigheten inte har skyddats vid särutrop, kan den ändå räddas vid det gemensamma utropet. Då skall nämligen med tillämpning av 38 § (jfr 39 § i deparleraentsförslaget) ånyo undersökas, huruvida rättigheten behöver offras. Det bör också analogivis vid gemensamt utrop prövas, om rättigheten kan räddas med mindre tillskott från rättigbetshavarens sida än vid särutropet.

I överensstämmelse med 121 § 2 mom. första punkten UL föreskrivs i tredje stycket under 2, att gemensamt utrop har företräde, om del är högre än summan av vad som bjudils vid särutropen. Häri gäller emellertid den inskränkningen alt, om någon faslighets andel i den gemensamma köpeskillingen inte uppgår till fastighetens skyddsbelopp, frågan om dess försäljning förfaller. Återstående fastigheter skall då enligt 51 § 3. andra stycket (jfr 55 § femte stycket i deparleraentsförslaget) utropas gemensamt. Därefter får särutropen och det sista gemensamma utropet jämföras för deras del. I punkt 3 föreskrivs, att i andra fall än som tidigare behandlats i paragrafen skall fastigheterna endast utropas gemensamt. De kommer då alt säljas enligt gemensara sakägarförteckning. Som tidigare utvecklats torde, sedan JB:s regler om gemensam inteckning har slagit igenom och en viss övergångslid har förflutit, det vanliga bli att endast gemensamt utrop sker.

Beredningen har inle givit särskilda regler om grupputrop. Beredningen har eraeUertid undar 1 iittalat, alt särutrop bör kunna begränsas till den fastighet till vilken särintresse hänför sig eller som avses med yrkande enligt f). Delta förutsätter, atl gruppulrop kan ske av återstående fastigheter. När vissa av de utmätta fastigheterna har samma ägare och besväras av sarama gravalioiier, har också i praxis vid tillämpning av gällande lag godtagits, att grupperna och inte de individuella fastigheterna utropas för sig. Beredningen förutsätter, atl grupputrop kan ske utan särskild föreskrift. Som förut antytts raåste emellertid tillses, att grupputrop inte leder till att felaktig brist-överföring sker.

Remissyttrandena. Hovrätten för Övre Norrland konstaterar att gemensamt inlecknade fastigheter enligt förslaget undantagslöst skall ropas ut gemensamt om de har samma ägare. Uppnås därvid högre bud än summan av buden vid särutropen, skall det gälla om inte annat följer av 51 § i förslaget. Har fastigheterna olika ägare, behöver inte gemensamt utrop äga rum annat än om gemensam skuld blir nödlidande. Liksom de olika ägarna kan ha intresse av att ropa in sin egendom kan ägaren av flera fastigheter ha intresse av att ropa in en eller flera av dc utmätta fastigheterna. Hovrätten ifråga-

9 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

258 KungL Maj.-ts proposition nr 20 år 1971

sätter om inte den som äger samtliga utmätta fastigheter bör beredas samma möjligheter som de olika ägaima.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller all de nuvarande reglerna om utrop av gemensamt intecknade fastigheter reglerar när särutrop skall ske. ÖE kan då regelmässigt förbereda ärendet i enlighet härmed. Enligt förslagel är särutrop obligatoriskt endast i de fall som anges under punkt 1 a)—d) i paragrafens första stycke, medan övriga fall förutsätter att yrkande framställs av behörig sakägare innan bevakningssammanträdet avslutas. Länsstyrelsen anser, att sådant yrkande bör framställas inom riss tid före bevakningssammanträdet. Just försäljning av gemensamt intecknade fastigheter innebär oftast de största problemen såväl för ÖE som sakägarna. Det är därför synnerligen värdefullt om auktionen kan förberedas i god tid, så att alla berörda parter i någon mån har möjlighet alt förutse hur utropsordningen för auktionen kommer att gestalta sig.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att de rättsägare som är närvarande rid bevakningssammanträdet alltid bör ha rätt alt träffa överenskommelse om gemensamt utrop av gemensamt intecknade fastigheter utan föregående särutrop. En förutsättning för detta är att alla rättsägare har underrättats om alt sådan överenskommelse kan träffas om det inte bestrids skriftligen eller muntligen vid sammanträdel. Först genom en sådan regel skulle enligt länsstyrelsen verkliga lättnader i fråga om förfarandet vid försäljning av gemensamt inlecknade fastigheter kunna uppnås. Länsstyrelsen påpekar atl det, om en ordning som den av länsstyrelsen förordade genomförs, blir nödvändigt med en regel om den ordning enligt vilken inteckningar m. m. skall tas upp i den gemensamraa sakägarförteckningen.

Departementschefen. Gällande bestämmelser om utropsordningen, när två eller flera gemensamt inlecknade fasligheter skall säljas samtidigt är i flera avseenden svårtillgängliga. Beredningens förslag innebär att reglerna bhr tydligare och mer överskådliga än de för närvarande är. Med tanke på de skiftande situationer och de invecklade förhållanden som kan föreligga vid saratidig försäljning av geraensarat inlecknade fastigheter är det knappast raöjligl alt nå längre än beredningen i syfte all förenkla bestämmelserna. Liksom beredningen vill jag emellertid framhålla att JB:s regler om gemensamma inteckningar är så u]ppbyggda att det finns grundad anledning att anta att förfarandet vid samtidig försäljning av gemensamt intecknade fastigheter i framliden i allmänhet inle kommer att föranleda några större svårigheter. I del avseendet får jag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen.

I anslutning lill de av beredningen föreslagna bestämmelserna har undar remissbehandlingen framförts uppfattningen att rid bevakningssammanträdet närvarande rättsägare skall få bestämma atl enbart gemensamt utrop skall ske. En regel av denna innebörd kan enligt min mening leda till rättsförluster för sakägare som inte är tillstädes och något fullgott skydd däremot

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 259

uppnås inte genom att regeln kompletteras med skyldighet att underrätta sakägarna om dess existens. Jag anser del inte nödvändigt att ytterligare komplicera proceduren genom alt, som har föreslagils i ett remissvar, ta in föreskrift att yrkande om särutrop — när sådant inte är obligatoriskt — skall framställas riss tid före bevakningssammanträdet.

Från en remissinstans har ifrågasatts om inle den som är ensam ägare lill samtliga utmätta fastigheter borde beredas samma möjlighet till inrop av en eller flera av fastigheterna som föreslås beträffande del fall då det finns olika ägare till de utmätta fastigheterna. Jag delar inte den uppfattningen. Enligt förslaget är ägare till samtliga fastigheter betagen rätten till förvärv av en eller flera fastigheter bara om bättre bud nås efter gemensarat utrop. Mellan det fallet alt fastigheterna tillhör olika ägare och det fall att de tillhör sarama ägare föreligger också en principiell skillnad. Vid försäljning av fastigheter med skilda ägare avses enbart att uppnå full betalning för den gemensamma inteckningen. Innehas däremot fastigheterna av en ägare, dvs. exekutionsgäldenären, åsyftar försäljningen betalning av samtliga fordringar. Med hänsyn härtill anser jag beredningens förslag böra följas också på denna punkt.

I sak har beredningens förslag beträffande utropsordningen följts i departementsförslaget. I redaktionellt avseende har vissa ändringar emellertid företagils. Jag rill särskilt nämna att det i departementsförslaget inledningsvis anges som huvudregel atl geraensarat intecknade fastigheter skall utropas gemensamt, varigenom reglerna om särutrop tydligare får karaktär av bestämmelser för särskilda fall. Som framgår av det föregående har föreskriften att frågan om utropsordningen skall behandlas på bevakningssammanträdet, som i beredningens förslag finns som inledning till de här aktuella bestämmelserna, i departementsförslaget fått sin plats i 51 §.

53 och 54 g§

Paragraferna motsvarar 50 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 116 § 1 mom. UL skall särskild sakägarförteckning upprättas för varje fastighet när gemensamt intecknade egendomar skall utropas var för sig vid samma auktion.

I 116 § 2 mom. meddelas regler om lägsta budet, när två eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas. Skall fastigheterna säljas till gäldande av samma fordran och har den gemensamma inteckningen bättre rätt än exekulionsfordringen, skall lägsta budet för envar fastighet bestämmas som om försäljningen skedde för betalning av den gemensamma inteckningen. Anledningen härtill är, att gemensamheten i ansvar annars inte skulle kunna utnyttjas till fullo. Om det finns flera gemensamma inteckningar, anses lägsta budet skola bestämmas mad hänsyn till den bästa gemensamma inteckningen. En följd av lägsta budels placering kan bli, alt särinleckning i viss fastighet, som ligger mellan den bästa gemensamma inleck-

260 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ningen och exekulionsfordringen, offras. Hänsynen till den gemensamma inteckningen har alltså krävt avsteg från täckningsprincipen.

Enligt 116 § 3 mora. har innehavaren av gemensara inteckning möjlighet att efterge den gemensamma ansvarigheten. Sker eftergift beträffande de fastigheter som skall säljas, skall borgenärsförteckningarna upprättas och lägsta buden bestämmas i överensstämmelse härmed.

Som huvudregel gäller enligt 117 § UL atl alla gemensamma inteckningar skall betalas kontant, om inte försäljningen har skett vid gemensarat utrop utan föregående särutrop. Ora inteckningshavaren efterger den gemensamma ansvarigheten eller endast en av de geraensamt inlecknade fastigheterna säljs, kan emellertid avräkning ske.

Lagberedningen. I 50 § i beredningens förslag ges regler om upprättande av sakägarförteckning när gemensamt intecknad fastighet skall säljas. Bestämmelserna avser såväl försäljning enligt särskild sakägarförteckning som försäljning enligt gemensara förteckning. Paragrafen innehåller också kompletterande bestämmelser om betalning av köpeskilling och handpenning.

I punkt 1 föreskrivs, alt då särskilda utrop sker särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje fastighet som skall säljas. Detta överensstämmer i sak med vad som gäller enligt 116 § 1 mom. UL.

Det kan enligt beredningen tänkas förekomma, all t. ex. två av tre gemensamt inlecknade fastigheter har ulmätts och skall säljas. I sådant fall kan det risserligen vara tillräckligt raed en gemensam sakägarförteckning, om de två utmätta fastigheterna tillhör samma ägare och är helt homogent belastade. Förteckningen skall emellertid ändå anses som särskild sakägarförteckning därför all den Iredje inlecknade fastighelen ej säljs samtidigt. Detta innebär, alt fordringar som belastar fastigheterna i princip skall betalas kontant och alt fortsatt inleckningsansvar inte kan komraa i fråga. Sora fallet måste bli mycket sällsynt har lagtexten inte betungats därmed.

Enligt första stycket andra punkten under 1 skall, när särskilda sakägarförteckningar upprättas, förteckningen för varje fastighet upprättas som om försäljningen begärts på grund av den bästa gemensamma inteckningen. Det görs alltså inle någon skillnad mellan del ursprungliga exekulionsobjektet och indragen fastighet. Även i indragen fastighet blir endast inteckningar som ligger framför dea. bästa gemensamma inteckningen skyddade. Om exekulionsfordringen har bättre rätt i en eller flera fastigheter än den bästa gemensamma inteckningen, skall skyddsbeloppet för den eller de fastigheterna enligt förslaget bestämmas med hänsyn lill exekulionsfordringen.

Gemensam inteckning skall enligt 47 § andra styckel (jfr 49 § andra stycket i departementsförslaget) fördelas så som sägs i 6 kap. 17 eller 18 § JB 1966 (jfr 6 kap. 10 eller 11 § JB). För varje fastighet skall alltså i sakägarförteckningen tas upp det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till övriga fastigheter. I princip innebär detta, att fastighetens primärbelopp skall anges. Emellertid följer av reglerna för gemensam inteckning att faslig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 261

hel kan få bära ett ökat ansvar, om del konstateras brist i annan egendom. Della måste till ledning för spekulanterna anmärkas i sakägarförteckningen. Storleken av det vidgade ansvaret kan emellertid inte bestämmas i förväg utan blir beroende på utfallet av försäljningen av övriga utmätta fastigheter. Bestämmelse alt i förteckningen skall göras anmärkning om alt ansvaret kan vidgas har upptagits i andra stycket under 1. Regeln, som överensstämmer med senare delen av 116 § 1 mom. UL, avser primärt ansvarig faslighet.

Enligt 48 § tredje stycket (jfr 50 § tredje stycket i departementsförslaget) anses indragen fastighet utmätt när beslut meddelas om indragning. När fastighet har dragits in, uppkommer ett särskilt problera i fråga om beräkning av tillägg enligt 6 kap. 3 § JB. Enligt sistnämnda lagrum utgör tillägget dels femton procent av fordringens kapitalbelopp, i den mån detta faller inom pantbrevets belopp, och dels sex procent årlig ränta på samma fordringsbelopp från den dag då fastighelen utmättes eller konkursansökan gjordes. Av 48 § tredje stycket skulle följa, att "utmätningsränta" skulle kunna tas ut ur indragen fastighet endast från den dag då den anses utmätt. Ur det ursprungliga exekulionsobjektet kan emellertid utmätningsränta tas ut för liden från utmätningen av detta objekt. Uppslår brist i indragen fastighet, kan också ränta på bristen tas ut ur vad som först ulmätts. Gällande lag besvarar inte spörsmålet, för vilken lid ränta får tas ut ur indragen fastighet. Det har i doktrinen hävdats, att ränta för alla fastigheter sora skall säljas, alltså även indragen fastighet, skall räknas från utraätningen av del ursprungliga exe-kutionsobjeklel. Genom reglerna i 6 kap. 3 § JB reduceras frågan lill atl avse den där angivna utmätningsräntan. Beredningen föreslår, att som Iredje stycke under 1 förs in en regel i ämnet. Där föreskrivs, att när fastighet har dragits in enligt 48 §, tillägg enligt 6 kap. 3 § JB skall beräknas med utgångspunkt från den första utmätningen. Denna föreskrift är tilläraplig även när indragning sker med anledning av alt faslighet skall säljas exekutivt under konkurs. Om konkursansökningen har föregått indragningsbeslutel, bör emellertid räntan räknas från konkursansökningen.

Beträffande fastighet som endasl i andra hand svarar för inteckning skall enligt fjärde stycket under 1 anges, om sådant ansvar kan ifrågakomma. Det är nödvändigt att fästa uppmärksamheten på förhållandet genom anteckning i sakägarförteckningen. Situationen inträder, när en subsidiärt ansvarig avstyckning säljs samtidigt med stamfastighelen. Då kan i stamfasligheten uppstå brist som skall tas ut ur avstyckningen. För att detta skall kunna ske förutsätts, atl avstyckningar som svarar före den avstyckning varom är fråga säljs samtidigt.

Beträffande inteckningsansvaret efter exekutiv auktion på gemensamt inlecknade fasligheter innehåller JB bestämmelser som leder till atl avräkning på fordran, för vilken gemensam inteckning ligger sora säkerhet, inte kan äga rum annat än om försäljningen gäller hela komplexet och särutrop ej skett. Under 2 i 50 § har beredningen föreskrivit, att i fall som avses under 1

262 Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1971

-— dvs. när försäljning sker enligt särskild sakägarförteckning — varje fordran som är förenad med panträtt i den sålda fastigheten skall betalas kontant. Det medges dock undanlag efter överenskommelse mellan inroparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Sådan överenskommelse kan länkas, när ÖE jämlikt 52 § tredje stjcket (jfr 56 § tredje stycket i departementsförslaget) kan meddela förordnande ora fortsatt inleckningsansvar.

Förekommer särinleckning i såld faslighet, föreligger inte hinder mot överenskommelse om avräkning för fordran som är förenad med panträtt. Det kan här näranas, att gemensam inteckning förvandlas till en eller flera separatinteckningar om borgenären efterger det gemensamma ansvaret när det kan ske enligt bestämmelsen under punkten 5. Beredningen har likväl inte ansett, all det för sådana fall som här nämnts behöver göras något undantag från regeln om kontantbetalning i punkt 2.

I punkt 3 behandlas frågan om skyldighet att erlägga handpenning vid särutrop. Gällande lag ger inte något besked i detta hänseende. Det har ansetts, atl särutrop bör säkerställas genom handpenning. Härvid har åberopats den betydelse sora särutropen, även om de inle blir gällande, har för den gemensamma köpeskillingens uppdelning. De måste därför vara allvarligt menade. Beredningen ansluter sig lill denna uppfattning och förordar en bestämmelse därom. I första punkten under 3 föreslås sålunda, att handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om inropad faslighet enligt 49 § (jfr 52 § i departementsförslaget) skall utropas på nytt. Av 34 § 4 (jfr 35 § andra stycket i departementsförslaget) följer, all del är tillfyllest alt lämna godtagbar säkerhet. Är handpenning som lämnats vid ett inrop tillräcklig för att täcka handpenning som samma inropare skall lämna för senare inrop, behöver ny handpenning inte lämnas. För att bud som är så lågt att det inte kan antas behöver handpenning inle lämnas. Detta gäller även inrop som sker vid gemensarat utrop och inte kan godtas därför alt det inte överstiger sumraan av vad som har bjudits rid särutropen. Om en fastighet utropas flera gånger för prövning om rältighel skall förbehållas, skall också varje inrop säkerställas (jfr 41 § i departementsförslaget).

Om inrop inte skall bestå, skall handpenningen återlämnas. När gemensamt inrop skall gälla, behöver alltså inte avvaktas, att köpet verkligen fullföljs på betalningsdagen.

När geraensarat inlecknade fasligheter endast skall utropas geraensamt, upprättas enligt punkt 4 endast gemensam sakägarförteckning. Som framgår av 49 § 1 (jfr 52 § första stycket i departementsförslaget) föranleder särintresse i form av rättighet inle all särutrop är obligatoriskt. Det förutsätts yrkande därom. Framställs inle sådant yrkande, utgör särintresset sålunda inte hinder mot försäljning efter endast gemensamt utrop.

Ora endast gemensamt utrop skall äga rum och rättigheter finns i mer än en fastighet, behövs en regel om den ordning i vilken rättigheterna skall las

KungL Maj.ts proposition nr 20 år 1971 263

upp i förteckningen. Enligt andra stycket under 4 i förslaget skall varje rättighet anses upplåten i alla fastigheterna. Rättigheterna skall till följd härav ordnas som om de alla upplåtits i en och samma fastighet, vilket onekligen erbjuder vissa problem enligt förslaget liksom enligt gällande lag. Bestämmelsen omfattar endast rättigheter som avses i 27 § 4 (jfr 25 § 4 i departementsförslaget), dvs. rättigheter som skall tas upp i sakägarförteckningen. Enligt 38 § (jfr 39 § i departementsförslaget) skall för varje rättighet prövas vilken belastning den medför, om ej annat följer av 33 § (jfr 33 § i deparlementsförslaget). Ordningsföljden mellan rättigheter meddelade i olika fastigheter blir därför av mindre betydelse.

Enligt 35 § (jfr 37 § i departemenlsförslaget) kan sakägare fordra, atl försäljning skall ske på andra villkor än lagen anger, om avvikelsen inta gör intrång i annans rätt. Eftergift av den gemensamma ansvarigheten hör hit. Eftersom eftergiftens ändamål är att ge inteckningshavaren möjlighet att låta avräkna sin fordran i stället för alt la betalt finns inle behov av eftergift vid försäljning enligt gemensam sakägarförteckning. En sådan eftergift skulle raedföra särgravation i ett homogent komplex, något som uppenbarligen inte kan tillåtas. I punkt 5 föreskrivs därför, att vid lillärapning av 35 § skall iakttas att innehavare av gemensam inteckning inte får efterge den gemensamma ansvarigheten annat än om fastigheterna säljs var för sig.

Om inteckningshavaren vill efterge det gemensamma ansvaret när eftergift är tillåten enligt punkt 5, måste han göra det senast vid bevakningssammanträdet. Effekten av eftergiften blir, att den gemensamraa inteckningen förvandlas till en eller flera separatinteckningar, om försäljning kommer till stånd. Della inverkar på sakägarförteckningarna och har betydelse för bestämmande av skyddsbeloppen. Eftergiften är begränsad lill de fastigheter sora säljs. Däremot kvarstår gemensam ansvarighet för fastigheter som till äventyrs inte omfattas av exekutionen. Kommer försäljning inte till stånd, kvarstår det fulla gemensamma ansvaret.

Remissyttrandena. De av beredningen i denna paragraf upptagna bestämmelserna har lämnats utan erinran av alla remissinstanser utom länsstyrelsen i Kopparbergs län. Länsstyrelsen konstaterar all beredningen under punkten 1 i paragrafen föreslår att särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje fastighet som skall säljas. Detta förslag anser länsstyrelsen inle överensstämma med beredningens uttalanden i betänkandet om grupputrop av fastigheter. I den mån grupputrop redan i första omgången kan ske beträffande vissa fastigheter måste det enligt länsstyrelsen vara tillräckligt att upprätta en gemensam förteckning för dem.

Departementschefen. Beredningen har föreslagit en regel av innebörd att innehavare av gemensam inteckning får efterge den gemensamma ansvarigheten, om gemensamt intecknade fastigheter säljs var för sig (punkt 5 i förslaget). Däremot skall enligt beredningen sådan eftergift vara utesluten, om fastigheterna säljs enligt gemensam sakägarförteckning.

264 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

En regel av den föreslagna innebörden slår inte i överensstämmelse med vad som enligt JB skall gälla beträffande panträtt på grund av gemensam inteckning och i fråga om exekutiv auktions inverkan på gemensam inteckning. Regeln saknar därför motsvarighet i deparleraentsförslaget. Della innebär att eftergift av gemensamt ansvar enligt departementsförslaget inte i något fall är möjlig.

I övrigt överensstäraraer deparlementsförslaget i sak raed beredningens förslag. Särskilda regler om gruppulrop har inte lagils upp i förslagel. Försäljning i denna form innebär emellertid alt grupperna och inte de särskilda fastigheterna utropas för sig. Det raedför att del bör vara tillräckligt att upprätta en gemensam sakägarförteckning för fastigheterna, om grupputrop kan ske redan i första omgången.

Redaktionellt har bestämmelserna i deparlementsförslaget delals upp på två paragrafer. I enlighet med den disposition som har följts i del föregående tas i 53 § upp reglarna om innehållet i sakägarförteckningen (jfr punkterna 1 och 4 i beredningens förslag), medan reglerna om betalningsvillkoren har tagils upp som 54 § (jfr punkterna 2 och 3 i beredningens förslag).

55 §

Paragrafen motsvarar 51 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. I 51 § i beredningens förslag har saralats vissa regler som skall iakttas vid auktion på gemensamt intecknade fastigheter. Samtliga föreskrifter avser förhållanden som endasl kan uppslå rid försäljning av gemensamt intecknade fastigheter och kompletterar de regler sora gäller vid exekutiv försäljning av en enda fastighet.

Punkt 1 behandlar försäljning av indragen fastighet. Härom föreskrivs f. n. i 122 § UL, alt den egendom vars särskilda försäljning har blivit begärd skall ropas ut först. Om vad sora då bjuds inle ger någon betalning åt exekulionsfordringen, skall varken del ursprungliga exekulionsobjektet eller indragen fastighet säljas. I annat fall skall sistnäranda fastighet utropas. Brist i denna fastighet, som skall överföras till det ursprungligen ulraätta objektet, kan då medföra atl ingen fastighet kan säljas.

Beredningen anser, atl samma ordning bör gälla även i fortsättningen. Leder alltså utropet av den först utmätta fastigheten inte lill resultat, nedläggs hela förfarandet. Detta kan inträffa även om skyddsbeloppet uppnåtts. Skyddsbeloppel bestäms ju med hänsyn lill den bästa gemensamma inteckningen. Att avgivet bud jämte eventuella övriga tillgängliga medel överstiger skyddsbeloppet behöver därför inle medföra, alt exekutionssökanden verkligen kan få betalning. Om emellertid budet förslår lill någon betalning på sökandens fordran, fortsätter ÖE alt ropa ul den indragna fastighelen. Uppslår härvid brist, skall denna överföras till del första exekulionsobjektet. Något nytt utrop av denna fastighet behöver emellertid inle företas. Skyddsbeloppet för denna är bestämt raed hänsyn till den bästa geraensamma inleck-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 265

ningen och ändras inte i nämnda situation. Med utgångspunkt från det avgivna budet har man all undersöka, om den ursprungliga exekulionssökanden kan få någon betalning trots bristöverföringen. Blir svaret nekande, sker ingen försäljning (se punkt 4). Beredningen har förut nämnt, att del kan bli nödvändigt att, förutom särutrop av varje fastighet, ha geraensamt utrop av de ursprungligen angripna fastigheterna, av de indragna fastigheterna samt slutligen av samtliga fasligheter. I enlighet med vad som nu sagts har i 51 § 1 föreskririts, att när fastighet indragits i försäljningen med stöd av 48 § (jfr 50 § i departementsförslaget) och den först ulraätta fastigheten inte blir såld, skall inte någon av fastigheterna säljas.

Även vid exekution som riktar sig såväl mot primäransvarig sora mot endast i andra hand ansvarig fastighet behövs särskilda regler ora utropsordningen. 121 § 3 och 4 mom. UL avser de fallen att exekution direkt riktas mot slamfastighet och subsidiärt ansvarig avstyckning på grund av gemensam inteckning eller att avstyckningen indragits i förfarandet. Inteckningen får då — som en följd av ansvarels subsidiära natur — inte föranleda försäljning av avstyckningen, om brist inte har konstaterats i stamfasligheten. Blir exekutions- och eventuell indragningsfordran täckta i stamfastighelen, får avstyckningen inte säljas. Delta anses gälla även om gemensam inteckning med sämre rätt blir nödlidande. 121 § 3 och 4 mom. UL lämnar möjlighet för av-styckningens ägare att avvärja försäljning av avstyckningen genom atl betala vad som brister för att sökanden skall få fullt. Är avstyckningens ansvar begränsat till visst belopp, behöver högst detta belopp tillskjutas.

I överensstämmelse med vad sora nu gäller föreslår beredningen i punkt 2, atl om fastighet endast i andra hand svarar för fordran på grund av gemensara inteckning, får den inte säljas för den fordringen innan det visat sig att betalning inle kan ulgå ur den faslighet som svarar i första hand. Här åsyftas de fall då ulmätningssökanden fått utmätning av såväl stamfasligheten som den subsidiärt ansvariga fastighelen och då borgenär med lika eller sämre rätt än ulmätningssökanden dragit in den subsidiärt ansvariga fastighelen i förfarandet.

I andra stycket föreskrivs att den endast i andra hand ansvariga fastigheten inte får säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara eller ställer säkerhet för beloppet. 1 förhållande till gällande lag innebär beredningens förslag den nyheten att även annan sakägare än ägaren kan träda emellan och hindra försäljning. Närmast har beredningen åsyftat innehavare av särskild rättighet i avstyckningen som kan vilja tillskjuta medel för att undrika att hans rättighet sätts i fara. Bestämmelsen om säkerhet är också ny. Av 48 § i UL-förslagel följer att säkerheten skall prövas av ÖE enligt vad där sägs.

Utropas fasligheter först särskilt och sedan gemensamt, behövs regler om köpeskillingens fördelning mellan fastigheterna, när det gemensamma utropet leder till försäljning. Vid fördelning av köpeskillingen utgör enligt 121 §

9t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

266 Kungl. MaJ:ts proposition nr 20 år 1971

2 mom. UL nästföregående års taxeringsvärde i första hand jämförelsetal
mellan fastigheterna. Saknar någon fastighet taxeringsvärde, används i stäl
let de av utmätningsmannen i ärendet åsatta värdena. Till denna fördelnings
princip har fogats en tilläggsbestämmelse, att fastighets andel i köpeskil
lingen aldrig får understiga vad som bjöds för fastigheten vid särutropet. Om
fastighet har ropats ul med tillbehör som inte ingick i taxerings- eller salu
värdet eller ulan tillbehör som omfattades av detta värde, får järakning ske
av de värden som skall utgöra jämförelsetal.

Avsikten med reglerna är bl. a. att skapa större fasthet i förfarandet. Till grund för fördelningen av överskottet bör därför de jämförelsetal ligga som bäst avspeglar fastigheternas inbördes värden. Enligt 6 § andra stycket (jfr

3 § andra stycket i departementsförslaget) skall ÖE låta värdera gemensamt
intecknade fastigheter, om taxeringsvärde saknas eller kan antas vara miss
visande för någon fastighet. Har sådan värdering skett, bör den användas
vid nu ifrågavarande fördelning. Om åter särskild värdering inle skett, bör
fastigheternas senaste taxeringsvärden ligga till grund för köpeskillingens
fördelning. Tillräcklig anledning att, sedan ny taxering skett, hålla sig till
nästföregående års taxeringsvärden synes inte föreligga. I övrigl har gällande
regler oförändrade lagils upp som första stycke under punkt 3.

När försäljning sker i enlighet med särskilda sakägarförteckningar, finns inte något gemensamt skyddsbelopp vid ell efterföljande gemensamt utrop. Beträffande varje särskild faslighet måste däremot det för den fastigheten bestämda skjddsbeloppet uppnås. I fråga om fastighet, beträffande rilken denna förutsättning brister, förfaller frågan om försäljning. Man får då skrida till gemensamt ulrop av återstående fastigheter. Härigenom kan undan för undan fastigheter falla bort så alt hela exekutionen blir resultatlös. Bestämmelse härom har ber

Som punkt 4 föreskrivs i forslaget att, om det inte uppnås bud som förslår till betalning av någon del av exekutionsfordringen, inte någon av fastigheterna får säljas. Del är sålunda inte tillräckligt, all skyddsbeloppet för en eller flera fastigheter uppnås. Skyddsbeloppet bestäms ju med hänsyn till den bästa gemensamma inteckningen. Exekutionen måste som helhet ge något resultat för all överhuvud någon fastighet skall få säljas. Tillämpning av 39 § andra stycket andra punkten (jfr 40 § andra stycket andra punkten i departemenlsförslaget) kan inle i detta fall föranleda, att försäljning får äga rum.

Enligt gällande rätt får inrop inte godtas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Bestämmelsen har överförts till 39 § första stycket (jfr 40 § i departementsförslaget). Föreskriften kräver en komplettering, när försäljning avser gemensamt intecknade fastigheter. Om inrop som gäller enstaka faslighet avvisas, skulle ansvaret för gemensamma inteckningar kunna övervältras på övriga fastigheter. Frågan huruvida anbud bör avvisas skall därför prövas med hänsyn lill del vederlag som sam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 267

raanlagt bjudils för saratliga fastigheter som inropats vid auktionen. Bestämmelsen, som nu finns i 126 § 3 mom. andra punkten UL, har tagils in som punkt 5.

Departementschefen. När gemensamt intecknade fastigheter efter föregående särutrop har ropats ut gemensamt skall enligt beredningens förslag (punkten 3) den köpeskilling som har bjudits fördelas efter fastigheternas taxeringsvärden eller, om särskild värdering har skett i ärendet, efter de värden som därvid har åsatts fastigheterna. Förslaget i denna del utgår från alt särskild värdering sora har skett i ärendet utgör den fördelningsgrund som i första hand bör användas och all taxeringsvärdena sålunda inte bör användas som jämförelsetal annat än om särskild värdering inle har skett. Jag ansluter mig till uppfattningen atl värdering sora har skett i ärendet bör tas till utgångspunkt för fördelningen. Med hänsyn till alt värderingsreglerna i 3 § i departeraentsförslagel, till skillnad från beredningens förslag, innebär all särskild värdering alltid skall ske av fastighet sora skall säljas exekutivt behövs inte någon föreskrift att fördelning skall ske efter taxeringsvärdena om särskild värdering inte har skett. I departemenlsförslaget har fördelningsregeln utformats i enlighet härmed (55 § fjärde styckel).

I övrigl; har de av beredningen föreslagna reglerna, som nära ansluter till gällande rätt, i sak oförändrade tagits upp i departementsförslaget.

56 §

Denna paragraf motsvarar 52 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Enligt första stycket i denna paragraf skall ÖE på begäran av den som köpt fast egendom exekutivt kunna förordna alt inteckning, som annars enligt 6 kap. 11 § första stycket JB 1966 (jfr 6 kap. 12 § första stycket JB) blir utan verkan i fasligheten, alltjämt skall gälla. Om pantbrev har förkommit, får förordnande inte meddelas (jfr fjärde stycket). Det är då enligt beredningen lämpligare, alt köparen söker ny inteckning.

Bestämmelsen i 6 kap. 11 § första stycket JB 1966 skall gälla även om inleckningsansökan är vilande. På motsvarande sätt bör denna paragraf i beredningens förslag bli tillämplig, om fastigheten är belastad av vilande inteckning sora ej läcks av köpeskillingen. En förklaring av ÖE om fortsatt giltighet medför då naturligtvis ej annan verkan än att ansökningen alltjämt är vilande och ej försvinner genom fastighetens försäljning.

Inteckning som endast gäller i andel av fastighet bör efter försäljning på exekutiv auktion upphöra att gälla, v are sig inteckningen läcks av köpeskillingen eller ej.

I andra stycket av 6 kap. 11 § JB 1966 (jfr 6 kap. 12 § andra styckel JB) sägs, alt första stycket skall ha motsvarande tillämpning i fråga om fastighet som svarar för inteckning gemensamt med annan fastighet, om fastigheten säljs vid gemensamt utrop ulan föregående särskilda utrop. Avser auktionen

268 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

sådan fastighet ensam eller sker särskilda utrop, skall fastigheten ej vidare svara för inteckningen.

Om gemensamt intecknade fastigheter sålts på exekutiv auktion i enlighet med gemensam sakägarförteckning, är situationen jämförlig raed alt endast en enda fastighet sålts. I andra stycket av denna paragraf föreslår beredningen en däremot svarande bestämmelse om fortsatt inleckningsansvar. Denna bestämmelse skall gälla, om saratliga gemensarat inlecknade fasligheter har sålts i enlighet med gemensam sakägarförteckning. Det bör understrykas, att bestämmelsen sålunda inle är tillämplig om vissa av de gemensarat inlecknade fastigheterna men ej alla sålts i enlighet med gemensam sakägarförteckning.

I 6 kap. 18 § andra styckel JB 1966 (jfr 6 kap. 11 § andra stycket JB) regle- ras primärt och subsidiärt inteckningsansvar, när fastighet har delats genom avstyckning. Stamfastighelen skall svara primärt och den avstyckade fastigheten subsidiärt, om fastigheterna kommit på olika händer. Vidare regleras ansvaret, om successiva avstyckningar har skett.

Enligt 6 kap, 11 § tredje stycket JB 1966 skall, om flera fastigheter svarar gemensamt för inteckning och någon eller några av dem säljs på exekutiv auktion, de övriga ej vidare svara för belopp som utgått ur köpeskillingen för de fastigheter som sålts. Enligt av beredningen utarbetat förslag till ändiing av nämnda bestämmelser (bil. A till betänkandet) skall, om gemensamt intecknad fastighet har sålts i enlighet med särskild sakägarförteckning, inteckningen vara utan verkan i fastigheten även om den täcks av köpeskillingen, om inte ÖE förordnal om fortsatt inteckningsansvar (jfr 6 kap. 12 § andra stycket JB).

Sådant förordnande av ÖE om fortsatt inteckningsansvar som sist nämnts skall kunna meddelas enligt Iredje stycket i denna paragraf. Möjligheten därtill är starkt begränsad. Del förutsätts lill en början, att den sålda fastigheten enUgt 6 kap. 18 § JB 1966 (jfr 6 kap. 11 § JB) svarar för hela inteckningen i förhållande lill varje annan gemensamt inlecknad faslighet. Vidare förutsätts, alt den fordran för vilken pantbrevet ligger som säkerhet har blivit helt täckt vid den exekutiva auktionen. Detta betyder, att subsidiärt ansvarig faslighet ej längre kan angripas. ÖE skall under dessa förutsättningar kunna på begäran av köparen av stamfastighelen förordna, alt inteckningen, när den annars skulle bli ulan verkan skall alltjämt gälla i stamfastighelen. Bestämmelsen gäller oavsett hur pantbrevet ligger i förmånsrättsordningen. Detta innebär bl. a. atl sämre liggande inteckningar hindras att utan skäl rycka upp, om förordnande meddelas.

Första och Iredje styckena i denna paragraf lorde kunna kombineras så, atl ÖE förordnar enligt första slj'cket, all inteckningar som gällde endast i den sålda fastigheten raen föll utanför köpeskillingen skall alltjämt gälla i fastigheten, och enligt Iredje stycket, atl inteckning, som täcks av köpeskillingen men var geraensam för den sålda fastigheten och subsidiärt ansvarig

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 269

fastighet, också skall gälla i den sålda fasligheten. Serien av inteckningar i sistnämnda fastighet kan alltså behållas obruten, om situationen är sådan sora nj'ss beskrivits.

Det är nödvändigt, alt frågan om fortsatt inteckningsansvar blir klargjord senast i samband med köpeskillingsfördelningen. Efter denna skall ju ÖE rapportera lill inskrivningsmyndigheten v'ad som hänt med fastigheten. Begäran om förordnande som avses i första, andra eller tredje stycket skall därför framställas innan köpeskillingsfördelning skett. Därvid skall pantbrevet inges, om det ej förut är tillgängligt för ÖE. Bestämmelser härom har intagits sora fjärde stycke. Genom kravet på ingivande av pantbrevet säkerställs, atl ÖE ej kan raeddela förordnande enligt paragrafen annat än ora pantbrevet är tillgängligt.

Enligt femte stycket i paragrafen skall ÖE anmäla förordnande enligt denna paragraf till inskrivningsmjmdigheten och översända pantbrevet för utfärdande av nytt pantbrev, när sådan åtgärd behövs. Nytt pantbrev kan behövas, när pantbrevet tidigare gällde i mer än slamfastighet och nu skall gälla endast i stamfastigheten. Det är lämpligt, alt ÖE sararåder med inskrivningsmyndigheten när någon som helst oklarhet råder om inteckningsförhållandena så alt del ej vållas oordning i detta hänseende.

Departementschefen. Vad beredningen föreslår under denna paragraf överensstämmer med bestäramelserna i 6 kap. 12 § JB om fortsatt inleckningsansvar (jfr prop. 1970:20 del B s. 912). 1 sakligt hänseende ansluter jag mig sålunda till beredningens förslag i denna del. Redaktionellt har bestämmelserna i departementsförslaget fåll en utformning som klarare markerar att de anger vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att förordnande ora fortsatt inteckningsansvar skall kunna raeddelas och vilket innehåll förordnande i visst fall skall ha, medan bestäramelserna i 6 kap. 12 § JB reglerar frågan om verkan av förordnandet.

Underrättelserna mellan ÖE och inskrivningsmyndigheten bör enligt min mening regleras i tillämpningsföreskrifter. Sista styckel i beredningens förslag har därför inte någon motsvarighet i departementsförslaget.

57 §

Paragrafen, som motsvarar 53 § i lagberedningens förslag, innehåller de grundläggande bestämmelserna för alt utmätt fastighet skall få säljas under hand.

Lagberedningen. Beredningen framhåller lill en början all del, även när fastighet säljs under hand med ägarens medverkan, är fråga om exekutiv försäljning av utmätt egendora. Detta medför t. ex., att den betalning som utmätningssökanden uppnår koramer att tillfalla honom med den förmånsrätt sora följer raed utmätning av fast egendom. Förslagel förutsätter emellertid å andra sidan bl. a. att försäljning under hand ej kan rubba inleckningsförhållandena.

270 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Försäljning under hand får enligt förslaget inte användning annat än om det är tillförlitligt utrett vilksi fordringar och rättigheter som belastar fasligheten. Något formligt bevakningssamraanträde krävs inle. Genom kontroll av gravationsbevis och förfrågningar hos långivare, fastighetens ägare och rättighetshavare som finns på fastigheten eller på annat sätt förutsätts ÖE kunna utreda vilka fordringar och rättigheter som belastar fastighelen. Del måste krävas, att ÖE kan hysa tilltro till upplysningarna. Om det skulle vara önskvärt alt diskutera saken gemensamt raed långivare och rättighetshavare, kan ÖE kalla dem lill ett informellt sammanträde för överläggning. Man kan bl. a. tänka sig att långivare kan finna det fördelaktigt atl fastigheten säljs under hand, faslän han ej får full betalning för sin fordran, eller all överenskommelse kan träffas med någon rättighetshavare om att denne avstår från upplåten rättighet för att raöjliggöra fastighetens försäljning.

ÖE skall pröva, huruvida försäljning under hand är raera ändamålsenlig än försäljning på auktion. Fördelen med försäljning under hand är, alt den ger möjlighet att undersöka marknaden på ett affärsmässigt sätt och alt mäklare kan engageras för alt arbeta för fastighetens försäljning. Även om dennes arbete kräver provision när det Ijckas kan man ofta vänta sig, att nellobehållningen blir större än vid försäljning på auktion. Del är dock möjligt, alt erfarenheterna på sina håll kan ge vid handen all vissa typer av fastigheter kan gå högre vid auktion.

Förslaget förutsätter inte, all försök först skall göras med försäljning på auktion. ÖE skall enligt förslaget bereda ägaren och ulmätningssökanden tillfälle all yttra sig om hur man bäst bör förfara. Motsätter sig ägaren försäljning under hand, måste på grund av 55 § i förslaget (jfr 59 § i departementsförslaget) auktion utlysas. Visar det sig emellertid vid auktionen alt acceptabelt bud inte kan uppnås, är ägarens raedverkan till försäljning under hand inle alllid nödvändig enligt 55 §. Utmätningssökanden har å sin sida inte annat intresse i saken än att hans fordran jämte kostnaden för förfarandet läcks. Det slår honom emellertid fritt atl medge alt försäljning sker under hand utan atl hans fordran blir läckt. Av ändaraålet raed del exekutiva förfarandet följer dock, alt försäljning inle bör äga rura ora den inte ger täckning för någon del av sökandens fordran eller den kostnad för vilken han svarar.

Del krävs alt någon arbetar för fastighetens försäljning. Som regel lorde del lämpligaste v-ara, att mäklare anlitas med rätt för honom att få sedvanlig provision om hans arbete leder till fastighetens försäljning. Självfallet bör ÖE i samband med uppdraget avtala raed mäklaren om storleken av den provision som skall utgå. Man kan även länka sig all ÖE undantagsvis använder anbudsförfarande, t. ex. om det är fråga om ett specialobjekt. Annonsering raed anbudsförfarande kan kräva så pass stora kostnader, atl ÖE bör försäkra sig ora alt sökanden eller gäldenären inte har särskild erinran däremot. Om elt eller flera anbud inkommer men inget av dera anses böra god-

Kungl. Maj.-ts proposition nr 20 år 1971 271

tas, kan de ändå tjäna till ledning för ÖE:s bedömning, huruvida pris som bjuds i annan ordning är acceptabelt. I administrativ ordning kan lämnas anvisningar om lämpliga metoder att gå till väga.

Del föreligger enligt förslaget inget hinder att sälja en fastighet under hand därför att den är intecknad gemensamt med annan fastighet. Om alla de gemensamt intecknade fastighetema skall sälj as, behöver situationen inte vara mera koraplicerad än ora en enda faslighet, som inte är föremål för gemensam inteckning, skall säljas. Ibland kan det också vara förenat med särskilda fördelar att sälja en av två eller flera gemensamt intecknade fastigheter under hand. Det kan sålunda bl. a. vara olägligt atl, såsom vid försäljning på exekutiv auktion, behöva antingen dra in annan faslighet eller också riskera, alt det gemensamma ansvaret upphävs i större eller mindre mån. Försäljning under hand skall enligt förslaget inle medföra sådan verkan.

Remissyttrandena. I anslulning till beredningens uttalande rörande medverkan av mäklare rid underhandsförsäljning av faslighet påpekar länsstyrelsen i Älvsborgs län att den sedvanliga mäklarprovisionen uppgår till högre belopp än den försäljningsavgift sora enligt nuvarande bestämmelser skall uttas när ÖE säljer fastighet på auktion. Mäklarprovisionen utgör enligt länsstyrelsen för enfamiljshus 3 % på belopp upp till 200 000 kronor och 2 % på överskjutande belopp, för hyreshus 3 % på belopp upp till 100 000 kronor saml 1 % på belopp över 100 000 kronor upp till 400 000 kronor och för jordbruksfastigheter 3 % på belopp upp till 100 000 kronor och 1 1/2 % på belopp över 100 000 kronor upp till 300 000 kronor. Länsstyrelsen ställer i sammanhanget frågan om fastighet som säljs av mäklare bör belastas med dels mäklarens prorision och dels statens försäljningsavgift. Sveriges fastighetsägareförbund erinrar också i sitt yttrande om att del raed den provisions-taxa sora gäller för auktoriserade mäklare kan röra sig om ganska betydande kostnader för själva försäljningen.

Har mäklare fått i uppdrag att ombesörja försäljning under hand av fastighet bör enligt länsstyrelsen i Malmöhus län beskrivning och värdering av fasligheten kunna överlåtas åt honom. I yttrandet från Stockholms sparbank föreslås atl uppdrag lill mäklare skall tidsbegränsas på så sätt atl det i detta anges viss tid, inte överstigande tre månader, inom vilken fastigheten skall säljas. Har inte fastigheten sålts inora den angivna tiden förordas alt auktion omedelbart skall sältas ut.

Departementschefen. I den allmänna motiveringen har jag uppehållit raig vid frågan om försäljning under hand av fast egendom och härvid anslutit mig lill beredningens förslag.

I detta sammanhang rill jag understryka beredningens uttalande alt även underhandsförsäljning i princip är en exekutiv försäljning. De särskilda bestämmelserna om underhandsförsäljning reglerar endasl formen för försäljningen. De verkningar som i allraänhel är förenade raed en exekutiv försäljning, t. ex. vid konkurrens raed annat förvärv% skall sålunda gälla även

272 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

efter en undeiiiandsförsäljning. I ett avseende skall emellertid en underhandsförsäljning inle medföra samraa verkningar som en exekutiv auktion, nämligen när del gäller försäljningens inverkan på intecknings giltighet. En underhandsförsäljning skall enligt departementsförslaget i delta hänseende vara likställd med en frivillig försäljning och således inte få några verkningar för giltigheten av inteckning i fasligheten. En särskild bestämmelse härom föreslås i JB. Köpevillkoren får anpassas härefter. Frågan om verkningarna av en underhandsförsäljning behandlas även i anslutning till förslaget till lag om ändring i JB.

Det bör även uppmärksammas att förvärv av fast egendora vid exekutiv auktion har vissa verkningar enligt reglerna i 1 och 12 §§ jordförvärvslagen (1965: 290), 3 § förköpslagen (1967: 868) och 7 § lagen (1916:156) ora vissa inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendora eller gruva eller aktier i rissa bolag. Någon ändring i denna lagstiftning föreslås inle nu. De nämnda reglerna blir sålunda inta tilllämpliga vid exekutiv försäljning under hand. Som beredningen har framhållit (betänkandet s. 77) aktualiserar reglerna om underhandsförsäljning emellertid vissa ändringar i banklagstiftningen. Frågan härom får tas upp i annat samraanhang.

Försäljning under hand får ske först efter en tillförlitlig utredning av vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten. Vidare skall krävas all försäljning i sådan ordning finnes mera ändamålsenlig än på auktion. Vid denna bedömning skall givetvis hänsyn tas till såväl den provision som utgår till mäklaren om försäljning Ijckas som ÖE:s övriga kostnader. Jag vill tillägga att jag avser att senare la upp frågan om och i vad mån försälj-ningsavgift bör las ut i sådana fall (jfr 4 § tredje stycket kungörelsen (1967: 441) om vissa avgifter i utsökningsmål m. rh.)

Förslaget ger ÖE i rätt stor omfattning frihet att själv bestämma det lämpligaste förfaringssättet vid utredningen av fastigheten. Som någon remissinstans framhållit kan det därvid visa sig vara lämpligt att, när mäklare anlitas, överlåla det närmare arbetet raed beskrivning och värdering av fasligheten åt denne. Det ligger eraeUertid i sakens natur att ÖE lämnar mäklaren noggranna och klara anvisningar om försäljningen.

58 §

Paragrafen motsvarar 54 § i lagberedningens förslag och innehåller de närmare villkoren för försäljning under hand.

Lagberedningen. Villkoren för försäljning under hand skall enligt förslaget så gott som helt ansluta till de rillkor som gäller för fririllig försäljning. De skall inskrivas i köpehandling som underskrivs av ÖE och köparen.

Under punkt 1 sägs, atl köparen skall åläggas alt svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fasligheten, om inte borgenär får betalt ur särskilt tillgängliga medel eller avslår från betalning ur fasligheten. I fråga ora fordringar som har för-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 273

månsrätt enligt 8 § 1) resp. 9 § 1) eller 2) FRO (jfr 6 § 1. och 7 § 1. och 2. FRL) fordras inte någon särskild förklaring för att de i fortsättningen skall åvila fastigheten. Belopp som förfaller t. o. ra. tillträdesdagen måste enligt förslaget täckas av köpeskillingen eller andra medel som har flutit in i ärendet. Fordringar som är förenade raed panträtt på grund av inteckning kan också vara förfallna till kapital och ränta eller endast i fråga om räntan. Utraälningssökandens fordran måste vara helt eller delvis förfallen för atl exekution överhuvud skall ha blivit aktuell. Alla dessa aktualiserade anspråk måste klaras ut på samma sätt som vid frivillig försäljning. När saken har fraraskridit så långt att köperillkoren skall fixeras i detalj, bör uppgift fordras in från långivare om exakta beloppet av deras fordringar med ränta t. o. ra. tillträdesdagen.

Det kan tänkas, att långivare är villig att godta även en köpare som inle vill betala förfallen fordran kontant. Del skall enligt förslaget ankomma på köparen atl visa, att den som är berättigad till kontant betalning avstått därifrån och låtit köparen överta betalningsansvaret. Givetvis får inte på detta sätt ingås något avtal till skada för ägaren av fastigheten. Denne skall alltså befrias från betalningsansvar för vad som var förfallet och läcks av köpeskillingen eller på annat sätt influtna medel. Överhuvud bör säljaren om möjligt helt befrias från betalningsansvaret för fastigheten belastande skulder, såsom brukar ske vid frivillig försäljning.

Kostnaden för förfarandet skall också betalas kontant. Som redan antytts kan emellertid sökanden medge, alt försäljning får ske ulan att kostnaden läcks. Till kostnaden hör i detta fall också provision till anlitad mäklare. Även kostnad för tidigare försäljningsförsök i ärendet hör hit.

I punkt 2 i paragrafen behandlas upplåtna rättigheter. Här avses både rättigheter som är inskrivna och sådana som inte är inskrivna. Vid försäljning under hand skall enligt förslaget skriftlig upplåtelse föreligga för all rättighet skall skyddas. Muntliga tillägg till skriftlig upplåtelse kommer inte i beaktande. Beträffande arrende- och hyresavtal har beredningen under 45 § i förslaget (jfr 47 § i departementsförslaget) upptagit en hänvisning till JB:s regler ora verkan av att i sådant avtal skett ändringar eller tillägg. Delsaraina bör gälla vid försäljning under hand. Förslagel lar i denna punkt upp en hänvisning lill beslämraelsen i 45 §. Den omfattar även vad som i övrigt sägs i sistnämnda paragraf.

I punkt 3 regleras vad en köpare skall betala i handpenning. Man får ta i beräkning, att en köpare inte är beredd atl betala hela den kontanta delen av köpeskillingen redan i saraband med underskrivandel av köpehandling. Del bör emellertid krävas, alt köparen åtrainstone betalar handpenning i samraa omfattning som i 34 § 4 (jfr 35 § i deparlementsförslaget) föreskrivs för inropare på exekutiv auktion. I första stycket under punkt 3 tas upp en bestämmelse i enlighet därmed. Staten och koramun är enligt förslagel befriade från skyldighet all lämna handpenning.

274 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

1 andra stycket under punkt 3 anges, atl återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter att köpehandling har upprättats. Försumraas det, är köpet ogiltigt. Av andra stycket under punkt 1 framgår, att köparen kan avtala med långivare eller ulmätningssökande om anstånd med betalning av vad sora skolat betalas kontant. Det ligger i sakens natur, att han kan avtala med faslighetens ägare om anstånd med betalning av överskott som skall tillkomma denne. Köpet får emellertid inte fördenskull göras villkorligt.

Ora kontant köpeskilling inle betalas i rätt tid raedför detta, sora nyss närants, att köpet blir ogiltigt. Köparens försummelse föranleder i öviigt inle någon påföljd för honom, utöver vad som enligt tredje stycket under punkt 3 gäller om handpenningen. Något ytterligare skadestånd kan inte åläggas honom för hans kontraktsbrott, och den återstående köpeskillingen kan inte indriv as. Har köparen betalt en del av köpeskillingen utöver handpenningen, är han obetingat berättigad atl återfå den delen. Detta överensstäraraer med den princip som gäller beträffande försäljning av lös egendom, när anstånd lämnats med betalningen (96 § UL).

Vid fririllig försäljning bestäms ofta, att handpenning skall vara förverkad om köpet ej fullföljts av köparen. Det är inte givet alt en sådan klausul kan göras gällande under alla omständigheter. Beredningen har i 42 § (jfr 43 § i departementsförslaget) närmare reglerat, hur det skall förfaras med handpenning när inrop på exekutiv auktion blir ogiltigt. Dessa regler skall enligt beredningens förslag bli tillämpliga även efter försäljning under hand. Vad i 42 § första stycket sägs om ny auktion skall i hithörande fall gälla också i fråga om ny försäljning under hand. Förslaget reglerar sålunda på enahanda sätt vad som skall hända med handpenning, om en första försäljning under hand misslyckas och det därefter sker försäljning på exekutiv auktion eller ny försäljning under hand. Säljs inte fastigheten under hand lill ny köpare och hålls ej heller auktion, blir 42 § tredje stycket tillämpligt.

Det kan vara behövligt alt vid upprättandet av köpehandling även ge bestämmelser i andra hänseenden än som avses i punkterna 1—3. Särskilt är det angelägel alt om möjligt befria gäldenären från betalningsansvar för gäld som skall kvarstå i fasligheten. Vidare bör bl. a. tillträdesdagen bestämmas. Stämpelskatten måste åläggas köparen ensam och även andra detaljer kan behöva fixeras. Från försäljning genom mäklares förmedling finns riklig erfarenhet av vad som bör regleras i elt köpeavtal för alt tvist om dettas rätta innebörd skall undrikas. I den mån särskilda rillkor inle har angetts av ÖE enligt förevarande punkt 4 bör reglerna i JB om frivillig försäljning tillämpas. Det bör emellertid uppmärksammas alt exekutiv försäljning under hand inte ålägger den aktuella ägaren något sådant hemulsansvar e. d. som förutsätter rättshandling från hans sida. På det sättet skiljer sig förevarande realisationsform från frivillig försäljning.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige anser atl frågan om ut-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 275

formningen av köpevillkoren vid underhandsförsäljning av fastighet måste ägnas ytterligare uppmärksamhet. Hovrätten påpekar att ägaren enligt förslagel skall godkänna försäljningsvillkoren, raen att det samtidigt föreskrivs att han genom godkännandet inte ådrar sig någon förpliktelse sora annars förutsätter fririllig överlåtelse. Vanliga principer kan således inle tillämpas vid kontraktsskrivningen. Vid tvist om köpevillkorens rätta tolkning kompliceras situationen enligt hovrätten av att ÖE intar en mellanställning i förhållande till köpare och säljare. Närmare föreskrifter om avfattningen av köpevillkoren bör lämnas i administrativ ordning. Hovrätten förordar att raan i samband därraed låter utarbeta ett norraalkontrakt för underhandsförsäljning av utmätt fastighet. Vidare bör enligt hovrätten paragrafen kompletteras med en uttrycklig föreskrift om att säljaren skall befrias från betalningsansvar för skulder som belastar fastigheten.

Departementschefen. Enligt punkt 1 första styckel i beredningens förslag skall köparen åläggas alt svara för alla fordringar som är förenade med särskild förraånsrätt i fastigheten, om inte borgenär får betalt ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fasligheten. Enligt 3 § andra stycket i beredningens förslag (jfr 2 § andra styckel i departementsförslaget) skall vad som sägs om fordran sora är förenad med panträtt i tillämpliga delar gälla även rätt lill betalning på grund av ägarhypotek. Della innebär alt en underhandsförsäljning skulle kunna hindras därför all ägaren vägrar avstå från betalning på grund av sill ägarhypotek. Fastighetsägaren skall givetvis kunna hindra en underhandsförsäljning om köperillkoren inle är godtagbara. Särskilda regler härom har tagits upp i 59 §. Däremot bör han enligt min mening inle enbart på grund av ägarhypotek kunna hindra en underhandsförsäljning. I departementsförslaget har därför i första stycket gjorts ett tillägg av innebörd att skyldigheten för köparen att svara för fordringar inte gäller ägarens rätt på grund av ägarhypotek, om inle ägarhypoteket är utmätt. I övrigt överensstämmer departmentsförslaget i sak med beredningens förslag.

Som jag tidigare framhållit är även en underhandsförsäljning en exekutiv försäljning med i princip samma verkningar som en exekutiv auktion. Det är givet att försäljningens karaktär av tvångsförvärv får betydelse för utformningen av köpevillkoren. Som framhållits under remissbehandlingen bör dessa frågor uppmärksammas vid utfärdande av tillämpningsföreskrifter. En lämplig ordning synas även enligt rain mening vara atl normalkontrakl för underhandsförsäljning utarbetas.

59 §

Paragrafen motsvarar 55 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Förslaget tar som huvudregel upp alt villkoren för försäljning under hand måste godkännas av ägaren. Del räcker inle med dennes medgivande in blanco. Bestäraraelsen utesluter inle att ägaren kan lämna

276 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

bindande godkännande i förväg. Förslagel till köpehandling kan t. ex. redan från början preciseras på sådant sätt alt villkoren i själva verket är beslänida fastän t. ex. räntor inle har räknats frara till och med tillträdesdagen. Del krävs inle enligt förslagel, alt ägaren även har godkänt den köpare som mäklare eller ÖE lyckats anskaffa. Lika litet som vid exekutiv auktion bör han ha rätt atl avvisa en anvisad köpare därför atl han av personliga skäl inte önskar att fasligheten övergår till den anvisade personen. I fråga om det personliga betalningsansvaret för fastigheten åvilande gäld och därmed förenad framtida risk för ägaren synes denne tillräckligt tillgodosedd genom de regler som ges i föregående paragraf.

Man kan tänka sig, att ÖE nöjer sig med att inhämta ägarens godkännande av vissa huvudpunkter, t. ex. lägsta pris. Om delta pris uppnås och ägaren ej har någon saklig erinran mot övriga villkor som kan vara mer eller mindre schablonmässiga, bör hans godkännande gälla, oaktat det formellt inte omfattat alla försäljningsvillkor.

Av det anförda fraragår, aft ÖE har vissa möjligheter atl redan i samband med beslut om utbjudande lill underhandsförsäljning skaffa sig garanti för all ägaren inte senare kan motsätta sig all försäljningen genomförs. Om ägarens godkännande till avsedda försäljningsvillkor inte inhämtats, kan han däremot enligt huvudregeln motsätta sig försäljningen utan atl åberopa några särskilda skäl,

Ora auktion föregått utan all godtagbart inrop skett, bör ägaren ej kunna förhindra underhandsförsäljning på gynnsararaare villkor, dvs. jjraktiskt sett till högre pris. Självfallet förutsätts, atl ÖE anser priset godtagbart. Vad särskilt angår rättigheter raåste underhandsförsäljningen ske ulan alt rättighetshavarna lider intrång, frånsett muntligen upplåtna rättigheter. Om ändå högre pris uppnås, har försäljningen skett på gynnsammare villkor, såvida inte på köparens begäran tillkommit något särskilt villkor som föranleder en annan slutsats. Att ägaren eventuellt kan bli skadeslåndsskyldig därför alt muntlig upplåtelse inte skall beslå komraer inle i betraktande vid den jämförelse som här är i fråga. Sådan upplåtelse skall ju vika vare sig fasligheten säljs på exekutiv auktion eller under hand.

I andra stycket av denna paragraf föreskrivs i tydlighetens intresse, att ägaren inle genom att godkänna försäljningsvillkoren ådrager sig någon förpliktelse som annars förutsätter frivillig överlåtelse. Det är även vid försäljning under hand fråga om en överlåtelse med exekutivt tvång sora bakgrund, och ägaren bör då inle bära större ansvar än vid försäljning på exekutiv auktion. En annan sak är att han kan ådraga sig skadeslåndsskyldighet genoin atl lämna orikliga uppgifter eller genom att underlåta alt lämna uppgifter t. ex. om upplåtelse av nyttjanderätt, när han tillfrågas om gällande belastningar på fasligheten.

Av det sagda framgår, att ägarens godkännande under viss förutsättning inte behövs om auktion föregått. Ägaren skall enligt tredje styckel i paragra-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 277

fen genast underrättas, om ÖE säljer fastigheten utan hans godkännande av försäljningsvillkoren. Ägaren kan därefter överklaga försäljningen.

Givelvis är det lämpligt, all ägaren underrättas även i andra fall än då han inte har godkänt försäljningsvillkoren. I administrativ ordning kan ges föreskrift om underrättelser utöver vad lagen föreskriver, bl. a. även till långivare och rättighelshavare som kan ha intresse därav.

Departementschefen. Som jag tidigare framhållit har även en underhandsförsäljning i princip samma verkningar som en exekutiv auktion. Vilka förpliktelser ägaren har vid underhandsförsäljning får alltså bedömas med ledning av de allmänna grundsatserna i JB. Jag anser det inte nödvändigt eller lämpligt all på sätt skett i beredningens förslag ta upp särskilda bestämmelser härom i anslutning till reglerna om underhandsförsäljning. På grund härav saknas i departementsförslaget motsvarighet lill andra stycket i beredningens förslag. I övrigt har denna paragraf tagils upp i överensstämmelse med beredningens förslag.

60 §

Paragrafen motsvarar 56 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Om köpeskillingen vid underhandsförsäljning har betalats i rätt tid och försäljningen har vunnit laga kraft, skall ÖE utfärda köpebrev. Tiden för överklagande av skedd försäljning är enligt den föreslagna utformningen av 213 § UL tre veckor.

Skulle försäljningen överklagas, skall 46 § i förslagel (jfr 48 § i departementsförslaget) ha motsvarande tillämpning. Del innebär, alt köparen under vissa förutsättningar kan efter inhibition frånträda köpet, om han inte rill avvakta atl raålet blir slutligt prövat.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.

61 §
Paragrafen motsvarar 57 § i lagberedningens förslag.
Lagberedningen. Försöken alt sälja den utmätta fastigheten under hand

kan dra ut på liden alltför länge. Dén frihet som står ÖE lill buds enligt 13 § (jfr 11 § i deparleraentsförslaget), när det gäller tiden för försäljning, får inte missbrukas så all försäljning under hand komraer i vanrykte. Ora ansträngningarna att sälja fastigheten inte bär frukt, bör ÖE ta kontakt raed ägaren och utmätningssökanden. Regelmässigt bör i detta läge uppdrag som lämnats mäklare återkallas och auktion utsättas. Sökanden har emellertid möjlighet att avstå från atl auktion hålls. I så fall förfaller frågan om faslighetens försäljning och eventuellt influtna medel skall fördelas enligt 143 § UL.

Departementschefen. Paragrafen har upptagits i enlighet med beredningens förslag.

278 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

62 §
Paragrafen motsvarar 58 § i lagberedningens förslag.
Departementschefen. 1 denna paragraf har i enlighet med beredningens

förslag tagits upp en allmän regel om all bestämraelserna i 3—61 §§ i departemenlsförslaget i princip skall gälla också när fast egendom utmätts medan gäidenärens rätt lill egendomen är villkorlig eller när andel i fastighet har ulmätts. Det ligger emellertid i sakens natur atl alla bestämmelserna inte kan tillämpas.

63 §
Paragrafen motsvarar 59 § i lagberedningens förslag.
Departementschefen. I denna paragraf behandlas del fallet atl fastigheten

utmätts hos gäldenär som före utmätningen har överlåtit fasligheten eller visst område därav under villkor sora alltjämt gäller. Paragrafen, som anknyter lill 82 a § 1 mora. UL, har behandlats utförligt i den allraänna motiveringen.

64 §

Denna paragraf motsvarar 60 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna paragraf, som innehåller bestämmelser för del fall fastighet eller visst område därav lagils i mät hos den som har förvärvat egendomen under villkor som alltjämt gäller, anknyter lill 82 a § 2 mom. i departementsförslaget till lag om ändring i UL. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelserna får jag hänvisa till den allraänna motiveringen. Jag vill tillägga följande.

Om förvärvarens rätt säljs i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av ulmätt rättighet, rubbar försäljningen inte ansökan ora inteckning som gjorts senast dagen före utmätningen. I första stycket sista punkten förevarande paragraf har däreraot i enlighet med beredningens förslag, som godtagils av remissinstanserna, föreskrivits atl inleckningsansökan som gjorts samma dag eller senare förfaller genom försäljningen, om inle ÖE på begäran av köparen förordnar annat.

I ett par reraissyltranden förordas att försäljningen av förvärvarens rätt skall ombesörjas av kronofogdemyndigheten i stället för av ÖE. Jag finner inle skäl frångå beredningens förslag i detta avseende. Även om ansvaret för försäljningen årilar ÖE är det inget som hindrar att denne anlitar kronofogdemyndighet för att verkställa försäljningen. Jag rill erinra om att frågan kommer alt bli föremål för förnyat övervägande vid beredningens fortsatta arbete på en ny UB.

65 §
Paragrafen motsvarar 61 § i lagberedningens förslag.
Departementschefen. 1 denna paragraf har tagils upp en regel för del fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 279

atl faslighet eller viss del därav har överlåtits villkorligt och fasligheten medan villkoret fortfarande gäller tas i mät för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt. Fastigheten får då säljas i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom. Regeln har behandlats i den allmänna motiveringen.

66 §

Denna paragraf motsvarar 62 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Av vad jag tidigare har anfört framgår atl, om villkorligt överlåten faslighet tas i mät hos överlåtaren, utmätningen skall omfatta överlåtarens rält mot den som har förvärvat fastighelen. Om villkoret uppfylls, blir utmätningen av själva fastigheten inle längre av betydelse. Utmätningen gäller därefter bara överlåtarens rätt mot den andre. Har utmätning skett hos den som villkorligt förvärvat fastighet och går förvärvet åtar, skall utmätningen bara omfatta den rält som gäldenären i sådant fall har mol den som överlät egendomen.

Skall det exekutiva förfarandet i enlighet med det nu anförda inte längre inriktas på fastighelen utan bara på gäidenärens kvarstående rält, skall enligt denna paragraf ÖE låta driva in eller bjuda ut till försäljning vad som tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen. Härvid skall tillämpas dan ordning som gäller för utmätt fordran eller rättighet. Regeln överensstämmer med beredningens förslag och har behandlats i den allmänna motiveringen.

Beträffande frågan om vem ansvaret för indrivning och försäljning skall åvila får jag hänvisa till vad som anförts vid 64 §.

67 §
Paragrafen motsvarar 63 § i lagberedningens förslag.
Departementschefen. I denna paragraf tas upp en regel om rätt för vissa

sakägare att när andel i fastighet blivit utmätt dra in återstoden av fasligheten i förfarandet. Bestäraraelsen har behandlats i den allraänna motiveringen.

Jag vill erinra om all det i 73 § andra styckel har tagits upp en särskild regel om talan mot beslut som avses i paragrafen.

68 §

Paragrafen motsvarar 64 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Bifalls yrkande enligt 63 § i förslaget (jfr 67 § i departementsförslaget) att hela fastighelen skall säljas, föreslår beredningen att hela fastighelen skall anses utmätt när beslutet därom meddelas. Andelen är förut utmätt genom särskilt beslut men det nya beslutet innebär all hala fastighelen är ulmätt. För att utmätningsverkan skall inträda förutsätts inte alt beslutet har vunnit laga kraft. Beslutet har betj'delse ur priorilelssynpunkt.

280 KungL Maj.-ts proposition nr 20 år 1971

t. ex. i konkurrens med intecknings- eller inskrivningsansökningar som rör hela fasligheten.

Dagen för utmätning av fast egendom är bl. a. av betydelse för beräkning av tillägg enligt 6 kap. 3 § JB. I detta hänseende bör en och samraa utinät-ningsdag gälla för hela fastighelen. Ränta som avses i 6 kap. 3 § JB skall alltså beräknas från den dag då hela fasligheten är att anse som utmätt. När utmätning av andel sker för oprioriterad fordran hos andelens ägare och sedan återstående andel indras, är det naturliga alt räntetillägg för panträtts-havarna beräknas från den dag då hela fasligheten skall anses utmätt.

Sakägarförteckning skall i princip upprättas enligt vanliga regler. I vissa avseenden föreslår beredningen dock särskilda bestämmelser.

Eftersom det kan finnas olika ägare till skilda andalar måste sakägarförteckningen visa vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel. Fraradeles kan raan vänta sig att en fastighet som regel endasl är homogent belastad med inteckningar. Man får däremot räkna med alt viss ägares andel skall vid exekution under konkurs belastas av fordringar som har förmånsrätt före fordran med panträtt. Atl hela fastigheten skall säljas för delägarnas gemensamma räkning innebär inte att sådana fordringar skall utgå också ur andel som tillhör annan än konkursgäldenären. Enligt äldre lag kan inteckning ha beviljats i viss andel. Fordran som är förenad med panträtt på grund av sådan inteckning får också enligt beredningens förslag göras gällande bara i andelen, även om hela fastigheten skall säljas. Vidare skall utmätningssökandens fordran och kostnaden för förfarandet tas ut bara ur ulmälningsgäldenärens andel.

Vid bristande homogenitet i fastighetens belastning i fråga om fordringar som har bättre rätt än sökandens fordran måste skyddsbeloppet bestämmas på elt särskilt sätt. Beloppet skall bestämmas så alt det svarar mot det belopp som krävs för att läcka skyddade fordringar i den först utmätta andelen jämte kostnaden för förfarandet. Fasligheten får vidare inta säljas om köpeskillingen inte förslår till betalning av någon del av exekutionsfordringen.

Delta innebär bl. a. atl fordringar och rättigheter i återstående andel av fastighelen ibland kan få vika. Beredningen har inte ansett detta obilligl. Den som har ekonomiskt intresse i en fastighet som är föremål för samäganderätt måste få vidkännas rissa konsekvenser av situationen, om man över huvud skall kunna komma lill rätta mad exekution som i första hand riktat sig mol viss andel.

Del kan möjligen inträffa all skyddsbeloppet lill följd av all exekutionskostnaden ingår två eller flera gånger kommer att i andel som har dragits in i försäljningen ge ökad täckning åt inlecknad fordran i motsvarande mån. Beredningen utgår från att den angivna räkneoperationen inte skall inverka i höjande riktning på vad sora skall betalas kontant eller på intecknings bestånd. Frågan har ansetts vara alltför speciell för att påkalla en särskild bestämmelse.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 281

Beredningen har vidare särskilt uppmärksammat det fallet att någon delägare är i konkurs och anslulningsrätt kommer i fråga. Anslutningsrätt kan utövas också av borgenär som bara har förmånsrätt i andel av fastighelen. Delta innebär att skyddsbeloppel för hela fastigheten kan komraa att sänkas nästan till 0.

Departementschefen. Beredningens förslag har lämnats ulan erinran av remissinstanserna. Också jag ansluter mig till förslaget.

69 §

Paragrafen motsvarar 65 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf föreskrivs att, om yrkande oin försäljning av hela fastighelen enligt 67 § i deparleraentsförslaget inte framställs eller sådant yrkande inte bifalls, ÖE skall bjuda ut gäidenärens rätt lill andelen i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Detsamma gäller ora försök gjorts atl sälja hela fastigheten men någon försäljning inle kommer lill stånd. Förslagel, sora stämmer överens med beredningens förslag, har berörts i den allmänna raotiveringen.

Några remissinstanser har tagit upp frågan om vera sora bör ha ansvaret för försäljningen av gäidenärens rätt. Beträffande detta spörsmål får jag hänvisa lill vad jag har anfört vid 64 §.

70 §
Paragrafen motsvarar 66 § i lagberedningens förslag.
Departementschefen. Har fast egendom sålts på auktion eller underhand i

den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom, skall enligt 44 resp. 60 § i deparleraentsförslaget köpebrev upprättas. Emellertid kan enligt 64 och 69 §§ i departementsförslaget försäljning ske i den ordning sora gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. I denna paragraf har i överenssläramelse med beredningens förslag tagits upp en föreskrift att ÖE också rid sådan försäljning skall utfärda köpebrev sedan försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen har betalts.

71 §

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket andra punkten i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Förklaras ansökan om inteckning vilande skall enligt 22 kap. 4 § JB inskrivningsmyndigheten utfärda bevis om detta, s. k. vilande-bevis. Sådant beris kan användas till upplåtelse av panträtt. Borgenärens rätt på grund av innehavet av vilandebevisel blir villkorad av all inteckning beviljas. Panträtt komraer lill stånd i och med beviljandet. I förevarande paragraf föreskrivs att bestämmelserna i FfL om pantbrev i tillämpliga delar skall gälla också vilandebevis.

282 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

72 §

Paragrafen motsvarar 69 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Paragrafen behandlar ÖE:s behörighet i fråga om försäljning av fast egendom, Den stämmer i sak överens med beredningens förslag.

ö-

73 §

Denna paragraf motsvarar 70 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf, som i sak överensstämmer med beredningens förslag, ges i första stycket en regel av innebörd att frågan om behörig ÖE är avgjord, om ÖE beslutar att ta upp ärendet.

Beslut om indragning av gemensamt intecknad fastighet enligt 50 § eller atl bela fastighelen skall säljas när utmätning avser endast andel enligt 67 § får enligt andra stycket överklagas särskilt. För att fullföljdsmöjligheten skall kunna tillvaratas har även föreskrivits att beslutet om indragning skall delges den tappande parlen. Om sådan delgivning gäller reglerna i den antagna delgivningslagen.

I övrigt har inte införts bestämmelser om fullföljd mot ÖE:s beslut enligt denna lag. I stället hänvisas till UL. Viss begränsning i rätten all fullfölja talan har föreskrivits i 33 § tredje stycket,

74 §
Paragrafen motsvarar 71 § i lagberedningens förslag.
Departementschefen. Första stycket av denna paragraf innehåller — såvitt

avser fast egendom i huvudsaklig överensstämmelse med vad som hittills gällt enligt 133 § 1 mom, UL — att köpare av fast egendom eller tillbehör vid behov har rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för alt komma i besittning av vad han förvärvat. I paragrafens andra stycke har föreskrivits att belräftande handräckning mot förre ägaren 193 § UL skall äga motsvarande tillämpning. Bestämmelserna överensstämmer i sak med beredningens förslag.

Övergångsbestämmelserna

Punkt 1. JB skall träda i kraft den 1 januari 1972. De föreslagna reglerna om exekutiv försäljning av fast egendom, som anknyter till bestämmelserna i JB, bör träda i kraft samtidigt.

Punkt 2. Som beredningen föreslår bör den nya lagen tillämpas på varje exekutiv auktion på fast egendom som skall äga rum efter ikraftträdandet. Om auktion skall ske efter ikraftträdandet och den nya lagens bestämmelser sålunda skall tillämpas, bör också del förberedande förfarandet och kungörandet av auktionen och vad som har samband därmed ske i den ordning som föreskrivs i nya lagen. Vidare bör de nya bestämraelserna om förvallning av

KungL Maj.ts proposition nr 20 år 1971 283

utmätt fastighet och om sakägarförteckning tillämpas. Föreskrifter om detta har i enlighet med beredningens förslag tagils upp i elt första stycke i denna punkt i övergångsbestämmelserna. Föreskrifterna innebär alt, om auktion skall ske efter ikraftträdandet, alla åtgärder som måste föregå auktionen skall vidtas enligt nya lagen och all de påföljder som föreskrivs i lagen skall tillämpas om detta försumraas.

Beredningen har påpekat all det kan inträffa att auktion hålls före nya lagens ikraftträdande raen atl del då inte avges något godtagbart bud. I sådana fall blir 127 § UL tillämplig, dvs. ny auktion skall sättas ul. Skall den nya auktionen då hållas efter nya lagens ikraftträdande, får ÖE emellertid för denna auktion tillämpa den nya lagens regler. Har fastighet ropats in på auktion, som hållils före nya lagens ikraftträdande, måste äldre lag tillämpas beträffande inroparens förpliktelser samt köpeskillingsfördelningen och vad som har samband därmed. En särskild bestämmelse om detta har i enlighet med beredningens förslag tagits upp i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändiing i UL (punkt 7).

Försäljning under hand av fastighet bör kunna komma i fråga också i ärende som har kommit in före ikraftträdandet. Även utan särskild bestämmelse därora, bör det vara möjligt alt redan före lagens ikraftträdande lämna försäljningsuppdrag lill mäklare. Någon försäljning kan självfallet inte ske förrän after ikraftträdandet.

Har talan ora indragning av faslighet framställts hos rätten före lagens ikraftträdande, bör talan alltid få föras till slut. Föreskrift ora detta ges i andra stycket i punkten. Samtidigt föreskrivs att sådan talan skall anmälas senast vid bevakningssammanträde, om detta hålls först efter lagens ikraftträdande. I övrigt skall i fall som avses i punktens första stycke indragning behandlas enligt nya lagen.

Punkt 3. Enligt 24 § JP skall den i 6 kap. 3 § JB angivna ordningen med ett fixerat tillägg till pantbrevs belopp för ränta och andra biförplikteiser inte alltid tillämpas beträffande inteckning som har beviljats enligt äldre lag. Under en övergångstid av fem år skall sålunda på yrkande av sakägare äldre lag, dvs. 18 § 1 mom. IF, kunna gälla i fråga om rätten till betalning med stöd av sådan inteckning ur medel som myndighet i samband med exekution eller i övligt fördelar mellan sakägare i fasligheten. Med hänsyn härtill har under denna punkt i här ifrågavarande övergångsbestämmelser föreskrivits att nya lagens bestämmelser om tillägg enligt 6 kap. 3 § JB skall tillämpas beträffande ränta som enligt JP i stället för sådant tillägg skall beräknas på kapitalbeloppet av inteckning enligt äldre lag.

Punkt 4. Den särskilda förmånsrätlsställning som enligt 11 kap. 2 § i nuvarande jordabalk tillkommer fordran på ogulden köpeskilling har inte någon motsvarighet i nya JB. 1 5 § JP har emellertid tagits upp regler som övergångsvis bevarar den förmånsrätt som skulle ha förelegat enligt äldre lag. Principen är alt innehavare av fordran som avses i 11 kap. 2 § i nuva-

284 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

rande jordabalk för att vara bibehållen rid sin förmånsrätt skall söka inteckning inom den lid som anges i lagrummet, om sådan åtgärd inle redan har vidtagits.

Som beredningen har funnit bör en särskild övergångsbestämmelse ges för det fallet alt bevakningssaminanträde efter nya lagens ikraftträdande hålls innan tiden för sökande av inteckning enligt 11 kap. 2 § i nuvarande jordabalk har gått lill ända. I enlighet med beredningens förslag har under förevarande punkt tagits upp en regel att fordran för vilken fast egendom enligt sistnämnda lagrura utan inteckning svarar vid tiden för bevakningssararaanträdet skall anses som fordran som är förenad med panträtt. Vidare har föreskririts alt sådan fordran alltid skall betalas kontant. Föreskriften i punkt 3 i de här föreslagna övergångsbestämmelserna bör också vara lill-lärapliga i fråga om fordran som på det angivna sättet skall anses vara förenad med panträtt.

I sammanhanget kan erinras om all nyttjande- och avkomsträtter enligt nu gällande lag kan ha förmånsrätt som för ogulden köpeskilling. Enligt 5 § JP kan också denna förmånsrätt bestå under övergångsförhållanden.

Punkt 5. Enligt gällande lag kan inteckning i fast egendora avse ränta eller annan fordran som inle är bestämd lill kapitalet. Enligt 110 § 2 mom. skall sådan fordran vid exekutiv försäljning av egendomen uppskattas lill sitt kapitalvärde på fördelningsdagen efter en räntefot av fem procent. När fråga är om livränta, skall uppskattningen ske med ledning av 3 § lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse ra. m.

JB:s panträltskonstruklion gör det inte möjligt all inleckna ränta eller liknande. Övergångsvis kommer inteckningar avseende fordringar sora inte är till kapitalet bestämda emellertid att bestå. Med hänsyn härtill har under förevarande punkt i övergångsbestämmelserna föreskririts alt enligt äldre bestämmelser intecknad ränta eller annan sådan fordran, som inle är bestämd till kapitalet, skall tas upp i sakägarförteckning enligt nya lagens regler om fordran med panträtt. Vidare har i punkten tagils in föreskrifter som motsvarar dem som nu finns i 110 § 2 mom. UL, varvid dock den redaktionella jämkningen har vidtagits atl tillträdesdagen skall vara avgörande för värdeberäkningen. Av nya lagen framgår all tillträdesdagen skall samraanfalla raed den dag som har satts ut för fördelning av köpeskillingen.

Som beredningen har framhållit avser föreskrifterna under denna punkt bara sådan rättighet som enligt gällande lag är all betrakta sora fordran och som vid exekution skall behandlas som sådan. Beträffande avkomsträtt ges särskilda regler i det följande.

Påpekas bör också att särskilda regler om beräkning av värdet på fordran, som inte är förfallen och på vilken ränta inle skall beräknas före förfallodagen, på förslag av beredningen har tagits upp i nya lagan. Reglerna, sora svarar mol dem som nu finns i 110 § 1 mom. UL, innebär att sådan fordran vid

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 285

fastighetsförsäljning skall beräknas till del belopp sora efter fem procent årlig ränta utgör värdet på tillträdesdagen.

Punkt 6. De olika särskilda rättigheter som enligt nya lagen skall beaktas vid exekutiv försäljning av fast egendom är i första hand de rättigheter som behandlas i JB, dvs. nytljanderätter av olika slag, servitut och rätt till elektrisk kraft. Emellertid måste också rättighet som besvärar egendomen på grund av upplåtelse enligt äldre lag beaktas. En särskild bestämmelse om detta har beredningen anselt böra las in i själva lagen (jfr 3 § tredje styckel i beredningens förslag). I deparleraentsförslaget har beslämraelsen emellertid fått sin plats i denna punkt i övergångsbestämmelserna. Bestämmelsen har utformats raed sikte på rättigheter som har upplåtits enligt äldre bestämmelser. Alla rättigheter som f.n. skall beaktas rid exekutiv fastighelsförsäljning och som skall finnas kvar efter JB:s ikraftträdande omfattas av bestämmelsen.

1 begreppet nyttjanderätt innefattas också tomträtt. Om fastighet som besväras av tomträtt blir föremål för exekutivt förfarande, skall tomträtten räknas som en fastighelsbelastning sora skall beaktas under förfarandet. Enligt nj'a lagen behandlas i sådant fall tomträtten sora nyttjanderätt men enligt en särskild regel skall tomträtten alllid förbehållas vid auktion på fasligheten. Om själva tomträtten görs till föremål för exekution gäller emellertid atl den skall behandlas som fast egendom. Beredningen har föreslagit att en särskild föreskrift därom skall tas in i lagen (jfr 1 § andra stycket i beredningens förslag). Med hänsyn till vad sora föreskrivs beträffande tomträtt i 13 kap. 26 § JB och 37 § JP kan emellertid en sådan särskild föreskrift inle anses vara nödvändig. I departementsförslaget har den sålunda inle någon motsvarighet.

I och med all JB genomförs utmönstras avkomsträtt och vatlenfallsrätt ur lagstiftningen. Rättigheter av sådant slag som har upplåtits i enlighet med den vid tidpunkten för upplåtelsen gällande lagen skall emellertid kunna fin nas kvar. Särskilda regler beträffande sådana rättigheter som skall beslå övergångsvis ges i följande punkter.

Punkt 7. Beträffande rätt till avkomst eller annan förraån av fast egendom gäller f. n. skilda regler beroende på ora rätlen är intecknad eller inte. En oinlecknad avkoraslrätl kan liksom annan nyttjanderätt förbehållas rid exekutiv försäljning. Om fastigheten säljs utan förbehåll om avkomsträttens bestånd, har innehavaren ingen rält till utdelning ur köpeskillingen vare sig för rättighetens värde eller för förfallna förmåner. Beträffande intecknad avkomsträtt gäller också att avkomsträtlen kan förbehållas. Oavsett om rättigheten förbehålls eller inle har innehavaren enligt 54 § IF emellertid rätt atl få utdelning ur köpeskillingen för förfallna förraåner, dock endast för förmåner som belöper på de två sista åren. Uppoffras avkomsträtlen vid försäljningen, har han därjämte rätt alt få utdelning ur köpeskillingen för rättighetens kapitaliserade värde, varvid utdelning dock får åtnjutas bara för

286 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

förmåner som utgår i pengar eller varor. Enligt 149 § UL skall förmåner som utgår i varor uppskattas efter ortens pris. Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot om fem procent om året, Rältighel som är tillförsäkrad någon för livstiden skall uppskattas med ledning av 3 § i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m,

Avkomsträtt skall, som nyss nämndes, inte kunna upplåtas efter det att JB har trätt i kraft. Tidigare upplåtna rättigheter av denna typ skall emellertid stå kvar. Av punkten 6 framgår att nya lagen blir tillämplig i frågan om avkomsträtt skall förbehållas eller uppoffras vid försäljningen. Nu gällande bestämmelser om möjligheterna för innehavare av avkomsträtt all få utdelning ur köpeskillingen blir emellertid tillämpliga också efter nya lagens och JB:s ikraftträdande. Med tanke härpå har under denna punkt i övergångsbestämmelserna tagits upp motsvarigheter till de nuvarande bestämmelserna i 149 § UL.

Ersättning för förfallna förmåner i pengar eller varor skall f.n. enligt 112 § 2 mom. UL beräknas för elt år, om det inte visas att de innestår för längre-tid. Någon motsvarande regel torde inle behöva las upp bland förevarande övergångsbestämmelser.

Punkt 8. Vattenfallsrätt sikall, som nyss har nämnts, inte längre kunna upplåtas sedan JB har trätt i kraft. Upplåtelser som har skett med slöd av äldre lag kommer emellertid att finnas kvar (jfr 11 § JP). Med hänsyn härtill har i denna punkt föreskririts att bestämmelserna i nya lagen om tomträtt också gäller vattenfallsrätt som har upplåtits enligt äldre bestämmelser.

Föreskriften avser det fall då fastighet som besväras av vattenfallsrätt skall säljas exekutivt. Skall själva vattenfallsrätten säljas exekutivt äger enligt 11 § JP bestämmelserna ora tomträtt i 13 kap. 26 § JB motsvarande till-lärapning, rilkel innebär alt reglerna om exekutiv försäljning av fast egendom skall tillämpas.

Punkt 9. Som har framhållits i den allmänna motiveringen bör de nya bestämmelserna om tidsfrister för olika åtgärder under ett exekutivt förfarande och om anstånd med sådana åtgärder inle äga tillämpning vid indrivning av böter m. m. I enlighet härmed föreskrivs i denna punkt att reglerna i 11 § nya lagen inle skall vara tillämpliga vid indrivning av böter, viten, annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, eller domstolskostnad, sora har utgått av allmänna medel och enligt domstolens beslut skall återgäldas. Föreskriften motsvarar punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1963:255) om ändring i UL. övergångsbestämmelser med samma innebörd föreslås i fråga om lagen om ändring i UL och lagen om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Punkt 10. Under denna punkt har tagits upp en övergångsbestämmelse som på vanligt sätt anger hur hänrisningar till bestämmelser i UL som ersätts genom bestämmelser i nya lagen skall tolkas.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 287

I flera författningar föreskrivs att fast egendom skall säljas i den ordning som UL föreskriver eller liknande. Någon ändring i dem föreslås inte i detta sammanhang. Genom förevarande övergångsbestämmelse kommer i sådana fall nya lagen att gälla beträffande allt som rör själva försäljningen. Beträffande förfarandet i övrigt, såsom i fråga om köpeskillingsfördelning och fullföljdsförfarandet, kommer hänvisningar av det nämnda slaget fortfarande alt avse UL. Genom en övergångsbestämmelse till lagen om ändring i UL kommer hänvisningarna därvid alt avse också de delvis nya bestämraelser som föreslås i UL.

En genomgång av de författningar som hänvisar till UL:s regler om fastighelsförsäljning bör ske i samband med utarbetandet av UB. Intill dess UB genomförs bör hänrisningarna kunna stå kvar oförändrade. Om ändringar i författningar i rilka sådana hänrisningar finns ridtas av annan orsak, bör emellertid också hänvisningarna kunna omarbetas.

3.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Departementschefen. I UL ges f. n, regler om alla de olika leden i ett exekutivt förfarande som rör fast egendom. UL innehåller sålunda regler om själva utmätningen (3 och 4 kap.), om försäljning (5 kap.), om köpeskillingsfördelning (6 kap.) saml om kostnader och fullföljd till högre instans (9—11 kap.).

Som framgår av del föregående föreslås nu all reglerna om försäljning av utmätt fastighet skall brytas ul ur UL och efter omarbetning föras in i en särskild lag om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL). Denna laglekniska lösning, som med tanke på det pågående arbetet på en ny UB får karaktären av ett provisorium, innebär i fråga om fastighelsexekution att i UL t. v. skall slå kvar de regler som rör utmätningen, köpeskillingsfördelning samt kostnader och fullföljd av talan, medan UL:s regler om försäljning av utmätt fastighet får motsvarigheter i FfL, De regler som i enlighet härmed ersätts av FfL finns i 79, 80 a, 81, 87, 97—129, 132—135 och 149 §§ UL. Dessa paragrafer i UL föreslås följaktligen nu bh upphävda,

130, 131, 142, 148 och 186 §§ UL innehåller nu regler som delvis ersätts av bestämraelser i FfL och i övrigl får motsvarigheter genom de bestämmelser som har tagits upp i 143 a, 161, 143 resp. 160 §§ i förslaget. Också 130, 131, 142, 148 ochl86 §§ UL föreslås följaktligen bh upphävda.

I 167 § finns f. n. en bestämmelse som ålägger utmätningsman skyldighet alt betala ränta, om han innehåller medel som rätteligen skulle ha betalats ut. Denna bestämmelse fyller inle längre någon funktion. I enlighet med förslag av beredningen föreslår jag atl den upphävs.

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att institutet tvångsförvaltning av utmätt fast egendom inte skall behållas. Bestäramelserna om tvångsförvaltning finns i 7 kap. UL. Enligt förslagel skall della kapitel

288 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

utgå. Det förhållandet att tvångsförvaltning inte längre skall kunna anordnas föranleder också ändringar på andra håll i UL.

Åtskilliga bestämraelser som nu finns i UL utgörs av instruktioner för myndigheterna. Dessa bestämmelser bör inle längre slå kvar i UL ulan, i den mån de fortfarande har aktualitet, ges i administrativ ordning. Bestämmelserna i 57, 84, 85, 88 och 168 §§ UL är i sin helhet av instruktionskaraktär och föreslås i enlighet med det sagda bli upphävda. I övrigt finns bestämmelser av samraa slag i åtskilliga paragrafer i UL. I den mån paragrafer med sådana bestäraraelser berörs av ändringsförslagen i det följande, bör de föras över lill tillämpningsföreskrifter.

De nya reglerna i FfL om försäljning av utmätt fast egendom medför att de regler om fastighetsexekutionen som fortfarande skall stå kvar i UL måste ses över. Ändringar i UL påkallas också av den nya lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. ra. som föreslås i del följande. Ett införande av JB gör del vidare, som framgår av den allmänna motiveringen, nödvändigt att föra in rissa nya bestämmelser i UL. Redaktionellt har i departementsförslaget ändringarna i UL i dessa a\'seenden utformats så att nya bestämmelser, till vilka motsvarigheter nu finns i UL, har förts in som ändringar av de nuvarande bestämraelserna, medan helt nytillkomna bestämmelser tagits upp under nya paragrafbeleckningar. I något fall har bestämmelser som redan finns i UL fåll föras in under ny paragrafbeteckning. Detta har medfört alt i departementsförslaget 39, 40, 48, 49, 51, 52, 56 a, 60 a, 62, 71, 74, 75, 77, 77 a, 78, 80, 82, 83, 86, 88 c, 89, 91, 95, 139, 143, 144, 150, 151, 154, 156, 158—161, 166, 181, 184, 198, 199, 201, 209—211, 213 och 218 §§ ändras. De paragrafer som tillkommer i deparlementsförslaget har betecknats som 82 a, 88 d, 91 a, 91 b, 140 a och 143 a §§.

Den redaktionella utformmingen som deparlementsförslaget sålunda har fått skiljer sig i olika avseenden från beredningens förslag. I sakligt hänseende föreligger skillnader som betingas av att departementsförslaget, i motsats till beredningens förslag, innehåller regler om domstolsbesluts utraätningsverkan. I övrigt är förslagen innehållsmässigt i allt väsentligt överensstämmande.

39 §

Departementschefen. Dom varigenom någon har ålagts betalningsskyldighet kan enligt 1 mom. i förevarande paragraf föranleda utmätning även om doraen inte har vunnit laga kraft. I så fall skall emellertid utmätningen gå åter, om gäldenären visar atl han hos länsstyrelsen satt ned det utdömda beloppet och dessutom betalar vissa kostnader. Har tvångsförvaltning enligt gällande lag komrait lill stånd, skall han bl. a. betala förvaltningskostnaden, i den mån denna inte har kunnat tas ut ur fastighetens avkastning.

I det föregående har jag förordat atl bestämmelserna i UL om tvångsförvaltning skall upphävas. I enlighet härraed har den föreskrift i nämnda moment av paragrafen som syftar på tvångsförvaltning fått utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 289

40 § Departementschefen. Fast egendom som har utmätts enligt 39 § kan enligt nuvarande 3 raora. i förevarande paragraf sättas under tvångsförvaltning, även om doraen inle har vunnit laga kraft. Eftersom reglerna om tvångsförvaltning utmönstrats har bestämmelsen fått ulgå.

48 §

Gällande rätt. Enligt UL skall pant eller borgen ställas i ett flertal fall. I denna paragraf meddelas generella bestämmelser om den beskaffenhet som säkerheten då skall ha. Därav framgår till en början att säkerhet som inte är godkänd av motparten skall prövas av den myndighet hos rilken den ställs, dvs. av kronofogdemyndigheten, ÖE eller i risst fall länsstyrelsen. För prövningen av pant uppställer lagen inle några särskilda bestämmelser. Särskilda regler ges däremot om borgen. Det torde inte fordras, att borgen nödvändigt skall tecknas av mer än en person, men om så sker skall borgensmännen svara solidariskt. För vissa fall krävs proprieborgen, nämligen när säkerheten skall gälla till förmån för menighet eller utländsk man och när den skall läranas av auktionsinropare i stället för handpenning enligt 95 eller 125 §. Borgensförbindelse får omhändertagas av den till vars säkerhet den gäller. I fråga om pant kan myndigheten föreskriva, att den skall sältas i förvar hos vederhäftig man som ålar sig all vårda den.

Lagberedningen. I beredningens förslag har 125 § UL upphävts och ersatts med en bestämmelse i 34 § FfL (jfr 35 § i motsvarande departemenlsförslag) enligt vilken den som på exekutiv auktion inropar fastighet skall betala handpenning kontant om han inte ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet kan därrid godkännas fordran som är förenad med panträtt i den inropade fastigheten, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande. Även rid exekutiv försäljning av fastighet sora enligt beredningens förslag sker under hand kan det bli aktuellt att ställa säkerhet. Med hänsyn till dessa nya regler har 1 raom. av denna paragraf i beredningens förslag jämkats. Lagrummet har i förslaget gjorts tillämpligt inte bara när pant eller borgen fordras enligt UL utan även när säkerhet i annat fall skall ställas i utsökningsmål.

Liksom gällande rätt innebär beredningens förslag, att myndighets prövning av säkerhet behövs endast om säkerheten inte har godkänts av den till vars förmån den har ställts. Prövningen får i princip ske fritt raed beaktande av atl säkerheten skall rid behov kunna realiseras och därvid täcka den förpliktelse som skall garanteras. Särskilda föreskrifter om säkerhetens beskaffenhet lämnas bara i fråga om borgen, vartill bl. a. bankgaranti får räknas. Förslaget medför den nyheten, att proprieborgen alllid krävs för myndighetens godkännande. Denna skärpning i förhållande till gällande rätt kan enligt beredningens mening inte orsaka nämnvärda olägenheter för dem som har atl ställa säkerhet i utsökningsmål. Om två eller flera går i borgen, skall

10 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

290 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

deras ansvar som hittills vara solidariskt för alt säkerheten skall kunna godtas av myndigheten. Beredningen påpekar att det enligt 10 kap. 11 § HB gäller, alt borgen som har tecknats av flera medför solidarisk ansvarighet, om förbehåll inle har uppställts om delad ansvarighet.

Vad 48 § UL i sin nuvarande lydelse innehåller beträffande omhändertagande av borgensförbindelse och om befogenhet för myndigheten atl meddela föreskrift om pantförvaring har inle medtagits i beredningens förslag. Följden härav blir, alt myndigheten alltid själv skall ta hand om säkerheten och ombesörja dess förvaring. Härvid kan yppas vissa praktiska frågor om bl. a. vård av pant och ersättning för kostnader som rör pants vård och förvaring. Beredningen framhåller emellertid atl sådana spörsmål kan aktualiseras redan enligt gällande lag, och alt förslagel därför knappast kan antas ge upphov till några principiellt nya komplikationer. Frågorna får enligt beredningen lösas med ledning av gängse panlrältsliga regler. Om undantagsvis särskild förvaringskostnad skulle uppkomma, t. ex. om pant utgörs av ett skrymmande konstverk eller annat sora på grund av sin storlek eller sill värde inte lämpligen bör förvaras av myndigheten själv, kan den som ställer panten åläggas all svara för kostnaden enligt 198 eller 199 § i beredningens förslag.

Efter mönster av 74 § expropriationslagen har 2 mom. av förevarande paragraf i beredningens förslag ändrats på det sättet alt förutom staten även koramun har frilagits från skyldigheten alt ställa säkerhet. Med komraun avses i första hand borgerlig primärkoraraun, dvs. landskoramun, köping och stad, raen även landstingskomraun. Kommunalförbund inbegrips inle.

Beredningen förordar alt del i tillämpningsföreskrifter anges vad slags säkerhet som får godtas i samband med exekutiv försäljning och att dessa bestäraraelser blir myckel restriktiva. Endast bankgaranti, fullt betryggande pant eller likvärdig säkerhet bör enligt beredningens mening godtas.

Remissyttrandena. Hovrätten för övre Norrland konstaterar alt en regel som innebär att borgen, ora den tecknas av två eller flera, för att kunna godtas skall vara solidarisk är enkel all tillärapa. Del förefaller emellertid hovrätten vara förtjänt all övervägas om en sådan regel är förenlig raed syftet att nå för parterna bästa möjliga resultat i ulsökningsförfarandel och om inle viss uppmjukning kunde tillåtas. Borgensmännen borde enligt hovrätten kanske få rätt alt åtminstone i viss omfattning begränsa sitt åtagande till kvotdelar av aktuell säkerhet. Eftersom myndigheten skall pröva säkerheten, lorde en sådan anordning knappast innebära någon olägenhet för den lill vars förmån säkerheten skall ställas utom i det avseendet all solidarisk borgen får anses lättare all utkräva. För borgensmannen däremot skulle det innebära en fördel, eftersom han skulle befrias från att själv pröva raedbor-gensmännens möjligheter all fullgöra borgensåtagandet.

I anslulning till beredningens förslag att förutom staten även kommun skall vara befriad från att ställa säkerhet påpekar den nämnda hovrätten att

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 291

det enligt 74 § expropriationslagen gäller alt också korainunalförbund åtnjuter raotsvarande befrielse. Det förefaller hovrätten angeläget att kravet på säkerhet i skilda samraanhang överensstämmer. Hovrätten föreslår därför att också koramunalförbund befrias från skyldighet alt ställa säkerhet enligt UL. Advokatsamfundet sätter i fråga, om inte kretsen av subjekt som är befriade från att ställa säkerhet borde utridgas något. Del har enligt samfundet förekommit att bank såsom sökande i avhysningsärende har fått ställa borgen för den skada som kan vållas motparten. Liknande exempel finns också i andra fall, trots att bankgaranti i övrigt godtas som fullgod säkerhet. Samfundet föreslår därför alt det övervägs att ge myndigheten befogenhet att, när särskilda skäl föreligger, efterge anspråk på pant eller borgen. Inle bara banker utan också försäkringsbolag, andra större förelag, stiftelser m. ra. har ofta en sådan ekonomisk ställning alt pant eller borgen förefaller helt överflödig.

Departementschefen. I deparleraentsförslaget har 1 mom. utformats i enlighet med beredningens förslag. Vad beredningen har anfört i anslutning lill de föreslagna bestämmelserna föranleder inle någon erinran från min sida. Den av hovrätten för övre Norrland under remissbehandlingen väckta frågan om borgensåtagande anser jag böra övervägas ridare vid utformningen av UB.

Jag delar den nämnda hovrättens uppfattning atl, förutom staten och kommun, också kommunalförbund bör vara befriat från all ställa säkerhet. 2 mom. av paragrafen har i departementsförslaget utformats i enlighet härmed.

Advokatsamfundets förslag att myndighet skall ges befogenhet att, när särskilda skäl föreligger, efterge kravet på säkerhet bör enligt min mening inte prövas i della sammanhang. 1 det avseendet får jag hänvisa till vad jag har anfört i anslutning till 35 § i departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom. Med anledning av vad samfundet har anfört vill jag påpeka att jag, liksom beredningen, anser alt bankgaranti i här aktuellt avseende får räknas till borgen.

49 och 51 §§ Gällande rätt. Enligt 40 § 1 mom. gäller att, om utmätning har skett på grund av icke lagakraftvunnen dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts, den utmätta egendomen inte utan gäidenärens samtycke får säljas förrän domen har vunnit laga kraft. Bestämmelsen avser både fast och lös egendom, varrid emellertid beträffande lös egendom görs visst undanlag. Enligt 49 § 1 mom. och 51 § 1 mom. gäller emellertid särskilda bestämmelser beträffande icke lagakraftvunna tredskodomar och lagsökningsutslag varigenom betalningsskyldighet har blivit ålagd. Av 49 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse framgår sålunda alt sådan tredskodom får verkställas som lagakraftvunnen, sårida domstol inte förordnar om inhibition. Genom hänvis-

292 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ning i 51 § 1 raom. till bestämmelserna i 49 § 1 mom. gäller del som nu har sagts beträffande tredskodom också i fråga ora lagsökningsutslag. Om inhibitionsbeslul inte meddelas, hindrar alltså det förhållandet atl tredskodom eller lagsökningsutslag inte har vunnit laga kraft ej att utmätning sker på grund av domen eller utslaget och att den utmätta egendomen, vare sig den är fast eller lös, säljs exekutivt.

Utöver de nämnda bestämmelserna ges i 51 § 2 mom. en särskild föreskrift för fall då intecknad fordran har fastställts till betalning ur fast egendom. På grund av sådan betalningsfastställelse, som innebär all egendom enligt 77 a § anses ulmätt, får försäljning inte ske förrän utslaget har vunnit laga kraft.

Lagberedningen. Beredningen framhåller att verkställighet av icke lagakraftvunnen tredskodom enligt 49 § 1 mom. får fortgå ända t. o. ra. försäljning. I fråga om fastigheter skiljer sig bestämmelsen på denna punkt från vad som gäller beträffande verkställighet av lagsökningsutslag. Om verkställighet av sådana utslag gäller enligt 51 § 2 mom. alt, om intecknad fordran genom utslaget fastställts till. betalning ur fast egendom, försäljning inle får ske förrän utslaget har vunnit laga kraft. Beträffande lagsökningsutslag som rör fast egendom har del sålunda inle ansetts lämpligt, alt försäljning äger rum innan det visar sig alt återvinning inte sökts eller, om detta skett, avgörandet i återvinningsmålet vimnit laga kraft. Beredningen erinrar om att 40 § innehåller ell oeftergivligt förbud alt ulan gäidenärens samtycke sälja fast egendom som utmätts på grund av vanlig icke lagakraftvunnen betalnings-dom.

Vid verkställande av tredskodomar bör enligt beredningens mening gälla samma regel som i fråga om lagsökningsutslag. Beredningen har därför i 49 § 1 mom. infört beslämraelsen, atl fast egendom inte får säljas innan tredsko-donien har vunnit laga kraft. Liksom i 40 § anges därvid uttryckligen, att fastigheten får säljas om ägaren samtycker därtill.

I 51 § 1 mom. i nuvarande lydelse hänrisas beträffande verkställighet av lagsökningsutslag till 49 § 1 mom. Också enligt beredningens förslag kan lagsökningsutslag varigenom betalningsskyldighet har ålagts verkställas som lagakraftvunnen dom ulan hinder av alt återvinning har sökts, om inte beslut om inhibition meddelas. Beredningen har emellertid föreslagit en viss jämkning i förhållande till vad som nu föreskrivs i syfte att markera alt regeln skall tillämpas inle bara när personhg betalningsskyldighet har ålagts genom lagsökningsutslag ulan även när det undantagsvis genom sådant utslag endasl har blivit faslställl, att fordran skall på grund av inteckning utgå med förmånsrätt i viss egendom.

Beredningen framhåller att också det av beredningen i 49 § 1 mom. upptagna förbudet alt sälja fastighet innan tredskodom har vunnit laga kraft på grund av hänvisningen i 51 § 1 mom. blir tillämpligt vid verkställighet av lag sökningsutslag. Förslaget medför här en viss ändring i jämförelse med nuvarande regler. Försäljningsförbudet i 51 § 2 raom. gäller f. n. bara när inleck-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 293

nad fordran lagsökningsvägen har fastställts till betalning ur fast egendom, vilken enligt 77 a § då är att anse som ulmätt. Enligt förslaget skall förbudet alltid gälla, när faslighet utmätts på grund av lagsökningsutslag och delta inte har vunnit laga kraft. Beredningen påpekar i det saramanhanget alt bestämmelsen i 77 a § om utmätningsverkan saknar motsvarighet i beredningens förslag.

I övrigt föreslår beredningen den ändringen i 51 § all nuvarande bestämmelse i 2 mom. om anordnande av tvångsförvaltning skall ulgå ur lagtexten.

Departementschefen. Beredningens förslag till ändringar i 49 § 1 mom. och 51 § 1 mom, innebär atl, om fast egendom har utraätts på grund av icke lagakraftvunnen Iredskodora eller ej lagakraflvunnel lagsökningsutslag, egendomen inle ulan ägarens samtycke får säljas innan doraen eller utslaget har vunnit laga kraft. Genom förslaget koramer i del avseendet alt gälla samma ordning sora redan nu enligt 40 § 1 mom. gäller för fall då fast egendora har lagils i mät på grund av icke lagakraftvunnen dom. Beredningsförslaget innebär därjämte att den särskilda föreskriften i 51 § 2 mora. om domstolsbeslut, som innefattar betalningsfastställelse i fast egendom, upphävs.

Beredningens förslag får ses mot bakgrunden av alt beredningen inle har velat tillägga domstols beslut varigenom fordran fastställs lill betalning ur fast egendom någon utmätningsverkan. Som framgår av del föregående intar jag i det avseendet en annan ståndpunkt än beredningen. I deparleraentsförslaget har sålunda i 77 a § förts in bestäramelsen alt doraslols beslut, sora innebär atl fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, skall ha den verkan att egendomen anses utmätt.

Även om en sådan ordning sora den jag förordar införs, koramer del självfallet atl i framliden förekomma alt fast egendom i vanlig ordning utmäts på grund av icke lagakraflvunnel domstolsbeslut, varigenom betalningsskyldighet har fastställts. I sådana fall bör, som beredningen föreslår, beträffande försäljningen av egendomen gälla samma regel, oavsett om beslutet meddelats i form av dom, tredskodom eller lagsökningsutslag.

Även i fall då domstols beslut enligt den av mig förordade ordningen innebär all fast egendora skall anses utmätt bör gälla att egendomen inle ulan ägarens samtycke får säljas innan beslutet har vunnit laga kraft. På samraa sätt sora f. n. bör en särskild föreskrift härom ges i 51 § 2 mom. I deparlementsförslaget har sålunda, raed anknytning till den föreslagna lydelsen av 77 a §, i del näranda momentet föreskrivits alt, om domstol har fastställt atl fordran skall ulgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, egendomen inte utan ägarens samtycke får säljas innan beslutet har vunnit laga kraft. Föreskriften avses gälla, oavsett om betalningsfastställelsen skett genom dom, tredskodom eller lagsökningsutslag.

I deparlementsförslaget har, liksom i beredningens förslag, nuvarande bestämmelse i 51 § 2 mora. om anordnande av tvångsförvaltning fåll utgå.

294 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

52 § Departementschefen. I 2 rnom. av förevarande paragraf hänvisas beträffande fördelningen av raedel som flutit in under tvångsförvaltning av fastighet lill 7 kap. Denna hänvisning har i enlighet med beredningens förslag fått utgå.

56 a §

Gällande rätt. Gällande regler om utmätningsmans lokala kompelens kan medföra, alt utmätningsman i gäidenärens hemvist tar i mät fast egendom som ligger inom annat kronofogdedistrikl. Enligt 1 mom. i förevarande paragraf skall i så fall ärendet överlämnas lill utmätningsmannen i det distrikt där egendomen ligger. Av 3 mom. i paragrafen framgår emellertid att den som har verkställt utmätningen först skall vidta vissa expedilionella åtgärder som hänger samman med utmätningen, bl. a. underrätta ÖE och inskrivningsmyndighet om utmätningen. Han bör också ta om hand de handlingar rörande fasligheten som kan finnas tillgängliga hos gäldenären. Sedan målet överlämnats tiU utmätningsmannen där egendomen ligger skall denne vidta andra åtgärder som ankommer på utmätningsman. Sådana uppgifter som beskrivning och värdering av fasligheten kommer därmed att årila honom. När han fullgjort sina åligganden, skall han enligt 99 § insända handlingarna lill den ÖE under vilken han lyder.

Lagberedningen. Beredningen påpekar alt förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom medför vissa ändringar i den förberedande handläggning som i ärenden om utmätt fast egendom skall föregå faslighetens försäljning. Sedan utmätningsmannen har tagit egendomen i mät och ridlagit därav föranledda omedelbara åtgärder, skall han överlämna ärendet till den ÖE som är behörig. 1 administrativ ordning bör enligt beredningen ges föreskrift härom och om utmätningsmannens åligganden innan ärendet överlämnas. ÖE skall genast ta upp ärendet lill behandling för de fortsatta förberedande åtgärder som är påkallade. Med denna ordning saknas det enligt beredningen anledning att behålla regeln atl mål skall överlämnas lill utmätningsmannen i den ort där den utmätta fastighelen ligger.

I 3 mom. finns f. n. föreskrifter om vissa expedilionella åtgärder som utmätningsman skall vidta. Liksom beträffande andra regler i UL som avser rent expedilionella åtgärder, t. ex. de i 85 § vartill 56 a § nu hänvisar, förordar beredningen att behövliga bestämmelser av ifrågavarande natur meddelas i administrativ ordning. Nämnda 3 mom. skall därför enligt beredningens förslag upphävas.

Departementschefen. Departemenlsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 295

60 a §

Lagberedningen. Enligt 78 § i beredningens förslag skall utmätning av ägarhypotek i fast egendom ske på det sättet atl pantbrevet tas i förvar eller, om annan än fastighetsägaren innehar del, förbud meddelas innehavaren att utlämna det ulan tillstånd av utmätningsmannen. Beredningen framhåller atl det när ägarhypotek skall utmätas, liksom vid annan utmätning, kan raöta hinder av olika slag. Om pantbrevet är belånat, kan det vara lämpligt all, innan beslut om utmätning meddelas, inhämta upplysning hos borgenären huruvida det finns något ägarhypotek. I sådana situationer bör interimistiska åtgärder kunna konima i fråga. Med hänsyn härtill har beredningen korapletteral 1 mom. av förevarande paragraf med en hänvisning till 78 §.

1 3 mom. föreskrivs f. n. all kostnad för interimistisk åtgärd som avses i paragrafen skall förskjutas av borgenären, om utmätningsmannen begär del. Då generella bestämmelser om förskott i utmälningsmål enligt beredningens förslag skall intas i 198 §, anser beredningen att momentet bör upphävas.

Departementschefen. Liksom beredningen anser jag all 1 mom. av förevarande paragraf bör kompletteras med en hänvisning lill de nya bestämmelser om utraätning av ägarhypotek sora i enlighet raed beredningens förslag har tagits upp i departementsförslaget. I departementsförslaget har dessa bestämmelser fått sin plats i en ny paragraf, betecknad 91 a §. Detta har föranlett atl hänvisningen i departementsförslaget ändrats till att avse 91 a §.

På förslag av beredningen har i 198 § tagits in generella bestämmelser om förskott i utmälningsmål. Detta bör, som beredningen framhåller, leda till att 3 mom. av förevarande paragraf upphävs.

62 §

Lagberedningen. Denna paragraf behandlar den s. k. ulmätningsord-ningen. 1 1 inora. anges sora första punkt, all av utraälningsbara tillgångar i första hand bör tas i anspråk egendora som kan användas till borgenärens förnöjande med minsta kostnad, förlust och annan olägenhet för gäldenären. Vidare skall enligt andra punkten om möjligt tillgångar som hör samman inle skiljas. Dessa regler kompletteras i 2 och 3 mom. av särbestämmelser angående utmätning av fast egendom, luftfartyg och intecknade reservdelar lill sådant fartyg.

Om utmätning skall äga rum för fordran som är intecknad i fast egendom eller luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg eller för fordran som är förenad med luftpanträtt i luftfartyg, skall enligt första punkten i 2 mom. den av inteckningen eller luftpanträtten besvärade egendomen utraätas i första hand, om inte borgenären hellre rill ta betalt ur annan egendom. Mot denna regel har invänts, att borgenär, som inte har nöjt sig med att få intecknad fastighet dömd i mät enligt 77 a § utan skaffat sig en personlig exekutionstitel mot fastighetsägaren och begär utraätning hos denna, knappast rill alt den fasta egendomen tas i anspråk i första hand.

296 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Vad som anförts mot bestämmelsen har inte föranlett något ändringsförslag från beredningens sida. Bestämmelsen i nuvarande 77 a § saknar motsvarighet i beredningens förslag och även inteckningsborgenär som anlitat lagsökning får begära utmätning för alt kunna angripa fastigheten. Regeln att den intecknade fastigheten i första hand skall tas i anspråk synes då passa väl till situationen och svara mot inteckningsborgenärens sannolika önskan i fråga om utmätningsobjekt.

Beredningen anser, att den nämnda regelns tillämpningsoraråde i detta saramanhang lämpligen kan vidgas lill att gälla alla fordringar raed särskild förmånsrätt i fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg. Härigenom inbegrips fordringar som har förmånsrätt enligt 8 § 1) eller 9 § 1) eller 2) FRO (jfr 6 § 1 och 7 § 1 och 2 FRL) eller är förenade med retentionsrätt i luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg. Första punkten i 2 mora. skall därför enligt beredningens förslag innehålla, att om fordran för vilken utmätning skall ske, är förenad med särskild förmånsrätt i gäidenärens fasta egendora, luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, skall den egendomen först utmätas, om inle borgenären hellre vill ta betalt ur annan egendora. Förmånsrätt enligt 12, 13 eller 14 § FRO (jfr 10, 11 och 12 §§ FRL) räknas inle som särskild utan sora allraän förmånsrätt och bör alltså inle hit.

Enhgt 3 mom. av paragrafen gäller, att fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar lill sådant fartyg inle utan borgenärens begäran får las i mät för annan fordran än sådan för vilken egendomen häftar på grund av inteckning eller som, när fråga är om luftfartyg, är förenad med luftpanl-rätt i fartyget. Denna bestämmelse har i beredningens förslag jämkats till överensstämmelse med 2 mom. första punkten i förslaget.

Departementschefen. Som förut nämnts förordar jag atl domstols beslut, varigenom fordran fastställs skola utgå med särskild förraånsrätt i fast egendom, skall ha utmätningsverkan. Detta förhållande bör enligt min mening inle föranleda att beredningens förslag beträffande förevarande paragraf i något avseende frångås. Departementsförslaget överensstämmer sålunda med beredningens förslag.

71 §

Departementschefen. I 2 mom. av denna paragraf föreskrivs atl inteckning i fast egendora eller i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg, som har pantsalls av ägaren lill den intecknade egendoraen, inle får utmätas för ägarens skuld. I stället får den rätt lill andel i inteckningen, dvs. del ägarhypotek, som kan tillkomma honom utmätas.

Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen nödvändiggör panträltsreglerna i JB alt nya regler ora utmätning av ägarhypotek i fast egendom raeddelas. Dessa nya regler har i deparleraentsförslaget tagils in i 91 a §. Till följd härav har de bestämmelser om utmätning av ägarhypo-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 297

tek i fast egendom som nu finns i 2 mom. av denna paragraf fåll utgå. Reglerna om utmätning av ägarhypotek i luftfartyg och reservdelar har däremot behållits,

I ett nytt 3 mom. av paragrafen har tagits upp en hänvisning till reglerna i 91a§.

74 §

Departementschefen. I 1 och 3 mom. av denna paragraf finns f. n. regler om borgenärs skyldighet att lämna förskott till kostnader avseende vård och flyttning av ulmätt egendom samt anskaffande av särskild inteckningshandling när andel av inteckning som utgör ägarhypotek har utmätts.

Som förut har nämnts har på förslag av beredningen i 198 § tagits upp generella bestämmelser om skyldighet för borgenär att förskjuta kostnader vid utmätning. Detta har föranlett att de regler om förskott som nu finns i förevarande paragraf har fått utgå.

I 1 mom, föreskrivs nu att medel som gäldenären i utmätningsmål betalar in lill utmätningsmannen är att anse som utmätta i målet, om betalningen inle har skett med rillkor som strider häremot. Föreskriften, som infördes i momentet år 1968, har ulan ändringar i sak förts över till 88 d § 2 mom.

I 3 mom. av paragrafen ges föreskrifter om tillvägagångssättet vid utmätning av rätt lill andel i inteckning, dvs. ägarhypotek. Föreskrifterna avser rätt till andel i inteckning i fast egendom samt i luftfartyg eller intecknade reservdelar lill luftfartyg. Det förhållandet att nya regler om utmätning av ägarhypotek i fast egendom har lagils upp i 91 a § har medfört att föreskrifterna har begränsats lill att avse utmätning av rätt till andel i inteckning i luftfartyg och reservdelar.

75 §

Departementschefen. Det förhållandet att generella bestämmelser om skyldighet för borgenär att vid utmätning förskjuta kostnader har tagits in i 198 § har fört med sig att den föreskrift om förskott till delgivningskostnad som nu finns i 2 mom. av förevarande paragraf har fått utgå.

77 §

Gällande rätt. 11 mom. av förevarande paragraf anges att borgenär, när utmätning av lös egendom är fullbordad så som sägs i 67 c § 1 mom, eller 75— 76 §§, njuter förmånsrätt i den utmätta egendomen efter vad som stadgas i 17 kap. 8 § HB, såvitt inte utmätningen enligt vad som sägs i UL eller på annat håll går åter eller undanröjs.

Lagberedningen. Enligt beredningens förslag till ny förmånsrällsordning skall utmätning ge förmånsrätt enligt 10 § FRO. Hänvisningen i 1 mom. av förevarande paragraf till 17 kap. 8 § HB skall sålunda utgå. I stället bör göras en allmän hänvisning till FRO.

lOt Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

298 KungL Maj.ts proposition nr 20 år 1971

Beredningen anser att den begränsning av förmånsrätten som nu görs för del fall alt utmätning går åter eller undanröjs är självklar. Beredningen föreslår därför att den får utgå.

Remissyttrandena. Den föreslagna ändringen i paragrafen har lämnats ulan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Östergötlands län, överexekutor för Norrköpings kronofogdedistrikt. Föreningen Sveriges kronofogdar och kronofogdemyndigheten i Norrköpings distrikt har eraeUertid i sina yttranden behandlat bestämmelserna i 2 mom. av paragrafen ora rättelse av utmätning, även om dessa inte berörs av ändringsförslaget. 1 yttrandena framhålls det önskvärda i att den nuvarande lidsfristen för rättelse för vissa fall förlängs.

Departementschefen. Paragrafen har i sak utformats i enlighet med beredningens förslag. 1 departementsförslaget hänvisas i fråga om förmånsrätten lill FRL. Den under remissbehandlingen väckta frågan om förlängning av den i 2 mom. av paragrafen angivna tidsfristen för rättelse av utmätning får övervägas i samband med utarbetandet av UB.

77 a §

Departementschefen. I denna paragraf föreskrivs f. n. att domstols beslut varigenom inlecknad fordran har fastställts lill betalning ur fast egendom har den verkan att egendomen anses ha blivit utmätt. Som framgår av det föregående har beredningen funnit all domstols beslut inle i något fall bör ha utmätningsverkan. Beredningen har sålunda föreslagit alt bestämmelsen skall upphävas.

I den allmänna motiveringen har jag förordat att alla domstolsbeslut som innebär alt fordran fastställs alt utgå med särskild förraånsrätt i fast egendom bör ha den verkan all egendoraen skall anses utmätt. I departementsförslaget har denna iaragraf därför behållits men ändrats i överensstämmelse raed vad som har angetts i den allraänna motiveringen. Enligt paragrafen i dess föreslagna lydelse skall sålunda det förhållandet att domstol har fastställt att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom medföra atl egendomen anses utmätt.

Genom bestäramelserna i denna paragraf blir det också i fortsättningen möjligt för borgenär, som för sin fordran har panträtt i fast egendom, att lagsökningsvägen få exekution i egendomen till stånd.

Paragrafen avser emellertid inte bara lagsökningsutslag, varigenom fordran har fastställts skola utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom. Även när domstols beslut med denna innebörd ges i annan form får beslutet enligt paragrafen utraätningsverkan..

Liksom f. n. kommer föreskriften i paragrafen också att omfatta fall då fordran har fastställts alt utgå med särskild förmånsrätt i fastighelsandel och i tomträtt.

Vilka förmånsrätter som räknas som särskilda framgår av FRL. Av sär-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 299

skild betydelse är i delta sammanhang förmånsrätten som följer med panträtt i fast egendom eller tomträtt och som behandlas i 6 § 2) och 7 § 3) FRL.

Sedvanliga regler om behandlingen och försäljningen av utmätt egendom blir tillämpliga på egendom sora anses utmätt enligt denna paragraf. Försäljning skall sålunda ske enligt de regler som föreslås i FfL. För andel i faslighet som anses utmätt kommer alltså de särskilda bestämmelser om andels-försäljning som har tagits upp i sistnämnda lagförslag alt gälla. Påpekas bör alt det i rissa hänseenden föreslås skola, liksom f. n., gälla särskilda regler för här avsedda fall (jfr t, ex, 51 § 2 mom, UL samt 11 § fjärde styckel FfL).

78 §

Paragrafen motsvarar 63 § 1 mom, i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Enligt 62 § 1 mom. gäller att tillgångar som hör sararaan när utmätning skall ske om möjligt inte bör skiljas. Denna bestämmelse avser både lös och fast egendom. Beträffande fartyg som avses i 94 § och luftfartyg kompletteras den av föreskrifter i 63 §. Enligt 1 mora. i sistnämnda paragraf får sålunda tillbehör till fartyg eller luftfartyg inte las i mät annat än genom utmätning av fartyget eller luftfartyget. I 2 mom. finns därjämte bestämmelse för det fallet att inteckning i luftfartyg även omfattar reservdelar. Ingen av de på viss plats förvarade reservdelarna får då utmätas för sig utan inteckningshavarens samtycke.

I fråga om fast egendom innehåller 78 § i gällande lag såsom en första punkt, att man rid utmätning av hus, tomt, jord eller vattenverk inle får söndra elt från annat så att det som är över blir onyttigt för ägaren. Eftersom principen har fastslagits genom nyssnämnda bestämmelse i 62 § 1 mom., anser beredningen första punkten i 78 § ulan olägenhet kunna utgå.

I andra punkten i 78 § anges, att växande gröda, växande skog eller annat som hör till fast egendom inte får tas i mät på annat sätt än genom utmätning av själva fastigheten eller nyttjanderätt till jorden. Regeln i 78 § andra punkten ersätts i beredningens förslag delvis av en ny bestämmelse som innehåller all tillbehör lill faslighet inle får tas i mät annat än genom utmätning av fastigheten. En särskild fråga gäller eventuell utmätning av växande gröda ra. m. som skall tillkomma nyttjanderättshavare. Innebörden av den nuvarande bestämmelsen härom förefaller vara, att skörd på rot o. d. som tillkommer arrendator eller annan nyttjanderättshavare inle får utmätas för sig ulan endasl i samband med utmätning av rättigheten, i den mån denna överhuvud är utmätningsbar. Växande gröda och skog liksom frukt som växer på träd o. 1. utgör tillbehör till fastigheten, även om nyttjanderättshavare har rätt all tillgodogöra sig nyttigheten. Nyttigheten inkluderas alltså i utmätning av själva fastighelen, faslän dennas försäljning ofta inle påverkar nyttjanderättshavarens möjligheter att tillgodogöra sig vad som i nämnda hänseende omfattas av nyttjanderätten. Han får ju i regel utöva sin nyttjan-

300 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

deräll så länge denna beslår. Nyltighelen kan enligt sakens natur inte som lös egendom utmätas för nyttjanderättshavarens gäld så länge den utgör tillbehör till fastighelen. Den riill all tillgodogöra sig nyltighelen som ingår i nyttjanderätten bör inte heller få utbrytas ur denna och utmätas för sig. Detta kan måhända sägas vara självklart. Nyttjanderätten kan inte gärna delas upp i en rad speciella rättigheter som skulle kunna angripas var för sig. Om nyttjanderätten är överlåtbar, kan det hela tas i mät. Vad nu sagls skulle enligt beredningens mening gälla utan särskild bestämmelse. I tydlighetens intresse föreslår beredningen emellertid en uttrycklig bestämmelse därom. Beredningen framhåller att denna bestämmelse inte får läsas motsättningsvis så alt det t. ex. hos den som arrenderar gruslag skulle kunna utraätas rätt att la grus utan att hela nyttjanderätten tas i mät.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.

80 §

Paragrafen motsvarar 97 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Enligt gällande lydelse av 80 § skall fast egendom som blivit utmätt utbjudas lill försäljning i den ordning 5 kap. stadgar, om inle borgenären begär tvångsförvaltning på sätt som sägs i 7 kap.

Bestämmelser om försäljning av utmätt fast egendom skall enligt beredningens förslag ges i särskild lag. Beredningens förslag till ändring i UL innebär alt också den nuvarande bestämmelsen i 80 § om försäljning av utmätt fast egendom skall ersättas med en hänvisning till den särskilda lagen.

Departementschefen. Liksom i beredningens förslag har i deparlementsförslaget bestämmelserna i denna paragraf ersatts med en hänrisning till de bestäraraelser om exekutiv försäljning av fast egendom som nu skall ges i FfL.

82 § Denna paragraf motsvarar 81 § i lagberedningens förslag. Lagberedningen. Med utgångspunkt i den allmänna gi"undsatsen att egendom som tillhör annan än gäldenären inte får utmätas för dennes skuld har beredningen i 1 mom. av 81 § angett, att den som har lagfart på fast egendom antages vara ägare, om det inle styrkts att den tillhör annan. Har gäldenären lagfart, kan alltså fasligheten utmätas, om det inte visas att någon annan är ägare. Omvänt utgör den omständigheten all gäldenären saknar lagfart inte något hinder mot utmätning, om det kan visas alt fastigheten tillhör honom. Härrid krävs regelmässigt, att gäldenären har en formellt riktig fångeshandling som leder tillbaka till senaste lagfart. Även andra situationer kan tänkas, t. ex. att gäldenär överlåtit fasligheten till någon som har fått lagfart men vars fång risas vara ogiltigt.

Har gäldenären sålt fastigheten, medför enbart underlåtenhet av förvar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 301

varen att söka lagfart inte enligt förslaget att han förlorar sin rätt mot ulmätningssökanden. Förvärvaren får raöjlighet att avvärja utmätning för fordran mot överlåtaren genom atl styrka sitt fång. Om överlåtelsen avslöjas som en skentransaktion, utgör den givetvis ej hinder mot utmätning. Den föreslagna regeln blir tillämplig inte bara när tredje man åberopar överlåtelse från gäldenären utan även när han gör gällande äganderätt till fastigheten på grund av fång från annan än gäldenären.

Om gäldenären har lagfart på riss fastighet eller visas ha fångeshandling till fasligheten, bör tvist om äganderätten inte hindra utmätning. Bestämmelse om detta har beredningen i sitt förslag tagit upp i 81 § 2 mom. Beredningen påpekar att den som rid sådan utmätning påstår bättre rätt till fastigheten kan hänrisas att väcka lalan vid domstol enligt bestämmelser i FfL.

Departementschefen. Bestämmelserna i denna paragraf i departementsförslaget har behandlats i den allmänna motiveringen. Som framgår av vad som där har anförts överensstämmer deparleraentsförslaget med de regler som beredningen har tagit upp i 81 § i sitt förslag.

Vissa frågor som har anknytning till bestämmelserna i denna paragraf behandlas i anslutning till 201 §.

82 a §

Denna paragraf motsvarar 82 § 2 och 3 mom. i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf har i departementsförslaget tagits upp regler om utmätning av fast egendom sora har överlåtits under villkor som alltjämt gäller. 1 raom. avser fall då utmätning sker hos överlåtaren och 2 mom. det fallet att utmätning äger rum hos förvärvaren. Reglerna har behandlats i den allmänna motiveringen.

Beredningen har i 82 § 1 mom. i sitt förslag tagit upp bestämraelser sora avser alt för innehavare av fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i fastighet skapa ett särskilt skydd mot att gäldenären genora att överlåta fastigheten, försvårar exekution i denna. Dan i departementsförslaget förordade ordningen att domstolsavgörande som innebär att sådan fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fastigheten får utmätningsverkan (jfr 77 a §), medför att de av beredningen i nämnda hänseende föreslagna bestämmelserna blir överflödiga. De saknar sålunda motsvarighet i departementsförslaget.

83 §

Lagberedningen. Denna paragraf innehåller f. n. endast en hänvisning till 17 kap. 9 § HB. I beredningans förslag meddelas under paragrafen bestämmelser, som anger när utmätning av fast egendom skall anses fullbordad och förmånsrätt enhgt FRO skall åtnjutas samt vilka åtgärder sora i vissa fall skall vidtas i samband med sådan utmätning.

I 1 mom. sägs att utmätning av fast egendom skall anses fullbordad och

302 KungL Maj.ts proposition nr 20 år 1971

förmånsrätt äga rum, när beslut om utmätning har meddelats. Att redan utmätningsbeslutet ger förmånsrätt överensstämmer enligt beredningen med vad som nu gäller. Det krävs inte, att några följdålgärder har ridtagits. Oridkommande är sålunda t ex. hururida beskrivning av fastigheten skett eller inle. Om utraätningen undanröjs, förfaller givetvis också förraånsrät-ten. Beslut om utmätning av villkorligt överlåten fast egendom skall i fall som avses i 82 § 2 mom, i beredningens förslag även omfatta överlåtarens rätt mot den som har förvärvat egendomen, 1 fall sora avses i 82 § 3 mom. i beredningens förslag kommer utmätningen, om gäidenärens förvärv går åter, att därefter omfatta endast den rätt som förvärvaren i sådant fall har mot den som överlät egendomen. I 2 mom. av förevarande paragraf skall enligt beredningens förslag föreskrivas, all utmätningsmannen i fall som avses i 82 § 2 eller 3 mom. skall underrätta den andra avtalsparten och meddela honom förbud att betala eller återbetala köpeskilling eller utge annat som omfattas av utmätningen till annan än utmätningsmannen eller ÖE, om raålet är anhängigt där. I fråga om denna sekundära verkan av utmätningen skall reglerna om utmätning av lös egendom tillämpas. För utmätningens fullbordan i den delen krävs därför, att beslutet har delgivits andra parten. Därefter inträder förmånsrätt enligt vad som sägs i 77 §. Sådan förmånsrätt blir inle längre aktuell, om den fasta egendomen sedermera säljs på grund av utmätningen.

Departementschefen. Deparleraentsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.

86 §

Departementschefen. De nuvarande bestäramelserna i denna paragraf har samband med bestämmelsen i 77 a § att fastställelse av intecknad fordran till betalning ur fast egendom har den verkan atl egendomen anses ulmätt, I 1 mom. föreskrivs sålunda att den utmätningsverkan sora sådan betalningsfastställelse enligt 77 a § har förfaller, ora borgenären inle senast två raånader efter det att betalningsfastställelsen vann laga kraft begärt försäljning eller tvångsförvaltning av egendomen. I 2 mom. föreskrivs att borgenär som begär försäljning skall förete lagakraftbevis samt i huvudskrift den handling på grund varav betalning har blivit sökl. Efterkommer borgenären inle föreläggande härom, skall framställningen avskrivas.

I överensstämmelse med sitt förslag att betalningsfastställelse inte skall ha utraätningsverkan och att 77 a § följaktligen skall upphävas har beredningen föreslagit alt de nuvarande bestäramelserna i denna paragraf skall utgå.

Som framgår av det föregående skall enligt deparleraentsförslaget doraslols beslut att fordran skall ulgå med särskild förmånsrätt i fast egendom ha utraätningsverkan. Bestämmelse härom har förts in genom ändring av 77 a §. I den allmänna motiveringen har förutsatts att denna utmätnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 303

verkan, i likhet med vad som nu gäller, skall förfalla, om borgenären inle inom två månader efter del alt beslutet har vunnit laga kraft hos ÖE har gjort framställning om egendomens försäljning. Mot bakgrund härav har i 86 § i deparleraentsförslaget tagils upp motsvarigheter till de bestämmelser som nu finns i denna paragraf.

I deparlementsförslaget har 1 mom. av denna paragraf fått en lydelse sora anknyter till den föreslagna lydelsen av 77 a §. Sora en följd av alt bestäinmeiserna om tvångsförvaltning av fast egendom nu föreslås bli upphävda, har vad sora i della moment sägs ora tvångsförvaltning fått utgå.

Enligt 2 raom. i nuvarande lydelse skall borgenär som raed åberopande av betalningsfastställelse begär försäljning förete, förutom lagakraftbevis, också den handling på grund av vilken betalning har blivit sökl. Enligt departementsförslaget kan betalningsfastställelse med utraätningsverkan komma till stånd utan att betalning har sökts på grund av skriftligt fordringsbevis, t. ex. i fall då domstol genora dom har fastställt all fordran skall utgå med förmånsrätt enligt 6 § 1 FRL, Med tanke på detta föreskrivs i departementsförslaget atl borgenären i förekommande fall skall förete handling på grund av vilken betalning har sökts. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör pantbrev företes, om försäljning begärs på grund av domstolsbeslut, varigenom fordran har fastställts att utgå med panträtt ur fastigheten. Föreskrift om della har också tagits in i 2 mom. av förevarande paragraf.

Jag vill erinra om att del, sedan framställning om försäljning har gjorts enligt 1 mora., koraraer att kunna raeddelas anstånd med försäljningen enhgt FfL.

88 c §

Denna paragraf raotsvarar 57 och 84 §§ i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I 88 c § finns f. n. bestäraraelser om lidsfrister inom vilka utmätning samt försäljning av utmätt egendom normalt skall äga rura. 1 paragrafen ges samtidigt bestäraraelser ora anstånd och uppskov. Beredningen har föreslagit vissa ändringar i dessa bestämmelser. Beredningens förslag har behandlats i ett särskilt avsnitt i den allmänna motiv-eringen.

Av vad jag där har anfört framgår att jag i sakligt hänseende ansluter mig till beredningens förslag.

Bestämmelserna ora tidsfrist för ulmälningsförrältning och om anstånd med sådan förrättning ges nu i 88 c § 1 mom., raedan regler ora tidsfrister och anstånd vid försäljning av olika slag av utraätl egendom finns i 2—5 mom. Enligt beredningens förslag skall bestämraelserna i det förstnämnda hänseendet föras över till 57 § UL.

I deparleraentsförslaget har, liksom i beredningens förslag, reglerna om tidsfrister och anstånd för försäljning av fast egendom och luftfartyg förts in i de föreslagna lagarna om exekutiv försäljning av fast egendom resp, luftfartyg m. m.

304 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

I 88 c § 1 mom. 4 deparlementsförslaget ges föreskrifter om tidsfrist för utmätningsförrättning och om anstånd. Föreskrifterna överensstämmer helt med dem som beredningen föreslagit. Sålunda har den nuvarande föreskriften att utmätningsmannen skyndsamt skall vidta vad på honom ankommer för alt förrättningen skall verkställas fått utgå. Avsikten är att en motsvarande bestämmelse skall ges i tillämpningsföreskrifter.

I 88 c § 2 och 3 mom. i departementsförslaget ges föreskrifter om lidsfrister och anstånd vid försäljning av utmätt lös egendom. I 4 mom. har beträffande tid för försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar lill luftfartyg eller av fast egendom hänvisats till de bestämmelser som enligt vad jag nyss nämnde, föreslås i de särskilda lagarna om försäljning av sådan egendom. Föreskrifterna i 88 c § 2—4 mom. överensstäraraer i sak med vad beredningen föreslagit.

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen bör bestämmelserna om tidsfrister och anstånd inte vara tillämpliga vid indrivning av skaller, böter och andra offentligrättsliga fordringar, I detta hänseende får jag hänrisa till övergångsbestämmelserna och till förslaget till ändring av 60 § 3 mom, uppbördsförordningen (1953: 272).

88 d §

Paragrafen motsvarar 86 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. F. n. är det inte alldeles klart hur sent en gäldenär, hos vilken utmätning har skett, kan betala utmätningsfordran med verkan att frågan om försäljning av den utmätta egendomen förfaller. Enligt beredningens mening är det rimligt, att gäldenären kan hindra försäljning genom att betala så länge egendomen inte är såld. I enlighet härmed tar beredningen i sitt förslag upp en bestämmelse att frågan om egendoraens försäljning förfaller, om sökandens fordran och den kostnad för vilken denne svarar betalas innan den utmätta egendomen sålts. Bestämmelsen gäller såväl fast som lös egendora. Vid auktion bör egendomen enligt beredningen inte anses såld förrän auktionsförrättaren har godtagit skett inrop. Därraed har auktionen även forraelll avslutats och inroparens rättigheter och skyldigheter har blivit fixerade. Om köpet inte fullföljs och den utmätta egendomen därför skall utropas på nytt, får gäldenären ånyo tillfälle att genora betalning hindra försäljning. När egendora säljs under hand, blir i fråga om lös egendom den tidpunkt avgörande då avgivet anbud antages av ÖE och beträffande fast egendom den tidpunkt då köpekontrakt underskrivs.

Den föreslagna bestämmelsen omfattar såväl betalning till utmätningsmannen resp. ÖE som betalning direkt hos borgenären.

Vidare har beredningen tagit upp en föreskrift att medel som gäldenären i målet betalar till utmätningsmannen anses utmätta i målet om inte betalningen har skett med villkor som strider häremot. Samma regel skall gälla i mål som är anhängigt hos ÖE. Samtidigt föreskrivs i della moraenl att me-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 305

del, som gäldenären i mål som är anhängigt hos ÖE betalar till utmätningsmannen, av denne skall tillställas ÖE.

Remissyttrandena. Frågan när betalning av utinätningsfordran senast skall kunna ske för att medföra alt frågan om utmätt egendoms försäljning förfaller berörs i några remissvar. Länsstyrelsen i Kopparbergs län vänder sig mot beredningens uppfattning all betalningen vid auktionsförsäljning skall kunna ske ända fram till dess inrop har godtagits. Enligt länsstyrelsen är del från praktisk synpunkt mer tilltalande att vid auktion sätta gränsen för betalning vid klubbslaget, eflersora detta bildar en för alla tydligare raar-kerad gräns än godtagandet av inropet. I fråga ora auktion på fast egendom anser länsstyrelsen i Östergötlands län att inledandel av budgivningen bör utgöra gräns för frivillig betalning. Enligt Föreningen Sveriges kronofogdar visar erfarenheten att utmätningsgäldenärer i stor utsträckning dröjer så länge som möjligt med att betala med följd att många utsatta auktioner måste avlysas i sista stund. Föreningen anser att en tidsgräns, som innebär atl betalning som sker senare än t. ex. 24 timmar före auktionen inte utgör hinder för försäljning, skulle medföra betydande fördelar. Kronofogdemyndigheten i Motala distrikt har samraa uppfattning.

Departementschefen. Har egendom utmätts, bör gäldenären självfallet genom att betala utmätningsfordran och de kostnader som har uppstått kunna hindra att egendomen säljs. I och med att betalning sker har exekutions-ändamålet uppnåtts och försäljning av den utmätta egendomen bör då inte äga rum. I likhet med beredningen anser jag att det bör vara möjhgt för gäldenär, vars egendom har utmätts, att genom betalning förhindra försäljning av egendomen så länge den inte är såld. Som beredningen framhåller kan vid exekutiv auktion försäljning inte anses ha skett förrän inrop har prövats och godtagits av auktionsförrättaren. Försäljning under hand får i fråga om lös egendom anses vara genomförd när anbud har accepterats och beträffande fast egendom när köpehandling har upprättats.

Liksom beredningen anser jag att vad sora nu har sagts bör komma till uttryck genom föreskriften, alt frågan om utmätt egendoms försäljning förfaller, om utmätningssökandens fordran och uppkomna kostnader betalas innan egendomen har sålts. Denna föreskrift har tagits in i 1 mom. av denna paragraf i departeraentsförslagel.

Till 2 mom. har, som jag förut har framhållit, förts över den genom lagändring år 1968 i 74 § 1 mom. upptagna regeln, alt medel som gäldenären i utsökningsmål betalar till utmätningsmannen anses utmätta i målet, om inte betalningen har skett med villkor som strider häremot. Jag dalar beredningens uppfattning att regeln nu bör utsträckas till att avse också mål som är anhängigt hos ÖE. Detta har i deparleraentsförslaget skett genora ett till-lägg till 2 mom.

Föreskrift beträffande förfarandet med medel som gäldenären frivilligt betalar lill utmätningsmannen i mål som är anhängigt hos ÖE bör enligt min

306 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

mening ges i tillämpningsföreskrifter. Vad beredningen har föreslagit i del avseendet saknar alltså raotsvarighet i deparleraentsförslaget.

89 §

Departementschefen. I 1 mom. föreskrivs nu att försäljning av utmätt egendom skall ske på auktion utom i fall som avses i 96 a §, dvs. fall då utmätt lös egendora kan säljas under hand. I 2 mom. görs i fråga om försäljning av utmätt luftfartyg och utmätta intecknade reservdelar till sådana fartyg en hänvisning till bestämmelserna som meddelas i den särskilda lagen därom.

I enlighet med beredningens förslag har bestämmelsen i 1 mom. i deparleraentsförslaget begränsats till atl gälla endast lös egendom. En raotsvarande bestämmelse beträffande fast egendom har lagils in i 1 § FfL.

Den i paragrafens 2 mora. upptagna hänrisningen har behållits oförändrad. Enligt 1 § i förslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. skall utmätta luftfartyg och intecknade reservdelar alllid säljas på auktion.

91 §

Departementschefen. I 2 mom. finns bestämmelser om utbrytning av sådan rält lill andel i inteckning i fast egendom eller luftfartyg eller därtill hörande reservdelar som har utmätts.

Som framgår av det föregående (jfr 60 a §) skall ulraält ägarhypotek i fast egendom inte vidare kimna utbrytas. I enlighet med förslag av beredningen har bestämmelserna ii 2 mom. av förevarande paragraf därför ändrats så atl de inte längre gäller ägarhypotek i fast egendom. Däreraot skall de fortfarande gälla beträffande ägarhypotek i luftfartyg och intecknade reservdelar därtill.

De nya bestämmelserna om utmätning av ägarhypotek i fast egendom har i departemenlsförslaget tagits upp i två följande paragrafer, betecknade 91 a och 91 b §§.

91 a §

Paragrafen raotsvarar 78 § i lagberedningens förslag. I paragrafen ges föreskrifter om utmätning av ägarhypotek.

Lagberedningen. Beträffande förfarandet vid ulraälning av rätt till ägarhypotek föreskrivs i den av beredningen föreslagna bestäramelsen att pantbrevet skall tas i förvar eller, om annan än fastighetens ägare innehar detsamraa, förbud meddelas innehavaren all utlärana det ulan tillstånd av utmätningsmannen. Utmätningen skall vara fullbordad först när pantbrevet har omhändertagits eller förbud delgivits den som innehar pantbrevet att utlämna det. När della har skett, skall enligt förslagel 77 § ha motsvarande tillämpning.

Beredningen framhåller att av förbudet följer alt panthavaren inle får

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 307

utlämna pantbrevet till fastighetsägaren, om denne betalar sin återstående skuld till panthavaren. Förbudet innebär å andra sidan inte, att panthavaren betages möjlighet all låta annan la hand om pantbrevet för panlhavarens räkning. Vill han t. ex. inge pantbrevet till inskrivningsmyndigheten för åtgärd som inte inverkar på utmätningssökandens rätt, kan han göra det utan att begära tillstånd av utmätningsmannen. Däreraot får han inte utan sådant tillstånd raedverka till dödning av inteckningen, relaxation eller nedsättning. För sådana åtgärder krävs i vanliga fall fastighetsägarens samtycke. Efter utmätningen får emellertid fastighetsägaren inte förfoga över ägarhypoteket på dylikt sätt. Självfallet får då panthavaren inte heller medverka till åtgärden. På motsvarande sätt gäller att fastighetsägaren inle får till skada för ulmätningssökanden använda pantbrevet sora säkerhet för utökad belåning hos panthavaren.

Om pantbrevets innehavare åsidosätter förbudet, blir han skyldig att ersätta utinätningssökanden den skada sora därigenora åsamkas denne. Har pantbrevet obehörigen återställts till fastighetsägaren, kan skada undvikas, om utmätningsmannen hinner ta pantbrevet i förvar innan fastighetsägaren gjorl bruk av handlingen.

Beredningen har vidare tagit upp elt uttryckligt förbud raot försäljning av ägarhypotek. I momentet anges därefter de åtgärder sora i stället skall slå till buds efter utmätning av ägarhypotek, dvs. atl den fasta egendom vari ägarhypoteket gäller tas i anspråk eller att ägarhypoteket pantförskrivs.

Enligt förslaget har sökanden möjlighet alt välja mellan näranda alternativ. Önskar ban att fastighelen tas i anspråk, skall han framställa yrkande därom hos utmätningsmannen. Yrkandet, som kan göras formlöst, skall framställas inom en månad från det att beslut om utraätning av ägarhypoteket meddelades. Denna begränsning avser att hindra, att förfarandet drar ut för långt på tiden. Frislen kan enligt förslaget inle förlängas. Sökanden kan emellertid redan i saraband med utmälningsansökan begära att fastighelen tas i anspråk och sedan återkalla yrkandet. Om sökanden i behörig tid har yrkat att fastigheten tas i anspråk, skall utmätningsmannen meddela beslut härom.

Underlåter sökanden att i tid framställa yrkande om fastighetens ianspråktagande, skall utmätningsmannen pantförskriva ägarhypoteket till honom. Detsamma gäller, om sökanden återkallar yrkande att fastigheten skall tas i anspråk. Återkallelse avses kunna ske så länge fastighelen inle är såld.

Den fasta egendomen skall anses utmätt, när utmätningsmannen meddelat beslut atl den skall las i anspråk. Detta innebär bl. a. atl bestämraelserna om exekutiv fastighelsförsäljning blir tillämpliga i fortsättningen. Försäljningen av fasligheten kommer atl ske lill gäldande av den fordran för vilken ägarhypoteket utmätts och fordringen har därvid den förmånsrätt i fastigheten som följer raed ägarhypoteket.

Om elt inlett försäljningsförfarande avbryts, skall utmätningen av faslig-

308 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

heten gå åter. Detta innebäi' inte att även utmätningen av ägarhypoteket skall gå åter. Man har då kommit i samma läge som om ulmätningssökanden aldrig begärt att fastigheten skulle tas i anspråk. Det ankomraer på utraälningsraännen att pantförskriva ägarhypoteket till säkerhat för ulmälningsfordringen.

Även ideell andel av ägarhypotek kan utmätas enligt beredningens förslag, nämligen hos den som endast har ideell andel av fastigheten. Borgenär för vars fordran sådan andel blivt utmätt kan därefter enligt förslaget begära, att fastighetsandelen skall tas i anspråk. Däremot får andelen i ägarhypoteket enligt 79 § sista punkten i beredningens förslag (jfr 91 b § sista punkten i departementsförslaget) inte pantförskrivas för sig.

Ora utmätningssökanden inte avstår från atl fastighelen tas i anspråk, skall enligt förslaget pantförskrivning inte ske förrän en månad förflutit från dagen för ulmälningsbeslutet.

Råder tvist huruvida gäldenären har rätt till ägarhypotek är del inle lämpligt, att fastigheten säljs utan att det är klarlagt om något ägarhypotek finns. Inte heller är det i sådant fall lämpligt att ägarhypotek pantförskrivs till utmätningssökanden. Utmätningsmannen kan därför förelägga ulmätningssökanden att väcka talan mot fastighetens ägare och den som bestrider dennes rätt till ägarhypotek. Utmätningsmannens föreläggande bör enligt beredningen lämpligen meddelas i samband raed beslut ora utraätning. Enligt förslagel skall talan väckas inom en månad efter det att föreläggandel delgirits borgenären. Talan skall väckas hos den rält sora i 10 kap. 10 § RB anges för där avsedda fall, dvs. i allmänhet hos rätten i den ort där fastigheten ligger. Föreläggandet skall innehålla föreskrift härom. Förslaget medger, att utmätningsmannen kan ge föreläggande så länge han inte har raeddelat beslut att fastigheten skall tas i anspråk. Beredningen har inte anselt, att ÖE bör få en raotsvarande befogenhet, sedan fastighelen tagils i anspråk och skall anses iilinätt. Del skulle medföra, alt frågan om utmätningens verkan förblev svävande alltför länge.

När föreläggande har givits måste enligt förslaget som regel lagakraftvunnen dom avvaktas innan utmätningsmannen får meddela beslut om alt fasligheten tas i anspråk. För att inte elt klart oberättigat bestridande av gäldenären eller Iredje man skall stoppa förfarandet kan emellertid enligt förslaget rätten förordna att tvisten inle skall hindra beslut ora alt fastigheten tas i anspråk. Elt dylikt förordnande skall givetvis inte meddelas ulan atl ulraälningssökanden framställt yrkande därora. Enligt förslaget utgör tvist inte något direkt hinder raot alt utmätt ägarhypotek pantförskrivs.

Om utmätningsmannen har hänvisat ulraälningssökanden atl inleda rättegång och denne inte väckt talan inora föreskriven lid och vid behörig domstol, skall utmätningen gå åter. Denna påföljd är ovillkorlig och inträder t. ox. om sökanden väckt lalan mot endast endera av gäldenären eller tredje mannen, när talan skall väckas mot bägge. Utmätningen skall enligt för-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 309

slaget också gå åter, om ulmälningssökanden visserligen väckt talan i enlighet med givet föreläggande men hans talan ogillas genom dom som vinner laga kraft eller målet avvisas eller avskrivs eller hans talan förfaller och det inte längre står honom öppet att fullfölja eller ånyo väcka talan.

Beredningen har också berört frågan var utmätning av ägarhypotek får sökas. Beredningen påpekar att enligt 56 § UL som allraän regel gäller att utmätning alltid får sökas hos utmätningsmannen där gäldenären är bosatt. Härjämte medges att utmätning av egendom som finns på annan ort än gäidenärens hemvist får sökas där egendomen är. Utmätning av fordran i pengar får jämväl sökas där den förpliktade är, även om fordringen skall anses finnas på annan ort, F. n. torde enligt beredningen vara klart att utmätning av inteckning som fastighetsägaren innehar får sökas där inteckningen finns. Motsvarande kan antas gälla beträffande utmätning av fastighetsägaren tillkommande del i belånad inteckning. Utmätning torde också få sökas hos utmätningsmannen där fastigheten ligger, eftersom inteckningen grundar betalningsanspråk mot fastigheten. Beredningen utgår från att pantbrev enligt JB skall anses i så måtto jämförliga med inteckningshandlingar enligt gällande lag alt ägarhypoteket kan tas i mät av utmätningsmannen i den ort där pantbrevet finns. Dessutom bör ägarhypoteket kunna tas i mät av utmätningsmannen där fastigheten ligger, eftersom ägarhypoteket ger en rätt till betalning som är riktad mot fasligheten. Det senare alternativet kan ha särskild betydelse, när man önskar samtidigt ta i mät fastigheten och ägarhypotek i denna.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige förordar att i lagtexten tas in en besläramelse att utraätning av ägarhypotek får sökas, förutom där gäldenären är bosatt, såväl där pantbrevet finns sora där fastigheten är belägen.

Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län förekoraraer utmätning av ägarhypotek f. n. i det övervägande antalet fall under tiden mellan en exekutiv fastighetsauktion och sararaanträdel för fördelning av köpeskillingen. Ut-raätningsprotokollet innehåller i dessa fall ett förbud för ÖE att utge det belopp, för rilkel utmätning har skett. ÖE betalar härefter ulmätningsbe-loppet till utmätningsmannen för ridare redorisning i målet angående utmätning av ägarhypotek. Tillvägagångssättet är enligt länsstyrelsens mening ett smidigt sätt att tillgodose de borgenärer som i brist på pantförskrivning ellar exekutionstitel vid auktionslillfället varit förhindrade alt göra gällande sin rätt. Länsstyrelsen sätter i fråga om denna ändamålsenliga rutin kommer all kunna behållas även om beredningens förslag följs.

Föreningen Sveriges kronofogdar anser att det inte bör åligga utmätningsman att pantförskriva ägarhypotek till borgenären i fall när fastighet först har tagils i anspråk på begäran av borgenären men fastighetsutmätningen därefter av någon anledning har gått åter. I sådana fall då målet handläggs av ÖE, bör pantförskrivning av det utmätta ägarhypoteket enligt föreningen

310 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

kunna verkställas av ÖE i stället för att raålet för denna åtgärd skall behöva återlämnas till utmätningsraan.

Departementschefen. Huvuddragen av beredningens förslag beträffande utmätning av rält till ägarhypotek har jag behandlat i den allmänna motiveringen. I enlighet härmed har beredningens förslag lill utformning av bestämmelserna av sådan utmätning i sak oförändrade tagits in i denna paragraf i departementsförslaget.

Jag ansluter mig till beredningens uppfattning i frågan var utmätning av ägarhypotek får sökas. Särskilda föreskrifter i det avseendet behöver enligt min mening inte i delta sammanhang tas in i UL. Vid utarbetandet av" UB bör emellertid frågan härora las upp till nytt övervägande.

Liksom beredningen anser jag att det alltid bör ankomma på utmätningsmannen att pantförskriva ägarhypotek till säkerhet för utmätningsfordran. Enligt min mening bör det sålunda inte för de enstaka undantagsfall som Föreningen Sveriges kronofogdar berör i sitt remissyttrande föras in en regel ora att pantförskrivning skall kunna verkställas av ÖE.

Också i övrigt ansluter jag raig till vad beredningen har anfört i anslutning till de föreslagna bestämmelserna.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört vill jag framhålla att det enligt rain mening inte är något som hindrar atl man, när ägarhypotek har tagils i mät först efter exekutiv auktion på fastigheten, också i fortsättningen går tillväga på så sätt alt besked om utmätningen lämnas ÖE som därefter överlämnar vad som vid köpeskillingsfördelningen kan falla ut på ägarhypoteket till utmätningsmannen för redovisning till utraätningssökanden. I sådant fall får utmätningen anses avse den rätt lill del av köpeskillingen som på grund av ägarhypoteket kan tillkomma fastig-helsägaren.

91 b §

Paragrafen motsvarar 79 § i lagberedningens förslag. I paragrafen ges bestämmelser om förfarandet när utmätningsmannen skall pantförskriva utmätt ägarhypotek.

Lagberedningen. Enligt beredningens förslag skall pantförskrivning av utmätt ägarhypotek ske genora att utraälningsraännen till utinätningshorge-nären utfärdar beris att pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet lill honom. Ora annan än fastighetsägaren innehar pantbrevet, underrättas i stället innehavaren om pantförskrivningen. Närmare bestämmelser om hur underrättelsen skall ske bör enligt beredningen meddelas i administrativ ordning.

När underrättelse ora panlförskrivning skall tillställas den sora innehar pantbrevet, skall utmätningsmannen enhgt förslaget samtidigt ange, att innehavaren inte får utlämna pantbrevet till skada för borgenären (ulmätningssökanden).

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 311

Beredningens förslag innehåller dessutom förbud raot alt, när ägarhypotek tillkomraer ägare av andel i fastighet, efter utmätning pantförskriva dennes ägarhypotek för sig.

Departementschefen. De av beredningen föreslagna bestämmelserna har utan ändring i sak tagits upp i denna paragraf i departeraentsförslagel.

95 §

Departementschefen. I 3 raora. av förevarande paragraf finns bestämmelser om förfarandet när efter exekutiv auktion på utmätt fartyg köpeskillingen inte till fullo betalas senast vid sammanträdet för köpeskillingsfördelning. Enligt sista punkten i momentet gäller att auktionsförrättaren, om pant eller borgen har ställts för köpeskillingen, vid behov skall sälja panten eller utsöka borgensförbindelsen.

I enlighet med vad beredningen föreslagit har generella bestämmelser om indrivning av pant och utsökning av borgen i sådana situationer som den i 3 mora. av denna paragraf avsedda tagits in i departeraentsförslagel. Bestämmelserna har i detta förslag fått sin plats i en ny paragraf, betecknad 143 a §.

Som en följd av att generella bestämmelser nu föreslås har föreskrifterna i 3 mom, sista punkten av förevarande paragraf i enlighet med beredningens förslag fått utgå.

139 §

Departementschefen. Om fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg under konkurs skall säljas utmätningsvis, äger borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § HB, dvs. löneborgenär, enhgt 1 mora. sista punkten rätt att få betalning ur köpeskillingen, om yrkande därom framställs före auktionen.

Förmånsrätt som avses i 17 kap. 4 § HB motsvaras av förmånsrätt enligt 10 eller 11 § FRL. Hänvisningen i 1 mora. sista punkten har ändrats i enlighet därraed.

140 a §

Denna paragraf raotsvarar 142 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Till denna nya paragraf i departementsförslaget har utan sakliga ändringar förts den nuvarande föreskriften i 143 § 1 mom. andra punkten såvitt denna avser fördelning av ersättningsbelopp som försumlig inropare vid auktion på fartyg är skyldig att utge (jfr 95 §).

Paragrafen överensstämmer i sak med vad beredningen har föreslagit.

143 § Gällande rätt. I 143 § ges f. n. föreskrifter om fördelning av medel som har flutit in vid särskild försäljning av fastighetslillbehör och om fördelning

312 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

av behållen avkastning av utmätt fastighet. Olika regler gäller för fall då själva fastigheten har sålts på auktion och för fall när försäljning av fastigheten inte har kommit till stånd. I del förra fallet skall köpeskilling för tillbehör och avkastning enligt 1 mom. fördelas samtidigt med köpeskillingen för fastigheten. I det senare fallet skall enligt 2 raom. ett särskilt fördelningssammanträde hållas. Eieträffande avkastning gäller att fördelningen då skall ske efter samma grunder som enligt 7 kap. gäller för fördelning av medel som har flutit in under tvångsförvaltning. Detta innebär att avkastning, sedan nödig kostnad betalts, skall användas för betalning av utmätningssökandens fordran och fordringar med bättre rätt i den ordning som anges i förmånsrättsordningen (172 § UL). Inteckningsborgenär, som inle själv är exekulionssökande, får emellertid endast ta del i likriden för räntor och andra årliga upplöpande belopp. I 143 § finns också regler om fördelning av ersättningsbelopp, som en försumlig inropare av fartyg eller fastighet har atl erlägga enligt 95 eller 130 §. Vid fördelningen skall i formellt hänseende förfaras på det nyss angivna sättet. Har försäljning av fastigheten inte kommit till stånd, skall emellertid sådant ersättningsbelopp fördelas enligt särskilda grunder. Enhgt 2 mom. gäller sålunda att ersättningsbelopp, sedan kostnadema för förfarandet betalts, i första hand skall användas lill betalning av utmätningssökandens fordran. Eventuellt överskott skall fördelas på samma sätt som avkastning.

I 142 § 2 mom. UL ges f. n. en föreskrift för det fallet att fördelningssammanträde inte kan hållas därför alt högre myndighet har förordnat om inställande av ridare åtgärd i målet. Inställandet av sammanträdet skall då kungöras. Upphör hindret, skall ny tid för sammanträdet utsättas och kungöras. Kungörelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning minst 10 dagar före sammanträdet.

Lagberedningen. I beredningens förslag tas i denna paragraf upp bestämmelser om köpeskillingsfördelning för olika fall då fast egendom har varit utmätt.

I 1 mom. behandlas det fallet att utmätt fastighet har sålts på auktion. Liksom i gällande lag skall enligt förslaget behållen avkastning då fördelas tillsammans med köpeskillingen. Med avkastning avses i förslaget medel som har flutit in enhgt bestämmelserna i 10 eller 11 § FfL (jfr 8 och 9 §§ i motsvarande departemenlsförslag). Samtidigt med köpeskillingen för fastigheten skall enligt förslaget fördelas också andra medel som har flutit in.

Till grund för fördelningen skall ligga den sakägarförteckning som har upprättats vid bevakningssammanträdet, om inte annat följer av 145 § 2 mom. i förslaget (jfr 145 § i departeraentsförslagel). Den grundläggande regeln all fördelningen skall ske i enlighet med förteckningen har upptagits som första punkt i 1 mom. med tillägg att förteckningen inte gäller, om det framgår att fordringen understiger vad som har tagits upp i förteckningen.

Beredningen erinrar ridare om att medel som har flutit in genom särskild

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 313

försäljning av tillbehör skall fördelas raed iakttagande av 18 § FfL (jfr 16 § i raotsvarande departemenlsförslag).

Enligt 148 § UL gäller nu att fordran, som bort tas upp i borgenärsförteckningen ora den hade anraälts i rätt tid, betalas efter de fordringar som har lagils upp i förteckningen. En raotsvarande regel har beredningen tagit upp som andra punkt i 1 mom. Den gäller även kostnad som inle har anmälts i tid. I båda fallen förutsätts anraälan innan fördelning har skett.

I 2 raora. i beredningens förslag behandlas köpeskillingsfördelning sedan utmätt fast egendom sålts under hand. Beredningen framhåller alt köpehandlingen vid försäljning under hand kan fungera som sakägarförteckning, fastän rättsverkningarna inte är desamma. Där anges bl. a. också vad som skall betalas kontant. Det kan emellertid uppkomma en del lillämpningsfrågor. Man kan också tänka sig en kombination av separat försäljning av tillbehör och underhandsförsäljning av själva fastigheten. Vidare kan ägaren tillkommande överskott vara utmätt. I den mån köpevillkoren inte ger ledning i dessa hänseenden skall enligt förslagel tillämpas de grunder som gäller för upprättande av sakägarförteckning. Tidpunkten för köpeskillingsfördelning efter underhandsförsäljning anges i 4 raora. i förslaget.

I 3 mom. behandlar beredningen fördelning av tillgängliga medel när förfarandet har avbrutits innan fastighelen har sålts. Beredningen föreslår alt i moraentet tas upp en generell bestäraraelse som direkt reglerar frågan i huvudsaklig överenssläraraelse med vad som gäller beträffande avkastning. Till skillnad från gällande lag, sådan den tillämpas, skall emellertid inteckningsborgenär, som inte själv är utmätningssökande, inte få betalt för förfallna amorteringar. Det är enligt beredningens mening inte motiverat, att vad som råkar vara förfallet av borgenärens kapitalfordran skall i förevarande sammanhang betalas ur tillgänglig avkastning. Den som har panträtt på grund av inteckning skall enligt förslaget även få betalt för kostnader som omfattas av pantförskrivningen. Det sagda skall inte tillämpas, när borgenärs panträtt på grund av inteckning skall upphöra på grund av försäljning av tillbehör. Då gäller 18 § FfL (jfr 16 § i raotsvarande departements-förslag).

Har förfarandet avbrutits först sedan bevakningssamraanträde hållils skall enligt förslaget den vid sararaanträdel upprättade sakägarförteckningen läggas till grund för fördelningen. Denna äger rura på den dag som kungjorts i samband med utlysandet av auktionen. I andra fall skall samraanträde utsättas och fördelningen ske med beaktande av de regler som nyss nämnts och de grunder som gäller för upprättande av sakägarförteckning.

1 4 raom. ges först regler om tiden för och kallelser lill fördelningssammanträde, som skall äga rum när fastigheten har sålts under hand. Sådant sammanträde skall enligt förslaget äga rum så snart som möjligt. Vid försäljning under hand måste köparen ha fullgjort sin betalningsskyldighet före sammanträdet. Sararaanträdel bör till undvikande av ränteförluster

314 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

hållas omedelbart efter betalningsdagen. Det skall enligt förslaget kungöras på lämpligt sätt minst två veckor i förväg. Närmare föreskrifter om kungörandet förutsätts skola meddelas i administrativ väg. Sakägarna skall, när skäl föreligger till det, uppmanas alt senast rid sararaanträdel anmäla sina anspråk.

De nu angivna bestämmelserna skall enligt förslaget gälla även när förfarandet har avbrutits ulan alt fastigheten sålts. Om bevakningssamraanträde har hållils och fördelningssammanträde äger rura på förut kungjord tid, behöver inle något nytt kungörande ske. Har däremot bevakningssammanträde inle hållils eller kan fördelningssammanträde inte hållas på kungjord lid, måste särskilt sammanträde utsättas och kungöras.

Enligt beredningens förslag skall fördelningssammanträde inle inställas därför att fortsatt verkställighet inhiberas av högre myndighet. Senast vid sararaanträdel skall inroparen trots inhibition fullgöra sin betalningsskyldighet. Däreraot kan inte köpeskillingen och andra raedel fördelas, när inhibitionsbeslul i den delen meddelats. Även andra hinder kan göra del nödvändigt atl uppskjuta fördelning helt eller delvis, t. ex. ora raedel behöver indrivas. För dessa situationer föreskrivs i 5 mom. i förslaget, alt nytt sammanträde skall hållas så snart som möjligt. Kan dagen inte genast bestäm-nias, skall kungörelse utfärdas. Kungörelsetiden har ökats från minst tio dagar i gällande lag till minst två veckor i förslaget. Närmare regler om kungörandet får enligt beredningen utfärdas i adrainistrativ ordning.

Beredningen erinrar i anslutning till de i 5 raora. upptagna föreskrifterna ora att köparen på fastighetsauktion enligt 46 § FfL (jfr 48 § i raotsvarande departemenlsförslag) är skyldig att betala köpeskillingen på utsatt dag, oavsett om auktionen har överklagats och inhibilion har meddelats. Köparen kan emellertid efter viss tid från inhibilionsbeslutet vara berättigad frånträda köpet.

Departementschefen. De i beredningens förslag upptagna bestämmelserna har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Också jag finner dem böra godtas. Deparleraentsförslaget överensstämmer sålunda i sak med beredningens förslag.

143 a §

Paragrafen raotsvarar 144 § i lagberedningens förslag.

GäUande rätt. Den som på exekutiv auktion på fast egendom, fartyg, luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg ropar in egendomen har, under vissa förutsättningar, rätt att i stället för kontant handpenning lämna säkerhet. 1 130 § 1 mom. samt i 12 § första styckel lagen (1955: 235) med särskilda bestämmelser ora försäljning av utmätt luftfartyg ra. ra. ges regler om hur auktionsförrättaren skall göra bruk av säkerhet som ställts vid försäljning av fast egendom resp. luftfartyg m. m. Om köparen av sådan egendom inte fullgör likviden, skall säkerheten genast realiseras. Pant skall säl-

Kungl. Maj.-ts proposition nr 20 år 1971 315

jas i den ordning som gäller för utmätta lösören och borgensförbindelse skall utsökas hos löftesraannen.

Beträffande handpenning som lämnats när fartyg sålts gäller en annan ordning. Enligt 95 § 3 mom. sista punkten UL skall säkerheten då realiseras först om det visar sig behövligt för uttagande av vad den försumliga inroparen skall betala. I detta fall avvaktas alltså nytt försäljningsförsök och resultatet därav avgör, huruvida säkerheten skall realiseras.

Lagberedningen. Reglerna om omedelbar realisation av säkerhet för handpenning vid inrop av fastighet har kritiserats. Detta har framför allt gällt det fallet atl inteckning i den fastighet som är föremål för exekution lämnats som säkerhet. Det är stor risk, att inteckningen säljs till underpris. Även i andra fall kan onödig förlust uppstå. Enligt beredningens mening bör kritiken beaktas. Beredningen föreslår därför, att om säkerhet för handpenning ställts hos ÖE och ogulden del av köpeskillingen ej betalas senast på bestämd dag, ÖE skall göra bruk av säkerheten, om det behövs för betalning av vad den förra köparen skall utge. Behovet av att ta säkerheten i anspråk skall sålunda vara klarlagt genom det fortsatta förfarandet. Regeln skall gälla även vid fartygsförsäljning och innebär inte i den delen någon ändring av gällande rätt.

Säkerheten skall vara prövad av ÖE och bedömd såsom fullt betryggande (jfr 48 §). Man behöver därför inte räkna med att säkerheten inle skall ge valuta. Del belopp för vilket säkerheten gäller kan därför vid bestämmande av vad sora måste bjudas vid ny auktion räknas som tillgängligt, även om ÖE inte gjort bruk av säkerheten.

När säkerheten behöver tas i anspråk, skall detta enligt beredningens förslag ske på sätt som finnes ändaraålsenligl. I första hand skall inroparen få tillfälle all betala frivilligt. Ora delta raisslyckas, får enligt förslaget pant säljas i den ordning som gäller för utmätt lös egendom och borgen utsökas. Vid utsökande av borgensförbindelse kan enligt nu gällande rätt lagsöknings-förfarandet användas. I praxis har emellertid förekommit, att ÖE direkt har ålagt löftesraannen betalningsskyldighet. Det förefaller beredningen rationellt, alt så sker. Att gå omvägen över elt domstolsförfarande är onödigt och tidskrävande. Beredningen föreslår i sista punkten av 1 mom. i 144 §, all ÖE:s beslut får omedelbart verkställas. Av 218 § följer att hovrätten kan förordna ora inhibition.

Enligt beredningens förslag skall de angivna reglerna ha motsvarande till-lärapning, när sakägare har lämnat säkerhet för belopp som skall fördelas samtidigt med köpeskilling. Också sådan säkerhet måste vara betryggande.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar att onödiga komplikationer kan uppstå om ÖE skall kunna hålla ny auktion ulan att avvakta vad säkerhet som har ställts för köpeskilling i samband med tidigare auktion kommer att inbringa. Även om det i administrativ ordning meddelas restriktiva bestämmelser beträffande vilka säkerheter för köpeskilling som

316 KungL Maj.ts proposition nr 20 år 1971

skall få godtas, är det inte säkert att den ekonomiska verkligheten alltid rättar sig därefter. Länsstyrelsen anser därför att säkerhet alllid skall realiseras innan ny auktion sätts ut.

Departementschefen. Beredningens förslag innebär att förfarandet rid realisation av säkerhet, som ställts för handpenning rid auktion på fastighet och luftfartyg, blir smidigare. Under förutsättning att säkerhet som har ställts är betryggande finns det enligt min mening inle anledning att befara att den föreslagna ordningen kommer att föranleda komplikationer. De föreslagna reglerna får sålunda anses bygga på att det när säkerhet i olika situationer skall ställas sker en noggrann prövning av den säkerhet som bjuds. En sådan prövning skall också ske enligt de regler som har tagits upp i 48 §. Min avsikt är också att det i tillämpningsföreskrifter skall ges regler om vilka säkerheter som i hithörande fall får godtas. Med hänsyn härtill finner jag raig kunna ansluta raig lill beredningens förslag. I departeraentsförslagel har dessa därför utan ändring i sak tagits in i denna paragraf.

144 §

Denna paragraf raotsvarar 145 § 1 mom. i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 144 § i nuvarande lydelse skall förrättningsmannen vid fördelningssammanträde redogöra dels för den tillgång som skall fördelas dels för anmälda fordringar och för fordringar som ulan anmälan skall beaktas rid fördelningen. När fråga är om fast egendom skall därvid borgenärsförteckning följas. Tillstädesvarande borgenärer och gäldenären äger därefter andraga vad de aktar nödigt till bevakande av sin rätt.

Lagberedningen. Enligt 145 § 1 mom. i lagberedningens förslag skall förrättningsmannen vid fördelningssammanträde redogöra för vad som skall fördelas och de fordringar som anmälts eller ändå skall beaktas. Bestäraraelsen är tilläraplig såväl när fördelningssammanträde hålls efter exekutiv försäljning av fastighet som när sådant sammanträde hålls sedan lös egendom har sålts exekutivt.

I beredningens förslag saknas motsvarighet lill föreskriften alt borgenärerna och gäldenären, efter förrätlningsmannens redogörelse, skall få an-draga vad de aktar nödigt till bevakande av sin rätt. Att närvarande sakägare skall få tillfälle att yttra sig över förrätlningsmannens redogörelse och vad i övrigt förekommer vid sammanträdet har förefallit beredningen så självfallet att det inte särskilt har nämnts i förslaget.

Föreskriften att borgenärsförteckningen skall lända till efterrättelse, när fråga är om fördelning av köpeskilling för fast egendom, har sin raotsvarighet i 143 § 1 mom. i beredningens förslag.

Departementschefen. De av beredningen föreslagna föreskrifterna har utan ändring i sak tagils upp i denna paragraf i deparlementsförslaget.

Liksom i beredningens förslag har i departemenlsförslaget den nuvarande föreskriften att borgenärsförteckningen skall lända till efterrättelse rid fördelning av köpeskilling för fast egendom sin motsvarighet i 143 § 1 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 317

150 §

Lagberedningen. Denna paragraf innehåller bestäraraelser om beräkning av vissa fordringar som skall utgå ur köpeskillingen för lös egendom. F. n. innehåller 1 mom. av paragrafen en hänrisning till 110 § UL. Sistnämnda paragraf innebär, alt fordran, som inte är förfallen och på rilken ränta inte skall betalas före förfallodagen, skall beräknas till det belopp sora efter en räntefot av fem för hundra om året utgör fordringens värde på fördelnings-dagen. Ränta eller annan dylik fordran som inte är bestämd till kapitalet uppskattas efter samma räntefot till sitt kapitalvärde på fördelningsdagen. Beträffande livränta skall uppskattningen ske med ledning av 3 § lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. ra.

I beredningens förslag ges i 150 § 1 mom. en regel om beräkning av fordran som inte är förfallen och inte löper med ränta före förfallodagen. Därrid skall användas samma diskonteringsregel som föreslås i 30 § FfL (jfr 28 § i motsvarande departemenlsförslag). Liksom i sistnämnda paragraf ges också en diskonteringsregel för det fallet att utfäst ränta är lägre än fem procent. Beträffande den matematiska metoden för kapitaliseringen hänrisar beredningen till vad som sägs i motiveringen lill 30 § FfL.

Någon regel om kapitalisering av ränterätt och liknande har beredningen inte ansett behövlig. Ränterätt skall enligt JB inte vidare kunna intecknas i fast egendom. I FfL har därför ingen kapitaliseringsregel för sådan fordran upptagits. Inte heller när det gäller lös egendom lorde det föreligga något praktiskt behov av en bestämmelse. Om kapitalisering av ränterätt mot all förmodan undantagsris skulle behöva ske, bör diskonteringsregeln i förevarande paragraf analogivis tillämpas såtillvida att kapitaliseringen sker efter fem procent. Om man bestärat procentsatsen, kan kapitalvärdet beräknas enligt försäkringstekniska grunder. Härvid kan som hjälpmedel användas de grunder som skall finnas fastställda enligt 3 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Beredningen vill erinra ora atl 110 § UL upphävs genora förslaget.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

151 §

GäUande rätt. I denna paragraf ges föreskrifter om förfarandet när det vid köpeskillings fördelning risar sig att frågan om giltigheten av fordran eller för fordran beviljad inteckning är beroende av särskild prövning eller avgjord genom beslut som inte ännu har vunnit laga kraft. I 1 mom. föreskrivs att i sådana fall vad som kan belöpa på fordringen enligt förmånsrättsordningen rid fördelningen skall avsättas intill dess frågan om borgenärs rätt har blirit slutligt avgjord. Samma förfaringssätt skall tillämpas när inteckning för fordran är sökt men ännu inte beriljad. Enligt 2 mom. skall.

318 Kungl. Ma}:ts proposition nr 20 år 1971

om fordran är tvistig, borgenären hänrisas att väcka talan vid domstol och medel som kan belöpa på fordran avsättas på del nyssnämnda sättet. 1 3 mom. föreskrivs att medel som kan belöpa på fordran som är beroende av villkor skall avsättas, intill dess villkoret har uppfyllts eller förfallit.

152 § innehåller föreskrifter om s. k. sekundärfördelning. Om utdelning för fordran har beräknats utan att fordringsberiset har blivit företett eller om medel har avsatts, skall tmligt vad som där föreskrivs meddelas bestämmelse hur belopp skall fördelas för det fall att beloppet eller del därav sedermera befinns inte böra tillkomma borgenär för vilken det har beräknats eller avsatts.

Lagberedningen. Beredningen föreslår att 151 § 1 raora. jämkas redaktionellt med hänsyn till de nya panträltsreglerna i JB.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag. Hänvisningen lill förmånsrättsordningen har därvid ändrats till att avse FRL.

Enligt 22 kap. 5 § tredje stycket JB skall, om efter exekutiv fastighetsförsäljning medel har nedsatts som motsvarar pantbrevs belopp, inskrivningsmyndigheten på ansökan av fastighetens nye ägare utfärda nytt pantbrev på grundval av inteckningen. Del förra pantbrevet gäller därefter endasl rätten till de nedsatta medlen. Som jag har framhållit i propositionen med förslag till JB (prop. 1970: 20 del A s. 416) är da nämnda bestämmelserna avsedda att tillämpas i varje särskilt sådant fall då vid köpeskillings fördelning after exekutiv försäljning betalning har utfallit på pantbrevs belopp men betalningen inte har lyfts. Bestämmelserna skall sålunda tillämpas såväl i de fall då belopp har avsatts eller beräknats enligt 151 och 152 §§ UL som i andra fall då medel har tillagts borgenär men ännu inte lyfts av honom (jfr 160 §).

154 § Lagberedningen. Förevarande paragraf behandlar verkan av klander mot utmätningsmans fördelningsförslag och mot ÖE:s beslut i fördelningsfråga. Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse gäller klandret inte för annan än den som har väckt detta. Innebörden av denna regel finner beredningen inte vara otvetydig. Beredningen belyser detta med följande exempel.

Antag att det finns 50 000 kronor att fördela och att fördelningslängden upptar först borgenären A för en fordran på 50 000 kronor, sedan B för 25 000 kronor och sist C för 50 000 kronor. Om C yrkar att A skall förklaras sakna rätt till utdelning och vinner bifall, är två altemativ tänkbara. Antingen får C de 50 000 kronor som felaktigt tilldelats A eller också får C endast 25 000 kronor, d. v. s. vad han skolat få om fördelningslängden från början varit riktig. I praxis har det förra alternativet godkänts och C blir alltså bättre ställd än om föi-delningen från början varit riktig.

På konkursrättens område gäller en annan regel än den som nu finns i denna paragraf. Enligt 131 § KL skall sålunda bifall till borgenärs klander

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 319

mot utdelningsförslag gälla till förmån också för dem som inte har deltagit i klandret. Enligt beredningans mening är det uppenbart att principen i KL ger rimligare resultat. Beredningen föreslår därför, att bifall till klandertalan mot utmätningsmans utdelningsförslag eller ÖE:s beslut i fördelnings-fråga skall gälla till förmån också för dem som inte själva väckt klandertalan. I det anförda exemplet betyder detta, att B får 25 000 kronor och G 25 000 kronor, dvs. vad som skolat tillkomma envar av dem om fördelningen från början varit riktig.

Departementschefen. Jag anser att den av beredningen föreslagna regeln beträffande verkan av klander mot av utmätningsman upprättat fördelningsförslag och raot av ÖE meddelat beslut i fördelningsfrågan bör godtas. I detta avseende kommer sålunda inom exekutionsrätten alt gälla samraa ordning som på konkursrättens oraråde. I departementsförslaget har paragrafen utformats i enlighet med beredningens förslag.

156 §

Lagberedningen. Denna paragraf innehåller i första punkten förbud mot att annat än efter köparens medgivande eller mot pant eller borgen lyfta köpeskillingen för såld fast egendom, innan försäljningen har vunnit laga kraft. Stadgandet har tillkommit för att skydda köparen. Av detta syfte följer att förbudet avser endast köpeskillingen för fastigheten och inte andra tillgängliga medel. Regeln har emellertid i andra punkten motsvarande lill-lämpning, när tillbehör till fastighet har sålts för sig.

Paragrafen har i beredningens förslag redigerats med beaktande av att utmätt fastighet enligt FfL kan få säljas inte bara på auktion utan även under hand.

Beredningen erinrar i sammanhanget om att det i FfL har öppnats viss möjlighet för köpare att frånträda köp, om exekutiv försäljning överklagas och inhibitionsbeslut meddelas.

Departementschefen. Deparleraentsförslaget överensstäraraer med beredningens förslag.

158 §

Gällande rätt. I denna paragraf ges föreskrifter om behandlingen av medel som enligt 151 § har blivit avsatta för någon borgenärs fordran. Föreskrifterna innebär att avsatt belopp genast skall nedsättas i riksbanken. Har borgenärs anspråk blivit godkänt genom dom eller utslag som inte har vunnit laga kraft, får han lyfta beloppet mot pant eller borgen, I annat fall ankommer det på ÖE att pröva huruvida den borgenär för vars fordran avsättning skett eller den som i andra hand enligt 152 § förklarats berättigad till beloppet får lyfta detta mot pant eller borgen.

Lagberedningen. Enligt beredningens förslag skall medel, som har flutit in i utsökningsmål, på grund av en generell föreskrift i 160 § göras ränte-

320 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

bärande genora insättning i bank. Till följd härav innehåller denna paragraf i beredningens förslag inte någon föreskrift om nedsättning av medel i riksbanken.

I överensstämmelse med gällande rätt får enligt beredningens förslag avsatt belopp lyftas mot pant (dier borgen, om borgenärens anspråk godkänts av domstol men avgörandet ännu inle vunnit laga kraft.

Även före rättens avgörande raed anledning av trist bör liksom enligt gällande lag finnas möjlighet att lyfta avsatta medel mot säkerhet. Detsamma gäller sådana fall då inteckning sökts men inle beviljats och andra fall då belopp avsatts enligt 151 §. I dessa situationer bör det ankomma på ÖE att bestämma, huruvida lyftning får ske mot pant eller borgen. I första hand bör tillstånd lämnas åt den borgenär för vars räkning medlen avsatts. Beredningen föreslår därför, med jämkning av vad som nu gäller, att den som i andra hand är berättigad till medlen får tillåtas lyfta medlen endast om den borgenär, för vars räkning avsättning skett, inte vill lyfta dem.

Departementschefen. I dejpartementsförslaget har i enlighet med beredningens förslag i 160 § tagits upp en generell bestämmelse om insättning i bank mot ränta av medel som flyter in i utsökningsmål. Den föreskrift om nedsättning i riksbanken som nu finns i förevarande paragraf har därför, som beredningen föreslagit, fått utgå. Även i övrigt har paragrafen i departementsförslaget fått en utformning som i sak överensstämmer med beredningens förslag.

159 §

Departementschefen. I 1 mom. av förevarande paragraf ges f. n. föreskrift om nedsättning i riksbanken av medel som har tillagts borgenär vid köpeskillings fördelning men inte lyftes av honom.

Som förut har nämnts har i 16G § i departementsförslaget tagits in en generell bestämmelse om insättning i bank av medel som flyter in i utsökningsmål. Till följd härav har föreskriften om nedsättning i riksbanken i 1 mom. i denna paragraf fått utgå.

160 §

Gällande rätt. Som förut har nämnts skall enligt 151 § raedel avsättas i flera olika fall. Avsatta belopp skall f. n. enligt 158 § nedsättas i riksbanken. Enligt 159 § gäller vidare att medel som rid fördelning av köpeskilling har tillagts borgenär men som inte har lyfts av honom skall nedsättas i riksbanken. I denna paragraf i dess nuvarande lydelse öppnas möjlighet att göra medel som skall nedsättas enhgt 158 och 159 §§ räntebärande. I paragrafen föreskrivs sålunda att sådana medel på begäran av rättsägare får sättas in på bankinrältning som godkänns av ÖE för att stå inne mot ränta under tid som ÖE bestämmer. Räntan skall komma den borgenär till godo som finnes vara berättigad till medlen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 321

Lagberedningen. Enligt beredningens mening bör utmätta medel göras räntebärande så snart omständigheterna tillåter det. Detta ligger självfallet i sakägarnas intresse. En sådan ordning behöver inle bli betungande för de exekutiva myndigheterna. I beredningens förslag föreskrivs därför, att raedel som influtit i utsökningsmål ulan dröjsmål skall insättas i bank mot ränta. Influtna medel behöver enligt förslaget inta insättas i bank, om de skall utbetalas inom en helt kort tid, t. ex. en eller två veckor. Insättning i bank är enligt förslaget inte beroende av yrkande från sakägare utan skall ske ex officio. Paragrafen har betydelse främst när det gäller försäljning av fast egendom men är generellt utforraad och blir alltså tillämplig i alla utsökningsmål.

Beträffande ränta föreskrivs i andra punkten, att den skall tillkomma borgenär för vars räkning beloppet innestår. Vem denne är vet man inte alltid på förhand. Har t. ex. nedsättning skett av belopp som avser tristig fordran, skall räntan tillkomma den borgenär som slutligen visar sig ha rält lill beloppet.

Remissyttrandena. Den av beredningen föreslagna ordningen alt medel som har flutit in i utsökningsmål utan dröjsraål skall sättas in i bank är enligt EON och kronofogdemyndiyheten i Malmö distrikt till förmån för alla parter, inle minst för utmätningsmannen, som därigenom sHpper det nuvarande omständliga förfarandet vid nedsättning i riksbanken och de inte mindre omständliga åtgärderna vid medlens återbetalning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att beredningens förslag innebär att alla raedel som flyter in i ett utsökningsmål ex officio skall göras räntebärande inom en helt kort tid, t. ex. en eller två veckor. Denna ordning finner länsstyrelsen bli betungande för de exekutiva myndigheterna. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget. Om detta genomförs, anser länsstyrelsen att det i lagtexten bör anges att medel som skall betalas ut inora sex v eckor inle skall behöva göras räntebärande genom insättning i bank.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län konstaterar att regeln om insättning i bank medför att handpenning, som betalas kontant rid auktionstillfället och som inte skall fördelas förrän vid fördelningssammanträdet, bör göras räntebärande. Hur det skall förfaras raed bankräntan på handpenningen vid fördelningssararaanträdet förefaller emellertid inte länsstyrelsen vara ultöramande reglerat. Enligt länsstyrelsens mening bör den tillfalla den bäst prioriterade av de inteckningshavare som inle har fått full täckning för sin fordran eller, vid brist på sådana, förre fastighetsägaren.

Departementschefen. Jag delar beredningens uppfattning atl medel som har flutit in i utsökningsmål bör göras räntebärande genom insättning i bank. Genom en sådan ordning kan det komplicerade förfarande som nedsättning i riksbanken innebär undvikas (jfr 92 och 93 §§ ulsökningskungö-relsen). Som beredningen påpekar ligger denna ordning också i sakägarnas intresse. Dan uppfyller befogade krav på säkerhet vid hanteringen av in-

11 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

322 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

flutna medel samtidigt som den ger möjlighet alt komraa i åtnjutande av den ökning av medlen som förräntningen medför.

Allmänt bör gälla att influtna medel skall sällas in på bank så snart som möjligt, I sådana fall då medlen skall betalas ut tämligen snart kan det emellertid komma att framstå som en onödig omgång alt på det angivna sättet göra dem räntebärande. Genom alt föreskriva att medlen skall insättas utan dröjsmål har beredningen velat markera all undantag kan göras i dessa fall. Beredningen har anselt att undantag bör kunna medges, om utbetalning kan beräknas komima att ske inom kort lid, t. ex. inora en eller två veckor. Också i nu näranda hänseenden är jag ense raed beredningen. Enligt min mening bör detta undanlag från huvudregeln koraraa till uttryck i lagtexten. I sådana fall då undantag från regeln om insättning i bank görs, bör medlen i stället sättas in på tjänstepostgirokonlo, om inte medlen behövs för omedelbar utbetalning på annat sätt än över postgiro (jfr 85 § ut-sökningskungörelsen). Denna ordning kan enligt min mening inle sägas bli betungande för de exekutivsi myndigheterna. Närmare föreskrifter om förfarandet med medel som inte sätts in i bank bör kunna ges i administrativ ordning.

Ränta som utfaller vid insättning i bank bör i fall då insättningen skett för borgenärs räkning, såsom t. ex. i de i 158 och 159 §§ avsedda fallen, tillkomma borgenären. Jag ansluter mig till beredningens förslag i del avseendet.

Är medlen inte insalta för viss borgenärs räkning, dvs. innan något fördelningsbeslut har meddelats, bör ränta på utmätta medel vid fördelningen ses som en del av dem. Della bör också gälla det under remissbehandlingen berörda fallet att ränta har uppkorrimit efter insättning av handpenning. Någon särskild regel härom anser jag liksom beredningen inle v'ara be-hövhg.

161 §

Gällande rätt. Någon allmän föreskrift att borgenär skall förete fordringsbevis när betalning skall lyftas finns f. n. inle i UL. Enligt 131 § 2 mom. gäller emellertid särskilda regler beträffande exekutiv auktion på fast egendora. Om köparen på köpeskillingen har fått avräkna fordran för vilken den sålda egendomen svarar på grund av inteckning, skall den som förrättat auktionen göra anteckning därom på inteckningshandlingen, när den är tillgänglig för honom. Avräkningen medför enligt 30 § IF, att den som personligen svarade för fordringen blir fri från delta ansvar. Enligt förevarande paragraf i UL gäller vidare att, om betalning har utfallit på fordran för vilken egendomen häftar på grund av inteckning, anteckning skall göras på inteckningshandlingen, när den företes för lyftning av belopp som tillkommer inteckningshavaren.

Lagberedningen. Beredningen framhåller att skuldebrev eller annat skrift-

KungL Maj.-ts proposition nr 20 år 1971 323

ligt fordringsberis, som enligt 54 § UL har lämnats för utmätning, skall överlämnas till gäldenären, om fordringen har betalts till fullo. Vid avbetalning bör anteckning därom göras på fordringsberiset. Även i andra fall kan det vara lämpligt att göra anteckning. Enligt beredningens mening bör det i administrativ ordning regleras, vilka anteckningar som exekutiva myndigheter bör göra på inteckningar och fordringshandlingar. Beredningens förslag upptar därför ingen motsvarighet till stadgandena i 131 § 2 mom. och 161 §. I administrativ ordning bör enligt beredningen också ges ordningsföreskrifter om återställande av handlingar och liknande åtgärder sora skall vidtagas av exekutiv myndighet.

Beredningen anser däremot att det i UL bör tas upp bestämmelser som ger upplysning om eller reglerar sakägares skyldigheter i samband med lyftning av medel och avräkning. Dessa bestämmelser har i beredningens förslag fått sin plats i 161 §. I 1 mom. av denna paragraf föreslås, att när betalning skall lyftas i utsökningsmål, skall iakttas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borgenär alt förete eller återställa fordiingsbevis eller säkerhet som lämnats för fordringen. Härmed syftar beredningen i första rummet på skuldebrevslagen. Delta innebär beträffande fordran som är grundad på löpande skuldebrev, att handlingen som regel skall företes när borgenären vill lyfta betalning (21 § skuldebrevslagen). Gäldenären är inte skyldig att infria löpande skuldebrev utan att det har återställts till honom. Även i andra fall förutsätts att fordringsbevis företes resp. återställs (jfr bl. a. 39 § växellagen och 34 § checklagen). Beredningen erinrar i sammanhanget om bestämmelsen i 11 § tredje stycket skuldebrevslagen att, om den som utfärdat skuldebrev till viss man; har tecknat medgivande till inteckning på skuldebrevet, blir skuldebrevet löpande, om det inte försetts med s. k. rektaklausul.

Beträffande enkla skuldebrev gäller att handlingens företeende, med imdantag av bevis om tillgodohavanden hos banker och masspapper av enkelt skuldebrevs natur, inte utgör något villkor för betalning. Emellertid bör enligt beredningens mening också enkelt skuldebrev företes för anteckning om betalning och återställas, när skulden blivit betald. Exekutiv myndighet bör därför tillse, att detta sker.

I 1 mom. föreslår beredningen vidare, att vad som i allmänhet gäller beträffande företeende eller återställande av säkerhet skall gälla rid lyftning av betalning. Pant skall t. ex. återställas, när skulden har infriats och panträtten därmed upphör. Det åligger exekutiv myndighet att tillse, att pant återlämnas när det skall ske. Som pant räknas även pantbrev eller intecknat skuldebrev som ligger såsom säkerhet för omslagsrevers. Det sagda gäller också borgensförbindelse, när huvudförbindelsen infrias.

I 2 mom. har beredningen tagit in kompletterande föreskrifter beträffande pantbrev i fast egendom och skuldebrev sOm är intecknat i annan egendom. När pantbrev utgör säkerhet för fordran på vilken betalning har

324 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

fallit ut i utsökningsmål, bör pantbrevet företes även om borgenären ännu inte är skyldig att återställa panten.

Pantbrev är enligt JB inte ett skuldebrev och beredningen finner det därför vara orisst i vad mån borgenär är skyldig att förete pantbrevet för alt han skall få lyfta betalning. ÖE bör emellertid enligt beredningens mening kontrollera, att fordringen och säkerheten alltjämt ligger på samma händer. Bestämmelsen är tillämplig även när fordringen grundar sig på muntlig utfästelse. Enligt förslaget kan emellertid ÖE medge undantag från skyldigheten att förete pantbrev, om det finnes alltför betungande. Pantbrevet behöver inte förses med anteclming om uppvisandet. Vad som i förslaget sägs om pantbrev i fast egendora gäller enligt andra punkten i 2 mom, även skuldebrev som är intecknat i annan egendom än fast och inte redan på grund av bestämmelsen i 1 mom, skall företes eller återställas. Denna bestämmelse får självständig betydelse, när det intecloiade skuldebrevet inte är löpande eller skuldebrev är lämnat som säkerhet för en fordran som endast delris blir infriad. De två första momenten i den föreslagna paragrafen anger borgenärs skyldigheter när han skall lyfta betalning. I 3 mom. föreskrivs, alt nämnda båda moment skall ha motsvarande tillämpning när den som har förvärvat fast egendom åberopar överenskommelse med borgenär om avräkning på köpeskillingen. När ÖE prövar sådan överenskommelse skall sålunda som regel både fordringsbevis och pant företes. Detta är här lika motiverat som när borgenären lyfter betalning. I stället för anteckning om betalning bör fordringsberiset förses med påskrift, att det personliga ansvaret för tidigare ägare upphört genom avräkningen. Beredningen framhåller att detta kanske innebär en viss skärpning i förhållande till gällande rätt eftersom det i 131 § 2 mom. f. n. föreskrivs, att auktionsförrättaren skall göra anteckning om avräkning, endast när inteckningshandlingen är tillgänglig för honom.

Remissyttrandena. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län är den skärpning i förhållande till nuvarande bestämmelser i 131 § 2 mom. UL om anteckning om avräkning på intecloiingshandling som beredningen förordar onödig. Länsstyrelsen anser att det för ÖE:s del bör räcka att göra anteckning om avräkning, varefter var och en som har intresse av detta själv får bilda sig en uppfattning om innebörden av anteckningen.

Departementschefen. Det framstår som en brist att det f. n. inte finns några allmänna föreskrifter i UL som reglerar frågan i vad mån handlingar och säkerhet som borgenär åberopar i utsökningsmål skall företes eller återställas när betalning lyftes. De bestämmelser sora nu finns i 131 § 2 mom. och 161 § reglerar endast frågan ora anteckning på inteckningshandling när under fastighetsexekution intecknad fordran skall avräknas på köpeskilling eller betalning faller ut på sådan fordran och kan dessutom sägas vara oklara och i behov av förtydligande. Liksom beredningen finner

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 325

jag det därför lämpligt att nya bestämmelser i nu nämnda hänseenden ges i detta sammanhang.

Beredningen har förordat att det i förevarande paragraf i UL skall tas in allmänna bestämmelser som reglerar frågan när fordringsbevis eller säkerhet som har lämnats för fordran skall företes eller återställas, samt att det i administrativ ordning skall ges närmare föreskrifter därom och beträffande de anteckningar som därrid bör göras på företedda handlingar. Beredningens förslag innebär sålunda att de nuvarande föreskrifterna i 131 § 2 mom. och 161 § skall upphävas. I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till den av beredningen förordade ordningen.

De allmänna bestämmelser som enligt beredningens förslag skall tas in i den här ifrågavarande paragrafen har inte föranlett några erinringar under remissbehandlingen. Också enligt min mening bör de godtas. Departemenlsförslaget överensstämmelser sålunda i sak helt med beredningens förslag.

Jag vill tillägga att jag i fråga om utformningen av kommande tillämpningsföreskrifter också ansluter mig till den uppfattning som beredningen har gett uttryck för. Jag anser sålunda att en anteckning om avräkning på köpeskilling, som görs efter en exekutiv fastighelsauktion, bör innefatta att det personliga ansvaret för tidigare ägare har upphört genom avräkningen (jfr 45 § tredje stycket FfL). Att sådan anteckning görs är enligt min mening betydelsefullt från rättssäkerhetssynpunkt.

166 §

Lagberedningen. Denna paragraf innehåller f. n. i 1 mom. en regel om att medel, som av utmätningsmannen fördelas utan särskilt köpeskillingssammanträde, skall hållas borgenären till banda under två veckor från den dag borgenären har rätt att utfå medlen. Sker inte lyftning under denna tid, skall medlen ofördröjligen nedsättas i riksbanken. Utmätningsmannen får i så fall redovisa till borgenären med beriset om nedsättning. Sista punkten i 1 mom. ger i sak motsvarande föreskrift beträffande fordringsbevis som lämnats för utmätning och efter målets handläggning bör återlämnas till borgenären.

Enligt 160 § i beredningens förslag skall influtna medel utan dröjsmål insättas i bank mot ränta. Nedsättning i riksbanken skall sålunda inte längre förekomma, övriga bestämmelser i 1 mom. i 166 § UL skall enligt beredningens förslag utgå ur UL och i stället ges i administrativ ordning.

I 2 mom. sägs f. n. att borgenär som försummar att ta betalning ur utmätt egendom, inte har rätt till ränta från den tid som det berott av honom att njuta betalning. Undantag härifrån görs för medel som enligt 160 § UL insatts i bank. Beredningen framhåller att någon motsvarighet till bestämmelserna i 2 mom. inle behövs om förslaget till utformning av 160 § godtas. Enligt beredningens förslag skall nuvarande 2 mom. därför utgå.

I 3 mom. föreskrivs f. n. skyldighet att betala ränta, när någon skall åter-

326 KungL Maj.-ts proposition nr 20 år 1971

bära köpeskillingsmedel som fått lyftas innan frågan om bättre rätt till medlen har blivit slutligt avgjord. Ränta räknas från den dag då medlen lyfts och räntesatsen är sex procent. Bestämmelsen är tillämplig på all förtida lyftning (jfr 155, 156, 158 och 159 §§). I 159 § i beredningens förslag regleras den rätt till lyftning som tillkommer borgenär, när utdelning beräknats för annan borgenär utan atl fordringsbeviset föreletls och denne borgenär inte anmält sig inom ett år från den dag fördelningen vunnit laga kraft. I denna situation kan det vara en tung belastning för den som fått lyfta medlen att behöva betala ränta om han blir återbetalningsskyldig. Lång tid kan förflyta innan den i första hand berättigade borgenären hör av sig. Beredningen föreslår därför, att i detta fall skyldigheten atl betala ränta skall räknas först frän den dag då utmätningsmannen eller ÖE har krävt återbäring av beloppet, I enlighet härmed har 166 § i beredningens förslag, som motsvarar nuvarande 3 mom., delats upp i två moment, av rilka det första avser lyftning i annat fall än som avses i 159 § samt det andra avser lyftning enhgt 159 § och innehåller nämnda begräsning beträffande räntetiden. Bestämmelsen har samtidigt jämkats redaktionellt.

Departementschefen. Som framgår av det föregående har i enlighet med beredningens förslag generella bestämmelser om insättning i bank av i utsökningsmål influtna mdel tagits in i 160 § i departementsförslaget. Detta bör, som beredningen framhåller, ha till följd att bestämmelserna om nedsättning av medel i riksbanken i nuvarande 1 mom. och bestämmelserna i nuvarande 2 mom. av förevarande paragraf får utgå. Eftersom jag liksom beredningen anser att övriga föreskrifter som nu finns i 1 mom. kan ges i form av tillämpningsföreskiifter saknar de nuvarande 1 och 2 mom. helt motsvarighet också i departementsförslaget. Också i övrigt har beredningens förslag beträffande denna paragraf i sak följts i departementsförslaget.

181 och 184 §§

Departementschefen. I förevarande paragrafer hänrisas f. n. i fråga om förordnande av syssloman lill 81 §. Bestämmelserna om syssloman i sistnämnda paragraf har förts över till 8 och 9 §§ FfL. I enlighet med förslag av beredningen har de nämnda hänrisningarna därför fått utgå ur här ifrågavarande paragrafer. I stället har förts in bestämmelser om sysslomannaför-ordnanden, som överensstämmer med dem som har tagits in i 9 resp. 8 § i det nämnda förslaget.

Reglerna i 184 § första punkten har jämkats med hänsyn till att enligt JB ränta av fast egendom inte vidare skall kunna utfästas.

198 § Gällande rätt. I UL finns på skilda ställen föreskrifter om hur kostnader för de exekutiva myndigheternas åtgärder i utmätningsmål skall ersättas. Enligt 198 § 1 mom. gäller att all nödig kostnad för utmätning, utmätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 327

egendoms vård och försäljning samt för köpeskillingsfördelning skall betalas ur köpeskillingen för den utmätta egendomen. Om utmätningsmannen har drivit in en utmätt penningfordran, skall verkslällighelskoslnader betalas ur det indrivna beloppet (88 b § 1 mom.). Avkastning av utmätt egendom och försumlig inropares ersättningsbelopp kan också användas för betalning av sådan kostnad (143 och 172 §§). Kostnad, som inle på angivet sätt kan betalas ur tillgängliga raedel, skall enligt 198 § 1 mom. betalas av utmätningssökanden. Om förskott inte har lämnats och kostnaden inle heller betalas vid anfordran, får beloppet utmätas hos sökanden. I 198 § 1 mom. finns särbestämmelse för det fallet att gemensamt intecknad faslighet skall säljas exekutivt och annan intecknad faslighet har dragits in i förfarandet. Komraer försäljning i sådant fall inle till stånd, skall den sora har inlett förfarandet svara för hela kostnaden, om han har fordran raed särare rätt än den geinensamraa inteckning på grund av vilken indragning har skett. I 198 § 2 mom. finns föreskrifter om kostnader vid utmätning på grund av dom eller utslag, som inte har vunnit laga kraft.

I UL finns också regler om skyldighet för utraätningssökanden att i vissa fall förskollera verkställighelskostnad. Enligt 198 § 3 mom. kan förskott krävas när fråga är om utmätning på grund av dom eller utslag som inte har vunnit laga kraft. Förskott får också krävdas, när det begärs utmätning av fastighet, luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg eller om verkställighet begärs av dom eller utslag, varigenom inlecknad fordran har fastställts till betalning ur fast egendom. Också när konkursförvaltare enligt 70 eller 71 § KL begär försäljning av egendora i den ordning som gäller för utmätt egendom kan förskott för kostnaden krävas. Förskoltsregler ges också i 60 a, 74, 75, 80 a och 81 §§. Dessa regler avser kostnader för vissa särskilda åtgärder såsom omhändertagande och vård av egendora.

Närmare föreskrifter om de statsverkets kostnader som skall ersättas enligt de nämnda bestämmelserna ges i kungörelsen (1967: 441) om vissa avgifter i utsökningsmål m. m.

Lagberedningen. Enligt 1 mom. av denna paragraf skall enligt beredningens förslag kostnaden för utmätning och det fortsatta förfarandet ulgå ur köpeskillingen för den utmätta egendomen, behållen avkastning eller andra tillgängliga medel. Med kostnad avses därvid den ersättning (avgift) som skall ulgå till det allmänna för verkställigheten. Med tillgängliga raedel avses frärast handpenning eller sådan del därav som kan tas i anspråk. I överensstämmelse med vad som nu gäller föreskrivs i 1 mom, vidare alt kostnaden, om den inte tas ul på nämnda sätt, skall betalas av ulmälningssökanden. Förslaget innehåller här tillägget, alt kostnad för åtgärd som annan än sökanden har begärt skall betalas av denne. Regeln alt utmätningssökanden, eller i särskilda fall annan borgenär, i sista hand själv skall svara för exekutionskoslnaden är inle undantagslös. Bl. a. gäller, atl part

328 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

som haft fri rättegång också får fri verkställighet, dock inte för mer än ett verkställighetsförsök (12 § lagen om fri rättegång).

Kostnad som skall betalas av utmätningssökanden får enligt förslagel liksom f. n. omedelbart utmätas. Detsamraa skall gälla, när kostnaden skall betalas av annan.

Förslaget innehåller i 1 raom. ridare en särbestämmelse för det fallet att gemensarat intecknad fastighet skall säljas och annan faslighet har dragits in i förfarandet. Bestäraraelsen överensstäraraer i sak med gällande rält.

I syfte alt vinna en enklare och mera ändamålsenlig ordning i fråga om förskott för verkställighetskostnader än den nuvarande föreslår beredningen alt i 3 mora. skall las in en generell föreskrift, att den som begär utmätning är skyldig alt förskjuta kostnaden för själva utraätningen. Kostnad för annan åtgärd skall enligt förslaget förskjutas, ora utraätningsraannen eller ÖE begär det. Kravet bör då riktas mot den som yrkat åtgärden, dvs. i regel utmätningssökanden. Även annan än borgenär, t. ex. den som påkallat sysslomannaförordnande, kan emellertid enligt förslaget krävas på förskott. De föreslagna bestämraelserna medför, alt de särskilda förskotlsreglerna i 60 a, 74 och 75 §§ kan ulgå. Beredningen påpekar att förslaget i fråga om förskott förutsätter att ändrade bestämmelser meddelas beträffande ersättning till statsverket för dess kostnader i utsökningsmål.

De nuvarande reglerna i 4 mom. skall enligt beredningens förslag få raotsvarighet i 199 §. I raoraentel har i stället tagits in vissa korapletlerande regler som saknar direkt motsvarighet i gällande lag.

Beredningen framhåller att det i UL f. n. inte finns fastställt någon påföljd för underlåtenhet av sökanden alt förskottera verkslällighelskoslnader. I 4 mora. har i detta hänseende föreskrivits, att verkställigheten får inställas ora förskott inte betalas inora förelagd lid. Härraed avses den åtgärd för vilken kostnadsförskolt begärts. Om försäljning av utmätt egendora inställs på grund av utebliven förskottsbetalning, äger utraälningsraännen eller ÖE enligt förslaget besluta att utraätningen skall gå åter. Ora befogenheten i det särskilda fallet bör utnyttjas, får enligt beredningen bli beroende av omständigheterna.

Remissyttrandena. Hovrätten för Övre Norrland frarahåller att den sora har åtnjutit fri rättegång enligt 12 § lagen ora fri rättegång är berättigad till ett utmälningsförsök på det ailraännas bekostnad. Det övervägande antalet kravmål avgörs emellertid enligt lagen om lagsökning och betalningsföreläggande, I sådana mål förekommer fri rättegång ytterst sällan, eftersom kostnaderna är låga, Utmälningskostnaderna kan däremot bli avsevärda, bland annat om utmätningsobjeklet är avlägset beläget eller utgörs av fast egendom. Hovrätten föreslår därför alt reglerna i 12 § lagen om fri rättegång i motsvarande omfattning görs tillämpliga rid verkställighet av dom eller utslag i fall när sökanden inte kan antas äga tillgång alt förskjuta kostnaden för utmätningen.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 329

EON och kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt framhåller i sina yttranden att beredningen när det gäller kostnaderna för förfarandet inte har närmare behandlat frågan ora uttagandet av garala exekutionskoslnader och frågan hur kostnader skall tas ut och fördelas när flera ulraätningssökande konkurrerar om betalning ur samma utmätta egendom. Beträffande frågan om uttagandet av gamla exekutionskostnader framhålls att det är raycket vanligt alt sökande, när han efter elt tidigare raisslyckat utraälningsförsök ånyo begär verkställighet, också begär alt de exekutionskostnader han har fått betala i det första ärendet skall tas ut i det nya ärendet. Det råder delade meningar bland utraälningsraännen om sådana äldre kostnader kan tas ut i det senare ärendet. I frågan hur kostnader skall tas ut och fördelas när flera sökande konkurrerar framhålls att lagtexten f. n. inte ger något besked. Ofta utmäts emellertid samtidigt eller vid olika tidpunkter samma egendom i flera olika mål. Det framhålls att innebörden av de föreslagna bestämraelserna i det näranda hänseendet inle är helt klar.

Departementschefen. De av beredningen i denna paragraf föreslagna bestäinmeiserna har utan ändringar i sak tagits upp i deparleraentsförslaget.

Med anledning av vad sora har förekoramit under remissbehandlingen rill jag i anslulning till de föreslagna bestämmelserna anföra följande. Den ändring som föreslås i 1 mom, får anses innebära alt i ulmälningsärende kan tas ut endast sådan kostnad som hänför sig till ärendet. Bestämmelserna raedför sålunda alt det inte blir möjligt för utmätningssökande, som i ett ärende har tvingats betala kostnad för utmätning, att få kostnaden uttagen av gäldenären i senare ärende.

1 fall då utmätning av samma egendom har skett för flera borgenärers fordringar kommer fråga upp hur kostnaderna skall las ul ur den utmätta egendomen. Härvid torde man få skilja mellan å ena sidan det fallet att utmätning har skett samtidigt och å andra sidan fallet att egendomen har utmätts vid olika tidpunkter. I det förra fallet bör enligt min mening sökandenas sammanlagda kostnader först tas ut ur köpeskillingen för den utmätta egendomen och andra tillgängliga medel. Därefter bör vad sora återstår av medlen fördelas mellan sökandena. I det senare fallet bör sökandena i mån av tillgång på medel få täckning för sina kostnader, liksom för sina fordringar, i den ordning som utmätningarna skedde. Därvid bÖr emellertid kostnader som får anses vara gemensamma t. ex. kostnad för försäljning och vård av egendoraen, först tas ut. Vad jag nu har anfört avser fall då ingen av sökandena har bättre förraånsrätt i den utmätta egendomen än den som följer av alt utmätning har skett.

Under det fortsatta arbetet på en ny UB kommer reglerna om kostnader i utsökningsmål i sin helhet att ses över. Såväl de bestämmelser som föreslås i denna paragraf som de frågor som jag nyss har berört torde i det sammanhanget få övervägas på nytt.

Vad hovrätten för övre Norrland har anfört i sitt remissyttrande ger mig

llt Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

330 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

anledning påpeka alt frågan ora rättshjälp i utsökningsmål övervägs under det arbete på en allmän rätlshjälpsreforra sora bedrivs inom justitiedepartementet.

199 §

Lagberedningen. Beredningen föreslår i denna paragraf bestämmelser om kostnader för annan verkställighet än utmätning.

I 1 mom. har tagils upp en föreskrift som ersätter nuvarande 2 mom. av paragrafen. Om beslut som skall verkställas på annat sätt än genom utmätning innehåller föreskrift alt verkställigheten skall ske på den tappande parlens bekostnad, skall utmätningsraannen enligt förslagel utmäta kostnaden hos honom. I samraa moment har som andra punkt intagils en bestäraraelse, motsvarande nuvarande 4 raora. i 198 §, enligt vilken kostnad för försäljning av lös egendora sora tagits i kvarstad eller ställts under skingringsförbud skall ulgå ur behållningen.

Kostnad som inte har kunnat tas ut enligt 1 raom. skall enligt 2 mom. i förslagel betalas av sökanden och får omedelbart utmätas hos honom. Beredningen påpekar all någon motsvarighet till denna bestämmelse inte finns i gällande lag. I praxis har dock anlagils, alt stadgandet i 198 § 1 mora. andra punkten UL får tiUärapas analogiskl och utmätning hos sökanden företas ulan särskild dom, ora sökanden inle lämnat förskott.

Enligt 3 mom. i förslagel skall, i överensslämraelse raed vad sora nu gäller enligt 1 inom., sökanden på begäran av utraälningsraännen förskottera kostnad som avses i paragrafen. I förslaget föreskrivs i anslutning därtill, att v'erkslänighelen får inställas, om förskott inle betalas inom förelagd tid. Förslagets regel om skyldighet för sökanden att på anmodan betala förskott skall gälla även ora verkställigheten förklarats skola ske på den andra parlens bekostnad.

Departementschefen. Deparleraentsförslaget överensstäraraer raed beredningens förslag.

201 § Gällande rätt. Klagan över utmätningsmans förfarande skall enligt 200 § ske skriftligen hos ÖE. Någon beslämd klagotid gäller i allmänhet inte. I denna paragrafs 1 och 2 mom. har emellertid klagoliden begränsats i vissa fall. I 1 mom. föreskrivs sålunda all gäldenär eller borgenär, som vill klaga över utmätning, skall inkomma till ÖE med sin klagoskrift inom tre veckor från den dag då han fick del av protokoll eller bevis om utmätningen (jfr 84 § UL och 41 § ulsökningskungörelsen). Försiltes tiden och visas inte laga förfall, skall enligt 204 § klagan, om den åsyftar att vinna ändring i utinäl-ningsmannens åtgärd, inte tas upp till prövning. Vidtas rättelse av ulraälning som avses i 77 § 2 mom. äger borgenären enligt 2 mom. av förevarande paragraf föra lalan däremot inom tre veckor från den dag då han fick del av

Kungl. Maj.-ts proposition nr 20 år 1971 331

protokoll eller underrättelse om åtgärden (jfr 77 § 3 mom.). I 3 mom. av paragrafen, sora tillades genom lagen (1968: 623) om ändring i UL, föreskrivs att klagan inte är inskränkt till viss tid när utmätning har skett av aviöning, pension eller livränta i den ordning som föreskrivs i 67 a—67 d §§ eller av annan egendom i fall som avses i 67 c § 2 mom.

Lagberedningen. Med hänsyn till de nya reglerna i beredningens förslag om utmätning av ägarhypotek föreslår beredningen elt tillägg till 1 mora. För talan mot utmätningsmans beslut alt ta fastighet i anspråk enligt 78 § (jfr 91 a § i departementsförslaget) skall enligt vad som föreskrivs i tilllägget gälla sararaa regler som gäller för talan mol ulraälning. Vill gäldenären eller borgenären överklaga beslut ora fastighetens ianspråktagande, måste det alltså ske inom tre veckor från atl han fick del av utmätningsmannens beslut i frågan. I samband med tillägget har också första punkten i 1 mom. jämkats redaktionellt.

Annan sakägare än gäldenär och borgenär kan enligt gällande rätt föra talan mot utmätning under obegränsad tid, under förutsättning att talan inte har gått förlorad enligt 69 §, I tydlighetens intresse föreslås en bestämmelse härom i ett nytt moment, i rilkel föreskrivs att, om annan än gäldenär eller borgenär vill klaga över beslut som avses i 1 mom., gäller inle särskild tid för talan mot beslutet. Av bestämmelsen får inle molsättningsvis slutas, alt särskild klagotid skulle gälla i andra fall som inle är uttryckligt behandlade i lagen.

Att besvärsliden för tredje man sålunda inle är begränsad är enligt beredningen av mindre betydelse såritt angår lös egendom som kan bli föremål för godtrosförvärv. Den som köpt sådan egendora i god tro är skyddad mot rätte ägaren även om denne alltjämt har möjlighet all överklaga utmätningen. Ett sådant överklagande leder inte till annat än atl han eventuellt får elt ersättningsanspråk mot den gäldenär hos vilken utmätning skett. Beredningen framhåller att det i andra fall inte ligger lika väl till från köparens synpunkt. Vad särskilt angår fast egendom är den som ropat in sådan egendom på exekutiv auktion inte skyddad mot den som då hade bättre rätt än gäldenären till den sålda egendomen. I anslutning till 81 § i sitt förslag (jfr 82 § i departementsförslaget) föreslår beredningen i avvaktan på en mera generell reglering över hela fältet, atl del i det nya momentet av denna paragraf förs in en bestämmelse sora avser alt skydda köparen av exekutivt såld fast egendom mol den som före utmätningen förvärvat fastighelen av gäldenären. Med hänsyn till att utmätning beslutas av kronofogdemyndighet och försäljning av fast egendom ombesörjs av ÖE har beredningen därvid ansett sig böra skilja mellan tiden före och tiden efter fastighetens eventuella försäljning. EnUgt förslaget skall förvärvaren kunna hos ÖE klaga över utmätningen intill dess egendomen sålts. Han skall emellertid enhgt förslaget därefter kunna klaga över utmätningen även i samband med klagan över försäljningen i den ordning som anges i 213 §.

332 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Om utmätningen har överklagats hos ÖE, skall i fråga om ÖE:s möjhgheter att sälja fastigheten tillämpas vad som i allmänhet gäller, när klagan har förts över utmätning av fast egendom. Avsikten med förslaget är, att den som inte har fört talan mot utmätningen i angiven ordning inte sedermera skall kunna angripa försäljning som sker med anledning av utmätningen.

Beredningen erinrar i sararaanhangel om att varje led i det exekutiva förfarandet i fråga om fullföljden skall anses som i huvudsak självständigt och måste överklagas för sig. Delta är bl. a. betingat av att klagan över utmätningen f. n. inte hindrar att den utmätta egendomen säljs (210 § UL), att köpebrev utfärdas för inropsiren (132 § UL) eller att köpeskillingen efter fördelningen får lyftas utan säkerhet (156 § UL). På grund av de nuvarande bestämmelserna i 82 § UL saknar emellertid föreskriften om försäljning utan hinder av klagan öyer utmätningen aktualitet i det fallet alt utmätning av fast egendom har överklagats av tredje man som har förvärvat egendomen av gäldenären. De regler beredningen föreslår i 81 § UL och 7 § FfL (jfr 82 § resp, 5 § i motsvarande departementsförslag) medför, att situationen vid fastighelsulmälning blir en annan. Om någon annan än gäldenären rid utmätningen eller i samband med klagan över denna eller eljest i ulraätnings-ärendet påstår sig vara ägare lill fastigheten, skall ÖE, när skäl föreligger därtill, förelägga honom alt inom viss tid insläraraa utraätningssökanden och gäldenären med påstående om bättre rätt till fastigheten. Om tvisten är av väsentlig betydelse, får fastighelen inte säljas innan den blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan gått ut. Dessa bestämmelser torde medföra, att om förvärvaren har överklagat utmätningen före den exekutiva försäljningen, någon försäljning knappast kan komma till stånd innan äganderättsfrågan blirit löst.

Departementschefen. Som framgår av det föregående har beredningens förslag till regler om utmätning av ägarhypotek i sak oförändrade tagits in i 91 a §, Enligt dessa regler skall utmätning av ägarhypotek kunna föranleda beslut av utmätningsmannen att den fasta egendomen, i vilken ägarhypoteket gäller, skall tas i anspråk. Ett sådant beslut skall innebära alt egendomen skall anses ulmätt. Liksom beredningen anser jag att det för gäldenär och borgenär i fråga om sådana beslut bör gälla en bestämd klagotid. I departementsförslaget har 1 mom. i denna paragraf sålunda utformats i saklig överensstämmelse med beredningens förslag.

Beredningen har föreslagit atl det i ell nytt moment av paragrafen i tydlighetens intresse skall slås fast att föreskrifterna om bestämd klagotid i 1 mom. endast avser klagan av gäldenär eller borgenär och att någon särskild klagotid inte gäller för tredje man. Enligt min mening är ett sådant förtydligande inte nödvändigt med tanke på den utformning som 1 mom. nu har och också får enligt ändringsförslaget. I departemenlsförslaget har alltså den av beredningen i nämnda hänseende föreslagna bestämmelsen fått utgå.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 333

Liksom beredningen anser jag emellertid att det i elt nytt moment i paragrafen bör föras in regler om hur besvär skall föras när tredje man gör gällande att han före utmätning av faslighet har förvärvat fastigheten av gäldenären. Vad beredningen har föreslagit i den delen anser jag böra godtas. I departeraentsförslagel har reglerna förts in som 4 mom,

209 §

GäUande rätt. Slutligt utslag som ÖE meddelar i mål som avses i 201 eller 203 §, dvs. mål rörande klagan över utmätning eller över utmätningsmans fördelningsförslag, skall f. n. enligt denna paragraf ges på dag som har kungjorts genom anslag sist dagen förut. Underrättelse om liden då utslaget komraer alt raeddelas skall föras in i en för allmänheten tillgänghg bok, Enhgt föreskrift i 2 § kungörelsen (1967:148) med vissa bestämmelser om ÖE:s verksamhet skall därjämte underrättelse om tiden för meddelandet sändas till parterna senast samma dag.

Lagberedningen. Beredningen framhåller att besvärstiden enligt 213 § 1 mom. skall räknas från den dag då utslaget meddelades. Brister i systemet för parternas underrättande kan därför leda till rättsförlust. Det nuvarande anslagsförfarandet är inte någon tidsenlig delgivningsraetod. Den i administrativ ordning utfärdade bestämmelsen om meddelanden till parterna får ses som elt försök atl t. v. undanröja de ölägenheter som anslagsförfarandet för med sig. Ordningen med såväl anslag som särskilda meddelanden till parterna är emellertid mindre lämplig från bl, a, arbetsekonomisk synpunkt. Beredningen föreslår en föreskrift, att ÖE i mål som avses i 201 eller 203 § genast skall sända sitt utslag lill part som inte var närvarande vid utslagels meddelande.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag,

210 §

Departementschefen. Det förhållandet att reglerna i 7 kap, om tvångsförvaltning nu föreslås bli upphävda har föranlett atl föreskrifterna i 1 mom. har ändrats till att inte längre innefatta åtgärden ställande under tvångsförvaltning.

211 §

Departementschefen. Enhgt 1 mom. åhgger det ÖE alt meddela besvärshänvisning när slutligt utslag ges eller auktion har hållits av honom eller när i annan ordning särskild försäljning av fastighetstillbehör har skett.

I det föregående har jag i enlighet med beredningens förslag förordat att regler om försäljning av faslighet under hand förs in i FfL. Självfallet bör ÖE också efter en underhandsförsäljning av fastighet meddela underrättelse

334 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

om vad den som vill klaga över försäljningen har att iaktta. Den nämnda bestämmelsen har därför i deparlementsförslaget, liksom i beredningens förslag utforraats så atl den innefattar också underhandsförsäljning av fastighet.

213 §

Gällande rätt. 1 mom. innehåller f. n. bestämmelser om besvärslid när del gäller av ÖE meddelade utslag dels i fråga om fördelning av köpeskilling för fast egendom eller av behållen avkastning av utmätt fastighet vid tvångsförvaltning eller i övrigl, dels lill följd av klagan över utmätning, eller över av utmätningsraan upprättat förslag till fördelning av köpeskilling för utmätt lös egendom. Besvärstiden är tre veckor från utslaget.

1 2 mom. finns bestämmelser om besvärstid i fråga om auktion, som ÖE har hållit och beträffande underhandsförsäljning av fastighetslillbehör. I dessa fall är besvärsliden tre veckor från försäljningsdagen. Samtidigt föreskrivs att besvär över borgenärsförteckning skall anföras i den ordning som är föreskriven för klagan över utslag som ÖE meddelar i fråga om fördelning av köpeskilling. När besvären avser bestämmande av lägsta budet eller rill-koren för försäljningen skall de dock föras genom klagan över auktionen.

I andra fall än som avses i 213 § är besvärsliden i fråga om beslut av ÖE tre veckor från det beslutet avkunnades muntligen för klaganden eller, om så inle har skett, från det han fick del av detta (214 §).

Lagberedningen. De nuvarande bestämmelserna ora besvärslid gäller oavsett om klaganden varit närvarande eller inte när utslaget meddelades resp. när försäljningen skedde. Någon ändring i della avseende föreslås inte. Med hänsyn bl. a. till förslagen om underhandsförsäljning och om upphävande av reglerna ora tvångsförvaltning anser beredningen dock vissa jämkningar i paragrafen vara påkallade.

1 beredningens förslag innehåller paragrafen tre moment. I 1 mora. be
handlas fullföljden av talan mot vissa utslag i anledning av klagan över
utmätningsmans förfarande, i 2 mom. överklagande av försäljning som verk
ställts av ÖE och i 3 mom. besvär över ÖE:s fördelningsutslag. I jämförelse
med gällande lag innebär förslaget att 1 mom, i paragrafens gällande lydelse
har blirit uppdelat på 1 och 3 mom.

Enligt 1 mom. i förslagel skall lalan mot utslag i mål som avses i 201 eller 203 § fullföljas inom tre veckor från den dag då utslaget meddelades. Bestämmelsen blir tilläraplig i mål om utmätning, ianspråktagande av fastighet enligt 78 § (jfr 91 a § i departeraentsförslagel), rättelse av ulraälning enligt 77 § 2 mom. och fördelningsförslag som upprättats av utmätningsman. Alla mål som rör klagan över utmätning faller under bestämmelsen, således också mål som rör klagan av tredje man.

2 mom. i förslaget gäller besvär över auktion som ÖE har hållit eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 335

försäljning som han verkställt i annan ordning. Besvärsliden är tre veckor från försäljningsdagen.

Beredningen framhåller atl de nuvarande bestämmelserna i 2 mora. om besvär över borgenärsförteckning har gjorts till föremål för kritik. Bl. a. har därvid framhållits att regeln kan föranleda det missförståndet, att fel i fråga om bestämmande av lägsta budet eller annat villkor för försäljningen alltid måste göras gällande genom klagan över auktionen. En sådan tolkning är enligt beredningen inte riralig. Den har också avrisals i praxis. I förslaget har bestämmelsen i stället givits del innehållet, all besvär över sakägarförteckning som inte avser upphävande av auktionen inte får anföras annat än i saraband raed klagan över fördelning av influtna raedel. Bestäramelsen avses bli tillämplig, vare sig auktionen lett till försäljning eller inte. Har skyddsbeloppet satts för högt och auktionen på grund därav avslutats med förklaringen atl försäljning inte kan äga rum, är således den borgenär som har inlett förfarandet enligt förslaget berättigad alt överklaga auktionen och yrka upphävande av beslutet.

Den i 3 mom. av beredningen upptagna regeln om klagan över utslag i fråga om fördelning av köpeskilling eller andra raedel medför i sakligt hänseende endast den förändringen i förhållande till gällande rätt, att därunder inbegrips klagan över köpeskillingsfördelning efter fartygsauklion, som har hållils av ÖE. F. n. hör sistnämnda fall under 214 §.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar all besvärstiden i de fall sora avses i 213 § skall beräknas raed utgångspunkt från den dag då part har fått del av beslutet genora post- eller stämningsraannadel-givning eller genora att vara närvarande vid saramanlräde vid vilket beslutet har meddelats. Länsstyrelsen framhåller alt det genom en sådan ordning skulle uppnås en önskvärd överensstämmelse med övriga besvärstider sora tillämpas av länsstyrelserna.

Departementschefen. Som beredningen framhåller medför förslagen att utmätt fastighet skall kunna säljas under hand och att reglerna om tvångsförvaltning av fastighet skall upphävas behov av ändringar i denna paragrafs bestäraraelser ora besvärstid. Beredningen har föreslagit alt paragrafen i samband därmed skall redigeras om och att den nuvarande regeln i 2 mom. ora besvär över borgenärsförleckning skall ändras. Jag ansluter raig till beredningens förslag beträffande utformningen av paragrafen.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört i anslutning lill beredningens förslag vill jag påpeka att kretsen av dem som kan anses ha klagorätt över beslut sora avses i denna paragraf i allraänhel inte kan bestäraraas så, att besvärsliden kan räknas från den dag klaganden har fåll del av beslutet genora delgivning eller genora närvaro vid sararaanträde då beslutet meddelas. Jag vill också framhålla att det i mål som avses i 201 och 203 §§, som t. ex. mål i anledning av klagan över utmätning, enligt den föreslagna lydelsen av 209 § skall gälla alt beslut av ÖE omedelbart skall

336 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

sändas till part som inle var närvarande när det meddelades. Härigenom skapas i fråga om den sora kam räknas vara part i raålet en ordning sora nära överensstämmer med vad som gäller för beslut som avses i 214 §.

218 §

Lagberedningen. Enligt 1 mom. kan hovrätten förordna om inhibilion av utslag, som ÖE har meddelat, sedan besvär över utslaget har kommit in lill hovrätten. Med hänsyn till ordalagen i bestämmelsen kan det sättas i fråga, om hovrätten också när en exekutiv försäljning har överklagats kan inhibera verkställigheten. Enligt beredningens mening är det önskvärt, alt lagtexten på denna punkt görs klarare. Som ett nytt 3 mora. i paragrafen har därför i förslagel föreskrivits att hovrätten, om besvär har anförts över försäljning som ÖE har verkställt, i den mån det finnes påkallat, äger förordna att fortsatt verkstäUighet t. v. inte får äga rum innan slutligt utslag meddelas. Ett sådant inhibitionsbeslut, som kan meddelas oberoende av yrkande, innebär bl. a. att köparen inte får tillträda fastighelen. Däremot raedför beslutet inte, alt fördelningssaramanlrädet skall ställas in eller att köparen befrias från sin skyldighet att rid sammanträdet fullgöra sin betalningsskyldighet. Försummar köparen alt betala, anses han inle ha fullföljt köpet, med de konsekvenser en sådan underlåtenhet har enligt 41 och 42 §§ FfL (jfr 42 och 43 §§ i motsvaramde departemenlsförslag). Emellertid ger 46 § FfL (jfr 48 § i motsvarande departemenlsförslag) honom en möjlighet att frånträda köpet och återfå vad han betalt med ränta, om hindret för tillträdet inte hävts inora viss lid. Särskild talan får inle föras mot hovrättens beslut enhgt 219 §.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kalmar län anser all den av beredningen föreslagna bestämmelsen bör förtydligas så alt det klart fraragår atl hovrätts inhibitionsbeslut inte skall medföra att fördelningssammanträde skall inställas eller alt köparen befrias från skyldighet att vid sararaanträdel fullgöra sin betalningsskyldighet.

Departementschefen. 1 likhict med beredningen anser jag att det genom ett tillägg till de nuvarande föreskrifterna i paragrafen bör klargöras, alt hovrätt kan meddela beslut om inhibition när en försäljning som ÖE har genomfört överklagas. Mol beredningens förslag i det avseendet och vad beredningen har anfört i anslulning lill delta har jag inte något alt erinra. Departeraentsförslagel överensstämmer sålunda med beredningens förslag.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Kalmar län har anfört i sitt yttrande vill jag framhålla att bestämmelserna i 48 § FfL har en utformning av vilken det klart framgår att inhibitionsbeslut som är en följd av att faslighets-försäljning överklagas inte medför att fördelningssammanträde skall ställas in eller att köparen befrias från skyldighet att senast rid sammanträdet betala köpeskilling.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 337

övergångsbestämmelserna

Departementschefen. Lagen om ändring i UL bör självfallet träda i kraft samtidigt med JB och FfL, dvs. den 1 januari 1972. Detta anges i punkt 1. I övrigt innefattar förslaget övergångsbestämmelser i 13 punkter (punkterna 2—14),

Punkt 2. De nya bestämmelser om utmätt ägarhypotek som finns i 71, 74, 91, 91 a och 91 b §§ bör tillämpas även i sådana fall då utmätningen av ägarhypotek har skett men försäljning inle har ägt rum före ikraftträdandet. All visst undantag härifrån bör ställas upp framgår av punkten 4, När de nya bestämmelserna skall tillämpas beträffande sådant ägarhypotek i fast egendom som har tagils i mät före lagens ikraftträdande bör den tidsfrist för begäran att egendomen skall tas i anspråk som anges i 91 a § 2 mom, räknas från ikraftträdandet. Föreskrifter i nu näranda hänseende har tagits in i denna punkt i övergångsbestämmelserna.

Punkt 3. Enligt 20 och 21 §§ JP skall panträttsbestämmelserna i JB i princip äga tillärapning på fordringsinteckning i fast egendom som har beriljats före balkens ikraftträdande. Inteckningshandlingen skall därrid anses som elt pantbrev avseende det inlecknade kapitalbeloppet. Enligt 27 § JP upphör emellertid inle det personliga betalningsansvaret på grund av inteckningshandlingen i och med balkens ikraftträdande.

Om inlecknat skuldebrev pantförskrivs av utmätningsraan enligt de nj'a bestämmelserna i 91 b §, bör eventuellt personligt betalningsansvar upphöra. Denna punkt innehåller en bestämmelse om delta. I tillämpningsföreskrifter bör föreskrivas att skuldebrevet skall förses med anteckning att del personliga betalningsansvaret inle består efter en sådan pantförskrivning.

Punkt 4. De nuvarande bestäraraelserna i 82 § UL bör fortfarande gälla beträffande fast egendom som har tagits i mät före ikraftträdandet. I 4 raoni. av nämnda paragraf finns f. n. vissa bestämmelser om utmätning av rätt till andel i inteckning. Dessa bestämraelser bör också tillämpas i fall då andel i inteckning har utmätts fÖre nya lagens ikraftträdande.

PunId 5. Enhgt denna punkt skall bestämmelserna i 86 § i dess föreslagna lydelse äga raotsvarande tillämpning i fall då intecknad fordran före ikraftträdandet har fastställts till betalning ur fast egendom.

Punkt 6. Enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till FfL skall gälla alt de nya bestämraelserna beträffande förberedande åtgärder inför exekutiv fastighelsförsäljning skall tillämpas även om försäljningen skall ske först efter lagens ikraftträdande.

De förberedande åtgärder som enligt nu gällande besläramelser ankommer på utmätningsmannen avser framför allt beskrivning och värdering av utmätt fast egendora. Dessutom finns i 56 a § UL rissa föreskrifter om vad utmätningsmannen skall göra efter utmätning av fast egendora. De nu nämnda åtgärderna bör utmätningsmannen fullgöra, även om försäljningen

338 KungL Maj.ts proposition nr 20 år 1971

av egendomen skall ske först efter det all FfL och lagen ora ändring i UL har trätt i kraft. Därefter bör han överläraiia ärendet till ÖE.

Punkt 7. Har auktion på fast egendom ägt rum före ikraftträdandet, bör äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt om köpeskillingsfördelning och vad som har samband därraed tillämpas. Föreskriften omfattar också reglerna om pant eller borgen och realisation därav.

Särskilda övergångsbestäniraelser beträffande ändringarna i 139 och 154 §§ har ansetts påkallade. De återfinns i punkterna 8 och 9.

Punkt 8. 1 denna punkt har tagils in en särskild föreskrift som anger att 139 § i äldre lydelse skall tillämpas när konkursansökan har girils in före ikraftträdandet.

Pankt 9. Beträffande 154 § har i denna punkt föreskrivits att äldre lydelse skall tillämpas om fördelningsförslag har lagts fram av utmätningsraan eller beslut har meddelats av ÖE före ikraftträdandet.

Punkt 10. Har tvångsförvaltning begärts före ikraftträdandet, bör den fortgå. Föreskriften härom gäller samtliga bestämmelser om tvångsförvaltning som nu finns i 7 kap. samt 39, 40, 51, 80 och 81 §§. Vidare omfattar före skriften äldre lags bestämraelser ora fördelning av vad som flyter in under tvångsförvaltning.

Punkt 11. Vad som i 184 § i dess nya lydelse sägs ora kvarstad på avkastning skall enligt denna punkt gälla också ränta av fast egendom som utgår på grund av äldre utfästelse.

Punkt 12. I denna punkt har föreskrivits att 201 § 4 mom. inte är till-lämplig när fast egendom har ulmätts före lagens ikraftträdande. Vidare har förts in föreskriften att bestäraraelserna i 209, 211, 213 och 218 §§ i sin nya lydelse inle har tillämpning när ÖE har meddelat utslag eller verkställt försäljning före lagens ikraftträdande.

Punkt 13. På raotsvarande sätt sora i punkt 9 i övergångsbestäraraelserna till FfL har i förevarande punkt föreskrivits alt reglerna i 88 c § UL beträffande tidsfrister och anstånd vid ulraälning och vid försäljning av ulraält egendom inte skall vara tillämpliga vid indrivning av böter ra. m.

Beträffande bestämmelserna om försäljningslider i 88 c § kommer i övrigl att gälla att de blir tillämpliga, om försäljning inte har skett före ikraftträdandet. Uppskov och anstånd sora beslutats eller medgetts dessförinnan gäller även om de sträcker sig utöver tidpunkten för ikraftträdandet.

Punkt 14. I denna punkt har tagils upp en övergångsbestämmelse som på sedvanligt sätt anger hur hänrisningar lill UL skall tolkas.

3.3 Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Departementschefen. Som framgår av vad som har anförts i del föregående föranleder panträtlskonslruktionen i JB viss ändring i lagsökningslagen (LL). Ändringen avser de beslämmiclser sora nu finns i 1 § andra stycket och som

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 339

öppnar möjlighet atl lagsökningsvägen få inlecknad fordran fastställd till betalning ur inlecknad egendom. Den ändring som föreslås i 1 § medför att bestämmelserna i 3 och 13 §§ får järakas i vissa avseenden.

\17 § andra stycket LL föreskrivs nu att beträffande delgivning av lagsökningsutslag, som innebär att borgenärs talan har bifallils, skall gälla vad i RB är föreskrivet om delgivning av Iredskodora. Hänvisningen till RB avser 33 kap. 4 §, enligt vilken bl. a. gäller att tredskodom som innebär fastställande av intecknad fordran lill betalning ur fast egendora, tomträtt eller vattenfallsrätt skall delges genom rättens försorg om inte delgivningen efter rättens prövning i stället anförtros part. Alt tredskodom och lagsökningsutslag som innefattar betalningsfastställelse i fast egendom som regel skall delges genom rättens försorg är betingat av all talan mot sådana domar och utslag förs genom återvinning och att återvinningsliden räknas från delgivning av domen eller utslaget. Genora de näranda föreskrifterna i LL och RB skapas en grund för alt beräkna den tidpunkt då enligt 86 § UL den utmätningsverkan som är förbunden raed domen eller utslaget skall vara förfallen.

Mot bakgrunden av sitt förslag atl domstols beslut inte skall ha utraätningsverkan har lagberedningen föreslagit att 17 § andra stycket LL skall upphävas och att vad som i 33 kap. 4 § RB sägs om delgivning av tredskodom som innebär betalningsfastställelse skall ulgå (jfr beredningens förslag till lag om ändring i RB).

I det föregående har förordats all domstols beslut all fordran skall ulgå med särskild förmånsrätt i fast egendom skall ha utmätningsverkan. Föreskrift härom har tagits in i 77 a § i departemenlsförslaget till lag om ändring i UL. Enligt de föreslagna ändringarna i 86 § UL skall utmätningsverkan liksom nu när det gäller betalningsfastställelse förfalla, om framställning om försäljning inle görs hos ÖE inom två månader från det rättens beslut vann laga kraft. Med hänsyn härtill bör den nuvarande ordningen för delgivning av lagsökningsutslag och tredskodom som innebär betalningsfastställelse i stället gälla beträffande tredskodom eller utslag varigenora fordran fastställs att utgå raed särskild förmånsrätt i fast egendom. Detta uppnås genom att 17 § LL i departemenlsförslaget lämnas oförändrad, medan ändring föreslås i RB:s bestämraelser om delgivning av tredskodom,

v§ , . ■

Gällande rätt. Enligt första stycket i denna paragraf får gäldenär lagsökas för fordran som grundar sig på skriftligt fordringsbevis och är förfallen till betalning. I andra stycket ges borgenär sora för sin fordran har inteckning möjlighet att genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller. Föreskriften avser alla olika former av inteckning i egendom, dvs. inle bara inteckning i fast egendora, toratrält och vattenfallsrätt utan också inteckning i vanliga fartyg och luftfartyg samt företagsinteckning. Som förut nämnts har emellertid endast lagsökningsutslag som avser betal-

340 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ningsfastslällelse i fast egendom, tomträtt och vattenfallsrätt utmätningsverkan, jfr 77 a § UL samt 4 kap, 27 § och 5 kap. 2 § lagen (1907: 36 s. 1) ora nyttjanderätt till fast egendora.

Av 1 § LL fraragår sålunda atl lagsökning kan avse såväl personlig fordran mot viss gäldenär som rätten till betalning ur viss egendom, om denna rätt grundar sig på inteckning. Lagsökning kan emellertid inte användas för att fastställa, hururida fordran som ulan inteckning är förenad raed förmånsrätt i fastighet, dvs. förmånsi-ätl enligt 17 kap. 6 § HB, får tas ul ur fasligheten. I den mån det i sådana fall föreligger personligt betalningsansvar som är grundat på skriftligt fordringsbevis kan emellertid lagsökning äga rum enligt 1 § första stycket LL.

Lagberedningen. Beredningen utgår från att det också i fortsättningen liksom f. n., skall fordras skriftligt fordringsberis för att vanlig lagsökning skall kunna användas. Borgenär som till säkerhet för fordran har pantbrev i fast egendom måste sålunda för alt kunna gå till lagsökning kunna åberopa en skriftlig omslagsrevers. Beredningen finner det antagligt, atl borgenären efter det att JB har genoraförts regelraässigl kommer all begära lagsökning hos gäldenären personligen på grund av omslagsrevers för alt i den ordningen få konstaterat alt han har förfallen fordran enligt reversen. En sådan lagsökning faller utan ridare in under första stycket i 1 § LL.

Sannolikt vill borgenären i lagsökningsmålel också få fastställt, alt han har panträtt i fastigheten. Vanligen är den som personligen svarar för omslagsreversen även ägare till fastigheten. Talan om fastställande av del personliga betalningsansvaret och lalan om förklaring alt fasligheten svarar för fordringen kan då riktas raot och delges en och samma person. Ägaren av den intecknade fastigheten är emellertid inte alltid personligen betalningsansvarig för oraslagsreversen. Del kan då inte raot honom riktas annan talan än sådan som avser ätt fasligheten skall förklaras svara för fordringen. Liksom hittills bör det sålunda finnas möjlighet alt genom lagsökning väcka lalan därom även ulan saraband med fastställande av personligt betalningsansvar.

Panträtlskonslruktionen i JB finner beredningen böra medföra att man, vid bifall till sökandens talan, undviker del nuvarande ullryckssätlet, enligt vilket intecknad fordran fastställs till betalning ur den inlecknade egendomen, vilket ger sken av all det är fråga om en självständig fordran som får las ut ur fastigheten. Beredningen framhåller också alt del ofta inte blir möjligt att i lagsökningsutslaget fixera något slutligt belopp som får tas ut med förmånsrätt i fastigheten. Däremot kan fastställas, i vad mån det föreligger panlförskrivning som kan leda lill all fordran får tas ut med de begränsningar som kan följa enligt lag. Bifall lill yrkande som avser alt få konstaterat att riss fastighet svarar för förfallen fordran bör enligt beredningen sålunda framdeles gå ut på en förklaring, att fordringen skall på grund av inteckning utgå med förmånsrätt i fastigheten i den omfattning som gäller enligt lag, dvs. enligt 6 kap. JB och det regelsystem som kommer att anknyta

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 341

därtill. I ordinära fall, då även personligt betalningsansvar görs gällande, skall rätlen konstatera, att borgenären A har förfallen fordran mot gäldenären B på beloppet X jämte ränta m. m. och alt pantbrev i B:s fastighet har pantförskrivits för fordringen m, m., samt därefter dels ålägga B alt utge beloppet X m, ra, till A dels förklara, atl den fordran, för vilken panlförskrivning föreligger, skall på grund av närraare identifierat pantbrev utgå raed förraånsrätt ur fastighelen i den raån del är förenligt med 6 kap, JB, Beredningen föreslår att andra stycket av denna paragraf i LL avfallas så att lydelsen passar till vad som kan antas bli det ordinära vid lagsökning för fordran som är förenad med panträtt i fast egendom. Enligt förslaget får genora lagsökning prövas huruvida förfallen fordran skall på grund av inteckning utgå raed förmånsrätt i viss egendom, om borgenären har skriftliga bevis. Den ändrade lydelsen är enligt beredningen också användbar för det fallet atl lagsökning enbart avser fastighetens ansvar. Beredningen anser den också vara godtagbar, om lagsökning grundas på inteckning i fartyg eller luftfartyg jämte reservdalar eller företagsinteckning.

Svaranden i lagsökningsmål betecknas enligt gällande lag som gäldenär även när del är fråga ora talan sora endast gäller fastställande av fordran till betalning ur fastighelen. Delsamma gäller andra fall av betalningsfastställelse som avses i 1 § andra stycket. Terminologin kan enligt beredningen vara försvarlig, när det, såsom enligt gällande lag, alltid förutsätts att inteckning beviljas till säkerhet för visst skuldebrev. Med det syslem som finns i JB kan det knappast godtas alt utan vidare beteckna faslighels ägare som gäldenär enbart därför att riss fordran är förenad med panträtt i fastigheten. Beredningen anser, alt man måste redaktionellt ta konsekvenserna av vad som nu sagts i terminologiskt hänseende. Beredningen har därför till denna paragraf i LL fogat ett nytt stycke som anger att vad i lagen sägs om gäldenär i fall då fråga är om inteckning i egendom skall gälla ägaren av den inlecknade egendomen.

Departementschefen. I den allmänna motiveringen har jag behandlat frågan hur lagsökningsförfarandet bör utformas för alt det också i fortsättningen skall vara möjligt att genom lagsökning få fastighelsexekution till stånd. Därvid har jag förordat atl lagsökningsutslag varigenom fordran förklaras vara förenad med panträtt i fastighet skall ha den verkan att fastigheten skall anses utmätt. Regler om detta har tagits upp i 77 a § i departementsförslaget till lag om ändring i UL, Samtidigt har jag framhållit att det som förutsättningar för att fordran i lagsökningsmål skall förklaras vara förenad med panträtt måste gälla att skriftligt fordringsbevis företes samt alt pantbrev har pantförskrivits i fordringsbevisel eller genom särskild skriftlig handling som företes under lagsökningsförfarandet. Jag har i samband därmed uttalat atl det enligt min mening inle är nödvändigt alt borgenär som i lagsökningsmål styrker sin fordran och panträtt genom skriftligt fordringsbevis och skriftlig pantförskrivning av visst pantbrev också företer själva

342 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

pantbrevet i andra fall än då gäldenären (fastighetsägaren) gör invändning raot panträtten.

Den ordning som jag sålunda förordat behöver enligt min mening inle föranleda någon saklig avvikelse från beredningens förslag lill ny lydelse av andra stycket av förevarande paragraf i LL, I departementsförslaget har före-skririls att, ora borgenären har skriftliga bevis, genora lagsökning får prövas huruvida förfallen fordran skall på grundval av inteckning ulgå raed förraånsrätt i viss egendora.

De skriftliga beris som borgenären skall förete är i enlighet med vad jag nyss nämnde, i fråga om fast egendom — vartill i detta saramanhang räknas även tomträtt — skriftligt fordringsbevis och, om inte redan där skett pant-förskrivning av pantbrev i faslighet för fordringen, särskild skriftlig handling som utvisar alt sådan panlförskrivning har ägt rum. Om panträtten bestrids under förfarandet, får borgenären dessutom styrka sitt innehav av pantbrevet. När det gäller annan inlecknad egendora än fast egendora, dvs. vanliga fartyg, luftfartyg och reservdelar lill luftfartyg samt företagsintecknad egendom, innebär förslaget inle någon ändring i fråga om handlingar som skall företes i lagsökningsmål. Självfallet måste, liksom alltid vid lagsökning, förutsättas att fordringen är förfallen till betalning.

På motsvarande sätt som nu bör borgenär, som har personlig fordran enligt fordringsbevis och panträtt för fordringen i faslighet till följd av panlförskrivning av pantbrev, i samma lagsökningsmål kunna få fastställt det personliga betalningsansvaret och att fordran skall utgå ur fasligheten. I sådant fall komraer beträffande det personliga betalningsansvaret första stycket av förevarande paragraf att vara tillärapligl medan det föreslagna andra stycket får tillämpas beträffande fastställande av fastighetens ansvar. Vanligen torde det, som beredningen framhåller, vara så all den som personligen svarar för fordran också är ägare lill fastigheten. Emellertid kan det också inträffa atl ägaren av den inlecknade fastighelen inte är personligen betalningsskyldig. I så fall får lalan föras både mol den betalningsskyldige gäldenären och mot fastighetsägaren.

Enligt förslagel är det också möjligt all genora lagsökning få fastställt alt fastighet svarar för fordran sora är förenad med panträtt i fasligheten utan att personligt betalningsansvar för fordringen samtidigt fastställs. Denna möjlighet slår öppen såväl i fall då borgenären avslår från alt väcka lalan om fastställelse av personligt betalningsansvar sora då sådant ansvar inte föreligger, t. ex. som följd av att detta är preskriberat.

Vad beredningen har anfört beträffande utformningen av lagsökningsutslag sora innebär att fordran fastställs alt utgå med panträtt i fastighet föranleder ingen erinran från min sida. Om sådant utslag har utraätningsver-kan bör della eraeUertid också anmärkas i utslaget på samma sätt som nu sker när intecknad fordran fastställs till betalning.

Enligt 85 § UL gäller nu att rätten, när inlecknad fordran har fastställts

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 343

till betalning ur fastighet, skall sända bevis härom lill inskrivningsdomaren och ÖE. Min avsikt är att motsvarande föreskrifter beträffande domstols beslut, som innebär att fordran fastställs att utgå med panträtt i fastighet, skall meddelas i tillämpningsföreskrifter.

Den ändrade lydelsen av 1 § andra stycket som nu föreslås medför, sora förut har antytts, inle någon ändring i förfarandet när borgenär begär alt det lagsökningsvägen skall fastställas all inlecknad egendora av annat slag än fast egendora och toratrält skall svara för fordran. Emellertid torde utslaget i sådana fall böra ges en utformning sora ansluter till lagrunimels ordalydelse.

I ett nytt Iredje stycke av förevarande paragraf i LL har i enlighet med beredningens förslag tagils upp, atl vad som i lagen sägs oin gäldenär när fråga är om inteckning i fast egendom skall gälla ägaren av egendoraen.

3 och 13 §§ Departementschefen. I departementsförslaget har dessa paragrafer jämkats så att bestäramelserna bringas i överensstämmelse raed den föreslagna lydelsen av 1 § andra stycket.

Övergångsbestämmelser

Lagberedningen. Ändringarna i LL bör träda i kraft saratidigt raed JB. I lagsökningsmål skall iakttas de materiella regler sora följer av övergångs-bestäimnelserna till JB. Den nya lydelsen måste anses rymma även fall då äldre inteckning åberopas och rättsverloiingarna av den äldre inteckningen skiljer sig från rättsverkningarna av pantbev

Det kan förekomma, alt äldre inteckningshandling ligger som pant för muntlig fordran. Enligt gällande lag kan i sådant fall lagsökning äga rum på grund av inteckningshandlingen, om ansökningen riktas mot fastigheten. Beredningens förslag lill ändring av LL utgår däreraot från att lagsökning inte kan äga rura utan att själva fordringen liksora pantförskrivningen grundas på skriftligt fordringsbevis. Beredningen föreslår, all det ges en övergångsbestämmelse, enligt vilken i nämnda fall lagsökning enligt 1 § andra stycket i dess nya lydelse får göras med åberopande av inteckningshandlingen. Härvid förutsätts, att sökanden uppger beloppet av sin muntliga fordran. Om det görs invändning som rör fordringen eller pantförskrivningen och invändningen inle kan lämnas utan avseende, är borgenärens rätt alt anse som stridig och målet skall hänskjutas till rättegång. Om borgenär åter har fordran sora grundas på själva inteckningshandlingen, är det utan vidare klart, atl lagsökning även framdeles kan grundas på handlingen. Delta gäller även om inteckningshandlingen inte är förenad med personlig fordran ulan endasl ger en rätt till betalning ur fastighelen. Inteckningshandlingen utgör då skriftligt bevis om fordringsförhållandet.

Även mål som inkoramit före nya lagens ikraftträdande bör i öviigt prövas

344 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

enligt nya lagen. Detta innebär enligt beredningen inle någon annan ändring än atl en försiktigare formulering än f. n. bör iakttas vid bifall lill ansökan enligt 1 § andra stycket.

Departementschefen. 1 departementsförslaget har övergångsbestämmelserna tagils upp i enlighet med beredningens förslag.

3.4 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Genom prop. 1970: 13 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga bl. a. förslag till lag om ändring i RB. Förslagel har antagils av riksdagen och skall träda i kraft den 1 januari 1971 (ILU 17, rskr. 101).

I del antagna förslagel till lag ora ändring av RB har föreskrifter om delgivning av tredskodom tagits in i 33 kap. 5 §. Enligt dessa föreskrifter gäller bl. a. att tredskodom som innebär att intecknad fordran fastställs till betalning ur fast egendom, tomträtt eller vatlenfallsrätt skall delges genom rättens försorg.

Som har framhållits i anslutning till förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen bör den nämnda föreskriften ändras med hänsyn till att det nu föreslås ändrade regler beträffande dorastolsbesluls utmätningsverkan. I departemenlsförslaget har i enlighet härmed föreskrivits all tredskodom som innebär alt fordran fastställs all ulgå raed särskild förmånsrätt i fast egendora eller tomträtt skall delges genom rättens försorg. Med tanke på att enligt JB vattenfallsrätt inle vidare skall kunna upplåtas men komraer att vara kvar på grund av äldre upplåtelser har bestämmelse om tredskodom som rör sådan rätt tagits in som en övergångsbestämmelse.

3.5 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Departementschefen. De förslag till lagar om exekutiv försäljning av fast egendora (FfL) och om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. (LfL) saral ora ändring i UL som nu läggs fram påkallar vissa ändringar i KL. Ändringar i KL föranleds också av det förslag till förmånsrättslag (FRL) och därraed samraanhängande lagändringar som jag avser att senare denna dag anraäla för reraiss lill lagrådet.

Lagberedningens förslag lill ändringar i KL, sora har utarbetats med utgångspunkt från bl. a. av beredningen upprättat förslag till förmånsrättsordning (FRO), har vid remissbehandlingen i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinringar. Deparlementsförslaget överensstämmer också i sak väsentligen med vad beredningen har föreslagit. Vissa ändringar i beredningens förslag har nödvändiggjorts genom att förslaget till förmånsrättslag i redaktionellt hänseende avviker från FRO.

Departemenlsförslaget lill lag ora ändring i KL innebär att 4 och 68 §§ upphävs samt alt 24, 29, 31, 33, 70, 71, 76, 78, 138, 143, 195 och 216 §§ ändras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 345

4 §

GäUande rätt. I 17 kap. 5 § första stycket HB tiUerkänns hyresvärd särskild förmånsrätt för hyresfordran som inle har förfallit lill betalning tidigare än ett år före utmätning eller ingivande av konkursansökan. Hyresvärden har också förmånsrätt för kost under de sista månderna av hyrestiden liksom för ersättning för skada på den förhyrda lägenheten. Förmånsrätten gäller i hj-resgästen tillhöriga lösören som finns inom fastighelen.

Enligt 17 kap. 6 § första stycket HB har jordägare förmånsrätt för arrende eller avgäld som skall utgå till honom samt för belopp raotsvarande utskyld eller annan avgift som åligger honom men hade bort erläggas av arrendatorn. Förmånsrätten avser dock inle fordran som har förfallit tidigare än ell år före utmätning eller ingivande av konkursansökan. Vidare gäller förmånsrätt i fråga om ersättning för husröla och vanhävd. Här är någon tidsbegränsning emellertid inle föreskriven. Slutligen har jordägaren förraånsrätt för lega och ersättning för kreatur, redskap och annat som jordägaren lämnat arrendatorn för egendomens bruk. Beträffande lega gäller den förut angivna ettårsbegränsningen. Förmånsrätten gäller i arrendatorn tillhöriga lösören sora finns på fastigheten.

EnUgl 2 kap. 42 § lagen (1907: 36 s. 1) ora nyttjanderätt tiU fast egendom har jordägaren retentionsrätt.

1 4 § KL finns f. n. särskilda konkursgrunder sora anknyter till de nämnda reglerna om jordägares och hyresvärds förmånsrätt. Som konkursgrunder anges sålunda dels att lös egendom, i rilken förmånsrätt tillkomraer jordägare enligt 17 kap. 6 § första stycket HB, tagils i mät dels att sådan egendom eller egendom, i rilken hyresvärd har förmånsrätt enligt 17 kap. 5 § första stycket HB, har sålts genom skriftlig avhandling med villkor alt säljaren skall få behålla egendomen i sin vård, s. k. lösöreköp. Gäldenären skall i dessa fall på borgenärens yrkande försättas i konkurs, om han inle visar att den övriga egendom sora borgenären har förmånsrätt i är tillräcklig för betalning av hans fordran.

Lagberedningen. Avsikten med 4 § KL är alt ge jordägare och hyresvärd ett skydd mot att säkerheten som han har i arrendatorns eller hyresgästens egendom urholkas genom alt denna tas i anspråk för andra borgenärers fordringar.

Jordägares retentionsrätt kan utövas endasl i saraband med arrendatorns avflyttning. Om jordägaren inle har exekutionstitel för sin fordran, skulle han inte utan konkurs kunna hindra alt egendom, vari han har förmånsrätt, under arrendets bestånd undandrogs honom. Utan atl ha retentionsrätt får han nämligen inte del av köpeskillingen för exekutivt såld egendora, ora inte utmätning äger rum också för hans fordran. Till förekommande av denna olägenhet har jordägaren genom 4 § KL beretts möjlighet atl få arrendatorn försall i konkurs. I konkursen kan han på vanligt sätt bevaka sin fordran

346 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

med förmånsrätt. Eftersom hyresvärds retentionsrätt kan utövas under hj--restidens gång och borgenär raed retentionsrätt då kan få sin företrädesrätt beaktad vid utraätning för annans fordran har ett raotsvarande skydd inte ansetts behövUgl för hyresvärd.

Om arrendator eller hyresgäst säljer egendom enligt bestämraelserna i 1845 års lösöreköpsförordning kan jordägarens och hyresvärdens retenlions-och förmånsrätt äventyras. En sådan försäljning blir nämligen enligt huvudregeln i 3 § i förordningen gällande mot säljarens borgenärer, sedan köpeavtalet har föreletls hos rätten och 30 dagar därefter förflutit utan alt utmätning har skett eller konkursansökan gjorts. Del kan vara svårt för jordägare eller hyresvärd atl utverka utmätning eller konkurs på vanliga grunder inom denna tid och därigenora hindra verkningarna av lösöreköpet. Detta utgör bakgrunden lill det skydd sora i 4 § KL tillerkänts jordägare och hyresvärd med anledning av försäljning genora lösöreköp.

Beredningen framhåller all de förmånsrätter som nu finns i 17 kap. 5 § första stycket eller 6 § första stycket HB i viss omfattning ersätts av förmånsrätt enligt 7 § 1) FRO. Sådan förmånsrätt skall gälla också vid utmätning. Beredningen ämnar föreslå alt hyresvärds och jordägares retentionsrätt upphävs. I stället avser beredningen föreslå rält till oraedelbar utraätning för hyresvärd eller jordägare som har klar och förfallen fordran mol hyresgäst eller arrendator. Beredningen anser, atl de speciella konkursgrunderna i 4 § KL därmed kan undvaras, och föreslår, att paragrafen upphävs. Denna ändring överensstämmer med de principer om vilka man preliminärt har enats vid det nordiska samarbetet på konkursrättens område.

Departementschefen. Frågan om jordägares och hyresvärds förmånsrätt för fordran på arrendeavgift eller hyra, liksom frågan om dem tillkommande retentionsrätt, kommer jag alt ta upp till utförlig behandling i saraband raed att jag senare denna dag föreslår att till lagrådet skall rerailleras förslag till förmånsrättslag m. ra. I detta sammanhang kan jag därför inskränka raig till all nämna att jag då avser alt i enlighet med beredningens förslag förorda alt förmånsrätten skall begränsas till att gälla fall då hyres- eller arrendeavtal avser lägenhet eller jord sora är avsedd att användas i näringsverksarahel, i vilken förelagsinteckning kan meddelas (5 § första stycket FRL). Förmånsrätten skall omfatta lös egendom som hör lill verksamheten. Vidare vill jag nämna att jag, likaledes i enlighet med beredningens förslag, förordar att jordägares och hyresvärds retentionsrätt avskaffas. Däremot har jag inte ansett mig kunna biträda beredningens förslag alt jordägare och hyresvärd som har fordran mot hyresgäst eller arrendator skall ha rält till omedelbar ulraälning.

Även om jag inte avser all följa beredningens förslag att jordägare och hyresvärd skall få rätt till omedelbar utmätning i vissa fall, anser jag all de särskilda konkursgrunderna som nu finns i 4 § KL kan undvaras. Liksora beredningen föreslår jag alltså att paragrafen upphävs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 347

24 § ,

Gällande rätt. I 23 § KL regleras möjligheten för borgenär att få utmätning lill stånd när gäldenären är försatt i konkurs. Enligt huvudregeln i första stycket får utmätning för gäidenärens skuld efter konkursbeslutet inte ske i egendom som hör till konkursboet. Skulle utmätning äga rum i strid mot regeln, saknar utmätningen verkan. Från regeln alt utmätning inte får ske görs i andra stycket av paragrafen undanlag för fordran med panträtt i fast eller lös egendom. Borgenär raed sådan fordran kan alltid få utmätning av egendom som utgör säkerhet för fordringen.

Regler om utraätningsförfarande som pågår när gäldenären råkar i konkurs finns i 24 § KL. Enligt första styckel i denna paragraf gäller alt, om egendom före beslut om konkurs har blivit utmätt för fordran för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, verkställigheten skall fortsätta ulan hinder av konkursen. Andra och tredje styckena i 24 § avser fall, då utraälningssökandens fordran inte är säkrad genom panträtt eller därmed likställd retentionsrätt.

I andra stycket regleras förfarandet, när utmätning skett av fast egendom, vanliga fartyg, luftfartyg, gods i fartyg eller luftfartyg eller inlecknade reservdelar lill luftfartyg. Verkställigheten skall fortgå, om inte konkursförvaltaren före egendomens försäljning enligt 68 § gör framställning om alt den skall inställas.

Beträffande utmätning av annan lös egendora än som avses i andra stycket föreskrivs i tredje stycket av 24 § att utmätningsmannens befattning med egendomen skall upphöra, om den inte har blivit såld före konkursbeslutets meddelande. I stället får förvaltaren sälja egendoraen enligt föreskrifterna i KL. För att få betalt ur egendomen blir då utraätningsborgenärenhänrisadtill reglerna ora bevakning och utdelning i konkurs. Som konkursborgenär kan han göra gällande den förmånsrätt som följer med utraätning, om förmånsrätten inte har förfallit enligt 17 kap. 8 § HB.

Ora utmätning och försäljning av den ulraätta egendomen har hunnit ske före konkursbeslutet men redovisning eller fördelning av influtna medel återstår, skall verkställigheten i utmätningsärendet alltid fortgå i de fall som avses i 24 § första och andra styckena. Delsamma torde gälla i fall som avses i paragrafens tredje stycke. Redorisning eller fördelning anses därrid skola ske enligt de vanliga föreskrifterna i UL. Om utmätningsborgenären inte har pant- eller därmed jämställd retentionsrätt i egendoraen, har han emellertid rält alt uppbära betalning endast under förutsättning att utmätningen ägt rum raer än en månad eller, om utmätning ägt rum för makes fordran, ett år före konkursansökningen. Om ackordsförhandling har föregått eller gäldenären har avlidit, gäller speciella frister (jfr 17 kap. 8 § och 9 § 3 mom. HB). Om utmätning ägt rum senare, skall vad som belöper på utmätningssökandens fordran tillsammans med eventuellt överskott rid försäljningen re-

348 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

dovisas till konkursförvaltaren. Utmätningssökanden får sedan göra sin fordran gällande i konkursen utfm anspråk på någon förmånsrätt i anledning av utmätning.

Om utmätningsförfarandet avbryts enligt bestämmelserna i 24 § andra eller tredje stycket KL, innebär detta inle, alt utmätningen blir utan verkan. Bl. a. anses att utmälningsförfarandet skall återupptas, om egendomen inte blir såld under konkursen.

Lagberedningen. Beredningen föreslår inte någon ändring i 23 § KL. Däreraot finner beredningen ändringar i 24 § KL vara påkallade med hänsyn lill de nya regler om utraätning av ägarhypotek i fastighet som har tagils upp i 78 § i beredningens förslag till lag om ändring i UL (jfr 91 a § i motsvarande departementsförslag). Dessa regler innebär alt den som har fått utmätning för ägarhypotek skall kunna begära all fastighelen tas i anspråk. Denna form av verkställighet bör enligt beredningen få fortgå efter elt konkursutbrott under samma förutsättningar sora när annan utmätning har ägt rum. Beredningen påpekar ridare atl i FRO inle finns någon motsvarighet till föreskrifterna i 17 kap. 8 och 9 §§ HB alt utmätning förfaller när konkurs inträffar inom viss lid därefter, Detta gör vissa ändringar i 24 § KL önskvärda.

Beredningen föreslår, all som första stycke i 24 § tas upp en allmän regel som förutsätter all, när utmätning skett före konkursen, verkställigheten skall fortgå, om del inle görs någon begäran om att den skall uppskjutas eller, i fall som anges i tredje stycket helt avbrytas. Begäran om uppskov skall kunna göras av förvaltaren eller av borgenär vars rätt beror därav. För atl uppskov skall beriljas skall enligt förslaget krävas, atl det är behövligt för att borgenärers rält skall kunna tas tillvara eller atl i övrigt synnerliga skäl föreligger. Särskilt när fast egendom har blivit utmätt finner beredningen det kunna vara angelägel, att auktion uppskjuts för atl lönefordringar skall kunna bevakas. Bevakningssamraanträde och auktion kan före konkursens början ha utsatts att hållas strax därefter. Auktionen bör då i-egelmässigt ställas in i avvaktan på alt bevakningstiden i konkursen går ut.

Enligt 68 § KL gäller f. n. alt framställning om avbryiande av förfarandet i fall som avses i 24 § andra stycket KL förutsätter samtycke av rättens ombudsman. Beredningen anser inle att något sådant krav bör ställas upp beträffande begäran om uppskov som avses med beredningens förslag. Del tillkommer ÖE att pröva, hururida anledning till uppskov föreligger, och denna kontroll är enligt beredningen tillräcklig. 68 § bör därför upphävas.

Uppskov kan föranleda, alt vissa kostnader blir onyttiga. Denna utgift bör enligt beredningens mening inte drabba utmätningssökanden. Beredningen föreslår därför att, om auktion har blivit utsatt, onyttig kostnad skall betalas av konkursboet, vare sig uppskov sker på begäran av förvaltaren eller på framställning av borgenär.

Beredningen frarahåller alt sakägarförteckningen skall följas vid fördelning av raedel efter försäljning av fast egendom som har skett före konkur-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 349

sens början. Sakägarförteckning skall också gälla, om luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg har sålts. Därav följer emellertid inte alt belopp som enligt förteckningen tillkommer utraätningssökanden under alla omständigheter skall betalas till denne. Om utraätningssökanden inle hade panträtt och den förmånsrätt han vunnit genom utmätningen skall gå åter enligt 31 § KL i beredningens förslag, bör ÖE beakta delta och redorisa beloppet till konkursförvaltaren. På motsvarande sätt skall eventuellt överskott vid försäljningen inte redorisas till gäldenären personligen utan till konkursförvaltaren.

En likartad situation föreligger om försäljning ännu inle har ägt rum när konkursbeslutet meddelades men sker senare under konkursen. Förslaget förutsätter, att det före konkursen inledda förfarandet kan få fortgå i sin v'anliga ordning, även om utraätningssökanden inte hade panträtt och den förmånsrätt han vunnit genom utmätningen skall gå åter. Om emellertid förfarandet skall fortgå, skall enligt vad som föreslås i andra stycket av 24 § KL del belopp som enligt reglerna i UL skolat tillkomma borgenär, vars genom utmätningen vunna förmånsrätt går åter, inle utbetalas till honom ulan redorisas lill konkursförvaltaren.

Beredningen påpekar alt sådana situationer som nu har berörts också kan förekomma efter utmätning av lös egendora, t. ex. luftfartyg eller företagsintecknad egendom.

Om ulmätningssökanden inle hade panträtt och den förmånsrätt han har vunnit genora utmätningen skall gå åter, kan del enligt beredningen vara olämpligt, alt utmätningsförfarandet får fortsätta. Beredningen föreslår därför i tredje stycket av 24 § KL, att utmätningen i sådant fall skall gå åter ora förvaltaren yrkar det innan den utmätta egendomen har blivit såld. I sådant fall upphör alla verkningarna av utmätningen. Den återupplivas alltså inte, om konkursen nedläggs. I andra fall kan utmätningen stå kvar och bli av betydelse, om ålerrinning inle längre kommer i fråga därför alt konkursen har lagts ned. Att konkursen läggs ned inverkar då endast på redovisningen av influtna medel. Dessa skall inte redovisas till konkursboet utan till borgenären eller, i fråga ora överskott, till gäldenären.

Remissyttrande. Bestämmelsen i beredningsförslaget att konkursboet skall betala kostnad som blir onyttig genom att exekutiv auktion uppskjuts på grund av gäidenärens konkurs berörs i yttrandet från advokatsamfundet. Samfundet konstaterar att bestämmelsen enligt beredningens mening skall gälla inte bara om konkursförvaltaren har begärt uppskov ulan också om borgenär i konkursen har gjort del. Samfundet kan inte finna något skäl för att konkursboet skall belastas raed kostnader, sora beror på enskild borgenärs åtgärd.

Departementschefen. Jag anser den av beredningen föreslagna ordningen kunna godtas i sak. I departementsförslaget har beredningens förslag emellertid omarbetats. Deparlementsförslaget innebär alt, raan i ett första stycke tar in den grundläggande, i beredningens förslag underförstådda re-

350 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

geln att verkställighet av utniätningsraål skall fortgå om annat inte bestäras. Dessutom innehåller första stycket den tillämpningsbestämmelse som ges i andra stycket i beredningsförslaget. Andra stycket i departeraentsförslagel upptar den av beredningen föreslagna bestämmelsen ora uppskov med förfarandet och Iredje stycket regeln ora återgång av ulinälningsförfarandet på yrkande av förvaltaren.

Uppskov enligt det föreslagna andra stycket skall bara få förekomma för alt borgenärers rält skall kunna tas tillvara eller då synnerliga skäl föreligger. Avsikten är inle att ge borgenärer någon särskild fördel utöver den som förelegat ora konkursen inte hade föregåtts av utmätning. Det är därför enligt min raening inte oskäligt atl konkursboet belastas raed den kostnad sora har bUvil onyttig genora uppskovet, även om della har meddelats på begäran av" enskild borgenär.

Med den föreslagna utformningen av 24 § blir bestämmelserna i 68 § överflödiga. 68 § föreslås sålunda bli upphävd.

29 §

Lagberedningen. I 29 § andra stycket KL finns särskilda bestämmelser ora återvinning av säkerhet som består i inteckning. Vad där sägs om inteckning i fast egendom är oförenligt raed JB. Panlsättning av pantbrev som avses i JB koramer all falla in under förevarande paragrafs första stycke. Andra stycket har därför jämkats så att del inte omfattar sådant pantbrev.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag. Den ändrade lydelsen av paragraferis andra stycke medför all detta stycke endasl kommer att avse inteckning i gäidenärens lösa egendom. Pantsättning av pantbrev i fastighet enligt JB kommer i fortsättningen atl orafattas av regeln i paragrafens första stycke.

31 §

Denna paragraf motsvarar 31 § och 39 § fjärde stycket i beredningens förslag.

Gällande rätt. Borgenär, för vars fordran lös egendom har blivit utmätt, åtnjuter enligt 17 kap. 8 § HB förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen. Förmånsrätten förfaller, om konkurs har följt på ansökan som har gjorts inom en månad eller, när ulmälningsborgenären är gäidenärens make, ett år efter utmätningen. För det fallet alt utmätning skett i en avliden gäldenärs dödsbo gäller en särskild frist för ingivande av konkursansökan. Vidare gäller en särskild regel, när konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling

I 17 kap. 9 § 3 mom. HB finns föreskrifter om den förmånsrätt som följer med utraätning av fast egendom. Har sådan egendom utmätts för fordran, för vilken egendomen inle svarar på gnmd av inteckning, äger borgenären, om utmätningen inte upphävs eller går åter, förinånsrält till betalning ur den

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 351

utmätta egendomen som om inteckning för hans fordran hade beriljats sarama dag utmätningen skedde. Om inteckning söks samma dag som utmätningen äger rum, har utmätningen dock företräda. Inträffar konkurs i enlighet med vad som sägs i 8 §, förfaller förmånsrätten.

Har egendora lagils i raät för borgenärs fordran inom 30 dagar innan konkursansökan gjordes eller under tiden därefter fram lill konkursbeslulel och har borgenären fått betalning genom utmätningen, skall betalningen enligt 31 § KL på talan av konkursboet gå åter. Föreskriften, sora gäller vid utmätning av såväl lös som fast egendom, kan sägas komplettera bestämmelserna i 17 kap. 8 § och 9 § 3 mom. HB. Om utmätning har skett inom 30 dagar före konkursansökan och hunnit leda till både försäljning och Ukvid lill borgenären före konkursbeslulet, har sålunda konkursboet möjlighet att återrinna likviden. Om enbart försäljning raen inte likvid har skett före konkursbeslulet, har det antagits, att utmätningsmannen skall redovisa köpeskillingen lill konkursboet och inte lill utmätningssökanden. Köpeskillingen kommer då alt ingå i konkursboet, och utraätningssökanden får bevaka sin fordran i konkursen utan att kunna åberopa förmånsrätt på grund av utraätningen. Om verkställigheten skall fortgå enligt reglerna i 24 § KL tillämpas, sora framgår av vad som tidigare har nämnts, en särskild ordning. För återvinning från make och när ackordsförhandling föregått gäller särskilda frister (jfr 33 och 35 §§ KL).

Lagberedningen. Bestämmelserna i 17 kap. 8 och 9 §§ HB om förmånsrätt ersätts av 10 § FRO (jfr 8 § FRL). Detta förslag innehåller emellertid inte någon bestämraelse alt förmånsrätt på grund av utmätning inle skall gälla när konkursansökan eller annan åtgärd följer inom för olika fall fastställda lider. Beredningen föreslår i stället, alt 31 § KL vidgas så att den får gälla inte bara återvinning av betalning utan även återvinning av den förmånsrätt sora har vunnits genora utmätning.

Enligt gällande lag förutsätter återvinning att talan därom väcks inom viss tid. Detta krav bör enligt beredningens mening inte gälla, när utmätning inte har lett till all borgenären fått betalning utan egendomen eller medel som har flutit in efter dess försäljning eller på annat sätt även finns i behåll hos utmätningsmannen eller ÖE. Beredningen föreslår därför, alt som fjärde stycke i 39 § KL förs in bestämmelsen att särskild talan om återvinning inte behöver väckas, när den rätt som vunnits genoin utmätning skall gå åter och borgenären inle har fått betalning.

Departementschefen. De regler om förhållandet mellan utraätning och konkurs sora nu finns i HB och KL är svåröverskådliga och komplicerade. Enligt rain mening skulle en ordning som den av beredningen föreslagna leda till en önskvärd förenkling och skapa större klarhet i regelsystemet. I enlighet ined beredningens förslag förordar jag sålunda atl del i FRL endast anges att utmätning ger förmånsrätt i den utmätta egendomen samt att 31 § KL ändras så atl därav framgår att frågan öm den genom utmätningen vunna

352 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

förmånsrätten skall bestå under konkurs blir beroende av om framställning om återvinning görs inom viss tid. I samband med att jag senare denna dag anraäler FRL för remiss till lagrådet kommer jag att ta upp den nu angivna ordningen till vidare behantUing (lagrådsremissen s. 104). I delta samraanhang inskränker jag mig till alt beröra utformningen av de nya bestämmelserna i 31 § KL.

EnUgt beredningens förslag skall i 31 § KL föreskrivas atl den förmånsrätt eller betalning som har vunnits genora utmätning skall gå åter, om utmätningen skedde inom 30 dagar innan konkursansökningen gjordes eller under tiden därefter till dess konkursbeslutet meddelades. Beredningen föreslår vidare att i ett nytt fjärde stycke i 39 § KL skall las in föreskriften att särskild lalan om återvinning inte behöver väckas, om den förmånsrätt som har vunnits genora ulraälning skall gå åter och gäldenären inte har fått betalning,

1 sak ansluter jag mig till beredningens förslag. Enligt min raening blir bestämraelserna emellertid klarare om de samraanförs i 31 § på så sätt alt där anges dels alt förmånsrätten eller betalning under angivna förutsättningar på talan av konkursboet går åter dels alt särskild talan om återgång av förmånsrätt inte behövs, om borgenären ännu inle har fåll betalning på grund av utmätningen, DepaiiemerLlsförslaget har utforraats i enlighet härmed,

33 § Departementschefen. I andra stycket har reglerna om inteckning för ogulden köpeskilling utmönstrats. Liksom 29 § andra styckel omfattar bestämmelserna i 33 § andra stjcket i fortsättningen inte pantbrev i fastighet.

68 §. Departementschefen. I enhghet med vad som har anförts i anslutning till 24 § föreslås att denna parag;raf skall upphävas.

70 §

Lagberedningen. Enligt första stycket i denna paragraf i dess nuvarande lydelse kan konkursförvaltaren begära, att fast egendom sora ingår i boet skall säljas i den ordning som UL bestämmer. Men egendomen får också av yttras på annat sätt, ora förvaltaren finner det fördelaktigare för boet och rättens ombudsman samtyclier. Skulle orabudsraannen vägra sitt bifall, kan förvaltaren underställa frågan borgenärernas prövning. Enligt sista punkten i stycket gäller ridare, alt försäljning av fast egendom inte i något fall får ske annat än på auktion, om inle gäldenären medger del.

Vid en av beredningen under år 1962 förelagen enkät rörande reformbehov på konkursrällens område yrkades från flera håll, alt det nu nämnda kravet på gäidenärens godkännande inte borde vara ovillkorligt. Det hävdades, att gäidenärens ståndpunkt ofta bestäras av subjektiva skäl och alt missbruk förekommer av kravet på samtycke. Beredningen föreslår mot bakgrund av

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 353

detta att kraven på gäidenärens samtycke upphävs. Gäldenären bör få tillfälle att framföra sina synpunkter på försäljningssätlet, när det är fråga om fast egendom. Han bör emellertid inle kunna avsevärt fördröja en försäljning, t. ex. genora att hålla sig undan så alt han inte kan böras. Beredningen föreslår därför att sista punkten i 70 § första stycket ändras så, att det åläggs förvaltaren alt höra gäldenären beträffande försäljning av fast egendom när det lämpligen kan ske.

I andra stycket av paragrafen föreslår beredningen redaktionella jämkningar. När det i andra punkten enligt förslaget krävs samtycke av borgenärer som i konkursen bevakat fordringar, rilka skall ulgå med särskild förmånsrätt eller bättre rätt ur egendomen, kan det dock enligt beredningen möjligen innefatta någon ulridgning i förhållande till gällande lag.

Tredje stycket i paragrafen har i beredningens förslag jämkats så att det skall ansluta sig till FfL.

Med anledning av framställningar från JO och Saraverkande byggnadsfackförbunden har beredningen övervägt frågan ora konkursförvaltningen rid exekutiv försäljning av fast egendom under konkurs bör underrätta ÖE om vilka borgenärer sora har förraånsrätt enligt 17 kap. 4 § HB. Beredningen har vid sina överväganden i denna fråga stannat för att föreslå att det i ett nytt fjärde stycke av 70 § KL ges bestämmelser som ålägger konkursförvaltaren att vid sådan försäljning anmäla alla i konkursen bevakade fordringar som bör beaktas vid fast egendoms försäljning under konkurs. Beredningen påpekar all förvaltaren f. n. i praxis anses ha behörighet till detta såvitt angår fordringar som avses i 17 kap. 4 § HB, dvs. främst lönefordringar. Någon skyldighet i del avseendet är emellertid inte föreskriven i lag. Fjärde styckel i 70 § i förslaget ålägger förvaltaren skyldighet atl göra anmälan. Skyldigheten är inte inskränkt till lönefordringar utan skall omfatta alla fordringar vilka bevakats med sådan förmånsrätt som bör beaktas vid faslighetens försäljning, dvs. bl. a. fordringar med säkerhet i pantbrev på grund av inteckning. Beredningen vill understryka, alt i den mån den lösa egendomen uppenbart förslår för alt de förmånsberältigade löneborgenärerna skall få full betalning, dessa fordringar självfallet inte kräver beaktande vid försäljningen av den fasta egendomen. Någon anmälan från förvaltarens sida blir då inte aktuell. Förvaltaren skall enligt förslaget också anmäla arvode och annan konkurskostnad som bör beaktas vid egendoraens försäljning.

Beredningen frarahåller atl det, för att fastigheten skall bli såld och löneborgenärerna få betalt, kan behövas alt anslulningsrätt utövas enligt 15 § FfL (jfr 13 § i motsvarande departementsförslag). Förslaget upptar i fjärde stycket som en andra punkt föreskrift, atl förvaltaren också skall föra talan för dessa borgenärer ora del är påkallat. Av detta följer bl. a., all han skall utöva anslutningsräll och ora det behövs fullfölja talan lill högre instans.

Som en tredje punkt i fjärde styckel har beredningen upptagit bestämmelser att förvaltaren genom brev skall underrätta borgenär om anraälan som

12 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

354 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

han har gjort rörande dennes fordran eller yrkande som han har framställt på dennes vägnar. Borgenären får genom della kännedom om vad som har skett och kan själv ta sina intressen tillvara.

Beredningen framhåller atl avsikten med de föreslagna bestämmelserna inle är alt förvaltaren skall ensidigt söka la tillvara vissa borgenärers intressen. Han är sålunda inte skyldig att väcka eller fullfölja talan i strid raot egen uppfattning. Har förvaltaren anraält fordringsanspråk mot vilket han har framställt anmärkning i konkursen, skall i vanlig ordning prövas om anmärkningen är befogad. Vid fastighets försäljning får det anmälda beloppet tas i beräkning sora tristigl.

Remissyttrandena. De av beredningen i fjärde stycket av 70 § KL föreslagna bestäraraelserna berörs i några remissyttranden. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare tillstyrker förslaget och betonar all den hittillsvarande bristen på bestämmelser varit klart otillfredsställande. Länsstyrelsen i Kopparbergs län välkomnar också förslagen och frarahåller alt mycken möda komraer att besparas konkursborgenärer genom de föreslagna reglerna. Kraven på uppmärksarahet från deras sida komraer att kunna sänkas samtidigt som ÖE i betydande utsträckning undgår att anslå sin tid till kontroll av vad konkursförvaltare med eller utan fullmakt från konkursborgenär får eller inle får göra i bevakningshänseende. Advokatsamfundet delar uppfattningen att förvaltaren bör åläggas att anraäla lönefordringar. Enligt samfundet kan del emellertid diskuteras om åläggandet bör utsträckas till atl avse fordringar sora är förenade raed panträtt i fastigheten. Norraalt sett ankoramer det på fordringsägare med panträtt att själva bevaka sina intressen. De lider på grund av utebliven anmälan inle någon egentlig risk föi rättsförlust, eftersom pantbreven obligatoriskt skall tas upp i sakägarförteckningen med kapitalbelopp. Det fyller alltså enligt samfundet inle någon egentlig funktion att ålägga förvaltaren att anmäla sådana fordringar. Sarafundet anser därför att förvaltaren inle bör belastas raed detta. Vidare anför samfundet att del från olika sjmpunkler är olämpligt alt förvaltaren skall föra talan för löneborgenärerna. Samfundet frarahåller att del uppdrag som förvaltaren i det avseendet får genora beredningens förslag är grannlaga. Om det finnes påkallat, är han sålunda skyldig att föra borgenärs talan. Han kan ådra sig skadeslåndsrättsligt ansvar, om han underlåter att göra detta i en situation, i rilken han kanske inte själv finner det påkallat men en senare prövning visar all det kunde anses ha varit påkallat. Han skall visserligen enligt förslaget genom brev underrätta borgenär bl. a. om del yrkande som han framställer på dennes vägnar, men della är omöjligt, ora förvaltaren gör anmälan vid bevakningssammanträde samma dag som auktionen. Den föreslagna skyldigheten att föra talan för rissa borgenärers räkning avstyrks därför. Hinder möter emellertid inle mot atl han tilläggs rätt att begära anslutning.

Departementschefen. Jag delar uppfattningen att det nuvarande kravet på

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 355

samtycke av gäldenären för att fastighet skall få säljas under hand inle bör behällas.

Som beredningen föreslår bör del i stället åligga förvaltaren atl, när det lämpligen kan ske, ge gäldenären tillfälle att framföra sina synpunkter beträffande försäljningen av faslighet sora ingår i konkursboet. I departementsförslaget har första stycket i förevarande paragraf sålunda fått en utformning som i sak överensstämmer raed beredningens förslag.

Beredningens förslag till ändringar i andra och tredje styckena av paragrafen föranleder ingen erinran från min sida. Också i dessa delar överensstämmer departementsförslaget sålunda i sak raed beredningens förslag.

När fastighet under konkurs skall säljas på exekutiv auktion ankommer del f. n. på borgenärer, som har fordringar som bör iakttas vid försäljningen, alt själva bevaka sina anspråk och föra sin talan. I praxis anses konkursförvaltaren risserligen vara berättigad all företräda borgenärer med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § HB, dvs. frärast borgenärer med lönefordiingar. Någon skyldighet alt företräda dem anses emellertid inte åvila förvaltaren.

Beredningen har föreslagit att det skall åligga förvaltaren att, när fastighet skall säljas exekutivt under konkurs, i riss utsträckning företräda konkurs-borgenärer som har intressen att bevaka vid försäljningen. Förslaget innebär sålunda att förvaltaren skall vara skyldig alt anmäla alla fordringar som har bevakats i konkursen och som bör beaktas rid försäljningen. Därutöver skall det enligt förslaget åligga förvaltaren att, i den mån det är påkallat, vid försäljningen föra lalan för borgenärer som i konkursen har bevakat fordringar med förmånsrätt enligt 12 och 13 §§ FRO (jfr 10 och 11 §§ FRL), dvs. i stort sett sådana fordringar som nu är förenade med förmånsrätt enligt 17 kap, 4 § HB.

EnUgt min mening är det en naturlig ordning att förvaltaren åläggs en sådan anmälningsskyldighet som beredningen har föreslagit. Härigenom uppnås för borgenärerna fördelen alt de undgår elt dubbelt bevakningsförfarande. Med en sådan ordning kan också risken för rättsförlust på grund av att fordran inte blir anmäld rid exekutiv fastighetsförsäljning reduceras. Jag ser det också som naturligt att förvaltaren efter sådan anmälan bevakar den rätt som tillkommer borgenärer med lönefordringar och andra liknande fordringar. Vad som framför allt är av betydelse i det avseendet är att förvaltaren kan utöva den rätt till anslutning som sådan borgenär har. Liksom beredningen anser jag alt det bör åligga förvaltaren inte bara att rid behov begära anslutning för löneborgenärers räkning utan också att företräda borgenär när anslutning har kommit till stånd. Enligt min mening bör beredningens förslag i nämnda hänseenden alltså godtas.

Med anledning av vad advokatsamfundet har anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla alt innebörden av föreskriften att förvaltaren skall föra talan för rissa borgenärers räkning är, alt förvaltaren skall tillse att dessa borgenärer får den förmånsrätt beaktad som de är tillförsäkrade genom lagstift-

356 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ningen. Förvaltaren skall sålunda ta ställning till frågan ora det för alt ta borgenärernas lagenliga rätt tillvara är nödvändigt att vidta särskilda ål-gärder under det exekutiva förfarandet och rätta sitt handlande därefter. Vad som i det avseendet kommer att åligga förvaltaren kan knappast sägas vara mer komplicerat än andra uppgifter som ankommer på honora.

Liksom beredningen anser jag alt förvaltaren bör åläggas att underrätta borgenär om åtgärder som han på dennes vägnar har vidtagit vid exekutiv fastighelsförsäljning. Jag ansluter raig sålunda till beredningens förslag också i det avseendet. Det finns anledning understryka att det i många fall kan vara påkallat alt förvaltaren också underrättar borgenär om alt han inte anser sig böra framställa visst yrkande, t. ex. begäran om anslutning.

En sådan underrättelse bör sändas i så god tid att borgenären blir i tillfälle att själv föra sin talan vid försäljningen. Någon särskild föreskrift i dessa hänseenden anser jag inte behövas.

I enlighet med beredningens förslag har de sist berörda reglerna om förvaltarens åligganden rid försäljning av fastighet på auktion tagits in i ett nytt fjärde stycke av förevarande paragraf. I redaktionellt avseende har föreskrifterna anpassats till FRL.

71 §

Lagberedningen. Med hänsyn till alt exekutiv försäljning av fartyg, som avses i 94 § UL, numera ombesörjs av ÖE föreslår beredningen en jämkning i fjärde stycket i denna paragraf.

I femte styckel föreslås ändringar som föranleds av FRO,

I sjätte styckel har beredningen uteslutit vad sora nu sägs om försäljning av gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar hans fasta egendom, eftersom sådan rätt inte vidare skall kunna brytas ut och säljas,

I ett nytt sjunde stycke har beredningen för lös egendom fört in motsvarighet till vad som i 70 § fjärde stycket har föreslagits beträffande fast egendom. Beredningen framhåller att bestäramelsen huvudsakligen får betydelse rid försäljning av luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg. Det kan emellertid enligt beredningen tänkas, att även borgenärer som har förmånsrätt enligt 14 § FRO (jfr 12 § FRL och nuvarande 17 kap. 6 a § HB) kan ha rätt att få betalt före utmälningssökande. Med hänsyn till detta föreslås en andra punkt i sista stycket av förevarande 71 §, enligt rilken vad som i 70 § sista stycket sägs om lalan för borgenärer även skall gälla borgenärer som har förmånsrätt enligt 14 § FRO.

Departementschefen. Jag ansluter mig till beredningens förslag beträffande förevarande paragraf. Redaktionellt har bestämmelserna i paragrafen anpassats till FRL.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 357

76 § Departementschefen. Den hänrisning till 17 kap. HB som nu görs i sista punkten i paragrafen har ersatts med en hänrisning till FRL.

78 §

Gällande rätt. I denna paragraf regleras möjUghetema för konkursföi-val-laren att ingå förlikning angående osäker eller tvistig tillgång. Om förvaltaren finner förlikningsanbud fördelaktigt för konkursboet, skall han inhämta samtycke av borgenärerna, när fråga är om fast egendom, och annars av rättens ombudsman. Om rättens ombudsraan inte godkänner förlikningsanbudet, kan förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. Förlikning får dock aldrig ingås innan gäldenären har fått tillfälle alt yttra sig. Om gäldenären vägrar sitt samtycke till förlikning som avser äganderätten till fast egendom, är förlikningsfrågan förfallen. I fråga om annan egendom får förlikning ske även mol gäidenärens bestridande. Gäldenären får emellertid själv utföra trislen om han ställer säkerhet för vad som bjuds i förlikning.

Lagberedningen. Beredningen framhåller, att del rid den i anslutning till 70 § nämnda enkäten har framställts önskemål om upphävande av gäidenärens rätt att utan ridare hindra förlikning som avser äganderätt till fast egendom. Beredningen har funnit alt önskemålen bör beaktas och föreslår därför ändringar i denna paragraf. Innan förlikning ingås skall förvaltaren enligt förslaget höra gäldenären, när det lämpligen kan ske. Om gäldenären då inte låter sig avhöra, skall det inte hindra förlikning. Beredningen har däremot inte funnit anledning att föreslå ett avskaffande av den rätt som gäldenären nu har att själv utföra talan rörande annat än fast egendom. Det är enligt beredningen naturligt atl som en konsekvens av den föreslagna ändringen låta den bestämmelsen omfatta också fast egendom.

Remissyttrandena. Hovrätten för Övre Norrland anser det välmotiverat att inte göra någon skillnad mellan fast och lös egendom i fråga om gäidenärens möjligheter att hindra förlikning. Man pekar emellertid på alt kravet på borgenärernas godkännande kvarstår i fråga ora fast egendom. Hovrätten sätter i fråga om delta är en lämplig gränsdragning. Särskilt med hänsyn till den ulridgning av kretsen av fastighetstillbehör som har inträtt genora lillkorasten av lagen om vad som är fast egendora raåste kravet mången gång verka betungande för borgenärerna och leda till onödiga fördyringar, Å andra sidan kunde i fråga om annan egendom, t, ex. palenträttigheter finnas skäl att kräva borgenärernas godkännande. Hovrätten rill därför föreslå, alt skyldigheten att inhämta borgenärernas godkännande skall gälla frågor av betydenhet.

Departementschefen. Jag anser den föreslagna ändringen i fråga om gäidenärens ställning när förlikningsanbud har gjorts vara lämplig. Med anledning av vad hovrätten för övre Norrland har anfört rill jag framhålla att frågor om förlikning beträffande fast egendom i allmänhet är av sådan vikt att bor-

358 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

genärernas samtycke alltid bör inhämtas. Något beaktansvärt behov av undantag från vad som nu gäller i det avseendet anser jag sålunda inte föreligga. A andra sidan finner jag det inte vara lämpligt att låta regeln om borgenärernas samtycke omfatta också annan egendom än fast egendom. Det står alltid förvaltaren fritt att under hand inhämta borgenärernas åsikt. Departementsförslaget överensstämmer sålunda i sak med beredningens förslag.

138 § Departementschefen. Jag avser att föreslå bestämmelser i 19 § FRL som innebär att böter, riten och fordringar på grund av förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott rid konkurs går efter andra fordringar. Vad som i första stycket av förevarande paragraf i dess nu gällande lydelse sägs om böter bör gälla alla fordringar som avses i 19 § FRL. I departementsförslaget har lagrummet ändrats i enlighet därmed.

143 § Departementschefen. Den hänrisning till bestämmelserna i 17 kap. 4 § HB som nu görs i paragrafens första stycke har i departementsförslaget ändrats till att avse motsvarande bestämmelser i FRL.

195 §

Lagberedningen. Beredningen framhåller att förslaget att jordägares och hyresvärds retentionsrätt skall upphävas föranleder att vad 195 § KL f. n. innehåller om sådan retentionsrätt bör ulgå.

Beredningen påpekar vidare att med panträtt i fast egendom enligt KL förstås även sådan förmånsrätt i fast egendom som stadgas i 17 kap. 6 § HB. I JB och FfL åsyftas däremot med panträtt i fast egendom endast panträtt på grund av inteckning. Då samma terminologi bör eftersträvas i KL, föreslår beredningen, att som första stycke i 195 § tas upp föreskriften att med panträtt i fast egendom likställs särskild förmånsrätt sora på annan grund gäller i egendomen.

Departementschefen. 1 enlighet med beredningens förslag har i departementsförslaget i ett nytt första stycke i denna paragraf föreskrivits alt med panträtt i fast egendom i KL likställs särskild förmånsrätt som på annan grund gäller i egendomen. Med särskild förmånsrätt menas därrid sådan förmånsrätt som avses i 6 § 1 resp. 7 § 1 och 2 FRL och som skall gälla i fast egendom resp. tomträtt.

Som jag förut har nämnt kommer jag senare denna dag att föreslå att nuvarande bestämmelser om jordägares och hyresvärds retentionsrätt upphävs. Med hänsyn härtill har i departemenlsförslaget, liksom i beredningens förslag, den undantagsbestämmelse om sådan retentionsrätt som nu finns i förevarande paragraf fått utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 359

216 § Departementschefen. Ändringen i denna paragraf är föranledd av att 4 §

föreslås upphävd.

Övergångsbestämmelserna

Departementschefen. Liksom i fråga om övriga författningsförslag som nu läggs fram föreslås alt lagen om ändring i KL skall träda i kraft den 1 januari 1972. Föreskrift om detta har tagits upp under punkt 1 i övergångsbestämmelserna.

De ändringar som föreslås i 70 och 71 §§ bör tillämpas så snart FfL eller LfL skall tillämpas vid exekutiv försäljning av egendom under konkurs. Enligt övergångsbestämraelserna till FfL och LfL skall dessa tillämpas på varje med dem avsedd försäljning sora sker efter ikraftträdandet. I överensstämmelse härmed har i punkt 2 av här ifrågavarande övergångsbestämmelser föreskrivits att de nya bestämraelserna i 70 och 71 §§ KL skall tillämpas på alla försäljningar som sker efter ikraftträdandet.

I 70 och 71 §§ KL i deras föreslagna lydelse hänvisas i rissa avseenden till 10, 11 och 12 §§ FRL. Dessa hänvisningar bör avse motsvarande bestämmelser i 17 kap. HB i den mån detta föranleds av de övergångsbestämmelser som kominer att föreslås i anslutning till FRL. Föreskrift ora delta har också tagits upp i punkt 2 av här aktuella övergångsbeslämraelser.

Ett utmätningsförfarande, sora har inletts innan gäldenären försatts i konkurs, kan enligt vad som föreskrivs i 24 § i både dess nuvarande och föreslagna lydelse fortgå under konkursen och leda till exekutiv försäljning av den utmätta egendoraen. Om det, i enlighet med nyssnämnda övergångsbeslämraelser lill FfL och LfL, kan bli aktuellt att tillärapa någon av dem på sådan försäljning bör 24 § i dess föreslagna lydelse också vara tillämplig, i punkt 2 av här aktuella övergångsbestämmelser ges föreskrift härora.

De ändrade bestämmelserna ora förlikning i 78 § KL bör tillämpas på varje förlikning som är aktuell efter ikraftträdandet. Också i detta avseende ges föreskrifter i punkt 2 av de föreslagna övergångsbestämraelserna.

Som förut har nämnts avser jag atl föreslå alt den retentionsrätt i arrenda-lors resp. hyresgästs egendom som nu lillkoramer jordägare och hyresvärd skall upphävas. Förslag lill lag om ändring i JB med bl. a. denna innebörd komraer alt läggas fram i anslulning lill att jag senare anmäler förslagel lill förraånsrällslag. Jordägaren och hyresvärden koraraer emellertid enligt en allmän övergångsbeslämraelse som har tagils in i 31 § i förslagel till lag om införande av nya jordabalken atl vara bibehållna vid sin retentionsrätt om arrende- eller hyresavtalet har ingåtts före JB:s ikraftträdande. Det i gällande lydelse av 195 § KL föreskrivna undantaget för jordägares eller hyresvärds retentionsrätt bör fortfarande tillämpas i den mån retentionsrätt så-

360 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

lunda består. Bestäraraelse ora delta har tagits upp i punld 3 av här ifrågavarande övergångsbestämmelser.

Enligt punkt 4 av de föreslagna övergångsbestämraelserna skall beträffande ändringarna i KL i övrigt gälla att äldre lag skall tillämpas när konkursansökan har gjorts före nya lagens ikraftträdande. Samtidigt föreskrivs atl äldre lydelse av 29 och 33 §§ skall gälla, när inteckning i fast egendom har sökts före nya lagens ikraftträdande.

3.6 Förslaget till lag om ändring i ackordslagen

Den 20 mars 1970 remitterades till lagrådet förslag till ackordslag ra. ra. Jag avser att senare denna dag anraäla lagrådets utlåtande raed anledning härav och heraslälla att Kungl. Maj:t genoin proposition föreslår riksdagen att godta bl. a. det näranda lagförslaget. Avsikten är alt den föreslagna ackordslagen skall träda i krafl den 1 januari 1971.

Enligt 16 § i förslaget till ackordslag skall bestäraraelserna i KL om ålerrinning i konkurs äga motsvarande tillämpning sedan offentlig ackordsförhandling har inletts och ackordet fastställts. I andra stycket av paragrafen har emellertid tagits upp en avvikelse från vad som f. n. gäller beträffande återvinning i konkurs. Där föreskrivs sålunda att vad som i 31 § KL sägs om återvinning av betalning genom utmätning äger motsvarande tillämpning i fråga om förmånsrätt sora borgenär har vunnit genom utraätning. Vidare föreskrivs att rätten får förordna att fortsatt verkställighet av utraätning tills vidare inte får äga rum.

Som framgår av del föregående föreslås nu att 31 § KL skall ändras så all bestäramelserna inte bara avser återvinning av betalning som har vunnits genom utmätning ulan också ger möjlighet lill återvinning av den förmånsrätt som utniätningen har medfört. Om denna ändring i KL genomförs, blir de särskilda bestämmelserna om ålerrinning av förmånsrätt som har tagils upp i 16 § andra stycket i förslaget till ackordslag överflödiga.

Den näranda ändringen i 31 § KL avses träda i kraft den 1 januari 1972. Ora ackordslagen sätts i kraft vid avsedd tidpunkt, dvs. den 1 januari 1971, bör 16 § andra stycket i den utformning det f. n. har gälla under 1971. Från och med den 1 januari 1972 bör denna bestämmelse emellertid endasl innehålla föreskriften alt rätlen, när återvinning söks av förmånsrätt eller betalning genora utraätning, får förordna alt fortsall verkställighet av utmätning tills vidare inle får äga rum. Förslaget lill lag om ändiing i ackordslagen, sora sålunda skall träda i kraft 1 januari 1972, har utforraats i enlighet härmed.

3.7 Förslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Lagberedningen. Beredningen har funnit alt de nya reglerna om fastighetsexekution nödvändiggör följdändringar i lagen (1955:235) med särskilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 361

bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg ra. m. Beredningen har därvid ansett del lämpligt alt ersätta 1955 års försäljningslag med en helt ny lag som använder samma metodik som förslagel till lag om exekutiv försäljning av' fast egendom. I beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg ra. m. har också den terminologi som beredningen använt i fråga om fastighetsexekulionen tagits upp. Några sakliga nyheter av större betydelse innehåller inte förslaget. Beredningens avsikt är atl den nya lagen framdeles skall fogas in i UB sora ett särskilt kapitel.

Beredningen frarahåller att reglerna i 1955 års försäljningslag i väsenlliga delar bygger på 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, som ratificerades av Sverige den 12 maj 1955. Genom ratificeringen föreligger förpliktelse alt iaktta vad konventionen innehåller. Däremot kan det exekutiva förfarandet beträffande luftfartyg i andra hänseenden regleras på det sätt som från svensk synpunkt framstår som bäst.

Beredningen påpekar att lös egendom i allmänhet enligt 96 a § UL kan säljas exekutivt under hand. Reglerna om underhandsförsäljning gäller emellertid inle beträffande vanliga fartyg eller luftfartyg och reservdelar som avses i 1955 års försäljningslag. Även om 1948 års konvention inte kan sägas lägga något direkt hinder i vägen för att införa möjlighet till exekutiv underhandsförsäljning av luftfartyg och reservdelar till luftfartyg anser beredningen att en sådan försäljningsmetod inte ulan riss svårighet skulle låta sig passas in i det syslem med kallelser och samraanträden ra. m. som konventionen föreskriver. Därtill komraer all en ensartad ordning bör eftersträvas för exekutiv försäljning av luftfartyg och försäljning av vanliga fartyg. Någon översyn av reglerna om utmätning och försäljning av vanliga fartyg har beredningen inte kunnat genoraföra i saraband med att här ifrågavarande förslag utarbetades. Beredningen anser sålunda att försäljning av utmätt luftfartyg ra. ra., åtminstone t. v., skall kunna ske bara på offentlig auktion.

Beredningens förslag om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. bygger på alt rissa bestämmelser om underrättelser ra. m. kommer att utfärdas i administrativ ordning. 17 § i 1955 års försäljningslag, som innehåller föreskrifter för auktionsförrättare om underrättelser till inskrivningsdomare, saknar därför motsvarighet i beredningens förslag. Vidare anser beredningen alt i administrativ ordning kan föras in bestämmelse om skyldighet för ÖE atl anskaffa gravationsberis rörande egendom som skall säljas (jfr 1 § första stycket i 1955 års försäljningslag och 91 § 6 mora. UL).

Remissyttrandena. Beredningens förslag alt 1955 års försäljningslag skall ersättas raed en ny lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. har godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Luftfartsverket har förklarat alt verket inte har något alt erinra mot lagförslaget i vad det berör dess verksamhetsområde.

I remissyttrandena har inle framförls några synpunkter i direkt anslutning lill bestämmelserna i lagförslaget. Några remissinstanser, bl. a. hovrät-

12t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

362 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ten för Västra Sverige och länsstyrelsen i Kalmar län, påpekar emellertid att de erinringar som de har anfört i fråga om bestämmelserna i förslaget lill lag om exekutiv försäljning av fast egendora också i tillärapliga delar gäller del här aktuella förslagel.

Departementschefen. Jag delar beredningens uppfattning att reglerna om försäljning av utmätt luftfartyg ra. ra. bör anpassas till de nja regler ora exekutiv försäljning av fast egendom som nu föreslås. Samordningen bör avse både metodiken och terminologien. Detta gör det nödvändigt alt ersätta 1955 års lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utraätit luftfartyg ra. m. med en helt ny lag.

Som beredningen framhåller bygger 1955 års försäljningslag på 1948 års Genévekonvention rörande internalionelll erkännande av rält till luftfartyg. Bestämmelserna i denna konvention, som har ratificerats av Sverige, måste beaktas också rid utarbetandet av den nya lagstiftningen. Inom del område som regleras av konventionen får den nya lagen alltså ges samma innehåll som den nuvarande. Ändringar i sakligt hänseende kan bara företas i frågor som faller utanför detta oraråde.

Departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg ra. ra. (LfL) överensstämmer i sakligt hänseende raed beredningens förslag. Liksora enligt beredningens förslag skall sålunda enligt departementsförslaget försäljning ske på offentlig auktion. I anslulning lill vad beredningen har anfört i fråga om försäljningsformen rill jag frarahålla att reglerna ora exekution i vanliga fartyg f. n. övervägs av beredningen. Frågan ora det bör öppnas raöjlighet att sälja vanUga fartyg under hand blir då föremål för uppmärksamhet. I det sammanhanget torde det framstå som naturligt alt ta upp frågan om sättet för försäljniing av utmätt luftfartyg till nytt övervägande.

Liksom beredningens förslag förutsätter departementsförslaget atl kompletterande bestämmelser ulfärdas i administrativ ordning. Till kommande tillämpningsföreskrifter bör i enlighet med beredningens förslag kunna överföras de bestämmelser som finns i 17 § i 1955 års försäljningslag.

I redaktionellt avseende har LfL givits en utforraning som ansluter till departemenlsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL). Detta innebär att bestämmelserna i beredningens förslag blivit föremål för riss omdisposition. Som nyss har nämnts har någon saklig ändring inte genomförts. I 24 § i beredningeius förslag har särskilt angivits att, när egendora säljs exekutivt under konkurs, egendomens ägare företräds av konkursförvaltaren. Eftersom detta får anses ligga i sakens natur, saknar deparlementsförslaget motsvarande föreskrift. Beredningen har också velat ta in en erinran ora förvaltarens åligganden enligt KL, när egendora säljs exekutivt under konkurs. En sådan erinran behövs enligt rain mening inle. Den saknar sålunda också motsvarighet i departeraentsförslagel.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 363

1 §

Paragrafens första stycke motsvarar 1 § första stycket och 3 § tredje styckel i lagberedningens förslag. Andra stycket har i beredningens förslag sin motsvarighet i 1 § andra stycket.

Lagberedningen. Föreskriften att utmätt luftfartyg och inlecknade reservdelar till sådant fartyg säljs av ÖE överensstämmer med vad som nu föreskrivs i 2 § i 1955 års försäljningslag.

Hänrisningen i andra stycket till lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt lill luftfartyg motsvarar 1 § andra stycket i 1955 års försäljningslag, Hänrisningen avser luftfartyg rilka är registrerade utomlands i stater som tillträtt 1948 års konvention. Vid exekutiv försäljning av sådana luftfartyg här i landet skall vissa särskilda rättigheter beaktas. Det gäller bl, a, med besittning förenad rält att genom köp förvärva luftfartyg och nyttjanderätt till luftfartyg enhgt upplåtelse på minst sex månader.

Departementschefen. I 1 § första stycket har som en andra punkt förts in bestämmelsen alt försäljning skall ske på offentlig auktion (jfr 1 § första stycket FfL). I övrigt överensstämmer departementsförslaget i sak med beredningens förslag.

2 §
Paragrafen motsvarar 2 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Paragrafen har utformats i enlighet med beredningens förslag. Den motsvarar 2 § första stycket FfL.

3 §

Paragrafen motsvarar 3 § första och andra styckena i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf har tagits upp bestämmelser om tidsfrist för försäljning av utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar till sådant fartyg och om anstånd med försäljning. Bestämmelserna har behandlats i den alhnänna motiveringen.

Som fraragår av vad som anförts i anslutning till 1 § har bestämmelsen om försäljningssältet som finns i 3 § tredje styckel i beredningens förslag förts över till 1 § första stycket i deparlementsförslaget.

4 §
Paragrafen motsvarar 4 § i lagberedningens förslag.
Lagberedningen. I 87 § 2 mom. UL meddelas f. n. bestämmelser om rätt för

inteckningshavare att lösa ut utmätningssökanden. Bestämmelserna i detta ämne har flyttats till denna paragraf i förslaget.

I motsats till gällande lag (87 § 1 mom. UL) upptar förslaget inte någon

364 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

bestämmelse om prioriteten, när utmätning har skett för del av fordran för vilken egendomen svarar på grund av inteckning. Liksom i motsvarande fall rid utmätning av fast egendom har beredningen ansett det självklart, att ulmätningssökanden skall ha företräde framför den utlösande beträffande återstoden av sin fordran. Pantförskrivningen till honom gäller alltjämt och han kan inte genom utlösningen bli sämre ställd än om han genom egendomens försäljning fått betalt för den del av hans fordran som utmätningen avsåg.

Departementschefen. Paragrafen har, med vissa redaktionella jämkningar, utformats i enUghet med beredningens förslag. Den motsvarar 12 § FfL.

5 §

Paragrafen motsvarar 5 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Under kiankurs kan konkursförvaltaren enligt 71 § KL göra framställning om alt luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg skaU säljas i exekutiv ordning. För sådant fall gäller enligt 7 § i 1955 års försäljningslag, att rissa förmånsberältigade borgenärer kan ansluta sig tiU försäljningsyrkandet med verkan att försäljningen skall äga rum och lägsta bud beslämmas som om den anslutande varit utmätningssökande. Motsvarande bestämmelser har tagils upp i 5 § i förevarande förslag. Därrid har gjorts vissa jämkningar.

Enligt förslaget skall sålunda anslutningsrätt få utövas så snart exekutiv försäljning skall ske under konkurs, oavsett vem som tagit initiativ till försäljningen. Bland dem som f. n. kan begära anslutning uppräknas borgenär som har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § HB. I stället för förmånsrätt enligt detta lagrum skall träda förmånsrätt enligt 12 eller 13 § FRO (jfr 10 och 11 §§ FRL). Samma befogenhet bör tillkomma borgenär med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 a § HB som motsvaras av 14 § FRO (jfr 12 § FRL). Föreskrift härom har tagits upp i förslagel. Anslulningsrällen för dessa borgenärsgrupper har enligt beredningen dock raycket ringa praktisk betydelse, eftersom deras förmånsrätt går efter förmånsrätten för fordringar, med rilka är förenad luftpanträtt eller för vilka egendomen svarar på grund av inteckning eller med vilka är förenad retentionsrätt. Om konkursförvaltaren begärt försäljning, kommer därför lägsta budet att regelmässigt bestämmas på samma sätt, vare sig anslutningsrätt utövas eller inte. Beredningen utgår från att förvaltaren i hithörande fall måste anses begära försäljning inte bara för att tillgodose oprioriterade borgenärers rält ulan även med tanke på borgenärer som har allmän förmånsrätt. Beredningen erinrar i sammanhanget om alt förvaltaren enligt beredningens förslag till ändring av 71 § KL skall föra talan för borgenärer som har förmånsrätt enligt 12—14 §§ FRO (jfr 10—12 §§ FRL). Endast i fråga om egendom, som före konkursen utmätts för fordran utan förmånsrätt eller med sämre förmånsrätt än enligt 12, 13 eller 14 § FRO och skall säljas under konkursen, kan anslutningsrätten för nyss-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 365

näranda borgenärer få praktisk betydelse. Utmätning av lös egendom ger utmätningssökanden sämre förmånsrätt än som är förenad med fordringar som avses i 12—14 §§ FRO och borgenärer som har förmånsrätt enligt sistnämnda lagrum koramer därför att ligga inom skyddsbeloppet, om inte anslutningsräll finns och utövas.

Om försäljning kommer till stånd under konkurs, skall borgenärer som avses i 12—14 §§ FRO — om deras fordringar har anmälts — få utdelning efter sin förmånsrätt vare sig anslulningsrätt utövats eller inte.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag. I redaktionellt hänseende har bestämmelserna anpassats lill FRL.

Bestämmelserna har motsvarigheter i 13 § FfL.

6 §
Paragrafen motsvarar 6 § i lagberedningens förslag.
Lagberedningen. Bestämmelser om kungörande av auktion finns nu i 3 § i

1955 års försälj ningslag. Med hänsyn till innehållet i artikel VII i 1948 års konvention bör den tid som skall förflyta mellan kungörandet och auktionen, minst sex veckor, bestämmas i själva lagen. I FfL har motsvarande fråga överlämnats till tillämpningsförfattmng. Kungörelsen skall även innehålla uppgift om fördelningssammanträdet. Tiden för detta sammanträde är f. n. genom 1 § i 1955 års försäljningslag och 140 § UL bestämd till fjorton dagar efter auktionen. Förslagel överlåter åt ÖE atl bestämma tiden, men i stället skall tiden kungöras. Det förutsätts inte i förslaget, atl något särskilt bevakningssamraanträde skall hållas. Kungörelsen behöver följaktligen inte innehålla någon uppgift därom. Sakägarna skall uppmanas att anmäla sin rätt senast vid auktionen, dvs. innan ÖE övergår till alt ropa ut egendomen.

Departementschefen. Paragrafen har utformats i enlighet med beredningens förslag.

7 §
Paragrafen motsvarar 7 § i lagberedningens förslag.
Lagberedningen. Bestämmelserna i paragrafen ersätter senare delen av 3 §

i 1955 års försäljningslag. De är betingade av innehållet i 1948 års konvention och har därför tagils in i lagen, fastän de är tämligen detaljerade.

Det kan vara tveksamt, om inte lagen borde innehålla föreskrift att underrättelserna skall ange vem som har begärt försäljning. Frågan har dock inte så stor praktisk betydelse i fråga om luftfartyg och reservdelar därtill. Beredningen anser det i varje fall vara tillräckligt, om tillämpningsförfattningen innehåller bestämmelser i ämnet.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer raed beredningens förslag. Enligt rain mening bör i administrativ ordning föreskrivas att underrättelse till sakägare skall innehålla uppgift om vem som har begärt

366 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

8 §

Paragrafen motsvarar 8 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Bestämmelserna i denna paragraf är nya men har beträffande fast egendom sin motsvarighet i 24 § FfL (jfr 22 § i motsvarande departementsförslag) som i sin tur ersätter 104 § UL. Beredningen har ansett, atf det också i förevarande hig bör anges hur ÖE skall handla för den händelse att utlysandet av auktion risar sig vara bristfälligt.

Beredningen anmärker i sfimmanhanget, alt påföljderna av underlåtenhet att iaktta föreskrifterna om utlysandet i 1948 års konvention skall bestämmas av försäljningslandels lag, dock med beaktande av att försäljning som sker i strid med nämnda föreskrifter under rissa omständigheter kan förklaras ogiltig.

Departementschefen. Med riss redaktionell jämkning har paragrafen utformats i enlighet med beredningens förslag.

9 §
Paragrafen motsvarar 9 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. I paragrafen regleras det inledande förfarandet rid auktionen. Paragrafen ersätter fcrsta stycket i 4 § i 1955 års försäljningslag.

Som framgår av FfL skall särskilt bevakningssamraanträde alllid hållas före exekutiv fastighetsauktion. Det kan och kommer sannolikt i allmänhet också att hållas i omedelbar anslutning till auktionen. För luftfartygsför-säljningarnas del finns knappast någon anledning att frångå gällande ordning, rilken innebär att bevakningar som inle redan har gjorts får ske rid auktionens början innan den utmätta egendomen utbjuds till försäljning.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.

10 §

Paragrafen motsvarar 10 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. I denna paragraf anges vilka fordringar som skall tas upp i sakägarförteckningen. Bestämmelser härom finns f. n. i 4 § andra stycket i 1955 års försäljningslag. Förutom ulmälningsfordringen jämte kostnaden för förfarandet koraraer normalt inte i fråga andra fordringar än sådana, för rilka egendoraen svarar på grund av luflpanlrätl, inteckning eller retentionsrätt. Några rättigheter av nyttj anderättslyp skall inte beaktas rid försäljning av inhemska luftfartyg. Om egendomen är avträdd lill konkurs, skall också i sakägarförteckningen tas upp arvode och annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen. Har utmätning av egendomen skett före beslutet om egendomsavträdet och skall verkställigheten trots konkursen fortgå, skall därjämte tas upp anmälda fordringar som har förmånsrätt enligt 12—14 §§ FRO (jfr 10—12 §§ FRL).

När fråga är om försäljning av luftfartyg, vilket registrerats i främmande

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 367

stat som tillträtt 1948 års Genévekonventioii, och intecknade reservdelar till sådant luftfartyg, skall i sakägarförteckningen upptas också andra anspråk. Della framgår av 6 § andra styckel i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde lill konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Om en inlecknad fordringshandling vid exekutiv försäljning irmehas av egendomens ägare, får denne enligt 28 § i lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg lillgodonjuta samma rält sora skulle ha lillkoramit innehavare av inteckningen, dock inle ränta. Med anledning härav har i elt andra stycke av förevarande paragraf tagils in en erinran om att raed fordran avses även ägarhypotek.

Departementschefen. Paragrafen stämmer i sak överens med vad beredningen har föreslagit, I redaktionellt hänseende har den fått en utformning som ansluter till 25 § FfL,

11 §

Paragrafen motsvarar 11 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I enlighet raed beredningens förslag har i förevarande paragraf tagits upp vissa besläramelser rörande sakägarförteckningen, som kompletterar dem som finns i 10 §. Bestämmelserna, som ersätter 4 § andra och tredje styckena i 1955 års försäljningslag, har motsvarighet i 26 § FfL.

12 §
Paragrafen motsvarar 12 § i lagberedningens förslag.
Lagberedningen. I första punkten i paragrafens första stycke föreskrivs att

fordran i sakägarförteckningen skall las upp med dess belopp på dagen för köpeskillingsfördelningen, vilken skall vara bestämd och kungjord på föi'-hand (jfr 6 §). Regeln överensstämmer i sak med 29 §, jämförd raed 34 § 5. FfL (jfr 27 och 36 §§ i motsvarande departemenlsförslag). Beredningen frarahåller att i fråga om luftfartyg behöver inte fördelningsdagen och dagen då köparen får komma i besittning av egendomen sammanfalla (jfr 17 § femte stycket i departeraentsförslagel).

Övriga regler i första stycket har också raotsvarigheter i FfL. I 1955 års försäljningslag motsvaras de av en hänvisning i 4 § tredje stycket till 110 § 1 mom. UL.

Ränleregeln i andra stjcket av paragrafen motsvaras i 1955 års försäljningslag av hänvisning som 4 § tredje stycket gör till 112 § UL. Enligt 28 § i lagen om inskrivning av rätt lill luftfartyg får ränta inte beräknas på ägarhypotek. Besläramelse härom har beredningen ansett böra tas upp även i förevarande paragraf.

Departementschefen. Paragrafen har, med rissa redaktionella ändringar, utformats i enlighet med beredningens förslag.

368 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

13 §

Paragrafen motsvarar 13 § första styckel (delvis), 13 § andra och tredje styckena saral inledningen av 15 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf har i deparleraentsförslaget sammanförls vissa föreskrifter atl skyddsbelopp m. ra. skall anges i sakägarförteckningen. Paragrafen har fått en redaktionell utforraning som ansluter till 30 § FfL.

Den i andra stycket av paragrafen upptagna bestämmelsen, som motsvarar 5 § andra stycket i 1955 års försäljningslag, är betingad av artikel X (3) i 1948 års konvention.

14 §

Paragrafen motsvarar 14 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Bestämraelserna i denna paragraf om samtidig försäljning av flera luftfartyg eller av luftfartyg och inlecknat lager av reservdelar överensstämmer i sak med de bestämmelser som nu finns i 6 § i 1955 års försäljningslag. Paragrafen har utformats i enlighet raed beredningens förslag.

15 §

Paragrafen motsvarar 13 § första stycket (delris) i lagberedningens förslag.

Departementschef en. A\ 5 § i 1955 års försäljningslag framgår all täcknings-principen gäller rid exekutiv försäljning av luftfartyg ra. ra. I förevarande paragraf i departementsförslaget har lagils upp bestämmelser som ger ut-trjick för den nämnda princii)en. Förslaget innebär att försäljning kan ske så snart skyddsbeloppet är uppnått. Paragrafen har fått en utformning som ansluter till 32 § första stycket FfL.

Som beredningen har påpe:kat kan utöver köpeskilling knappast korama i fråga andra medel än förverkad handpenning (jfr 23 § i departeraentsförslagel).

16 §
Paragrafen raotsvarar 15 § 1 i lagberedningens förslag.
Departementschefen. I denna paragraf i deparleraentsförslaget har tagits

upp bestämmelser om betalningsvillkor som motsvarar dem som nu finns i 8 § i 1955 års försäljningslag. I paragrafens andra stycke anges att det skall anmärkas i sakägarförteckningen, om fordran inle får innestå.

17 §

Paragrafen motsvarar 15 § 2 och 3 i lagberedningens förslag. Lagberedningen. Enligt beredningens förslag skall handpenningen rid inrop på auktion liksom f. n. fastställas till en sjättedel av köpeskillingen och

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 369

minst kostnaden för förfarandet. Någon anledning alt såsora i gällande lag (jfr 10 § i 1955 års försäljningslag) maximera handpenningens belopp till vad sora skall betalas kontant anser beredningen inte finnas, eflersora övertagandeprincipen inte tiUämpas utan köpeskillingen skall betalas kontant, om inte annat arialas. Ställs säkerhet i stället för kontant handpenning, skall den enligt förslaget avse handpenningens belopp. Att såsom f. n. kräva säkerhet för större belopp förefaller beredningen inte vara behövligt. Att borgen skall vara proprieborgen framgår av 48 § i förslaget till lag om ändring i UL.

Liksom vid fastighelsförsäljning har i beredningens förslag staten och koramun befriats från skyldighet att lärana handpenning eller ställa säkerhet men ålagts ersättningsskyldighet intill motsvarande belopp.

Enligt förslaget äger köparen komma i besittning av egendomen, när köpeskillingen betalts till fullo. Förslaget skiljer sig i detta hänseende från 34 § FfL (jfr 36 § i motsvarande departemenlsförslag) enligt rilken fördelningsdagen skall anses som tillträdesdag. Detta sammanhänger med atl fast egendom kan ge betydande avkastning, varför tillträdesdagen bör vara fix. Beträffande utmätta luftfartyg och reservdelar kan knappast någon avkastning väntas men däremot kostnader för garagehyra och liknande som kanske kan undgås genom alt köparen tar hand om egendomen.

Departementschefen. 1 denna paragraf i deparlementsförslaget har tagits in föreskrifter dels om handpenning vid inrop på auktion (första—tredje styckena) dels om betalning av återstående del av den kontanta köpeskillingen (fjärde stycket) dels om köparens rält alt komma i besittning av egendomen och om egendomens ansvar för skuld efter besitlningstagandet (femte stycket).

Departemenlsförslaget i de nu angivna delarna har i allt väsentligt utformats i enlighet raed beredningens förslag. I förhållande till beredningsförslaget har eraeUertid gjorts rissa avvikelser. I deparleraentsförslaget har sålunda inte tagits upp någon motsvarighet till föreskriften i beredningens förslag (15 § 2. första stycket i sista punkten) alt bestäraraelserna i lagen om handpenning också gäller säkerhet för handpenning. Eftersom detta får anses ligga i sakens natur, har någon uttrycklig bestämraelse inte ansetts vara påkallad (jfr 35 § FfL). Den befrielse från skyldighet att lärana handpenning som beredningen har velat tillerkänna kommuner har utsträckts till alt avse också komraunalförbund (jfr 35 § tredje stycket FfL och 48 § i förslaget tiU lag ora ändring i UL).

18 §

Paragrafen motsvarar 16 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Bestämmelserna överensstämmer med dem som har tagits upp i 37 § FfL. De ersätter den hänvisning till 118 § UL som nu görs i 4 § tredje stycket i 1955 års försäljningslag.

370 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

19 §
Paragrafen motsvarar 17 § i lagberedningens förslag.
Departementschefen. I paragrafen ges bestämmelser som ersätter dem som

nu finns i 9 § i 1955 års för sälj ningslag. Bestämmelserna har utformats i överensstämmelse med 38 § andra stycket FfL.

20 §
Paragrafen motsvarar 18 § i lagberedningens förslag.
Lagberedningen. Bestämmelserna i paragrafen ersätter de bestämmelser

som nu finns i 11 § i 1955 års försäljningslag.

Beredningen påpekar att auktionsförrättare enligt 93 § UL kan vägra atl godta för låga inrop. Detta gäller emellertid inle vid auktion på vanliga fartyg och luftfartyg. Beredningen har inte kunnat finna att några sakliga invändningar kan framställas mot att den som förrättar auktion på luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådana fartyg får motsvarande befogenhet att vägra godta inrop. Beredningen anser emellertid att frågan härom kan anslå till dess beredningen behandlar försäljning av vanliga fartyg.

Departementschefen. Förevarande paragraf har girils en utformning som nära ansluter till 40 § FfL, I motsats till sistnämnda paragraf innefattar den inte någon befogenhet för den som förrättar auktion att vägra atl godta inrop, som kan anses vara för lågt, I och för sig framstår det sora tveksarat, om det föreligger något behov av en sådan befogenhet vid försäljning av luftfartyg (jfr prop, 1967: 16 s, 135). Som beredningen framhåller bör emellertid frågan härom kunna tas upp till nytt övervägande vid översynen av reglerna om exekution i fartyg. Det framstår också enligt min mening som lärapligt att reglerna i del avseendet bör vara desararaa för vanUga fartyg och luftfartyg-

21 och 22 §§

Paragraferna raotsvarar 19 och 20 §§ i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Paragraferna rör påföljd av underlåtenhet att betala föreskriven handpenning eller återstoden av köpeskillingen. Dessa frågor regleras nu av 95 § 1 raora. UL, jämfört med 1 § i 1955 års försäljningslag, samt 11 och 12 §§ i sistnämnda lag. De föreslagna paragraferna, som bar utformats i anslutning lill 40 och 41 §§ FfL, kompletteras av 144 § i beredningens förslag till ändring av UL (jfr 41 och 42 §§ i departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom saml 143 a § i departemenlsförslaget till lag om ändring i UL).

Betalar inroparen inte återstående ogulden del av köpeskillingen, skall auktionsförrättaren enligt 12 § i 1955 års försäljningslag ombesörja ny auktion. Förslaget föreskriver, att nytt försäljningsförsök skall göras, om sökanden inle avslår därifrån.

Frånsett del nu angivna fallet skall inte ske raer än ett försäljningsförsök. Misslyckas del, går utmätningen åter.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 371

Departementschefen. Förevarande paragrafer i deparleraentsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.

23 §

Paragrafen motsvarar 21 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I paragrafen ges regler om användningen av handpenning, när inropare inte har fullgjort sin betalningsskyldighet. Reglerna har motsvarigheter i 43 § FfL. De kompletteras av bestämraelserna i 143 a § i förslaget till lag om ändring i UL och ersätter bestämmelserna i 12 § första stycket i 1955 års försäljningslag.

24 §
Paragrafen motsvarar 22 § i beredningens förslag.

Lagberedningen. I 22 § i sill förslag har beredningen tagit upp vissa regler om köpeskillingsfördelning och om fullföljd av talan.

Bestämmelser om köpeskillingsfördelning och vad som har samband därmed finns f. n, i 13 och 14 §§ i 1955 års försäljningslag som kompletteras av 140 § UL, I förslaget hänvisas i det avseendet till vad som föreskrivs beträffande fast egendom i 143—166 §§ UL, i den lydelse som dessa paragrafer har i beredningens förslag lill lag om ändring i UL,

Departementschefen. Paragrafen har utforraats i enlighet med beredningens förslag, I sakligt hänseende innebär bestämmelserna i paragrafen inte någon nämnvärd ändring i vad som nu gäller.

25 §

Paragrafen motsvarar 23 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I enlighet med beredningens förslag har i förevarande paragraf tagits upp besläramelser som motsvarar dera sora ges i 48 § FfL. Bestämmelserna har inte någon motsvarighet i 1955 års försäljningslag.

Övergångsbestämmelserna

Punkt 1. Den nya lagen bör träda i kraft samtidigt med FfL, dvs. den 1 januari 1972.

Punkt 2. Eftersom den nya lagen inle innehåller några större sakUga nyheter, bör den i princip vara tillämplig även i redan anhängiga ärenden, om inte annat anges i övergångsbestämmelserna. Liksom i fråga om FfL bör alltså gälla atl nya lagen blir tillämplig på varje auktion sora äger rum efter ikraftträdandet. Om lagen skall vara tillämplig på auktion, bör också förberedande åtgärder inför auktionen ske i enlighet med lagen. I denna punkt föreslås sålunda alt nya lagens bestämraelser om sakägarförteckning samt om kungörande av auktion och vad som har samband därmed skall tillämpas före ikraftträdandet, om auktion skall hållas först efter ikraftträdandet (jfr punkt 2 första stycket i övergångsbestämmelserna lill FfL).

372 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Punkt 3. Har auktion ägt rum före nya lagens ikraftträdande, bör äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt om köpeskillingsfördelning och vad som har samband därmed tillämpas. Föreskriften om detta, som har tagits upp i förevajande punkt, överensstämmer med punkt 7 i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändring i UL.

Som beredningen framhåller bör det utan särskild föreskrift vara klart att punkt 12 i övergångsbestämmelserna i förslagel lill lag om ändring i UL gäller, när ÖE har meddelat utslag eller verkställt försäljning som rör luftfartyg eller reservdelar därtill.

Punkt 4. Bestämmelsema i 4 och 7 §§ i 1955 års försäljningslag ändrades år 1967. Ändringen hade samband med den nya lagstiftningen om företagsinteckning. I samband med ändringen meddelades en övergångsbestämmelse som innehöll att vad som föreskrevs i 4 och 7 §§ i deras äldre lydelse alltjämt skulle gälla, när luftfartyg eller reservdelar enligt punkt 3 b i övergångsbestämmelserna till lagen (1966: 454) om företagsinteckning fortfarande häftade för beriljad eller sökt förlagsinteckning. Enligt nämnda punkt i övergångsbestämmelserna kan älclre lag bli tillämplig i konkurs som inträder på grund av ansökan som görs iniom tio år efter lagens ikraftträdande den 1 juli 1967.

I enlighet med förslag av beredningen föreslås att nämnda övergångsbestämmelse till ändringen i 1955 års lag skall ha motsvarande tillämpning med avseende på nya lagen, dvs. att 4 och 7 §§ i 1955 års lag i deras lydelse före den 1 juli 1967 alltjämt skall gälla i de hänseenden som avsågs med 1967 års lagändring.

Punkt 5. På motsvarande sätt som i punkt 9 i övergångsbestämmelserna till FfL och punkt 13 i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i UL har i förevarande punkt föreskririts att bestämmelserna i 3 § nya lagen beträffande tidsfrist för försäljning och anstånd därmed inle skall vara tillämpliga rid indrivning av böter m. m.

Punkt 6. I denna punkt har tagits upp en övergångsbestämmelse som på vanUgt sätt anger hur hänvisningar till bestämmelsar sora ersätts genora bestämmelser i nya lagen skall tolkas.

3.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konventi(m rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

I 6 § i här ifrågavarande lag föreslås vissa ändringar som har karaktären av följdändringar till förslagen till lagar ora exekutiv försäljning av fast egendora och ora exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. Ändringarna i första stycket av paragrafen medför inle någon ändring i sak. Detsamma gäller beträffande ändringen i första punkten i andra stycket. Den föreslagna hänvisningen i andra punkten i andra stycket till vad som skall gälla beträf-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 373

fande förbehåll för rättighet i fast egendom torde medföra alt rättigheter som skall erkännas på grund av förevarande lag, dvs. rättigheter som enligt 2 § i lagen skall erkännas rid exekution i annan konventionsstats luftfartyg, får elt något bättre skydd än de nu har (jfr 33 och 39 §§ i förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom).

Samtidigt föreslås alt ordet "luftfartsstyrelsen" i 8 § skall bytas ut mot "luftfartsverket".

3.9 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsök
ningslagens ikraftträdande och vad i avseende därå iakttagas skall

I 12 § av nämnda förordning ges, med anknytning till vad sora nu föreskrivs i 120 § UL, bestämmelser om tillvägagångssättet när vid fastighetsauktion försäljningen skall ske genom utrop i upp- och avslag (s. k. Dutch auction).

Som förut har anförts skall vid fastighetsauktion enligt departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom försäljning i uppslag, dvs. genom bud och överbud, vara den enda tillåtna försäljningsformen. Med hänsyn härtill föreslås att 12 § i här ifrågavarande förordning skall upphävas.

3.10 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

I propositionen med förslag till JB framhöll jag att min avsikt var att i samband med att förslag om lagstiftning på exekutionsrätlens område lades fram ytterligare överväga de bestämraelser i JB som kunde beröras därav (prop 1970: 20 del A s. 393). I enlighet härmed har bestämmelserna i JB nu setts över mot bakgrunden av de förslag beträffande fastighetsexekulionen som jag har behandlat i det föregående, översynen har föranlett att ändringar föreslås i 6 kap. 15 §, 7 kap. 16, 17 och 19 §§, 8 kap. 15 §, 12 kap. 29 §, 17 kap. 10 §, 19 kap. 21 §, 20 kap. 6 och 9 §§, 22 kap. 3 § samt 23 kap. 2 §.

6 kap. 15 §

I 6 kap. 12 och 13 §§ JB finns bestämmelser om när inteckning helt eller delvis blir utan verkan till följd av exekutivt förfarande beträffande den intecknade egendomen. Bestämmelserna i 12 § avser fall då fastighet har sålts på exekutiv auktion, medan 13 § rör fall då under exekutivt förfarande fördelas medel som finns att tillgå ulan att fastigheten har sålts. I 14 § finns vidare bestämmelser om expropriations och liknande tvångsförvärvs inverkan på inteckning och pantbrev.

I 6 kap. 15 § ges föreskrifter om vad som skall gälla i fråga om inteckning och pantbrev när myndighet i annat fall än som avses i 12—14 §§ har fördelat medel mellan rättsägare i intecknad fastighet. Föreskrifterna innebär att

374 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

inteckningen blir ulan verkan lill den del medel vid fördelningen har fallit ut på pantbrevels belopp. Särskilda bestämmelser gäller för det faU att innehavare av pantbrev vid medelsfördelning har avstått från sin rätt till betalning.

Som framgår av det föregående föreslås nu regler i FfL som öppnar möjlighet att sälja utmätt fastighet underhand. Bestäramelserna härom innebär bl. a. att köparen vid underhandsförsäljning skall åläggas att svara för alla fordringar sora på grund av panträtt eller i övrigt är förenade raed förraånsrätt i fastighelen, om inte borgenär får betalt ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fastigheten. Förfallna belopp skall emellertid alltid betalas kontant, om inte köparen risar alt han avtalat annat raed den betalningsberättigade (58 § andra stycket FfL). I 143 § 2 mom. i förslaget till lag om ändring i UL har tagits upp regler om medelsfördelning efter underhandsförsäljning. Reglerna innebär alt fördelning av tillgängliga medel i första hand skall ske enligt köperillkoren och i övrigl enligt de grunder som gäller för upprättande av sakägarförteckning. Medelsfördelningen skall ankomma på ÖE.

Av vad som har anförts i anslutning till de föreslagna bestämmelserna om exekutiv underhandsförsäljning av fastighet framgår att avsikten är att underhandsförsäljning skall ske i former och ha verkan som överensstämmer med vad som gäller beträffande frivillig försäljning, i den mån det förhållandet att del rör sig om en exekutiv försäljning inle måste leda till annat. I enlighet härmed bör en exekutiv underhandsförsäljning lika litet som en fririllig försäljning ha den följden att inteckningar i såld fastighet helt eller delvis blir ulan verkan. Efter en underhandsförsäljning bör sålunda i normalfallet inteckning i fastigheten slå kvar ograverad, även om vid medelsfördelningen medel har fallit ut på pantbrevets belopp.

Den nuvarande utformningen av de nämnda bestämmelserna i 6 kap. JB medför att frågan om inverkan på inteckning av medelsfördelning efter exekutiv underhandsförsäljning av fastighet är att bedöma enligt 15 §. Om denna paragraf lämnas oförändrad blir inteckning således utan verkan i den raån betalning rid sådan medelsfördelning faller ut på pantbrevets belopp. För all undvika detta föreslås att det i ett nytt andra stycke i paragrafen görs undantag för det fall alt medeJsfördelning sker efter underhandsförsäljning.

Det är inte uteslutet alt en underhandsförsäljning av fastighet kan komma alt föregås av en särskild tilUiehörsförsäljning. Om en tillbehörsförsäljning i något undantagsfall har föregått en underhandsförsäljning av själva fastigheten, skall lilLbehörsmedlerL visserligen fördelas samtidigt med köpeskillingen för fastigheten och övriga medel som finns att tillgå. Därvid skall emellertid fördelningen av tillbehörsmedel ske enligt särskilda regler i FfL. I den mån tillbehörsmedel rid fördelningen faller ut på pantbrevs belopp bör, liksom vid fördelning som avses i 13 §, inteckningen helt eUer delvis bli utan verkan.

I enlighet med vad som nu har sagts föreslås att den nämnda undantagsfö-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 375

reskriften utformas så alt det framgår att de nuvarande reglerna i 15 § inle är tillämpliga om efter underhandsförsäljning av fastighet andra medel än lillbehörsmedel faller ut på pantbrevs belopp. Innebörden av föreskriften blir att fördelning av köpeskilling och avkastning ra. ra. efter en underhandsförsäljning aldrig får någon inverkan på inteckningar i fastighelen, medan frågan vilken inverkan fördelning av tillbehörsmedel som sker efter underhandsförsäljning av själva fastigheten får på inteckning får avgöras med till-lämpning av bestäramelserna i 15 § första styckel.

7 kap. 16, 17 och 19 §§ I 7 kap. 16 § första stycket, 17 § Iredje stycket och 19 § första styckel JB finns f. II. besläramelser om rättighets ställning när fastighet har sålts på exekutiv auktion. Bestämmelserna bör gälla också efter exekutiv underhandsförsäljning av faslighet. I enlighet härmed föreslås bestämmelserna få ändrad lydelse.

8 kap.15 § och 12 kap.29 §

I 8 kap. 15 § och 12 kap. 29 § finns bestämmelser i fråga om arrendators resp. hyresgästs rätt till uppsägning, om fastighet har blivit utmätt före tillträdesdagen. Motsvarande bestäraraelser finns nu i 2 kap. 32 § och 3 kap. 30 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt tiU fast egendom.

De nämnda bestämmelserna i JB innebär i sin nuvarande utformning att arrendatorn eller hyresgästen får säga upp avtalet om fastighelen utmäts före tillträdesdagen eller om före nämnda dag fordran för rilken panträtt har upplåtits i fastigheten fastställs till betalning ur denna. Uppsägningen skall dock ske inom tre månader från det arrendatorn eller hyresgästen fick kännedom om utmätningen eller betalningsfastställelsen. Upphävs utraätningen eller förfaller frågan om faslighetens exekutiva försäljning, får uppsägning inte ske därefter.

I det föregående har föreslagits regler som innebär atl domstols beslut, varigenom fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i faslighet, skall ha den verkan att fastighelen anses utmätt (77 a § UL). Det har också föreslagils regler om utmätning av ägarhypotek som bl. a. innebär att utmätningsman efter en sådan utmätning kan förordna alt fastigheten skall tas i anspråk, vilket skall ha till följd att fastighelen anses utmätt (91 a § UL). Vidare innefattar FfL regler som innebär att hela fastighelen kan dras in i förfarandet och därigenom anses utmätt om andel i fastighelen har tagits i mät (67 och 68 §§ FfL),

Arrendator eller hyresgäst bör ha rätt att säga upp arial både om fastigheten utmäts före tillträdesdagen och om den före denna dag är alt anse som ulmätt enligt de nämnda reglerna, I 8 kap. 15 § och 12 kap. 29 § JB föreslås ändringar i avsikt att låta detta komma till uttryck.

376 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

17 kap.10 §

Enligt 17 kap. 10 § andra stycket JB skall bestämmelserna i 3 § i kapitlet inle vara tillämpliga vid bestämmande av företrädesordningen mellan inskrivna rättigheter vid exekutiv försäljning. Som ett undantag från bestämmelserna i 4 § i kapitlet föreskrivs vidare alt, om inskrivning av rättigheter har sökts samma inskrivningsdag, förvärven har lika rätt, om inte annan företrädesordning har fastställts.

Enligt de föreslagna reglerna om exekutiv underhandsförsäljning av faslighet skall rättigheter som avses med de nämnda bestämmelserna alltid förbehållas rid sådan försäljning. Med hänsyn härtill kan fråga om tillämpning av bestämmelserna i 3 och 4 §§ inte komma upp rid exekutiv underhandsförsäljning. I enlighet med vad lagrådet har förordat (prop. 1970: 20 del A s. 385) har föreskrifterna i 17 kap. 10 § andra stycket därför ändrats lill att avse företrädesordningen mellan rättigheter vid exekutiv auktion (jfr 7 kap. 23§ JB).

19 kap.21 §

19 kap. 21 § JB innehåller föreskrifter om anteckningar i faslighelsbok eller tomlrätlsbok med anledning av vissa exekutiva åtgärder. Bl. a. föreskrivs i lagrummet i dess nuvarande utformning alt anteckning skall göras, om fordran för vilken panträtt har upplåtits fastställts till betalning ur fast egendom eller tomträtt.

Den näranda föreskriften tiör ändras med hänsyn till alt det nu föreslås att beslut varigenom fastställs att fordran skall ulgå med särskild förmånsrätt i fast egendom skall ha utmätningsverkan. I sammanhanget kan erinras om att sådan fastställelse med hänsyn till vad som föreskrivs i 13 kap. 26 § JB också får utmätningsverkan beträffande tomträtt.

20 kap. 6 och 9 §§

Enligt 20 kap. 6 § 7 JB gäller att lagfartsansökan skall avslås, om fastigheten på exekutiv auktion har sålts till annan än lagfartssökanden. Har fastig-hel på exekutiv auktion sålts till betalning av fordran för vilken den till följd av upplåtelse av panträtt eller på annan grund svarar oavsett vem den tillhör, har vidare enligt 9 § i sammEi kapitel förvärvaren rätt att få lagfart utan hinder av att föregående ägare inte har lagfart.

Nu nämnda bestämmelser bör gälla också när faslighet har sålts exekutivt under hand. I enlighet härmed föreslås bestämmelserna få ändrad lydelse.

22 kap. 3 § och 23 kap. 2 § Enhgt 22 kap. 3 § första stycket 4 och 23 kap. 2 § första stycket 6 skaU ansökan om inteckning resp. om inskrivning av nyttjanderätt, serritul och rätt till elektrisk kraft avslås, om fastigheten har frångått upplåtaren på grund av bl. a. exekutiv auktion.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 377

Motsvarande bör gälla också när fastighelen har sålts exekutivt under. hand. I enlighet härmed föreslås bestämraelserna få ändrad lydelse.

3.11 Förslaget till lag om ändring i uppbördsförordningen (1955: 272)

Enligt 60 § 3 mom. uppbördsförordningen i nu gällande lydelse äger bestämmelserna i 88 c § UL om tidsfrister för utmätning och försäljning av utmätt egendora och om anstånd med sådana åtgärder inte tillämpning vid utmätning för skatt. Vidare föreskrivs att bestäraraelserna i UL om skyldighet för borgenär alt i rissa fall förskjuta kostnad inle skall tillämpas vid sådan utmätning.

Som har anförts i det föregående bör de bestämmelser om lidsfrister för utraätningsförrättning och försäljning av utmätt egendom saral ora anstånd med sådana åtgärder som nu föreslås inle vara tillämpliga vid indrivning av skalt. I enlighet härmed föreslås alt nämnda föreskrifter i här ifrågavarande förordning ändras till att avse de bestämmelser i dessa avseenden som har tagits in i 88 c § UL samt 11 resp. 3 §§ i de föreslagna lagarna ora exekutiv försäljning av fast egendom samt om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Enligt förslaget lill lag om ändring i UL skall i 198 § 3 mora. ges generella bestäraraelser om skyldighet för borgenär atl förskjuta kostnader i utmäl-ningsraål. Samtidigt skall de bestämmelser i detta avseende som nu finns på skilda ställen i UL upphävas. Med hänsyn härtill föreslås den redaktionella ändringen i 60 § 3 mora. uppbördsförordningen att bestämmelserna i 198 § 3 mom. UL undantas från tillärapning rid skalteutraälning och alt nuvarande undantagsbestämmelse beträffande förskoltsregler i UL får utgå.

4. Hemställan

I enlighet med det anförda föreligger förslag till

1) lag om exekutiv försäljning av fast egendom,

2) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

3) lag om ändring i lag sökning slag en (1946: 808),

4) lag om ändring i rättegångsbalken,

5) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

6) lag om ändring i ackordslagen,

7) lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.,

8) lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 197t8 års konvention rörande internationeUt erkännande av rätt till luftfartyg,

9) lag om ändring i förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens ikraftträdande och vad i avseende därå iakttagas skall.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 379

Bilaga 1 (Lagberedningens förslag)

Förslag till Lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Fast egendom som tagits i mät säljs av överexekutor.

Om försäljning av tomträtt gäller detsamma som beträffande fast egendom.

2 §.

Vad i denna lag sägs om utmätt fast egendom gäller i tillämpliga delar även när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

3 §.

Med panträtt i fast egendom avses i det följande sådan panträtt som behandlas i 6 kap. jordabalken. De bestämmelser som meddelas om pantbrev gäller i tillämpliga delar även rilandebevis.

Vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt skall i tillämpliga delar gälla även rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

Med rättighet som besvärar fast egendom åsyftas i denna lag nyttjanderätt, serritut och samfällighetsrätt som avses i jordabalken och annan dylik rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre eller annan lag besvärar fast egendom.

Förberedande åtgärder och egendomens förvaltning

4 §.

När ärende som avses i denna lag inkommit till överexekutor, skall det genast upplagas till behandling för de förberedande åtgärder som är påkallade.

5 §.

Överexekutor skall låta beskriva fastigheten så snart del är lämpUgt med hänsyn till det fortsatta förfarandet, I beskrivningen skall tillbehör anges i den mån del är påkallat med hänsyn till deras värde eller av annan orsak.

Fastighetens ägare skall på anmodan tillhandahålla de handlingar som risar hans äganderätt eller tjänar till upplysning om rättigheter som besvärar fastighelen eller om tillbehör till denna och uppge vilka som har fordran eller rättighet som bör iakttagas rid egendomens försäljning, överexe-

380 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

kulor skall även på annat siitt söka inhämta fullständig utredning i dessa hänseenden och om den ekonomiska belastning som kända rättigheter kan tänkas utgöra för fastighelen, när det är av betydelse för försäljningen. Pantbrev som ägaren innehar skall på anmodan överlämnas och får därefter ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

Om ägaren driver näringsverksamhet på fastigheten, skall överexekutor underrätta känd innehavare av företagsinteckning i verksamheten om ärendet,

6 §.

Saknas taxeringsvärde eller kan det antagas vara missvisande, skall överexekutor låta värdera fastigheten rid lämplig tidpunkt. Tillbehör skall värderas för sig, om det finnes påkallat.

Om en eUer flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas och taxeringsvärde saknas eller kan antagas vara missrisande för någon av de gemensamt intecknade fastigheterna, skall alla värderas.

När faslighet eller tillbehör skall värderas, skall ägaren underrättas om förrättningen.

7 §.

Påstår någon bättre rätt till utmätt fastighet, skall överexekutor, om skäl föreligger därtill, förelägga honom att inom en månad efter att föreläggandet genom överexekutors försorg delgirits honom väcka talan mot ulmätningssökanden och den som i ärendet antagits vara ägare rid domstol som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken.

Om annan än fastighetens ägare påslår att han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör till fasligheten, har första stycket motsvarande tillämpning.

Väcks ej talan i enlighet med föreläggande som meddelats enligt första eller andra stycket, är talan förlorad mot sökanden, om ej denne själv inom förenämnda tid väckt talan mot den som påstått bättre rätt och den som i ärendet antagits vara ägare.

Är tvisten av väsentlig betydelse, får fasligheten ej säljas innan tvisten blirit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan har utgått.

8 §.

Ägare av ulmätt fastighet får ej minska dess värde genom att överlåta tillbehör eller genom atl annat än för husbehov avverka skog, bedriva grus-eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastigheten. I övrigt får han tillgodogöra sig normal avkastning av fastigheten till dess den sålts och skall tillträdas av köparen, i den mån annat ej följer av 10 eller 11 §. Detta gäller dock ej växande gröda eller annan avkastning som förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej heller upplåta rättighet som går utöver vad som är medgivet enligt första stycket. Därjämte äger överexekutor förbjuda honom alt upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan överexekutor medge undantag från förbud som nämns i första eller andra stycket, i den mån det kan ske utan intrång i utmätningssökandens rätt och i övrigt är lämpUgt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 381

9 §.

På begäran av borgenär äger överexekutor vid behov förordna, att kronofogdemyndigheten skall taga vård om tillbehör till fastigheten, I brådskande fall kan kronofogdemyncUgheten på begäran omedelbart taga vård om sådant tillbehör. Åtgärden skall genast anmälas hos överexekutor, som prövar om den skall bestå,

10 §,

Arrende, hyra eller annan avkastning av fastigheten som förfaller till betalning under förfarandets gång skall, om borgenär begär det och skäl föreligger därtill, uppbäras av överexekutor eller den han förordnar som syssloman. Överexekutor skall i sådant fall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att utge något till annan än överexekutor eller sysslomannen.

11 §.

Kan det befaras att ägaren vanvårdar fastighelen eller förfogar över den i strid mot 8 § eller att egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan överexekutor på begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalta fastigheten.

12 §.

Arrende, hyra och annan avkastning av fastigheten som syssloman uppbär skall redorisas till överexekutor vid tidpunkt som denne bestämmer.

Försäljning

13 §.

Ulmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller överexekutor på begäran ger anstånd.

Om ägaren begär anstånd, skall utmätningssökanden få tillfälle att yttra sig. Anstånd får beriljas, om denne medger det eller särskilda skäl föreUgger.

Anstånd får ej utan synnerliga skäl beriljas utöver ett år från utmätningen.

Försäljning skall ske på offentlig auktion, om ej annat följer av 17 eller 53 §.

14 §.

Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta fastighetens försäljning äger utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som rill utlösa sökanden skall, innan fastigheten sålts, till överexekutor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

15 §.

Om fastigheten ingår i konkursbo och skall säljas exekutivt, äger borgenär som i konkursen bevakat fordran med panträtt eller bättre förmånrätt i fastigheten begära alt denna säljs för hans fordran, om hans rätt till betalning ur fasligheten är ostridig eller styrks.

Den som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla det hos över-

382 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

exekutor senast två veckor före det bevakningssammanträde som nämns i21§.

I fråga om rätt att utlösa honom har 14 § motsvarande tillämpning.

16 §.

Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan samtidig försäljning av fastighelen i övrigt, skall överexekutor utsätta sammanträde för prövning av frågan och kalla sökanden, fastighetens ägare och envar för överexekutor känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av rättighet som kan påverkas av försäljningen.

Blir vid sammanträdet närvarande sakägare ense om att tillbehör bör säljas för sig, förordnar överexekutor i enlighet därmed, om särskilda skäl ej föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får överexekutor förordna därom endast om synnerliga skäl föreligger.

Råder trist om tillbehör isom avses i 7 § andra stycket, får särskild försäljning därav ej ske förrän tristen blirit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan har utgått.

17 §.

Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelserna om försäljning av utmätt lösöre. Övei-exekutor träder därrid i kronofogdemyndighetens ställe.

Tillbehör som i denna ordning sålts för sig upphör att höra till fastigheten, även om det ej skills från denna,

18 §,

Vad som influtit genom särskild försäljning av tillbehör skall tillkomma dem som har fordringar med rätt i fastigheten, efter det företräde mellan dem som gäller enligt lag. Vill någon avstå från sin rätt till betalning och inverkar det på rillkoren vid fastighetens försäljning, skall han göra det senast vid det bevakningssammanträde som nämns i 21 §. Därefter kan avståendet ej återkallas.

19 §.

Om medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör förslår att förnöja sökanden samt dem som har bättre rält och ej avstått från betalning, skall förfarandet avbrytas, om ej egendomen är avträdd till konkurs och förvaltaren begär alt förfarandet skall fortgå.

20 §.

Tid och plats för auktion på fastigheten bestäms sedan sökanden och ägaren fått tillfälle att yttra sig, när det ej föranleder för stor tidsutdräkt.

Ägaren är pliktig att låta fastigheten risas för allmänheten på lämplig tid. Detsamma gäller för nyttjanderättshavare.

21 §.

För förhandling om försäljningen skall sammanträde hållas antingen samma dag som auktionen eller lämphg dag tidigare {bevakningssammanträde).

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 383

22 §.

Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall även innehålla uppgift om bevakningssammanträdet och sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt hos överexekutor senast vid bevakningssammanträdet.

Har överexekutor förordnal om särskild försäljning av tillbehör, får kungörelsen ej utfärdas förrän den försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts eller frågan om sådan försäljning förfallit.

23 §.

Kända innehavare av fordringar eller rättigheter som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid underrättas genom brev. Därvid skall anges vem som begärt försäljning, fordran för rilken försäljning skall äga rum och med fordringen förenad rätt i fastigheten. Innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § förmånsrättsordningen behöver ej särskilt underrättas. När anslutning gjorts enligt 15 §, skall det meddelas på motsvarande sätt.

Även sökanden och ägaren underrättas genom brev.

24 §.

Har auktion och sammanträden ej blirit utlysta så som angirits i 22 och 23 §§, skall förfarandet avbrytas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt, och nya tider utlysas.

Sakägare som avses i 23 § skall såritt möjligt i god tid före bevakningssammanträdet underrättas om avbrottet.

25 §.

Vid bevakningssammanträdet skall lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i handUngarna och för ridtagna åtgärder. Därefter skall innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen uppmanas att anmäla den. Om anmälan skett hos överexekutor före sammanträdet, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall få tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de rillkor som skall gälla för försäljningen.

Om tillbehör sålts för sig, behandlas särskilt hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall användas, i den mån det inverkar på rillkoren för fastighetens försäljning.

26 §.

När förhandlingen avslutats, upprättas sakägarförteckning i enUghet med 27—34 §§, om ej avvikelse föranleds av 35 §.

27 §.

I förteckningen upptages 1. om fastigheten ingår i konkursbo:

a) arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen,

384 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

b) fordran som skall ulgå ur fastigheten med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § förmånsrättsordningen,

2. fordran som skall ulgå med förmånsrätt enligt 8 § 1) eller 9 § 1) eller 2) förmånsrättsordningen och förfallit till betalning senast på den tillträdesdag som anges i 34 §,

3. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,

4. rättighet som besvärar fastighelen och är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig. Rättighet som består oavsett fastighetens försäljning skall dock ej upplagas.

Härtill kommer utraätningssökandens fordran, om den ej ingår under 1—3, och kostnaden för förfarandet,

28 §.

Fordringar och rättigheter upptages efter det företräde som gäller enUgl lag. Inskriven rättighet har företräde framför fordran med förmånsrätt på grund av utmätning, om inskrivning sökts före dagen för utmätningen. Kostnaden för förfarandet upptages närmast före sökandens fordran.

Tillägg som avses i 6 kap. 3 § jordabalken upptages före pantbrevets kapitalbelopp, om ej borgenären yrkar annat.

Fordran eller rättighet upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller ora inteckning eller inskrivning är sökt men ännu ej beviljats eller om tvist föreligger.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, upptages, om ej annat följer av 15 §, konkursboet som sökande utan förmånsrätt.

29 §.

Fordran upptages med dess belopp på tillträdesdagen. Panträtt får dock ej på grund härav åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg som följer av 6 kap. 3 § jordalDalken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptages återstoden som ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blirit anmäld, upplages pantbrevets belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken som med hänsyn till ägarens uppgifter och andra upplysta omständigheter kan antagas böra ulgå.

Ägarhypotek upptages utan tillägg, om det ej är ulmätt.

30 §.

Fordran, som ej är förfallen och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages med det belopp sora efter fem procent årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

31 §.

Rättighet som besvärar fastigheten upptages utan alt något belopp anges för den.

32 §.

I förteckningen upptagna fordringar med bättre rätt än den för vilken fastigheten skall säljas är skyddade vid försäljningen. Sammanlagda beloppet av sålimda skyddade fordringar och kostnaden för förfarandet {skydds-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 385

beloppet) skall täckas av köpeskillingen för fastigheten, behållen köpeskilling för tillbehör, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå. Om fordran har bättre rätt som endast gäller i andel av fastigheten, får detta dock ej hindra försäljning, sårida köpeskillingen för fastigheten förslår lill betalning av någon del av exekulionsfordringen.

Med tillämpning av 18 § bestämmer överexekutor i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas till betalning av fordran som upptagits i förteckningen. Medlen får ej tagas i anspråk för skyddad fordran annat än i enlighet med vad sålunda blivit bestämt,

I förteckningen anges rilka fordringar som är skyddade. Vidare anges det minsta belopp som måste bjudas för att skyddade fordringar och kostnaden för förfarandet skall täckas. Bestämmelse som meddelats om användningen av behållen köpeskilling för tillbehör skall också intagas,

33 §,

Beträffande rättigheter som upptagits i förteckningen gäller följande:

1. Rättigheter med bättre rätt än den fordran för vilken fastighelen skall
säljas är skyddade utan särskilt förbehåll. Detta är dock icke tillämpUgt på
rättighet rilken gäller endast i andel av fastigheten och ej har bättre rätt
i andelen än fordran som ej är skyddad enligt 32 §.

Inskriven tomträtt gäller alltid utan förbehåll.

2. Andra rättigheter skall särskilt förbehållas, om del saknas anledning till
antagande alt de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för inneha
vare av fordran med bättre rätt. Härrid räknas rätt till ägarhypotek ej som
fordran, i den mån ägarhypoteket ej är utmätt.

Talan mot överexekutors beslut, varigenom rättighet förbehållils enligt första stycket, får endast föras av den som har bestritt sådant förbehåll. Innehavare av rättighet som ej har förbehållits enligt första stycket får ej föra talan mot överexekutors beslut.

3. Rättigheter som ej skyddas enligt 1 eller förbehållits enligt 2 kan skyddas genom förbehåll rid auktionen enligt 38 §.

4. I förteckningen anges vilka rättigheter som skyddas enligt 1 eller förbehållits enUgt 2.

Förteckningen skall innehålla erinran om den rätt till förlängt avtal eller skadestånd som enligt lag tillkommer arrendator eller hyresgäst, om han blir uppsagd med anledning av fastighetens försäljning.

Finns bostadsrätt, skall erinras om den rätt att kvarbo såsom hyresgäst under viss lid som enligt lag tillkommer bostadsrättshavaren.

34 §.

I förteckningen anges även betalningsvillkoren och tillträdesdag. Härom gäller följande:

1. I avräkning på köpeskillingen skall innestå kapitalbeloppet av skyddad fordran som är förenad med panträtt, om ej borgenären framställt yrkande om betalning och fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen eller det föreUgger sådant fall som avses i 28 § tredje stycket.

Fordran som är förenad med panträtt endasl i andel av fastigheten skall dock betalas kontant.

Första stycket gäller ej heller, om fordran skall betalas med köpeskilling för tillbehör eller om köpeskilUngen för fastigheten ej täcker skyddade fordringar och andra medel skall användas därtill,

13 Riksdagen 1971.1 saml Nr 20

386 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

2. Ägarhypotek skall ulan särskilt yrkande betalas kontant, även om det faller inom skyddsbeloppet.

3. Återstoden av köpeskillingen skall betalas kontant, om ej inroparen visar att han avtalat annat med den som enligt förteckningen är betalnings-berättigad.

4. Den som inropar fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 1—3 skall betalas kontant eller mindre än den kostnad som skall ulgå ur fastigheten. Handpenning skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet kan godtagas jämväl fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande. Vad som i det följande sägs om handpenning gäller även säkerhet för handpenning intill det belopp som säkerheten gäller.

Staten eller kommun behöver ej lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 42 § ersättningsskyldig intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 22 § kungjorts för köpeskillingens fördelning, i den mån den som enligt förteckningen är betalningsberättigad ej medgivit avräkning. Om det enUgt förteckningen är ovisst vem beloppet tillkommer, får det ej avräknas.

5. Som tillträdesdag räknas den dag som kungjorts för fördelningssam
manträdet, Överexekutor kan medge inroparen alt taga vård om egendo
men tidigare.

Överexekutor kan bestämma, att ogulden avkastning av fasligheten, som enligt 10 eller 11 § skolat betalas till överexekutor eller syssloman och har förfallit under tiden till och med tillträdesdagen, skall tillkomma köparen. Om sådan avkastning i annat fall betalas till köparen, skall denne redovisa därför till överexekutor.

Avkastning som förfaller efter tillträdesdagen tillkommer köparen,

6. Har ägaren ej annan bostad, kan överexekutor tillåta honom att bo på
fastighelen högst tre månader efter tillträdesdagen. Uppgift härom skall in
tagas i förteckningen.

35 §.

Sakägare vars rätt beror därav äger fordra, atl försäljningen skall ske på andra villkor än som angirits ovan, om avvikelsen ej gör intrång i annans rätt. Den som ej själv begärt försäljning får icke motsätta sig, att skyddsbeloppet höjs.

36 §.

Efter fastighetens försäljning svarar denna ej för fordran som avses i 27 § 2 och förfalUt till betalning senast på tillträdesdagen.

Borgenär som har pantbrev kan ej efter fastighetens försäljning mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § jordabalken.

Inroparen blir personligen belalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse avräknats på den kontanta köpeskillingen, och den förra ägaren blir fri från ansvar därför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 387

37 §.

Vid auktionen skall, i den mån det är påkallat med hänsyn lill värdet av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken egendom som skall följa fasligheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör ej skall följa den. Vad sålunda angirits är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. I övrigl ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall del anmälas,

Sakägarförteckningen skall föredragas.

Del skall meddelas, att fastighelen utropas under förbehåll alt inrop skall prövas enligt 39 §.

38 §.

I fråga om rättighet sora enligt 33 § 3 kan förbehållas vid auktionen skall iakttagas följande:

1. Fastigheten utropas först utan förbehåll om rättighetens bestånd och
därefter med sådant förbehåll. Om vid det senare utropet uppnås bud som
täcker fordringar med bättre rätt eller lika högt bud, har det budet före
träde.

Atl ägarhypotek icke täcks utgör ej hinder mol att bud med förbehåll för rättigheten godlages, i den mån ägarhypoteket ej är ulmätt.

2. Upptager sakägarförteckningen två eller flera rättigheter som avses i denna paragraf, skall fastigheten först utropas ulan förbehåll för någon rättighet och därefter med förbehåll först endast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för ökat antal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rättigheter har företräde, även om del är lägre.

3. När bud med förbehåll för rättighet ej täcker fordringar med bättre rätt, äger rättighetshavaren skydda sin rättighet genom att betala skillnaden mellan det budet och bud utan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt.

Om rättighetshavare i fall som avses under 2 är rillig att betala i första stycket angiven skillnad men beloppet ej ensamt eller i förening med annat tillskott som bjuds förslår för att fordringar med bättre rätt skall täckas, skall fasligheten utropas med förbehåll för hans rättighet och den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjuds.

Detsamma gäller, om bud med förbehåll för rättigheten ej understiger bud utan sådant förbehåll men fordringar med bättre rätt ej är täckta.

4. Om borgenär, vars fordran ej blivit täckt genom visst bud, godtager detta, skall fordringen vid tillämpning av 1—3 räknas som täckt.

5. Om rättighetshavare i stället för betalning ställer säkerhet, skall det gälla.

39 §.

Innan inrop godtages skall överexekutor pröva, att skyddsbeloppet blirit uppnått. Även om detta är förhållandet får inropet ej godtagas, om det är sannoUkt alt avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Om samtliga berörda sakägare medger det, får inrop godtagas utan hinder av första stycket. Sökanden kan medge, att inrop godtages ehuru kostnaden för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop får ej godtagas, om sökandens fordran ej täcks och han motsätter

388 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

40 §.

Om inropare ej utan dröjsmål lämnar föreskriven handpenning, skall fastigheten utropas på nytt. överexekutor äger på begäran göra elt kort uppehåll i handläggningen för alt bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet.

I fall som avses i 38 § skall handpenning lämnas för varje inrop, även om fastigheten skall utropas på nytt. Om inrop ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

Betalar inroparen ej ogulden del av den kontanta köpeskillingen senast rid fördelningssammanträdet, är inropet ogiltigt.

41 §.

Har godtagbart inrop ej skett, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 40 § tredje stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden ej avstår därifrån.

Om två auktioner hållits utan att fastigheten blirit såld och det saknas anledning till antagande att fastighelen kan säljas inom rimlig lid, äger överexekutor avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skaU hållas, har 20—40 §§ motsvarande tillämpning. Anmälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

När nytt försäljningsförsök ej skall göras, går utmätningen åter. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan ridtagna åtgärder.

42 §,

När ny auktion hålls sedan inrop blivit ogiltigt enligt 40 § tredje stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som rid den förra auktionen jämte sex procent årlig ränta därå från tillträdesdagen till och med den nya tillträdesdagen och kostnaden för den nya auktionen. Detta gäller även om fastigheten säljs med förbehåll för rättighet som ej förbehölls vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nya inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet.

Blir fastigheten ej såld när ny auktion hålls, är hela handpenrdngen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Återstoden tillkommer inroparen.

Angående rätt för inroparen att i risst fall frånträda köpet och återfå handpenning stadgas i 46 §.

43 §.

Sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts, utfärdar överexekutor köpebrev.

Visar inroparen att han bjudit för annans räkning, skall köpebrevet utfärdas till denne. Har inrojDaren fått avräkna belopp som skolat betalas kontant, är inroparen och köparen solidariskt ansvariga för beloppet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 389

44 §.

Även om köpebrev ännu ej utfärdats, får inropare, som fullgjort sin betalningsskyldighet, tillträda fastigheten på den för köpeskillingens fördelning bestämda dagen. Han svarar därefter för ägares skyldigheter i den mån de skall fullgöras efter tillträdesdagen.

Om köparen vill att i sakägarförteckningen upptaget arrende- eller hyresavtal, som ej är skyddat enligt 33 § 1 eller förbehållils enUgt 33 § 2 eller vid auktionen, skall upphöra, åligger det honom att inom en månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mot köparen. Beträffande den tid då arrende- eller hyresavtal med anledning av uppsägning skall upphöra gäller vad som är föreskrivet i fråga om uppsägning eller frivillig överlåtelse av faslighet.

Om arrendators eller hyresgästs rätt alt begära förlängning av avtalet eller att erhålla skadestånd meddelas bestämmelser i.... kap. jordabalken.

Om annan rättighet upphör med anledning av försäljningen, skall köparen underrätta rättighetshavaren, när det behövs.

45 §.

I fråga om rättighet som ej omedelbart skall upphöra efter fastighetens försäljning gäller följande:

1. Om arrende, hyra eller annat vederlag skall utgå under rättighetens hela bestånd i särskilda poster, får fordran hos den förra ägaren ej avräknas på belopp som förfaller till betalning mer än sex månader eller, i fråga om arrende, mer än ett år efter tillträdesdagen. Beträffande sådant belopp gäller ej heller betalning till den förra ägaren eller uppgörelse med denne.

2. Fordran som rättighetshavaren förvärvat eller förskottsbetalning eller uppgörelse som skett efter att fasligheten utmätts får ej åberopas mot köparen, om rättighetshavaren kände eller bort känna utmätningen.

3. Angående verkan av att i arrende- eller hyresavtal skett ändringar eller tillägg som ej var kända vid auktionen gäller vad som i.......................................................... kap. jordabalken är föreskrivet i fråga om fririllig försäljning.

4. Angående rättighetshavares rätt till ersättning av tidigare ägare, om rättigheten upphör i anledning av fastighetens försäljning, meddelas bestämmelser i 7 kap. 18 § jordabalken.

Om köpare, som enligt 44 § svarar för tidigare ägares skyldigheter mot rättighelshavare, underlåter att fullgöra dem, har 19 § andra styckel andra och tredje punkterna i nämnda kap. motsvarande tillärapning.

46 §.

Överklagas exekutiv auktion, skall inroparen utan hinder därav fullgöra sin betalningsskyldighet senast vid fördelningssammanlrädet. Han äger också efter sammanträdet tillträda fasligheten, om ej, innan han blivit berättigad därtill, annat förordnats enligt 218 § utsökningslagen.

Får inroparen enligt meddelat förordnande ej tillträda fastighelen på den bestämda dagen och är hindret ej hävt inom tre månader från samma dag, äger han frånträda köpet och återfå vad han betalt jämte därå upplupen ränta, såvida han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

390 Kungl. Maj:ts-proposition nr 20 år 1971

Gemensamt intecknade fastigheter

47 §.

Bestämmelsema i 13—46 §§ gäller även när någon av två eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas.

Av gemensam inteckning, för rilken fastigheten svarar enligt 6 kap. 17 eller 18 § jordabalken, skall i sakägarförteckningen upptagas det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till de andra. Beloppet skall betalas kontant, om ej annat avtalas mellan köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

Beträffande försäljning av två eller flera gemensamt inlecknade fasligheter skall även följande särskilda bestämmelser iakttagas.

48 §.

När gemensamt intecknadi faslighet skall säljas, äger den som har panträtt på grund av inteckningen indraga annan inlecknad fastighet i försäljningen, om den svarar för det intecknade beloppet eller del av detta för den fastighet som skall säljas. Skall denna säljas för fordran som har lika eller bättre rält, får han även indraga fastighet som svarar för inteckningen först efter den faslighet som skall säljas.

Yrkande om indragning skall framställas hos överexekutor senast vid bevakningssammanträdet. Det skall delgivas fastighetens ägare med föreläggande för honom att inkomma med yttrande inom tid som överexekutor bestämmer. Bevakningssamraanträde och auktion skall inställas, när det behövs för att yrkandet skall hinna prövas. Härvid har 24 § motsvarande till-lämpning.

Bifalles yrkandet, anses den indragna fastigheten utmätt när beslutet meddelas. Den får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

49 §.

Till ledning för upprättandet av sakägarförteckning skall vid bevakningssararaanträdet upptagas till förhandling hur utrop skall äga rum. Härvid iakttages följande;

1. Geraensamt intecknade fastigheter skall utropas var för sig,

a) om fastigheterna har olika ägare,

b) om fastighet med stöd av 48 § indragits i försäljningen,

c) om någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för geraensara inteckning,

d) om någon av fastigheterna besväras av särskild inteckning eller nå
gon faslighels ansvar för gemensam inteckning ej avser inteckningens hela
belopp,

e) om det yrkas av innehavare av rättighet i någon av fastigheterna och
rättigheten ej skall bestå oavsett om fastigheten säljs,

f) om det i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars rält kan bero
därav.

Yrkande sora avses under e) eller f) skall fraraställas innan sararaanträdel avslutas.

2. Sedan särskilda utrop ägt rum när del skall ske, skall fastigheterna ut
ropas gemensamt, om de h:ir samma ägare. Har fastighetema olika ägare,
skall gemensamt utrop äga rum endast om full betalning ej uppnåtts för
fordran för vilken samtliga fastigheter svarar eller ägarna är ense om att

Kungl. Mai:ts proposition nr 20 dr 1971 391

fastigheterna skall utropas gemensamt. Fastighet som endast svarar i andra hand behöver dock ej utropas gemensamt med fastighet som svarar i första hand annat än om särskilda skäl föreligger.

Om rättighet har förbehållits vid särskilt utrop av fastighet som besväras därav, skall det gälla även om därefter gemensamt utrop äger rum, I annat fall skall 38 § tillämpas även vid det gemensararaa utropet.

Uppnås rid gemensamt utrop högre bud än summan av de förra buden, skall det gälla, om ej annat följer av 51 §.

3. I andra fall skall gemensamt intecknade fastigheter endasl utropas gemensamt.

50 §.

Beträffande upprättandet av sakägarförteckning iakttages följande:

1. I fall som avses i 49 § 1 upprättas särskild sakägarförteckning för varje
fastighet som skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen
begärts på grund av den bästa gemensamma inteckningen, om ej exeku
tionsfordringen har bättre rält.

Om ansvaret för gemensam inteckning kan komma att vid försäljningen vidgas utöver vad som anges i 47 § andra styckel, skall det anmärkas.

När fastighet indragits enligt 48 §, beräknas tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken med utgångspunkt från den första utmätningen.

Beträffande fastighet som endast svarar i andra hand anges, om sådant ansvar kan ifrågakomma.

2. I fall som avses under 1 skall varje fordran som är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej inroparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad avtalar annat.

3. Handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om inropad fastighet enligt 49 § skall utropas på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

4. I fall som avses i 49 § 3 upprättas gemensam sakägarförteckning för fastigheterna.

Rättighet som avses i 27 § 4 skall härrid anses upplåten i alla fastigheterna.

5. Vid tillämpning av 35 § skall iakttagas, att innehavare av gemensam in
teckning ej får efterge den gemensamma ansvarigheten annat än om fastig
heterna säljs var för sig.

51 §.

Vid auktionen skall även iakttagas följande:

1. Om fastighet indragits i försäljningen med stöel av 48 § och den först utmätta fastigheten ej blir såld, skall ej någon av fastigheterna säljas.

2. Fastighet som endast i andra hand svarar för fordran på grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringen innan det risat sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet som svarar i första hand.

Den i andra hand ansvariga fastigheten får ej heller säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fasligheten skall svara eller ställer säkerhet för beloppet.

3. När gemensamt intecknade fasligheter, efter föregående särskilda utrop,
har utropats gemensamt, skall den köpeskilling som därrid bjudits fördelas
efter fastigheternas taxeringsvärden eller, om särskild värdering skett i
ärendet, efter de värden som därrid åsatts fastigheterna. Fastighets andel

392 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som bjudits för den fastigheten vid särskilt utrop. Har någon av fastigheterna utropats med tillbehör som ej ingick i del värde efter vilket dess andel i köpeskillingen skall beräknas eller utropats ulan tillbehör som omfattades därav, skall den fastighetens värde rid tillämpningen av det sagda jämkas efter vad som finnes påkallat av nämnda förhållande.

Finnes beträffande någon av fastigheterna att dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel icke uppgår lill skyddsbeloppet och skall därför frågan om den fastighetens försäljning förfalla, skall de övriga fastigheterna utropas gemensamt.

4. Om det ej uppnås bud som förslår till betalning av någon del av exekutionsfordringen, får ej någon av fastigheterna säljas.

5. Vid tillämpning av 39 § första stycket skall prövningen, hururida avsevärt högre köpeskilling kan uppnås, avse den sammanlagda köpeskillingen för samtliga fastigheter som inropats vid auktionen.

Forisatt inteckningsansvar

52 §.

Efter försäljning av fast egendom äger överexekutor på begäran av köparen förordna, att inteckning, som annars enligt 6 kap. 11 § första stycket jordabalken blir utan verkan i fastigheten, skall alltjämt gälla.

I fall, då gemensamt intecknade fastigheter sålts i enlighet med gemensam sakägarförteckning och försäljningen omfattade alla fastigheter vari inteckningen gällde, har första stycket motsvarande tillämpning i fråga om inteckningen, om den annars enligt 6 kap. 19 § första styckel jordabalken blir utan verkan.

När gemensamt intecknad fastighet, som enligt 6 kap. 18 § jordabalken svarar för hela inteckningen i förhållande till de andra fastigheterna, har sålts enligt särskild sakägarförteckning och fordringen har blivit täckt, äger överexekutor på begäran av köparen förordna, att inteckningen, om den annars enligt 6 kap. 19 § andra stycket blir utan verkan i fastigheten, skall alltjämt gälla i denna och att de andra fastigheterna skall vara fria.

Begäran skall framställas senast rid sararaanträdel för köpeskillingens fördelning. Därrid skall pantbrevet inges, om del ej förut är tillgängligt för överexekutor.

Överexekutor skall anmäla förordnande enligt denna paragraf till inskrivningsmyndigheten och översända pantbrevet för utfärdande av nytt pantbrev, när sådan åtgärd b(jhövs.

Försäljning under hand

53 §.

Utmätt fastighet får säljas under hand, om del är tillförlitUgt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastighelen och försäljning i sådan ordning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion.

Innan egendomen utbjuds till försäljning under hand skall ägaren och sökanden få tillfälle att yttra sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 393

54 §.

Beträffande villkoren för försäljning under hand gäller följande:

1. Köparen skall åläggas alt svara för alla fordringar som på grund av
panträtt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fastigheten,
om ej borgenär får betalt ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från
betalning ur fastighelen.

Förfallna belopp skall betalas kontant, om ej köparen visar att han avtalat annat med den betalningsberättigade. Vad som behövs för att läcka kostnad som uppkommit under förfarandet skall också betalas kontant, om ej sökanden medger att försäljning ändå får ske.

2. Före försäljningen upplåtna rättigheter som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Härvid har 45 § motsvarande tillämpning.

3. Köparen skall lämna handpenning enligt vad som i 34 § 4 föreskrivs för inropare på exekutiv auktion.

Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter att köpehandling upprättats. Försummas del, är köpet ogiltigt.

Beträffande handpenningen har 42 § motsvarande tillämpning, om köpet bUr ogiltigt. Vad i 42 § första stycket sägs om auktion skall även gälla försäljning under hand,

4. I övrigt bestämmer överexekutor köpevillkoren,

55 §,

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. Har auktion föregått utan att därvid godtagbart inrop skett, behövs dock ej godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Ägaren ådrager sig icke genom alt godkänna försäljningsvillkoren någon förpliktelse som annars förutsätter frivillig överlåtelse.

Om ägaren ej godkänt försäljningsvillkoren, skall han genast underrättas om skedd försäljning.

56 §.

Om köpeskillingen betalts i rätt lid och försäljningen vunnit laga krafl, utfärdar överexekutor köpebrev.

Överklagas försäljningen, har 46 § motsvarande tillämpning.

57 §. Säljs egendoraen ej under hand, skall den utbjudas lill försäljning på auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet

58 §.

Bestämmelserna i 4—57 §§ gäller i tillämpliga delar även när fast egendom tagits i mät medan gäidenärens rätt därtill är rillkorlig eller när andel i fastighet blivit utmätt, om ej annat följer av 59—66 §§ här nedan.

59 §.

Om fastighet enligt 82 § 2 mom. utsökningslagen tagils i mät hos gäldenär som överlåtit fastigheten eller risst område därav under rillkor som alltjämt gäller, skall avvaktas, huruvida rillkoret uppfylls eller ej.

13t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

394 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

När endasl visst område överlåtits till annan och det icke utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas hururida villkoret uppfylls eller ej, får dock fastigheten säljas för överlåtarens gäld med förbehåll för den rält till området som tillkommer den andre. Försäljningen omfattar i sådant fall även den rätt mot förvärvaren av området som ulmätts enligt 82 § 2 mom. utsökningslagen. Den som förvärvar gäidenärens rätt skall också svara för dennes skyldigheter mot föivärvaren av området enligt fångeshandlingen.

60 §.

Om faslighet eller risst område därav enligt 82 § 3 mom. utsökningslagen tagits i mät hos den som förvärvat egendomen under rillkor som alltjämt gäller, skall överexekutor utbjuda gäidenärens rätt enligt hans fångeshandling till försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet, om ej anstånd medges. Den som förvärvar gäidenärens rätt svarar för dennes skyldigheter i enlighet med nämnda fångeshandling. Ansökan om inteckning, som gjorts samma dag som utmätningen eller senare, förfaller genom försäljningen, om ej överexekutor på begäran av köparen förordnar annat.

Anstånd kan medges, om det utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas huruvida rillkoret uppfylls eller ej. Om villkoret uppfylls, sker försäljning i den ordning som i allmänhet gäller om försäljning av fastighet,

61 §.

Om fastighet i fall som avses i 59 eller 60 § har tagits i mät för fordran som var förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten, får denna säljas i vanlig ordning utan hinder av vad som sägs i nämnda lagrum.

62 §.

Om villkoret uppfylls i fall som avses i 59 § första stycket eller förvärvet går åter i fall som avses i 60 § andra stycket, skall överexekutor låta indriva eller utbjuda till försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utraätningen. Härvid tiUärapas den ordning som gäller beträffande utmätt fordran eller rättighet.

63 §.

Om andel i fastighet blivit utmätt, äger sökanden, andelens ägare eller annan delägare yrka, alt överexekutor skall sälja hela fastigheten för delägarnas gemensamma räkning. Yrkande som någon av nämnda sakägare framställer skall delges de övriga med föreläggande alt inkomma med yttrande inom tid som överexekutor bestämmer.

Vid överexekutors prövning av yrkandet skall 6 och 7 §§ lagen om samäganderätt den 30 september 1904 (nr 48 s. 1) ha motsvarande tiUämpning.

64 §.

BifaUes yrkande som avses i 63 §, räknas hela fasligheten som utmätt när beslutet meddelas. Fastighelen får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

I övrigt skall iakttagas följande: 1. Av sakägarförteckningen skall framgå vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 395

2. Skyddsbeloppet skall utgöra vad som för hela fastighelen svarar mol del belopp som krävs för att täcka skyddade fordringar i den först utmätta andelen jämte kostnaden för förfarandet. Fastigheten får dock ej på grund härav säljas, om köpeskillingen ej förslår till betalning av någon del av exekulionsfordringen.

3. Är någon av delägarna i konkurs, får borgenär utöva anslutningsräll enligt 15 § även om han har förmånsrätt endast i andel av fastigheten.

65 §.

Framställs ej yrkande som avses i 63 § eller vinner del ej bifall, skall överexekutor låta utbjuda gäidenärens rätt till andelen i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av ulmätt rättighet. Detsamma gäller, om yrkandet bifalles men någon försäljning av fastighelen ej kommer till stånd.

66 §.

När försäljning som avses i 60 eller 65 § vunnit laga kraft och köpeskilUngen betalts, skall överexekutor utfärda köpebrev, även om försäljningen skett i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet.

Särskilda bestämmelser

67 §.

När fast egendom ingår i konkursbo, företräds ägaren av förvaltaren. Om föivaltarens åligganden finns bestämmelser i 69 och 70 §§ konkurs-lagen.

68 §.

När ägaren skall underrättas enligt denna lag, skall underrättelse sändas till den som har lagfart på egendomen. Är det känt atl annan förväi-vat eller gör anspråk på egendomen, skall även denne underrättas.

När överlåtelse beror av villkor, skall såväl överlåtare som förvärvare underrättas.

69 §.

Beträffande överexekutors behörighet i ärende som avses i denna lag har 10 kap. 10 § rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Finner överexekutor all han ej äger upptaga ärendet, skall det överlämnas till behörig överexekutor.

70 §.

När överexekutor har upptagit ärende enligt denna lag, får talan om att överexekutor ej var behörig enligt 69 § icke föras.

Talan mot beslut i fråga som avses i 48 eller 63 § skall föras särskilt. Överexekutor skall ge tappande part del av beslutet på sätt som i rättegångsbalken föreskrivs om delgivning, om beslutet ej meddelats i hans närvaro.

Beträffande lalan mot överexekutors beslut enligt denna lag gäller i övrigt vad som sägs i utsökningslagen.

396 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

71 §.

När fast egendom eller tillbehör sålts enligt denna lag, äger köparen vid behov få handräckning av kronofogdemyncUgheten för att komma i besittning av vad han förvärvat.

Beträffande handräckning mot den förra ägaren har 193 § utsökningslagen motsvarande tillämpning.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den.....

2. Nya lagens bestämmelser om förberedande åtgärder och utmätt egen
doms förvallning samt kungörande av auktion och vad som har samband
därmed skall tillämpas före lagens ikraftträdande, om försäljning skall äga
rum först efter ikraftträdandet.

När yrkande som avses i 35 § eller 37 § 3 mom. andra stycket förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom har före nya lagens ikraftträdande framställts hos rätten i den ordning som sägs i nämnda lagrum, äger borgenären få det prövat av rätten. Borgenären skall, om bevakningssammanträde hålls efter nya lagens ikraftträdande, anmäla yrkandet senast rid sammanträdet.

3. När utmätning skett eller konkursansökan gjorts före nya lagens ikraftträdande, skall i fråga om förmånsrätt tillämpas vad som följer av övergångsbestämmelserna till den nya förmånsrättsordningen.

4. Vad i nya lagen sägs om tillägg enligt 6 kap. 3 § nya jordabalken skall, när enligt övergångsbestämmelserna till balken skall i stället för sådant tillägg beräknas ränta på kapitalbeloppet av inteckning enligt äldre lag, gälla sådan ränta.

5. Fordran, för vilken fast egendom enligt 11 kap, 2 § äldre jordabalken utan inteckning häftar rid tiden för bevakningssammanträdet, räknas som fordran rilken är förenad med panträtt. Den skall betalas kontant. Bestämmelsen under 4 har motsvarande tillämpning.

6. Enligt äldre lag intecknad ränta eller annan dyhk fordran som ej är bestämd till kapitalet skall upplagas enligt samma regler som gäller annan fordran med panträtt och beräknas i sakägarförteckning till det belopp som efter en räntefot av fem procent om året utgör fordringens värde på tillträ.desdagen. Är fråga om livränta, skall uppskattningen ske med ledning av 3 § lagen den 9 juni 1967 (nr 531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

7. När ersättning skall utgå till innehavare av rätt till avkomst eller annan förmån som enligt äldre lag besvärar fast egendom och ej bibehålles vid försäljning därav, skall utdelning beräknas för det kapitalvärde vartill förmånen i penrungar eller varor efter ortens pris beräknas uppgå på tillträdesdagen. I fråga om kapitalvärdets beräkning har punkt 6 motsvarande tillämpning.

8. Vad i nya lagen sägs om tomträtt gäller även vattenfallsrätt som upplåtits enligt äldre lag.

9. I fall då lag eller författning hänrisar till utsökningslagen skall det, i de hänseenden som avhandlas i nya lagen, i stället gälla nya lagen.

Är betalningsskyldighet, någon ålagd, äge utmätningsman, utan särskilt bemyndigande, hos den tappande verkställa utmätning, ändå att ändring i domen sökes. Ej må dock utmätning å underrätts dom ske förr än den vunnit laga kraft, där den, som tappat, ställer pant eller borgen för vad honom ålagt är, så ock för skada, som genom uppehållet vållas kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande av domen, hos Konungens befallningshavande nedsatt penningar, svarande mot vad dömt blivit; ej heller å hovrätts dom, innan den vunnit laga krafl, där gäldenären styrker att nedsättning skett, efter ty nu är sagt. Visar efter utmätning gäldenären, att nedsättning skett, och gäldar han tillika kostnaden för utmätningen och godsets vård ävensom, där tvångsförvaltning kommit till stånd, förvaltningskostnaden i den mån densamma ej gul-dits av fastighetens avkastning, gånge utmätningen åter, där så ske kan.

Vad nedsatt-------- r----------

När betalningsskyldighet ålagts, äger utmätningsmannen utan särskilt bemyndigande verkställa utmätning hos gäldenären utan hinder av att domen ej vunnit laga kraft. Utmätning på grund av underrätts dom får dock ej ske förrän den vunnit laga krafl, ora gäldenären ställer pant eller borgen för sin skuld och för skada som kan vållas genom uppehållet eller styrker att han hos Konungens befallningshavande nedsatt det belopp han förpliktats att betala. Utraätning får ej heller ske på grund av hovrätts dom, förrän den vunnit laga kraft, om gäldenären styrker atl nedsättning ägt rum enligt vad som nu sagts. Visar gäldenären efter utmätning att nedsättning skett och betalar han även kostnaden för utmätningen och godsets vård, går utmätningen åter när det kan ske.

är föreskrivet.

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 399

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

51 §.

I fråga om verkställighet av utslag 1 fråga om verkställighet av utslag

i lagsökningsraål, varigenom betal- i lagsökningsmål, varigenom betal
ningsskyldighet blivit någon ålagd, ningsskyldighet ålagts, gäller vad
gälle vad om tredskodom är i 49 § som i 49 § 1 mom. föreskrivs om
första stycket stadgat. tredskodom.

Har intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, må försäljning ej äga rum förr än laga kraft å utslaget kommit. Har jämUkt 169 § äskats, att egendomen skall sättas under tvångsförvaltning, må sådan verkstäUighet ske utan hinder av att ändring i utslaget sökes, så vitt ej den domstol, där talan är anhängig, annorlunda förordnar; dock gälle om borgenärs rätt att lyfta behållningen vad i 40 § tredje stycket för där omförmält fall sägs.

Har i------------------------- äga rum.

Om verkställighet--------------------------- ty fall.

52 §.

Har i--------------- —------------- eller rite.

Huru beslut angående fördelning Om verkställighet av beslut angå-av köpeskilling för utmätt egendom ende fördelning av köpeskilling för och av medel, som influtit under utmätt egendom meddelas bestäm-tvångsförvaltning, går i verkställig- melser i 6 kap. hel, därom skils i 6 och 7 kap.

56a§.

Om utmätningsmannen i gäidenärens hemvist tager fast egendom på annan ort i mät, skall målet därefter överlämnas till utmätningsmannen i den orten för att i fortsättningen, i vad på utmätningsman ankommer, handläggas av denne.

Tages riss------------------------ hemrist bestämmer.

Innan utmätningsman enligt 1 eller 2 mom. skiljer sig från målet, skall han vidtaga i 85 § föreskrivna åtgärder. Anmälan enligt 85 § 1 mom. sker till överexekutor där egendomen är.

57 §.

Då för utmätnings vinnande fordringsbevis till utmätningsmannen avlämnas, skall han därom göra anteckning å handlingen och meddela borgenären bevis.

(Nuvarande lydelse)

Endast om borgenären begär det får utmätning av fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg ske för annan fordran än sådan, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller som, när fråga år om luftfartyg, är förenad med luftpanträtt i fartyget.

78 §. Vid utmätning av hus, tomt, jord eller vattenverk må ej ett från annat så söndras, att det som över är, varder för ägaren onyttigt. Ej heller må växande gröda, växande skog eller annat, som till fast egendom hörer, tagas i mät annorledes än genom utmätning av egendomen eller nyttjanderätt till jorden.

(Föreslagen lydelse)

Endast om borgenären begär det får utraätning av fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg ske för annan fordran än sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.

63 §. Tillbehör till fastighet får ej tagas i mät annat än genom utmätning av fastigheten. Rätt till växande gröda eller annan ännu icke fallen avkastning som tillkommer nyttjanderättshavare till fast egendom får ej tagas i mät för dennes skuld annat än genom utmätning av nyttjanderätten.

63 §.

Vad som------------------------ eller luftfartyget.

Omfattar inteckning----------------------- samtycker därtill.

71 §.

Har någon------------------------ betalning förfallen.

Har inteckning i fast egendom el- Om ägaren av luftfartyg eller re-

ler i luftfartyg eller reservdelar till servddar till sådant fartyg lämnat sådant fartyg blivit av ägaren till inteckning i egendomen såsom pant, den intecknade egendomen lämnad får inteckningen ej utmätas utan såsom pant, skall inteckningen icke endast den rält till andel däri som utmätas utan i stället den rätt till kan tillkomma ägaren. Härvid tillandel i inteckningen, som, efter ty lämpas den ordning som anges i 74 §. särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenären, tagas i mät i den ordning 74 § stadgar.

Om utmätning av ägarhypotek i fast egendom meddelas bestämmelser i 78 §.

74                                                                                          §.
Utmätas penningar, skola de av          Utraätas penningar, skola de om-
utmätningsmannen omhändertagas, händertagas av utmätningsmannen.
Lösören, som utmätas, skola, där de Lösören som utmätas skola, om de
ej, efter ty nedan sägs, föras från    ej enligt vad nedan sägs föras från
stället, därstädes sättas i förvar un- stället, sältas i förvar där under ut-
der utmätningsmannens försegling   mätningsraannens försegling. Om ul-
eller, om han finner det i brist av      mätningsmannen finner att detta ej
tjänliga förvaringsrum eller av an-     kan ske på grund av brist på lämp-

(Nuvarande lydelse)

nan orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag eller på annat sätt så utmärkas, alt uppenbart synes atl godset blivit utmätt. Anses det utniätta ej kunna raed säkerhet lämnas på stället under gäidenärens tillsyn, läte utmätningsmannen det av annan där vårdas eller till annat ställe föras, om del så ske kan och borgenär den för godsets vård eller flyttning nödiga kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenärs----------- ■ —

Skall ulraälning ske av den rält till andel i inteckning, som, efter ty särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären såsom ägare av intecknade egendomen, varde förbud inteckningshavaren meddelat att till förfång för den, till vilken i följd av utmätningen gäidenärens rätt kan komma att övergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran au annan än denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fast egendom eller 29 § lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen, där icke denna av inteckningshavaren överlämnas till utmätningsmannen för att av honom uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande ävensom för anskaffande av särskild intecknings-handling å den utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta, där utmätningsmannen det äskar.

(Föreslagen lydelse)

liga förvaringsrum eller av annan orsak, skall godset utmärkas med hans sigill eller med skriftligt anslag eller på annat sätt, så att det klart framgår att det blirit ulraält. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället under gäidenärens lillsjm, äger utmätningsmannen ombesörja att det vårdas där av annan eller föres till annat ställe, om det kan ske.

att övergå.

Skall utmätning ske av den rätt till andel i inteckning som tillkomraer gäldenären såsora ägare av intecknat luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg, skall förbud meddelas inteckningshavaren att utlärana inteckningshandlingen utan tillstånd av utmätningsmannen. Förbudet skall tecknas på inteckningshandlingen, om inteckningshavaren ej överlämnar den till utmätningsmannen för det ändamål som anges i 30 § lagen om inskrivning av rätt tiU luftfartyg.

(Nuvarande lydelse)

eller eljest särskilda skäl däremot äro. Sker betalning, skall utmätningsmannen göra anteckning därom på handling, som enligt 75 § tagits i förvar, saral skyndsamt underrätta gäldenären. Beträffande influtet belopp äga föreskrifterna om köpeskilling för utmätningsvis såld lös egendom motsvarande tillärapning.

Har fordran eller rättighet tagits i mät och var, då utmätningen skedde, fråga om fordringens eller rättighetens bestånd beroende på särskild prövning eller avgjord genom beslut som ej vunnit laga kraft, må det utmätta ej utan gäidenärens samtycke säljas förrän tristen blivit slutligen avgjord eller borgenären ställt pant eller borgen för den skada som kan tillskyndas gäldenären genom försäljningen.

82 §.

Överlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye ägaren sökt lagfart, överlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens utmätande för förre ägarens gäld.

Sökes å överlåtelse, som före utmätningen skett, lagfart samma dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångsdag för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre egendomen på grund av inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i övrigt stadgas, egendomen därför häftar, ändå att den kommit ur gäidenärens hand. Har auktion till egendomens försäljning blivit kungjord att hållas innan den rättegångsdag, som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye ägaren att före auktionen överlåtelsen anmäla och sin åtkomsthand-Ung i huvudskrift eller besannad av-

(Föreslagen lydelse)

da skäl föreligga däreraot. Sker betalning, skall utmätningsmannen göra anteckning därom på handling som tagits i förvar enligt 75 § och skyndsamt underrätta gäldenären. Beträffande influtet belopp ha föreskrifterna om köpeskilling för utmätningsvis såld lös egendom motsvarande tillämpning.

Har fordran eller rättighet tagits i mät och var, när utmätningen skedde, fråga om fordringens eller rättighetens bestånd beroende på särskild prövning eller avgjord genom beslut som ej vunnit laga kraft, får det utmätta ej säljas utan gäidenärens saratycke förrän tvisten blirit slutligt avgjord eller borgenären ställt pant eller borgen för den skada som kan tillskyndas gäldenären genom försäljningen.

81 §.

Den som har lagfart på fast egendom antages vara ägare därtill, om det ej styrkes att den tillhör annan.

Tvist om äganderätten till fast egendom, vara gäldenären har lagfart eller vartill han har fångeshandling, utgör ej hinder mot utmätning.

82 §.
Överlåtelse av fast egendom utgör

ej hinder mot utmätning, om rätten faststäUt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i egendomen och ansökan om utmätning därav görs inom tre månader från beslutets dag.

Överlåtelse av fast egendom utgör ej heller hinder mot utmätning i annat fall för fordran hos överlåtaren, om överlåtelsen beror av villkor som ännu ej är uppfyllt. Utmätningen omfattar i sådant fall även överlåtarens rätt mot den som förvärvat egendomen. Uppfylles villkoret, gäller utmätningen därefter endast överlåtarens rätt mot den andre.

(Nuvarande lydelse)

skrift för auktionsförrättaren uppvisa. Sker ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren gällande, ändå att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Göres av nye ägaren anmälan, på sått nu stadgat är, eller har överlåtelsen blivit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag för egendomens försäljning, skall, därest överlåtelsens verkan mot utmätningen är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som ovan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess sig visat, om lagfarten sökes.

Har överlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom överlåtaren såsom ägare av intecknade egendomen, åUgger det nye ägaren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens gäld, att söka lagfart å överlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom. sägs, och skall vad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

Föres enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom talan om återköp, må, där egendomen utmätts, försäljning ej ske, såvitt före auktionen hos auktionsförrättaren företes bevis om stämningen i återköpsmå-let och tillika styrkes, att, sedan återköp kommit till stånd, egendomen icke vidare skall häfta för den fordran, som utsökes. Visas, att återköpet fullbordats och att egendomen därigenom befriats från fordringen, vare frågan om egendomens försäljning förfallen. Styrkes, att frågan om återköp på den ågångna stämningen förfallit, utgöre ej sedan stämningen hinder för egendomens försäljning.

83 Om den förmånsrätt uimätning av fast egendom medför skils i 17 kap. 9 § handelsbalken.

(Föreslagen lydelse)

Utmätning av fast egendom kan även äga rum för fordran hos den som förvärvat egendomen, ehuru hans förvärv beror av villkor. Går gäidenärens förvärv åter, omfattar utmätningen därefter endast den rätt som han i sådant fall har mot den som överlät egendomen.

Utmätning av fast egendom är fullbordad när beslut därom meddelats och medför därefter förmånsrätt enligt vad som sägs i förmånsrättsordningen.

88 c § 2—6 mom.

Sedan utmätning skett, åligger det utmätningsmannen eller, om målet är anhängigt hos överexekutor, denne att utan onödigt uppehåll vidtaga erforderliga åtgärder för att försäljning skall komma till stånd. Om ej hinder möter eller uppskov meddelas enligt vad nedan stadgas, skall försäljning ske inom två månader från utmätningen; dock skall beträffande fast egendom, fartyg som sägs i 94 §, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg i stäUet gälla en tid av fyra månader från iiitmät-ningen eller, när intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, från det försäljning av egendomen begärdes.

Kan av särskild anledning antagas att utmätt egendom kommer att säljas till underpris eller finnes, att gäldenären av särskild orsak huvudsakligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter som kunna antagas vara av tillfällig natur, eller äro eljest synnerliga skäl till uppskov, äger utmätningsmannen eller överexekutor, hos vilken målet är anhängigt, medgiva uppskov med försäljningen på viss tid, såframt icke borgenärens rätt till betalning äventyras eller hans rätt eljest otillbörligt åsidosattes. Uppskov som nu sagts må ej utsträckas utöver sex månader från den tidpunkt som angivits i 2 mom. Medgivandet må förenas med

84 §.

Ulmätt lös egendom bör säljas inom två månader från utmätningen, om ej hinder möter eller utmätningsmannen eller, om målet är anhängigt hos överexekutor, denne på begäran ger anstånd. Beträffande fartyg som avses i 94 § skall i stället gälla en tid av fyra månader från utmätningen.

Om gäldenären begär anstånd, skall borgenären få tillfälle att yttra sig. Anstånd får beviljas, om denne medger det eller särskilda skäl föreligga. Utan synnerliga skäl får dock anstånd ej beviljas utöver sex månader eller, beträffande fartyg som avses i 94 §, ett år från utmätningen.

Beträffande tid för försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg eller av fast egendom finnas särskilda bestämmelser.

89 §.

Försäljning av utmätt egendom Utmätt lös egendom säljes på of-

skall ske på offentUg auktion utom i fentlig auktion, om ej annan ordning
fall som avses i 96 a §. är särskilt föreskriven.

Ora försäljning--------------------------------- särskild lag.

91 §.

Kungörelse om--------------------- ■ ■--------- är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt Har gäldenären tillkommande rätt

till andel i inteckning z hans fasta till andel i inteckning i hans luft-egendom eller i hans luftfartyg eller fartyg eller därtill hörande reservde-därtill hörande reservdelar blirit ut- lar blivit utmätt, skall utmätnings-mätt, late utmätningsmannen an- mannen anskaffa särskild inteck-skaffa särskild inteckningshandling ningshandling på det gäldenären till-å det gäldenären tillkommande be- kommande beloppet, ora laga hinder loppet, där laga hinder däremot icke däremot icke möter. Kungörelse om möter; skall sådan handling anskaf- auktionen får icke utfärdas innan fas, må ej förr än det skett kungörel- handlingen anskaffats. Skall försälj-se om auktionen utfärdas. Skall för- ning ske av inteckningshandling, vil-säljning ske av inteckningshandling, ken tagils i mät hos någon sora enligt rilken tagils i raät hos någon, som handlingen är personligen ansvarig enligt handlingen är personligen an- för det däri angivna beloppet, och svarig för det däri förskrivna belöp- bar gäldenären ej samtyckt till att pel, åligger det utmätningsmannen, hans ansvarighet kvarstår, skall ut-där ej raed gäidenärens saratycke raälningsraannen, innan handlingen handlingen säljes raed bibehållande utläranas till köparen, förse den raed av hans ansvarighet, att, innan hand- påskrift varigenora gäldenären befri-lingen ulläranas till köparen, förse as från ansvarighet, densamraa med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Skall fartyg----------- —------------------------- ske kan.

Vid försäljning---------------------------- •---- med flygpost.

Om egendom---------------------------------- genast sändas.

Är fråga------- ■----------- ■ ■------ angående verksamheten.

95 §.

Den, som------- —•------------ —----------- ånyo utropat.

Vad av —--------------------------------- till godo.

(Nuvarande lydelse)

Varder ej sist å det sammanträde, varora förut är sagt, köpeskilUngen till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt och besörj e genast auktionsförrättaren, alt fartyget varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget vid nya utropet lill mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersatte förre köparen skillnaden; går fartyget till mera, have förre köparen ej rätt lill överskotiet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre köparen gäldas, där den ej kan genora överskott å köpeskillingen gottgöras. Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrättaren, där sådant erfordras till gäldande av vad förre köparen utgiva bör, ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmanr/.en.

Varder köpeskillingen----------

(Föreslagen lydelse)

Betalas ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen till fullo eller lämnas ej anstånd enligt vad nyss sagls, skall köpet vara ogillt och auktionsförrättaren genast ombesörja, atl fartyget ånyo utlyses till försäljning enligt vad som sägs i 90 och 91 §§. Går fartyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, skall förre köparen ersätta skillnaden; går fartyget lill mera, har förre köparen ej rätt lill överskotiet. Kostnaden för den senare försäljningen skall också gäldas av förre köparen, ora den ej kan gottgöras genora överskott å köpeskillingen.

gälden övertagit.

(Nuvarande lydelse)

angivils. Vad sist sagts gäller dock ej i den raån sådan betalning raåste anses obehövlig för att trygga inteckningshavarens och efterföljande inteckningshavares rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn lagas även lill sådan egendom som gäldenären på annat sätt än genom företagsinleck-ningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förraånsrätt enUgl 17 kap. 4 § handelsbalken rätt atl erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställer jn-kande därom före auktionen.

Har fartyg---------------------

(Föreslagen lydelse)

angivits. Vad sist sagts gäller dock ej
i den mån sådan betalning måste an
ses obehövlig för att trygga inteck
ningshavarens och efterföljande in
teckningshavares rätt. Vid prövning
en härav skall hänsyn tagas öven lill
sådan egendom, som gäldenären pä
annat sätt än genom förelagsinteck
ningen ställt som säkerhet för in
teckningshavarens fordran. Skall un
der konkurs fartyg eller gods i far
tyg eller i luftfartyg säljas utmät-
hingsris, äger även borgenär som för
sin fordran har förmånsrätt enligt
12 eller 13 § förmånsrättsordningen
rält att få betalning ur köpeskiUing
en, ora yrkande därora framställes
före auktionen.
— ■—■ — tid innestår.

(Nuvarande lydelse)

fall, som avses i 95 eller 130 §, fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop och är förre inroparen skyldig att utgiva ersättning, skall ersättningsbeloppet, såvitt detsamma gnidits av honom eller influtit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen, fördelas tillika med köpeskillingen.

Har försäljning av fastighet icke kommit till stånd, skall sammanträde för fördelning av tiUgång som nu angivits hållas på tid som föreskrives i 142 § eller, om auktion icke hållits, så snart som möjligt. Behållen avkastning skall fördelas enligt de grunder som i 7 kap. föreskrivas för fördelning av medel vilka influtit under tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp som avses i 1 mom. andra punkten skall, sedan kostnaderna för förfarandet betalats, användas till betalning av utmätningssökandens fordran. Uppstår överskott, skall det fördelas på samma sätt som nyss angivits om avkastning.

Sammanträde enligt 2 mom. skall, när auktion ej hållits, kungöras på sätt föreskrives i 142 § 2 mom. andra punkten.

(Föreslagen lydelse)

derstiger vad som upptagits i förteckningen. Om fordran eller kostnad, som bort upptagas i förteckningen om den blivit anmäld i tid, har anmälts senare, får betalning utgå av återstoden.

Har utmätt fastighet sålts under hand, skall köpeskillingen och andra tillgängliga medel fördelas i första hand enligt köpevillkoren och i övrigt enligt de grunder som gälla för upprättande av sakägarförteckning.

Avbrytes förfarandet innan utmätt fastighet sålts, har annan borgenär än sökanden endast rätt att få betalning för ränta och kostnader, om han har panträtt på grund av inteckning och den ej skall upphöra på grund av försäljning av tillbehör. I övrigt fördelas tillgängliga medel enligt vad som sägs i 1 mom., om bevakningssammanträde hållits och fördelning äger rum på den dag som kungjorts tidigare, och i annat fall enligt de grunder som gälla för upprättande av sakägarförteckning.

I fall som avses i 2 mom. skall fördelningssammanträde hållas så snart som möjligt och minst två veckor i förväg utlysas på lämpligt sätt, med uppmaning till sakägarna, när skäl föreligga därtiU, att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Detsamma gäller i fall som avses i 3 mom., om ej bevakningssammanträde hållits och fördelningssammanträde äger rum på den tid som kungjorts tidigare.

Möter hinder att verkstäUa fördelning på utsatt sammanträde, skall nytt sammanträde hållas så snart som möjligt och, om dagen ej genast bestämmes, kungöras minst två veckor i förväg på lämpligt sätt.

144 §.

Vid sammanträde, varom förut är sagt, avgive förrättningsmannen redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de fordringar, för vilka anspråk på betalning ur köpeskiUingen blivit anmält eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga är om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse. Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, där han när är, att an-draga vad de till bevakande av sin rätt akta nödigt.

145 §.

Varda alla borgenärer, vilkas rätt är av fördelningen beroende, så ock gäldenären ense huru fördelningen må ske; uppgöre förrättningsmannen i överensstämmelse därmed fördelningslängd; och varde därefter utdelning genast verkställd, där ej enligt 156 eller 157 § hinder möter.

144 .§.

Om säkerhet för handpenning ställts hos överexekutor och ogulden del av köpeskillingen ej betalas senast på bestämd dag, skall överexekutor göra bruk av säkerheten, om det behövs för betalning av vad förre köparen skall utge. Säkerheten skall tagas i anspråk på det sätt som finnes ändamålsenligt. Pant får säljas i den ordning som gäller för utmätt lös egendom. Borgen får utsökas. Överexekutors beslut får omedelbart verkställas.

Bestämmelserna i 1 mom. ha motsvarande tiUämpning, när sakägare har lämnat säkerhet för belopp som skall fördelas samtidigt med ogulden köpeskilling.

145 §.

Vid fördelningssammanträde skall förrättningsmannen redogöra för vad som skall fördelas och de fordringar som anmälts eller ändå skall beaktas.

Äro alla sakägare ense om fördelningen, skall fördelningslängd upprättas i enlighet därmed och utdelning genast verkställas, om hinder ej möter enUgt 156 eller 157 §.

iVär betalning utfallit på fordran, för vilken egendomen häftar på grund av inteckning, skall anteckning därom göras på inteckningshandlingen, när denna företes för lyftning av inteckningshavaren tillkommande belopp.

131 § 2 mom. Har köparen, efter ty nu sagts, fått avräkna fordran, varför egendomen på grund av inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren att därom göra anteckning ä inteckningshandlingen, där denna är för honom tiUgänglig.

När betalning skall lyftas i utsökningsmål, skall iakttagas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borgenär att förete eller återställa fordringsbevis eller säkerhet som lämnats för fordringen.

Pantbrev i fast egendom som utgör säkerhet för fordran vara betalning utfallit skall företes även om borgenären icke är skyldig att återstäUa panten, såvida ej undantag medgives. Detsamma gäller skuldebrev som är intecknat i annan egendom, när skyldighet att förete eller återställa skuldebrevet ej följer av 1 mom.

När den som förvärvat fast egendom åberopar överenskommelse med borgenär om avräkning på köpeskillingen, har 1 och 2 mom. motsvarande tillämpning vid överexekutors prövning av överenskommelsen.

(Nuvarande lydelse)

handlingen hos utmätningsmannen hållas borgenären till hända under den tid, som ovan sagts; och gälle i övrigt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.

Har någon fått lyfta köpeskillings-medel, innan frågan om bättre rätt därtill blivit slutligen prövad, och finnes han sedan pliktig att det lyftade eller någon del därav återbära, gälde ränta efter sex för hundra om året.

(Föreslagen lydelse)

Ora någon i annat fall än som avses i 159 § fått lyfta medel innan frågan om bättre rätt därtill blirit slutUgt avgjord och han blir skyldig att helt eller delvis återbära medlen, skall han betala sex procent årlig ränta till den betalningsberättigade.

/ fall som avses i 159 § är den som lyft medlen ej skyldig att, om borgenären anmäler sig, betala ränta för längre tid än från att utmätningsmannen eller överexekutor krävt återbäring av beloppet.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskilUngen för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden varder, skall av sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är förskjutet eller vid anfordran gäldas, hos honom utmätas. SkaU av flera gemensamt intecknade egendomar någon särskilt säljas för gäldande av fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen, och har i anledning därav inteckningshavaren yrkat försäljning av de andra egendomarna, skall, där försäljning ej kommer till stånd, den, som. påkallat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.

Sökes utmätning---------------

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom dier utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen förskjutes av sökanden. Den, som begär utmätning av fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg eller ock verkställighet av dom eller utslag, varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, vare, ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran förskjuta erforderUgt belopp till bestridande av förrättningskostnaden. Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurslagen, att i konkursboet ingående egendom, som nu är sagd, utmätningsvis säljes, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

Kostnaden för utmätning och det fortsatta förfarandet skall utgå ur köpeskillingen för den utmätta egendoraen, behållen avkastning eller andra tillgängliga medel. Kan kostnaden ej utlagas på delta sätt, skall den betalas av utmätningssökanden eller, om den avser åtgärd som annan begärt, av denne och får omedelbart utmätas. När fråga är om försäljning av gemensamt intecknad fastighet och annan fastighet indragits i förfarandet men försäljning ej kommer till stånd, skall dock den som inlett förfarandet svara för hela kostnaden, om han har sämre rätt än den som indragit den andra fastigheten.

underrätta utmätningsmannen.

Den som begär utmätning är skyldig att förskjuta kostnaden därför. Kostnaden för annan åtgärd i målet skall förskjutas, om utmätningsmannen eller överexekutor begär det.

Betalas ej förskott inom förelagd tid, får verkställigheten inställas. Om försäljning av utmätt egendom inställes av sådan anledning, äger utmätningsmannen eller överexekutor besluta, att utmätningen skall gå åter.

Nöjes ej part åt överexekutors beslut i utsökningsmål, äger han besvära sig däröver i hovrätten. Har beslutet meddelats av Konungens befallningshavande i län, som hör under skilda hovrätter, skall fullföljd ske i den hovrätt till rilken målet kan hänföras på grund av belägenheten inom dess domkrets av utmät-ningsraans tjänstgöringsområde, av fast egendom, som målet berör eller vars köpeskilling eller avkastning är i fråga, eller av ort för verkställighets- eller handräckningsåtgärd. Kan hovrätts behörighet ej sålunda bestämmas, skall fullföljd ske, om den mot rilken åtgärd sökts har att svara i tvistemål i allmänhet rid dorastol inom länet, i den hovrätt under rilken dorastolen hör och eljest i den hovrätt under vilken den stad hör, där Konungens befallningshavande har sitt säte. Det åligger

Vill part klaga över överexekutors beslut i utsökningsmål, äger han besvära sig i hovrätten. Har beslutet meddelats av Konungens befallningshavande i län som hör under skilda hovrätter, skall fullföljd ske i den hovrätt till vilken raålet kan hänföras på grund av belägenheten inom dess domkrets av utmätningsmans tjänstgöringsområde, av fast egendora sora målet rör eller av ort för verkställighets- eller handräcknings-åtgärd. Kan hovrätts behörighet ej beslämmas på det sättet, skall fullföljd ske, om den mot vilken åtgärd sökts har att svara i tvistemål i allmänhet rid domstol inom länet, i den hovrätt under vilken domstolen hör och eljest i den hovrätt under rilken den stad hör, där Konungens befallningshavande har sitt säte. När slutligt utslag gives eller auktion hållits eller försäljning skett i annan ord-

Vill någon överklaga överexekutors slutliga utslag z fråga om fördelning av köpeskilling för fast egendom eller av medel, som avses i 143 § 2 mom. eller i 7 kap., eller på klagan över utmätning eller förslag till fördelning av köpeskilling, skall han inkomma till överexekutor med besvärsinlaga inom tre veckor från den dag då utslaget raeddelades.

Den sora vill klaga över auktion, som överexekutor hållit, eller över särskild försäljning av fastighetstillbehör i annan ordning skall inkomma till överexekutor med sin besvärs-inlaga inom tre veckor från försäljningsdagen. Besvär över borgenärsförteckningen skola dock, när de ej avse bestämmande av lägsta budet eller andra villkor för försäljningen, anföras i den ordning som är föreskriven för klagan över överexekutors utslag i fråga om köpeskillings fördelning.

Den som vill överklaga överexekutors slutUga utslag z' mål som avses i 201 eller 203 § skall inkomma till överexekutor med sin besvärsinlaga inora tre veckor från den dag då ut-

slaget raeddelades.

Den sora vill överklaga auktion som överexekutor hållit eller försäljning sora överexekutor verkställt i annan ordning skall inkoraraa till överexekutor raed sin besvärsinlaga inom tre veckor från försäljnings-dagen. Besvär över sakägarförteckning som ej avse upphävande av auktion få dock ej anföras annat än i samraanhang raed klagan över fördelning av influtna raedel.

Den som vill överklaga överexekutors utslag i fråga om fördelning av medel som avses i 140, 142 eller 143 § skall inkomma till överexekutor med sin besvärsinlaga inom tre veckor från den dag då utslaget meddelades.

422 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rinnandes försorg beslutet delgivas skall genom den vinnande partens
vederparten på sätt i rättegängsbal- försorg beslutet delgivas motparten
ken är om delgivning stadgat. Skall på det sätt sora i rättegångsbalken är
delgivning ske enUgt 33 kap. 12 § stadgat om delgivning. Skall delgiv-
nämnda balk, ankomrae på överexe- ning ske enligt 33 kap. 12 § nämnda
kulor att på begäran förordna där- balk, ankommer det på överexekutor
ora; och skall vad i sagda paragraf alt på begäran förordna därora. Vad i
stadgas om rätten gälla överexekutor. sagda paragraf stadgas om rätten

gäller därvid överexekutor.

218 §.

Sedan besvär----------------------- 1 mora. sägs.

Vad i---------------------------- eller beslut.

Om besvär anförts över försäljning som överexekutor verkställt, äger hovrätten, i den mån det finnes påkaUat, förordna att fortsatt verkställighet tills vidare ej får äga rum innan slutligt utslag meddelas.

övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den......

Genom nya lagen upphävs 12 § förordningen den 10 augusti 1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

2. När utraätning av ägarhypotek i fast egendom beslutats men försäljning ej ägt rum före nya lagens ikraftträdande, skall nya lagen tillämpas, om ej annat följer av punkt 4. Tid som anges i 78 § 2 mora. nya lagen skall då räknas från ikraftträdandet.

3. När utmätningsraan enligt 79 § nya lagen pantförskriver skuldebrev som intecknats enligt äldre lag, skall den som är personligen belalningsansvarig enligt skuldebrevet befrias från sådant ansvar.

4. Ora fast egendom eller andel i inteckning tagits i mät före nya lagens ikraftträdande, skall 82 § i dess äldre lydelse alltjämt tillämpas.

5. Om intecknad fordran fastställts till betalning före nya lagens ikraftträdande, skall 86 § i dess äldre lydelse allljäral tiUärapas. Tvångsförvaltning får dock ej begäras efter nya lagens ikraftträdande.

6. Ärende som rör utmätt fast egendom och allljäral är anhängigt hos utraätningsman vid nya lagens ikraftträdande skall överlämnas till överexekutor, sedan utmätningsmannen fullgjort vad sora åUgger honora enligt äldre lag.

7. Om auktion på fast egendom hållits före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lag tillämpas i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed,

8. När konkursansökan ingirits före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lydelsen av 139 § gälla,

9. När fördelningsförslag framlagts eller beslut meddelats före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lydelsen av 154 § gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 423

10. Har tvångsförvaltning begärts före nya lagens ikraftträdande, skall vad äldre lag innehåller därom alltjämt gälla,

11. Vad som i 184 § i dess nya lydelse sägs om kvarstad på avkastning skall jämväl gälla ränta som på grund av äldre utfästelse faller av fast egendom.

12. Bestäraraelsen i 201 § 3 mom, nya lagen om tid för klagan över utmätning av fast egendom har ej tillämpning, när egendomen utmätts före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 209, 211, 213, 215 och 218 §§ nya lagen har ej tillämpning, när överexekutor meddelat utslag eller verkställt försäljning före ikraftträdandet.

13. I fall då lag eller författning hänvisar till bestämmelse i utsöknings
lagen som blirit ersatt av bestämmelse i nya lagen skall det i stället gälla nya
lagen.

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag

om ändring i lagsökningslagen den 20 december 1946 (nr 808)

Härigenom förordnas, att 1, 3, 13 och 17 §§ lagsökningslagen den 20 december 1946 skall ha ändrad lydelse på sätt anges nedan.

{Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1§.

För fordran------------------------------ nedan sägs.

Borgenär som för sin fordran har Genom lagsökning får även, om

inteckning äger också genom lagsök- borgenären har skriftliga bevis, prö-
ning söka betalning ur den egendom vas huruvida förfallen fordran skall
vari inteckningen gäller. på grund av inteckning utgå med för-

månsrätt i viss egendom.

Vad i denna lag sägs om gäldenären skall vid lagsökning enligt andra stycket tillämpas på ägaren av den intecknade egendomen.

3§.
Finnes den åberopade handlingen Finnas åberopade handlingar icke

icke innefatta bevis om fordran eller innefatta bevis om fordran eller om
prövar rätlen eljest hinder raöta för åberopad förmånsrätt eller prövar
upplagande av ansökningen, skall rätten eljest hinder raöta alt upptaga
den avvisas; bevis därom skall teck- ansökan enligt 1 § första eller andra
nas å ena exemplaret av ansökning- stycket, skall den avvisas. Bevis dår
en, om skall tecknas på ena exemplaret

av ansökningen.

424 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslayen lydelse)

13 §.

Äro ej sådana skäl för handen att Äro ej sådana skäl för handen alt målet bör hänskjutas till rättegång, målet bör hänskjutas till rättegång, skall betalningsskyldighet åläggas skall med anledning av ansökan en-gäldenären; avser lagsökningen be- ligt 1 § första stycket betalningsskyl-talning ur egendom vari inteckning dighet åläggas gäldenären och, när gäller, skall rätten faststäUa förd- ansökan gjorts enligt 1 § andra styc-ringen till betalning ur egendomen, ket, faststäUas att fordringen skall

på grund av inteckningen utgå med förmånsrätt i egendomen i den omfattning som gäller enligt lag.

17 §.

I lagsökningsmål----------------------------- • omedelbart därefter.

Har i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits, skall om delgivning av utslaget gälla vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning av tredskodom.

Denna lag träder i kraft den ,..

Ora inteckningshandling som rör fast egendom vid nya lagens ikraftträdande utgör pant för fordran, får lagsökning äga rum enligt 1 § andra styckel nya lagen, även ora fordringen eller pantförskrivningen ej grundas på skriftUgt beris. Målet skall hänskjutas till rättegång, om det görs invändning som hänför sig till fordringen eUer pantförskrivningen och borgenärens rätt finnes stridig.

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 33 kap. 4 § rättegångsbalken skall ha ändrad lydelse på sätt anges nedan.

(Nuvarande lydelse) {Föreslagen lydelse)

33 KAP.

4§.
Delgivning i rättegång skall ske Delgivning i rättegång skall ske

genom rätlens försorg. Begäi- part att genom rätlens försorg. Begär part alt få ombesörja delgivning, må del an- få ombesörja delgivning, må det an-

Har gäldenären-----------------

Har borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning i gäidenärens egendom för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingals, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, är borgenären pliktig att på lalan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen till boet eller också tiUhandahålla inteckningshandling angående fast egendom eller luftfartyg för verkställande av utbyte enligt vad sora är föreskrivet därora saral handling, på grund varav inteckning i fartyg eller företagsinteckning sökts, för inteckningens dödande.

Vad sålunda-------------------

Vadi — —----------------------

------------- konkursboet åter,

Ora borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning av skuldebrev och sådan säkerhet ej betingats vid fordringens tillkomst, är borgenären pliktig alt på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen till boet eller också tillhandahålla inteckningshandling angående luftfartyg för utbyte enligt vad som är föreskrivet därom samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller företagsinteckning sökts, för inteckningens dödande.

-- om konkursansökningen,

till pensionsstiftelse.

{Nuvarande lydelse)

sökning inom sålunda stadgad lid egendomen blivit avträdd till förvaltning av boiilredningsnian, inora en månad från del boutredningsman förordnades, skall, ändå alt rätt till återvinning ej föreligger enligt vad förut i della kapitel är sagt, avtal sora för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkursboet återgå, ora den, med vilken avtalet ingicks, hade skäUg anledning till anlagande, att dödsboet var på obestånd. Har, efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgeniirer erhålUt betalning eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt om återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning sökl i dödsboets egendom på grund av raedgivande, som lämnats efter dödsfallet eller som av den döde givits för fordran, rid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, skall, där konkurs inträffar såsom nyss sagts, städse gälla vad i 29 § är stadgat om inteckning.

(Föreslagen lydelse)

ter ansökning inom sålunda stadgad tid egendomen blivit avträdd till förvaltning av boutredningsman, inom en månad från det boutredningsman förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej föreligger enligt vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkursboet återgå, om den, med vilken avtalet ingicks, hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obestånd. Har, efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgenärer erhållit betalning eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt ora återgång av avtal äga tillärapning. Är inteckning av skuldebrev sökt i dödsboets egendora på grund av medgivande, som läranats efter dödsfallet eller sora av den döde givits för fordran, vid vars tillkorasl sådan säkerhet ej betingats, skall, om konkurs inträffar såsom nyss sagts, bestäraraelserna ora inteckning i 29 § alltid gälla.

(Nuvarande lydelse)

tycke. Ej må i något fall försäljning av fast egendom ske annorledes än å auktion, med mindre gäldenären det medgiver.

Har auktion å fast egendora, sora hör till boet, hållits i den ordning utsökningslagen bestämmer utan att försäljning korarait till stånd, må förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auktion i nyssnäran-da ordning ej ägt rura, men föreUgger anledning lill antagande, alt sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av ombudsmannen underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer, sora i konkursen bevakat fordringar, för vilka egendomen häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som skola ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det tillstädja.

Varder auktion å boets fasta egendom utsatt atl hållas i den ordning utsökningslagen stadgar, åligge det förvaltaren att före auktionen eller, där jämUkt 102 § samma lag särskilt sammanträde skall hållas, före det sammanträde till auktionsförrättaren avlämna behållning, som under konkursen av egendomen uppkommit, så ock före konkursen uppkommen behållning, som på grund därav att verkställighet, varora i 24 § andra stycliet förmäles, inställts blivit till förvaltaren överlämnad. Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall, där egendomen försålts vid auktion, som nyss sagts, tillhandahållas auktionsförrättaren före det sammanträde, då fördelning av köpeskillingen skall äga rum, men eljest innan slutlig utdelning sker överlämnas till överexekutor att på sätt och i den ordning utsökningslagen bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångs förvaltning, emellan rättsägarne fördelas.

(Föreslagen lydelse)

valtaren höra gäldenären, när det lämpUgen kan ske.

Har auktion på fast egendom hållits i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom utan att försäljning korarait till stånd, kan förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendoraens försäljning. Har auktion i nämnda ordning ej ägt rum men föreligger anledning till anlagande att sådan auktion ej leder till försäljning, kan förvaltaren med samtycke av ombudsmannen underlåta att föranstalta om försäljning, om de borgenärer som i konkursen bevakat fordringar vilka skola utgå med särskild förmånsrätt eller bättre rätt ur egendomen samtycka därtill.

Om auktion på fast egendom har blirit utsatt att hållas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom, åligger det förvaltaren att före bevakningssammanträdet avlärana behållning som uppkommit under konkursen. Behållning som ej avlämnas före bevakningssammanträdet skall, om egendomen säljes, avlämnas före tillträdesdagen och i annat fall innan slutlig utdelning sker enligt vad som är föreskrivet därom.

71 §.

Vill förvaltaren------------ — —•--------- — kan ske.

Lös egendom-------------------- försäljningen beroende.

Samtycke som-------------------------- gäidenärens rörelse.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg     Skall helt fartyg eller gods i fartyg
säljas, äge förvaltaren, där fartyget säljas, äger förvaltaren, ora fartyget
finnes å ort inom riket, hos vederbö- finnes på ort inom riket, begära för
råade utmätningsman äska försälj-        säljning i den ordning som gäller
ning i den ordning, som om dylik        för utmätt sådan egendom. Är far-
egendom, den där blivit utmätt, sär- tyg, som skall säljas, intecknat för
skilt är stadgad. Är fartyg, som skall gäld, får del ej säljas annorledes än
säljas, intecknat för gäld, må det ej    utmätningsvis, om ej intecknings-
säljas annorledes än utmätningsvis, havare, vilkens fordran ej kan beta-
med mindre inteckningshavare, vil-         las till fullo, likväl samtycker till
kens fordran ej kan till fullo gäldas,   försäljningen samt, om fartyget in-
likväl samtycker till försäljningen        köpts av annan, för inteckningens
samt, ora fartyget inköpts av annan, dödande avlämnar inteckningshand-
för inteckningens dödande avlämnar lingen till den som utses av honora
inteckningshandlingen till den, sora                                och köparen,
utses av honom och köparen.

Är fråga om försäljning av luflfar-         Är fråga om försäljning av luftfar
tyg eller av intecknade reservdelar    tyg eller av intecknade reservdelar
till sådant fartyg och finnes egendo- till sådant fartyg och finnes egendo
men inora riket, skall vad i 70 § förs- men inora riket, skall vad i 70 § förs
ta och andra styckena sägs äga mot- la och andra styckena sägs äga mot
svarande tillämpning. Vill förvalta-      svarande tillärapning. Vill förvalla-
ren, ehuru auktion ej ägt rum i den   ren, ehuru auktion ej ägt rura i den
ordning som för utmätt sådan egen- ordning som för utraätl sådan egen
dom är stadgad, med ombudsman-   dom är stadgad, raed ombudsraan-
nens samtycke underlåta alt föran-   nens samtycke underlåta att föran
stalta ora egendoraens avyttrande,   ställa om egendomens avyttrande,
skall dock därtill läranas tillstånd av skall dock därtill läranas tillstånd av
de borgenärer, som i konkursen be-   de borgenärer, sora i konkursen be
vakat fordran, för vilken egendoraen vakat fordran, för vilken egendomen
på grund av inteckning häftar eller     på grund av inteckning häftar eller

(Nuvarande lydelse)

raed vilken är förenad luftpanträtt i egendomen eller varmed följer rätt att såsora säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt som i 17 kap. 4 § handelsbalken sägs. Gods i luftfartyg skall säljas i samma ordning sora gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkoramande rätt lill andel i inteckning som belastar hans fasta egendom eller luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låle förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, sora innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären raedgiver, att handlingen må försäljas raed bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen raed påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

(Föreslagen lydelse)

med vilken är förenad luflpanlrätl i egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendoraen eller förraånsrätt enligt 12 eller 13 § förmånsrättsordningen. Gods i luftfartyg skall säljas i sarama ordning sora gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkomraande rätt till andel i inteckning i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar säljas, skall förvaltaren anskaffa särskild inteckningshandling på del gäldenären tillkoraraande beloppet, ora laga hinder icke raöter däreraot. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, och har gäldenären ej samtyckt till alt hans ansvarighet kvarstår, skall förvaltaren, innan handlingen utlämnas till köparen, förse den raed påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 § sista stycket ha motsvarande tillämpning, när gäldenären tillhörig lös egendom skall under konkursen säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Vaä där sägs om talan för borgenärer skall gälla även borgenärer som ha förmånsrätt enligt 14 § förmånsrättsordningen.

434 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

{Nuvarande lydelse) {Föreslagen lydelse)

ren det yrkar, ersätta den skada, sora skada, sora skäligen kan anses hava

skäligen raå anses hava tillskyndats tillskyndats gäldenären genom an-

gäldenären genom ansökningen och sökningen och dess handläggning,
dess handläggning.

Denna lag träder i kraft den .,,

24, 70, 71 och 78 §§ nya lagen skall tillämpas, när fråga är ora försäljning eller förlikning efter nya lagens ikraftträdande. Därvid skall hänvisningarna till 12, 13 eller 14 § förraånsrättsordningen gälla motsvarande bestämmelser i 17 kap. handelsbalken, i den mån det föranleds av övergångsbestämmelserna till förmånsrättsordningen.

Vad i 195 § äldre lagen sägs om hyresvärds eller jordägares rätt att kvar
hålla egendom till säkerhet for fordran hos hyresgäst eller arrendator skall
fortfarande gälla, ora sådan rält beslår enligt övergångsbestämraelserna till
lagen den (nr ) angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36

s. 1) om nyttjanderätt till fast egendora.

I övrigt skall äldre lag tillämpas, när konkursansökningen gjorts före nya lagens ikraftträdande. Äldre lydelsen av 29 och 33 §§ skall också tillämpas, när inteckning i fast egendom sökts före nya lagens ikraftträdande.

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen den 15 oktober 1880 (nr 36 s. 1), innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg,

så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs

Härigenom förordnas, att 17 och 21 §§ förordningen den 15 oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs skall ha ändrad lydelse på sätt anges nedan och att 18 § samma förordning skall upphöra all gälla.

(Nuvarande lydelse) {Föreslagen lydelse)

17                                                                                          §.
Har järnväg, som begagnas för          Har järnväg som begagnas för all-
allmän trafik, blivit utmätt, eller har   män trafik blirit utmätt, skall över-
intecknad fordran faststäUts till be- exekutor så snart ärendet inkommit,
talning ur sådan järnväg, skall över- oavsett om borgenär begärt att syss-
exekutor, så snart anmälan om ut- loman skall förordnas enligt 11 § la-
mätningen eller utslaget inkommit,                gen den (nr ) om exekutiv
evad borgenär gör yrkande som i försäljning   av   fast   egendom,   för-

436 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag

om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

Ulmätt luftfartyg och utmätta intecknade reservdelar till sådant fartyg säljs av överexekutor.

I fråga om vissa främmande luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådana luftfartyg skall jämte denna lag tillämpas lagen den 12 maj 1955 (nr 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande sv rätt till luftfartyg.

2 §.

Vad i denna lag sägs om utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar till sådant fartyg gäller i tillämpliga delar även när sådan egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

3 §.

Utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar bör säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller överexekutor på begäran ger anstånd.

Om ägaren begär anstånd, skall utraätningssökanden få tiUfälle att yttra sig. Anstånd får beriljas, om denne medger det eller särskilda skäl föreligger.

Försäljning skall ske på offentlig auktion.

4 §.

Borgenär eller annan vars. rätt kan vara beroende av egendomens försäljning äger utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan egendoraen sålts, lill överexekutor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

5 §.

Ora egendoraen ingår i konkursbo och skall säljas exekutivt, äger borgenär, som i konkursen bevakat fordran varmed är förenad luflpanlrätl eller för rilken egendoraen svarar på grund av inteckning eller varmed är förenad retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 12, 13 eller 14 § förmånsrättsordningen, begära att egendomen säljs för hans fordran, ora hans rätt lill betalning ur egendoraen är ostridig eller styrks.

I fråga ora rätt att utlösa honom har 4 § raotsvarande tillärapning.

6 §.

Auktion skall kungöras på lämpligt sätt minst sex veckor i förväg. Kungörelsen skall även innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 437

Innehavare av fordran som bör iakttagas rid auktionen skall i kungörelsen uppmanas all anmäla sin rätt till överexekutor senast vid auktionen.

7 §. Minst en månad före auktionen skall underrättelser om försäljningen i rekommenderade brev sändas till sökanden och ägaren samt till kända borgenärer som har luftpanlrält, inteckning eller retentionsrätt. Blir sådan borgenär känd senare, skall underrättelse genast sändas till honom. Innehåller inskrivningsboken uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse lill utrikes ort skall om möjUgt sändas med flygpost.

8 §.

Har auktion ej blivit utlyst så som angivits i 6 och 7 §§, skall förfarandet avbrytas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt, och ny lid utlysas.

Sakägare som avses i 7 § skall såritt möjligt i god tid före den först utsatta tiden underrättas om avbrottet.

9 §.

Överexekutor skall vid början av auktionen lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Därefter skall innehavare av fordran som bör iakttagas rid auktionen uppmanas att anmäla den. Om anmälan skett hos överexekutor före auktionen, skall det uppges.

Närvarande sakägare skall få tillfälle atl yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

När förhandlingen avslutats, upprättas sakägarförteckning i enlighet med 10—15 §§, om ej avrikelse föranleds av 16 §,

10 §,

I förteclcningen upplages fordringar för rilka egendomen svarar på grund av luftpanlrält, inteckning eller retentionsrätt saral, om egendomen ingår i konkursbo, jämväl arvode och annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen och fordringar som i konkursen har förmånsrätt enligt 12, 13 eller 14 § förraånsrättsordningen, ora egendomen tillika är utmätt. Härtill kommer utmätningssökandes fordran, ora den ej ingår bland förut näranda fordringar, och kostnaden för förfarandet.

Med fordran avses även ägarhypotek,

11 §.

Fordringarna upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Kostnaden för förfarandet upplages närmast före sökandens fordran.

Fordran upptages i förteckningen även ora den är beroende av rillkor eller om inteckning är sökt men ännu ej beviljad eller om tvist föreligger.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, upptages, om ej annat följer av 5 §, konkursboet som sökande utan förmånsrätt.

12 §.

Fordran upptages med dess belopp den dag då saramanlräde för köpeskillingens fördelning skall äga rum. Fordran, som ej är förfallen och icke löper med ränta, upptages raed det belopp som efter fem procent årlig

438 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ränta utgör fordringens värde nämnda dag. Motsvarande gäller, ora utfäst ränta är lägre än fem procent.

Ränta på intecknad fordran beräknas för elt år, om del ej visas alt den slår inne för annan lid. På ägarhypotek beräknas ej ränta, om del icke är utmätt.

13 §.

I förteckningen upptagna fordringar med bättre rätt än den för vilken försäljning skall äga rura är skyddade vid försäljningen. Sammanlagda beloppet av sålunda skyddade fordringar och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppel) skall täckas av köpeskillingen och andra medel som finns alt tillgå.

I förteckningen anges vilka fordringar som är skyddade. Vidare anges det minsta belopp sora raåste bjudas för alt skyddade fordringar och kostnaden för förfarandet skall läckas.

Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär sora ej har inteckning för sin fordran, får skyddsbeloppet ej i något fall bestäraraas högre än till två tredjedelar av del värde som åsatts reservdelarna enligt 73 § utsökningslagen.

14 §.

Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje fartyg utropas för sig. Luftfartyg sora är i samma ägares hand och svarar för samraa fordringar skall dock utropas geraensarat, om ägaren eller borgenär ej begär särskild försäljning av risst eller vissa fartyg. Särskild sakägarförteckning skall upprättas för egendom som uliopas för sig. Beträffande fordran för vilken flera luftfartyg svarar skall i förteckningen anraärkas, atl raindre belopp än förteckningen anger kan koraraa att falla på egendoraen till följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen eller del därav.

Första stycket har motsvarande tillämpning rid försäljning av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar. Luftfartyg och reservdelslager får dock ej utropas geraensarat, ora fordran bevakats av borgenär som ej har inteckning i reservdelarna,

Lager av reservdelar sora ej utropas geraensamt med luftfartyg kan på begäran av lagrets ägare eller borgenär utropas i skilda poster, med förbehåll atl försäljning av sådan post sker endast om försäljningen med hänsyn även till de bud som avges för andra poster kan godkännas enligt 18 §.

15 §,

I förteckningen anges även betalningsvillkoren. Härom gäller följande:

1, Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av intecknings
havare får dock kapitalbeloppet av intecknad fordran som faller inom kö
peskillingen innestå i avräkning på denna, om det ej är fråga om sådan
fordran sora avses i 11 § andra stycket. Orafattar inteckningen två eller
flera luftfartyg eller luftfartyg jämte reservdelar, får fordringen innestå
endast om all den inlecknade egendomen blivit utmätt och säljs rid ge
mensamt utrop.

I förteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestå.

2. Den som inropar egendomen är skyldig att efter inropet lämna hand
penning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än
den kostnad som skall utgå enUgt 198 § utsökningslagen. Handpenning

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 439

skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Vad som i det följande sägs ora handpenning gäller även säkerhet för handpenning intill del belopp som säkerheten gäller.

Staten eller koraraun behöver ej lärana handpenning eller ställa säkerhet raen blir i fall som avses i 21 § ersättningsskyldig intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast rid sammanträdet för köpeskillingens fördelning, i den mån den som enligt förteckningen är betalningsberättigad ej raedgirit avräkning. 3. När köpeskillingen till fullo betalts, får köparen komraa i besittning av egendomen.

Egendomen svarar därefter ej för annan skuld än sora köparen övertagit enUgl 1.

16 §.

Sakägare vars rält beror därav äger fordra alt försäljningen skall ske på andra villkor än sora angivits ovan, om avrikelsen ej gör intrång i annans rätt. Den sora ej själv begär försäljning får icke motsätta sig alt skyddsbeloppet höjs.

17 §.

Innan egendoraen utropas skall överexekutor föredraga sakägarförteckningen.

Del skall raeddelas, alt egendomen utropas under förbehåll alt inrop skall prövas enligt 18 §.

18 §.

Innan inrop godtages skall överexekutor pröva, alt skyddsbeloppet blivit uppnått.

Om samtliga berörda sakägare medger del, får inrop godtagas utan hinder av första stycket. Sökanden kan medge, alt inrop godlages ehuru kostnaden för förfarandet ej blirit täckt.

Inrop får ej godtagas, ora sökandens fordran ej täcks och han raotsätter sig.

19 §.

Om inropare ej utan dröjsmål läranar föreskriven handpenning, skall egendomen utropas på nytt. Överexekutor äger på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för alt bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet.

Betalar inroparen ej ogulden del av den kontanta köpeskillingen senast vid fördelningssararaanträdet, är inropet ogiltigt.

20 §.

Har inrop blirit ogiltigt enligt 19 § andra styckel, skall nytt försäljnings-försök göras, ora sökanden ej avstår därifrån.

Om ny auktion skall hållas, har 6—19 §§ motsvarande lilärapning. Anmälan som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

När nytt försäljningsförsök ej skall göras, går utmätningen åter. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

440 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

21 §.

När ny auktion hålls sedan inrop blivit ogiltigt enligt 19 § andra stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den raån del behövs för att sararaanlagt samraa belopp skall uppnås som rid den förra auktionen jämte sex procent årlig ränta därå från utsatt dag för köpeskillingens fördelning till och raed den nya dagen för ändamålet och kostnaden för den nya auktionen. Detta gäller även om ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nya inroparen fullgjort sin belalningsskyldighel.

Blir egendomen ej såld rid den nya auktionen, är handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Återstoden tillkommer inroparen.

Angående rätt för inroparen, att i risst fall frånträda köpet och återfå handpenning stadgas i 23 §.

22 §.

I fråga om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel skall vad som enligt 143—166 §§ utsökningslagen gäller beträffande fast egendom ha motsvarande tillämpning. I fall som avses i 13 § tredje stycket får dock den som har inteckning i reservdelarna ej till skada för borgenär som icke har inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskilUngen för reservdelarna rainskad med kostnaden för förfarandet. Därvid skall i fall som avses i 21 § handpenning för reservdelarna läggas till köpeskilUngen, i den mån den ej skall tillkomma inroparen.

Angående klagan över överexekutors åtgärd vid auktion och verkan därav eller i fråga om fördelning sora avses i första stycket gäller vad som i utsökningslagen föreskrivs för motsvarande ärenden sora rör fast egendora.

23 §.

överklagas exekutiv auktion, skall inroparen utan hinder därav fullgöra sin betalningsskyldighet senast vid fördelningssararaanträdet. Han äger också komraa i besittning av den sålda egendomen, om ej, innan han blirit berättigad därtill, annat förordnats enligt 218 § utsökningslagen.

Får inroparen enligt medde;lat förordnande ej komma i besittning av den sålda egendomen och är hindret ej hävt inora tre månader från dagen för köpeskillingens fördelning, äg;er han frånträda köpet och återfå vad han betalt jämte därå upplupen ränta, sårida han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

24 §.

När egendom som avses i de:nna lag ingår i konkursbo, företräds ägaren av förvaltaren.

Om förvaltarens åligganden finns bestämmelser i 71 § konkurslagen.

övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den...... Genom lagen upphävs lagen den 12

maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 441

2. Nya lagens bestämmelser om kungörande av auktion och vad som har samband härraed skall tiUärapas före lagens ikraftträdande, ora auktion skall hållas efter ikraftträdandet.

3. När utraätning skett eller konkursansökan gjorts före nya lagens ikraftträdande, skall i fråga om förmånsrätt tiUärapas vad sora följer av övergångsbestäraraelserna till nya förraånsrättsordningen.

4. Om auktion hållits före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lag till-lämpas i fråga ora inropares förpliktelser särat köpeskillingens fördelning och vad sora har saraband därmed.

5. Övergångsbestämmelserna lill lagen den 12 maj 1967 (nr 143) angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg ra. ra. skall ha motsvarande tillämpning med avseende på nya lagen.

6. I fall då lag eller författning hänvisar till den äldre lagen skall det i stället gälla nya lagen.

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1955 (nr 229) i anledning av

Sveriges tillträde tiil 1948 års konvention rörande internationellt erkännande

av rätt till luftfartyg

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 12 raaj 1955 i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartjg skall ha ändrad lydelse på sätt anges nedan.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §.

Där försäljning av luftfartyg eller När exekutiv försäljning av luft-

i 4 § omnäranda reservdelar till så- fartyg eller i 4 § omnämnda reserv--

dant fartyg skall äga rum i den ord- delar till sådant fartyg skall äga rum,

ning, som stadgas i lagen med sär- åligger det den sora påkallat försälj-

skilda bestämmelser om försäljning ningen att ingiva ett av vederböran-

av utmätt luftfartyg m. m., åligge de rayndighel i den stat där fartyget

den sora påkallat försäljningen att är registrerat utfärdat gravationsbe-

till auktionsförrättaren ingiva ett av vis angående egendoraen jämte styrkt

vederbörande myndighet i den stat översättning av beviset ävensom att,

där fartyget är registrerat utfärdat när fråga är om luftfartyg, senast en

gravationsbevis angående egendoraen månad före auktionen låta kungöra

jämte styrkt översättning av beviset försäljningen på registreiingsorten

ävensom att, då fråga är ora luft- enligt där gällande lag. Inora samma

fartyg, senast en månad före auklio- lid skall underrättelse i föreskriven

nen låta kungöra försäljningen å re- ordning sändas till innehavaren av"

(Nuvarande lydelse)

gistreringsorten enligt där gällande lag. Inom sarama tid skall underrättelse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje; i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.

1 borgenärsförteckningen skall upptagas, utöver de z 4 lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m.. m. avsedda fordringarna och kostnaderna, annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Försäljningen skall ske under förbehåU om bestindet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen faller inom lägsta budet. Faller rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 § utsökningslagen sägs motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

varje i fartyget inskriven rättighet som skall erkännas enligt denna lag.

Utöver de fordringar och kostnader som annars skall upptagas i sakägarförteckning vid exekutiv försäljning av luftfartyg eller reservdelar skall i förteckningen upptagas annan rältighel som skall erkännas enligt denna lag. Beträffande sådan rättighets ställning vid exekutiv försäljning skall vad som gäller beträffande förbehåll för rättigheter i fast egendom som säljs exekutivt ha motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 20 år 1971 443

Bilaga 2

(De remitterade förslagen)

1) Förslag

till

Lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Härigenora förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1§ Utmätt fast egendom säljes av överexekutor. Försäljningen skall ske på offentlig auktion, om ej annat följer av 15 eller 57 §.

2§

Vad i denna lag sägs ora utraätl fast egendora gäller i tillärapliga delar även när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

Vad sora sägs om fordran sora är förenad raed panträtt i fast egendom gäller i tillämpUga delar även rätt till betalning på grund av ägarhypotek, om ej annat följer av särskilda bestämmelser i lagen.

Förberedande åtgärder inför exekutiv försäljning

3§

överexekutor skall låta beskriva och värdera fastigheten så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet. Tillbehör skall anges i beskrivningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak.

Om en eller flera gemensarat intecknade fastigheter skall säljas och taxeringsvärde saknas för någon av de gemensarat inlecknade fastigheterna, skall alla värderas.

4§ Fastighetens ägare skall på anraodan tillhandahålla de handlingar sora visar hans äganderätt eller tjänar lill upplysning ora rättigheter som besvärar fastigheten eller om tillbehör lill den och uppge vilka som har fordran eller rättighet som bör iakttagas vid egendomens försäljning, överexekutor skall även på annat sätt söka inhärata utredning i dessa hänseenden och ora den belastning som rättighet utgör och det vederlag som utgår.

444 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Fastighetens ägare skall på anmodan överlämna pantbrev sora han innehar. Därefter får pantbrevet ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

5§

Påslår någon bättre rätt till utraätl faslighet, skall överexekutor, om skäl föreligger därtill, förelägga honom alt inom en månad efter det alt föreläggandet delgivits honom väcka talan raot utraätningssökanden och den sora i ärendet antagits vara ägare till fastigheten. Talan skall väckas vid domstol som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om annan än faslighetens ägare påslår att han äger byggnad eller annat som framstår sora tillbehör till fasligheten.

Eflerkoraraes ej föreläggande enligt första eller andra styckel, är talan raot sökanden förlorad, ora ej sökanden inora tid som nyss nämnts själv väckt talan mol den som påstått bättre rätt och den som i ärendet antagils vara ägare.

Är tristen av väsentlig beilydelse, får fastigheten ej säljas förrän tvisten blirit slutligt avgjord eller liden för väckande av talan utgått.

Förvaltning av utmätt fastighet

6§

Ägare av utmätt fastighet får ej minska dess värde genom alt överlåta tillbehör eller genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva griis-eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fasligheten. I övrigt får han tillgodogöra sig fastighetens vanliga avkastning till dess den sålts och skall tillträdas av köparen i den mån ej annat följer av 8 eller 9 §. Sådan rätt föreligger dock ej i fråga om växande gröda eller annan avkastning som förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej i fastighelen upplåta rättighet sora går utöver vad som är medgivet enligt första stycki;t. Överexekutor får förbjuda honom atl upplåta rättighet sora kan försvåra faslighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan överexekutor raedge undantag från förbud enligt första eller andra stycket i den raån del kan ske utan intrång i utmätningssökandens rätt och i övrigt är lämpligt.

7§ På begäran av borgenär kan överexekutor vid behov förordna, atl kronofogdemyndigheten skall taga vård om tillbehör lill fastighelen. I brådskande fall kan kronofogdemyndigheten på begäran omedelbart taga vård om sådant tillbehör. Åtgärden skall gaiasl anmälas hos överexekutor, som prövar om den skall beslå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 445

8§ Arrendeavgift, hyra eller annan avkastning av fastigheten som förfaller till betalning under förfarandets gång skall, om borgenär begär det och skäl föreligger därtill, uppbäras av överexekutor eller den han förordnar som syssloman. Överexekutor skall i sådant fall ulan dröjsmål raeddela den betalningsskyldige förbud alt betala till annan än överexekutor eller syssloraan-nen.

9§ Kan det befaras att ägaren vanvårdar fastighelen eller förfogar över den i strid raed 6 .§ eller att egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan överexekutor på begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalta fastighelen.

10 §

Arrendeavgift, hyra och annan avkastning av fasligheten som syssloman uppbär skall redovisas till överexekutor rid tidpunkt som denne besläraraer.

Tidsfrist för försäljning

11 §

Ulmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt andra—fjärde stycket.

Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av sökanden eller fastighetens ägare. På begäran av fastighetens ägare får anstånd beviljas endast ora sökanden raedger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

Anstånd får ej utan synnerliga skäl beviljas utöver ett år från utraätningen.

I fall som avses i 77 a § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall tid som avses i första och tredje styckena räknas från den dag då framställning om försäljningen gjordes.

Utlösningsrätt och anslutningsrätt

12 §

Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta fastig-helens försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den sora vill utlösa sökanden skall, innan fastigheten sålts, lill överexekutor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

13 §

Skall fastighet som hör till konkursbo säljas exekutivt, kan borgenär som i konkursen bevakat fordran med panträtt eller bättre förmånsrätt i fastig-

446 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

heten begära att fastigheten säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrkes.

Borgenär som rill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla detta hos överexekutor senast två veckor före bevakningssamraanträde sora avses i 19 §.

Bestäramelserna i 12 § äger motsvarande tillärapning i fråga ora rätt atl utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Försäljning av fastighetstillbehör

14 §

Är det sannoUkt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan samtidig försäljning av fasligheten i övrigl, skall överexekutor utsätta sararaanträde för prövning av frågan. Till sammanträdet skall överexekutor kalla sökanden, fastighetens ägare och envar för överexekutor känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av annan rättighet som kan påverkas av försäljningen.

Blir vid sararaanträdel närvarande sakägare ense om att tillbehör bör säljas för sig, förordnar överexekutor i enlighet därmed, om ej särskilda skäl föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får överexekutor förordna därora endast ora synnerliga skäl föreligger.

Råder tvist ora tillbehör som avses i 5 § andra styckel, får särskild försäljning av tillbehöret ej ske förrän tvisten blivit slutligt avgjord eller liden för väckande av lalan utgått.

15 §

Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelserna om försäljning av utmätt lösöre, överexekutor träder därvid i kronofogdemyndighetens ställe.

Tillbehör sora sålts för sig upphör att höra till fastigheten, även om det ej skilts från denna.

16 §

Vad som influtit genom siirskild försäljning av tillbehör tillkommer dem som har fordringar raed rätt i fastigheten efter det företräde mellan dem som gäller enligt lag. Vill någon avstå från sin rätt till betalning och inverkar avståendet på rillkoren rid fastighetens försäljning, skall avståendet ske senast vid bevakningssainmanträde enUgt 19 § och kan därefter ej återkallas. Den som har fordran med panträtt i fastighelen på grund av gemensam inteckning får avstå från betalning endast om samtycke till avslåendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt:, vilken gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 447

17 §

Åtgärder före försäljning på auktion

18 §

Tid och plats för auktion på fastighet bestämmes av överexekutor. Fastighetens ägare och innehavare av nyttjanderätt till fastigheten är skyldiga alt låta fastigheten visas på läraplig tid.

19 §

För förhandling om försäljningen skall bevakningssamraanträde hållas antingen samraa dag som auktionen eller lämplig dag tidigare.

20 §

Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla uppgift om bevakningssamraanträde och saramanlräde för fördelning av köpeskillingen.

Har överexekutor förordnat om särskild försäljning av tillbehör, får kungörelsen ej utfärdas förrän försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats eller frågan om sådan försäljning förfallit.

21 §

Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar och rättigheter
som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas om den
na. Innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmåns
rättslagen ( ) behöver dock ej underrättas särskilt.

Har anslutning skett enligt 13 §, skall underrättelse därom ske enligt första stycket.

22 §

Har auktion och sammanträden ej blivit utlysta så som angivits i 20 och 21 §§, skall förfarandet avbrytas och nya tider utlysas, om bristen är väsentlig och icke kan avhjälpas på annat sätt.

448 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Bevakningssammanträde

23 §

Vid bevakningssammanträdet skall lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anraäla den. Har sådan fordran eller rättighet anmälts hos överexekutor före sararaanträdel, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

Om tillbehör sålts för sig, behandlas särskilt hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall användas, i den mån del inverkar på villkoren för fastighetens försäljning,

24 §

När förhandlingen avslutats, upprättas sakägarförteckning enligt 25— 31 §§, om ej avvikelse föranledes av 37 §.

Sakägarförteckning

25 §
I sakägarförteckningen upptages

1, ora fastighelen ingår i konkursbo,

a) arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen,

b) fordran som skall utgå ur fastigheten med förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förraånsrättslagen ( ),

2, fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 § 1) eller 7 § 1) eller 2) förraånsrättslagen och som förfallit till betalning senast den tillträdesdag som anges i 36 §,

3, fordran som är förenad raed panträtt i fastigheten,

4, nyttjanderätt, serritut eller rätt till elektrisk kraft sora besvärar fastigheten och är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig, dock ej rättighet som består oavsett fastighetens försäljning,

5, sökandens fordran, om den ej upptagits enligt 1—3, samt kostnaden för förfarandet.

26 §

Fordringar samt rättigheter, som avses i 25 § 4, upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Inskriven rättighet har företräde framför fordran med förmånsrätt på grund av utraätning, om inskrivning sökts före dagen för utraätningen. Kostnaden för förfarandet upptages närmast före sökandens fordran.

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 449

Tillägg som avses i 6 kap, 3 § jordabalken upptages före pantbrevets belopp, om ej borgenären yrkar annat.

Fordran eller rättighet upplages i förteckningen även om den är beroende av villkor, inteckning eller inskrivning är sökt men ännu ej beviljats eller tvist föreligger.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, upptages konkursboet som sökande ulan förmånsrätt, om ej annat följer av 13 §.

27 §

Fordran upptages med dess belopp på tillträdesdagen. Panträtt får dock ej på grund härav åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken. Understiger fordringen pantbrevels belopp, upptages återstoden som ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pantbrevets belopp och del tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken som med hänsyn lill ägarens uppgifter och andra upplysta omständigheter kan antagas böra utgå.

Ägarhypotek upptages utan tillägg, om det ej är utmätt.

Fordran, sora ej är förfallen lill betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upplages med det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Motsvarande gäller, ora utfäst ränta är lägre än fera procent.

29 §

Rättighet som avses i 25 g 4 upptages utau att något belopp anges för den.

30 §

1 övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordiingar med bättre rätt äii den för vilken fastigheten skall säljas och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppel) saml vilka fordringar som är skyddade,

2. i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning av fordringar som upptagits i förteckningen,

3. det lägsta bud som måste avges för atl fastigheten enligt 32 § skall få säljas,

4. vilka rättigheter som enligt 33 § är skyddade utan förbehåll eller skall förbehållas vid försäljningen,

5. betalningsvillkoren och tillträdesdag.

15 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

450 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Köpeskilling för tillbehör får ej tagas i anspråk för betalning av fordran inora skyddsbeloppel annat än i enUghet med vad som angivits i sakägarförteckningen.

31 § 1 sakägarförteckningen skall i förekommande fall erinras om

1. rätt till förlängt avtal eller skadestånd sora enligt lag tiUkoraraer arrendator eller hyresgäst, om han blir uppsagd med anledning av fastighetens försäljning,

2. rätt att kvarbo som hyresgäst under viss tid som enligt lag tillkommer bostadsrättshavare,

3. rätt att kvarbo på fastigheten som överexekutor enligt 36 § har medgivit ägaren.

Villkor för försäljning på auktion

32 §

Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskilUngen för fastighelen, behållen köpeskilling för tillbehör, behållen avkastning och andra raedel sora finns att tillgå.

Har fordran sora endast gäller i andel i fastigheten bättre rätt än exekulionsfordringen, får delta dock ej hindra försäljning, ora köpeskillingen förslår till betalning av någ

33 §

Tomträtt som inskrivits är vid försäljningen skyddad ulan särskilt förbehåll. Annan nyttjanderätt saml servitut och rätt lill elektrisk kraft är skyddade utan särskilt förbehåll, ora rättigheten har bättre rätt än exekutionsfordringen.

I andra fall än som avses i första stycket skall annan nyttjanderätt än inskriven tomträtt samt servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt förbehållas, om det saknas anledning antaga alt de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härrid skall rätt till ägarhypotek icke anses sora fordran, i den raån ägarhypoteket ej är utraätl.

Talan mot överexekutors beslut varigenom rättighet förbehållits enligt andra stycket får föras endast av den som bestritt att förbehållet göres. Innehavare av rättighet som ej förbehållits enligt andra styckel får ej föra talan mot överexekutors beslut att icke särskilt förbehålla rättigheten.

Rättigheter som ej är skyddade ulan särskilt förbehåll och icke heller förbehållits i sakägarförteckningen kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enUgl 39 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 451

34 §

I avräkning på köpeskillingen skall, om ej annat följer av andra stycket, innestå kapitalbeloppet av fordran inom skjddsbeloppet sora är förenad med panträtt utom när

1. innehavare av sådan fordran framställt yrkande om betalning och fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen,

2. sådant fall föreligger som avses i 26 § tredje stycket,

3. fordran är förenad med panträtt endast i andel i fastighelen, eller

4. fordran skall betalas med köpeskilling för tillbehör eller köpeskillingen för fastigheten ej täcker skyddade fordringar och andra medel skall användas till det.

Ägarhypotek skall utan särskilt yrkande betalas kontant, även om det faller inom skyddsbeloppel.

Återstoden av köpeskillingen skall betalas kontant, ora ej inroparen visar att han avtalat annat med den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Om det enligt förteckningen är ovisst vera elt belopp lillkoramer, får det ej avräknas.

35 §

Den sora ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lärana handpenning sora raotsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej raer än som enligt 34 § skall betalas kontant eller raindre än den kostnad för förfarandet sora skall utgå ur fastigheten.

Staten, koramun, landstingskomraun och koraraunalförbund behöver ej lärana handpenning eller ställa säkerhet raen blir i fall som avses i 43 § ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 § kungjorts för köpeskillingens fördelning.

36 §

Som tillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse fördelningssammanlrädet skall äga rum. överexekutor kan dock medge inroparen alt taga vård om egendomen tidigare.

Överexekutor får förordna att ogulden avkastning av fastigheten, som enligt 8 eller 9 § skolat betalas till överexekutor eller syssloman och som har förfaUit under tiden till och med tillträdesdagen, skall liUkoraraa köparen. Ora sådan avkastning i annat fall betalas till köparen, skall denne redovisa därför till överexekutor.

452 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Har förre ägaren ej annan bostad, kan överexekutor tillåta honora att bo kvar pa fastighelen högst tre månader efter tillträdesdagen.

37 § På begäran av sakägare vars rätt beror därav kan försäljningen ske på andra villkor än som angivils ovan, om avvikelsen ej gör intrång i annans rätt. Skyddsbeloppel får höjas, även om borgenär sora ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

Auktion på fastighet

38 §

Vid auktionen skall, i den mån det är påkallat med hänsyn till värdet av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken egendom som skall följa fasligheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör ej skall följa den. Vad sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. I övrigl ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten. Råder trist om tillbehör, skall det anmälas.

Redogörelse skall läranas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplysning skall lämnas, att fasligheten ropas ut under förbehåll att inrop skall prövas enligt 40 §.

39 §

I fråga om rättighet som enligt 33 § fjärde stycket kan förbehållas vid auktionen gäller att fastigheten först utropas utan förbehåll ora rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Om vid det senare utropet uppnås bud som läcker fordringar med bättre rätt eller lika högt bud, har det budet företräde. Att ägarhypotek icke täckes utgör ej hinder mot all bud med förbehåll för rättigheten godlages, i den raån ägarhypoteket ej är ulraält.

Upptager sakägarförteckningen två eller flera rättigheter, skall fastigheten först utropas utan förbehåll för någon rättighet och därefter raed förbehåll först endast för den rättighet sora har bästa rält och efter hand för ökat antal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rättigheter har företräde, även om det är lägre.

När bud raed förbehåll för rättighet ej läcker fordringar med bättre rätt, kan rättighetshavaren skydda sin rättighet genom alt betala skillnaden mellan del budet och hud ulan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre rält.

Om rättighetshavare i fall som avses i andra stycket är villig att betala skillnad som nyss nämnts men beloppet ej ensamt eller i förening raed annat lillskolt som bjudes förslår för alt fordringar med bättre rätt skall täckas, skall fastigheten utropas med förbehåll för hans rättighet och den eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 453

de rättigheter som är skyddade genora tidigare bud och annat tillskoti som bjudes. Detsamma gäller, om bud med förbehåll för rättigheten ej understiger bud utan sådant förbehåll men fordringar med bättre rätt ej är täckta.

Ora borgenär, vars fordran ej blivit täckt genora visst bud, godtager budet, skall fordringen vid tillämpning av första—fjärde styckena anses som täckt.

Om rättighetshavare i stället för betalning ställer säkerhet, skall det gälla.

40 §

Innan inrop godlages, skall överexekutor pröva om de i 32 § angivna rillkoren för försäljning är uppfyllda. Även om della är förhållandet får inropet ej godtagas, om del är sannolikt all avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Om samtliga berörda sakägare medger det, får inrop godtagas ulan hinder av första stj'ckel. Sökanden kan medge, att inrop godlages fastän kostnaden för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop fär ej godtagas, om sökandens fordran ej täckes och han motsätter sig atl försäljning sker.

41 §

Om inropare ej ulan dröjsraål lämnar föreskriven handpenning, skall fastigheten ropas ut på nytt. Överexekutor kan på begäran göra elt kort uppehåll i handläggningen för alt bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet.

I fall som avses i 39 § skall handpenning lämnas för varje inrop, även om fastighelen skall ropas ul på nytt. Ora inrop ej skall beslå, återlämnas handpenningen.

Betalar ej inroparen ogulden del av den kontanta köpeskillingen senast vid fördelningssammanträdet, är inropet ogiltigt.

42 §

Har godtagbart inrop ej skett, skall nytt försäljningsförsök göras, ora sökanden begär det inora en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 § tredje stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auktioner hållits ulan alt fastigheten blivit såld och saknas anledning till anlagande att fastigheten kan säljas inora rimlig tid, får överexekutor avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, äger 18—41 §§ raotsvarande lillärapning. Anmälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åter. Detta gäller dock ej raedel som influtit eller inflyter med anledning av redan ridtagna åtgärder.

454 Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971

43 §

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enUgt 41 § tredje stycket, skall handpenningen lagas i anspråk i den raån del behövs för all sammanlagt samraa belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents årlig ränta därå från tillträdesdagen lill och raed den nya tillträdesdagen och kostnaden för den nya auktionen. Della gäller även ora fasligheten säljes med förbehåll för rättighet sora ej förbehållits vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen fullgjort sin belalningsskyldighel.

Blir fasligheten ej såld när ny auktion hålles, är hela handpenningen förverkad. Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader för förfarandet sora blivit onyttiga. Återstoden tillkommer inroparen.

Om rätt för inroparen att i visst fall frånträda köpet och återfå handpenning finns bestämmelser i 48 §.

44 §

Sedan auktionen vunnit laga krafl och köpeskillingen betalats, utfärdar överexekutor köpebrev.

Visar inroparen all han bjudit för annans räkning, skall köpebrev ulfärdas till denne. Har inroparen fått avräkna belopp som skolat betalas kontant, är inroparen och köparen solidariskt ansvariga för beloppet.

Verkan av auktion

45 §

Efter faslighetens försäljning svarar denna ej för fordran sora avses i 25 §2.

Borgenär sora har pantbrev kan ej efter fastighetens försäljning mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än sora avräknats på köpeskillingen järate utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt fraratida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § jordabalken.

Inroparen blir personligen belalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har avräknats på den kontanta köpeskillingen, och den förre ägaren blir fri från ansvar härför.

46 §

Inropare, sora fullgjort sin betalningsskyldighet, får tillträda fasligheten på den dag sora beslämts för köpeskillingens fördelning, även om köpebrev ännu ej utfärdats. Han svarar därefter för ägares skyldigheter i den mån de skall fullgöras efter tillträdesdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 455

Om köparen vill alt i sakägarförteckningen upptaget arrende- eller hyresavtal, sora ej är skyddat enligt 33 § första stycket eller förbehållits enligt 33 § andra stycket eller vid auktionen, skall upphöra, åligger det honora att inom en månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mol honom. Beträffande den tidpunkt vid vilken arrende- eller hyresavtal skall upphöra med anledning av uppsägning gäller vad sora är föreskrivet i fråga om uppsägning efter frivillig överlåtelse av fastighet.

Ora arrendators eller hyresgästs rätt att begära förlängning av avtalet eller att erhålla skadestånd finns bestämmelser i 9—12 kap. jordabalken.

47 §

I fråga ora rättighet som ej skall upphöra omedelbart efter fastighetens försäljning gäller följande bestämmelser.

På arrendeavgift, hyra eller annat vederlag för rättigheten sora förfaller till betalning mer än sex månader eller, i fråga om arrende, mer än ett år efter tillträdesdagen får rättighetshavaren icke avräkna fordran hos den förre ägaren. 1 fråga ora sådant belopp gäller ej heller betalning som rättighetshavaren erlagt till den förre ägaren eller annan uppgörelse med denne.

Fordran som rättighetshavare förvärvat eller förskottsbetalning eller uppgörelse som skett efter det atl fasligheten utraätts får ej åberopas raot köparen, om rättighetshavaren ägde eller bort äga kännedom om utmätningen.

Angående verkan av all i upplåtelseavtal skett ändringar eller tillägg som ej var kända vid auktionen äger bestäraraelserna i 7 kap. jordabalken om frivillig försäljning motsvarande lillärapning.

Ora rättighetshavares rält lill ersättning av tidigare ägare, ora rättigheten upphör raed anledning av fastighetens försäljning, finns bestämmelser i 7 k.ap. 19 och 20 §§ jordabalken.

Underlåter köpare att fullgöra tidigare ägares skyldigheter mot rättighetshavare enligt 46 g, äger 7 kap. 20 § första och Iredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning.

48 §

överklagas exekutiv auktion, skall inroparen utan hinder därav fullgöra sin betalningsskyldighet senast vid fördelningssammanträdet. Han får tillträda fastigheten efter sammanträdet, om ej annat förordnals enligt 218 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) innan han blivit berättigad därtill.

Får inroparen enligt meddelat förordnande ej tillträda fastigheten på den bestämda dagen och är hindret ej hävt inom tre raånader från den dagen, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

456 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Gemensamt intecknade fastigheter

49 §

Bestämraelserna i 11—48 :;§ gäller även när någon av två eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas.

Av gemensara inteckning, för vilken fastigheten svarar enligt 6 kap. 10 eller 11 § jordabalken, skall i sakägarförteckningen upptagas det belopp för vilket fastigheten svarar i forhållande till de andra fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, om ej annat avtalas mellan köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

1 fråga ora försäljning av två eller flera gemensarat inlecknade fasligheter skall även 50—55 §§ iakttagas.

50 §

När gemensarat intecknad fastighet skall säljas, har den som har panträtt på grund av inteckningen rätt all indraga annan intecknad faslighet i försäljningen, om den svarar för det intecknade beloppet eller del av detta före den fastighet sora skall säljas. Skall denna säljas för fordran sora har lika eller bättre rätt, får han även indraga faslighet som svarar för inteckningen först efter den fastighet sora skall säljas.

Yrkande ora indragning skall framställas hos överexekutor senast vid bevakningssaramanträdet. Det skall delgivas faslighetens ägare med föreläggande för honora all inkoraraa raed yttrande inora tid som överexekutor bestämmer. Bevakningssammanträde och auktion skall inställas, när del behövs för att yrkandet skall hinna prövas. Härvid äger 22 § motsvarande till-lämpning.

Bifalles yrkandet, anses den indragna fastigheten utmätt när beslutet meddelas. Den får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

51 §

Vid bevakningssamiuantriidet skall särskilt behandlas hur utrop skall äga rura.

52 §

Geraensarat intecknade fasligheter skall utropas geinensaral. Fastigheterna skall dock utropas var för sig ora

1. fastigheterna har olika ägare,

2. fastighet ined stöd av 50 § indragits i försäljningen,

3. någon av fastigheterna endasl i andra hand svarar för gemensam inteckning,

4. någon av fastigheterna besväras av särskild inteckning eller någon fastighets ansvar för geraensara inteckning ej avser inteckningens hela belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 457

5. det yrkas av innehavare av rättighet i någon av fastigheterna och rät
tigheten ej skall bestå oavsett oin fastigheten säljes, eller

6. del i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars rätt kan bero därav.
Yrkande som avses i första stjxket 5 eller 6 skall framställas innan be-

vakningssaininanlrädel avslutas.

Sedan i fall som avses i första stjxket särskilda utrop har ägt rum, skall fastigheterna utropas gemensamt, om de har samme ägare. Har fastigheterna olika ägare, skall gemensarat utrop äga rum endast om full betalning ej uppnåtts för fordran för vilken samtliga fastigheter svarar eller ägarna är ense om alt fastigheterna skall utropas gemensamt. Fastighet som svarar endast i andra hand behöver dock ej utropas gemensamt med fastighet som svarar i första hand i annat fall än då särskilda skäl föreligger.

Om rättighet har förbehållits vid särskilt utrop av fastighet som besväras därav, skall det gälla även om därefter gemensamt utrop äger rum. I annat fall tillämpas 39 § även vid det gemensamma utropet.

Uppnås vid gemensamt utrop enligt tredje stycket högre bud än summan av buden vid de särskilda utropen, skall budet vid det gemensaiuma utropet gälla, ora ej annat följer av 55 § femte stycket.

53 §

Skall gemensamt inlecknade fastigheter endasl utropas gemensarat, upprättas geraensara sakägarförteckning för fastigheterna. Rättighet som avses i 25 § 4 skall härvid anses upplåten i alla fastighetema.

Skall gemensamt intecknade fastigheter utropas var för sig, upprättas särskild sakägarförteckning för varje fastighet som skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen begärts på grund av den bästa gemensamraa inteckningen, ora ej exekutionsfordringen har bättre rätt. Kan ansvaret för gemensam inteckning komma att vid försäljningen vidgas utöver vad som anges i 49 § andra stycket, skall det anmärkas. När fastighet indragits enligt 50 §, beräknas tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken med utgångspunkt från den första utmätningen. Beträffande fastighet som svarar endast i andra hand anges ora sådant ansvar kan ifrågakomma.

54 §

Skall gemensamt intecknade fastigheter enligt 52 § utropas v ar för sig, skall varje fordran som är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej inroparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad avtalar annat.

Handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om inropad faslighet enligt 52 § skall utropas på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

15t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

458 Kungl. Maj:ts pro})osition nr 20 år 1971

55 §

Om faslighet indragils i försäljningen med slöd av 50 § och den först utmätta fastighelen ej blir såld, skall ej någon av fastigheterna säljas.

Fastighet som endasl i andra hand svarar för fordran på grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringen innan det visat sig att betalning ej kan utgå ur den faslighet sora svarar i första hand.

I andra hand ansvarig fastighet får ej heller säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fasligheten skall svara eller ställer säkerhet för beloppet.

När gemensamt intecknade fastigheter, efter föregående särskilda ulrop, har utropats gemensamt, skall den köpeskilling som därvid bjudils fördelas efter de värden som i ärendet äsatts fastigheterna. Faslighets andel i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som bjudils för den fastigheten vid särskilt utrop. Har någon av fastigheterna utropats med tillbehör sora ej ingick i det värde efter vilket dess andel i köpeskillingen skall beräknas eller utropats utan tillbehör sora omfattades av nämnda värde, skall den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda jämkas efter vad sora finnes påkallat av nämnda förhållande.

Uppgår i fråga om någon av fastigheterna dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga raedel icke lill skyddsbeloppet och skall därför frågan om den fastighetens försäljning förfalla, skall de övriga fastigheterna utropas gemensamt.

Om det ej uppnås bud som förslår till betalning av någon del av exekutionsfordringen, får ej någon av fastigheterna säljas.

Vid tillärapning av 40 § skall prövningen, huruvida avsevärt högre köpeskilling kan uppnås, avse den sammanlagda köpeskillingen för samtliga fastigheter sora inropats vid auktionen.

Fortsatt inleclcningsansvar

56 §

Förordnande av överexekutor enligt 6 kap. 12 § jordabalken om fortsatt inleckningsansvar får raeddelas på begäran av köparen.

I fall då gemensamt intecknade fastigheter sålts i enlighet med gemensara sakägarförteckning får förordnande som avses i första stycket meddelas endast ora försäljningen omfattade alla fastigheter vari inteckningen gällde.

När gemensarat intecknad faslighet har sålts enligt särskild sakägarförteckning får förordnande som avses i första styckel raeddelas endasl ora fastigheten enligt 6 kap. 11 § jordabalken svarar för hela inteckningen i förhållande till de andra fastigheterna och fordringen har blivit täckt. Förordnandet skall därvid innebära alt inteckningen alltjämt skall gälla i den sålda fasligheten och att de andra fastigheterna skall vara fria.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 459

Begäran om fortsatt inleckningsansvar skall framställas senast vid sammanträdet för köpeskillingens fördelning. Därvid skall pantbrevet inges, om det ej förut är tillgängligt för överexekutor.

Försäljning under hand av fastighet

57 §

Utmätt fastighet får säljas under hand, om det är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten och försäljning i sådan ordning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion.

Innan egendomen utbjudes till försäljning under hand, skall ägaren och sökanden få tillfälle atl yttra sig.

58 §

Vid försäljning under hand skall köparen åläggas alt svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade raed förmånsrätt i fastigheten, om ej borgenär får betalt ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fastighelen. Vad sora sagls nu gäller dock ej ägarens rätt på grund av ägarhypotek, i den mån ägarhypoteket ej är ulmätt.

Förfallna belopp skall betalas kontant, ora ej köparen visar all han avtalat annat raed den betalningsberättigade. Vad sora behövs för alt täcka kostnad sora uppkorarait under förfarandet skall också betalas kontant, ora ej sökanden raedger att försäljning ändå får ske.

Före försäljningen upplåtna rättigheter sora grundas på skriflUg handling skall förbehållas. Härrid äger 47 § motsvarande lillärapning.

Köparen skall lärana handpenning enligt vad sora i 35 § föreskrives om inropare på exekutiv auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling upprättats. Försummas det, är köpet ogiltigt.

Bestämmelserna i 43 § om handpenning äger motsvarande tillämpning, om köpet blir ogiltigt. Vad i 43 § första stycket sägs om auktion gäller även försäljning under hand.

I övrigl bestämmer överexekutor köpevillkoren.

59 §

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. Har försäljningen föregåtts av auktion utan att därvid godtagbart inrop skett, behövs dock ej godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Om ägaren ej godkänt försäljningsvillkoren, skall han genast underrättas ora skedd försäljning.

460 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

60 §

Har köpeskillingen betalats i rätt lid och försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar överexekutor köpebrev.

Överklagas försäljningen, äger 48 § motsvarande tillärapning.

61 §

Säljes ej egendomen under hand, skall den utbjudas till försäljning på auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet

62 §

Bestämmelserna i 3—61 §§ gäller i tillämpliga delar fast egendora sora utraätts medan gäidenärens rätt lill egendoraen är villkorlig och andel i faslig-hel som blivit ulraält, ora ej annat följer av 63—70 §g.

63 §

Om fastighet enligt 82 a § 1 raom. utsökningslagen (1877:31 s. 1) tagits i mät hos gäldenär sora överlåtit fastigheten eller visst oraråde därav under villkor sora alltjämt gäller, skall avvaktas om villkoret uppfylles eller ej.

När endast visst område överlåtits lill annan och det icke utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas omi villkoret uppfylles eller ej får fasligheten dock säljas för överlåtarens gäld med förbehåll för den rätt till orarådet sora tiUkoraraer förvärvaren. Försäljningen orafattar i sådant fall även den rätt raot förvärvaren sora utraätts enligt 82 a § 1 raora. utsökningslagen. Den som förvärvar gäidenärens rätt svarar för dennes skyldigheter mot förvärvaren enligt fångeshandlingen.

64 §

Ora fastighet eller visst område därav enligt 82 a § 2 mom. utsökningslagen (1877; 31 s. 1) tagils i mät hos den som förvärvat egendoraen under villkor sora alltjämt gäller, skall överexekutor utbjuda gäidenärens rätt enUgt fångeshandlingen lill försäljning i den ordning sora gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet, om ej anstånd raedges. Den sora förvärvar gäidenärens rätt svarar för dennes skyldigheter enligt nyss näranda fånges-handling. Ansökan ora inteckning som gjorts samraa dag sora utraätningen eller senare förfaller genom försäljningen, om ej överexekutor på begäran av köparen förordnar annat..

Anstånd kan raedges, ora det ulan betydande tidsutdräkt kan avvaktas om villkoret uppfylles eller ej. Om villkoret uppfylles, sker försäljning i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 461

65 §

Om fastighet i fall som avses i 63 eller 64 § tagits i mät för fordran som var förenad med särskild förmånsrätt i fastighelen, får fastigheten ulan hinder av vad som där sägs säljas i den ordning sora i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom.

66 §

Om villkoret uppfylles i fall sora avses i 63 § första stycket eller förvärvet går åter i fall som avses i 64 § andra stycket, skall överexekutor låta driva in eller bjuda ut till försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen. Härvid tillämpas den ordning som gäller i fråga ora utraätl fordran eller rättighet.

67 §

Om andel i fastighet blivit utmätt, kan på yrkande av sökanden, andelens ägare eller annan delägare hela fastigheten säljas för delägarnas gemensararaa räkning. Yrkande som någon av dessa sakägare framställer skall delges de övriga med föreläggande all inkoraraa med yttrande inom tid sora överexekutor besläraraer.

Vid överexekutors prövning av yrkandet äger 6 och 7 §§ lagen (1904: 48 s. 1) om saraäganderätt motsvarande tillämpning.

68 §

Bifalles yrkande sora avses i 67 §, räknas hela fastighelen sora utmätt när beslutet meddelas. Fastigheten får ej säljas innan beslutet vunnit laga krafl.

Om bela fastigheten skall säljas, skall av sakägarförteckningen framgå vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel. Skyddsbeloppet skall utgöra vad som för hela fastigheten svarar mot det belopp sora krävs för att täcka skyddade fordringar i den först utmätta andelen jämte kostnaden för förfarandet. Fastigheten får dock ej på grund härav säljas, ora köpeskilUngen ej förslår till betalning av någon del av exekulionsfordringen.

Är någon av delägarna i konkurs, får borgenär utöva anslulningsrätt enligt 13 § även ora han bar förraånsrätt endast i andel av fastigheten.

69 §

Framställes ej yrkande enligt 67 § eller vinner det ej bifall, skall överexekutor låta utbjuda gäidenärens rält lill andelen i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rältighel. Detsarania gäller, ora yrkandet bifalles men någon försäljning av fasligheten ej komraer till stånd.

462 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

70 §

När försäljning sora avses i 64 eller 69 § vunnit laga krafl och köpeskillingen betalats, skall överexekutor utfärda köpebrev även ora försäljningen skett i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet.

Särskilda bestämmelser

71 §

Bestämmelserna i denna lag om pantbrev gäller i tillämpUga delar även vilandebevis.

72 §

1 fråga om överexekutors behörighet i ärende som avses i denna lag äger 10 kap. 10 § rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Finner överexekutor att han ej får upplaga ärendet, skall del överlämnas till behörig överexekutor.

73 §

Har överexekutor upptagit ärende enligt denna lag, får talan om all överexekutor ej var behörig enligt 72 § icke föras.

Talan mot beslut i fråga som avses i 50 eller 67 § föres särskilt, överexekutor skall delge tappande part beslutet, om beslutet ej meddelats i hans närvaro.

Beträffande lalan mot överexekutors beslut enligt denna lag gäller i övrigt utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

74 §

När fast egendom eller tillbehör sålts enligt denna lag, har köparen rätt alt få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komina i besittning av vad han förvärvat.

I fråga om handräckning mol den förre ägaren äger 193 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) motsvarande tiUämpning.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972.

2. Nya lagens bestämmelser ora förberedande åtgärder inför exekutiv försäljning, om förvaltning av utmätt fast egendom, ora sakägarförteckning samt om kungörande av auktion och vad som har samband därmed tillämpas före lagens ikraftträdande, om försäljning skall äga rura först efter ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 463

Har yrkande som avses i 35 § eller 37 § 3 raom. andra stycket förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom före nya lagens ikraftträdande framställts hos rätten, äger borgenären få det prövat av rätten. Hålles i sådant fall bevakningssamraanträde efter nya lagens ikraftträdande, skall borgenären anmäla yrkandet senast vid sammanträdet.

3. Nya lagens bestämmelser oni tillägg enligt 6 kap. 3 g jordabalken till-lämpas beträffande ränta, som enligt 24 g lagen ( ) om införande av nya jordabalken i stället för sådant tillägg skall beräknas på kapitalbeloppet av inteckning enligt äldre lag.

4. Vid tillärapning av nya lagens bestäraraelser anses fordran, för vilken fast egendora vid tiden för bevakningssaramanträdet utan inteckning häftar enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken, såsom fordran som är förenad raed panträtt. Därvid gäller all fordringen skall betalas kontant. Punkt 3 äger motsvarande lillärapning på sådan fordran.

5. EnUgt äldre besläramelser inlecknad ränta eller annan sådan fordran, sora icke är bestämd till kapitalet, upptages i sakägarförteckning enligt nya lagens regler om fordran med panträtt och beräknas därvid lill det belopp som efter en räntefot av fera procent ora året utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Är fråga ora livränta, skall dock beräkningen ske med ledning av 3 g lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

6. Nya lagens bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk krafl gäller också annan sådan särskild rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre bestämmelser besvärar fast egendom.

7. Skall ersättning utgå till innehavare av rätt till avkomst eller annan förmån sora enligt äldre bestämraelser besvärar fast egendora och icke bibehålles vid försäljning av egendomen, beräknas utdelning för det kapitalvärde vartill förmånen i pengar eller varor efter ortens pris beräknas uppgå på tillträdesdagen. I fråga om kapitalvärdets beräkning äger därvid punkt 5 motsvarande tillämpning.

8. Bestäramelserna i nya lagen om tomträtt gäller även vatlenfallsrätt som upplåtits enligt äldre besläramelser.

9. Bestäraraelserna i 11 § nya lagen äger icke tillämpning i fråga oiu uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, sora innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid dorastol eller i övrigt i samband med rättegång har utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

10. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
ersatts genora bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya be
stämmelsen.

1967: 1921: 1912: 1912: 1967: 1912: 1967: 1912: 1967: 1912: 1912: 1967: 1967:

(Nuvarande lydelse)

39 Är betalningsskyldighet någon ålagd, äge utmätningsman, utan särskilt berayndigande, hos den tappande verkställa utmätning, ändå att ändring i doraen sökes. Ej må dock utmätning å underrätts dom ske förr än den vunnit laga kraft, där den, som tappat, ställer pant eller borgen för vad honom ålagt är, så ock för skada, som genom uppehållet vållas kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande av domen, hos Konungens befallningshavande nedsatt penningar, svarande mot vad dömt blivit; ej heller å hovrätts dom, innan

se av

100c

101§

102§

103§

104.1

105§

106§

107§

108§

109§

110 §

111§

112§

113§

114§

115§

116g

117g

118§

119g

120§

121g

122g

123§

124g

125g

§ 1967:140 1967:140 1912: 211 1939:127 1964:446 1964:446 ■1967:140 1968:693 1912:211 1912:211 1967:534 1968:693 1912:211

' Senaste lydel 57 § 1917: 307

79 § 1968:693

80 a § 1967: 140

81 § 1967: 140

84 § 1963: 255

85 § 1967:843

87 § 1968:693

88 § 1955:234

97 § 1964:446

98 § 1964:446

99 § 1964:446

100 § 1967: 140
100 a § 1967: 140
100 b § 1967: 140

(Föreslagen lydelse)

Är betalningsskjidighet någon ålagd, äge utmätningsman, ulan särskilt bemyndigande, hos den tappande verkställa utmätning, ändå att ändring i domen sökes. Ej må dock utmätning å underrätts dora ske förr än den vunnit laga kraft, där den, som tappat, ställer pant eller borgen för vad honom ålagt är, så ock för skada, som genom uppehållet vållas kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande av domen, hos Konungens befallningshavande nedsatt penningar, svarande mol vad dömt blivit; ej heller å hovrätts dom, innan

167g 1912

168§ 1968 7 kap. 169 7 kap. 170 7 kap.171 7 kap. 172 7 kap. 173 7 kap.174 7 kap. 175 7 kap. 176 7 kap. 177 7 kap. 178 186 g 1924

g 1967:140 § 1964:446 g 1967:140 g 1967 g 1912 g 1912 § 1967 § 1930:118 g 1912:211 g 1912:211 g 1967:140 g 1912:211 g 19(57:534

140 126

301 127

211 128

211 129

140 130

211 131

140 132

211 133

140 134

211 135

211 142

140 148

140 149

:211 :693

140 211 211 140

g 1964: 446 § 1921:301 g 1921:301 g 1912:211 § 1964:446 g 1921:301 § 1912:211 g 1946:814 g 1921:301 g 1921:301 : 131

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 465

{Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den vunnit laga krafl, där gäldenä- den vunnit laga kraft, där gäldenären ren styrker att nedsättning skett, ef- styrker all nedsättning skett, efter ter ty nu är sagt. Visar efter utmät- ty nu är sagt. Visar efter utmätning ning gäldenären, att nedsättning gäldenären, alt nedsättning skett, och skett, och gäldar han tilUka kostna- gäldar han tillika kostnaden för ul-den för utmätningen och godsels mätningen och godsets vård, gånge vård ävensom, där tvångsförvaltning utmätningen åter, där så ske kan. kommit till stånd, förvaltningskostnaden i den mån densamma ej gnidits av fastighetens avkastning, gånge utmätningen åter, där så ske kan.

Vad nedsatt------------------------ är föreskrivet.

40 g.i

Vad efter----------------------------- egendomens försäljning.

Utmätt lös------------------- •—•--- 6 kap. stadgas.

48 g.2

Skall någon för verkställighet av Skall någon för verkställighet av
dom eller eljest enligt denna lag släl- dora eller av annan anledning i iit-
la pant eller borgen, och är ej säker- sökningsmål ställa pant eller borgen,
helen av vederparten godkänd, varde och är ej säkerheten av vederparten
den prövad av myndighet, hos vilken godkänd, varde den prövad av rayn-
säkerbeten ställes. Löftesmän skola dighet, hos vilken säkerheten ställes.
borga en för alla och alla för en; för Borgen får ej godkännas av myndig
menighet eller för utländsk man, så heten, om ej borgensman svarar som
ock i fall, varom i 95 och 125 §§ sägs, för egen skuld och, om två eller flera
skall borgas såsom för egen skuld, tecknat borgen, de tillika svara soli-
Den pant bjuder, vare, där myndig- dariskt.
liet, som den pröva skall, det före
skriver, pliktig att sätta panten i för
var hos vederhäftig man, som åtager

' Senaste lydelse 1921: 301. = Senaste lydelse 1912:211.

466 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Kronan, kommun, landstingskommun, och kommunalförbund behöva ej ställa säkerhet.

Tredskodom, varigenora betalningsskyldighet blivit den uteblivne parten ålagd, raå, utan hinder av atl återvinning sökts, verkställas såsora lagakraftvunnen, så vilt ej rälten, där talan ora återvinning är anhängig, annorledes förordnar. Utmätt fast egendom får dock ej säljas utan ägarens samtycke innan domen vunnit laga kraft.

--- målets återupptagande.

----- annorledes förordnas.

sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas av den, till vars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets ställande fri.

49 Tredskodom, varigenom betalningsskyldighet blivit den ulehlivne parten ålagd, må, ulan hinder av atl återvinning sökts, verkställas såsom lagakraftvunnen, så vitt ej rätten, där talan om återvinning är anhängig, annorledes förordnar.

Har talan
Ej må---

467

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Huru beslut angående fördelning av köpeskilling för utmätt egendom går i verkslällighet, därora skils i 6 kap.

52 §.1
Har i-------------------- ■--------------- eller vite.

Huru beslut angående fördelning av köpeskilling för utmätt egendora och av medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verkställighet, därom skils i 6 och 7 kap.

56 a g.2

Om utmätningsmannen i gäidenärens liemvist tager fast egendom på annan ort i mät, skall målet därefter överlämnas till utmätningsmannen i den orten för att i fortsättningen, i vad på utmätningsman ankommer, handläggas av denne.

Tages viss —•--------------------- hemvist bestämnier.

Innan iilmätningsman enligt 1 eller 2 mom. skiljer sig från målet, skall han vidtaga i 85 § föreskrivna åtgärder. Anmälan enligt 85 § 1 mom. sker till överexekutor där egendomen är.

60 a g.

468 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Kostnaden för åtgärden skall förskjutas av borgenären, om utmätningsmannen begär det.

§.1

—■ ■------ ej skiljas.

Är fordran, för vilken utmätning skall ske förenad med särskild förmånsrätt i gäidenärens fasta egendom, luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, skall den egendomen först utraätas, oin ej borgenären hellre vill laga betalt ur annan egendom. Skall utmätning ske på en gång för fleras fordringar, får borgenär, för vars fordran viss egendora sålunda häftar, ej för vad därur kan ulgå till förfång för annan borgenär taga betalning ur övriga tillgångar.

Vid utmätning----- •------------

Häftar på grund av inteckning gäidenärens fasta egendom eller luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg för fordran, för vilken utmätning skall ske, eller är fordringen förenad med luftpanträtt i sådant fartyg, skall den egendomen först utraätas, ora ej borgenären hellre vill taga betalning ur annan egendora. Skall utraätning på en gång ske för fleras fordringar får borgenär, för vars fordran viss egendora sålunda häftar, ej för vad därur kan utgå till förfång för annan borgenär laga betalning ur övriga tillgångar.

Endasl oin borgenären begär det får utraätning av fast egendom eller Inflfarlyg eller inlecknade reservdelar till sådant fartyg ske för annan fordran än sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.

Endast ora borgenären begär del får utraätning av fast egendom eller luftfartyg eller inlecknade reservdelar till sådant fartyg ske för annan fordran än sådan, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller som, när fråga är om luftfartyg, är förenad med luftimnträtt i farty-gd.

Utmätas penningar, skola de omhändertagas av utraätningsraannen. Medel som gäldenären i utmätningsmål inbetalar till utmätningsmannen äro att anse som utmätta i målet, om ej betalningen skett med villkor som strider häremot. Lösören sora utmätas skola, när de ej efter vad som nedan sägs föras från stället, sältas i förvar därstädes under utmätningsmannens försegling, eller, om han finner del i brist av tjänliga förvaringsrum eller av annan orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag eller på annat sätt så utmärkas att det uppenbart synes att godset blivit utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet läranas på stället under gäidenärens tillsyn, skall utmätningsmannen låta det vårdas där av annan eller föras till annat ställe, om det kan ske och borgenär förskjuter nödig kostnad för godsets vård eller flyttning.

Utmätes gäldenärs-------------

Skall utmätning ske av den rätt till andel i inteckning, som, efter ty särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären såsom ägare av inlecknade egendomen, varde förbud inteckningshavaren meddelat alt till förfång för den, till vilken i följd av utmätning-

'■ Senaste lydelse 1968: 623.

Utmätas penningar, skola de omhändertagas av utmätningsraannen. Lösören som utmätas skola, när de ej efter vad som nedan sägs föras från stället, sällas i förvar därstädes under utmätningsmannens försegling eller, ora han finner del i brist på tjänliga förvaringsrum eller av annan orsak ej lämpUgen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag eller på annat sätt så utmärkas, atl det uppenbart synes all godset blivit utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället under gäidenärens tillsyn, skall utmätningsmannen låta det vårdas där av annan eller föras till annat ställe, om det kan ske.

-------- att övergå.

Skall utmätning ske av den rält till andel i inteckning sora lillkoramer gäldenären såsom ägare av intecknat luflfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg, varde förbud inteckningshavaren meddelat all utan tillstånd av utmätningsmannen

Kungl. Maj:ts projjosition nr 20 år 1971 471

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

77 g.i

Då utmätning av lös egendora är Då utmätning av lös egendom är

fullbordad så som sägs i 67 c g 1 fullbordad så som sägs i 67 c g 1 raom. eller 73—76 gg, njuter borge- mom. eller 73—76 gg, njuter borgenären förmånsrätt i del utmätta ef- nären förmånsrätt i del utmätta efter vad som stadgas i /7 kap. 8 § ter vad som stadgas i förmånsrätts-handelsbalken, såvitt ej utmätning- lagen ( ). en enligt vad nedan sägs eller eljest går åter eller undanröjes.

Finner utraätningsraannen---------------- ägde rum.

Ora åtgärd------------------------ över utraätningen.

77 a g.2

Har domstol eller lagsökningsdo-       Har domstol fastställt att förfallen
mare fastställt intecknad fordran till    fordran skall utgå med särskild för
betalning ur fast egendom, vare så månsrätt i fast egendora, skall egen-
ansett som hade egendoraen   blivit                doraen anses utmätt,
utmätt.

78 g.

Vid utmätning av hus, tomt, jord Tillbehör till fastighet får ej tagas
eller vattenverk må ej ett från annat        i mät annat än genom utmätning av
så söndras, att det, som över är, var-      fastigheten. Rätt till växande gröda
der för ägaren onyttigt. Ej heller må         eller annan ännu icke fallen avkast-
växande gröda, växande skog eller ning som tillkommer nyttjanderätts-
annat, som till fast egendom hörer, havare till fast egendom får ej tagas
tagas i mät annorledes än genom ut-       i mät för dennes skuld annat än ge-
mätning av egendomen eller nytt jan-       nom utmätning av nyttjanderätten.
derätt till jorden.

80 g.3
Fast egendom, som blivit utmätt. Om försäljning av utmätt fast

skall utbjudas till försäljning i den egendom finnas särskilda bestämordning 5 kap. stadgar, där ej borge- melser. nären begär tvångsförvaltning av densamma på sätt i 7 kap. sägs.

82 §.* Överlåter någon sin fasta egendom Den som har lagfart på fast egen-till annan, må, innan nye ägaren dom antages vara ägare till egendo-

' Senaste lydelse 1968: 623. Senaste lydelse 1937: 452. ' Senaste lydelse 1921: 301. ' Senaste lydelse 1968: 693.

{Nuvarande lydelse)

sökt lagfart, överlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens utmätande för förre ägarens gäld.

Sökes å överlåtelse, som före utmätningen skett, lagfart samma dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den aUmänna rättegångsdag för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre egendomen på grund av inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller fordringen eljest är sådan att, efter ty i lay i övrigt stadgas, egendomen därför häftar, ändå att den kommit ur gäidenärens hand. Har auktion till egendomens försäljning blivit liungjord att hållas innan den rättegångsdag, som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye ägaren att före auktionen överlåtelsen anmäla och sin åtkomsthandling i huvudskrift eller besannad avskrift för auktionsförrättaren uppvisa. Sker ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren gällande, ändå att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Göres av nye ägaren anmälan, [)å sätt nu stadgat är, eller har överlåtelsen blivit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag för egendomens försäljning, skall, därest överlåtelsens verkan mot utmätningen är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som ovan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess sig visat, om lagfarten sökes.

Har överlåtelsen omfattat .rätt till indel i inteckning, som tillkom över-

(Föreslagen lydelse)

men, om det ej styrkes att den tillhör annan.

Tvist om äganderätten till fast egendom, vara gäldenären har lagfart eller vartill han har fångeshandling, utgör ej hinder mot utmätning.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 473

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

låtaren såsom ägare av intecknade egendomen, åligger det nye ägaren, där han vill freda andelen från uimätning för förre ägarens gäld, att söka lagfart å överlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom. sägs, och skall vad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

82 a g.

Beror överlåtelse av fast egendom av viUkor som ännu ej är uppfyllt, utgör överlåtelsen ej hinder mot utmätning av egendomen för fordran hos överlåtaren. Utmätningen omfattar i sådant fall även överlåtarens rätt mot den som förvärvat egendomen. Uppfylles villkoret, gäller utmätningen därefter endast överlåtarens rätt mot förvärvaren.

Utmätning av fast egendom får även äga rum för fordran hos den som förvärvat egendomen, fastän hans förvärv beror av villkor. Går gäidenärens förvärv åter, omfattar utmätningen därefter endast den rätt som han i sådant fall har mot den som överlät egendomen.

83 g.
Om den förmånsrätt utmätning Utmätning av fast egendom är

av fast egendom medför skils i 17 fullbordad när beslut därom medde-
kap. 9 § handelsbalken. lats och medför därefter förmånsrätt

enligt förmånsrättslagen ( ).

I fall som avses i 82 a § skall den andra parten underrättas och förbud meddelas honom att betala eller återbetala köpeskilling eller utge annat som omfattas av utmätningen till annan än utmätningsmannen eller överexekutor, om målet är anhängigt där. När förbudet sålunda delgivits

474 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den som avses med det, äger 77

86 Har borgenären, när intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendora, icke sist två månader efter det beslutet vann laga kraft begärt försäljning eller tvångsförvaltning av egendomen, förfaller den verkan sora beslutet enligt 77 a g medfört.

Borgenär, sora begär försäljning, är pliktig atl förete lagakraftbevis samt i huvudskrift den handUng på grund varav betalning blivit sökt. Efterkommer han ej föreläggande härom, avskrives fraraställningen.

motsvarande tiUämpning.

Har borgenär, när fordran fastställts att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, icke senast två månader efter det beslutet vann laga kraft begärt försäljning av egendomen, förfaller den verkan sora be-slulet enligt 77 a g medfört.

Borgenär, som begär försäljning, är pliktig alt förete lagakraftbevis samt, i förekommande fall, i huvudskrift den handling på grund varav betalning blivit sökt och pantbrev i fastighet. Efterkommer han ej föreläggande härom, avskrives framsläll-

88 c I mål om utmätning skall utmätningsmannen skynd.samt vidtaga vad på honom ankommer för att utmätningen slcall verkställas. Såvitt möjligt skall utmätningsförrättning hållas inora fyra veckor från det utmätningsmannen mottog de i 54, 54 a eller 55 g nämnda handlingarna. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar anståndet utöver sex månader från nämnda tidpunkt, är ansökningen förfallen.

Utmätningsförrättning skall om möjligt hållas inora fyra veckor från det att utraätningsraannen mottog de handlingar som anges i 54, 54 a eller 55 g. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar anståndet över sex månader från mottagandet av handlingarna, är an-sökninoien förfallen.

(Nuvarande lydelse)

försäljning ske inom två månader från utmätningen; dock skall beträffande fast egendom, fartyg som sägs i 94 §, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg i stället gälla en tid av fyra månader från utmätningen eller, när intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, från det försäljning av egendomen begärdes.

Överexekutor äger, därest föreliggande omständigheter påkalla det, förordna om gttcrligare uppskov med försäljningen. Det åligger utmätningsman att, om skäl till sådant uppskov förekommer i ett av honom handlagt mål, göra anmälan därom hos överexekutor.

Lämnar borgenären anstånd med försäljningen och fortfar anståndet utöver sex månader från den tid-

(Föreslagen lydelse)

I fråga om tid för försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg eller av fast egendom finnas särskilda bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 477

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

å del gäldenären tillkoraraande be- mande beloppet, där laga hinder clär-loppet, där laga hinder däreraot icke eraot icke möter; skall sådan hand-möter; skall sådan handling anskaf- ling anskaffas, må ej förr än del fas, raå ej förr än det skett kungörel- skett kungörelse ora auktionen utse om auktionen utfärdas. Skall för- färdas. Skall försäljning ske av in-säljning ske av inteckningshandling, leckningshandling, vilken tagits i vilken lagils i raät hos någon, som raät hos någon, som enligt handling-enligt handlingen är personligen an- en är personligen ansvarig för det svarig för del däri förskrivna belöp- däri förskrivna beloppet, åligger det pel, åligger det utmätningsraannen, utraätningsraannen, där ej raed gäldar ej raed gäidenärens saratycke denärens saratycke handlingen säl-handlingen säljes raed bibehållande jes raed bibehållande av hans ansva-av hans ansvarighet, att, innan hand- righel, alt, innan handlingen ullära-lingen utlämnas till köparen, förse nas lill köparen, förse densamraa densarama med påskrift, varigenora raed påskrift, varigenom gäldenären gäldenären frikallas från ansvarig- frikallas från ansvarighet, hel.

Skall fartyg------------------------------------- ske kan.

Vid försäljning-------------------------- —■ med flygpost.

Ora egendora--- —------------------------- genast sändas.

Är fråga------------------------- angående verksamheten.

91 a §

Utmätes ägarhypotek som avses i 6 kap. 9 § jordabalken, skall pantbrevet tagas i förvar eller, om annan än fastighetens ägare innehar pantbrevet, förbud meddelas innehavaren att utlämna det utan tillstånd av utmätningsmannen. När detta skett, äger 77 § motsvarande tillämpning.

Den fasta egendom vari ägarhypoteket gäller skall tagas i anspråk, om borgenären yrkar det inom en månad från det att beslut om utmätning av ägarhypoteket meddelades. När utmätningsmannen meddelat beslut om att den fasta egendomen tages i anspråk, anses egendomen utmätt. Om borgenären ej inom nämnda tid yr-

478 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Råder tvist huruvida gäldenären har ägarhypotek, får utmätningsmannen förelägga borgenären att inom en månad efter det att föreläggandet delgivits honom hos den rätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken för där avsedda fall väcka talan mot fastighetens ägare och den som bestrider dennes rätt. Beslut att fastighet skall tagas i anspråk får ej meddelas innan tvisten blivit avgjord genom dom som vunnit laga kraft, om ej rätten förordnar annat.

Försummar borgenären att iakttaga vad som sagts nu och är talan i saken ej väckt av annan part, går utmätningen åter.

91 b g.

Pant förskrivning av ägarhypotek sker genom att utmätningsmannen till borgenären utfärdar bevis att pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet till honom eller, om annan än fastighetens ägare innehar detta, underrättar innehavaren om pantförskrivningen. I underrättelsen skall anges, att innehavaren ej får utlämna handlingen till skada för borgenären. .Ägarhypotek som tillkommer ägare av andel i fastighet får ej pantförskrivas för sig.

Den, som----------------------

Vad av------------------------

Varder ej sist å det saramanlräde, varora förut är sagt, köpeskiUingen till fullo gulden eller anstånd läranal efter ty n5'ss är sagt, vare köpet ogillt och besörje genast auktionsförrättaren, atl fartyget varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 gg sägs. Går fartyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersatte förre köparen skillnaden; går fartyget till mera, have förre köparen ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre köparen gäldas, där den ej kan genora överskott å köpeskilUngen gottgöras. Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, låle auktionsförrättaren, där sådant erfordras till gäldande av vad förre köparen utgiva bör, ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen ■---------

------ ånyo utropat.

------ till godo.

Varder ej sist å det sararaanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen lill fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt och besörje genast auktionsförrättaren, att fartyget varder till försäljning ånyo utlyst, sora i 90 och 91 § g sägs. Går fartyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersatte förre köparen skillnaden; går fartyget till mera, have förre köparen ej rält till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre köparen gäldas, där den ej kan genom överskott å köpeskillingen gottgöras.

gälden övertagit.

(Nuvarande lydelse)

såvida han fraraställt yrkande därora före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen. Svarar utmätt egendom för företagsinteckning, äger inteckningshavaren erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inora lid sora nyss angivils. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste anses obehövlig för atl trygga inteckningshavarens och efterföljande inleckningshavares rält. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas även lill sådan egendom som gäldenären på annat sätt än genom företagsinleck-ningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luflfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 17 Icap. 4 § handelsbalken rätt all erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställer yrkande därom före auktionen.

Har fartyg---------------------

(Föreslagen lydelse)

såvida han framställt yrkande där
ora före auktionen eller, om egendo
men sålts under hand, före köpe
skillingsfördelningen. Svarar ulraält
egendora för företagsinteckning, äger
inteckningshavaren erhålla betalning
ur köpeskillingen, om han framställt
yrkande därom inom lid som nyss
angivils. Vad sist sagls gäller dock
ej i den mån sådan betalning måste
anses obehövlig för all trygga inteck
ningshavarens och efterföljande in
leckningshavares rätt. Vid prövning
en härav skall hänsyn lagas även till
sådan egendora som gäldenären på
annat sätt än genoin företagsinleck-
ningen ställt sora säkerhet för in
teckningshavarens fordran. Skall un
der konkurs fartyg eller gods i far
tyg eller i luftfartyg säljas utraäl-
ningsvis, äger även borgenär som för
sin fordran har förinånsrält enligt
10 eller 11 § förmånsrättslagen
( ) rätt att erhålla betalning

ur köpeskillingen, om han framställer yrkande därom före auktionen. — lid innestår.

(Nuvarande lydelse)

dan tiUgång fördelas samtidigt med köpeskillingen för fastigheten. Har i fall, som avses i 95 eller 130 §, fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop och är förre inroparen skyldig att utgiva ersättning, skall ersättningsbeloppet, såvitt detsamma guldits av honom eller influtit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen, fördelas tillika med köpeskillingen.

Har försäljning av fastighet icke kommit lill slånd, skall sammanträde för fördelning av tillgång som nu angivits hållas på tid som föreskrives i 142 § eller, om auktion icke hållits, så snart som möjligt. Behållen avkastning skall fördelas enligt de grunder som i 7 kap. föreskrivas för fördelning av medel vilka influtit under tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp som avses i 1 mom. andra punkten skall, sedan kostnaderna för förfarandet betalats, användas till betalning av utmätningssökandens fordran. Uppstår överskott, skall det fördelas på samma sätt som nyss angivits om avkastning.

Sammanträde enligt 2 mom. skall, när auktion ej hållits, kungöras på sätt föreskrives i 17t2 § 2 mom. andra punkten.

(Föreslagen lydelse)

lighet med sakägarförteckningen, om det ej framgår att fordran understiger vad som upptagits i förteckningen. Om fordran eller kostnad, som bort upptagas i förteckningen om den blivit anmäld i tid, har anmälts senare, får betalning utgå av återstoden.

Har utmätt fastighet sålts under hand, skall köpeskillingen och andra tiUgängliga medel fördelas i första hand enligt köpevillkoren och i övrigt enligt de grunder som gälla för upprättande av sakägarförteckning.

Avbrytes förfarandet innan utmätt fastighet sålts, fördelas tillgängliga medel enligt 1 mom., om bevakningssammanträde hållits och fördelning äger rum på den dag som kungjorts tidigare. I annat fall fördelas medlen enligt de grunder som gälla för upprättande av sakägarförteckning. Vid fördelningen gäller att annan borgenär än sökanden har rätt att få betalning endast för ränta och kostnader, om hans fordran är förenad med panträtt på grund av inteckning och panträtten ej skall upphöra till följd av försäljning av tillbehör.

I fall som avses i 2 mom. skall fördelningssammanträde hållas så snart som möjligt. Det skall utlysas minst två veckor i förväg på lämpligt sått. Sakägarna skall, när skäl föreligga därtill, uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Detsamma gäller i fall som avses i 3 mom., om ej bevakningssammanträde hållits och fördelningssammanträde äger rum på den tid som tidigare kungjorts.

482 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

143 a g.

Om säkerhet för handpenning ställts hos överexekutor och ogulden del av köpeskillingen ej betalas senast på bestämd dag, skall överexekutor göra bruk av säkerheten, om det behövs för betalning av vad förre köparen skall utge. Säkerheten skall därvid tagas i anspråk på det sätt som finnes ändamålsenligt. Pant får säljas i den ordning som gäller för utmätt lös egendom. Borgen får utsökas, överexekutors beslut i nämnda hänseenden får omedelbart verkstäUas.

Bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämpning, när sakägare har lämnat säkerhet för belopp som skall fördelas samtidigt med köpeskilling.

144 §.1
Vid sararaanträde, varora förut Vid sammanträde, varom förut

är sagt, avgive förrätlningsmannen är sagt, avgive förrättningsraannen redogörelse dels för den tille;ång, sora redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de förd- skall fördelas, dels ock för de fordringar, för vilka anspråk på betal- ringar, för vilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blivil anmält ning ur köpeskillingen blirit anmält eller utdelning ändock må beräknas; eller utdelning ändock må beräknas. skolande, där fråga är om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse. Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, där han när är, att an-

1 Senaste lydelse 1912: 211.

Är auktion på utmätt fast egendom överklagad, får ej utan köparens medgivande utdelning ur köpeskillingen lyftas annat än mot pant eller borgen. När tillbehör till fastighet sålts för sig, skall vad sora nu sagls äga motsvarande tillärapning beträffande utdelning ur köpeskillingen för tillbehöret intill dess tiden för klagan över försäljningen utgått eller förd klagan blivit prövad.

158 Belopp, som jämlikt 151 § blivit vid fördelningen avsatt för någon borgenårs fordran, skall ofördröjligen i riksbaiiken nedsättas på sätt särskilt är stadgat. Har borgenärens anspråk blivit godkänt genom dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, vare han dock berättigad att beloppet mot pant eller borgen lyfta. I annat fall må på överexekutors prövning ankomma, huruvida beloppet, innan fråga om rätt därtill blivit avgjord, må mot pant eller borgen lyftas, vare sig av den borgenär, för vilken det blivit avsatt, eller av annan, vilken på grund av bestämmelse, varom i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

159 Medel, som vid köpeskillings fördelning blivit borgenär tillagda, men icke av honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på sätt särskilt är stadgat.

Är utdelning •—-----------------

När utmätt fast egendom sålts, får ej ulan köparens raedgivande utdelning ur köpeskillingen lyftas annat än raot pant eller borgen innan försäljningen vunnit laga kraft. När tillbehör till fastighet sålts för sig, äger vad som nu sagts motsvarande tillämpning beträffande utdelning ur köpeskillingen för tillbehöret.

§.2

Belopp som blivit avsatt enligt 151 § får lyftas av borgenären mot pant eller borgen, om hans anspråk godkänts av domstol, utan hinder av att avgörandet ej vunnit laga kraft. I annat fall kan överexekutor tillåta borgenär, för vilken beloppet blivit avsatt, att lyfta det mot pant eller borgen eller, om denne ej vill lyfta beloppet, ge sådant tillstånd för annan som medlen enligt 152 § kunna tillfalla.

§•"

kunna tillfalla.

486 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mätningsmannen hållas borgenären tillhanda under två veckor från den dag borgenären äger rätt att medlen utfå. Varda medlen ej under denna tid av borgenären lyftade, skola de ofördröjligen av utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt är stadgat; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för utmätnings vinnande blivit av borgenär avlämnat, bör efter målets handläggning till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen hållas borgenären till hända under den tid, som ovan sagts; och gälle i övrigt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, have ej rätt till ränta från den tid det av honom berott att betalning njuta, där ej på gmnd av stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

Om någon i annat fall än som avses i 159 § fått lyfta medel innan frågan om bättre rätt därtill blivit slutligt avgjord och han blir skyldig att helt eller delvis återbära medlen, skall han betala sex procents årlig ränta till den betalningsberättigade.

I fall som avses i 159 § är den som lyft medlen ej skyldig att, om borgenären anmäler sig, betala ränta för längre tid än från det att utmätningsmannen eller överexekutor krävt att beloppet skall betalas åter.

Har någon fått lyfta köpeskillings-medel, innan frågan ora bättre rält därtill blivit slutligen prövad, och finnes han sedan pliktig att det lyftade eller någon del därav återbära, gälde ränta efter sex för hundra om året.

anledning därav inteckningshavaren yrkat försäljning av de andra egendomarna, skall, där försäljning ej liommer till stånd, den, som påkaUat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.

Sökes utmätning---------- —■-

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrältningen förskjutes av sölcanden. Den, som begär utmätning av fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg eller ock verkställighet av dom eller utslag, varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, vare, ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran förskjuta erforderligt belopp till bestridande av förrättningskostnaden. .Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurslagen, att i konkursboet ingående egendom, som nu är sagd, utmätningsvis säljes, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

förfarandet svara för hela kostnaden, om han har sämre rätt än den som indragit den andra fastigheten.

- underrätta utmätningsmannen.

Den som begär utmätning är skyldig att förskjuta kostnaden för åtgärden. Kostnaden för annan åtgärd i målet skall förskjutas, om utmätningsmannen eller överexekutor begär det.

(Föreslagen lydelse)

behörighet ej bestämmas på det sättet, skall fullföljd ske, om den mot vilken åtgärd sökts har att svara i tristemål i allmänhet vid dorastol inom länet, i den hovrätt under rilken dorastolen hör och eljest i den hovrätt under vilken den stad hör, där Konungens befallningshavande har sitt säte. Del åligger överexekutor, då slutligi utslag gives eller då auktion hållils eller då i annan ordning försäljning skett, alt meddela underrättelse om vad som är att iakttaga vid ändrings sökande samt äventyret, om det försuramas. Vad Konungens befallningshavande i fall då länet hör under skilda hovrätter angivit om behörig hovrätt skall lända till efterrättelse.

(Nuvarande lydelse)

ställighets- eller handräckningsåtgärd. Kan hovrätts behörighet ej sålunda bestämmas, skall fullföljd ske, ora den mot rilken åtgärd sökts har atl svara i tristemål i allmänhet vid doraslol inora länet, i den hovrätt under rilken dorastolen hör och eljest i den hovrätt under vilken den stad hör, där Konungens befallningshavande har sitt säte. Det åligger överexekutor, då slutligt utslag gives eller då auktion hållits av honom eller då i annan ordning särskild försäljning av fastighetstillbehör skett, att meddela underrättelse om vad som är att iakttaga vid ändrings sökande samt äventyret, om det försummas. Vad Konungens befallningshavande i fall då länet hör under skilda hovrätter angirit om behörig hovrätt skall lända till efterrättelse.

Över utslag----------------------- talan däreraot.

Ej raå---------------- ulraätningsraan behörig.

213 §.1

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 493

5. Har intecknad fordran före ikraftträdandet fastställts till betalning ur fast egendom, äger 86 g i sin nya lydelse motsvarande tillämpning.

6. Ärende, som rör utmätt fast egendom och är anhängigt hos utmätningsman rid ikraftträdandet, skall överläranas till överexekutor, sedan utmätningsmannen har fullgjort vad som åligger honom enligt äldre bestämmelser.

7. Har auktion på fast egendom hållits före ikraftträdandet, tiUärapas äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därraed.

8. Skall fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utraätningsris under konkurs, tiUärapas äldre lydelsen av 139 g, ora konkursansökningen gjorts före ikraftträdandet.

9. Har fördelningsförslag fraralagls av utmätningsmannen eller beslut raeddelals av överexekutor före ikraftträdandet, tiUärapas äldre lydelsen av 154 g.

10. Har tvångsförvaltning begärts före ikraftträdandet, tiUärapas äldre bestäraraelser därom.

11. Vad som i 184 g i dess nya lydelse sägs om kvarstad på avkastning tillämpas också beträffande ränta som på grund av utfästelse enligt äldre bestäraraelser utgår av fast egendora.

12. Bestäramelsen i 201 g 4 mom, tillämpas ej, ora egendoraen utraätts före ikraftträdandet. Bestäraraelserna i 209, 211, 213 och 218 gg i sin nya lydelse äger ej tillämpning, om överexekutor meddelat utslag eller verkställt försäljning före ikraftträdandet.

13. Bestäramelserna i 88 c § äger icke tillärapning i fråga om uttagande av böter, riten eller annan med brott förenad påföljd, sora innefattar betalningsskyldighet, och icke heller rid indrivning av vad sora i mål eller ärende vid domstol eller i övrigt i samband med rättegång har utgått av allmänna raedel och som enligt dorastolens beslut skall återgäldas.

14. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tiUärapas i stället den nya bestäraraelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 495

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gäller, skall rätten faststäUa förd- ringen skall utgå med förmånsrätt i ringen till betalning ur egendomen, egendomen i den omfattning som

gäller enligt lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Om inteckningshandling som rör fast egendom vid ikraftträdandet utgör pant för fordran, får lagsökning äga rura enligt 1 g andra stycket i dess nya lydelse, även om fordringen eller pantförskrivningen ej grundas på skriftligt bevis. Målet skall hänskjutas till rättegång, om det görs invändning som hänför sig till fordringen eller pantförskrivningen och borgenärens rätt finnes stridig.

4) Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 33 kap, 5 g rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse,

(Lydelse enligt prop. 1970:13) (Föreslagen lydelse)

33 KAP,

5 g.

Tredskodom delgives genom rät- Tredskodom delgives genom rät
tens försorg endast tens försorg endast

om den innebär att intecknad förd-      om den innebär att fordran fast-
ran faslställes till betalning ur fast         ställes att utgå med särskild för
egendom, toratrält eller vattenfalls- månsrätt i fast egendom eller tomt
rätt,                                                                                    rätt,

ora den part som yrkat tredsko- om den part som yrkat tredsko-

doinen begär det, eller domen begär det, eller

om part åtnjutit fri rättegång, ora part åtnjutit fri rättegång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 33 kap, 5 § om tredskodom, varigenom fordran faslställes att utgå med särskild förmånsrätt i tomträtt, äger raotsvarande tillämpning i fråga om Iredskodora, varigenora fordran faslställes att utgå med särskild förmånsrätt i vatlenfallsrätt.

Har innan beslut om egendomsavträde meddelats egendom blivit utmätt till gäldande av fordran, för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, skall verkställigheten fortgå ulan hinder av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller luftfartyg eller å gods i fartyg eller luftfartyg eller å intecknade reservdelar till luftfartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs framställning om dess inställande göres innan försäljning av egendomen ägt rum.

Har eljest utmätning skett å lös egendom, upphöre utmätningsmans befattning med egendomen, utan så är att denna blivit försåld före ovannämnda besluts meddelande.

Har utmätning skett innan beslut om egendomsavträde meddelats, skall verkställigheten fortgå ulan hinder av konkursen om ej annat följer av andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall belopp, som enligt utsökningslagen (1877:31 s. 1) skolat utgivas till utmätningssökanden eller annan än panthavare, i stället redovisas till förvaltaren.

Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det behövs för att borgenärers rätt skall kunna tillvaratagas eller eljest synnerliga skäl föreligga. Begäran om uppskov får göras även av borgenär, vars rätt kan bero därav. Om auktion är utsatt, skall konkursboet betala kostnad som blir onyttig genom uppskovet.

Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall

29 g.i — konkursboet åter.

Om borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning av skuldebrev för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingals, är borgenären pliktig att på talan av konkursboet

Har gäldenären

antingen återställa inteckningshandlingen lill boet eller också tillhandahålla inteckningshandling angående luftfartyg för utbyte enligt vad som är föreskrivet därom samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller företagsinteckning sökts, för inteckningens dödande.

Har borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning z' gäidenärens egendom för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2§ jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, är borgenären pliktig alt på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen till boet eller också tillhandahålla inteckningshandling angående fast egendom eller luftfartyg för verkställande av utbyte enligt vad sora är föreskrivet därom särat handling, på grund varav inteckning i fartjg eller företagsinteckning sökts, för inteckningens dödande.

Vad sålunda------- om konkursansökningen.

Vad i---------------------- till pensionsstiftelse

31 g.

-- konkursansökningen gjordes.

Har vid

Där dödsbos egendom hUvit avträdd till konkurs på ansökning, som gjorts inom en månad från det bouppteckning förrättades eller liden därför tilländagick eller, ora efter ansökning inora sålunda stadgad lid egendomen blivit avträdd till förvallning av boutredningsman, inom en månad från det boutredningsman förordnades, skall, ändå att rält till återvinning ej föreligger enligt vad förut i detta kapitel är sagl, avtal, sora för dödsboet slutits lill skada för borgenärerna, på talan av konkursboet återgå, ora den, med vilken avtalet ingicks, hade skälig anledning lill anlagande, att dödsboet var på obestånd. Har, efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgenärer erhålUt betalning eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt om återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning sökt i dödsboets egendom på grund av raedgivande, som lämnats efter dödsfallet eller som av den döde givils för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingals, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2§ jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, skall, där konkurs inträffar såsora nyss sagls, städse gälla vad i 29 g är stadgat ora inteckning.

Där dödsbos egendom blirit avträdd till konkurs på ansökning, sora gjorts inom en månad från det bouppteckning förrättades eller tiden därför tilländagick eller, om efter ansökning inom sålunda stadgad tid egendomen blivit avträdd lill förvallning av boutredningsman, inom en månad från det boutredningsman förordnades, skall, ändå all rätt till återvinning ej föreligger enligt vad förut i delta kapitel är sagl, avtal, som för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkursboet återgå, om den, med vilken avtalet ingicks, hade skälig anledning till antagande, all dödsboet var på obestånd. Har, efter dödsfallet, borgenär lill skada för övriga borgenärer erhållit betalning eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagl om återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning av skuldebrev sökt i dödsboets egendora på grund av raedgivande, som lämnats efter dödsfallet eller som av den döde givits för fordran, rid vars tillkorasl sådan säkerhet ej betingats, skall, där konkurs inträffar, såsom nyss sagts, städse gälla vad i 29 g är stadgat om inteck-

(Nuvarande lydelse)

dighet äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen bestämmer. Egendomen må jämväl säljas i annan ordning, så framt förvaltaren finner det för boel fördelaktigare och rätlens ombudsman till försäljningen lämnar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren borgenärernas samtycke. Ej må i något fall försäljning au fast egendom ske annorledes än å auktion, med mindre gäldenären det medgiver.

Har auktion å fast egendora, sora hör lill boel, hållils i den ordmng utsökningslagen bestämmer utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren underlåta att vidtaga ji-terligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auktion i nyssnäran-da ordning ej ägt rura, men föreligger anledning lill antagande, atl sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av orabudsraannen underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer, sora i konkursen bevakat fordringar, för vilka egendomen häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som skola ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det tillstädja.

Varder auktion å boets fasta egendom utsatt alt hållas i den ordning utsökningslagen stadgar, åligge det förvaltaren alt före auldionen eller, där jämlikt 102 § samma lag särskilt sammanträde skall hållas, före det sammanträde till auktionsförrättaren avlämna behållning, som under

(Föreslagen lydelse)

dighet begära försäljning därav i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Egendomen må jämväl säljas i annan ordning, så framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare och rättens ombudsraan till försäljningen läranar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren borgenärernas saratycke. När det lämpligen kan ske, skall förvaltaren inhämta gäidenärens mening beträffande försäljningen.

Har auktion å fast egendom, som hör lill boel, hållils i den ordmng som gäller för utmätt sådan egendom utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendoraens försäljning. Har auktion i nyssnämnda ordning ej ägt rum, raen föreligger anledning till antagande, alt sådan auktion ej komraer att leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av ombudsmannen underlåta atl föranstalta om egendoraens avyttrande, där de borgenärer sora i konkursen bevakat fordringar, vilka skola utgå med särskild förmånsrätt eller bättre rätt ur egendomen, samtyclia därtill.

Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom, åligge det förvaltaren att före bevakningssammanträdet avlämna behållning som uppkommit under konkursen. BehåUning som ej avlämnas före bevakningssammanträdet

500 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

konkursen av egendomen uppkom- skall, om egendomen säljes, avläm-
mit, så ock före konkursen uppkom-   rms före tillträdesdagen och i an-
men behåUning, som på grund därav nat fall innan slutlig utdelning 'sker
att verkställighet, varom i 24 § and- enligt vad som är föreskrivet därom,
ra stycket förmäles, inställis blivit       Förvaltaren skall även senast vid
till förvaltaren överlämnad. Behåll- bevakningssammanträde för auktion
ning, som ej sålunda avlämnas, skall, på fast egendom anmäla arvode, an
dar egendomen försålts vid auktion, nan kostnad och i konkursen beva-
som nyss sagts, tillhandahållas auk-   kade fordringar som böra beaktas
tionsförrättaren före det sammanträ- vid egendomens försäljning. I den
de, då fördelning av köpeskilUngen   mån det är påkallat skall han också
skall äga rum, men eljest innan slut- i ärendet föra talan för borgenärer
lig utdelning sker överlämnas till        som ha förmånsrätt enligt 10 eller
överexekutor att på sätt och i den        11 § förmånsrättslagen ( ). För
ordning utsökningslagen bestämmer valtaren skall genom brev underrätta
i fråga om medel, som influtit under borgenär om anmälan som han gör
tvångsförvaltning, emellan rättsågar- eller yrkande som han framställer
ne fördelas.                                                        på dennes väynar.

71 g.i

Vill förvaltaren---------------------- kan ske.

Lös egendom----------------- — försäljningen beroende.

Samtycke som------------------ gäidenärens rörelse.

Skall helt fartyg eller gods i far-             Skall helt fartyg eller gods i far
tyg säljas, äge förvaltaren, där far-   tyg säljas, äge förvaltaren, där far
tyget finnes å ort inora riket, hos ve- tyget finnes å ort inora riket, begära
derbörande utmätningsman äska för- försäljning i den ordning som gäller
säljning i den ordning, som om dylik    för utmätt sådan egendom. Är far-
egendom, den där blivit utmätt, sär-   tyg, sora skall säljas, inlecknat för
sldlt är stadgad. Är fartyg, som skall gäld, raå det ej säljas annorledes än
säljas, intecknat för gäld, raå det ej    utraätningsris, med mindre inleck-
säljas annorledes än utmätningsvis,   ningshavare, vilkens fordran ej kan
med mindre inteckningshavare, vil-     till fullo gäldas, likväl samtycker till
kens fordran ej kan till fullo gäldas,    försäljningen samt, om fartyget in-
likväl samtycker till försäljningen         köpts av annan, för inteckningens
saral, ora fartyget inköpts av annan, dödande avläranar inteckningshand-
för inteckningens dödande avlämnar Ungen till den, som utses av honora
inteckningshandlingen till den, som                                 och köparen,
utses av honom och köparen.

Är fråga om försäljning av luft- Är fråga om försäljning av luft
fartyg eller av intecknade reservde- fartyg eller av intecknade reservde-

' Senaste lydelse 1967:144.

(Nuvarande lydelse)

lar lill sådant fartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 g första och andra styckena sägs äga motsvarande tillärapning. Vill förvaltaren, ehuru auktion ej ägt rura i den ordning som för ulraält sådan €gendom är stadgad, med ombudsmannens saratycke underlåta alt föranstalta ora egendoraens avyttrande, skall dock därtill läranas tillstånd av de borgenärer, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanlrält i egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendoraen eller förmånsrätt som i 17 kap. 4 § handelsbalken .sägs. Gods i luftfartyg skall säljas i sararaa ordning sora gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar hans fasta egendom eller luftfartyg eller lill sådant fartyg höran-'de reservdelar säljas, låle förvalla-ren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkomraande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen raå försäljas raed bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen raed påskrift, varigenom .gäldenären frikallas från ansvarig-het.

(Föreslagen lydelse)

lar till sådant fartyg och finnes
egendomen inom riket, skall vad i
70 g första och andra styckena sägs
äga motsvarande tillärapning. Vill
förvaltaren, ehuru auktion ej ägt rura
i den ordning sora för ulmätt sådan
egendom är stadgad, med ombuds
mannens samtycke underlåta att
föranstalta om egendoraens avytt
rande, skall dock därtill lämnas till
stånd av de borgenärer, som i kon
kursen bevakat fordran, för vilken
egendomen på grund av inteckning
häftar eller med vilken är förenad
luflpanlrätl i egendomen eller var
med följer rätt alt såsom säkerhet
kvarhålla egendoraen eller förraåns
rätt enligt 10 eller 11 § förmånsrätts
lagen ( ). Gods i luftfartyg
skall säljas i samraa ordning som
gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkoramande rätt till andel i inteckning som belastar hans luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låle förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkoraraande beloppet, där laga hinder däreraot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig alt, där ej gäldenären medgiver, atl handlingen raå försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Finner förvaltaren del i 74 § föreskrivna kungörelsesäll icke vara ägnat att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honora all vidtaga de ytterUgare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, alt auklio-raen kungöres i raindre utsträckning än i näranda paragraf stadgas, begäre saralycke därtill av rättens orabudsraan. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast egendom eller luftfartyg eller inlecknade reservdelar till sådant fartyg må dock icke äga rum utan gäidenärens sära tycke; ej heller raå sådan inskränkning ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendora, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förraånsrätt, som z' 17 kap. handelsbalken sägs, med mindre den borgenär samtycker därtiU.

Finner förvaltaren det i 74 g före
skrivna kungörelsesätt icke vara äg
nat all bereda kungörelsen nödig of
fentlighet, ankomme på honom att
vidtaga de ytterligare åtgärder, sora
raå anses erforderliga. Skulle han i
något fall anse tillfyllest, atl auktio
nen kungöres i mindre utsträckning
än i nämnda paragraf stadgas, be
gäre samtycke därtill av rätlens om
budsraan. Inskränkning i fråga om
kungörande av auktion å fast egen
dom eller luftfartyg eller intecknade
reservdelar till sådant fartyg må
dock icke äga rum utan gäidenärens
saratycke; ej heller må sådan in
skränkning ske beträffande kungö
rande av auktion å annan lös egen
dom, vari borgenär har panträtt eller
annan särskild förraånsrätt, som
avses i förmånsrättslagen ( ),

med mindre den borgenär samtjjcker därtill.

Ä fordran----

Utgår fordran

138 g.

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning eraellan borgenärerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för klander raot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagils, är att räkna, där boel förslår till gäldande av raer än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar utom böter, och skall i sådant fall å fordran, för rilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då näranda beslut meddelades, till den dag, från rilken klanderlid såsom nyss är sagt skall räknas.

För fordringar, sora ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest lagligen äger rura, ränteberäkning eraellan borgenärerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet ora egendomsavträde meddelades; dock skall ränta beräknas lill den dag, från vilken tiden för klander mot uldelningsförslag, vari sådan fordran upptagils, är att räkna, där boet förslår lill gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar ulora sådana som avses i 19 § förmånsrättslagen ( ), och skall i sådant fall å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, lill den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

— — egendomsavträde meddelades.

----- å betalningsdagen.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 505

(Nuvarande lydelse) (Föreslayen lydelse)

skäligen må anses hava tillskyndats gen må anses hava tillskyndats gäl-
gäldenären genom ansökningen och denären genom ansökningen och
dess handläggning. dess handläggning.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972,

2. 24, 70, 71 och 78 gg i deras nya lydelse tillämpas beträffande försäljning eller förlikning som äger rum efter ikraftträdandet. Därvid gäller hänvisningarna till 10, 11 eller 12 g förraånsrättslagen ( ) i stället motsvarande bestämmelser i 17 kap, handelsbalken, i den mån det föranledes av övergångsbestämmelserna till förraånsrättslagen.

3. Vad i 195 § i dess äldre lydelse sägs om hyresvärds eller jordägares rätt alt kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator gäller fortfarande, om sådan rätt består enligt 31 g lagen ( ) om införande av nya jordabalken.

4. I övrigt tillämpas äldre lag, när konkursansökningen gjorts före ikraftträdandet. Äldre lydelse av 29 och 33 gg tillämpas när inteckning i fast egendom sökts före iliraftträdandet.

6) Förslag

tiU

Lag

om ändring i ackordslagen ( )

Härigenom förordnas, att 16 g ackordslagen ( ) skall ha nedan an-

givna lydelse.

(Lydelse enligt prop. 1970:136) (Föreslagen lydelse)

16 g

Sedan förhandling------------------------- ackordet faslställes.

Bestämmelserna i 31 § konkurs- Sökes återvinning av förmånsrätt lagen om återvinning av betalning eller betalning som vunnits genom genom utmätning äger motsvarande utmätning, får rätten förordna alt tillämpning i fråga om förmånsrätt fortsatt verkstälUghet av ulniälning-som borgenär vunnit genom utmät- en tills vidare ej får äga rum. ning. Rätlen får även förordna, alt fortsalt verkställighet av utmätningen tills vidare ej får äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972,

506 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

7) Förslag till

Lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas sora följer,

1 §

Ulraält luftfartyg och utmätta intecknade reservdelar till sådant fartyg säljes av överexekutor. Försäljningen skall ske på offenlUg auktion.

I fråga ora vissa fräraraande luftfartyg eller inlecknade reservdelar till sådana luflfartyg tiUärapas järate denna lag lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

2 §

Vad i denna lag sägs om utmätt luflfartyg eller utmätta intecknade reservdelar till luftfartyg gäller i tillämpliga delar även när sådan egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

3 g

Utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar bör säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beriljas enligt andra stycket.

Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av utmätningssökanden eller ägaren. På begäran av ägaren får anstånd beviljas endast om sökanden raedger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

4 g

Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av egendomens försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den sora vill utlösa sökandlen skall, innan egendomen sålts, till överexekutor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

5 g

Ora egendom sora ingår i konkursbo skall säljas exekutivt, kan borgenär,
sora i konkursen bevakat fordran varmed är förenad luftpanträtt eller för
vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller varmed är förenad
retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 g förraånsrättslagen
( ), begära att egendomen säljes för hans fordran, om hans rätt

till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkes.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 507

Bestämmelserna i 4 g äger raotsvarande tillärapning i fråga om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

6 g

Auktion skall kungöras på lärapligt sätt rainst sex veckor i förväg. Kungörelsen skall innehålla uppgift ora saramanlräde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran som bör iakttagas rid auktionen skall i kungörelsen uppraanas att anraäla sin rätt till överexekutor senast vid auktionen.

7 §

8 §

Har auktion ej blivit utlyst så som angivils i 6 och 7 gg, skall förfarandet avbrytas och ny lid utlysas, om brislen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt.

Sakägare som avses i 7 g skall såritt möjligt i god lid före den först utsatta tidpunkten för auktionen underrättas om avbrottet.

9 §

Överexekutor skall vid början av auktionen lärana en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall uppraanas att anmäla den. Har sådan fordran anmälts hos överexekutor före auktionen, skall det raeddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle alt yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

När förhandlingen avslutats skall sakägarförteckning upprättas enligt 10—17 gg, om ej avvikelse föranledes av 18 g.

10 § I sakägarförteckningen upptages 1., ora egendomen ingår i konkursbo,

a) arvode oeh annan kostnad för egendomens förvallning under konkursen,

b) fordran som i konkursen har förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 g förmånsrätlslagen ( ), om egendomen också är utmätt.

508 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

2. fordran för vilken egendomen svarar på grund av luftpanlrält, inteckning eller retentionsrätt,

3. sökandens fordran, om den ej upptagits enligt 1 eller 2, samt kostnaden för förfarandet.

Med fordran avses även ägarhypotek.

11 §

Fordringarna upptages eft<;r det företräde som gäller enligt lag. Kostnaden för förfarandet upplages närmast före sökandens fordran.

Fordran upptages i förteckningen även ora den är beroende av villkor, inteckning är sökt men ännu ej beviljats eller tvist föreUgger.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, upptages konkursboet sora sökande ulan förraånsrätt, om ej annat följer av 5 g.

12 g

Fordran upptages med dess belopp den dag då samraanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rura. Fordran, som ej är förfallen till betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages med det belopp sora efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde nämnda dag. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

Ränta på intecknad fordran beräknas för ell år, ora del ej visas alt den slår inne för annan lid. På ägarhypotek beräknas ej ränta, ora det icke är utraätl.

13 g

I övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än den för vilken egendomen skall säljas och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar sora är skyddade,

2. det lägsta bud sora raåste avges för alt egendomen enUgt 15 g skall få säljas,

3. betalningsvillkoren.

Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär sora ej har inteckning för sin fordran, får skyddsbeloppet ej i något fall bestäraraas högre än till två tredjedelar av det värde som åsatts reservdelarna enligt 73 g utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

14 §

Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje fartyg utropas för sig. Luftfartyg som är i samme ägares hand och svarar för samma fordringar skall dock utropas gemensamt, om ägaren eller borgenär ej begär särskild försäljning av risst eller vissa fartyg. Särskild sakägarförteckning skall upprättas för egendom som utropas för sig. Beträffande fordran för

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 509

vilken flera luftfartyg svarar skall i förteckningen anraärkas, att raindre belopp än förteckningen anger kan korama att falla på egendomen till följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång lill betalning av fordringen eller del därav.

Första stycket äger motsvarande tillärapning rid försäljning av luftfartyg järate intecknat lager av reservdelar. Luftfartyg och reservdelslager får dock ej utropas geraensarat, ora fordran bevakats av borgenär som ej har inteckning i reservdelarna.

Lager av reservdelar som ej utropas gemensamt raed luftfartyg kan på begäran av lagrets ägare eller borgenär utropas i skilda poster, med förbehåll att försäljning av sådan post sker endast om försäljningen med hänsyn även till de bud som avges för andra poster kan godkännas enligt 20 g.'

15 g

Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för egendomen och andra raedel som finns all tillgå.

16 g

Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av inteckningshavare får dock kapitalbeloppet av intecknad fordran som faller inora köpeskillingen innestå i avräkning på denna, om det ej är fråga om sådan fordran som avses i 11 g andra stycket. Omfattar inteckningen två eller flera luftfartyg eller luftfartyg jämte reservdelar, får fordringen innestå endast om all den intecknade egendomen blivit utmätt och säljes vid geraensarat utrop.

I sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestå.

17 g

Den som ropar in egendomen är skyldig alt efter inropet lärana handpenning sora raotsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej raindre än den kostnad sora skall ulgå ur egendoraen.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet.

Staten, kommun, landstingskomraun och koraraunalförbund behöver ej lärana handpenning eller ställa säkerhet raen blir i fall sora avses i 23 g ersältningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast rid sammanträdet för köpeskillingens fördelning, i den mån ej den sora enligt förteckningen är betalningsberättigad medgivit avräkning.

När köpeskillingen lill fullo betalats, får köparen komraa i besittning av egendomen. Egendomen svarar därefter ej för annan skuld än sådan som köparen övertagit enligt 16 §.

510 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

18 §

På begäran av sakägare vars rätt beror därav kan försäljningen ske på andra villkor än som angivits ovan, om avvikelsen ej gör intrång i annans rätt. Den som ej själv begärt försäljning får icke motsätta sig, alt skyddsbeloppet höjes.

19 g

Innan egendomen ropas ut skall redogörelse lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplysning skall lämnas, att egendomen ropas ut under förbehåll alt inrop skall prövas enligt 20 g.

20 g

Innan inrop godlages skall överexekutor pröva om i 15 g angivet villkor för försäljning är uppfyllt.

Om samtliga berörda sakägare medger det, får inrop godtagas utan hinder av första stycket. Sökanden kan medge, att inrop godlages faslän kostnaden för förfarandet ej blirit täckt.

Inrop får ej godtagas, om sökandens fordran ej täckes och han motsätter sig atl försäljning sker.

21 g

Om inropare ej ulan dröjsmål lämnar föreskriven handpenning, skall egendoraen ropas ut på nytt. Överexekutor kan på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för all bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet.

Betalar ej inroparen ogulden del av den kontanta köpeskillingen senast vid fördelningssararaanträde;t, är inropet ogiltigt.

22 g

Har inrop blivit ogiltigt enligt 21 g andra stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, ora ej sökanden avstår därifrån.

I fråga ora ny auktion äger 6—21 §§ raotsvarande tillärapning. Anraälan som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åter. Delta gäller dock ej medel sora influtit eller inflyter med anledning av redan ridtagna åtgärder.

23 §

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enligt 21 g andra stycket, skall handpenningen lagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skaU uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents årlig ränta därå från utsatt dag för köpeskillingens fördelning till och med den nya dagen för sådan fördelning och kostnaden för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 511

nya auktionen. Detta gäller även ora ändrade förhållanden inträtt. Vad sora ej behöver tagas i anspråk skall återläranas, när den nye inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet.

Blir egendoraen ej såld när ny auktion hålles, är hela handpenningen förverkad. Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Återstoden tillkommer inroparen.

Om rält för inroparen att i visst fall frånträda köpet och återfå handpenning finns bestämmelser i 25 g.

24 §

I fråga om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga raedel äger vad som enUgt 143—166 gg utsökningslagen (1877: 31 s. 1) gäller beträffande fast egendom motsvarande tillämpning. I fall som avses i 13 § andra stycket får dock den sora har inteckning i reservdelarna ej till skada för borgenär som icke bar inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen för reservdelarna minskad raed kostnaden för förfarandet. Därvid skall i fall som avses i 23 g handpenning för reservdelarna läggas till köpeskillingen, i den mån den ej skall liUkoraraa inroparen.

Angående klagan över överexekutors åtgärd vid auktion och verkan därav eller i fråga ora fördelning som avses i första stycket gäller vad som i utsökningslagen föreskrives för motsvarande ärenden sora rör fast egendom.

25 g

överklagas exekutiv auktion, skall inroparen ulan hinder därav fullgöra sin betalningsskyldighet senast vid fördelningssararaanträdet. Han äger också koraraa i besittning av den sålda egendomen, om ej annat förordnats enligt 218 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) innan han blivit berättigad därtill.

Får inroparen enligt meddelat förordnande ej komina i besittning av den sålda egendomen och är hindret ej häri inom tre månader från dagen för köpeskillingens fördelning, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anraälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves lagen (1955:235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luflfartyg m. m.

2. Nya lagens bestäraraelser ora sakägarförteckning särat om kungörande

512 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

av auktion och vad som har samband därmed tillämpas före lagens ikraftträdande, om auktion skall hiillas först efter ikraftträdandet.

3. Om auktion hållits före nya lagens ikraftträdande, tillämpas äldre lag i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed.

4. övergångsbestämmelserna till lagen (1967: 143) angående ändrad lydelse av 4 och 7 gg lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser ora försäljning av utmätt luftfartyg m. m. äger motsvarande tillämpning med avseende på nya lagen.

5. Bestäraraelserna i 3 g nya lagen äger icke tillärapning i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i raål eller ärende vid domstol eller i övrigt i samband med rättegång har utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse ;i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

8) Förslag till

Lag

om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års

konvention rörande inteimationellt erkännande av rätt till luftfartyg

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg,

dels att 6 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 8 g ordet "luftfartsslyrelsen" skall bytas ut mot "luftfartsverket".

(Nuvarande lydelse} (Föreslagen lydelse)

6 §.

Där försäljning av luftfartyg eller När exekutiv försäljning av luft-

i 4 g omnämnda reservdelar till så- fartyg eller i 4 g omnäranda reserv-

dant fartyg skall äga rum z den ord- delar till sådant fartyg skall äga

ning', som stadgas i lagen med sär- rum, åUgger det den som påkallat

skilda bestämmelser om försäljning försäljningen att ingiva elt av veder-

av utmätt luftfartyg m.m., åligge börande myndighet i den stat där

den som påkallat försäljningen att fartyget är registrerat utfärdat gra-

till auktionsförrättaren ingiva ett av vationsbevis angående egendomen

vederbörande myndighet i den stat jämte styrkt översättning av beriset

(Nuvarande lydelse)

där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis angående egendoraen järate styrkt översättning av beviset ävensom atl, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försäljningen å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma lid skall underrättelse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.

/ borgenärsförteckningen skall upptagas, utöver de i 4 § lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. avsedda fordringarna och kostnaderna, annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Försäljningen skall ske under förbehåll om beståndet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen faller inom lägsta budet. FaUer rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 § utsökningslagen sägs motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

ävensom att, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försäljningen på registreringsorlen enligt där gällande lag. Inom sarama tid skall underrättelse i föreskriven ordning sändas till innehavaren av varje i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enUgt denna lag.

Utöver de fordringar och kostnader som annars skola upptagas i sakägarförteckning vid exekutiv försäljning av luftfartyg eller reservdelar skall i förteckningen upptagas annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Beträffande sådan rättighets ställning vid exekutiv försäljning äger vad som gäller beträffande förbehåll för rättigheter i fast egendom som säljes exekutivt motsvarande tiUämpning.

7 KAP.

16 g

Säljes fastighet på exekutiv auk-         Efter exekutiv försäljning av fas-
tion, gäller upplåtelse av nyttjande- lighet gäller upplåtelse av nyttjande
rätt, servitut eller rätt till elektrisk      rätt, servitut eller rätt lill elektrisk
kraft mot den nye ägaren endast om kraft raot den nye ägaren endast ora
försäljningen skett under förbehåll      försäljningen skett under förbehåll
ora rättighetens bestånd enligt lagen ora rättighetens bestånd enligt lagen
( ) om exekutiv försäljning                           ( ) oni exekutiv försäljning
av fast egendom eller rättigheten en- av fast egendom eller rättigheten en
ligt samma lag är skyddad utan för- • ligt samma lag är skyddad utan för
behåll,                                                                               behåll.

Bestämmelser om-------------------------------- fast egendora.

17 g

Överlåtes fasligheten--------------------- vid överlåtelsen.

Den nye------------------------------------- tillträtt fastigheten.

Har fastigheten förvärvats på exe- Efter exekutiv försäljning av fas-
kutiv auktion, gäller lagen ( ) tighet gäller lagen ( ) om

Säljes fastigheten på exekutiv auk
tion och kommer upplåtelse av nylt-
janderätt, servitut eller rält till elekt
risk kraft ej atl gälla mot den nye
ägaren, skall den från rilken försälj
ningen ägt rura ersätta rättighetsha
varen dennes skada. Har rättigheten
bevarats genoin atl rättighetshava
ren tillskjulil raedel enligt lagen
( ) ora exekutiv försäljning

av fast egendom, har rättighetshavaren såsora skadestånd rätt till ersättning för tillskottet i den mån detta ej överstiger värdet av rättigheten. Om upplåtelsen skett utan vederlag, äger vad sora sagts förut lillärapning endast oin fastighelen sålts för annat ändamål än till betalning av fordran för rilken den på grund av utmätning eller eljest svarar.

Rätt lill ersättning enligt första stycket tiUkoininer ej rättighetshavare som genom överenskommelse vid auktionen låtit rättighetens före-Irädesläge försämras, ora del ej är uppenbart alt rättigheten ändå skulle ha aått förlorad.

Koramer till följd av exekutiv för
säljning av fastighet upplåtelse av
nyttjanderätt, serritut eller rätt till
elektrisk kraft ej all gälla mol den
nye ägaren, skall den från vilken för
säljningen ägt rura ersätta rättig
hetshavaren dennes skada. Har rät
tigheten bevarats genom alt rättig
hetshavaren tillskjulil medel enligt
lagen ( ) ora exekutiv försälj-

ning av fast egendom, har rättighetshavaren såsora skadestånd rätt till ersättning för tillskottet i den raån detta ej överstiger värdet av rättigheten. Om upplåtelsen skett ulan vederlag, äger vad som sagts förut till-lämpning endast om fasligheten sålts för annat ändaraål än lill betalning av fordran för vilken den på grund av utmätning eller eljest svarar.

Rält till ersättning enligt första stycket tillkommer ej rättighetshavare som genom överenskommelse vid exekutiv auktion låtit rättighetens företrädesläge försämras, om det ej är uppenbart atl rättigheten ändå skulle ha gått förlorad.

Har fast egendom eller tomträtt
utmätts eller fordran fastställts att
utgå med särskild förmånsrätt i så
dan egendom eller har beträffande
fast egendora eller toratrält sora in
går i konkursbo begärts försäljning
i den ordning sora gäller för utraätl
sådan egendom eller har utraätning
en upphävts eller frågan om egendo
mens försäljning av annat skäl för
fallit, skall anteckning därora göras i
faslighelsboken eller toraträttsboken.
Anteckning att egendoraen försålts
utinätningsvis skall ske när handling
som visar köpeskillingens fördelning
inkommit.
--- förhållandet inkommit.

gäller beslämraelsen.

21 Har fast egendom eller toratrält utraätts eller fordran, för vilken panträtt upplåtits, faslslällls till betalning ur sådan egendora eller har beträffande fast egendora eller tomträtt som ingår i konkursbo begärts försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utraätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i fastighetsboken eller lomträttsboken. Anteckning alt egendoraen försålts utmätningsvis skall ske när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommit.

Ora inverkan--------------------

Förekoraraer i------------------

520 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Utdrag av protokoU, hållet i lagrådet den 10 december 1970.

Nä r v a r a n d e:

justitierådet Riben,

regeringsrådet Hjern,

justitierådet Bergsten,

justitierådet Gyllensvärd.

Enligt lagrådet den 21 september 1970 tiUbandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 14 maj 1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle enligt 87 g regeringsformen inhäralas över upprättade förslag till 1) lag om exekutiv försäljning av fast egendom, 2) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1), 3) lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808), 4) lag om ändring i rättegångsbalken, 5) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225), 6) lag om ändring i ackordslagen, 7) lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m., 8) lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, 9) lag om ändring i förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens ikraftträdande och vad i avseende därå iakttagas skall, 10) lag om ändring i jordabalken.

Förslagen, sora finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Björn Orrhede.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

De remitterade lagförslagen syftar i huvudsak till att anpassa den exekutionsrättsliga lagstiftningen itill panträttssystemet i nya JB. Förslagen, som väsentligen grundar sig på lagberedningens betänkande Utsökningsrätt VIII (SOU 1968: 64), innebär bl, a. atl bestämmelserna rörande exekutiv försäljning av fast egendom utmönstras ur UL och efter erforderlig oraarbetning sammanföres till en särskild lag (FfL), Frågor av exekulionsrältslig karaktär har varit aktuella redan i tidigare skeden av lagrådels befattning med JB, eftersom bestämmelser av denna karaktär även skall ingå i själva balken. Det må erinras ora all lagriidel i yttranden över JB-reniisserna frarahöU, att granskningen av dessa bestämmelser ej vore slutgiltig innan hela fältet kunde överblickas. Först i detta skede har en sådan överblick blivit möjlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 521

Vid den nu verkställda granskningen har lagrådet funnit, att de exekutionsrättsliga bestämmelserna i balken — sådana de utformats i prop. 1970: 20 med rissa justeringar enligt den aktuella remissen — i huvudsak passar väl ihop med den lagstiftning i ämnet som här i övrigt föreslås. Såsom närmare utvecklas i det följande är dock samordningen mellan 6 kap. 12—15 g§ JB och vissa bestämmelser i FfL ej helt invändningsfri.

Förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Regeringsrådet Hjern:

Man torde utan större risk för att bli motsagd våga påstå, att de regler som f. n. gäller för exekutiv försäljning av fast egendom inte i alla stycken hör till de lättaste vare sig alt genomskåda eller alt praktiskt tillärapa. Ett exekutivt förfarande, utspelat efter alla konstens regler, torde i själva verket få anses såsora elt av de raesl invecklade inslruraenl sora rättsordningen känner. Ofta lorde det vara hart när omöjligt inte bara för lekraän att utan hjälp av sakkunnig agera i förrättningar av detta slag. Den sora tilltror sig att på egen hand kunna bevaka sin rätt vid en exekutiv auktion med något så när tilltrasslade förhållanden tar stora risker. Endast ett litet antal specialister synes behärska ämnet. Häri ligger en fara att dessa på ett otillbörligt sätt kan utnyttja det överlag lagstiftningen ger dem över personer som enligt sakens natur är mindre bevandrade i dessa angelägenheter.

Mot denna bakgrund hade del naturligtvis varit önskvärt om lagberedningen i större utsträckning än som skett hade kunnat inrikta sig på atl få till stånd mera klara regler än de nuvarande och att man försökt stöpa om det exekutiva förfarandet i betydligt enklare forraer. Beredningen har emellertid i huvudsak stannat vid alt anpassa gällande regler i UL till det nya panträttssystemet i JB. Uppenbarligen har beredningen varit hårt bunden vid detta och inte ansett sig på något mera genomgripande sätt kunna rucka på reglerna i JB för att därigenom åvägabringa en mera ändamålsenlig totallösning av de så nära sammanhängande frågorna om panträtten och det exekutiva förfarandet. Det kunde t. ex. eljest ha varit frestande att med utgångspunkt från elt modifierat tillbehörsbegrepp ånyo taga upp frågan om försäljning av fastighetstillbehör, vilken i så eminent grad synes ägnad att komplicera det exekutiva förfarandet. Men härför har tiden uppenbarligen ännu inle ansetts mogen. Det sagda raå emellertid tjäna som belysning av hur reglerna i JB kan lägga hinder i vägen för rationella lösningar på utsökningsrätt ens område. Nu i efterhand kan väl i efterklokhetens tecken konstateras alt del varit mindre välbetänkt att man inte på en gång och i ett samraanhang behandlat panträttens och utsökningsrättens mera näraliggande ämnesområden. Som saken nu ligger till är det fara värt — även med hänsyn till den framtida användningen av datatekniken inora inskrivningsväsendet

17t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

522 Kungl. Maj.-ts proposition nr 20 år 1971

— att såväl JB sora FfL delvis komraer att fraraslå sora föråldrade redan då de träder i kraft och följaktligen ganska snart bli i behov av revision.

Trots att vid remissbehandlingen av lagberedningens förslag farhågor uttalats för att förfarandet blirit alltför koraplicerat och svårbedömbart för den enskilde, ansluter sig departementsförslaget i allt väsentligt till beredningens förslag. Även ora på enstaka punkter vissa förenklingar och förtydliganden åstadkommits, är de föreslagna bestämmelserna i stora delar alltjämt så svårtillgängUga, att del lorde bli nödvändigt, alt de kompletteras med utförliga anvisningar rörande den närmare innebörden och tillämpningen. Och vad förfarandet beträffar är det tydligt, att detta i framtiden ingalunda blir enklare än vad det f. n. är. I detta hänseende inå särskilt pekas på reglerna ora utropsordningen, då en fastighet belastas av rättigheter (39 g), och på bestäraraelserna om gemensarat intecknade fastigheter (49—55 g§). Det är en klen tröst, att raan rörande sistnäranda bestämmelser får höra, att det knappast är möjligt att nå raycket längre på förenklingens väg. Mera lugnande är då att man kan räkna med att vissa av bestämmelserna i sinom tid komraer att förlora i betydelse, allteftersora inteckningsförhållandena ordnar upp sig efter jordabalkens mönster.

Endast i ell avseende innefattar departeraentsförslagel — liksom beredningens förslag — en nyhet av större principiell räckvidd. Det gäller införandet av möjlighet lill försäljning av fastighet under hand. Dessvärre har förslaget i denna del fraraförls så halvhjärtat, all raan knappast vågar räkna raed alt överexekutorerna i någon större utsträckning kommer att begagna sig av denna utväg. Som särskilt anraärkningsvärl fraraslår även att de läns-styrelser-överexekutorer som yttrat sig över förslaget i denna del själva ställer sig relativt kallsinniga till detsamma. Ä andra sidan har i ett tungt vägande remissyttrande framförts den åsikten att, eftersom underhandsförsäljning i de flesta fall är ägnad atl ge ett för alla berörda parter förmånligare resultat än oin fasligheten säljs på offentlig auktion, förfarandet bör inriktas på underhandsförsäljning som den normala realisationsformen.

Även om det finns vissa skäl att skygga inför den nyöppnade möjligheten till underhandsförsäljning, bör enligt rain raening dock allvarligt övervägas, ora inte denna raöjlighet bör kraftigare understödjas än vad sora skett i departeraentsförslagel, inle endasl av den anledningen all underhandsförsäljning i sig själv lorde utgöra en sraidig lösning utan även därför att man genora valet av denna försäljningsform undgår att inveckla sig i det av lagen eljest anvisade förfarandet.

Jag föreslår därför i del följande vissa järakningar i deparleraentsförslaget, vilka går ut på att överes.ekutor skall tvingas atl på ett tidigt stadiura ta ställning till frågan om underhandsförsäljning och att denna försäljningsform skall bli ett användbart alternativ lill det hittills gängse auklionsförfa-randet. Ora vunna erfarenheter ger slöd däråt är det raåhända möjligt alt underhandsförsäljning sedermera kan bli den primära försäljningsforraen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 523

Tanken är ju alt FfL i sinom tid skall infogas i en utsökningsbalk. Mellantiden torde böra utnyttjas på så sätt att reglerna i FfL göres lill föreraål för särskild översyn, varvid alliså främst frågan om försäljningsforraen bör uppraärksaraiuas. Men en sådan översyn bör även, trots den pessimism sora f. n. tycks råda oin utsikterna alt härutinnan nå resultat, inriktas på atl — med beaktande av de reformer på inskrivningsväsendels område sora avser en omläggning av fastighetsbokföringen till ett ADB-system — få till stånd elt betydligt enklare och därmed även ett ur rättssäkerhetssynpunkt mera betryggande auktionsförfarande än det sora departementsförslaget innehåller.

1 systeniatiskt avseende kan mot förslaget till FfL riktas den anmärkningen att man inte medtagit fördelningsreglerna i själva lagen. Det hade naturligtvis varit en stor fördel om alla de viktigaste reglerna om exekutiv försäljning av fast egendom funnits samlade på ett ställe. Det ter sig besynnerligt, att raan nu skall behöva gå till en annan lag för att få veta slutet på del exekutiva förfarandet.

Vad det reniitterade förslagel återigen angår synes detta till en början böra kompletteras på så sätt att redan i lagens första paragraf ges klart besked ora atl underhandsförsäljning skall kunna förekoraraa som elt alternativ lill offentlig auktion. I enlighet härraed bör i paragrafens andra punkt föreskrivas att "försäljning skall ske på offentlig auktion eller under hand". Ora överexekutor väljer atl sälja en fastighet under hand, bör hinder ej raöta att försäljningen sker genom "frivillig" auktion.

Fråga huruvida underhandsförsäljning skall ske bör prövas av överexekutor på ell så tidigt stadium som möjligt. Den omständigheten att man i stället väljer att sälja fastigheten på offentlig auktion, utesluter naturligtvis inle att frågan om underhandsförsäljning på nytt kan aktualiseras. Denna fråga bör ständigt hållas levande, och ett auktionsförfarande bör när sora helst kunna avbrytas, ora det skulle visa sig lämpligt att göra ett försök raed underhandsförsäljning. Ora bevakningssammanträde hålles på särskild dag föra auktionen, bör även vid detta tillfälle frågan om underhandsförsäljning kunna tagas upp till diskussion. Beslutar raan sig vid sararaanträdel för att fastighelen i stället skall säljas under hand, får auktionen givetvis avlysas. Att efter ett raisslyckat auktionsförsök frågan om underhandsförsäljning komraer i blickpunklen, ligger i öppen dag. Vad nu sagls bör korama till uttryck i lagen, förslagsvis genom en bestämmelse enligt rilken det skall ankomma på överexekutor att snarast pröva om försäljningen skall ske under hand. Anses försök raed underhandsförsäljning ej redan från början böra göras, skall det åligga överexekutor att även därefter taga upp frågan om underhandsförsäljning så snart anledning därtill förekoramer. Bestäraraelsen torde lämpligen kunna införas sora ett första stycke i 3 g.

524 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Det är betecknande, att det på flera ställen i remissprotokollet framhålles, att underhandsförsäljning inte avses skola bli någon särskilt vanlig företeelse och atl denna försäljningsform endasl bör komma till användning i sådana fall, då försäljningen rättsligt sett frarastår sora enkel och då förhållandena även i övrigl är okomplicerade. 1 överenssläraraelse därraed har hu-vudbestäininelsen om underhandsförsäljning — 57 g — utformats på ett sätt som gör alt överexekutor i själva verket aldrig behöver tillgripa denna försäljningsform. Denna omständighet i förening raed det svala intresse, varmed länsstyrelserna i sina remissvar mottagit förslaget om underhandsförsäljning, medför att man kan befara att förslaget i denna del stannar på papperet. Vill raan åstadkoraraa att underhandsförsäljning blir ett verksamt altemativ lill försäljning på auktion, torde det vara nödvändigt att föreskriva en uttrycklig skyldighet för överexekutor att använda denna försäljningsform, då så befinnes lämpligl;.

Enligt del reraitlerade förslagets ståndpunkt får underhandsförsäljning ske, när försäljning i sådan ordning finnes raera "ändaraålsenlig" än försäljning på auktion. Med detta något diffusa uttryckssätt avses enligt remissprotokollet att frågan om underhandsförsäljning skall föregås av en "allraän lämplighetsprövning" så alt t. ex. även om det finns skäl antaga att försäljning i denna ordning skulle kunna leda till bättre utbyte än auktionsförsäljning, underhandsförsäljning ilikväl inte bör komma i fråga, såvida förhållandena i det särskilda fallet från olika synpunkter sett är komplicerade. Resonemanget förefaller inle helt övertygande. Även om förhållandena är koraplicerade — rilkel väl vanligen koraraer atl åberopas av dera som ogillar reformen — är ju därraed ingalunda sagt, att inte en underhandsförsäljning ändå kan låta sig genoraföras lätt och smidigt. Det finns alltså enligt min mening ingen anledning att begränsa användandet av underhandsförsäljning till de raera enkla och klara fallen. Tvärtora synes det angeläget att göra försök raed underhandsförsiiljning just då läget är "koraplicerat", inte minst för att därigenom undgå det stundom tungrodda och i riss mån äventyrliga auktionsförfarandet. Avgörande för frågan om underhandsförsäljning bör rimligen i stället vara att man har anledning räkna med att vid sådan försäljning gynnsammare villkor, framför allt högre köpeskillning, kan uppnås. Av det tidigare åberopade remissyttrandet alt döma lorde detta i de allra flesta fallen komraa alt inträffa.

Vad sora ytterligare är ägnat att försvåra möjligheterna till underhandsförsäljning är den i lagförslaget uppställda regeln i 59 g att försäljningsvillkoren — utom i risst undanlagsfall — skall godkännas av fastighetsägaren. Det blir ra. a. o. en ganska lätt sak för en illvillig fastighetsägare att omintetgöra en i övrigt lyckad underhandsförsäljning, t. ex. genom en blank vägran eller genom underlåtenhet att andraga varje som helst förnuftigt motiv för sin vägran.

Till fördelarna med underhandsförsäljning hör att denna försäljnings-

Kungl. Maj.-ts proposition nr 20 år 1971 525

form ger utrymme för förhandlingar om försäljningsvillkoren på ett helt annat sätt än då försäljningen sker på offentlig auktion. Det torde därför kunna överlämnas åt parterna själva att sedan överenskommelse träffats om köpeskillingen relativt fritt reglera återstående frågor. Överexekutors raedverkan får anses utgöra en garanti för att inte olika rättsägares intressen trades för nära. Vissa regler — varom mera nedan — är dock nödvändiga.

I enlighet raed vad i det föregående anförts föreslås, all i 57 g föreskrives att om det är sannolikt atl gynnsararaare villkor kan uppnås, om ulmätt fastighet säljes under hand än ora den säljes på offentlig auktion, försök skall göras att sälja fastigheten under hand. — Regeln i 58 g ora fastighetsägarens godkännande av försäljningsvillkoren bör rajukas upp.

Beträffande lagförslaget i övrigt raå här följande reflektioner göras.

Det är påfallande raed vilken noggrannhet och utförlighet raan gått tillväga då det gällt att utforraa exerapelvis reglerna sora handlar om sakägarförteckning, utropsordning och gemensamt intecknade fastigheter. Vad särskilt de sistnämnda reglerna beträffar är del visserligen möjUgt alt med viss möda fatta innehållet i dessa raen det är tvivel underkastat om de verkligen går atl praktiskt tillämpa i fall, då fråga är ora auktion på ett raycket stort antal fasligheter raed särskilt heterogena inteckningsförhållanden. Det lorde inte vara fel att misstänka, att man hittills bemästrat dessa situationer genora en relativt fri tolkning vid tillämpningen av motsvarande bestäraraelser; remissinstansernas tystnad på denna punkt kan möjligen tydas i denna riktning.

Däremot synes del raindre väl sörjt för att de som agerar vid exekutiva auktioner — sakägare, spekulanter och andra — skall få möjlighet att ordentligt sätta sig in i uppkommande besvärliga situationer, innan de har att träffa sina dispositioner. Visserligen kan bevakningssaminanträde utsättas att äga rum några dagar före auktionen men det förutsattes, att sammanträdet i allmänhet skall försiggå i omedelbar anslutning till auktionen. Det kan inte vara rimligt att detta skall få ske i fall, då del rör sig om stora värden, motstridiga intressen och invecklade förhållanden. Det är väl mycket begärt, att någon efter ett besvärligt och tröttande bevakningssanimanlräde och på grundval av en invecklad och omfattande sakägarförteckning — för vilken en mer eller mindre summarisk redogörelse muntligen lämnats — prorapt skall vara i stånd att vid auktionstillfället klart överblicka situationen. Fältet är i sådana fall fritt för allehanda överrumplingsmanövrer.

Anses det inte lämpligt att i själva lagen inrymma bättre möjligheter för rättsägare och andra atl få skäligt rådrum för inforraation och överväganden, bör det inte vara uteslutet, att raan på administrativ väg kan få till slånd vissa förbättringar i detta hänseende, t. ex. genom föreskrifter alt i de fall då förhållandena kan förväntas bli invecklade bevakningssammanträde skall hållas flera dagar före auktionen och all sakägarförteckningen skall finnas tillgänglig eller utsändas till sakägare och kända intressenter i god tid

526 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

före denna. Därest omständigheterna ger anledning därtill, bör bevaknings-saramanträde kunna ajourneras till annan dag före auktionen. Del bör också finnas raöjlighet all senarelägga auktionen.

Lagrådels uttalanden i fortsättningen av detta protokoll avges för mitt vidkoraraande med den reservation som följer av mina ovan utvecklade synpunkter. I den raån jag eljest är av annan mening än lagrådels övriga ledamöter framgår detta av protokellet.

2 g Lagrådet:

Bestämmelsen i första styckel, atl vad i lagen sägs om ulraält fast egendora i tillärapliga delar även gäller när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs, syftar enligt raotivutlalanden dels på all fast egendora sora ingår i konkursbo är utraätl och dels på atl konkursförvaltare begärt försäljning enligt 70 § KL. Att bestäraraelserna i förevarande lag är tillärapliga i det förra fallet följer direkt av 1 g och behöver ej särskilt anges. Med hänsyn till den föreslagna avfattningen av 70 § första stycket första punkten KL kan del ej heller anses behövUgl att föreskriva, att lagens bestäraraelser skall gälla när konkursförvaltare begärt försäljning enligt nämnda paragraf i KL. Första stycket i 2 g kan därför utgå såsom överflödigt.

Möjligen kan det göras gälliande atl, ora förhållandet lill KL inte alls beröres i inledningsbestämmelserna lill FfL, bestämmelser som enbart avser försäljning på konkursförvaltares begäran rätteligen borde ha sin plats, inte i FfL utan i 70 g KL, såsom korapletlering av vad där sägs ora försäljning i den ordning sora gäller för utraätl fast egendora. Detta skulle i så fall gälla 26 g fjärde stycket i det reraitlerade förslagel samt det tillägg rörande försäljning på konkursförvaltares begäran som lagrådet kommer att föreslå vid 11 g. Bestämraelsernas överflyttning till KL skulle emellertid göra lagstiftningen mindre överskådlig, varför lagrådet inte rill framställa något förslag i detta hänseende.

Bestäraraelsen i 71 § i del remitterade förslagel angående likställande av vilandebevis med pantbrev kan lärapligen överflyttas till förevarande paragraf.

4 g Justitieråden Riben, Bergsten och Gyllensvärd:

Enligt andra stycket skall den ulraätta fastighetens ägare överlämna — uppenbarligen till överexekutor — pantbrev som han innehar. Sedan så skett, får pantbrevet ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

De föreslagna besläinnielsema har bl. a. motiverats med att det är viktigt all obelånade pantbrev finns tillgängliga vid försäljningen så alt de kan överlämnas till köparen när han fullgjort sin betalningsskyldighet. I delta sararaanhang bör emellertid 22 kap. 5 g tredje styckel JB uppmärksammas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 527

Enligt detta stadgande skall, då efter exekutiv försäljning medel nedsätts som motsvarar pantbrevs belopp, inskrivningsmyndigheten på ansökan av fastighetens nye ägare utfärda nytt pantbrev på grundval av sararaa inteckning. Det förra pantbrevet skall därefter endast gälla rätten till de nedsatta medlen. Enligt uttalande av departementschefen (prop. 1970: 20 del A s. 416) är stadgandet avsett att kunna tillämpas i varje sådant fall då vid köpeskillingsfördelning efter exekutiv försäljning betalning utfallit på pantbrevs belopp men betalningen inte lyfts. Ora elt pantbrev inte presenteras vid fördelningssammanlrädet har alltså den nye ägaren möjlighet att få ut ett nytt pantbrev, vilket han kan belåna. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas ora det är påkallat alt ålägga ulraälningsgäldenären att överlämna obelånade pantbrev till överexekutor, en skyldighet som han f. ö. raycket lätt torde kunna undandraga sig. En föreskrift härora synes även inkonsekvent raed hänsyn till gäidenärens raöjlighet alt efter utraätningen ta ut nya inteckningar i fastigheten.

Bestäraraelsen ora skyldighet att överlämna obelånade pantbrev kan möjligen i och för sig betecknas sora en ordningsföreskrift utan större principiell betydelse. Allvarligare betänkligheter väcker det korapletlerande förbudet mol panlförskrivning utan överexekutors tillstånd. Ett ägarhypotek är en tillgång som kan bli föremål för självständig utraätning. Så länge det inte är utmätt kan fastighetsägaren i princip fritt utnyttja det för pantsättning. Det är därvidlag utan betydelse om ägarhypoteket är knutet till ett obelånat pantbrev eller utgör överhypotek på ett pantbrev som belånats för lägre belopp än det varpå pantbrevet lyder. Det synes knappast finnas några bärande skäl för atl i fråga om ägarhypotek av det förra slaget låta utmätning av fastigheten få den verkan alt ägarens möjlighet att belåna ägarhypoteket blir beroende av en diskretionär prövning av överexekutor. Enligt departementschefen skulle förslaget i denna del innebära en avvägning Uknande den som gjorts i fråga om ägarens möjUgheter att under exekution utnyttja själva fastigheten och tillbehör lill denna (6 g, jfr nuvarande 80 a § UL). Fallen är emellertid inte jämförliga. Genom alt tillgodogöra sig fastighetens substans, d. v. s. annat än dess normala avkastning, kan ägaren s. a. s. urholka den rätt borgenären förvärvat genora utraätningen. Belåning av elt ägarhypotek sora inte orafattas av utraätningen inverkar däreraot inte på borgenärens rätt.

Under hänvisning till det anförda heraställer vi att andra stycket av förevarande paragraf eller i varje fall andra punkten i stycket får ulgå.

5 g Lagrådet:

Föreläggande för den sora påstår bättre rätt till utmätt fastighet att väcka talan i saken skall enligt första stycket meddelas endast om skäl föreligger därtill. Enligt vad som anföres i motiven bör föreläggande i allmänhet kunna

528 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

underlåtas om utraätning skett för fordran med förmånsrätt som gäller oavsett hur frågan om bättre rätt till fastigheten är att bedöraa. Även det förhållandet att överexekutor bedöraer det fraraställda anspråket sora ogrundat anges sora ett tänkbart skäl att avstå från alt raeddela föreläggande. Med hänsyn till den prövning som sålunda skall äga rum innan föreläggande meddelas synes det inte vara påkallat alt — såsom skett i sista stycket — generellt uppställa krav på att tvisten skall vara av väsentUg betydelse för att den skall hindra försäljning av fastigheten. Avser trislen själva fastigheten, bör utgången alllid avvaktas innan försäljning sker. Vid trist angående tillbehör bör däremot från fall till fall prövas, huruvida tvisten skall anses vara av väsentlig betydelse för faslighetens värde (jfr 100 c § UL). I samband raed den omarbetning sv lagtexten som föranledes av det sagda synes lämpligt alt till paragrafen överföra regeln i 14 g tredje stycket angående särskild försäljning av tillbehör varom tvist råder.

Lagrådet rill förorda, att första och tredje styckena i paragrafen — tredje stycket med erforderlig redaktionell jämkning — sammanföres till ett stycke, att som andra stycke upplages bestämmelse att fastigheten ej får säljas förrän tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått samt att som tredje stycke i ell samraanhang upplages regler angående trist om tillbehör. Sistnämnda stycke kan innehålla sora en första punkt alt första stycket äger motsvarande tillämpning, om annan än fastighetens ägare påstår att han äger byggnad eller annat som frarastår sora tillbehör till fastigheten. I det följande av stycket bör föreskrivas, att särskild försäljning av tillbehöret enligt 14 § ej får ske förrän tvisten blirit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått samt att, om tristen är av väsentlig betydelse för fastighetens värde, ej heller fastigheten får säljas dessförinnan.

Beträffande det remitterade förslagets tredje stycke — som enligt det anförda skulle sammanföras raed första stycket — vill lagrådet fästa uppraärk-samheten på rissa olikheter i förhållande till bestämmelserna i 69 och 100 c §§ UL om hänrisning till tvist rörande bättre rätt till utmätt lös egendom resp. till sådant som framstår som tillbehör till utmätt fastighet. Även enligt dessa lagrum skall föreläggande meddelas den som påstår bättre rätt till egendomen att inora en raånad väcka talan både raot utraätningssökanden och mot gäldenären. Underlåtenhet att väcka talan i enlighet med föreläggandet anges i de nämnda lajrumraen medföra, att talan mot borgenären är förlorad. I en fristående bestämmelse förklaras därjämte, att det står borgenären fritt att själv väcka talan. 15g FfL är motsvarande bestämraelser sammankopplade. Underlåtenhet att efterkomraa raeddelat föreläggande anges här medföra, att talan mot utmätningssökanden går förlorad, om inte denne inora den utsatta liden själv väckt talan. Det sistnäranda alternativet är också preciserat så till vida, alt talan skall ha väckts både raot den som påstått bättre rätt och den sora i ärendet antagits vara ägare.

100 c § UL skall enligt det remitterade förslaget upphävas och ersättas av

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 529

bestämraelser i förevarande paragraf och i 14 g FfL (jfr ovan). 69 g UL skall däreraot tills vidare kvarstå oförändrad. Tvekan kan möjligen uppkomma huruvida den anmärkta olikheten mellan bestämraelserna i sistnäranda lagrum och i förevarande paragraf är rent formell eller även innebär en saklig skillnad. Om någon saklig skillnad inte är åsyftad — vilket synes mest sannolikt — är det önskvärt, att bestämraelserna vid infogande i den blivande utsökniugsbalken blir föreraål för översyn och erhåller en så långt möjligt överensstämmande avfattning.

Lagrådet vill i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten på de föreslagna bestämmelserna om utmätning av ägarhypotek i 91 a g UL. De båda sista styckena i paragrafen reglerar del fallet alt gäidenärens rätt till ägarhypotek bestrides. Utraätningsraannen kan lämna hänvisning till särskild tvist om denna fråga. Föreläggande skall då raeddelas ulraälningssökanden att inora en månad väcka talan raot fastighetens ägare och den som bestrider dennes rätt. Efterkommes ej föreläggandet "och är talan i saken ej väckt av annan part", går utraätningen åter. De citerade orden torde böra läsas så, att inte bara den som bestrider fastighetsägarens rätt utan också fastighetsägaren själv, d. v. s. gäldenären, kan väcka talan. Varken 69 g UL eller förevarande paragraf i FfL ger någon antydan om en sådan möjlighet för gäldenären i där avsedda fall. I förhållande till förevarande paragraf företer 91 a g UL också den olikheten att det inte uttryckligen anges, att talan som väckts av annan än den som erhållit föreläggande måste vara riktad raot båda de övriga parterna i trepartsförhållandet. I den mån en olikartad reglering inte är påkallad av sakliga skäl, är det önskvärt att även de nu påpekade skiljak-tighelerna avlägsnas vid bestämraelsernas infogande i den blivande utsök-ningsbalkeii.

6 § Justitieråden Riben, Bergsten och Gyllensvärd:

Bestämmelsen i första stycket tredje punkten innebär att överexekutor vid fastighetens försäljning — på auktion eller under hand — skall kunna förklara alt växande gröda, sora blir skörderaogen före tillträdesdagen, eller annan dessförinnan fallande avkastning skall tillkomma köparen, fastän huvudregeln är att den förutvarande ägaren får tillgodogöra sig avkastningen fram till tillträdesdagen. Endast s. k. naturlig avkastning lorde avses, inle vad som brukar betecknas civil avkastning (jfr 36 g andra stycket). Med hänsyn till möjligheten all köpet ej fullföljes (jfr 41 g tredje stycket och 58 g fjärde stycket) kan lämpligheten av den föreslagna undantagsregeln ifrågasättas. Då bestämmelsen, som saknar motsvarighet i gällande lag, knappast kan väntas få större praktisk betydelse, föreslår vi att den får utgå.

530 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

11 § Justitieråden Riben, Bergsten och Gyllensvärd:

1 remissprotokollel har angivits, atl vid exekutiv försäljning av fastighet under konkurs utgångspunkten vid beräkning av tid inom vilken försäljningen skall ske får vara den tidpunkt, då framställning gjordes om försäljning. När nu i sista stycket av denna paragraf föreslås en uttrycklig regel med motsvarande innehåll för det fall alt fastighet skall enligt 77 a g UL anses utmätt, synes del lämpligl: atl låta regeln orafatla också konkursfallet. Vi föreslår därför att sista stycket får det innehållet, atl i fall sora avses i 77 a g UL eller 70 g KL tid sora avses i första och tredje styckena skall räknas från den dag då försäljningen begärdes.

Regeringsrådet Hjern:

Atl — såsora i förevarande paragraf skett — stadga en fyramånadersfrist för försäljning av utmätt fastighet synes tämligen meningslöst, eftersom fristen inte behöver iakttagas och det i de allra flesta fall heller inte torde korama alt inträffa, alt den kan iakttagas. Lämpligare synes vara — inte minst med tanke på den nytillkomna möjligheten att sälja utmätt faslighet under hand — att föreskriva att utmätt faslighet skall försäljas så snart det lämpligen kan ske. En sådan bestämmelse är ägnad å ena sidan att inskärpa betydelsen av alt redan från början hålla frågan om tidpunkten för försäljningen aktuell och å andra sidan att leda till överväganden om valet av en ur försäljningssynpunkt lämplig dag för försäljningen. Som en yttersta lidsgräns bör dock gälla alt fastigheten skall försäljas senast ett år från utmätningen, om inte anstånd med försäljningen beviljas på begäran av sökanden eller fastighetens ägare. För sådant anstånd bör — i överenssläramelse med deparleraentsförslaget — synnerliga skäl föreligga. Sora skäl för anstånd lorde exerapelvis kunna godtagas alt kraftiga kreditrestriktioner av tillfällig natur skulle leda lill ett ogynnsamt försäljningsresullat.

I enlighet med det sagda föreslås atl första—tredje styckena av förevarande paragraf ersattes av följande text: "Utmätt fastighet skall försäljas så snart det lämpUgen kan ske, dock senast ell år från utmätningen, ora ej anstånd beviljas på begäran av sökanden eller faslighetens ägare. Sådant anstånd får beviljas endast, ora synnerliga skäl därtill föreligger."

Biträdes förslaget, bör motsvarande bestämraelser i UL (88 c g) och LfL (3 g) anpassas lill den sålunda förändrade lydelsen av denna paragraf.

Beträffande sista stycket — sora vid beaktande av mitt nu framförda förslag skall avse lidsberäkning enligt första stycket — biträder jag övriga ledamöters förslag om hänvisning även lill 70 g KL.

KungL Majds proposition nr 20 år 1971 531

14 g Lagrådet:

Tredje stycket bör enligt vad lagrådet anfört vid 5 g överföras lill nämnda paragraf.

16 g Lagrådet:

De i denna paragraf föreslagna bestämmelserna om avslående från rält till betalning ur tillbehörsmedel ger lagrådet anledning att något beröra frågan om möjligheterna över huvud taget för borgenär, som för sin fordran har panträtt i fastighet, all i saraband raed utsökning avstå från betalning utan att detta inverkar raenligt på panträtten. JB innehåller enligt prop. 1970: 20 ej annan bestäraraelse i detta avseende än den som återfinns i 6 kap. 13 g andra stycket. Detta lagrum avser endasl det fallet att fastigheten inte blivit såld. Alt märka är emellertid att på grund av 6 kap. 15 g i nu föreslagen lydelse samma regler som i 6 kap. 13 g skall gälla även när fastigheten sålts under hand, dock ej i fråga om andra tillgängliga raedel än behållen köpeskilling för särskilt sålda faslighelstillbehör.

Enligt huvudregeln i 6 kap. 13 g JB är inteckning utan verkan till den del raedel utfallit på pantbrevets belopp. Regeln orafattar såväl vad sora influtit genom särskild försäljning av fastighetslillbehör som andra för fördelning enligt UL tillgängliga medel, t. ex. behållen avkastning av fastighelen. I andra stycket föreskrives undantag för det fall att innehavaren av pantbrevet avstått från sin rätt till betalning. När fråga är om gemensam inteckning fordras härvid att samtycke till avslåendet lämnats av vissa angivna rättsägare. Andra stycket torde inle böra uppfattas som ell avsteg i verklig mening från vad första styckel innehåller. Bestämmelsen bör i stället förstås på del sättet att, när panträllshavaren avstått från att ta emot betalning och eventuellt erforderliga samtycken föreligger, medlen i fråga inte skall anses ha utfallit på pantbrevets belopp. Medlen skall i detta fall inte tilläggas pant-rättshavare sora avstått från betalning. Bestämmelsen är erforderlig för alt det skall vara möjligt att verkställa fördelningen med iakttagande härav utan att panträtten i fasligheten påverkas.

Vad härefter beträffar det i 6 kap. 12 g JB behandlade fallet, atl utsök-ningen resulterat i den intecknade faslighetens försäljning på auktion, skall det i princip inte tillålas panträttshavare att — i den mån inteckning enligt paragrafens bestämmelser skall bli ulan verkan till följd av att medel utfallit på pantbrevets belopp — avslå från betalning med verkan all inteckningen behåller sin giltighet. Det enda undantag som medges är det sora framgår av förevarande paragraf i FfL beträffande raedel som influtit genom särskild tillbehörsförsäljning. Vare sig här är fråga ora en enkel eller en gemensara inteckning skall panträllshavaren, i likhet med vad sora för närvarande gäller enligt 100 b g 1 mom. UL, ha möjlighet all avstå från be-

532 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

talning ur sådana medel ulan alt inteckningens giltighet påverkas. Vid geraensara inteckning kräves dock saralycke från vissa rättsägare.

I detta sammanhang inställer sig frågan om inte den behöviiga regeln om rätt för panträttshavare att i här avsedda fall avstå från tilldelning av tillbehörsmedel bör inskrivas i 6 kap. 12 g JB. Med hänsyn till innehållet i övrigl i 6 kap. JB och särskilt till 13 g andra stycket skulle detta onekligen vara mest följdriktigt. Sista punkten i 16 g FfL skulle då kunna ulgå. Lagrådet anser sig emellertid i del läge vari lagstiftningsärendet för närvarande befinner sig inle böra yrka på alt (5 kap. 12 g JB kompletteras med några bestämmelser om rält för panträttshavare alt avslå från lillbehörsmedel. De föreslagna bestämmelserna i 16 g FfL om sådant avslående bör emellertid i vissa avseenden förtydligas samt omdisponeras så att de klart ger vid handen, att del i fråga ora gemensam inteckning uppställda kravet på samtycke från vissa rättsägare gäller oavsett om avståendet påverkar viUkoren vid fastighetens försäljning. Att bestäraraelserna i 16 g FfL oin avstående från betalning ur tillbehörsinedel delvis koraraer att avse fall, sora behandlas också i 6 kap. 13 och 15 gg JB, är från forraell synpunkt inte helt tillfredsställande raen saknar i realiteten betydelse, eftersom fullständig överensstämmelse i sak råder mellan ifrågavarande reglering i FfL och den i JB.

Under hänvisning till del anförda vill lagrådet förorda, att andra och tredje punkterna i förevarande paragraf får följande lydelse: "Den sora har fordran raed panträtt i fastigheten kan avstå från betalning utan att del minskar hans rätt i fastighelen i övrigt. Innehavare av fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning kan dock icke med bibehållande av sin på inteckningen grundade rätt i fastigheten avstå från betalning ur tillbehörs-raedei under annan förutsättning än att saratycke till avståendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen besvärade fastigheter sora innehavare av panträtt, vilken gäller i en eller flera av fastigheterna med Uka rätt sora eller sämre rält än inteckningen."

I ett nytt andra stycke torde därefter böra föreskrivas, all avslående som inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning på auktion skall ske senast vid bevakningssammanträdet och ej därefter kan återkallas.

17 g Lagrådet:

I anslutning lill bestämmelsen i denna paragraf om avbrytande av del exekutiva förfarandet i visst fall när medel influtit genora särskild tillbehörsförsäljning, vill lagrådet erinra ora vad sora uttalades under förarbetena till 1967 års reform beträffande motsvarande bestämraelse i 100 b g 2 raom. UL, näraligen att regeln icke skulle föranleda slutsatsen alt ett avbrjiande av en fastighetsexekution vore uteslutet, när fastighetens avkastning räckte till för borgenärernas förnöjande (NJA II 1967 s. 309). Det kunde synas naturligt att nu, när en mera allmän cverarbetning sker av reglerna om faslighetsexe-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 533

kulionen, uttryckligen reglera även den situationen atl tillräckUga avkasl-ningsraedel föreligger. Lagrådet anser dock bestäraraelser härom kunna undvaras.

24 g
Lagrådet:

EnUgt denna paragraf skall sakägarförteckning upprättas enligt 25—31 gg, ora ej avvikelse föranledes av 37 g. Lagrådet föreslår, att efter förslagets 31 g införes en ny paragraf raed det innehållet att, ora försäljningen skall ske på avvikande villkor enligt 37 g, sakägarförteckningen skall lärapas därefter. Ledigt numraer för paragrafen erhålles genom den omdisponering som anges i det följande vid 27 och 28 gg. Om detta förslag beaktas, kan ora-sat-sen i förevarande paragraf ersättas raed direkt hänvisning lill den nya paragrafen. Lagrådet vill eraeUertid även förorda, atl avsnittsrubriken "Sakägarförteckning", som i förslaget ståi- före 25 g, placeras före nu ifrågavarande paragraf. I så fall kan hänvisningarna i paragrafen helt undvaras. Framhållas må i delta sammanhang, att även i 49, 53 och 68 g § finns bestämmelser som skall iakttagas i fråga ora sakägarförteckning.

25 g
Lagrådet:

Paragrafen skulle enligt lagrådets mening vinna i överskådlighet, ora den redaktionellt utformas efter mönster av den gällande bestäraraelsen i 107 g UL, förslagsvis på följande sätt:

"I sakägarförteckningen upplages, förutom exekulionsfordringen,

1. fordran sora skall ulgå raed förmånsrätt enligt 6 g 1) eller 7 g 1) eller 2) förraånsrättslagen ( ) och som förfaller till betalning senast den tillträdesdag som anges i 36 §,

2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,

3. nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten, om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling sora är tillgänglig, dock ej rättighet av beskaffenhet att skola bestå oavsett fastighetens försäljning,

4. kostnaden för förfarandet.

Om fastigheten bör till konkursbo, upplages även arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen samt fordran som skall utgå ur fastigheten raed förmånsrätt enligt 10 eller 11 g förraånsrättslagen."

26 g
Lagrådet:

Beträffande tredje stycket anraärkes, att rilandebevis enligt bestäraraelsen i 71 g i det remitterade förslaget generellt jämställes med pantbrev samt att rättighet, som grundar sig på skriftlig handling, enligt 25 g alltid skall upptagas i sakägarförteckningen oberoende av inskrivning. Vad som torde böra

534 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

anges såvitt gäller sökl men ännu ej beviljad inteckning eller inskrivning är atl, oin panträtt för fordran är beroende av att sökt inteckning beviljas eller inskrivning av rättighet är sökt raen ej beviljad, fordringen eller rättigheten skall upplagas ined det företräde sora tillkomraer den, ora inteckningen eller inskrivningen beviljas. Styckci bör oraforrauleras i enlighet härmed.

27 och 28 gg Lagrådet:

Den bestämmelse som upplagils i 28 g kan lärapligen få ingå sora ett andra stycke i 27 g. Sora följd härav bör 29—31 gg betecknas 28—30 gg och sora 31 g upptagas den nya paragraf sora enligt vad lagrådet hemställt vid 24 g bör införas efter förslagets 31 g.

30 g Lagrådet:

Enligt punkten 2 i första stycket skall i sakägarförteckningen anges i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning av fordringar sora upplagils i förteckningen. Enligt andra stycket får köpeskilling för tillbehör ej lagas i anspråk för betalning av fordran inora skyddsbeloppet annat än i enlighet raed vad som angivils i förteckningen. Grunderna för hur lillbehörsraedlen skall ulfalla anges i 16 g. Vid bevakningssaininanträdet skall alltså låsas fast hur tillbehörsraedlen enligt dessa grunder skall utfalla. Lagrådet vill i detta sararaanhang fästa uppmärksainheten på att förslaget ej innehåller några motsvarande regler beträffande behållen avkastning och andra eventuellt tillgängliga medel, t. ex. handpenning sora lämnats av försumlig inropare. Det ges sålunda ej några anvisningar i fråga om utfallet av sådana raedel på fordringarna i fastigheten. Att märka är att utfall av raedel sora nu avses på inteckning inte — till skillnad raot vad sora gäller beträffande tillbehörsinedel (se 6 kap. 12 g första stycket andra punkten JB) — har någon inverkan på giltigheten av inteckningen. Frågan gäller alltså enbart vilken fordringsbavare som skall få finna sig i att mottaga kontantbetalning. Vissa uttalanden av lagberedningen (se Utsökningsrätt VIII s. 148 saml s. 141 not 3) kan läsas så, att inedlen alltid skall utfalla på kapitalbeloppet av fordran inora skyddsbeloppet i den mån de ej åtgår till vad som under alla omständigheter skall betalas kontant. Della kan knappast vara avsett. Var medlen skall utftilla torde få bli beroende på vilken köpeskilling för fasligheten som erhålles. I den mån köpeskillingen för fastigheten, med tillägg av eventuellt tillgängliga tillbehörsmedel sora skall utfalla inora skyddsbeloppel, ej är högre än att även avkastnings- och övriga tillgängliga raedel måste medräknas för atl skyddsbeloppet skall uppnås, koraraer dessa raedel all ulfalla på fordran inom skyddsbeloppel. Innehavare av sådan fordran — i första hand innehavare av skyddad fordran med sämsta rält — får då taga emot medlen i förra av kontantbetalning på fordringen. Om där-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 535

emot köpeskillingen räcker för att täcka skyddsbeloppel, utfaller medlen på fordran ulora skyddsbeloppet.

Såsora lagrådet anför i det följande vid 32 g bör till förevarande paragraf fogas en bestämmelse ora beräkning av skyddsbeloppet då det finns fordran som gäller endast i andel i fastighelen och som har bättre rätt än exekutions-fordringen.

31 g
Lagrådet:

Del kan ifrågasättas, ora del är någon mening med alt göra en erinran av det slag som avses i första punkten av förevarande paragraf. Det torde nämligen knappast vara möjligt att ge erinringen ett så konkret innehåll att den blir av nämnvärt värde för eventuella spekulanter. Tanken kan ju inte vara, alt överexekutor skall lämna någon mera utförlig redogörelse för de delvis svårtolkade bestämmelser främst i JB som gäller för rätt till förlängt avtal eller ersättning. Om bestämmelsen anses böra bibehållas, synes den i varje fall böra kompletteras så till vida, att erinran skall ske även om verkan av underlåten uppsägning av arrende- eller hyresavtal i fall som avses i 46 g andra styckel i del remitterade förslagel.

Regeringsrådet Hjern:

Ora andra stycket i 36 g bibehålles — rilkel jag för rain del anser lämpligl — synes förevarande paragraf böra kompletteras med en bestämmelse atl i sakägarförteckningen även skall erinras om rätt till avkastning som på grund av överexekutors förordnande enligt nämnda stycke skall tillkomraa köparen.

32 g
Lagrådet:

Köpeskilling för tillbehör koramer inte alltid alt användas till att betala skyddade fordringar (se 16 och 30 gg i det remitterade förslagel). Med hänsyn härtill bör i första stj'cket av förevarande paragraf efter ordet "tillbehör" inskjutas orden "i den mån den enligt sakägarförteckningen skall användas till betalning av fordringar inom skyddsbeloppet".

I andra stycket har i överensstämmelse raed förslag av lagberedningen upptagits en bestämmelse, enligt vilken det förhållandet atl fordran sora endast gäller i andel i fastigheten har bättre rätt än exekulionsfordringen ej får hindra försäljning, om köpeskillingen förslår till betalning av någon del av sistnämnda fordran. Av bestämmelsen kan ej utläsas hur stor köpeskillingen i den avsedda situationen skall vara för alt fastighelen skall få säljas. Lagberedningen har emellertid i raotiven anfört ett exempel till belysning av bestämmelsen. I exemplet, vari bortsetts från räntekrav o. d. och från kostnaderna för förfarandet, har antagits, att en fastighet som blivit utmätt för en oprioriterad fordran besväras av en inteckning på 50 000 kronor med

536 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

bästa rätt, atl en tredjedel av fastighelen dessutom besväras av en inteckning på 10 000 kronor och atl del bjuds 53 000 kronor för fastigheten. Det anges atl den bjudna köpeskillingen räcker till att fullt läcka fordringen på 50 000 kronor saml all av resterande 3 000 kronor en tredjedel eller 1 000 kronor skall tillfalla den borgenär sora för sin fordran hade panträtt i andelen och resten exekulionssökanden. Utgångspunkten är lydligtvis, atl andelsinleck-ningen på sin plats i förmånsrättsordningen skall tillgodoräknas så myckel av köpeskillingen som svarar raot andelens storlek. Andelsinteckningen kan härvid, trots att den i sin andel av fasligheten har bättre läge än exekutionsfordringen, få dela med sig till denna av köpeskillingen. Detta innebär i exemplet, atl fastigheten bör få säljas så snart köpeskillingen uppgår lill 50 000 kronor. Exekulionsfordringen kominer ju att få del i det belopp varmed köpeskillingen överstiger denna summa. (Alt såsom skett i förslaget kräva att köpeskillingen skall vara så stor att något — åtminstone ett öre — faller på exekutionsfordringen synes ej nödvändigt och är för övrigt inkonsekvent i förhållande lill huvudregeln i första stycket.) Ora exemplet varieras så, all del är andelsinteckningen som har bästa rätt, koraraer minsta tillåtna köpeskilling att vara 60 000 kronor. Exemplet kan ytterligare varieras så, att inteckningen på 50 000 kronor gäller i en tredjedel av fastigheten med bästa rält och inteckningen på 10 000 kronor i hela fasligheten. Ora raan därjämte antar att kostnaderna för förfarandet belöper sig till 1 000 kronor, raåste bjudas minst 16 500 kronor. Av nämnda belopp går 5 500 kronor till andelsinteckningen på 50 000 kronor, raedan inteckningen på 10 000 kronor och kostnaderna på 1 000 kronor blir fullt täckta.

Då den ifrågavarande bestäramelsen i andra stycket enligt vad förut anmärkts ej ger någon vägledning i fråga om vilken köpeskilling som minst måste bjudas för att fasligheten skall få säljas, blir den tämligen intetsägande. Enligt lagrådets mening bör bestäramelsen få utgå och ersättas med en särbesläramelse rörande beräkning av skyddsbeloppet i fall då det finns fordran som gäller endast i andel i fastigheten och har bättre rätt än exekulionsfordringen. Denna bestiimraelse kan upplagas i 30 § — lärapligen inskjuten sora ett andra stycke — och få lydelsen, att av fordran som gäller endast i andel i fastighelen skall vid tillämpning av första stycket 1 i paragrafen medräknas så mycket sora med hänsyn lill andelens storlek och fordringens läge täckes, när övriga fordringar raed bättre rätt än exekulionsfordringen samt kostnaden för förfarandet är fullt läckta.

33 g Lagrådet:

Tredje stycket, som innehåller bestämmelser ora talan mot överexekutors beslut i fråga om förbehåll enUgt andra stycket, kan lämpligen saramanföras med de övriga bestäraraelser om överklagande sora upplagils i 73 g i det remitterade förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 537

34 g Lagrådet:

Vad angår punkten 3 i första stycket må framhållas, att panträtt i andel i fastighet ej är tillåten enligt nya JB:s system. Denna punkt har därför betydelse endast i fråga om sådana äldre andelsinteckningar som lever kvar enligt JP. Mest följdriktigt skulle vid sådant förhållande vara att punkten fick utgå ur förevarande paragraf och att motsvarande bestämmelse upptogs i övergångsbestämmelserna. Praktiska skäl talar dock för att frågan på sätt som skett i förslaget regleras i själva lagen.

När det i andra ledet av punkten 4 i första stycket talas om "andra medel", åsyftas därmed enligt vad som uttalas i motiven exempelvis behållen avkastning och handpenning som lämnats av försumlig inropare vid tidigare auktion. Såsom framgår av vad lagrådet anfört vid 30 g skall sådana raedel, i den raån köpeskillingen för fastigheten — raed tillägg av eventuellt tillgänglig köpeskilling för tillbehör sora skall ulfalla inora skyddsbeloppel — understiger detta belopp, tagas i anspråk för täckande av fordran inora skyddsbeloppet. Att avräkning på köpeskillingen för fastigheten ej kan ske i denna situation är självklart. Avräkning kan ju ske endast i den raån köpeskillingen räcker. Andra ledet i punkten är därför överflödigt och kan utgå.

1 redaktionellt avseende anmärkes att paragrafen med den avfattning den fått i förslaget är något svåröverskådlig. Lagrådet vill föreslå att paragrafen

— under förutsättning att vad sora sägs i senare ledet av punkten 4 får utgå

— ges följande lydelse:

"Kapitalbeloppet av fordran inom skyddsbeloppet vilken är förenad med panträtt skall, i den mån fordringen icke enUgt sakägarförteckningen skall betalas med köpeskilling för tillbehör, avräknas på köpeskillingen för fasligheten så långt den förslår, ora icke fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen och borgenären yrkat kontant betalning.

I den mån icke avräkning skall ske enligt första styckel skall köpeskilUngen för fastigheten betalas kontant, om ej inroparen visar att han avtalat annat med den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

För ägarhypotek skall, oavsett dess läge i förhållande till skyddsbeloppet, kontant betalning alltid erläggas. Detsamma gäller fordran som är förenad med panträtt endast i andel i fastigheten samt fordran som avses i 26 g tredje stycket."

36 g Lagrådet:

Bestämmelsen i första stycket andra punkten ora raedgivande att taga vård om egendoraen redan före den lagliga tillträdesdagen torde innebära, att sådant medgivande skall kunna lämnas först sedan inrop på auktion ägt rum. Då det alltså här inte är fråga om ett försäljningsvillkor i egentlig me-

538 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ning, synes bestämmelsen inte ha sin rätta plats i denna paragraf. Lagrådet föreslår att den i stället placeras i 46 g som en modifikation av den där upptagna regeln ora tillträde.

Justitieråden Riben, Bergsten och Gyllensvärd:

Beträffande den föreslagna regeln i andra styckel första punkten ora rält för överexekutor att förordna all avkastning skall tillkomraa köparen synes av raotivutlalanden framgå, att del är avsett all köparen på grund av sådant förordnande skall få uppbära avkastning redan före tillträdesdagen (se Utsökningsrätt Vill s. 152). Med hänsyn till möjUgheten atl inroparen ej fullföljer köpet synes en sådan ordning raindre läraplig (jfr lagrådets yttrande angående den likartade bestämmelsen i 6 g första stycket tredje punkten). Möjligen kunde man länka sig atl modifiera regeln därhän, atl ifrågavarande medel kan föiklaras skola tillkomraa köparen sedan han tillträtt fastigheten. Med en sådan regel skulle iiian emellertid inle uppnå syftet att befria överexekutor eller syssloman från uppgiflen alt efter auktionen driva in arrendeavgiftei-, hyror o. d. Vi hemställer därför att den föreslagna bestämmelsen får utgå. Även andra punklen i stycket kan i så fall undvaras.

37 g Lagrådet:

Bestämmelsen i första punkten av förevarande paragraf i del remitterade förslaget öppnar raöjlighet för sakägarna alt genora överenskoinraelser göra avsleg från alla de legala auklionsvillkor som har angetts i föregående paragrafer. Vissa av dessa villkor är emellertid av sådan art att de bör undantagas från bestämmelsens lillärapningsoraråde. Vad sora har föreskrivits ora handpenning och om betalning av* återstående kontant köpeskilling (35 g) saral i fråga oin tiden för itillträde (36 g) bör sålunda inle kunna ändras genoin överenskommelser mellan sakägarna. Även ora det — raed hänsyn till kravet på att avvikelse inle skall göra intrång i annans rätt — kan hävdas att del i praktiken ställer sig svårt atl få lill slånd avsleg från föreskrifter som de nämnda, bör de uttryckligen uteslutas från bestämmelsens tillämpningsoraråde.

Det bör vara raöjligt för sakägarna atl koraraa överens oin avvikelse inle bara från auklionsvillkor sora har angivits i föregående paragrafer i förslaget ulan också från vad som i det följande föreskrives såsom villkor för försäljning på auktion (jfr 49—55 och 62—70 gg i del remitterade förslagel). Lämpligt lorde därför vara alt låta ifrågavarande bestämmelse, med de förut angivna inskränkningarna, omfatta alla de auktionsvillkor som anges i lagen.

Av 24 § i det remitterade förslagel framgår alt avvikelse från de legala auktionsvillkoren skall beaktas när sakägarförteckning upprättas. Den som

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 539

vill få avvikelse till stånd måste således ta upp frågan härom senast på bevakningssammanträdet. I klarhetens intresse bör detta anges i paragrafen.

Enligt det anförda och med viss ytterligare formell jämkning bör paragrafen avfattas på följande sätt:

"På begäran av sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen samt tiden för tillträde, ske på andra rillkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppel får höjas, även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig del.

Begäran som avses i första stycket skall fraraställas senast vid bevakningssammanträdet."

39 g Lagrådet:

Andra punkten i andra stycket torde böra förtydligas och kan förslagsvis få det innehållet, att bud som skyddar flera rättigheter än annat bud har företräde framför detta, om det icke leder till sämre täckning av fordran som har bättre rält än någon av rättigheterna.

Enligt fjärde stycket skall utrop som där avses ej förekomma, om del belopp rättighetshavaren erbjuder enligt tredje stycket eventuellt i förening raed annat tillskott förslår för atl fordringar med bättre rätt skall täckas. Ulrop i enlighet med fjärde stycket bör emellertid uppenbarligen inte heller äga ruin, när de bjudna beloppen utan att helt täcka fordringar raed bättre rält dock är tillräckliga för att alla de ifrågavarande rättigheterna skall skyddas enligt Iredje stycket genora att där angiven skillnad betalas. Första punkten i fjärde styckel synes med hänsyn härtill böra få följande lydelse: "Om rättighetshavare i fall som avses i andra stycket är villig all betala enligt vad nyss sagts men till följd av att flera tillskott erfordras det sålunda erbjudna beloppet ej ensamt eller i förening med annat tillskott som bjudes är tillräckUgt för att hans rättighet skall skyddas enligt Iredje styckel, skall fastigheten utropas med förbehåll för rättigheten och den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott sora bjudes."

Andra punkten i fjärde stycket är avsedd alt utlrj'cka en tämligen självklar regel och torde böra utgå särskilt som den föreslagna utforraningen är alltför allmänt hållen och därmed i viss mån vilseledande.

Bestämmelserna angående handpenning i 41 g andra stycket i det remitterade förslaget synes böra flyttas till förevarande paragraf, där de kaii ingå som ett sista stycke.

40—43 gg Justitieråden Riben, Bergsten ocfi Gyllensvärd:

Enligt vad ovan anförts vid 39 g bör bestämraelserna angående handpenning i andra styckel av 41 g i del remitterade förslaget flyttas till först-

540 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

nämnda paragraf. Vad som sägs i 42 § Iredje styckel första punkten om motsvarande tillämpning av 18—41 g§ i fråga om ny auktion torde såsom självklart kunna utgå. Vidare synes hänvisningen i 43 g sista stycket lill 48 § onödig och därför likaså kunna utgå.

Vi vill i övrigt för vinnande av bättre överskådlighet föreslå viss omdisponering av innehållet i 40—42: gg. Bestäramelserna i 41 g första stycket samt 42 g första stycket första punkten och andra stycket har nära saraband raed vad sora står i 40 g och kan därför raed fördel infogas i denna paragraf. I 41 g bör förutom förslagets tredje stycke angående ogiltighet av köp vid underlåten betalning ingå de därmed samraanhängande bestäraraelserna i 42 g första styckel andra punkten saral 43 g första och andra styckena. Härefter kan såsom 42 g upplagas regeln i 42 § tredje stycket andra punkten i det remitterade förslaget och såsom 43 g den bestämraelse som i del remitterade förslagel ingår i 42 g sista stycket.

Regeringsrådet Hjern:

Den i första styckel av 41 g upptagna regeln all överexekutor på begäran kan göra ett kortare uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle atl anskaffa handpenning — en bestämmelse som saknar motsvarighet i gällande rätt — torde knappast bäras upp av något större praktiskt behov. Det får förutsättas, att seriösa spekulanter är försedda med de erforderliga medlen, då de infinner sig till förrättningar av detta slag. Bestämmelsen har också raött kritik vid reraissbehandlingen. Tydligt är att möjligheten till anstånd kan utnyttjas på otillbörligt sätt med risk för att hela proceduren får spelas upp på nytt under kanske mindre gynnsamma betingelser. Även om viss försiktighet anbefalles i fråga ora raöjligheten att raedge anstånd, kan denna risk nästan aldrig uteslutas. Det är renlav möjligt, att bestäraraelsen kan leda till att det blir vanligt att spekulanter i förlitan på att de skall få anstånd infinner sig på auktioner och företar inrop ulan att vara tillräckligt försedda med kontanter.

Under hänvisning till det anförda hemställes att bestämmelsen får utgå. Jag rill redan här påpeka att samraa anmärkning gäller 21 g LfL.

I övrigt instämmer jag beträffande 40—43 g§ med lagrådels övriga ledamöter.

44 g Lagrådet:

Bestäraraelsen i andra punkten i andra stycket torde lämpligen böra placeras såsom en andra punkt i 45 g tredje stycket.

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 541

45 g
Lagrådet:

Med ordet "inroparen" i tredje stycket avses uppenbarligen den sora köpt fastighelen, oavsett om det är annan person som i eget namn gjort inropet (jfr 44 g andra stycket). Därför bör hellre ordet "köparen" användas.

Till tredje stycket bör enligt vad lagrådet anfört vid 44 g fogas den bestämraelse sora upptagits i andra styckel andra punkten i nämnda paragraf. Bestämmelsen kan därvid få lydelsen, atl i fall som avses i 44 g andra stycket även den som gjorl inropet blir betalningsskyldig. Alt iitlrj'ckligen ange atl inroparen svarar solidariskt raed köparen är ej behövligt.

46 g
Lagrådet:

Enligt 44 g första stycket skall överexekutor utfärda köpebrev sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskilUngen betalats. Det får självfallet förutsättas alt överexekutor, om auktionen vunnit laga kraft, utfärdar köpebrevet omedelbart efter betalningen. Med "även om"-satsen i första stycket första punkten i förevarande paragraf kan därför ej åsyftas annat än det fallet att auktionen överklagats. Vad som utsäges med satsen är följaktligen att tillträde får ske oavsett att talan föres raot auktionen. Regel i detta ämne ges emellertid i 48 g. Därför bör "även om"-satsen få utgå. Första stycket första punkten i förevarande paragraf komraer då enbart alt ange, atl inropare som fullgjort sin betalningsskyldighet har rätt atl tillträda fastighelen pä den dag som bestämls för köpeskillingens fördelning. Härtill bör i enlighet raed vad lagrådet anfört vid 36 g fogas en bestäraraelse motsvarande första stycket andra punkten i nämnda paragraf.

Den i första stycket andra punkten i förevarande paragraf upptagna bestämmelsen, enligt vilken inroparen från tillträdesdagen svarar för ägares skyldigheter i den mån de skall fullgöras efter nämnda dag, har i sin generella avfattning ingen motsvarighet i gällande lag. I lagberedningens motiv exemplifieras innebörden av stadgandet med atl inroparen får övertaga ansvaret för sådana fordringar sora avses i 25 g 2 i det reraitlerade förslaget liksora de skyldigheter, sora åvilar jordägare och hyresvärd raot nyttjanderättshavare i den raån deras rätt består. Det förra synes tämligen självklart, och något lagstöd utöver det som e contrario kan häratas ur 45 g första stycket (jfr 134 g UL) kan inte anses behövligt. En bestämraelse ora köparens ansvarighet för ägarens förpliktelser enligt tidigare ingångna arrende- eller hyresavtal finns nu i 133 g UL (2 mora. första punkten senare ledet). Paragrafen innehåller i övrigt åtskilliga bestämmelser med motsvarighet i 47 g i det remitterade förslaget. Lagrådet vill förorda, att delta samband mellan de olika bestämmelserna ora rättighetshavares ställning efter exekutiv auktion bibehålles och att sålunda en bestämmelse om köparens ansvar för ägarens förpliktelser enligt ingångna avtal upptages i 47 g, lämpligen i anslutning till

542 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

bestäraraelsen i sista stycket oin verkan av köparens underlåtenhet alt fullgöra sådana förpliktelser. En generell bestämraelse om inroparens ansvar för ägares förpliktelser torde kunna undvaras, och andra punkten i första stycket av förevarande paragraf kan sålunda ulgå.

Hänvisningen i sista stycket bör avfallas så alt den inbegriper även fis-kearrendator enligt lagen ora fiskearrenden.

47 g Lagrådet:

Reglerna i 7 kap. JB ora verkan raot ny fastighetsägare av alt i upplåtelseavlal skett ändring eller gjorts tillägg avser inte endast fall då fastighet har överlåtits frivilligt. Genom bestämmelserna i 7 kap. 8 g och 16 g första styckel JB — sistnämnda lagrura i den lydelse det får enligt det reraitlerade förslagel till lag ora ändring i JB — regleras också frågan hururida efter exekutiv försäljning ändring i eller tillägg till upplåtelseavtal gäller raot den nye ägaren. Den föreskrift i sistnäranda hänseende sora ges i fjärde stycket av förevarande paragraf i FfL är inte förenlig med de föreskrifter som sålunda koraraer atl finnas i JB. Med hänsyn härtill bör den utgå. I sammanhanget kan påpekas atl frågan huruvida överenskommelse ora förlängning av upp-lålelselid skall efter exekutiv försäljning gälla raot den nye ägaren på motsvarande sätt får bedömas enligt 7 kap. 7 g och 16 g första stycket JB.

1 enlighet med vad som anförts vid 46 g föreslår lagrådet, att sista styckel i förevarande paragraf inledes raed en besläramelse — motsvarande vad 7 kap. 17 § andra stycket JB innehåller beträffande frivillig överlåtelse — om att köparen har att uppfylla tidigare ägares åligganden raot rättighetshavare i den mån de skall fullgöras (ifter det all han blivit berättigad att tillträda fastigheten. Därefter bör, med erforderlig formell järakning, upptagas den föreslagna bestäraraelsen ora verkan av köparens underlåtenhet att fullgöra sådana skyldigheter.

Om lagrådets förslag beträffande sista styckel följes, kommer den i 7 kap. 17 g tredje stycket JB gjorda hänvisningen till FfL såvitt angår förvärv på exekutiv auktion atl avse enbart förevarande paragraf. Beträffande första styckel i 7 kap. 17 g kan anmärkas all hänvisningen inle har full täckning; FfL upplager näraligen inte någon motsvarighet till de båda första punkterna i stycket (jfr däremot 133 g 2 mom. UL). Då de ifrågavarande bestämmelserna är uttryck för tämligen självklara grundsatser, finns det emellertid inte anledning alt påyrka någon komplettering av FfL i detta hänseende.

48 g Lagrådet:

Bestäraraelsen i första styckel andra punkten torde böra formuleras så, alt köparen utan hinder av att auktionen överklagats får tillträda fastigheten på

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 543

den bestämda dagen, om ej förordnande enligt 218 g 3 raom. UL meddelats dessförinnan.

49—55 gg Lagrådet:

I detta avsnitt av lagförslaget behandlas försäljning av geniansamt intacknade fastigheter. Bestämmelserna i avsnittet är avsedda att gälla vid sidan av eller — dä så följer av beslämmelsernas innehåll — i stället för övriga i lagen upptagna regler. I likhet raed de gällande bestämmelserna är reglerna i förslaget tämligen invecklade. Såsom departemenlschefen anfört medför emellertid JB:s system, att koraplicerade situationer ej behöver uppstå alltför ofta. Förhoppningsvis kommer den vanUga ordningen alt bli den, att de gemensamt intecknadie fastigheterna säljes såsom en enhet genoin geraensamt utrop.

Enligt 49 g andra stycket första punklen skall av gemensam inteckning i sakägarförteckningen upptagas det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Det föreskrives vidare i andra punkten, att beloppet skall betalas kontant, om ej annat avtalas mellan köparen och den sora enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Efter orden och raed hänsyn till sin placering skulle dessa bestämraelser möjligen kunna anses tillämpliga även vid försäljning av samtliga inlecknade fasligheter enligt gemensam sakägarförteckning. Detta kan emellertid inle vara avsett. I fråga om principema för kontantbetalning bör sådan försäljning följa de allraänna reglerna (jfr 6 kap. 12 g andra stycket första punklen JB). Lagtexten bör avfattas så att det inte finns rura för tvekan på denna punkt.

Vad angår 50 g, som behandlar den s. k. indragningsrätten, framgår av motiven alt exekulionssökanden bör ha rätt att, om han från början endast angripit faslighet som primärt svarar för hela exekulionsfordringen, begära indragning av annan fastighet, som alltså svarar i andra hand för fordringen. För att detta fall skall täckas bör lagtexten förtydligas.

1 51 g har upptagits bestämmelse, att vid bevakningssararaanträdet särskilt skall behandlas hur utrop skall äga rura. Atl raan, när flera gemensarat intecknade fastigheter skall säljas på auktion, måste vid bevakningssammanträdet behandla frågan om hur utrop skall äga rum får anses utan vidare framgå av innehållet i följande paragrafer. Frågan är avgörande för hur spörsmål om sakägarförteckning skall lösas och måste följaktligen uppmärksammas vid bevakningssararaanträdet. Alt närvarande sakägare därvid också skall få tillfälle att fraraställa eventuella yrkanden om utropsordningen kräver inle någon lagregel med del innehåll som här föreslagils. Enligt lagrådels mening kan paragrafen utgå.

I den uppräkning av fall då särutrop skall äga rura som ingår i 52 g första styckel anges i punkten 4, att någon av fastigheterna besväras av särskild inteckning och att någon fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avser

544 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

inteckningens hela belopp. Det senare kan enligt vad som uttalas i motiven förekomma som följd av dödningsåtgärd, expropriation eller underlåtenhet att begära indragning. Enligt JB:s regler torde emellertid inte i något fall den situationen kunna inträffa, att en faslighels ansvar för geraensam inteckning ej avser inteckningens hela belopp. Därför kan ifrågasättas om ej detta fall borde upptagas i övergångsbestämmelserna. Det får dock anses mest praktiskt atl reglera allii fall då särintresse föreligger i själva lagen.

Enligt motiven inbegripes under punkt 4 det fallet, att inte alla geraensarat intecknade fastigheter omfattas av exekutionen. Detta fall kan emellertid inte anses ha täckning i ordalagen. Förtydligande av lagtexten synes er-foderligt.

Den bestäraraelse sora upptagits i 54 g första stycket saramanfaller delvis med vad som slår i 49 g andra stycket. Skiljaktigheten beslår i all enligt 54 g första stycket inte endast fordran sora är förenad raed panträtt på grund av geraensara inteckning ulan även annan raed panträtt förenad fordran skall betalas kontant, om ej annat avtalas. Detta innebär en avvikelse från gällande rält, för vilken några bärande skäl ej synes föreligga.

Enligt 55 g första stycket skall i fall då fastighet indragits i försäljningen och den först utmätta fastigheten ej blir såld, ingen av fastigheterna säljas. Av lagtexten synes ej fraragå annat än all förfarandet med särutrop och eventuellt efterföljande gemensamt utrop skall tillämpas fullt ut och atl därefter skall konstaleras huruvida den först utniätta fastighelen kan säljas eller ej. Enligt motiven skall emellertid förfarandet avbrytas, om vid utrop av den först ulraätta fastigheten ej uppnås bud sora föreslår till betalning av någon del av exekulionsfordringen (jfr 122 g UL). Lagtexten bör formuleras så, att den ger klart besked i delta avseende.

Vad angår den redaktionella utforraningen av förevarande avsnitt i förslaget synes viss oradisposition. önskvärd för underlättande av överblicken av bestäraraelserna. Alt de tidigare bestämmelserna i lagen är tillämpliga i den mån ej särbestämmelser meddelas är så självklart att det ej behöver anges. Avsnittet kan lämpligen inledas med föreskrifterna om indragningsrätten (50 g i förslaget). Därefter Jaör följa en paragraf som reglerar det fallet att endast en av flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas. För delta fall erfordras endasl bestämmelser om det belopp med vilket gemensara inteckning skall upplagas i sakägarförteckningen och ora kontantbetalning (49 g andra stycket i förslagel), I nästföljande paragraf bör samlas alla regler som behövs angående försäljning av gemensamt intecknade fastigheter i gemensarat ulrop ulan föregående särutrop (52 g första stycket och 53 g första stycket i förslagel). De återstående bestäraraelserna i avsnittet får sedan bilda en grupp, som behandlar försäljning av två eller flera gemensarat intecknade fasligheter efter särutrop (49 g andra stycket, 52 g, 53 § andra stycket samt 54 och 55 gg i förslaget). Härvid synes lagtexten vinna i överskådlighet, om bestäinmeiserna i 52 g tredje och femte styckena samt 55 g

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 545

fjärde—sjätte styckena får komma i en följd. Tredje punklen i 52 g Iredje stycket bör sammanföras med 55 g andra och Iredje styckena.

Enligt vad nu anförts vill lagrådet föreslå, alt 49—55 gg, efter vissa formella jämkningar i övrigt, avfattas på följande sätt:

49 §. När någon av flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas på
auktion, har den som har fordran raed panträtt på grund av den gemen
sararaa inteckningen rätt att indraga annan av de inlecknade fastigheterna i
försäljningen, om den svarar för det intecknade beloppet eller del av della
före den fastighet som skall säljas. Skall denna säljas för panträttshavarens
fordran eller för fordran sora har lika eller bättre rätt, får han även indraga
fastighet som svarar för inteckningen först efter den faslighet som skall säl
jas.

Yrkande om------- motsvarande tillämpning.

Bifalles yrkandet------- laga kraft.

50 ,§. Ora en av flera gemensamt inlecknade fastigheter skall säljas på auktion, skall fordran med panträtt på grund av den geraensainina inteckningen upplagas i sakägarförteckningen raed det belopp för vilket fastigheten svarar i förhåUande lill de andra fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, ora ej annat avtalas raellan köparen och den sora enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

51 §. Om samtliga fastigheter som besväras av gemensam inteckning skall säljas på auktion och förhållande sora anges i 52 g andra stycket ej föreligger, upprättas gemensam sakägarförteckning för fastigheterna. Rättighet i någon av fastigheterna skall härvid anses upplåten i dera alla. Vid auktionen utropas fastigheterna gemensarat.

52 §. Skall flera av geraensarat inlecknade fastigheter raen ej alla säljas på auktion, gäller 53—55 gg.

Om saiiitliga fastigheter som besväras av geraensara inteckning skall säljas, gäller likaledes 53—55 gg om

1. fastigheterna har olika ägare,

2. någon av fastighetema med stöd av 49 g indragits i försäljningen,

3. någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning,

4. någon av fastigheterna besväras av särskild inteckning,

5. någon fastighets ansvar för geraensara inteckning ej avser inteckningens hela belopp,

6. del yrkas av innehavare av sådan rättighet i någon av fastigheterna sora ej skall beslå oavsett ora fastighelen säljes, eller

7. det i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars rätt kan bero därav.
Yrkande sora avses i andra stycket 6 eller 7 skall fraraställas senast vid

bevakningssaramanträdet.

53 §. Särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje faslighet sora
skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen begärts på

18 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

546 Kungl. MaJ:ts proposition nr 20 år 1971

grund av den bästa gemensamma inteckningen, om ej exekutionsfordringen har bättre rätt. Fordran med panträtt på grund av gemensara inteckning upptages för varje fastighet med det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Kan ansvaret koraraa att vid försäljningen vidgas härutöver, skall det anmärkas. Beträffande fastighet som svarar endast i andra hand anges ora sådant ansvar kan ifrågakomma.

När fastighet indragits i försäljningen enligt 49 §, skall vid beräkning av tillägg enligt 6 kap. 3 g jordabalken anses som om fastigheten utmätts saratidigt raed den ursprungligen utmätta fastigheten.

54 §. Vid auktionen skall fastigheterna utropas var för sig. Därefter skall
de utropas gemensarat, om de har samme ägare. Efterföljande geraensamt
utrop skall även eljest äga rum, ora full betalning ej uppnåtts för ford
ran för vilken samtliga fastigheter svarar eller fastigheternas ägare är ense
om atl de skall utropas genKmsamt.

Uppnås vid geraensamt utrop högre bud än summan av buden vid de särskilda utropen, skall budet vid det gemensamraa utropet ha företräde. Den köpeskilling sora bjudils vid det geraensarama utropet skall fördelas på fastigheterna efter de värden som i ärendet åsatts dem. Fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som bjudits för den fasligheten vid särskilt utrop. Har någon av fastigheterna utropats med tillbehör som ej ingick i det värde efter vilket dess andel i köpeskillingen skall beräknas eller utropats utan tillbehör som omfattades av nämnda värde, skall den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda järakas efter vad sora finnes påkallat av näranda förhållande. Uppgår i fråga ora någon av fastigheterna dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel icke till skyddsbeloppet och skall därför frågan om den fastighetens försäljning förfalla, skall de övriga fastigheterna utropas gemensamt.

Uppnås ej bud sora förslår till betalning av någon del av exekulionsfordringen, får ej någon av fastigheterna säljas.

Har faslighet indragits i försäljningen raed stöd av 49 g, skall den ursprungligen utmätta fastigheten utropas först. Om därvid ej uppnås bud som förslår till gäldande av någon del av exekutionsfordringen, får fastighelen ej säljas. Blir den ej såld, skall ej heller den indragna fastigheten säljas.

Fastighet som endast i andra hand svarar för fordran med panträtt på grund av gemensara inteckning får ej säljas för den fordringen, innan del risat sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet sora svarar i första hand. I andra hand ansvarig faslighet får ej heller säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för rilken fastighelen skall svara eller ställer säkerhet för beloppet. Gemensamt utrop av fastigheterna behöver ej ske i annat fall än då särskilda skäl föreligger.

55 §. Ora rättighet har förbehållits vid särskilt ulrop, skall förbehållet
gälla även vid efterföljande geraensamt utrop. Har rättigheten ej förbehållits
vid det särskilda utropet, tillämpas 39 g även vid det gemensamma utropet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 547

Vid tillämpning av 40 g skall prövningen, huruvida avsevärt högre köpeskilling kan uppnås, avse den sammanlagda köpeskillingen för samtliga fastigheter som inropats vid auktionen.

Handpenning skall läranas efter varje inrop, även ora inropad faslighet skall utropas på nytt. Ora inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

Fordran sora på grund av gemensam inteckning är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad avtalar annat.

56 g Lagrådet:

Av 6 kap. 12 g JB framgår, atl överexekutor i vissa angivna fall, när fastig-hel sålts på exekutiv auktion, skall ha rätt alt förordna om fortsatt giltighet i fasligheten av inteckning, sora annars skulle ha blirit utan verkan. De bestäraraelser sora föreslås i förevarande paragraf innebär en närmare reglering av överexekutors befogenheter härvidlag, och såvitt gäller gemensam inteckning går regleringen ut på att i betydande omfattning begränsa möjligheterna alt efter förordnande låta inteckningen fortfarande gälla. Även ora det får anses mindre tillfredsställande att på delta sätt, utan alt JB ger ens en antydan ora att dess reglering av frågan ej är avsedd att vara fullständig, komplettera balkens bestämmelser om fortsatt inteckningsansvar, vill lagrådet ej motsätta sig all så sker.

Den föreslagna regeln i andra stycket av nu ifrågavarande paragraf förutsätter, att gemensamt intecknade fastigheter kan säljas enligt gemensara sakägarförteckning, även ora försäljningen endast omfattar vissa av de saminlecknade fastigheterna. I princip får emellertid gemensara sakägarförteckning användas endast när alla fastigheter inora det saminlecknade komplexet säljes. Regeln blir därför ej av betydelse annat än för den händelse avsteg från denna princip gjorts med tillämpning av dispositionsfrihetsregeln i 37 g. Huruvida en särskild bestämmelse i förevarande paragraf erfordras för delta särfall blir beroende av hur paragrafen utforraas i fortsättningen, och lagrådet ålerkoraraer därför något senare till frågan.

I tredje stycket har meddelats bestäraraelser för den situationen, då fastig-hel sora besväras av gemensam inteckning sålts enligt särskild sakägarförteckning. Bestämraelserna är avsedda att gälla även när auktionen omfattat endasl en av de saminlecknade fastigheterna, men atl i sådant fall tala ora särskild sakägarförteckning är i någon raån rilseledande. Enligt lagrådets raening synes del naturligare och mindre ägnat alt framkalla raissförstånd, atl raan i stället för alt låta forraen för sakägarförteckningen vara avgörande anknyter den inledande bestäraraelsen i stycket direkt till de särskilda punkter i 6 kap. 12 g JB sora avser de situationer raan rill täcka, nämligen andra styckel andra och tredje punkterna. Lagrådet förordar därför, att bestäraraelsen raed vissa redaktionella järakningar i övrigl får del inne-

18t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

548 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

hållet atl, om fastighet sålts i fall som avses i 6 kap. 12 g andra stycket andra eller tredje punkten JB, förordnande om fortsatt inteckningsansvar får meddelas beträffande gemen sam inteckning som besvärar fastigheten endast om fastighelen i förhållande till de andra gemensamt intecknade fastigheterna svarar för hela inteckningen och den fordran för vilken panträtt på grund av inteckningen åtnjutes blivit läckt. Då avsikten inte torde vara all den gemensararaa inteckningen skall efter förordnande kunna fortfarande gälla till hela sill belopp ulan hänsyn till ora panträllshavaren får betalning ur medel sora influtit genora särskild tillbehörsförsäljning (jfr 6 kap. 12 g första stycket JB), bör tilläggas alt, ora sådana raedel utfaller på pantbrevets belopp, förordnande ora forlsall inteckningsansvar inte får raeddelas beträffande inotsvjirande del av inteckningen.

Att såsora skett i det remitterade förslaget särskilt ange innebörden av ett förordnande om fortsatt ansvar beträffande gemensam inteckning synes inte behövligt. Inteckningen komraer självfallet atl i enlighet raed förordnandet gälla i den faslighet, sora omfattas av förordnandet, och att den skall vara ulan verkan i övriga av de gemensarat intecknade fastigheterna följer redan av 6 kap. 12 g JB. Lagrådet föreslår därför, att den såsora andra punkt i tredje stycket föreslagna bestäraraelsen får utgå.

En oraforraiilering av Iredje stycket i det remitterade förslaget i enlighet raed del sagda får till följd, att bestäraraelserna koraraer atl täcka även det förut berörda fallet alt gemensam sakägarförteckning skulle ined lillärapning av 37 g komraa till användning vid försäljning av blott en del av det saraintecknade komplexet. Detta fall går ju in under 6 kap. 12 g andra stycket Iredje punkten JB. Med hänsyn härtill bör andra stycket i förevarande paragraf få utgå.

57—61 gg Justitieråden Riben, Bergsten och Gyllensvärd:

Underhandsförsäljning av fastighet i saraband raed exekutivt förfarande är en nyhet i förhållande till gällande rätt. Vid reraissbehandlingen av lagberedningens betänkande har från en del håll anmärkts, att en raera ingående reglering av denna försäljningsform än som skett i förslaget är behövlig. Det är också förklarligt, all raan känner en viss osäkerhet huruvida det i tillärapningen skall gå att ulan komplikationer inpassa underhandsförsäljning enligt de föreslagna tämligen knapphändiga bestämmelserna i del eljest noga reglerade exekutiva förfarandet. Å andra sidan är det tydligt, atl de praktiska möjligheterna till framgångsrik användning av underhandsförsäljning begränsas, om förfarandet alltför myckel låses av detalj föreskrifter. Med vissa tillägg och förtydliganden som anges i del följande torde förslaget få godtagas.

I 58 g första och andra styckena har upptagits vissa regler om skyldighet för köparen att svara för fordringar med förmånsrätt i fasligheten saml om

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 549

kontanlbetalning av förfallna fordringar och av kostnaden för förfarandet. Vad SOIII här inle anges raen sora uppenbarligen förutsattes är att köpeskillingen måste täcka förmånsberältigade fordringar och kostnaden för förfarandet, i den mån ej borgenären kan få betalning ur andra tillgängliga raedel eller avstår från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden avstår från täckning av kostnaden för förfarandet. Det är önskvärt att della klart utryckes i lagtexten. Reglerna ora kontanlbetalning och ora skyldighet för köparen att svara för fordringar bör preciseras på så sätt, att fordran sora är förfallen till betalning eller förfaller före tillträdesdagen skall betalas kontant, ora ej köparen visar alt han avtalat annat raed borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga raedel, att köparen i fråga ora fordran som ej betalas kontant skall åtaga sig betalningsansvar i den mån sådant ansvar åvilar förre ägaren samt att, ora ej sökanden av'slålt från täckning av kostnaden för förfarandet, vad sora behövs för sådan täckning skall betalas kontant.

Någon beslänunelse om tillträdesdag har ej upplagils i förslagel. Tydliglvis har förutsatts att fastigheten ej skall få tillträdas förrän köparen erlagt vad sora återstår av den kontanta köpeskillingen sedan handpenningen betalats. Detta skall enligt 58 g fjärde stycket andra punklen i förslagel ske senast fyra veckor efter det att köpehandling upprättats. Vi vill föreslå att en uttrycklig bestäraraelse ora tillträdesdag införes. Härvid synes som huvudregel böra uppställas, alt tillträde skall bestäraraas all äga rum fyra veckor efter försäljningen, men senare tidpunkt bör få bestämmas om särskilda skäl föreligger. I den mån senare tidpunkt för tillträdet bestämmes bör givetvis betalningsdagen också kunna senareläggas. Vad som föreskrives i 58 g fjärde stycket andra punkten i förslagel kan ersättas med att betalningen skall ske senast på tillträdesdagen. Hinder kan ej anses föreligga atl såsora köpevillkor upptaga rätt för köparen att redan före tillträdesdagen taga vård ora fastigheten (jfr 36 g första stycket andra punkten i det remitterade förslagel).

Det är givet alt de närmare villkoren för försäljningen raåste bli beroende av överenskommelse. Därför är det oegentligt att, såsom skett i 58 g sista styckel i förslagel, föreskriva att köpevillkoren i den mån de ej fixerats i lagen bestämmes av överexekutor. Denna bestämmelse lorde få utgå.

Såsom framgår av den förut berörda regeln i 58 g fjärde stycket andra punkten i förslaget har förutsatts, alt köpehandling skall upprättas. Det synes lämpligt att upplaga en bestäraraelse härom i lagen. Bestämmelsen kan få det innehållet, atl försäljningen sker genom upprättande av köpehandling som underskrives av överexekutor och köparen. Köpehandlingen bör innehålla uppgift om de köpevillkor sora avtalats, såsora köpeskillingens storlek, tillträdesdag, handpenningens storlek, hur stor del av köpeskillingen sora skall betalas kontant, tid för erläggande av den kontanta köpeskillingen och vilka rättigheter sora förbehållits. I köpehandlingen bör även upptagas förklaring av köparen alt han åtager sig ägarens betalningsansvar i fråga om sådana fordringar som ej betalats kontant. Det lorde emellertid ej vara be-

550 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

hövligt att i själva lagen upplaga bestämmelser ora köpehandlingens innehåll utan sådana bestäraraelser kan raeddelas i adrainistrativ ordning (jfr 74 g utsökningskungörelsen).

Enligt 59 g första stycket skall försäljningsvillkoren godkännas av ägaren, raed del enda undanlaget att godkännande ej behövs ora försäljningen föregåtts av auktion utan atl godtagbart inrop skett och försäljningen sker på gynnsararaare villkor. Det kan ifrågasättas, ora inte förslaget härmed ger ägaren alltför stora möjligheter alt stoppa en underhandsförsäljning. Del synes visserligen riktigt att såsora huvudregel uppställa krav på ägarens godkännande, raen det är inte tillfredsställande att han skall kunna hindra försäljningen t. ex. enbart i förhalningssyfte. Försäljningen bör trots vägrat godkännande få genomföras, om överexekutor finner att ägaren uppenbarligen saknar fog för sin vägran. Vi vill förorda alt en bestäraraelse härom upplages. I så fall kan förslagets undanlagsregel för del fall att försäljningen föregåtts av auktion få utgå.

1 61 g föreskrives, att egendomen, om den ej säljes under hand, skall utbjudas lill försäljning på auktion, ora ej sökanden avslår därifrån. Enligt motiven syftar beslämmelen på den situationen alt försöken att få underhandsförsäljning till stånd diar ut alltför långt på tiden utan all bära frukt. Att raan i den situationen skall övergå lill försäljning på auktion synes läraligen självklart, och uttrycklig lagregel härom bör kunna undvaras. Däremot finns anledning alt uppmärksamma del fallet, atl underhandsförsäljning ägt rura raen köpet blir ogiltigt på grund av att köparen ej fullgör sin betalningsskyldighet (58 g fjärde stycket tredje punkten). I likhet raed vad sora skett för del fall all auklionsinrop blir ogiltigt (42 g första stycket i förslaget) torde böra föreskrivas, att nytt försäljningsförsök skall göras, ora ej sökanden avstår därifrån. Ora härvid skall göras nytt försök till underhandsförsäljning eller ora auktion skall tillgripas får bedömas enligt 57 g första stycket.

Om 61 g ges det ändrade innehåll som nu föreslagits, torde de bestämmelser som ingår i 58 g fjärde styckel tredje punkten och femte stycket i del remitterade förslaget böra överflyttas lill 61 §. Vidare bör 60 g sältas efter 61 g.

Vid beaktande av vad som nu anförts och med ytterligare en del redaktionella jämkningar kan 57—61 gg avfallas på följande sätt:

57 §. Ulraält fastighet får säljas undei- hand, ora försäljning i sådan ordning finnes raera ändaraålsenlig än försäljning på auktion och del är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten.

Innan fastigheten utbjudes till försäljning under hand, skall ägaren och sökanden få tillfälle atl yttra sig.

Köpeskillingen får ej understiga summan av fordringar med förmånsrätt i fastigheten och kostnaden föi- förfarandet, i den mån ej borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avslår från förmånsrätt i fastighelen eller sökanden medger, all försäljning får ske utan alt kostnaden för

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 551

förfarandet blir läckt. Rätt på grund av ägarhypotek anses icke som fordran i den mån ej ägarhypoteket är utmätt.

Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Härvid äger 47 g motsvarande tillämpning.

Tillträde skall bestämmas att äga rura fyra veckor efter försäljningen, ora icke särskilda skäl föranleder all Ulllrädel bestämmes till senare tidpunkt.

58 §. Fordran som är förfallen till betalning eller förfaller före tillträdes
dagen skall betalas kontant, ora ej köparen visar alt han avialat annat raed
borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. I fråga
om fordran som ej betalas kontant skall köparen åtaga sig betalningsansvar i
den mån sådant ansvar åvilar förre ägaren. Om ej sökanden avstått från
täckning av kostnaden för förfarandet, skall vad sora behövs för sådan täck
ning betalas kontant.

Köparen skall lärana handpenning enligt vad sora i 35 g föreskrives i fråga ora inrop på auktion.

Återstoden av den kontanta köpesskillingen skall betalas senast på tillträdesdagen.

59 §. Försäljningen sker genora upprättande av köpehandling, sora un
derskrives av överexekutor och köparen.

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. Vill han ej lärana godkännande, får försäljningen dock genoraföras ora överexekutor finner att han uppenbarligen saknar fog för sin vägran. Sker försäljningen utan ägarens godkännande, skall han genast underrättas ora försäljningen.

60 §. Försuiniuar köparen alt fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 58 g Iredje stycket, är köpet ogiltigt. Nytt försäljningsförsök skall göras, ora ej sökanden avstår därifrån. I fråga ora handpenning sora köparen läranal äger (43 g första och andra styckena) motsvarande tillärapning.

61 §. Har köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 58 g tredje stycket och försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar överexekutor köpebrev.

Överklagas försäljningen, äger 48 g raotsvarande tillämpning.

Regeringsrådet Hjern:

Frågan om underhandsförsäljning har jag i huvudsak berört i det föregående. Vad som återstår är en del frågor rörande utformningen av de särskilda paragraferna i detta avsnitt.

Vad 57 g beträffar bör där enligt vad jag förut anfört inledningsvis stadgas, att försök till underhandsförsäljning skall göras, om del är sannolikt alt därigenom gynnsammare villkor kan uppnås än genom försäljning på auktion. Vidare torde det vara lärapligt alt i paragrafen införes en regel om atl vid underhandsförsäljning köpeskillingen i princip skall täcka de fordringar sora är förenade raed förmånsrätt i fastighelen järate kostnaderna för underhandsförsäljningen. Till paragrafen synes även böra flyttas regeln i ,58 § tredje styckel all vissa rättigheter skall förbehållas vid försäljningen.

552 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Bestäraraelsen i 57 g första stycket enligt vilken sora förutsättning för underhandsförsäljning uppställts att del skall vara "tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter sora belastar fastigheten" kan utgå, eftersom redan av 4 g följer att utredning i dessa hänseenden skall föreligga.

I 58 g synes i inledningen böra utsägas att försäljningen sker genom upprättande av en köpehandling.. Det bör även anges, att denna skall underskrivas av överexekutor och köparen. Till ledning för parterna lorde vidare böra föreskrivas vad köpehandlingen skall innehålla. I detta avseende torde det vara av särskild betydelse att handlingen innehåller en förklaring av köparen att han i fråga ora fordran sora ej betalas kontant åtager sig betalningsansvar i den raån sådant ansvar åvilar förre ägaren. Beträffande köpehandlingens innehåll i övrigt bör lärapligen föreskrivas alt den skall innehålla de uppgifter sora brukar förekomma vid frivilliga försäljningar, nämligen ora köpeskillingens storlek, tillträdesdag, handpenningens storlek, vad sora skall betalas kontant, tid för erläggande av ogulden del av köpeskillingen saral vilka rättigheter sora förbehéillils. Härtill koraraer uppgift oin de villkor sora i övrigt från fall till fall erfordras.

De bestäraraelser 58 g innehåller i fjärde och ferale styckena torde med vissa jämkningar kunna bibehållas. Sista stycket bör däreraot utgå.

I enlighet raed del anförda lorde 57 och 58 gg kunna avfattas på följande sätt:

57 §. Är det sannolikt alt gynnsararaare viUkor kan uppnås, ora utmätt
fastighet säljes under hand än ora den säljes på offentlig auktion, skall för
sök göras alt sälja fastigbetcra under hand. Innan egendoraen bjudes ut till
försäljning under hand, skall ägaren och sökanden beredas tillfälle att yttra
sig, såvida de ej själva väckt frågan om underhandsförsäljning.

För att utraätl fastighet skall få säljas under hand erfordras alt köpeskillingen täcker icke blott de fordringar sora är förenade raed förraånsrätt i fastigheten ulan även de kostnader, sora försäljningen medfört, såvida inte borgenär erhåller betalning ur iiärskilt tillgängliga medel eller han avstår från betalning ur fastigheten eller sökanden går med på att kostnaderna ej blir täckta. Ägarhypotek anses icke sora fordran i den raån det ej är utraätl.

Före försäljningen upplåten rättighet sora grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Härvid äger 47 g raotsvarande lillärapning.

58 §. Försäljning under hand sker genom upprättande av köpehandling,
som underskrives av överexekutor och köparen. Handlingen skall upptaga
köpeskillingen särat innehålla förklaring av köparen atl han i fråga oin ford
ran sora ej betalas kontant åtager sig betalningsansvar i den raån sådant
ansvar åvilar förre ägaren.

I övrigt skall köpehandlingen innehålla uppgift ora

1) tillträdesdagen,

2) handpenningens slorle]<,

3) hur stor del av köpeskillingen sora skall betalas kontant.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 553

4) tid för erläggande av ogulden del av den kontanta köpeskillingen,

5) vilka rättigheter som förbehållits, samt

6) de villkor i övrigt som finnes påkallade.

Beträffande handpenningen skall bestämraelserna i 35 g i tillämpliga delar iakttagas. Erlägges ej ogulden del av den kontanta köpesskillingen på utsatt dag, är köpet ogiltigt. (43 g första och andra styckena) skall då i tillämpliga delar gälla handpenning som lämnats vid köpet.

Skulle mitt förslag till ändrad lydelse av 57 g godtagas, bör bestäramelsen i 96 a § UL om försäljning under hand av lös egendom jämkas.

Beträffande 59 g är jag av samma mening som lagrådets övriga ledamöter vad gäller ulfornmingen av bestäraraelserna ora fastighetsägarens godkännande av försäljningsvillkoren och dennes underrättande ora skedd försäljning.

I fråga om 60 och 61 gg har jag ingen erinran mot det remitterade förslaget.

62—70 gg Lagrådet:

De föreslagna särbestämmelserna om försäljningsförfar andel, när gäidenärens rätt lill den utmätta egendomen är villkorlig, har inte något sakligt saraband med de särskilda regler som är avsedda att gälla vid exekution i andel av fastighet. Inte heller i formellt avseende är det raöjligt atl i någon större utsträckning reglera förfarandet genora geraensarama bestämmelser. Förevarande avsnitt innehåller också bara två paragrafer, 62 och 70 gg, som var för sig är tillämpliga på båda de angivna fallen. Såsom framgår av det följande anser lagrådet, att 62 g bör utgå ur förslagel samt atl den i 70 g upptagna beslämraelsen endast bör avse det fall då fastighelsandel blivit exekutivt såld. Som följd av det sagda bör de bestämmelser sora ingår i 63— 66 gg få bilda ett avsnitt för sig, förslagsris med rubriken "Villkorlig rätt till fastighet", och bestämraelserna i 67—70 gg tUlsararaans utgöra ett avsnitt, som kan få rubriken "Andel i fastighet".

62 g Lagrådet:

Den allraänna regel som inskririts i denna paragraf fyller knappast någon uppgift. Del är självfallet och behöver inte ultryckligen slås fast atl, i den raån avvikande bestämmelser inle särskilt meddelas, de förut i FfL upptagna reglerna gäller i alla tillämpliga delar, också om gäldenären bara har villkorUg rätt till den fasta egendom som utmätts eller om utmätningen avsett enbart andel i fastighet. Lagrådet föreslår alltså att paragrafen får utgå.

554 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

63 och 64 gg Lagrådet:

Genora vissa ändringar i dessa paragrafer och i 82 a g UL synes sambandet mellan bestämraelserna kunna göras klarare och samtidigt en raera fullständig reglering uppnås av de särskilda problera sora uppkoraraer då överlåtelse av annat än hel fastighet för sin giltighet är beroende av atl fastighetsbildning i enlighet raed överlåtelsen koramer till slånd.

82 a g 1 raora. UL ger raöjlighet all, då överlåtelse av fast egendora är beroende av villkor, utmäta egendomen för fordran hos överlåtaren. Det i 63 g FfL näranda fallet atl endasl visst område av faslighet överlåtits uppmärksararaas ej särskilt och avfattningen passar raindre väl för detta fall, eftersom utmätningen inle kan begränsas till det överlåtna orarådet ulan raåste avse hela överlåtarens fastighet. En korapletlering av 82 a g UL synes därför önskvärd. Då sararaa problem sora vid överlåtelse av visst område kan uppkomma även i andra fall då enUgt 4 kap. 7—9 gg (jfr 28 och 29 gg) JB överlåtelse av del av fastighet för sin giltighet är beroende av fastighetsbildning, bör även dessa fall inbegripas. En uttrycklig bestämmelse ora alt i bär avsedda situationer fastigheten trots den partiella överlåtelsen får utmätas för fordran hos överlåtaren kan inte anses erforderlig. Del är tillräckligt alt — som underlag för regleringen i 63 g FfL — fastslå att utmätningen även i dessa fall omfattar överlåtarens rätt mol förvärvaren. Lagrådet föreslår, all sora 2 raora. i 82 a g UL upptages en besläramelse härom av följande lydelse: "Har del av faslighet genora överlåtelse komrait i särskild ägares hand raen fastighetsbildning sorn enligt lag utgör villkor för överlåtelsens giltighet ännu ej koramit till stånd, omfattar uimätning av fastighelen för överlåtarens gäld även dennes rätt mot förvärvaren."

Om lagrådels förslag beträffande 82 a g UL beaktas, synes första stycket i 63 g FfL lärapligen böra begränsas lill alt avse ulraälning av fastighet sora i sin helhet överlåtits rillkorligt. I andra styckel bör upptagas besläramelser för sådana ulmälniEgsfall som avses i del av lagrådet föreslagna 2 mom. i 82 a g UL, d. v. s. alla fall då fastighet efter partiell överlåtelse, som för sin giltighet är beroende av fastighetsbildning, utmätes för fordran hos överlåtaren. Iakttagande av samma ordning som föreskrives i första stycket bör här uppställas som huvudregel. Möjlighet all sälja fasligheten raed förbehåll för den rält som tillkomraer den lill vilken överlåtelsen skett bör medges för den händelse det skulle medföra betydande tidsutdräkt atl avvakta huruvida fastighetsbildningen kommer till slånd. TiUräckliga skäl kan inte anses föreUgga att, såsom skett i det reraitlerade förslaget, begränsa denna raöjlighet lill fall då överlåtelsen avser visst oraråde av fastighet. Faslig-hetsbildningsförfarandet kan även i andra fall ta så lång tid alt del vore olägligt alt behöva avvakta utgången. Givelvis kan försäljning av fastighelen för överlåtarens gäld ibland vara olämplig, t. ex. om överlåtelsen ora-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 555

fatlat hela fastigheten raed undantag för elt område av obetydligt värde, men del förhållandet alt avgörandet ligger i överexekutors hand bör utgöra garanti för att sådana omständigheter blir vederbörligen beaktade. Med en sådan bestämraelse som bär skisserats blir det möjligt att sälja fasligheten exekutivt även om det finns annat ouppfyllt rillkor än själva faslighels-bildningen. Ofta torde det då vara fråga om rillkor sora står i nära saraband med fastighetsbildningen, t. ex. rörande erläggande av köpeskilling. Om det vid sidan av det villkor som fastighetsbildningen utgör också föreUgger villkor som hänför sig till helt andra förhållanden och beträffande vilket det finns skäl att upprätthålla huvudregeln — d. v. s. att försäljning inle får ske förrän det visar sig om rillkoret uppfylles — kan det förutsättas att överexekutor vid sin prövning beaktar detta.

Även i 64 g bör vad som sägs om visst område av fastighet utsträckas all avse del av fastighet över huvud.

Vad sora föreskrives i 66 g i förslaget torde böra inarbetas i 63 resp. 64 g.

EnUgt del anförda och raed vissa redaktionella järakningar i övrigt kan 63 och 64 gg få följande avfattning:

. 63 §. Har i fall, då överlåtelse av fastighet är beroende på villkor, fastighelen lagils i raät för fordran hos överlåtaren, får försäljning icke ske förrän del visar sig om villkoret uppfylles. Ora så blir fallet, skall överexekutor i fråga ora rätt sora tillkommer gäldenären mot förvärvaren och omfattas av utmätningen handlägga ärendet i den ordning som gäller beträffande ulraält fordran eller rättighet.

Om del av fastighet genom överlåtelse kommit i särskild ägares hand och fastigheten tagits i mät för fordran hos överlåtaren innan fastighetsbildning som enligt lag utgör villkor för överlåtelsens giltighet korarait till stånd, äger första stycket raotsvarande tillärapning. Skulle del medföra betydande tidsutdräkt att avvakta huruvida fastighetsbildningen kommer till stånd, får dock fastigheten säljas med förbehåll för den rält som tillkommer förvärvaren. Försäljningen omfattar då även gäidenärens rätt mot förvärvaren. Köparen svarar för gäidenärens skyldigheter raot förvärvaren.

64 §. Har i fall, då förvärv av faslighet eller del av faslighet är beroende av villkor, egendoraen tagils i raät för fordran hos förvärvaren, skall överexekutor utbjuda gäidenärens rält till egendoraen till försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utraätl rättighet. Koraraer försäljning till stånd, svarar köparen för gäidenärens skyldigheter mot sin fångesman. Ansökan om inteckning som gjorts samraa dag som utmätningen eller senare förfaller genom försäljningen, om ej överexekutor på begäran av köparen förordnar annat.

Kan det ulan betydande tidsutdräkt avvaktas om det för förvärvet gällande villkoret uppfylles, kan anstånd med försäljningen medges tills del visar sig om så blir fallet. Ora villkoret uppfylles, sker försäljning i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom.

556 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Blir villkoret ej uppfyllt, skall överexekutor i fråga ora rätt sora tiUkoraraer gäldenären raot fångesraannen och orafattas av utraätningen handlägga ärendet i den ordning som ijäller beträffande utmätt fordran eller rättighet.

65 g
Lagrådet:

I motiven har frarahållits alt försäljningen i fall sora här åsyftas — att fastighelen efter villkorlig överlåtelse tagits i raät för fordran sora är förenad ined särskild förmånsrätt — alllid bör ske i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendora. Della syfte vinner raan enklast genora all låta paragrafen få del innehållet, alt bestämmelserna i 63 och 64 gg ej gäller, om den fordran för rilken utmätning skett var förenad raed särskild förmånsrätt i den utmätta egendomen.

66 g
Lagrådet:

Med hänsyn till vad lagrådet vid 63 och 64 gg anfört angående omplacering av bestäraraelserna i denna paragraf bör paragrafen utgå.

67 och 68 gg Lagrådet:

Första stycket i 68 g synes lärapligen kunna placeras sora sista stj'cke i 67 g. Härigenora uppnås bättre forraell överensstämmelse med de likartade bestäraraelserna ora indragningsrätt i 50 g i det remitterade förslaget.

Andra stycket i 68 g anger i andra och tredje punkterna förutsättningarna för alt försäljning skall koraraa till stånd i fall då utraätning av andel i en fastighet leder till exekutiv auktion på hela fastigheten. Enligt andra punklen skall skyddsbeloppel utgöra vad som för hela fastigheten svarar mot det belopp sora krävs för att täcka skyddade fordringar i den först utmätta andelen jämte kostnaden för förfarandet. 1 tredje punkten lillägges, alt fastigheten ej på grund härav får säljas, om köpeskillingen ej förslår lill betalning av någon del av exekutionsfordringen. Denna reglering är något svårbegriplig. Del är inle ulan vidare givet vad sora menas med skyddade fordringar i den först utmätta andelen. Vidare frågar man sig vilken uppgift regeln i andra punkten, som framstår som huvudregel, fyller vid sidan av tilläggsregeln i tredje punklen. Vad som skall uttryckas raed de föreslagna reglerna är, enligt vad sora fraragår av lagberedningens raoliv raed där anförda exempel (Utsökningsrätt Vill s. 198), alt fastighelen ej får säljas om inle full täckning erhålles för sådana fordringar sora gäller antingen enbart i den först ulraätta andelen eller i denna andel jämte annan andel av fastighelen och sora har bättre rält än exekulionsfordringen. Även kostnaden för förfarandet skall vara läckt. Den räkneoperation sora erfordras för alt raed ledning härav bestämma skyddsbeloppel kan bli komplicerad i fall då del även iinns fordran sora gäller enbart i annan andel än

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 557

den först ulraätta. Att närmare beskriva räkneoperationen i lagtexten torde dock ej få anses behövligt. Det torde vara tillfyllest att där — i stället för vad som sägs i andra stycket andra och tredje punkterna i det remitterade förslaget — ange att skyddsbeloppet skall beslämmas så att fordringar, som gäller i den först utmätta andelen enbart eller i nämnda andel jämte annan andel och sora har bättre rätt än exekulionsfordringen, samt kostnaden för förfarandet blir fullt läckta.

69 g
Lagrådet:

Såsora framgår av vad lagrådet anför nedan vid 70 § bör den där föreskrivna skyldigheten för överexekutor att utfärda köpebrev begränsas lill alt avse försäljning enUgt förevarande paragraf. Den erforderliga beslämraelsen synes lärapligen kunna upplagas här som ett andra stycke.

70 g
Lagrådet:

Enligt denna paragraf skall överexekutor utfärda köpebrev efter försäljning som avses i 64 eller 69 g, även om försäljningen skett i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Bestämmelsen föranleder ingen erinran såvitt den avser försäljning enligt 69 g, d. v. s. försäljning av andel i fastighet. Vad beträffar försäljning enligt 64 g kan man emellertid ifrågasätta behovet och lämpligheten av alt låta överexekutor utfärda ett forraligl köpebrev avseende rättighet som det där är tal om. Den som vid den exekutiva försäljningen köper rättigheten har intresse av en särskild fångeshandling först om föreliggande villkor blir uppfyllt och han sora följd därav blir ägare till den egendora som tagils i mät. Inte sällan torde det förhålla sig på det sättet, att det då åligger den från vilken gäldenären i sin tur förvärvade egendomen att medverka till att en ny överlåtelsehandling upprättas. Denna kan uppenbarligen inte ersättas av ett av överexekutor utfärdat köpebrev. Även om omständigheterna i det särskilda fallet skulle vara sådana, att köparen inte kan av gäidenärens fångesman erhålla en ny handling i vilken han upptages sora förvärvare, får han anses ha tillräckliga möjligheter all dokumentera sitt förvärv genom att från överexekutor införskaffa sådana handlingar, t. ex. auktionsprotokoll järate lagakraftbevis m. in., som visar alt han genom den exekutiva försäljningen slutgiltigt förvärvat gäidenärens rätt. För att han skall kunna erhålla lagfart raåste under alla förhållanden och således även ora överexekutor ålägges att utfärda köpebrev krävas, att i inskrivningsärendet företes bevis om att det för gäidenärens förvärv gällande villkoret blivit uppfyllt.

Med hänsyn lill det anförda föreslår lagrådet, all skyldigheten för överexekutor all utfärda köpebrev begränsas till alt avse försäljning av andel i fastighet. Ora den erforderliga bestäraraelsen härom såsom lagrådet föreslagit vid 69 g överflyttas till nämnda paragraf, skall 70 g utgå.

19 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

558 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

71 g Lagrådet:

Innehållet i denna paragraf bör enligt vad lagrådet anfört vid 2 g överföras lill nämnda paragraf.

73 g Lagrådet:

Bestämmelserna i 33 g tredje stycket, som enligt vad lagrådet tidigare anfört bör överflyttas lill förevarande paragraf, torde raed erforderliga redaktionella järakningar här böra upptagas som ett första stycke i paragrafen.

Övergångsbestämmelserna Lagrådet:

Punkterna 1 och 2

Förslaget utgår från atl nya lagens bestämmelser skall tillämpas på exekutiv auktion så snart denna äger rum efter ikraftträdandet. Om auktionen skall hållas under den närmaste tiden efter ikraftträdandet, måste åtgärderna för auktionens förbeiedande delvis utföras under tiden innan lagen träder i kraft. Nödvändigt är givelris, all auktionen förberedes så, alt den i alla avseenden kommer att stå i överensstämmelse med nya lagen. 1 allt väsentligt torde emellertid intill liden för ikraftträdandet förberedelserna kunna ske inora raraen för de äldre bestäramelserna. Det finns enligt lagrådels raening ej anledning all i den omfattning som skett i förslagel göra nya lagens bestäraraeliier tillärapliga före den dag som fastställes för lagens ikraftträdande. Föreskrift om tillämpning av nya lagen före ikraftträdandet synes behövlig endast i fråga ora kungörande av och underrättelse ora auktionen (18 g första stycket och 20—22 gg). Självfallet bör överexekutor verka för att onödiga komplikationer i övergången inte skall uppslå. Bl. a. bör, i fall då gäldenären är i konkurs, med hänsyn till regeln i 13 § andra stycket nya lagen bevakningssamraanträde ej hållas inom de närmaste veckorna efter ikraftträdandet.

Lagrådet vill med hänvisning till del anförda föreslå, att bestäramelsen i första styckel av punkten 2 begränsas till att avse kungörande av och underrättelse om auktionen. Beslämraelsen kan lämpligen få ingå som en andra raening i punklen 1.

Punkten 3

Hänvisningen tiU 24 g JP skall raed hänsyn till paragrafindelningen i JP enligt prop. 1970: 145 ändras till 26 g. Hänvisningen torde emellertid böra utsträckas till all avse även 27 §, som i likhet raed 26 g kan leda till tillämpning av äldre bestämmelser i stället för 6 kap. 3 g JB.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 559

Punkterna 6—10

Bestämmelsen i punkten 8 kan lämpligen fogas till punkten 6. Punkterna 9 och 10 koramer därvid alt betecknas 8 och 9.

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

Lagrådet:

62 g

Enligt 3 mora. får uimätning av bl. a. fast egendom ske, förutora när exekulionsfordringen är förenad raed särskild förmånsrätt i egendoraen, endasl om borgenären begär det. Med hänsyn lill den nya ordning för utmätning av ägarhypotek, som nu föreslås i 91 a g och sora innebär alt borgenären inle direkt på grund av utraätningen kan få betalning för sin fordran om ej den fasta egendora vari ägarhypoteket gäller tages i anspråk och säljes, kan det finnas skäl att även för utraätning av ägarhypotek kräva uttrycklig begäran av borgenären. Det synes emellertid lagrådet knappast behövligt med en sådan regel, enär raan kan förvänta att ägarhypotek i fastighet inle koraraer atl i praktiken göras till föremål för ulraälning annat än i sådant läge atl antingen borgenären samtyckt därtill eller, vilket torde bli vanligast förekommande, själva fastigheten redan tagits i raät och del alltså ändock är raeningen atl den skall säljas exekutivt.

80 g

Hänvisningen till LfL skall enligt förslaget liksom hittills slå i 89 g. Det synes lämpligt all hänvisningen till FfL upptages i samma paragraf. Förevarande paragraf skall i så fall upphävas.

82 a g

Lagrådet hänvisar till vad som vid 63 och 64 gg FfL anförts om inskjutande av ytterligare ett raoment i förevarande paragraf.

89 g

Med åberopande av vad som anförts vid 80 g föreslår lagrådet att till förevarande paragraf fogas ett nytt tredje stycke, i vilket anges all om försäljning av ulraält fast egendom likaledes meddelas bestämmelser i särskild lag.

91 a g

Föreläggande enligt 3 mom. förutsätter atl någon bestrider, all gäldenären har ägarhypotek, och påstår sig i stället själv ha rätt på grund av pantbrevet. Meningen är uppenbarligen atl utmätningsraannen skall pröva, ora det i del enskilda fallet finns skäl alt ge föreläggande. Att utraätningsraannen sålunda skall göra viss prövning av det anspråk som framställes

560 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

är av särskild vikt för att inte utinätningssökanden, mot vilken föreläggandet skall riktas, skall på alltför lösa grunder tvingas ta initiativ till en process, sora kan bli kostsam för honora även om han skulle vinna. I lagtexten bör därför, på samma sätt som skett i 5 g FfL, anges att föreläggande endast skall meddelas, ora skäl föreligger därtill. Att raärka är erael-lertid att prövningen i förevarande fall skall inskränkas till frågan om det finns grund för det framställda anspråket, medan den prövning som åsyftas i nämnda lagrum skall avse även huruvida den trisliga äganderältsfråga som det där gäller över huvud taget är av beskaffenhet alt kunna inverka på det fortsatta ulraätningsförfarandet.

Enligt förslaget får beslut att fastighet skall tagas i anspråk i princip inte raeddelas, innan tvisten blivit avgjord genora lagakraftägande dom. Lagberedningen har i sina motiv uttalat, att det inte heller är lämpUgt — eller i varje fall kan vara olämpligt — att pantförskrivning av ägarhypoteket sker, när trist föreligger (Utsökningsrätt VIII s. 219 och 220). Ulan slöd av en uttrycklig föreskrift sjnes utmätningsmannen emellertid inte vara berättigad att mot stadgandet i sista punklen i 2 mom. underlåta pantförskrivning, ora förutsättningama därför i övrigt är uppfyllda. Enligt lagrådels mening bör bestämmelsen i 3 raom. om att beslut ora faslighets tagande i anspråk ej utan stöd av särskilt förordnande får raeddelas innan tvisten blivit slutligt avgjord utvidgas till atl avse även pantförskrivning.

Vid iakttagande av vad sora nu sagts och raed vissa redaktionella järakningar synes 3 mora. kunna erhålla följande lydelse: "Påslår någon att ägarhypotek för gäldenären icke föreligger, skall utraätningsraannen, om skäl äro därtill, förelägga utraätningssökanden att inora en raånad efter del att föreläggandet delgivits honojn vid dorastol sora anges i 10 kap. 10 g rättegångsbalken väcka talan raot gäldenären och den som bestrider dennes rätt. Innan tvisten blivit avgjord genom dom sora vunnit laga kraft får beslut ora fastighetens tagande i anspråk meddelas eller panlförskrivning av ägarhypoteket ske endast om rätten förklarar hinder ej möta däremot."

209 g

Bestämmelsen i förevarande paragraf om översändande av överexekutors utslag — avsett att ersätta det nuvarande anslagsförfarandet — skall enligt det remitterade förslaget liksom enligt beredningens förslag gälla bl. a. raål sora avses i 201 g. Med der. lydelse sistnäranda paragraf erhållit i beredningens förslag var det tydligt att bestäraraelsen om översändande av utslaget skulle gälla alla raål om klagan över uimätning. Uteslutningen ur 201 g av den bestämmelse beredningen föreslagit rörande klagan av annan än gäldenär eller borgenär är emellertid ägnad att inge viss tvekan om räckvidden av förevarande paragraf. 1 sin hittillsvarande lydelse har paragrafen — trots att beslämraelsen i 201 g ora klagotid vid utmätning endasl avser gäldenär och borgenär — ansetts tillämplig i fråga om överexekutors utslag på klagan

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 561

över utraätning även då besvären anförts av Iredje raan (NJA 1949 s. 294). Detta torde sammanhänga med atl 213 g 1 raora. i sin gällande lydelse i varje fall efter orden innebär, atl tid för klagan över överexekutors utslag på besvär över utmätning alltid skall räknas från dagen för utslaget. I det remitterade förslaget, sora i denna del överensstämmer med beredningens förslag, har bestämmelsen formulerats så, att den gäller överexekutors utslag i bl. a. mål som avses i 201 g. Det synes tvivelaktigt om beslämraelsen i denna avfattning ■— sedd raot bakgrunden av 201 g i dess lydelse enligt det remitterade förslagel — verkligen ger slöd för alt räkna klagotid från dagen för överexekutors utslag även då detta avser besvär över utmätning som anförts av tredje man. Alt en sådan tillämpning är avsedd fraragår klart av beredningens uttalanden rid 213 g och vad departementschefen anfört i anslutning därtill. Lagrådet vill därför föreslå, att förevarande paragraf får en avfattning som otvetydigt täcker även sådana fall sora nyss närants — var-raed klagan från tredje mans sida över beslut om fastighets tagande i anspråk enligt 91 a g bör likställas — samt att den i 213 g 1 mora. gjorda hänrisningen till 201 och 203 gg ersattes av en hänvisning till förevarande paragraf.

Den bestämraelse som upptagits i det remitterade förslaget kommer i allmänhet atl leda till att parterna i mål som här avses omedelbart ulan begäran får överexekutors utslag sig tillslällt kostnadsfritt. Även om syftet med bestäraraelsen i första hand endast är att de skall få kännedom om att ett slutligt avgörande ägt rum hos överexekutor och att besvärstid börjar löpa, bör inte, såsom skett i förslagel, den som var närvarande vid utslagets meddelande uteslängas från att komma i åtnjutande av den förraån beslämraelsen faktiskt innebär. Det finns så mycket större anledning att låta bestäraraelsen bli generellt tillämplig som närraare föreskrifter saknas om sättet för utslagels meddelande (jfr vad som enligt 17 kap. 9 g RB gäller i fråga om domstols dom) och det därför inte i alla lägen torde vara helt klart vilket moment i överexekutors handläggning som skall anses innefatta själva meddelandet. Här kan tilläggas att det i fråga om dessa mål, i motsats till vissa av de i 214 g behandlade, så gott sora alltid torde förekoraraa ett rent skriftligt förfarande hos överexekutor. Det får raed hänsyn härtill närraast anses uteslutet alt part någonsin koraraer att vara närvarande vid den slutliga handläggningen. På grund av det anförda förordar lagrådet att bestämmelsen får utan undantag gälla beträffande alla parter i ifrågavarande raål.

213 g Beträffande denna paragraf hänvisas lill vad lagrådet anfört vid 209 g.

Övergångsbestämmelserna

I punkten 12 andra meningen uppräknas vissa paragrafer, som inte skall äga tillämpning i sin nya lydelse, om överexekutor meddelat utslag eller

562 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

verkställt försäljning före ikraftträdandet. Såvitt angår 209 g, sora ingår i uppräkningen, kan tillärapning av paragrafen i dess nya lydelse över huvud inle ifrågakomma annat än beträffande utslag som meddelas efter ikraftträdandet. Övergångsbestämraelsen bör därför begränsas att avse de övriga uppräknade paragraferna och synes lärapligen böra formuleras så, att dessa tillämpas i sin äldre lydelse i fråga om klagan över utslag sora meddelats eller försäljning som verkställts före ikraftträdandet.

Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen

Lagrådet:

1 §

Del är avsett att det nya andra stycket skall täcka såväl del fallet, all betalning sökes ur fast egendom på grund av upplåtelse av panträtt i egendomen, som del fallet, att lagsökningen avser inlecknat fartyg eller luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg eller företagsintecknad egendora. Med den forraulering sora valts kan till nöds anses, atl lagtexten orafattar båda dessa fall. I tydlighetens intresse bör eraeUertid de olika fallen särskiljas. Lagrådet förordar att stycket i detta syfte uppdelas i två punkter. I första punkten kan stadgas att, oni för fordran sora avses i första stycket skriftligen upplåtils panträtt i fast egendom, borgenären kan genom lagsökning söka betalning ur egendoraen. Andra punkten kan få lydelsen atl borgenären, om han för fordringen har inteckning i fartyg eller luftfartyg eller re-sei-vdelar till luftfartyg eller företagsinteckning, kan genora lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller. I tredje stycket bör, om detta förslag vinner beaktande, orden "intecknade egendoraen" utbytas raot "egendora ur vilken betalning sökes."

Enligt det reraitlerade förslagel skall denna paragraf bibehållas i nuvarande lydelse. I första styckets sista punkt lorde emellertid böra tilläggas, att vid ansökningen skall, då betalning enligt 1 g andra stycket sökes ur fast egendora, fogas avskrift av handling varigenora panträtt i egendoraen upplåtits. I samband därraed bör första punklen i andra styckel jämkas.

3 §

Med hänsyn till den lydelse av 1 g andra stycket som lagrådet förordat lorde orden "åberopad förmånsrätt" böra utbytas mot "rätt lill betalning ur angiven egendom".

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 563

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

Lagrådet:

24 g 1 första stycket andra i)unklen har uttrycket "annan än panthavare" fått ersätta del i motsvarande bestämraelse i lagberedningens förslag använda uttrycket "annan borgenär sora ej hade panträtt". Avsikten raed ändringen har raöjligen varit att bestäraraelsen om redovisning till förvaltai-en skall bli tillämplig även på uppkommande överskott, som ju i vanliga fall skall tillkomma gäldenären. Att efter konkursutbroll överskott skall redovisas lill förvaltaren är emellertid självklart. Del är härvid ulan betydelse om ul-raätningsborgenären hade panträtt eller ej liksora ora hans genom utraätningen vunna förraånsrätt består eller förfaller. Lagrådet förordar en återgång till del av beredningen använda uttrycket.

29 §

Andra stycket skall i fortsättningen ej avse inteckning enligt JB, d. v. s.
inteckning sora beviljas i fast egendora eller i toratrält efter ansökan av
ägaren resp. toinlrällshavaren. För all den åsyftade begränsningen av före
varande beslämnielses räckvidd skall framgå fordras strängt tagel inte nå
gon ändring av det nuvarande uttryckssättet alt borgenär sökl inteckning i
gäidenärens egendom. Enligt lagrådets mening kan del emellertid vara lämp
ligl atl uttryckligen ange, all bestämmelsen hädanefter endast gäller i
fråga om inteckning i fartyg eller luftfartyg samt företagsinteckning. Be
stäraraelsen kan förslagsvis inledas på följande sätt: "Ora borgenär under
ovan angiven tid sökt inteckning i gäldenären tillhörigt fartyg eller luft
fartyg eller i hans näringsverksamhet för fordran vid vars---- ."

31 g

Genom ändringarna i denna paragraf inrangeras under ålervinningsfal-len de fall — f. n. reglerade i 17 kap. HB — då förmånsrätt som vunnits genora utraätning förfaller på grund av konkurs. Återvinning användes i KL sora beteckning på elt rättsligt förfarande varigenora rättshandlingar och vissa därmed jämförliga åtgärder bringas alt gå åter. Det ter sig därför i någon mån oegenlligt alt sora ett återvinningsfall behandla frågan huruvida utraätning, sora följts av konkurs innan den lett till betalning, skall ge förmånsrätt i konkursen, även ora del onekligen föreUgger visst saraband med den form av återvinning som hittills reglerats i förevarande paragraf. Det kan vidare anraärkas all avfattningen av de särskilda bestämraelserna i 33 g andra styckel och 35 g, vilka i likhet med 32 a g och 33 g första stycket är

564 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

avsedda atl bli tillärapliga också i fråga oin bortfall av förmånsrätt på grund av utmätning, passar mindre väl för della fall. Vad sora sägs i 33 g andra styckel gäller sålunda efter orden endasl i vissa angivna situationer, då avtal, betalning, panlsättning och liknande skall gå åter, och 35 g är utformad med hänsyn till att-särskild ålervinningslalan hittills alltid skolat väckas.

Trots de invändningar sora kan riktas mot förslaget i förevarande del anser sig lagrådet inte i nu-\'arande läge, när frågan ora ny förmånsrättslagstiftning just förelagts riksdagen och riss reformering av KL:s bestämmelser om bl. a. återvinning är att vänta inom nära framtid, böra yrka på någon ändring av vad som föreslås i denna paragraf. Lagrådet förutsätter emellertid, all frågan ora behandlingen rid konkurs av förraånsrätt sora vunnits genora utmätning ägnas ytterligare uppmärksamhet vid det fortsatta arbetet med översyn av KL.

33 §

Sista punkten i andra stycket torde böra utformas i nära anslutning lill vad som föreslagits beträffande 29 g andra styckel.

70 g

De föreslagna bestäraraelserna i tredje och fjärde styckena tar sikte på att egendomen skall säljas jiå auktion. Hur det i där angivna hänseenden skall förfaras om underhandsförsäljning enligt FfL äger rum läranas öppet. Detta torde dock ej vålla någon olägenhet. I praktiken finns det knappast anledning atl räkna raed att underhandsförsäljning enligt FfL blir aktuell i fråga ora egendora som hör till konkursbo.

71 g

Sjätte stycket skall enligt förslagel ändras så, alt vad som föreskrives om försäljning av gäldenären tillkoraraande rätt till andel i inteckning i hans fasta egendom utgår. Ändringen beror på alt sådan rätt i fortsättningen ej skall kunna brytas ut och siiljas. Motsvarande ändring torde böra vidtagas i 73 g andra stycket.

195 g

Enligt det nya första stycket skall i KL med panträtt i fast egendom likställas särskild förmånsrätt som på annan grund gäller i egendomen. I motiven anges att härrid menas sådan förmånsrätt som avses i 6 g 1 resp. 7 g 1 och 2 FRL och som skall gälla i fast egendom resp. tomträtt. Särskild förraånsrätt enligt FRL:s terminologi kan emellertid vinnas i fast egendom eller tomträtt även genora utraätning (se 8 g FRL). Lagtexten har alltså fått vid-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 565

sträcktare avfattning än sora är avsett. Lagrådet rill föreslå alt beslämraelsen får den lydelsen, att vid tillärapning av lagen raed panträtt i fast egendom likställes annan särskild förmånsrätt som gäller i egendomen och ej grundas på utraätning.

Övergångsbestämmelserna

Hänvisningen i punkten 3 till 31 g JP skall med hänsyn till paragrafindelningen i JP enligt prop. 1970: 145 ändras till 34 g.

Övergångsbestäraraelsen i punklen 4 ora lillärapning av äldre lydelse av 29 och 33 gg synes böra järakas med hänsyn till den möjlighet som borgenär har enligt 61 g tredje stycket JP att även efter den 1 januari 1972 söka inteckning i fast egendom på grund av fordringshandling raed därå före nämnda dag tecknat inteckningsmedgivande. Bestämmelsen bör ha det innehållet, alt äldre lydelse av paragraferna skall tillämpas, när borgenär sökt inteckning i fast egendora på grund av raedgivande som lämnats före ikraftträdandet.

Förslaget till lag om exekutiv försäljning av Itiftfartyg m.m.

Lagrådet:

1 och 2 gg

I likhet med vad lagrådet föreslagit beträffande 2 g FfL torde 2 g i förevarande lag kunna ulgå. För undrikande av omnumrering av de följande paragraferna kan lämpUgen 1 § andra stycket i det reraitlerade förslaget få bilda 2 g.

4 g

Paragrafen innebär i järaförelse raed den nuvarande bestämmelsen i 87 g 2 mom. UL en utvidgning av utlösningsrätten så till vida att sådan rätt skall tillkomma inte bara borgenär ulan också annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta egendomens försäljning. Då LfL i övrigt inte tar hänsyn till andra rättsägare än borgenärer (jfr däremot, såritt angår utländska luftfartyg, 1955 års konventionslag), kan lämpligheten av denna ulridgning raöjligen ifrågasättas. Någon olägenhet torde dock knappast kunna uppkorama genom att exempelris nyttjanderättshavare får utlösningsrätt, faslän han i övrigl inte behandlas som sakägare rid försäljningen.

9 g

I tredje stycket torde hänvisningarna till 10—17 gg och 18 g kunna utgå (jfr lagrådets yttrande vid 24 g FfL),

19t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

566 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

10 g

Förslaget innebär, att vid exekutiv försäljning under konkurs skall i sakägarförteckningen upptagas fordringar som i konkursen har förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 § FRL, Detta skall dock endast ske, om egendomen också är utmätt. Anledningen till denna begränsning är tydligen den alt, om uimätning ej ägt rum, innehavare av dessa fordringar erhåller den betalning de kan bli berättigade till genom utdelning i själva konkursen. Att i sådant fall beakta fordringarna vid del exekutiva förfarandet skulle därför inle tjäna något ändamål men kunna verka onödigt tyngande på förfarandet. Eftersom förraånsrätt på grund av utraätning går efter den förraånsrätt sora tillkommer dessa borgenärer (se 16 och 17 gg FRL), måste fordringarna däremot, för den händelse utraätning ägt rura av den egendora som skall säljas exekutivt, upptagas i sakägarförteckningen för att borgenärerna före utinätningssökanden skall få betalning i den raån den kan utgå ur den exekutivt sålda egendoraen. I och för sig skulle det dock inte vara behövligt alt redovisa fordringarna i förteckningen, ora utmätningen skett på begäran av någon som har förmånsrätt enligt 4 g första stycket FRL. Sådan förmånsrätt skall ju gå före de ifrågavarande borgenärernas. Att i enlighet härmed yttei-ligare begränsa skyldigheten att i sakägarförteckningen upplaga fordringarna lill fall, då egendomen är utmätt för oprioriterad fordran, kan raed hänsyn till frågans ringa praktiska betydelse inte anses påkallat.

Lagrådet utgår från alt första stycket i fråga ora utforraningen anpassas efter 25 g FfL och hänvisar lill vad lagrådet anfört vid nämnda pai-agraf.

11 §

I anslutning till vad lagrådet anfört i fråga om utformningen av 26 g tredje stycket FfL föreslås, att andra stycket i förevarande paragraf får innehålla att fordran upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvislig samt att, om inteckning är sökl men ej beviljad, fordringen upptages med det företräde sora lillkoramer den, om inteckningen beviljas.

17 g

Enhgt vad sora föreslås i femte stycket skall exekutivt såld egendom, sedan köparen blirit berättigad att koraraa i besittning därav, inte svai-a för annan skuld än sådan sora enligt 16 g fått innestå i avräkning på köpeskilUngen. Att i detta samraanhang raeddela en sådan bestäraraelse är eraeUertid inte påkallat. Frågan i. vad raån egendom efter exekutiv försäljning häftar för gäld raed särskild förmånsrätt i egendomen kan endast gälla fordringar för vilka borgenären åtnjuter luftpanträtt eller förraånsrätt på grund av inteckning, och beträffande båda dessa slags fordringar finns re-

Kungl. Maj.-ts proposition nr 20 år 1971 567

dan bestämmelser om verkan av exekutiv försäljning, nämligen i 11 kap. 5 g luftfartslagen och 25 g lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg. På grund av vad som nu sagts och då den i förevarande paragraf föreslagna bestämmelsen dessutom genom sin utformning kan ge anledning till missförstånd — näiinare bestämt för det fall att auktionen överklagats men köparen med stöd av 25 g likväl tagit egendomen i besittning — hemsläller lagrådet att beslämraelsen får utgå.

18 g Lagrådet har vid 37 g FfL föreslagit viss begränsning i möjligheterna för sakägarna alt träffa överenskoraraelse om avvikelse från de legala auk-lionsvillkoren. Motsvai-ande begränsning bör införas i förevarande paragraf. Begränsningen bör anges avse, förutora erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen, köparens rätt att komma i besittning av den sålda egendomen.

20—25 gg

I anslutning till vad sora anförts vid 40—43 gg FfL föreslår lagrådet, att 22 g andra stycket första punkten och 23 g tredje stycket får utgå, att 21 g första stycket införes såsora elt sista stycke i 20 g särat alt såsora 21 g upptages bestämraelserna i 21 g andra stycket, 22 g första stycket och andra stycket andra punkten saral 23 g första och andra styckena. I 22 § koramer därvid endast tredje stycket alt kvarstå. Genom att 23 g blir ledig får 24 och 25 gg oranumreras lill 23 och 24 gg. Förslagels 25 g, sora alltså får beteckningen 24 §, bör järakas i enlighet med vad som föreslagits beträffande 48 g FfL. Sista stycket i förslagets 24 g bör lämpligen överföras till den följande paragrafen.

Övergångsbestämmelserna

Punkten 2 torde böra utformas på samma sätt som lagrådet föreslagit i fråga om första stycket i det remitterade förslagets punkt 2 i övergångsbestämraelserna till FfL,

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Lagrådet:

Genora införandet av möjligheten till exekutiv underhandsförsäljning av fastighet blir det nödvändigt att i 6 kap. JB ange i vad mån en sådan försäljning inverkar på den sålda faslighetens inteckningsförhållanden. Lagrådet, som inte har något att erinra mot vad det remitterade förslaget i sak innehåller i delta hänseende, finner det inte lämpligt alt, såsom föreslagits,

568 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

låta 15 g reglera verkningarna av underhandsförsäljning utan anser den behöviiga regeln böra placeras i oraedelbar anslulning lill övriga, i 12 och 13 gg upptagna bestämmelser om när inteckning helt eller delvis blir utan verkan till följd av exekutivt förfarande. Lagrådet vill föreslå, alt 6 kap. 15 g behålles i oförändrad lydelse enligt prop. 1970: 20 och att som ett nytt tredje stycke i 6 kap. 12 g upplages en bestämmelse med det innehållet alt, om fastighet säljes exekutivt under hand, inteckning i fastigheten är utan verkan till belopp sora ur medel, vilka influtit genom särskild försäljning av tillbehör, utfallit på pantbrevels belopp.

Beträffande 19 kap. 21 g rill lagrådet anmärka, att del ej är behövligt atl särskilt nämna det fallet att fordran fastställts alt utgå raed särskild förmånsrätt i fast egendom, eflersora delta fall enUgt 77 a g UL i föreslagen lydelse är likställt med att utmätning skett. All detta fall särskilt namnes kan snarast föranleda missförstånd med hänsyn till den föreslagna avfattningen av 8 kap. 15 g. Orden "eller fordran fastställts att utgå raed särskild förmånsrätt i sådan egendom" bör därför utgå.

övriga lagförslag

Lagrådet:

Förslagen lämnas utan erinran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 569

Utdrag av protokoUet över justititieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 29 januari 1971.

Närvarande:

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensara beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till

1) lag om exekutiv försäljning av fast egendom,

2) lag om ändringi utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

3) lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808),

4) lag om ändring i rältegångsbalken,

5) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

6) lag om ändring i ackordslagen,

7) lag om exekutiv försäljning av luftfartyg ra, ra,,

8) lag ora ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rält till Inflfarlyg.

9) lag ora ändring i förordningen (1877: 31 s, 51) oin nya utsökningslagens ikraftträdande och vad i avseende därå iakttagas skall,

10) lag om ändring i jordabalken.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådets granskning har inte lett till förslag om sakliga ändringar av större betydelse. Däremot har lagrådet förordat åtskilliga redaktionella ändringar och en riss omdisposition av lagtexten. Lagrådets anmärkningar behandlas i fortsättningen raed utgångspunkt i lagtextens paragrafnuinreiing i de remitterade förslagen. I den mån anmärkningar sora fraraförs av lagrådet eller flertalet lagrådsledaraöler inle berörs ansluter jag mig till vad som anförs.

570 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Fiirslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Enligt 2 § första stycket i del remitterade förslaget skall vad i lagen sägs om utmätt fast egendora i tillämpliga delar gälla även när fast egendom skall säljas under konkurs. Lagrådet anser att detta stycke såsora överflödigt kan ulgå. Jag delar inte lagrådets uppfattning i det avseendet. Bestäraraelserna i lagen tar sikte på försäljning av utraätl faslighet och innehåller därutöver vissa föreskrifter sora enbart avser försäljning av faslighet under konkurs. Det är raed hänsyn härtill lärapligt att det genora en särskild besläramelse klarläggs atl lagen i sin helhet i tillärapliga delar gäller vid exekutiv försäljning under konkurs, oavsett om försäljningen sker på begäran av konkursförvaltaren eller till följd av alt fastighet som hör till konkursbo är utmätt. Föreskriften i det näranda stycket bör därför behållas.

Jag delar lagrådels mening att bestämmelsen i 71 g i del remitterade förslaget kan överflyttas tUl 2 g.

Tre ledamöter av lagrådet sätter i fråga om del är påkallat att, som skett i 4 § andra stycket i det reraitlerade förslaget, ålägga ulraälningsgäldenären att överlämna obelånade pantbrev till överexekutor (ÖE). Ledamöterna vänder sig också mot den härtill anslutande föreskriften att pantförskrivning av överlämnat pantbrev inte får ske utan ÖE:s tillstånd. Jag vill understryka all de näranda bestämmelserna bl. a. syftar till atl hindra all fastighetsägaren, genom alt undei- del exekutiva förfarandet förfoga över pantbrev sora han innehar, försvårar förfarandet. Det bör också frarahållas att de föreslagna bestämmelserna gör det möjligt all ta om hand nya pantbrev som utfärdas efter utraätningen. Syftet raed bestämraelserna är emellertid också att obelånade pantbrev skall finnas tillgängliga vid försäljningen. För den nye ägaren kan det uppenbarligen i många fall vara av vikt alt han omedelbart har tillgång till sådana pantbrev för belåning och att det är klarlagt var pantbreven finns. I detta avseende utgör bestäramelserna i 22 kap. 5 g Iredje stycket JB inte någon fullgod ersättning, eftersom de innebär att redan utfärdat pantbrev först efter förfarande inför inskrivningsmyndigheten kan ersättas med nytt pantbrev. SlutUgen vill jag framhålla alt det när fastighet har utmätts knappast kan anses sora elt oberättigat ingrepp i fastighetsägarens rätt atl utnyttjandet av obelånade pantbrev sker under ÖE:s kontroll. Enligt rain raening bör bestämmelserna i 4 g andra styckel i det remitterade förslaget alltså kvarstå.

I fråga ora 5 § anför lagrådet att föreläggande för den sora påslår bättre rätt till utmätt faslighet att väcka talan vid domstol skall föregås av viss prövning och att det raot bakgrund härav inle synes vara påkallat all, sora skett i sista stycket, generellt uppställa kravet att trist sora rör fasligheten skall vara av väsentlig betydelse för att den skall hindra försäljning av fastigheten. Lagrådet anser sålunda atl utgången av tvist sora avser själva fastig-

KungL Maj:ts proposition nr 20 dr 1971 571

helen alltid bör avvaktas innan försäljning sker. I anslulning härtill vill jag frarahålla att trist som rör själva fastighelen inte alllid är av sådan betydelse att den bör hindra att fastighelen säljs. Tvisten kan sålunda gälla mindre väsentliga delar av fasligheten, såsora en viss äga, andel i sarafällig-het eller liknande. Enligt rain mening bör det därför inte ställas upp något ovillkorligt förbud mot försäljning så snart tvisten rör själva fastighelen. Liksora när det gäller pågående tvist om tillbehör till faslighet bör från fall till fall prövas om tvisten är av sådan betydelse för fastighetens värde alt fastigheten inte bör säljas innan tvisten avgjorts. Uppenbart är därrid att tvist som rör fasligheten i dess helhet alltid raåste raedföra uppskov raed försäljningen. På grund av det anförda bör det reraitlerade förslaget i angiven del inte frångås. Jag kan inte heller ansluta raig till lagrådets förslag till oraredi-geiing av paragrafen. Jag anser sålunda att regeln angående särskild försäljning av tillbehör, varora råder tvist (14 g Iredje stycket i det remitterade förslaget), bör ha sin plats i det avsnitt som behandlar försäljning av fastighetslillbehör.

Föreskriften i 6 § första styckel tredje punkten innebär att ÖE som auk-tionsrillkor kan ange alt växande gröda eller annan s. k. naturlig avkastning av fasligheten skall ingå i försäljningen. Ett sådant förordnande innebär att fastighetsägaren fråntas den rält alt tillgodogöra sig avkastningen även under liden mellan auktionen och köparens tillträde som han annars har enligt förslagel. Enligt min mening kan en sådan föreskrift vara förenad raed praktiska fördelar. Den kan också, när del gäller växande gröda, sägas slå i överensstämmelse raed nuvarande regel i 124 g utsökningslagen (UL) sora innebär alt sådan gröda på auktionen skall ropas ut saratidigt raed fastigheten. Jag delar sålunda inte den av tre ledamöter av lagrådet framförda uppfalt-ningen att den nämnda föreskriften bör ulgå.

I anslutning till 16 § uttalar sig lagrådet ora vad denna paragraf och 6 kap. JB innebär i fråga ora raöjlighelema för borgenär, sora för sin fordran har panträtt i fastighet, att i saraband raed utsökning avstå från betalning utan att detta inverkar raenligt på panträtten. Den utforraning av paragrafen sora förordas hänger sararaan raed vad lagrådet sålunda anför. Lagrådets utforraning av paragrafen föranleder erinran från rain sida bara såvitt avser tredje punklen i första styckel. Liksom i det remitterade förslagels Iredje punkt regleras här särskilt avstående från betalning ur tillbehörsraedel av den som har fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning. Enligt min mening bör regeln klarare än den gör i lagrådets utformning anknyta lill bestäraraelsen i första stycket andra punkten i lagrådels förslag att avslående från betalning ur lillbehörsmedel kan ske ulan alt della minskar borgenärens rätt i fastigheten i övrigt. Jag förordar sålunda att regeln ges den innebörden alt avstående när fråga är om borgenär raed panträtt på grund av geraensara inteckning inte får ske under annan förutsättning än all saralycke lämnats av vissa angivna rättsägare. Härigenom görs det klart all sådan bor-

572 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

genär inle kan påverka fördelningen av tillbehörsmedel genom alt avstå från betalning, om inle angivna saratycken har föreletls. I övrigt ansluter jag raig till lagrådets förslag och vad lagrådet uttalar i anslulning lill dera.

I fråga ora 24—31 §§ förordar lagrådet vissa redaktionella ändringar. Enligt lagrådet bör avsnittsrubriken "Sakägarförteckning", sora i det reraitlerade förslaget står före 25 g, placeras före 24 g. Vidare föreslår lagrådet alt efter förslagets 31 g införs en ny paragraf sora ansluter till innehållet i 37 g samt att ledigt nummer för denna nya paragraf skall erhållas genom omdisponering av bestäramelserna i 27 och 28 gg. Den förordade omdisponeringen innebär alt den bestämraelse sora har lagils upp i 28 g förs in sora ett andra stycke i 27 g. Förslagel är förenat raed vissa fördelar och bör kunna beaktas. EraeUertid bör 28 g i del remitterade förslaget läranas oförändrad och plats för den nya paragrafen i stället beredas genora att föreskriften i 29 g i det reraitlerade förslaget förs in som ett sista stycke i 27 g. I enlighet härmed bör det remitterade förslagets 30 och 31 gg betecknas 29 resp. 30 g och den nya paragrafen föras in som 31g.

Vad lagrådet i anslulning till 30 § i det remitterade förslaget anför beträffande behållen avkastning och andra eventuellt tillgängliga medel än tillbehörsraedel ger inte anledning lill erinran från rain sida. I fråga ora sistnäranda paragraf, som i det föregående förordats få beteckningen 29 g, föreslår lagrådet vidare att en föreskrift tas in sora i det reraitlerade förslaget har sin raotsvarighet i 32 g andra stycket. Sora framgår av vad jag i det följande anför i anslulning till 32 g godtar jag lagrådels förslag i det avseendet.

EnUgl rain raening är det av betydelse för spekulanter på fastigheten att det i sakägarförteckningen i förekoraraande fall erinras ora den rält till förlängt avtal eller skadestånd sora enligt lag — i första hand enligt JB — tillkommer nyttjanderättshavare, om han blir uppsagd med anledning av alt fastigheten säljs. Jag kan därför inte biträda lagrådets uppfattning att första punkten i 31 § i det remitterade förslaget (30 g enligt vad som förordats i det föregående) bör utgå. Med anledning av vad lagrådet uttalar bör framhållas att avsikten inle är atl en utförlig redogörelse beträffande bestärainelsernas innehåll skall läranas, Å andra sidan bör erinringen inte vara så substanslös att den frarastår sora raeningslös. Min avsikt är att i saraband raed utarbetandet av tillämpningsföreskrifter överväga anvisningar i delta avseende. Jag vill inte motsätta mig alt bestämmelsen kompletteras enligt lagrådets i andra hand framförda förslag. Vad en ledaraot av lagrådet har anfört i elt särskilt yttrande i anslutning till förevarande paragraf återkommer jag till vid behandlingen av 36 g.

Föreskriften i 32 § första styckel i det remitterade förslaget bör kompletteras i enlighet med lagrådets förslag. I andra stycket i sistnämnda paragraf i det remitterade förslagel har tagils upp en bestämmelse enligt vilken förhandenvaron av fordran som gäller i andel av fastigheten inte får hindra försäljning, om köpeskillingen förslår till betalning av någon del av exekulionsford-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 573

ringen. I del remitterade förslaget har bestäraraelsen sålunda den innebörden att fordran som gäller i andel och har bättre rätt än exekulionsfordringen faller inom skyddsbeloppet men inte alllid behöver vara läckt för atl försäljning skall få ske. Denna utformning av bestämmelsen är förenad med fördelar när det gäller upprättandet av sakägarförteckningen och besläm-raandet av skyddsbeloppet. Som lagrådet påpekar ger bestäraraelsen eraeUertid inle någon direkt vägledning för bestäraniandet av lägsta budet. Mot bestäraraelsen kan också anföras att den innebär att fordran kan ligga inora skyddsbeloppet ulan att vara skyddad i den bemärkelsen att den skall vara täckt för att försäljning skall få ske. Mot bakgrunden härav är jag beredd att ansluta mig till lagrådels mening alt bestäraraelsen bör ersättas av en särbesläramelse rörande beräkning av skyddsbeloppet i fall då det finns fordran som gäller endast i andel i fastighelen och har bättre rält än exekulionsfordringen. En sådan bestäraraelse bör kunna utformas på sätt lagrådet förordar. Som framgår av det föregående anser jag att beslämraelsen bör få sin plats i 29 g andra styckel. Mol vad lagrådet anför i anslulning till sitt förslag har jag inte något atl erinra.

De i 53 Iredje stycket intagna bestäraraelserna oin talan raot överexekutors beslut i fråga ora förbehåll av rättighet anger vilka rättsägare sora är bundna av sådant beslut och är sålunda inte att se enbart som fuUföljdsregler av sedvanlig art. Med hänsyn härtill och till det förhållandet att bestämmelserna naturligt knyter an till reglerna i andra stycket ora förutsättningarna för att beslut skall kunna meddelas anser jag raig inle kunna biträda lagrådels raening att de skall sararaanföras med övriga bestämmelser om överklagande som tagits upp i det remitterade förslaget.

Lagrådet förordar att andra ledet av punkten 4 i första stycket av 34 § såsom överflödigt skall ulgå. Jag ansluter mig lill lagrådets uppfattning i det avseendet. Härutöver förordar lagrådet en annan lagteknisk utformning av de regler som denna paragraf innehåller. Enligt min mening blir reglerna raer överskådliga om huvudraönstret i det reraitlerade förslaget behålls. Däremot anser jag alt reglerna i viss utsträckning bör omarbetas redaktionellt med utgångspunkt från lagrådets förslag.

Som lagrådet uttalar innebär beslämraelsen i 36 § första stycket andra punkten atl medgivande alt ta vård om egendomen redan före tillträdesdagen kan lämnas först sedan inrop på auktion ägt rum. Från den synpunkten är det, som lagrådet också påpekar, inle fråga om ett försäljningsvillkor i egentlig mening. Eftersom möjligheten alt i förtid ta vård om den fastighet som skall bjudas ut på auktionen i många fall är av betydelse för spekulanterna, är det emellertid enligt rain raening naturligt all angivandel av den lagliga tillträdesdagen i sakägarförteckningen innefattar en erinran ora denna raöjlighet (jfr 30 g första stycket i det remitterade förslaget). Med hänsyn härtill finner jag det lärapligt att den nämnda beslämraelsen har sin plats i anslut-

574 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ning till regeln ora den lagliga tillträdesdagen. Lagrådels förslag till omplacering av bestämmelsen kan jag alltså inte ansluta mig till.

Tre ledamöter av lagrådet hemställer att bestäramelserna i 36 g andra stycket får utgå. Vad som har anförts i anslutning därtill ger mig anledning att framhålla följande. Förordnande enligt 8 eller 9 g gäller frara lill den dag då köparen har blivit berättigad tillträda fastigheten. Under den tid sådant förordnande gäller uppbär ÖE eller syssloraannen sådan s. k. civil avkastning av fastigheten varom här är fråga. I den mån avkastning faktiskt uppbärs före auktionen bör den redovisas i sådan lid att den kan tas i beaktande vid upprättande av sakägarförteckningen (jfr 10 g). Ett förordnande enligt 36 g andra stycket andra punkten innebär att avkastning som ÖE eller syssloman uppbär efter auktionen lillkoramer köparen sedan han rättsligen tillträtt fasligheten. Förordnandet innebär emellertid också att avkastning sora skulle ha uppburits av ÖE eller syssloman men som inte har flutit in tiUkoraraer köparen. Sora framgår av remissprolokollet medför detta att ÖE befrias från uppgiften atl efter auktion driva in arrendeavgifter, hyror o. d. Detta gäller oavsett ora uteslående fordringar belöper på liden före eller efter auktionen. En fördel utöver den nu näranda är att avicaslning sora har förfallit före tillträdesdagen raen som flyter in först därefter, ora elt förordnande som det näranda har getts, inte behövcT föranleda komplikationer såsom förnyat fördelningssararaanlräde ra. ra. Vad jag nu anfört ger vid handen att jag inte kan ansluta mig lill uppfattningen atl beslämraelsema i 36 g andra stycket bör utgå. I enlighet med vad som antyds i lagrådsprotokoUet finner jag emellertid att regeln i första punklen i stycket kan ges den utformningen alt ifrågavarande raedel kan förordnas skola tillkomraa köparen sedan han tillträtt fastigheten, varmed då avses den dag då han blivit berättigad att tillträda denna (jfr 46 g). Uppenbart är atl frågan huruvida förordnande sora här avses skall meddelas bör tas upp till behandling på bevakningssararaanträdet och alt det, ora förordnande ges, vid auktionen klart bör anges som ett köpevillkor att avkastning skall tillkomma köparen. Atl •— som en ledamot av lagrådet förordar i anslutning till 31 g i det reraitlerade förslagel — i lagen ange all det i sakägarförteckningen skall erinras ora ell givet sådant förordnande finner jag inle nödvändigt.

Vad lagrådet förordar rörande utforraningen av 37 § vill jag inle motsätta mig. Jag vill framhålla all formuleringen av första stycket inte kan anses utesluta att avvikelse sker från de legala auklionsvillkoren på begäran av en sakägare, om ingen annans rätt berörs av avvikelsen eller om de sakägare vilkas rätt kan beröras lämnar sitt saratycke lill denna.

Lagrådets förslag till redaktionella ändringar i 39 § andra och fjärde styckena anser jag böra godtas. Däreraot kan jag inle ansluta raig lill förslagel att bestämraelserna ora handpenning i 41 g andra stycket i del reraitlerade förslaget flyttas till förevarande paragraf. Bestäramelserna i det avseendet bör enligt min mening såsom i det remitterade förslaget ha sin plats i an-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 575

slutning till huvudregeln beträffande erläggande av handpenning rid inrop (jfr 41 g).

I fråga om bestämmelserna i 40—43 §§ förordar lagrådet en betydande omdisponering. Delta föranleder raig att beträffande uppläggningen i det reraitlerade förslaget av bestämmelserna i paragraferna påpeka följande. I 40 g har tagits in bestäraraelser rörande den prövning som skall äga rum innan inrop på auktion får godtas. 41 g upptar regler om betalning av handpenning och köpeskilling. I 42 g har samlats bestämmelser som reglerar förfarandet när en hållen auktion inte har lett lill godtagbart inrop eller inrop sora har skett på auktion har blirit ogiltigt, 43 g innehåller reglema om vad inropare får vidkännas, om han inle fullföljer sitt inrop genora alt i rätt lid erlägga köpeskillingen. Enligt min mening kan sådana anmärkningar inte riktas raot denna uppläggning att den nu bör frångås. Den förordade omdisponeringen bör sålunda enligt min mening inle genomföras. Sora jag nyss antydde anser jag att bestäraraelserna ora handpenning vid successiva ulrop i fall sora avses i 39 g bör stå kvar i 41 g andra styckel. Vad sora i 42 § tredje stycket första punkten sägs om motsvarande tillämpning av 18—41 gg fyller funktionen alt ange att raan, när ny aktion skall hållas, raed den raodifikation sora följer av styckets andra punkt får iaktta det förfarande som tillämpades beträffande föregående auktion. Enligt min mening kan della inte anses som så självklart alt hänvisningen, sora lagrådet förordar, bör ulgå. Däremot delar jag lagrådets uppfattning, att hänrisningen i 43 sista stycket kan ulgå. Jag förordar härutöver vissa redaktionella ändringar av de olika beslämraelsema i förevarande paragrafer.

Som framgår av vad jag har anfört i anslulning lill 36 g kan jag inte biträda lagrådets mening att en bestämmelse raotsvarande första stycket andra punkten i näranda paragraf skall föras in i första stycket av 46 §.

Lagrådet heraställer att den i 46 g första styckel upptagna beslämraelsen beträffande inroparens ansvar för ägares förpliktelser skall utgå och ersättas raed en bestämraelse i 47 g sista styckel ora att köparen har att uppfylla tidigare ägares åligganden raot rättighetshavaren i den raån de skall fullgöras efter det att han blivit berättigad alt tillträda fasligheten. Enligt rain mening är det en fördel alt det, som i del remitterade förslagel, finns en generell regel som klarlägger att det i fråga om köpares ansvar för ägares skyldigheter är tillträdesdagen och inte auktionsdagen som är avgörande. Jag biträder därför inte lagrådels mening att regeln i 46 g första styckel bör ersättas med en bestämraelse som enbart tar sikte på köparens ansvar för ägares förpliktelser gentemot rättighetshavare. Jag anser sålunda att det remitterade förslaget i nämnda avseende bör vidhållas. Med anledning av vad lagrådet anfört vill jag framhålla alt hänvisningen i 7 kap. 17 g Iredje stycket JB därraed koraraer atl avse, förutora 47 g, också 46 g första stycket andra punkten.

Jag ansluter raig lill vad lagrådet anfört i,anslutning till 47 § fjärde stycket i det remitterade förslaget. Delta stycke bör alltså utgå.

576 KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971

I fråga om bestäramelserna i 49—55 §§, sora avser geraensarat intecknade fastigheter, förordar lagrådet vissa förtydliganden. Vad lagrådet i del avseendet uttalar beträffande 49 g andra stjcket, 50 g, 52 g första stycket punklen 4 och 55 g första stycket föranleder inte någon erinran från rain sida och bör sålunda enligt rain raening beaktas. Lagrådet förordar också att bestäraraelsen i 51 g får ulgå. Sora lagrådet frarahåller bör del utan särskild föreskrift därora stå klart alt, vid försäljning av geraensarat intecknade fastigheter, på bevakningssamnianträdel måste behandlas hur utrop skall äga rum och de frågor sora hänger sararaan därraed. Jag kan alltså ansluta raig till lagrådets raening också i den delen. Enligt 54 g första stycket i det remitterade förslaget skall vid särutrop av gemensarat intecknade fastigheter, ora annat inte avtalas mellan inroparen och borgenären, såväl fordran som är förenad med panträtt på grund av geraensara inteckning sora annan raed panträtt förenad fordran betalas kontant. Även ora denna regel har fördelen alt vara enkel alt tillärapa i de koraplicerade situationer sora kan uppkomraa vid försäljning av geraensamt inlecknade fastigheter, vill jag inte motsätta mig den återgång till gällande rätt, sora lagrådet förordar, och att regeln ora kontantbetalning i de avsedda fallen sålimda begränsas till fordran sora är förenad raed panträtt på grund av geraensara inteckning. Lagrådet föreslår också omfattande ändringar i fråga om den redaktionella utformningen av avsnittet om gemensamt inlecknade fastigheter. Jag anser all lagrådets förslag i den delen bör följas.

Vad lagrådet anfört beträffande bestämraelserna i 56 § ger inte anledning till någon erinran från min sida. Jag godtar också lagrådets förslag ora utforraningen av dem.

I 57—61 §§ i det remitte)-ade förslaget ges bestämmelserna om underhandsförsäljning av faslighet. Med anledning av vad som rid lagrådsgranskningen har uttalats beträffande dem vill jag framhålla följande. I samband raed reraissen till lagrådet gav jag, liksora lagberedningen i sitt belänkande, uttryck för uppfattningen att försäljning under hand av faslighet bör kunna koraraa i fråga i fall då den exekutiva försäljningen rättsligt sett fraraslår sora enkel och då förhållandena även i övrigt är okomplicerade. Jag gav' också uttryck för uppfattningen alt försäljning på auktion även i fortsättningen får ses som det normala sättet för försäljning av ulraätta fastigheter. En ledaraot av lagrådet förordar järakningar i de föreslagna reglerna i syfte atl åstadkoraraa atl denna försäljningsform kommer lill användning i högre grad än vad sora kan fraragå av mina uttalanden och utformningen av reglerna. Vad som anförts i det avseendet ger mig inte anledning alt frångå den grundinställning som jag givit uttryck för i remissprotokollel. Jag vill emellertid framhålla att reglerna är så utformade alt de forraelll öppnar möjlighet atl genomföra underhandsförsäljning i en vidare orafallning. I den raån erfarenheter vinns av försäljningsforraen kan sålunda användningsorarådel successivt vidgas. Vidare vill jag i anslulning lill lagrådsgranskningen under-

KungL Maj:ts proposition nr 20 år 1971 577

stryka det allraänna uttalandet i reraissprolokollel ora att även underhandsförsäljning i princip är en exekutiv försäljning. Innebörden härav är bl. a. att försäljning också i denna form innebär rayndighetsutövning. Delta tar sig uttryck i att ÖE raed tillämpning av föreskrifterna i lagen bestämmer de villkor under vilka försäljningen får ske. I det reraitlerade förslaget har i 58 g samlats de villkor som skall gälla för försäljning under hand. Enligt min raening är det naturligt all dessa bestäraraelser fortfarande är samlade i en paragraf och att denna paragraf, såsora i det reraitlerade förslagel, avslutas raed en erinran om all ÖE har atl fastställa försäljningsvillkor sora behövs utöver dem sora särskilt har angetts. Förslagen till omredigering av bestämraelserna i 57 och 58 gg kan jag alltså inle biträda.

Tre ledaraöler av lagrådet finner det vara önskvärt att det klart ullrycks i lagtexten att köpeskillingen vid underhandsförsäljning måste täcka förmånsberältigade fordringar och kostnaden för förfarandet, i den mån inte borgenären kan få betalning ur andra tillgängliga medel eller avslår från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden avslår från täckning av kostnaden för förfarandet. Vidare förordas en precisering av reglerna i 58 g första och andra styckena om kontantbetalning och om skyldighet för köparen att svara för fordringar. EnUgt rain raening är det inte nödvändigt att det på det förordade sättet ges en föreskrift ora köpeskillingen. Del bör vara tillräckligt atl, som i del remitterade förslaget, ange alt köparen skall svara för de nämnda fordringarna och kostnaden, i den raån avstående från betalning inte sker eller täckning kommer till slånd på annat sätt. Förslagel ora vissa redaktionella ändringar av bestämraelserna i sistnämnda stycken i avsikt atl precisera innebörden av dera finner jag eraeUertid, frånsett vissa järakningar, böra genomföras. Jag kan inte biträda uppfattningen att en uttrycklig bestämraelse ora tillträdesdag bör föras in. Tillträdesdag bör kunna bestäraraas fritt, speciellt raed tanke på fall då fastighetsägaren godkänt försäljningen och köparen är vederhäftig och solid, t. ex. en komraun. En följd av det nu sagda är att reglerna ora betalning i 58 g fjärde stycket andra punklen i det reraitlerade förslaget bör stå kvar ulan ändring i sak. Förslaget att det i lagen skall tas upp en uttrycklig bestäraraelse om att köpehandling skall upprättas anser jag böra följas. Bestäraraelsen bör kunna tas in sora elt första stycke i 59 g. Vid utarbetandet av tillärapningsföreskrifter får närraare övervägas vad sora bör föreskrivas beträffande innehållet i köpehandlingen. Enligt rain raening bör försäljning under hand raot ägarens vilja inte kunna ske i vidare raån än vad sora fraragår av 59 g i det remitterade förslagel och i motiveringen till den där upptagna bestämmelsen. Påpekas kan alt försäljning under hand, sora sker raot ägarens rilja, alltid kan överklagas och alt ett överklagande kan raedföra kompUkationer i skilda hänseenden. Som jag nyss antydde anser jag att 58 g i huvudsak bör ha den utforraning som den har fått i det remitterade förslaget. Jag ansluter mig sålunda inte till uppfattningen alt vissa av bestämmelserna bör föras över till 61 g. Jag anser inte heller att in-

578 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

nehållet i sistnämnda paragraf bör ändras eller att ordningsföljden beträffande bestämmelserna bör kastas om. Föreskriften i 61 g ger utryrame för nytt försök atl sälja fastighet under hand, ora tidigare sådant försök har misslyckats och nytt underha.ndsförfarande inle blir för tidsödande.

Bestämraelserna i 62—70 §§ i förslaget har förts saraman under rubriken "Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet". Bestämraelserna i dessa båda a'seenden har det gemensamt alt de reglerar fall, då utmätning som rör fast egendora kan resultera i försäljning i den ordning sora gäller för utmätt rättighet. Även om det, sora lagrådet påpekar, därutöver inte föreUgger något direkt sakligt saraband raellan de olika regelkora-plexen och inte heller är möjligt att i större utsträckning reglera förfarandet gemensamt, anser jag att nämnda förhållande bör göra det raöjligl alt ha bestäraraelserna intagna under den nämnda gemensararaa rubriken. Till detta ställningstagande raedverkar alt jag, i motsats lill lagrådet, anser alt också den allmänna, för de båda orarådena gemensararaa regeln i 62 § bör behållas. Denna regel fyller enligt rain raening en funktion genora atl klarlägga att de regler ora fastighetsförsäljnirig som tagits upp tidigare i lagen gäller i tillämpliga delar i den raån avvikande bestäraraelser inte ges i det aktuella avsnittet.

Lagrådet föreslår vissa ändringar i 63 och 64 § och i det sararaanhangel också elt tillägg till 82 a g i det reraitlerade förslaget till lag om ändring i UL, vilken paragraf innehåller bestämraelser som har samband med vad sora föreskrivs i de båda nämnda paragraferna i här ifrågavarande lag. Den av lagrådet som ett nytt 2 mom. i 82 a g UL föreslagna regeln avser att utgöra en korapletlering till vad som i det remitterade förslaget har tagits upp i 1 mora. Enligt rain raening har sistnäranda raora. en sådan utforraning att den täcker de fall lagrådet åsyftar med kompletteringen. Förslaget i nu nämnd del kan jag sålunda inte biträda. Däremot anser jag alt lagrådets förslag beträffande 63 och 64 gg i här ifrågavarande lag raedför en förbättring sora, trots att förslaget beträffande 82 a g UL inte följs, raed vissa järakningar bör genoraföras. De järakningar i lagrådets förslag som jag förordar avser 63 g första stycket andra punkten och 64 g andra stycket tredje punklen. Bestäramelserna i dessa punkter bör, såsom i det remitterade förslaget, föras sararaan i 66 §. Jag föreslår vidare att i 64 g sora ett tredje stycke tas in en bestämmelse som i det reraitlerade förslaget har sin raotsvarighet i 70 g. Till delta återkommer jag i anslulning till sistnämnda paragraf.

Vad lagrådet förordar beträffande utformningen av bestäraraelserna för fall då andel i fastighet har utraätts — vilka i det remitterade förslaget finns i 67—70 §§ — anser jag böra beaktas raed den inskränkningen att jag inle biträder uppfattningen atl första stycket i 68 g bör placeras sora sista stycke i 67 g. Enligt rain mening bör stycket, med vissa redaktionella ändringar, stå kvar i 68 g. Härigenom kommer, liksom i det remitterade förslaget, 67 g att ange förutsättningarna för att hela fasligheten skall kunna dras in i förfarandet och 68 g att avse fall då indragning har beslutats.

Kungl. ]aj:ts proposition nr 20 år 1971 579

Den i 7Ö 1 i det remitterade förslaget upptagna regeln att ÖE, när försäljning sora avses i 64 g har skett, skall utfärda köpebrev kritiseras av lagrådet. Syftet raed föreskriften är att förvärvaren raed en av ÖE utfärdad handling skall kunna styrka sitt förvärv utan att behöva anskaffa auktionsprotokoll och lagakraftbevis eller andra handlingar. En föreskrift sora tillgodoser delta syfte anser jag läraplig. Mot bakgrunden av vad lagrådet uttalar förordar jag eraeUertid att föreskriften placeras som ett sista stycke i 64 g och får den utforraningen att ÖE, när försäljning har skett enligt första stycket i paragrafen, under angivna förutsättningar skall utfärda köpehandling.

Det sist sagda innebär att jag ansluter mig till lagrådels mening att 70 g bör ulgå. Eflersora jag i det föregående i enlighet raed förslag av lagrådet har förordat att innehållet i 71 § flyttas tiU 2 g, får detta till följd att 72—74 §§ i det remitterade förslaget i stället får betecknas 70—72 gg.

Av vad jag anförde i anslutning till 33 g fraragår alt jag inte biträder lagrådets uppfattning alt bestämraelserna i tredje stycket i paragrafen skall föras över till 73 § i det reraitlerade förslaget.

Lagrådets förslag beträffande punkterna 1—3 i övergångsbestämmelserna och vad sora från lagrådets sida fraraförs i anslutning till dera föranleder inte någon erinran från rain sida. Förslagen bör sålunda enligt rain raening följas. Jag delar däremot inle lagrådets uppfattning att punklen 8 bör fogas till punkten 6.

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

Sora fraragår av vad jag i det föregående har anfört i anslutning till 63 och 64 gg i förslaget till lag ora exekutiv försäljning av fast egendora delar jag inte lagrådets uppfattning att i82 a § skall inskjutas ett nytt raoment.

Lagrådet förordar alt det i 91 a § i mora. anges, att föreläggande som avses i raoraentel skall raeddelas endast ora skäl föreligger därtill. Enligt lagrådets mening bör vidare bestämmelsen i andra punkten i samraa raoment utvidgas till atl avse pantförskrivning. Jag vill inte motsätta mig lagrådets förslag i dessa avseenden. Jag anser också att raoraentel, frånsett viss järakning av inledningsorden, kan ges den utforraning sora lagrådet föreslår.

I fråga om 209 och 213 §§ förordar lagrådet vissa ändringar. I sakligt hänseende avviker lagrådets förslag från det remitterade förslaget endast såvitt avser föreskriften i 209 g att ÖE:s utslag i vissa fall skall översändas till part. I övrigt innefattar lagrådels förslag redaktionella ändringar i avsikt att förtydliga bestäramelserna. Jag anser att lagrådets förslag i näranda avseenden bör beaktas. Jag rill i sararaanhangel erinra ora att fullföljdsbestäranielserna i UL i sin helhet koraraer alt bli föreraål för översyn under pågående arbete på en ny utsökningsbalk.

580 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971

Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen

Lagrådet föreslår vissa redaktionella ändringar i 1 och 3 §§. Jag anser alt lagrådets förslag är ägnade att förtydliga bestäraraelserna och förordar därför att förslagen följs. Jag kan också ansluta raig till lagrådels förslag att en forraell ändring genoraförs i 2 §.

Jag vill understryka, atl de ändringar sora sålunda föreslås inte i något avseende innebär all det remitterade förslagel frångås i sak. Vad som vid remissen till lagrådet uttalades i anslutning till ändringarna gäller alltså även om den förordade omredigeringen sker. Särskilt bör framhållas alt ändringen i 2 g inte raedför någon avvikelse från vad jag vid remissen uttalade i fråga om vilka handUngar sora borgenären skall förete när betalning söks ur fast egendora på grund av panträtt. Ändringen i 2 g avser att klarlägga alt bevis ora panträttsupplåtelsen skall företes, ora pantförskrivningen inle har skett i det skriftliga fordringsbevisel. Pantbrev behöver endast företes, ora panträtten bestrids under förfarandet.

Fiirslaget till lag om ändring i konkurslagen

Lagrådets förslag beträffande 24 § första stycket andra punkten bör enligt rain mening följas. Däreraot anser jag inte de redaktionella järakningar sora lagrådet föreslår beträffande 29 och 33 §§ vara nödvändiga.

I enlighet med vad lagrådet påpekar bör en ändring motsvarande den som föreslås i 71 g sjätte stycket göras också i 73 § andra stycket.

Lagrådets förslag beträffande utformningen av 195 § första styckel bör enligt rain raening följas.

Hänrisningen till 31 g JP i punkten 3 i övergångsbestämmelserna bör, sora lagrådet frarahåller, ändras till 34 g. Jag ansluter raig till lagrådets förslag beträffande punkten 4.

Förslaget tiU lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Liksom i fråga om motsvarande föreskrift i 2 g i förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL) anser jag att föreskriften i 2 g i här ifrågavarande lag bör behållas. Vad lagrådet ullalar beträffande 1 och 2 §§ i lagen kan jag alltså inte ansluta mig till.

Lagrådet förordar en oradisponering av föreskrifterna i 20—23 §§ sora ansluter till vad lagrådet har föreslagit beträffande den redaktionella utforni-

KungL Maj.ts proposition nr 20 år 1971 581

ningen av 40—43 gg FfL. På de skäl sora jag anförde i anslutning till sistnäranda paragrafer anser jag alt den uppläggning sora bestämmelserna i 20—23 gg i förevarande lag har enligt det remitterade förslaget inle bör frångås. Jag ansluter mig inte heller till lagrådels förslag att sista styckel i 24 § bör föras över till den följande paragrafen.

Även i andra avseenden än vad som fraragår av lagrådets uttalanden bör föreskrifterna i förevarande lagförslag i redaktionellt hänseende anpassas till vad sora nu föreslås beträffande utformningen av raotsvarande bestäraraelser i FfL.

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

En regel ora exekutiv underhandsförsäljnings inverkan på den sålda fastighetens inleckningsförhållanden har i det reraitlerade förslaget tagils upp i ett andra stycke av 6 kap. 15 §. Med denna placering kunde ingrepp i 12 och 13 gg i samraa kap, raed de relativt invecklade besläramelser sora ges i dessa paragrafer undrikas. Lagrådet förordar eraeUertid att den näranda regeln i stället tas in som ett tredje stycke i 12 §, Följs detta förslag uppnås fördelen, att reglerna om när inteckning helt eller delvis blir utan verkan till följd av exekutivt förfarande förs samraan i 12 och 13 gg. Med hänsyn härtill och då den av lagrådet förordade utformningen av regeln inte innebär något ingrepp i de bestämmelser som nu finns i dessa paragrafer vill jag inte motsätta mig förslaget. Det bör understrykas att den föreslagna ändringen är redaktionell och inte innebär att det remitterade förslaget frångås i sak.

19 kap. 21 § första stycket bör kunna utforraas på det sätt lagrådet föreslår.

Utöver vad som har nämnts i del föregående bör vissa redaktionella ändringar i lagförslagen vidtas.

Hemställan

Jag heraställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att antaga

1) lag om exekutiv försäljning av fast egendom,

2) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

3) lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808),

4) lag om ändring i rättegångsbalken,

5) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

6) lag om ändring i ackordslagen (1970: 847),

7) lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m..

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 583

Innehållsförteckning

Propositionen....................................................................... .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll......................................... 1

Lagförslag........................................................................... .... 3

Förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom............. 3

Förslag till lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s, 1)....... .. 21

Förslag till lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)........... .. 46

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken........................... .. 48

Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)................ .. 49

Förslag till lag om ändring i ackordslagen (1970: 847)............... .. 57

Förslag till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m,m............ 58

Förslag till lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt

till luftfartyg................................................................... 63

Förslag till lag om ändring i förordningen (1877: 31 s, 51) om nya utsöknings
lagens ikraftträdande och vad i avseende därå iakttagas skall.. 64

Förslag till lag om ändring i jordabalken................................... 65

Förslag tiU lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272).... .. 69

Utdrag av statsrådsprotokollet den 14 maj 1970 ...................... 70

1. Inledning....................................................................... 70

2. Allmän motivering........................................................... 72

2.1 Panträtt i fast egendom............................................. 72

2.1.1 Nuvarande ordning............................................. .. 72

2.1.2 Den i JB föreslagna ordningen............................... 73

2.2 Allmänna synpunkter på lagstiftningen om fastighetsexekution .... 77

2.2.1 Den nuvarande ordningen.................................... .. 77

2.2.2 Lagberedningens förslag...................................... .. 79

2.2.3 Remissyttrandena.............................................. .. 82

2.3 Inledande av exekution i fast egendom.......................... .. 85

2.3.1 Gällande rätt..................................................... 85

2.3.2 Den i JB föreslagna ordningen............................... 87

2.3.3 Lagberedningen................................................. .. 87

2.3.4 Remissyttrandena.............................................. .. 94

2.4 Exekution av villkorad äganderätt till fastighet................. . 100

2.4.1 Gällande rätt.................................................... . 100

2.4.2 Lagberedningen................................................. 100

2.4.3 Remissyttrandena.............................................. 102

2.5 Exekution pä grund av gemensam inteckning.................. 103

2.5.1 Gällande rätt ................................................. . 103

2.5.2 Den i JB föreslagna ordningen ........................... . 104

2.5.3 Lagberedningen .............................................. . 104

2.5.4 Remissyttrandena.............................................. . 106

2.6 Exekution i andel av fastighet..................................... . 107

2.6.1 Gällande rätt.................................................... . 107

2.6.2 Den i JB föreslagna ordningen............................... . 107

2.6.3 Lagberedningen................................................. . 107

2.6.4 Remissyttrandena.............................................. . 109

584 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

2.7 Ägarhypotek............................................................ . 109

2.7.1 Gällande rätt..................................................... . 109

2.7.2 Den i JB före:>lagna ordningen............................. . 110

2.7.3 Lagberedningen................................................. 110

2.7.4 Remissyttrandena.............................................. . 112

2.8 Beskrivning och värdering av utmätt fastighet m,m.......... 114

2.8.1 Gällande rätt..................................................... 114

2.8.2 Lagberedningen................................................. 114

2.8.3 Remissyttrandena.............................................. . 116

2.9 Kungörelse och underrättelse om fastighetsauktion......... . 121

2.9.1 GäUande rätt.................................................... . 121

2.9.2 Lagberedningen................................................. . 122

2.9.3 Remissyttrandena.............................................. . 124

2.10 Tidsfrister i mål om utmätning m.m 127

2.10.1 GäUande rätt................................................... . 127

2.10.2 Lagberedningen................................................ . 128

2.10.3 Remissyttrandena............................................. . 130

2.11 Former för realisation av utmätt fast egendom....................................................................... . 135

2.11.1 Gällande rätt................................................... 135

2.11.2 Lagberedningen................................................ 135

2.11.3 Remissyttrandena............................................. 137

2.12 Exekutiv försäljnings inverkan på inteckningar................................................................... 141

2.12.1 Gällande rätt................................................... 141

2.12.2 Den i JB föreslagna ordningen.............................. 141

2.12.3 Lagberedningen................................................ 142

2.12.4 Remissyttrandena............................................. 145

2.13 Exekutiv försäljninjjs inverkan på rättigheter 146

2.13.1 Gällande rätt................................................... . 146

2.13.2 Lagberedningen................................................ 147

2.13.3 Remissyttrandena............................................. 149

2.14 Departementschefen 155

2.14.1 Allmänna synpunkter......................................... 155

2.14.2 Inledande av exekution i fast egendom................. 156

2.14.3 Exekution av villkorad äganderätt till fastighet........ 162

2.14.4 Exekution på grund av gemensam inteckning.......... 166

2.14.5 Exekution i andel av fastighet............................. 168

2.14.6 Ägarhypotek.................................................... 171

2.14.7 Beskrivning och värdering av utmätt fastighet m.m. 173

2.14.8 Kungörelser och underrättelser om fastighetsauktion m.m. 178

2.14.9 Tidsfrister i mål om utmätning m.m....................... 181

2.14.10 Former för realisation av utmätt fast egendom...... l85

2.14.11 Exekutiv auktions inverkan på inteckningar........... 191

2.14.12 Exekutiv aiditions inverkan på rättigheter............. 192

3. Motivering till framlagda lagförslag..................................... 195

3.1 Förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom 195

3.2 Förslaget till lag om ändring

3.3 Förslaget till lag om ändring

utsökningslagen (1877: 31 s. 1) 287

lagsökningslagen (1946: 808).. 338

3.4 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken............... 344

3.5 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225).... 344

3.6 Förslaget till lag om ändring i ackordslagen.................... 360

3.7 Förslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m,m 360

Kungl. Maj.-ts proposition nr 20 år 1971 585

3.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg 372

3.9 Förslaget tiU lag om ändring i förordningen (1877: 31 s, 51) om nya utsökningslagens ikraftträdande och vad i avseende därå iakttagas skall.... 373

3.10 Förslaget till lag om ändring i jordabalken...................... 373

3.11 Förslaget till lag om ändring i uppbördsförordningen...................................................... 377

4. Hemställan.................................................................... 377

Bilagor:.............................................................................. 379

Bilaga 1. Lagberedningens lagförslag...................................... 379

Bilaga 2. De remitterade lagförslagen..................................... 443

Utdrag av lagrådets protokoll den 10 december 1970.................. . 520

Utdrag av statsrådsprotokollet den 29 januari 1971 ................... . 569

MARCUS BOKTR. STHLM mi 700351