Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1971       Prop. 1971:158

Nr 158

Kungl. Maj:ts proposition angående vissa beslut fattade av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1970 vid dess femtiofemte samman­träde (åttonde sjöfartskonferensen); given Stockholms slott den 22 okto­ber 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden,

dels föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

dels inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande departe­mentschefen förordat.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF

BENGT NORLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställs riksdagen vissa konventioner och rekom­mendationer i sjöfartssociala frågor, som antagits av Internationella ar­betsorganisationen (ILO) vid dess åttonde sjöfartskonferens år 1970, för godkännande resp. yttrande, nämligen konvention (nr 133) om be­sättningens bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser), rekommen­dation (nr 140) om luftkonditionering i besättningens bostäder och vissa andra utrymmen ombord på fartyg, rekommendation (nr 141) om kon­troll av skadligt buller i besättningens bostäder och arbetsutrymmen om­bord på fartyg, konvention (nr 134) om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk och rekommendation (nr 142) i samma ämne samt rekommenda­tion (nr 137) om yrkesutbUdning av sjöfolk, rekommendation (nr 138) om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn och rekommendation (nr 139) om sysselsättningsproblem på grand av teknisk utveckling ombord på fartyg.

1    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 15S

 

Prop. 1971:158

Utdrag av protokollet över konununikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 22 oktober 197L

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena "WICKMAN, statsråden ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmä­ler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa beslut som fattats av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1970 vid dess femtiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen) och anför.

Inledning

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 in­trädde Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Geneve,

I propositionen 1971: 5 angående vissa vid ILO:s femtiofjärde sam­manträde fattade beslut (SoU 1971: 2, rskr 1971: 65) har redogörelse senast lämnats för dels de skilda formerna för beslut som fattas av ILO:s beslutande församling — Internationella arbetskonferensen — nämligen konvention, rekommendation och resolution, dels de olika förpliktelser som åligger medlem av ILO, däribland skyldigheten att underställa vid konferenssammanträde antagna konventioner och rekommendatio­ner vederbörlig myndighet (i Sverige riksdagen) för lagstiftnings- eller andra åtgärder m, m.

Det bör tilläggas att sammanträde med Internationella arbetskonfe­rensen enligt artikel 3 i ILO:s stadga skall hållas vid behov, dock minst en gång varje år.

Intemationella arbetskonferensen har — vid sidan av de årliga all­männa konferenserna — vid olika tillfällen behandlat frågor om sjö­folkets arbetsförhållanden. Sju sammanträden — sjöfartskonferenser — har före år 1970 sålunda hållits, som uteslutande avsett sådana frågor. De fem första av dessa konferenser hölls år 1920 i Genua, åren 1926 och 1929 i Geneve samt — två gånger — år 1936 också i Geneve (prop, 1937: 184, 2LU 1937: 34, rskr 1937: 236 samt 1938: 223 och 239,

 

Prop. 1971:158                                                                        3

2LU 1938: 52 och 59, rskr 1938: 304 och 448), De två därpå följande sjöfartskonferenserna — den sjätte och den sjunde — ägde ram år 1946 i Seattie (prop, 1947: 321, 2LU 1947: 49, rskr 1947: 447, prop, 1952: 170, 2LU 1952: 44, rskr 1952: 392 och prop, 1961: 163, 2LU 1961: 61, rskr 1961: 362) resp, år 1958 i Geneve (prop, 1959: 78, 2LU 1959: 19, rskr 1959: 177 och förut angivna prop, 1961: 163 samt prop, 1959: 120, 2LU 1959: 31, rskr 1959: 278), Vissa sjöfartssociala frågor behandlades vid ILO:s allmänna konferens år 1949 (trettioandra sammanträdet) i Geneve (prop, 1950: 207, 2LU 1950: 34, rskr 1950: 238),

InternationeUa arbetskonferensens femtiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen) hölls i Geneve under tiden den 14—31 oktober 1970, Konferensen hade föregåtts av en i Genua i september 1969 hål­len förberedande teknisk konferens mellan regerings-, redare- och sjö­folksrepresentanter från 27 länder. Vid sistnämnda konferens utarbeta­des vissa preliminära texter avsedda att tjäna som underlag för arbetet vid sjöfartskonferensen i Geneve, I denna konferens deltog representan­ter för 65 av organisationens 121 medlemsstater jämte många mellan-statiiga och internationella icke-statliga organisationer. Det stora fler­talet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer, dvs, två rege­rings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud, Sverige deltog i sam­manträdet med en fullständig delegation.i

Konferensens dagordning upptog följande ämnen,

I, Generaldirektörens rapport,

II, Besättningsbostäder,

III,     Rekommendation nr 109, punkten 2 (om minimigrundlön) — upp­räkning av de år 1958 till 25 pund eller 70 dollars angivna lönebelop­pen till de värden som f, n, svarar mot dessa belopp, varvid hänsyn skall tas uteslutande till minskningen av penningvärdet sedan år 1958,

IV,     Problem med anledning av teknisk utveckUng och modernisering ombord på fartygen avseende

 

a)    åtgärder för rekrytering anpassade till prognoser om sysselsättning till sjöss,

b)    grundutbildning och efteratbildning för sysselsättning till sjöss och

1 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 september och den 2 oktober 1970 deltog följande personer i konferensen, nämligen

för Sveriges regering: såsom ombud sjösäkerhetsdirektören Göran Steen, sjöfartsverket, och kanslirådet i kommunikationsdepartementet Äke Hartvig samt såsom experter avdelningsdirektören hos sjöfartsverket Per Eriksson, tillika ersättare för regeringsombuden, och skolkonsulenten hos skolöversty­relsen Allan Carlsson;

för redarna: såsom ombud verkställande direktören i Sveriges Redareför­ening Nils Grenander samt såsom experter dåvarande vice verkställande di­rektören i föreningen Douglas Forssblad och lektorn vid sjöbefälssfcolan i Malmö Solve Arvedson, Rederiföreningen för mindre fartyg;

för sjöfolket: såsom ombud förbundssekreteraren i Svenska Sjöfolksför­bundet Gustaf Klang samt såsom experter sekreteraren i Landsorganisatio­nen i Sverige Thorbjörn Carlsson, verkställande direktören i Sveriges Far­tygsbefälsförening Stig Wiebe och verkställande direktören i Svenska Maskin­befälsförbundet Knut Hadrup

 

Prop. 1971:158                                                                     4

c) verkan på sysselsättningsnivån när det gäller sjöfolk, inklusive åt­gärder mot arbetslöshet.

V. Förebyggande av olycksfall ombord på fartyg tiU sjöss och i
hamn.

VI. Yrkesutbildning av sjöfolk.

VII. Sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn.

Följande av konferensen fattade beslut, som hänför sig tUl punkterna II och IV—VII på dagordningen, skaU i enlighet med artikel 19 av ILO:s stadga underställas riksdagen, nämligen

1)    konvention (nr 133) om besättningens bostäder ombord på fartyg (tiU'äggsbestämmelser),

2)    rekommendation (nr 140) om luftkonditionering i besättningens bostäder och vissa andra utrymmen ombord på fartyg,

3)    rekommendation (nr 141) om kontroU av skadligt buller i besätt­ningens bostäder och arbetsutrymmen ombord på fartyg,

4)    konvention (nr 134) om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk,

5)    rekommendation (nr 142) i samma ämne,

6)    rekommendation (nr 137) om yrkesutbildning av sjöfolk,

7)    rekommendation (nr 138) om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn,

8)    rekommendation (nr 139) om sysselsättningsproblem på grand av teknisk utveckling ombord på fartyg.

Den slutliga omröstningen vid konferensen om instrumenten utföll så, att ingen av de röstande röstade mot eller nedlade sin röst. Samtiiga instrument antogs således enhäUigt.

Texterna på engelska och svenska till nämnda åtta instrument torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilagor 1—8. En särskild bilaga med förteckning över samtUga resolutioner som antagits vid konferen­sen torde även få fogas till protokollet (bilaga 9).

Jag redovisar i fortsättningen först remissbehandlingen i ärendet. Jag redogör därefter för de tre instrument som avser förhållanden i fråga om besättningens bostäder ombord på fartyg m. m., och de båda in­strumenten om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk, vardera grup­pen i ett sammanhang, samt därnäst var för sig rekommendationerna om yrkesutbildning av sjöfolk, om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn samt om sysselsättningsproblem för sjöfolk på grund av teknisk utveck­ling. Vid denna behandling redogörs för yttranden över resp, instru­ment, I anslutning till denna redogörelse över instrumenten och yttran­dena redovisas under ett särskUt avsnitt för vissa yttranden i vad de avser flera instrament.

Jag vUl i detta sammanhang som en orientering till riksdagen också ta upp en fråga som har samband med en av resolutionerna, nämUgen resolution (nr XII) om minimigrundlön för matroser. Resolutionen hän­för sig till dagordningens punkt III och torde i översättning få fogas till statsrådsprotokollet (bilaga 10).

 

Prop. 1971:158                                                                      5

Remissyttranden

Yttranden över samtUga konventioner och rekommendationer har avgivits av socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, ILO-kommittén, sjö­fartsverket, Sveriges redareförening. Rederiföreningen för mindre far­tyg. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska maskinbefälsför­bundet och Svenska sjöfolksförbundet. Sjöfartsverket har inhämtat ytt­randen från statens järnvägar samt från riksförsäkringsverket och sta­tistiska centralbyrån, de båda sistnämnda vad avser konventionen nr 134 och rekommendationen nr 142, Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp, som sjöfartsverket berett tillfälle att inkomma med synpunkter, har ej yttrat sig.

Dessutom har yttranden över följande instrument avgivits av vissa re­missinstanser, nämligen

över konventionen nr 134 och rekommendationerna nr 140—142 av nämnden för internationella hälsovårdsärenden (NIH), statens institut för folkhälsan och arbetsmedicinska institutet,

över rekommendationen nr 138 av handelsflottans välfärdsråd,

över rekommendationen nr 139 av arbetsmarknadsstyrelsen,

över rekommendationerna nr 137 och 139 av universitetskanslerämbe­tet och skolöverstyrelsen,

över konventionen nr 134 samt rekommendationerna nr 137—138 och nr 141—142 av fiskeristyrelsen samt

över rekommendationen nr 141 av Stiftelsen Svensk skeppsforskning.

Stiftelsen, som beretts tillfälle att också yttra sig över konventionerna nr 133 och nr 134 samt rekommendationerna nr 140 och nr 142, har inte yttrat sig över dessa instrument, emedan de ligger utanför stiftelsens verksamhetsområde,

Sveriges varvsindustriförening, som beretts tUlfälle att yttra sig över konventionerna nr 133—134 samt rekommendationerna nr 140—142, har inte yttrat sig,

Sveriges fiskares riksförbund, som beretts tillfälle att yttra sig över konventionen nr 134 samt rekommendationerna nr 137—138 och nr 141—142, har ej begagnat sig därav,

I inget av de avgivna yttrandena har avstyrkts att konventionerna ratificeras eller att rekommendationerna beaktas i svensk lagstiftning och praxis på området.

 

Prop. 1971:158                                                                     6

1—3. Konventionen (nr 133) om besättningens bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser), rekommendationen (nr 140) om luftkonditio­nering i besättningens bostäder och vissa andra utrymmen ombord på fartyg samt rekommendationen (nr 141) om kontroll av skadligt buller i besättningens bostäder och arbetsutrymmen ombord på fartyg

Frågan om besättningens bostäder i fartyg behandlades senast av ILO:s allmänna konferens år 1949 vid dess trettioandra sammanträde. Konferensen antog då konventionen (nr 92) angående besättningens bostäder å fartyg (reviderad 1949) (förat nämnda prop, 1950: 207), Sverige har ratificerat konventionen (SÖ 1950: 110),

Ättonde sjöfartskonferensen antog konventionen (nr 133) med samt­liga avgivna 181 röster. Rekommendationen (nr 140) och rekommenda­tionen (nr 141) antogs vardera med samtiiga avgivna 184 röster.

Konventionens och rekommendationernas huvudsakliga innehåll

Konventionen är tillämplig på varje sjögående fartyg med en bruttodräktighet av minst 1 000 registerton, som yrkesmässigt nyttjas till transport av last eller passagerare eller nyttjas i annan kommersiell verksamhet. Den är också tiUämplig på bogserfartyg och på bl, a, fartyg mellan 200 och 1 000 ton under föruts'ättning att så är rimligt och ut-förbart. Konventionen är ej tiUämplig på bl, a, fartyg, som nyttjas till fiske eller på bärplansfartyg och svävare. Undantag från konventionens bestämmelse får göras bl, a, beträffande färjor, matarfartyg ("feeder-fartyg") och liknande fartyg, som ej är ständigt bemannade med en enda permanent besättning, samt vissa andra fartyg,

I fråga om fartyg, på vilka konventionen är tUlämplig, skall iakt­tas vissa bestämmelser i 1949 års reviderade konvention angående be-sättningsbostäder, nämligen del II om planläggning av tillsyn å besätt­ningens bostäder och del III om sådana bostäder. Utöver förut an­givna undantag får ytterligare undantag göras under vissa vUlkor (arti­kel 1 mom, 6 och artikel 12),

Konventionens materiella bestämmelser om bostäderna för besätt­ningen finns i artiklarna 5—11, De är detaljerade och varierar till inne­håll alltefter såväl de olika kategorierna ombordanställda som fartygens storlek och typ.

Konventionen innehåUer vidare bestämmelser om dess tillämpning på existerande fartyg och sedvanliga slutbestämmelser. Om dessa senare bör anges att konventionen träder i kraft tolv månader efter det den ratificerats av tolv medlemmar, som var och en har en handelsflotta över 1 milj, ton brutto. Minst fyra av dessa medlemmar skall var och en ha en handelsflotta om minst 2 mUj, ton brutto,

I  rekommendationen nr  140  anges att besättningens bo-

 

Prop. 1971:158                                                                     7

städer i nya fartyg om minst 1 000 ton brutto bör utrustas med luft­konditionering. Samma gäller också radiohytt och kontrollrum för ma­skineriet. Fartyg, som regelbundet nyttjas i fart där klimatförhållandena gör luftkonditionering onödig, är undantagna. Enligt rekommendationen bör undersökas om ej nya fartyg under 1 000 ton och existerande fartyg som byggs om kan utrustas med luftkondhionering. Rekommendationen anger vissa riktlinjer om konstruktionen av luftkonditioneringssystemet. Enligt rekommendationen nr 141 bör genom forskning av bullerproblemet ombord på fartyg skaffas fram och ställas samman data för kriterier och normer på området. Med ledning av denna forsk­ning bör utfärdas föreskrifter om reduktion av och skydd för sjöfolket mot skadligt buller i fartygen. Rekommendationen anger vissa riktlinjer om åtgärdernas omfattning.

Svenska bestämmelser

Bestämmelser i de ämnen som konventionen och rekommendationerna omfattar finns dels i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg och i kungörelsen (1965: 908) med tillämpningsföreskrifter till lagen, dels i följande av sjöfartsverket beslutade författningar, nämligen kungörelsen (1970: A 4) om bostäder och ekonomilokaler m, m, på fartyg, kungö­relsen (1971: A 3) om ingivande av fartygsritningar m, m, och kungö­relsen (1969: A 4) med föreskrifter om personlig skyddsutrustning mot buller, dels i verkets anvisningar (1971: A 14) om skydd mot olycksfall och ohälsa på fartyg,

Lagen 1965: 719 och i huvudsak också kungörelsen 1965: 908 inne­håller rambestämmelser, medan föreskrifter om detaljer är samlade i de av sjöfartsverket givna bestämmelserna. Dessa är utfärdade med stöd av 1965 års lag och kungörelse.

Yttrandena

När det gäller konventionen erinrar sjöfartsverket om att Sverige tidigare biträtt 1949 års reviderade konvention om besättnings­bostäder och anpassat lagstiftningen tUl denna. De svenska.bestämmel­serna är i vissa avseenden strängare än dem i 1949 års konvention. Vid ett biträdande av den nya konventionen erfordras ej ändring i lagen 1965: 719 eller i kungörelsen 1965: 908 men väl i sjöfartsverkets kun­görelse 1970: A 4, som dock redan i viss omfattning möter den nya konventionens krav,

I fråga om de materiella bestämmelserna i konventionens artiklar 5—11 anger och kommenterar sjöfartsverket de ändringar i eller tillägg till verkets nämnda kungörelse som är nödvändiga vid en ratificering av konventionen. Ändringarna och tUläggen hänför sig till bestämmelserna

 

Prop. 1971:158                                                         8

i artikel 5 mom, 7 och 8, i artikel 6 mom, 3, i artikel 7 mom, 2 och 3, i artikel 8 mom, 2—5 och 7 samt i artikel 9 mom, 2,

Enligt sjöfartsverket synes ej särskilda hinder finnas för en ratifice­ring av konventionen.

Socialstyrelsen anser att konventionen bör ratificeras endast under förutsättning att detta inte kan få till följd att nuvarande svenska krav på besättningsbostäder sänks. Styrelsen finner det emellertid vara en väsentlig brist att behovet av fullgod ventilation från hygienisk syn­punkt inte beaktats i tillfredsställande omfattning, Sverige bör i anled­ning därav, om så är möjligt, föreslå tilläggsbestämmelse till konven­tionen beträffande ventilation av bostäder i fartyg. Styrelsen medde­lar att den från hygienisk synpunkt inte gör någon skillnad beträffande kraven på bostäder för de olika kategorierna bland besättningen,

Sveriges redareförening framhåller om konventionen att det för den svenska rederinäringen är av intresse att man inte onödigtvis utfärdar bestämmelser som går utöver internationella konventioner.

Föreningen säger sig i princip ej vara motståndare till att de om­bordanställda erhåller rymliga och bekväma bostäder. Föreningen an­ser det dock uppenbart att — medan ILO:s åttonde sjöfartskonferens tagit tillbörlig hänsyn till det mindre och medelstora tonnagets svårig­heter — detta inte skett vid utarbetandet av de svenska besfämmel­serna om bostäder och ekonomilokaler m, m, på fartyg. Dessa bestäm­melser bör därför i samband med ratificeringen av konventionen änd­ras för att bättre överensstämma med dennas regler,

I fråga om rekommendationen nr 140 anför sjöfarts­verket att 48 och 50 §§ i dess kungörelse 1970: A 4 innehåUer bestäm­melser om luftkonditionering. Genom en mindre ändring av 50 § i kungörelsen kan denna anpassas till rekommendationen. Dennas utta­lande om existerande fartyg svarar mot verkets praxis, Sverige bör en­Ugt verket ansluta sig till rekommendationen,

Arbetsmedicinska institutet framhåller att en synnerligen viktig fråga när det gäUer luftkonditionering ombord på fartyg är hur konditione­ringen tekniskt anordnas och att detta gäller alldeles särskilt i de trånga bostadsutrymmen som man här vanligen träffar på. Enligt uppgift är klagomål över luftkonditionering i hytter vanliga. Det klagas därvid över att det är kallt, att det buUrar och drar etc. Dessa frågor har helt allmänt berörts i rekommendationen. Frågan om drag saknas dock. Förslagsvis bör enligt institutet rekommendationen kompletteras härut­innan.

Enligt institutet bör klimatfrågorna ombord och därmed samman­hängande luftkonditioneringsproblem utredas. Utredningen bör ingå som en del av en av institutet vid behandling av ILO-instrumenten nr 134 och 142 föreslagen allmän utredning av sjöfartens hälso- och sä­kerhetsproblem.

 

Prop. 1971:158                                                         9

Om rekommendationen nr 141 framhåller arbetsmedi­cinska institutet att tiUgängUgt material över bullersituationen ombord på fartyg visar att man här har att göra med ett allvarligt problem. Höga bullernivåer förekommer såväl i arbetslokaler som i bostadsut­rymmen. I arbetslokaler såsom maskinrum och verkstäder förekom­mer nivåer långt över gränsen för hörselskaderisk. En undersökning visar att endast 14 "lo av de undersökta maskinbefälen var normal­hörande, 34 "lo hade svåra bullerskador, 42 "jo lätta, 7 "lo hade buller­skador kombinerade med annan hörselskada samt 3 "lo hade hörseined-sättning av annan orsak. Dessa uppgifter talar enligt institutet för sig själva och ger fullt stöd för att rekommendationen bör beaktas även i Sverige.

Institutet påpekar att vad det sagt om behov av utredning om sjö­fartens hälso- och säkerhetsproblem givetvis gäller också för buller­frågorna.

Sjöfartsverket omtalar att verket på grundval av en utredning om bullerförhållanden på fartyg avser att ge ut en rekommendation om högsta godtagbara bullernivåer i fartyg. Utgivandet innebär emeller­tid inte vare sig att hälsoriskerna skulle vara tUlräckligt utredda eller att det tekniska utvecklingsarbetet för att minska buller eller skadorna därav skulle anses färdigt. Lösningen av bullerfrågor ombord kan ske på flera sätt och ej blott genom isolering och andra åtgärder som an­tyds i rekommendationen. Det kommande utvecklingsarbetet kommer att ge svar härpå. Det är enligt verket mycket angeläget att utvecklingen inte hindras genom konkret utformade konstruktiva detaljanvisningar, utan normgivning inom bullerområdet bör ges i form av värden på högsta tUlåtna buUer. Verket tolkar rekommendationen så, att de åt­gärder som där anges endast är avsedda som exempel.

Sjöfartsverket anför i övrigt följande.

Utredning och insamling av buUerdata från svenska fartyg har på­gått och pågår i syfte att få fram bullerkriterier. Fast organisation för samarbete med redare och ombordanställda har inte etablerats, men utredningsunderlag och förslag till buUernormer tillställs bl. a. intres­senter på sedvanUgt sätt för yttrande. — Bullerskadeforskning före­kommer i Sverige men är inte exklusivt inriktad på sjöfart och sker inte i sjöfartsverkets regi. Nordiska maskinbefälsfederationen har emeller­tid år 1964 publicerat en hörselundersökning av maskinbefäl i de nor­diska handelsflottorna. Behovet av specialinriktad forskning beträffan­de sjömän har sin grund i att den som är anställd vid en industri i land har möjlighet att under sin fritid komma ifrån den bullrande miljön, medan sjömannen är utsatt för buller dygnet runt. Huvudansvaret för denna medicinskt inriktade forskning bör vila på annan myndighet än sjöfartsverket. — Ett tekniskt utvecklingsarbete för att minska buller­problemen pågår inom Sverige. Sjöfartsverket följer detta arbete. Sjö­fartsverket har inte utgivit någon information om bullrets inverkan på hörseln och hälsan eller om hur man skyddar sig mot bullerskador.

 

Prop. 1971:158                                                                    10

Sammanfattningsvis framhåller sjöfartsverket att bullerskadeproble­ met för sjöfartens del bör angripas på följande tre vägar.

1.    Utfärdande av rekommendationer och ev. aktuella föreskrifter på basis av de erfarenheter som redan vunnits och med hänsyn till de re­surser som nu finns. På detta område torde f. n. inga åtgärder erford­ras utöver dem som sjöfartsverket redan planerat. Det kan diskuteras om det föreligger behov av att utfärda särskild information om sättet för att skydda sig mot bullerskador. EmeUertid bör undervisning om de kända skadeverkningarna av buller ingå som ett led i undervis­ningen vid sjömans- och sjöbefälsskolorna.

2.    Specialinriktad forskning beträffande inverkan på hörseln och hälsan av det oavbrutna buller som sjöfolket utsattes för. För att sådan forskning skall bedrivas tUl minsta möjliga kostnad, torde det vara lämpligt att Kungl, Maj:t överväger möjligheterna för Sverige att del­taga i ett intemationellt samarbete på området,

3.    Fortsatt utvecklingsarbete beträffande ljudisolerande material och annan teknisk utrustning samt beträffande den från bullerskyddssyn­punkt lämpligaste placeringen av olika utrymmen i fartyg. Då sjöfarts­verket noggrant följer detta arbete, torde inga ytterligare åtgärder er­fordras under denna punkt.

Sjöfartsverket anser att Sverige bör ansluta sig tiU rekommendatio­nen.

Stiftelsen Svensk skeppsforskning konstaterar med tillfredsställelse att rekommendationen förutsätter att fastställandet av kriterier och nor­mer skall föregås av forskningsinsatser, innefattande undersökning av åtgärder för att minska bullret. Med anledning härav bör enligt stiftel­sen de bestämmelser som är under arbete inom sjöfartsverket anstå tills ytterligare forskningsresultat framkommit. Stiftelsen kommer inom kort att igångsätta projekt som med stor insats på kort tid avser att belysa dessa frågor.

4—5. Konventionen (nr 134) och rekommendationen (nr 142) om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk

Bestämmelser som har samband med förebyggande av yrkesskador för sjöfolk finns, såvitt gäUer ILO-instrument antagna efter det andra världskriget, i 1946 års konvention (nr 73) om läkarandersökning av sjöfolk (förut angivna prop, 1947:321 och 1961: 163) och i 1963 års konvention (nr 119) och rekommendation (nr 118) om maskinskydd (prop, 1964: 14; 2LU 1964: 63; rskr 1964: 329),

1960 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SÖ 1965: 24) och den av Sverige likaledes ratificerade 1966 års internationella lastlinjekonvention innehåller bestämmelser om sä­kerhetsåtgärder som ger skydd åt personal sysselsatt ombord på fartyg.

Konventionen (nr 134) och rekommendationen (nr 142) antogs av

 

Prop. 1971:158                                                        11

åttonde sjöfartskonferensen med samtliga avgivna 186 röster för vart­dera instrumentet.

Konventionens och rekommendationens huvudsakliga innehåll

Enligt konventionen skall alla yrkesskador, som drabbar sjö­folk till följd av eller under utövning av tjänsten, rapporteras och un­dersökas. Uttömmande statistik över sådana skador skall föras och analyseras. Orsakerna till och omständigheterna kring yrkesskador, som leder till förlust av människoliv eller till allvarlig personskada m, m., skall utredas. Forskning skall bedrivas för att skapa en s'äker grand att förebygga skador som beror på s'ärskUda risker förenade med arbete till sjöss. Den skall avse allmänna tendenser och sådana särskUda risker som påvisas genom statistiken. Bestämmelser ges om formen för ut­färdandet av föreskrifter om förebyggande av yrkesskador, om inne­hållet i föreskrifterna och om åtgärder för att få dem rätt tillämpade. Bland fartygsbesättningen skall utses en eller flera lämpliga personer eller en lämplig kommitté som under befälhavaren skall ha ansvaret för förebyggande av yrkesskador. Program med ändamål att förebygga yrkesskador skall upprättas. Nationella eller lokala gemensamma kom­mittéer eller tillfäUiga arbetsgrapper skall tillsättas för arbetet med att genomföra sådana program. Läroplanerna inom yrkesutbildningen skaU innefatta utbildning om förebyggande av yrkeskador och om hälsoskydd i arbetet. Medlemsstaterna skall med hjälp av mellanstatliga och andra internationella organisationer samarbeta med varandra för fortsatt ut­veckling av samlade åtgärder för att förebygga yrkesskador.

Konventionen träder i kraft tolv månader efter det den ratificerats av två medlemmar.

Rekommendationen ger anvisningar för tillämpningen av konventionen. Enligt rekommendationen bör hänsyn tas tUl det system för statistik över yrkesskador vUka drabbar sjöfolk som ILO avser att utarbeta. Vid utarbetandet av föreskrifter om förebyggande av yrkes­skador skall normer i ämnet, som ILO utfärdar, beaktas. Rekommen­dationen anger ett antal exempel på forskningsuppgifter.

Rekommendationen hänvisar tUl vissa artiklar i konventionen (nr 119) om maskinskydd som har samband med säkerhetsföreskrifter för fartyg. Vidare anges riktiinjer för samarbete mellan myndigheter, för publiceringsverksamhet och utbUdning m, m.

Svenska bestämmelser

Grundläggande bestämmelser om skyddet mot yrkesskador tUl sjöss finns i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg och i kungörelsen (1965: 908) med tillämpningsföreskrifter tUl lagen, TUl ledning vid tUl-

 

Prop. 1971:158                                                                    12

lämpningen av dessa bestämmelser har sjöfartsverket utgivit förut an­givna anvisningar (1971: A 14) om skydd mot olycksfall och ohälsa på fartyg. Ytterligare föreskrifter om skyddet mot yrkesskador kommer att utfärdas i slutet av år 1971 eller början av år 1972,

Yttrandena

Arbetsmedicinska institutet framhåller att de båda instrumen­ten aktualiserar ett synnerUgen viktigt problemområde, Instkutet hän­visar tUl officiell statistik, enligt vUken yrkesskadefrekvensen, dvs, an­talet skador per en miljon arbetstimmar, är mer än dubbelt så hög för sjöfarten som genomsnittet för arbetslivet. För sjöfartens del är nivån av samma storlek som för vissa andra av de hårdast drabbade branscherna, t, ex, skogsbruket. Än tydligare tillustreras sjöfartens allvarliga läge, om man ser på det s, k, svårhetstalet, dvs, antalet förlorade arbetsdagar per 1 000 arbetstimmar. Totalsiffran för sjöfarten är här 3 1/2 gånger högre än genomsnittet. Den andel som orsakas av dödligt förlöpande olycks­fall är inte mindre än åtta gånger högre än motsvarande genomsnitt. I sistnämnda avseende ligger sjöfarten i den definitivt sämsta gruppen i landet.

Institutet konstaterar att omfattningen av yrkesskadorna inom sjö­farten givetvis starkt indikerar att krafttag är nödvändiga vad g'äUer yrkesskadornas bekämpande. Man frågar sig i vilken mån de aktuella ILO-instrumenten kan bU tUl nytta i ett integrerat totalprogram. Ett sådant program för förebyggande av arbetsolycksfall och dess följder bör enligt institutet bestå av i detalj redovisade delar med följande rubriker: 1. Teknisk och organisatorisk planering, 2. Uppföljning, 3. Ärbetsplanering, 4. Skyddsutbildning och propaganda, 5. Omhänder­tagande och behandling av skadade personer.

Institutet anför att de båda ILO-instrumenten ger en viss ehuru ofull­ständig täckning av det integrerade program för olycksfallsförebyggan­de som institutet skisserat. Med tanke på att instrumenten avses få in­ternationeU användning är det sannolikt orealistiskt att föreslå några mera vittgående tUlägg till desamma. Däremot bör man överväga att i ett land som Sverige införa mera skärpta normer och anvisningar. Dessutom kan föreslås att genom ILO:s försorg en handledning utar­betas som komplement tUl instrumenten, i vUken samtiiga av institutet angivna punkter kommenteras med speciell hänsyn till sjöfartens pro­blem.

Institutet påpekar slutligen att frågan om effekten av bestämmelser och anvisningar av det aktueUa slaget står och faller med tiUgången tUl en effektiv integrerad företagshälsovård av den typ, som föreslagits i företagshälsovårdsutredningens betänkande SOU 1968:44. Någon sådan finns tills vidare inte inom den svenska sjöfarten annat än som

 

Prop. 1971:158                                                                    13

vissa punktvisa insatser. ILO-instrumenten aktualiserar utan tvivel den viktiga frågan om hur sjöfartens företagshälsovård skall kunna byggas ut för att så snart som möjligt kunna nå önskvärd oriifattning. Liksom tidigare skett inom vissa andra branscher av arbetslivet bör institutet kunna göra en insats i detta avseende genom att medverka i studier av sjöfartens hälso- och säkerhetsproblematik. Institutet föreslår därför att dessa frågor tas upp till diskussion med institutet.

Sjöfartsverket anför om konventionen att i den mån den forskning som avses enligt konventionen anses syfta på vetenskaplig forskning beträffande olycksorsaker m. m. Sverige f. n. inte uppfyller en sådan regel. Den utvärdering som sker av materialet och som görs av riksförsäkringsverket och sjöfartsverket har emellertid det syfte som avses med konventionen. Enligt sjöfartsverket synes ökade anslag till utredningsverksamhet i anledning h'ärav behövliga vid ett svenskt bi­trädande av konventionen, varvid verket åberopar yttrande från sta­tistiska centralbyrån.

Sjöfartsverket framhåller att de i konventionen förutsedda gemen­samma programmen för skyddet mot yrkesskador ej finns i full ut­sträckning. Givetvis medverkar såväl redare som ombordanställda genom det sedvanliga remissförfarandet, då bestämmelser och anvisningar ut­formas. För att följa upp och verka för informationen omkring skyd­det mot yrkesskador avser verket ta kontakt med den av organisatio­nerna drivna sjöfartens arbetarskyddskommitté. Ehuru man kan för­vänta sig ett aktivt arbete inom kommittén, kan verket givitvis ej ga­rantera detta. Det torde ej heUer f. n. enligt svensk rättsuppfattning kunna i lag inskrivas skyldighet för organisationerna att delta i sådant arbete. För att uppfylla konventionens bestämmelse härutinnan torde det emellertid enligt verket vara tiUräckligt att myndigheterna skapar gynnsamma förutsättningar för genomförandet av det avsedda hand­lingsmönstret och ikläder sig på dem ankommande ansvar för detta, vUket kan komma att kräva ökad medelstilldelning.

Det är enligt sjöfartsverket ett allmänt önskemål att på ett mer ut­talat sätt än som sker idag meddela undervisning om skyddet mot yr­kesskador i samband med utbildningen av sjöfolk av olika kategorier. De berörda myndigheterna torde kunna i samarbete verka för en sådan ordning. Delgivning av information förekommer redan, ehura ej i sådan omfattning som vore önskvärd. En ökad insats på detta område bör ske, vilket allt kan komma att kräva ökad medelstilldelning.

Sjöfartsverket är i sin verksamhet berett att vidta nödvändiga mått och steg för att uppnå bl, a, likformiga regler och åtgärder. Verket har beträffande vissa länder knutit an till sådana enhetssträvanden,

S'ärskilda hinder för en svensk ratificering av konventionen finns ej enligt sjöfartsverket.

 

Prop. 1971:158                                                                    14

Sveriges redareförening har inte något att erinra mot ratificering av konventionen.

När det gäller rekommendationen anför sjöfartsverket att en svensk anpassning till rekommendationen inte synes medföra att lag­stiftningen behöver ändras. Vissa myndigheters verksamhet behöver emellertid inriktas på de mål som uppstäUs i konventionen resp, i rekom­mendationen. Härför erfordras att tillräckliga medel ställs till för­fogande.

Såvitt sjöfartsverket kan bedöma är forskningsuppgifterna väl defi­nierade med avseende på behovet. Uppgifterna får emellertid anses vara exempel och annan forskning, som synes mer angelägen eller som kan komma till stånd t, ex, på grundval av redan utfört förarbete, bör ej behöva stå tillbaka. Det synes verket lämpligt att man låter samman­ställa vilka forskningsprogram som f, n, pågår och vilka som kan tänkas påbörjas i en nära framtid samt därefter sammankallar en konferens mellan berörda myndigheter och organisationer för att diskutera vilka åtgärder Sverige närmare bör vidta med anledning av rekommenda­tionen.

Sjöfartsverket har vidare beaktat de bestämmelser om skydd vid ma­skiner som anges i rekommendationen vid utarbetandet av säkerhets­föreskrifter för fartyg. Verket anser att riktlinjerna enligt rekommen­dationen är väl valda och passar väl in med verkets planerade fort­sättning av den ökade satsning på skyddet mot yrkesskador tiU sjöss som inleddes med verkets år 1969 genomförda omorganisation,

Sverige bör enligt sjöfartsverket ansluta sig till rekommendationen.

6. Rekommendationen (nr 137) om yrkesutbUdning av sjöfolk

Frågan om yrkesutbildning av sjöfolk behandlades av den sjätte sjöfartskonferensen. Denna antog rekommendationen (nr 77) om an­ordnande av UtbUdning tUl sjötjänst (förut angivna prop, 1946: 321),

Rekommendationen (nr 137), vilken ersätter rekommendationen nr 77, antogs av den åttonde sjöfartskonferensen med samtliga avgivna 188 röster.

Rekommendationens huvudsakliga innehåll

Rekommendationen är tUlämplig på all utbildning avsedd att för­bereda personal för arbete ombord på sjögående fartyg, som nyttjas kommersiellt, för underyisnmgsändamål eller vid vetenskapliga under­sökningar. Den är inte tillämplig på fiskare, I rekommendationen anges målen för yrkesutbildningen av sjöfolk. Dessa bör bl, a, vara att upp­rätthålla och förbättra dels sjöfolkets yrkesduglighet och förmåga, var­vid hänsyn bör tas till sjöfolkets bildningsbehov samt landets ekonomiska

 

Prop. 1971:158                                                                       15

och sociala intressen, dels normerna för arbetarskydd ombord på handelsfartyg i avsikt att minska risken för skador. Därjämte dras rikt­linjer upp för den nationella planeringen och administrationen med anvisningar om organisation och samordning, finansiering samt utbild­ningsnormer. Vidare behandlas frågor om läroplaner, allmänna utbUd-ningssystem för sjöfolk, fortsatt utbildning, utbUdningsmetoder och in­ternationellt samarbete.

Svenska bestämmelser

De svenska bestämmelserna i det ämne som behandlas i rekom­mendationen finns i skolstadgan (1971:235) och stadgan (1959:425) för sjöbefälsskolorna i riket (ändrad senast 1970: 565).

Skolöverstyrelsen är central myndighet. Styrelsen har en särskild skolkonsulent som handhar den närmaste planeringen och administra­tionen för skolorna på området.

Yttrandena

Skolöverstyrelsen finner att rekommendationen i sina huvuddrag överensstämmer med de principer efter vilka sjöpersönalutbildningen i Sverige bedrivs. Ett antagande av rekommendationen torde enligt styrelsens bedömning inte kräva särskilda åtgärder i form av lagstift­ning eller stadgeändringar.

Universitetskanslersämbetet anför att någon för sjöpersonal direkt anpassad utbildning f. n. inte ges vid universitet och högskolor. Om det 1 en framtid visar sig att behov föreligger av särskild högskoleutbild­ning för sjöpersonal, bör i särskUd ordning prövas i vUka former en så­dan UtbUdning bör organiseras. Såvitt ämbetet nu kan bedöma kan dock en sådan utbildning — främst då med hänsyn tUl tUlgången på kompetenta lärare — endast ges i land. Ämbetet finner det naturligt att, om en särskild högskoleutbildnmg för sjöpersonal i en framtid kommer till stånd, de studerande under studietiden ges samma rättig­heter och förmåner som tiUkommer övriga studerande inom den högre utbildningen.

Sjöfartsverket anser att den nuvarande sjöfolksutbildningen i Sverige svarar mot de i rekommendationen framförda förslagen och önskemå­len. Sverige bör därför ansluta sig till rekommendationen.

7. Rekommendationen (nr 138) om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn

ILO:s fjärde sjöfartskonferens antog rekommendationen (nr 48) an­gående åtgärder till främjande av sjömännens välfärd i hamnarna (förat angivna prop. 1937: 184 och 1938: 239).

 

Prop. 1971:158                                                        16

Av intresse är också 1964 års tullkonvention rörande välfärdsmateriel för sjöfolk (SÖ 1966: 35).

Rekommendationen (nr 138) antogs av åttonde sjöfartskonferensen med samtliga avgivna 190 röster.

Rekommendationens huvudsakliga innehåll

Rekommendationen drar upp riktiinjer för aktiviteter på välfärdsom­rådet. Det bör finnas utarbetade planer för välfärdsverksamheten och för finansieringen av densamma. Välfärdsåtgärdema bör hålla jämna steg med förändringar i sjöfolkets behov betingade av utveckUngen.inom sjöfarten. Välfärdsorgan, som är mångsidigt representerade av myn­digheter och olika organisationer, bör finnas. Sjömanshotell eller sjö­manshem bör upprättas. De bör vara av god standard. Kostnaderna för kost och logi på sådana hotell och hem bör håUas på en rimlig nivå, I fråga om allmänna välfärdsåtgärder i hamn och ombord på fartyg ges ett antal anvisningar. Dessa hänför sig till underlättandet av fri cirkulation av välfärdsmateriel och till postgången, till kommunikatio­ner från och till fartygen i hamn, till land- och hempermission, till be­sök ombord av anhöriga och vänner när fartyg Ugger i hamn, till möj­ligheten för ombordanställd att ta med hustrun på enstaka resor och tUl tecknande av försäkring för hustrun mot olycksfall och sjukdom under sådan resa samt till anordnandet av marketenterier ombord m, m.

Rekommendationen innehåller vidare riktlinjer för åtgärder för re­kreation samt information och undervisning i hamn och ombord på far­tyg-

Svenska bestämmelser

De svenska bestämmelserna i det ämne som behandlas i rekom­mendationen finns i lagen (1948: 495) om avgifter till välfärdsanord­ningar för sjöfolk (ändrad 1950: 344, 1958: 176 och 1966: 54), kungö­relsen (1961: 89) angående välfärdsavgifter enligt nämnda lag (ändrad 1969:316), instraktionen (1965:700) för handdsflottans välfärdsråd (ändrad 1969: 507 och 1971: 518), Hit hör också bestämmelser i sjö­manslagen (1952: 530, ändrad senast 1970: 216 och 921) och av Kungl, Maj:t utfärdade bestämmelser (senast den 3 maj 1969) om billigare biljettkostnader för sjöfolk vid resor till och från hemorten i vissa fall.

Yttrandena

Handelsflottans välfärdsråd anför att i rekommendationen angivna åtgärder redan tidigare till huvuddelen vidtagits för svenskt vidkom-

 

Prop. 1971:158                                                        17

mande. Vissa av dessa åtgärder är emellertid av det slaget att de faUer utanför ramen för välfärdsrådets verksamhet såsom denna utformats på grundval av instruktionen för rådet. Exempel härpå är åtgärder som hänför sig till sjöfolkets möjligheter att erhålla hempermission, att om­bord få ta emot besök av anhöriga och vänner och att få ta med hustru på enstaka resor. Enligt rådets mening är det för sjöfolket för­visso av betydande värde att överenskommelse härom träffas. Det tor­de emellertid ankomma på de avtalsslutande parterna på sjöfartens område att träffa avtal härom.

Välfärdsrådet tillstyrker rekommendationen.

Sjöfartsverket, som begränsat sitt yttrande till de delar av rekom­mendationen som inte berör välfärdsrådets verksamhet, finner det an­geläget att frågan om rekommendationens tUlämpningsområde klar­läggs på grund av att det ej med säkerhet framgår om fiskare är un­dantagna. Verket berör närmare den del av rekommendationen som handlar om allmäna välfärdsåtgärder i hamn och ombord på fartyg. Bl. a. påpekas att transporterna från fartyg till befolkningscentra och omvänt även i Sverige har blivit ett stort problem för sjöfolket i en del fall genom att transporterna är kostsamma och tidsödande. Sverige kan därför inte anses uppfylla rekommendationen i detta avseende. Med hänsyn till de allt kortare liggetiderna anser verket det angeläget att denna transportfråga får en lösning, som på ett tUlfredsställande s'ätt tUlgodoser rekommendationens syfte. Det bör ankomma på de lokala myndigheterna eller ägaren av lastageplatsen att ordna erforderlig trans­port.

Sjöfartsverket anser att någon svårighet i fråga om tUlstånd tUl besök ombord av anhöriga och vänner inte torde föreligga vad gäller svenska fartyg. Skulle svårigheter uppstå torde enligt verket frågan kunna lösas genom överläggningar mellan parterna. Frågan om att få ta med hustrun på enstaka resor bör också lösas avtalsvägen. Verket under­stryker dock att det är angeläget att frågan om försäkring för hustran under sådana resor ordnas på tillfredsställande sätt.

Sjöfartsverket förordar att Sverige ansluter sig till rekommendatio­nen. I samband därrned bör enligt verket klarläggas om denna även omfattar fiskare. Verket förordar tillika att frågan öm att utvidga väl­färdsverksamhet till att omfatta också fiskare prövas.

8. Rekommendationen (nr 139) om sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling ombord på fartyg

Bestämmelser som har samband med sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling finns i 1920 års konvention om arbetsförmed­ling för sjöm'än, antagen vid den första sjöfartskonferensen (SÖ 1921:

2   Riksdagen 1971.1 saml. Nr 158

 

Prop. 1971:158                                                        18

41), i 1946 års konvention (nr 71) om pensionering av sjömän (förut angivna prop. 1947: 321), i 1948 års rekommendation (nr 88) och re­kommendation (nr 83) om den offentliga arbetsförmedlingens organisa­tion (prop. 1949: 162, 2LU 1949: 20, rskr 1949: 231), i 1963 års re­kommendation (nr 119) om uppsägning av ansfäUningsavtal på arbets­givarens initiativ (i tidigare avsnitt nämnd prop. 1964: 14) och i 1964 års konvention (nr 122) och rekommendation (nr 121) om sysselsättnings­politik (prop. 1965: 51, 2LU 1965: 42, rskr 1965: 199).

Åttonde sjöfartskonferensen antog rekommendationen (nr 139) med samtliga avgivna  192 röster.

Rekommendationens huvudsakliga innehåll

I rekommendationens del I om arbetskraftsplanering framhålls ange­lägenheten av att fullgoda arbetskraftsplaner med prognoser upprättas för sjöfartsnäringen inom ramen för den nationella sysselsättningspoli­tiken. Riktiinjer för sådana planer ges. I del II om rekrytering och förmedling av sjöfolk till sjöfartsnäringen sägs att rekryteringen av sjö­folk bör ske med beaktande av arbetskraftsplanerna och prognoserna i dessa. Därjämte behandlas frågorna om rörligheten av arbetskraften inom sjöfarten och om samarbetet meUan olika förmedlingskontor. Vidare ges anvisningar om åtg'ärder som bör vidtas när antalet till sjöss anställda reduceras och om urvalsmetoden vid sådana reduceringar. Dessutom berörs frågan om information för att vägleda dem som avser att välja sjömansyrket. Frågan om grundutbildning och vidareutbUd-ning för att göra det möjligt för ombordanställda att anpassa sig till nya krav på grund av teknisk utveckling och att skaffa sig nödvändiga kunskaper härför behandlas i del 111. Del IV handlar om stabUitet i anställning och inkomster, EnUgt rekommendationen i denna del bör system som skapar garantier för sådan stabilitet övervägas. Likaså bör övervägas att, såsom del av det nationella sociala försäkringssystemet eller på annat sätt, för sjöfolk ordna någon form av understöd under perioder av arbetslöshet. Övervägande bör också ske i syfte att hjälpa ombordanställda, särskilt äldre, som har särskilda svårigheter att an­passa sig till tekniska förändringar. Hjälpen anges kunna ta formen av omskolning till arbete inom andra näringar och av understöd o, d. Del V behandlar läget för det utiändska sjöfolket på fartygen, när det gäller följderna av teknisk utveckling.

Svenska bestämmelser

De anvisningar som rekommendationen innehåller kan knytas till en mängd författningar och andra bestämmelser. Bland dessa märks in­struktionen (1965:667) för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbets­nämnderna (omtryckt 1970: 727, ändrad 1971: 449), lagen (1935: 113)

 

Prop. 1971:158                                                        19

med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (ändrad senast 1970: 877), Kungl, Maj:ts brev den 15 december 1969 med föreskrifter om sjömans­förmedlingen m, m,, arbetsmarknadskungördsen (1966:368, omtryckt 1968: 246, ändrad senast 1971: 448), lagen (1944: 475) om arbetslös-hetsn'ämnd, kungörelsen (1966: 369) med närmare föreskrifter om ar­betslöshetsnämnd och dess verksamhet m, m,, kungörelsen (1950: 473) angående understöd tUl sjömän vid arbetslöshet i utiändsk hamn (ändrad 1954: 372 och 1960: 416), kungörelsen (1945: 445) angående yrkesut­bildningskurser för arbetslösa (ändrad 1954: 422 och 1957: 129) m, fl, av Kungl, Maj:t utfärdade bestämmelser i ämnet, bl, a, om viss omskolning och om yrkesutbUdning av äldre arbetskraft, förordning­en (1956: 629) om erkända arbetslöshetskassor (omtryckt 1964: 495, Undrad senast 1971: 140), kungörelsen (1957: 481, ändrad senast 1968: 142) med tUfämpningsföreskrifter till sistnämnda förordning och för­ordningen (1956: 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (omtryckt 1968: 141, ändrad 1971: 141),

Hit hör också instraktionen (1969: 320) för sjöfartsverket (ändrad 1970:151 och 1971:327), mönstringsförordningen (1961:87, ändrad 1968: 444, 1969: 311 och 572 samt 1971: 677), instruktionen (1965: 699) och reglementet (1961: 302) för handelsflottans pensionsanstalt (regle­mentet ändrat 1967: 212 och 1969: 317) och lagen (1961: 300) om reda­reavgift för sjöfolks pensionering (omtryckt 1968: 612, ändrad 1969: 317 och 1971: 93),

Yttrandena

Sjöfartsverket anför allmänt om rekommendationen att de sysselsätt­ningsproblem som kan föranledas av tekniska och ekonomiska föränd­ringar i driften av handelsfartyg har ringa aktualitet för det svenska sjöfolkets del. Bristen på kvalificerad arbetskraft är enligt verket näm­ligen mycket markant, i synnerhet vad avser befäl. De i rekommenda­tionen föreslagna åtg'ärderna för att möta arbetslöshetsrisker kan emel­lertid på grund av strukturutvecklingen inom den svenska handelsflot­tan komma att bli aktuella även för den svenska sjöfartens del.

Sjöfartsverket anför bl, a, om rekommendationens del I om arbets­kraftsplanering att en sådan planering med prognoser skuUe inte endast gagna sjöfolket i ett försämrat Tage på arbetsmarknaden utan också ge bättre möjlighet att komma till rätta med den oroande brist på kvali­ficerad personal som råder inom den svenska handelsflottan. Verket anser att åtgärder bör vidtas i syfte att möjliggöra sådan arbetskrafts­planering och sådana prognoser och föreslår att åt verket uppdras att upprätta långtidsprognoser.

När det gäller del II om rekrytering och förmedling framhåller sjö­fartsverket att några urvalsprinciper beträffande vilken arbetskraft som

 

Prop. 1971:158                                                        20

först bör avskedas vid bemanningsreduktioner inte finns uppstäUda, Sjöbefälskungörelsen och av sjöfartsverket utfärdade beslut om minimi-bes'ättningarnas kvalifikationer reglerar i viss mån denna fråga. Even­tuell ytterUgare reglering av denna fråga bör enligt verket ankomma på de avtalsslutande parterna.

Sjöfartsverket anför vad angår del III om utbildning och efterut-bUdning att hänsyn givetvis tas till den tekniska utvecklingen inom sjö­farten vid utarbetandet av färoplaner för sjöbefälsskolor och sjömans­skolor. Fortbildningskurser för sjöfolk förekommer enligt verket emel­lertid inte i erforderlig omfattning.

Beträffande del IV om regelbundenhet i sysselsättning och inkomster framhåller sjöfartsverket att det s, k, törnsystemet som används vid sjömansförmedlingarna vid platsanskaffning i viss mån kan anses vara uppbyggt efter den i rekommendationen angivna principen om regulari-tet i anställningen. Enligt verket torde den svenska sjöfarten inte helt uppfylla de i rekommendationen givna anvisningarna. Dessa uppfylls i Sverige främst genom förekomsten av arbetslöshetskassor för olika ka­tegorier av sjöfolk. Pension från handelsflottans pensionsanstalt kan un­der vissa förutsättningar bevUjas sjöman från det att vederbörande upp­nått 55 års ålder fram till tidpunkten för ålderspension från folkpen­sioneringen och ATP,

Slutligen anför sjöfartsverket om del V om internationeUt samarbete att det — ehuru omkring en tredjedel av den svenska handelsflottans bemanning består av utlänningar — inte förekommer, såvitt verket har sig bekant, några förhandUngar på statlig nivå mellan Sverige och andra länder om ökande eller minskande behov av utländsk arbetskraft i resp. länders handelsflottor. Lämpligen bör det uppdras åt arbets­marknadsstyrelsen att i samråd med sjöfartsverket och berörda organi­sationer uppta sådana överläggningar som här avses. Sjöfartsverket an­ser att Sverige bör ansluta sig till rekommendationen.

Skolöverstyrelsen framhåller att rekommendationen bygger på pre­misserna att ett arbetskraftsöverskott kan uppkomma vid införande av tekniska hjälpmedel ombord. Problemet torde inte ha stor aktualitet för Sveriges vidkommande. De åtgärder för att möta en eventuell arbets­löshet som rekommendationen föreslår är, såvitt styrelsen kan bedöma, för Sveriges del redan vidtagna genom lagstiftningsåtgärder och kollek­tivavtalsuppgörelser samt genom aUmänna arbetsmarknadspolitiska åt­gärder. Skolöverstyrelsen föreslår att rekommendationen antas utan jämkningar.

Det av universitetskanslersämbetet avgivna yttrandet, som redovisats vid behandlingen av rekommendationen nr 137, gäUer också rekommen­dationen nr 139,

Arbetsmarknadsstyrelsen yttrar sig över rekommendationens delar II och IV om rekrytering och förmedling resp, regelbundenhet i syssel-

 

Prop. 1971:158                                                        21

sättning och inkomster. Om del II anförs bl, a, att styrelsen genom det år 1969 hos styrelsen inrättade centrala sjömansregistret har möjlighet att följa arbetskraftsutvecklingen inom sjömanskåren, — F, n, finns i landet 19 sjömansförmedlingar. De frekvensmässigt tre största för-. medlingarna fungerar som regionkontor inom var sina områden. För det norrländska kustområdet finns därjämte en clearingförmedling med uppgift att fördela verksamheten inom området. Vid regionkontoren finns särskUd personal avdelad för förmedlingen av sjöbefäl och ny­börjare inom sjömansyrket, SärskUd personal finns därutöver avdelad för förmedlingen av sjömän till fartyg i utrikesfart, I uppgifterna ingår att hålla kontakt med de svenska sjömånsförmedlingarna utomlands. Genom att sjömansförmedlingen är en del av den offentliga arbetsför­medlingen äger ett nära samarbete rum med övriga sektorer inom den­na samt med yrkesvägledning och arbetsvärd i frågor rörande omplace­ring av arbetskraften och den enskildes yrkesval. Samarbetet med ar­betsförmedlingen i inlandslänen sköts av den i närmaste kustlän be­lägna sjömansförmedlingen, I fråga om tiUgången och efterfrågan på arbetskraft erhålls en överblick av utvecklingstendenserna inom sjö­farten genom månadsvis lämnade rapporter från sjörhansförmedlingarna,. Styrelsen har genom rapporterna möjligheter att följa arbetslöshetens omfattning inom sjöfarten månadsvis. Antalet arbetslösa tiUhörande sjömännens arbetslöshetskassor framgår av rapporterna. Det aktuella läget i fråga om tillgången på arbetskraft kan följas veckovis genom att sjömansförmedlingarna upprättar rapporter över antalet arbets­sökande sjömän, uppdelade på yrkeskategorier. Rapporterna samman­ställs i styrelsen och sänds till sjömansförmedlingarna för information bl, a, tUl sjömännen, I samma syfte tillställs rapporterna de större re­derierna och sjömännens fackliga organisationer, — För sjömän som under kortvarig arbetslöshet avvaktar nya arbetstiUfällen till sjöss kan inom ramen av styrelsens arbetsmarknadsutbildning anordnas fortbild­ningskurser, i regel förlagda till någon av landets sjömänsskolor. Vinter­halvåret 1968—1969 genomgick senast ett 70-tal arbetslösa sjömän UtbUdning tUl fartygsmekaniker, — Information om sjömansyrkena lämnas i första hand av yrkesvägledningen vid arbetsförmedlingskonto­ren men även av sjömansförmedUngarna, I skolorna ges information av skolans personal för yrkesvalsfrågor i samarbete med yrkesvägled­ningen. Styrelsens yrkesvägledningsbyrå låter regelbundet utge informa-tionsmateriel om sjömansyrkena,

I fråga om del IV anför arbetsmarknadsstyrelsen att det för att trygga sjömännens situation vid arbetslöshet finns tre erkända arbets­löshetskassor, Fartygsbefälets, Maskinbefälets och Sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa. Kassorna finansieras dds genom medlemsavgifter, dels genom bidrag från staten, — För sjömän som av olika anledning­ar inte längre kan utöva sitt yrke tUl sjöss och som behöver genomgå

 

Prop. 1971:158                                                        22

utbildning för att vinna anställning inom andra yrkesområden står sty­relsens arbetsmarknadsutbildning till förfogande. Under utbildnings­tiden erhåller sjömannen ekonomiskt bidrag av statsmedel, anpassat tUl hans civilstånd m, m. Bidragen avser att täcka de för sjömannen och hans familj nödvändiga levnadsomkostnaderna under utbildningstiden.

Till 1—8. Yttrandena i vad de avser flera instrument

Arbetarskyddsstyrelsen förklarar att sjöfartsverkets yttrande med dess behandling av ILO-instrumenten punkt för punkt omfattar även alla de synpunkter som styrelsen kommit fram till. Styrelsen ansluter sig därför i alla delar till sjöfartsverkets yttrande och har inte något att anföra däratöver.

Sjöfartsverket framhåller allmänt att konventionerna och rekom­mendationerna kommer, om de vinner tUlräcklig anslutning resp, efterföljande, att bidraga till en önskvärd höjning av säkerheten och standarden på fartyg. På grund av de internationella konkurrensför­hållanden under vUka svensk sjöfart bedrivs är det också önskvärt att en standardhöjning som medför ökade nybyggnadskostnader och där­med följande ökade kapitalkostnader m, m, sker så likformigt i sjöfarts­världen som möjligt mot bakgrunden av mellanstatligt gäUande för­pliktelser.

Sjöfartsverket förordar att Sverige ratificerar konventionerna och att för ratificeringen erforderliga författningsändringar vidtas. Verket rik­tar emellertid uppmärksamheten på den fråga som kan uppstå, om konventionerna inte skulle få den tillslutning som krävs för att de skall bli gäUande, Sverige bör inte i sådant fall behöva vidkännas den bun­denhet som föranleds av ett biträdande.

Beträffande rekommendationerna förordar sjöfartsverket att Sverige dels liksom i fråga om konventionerna anpassar sina författningsföre­skrifter, dels eljest vidtar de åtgärder som är behövliga för ett efter­följande av rekommendationerna.

Rederiföreningen för mindre fartyg anlägger synpunkter liknande dem sjöfartsverket anfört beträffande frågan om en otillräcklig anslut­ning till konventionerna. Föreningen framhåller sålunda att det är angeläget dels att befintliga fartyg undantas från nytillkommande be­stämmelser, dels att inga nytUlkommande bestämmelser får börja till-lämpas förrän de allmänt antas av samtliga sjöfartsnationer. På grund av sjöfartens internationella karaktär måste lika internationella lagar och förordningar gälla, om sjöfart skall kunna idkas av alla nationer,

Sveriges redareförening, vars yttrande såvitt avser konventionerna re-

 

Prop. 1971:158                                                        23

dovisats i tidigare avsnitt och som ej uttalat sig om rekommendationen nr 137, ansluter sig till de synpunkter som framförts i de övriga rekom­mendationerna,

Fiskeristyrelsen ansluter sig till vad anförts i yttranden av befälha­varen på fiskeriundersökningsfartyget Skagerack och av styrelsens havsfiskelaboratorium. I dessa yttranden berörs bl. a. vissa frågor om konventionernas och rekommendationernas tillämplighet. För egen del anför styrelsen om rekommendationen (nr 137) om yrkesutbildning av sjöfolk att styrelsen inte anser sig nu böra ta upp frågan om en even­tueU utvidgning av rekommendationen att omfatta även fiskare.

Statens institut för folkhälsan anför om konventionen nr 134 och rekommendationerna 140—142 att dessa instrument huvudsakligen avser frågor av arbetshygienisk karaktär och att de genom att vara all­mänt hållna utgör ett tillfredsstäUande underlag för mera preciserade svenska bestämmelser. Nämnden för internationella hälsovårdsärenden tillstyrker en ratificering av konventionen och finner ej skäl till erinran mot rekommendationerna.

Sveriges fartygsbefälsförening framhåller att de vid åttonde sjö­fartskonferensen antagna instrumenten kan komma att få stor betydel­se, när det gäller att förbättra de ombordanställdas vUlkor i handels­flottor tillhörande sjöfartsnationer, vilka ännu inte uppnått den stan­dard som är rådande i svenska handelsfartyg enligt gällande bestämmel­ser och kollektivavtal.

Föreningen gör gällande att de föreslagna reglerna i instrumenten, trots att de befrämjar utvecklingen, ändock är att betrakta som ett mi-nimiskydd för de ombordanställda. Det var inte möjligt att tillgodose alla de reformkrav som ställdes inom praktiskt taget alla områden som omspänns av instrumenten därför att enighet inte kunde uppnås un­der konferensen. Sådant reformarbete kommer självfallet att fortsätta pä det nationeUa planet i olika sjöfartsnationer. De nu vunna målen, som instrumenten konkretiserat, är därför att betrakta endast som ett etappmål. När de föreslagna konventionerna trätt i kraft, kommer de oaktat de begränsade mål som ernåtts likväl att ha betydelse för den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft.

Föreningen tillstyrker att konventionerna och rekommendationerna godtas.

Svenska maskinbefälsförbundet anför liknande synpunkter som far-tygsbefälsföreningen. Förbundet anför att det vid sjöfartskonferensen i många fall måste göras långt gående eftergifter för att uppnå enighet mellan de företrädda ländernas representanter. Detta har inneburit att instrumenten i flera avseenden inte uppfyller de krav som måste stäl­las på dem. I flera hänseenden är de svenska bestämmelserna mer långtgående och av mera bindande karaktär. Förbundet förutsätter att ett svenskt antagande av instrumenten inte får anges som skäl för för-

 

Prop. 1971:158                                                        24

sämring av svenska bestämmelser. Eftersom de föreslagna instrumen­ten möjligen kan påverka utveckUngen i positiv riktning för ombord­anställda i andra länders handelsfartyg motsätter sig förbundet inte ett svenskt godtagande av konventionerna och rekommendationerna såsom de föreligger,

TCO ansluter sig till de synpunkter som anförts av fartygsbefäls-föreningen och maskinbefälsförbundet.

Svenska sjöfolksförbundet har ingen erinran mot instrumenten, eftersom de innehåUer vissa förbättringar. De svenska bestämmelserna på de olika områdena är dock tUl alla delar väsentligt bättre.

Enligt LO, som ej uttalar sig om rekommendationerna, bör kon­ventionerna ratificeras av Sverige, emedan de inte synes behöva föran­leda någon ändring av nu gällande bestämmelser, som från arbets-tagarsynpunkt torde vara fördelaktigare,

ILO-kommittén tillstyrker att Sverige ratificerar konventionerna. Kommittén konstaterar att — även om inga direkta ratifikationshinder synes föreligga — sjöfartsverket förklarat sig berett att vidta de smärre författningsändringar som en svensk ratifikation kan ge anledning till,

I fråga om rekommendationerna anför ILO-kommittén att anvis­ningarna i vissa av dem redan torde vara i huvudsak tUlgodosedda i svensk lagstiftning och praxis. Kommittén föreslår att rekommendatio­nerna överlämnas till vederbörande fackmyndigheter för att beaktas i den mån det anses möjligt och lämpligt.

9. Resolutionen om minimigrundlön för matroser

Den sjunde sjöfartskonferensen antog konventionen (nr 109) och rekommendationen (nr 109) angående löner, arbetstid och bemanning å fartyg (förat angivna prop, 1959: 120), Konventionen har ej trätt i kraft,

Sverige ratificerade den 15 oktober 1959 konventionen nr 109 un­der visst förbehåll avseende kretsen av ratificerande stater. Vid ratifi­ceringen undantogs konventionens avdelning II om lön. Skälet härtUl var att man annars skulle ha frångått den i Sverige allmänt godtagna principen om rätt för arbetsmarknadens parter att tr'äffa överenskom­melser om löneförhållanden utan påverkan från statsmakterna.

Rekommendationen nr 109, enligt vilken i punkten 2 anges en grundlön för matros om lägst 25 pund eller 70 dollars, ansågs med hänsyn till den ståndpunkt som sålunda intagits i konventionsfrågan inte böra föranleda någon särskild åtgärd.

Ratifikationen av konventionen nr 109 återtogs i samband med att en ny sjöarbetstidslag (1970: 105) utfärdades (jfr, prop, 1970: 29, s, 31— 36, 2LU 1970: 17, rskr 1970: 127),

 

Prop. 1971:158                                                        25

Resolutionen (nr XII) om minimigrundlön för matroser antogs den 29 oktober 1970 utan invändningar av åttonde sjöfartskonferensen.

Svenska sjöfolksförbundet understryker i sitt yttrande över konven­tionerna nr 133—134 och rekommendationerna nr 137—142 att re­kommendationen nr 109. avseende minimigrundlön snarast bör om­prövas, så att den antas av Sverige, Emedan förbundet vet att svenska redare i många fall anställer personal i sina fartyg med avsevärt lägre löner än vad som föreskrivs i rekommendationen nr 109, kan den enligt förbundets mening inte lämnas utanför. Även om det är fråga om en rekommendation tror förbundet att det är av stort värde om denna antas i Sverige,

LO framhåller också i sitt yttrande över de vid åttonde sjöfartskon­ferensen antagna instrumenten, att det förekommer att vissa svenska rederier anställer utiändska sjömän till löner som ligger långt under dem som utgår enligt kollektivavtal samtidigt som arbetslösheten bland sjöfolksförbundets medlemmar är hög. På grund härav anser LO att — med utgångspunkt i konventionen nr 109, rekommendationen nr 109 och resolutionen nr XII om minimigrandlön för matroser — frågan om minimilön för sjömän bör prövas j'ämsides med att andra möjligheter övervägs att skydda de kollektivavtalsanställda från arbets­löshet på grund av konkurrens från underbetald arbetskraft, LO hän­visar till en av sjöfolksförbundet i oktober 1970 gjord framställning om utredning om viss ändring i utiänningskungörelsen eller om så erfordras i utlänningslagen, LO hemställer om skyndsam utredning i syfte att komma till rätta med ifrågavarande problem,

EnUgt vad ILO-kommittén inhämtat övervägs de av LO väckta frå­gorna f, n, inom inrikesdepartementet på grundval av sjöfolksförbun­dets framställning om utredning om viss ändring i utlänningskungörel­sen, eventuellt också i utiänningslagen.

Departementschefen

Internationella arbetskonferensen har — vid sidan av de årliga all­männa sammanträdena — sedan år 1920 vid andra sammanträden be­handlat enbart frågor om de ombordanställdas arbetsförhållanden. De tre senaste sammanträdena av detta slag — sjöfartskonferenser — har hållits åren 1946, 1958 och 1970, alltså vart tolfte år. Det är naturiigt att till konferenser med så långa tidsintervaller samlats upp många vik­tiga ärenden. Detta var fallet inte minst vad beträffar 1970 års sjöfarts­konferens, den åttonde i ordningen och tillika arbetskonferensens fem­tiofemte sammanträde.

Konferensen fattade beslut om åtta instrument. Samtiiga antogs en­hälligt.

 

Prop. 1971:158                                                        26

Äv de åtta instrumenten innehåller tre bestämmelser och anvisningar som direkt syftar till att förbättra de ombordanställdas boende- och arbetsmiljö, nämUgen konventionen (nr 133) om besättningens bostä­der ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser), rekommendationen (nr 140) om luftkonditionering i bes'ättningens bostäder och vissa and­ra utrymmen ombord på fartyg och rekommendationen (nr 141) om kontroll av skadligt buller i besättningens bostäder och arbetsut­rymmen ombord på fartyg. Ämnesområdena för instrumenten föran­leder mig att erinra om att sjömansyrket är särpräglat bl. a. av den om­ständigheten att fartygen för de ombordanställda rymmer såväl bostad som arbetsplats och att detta i många fall och olika hänseenden medför problem och konsekvenser, som saknar motsvarighet för de anställda i land. Instrumenten ger bestämmelser och anvisningar om de skilda faktorer som är bidragande orsaker till dessa olägenheter.

Socialstyrelsen anser det vara en väsentiig brist i konventionen nr 133 att behovet av fullgod ventilation från hygienisk synpunkt inte beaktas i tUlfredsställande omfattning. Enligt styrelsen bör därför från svensk sida om möjligt föreslås att konventionen förses med en tiUäggs-bestämmelse om ventilation. Arbetsmedicinska institutet anmärker mot rekommendationen nr 140 att denna saknar bestämmelser om mot­verkande av drag. Rekommendationen bör enligt institutet kompletteras med sådana bestämmelser. Med anledning av vad dessa remissinstanser anfört kan jag endast konstatera att det ej torde vara möjligt att utan förnyad behandling av de båda instrumenten på ett sammanträde med arbetskonferensen få de föreslagna ändringarna genomförda. Jag är medveten om att det är angeläget att de förhållanden som föranlett förslagen dock rättas till i praktiken.

Två instrument, nämligen konventionen (nr 134) om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk och rekommendationen (nr 142) i samma ämne, berör ett område, där sjöfartsnäringen visar upp en relativt sett hög frekvens av olycksfall i arbetet.

De tre övriga instrumenten, nämligen rekommendationen (nr 137) om yrkesutbildning av sjöfolk, rekommendationen (nr 138) om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn samt rekommendationen (nr 139) om sys­selsättningsproblem på grund av teknisk utveckling, behandlar var och en frågor av aktuell betydelse för sjöfolket.

Ingen av de svenska remissinstanserna avstyrker att de åtta instra-menten godtas. De båda befälsorganisationerna på sjöfartsområdet framhåller dock att instrumenten i flera avseenden ej fyller de krav som man från de ombordanställdas sida måste ställa på dem men att de ändå allmänt sett är betydelsefuUa för sjöfolket. Enligt Rederiföreningen för mindre fartyg är det angeläget att sjöfarten på grand av dess in­ternationella karaktär kan bedrivas på lika villkor och att därför be­fintliga fartyg undantas från instrumentens bestämmelser och att dessa

 

Prop. 1971:158                                                                      27

inte bör tillämpas förrän de allmänt antagits av samtliga sjöfartsnatio­ner. Sjöfartsverket är inne på samma tanke när verket visar på det läge som kan komma upp, om konventionerna inte skulle få den tUlslutning som krävs för att de skall bli gällande. Enligt verket bör Sverige inte i sådant fall behöva vidkännas den bundenhet som föranleds av ett bi­trädande.

Sverige har ratificerat konventionen (nr 92) angående besättningens bostäder å fartyg. Denna konvention har ratificerats av ytterligare 17 stater, däribland Danmark, Finland och Norge samt övriga västeuro­peiska stater. Konventionen nr 133 om besättningens bostäder ombord på fartyg, som innefattar tUläggsbestämmdser tUl konventionen nr 92, träder i kraft sedan den ratificerats av tolv stater, av vUka minst fyra var och en skall ha en handelsflotta om minst 2 milj. ton brutto och de övriga en handelsflotta över 1 milj. ton brutto. Jag har nyss redogjort för vissa remissinstansers farhågor om konsekvenserna vid en otUlräcklig konventionsanslutning. Antalet ratifikationer av konventio­nen nr 92 och bestämmelserna i konventionen nr 133 om dess ikraft­trädande torde innebära viss garanti för att dessa farhågor inte kommer att besannas.

Sjöfartsverket framhåller att en ratificering av konventionen kräver vissa ändringar i verkets kungörelse (1970: Ä 4) om bostäder och ekono­milokaler m. m. på fartyg, vilka ändringar sjöfartsverket är berett att vidta.

Jag föreslår att Sverige ansluter sig tiU konventionen nr 133. Med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört vill jag framhålla att en sådan anslutning givetvis inte innebär att nuvarande svenska krav på bes'ätt-ningsbostäder kommer att sänkas.

I fråga om rekommendationerna nr 140 och 141 om luftkonditione­ring resp. kontroll av skadligt buller i besättningens bostäder m. m. bör de överlämnas till sjöfartsverket för att — så som verket angivit i sitt remissyttrande — beaktas bl. a. genom vissa kungörelseändringar av­seende luftkonditionering och genom utfärdande av vissa rekommenda­tioner om högsta godtagbara bullernivåer i fartyg. I övrigt bör verket — i samråd med berörda myndigheter, institutioner och andra intres­senter — överväga möjligheterna att genom datainsamling och forsk­ning skapa underlag för åtgärder som på viss sikt kan ytterUgare för­bättra betingelserna för personalen i buUerhänseende.

Konventionen nr 134 om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk träder i kraft tolv månader efter det den ratificerats av två stater. Såsom framhållits av olika remissinstanser täcker konventionen — lik­som rekommendationen nr 142 i samma ämne — ett betydelsefullt problemområde. För Sveriges del synes de båda instrumenten inte för­anleda några författningsändringar. Överhuvud gäller att man med den ökade satsning på skyddet mot yrkesskador till sjöss, som inleddes med

 

Prop. 1971:158                                                                       28

den år 1969 genomförda omorganisationen av sjöfartsverket, skapat goda betingelser för det slags utvecklingsinsatser på yrkesskadeområdet som de båda instramenten vill främja. Sålunda bör i saihverkan med berörda myndigheter och organisationer efter hand mer genomarbetade program kunna tas fram i syfte att förebygga yrkesskador. Vidare bör — så som förutsätts i de båda instrumenten — en utvidgad och för­bättrad information kring skyddet nlot yrkesskador kunna åstadkom­mas, i första hand genom samarbete mellan sjöfartsverket och sjöfar­tens arbetarskyddskommitté.

Jag förordar att Sverige ansluter sig också till konventionen nr 134, I fråga om den därmed sammanhängande rekommendationen nr 142 bör den överlämnas till sjöfartsverket för att i enUghet med vad jag an­fört i det föregående beaktas i tUlämpliga delar.

Vad avser övriga tre rekommendationer kan i fråga om rekommenda­tionen nr 137 om yrkesutbildning av sjöfolk konstateras att den i stort stämmer överens med de principer, efter vilka sjöpersonalutbildningen bedrivs i Sverige,

Rekommendationen nr 138 om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn avser till större delen åtgärder som täcks av handelsflottans välfärds­råds verksamhet, I övrigt är det fråga om åtgärder, som det i Sverige ankommer på berörda parter att reglera avtalsvägen. Vid remissbe­handlingen har begärts klarläggande i vad mån rekommendationen om­fattar fiskare. Det kan härvidlag — enligt vad som inhämtats från ILO ■— konstateras att så inte är fallet,

I fråga om rekommendationen nr 139 om sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling ombord på fartyg synes de åtgärder, som rekommendationen föreslår för att möta en eventuell arbetslöshet, i stort vara vidtagna för Sveriges del genom lagstiftningsåtgärder och kollektivavtalsuppgörelser samt genom aUmänna arbetsmarknadspoli­tiska åtgärder.

Jag avser att föreslå att de tre angivna rekommendationerna över­lämnas till olika berörda fackmyndigheter för övervägande av behovet av eventuella kompletteringar av den ordning som i de angivna h'än-seendena gäller i Sverige,

LO och Svenska sjöfolksförbundet har i sina yttranden uppehållit sig vid den inom ILO behandlade frågan om minimigrundlön för ma­troser. Sjöfolksförbundet har ansett att en vid den sjunde sjöfartskonfe­rensen antagen rekommendation (nr 109) i 'ämnet bör genomföras för svenskt vidkommande, I sammanhanget har påtalats det förhållandet, att det förekommer att vissa svenska rederier ansfäller utländska sjö­män tiU löner som ligger långt under dem som utgår enligt koUektiv-avtal samtidigt som arbetslösheten bland sjöfolksförbundets medlem­mar är hög, I anslutning härtUl viU jag erinra om att sjöfolksförbundet i annat sammanhang begärt utredning om viss ändring i utlänningskun-

 

Prop. 1971:158                                                        29

gördsen eller orn så krävs i utlänningslagen. Ändringen skuUe avse att medborgare från annat land än nordiskt inte skulle äga rätt att utan särskilt arbetstillstånd ta anställning på svenskt fartyg i utländsk hamn, om han tidigare ej varit anställd på svenskt fartyg sammanlagt minst ett år under senast förflutna 18 månader. Då de vid remissbehand­lingen påtalade förhåUandena har ett nära samband med sistn'ämnda ärende, bör den fortsatta beredningen av detta ärende avvaktas.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl, Maj:t

dels föreslår riksdagen att godkänna att Sverige ansluter sig till konventionen (nr 133) om besättningens bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestämmelser) och konventionen (nr 134) om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk,

dels bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad jag anfört om de vid Internationella arbetsorganisationens fem­tiofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen) antagna rekommendationerna nr 137—142,

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman­de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga till detta protokoU utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

 

Prop. 1971:158

30

Bilaga 1 (Översättning)

Convention 133

Convention  Concerning  Crew Ac-conunodation on Board Ship (Supple­mentary Provisions)

Konvention 133

Konvention om besättningens bostä­der ombord på fartyg (tilläggsbe­stämmelser)

 

The General Conference of the International Labour Organisa­tion,

Having been convened at Ge­neva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Noting that the Accommoda-tion of Crews Convention (Re-vised), 1949, lays down detaUed specifications concerning such matters as sleeping accommoda-tion, mess and recreation rooms, ventilation, heating, lighting and sanitary facilities on board ship, and

Considering that in the light of the rapidly changing characteris­tics of both the construction and the operation of modern ships further improvements in crew ac-commodation can be provided, and

Having decided upon the adop­tion of certain proposals with re­gard to crew accommodation, which is the second item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of an international Convention sup-plementing the Accommodation of Crews Convention (Revised), 1949,

adopts this thirtieth day of Oc­tober of the year one thousand nine hundred and seventy the fol­lowing Convention, which may be cited as the Accommodation of Crews (Supplementary Provisions) Convention, 1970:

Internationella arbetsorganisa­tionens aUmänna konferens,

som av styrelsen för Internatio­nella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 tiU sitt femtio­femte sammanträde, och

som beaktar att 1949 års kon­vention om besättningsbostäder (reviderad) fastställer detaljerade föreskrifter om bl, a, sovrum, mässrum, dagrum, ventUation, uppvärmning, belysning och sani­tära anordningar ombord på far­tyg, och

som, med hänsyn tUl att de spe­ciella förhållandena beträffande både konstruktion och drift av moderna fartyg snabbt ändras, fin­ner att ytterligare förbättringar i fråga om besättningens bostäder kan vidtagas, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande besättningens bostäder, vilken fråga utgör den andra punk­ten på sammanträdets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en tilläggskon­vention till 1949 års konvention om besättningsbostäder (revide­rad),

antager denna den trettionde da­gen i oktober månad nittonhundra-sjuttio följande konvention, som kan benämnas 1970 års konven­tion om besättningsbostäder (till-läggsbestämmelser) ,

 

Prop. 1971:158

31

 

Part I. General Provisions

Artide 1

1,   This Convention applies to every sea-going ship, whether publidy or privately owned, which is engaged in the transport of cargo or passengers for the purpose of trade or is employed for any other commercial pur­pose, which is registered in a ter­ritory for which this . Convention is in force, and of which the keel is laid, or which is at a simUar stage of construction, on or after the date of coming into force of the Convention for that territory,

2,   National laws or regulations shall determine when ships are to be regarded as sea-going ships for the purpose of this Convention,

3,   This Convention applies to tugs where reasonable and practi­cable,

4,   This Convention does not apply to—

 

(a)    ships of less than 1000 tons;

(b)    ships primarily propelled by sail, whether or not they are fitted with auxiliary engines;

(c)    ships engaged in fishing or in whaling or in simUar pursuits;

(d) hydrofoUs and air-cushion
craft,

5, Provided that the Conven­
tion shall be applied where rea­
sonable and practicable to—

(a)    ships between 200 and 1000 tons; and

(b)    the accommodation of per­sons engaged in usual sea-going routine in ships engaged in whal­ing or in similar pursuits,

6, Provided also that any of
the requirements appUcable by
virtue of Artide 3 of this Con­
vention may be varied in the case
of any ship if the competent au­
thority is satisfied, after consulta­
tion   with   the   organisations   of

Del I. Allmänna bestämmelser

Artikd 1

1,    Denna konvention är tillämp­lig på varje sjögående fartyg, vare sig i allmän eller enskild ägo, som yrkesmässigt nyttjas till transport av last eller passagerare eller nytt­jas i annan kommersiell verksam­het, och som är registrerat i ett område, för vilket denna konven­tion gäller och på vilket fartyg kö­len är sträckt eller vilket fartyg är på ett motsvarande byggnadssta­dium på dagen för denna konven­tions ikraftträdande för ifrågava­rande område eller dag därefter,

2,    Nationella lagar och förord­ningar skall fastställa när fartyg skall anses såsom sjögående fartyg enligt denna konvention,

3,    Denna konvention är tillämp­lig på bogserfartyg när detta är rimligt och utförbart,

4,    Denna konvention är ej tiU-lämplig på

 

a)    fartyg under 1 000 ton;

b)    fartyg som huvudsakligen framdrivs med segel oavsett om de är försedda med hjälpmaskin eUer ej;

c)    fartyg som nyttjas till fiske eller valfångst eller liknande verk­samhet;

d) bärplansfartyg och svävare,

5, Konventionen skall dock när
det är rimligt och utförbart till-
lämpas på

a)    fartyg mellan 200 och 1 000 ton och

b)    bostäder för personer syssel­satta i vanlig sjömanstjänst i fartyg som nyttjas till valfångst eller lik­nande verksamhet,

6, I fråga om vUket som helst
fartyg får dock likaså avvikelser
göras från varje föreskrift, som är
tillämplig enligt artikel 3 i denna
konvention, om vederbörande
myndighet, efter hörande av redar-
sammanslutningarna och/eller re-

 

Prop. 1971:158

32

 

shipowners and/or the shipowners and with the bona fide trade unions of seafarers, that the varia­tions to be made provide corre­sponding advantages as a result of which the over-all conditions are not less favourable than those which would result from the full application of the provisions of the Convention; particulars of aU such variations shall be com­municated by the Member con­cerned to the Director-General of the International Labour Office,

7, Provided further that the competent authority shall, after consultation with the organisations of shipowners and/or the ship­owners and with the bona fide trade unions of seafarers, deter­mine the extent to which it is appropriate, taking into considéra­tion the need for off-duty ac­commodation, to make exceptions or to diverge from the provisions of this Convention in the case of—

(a)    sea-going ferries, feeder ships and similar ships which are not continuously manned with one permanent crew;

(b)   sea-going ships when repair personnel are carried temporarily in addition to the ship's crew;

(c)    sea-going ships engaged on short voyages which allow mem­bers of the crew to go home or to make use of comparable facilities for part of each day.

Artide 2

In this Convention—

(a)   the term "ship" means a vessel to which the Convention applies;

(b)   the term "tons" means gross register tons;

(c)   the term "passenger ship" means a ship in respect of which there is in force either (i) a pas­senger ship  safety certificate is-

darna samt de ombordanstäUdas bona fide organisationer, är över­tygad om att avvikelserna som gjorts medför fördelar av sådan art att förhållandena i det stora hela ej blir mindre gynnsamma än de skulle bli vid tiUämpning av konventionens bestämmelser i full utsträckning. Närmare detaljer om alla sådana avvikelser skall be­rörd medlem meddela Intematio­nella arbetsbyråns generaldirektör.

7, Vederbörande myndighet skall dock vidare, efter hörande av redarsammanslutningarna och/eller redarna samt de ombordanstäUdas bona fide organisationer, avgöra i vUken utsträckning det, med hän­syn till behovet av bostäder för tjänstefri personal, kan vara lämp­ligt att göra undantag eller avvi­kelser från konventionens bestäm­melser när det gäller

a)    sjögående färjor, matarfar­tyg ("feederfartyg") och liknande fartyg som ej är ständigt beman­nade med en enda permanent be­sättning;

b)   sjögående fartyg när perso­nal för deras underhåll tillfälligt medföljer förutom fartygsbesätt­ningen;

c)    sjögående fartyg nyttjade på korta resor som gör det möjligt för medlemmar av besättningen att uppsöka hemmet eller begagna sig av motsvarande möjligheter un­der del av varje dygn.

Artikel 2

I denna konvention förstås med

a)   uttrycket "fartyg" ett fartyg på vilket konventionen är tiUämp-Ug;

b)   uttrycket "ton" brattodräk-tighet i registerton;

c)   uttrycket "passagerarfartyg" ett fartyg för vilket är i kraft an­tingen i) ett säkerhetscertifikat för passagerarfartyg utfärdat enligt be-

 

Prop. 1971:158

33

 

sued in accordance with the pro­visions of the International Con­vention for the Safety of Life at Sea for the time being in force, or (ii) a passenger certificate;

(d) the term "officer" means a
person other than a master ranked
as an officer by national laws or
regulations, or, in the absence of
any relevant laws or regulations,
by collective agreement or custom;

(e) the term "rating" means a
member of the crew other than an
officer;

(f)  the term "petty officer"
means a rating serving in a super­
visory position or position of spe­
cial responsibility who is classed
as petty officer by national laws
or regulations, or, in the absence
of any relevant laws or regula­
tions, by collective agreement or
custom;

(g) the term "adult" means a
person who is at least 18 years of
age;

(h) the term "crew accommoda­tion" indudes such sleeping rooms, mess rooms, sanitary ac­commodation, hospital accommo­dation and recreation accommoda­tion as are provided for the use of the crew;

(i) the term "prescribed" means prescribed by national laws or reg­ulations or by the competent au­thority;

(/') the term "approved" means approved by the competent au­thority;

(k) the term "re-registered" means re-registered on the occa­sion of a simultaneous change in the territory of registration and ownership of the ship.

Artide 3

Each Member for which this Convention is in force undertakes to comply, in respect of ships to which this Convention applies, with—

3    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 158

stämmelserna i den vid tUlfället gällande internationella konvention om säkerheten för människoliv tUl sjöss, eller ii) passagerarcertifikat;

d)  uttrycket "befäl" en person
— annan än befälhavaren — vil­
ken har rang såsom befäl enligt
nationella lagar eller förordningar
eller, i avsaknad av tillämpliga så­
dana lagar och förordningar, enligt
kollektivavtal eller sedvänja;

e) uttrycket "manskap" en med­
lem av besättningen som ej tUlhör
befälet;

f)  uttrycket "underbefäl" en sjö­
man av manskapet, vilken har en
övervakande eller särskUt ansvars­
full ställning och som räknas så­
som underbefäl enligt nationella
lagar eller förordningar eller, i av­
saknad av tillämpliga sådana la­
gar och förordningar enUgt kollek­
tivavtal eller sedvänja;

g) uttrycket "vuxen" en person
som är minst 18 år gammal;

h) uttrycket "besättningens bo­städer" sådana sovrum, mässrum, sanitära anordningar, sjukrum och dagrum som är avsedda att an­vändas av bes'ättningen;

i) uttrycket "föreskriven" före­skriven i nationella lagar eller för­ordningar eller av vederbörande myndighet;

j) uttrycket "godkänd" godkänd av vederbörande myndighet;

k) uttrycket "omregistrering" fartygs omregistrering vid en sam­tidig ändring av fartygets natio­nalitet och ägare.

Artikel 3

1. Varje medlem, för vilken den­na konvention är i kraft, åtager sig att i fråga om fartyg, på vUka konventionen är tillämpliga, iakt­taga

 

Prop. 1971:158

34

 

(a)    the provisions of Parts II and III of the Accommodation of Crews Convention (Revised), 1949;and

(b)    the provisions of Part II of this Convention.

Artide 4

1.    Each Member for which this Convention is in force undertakes to maintain in force laws or re­gulations which ensure its applica­tion.

2.    The laws or regulations shall—

 

(a)    require the competent au­thority to bring them to the notice of all persons concerned;

(b)   define the persons respon­sible for compliance therewith;

(c)    prescribe adequate penalties for any violation thereof;

(d) provide for the maintenance
of a system of inspection adequate
to ensure effective enforcement;

(e) require the competent au­
thority to consult the organisa­
tions of shipowners and/or the
shipowners and the bona fide
trade unions of seafarers in re­
gard to the framing of regula­
tions, and to collaborate so far as
practicable with such parties in
the administration thereof.

a)    bestämmelserna i dd II och III av 1949 års konvention angå­ende besättningsbostäder (revide­rad); och

b)    bestämmelserna i del II av denna konvention.

Artikel 4

1.  Varje medlem, för vilken
denna konvention gäller, åtager
sig att hålla i kraft lagar eller
förordningar, som s'äkerstäUer dess
tUlämpning.

2. Dessa lagar eller förordningar
skall

a)   ålägga vederbörande myndig­het att bringa bestämmelserna tUl alla därav berörda personers kän­nedom;

b)   angiva de personer som är ansvariga för att bestämmelsema iakttages;

c)  föreskriva lämplig straffpå­
följd för varje överträdelse av be­
stämmelserna;

d) vidtaga åtgärd för upprätt­
hållandet av ett inspektionssystem
lämpligt att säkerställa effektiv ef­
terlevnad av bestämmelserna;

e) ålägga vederbörande myndig­
het att samråda med redarsam­
manslutningarna och/eller redarna
samt de ombordanställdas bona
fide organisationer i fråga om ut­
formningen av bestämmelserna
samt att, i den mån så lämpligen
kan ske, samarbeta med dem i
uppkommande frågor.

 

Part II. Crew Accommodation Require­ments

Artide 5

1. The floor area per person of sleeping rooms intended for rat-ings shall be not less than—

(a)    3.75 square metres (40.36 square feet) in ships of 1000 tons or över but less than 3000 tons;

(b)   4.25 square metres (45.75 square feet) in ships of 3000 tons or över but less than 10,000 tons;

(c)    4.75   square   metres   (51.13

Del n. Föreskrifter om besättningens bostäder

Artikel 5

1. Golvytan för varje person i sovram avsedda för manskapet skall vara minst

a)   3,75 m2 (dier 40,36 kvadrat­fot) på fartyg om 1 000 ton eller däröver, men under 3 000 ton;

b)   4,25 m2 (dier 45,75 kvadrat­fot) på fartyg om 3 000 ton eller däröver, men under 10 000 ton;

c)   4,75 m" (dier 51,13 kvadrat-

 

Prop. 1971:158

35

 

square  feet)   in   ships  of   10,000 tons or över,

2. Provided that the floor area
per person of sleeping rooms in­
tended for two ratings shall be
not less than—

(a)    2,75 square metres (29,60 square feet) in ships of 1000 tons or över but less than 3000 tons;

(b)    3,25 square metres (34,98 square feet) in ships of 3000 tons or över but less than 10,000 tons;

(c)    3,75 square metres (40,36 .square feet) in ships of 10,000 tons or över.

3. Provided also that the floor
area of sleeping rooms intended
for ratings in passenger ships shall
be not less than—

(a)    2.35 square metres (25.30 square feet) per person in ships of 1000 tons or över but less than 3000 tons;

(b)    in ships of 3000 tons or över—

(i) 3.75 square metres (40.36 square feet) in rooms accom-modating one person;

(ii) 6.00 square metres (64.58 square feet) in rooms accom-modating two persons;

(iii) 9.00 square metres (96.88 square feet) in rooms accom-modating three persons;

(iv) 12.00 square metres (129.17 square feet) in rooms accommodating four persons.

4.    The number of ratings oc-cupying sleeping rooms shall not exceed two persons per room, ex­cept in passenger ships where the maximum number permissible shall be four.

5.    The number of petty officers occupying sleeping rooms shall not exceed one or two persons per room.

6.    In sleeping rooms for offi­cers, where no private sitting room or day room is provided, the floor area per person shall be not less than 6.50 square metres (69.96 square feet) in ships of less than

fot) på fartyg om 10 000 ton eller däröver.

2. Golvytan i sovram, som är
avsett för två personer av man­
skapet, skall dock för varje per­
son vara minst

a)   2,75 m2 (dier 29,60 kvadrat­fot) på fartyg om 1 000 ton eller däröver, men under 3 000 ton;

b)   3,25 m2 (eller 34,98 kvadrat­fot) på fartyg om 3 000 ton eller däröver, men under 10 000 ton;

c)   3,75 m2 (dier 40,36 kvadrat­fot) på fartyg om 10 000 ton eller däröver.

3. Golvytan i sovrum, som är
avsedda för manskap på passage­
rarfartyg, skall vidare dock vara
minst

a)   2,35 m2 (dier 25,30 kvadrat­fot) för varje person på fartyg om 1 000 ton eller däröver, men under 3 000 ton;

b)   på fartyg om 3 000 ton eller däröver

i) 3,75 m2 (40,36 kvadratfot) i ram för en person;

ii) 6,00 m2 (64,58 kvadratfot) i rum för två personer;

iii)  9,00 m2  (96,88 kvadrat­fot) i rum för tre personer;

iv) 12,00 m2 (129,17 kvadrat­fot) i ram för fyra personer;

4.   Antalet personer av man­skapet i ett och samma sovrum skall ej överstiga två personer per ram, med undantag i fråga om passagerarfartyg, där högsta till-låtna antalet skall vara fyra.

5.   Antalet personer av under­befälet i ett och samma sovrum får ej överstiga två personer per rum.

6.   I sovrum för befäl skall, i de fall där privat salong eller dagrum ej finns, golvytan för varje person vara minst 6,50 m (eller 69,96 kvadratfot) i fartyg under 3 000 ton och 7,50 m (dier 80,73 kvad-

 

Prop. 1971:158

36

 

3000 tons, and not less than 7.50 square metres (80.73 square feet) in ships of 3000 tons or över.

7.    In ships other than passengei- ships an individual sleeping room shall be provided for each adult member of the crew, where the size of the ship, the activity in which it is to be engaged, and its layout make this reasonable and practicable.

8.    Where practicable in ships of 3000 tons or över, the chief engineer officer and the chief nav-igating officer shall have, in ad­dition to their sleeping room, an adjoining sitting room or day room.

9.    Space occupied by berths and lockers, chests of drawers and seats shall be induded in the measurement of the floor area. Small or irregularly shaped spaces which do not add effectively to the space available for free move­ment and cannot be used for in-stalling furniture shaU be ex­duded.

10. The minimum inside di­
mensions of a berth shall be 198
centimetres by 80 centimetres (6
feet 6 inches by 2 feet 7.50
inches).

ratfot) i fartyg om 3 000 ton eller däröver.

7.   I andra fartyg än passagerar­fartyg skall det för varje vuxen medlem av besättningen finnas ett eget sovrum, när fartygets storlek, den fart i vilken fartyget används och arrangemangen ombord gör detta rimligt och utförbart.

8.   På fartyg om 3 000 ton eller däröver skall, när detta är utför­bart, främste maskinisten och främste styrmannen ha, förutom sovrum, angränsande salong eller dagrum.

9.   Ytor, som upptages av sov­platser, skåp, byråar och sittplat­ser, skall medräknas vid mätning­en av golvytan. Små eller oregel­bundet formade ytor, som ej ef­fektivt ökar det fria utny ttj bara utrymmet och som ej kan använ­das för möblering, skall ej med­räknas.

10. En sovplats invändiga mått
skall vara minst 198 cm gånger 80
cm (eller 6 fot 6 tum gånger 2
fot 7,50 tum).

 

Artide 6

1. The floor area of mess rooms
for officers and for ratings shall
be not less than 1 square metre
(10.76 square feet) per person of
the planned seating capacity.

2.   Mess rooms shall be equip-ped with tables and approved seats, fixed or movable, sufficient to accommodate the greatest number of members of the crew likely to use them at any one time.

3.   There shall be avaUable at all times when members of the crew are on board—

(a) a refrigerator, which shall be conveniently situated, of suf­ficient  capacity  for  the  number

Artikel 6

1.   Golvytan i mässrum för be­fäl och för manskap skall vara minst 1 m (eller 10,76 kvadrat­fot) för varje person av den beräk­nade sittplatskapaciteten.

2.   Mässrum skall vara försedda med bord och godkända, fasta el­ler flyttbara sittplatser, tillräckliga för att ge plats för det största an­tal medlemmar av besättningen som kan förväntas samtidigt an­vända dem.

3.   När medlemmar av be­sättningen är ombord skall aUtid finnas tillgängligt

a) ett lämpligt placerat kylskåp med tillräcklig kapacitet för det antal    personer    som    använder

 

Prop. 1971:158

37

 

of persons using the mess room or mess rooms;

(b)    facilities for hot beverages; and

(c)    cool water facUities.

4. The competent authority may permit such exceptions to the pro­visions of paragraphs 1 and 2 of this Artide concerning mess room accommodation as may be neces­sary to meet the special condi­tions in passenger ships.

Artide 7

1.    Recreation accommodation, conveniently situated and appro-priatdy furnished, shall be provid­ed for officers and for ratings. Where this is not provided separ-ately from the mess rooms the latter shall be planned, furnished and equipped to give recreational facUities.

2.    Furnishings for recreation accommodation shall as a mini­mum include a bookcase and facUities for reading, wrUing and, where practicable, for games.

3.    In respect of ships of 8000 tons or över, a smoking room or library room in which films or television may be shown and a hobby and games room shall be provided; considération shall be given to the provision of a swim-ming pool.

4.    In connection with the plan­ning of recreation accommodation, the competent authority shall give considération to the provision of a canteen.

Artide 8

1. In all ships a niinimum of one water closet and one tub and/ or shower bath for every six persons or less who do not have facilities in pursuance of para­graphs 2 to 4 of this Artide shall be provided at a convenient loca­tion for officers and for ratings. When women are employed in a

mässrummet eller mässrummen;

b)    anordningar för att värma dryck; och

c)    anordningar för att kyla vat­ten.

4. Vederbörande myndighet får medge sådana undantag från be­stämmelserna i mom. 1 och 2 om mässrum i denna artikel, som kan vara nödvändiga på grund av de särskilda förhållandena på passa­gerarfartyg.

Artikel 7

1.    Lämpligt beläget och ända­målsenligt möblerat fritidsram skall finnas för befäl och för man­skap. Där sådant rum ej är skilt från mässrum skall det senare vara så anordnat, möblerat och utrustat att det lämpar sig till att tjäna så­som fritidsram.

2.    Möbleringen i fritidsrum skall minst omfatta en bokhylla samt läs- och skrivanordningar och, när detta är utförbart, anord­ningar för spel.

3.    På fartyg om 8 000 ton eller däröver skall finnas ett rökrum eller bibliotek, i vilket film eller television kan visas, och ett rum för hobbyverksamhet och spel. Anordnandet av en simbassäng skall övervägas.

4.    I samband med planering av fritidsrum skall vederbörande myndighet överväga om ett mar-ketenteri skall anordnas.

Artikd 8

1. På alla fartyg skall finnas, bekvämt belägna för befäl och manskap, minst en vattenklosett och minst ett badkar och/eller en dusch för varje helt eller påbörjat antal om sex personer, som ej har tillgång till anordningar enligt mom. 2—4 i denna artikel. Är kvinnor   anställda   ombord,   skall

 

Prop. 1971:158

38

 

ship,   separate   sanitary   facilities shall be provided for them.

2, In ships of 5000 tons or över but less than 15,000 tons, in­dividual sleeping rooms for at least five officers shall have at­tached to them a separate private bathroom fitted with a water closet as well as a tub and/or shower bath and a wash basin having hot and cold running fresh water; the wash basin may be situated in the sleeping room. In addition, in ships of 10,000 tons or över but less than 15,000 tons, the sleeping rooms of all other officers shall have private or intercommunicat-ing bathrooms similarly fitted.

3.   In ships of 15,000 tons or över, individual sleeping rooms for officers shall have attached to them a separate private bathroom fitted with a water closet as well as a tub and/or shower bath and a wash basin having hot and cold running fresh water; the wash ba­sin may be situated in the sleeping room.

4.   In ships of 25,000 tons or över, other than passenger ships, a bathroom for every two ratings shaU be provided, either in an in-tercommunicating compartment between adjoining sleeping rooms or opposite the entrance of such rooms, which shall be fitted with a water closet as well as a tub and/ or shower bath and a wash basin having hot and cold running fresh water.

5.   In ships of 5000 tons or över, other than passenger ships, each sleeping room, whether for officers or ratings, shall be provid­ed with a wash basin having hot and cold running fresh water, ex­cept where such wash basin is situated in a bathroom provided in conformity with paragraph 2, 3 or 4 of this Artide.

särskilda sanitära anordningar fin­nas för dem.

2.   På fartyg om 5 000 ton eller däröver, men under 15 000 ton, skall vart och ett av de privata sovrammen för minst fem av be­fälspersonerna vara försett med ett separat privat badrum utrustat med såväl vattenklosett som bad­kar och/eller dusch samt tvättställ med varmt och kallt rinnande färskvatten. Tvättstället får vara beläget i sovrummet. Dessutom skall på fartyg om 10 000 ton el­ler däröver, men under 15 000 ton, sovrummen för övriga befälsper­soner ha privata badrum eller mellanliggande (intercommunicat-ing) badram, som utrustats på samma sätt.

3.   På fartyg om 15 000 ton el­ler däröver skall de privata sov­rummen för alla befälspersoner vart och ett vara försett med ett separat privat badrum utrastat med såväl vattenklosett som bad­kar och/eller dusch samt tvättställ med varmt och kallt rinnande färskvatten. Tvättstället får vara beläget i sovrummet.

4.   På fartyg om 25 000 ton eller däröver, som ej är passagerarfar­tyg, skall det finnas ett badrum för varje påbörjat antal om två personer av manskapet antingen utgörande genomgångsrum mdlan närgränsande sovrum eller place­rat i närheten av ingångarna till dessa rum. Badrummet skall vara utrustat med såväl vattenklosett som badkar och/eller dusch samt tvättställ med varmt och kallt rin­nande färskvatten.

5.   På fartyg om 5 000 ton eller däröver, som ej är passagerarfar­tyg, skall varje sovrum, oavsett om det är avsett för befäl eller man­skap, vara försett med tvättställ med varmt och kallt rinnande färskvatten, om ej sådant tvättställ finns i ett badrum som anordnats enligt bestämmelserna i mom. 2, 3 eller 4 i denna artikel.

 

Prop. 1971:158

39

 

6.    In all ships, facilities for washing, drying and ironing clothes shall be provided for of­ficers and ratings on a scale ap­propriate to the size of the crew and the normal duration of the voyage. These facilities shall, whenever possible, be located with­in easy access of their accommo­dation.

7.    The facUities to be provided shall be—

 

(a)    washing machines;

(b)    drying machines or ade-quately heated and ventilated dry­ing rooms; and

(c)    irons and ironing boards or their equivalent.

Artide 9

1. In ships of 1600 tons or
över there shall be provided—

(a)    a separate compartment containing a water closet and a wash basin having hot and cold running fresh water, within easy access of the navigating bridge deck primarily for those on duty in the area; and

(b)    a water closet and a wash basin having hot and cold running fresh water, within easy access of the machinery space if not fitted near the engine room control centre.

2. In ships of 1600 tons or
över, other than ships in which
private sleeping rooms and private
or semi-private bathrooms are
provided for all engine department
personnel, facilities for changing
clothes shall be provided which
shall be—

(a)    located outside the machin­ery space but with easy access to it; and

(b)    fitted with individual clothes lockers as well as with tubs and.or shower baths and wash basins hav­ing hot and cold running fresh water.

6.    I alla fartyg skall anordning­ar för tvättning, torkning och strykning av kläder finnas för be­fäl och manskap i en omfattning som påkallas av besättningens stor­lek och resans normala varaktig­het. Dessa anordningar skall om möjligt vara belägna inom be­kvämt  avstånd från  sovrummen.

7.    Anordningarna, som skall finnas, skall vara

 

a)    tvättmaskin;

b)    maskinell torkanordning eller tillräckligt uppvärmt och ventile­rat torkrum; och

c)    strykjäm och strykbrädor el­ler motsvarande utrustning.

Artikd 9

1. På fartyg om 1 600 ton eller
däröver skall finnas

a)    ett separat ram, utrustat med vattenklosett och tvättställ med varmt och kallt rinnande färsk­vatten och lätt tillgängligt från na­vigationsbryggan samt avsett före­trädesvis för personer i tjänst inom området; och

b)    en vattenklosett och ett tvätt­ställ med varmt och kallt rinnande färskvatten, lätt tiUgängliga från maskinrummet, om ej deras place­ring är nära maskinrummets kon-trollcentral.

2. På fartyg om 1 600 ton eller
däröver som ej har privata sov­
rum och privata eller halvprivata
badrum för hela maskinrumsper­
sonalen, skall finnas anordningar
för klädombyte

a)    belägna utanför maskinrum­met men lätt tillgängliga från det­ta; och

b)    utrastade med såväl kläd­skåp för var och en som badkar och/eller dusch samt tvättställ med varmt och kallt rinnande färskvat­ten.

 

Prop. 1971:158

40

 

Artide 10

The minimum headroom in all crew accommodation where full and free movement is necessary shall be not less than 198 centi­metres (6 feet 6 inches): Provided that the competent authority may permit some limited réduction in headroom in any space, or part of any space, in such accommodation where it is satisfied that it is reasonable to do so and also that such réduction wUl not result in discomfort to the crew.

Artikd 10

Den minsta fria takhöjden i be­sättningens bostäder i de delar, där full rörelsefrihet är nödvändig, skall vara minst 198 cm (eller 6 fot och 6 tum). Vederbörande myndighet får dock medge viss begränsad reduktion av den fria höjden i varje utrymme, eller del av varje utrymme, i sådana bostä­der, när den är övertygad om att detta är rimligt och att reduk­tionen ej resulterar i olägenhet för besättningen.

 

Artide 11

1.    Crew accommodation shall be properly lighted.

2.    Subject to such special ar­rangements as may be permitted in passenger ships, sleeping rooms and mess rooms shall be lighted by natural light and shall be pro­vided with adequate artificial light.

3.    In all ships electric light shall be provided in the crew accom­modation. If there are not two in­dependent sources of dectricity for lighting, additional lighting shall be provided by properly con-structed lamps or lighting ap-paratus for emergency use.

4.    In sleeping rooms an electric reading lamp shall be installed at the head of each berth.

5.    Suitable standards of natural and artificial lighting skall be fixed by the competent authority.

Artikd 11

1.   Besättningens bostäder skall vara väl upplysta.

2.   Med undantag av sådana sär­skilda anordningar, som kan vara tillåtna i fråga om passagerarfar­tyg, skall sov- och mässram ha tillgång till dagsljus och vara för­sedda med erforderlig artificiell belysning.

3.   På alla fartyg skall besätt­ningens bostäder vara försedda med elektrisk belysning. Om det ej finns två självständiga kraftkäl­lor för belysningen, skall extra be­lysning med lämpligt konstruerade lampor eller belysningsapparater finnas för användning i nödfall.

4.   I sovrum skall finnas elek­trisk läslampa vid huvudgärden till varje sovplats.

5.   Lämpliga normed för dags­ljus- och artificieU belysning skall fastställas av vederbörande myn­dighet.

 

Artide 12

In the case of ships the man-ning of which has to take account, without discrimination, of the in­terests of crews having differing and distinctive religions and social practices, the competent authority may, after consultation with the organisations of shipowners and/ or the shipowners and with the bona fide trade unions of the sea-

Artikd 12

När det gäller fartyg vid vilkas bemanning det är nödvändigt att, utan diskriminering, taga hänsyn till intressena hos besättningar med avvikande och särpräglade; reUgiösa och. sociala sedvänjor, får vederbörande myndighet, efter hörande av redarsammanslutning­arna och/eller redarna samt de om­bordanställdas bona fide organisa-

 

Prop. 1971:158

41

 

farers concerned, and provided that these two sides are in agree­ment, permit variations in respect of the provisions of paragraphs 1 to 4 and paragraph 7 of Artide 5 and paragraphs 1 and 4 of Artide 8 of this Convention on condition that such variations do not result in over-all facilities less favourable than those which would result from the application of the provisions of the Conven­tion. Particulars of all such varia­tions shall be communicated by the Member concerned to the Director-General of the Intema­tional Labour Office who shall notify the Members of the Inter­national Labour Organisation.

tioner och under föratsättning att dessa båda parter samtycker, med­ge avvikelser från bestämmelserna i mom. 1—4 och 7 i artikel 5 samt mom. 1 och 4 i artikel 8 i denna konvention, under villkor att så­dana avvikelser ej resulterar i att förhållandena i det stora hela blir mindre gynnsamma än de som skulle bli resultat vid tUlämpning av konventionens bestämmelser. Närmare detaljer om alla sådana avvikelser skall av berörd medlem meddelas Internationella arbetsby­råns generaldirektör, som skall un­derrätta medlemmarna av Intema­tionella arbetsorganisationen.

 

Part in, Application of the Convention to Existing Ships

Artide 13

1, In the case of a ship which
is fully complete on the date of
the coming into force of this Con­
vention for the territory of regis­
tration and which is below the
standard set by this Convention,
the competent authority may, after
consultation with the organisa­
tions of shipowners and/or the
shipowners and with the bona fide
trade unions of seafarers, require
such alterations for the purpose of
bringing the ship into conformity
with the requirements of the Con­
vention as it deems reasonable and
practicable, having regard in part­
icular to technical, economic and
other problems involved in the
application of Artides 5, 8 and 10,
to be made when—

(a)     the ship is re-registered;

(b)    substantial structural altera­tions or major repairs are made to the ship as a result of long-range plans and not as a conse­quence of an accident or emer­gency.

2. In the case of a ship in the
process  of  building  änd/or  con-

Del UI, Konventionens tillämpning på existerande fartyg

Artikd 13

1, I fråga om ett fartyg, som är
fullt färdigställt på dagen för den­
na konventions ikrafttr'ädande för
det område, där fartyget är regist­
rerat, och som ej uppfyller de i
konventionen uppställda fordring­
arna, får vederbörande myndighet
efter hörande av redarsamman­
slutningarna och/eller redarna
samt de ombordanställdas bona
fide organisationer kräva att det
görs sådana 'ändringar för att
bringa fartyget i överensstämmel­
se med konventionens fordringar
som den anser rimliga och utför­
bara med hänsyn i synnerhet till
de tekniska, ekonomiska och andra
problem, förknippade med tillämp­
ningen av artiklarna 5, 8 och 10,
när

a)    fartyget omregistreras;

b)    väsentliga ändringar i kon­stmktionen eller större reparatio­ner vidtages på fartyget på grand av långsiktiga planer men ej med anledning av haveri eller nödläge.

2. I fråga om fartyg, som är un­
der byggnad och/eller ombyggnad

 

Prop.1971:158

42

 

version on the date of the coming into force of this Convention for the territory of registration, the competent authority may, after consultation with the organisations of shipowners and/or the ship­owners and with the bona fide trade unions of seafarers, require such alterations for the purpose of bringing the ship into conformity with the requirements of the Con­vention as it deems reasonable and practicable, having regard in particular to technical, economic and other problems involved in the application of Artides 5, 8 and 10; such alterations shall constitute final compliance with the terms of this Convention.

3. In the case of a ship, other than such a ship as is referred to in paragraphs 1 and 2 of this Artide or a ship to which the pro­visions of this Convention were applicable while she was under construction, being re-registered in a territory after the date of the coming into force of this Conven­tion for that territory, the com­petent authority may, after con­sultation with the organisations of shipowners and/or the shipowners and with the bona fide trade unions of seafarers, require such alterations for the purpose of bringing the ship into conformity with the requirements of the Con­vention as it deems reasonable and practicable, having regard in particular to technical, economic and other problems involved in the application of Artides 5, 8 and 10; such alterations shall constUute final compliance with the terms of this Convention,

på dagen för denna konventions ikraftträdande för det område, där fartyget är registrerat, får veder­börande myndighet, efter hörande av redarsammanslutiungarna och/ eller redarna samt de ombordan­ställdas bona fide organisationer, kräva att det görs sådana ändring­ar för att bringa fartyget i över­ensstämmelse med konventionens fordringar som den anser rimliga och utförbara med hänsyn i syn­nerhet till de tekniska, ekonomis­ka och andra problem, förknip­pade med tUlämpningen av artik­larna 5, 8 och 10; sådana änd­ringar skall anses innebära ett slut­giltigt uppfyllande av konventio­nens bestämmelser,

3, När det gäller ett fartyg, som ej avses i mom, 1 och 2 i denna artikel, eller ett fartyg på vilket bestämmelserna i denna konven­tion varit tillämpliga när det bygg­des, och vilket omregistreras i ett område efter dagen för denna konventions ikraftträdande för samma område, får vederbörande myndighet, efter hörande av re­darsammanslutningarna och/eller redarna samt de ombordanställdas bona fide organisationer, kräva att det görs sådana ändringar för att bringa fartyget i överensstämmelse med konventionens fordringar som den anser rimliga och utförbara med hänsyn i synnerhet till de tekniska, ekonomiska och andra problem förknippade med tillämp­ningen av artiklarna 5, 8 och 10; sådana ändringar skall anses in­nebära ett slutgiltigt uppfyllande av konventionens bestämmelser.

 

Part IV. Final Provisions

Artide 14

The formål ratifications of this Convention shall be communicat­ed to the Director-General of the

Del IV. Slutbestämmelser

Artikel 14

De officiella ratifikationerna av denna konvention skall delges In­ternationella arbetsbyråns general-

 

Prop. 1971:158

43

 

International   Labour   Office   for registration.

direktör och registreras av honom.

 

Artide 15

1,    This Convention shall be binding only upon those Members of the International Labour Or­ganisation whose ratifications have been registered with the Director-General,

2,    It shall come into force twelve months after the date on which there have been registered ratifications by twelve Members each of which has more than one mUlion tons of shipping, including at least four Members each of which has at least two million tons of shipping,

3,    Thereafter, this Convention shall come into force for any Member six months after the date on which its ratification has been registered.

Artikel 15

1.    Denna konvention är bindan­de endast för de medlemmar av Intemationella arbetsorganisatio­nen vilkas ratifikationer registre­rats av generaldirektören.

2.    Den träder i kraft tolv må­nader efter den dag på vUken det har registrerats ratifikationer av tolv medlemmar, som var och en har en handelsflotta över en miljon ton, varav minst fyra medlemmar som var och en har en handelsflot­ta om minst två miljoner ton.

3.    Därefter träder denna kon­vention i kraft för varje medlem sex månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

 

Artide 16

1.    A Member which has ratified this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Con­vention first comes into force, by an act communicated to the Di­rector-General of the International Labour Office for registration. Such denundation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.

2.    Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preced­ing paragraph, exercise the right of denundation provided for in this Artide, will be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided for in this Artide.

Artikel 16

1.   Medlem som har ratificerat denna konvention kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skri­velse som delges Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Uppsägningen träder ej i kraft förrän ett år efter det den registrerats.

2.   Varje medlem, som har rati­ficerat denna konvention och ej inom ett år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tio­årsperioden gör brak av den upp­sägningsrätt som medges i denna artikel, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan där­efter på de i denna artikel före­skrivna villkoren uppsäga konven­tionen vid utgången av varje tio­årsperiod.

 

Prop. 1971:158

44

 

Artide 17

1.   The Director-General of the International Labour Office shall notify all Members of the Interna­tional Labour Organisation of the registration of all ratifications and denunciations communicated to him by the Members of the Or­ganisation.

2.   When notifying the Members of the Organisation of the registra­tion of the last of the ratifications required to bring the Convention into force, the Director-General shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Conven­tion will come into force.

Artikeln

1.    InternationeUa arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga medlemmar av Interna­tionella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer och uppsägningar, som delgivits honom av organisationens med­lemmar.

2.    När generaldirektören under­rättar organisationens medlemmar om registreringen av den sista ra­tifikation som är nödvändig för att sätta konventionen i kraft, skall han fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag då konventionen kommer att träda i kraft.

 

Artide 18

The Director-General of the In­ternational Labour Office shall communicate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Artide 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denun­dation registered by him in ac­cordance with the provisions of the preceding Artides.

Artikel 18

Internationella arbetsbyråns ge­neraldirektör skall för registrering jämlikt artikel 102 av Förenta Na­tionernas stadga lämna Förenta Nationernas generalsekreterare fullständiga upplysningar om var­je ratifikation och uppsägning, som registrerats av honom enligt be­stämmelserna i föregående artik­lar.

 

Artide 19

At such times as it may consid­er necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Con­ference a report on the working of this Convention and shall examine the desirability of placing on the agenda of the Conference the question of its revision in whole or in part.

Artikel 19

Närhelst Internationella arbets­byråns styrelse finner det nödvän­digt skall styrelsen förelägga In­ternationella arbetsorganisationens allmänna konferens en redogörelse för konventionens tillämpning och överväga om det finns skäl att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

 

Artide 20

1. Should the Conference adopt a new Convention revising this Convention in whole or in part, then, unless the new Convention otherwise provides—

(a) the ratification by a Mem­ber of the new revising Conven-

Artikel20

1. Om konferensen antager en ny konvention, varigenom före­varande konvention helt eller del­vis revideras, och den nya kon­ventionen ej föreskriver annat,

a) skall, utan hinder av bestäm­melserna   i   artikel   16,   en   med-

 

Prop. 1971:158

45

 

tion shall ipso jure involve the immediate denunciation of this Convention, notwithstanding the provisions of Artide 16 above, if and when the new revising Con­vention shall have come into force;

(b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and content for those Mem­bers which have ratified it but have not ratified the revising Conven­tion.

lems ratifikation av den nya kon­ventionen i sig innefatta omedel­bar uppsägning av förevarande konvention, under förutsättning att den nya konventionen trätt i kraft;

b) skall från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, förevarande konvention ej längre kunna ratificeras av medlem­marna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som ratificerat den men ej ratificerat den nya konventionen, varigenom den förevarande konventionen re­videras.

 

Artide 21

The English and French ver­sions of the text of this Conven­tion are equally authorltative.

Artikel 21

De engelska och franska tex­terna till denna konvention skall ha lika vitsord.

 

Prop. 1971:158

46

Bilaga 2 (Översättning)

Recommendation 140

Recommendation Concerning Air Conditioning of Crew Accommoda­tion and Certain Other Spaces on Board Ship

Rekommendation 140

Rekommendation om luftkonditione­ring i besättningens bostäder och vissa andra utrymmen ombord pä fartyg

 

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Ge­neva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Noting that the Accommodation of Crews Convention (Revised), 1949, lays down minimum stan­dards for the accommodation of crews on board ship, and

Considering that in the light of the rapidly changing characteristics of both the construction and the operation of modern ships further improvements in crew accom­modation can be provided, and

Having decided upon the adop­tion of certain proposals with re­gard to crew accommodation, which is the second item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this thirtieth day of Oc­tober of the year one thousand nine hundred and seventy the fol­lowing Recommendation, which may be cited as the Crew Accom­modation (Air Conditioning) Re­commendation, 1970:

1. (1) All ships of 1000 gross register tons or över constructed after the adoption of this Recom­mendation, except those regularly engaged in trades where temperate cUmatic conditions do not require

Internationella arbetsorganisa­tionens allmänna konferens,

som av styrelsen för Intema­tionella arbetsbyrån sammankal­lats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 till sitt fem­tiofemte sammanträde, och

som beaktar att 1949 års kon­vention om besättningsbostäder (reviderad) fastställer minimistan­dard för besättningens bostäder ombord på fartyg, och

som, med hänsyn till att de spe­ciella förhållandena beträffande både konstraktion och drift av moderna fartyg snabbt ändras, finner att ytterligare förbättringar i fråga om besättningens bostäder kan vidtagas, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande besättningens bostäder, vilken fråga utgör den andra punkten på sammanträdets dag­ordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en rekommen­dation,

antager denna den trettionde
dagen i oktober månad nitton-
hundrasjuttio följande rekommen­
dation, som kan benämnas 1970
års rekommendation om besätt­
ningsbostäder    (luftkonditione­
ring).

1. 1) Alla fartyg med en brat-todräktighet av 1 000 registerton eller däröver som är byggda efter antagandet av denna rekommen­dation bör, bortsett från dem som regelbundet nyttjas i fart där tem-

 

Prop. 1971:158

47

 

this, should be equipped with air conditioning of crew accommoda­tion.

(2) "Whenever possible such ships should also have air conditioning of the radio room and any cen-tralised machinery control room.

2. The competent authority
should—■

(a)    Investigate the possibility of installing air conditioning in ships of less than 1000 tons constracted after the adoption of this Recom­mendation;

(b)    consider the possibUity of providing existing ships with air conditioning of all or part of crew accommodation spaces by means of conversion of mechanical ven­tilation systems to full air condi­tioning at a time when substantial structural alterations are being made to the accommodation.

3. The air-conditioning system,
whether of a centralised or indi­
vidual unit type, should be de­
signed—

(a)    to maintain the air at a satis-factory temperature and relative humidity as compared to outside air conditions, and to ensure a suf-ficiency of air changes in all air-conditioned spaces;

(b)    to take account of the par­ticular characteristics of operations at sea and not to produce objec-tionable noises or vibrations.

pererade klimatiska förhåUanden ej gör detta nödvändigt, vara ut­rastade med luftkonditionering i besättningens bostäder.

2) När detta är möjligt bör så­dana fartyg också ha luftkondi­tionering i radiohytten och i varje rum där kontroll av maskineriet är centraliserad.

2. Vederbörande myndighet bör

a)    undersöka möjligheten att in­stallera luftkonditionering i far­tyg under 1 000 ton, som är bygg­da efter rekommendationens anta­gande;

b)    överväga möjligheten att för­se existerande fartyg med luftkon­ditionering i alla besättningsbostä­der eller del av dem genom att bygga om mekaniska ventilations­system till fullständig luftkonditio­nering, när väsentliga byggnads­tekniska förändringar av bostäder­na görs.

3.   Luftkonditioneringssystemet
bör, vare sig det är av en central
eller av en individuell typ, vara
konstruerat

a)     att hålla luften vid en tUl­fredsställande temperatur och re­lativ fuktighet jämfört med luft­förhållandena utomhus och att sä­kerställa ett tillräckligt antal luft­växlingar i alla luftkonditionerade utrymmen;

b)    att taga hänsyn till de sär­skilda förhållanden som utgör ut­märkande drag i verksamhet till sjöss och att ej frambringa obe­hagligt buller eUer obehagliga vi­brationer.

 

Prop. 1971:158

48

Bilaga 3 (översättning)

Recommendation 141

Recommendation Concerning Con­trol of Harmful Noise in Crew Ac­commodation and Working Spaces on Board Ship

Rekommendation 141

Rekommendation om kontroll av skadligt buller i besättningens bostä­der och arbetsutrymmen ombord på fartyg

 

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Ge­neva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Ses­sion on 14 October 1970, and

Noting that the Accommoda­tion of Crews Convention (Re­vised), 1949, lays down minimum standards for the accommodation of crews on board ship, and

Considering that in the light of the rapidly changing characteristics of both the construction and the operation of modern ships further improvements in crew accom­modation can be provided, and

Having decided upon the adop­tion of certain proposals with re­gard to crew accommodation, which is the second item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this thirtieth day of Oc­tober of the year one thousand nine hundred and seventy the fol­lowing Recommendation, which may be cited as the Crew Accom­modation (Noise Control) Recom­mendation, 1970:

1. (1) The competent authority in each maritime country, in con­junction with the competent inter­national bodies and with repre­sentatives of shipowners' and sea­farers' organisations, should review

Internationella arbetsorganisa­tionens allmänna konferens,

som av styrelsen för Interna­tionella arbetsbyrån sammankal­lats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 till sitt fem­tiofemte sammanträde, och

som beaktar att 1949 års kon­vention om besättningsbostäder (reviderad) fastställer minimistan­dard för besättningens bostäder ombord på fartyg, och

som, med hänsyn till att de spe­ciella förhållandena beträffande både konstruktion och drift av moderna fartyg snabbt ändras, fin­ner att ytterligare förbättringar i fråga om besättningens bostäder kan vidtagas, och

som beslutat antaga vissa för­slag rörande besättningens bostä­der, vilken fråga utgör den andra punkten på sammanträdets dag­ordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en rekommen­dation,

antager denna den trettionde da­gen i oktober månad nittonhundra-sjuttio följande rekommendation, som kan benämnas 1970 års re­kommendation om besättningsbo­städer (bullerkontroU)

1. 1) Vederbörande myndighet i varje sjöfartsland bör, i samarbe­te med vederbörande internatio­nella organ och med representan­ter för redares och ombordan­ställdas  organisationer,   taga  upp

 

Prop. 1971:158

49

 

research into the problem of noise on board ships with the object of obtaining and pooling data on the basis of which authorltative crite­ria and standards can be estab­lished at an early date, so that national provisions can be drawn up to protect seafarers, so far as necessary, from the ill effects of noise,

(2) Such research should cover—

(a)    the effect of exposure to ex-cessive noise on the hearing, health and comfort of seafarers;

(b)    the measures which should be prescribed to reduce shipboard noise and/or to protect the hearing of seafarers.

 

2.    The competent authority in each marUime country should, in the light of that research, establish provisions for the réduction of, and protection of seafarers from, excessive and harmful noise on board ship as soon as this becomes reasonably possible.

3.    As appropriate in the light of the research, the measures to be considered might include the fol­lowing:

 

(a)    instraction of seafarers in the dangers to hearing and health of prolonged exposure to high noise levels and in the proper use of noise protection devices and equipment;

(b)    provision of ear plugs and/ or ear muffs, approved by the competent authority, to seafarers in the engine room where neces­sary;

(c)    the réduction of noise in sleeping rooms, mess rooms, re­creation rooms and other crew ac­commodation by—

(i) the locating of such spaces as far as practicable from the engines, steering gear rooms, deck winches, ventilation, heat­ing and air-conditioning equip­ment and other noisy machinery and apparatus;

4    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 158

studier om forskning angående problem om buller ombord på fartyg i avsikt att erhålla och sammanställa data såsom underlag för upprättande i en nära fram­tid av vederhäftiga kriterier och normer, så att nationella före­skrifter kan utarbetas till skydd för sjöfolket, så långt som det är nödvändigt, mot skadliga verk­ningar av buller.

2) Sådan forskning bör omfatta

a)    verkan på hörsel, hälsa och välbefinnande när sjöfolk utsätts för extremt starkt buller;

b)   åtgärder som bör föreskri­vas för att minska buller ombord och/eller skydda sjöfolkets hör­sel.

 

2.    Vederbörande myndighet i varje sjöfartsland bör, med anled­ning av denna forskning, utfär­da föreskrifter för reduktion av och skydd för sjöfolk mot ex­tremt starkt och skadligt buller ombord på fartyg så snart detta rimligen blir möjligt.

3.    När det med hänsyn till forskningen är lämpligt, kan åt­gärderna, som skall övervägas, bl. a. innefatta följande

 

a)    instruktion till sjöfolket om riskerna för hörsel och hälsa vid långvarigt utsättande för hög bul­lernivå och om riktig användning av anordningar och utrustning för bullerskydd;

b)    tillhandahållande tUl maskin­personalen, när detta är nödvän­digt, av öronproppar och/eller öronkåpor, som är godkända av vederbörande myndighet;

c)  reduktion av buller i sov­
rum, mässrum, fritidsram och
andra bostadsutrymmen genom

i) förläggning av sådana ut­rymmen så långt som detta är utförbart från maskiner, styrma­skinrum, däcksvinschar, utrust­ning för ventUation, uppvärm­ning och luftkonditionering samt andra bullrande  maskiner  och

 

Prop. 1971:158

50

 

(ii) the use of acoustic insula-

tion    and    other    appropriate

sound-absorbing    materials    in

the construction and finishing of

bulkheads, overheads and decks

within     the     sound-producing

spaces,   and   self-dosing  noise-

isolation   doors   for  machinery

spaces;

(d) the réduction and control of

noise levels in engine rooms and

other machinery spaces by—

(i) provision, wherever prac­ticable, of sound-proof central­ised machinery control rooms for engine-room personnel;

(ii) insulation, as far as prac­ticable, of working spaces such as the machine shop from the general engine-room noise;

(iii) measures to reduce noise in the operation of machinery.

apparater;

ii) användning av ljudisole­rande och andra lämpliga ljud-absorberande material vid kon­struktion och ytbehandling av skott, tak och däck i Ijudpro-ducerande utrymmen samt själv-stängande ljudisolerande dörrar till maskineriutrymmen;

d) reduktion och kontroll av bullernivåer i maskinrum och and­ra utrymmen för maskineri genom

i) inr'ättande, d'är det är ut­förbart, av Ijudsäkra, centrali­serade maskinkontrollrum för maskinrumspersonalen;

ii) isolering, så långt detta är utförbart, av arbetsuti7mmen, sådana som maskinverkstäder, mot det generella maskinrams-bullret;

iii) åtgärder för att reducera buller vid drift av maskineri.

 

Prop. 1971:158

51

BUaga 4 (Översättning)

Convention 134

Convention Concerning the Preven­tion of Occupational Accidents to Seafarers

Konvention 134

Konvention om förebyggande av yr­kesskador för sjöfolk

 

The General Conference of the International Labour Organisation,

Having been convened at Gen­eva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Noting the terms of existing in­ternational labour Conventions and Recommendations applicable to work on board ship and in port and relevant to the prevention of occupational accidents to sea­farers, and in particular of the Labour Inspection (Seamen) Rec­ommendation, 1926, the Preven­tion of Industrial Accidents Rec­ommendation, 1929, the Protec­tion against Accidents (Dockers) Convention (Revised), 1932, the Medical Examination (Seafarers) Convention, 1946, and the Guard-ing of Machinery Convention and Recommendation, 1963, and

Noting the terms of the Safety of Life at Sea Convention, 1960, and the Regulations annexed to the International Load Line Con­vention, as revised in 1966, which provide for a number of safety measures on board ship which provide protection for persons em­ployed thereon, and

Having decided upon the adop­tion of certain proposals with re­gard to accident prevention on board  ship  at  sea  and  in  port.

Internationella arbetsorganisa­tionens allmänna konferens,

som av styrelsen för Interna­tionella arbetsbyrån sammankal­lats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 tiU sitt fem­tiofemte sammanträde, och

som beaktar bestämmelsema i existerande internationella arbets-kbnventioner och rekommenda­tioner, som är tillämpliga på ar­bete ombord på fartyg och i hamn och som avser förebyggande av yrkesskador för sjöfolk, särskilt 1926 års rekommendation om de allmänna grunderna för inspektio­nen av sjöfolkets arbetsförhållan­den, 1929 års rekommendation om förebyggande av olycksfall i ar­bete, 1932 års konvention om skydd mot olycksfall för arbetare sysselsatta med lastning eller loss­ning av fartyg (reviderad), 1946 års konvention om läkarundersök­ning av sjömän samt 1963 års kon­vention och rekommendation om maskinskydd, och

som beaktar bestämmelserna i 1960 års konvention om säkerhe­ten för människoliv till sjöss och reglerna fogade till den internatio­nella lastiinjekonventionen, sådan den reviderats år 1966, vilka stad­ganden föreskriver ett antal säker­hetsåtgärder ombord på fartyg som ger skydd för personer som är anställda ombord, och

som beslutat antaga vissa för­slag rörande förebyggande av olycksfall ombord på fartyg till sjöss och i hamn, vilken fråga ut-

 

Prop. 1971:158

52

 

which is the fifth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of an international Convention, and

Noting that, for the success of action in the field of accident prevention on board ship, it is important that close co-operation be maintained in their respective fields between the International Labour Organisation and the In-ter-Governmental Maritime Con­sultative Organization, and

Noting that the following stan­dards have accordingly been fram-ed with the co-operation of the In-ter-Governmental Maritime Con­sultative Organization, and that it is proposed to seek its con­tinuing co-operation in the ap­plication of these standards,

adopts this thirtieth day of Oc­tober of the year one thousand nine hundred and seventy the fol­lowing Convention, which may be cited as the Prevention of Acci­dents (Seafarers) Convention, 1970:

gör den femte punkten på sam­manträdets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en internationell konvention, och

som beaktar att det för fram­gången med åtgärder på området för förebyggande av yrkesskador ombord på fartyg är viktigt att nära samarbete upprätthålls mel­lan Internationella arbetsorganisa­tionen och MeUanstatliga rådgi­vande sjöfartsorganisationen inom dessa organisationers respektive verksamhetsområden, och

som beaktar att följande normer i enlighet därmed utarbetats i sam­arbete med Mellanstatiiga rådgi­vande sjöfartsorganisationen och att det är avsett att söka fortsatt samarbete med denna organisation vid tUlämpningen av dessa nor­mer,

antager denna den trettionde dagen i oktober månad nitton-hundrasjuttio följande konvention, som kan benämnas 1970 års kon­vention om förebyggande av yr­kesskador (sjöfolk).

 

Artide 1

1.    For the purpose of this Con­vention, the term "seafarer" cov­ers all persons who are employed in any capacity on board a ship, other than a ship of war, register­ed in a territory for which the Convention is in force and ordinar-ily engaged in maritime naviga­tion.

2.    In the event of any doubt whether any catégories of per­sons are to be regarded as sea­farers for the purpose of this Con­vention, the question shall be de­termined by the competent au­thority in each country after con­sultation with the shipowners' and seafarers' organisations concerned.

3.    For the purpose of this Con­vention, the term "occupational accidents" covers accidents to sea-

Artikel 1

1.   Enligt denna konvention om­fattar uttrycket "sjöfolk" alla per­soner som är sysselsatta i vilken som helst egenskap ombord på ett fartyg, annat än ett örlogsfartyg, registrerat i ett område för vilket konventionen är i kraft och som normalt nyttjas i sjötrafik.

2.   Om det råder något tvivel om huruvida någon kategori av per­soner skall anses som sjöfolk en­ligt denna konvention, skall frågan avgöras av vederbörande myndig­het i varje land efter samråd med redarnas och ombordanställdas or­ganisationer som är berörda.

3.   Enligt denna konvention om­fattar uttrycket "yrkesskador" skador   som   drabbar   sjöfolk  till

 

Prop. 1971:158

53

 

farers  arising   out  of  or  in   the course of their employment.

Artide 2

1.    The competent authority in each maritime country shall take the necessary measures to ensure that occupational accidents are adequatdy reported and investi-gated, and comprehensive statis-tics of such accidents kept and analysed.

2.    All occupational accidents shall be reported and statistics shall not be limited to fatalities or to accidents involving the ship.

3.    The statistics shall record the numbers, nature, causes and effects of occupational accidents, with a clear indication of the de­partment on board ship—for in­stance, deck, engine or catering— and of the area—for instance, at sea or in port—where the accident occurred.

4.    The competent authority shall undertake an investigation into the causes and circumstances of occupational accidents result­ing in loss of life or serious per­sonal injury, and such other acci­dents as may be specified in na­tional laws or regulations.

Artide 3

In order to provide a sound ba­sis for the prevention of accidents which are due to particular haz-ards of maritime employment, research shall be undertaken into general trends and into such haz-ards as are brought out by sta­tistics.

Artide 4

1.    Provisions concerning the prevention of occupational acci­dents shall be laid down by laws or regulations, codes of practice or other appropriate means.

2.    These provisions shall refer to any general provisions on the

följd av eller under utövning av tjänsten.

Artikel 2

1.   Vederbörande myndighet i varje sjöfartsland skall vidtaga nödvändiga åtgärder för att tillför­säkra att yrkesskador blir rappor­terade och undersökta på lämpligt sätt och att uttömmande statistik över sådana skador blir förd och analyserad.

2.   Alla yrkesskador skall rap­porteras och statistiken skall ej be­gränsas till dödsolyckor eller till olyckor vari fartyget är inblandat.

3.   Statistiken skall angiva antal, slag, orsak och följder av yrkes­skador med ett tydligt angivande av den avdelning ombord, t. ex. däcks-, maskin- dier ekonomiav­delningen, samt det område, t. ex. till sjöss eller i hamn, där skadan inträffat.

4.   Vederbörande myndighet skall utreda orsakerna till och om­ständigheterna kring yrkesskador, som leder till förlust av människo­liv eller till allvarlig personskada, och sådana andra skador som kan vara närmare angivna i nationella lagar och förordningar.

Artikel 3

För att få en säker grund för förebyggande av skador som beror på särskilda risker som är förena­de med sysselsättning till sjöss, skall forskning bedrivas beträffan­de aUmänna tendenser och sådana särskilda risker som framgår av statistiken.

Artikel 4

1.    Föreskrifter om förebyggan­de av yrkesskador skall utfärdas i form av lagar eller förordningar, regelsamlingar eller på annat lämp­Ugt sätt.

2.    Dessa föreskrifter skall hän­visa till sådana allmänna bestäm-

 

Prop. 1971:158

54

 

prevention of accidents and the protection of health in employment which may be applicable to the work of seafarers, and shall speci­fy measures for the prevention of accidents which are peculiar to maritime employment.

3. In particular, these provi­sions shall cover the following matters:

(a)    general and basic provisions;

(b)    structural features of the ship;

(c)    machinery;

(d) special safety measures on
and below deck;

(e) loading and unloading
equipment;

(f)  fire prevention and fire-
fighting;

(g)   anchors, chains and lines;
(h) dangerous   cargo   and   bal­
last;

((') personal protective equip­ment for seafarers.

Artide 5

1.    The accident prevention pro­visions referred to in Artide 4 shall clearly specify the obligation of shipowners, seafarers and others concerned to comply with them.

2.    Generally, any obligation on the shipowner to provide protec­tive equipment or other accident prevention safeguards shall be ac-companied by provision for the use of such equipment and safe­guards by seafarers and a require­ment that they comply vvith the relevant accident prevention measures.

Artide 6

1. Appropriate measures shall be taken to ensure the proper application of the provisions re­ferred to in Artide 4, by means of adequate inspection or other­wise.

melser om förebyggande av ska­dor och om hälsoskydd i arbetet, som kan vara tiirämpliga på sjö­folks arbete, och skall ange åtgär­der för förebyggande av skador som är karaktäristiska vid syssel-s'ättning till sjöss.

3. Föreskrifterna skall särskilt omfatta följande områden:

a)    allmänna och grundfäggande bestämmelser;

b)   konstruktionsmässiga känne­tecken hos fartyget;

c)    mask'ineri;

d) särskUda säkerhetsåtgärder
på och under däck;

e) lastnings- och lossningsutrust­
ning;

f)  brandskydd och brandbe­
kämpning;

g) ankare, kätting och linor;

h) farligt gods och barlast; och

i) personlig skyddsutrustning för sjöfolk.

Artikel 5

1.    De föreskrifter om förebyg­gande av skador som avses i arti­kel 4 skall tydligt ange att redare, sjöfolk och andra berörda är skyl­diga att iakttaga dem.

2.    Allm'änt sett skall varje skyl­dighet för redare att tillhandahålla skyddsutrustning eller annat skade­förebyggande skydd följas upp med föreskrifter att gälla då sådan utrustning och sådant skydd an­vänds av sjöfolket och med ett krav på att sjöfolket rättar sig efter tiUämpliga skadeförebyggande åt­gärder.

Artikel 6

1. Medelst ändamålsenlig in­spektion eller på annat sätt skall lämpliga åtgärder vidtagas för att säkerställa att de föreskrifter som avses i artikel 4 blir riktigt tilläm­pade.

 

Prop. 1971:158

55

 

2.    Appropriate measures shall be taken to ensure compliance with these provisions.

3.    All necessary steps shall be taken to ensure that inspection and enforcement authorities are familiar with maritime employ­ment and its practices.

4.    In order to facilitate applica­tion, copies or summaries of the provisions shall be brought to the attention of seafarers, for instance by display in a promiment posi­tion on board ship.

Artide 7

Provision shall be made for the appointment, from amongst the crew of the ship, of a suitable per­son or suitable persons or of a suitable committee responsible, under the Master, for accident prevention.

Artide 8

1.    Programmes for the preven­tion of occupational accidents shall be established by the com­petent authority with the co-oper­ation of shipowners' and seafarers' organisations.

2.    Implementation of such pro­grammes shall be so organised that the competent authority, ship­owners and seafarers or their rep­resentatives and other appro­priate bodies may play an active part.

3.    In particular, national or lo­cal joint accident prevention com­mittees or ad hoc working parties, on which both shipowners' and seafarers organisations are rep­resented, shall be established.

Artide 9

1. The competent authority shall promote and, in so far as appropriate under national con­ditions,   ensure  the  indusion,   as

2.    Lämpliga åtgärder skall vid­tagas för att säkerställa att dessa föreskrifter iakttages.

3.    Alla nödvändiga åtgärder skall vidtagas för att säkerställa att inspekterande och kontrolle­rande myndigheter är förtrogna med arbetet till sjöss och dess ar­betsrutiner.

4.    För att underlätta tillämpning av föreskrifterna skall kopior eller sammandrag av dem bringas tiU sjöfolkets kännedom, t. ex. genom att de anslås på framträdande plats ombord.

Artikd 7

Åtgärd skall vidtagas så att det bland fartygets besättning utses en eller flera lämpliga personer eller en lämplig kommitté, som under befälhavaren ansvarar för före­byggande av yrkesskador.

Artikel 8

1. Program för förebyggande av
yrkesskador skall upprättas av ve­
derbörande myndighet i samarbete
med redarnas och ombordanställ­
das organisationer.

2.    Genomförandet av sådana program skall organiseras så, att vederbörande myndighet, redarna och sjöfolket eUer deras ombud och andra lämpliga organ kan taga aktiv del.

3.    I synnerhet skall därvid na­tionella eller lokala gemensamma kommittéer för det förebyggande yrkesskadeskyddet eller tUlfälUga arbetsgrupper, i vUka både redar­nas och ombordanställdas organi­sationer är representerade, tillsät­tas.

Artikel 9

1. Vederbörande myndighet skall främja och så långt det är lämpligt enligt nationella förhål­landen säkerställa att det  såsom

 

Prop. 1971:158

56

 

part of the instruetion in profes-sional duties, of instruetion in the prevention of accidents and in measures for the protection of health in employment in the cur-ricula, for all catégories and grades of seafarers, of vocational training institutions.

2. All appropriate and practi­cable measures shall also be taken to bring to the attention of sea­farers information concerning par­ticular hazards, for instance by means of official notices contain­ing relevant instractions.

en del av yrkesutbUdningen med­tages utbildning om förebyggande av yrkesskador och om åtgärder för hälsoskydd i arbetet i yrkesut-bUdningsanstalternas läroplaner för alla kategorier och grader av sjöfolk.

2. AUa lämpliga och utförbara åtgärder skall också vidtagas för att göra sjöfolket uppm'ärksamt på information om särskilda risker, t. ex. genom officieUa meddelan­den med anvisningar i ämnet.

 

Artide 10

Members, with the assistance as appropriate of intergovernmental and other international organisa­tions, shall endeavour, in co-oper­ation with each other, to achieve the greatest possible measure of uniformity of other action for the prevention of occupational acci­dents.

Artikd 10

Medlemmarna skaU med hjälp, när så är lämpligt, av meUanstat-liga och andra internationella or­ganisationer sträva efter att i sam­arbete med varandra uppnå största möjliga mått av likformighet i an­nan åtgärd för förebyggande av yrkesskador.

 

Artide 11

The formål ratifications of this Convention shall be communi­cated to the Director-General of the International Labour Office for registration.

Artikel 11

De officiella ratifikationerna av denna konvention skall delges In­ternationella arbetsbyråns general­direktör för registrering.

 

Artide 12

1.   This Convention shall be binding only upon those Mem­bers of the International Labour Organisation whose ratifications have been registered with the Di­rector-General.

2.   It shall come into force twelve months after the date on which the ratifications of two Members have been registered with the Director-General.

3.   Thereafter, this Convention shall come into force for any Member twelve months after the date on which its ratification has been registered.

Artikel 12

1. Denna konvention är bindan­
de endast för de medlemmar av
Internationella arbetsorganisatio­
nen vilkas ratifikationer registre­
rats av generaldirektören.

2.   Den träder i kraft tolv må­nader efter det två medlemmars ratifikationer registrerats av gene­raldirektören.

3.   Därefter träder denna kon­vention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

 

Prop. 1971:158

57

 

Artide 13

1.    A Member which has rati­fied this Convention may de­nounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Director-General of the inter­national Labour Office for reg­istration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.

2.    Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year fol­lowing the expiration of the pe­riod of ten years mentioned in the preceding paragraph, exercise the right of denunciation provided for in this Artide, wUl be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided for in this Ar­tide.

Artikel 13

1.   Medlem som har ratificerat denna konvention kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivel­se som delges Intemationella ar­betsbyråns generaldirektör för re­gistrering. Uppsägningen träder ej i kraft förrän ett år efter det den registrerats.

2.   Varje medlem som har ratifi­cerat denna konvention och ej in­om ett år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårs­perioden gör bruk av den uppsäg­ningsrätt som medges i denna arti­kel, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter på de i denna artikel föreskrivna villkoren uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

 

Artide 14

1.   The Director-General of the International Labour Office shall notify all Members of the Inter­national Labour Organisation of the registration of all ratifications and denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.

2.   When notifying the Members of the Organisation of the reg­istration of the second ratifica­tion communicated to him, the Director-General shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention will come into force.

Artikel 14

1.   Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtiiga medlemmar av Interna­tionella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikatio­ner och uppsägningar, som delgi­vits honom av organisationens medlemmar.

2.   När generaldirektören under­rättar organisationens medlemmar om registreringen av den andra ra­tifikationen i ordningen, som del­givits honom, skall han fästa med­lemmarnas uppmärksamhet på den dag då konventionen kommer att träda i kraft.

Artiklarna 15—18

Dessa artiklar är likalydande med artiklarna 18—21 i konventionen (nr 133) om besättningens bostäder ombord på fartyg (tilläggsbestäm­melser), dock att när i artikel 20 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 16, detta i förevarande konvention motsvaras av en i artikel 17 upptagen hänvisning till artikel 13.

 

Prop. 1971:158

58

Bilaga 5 (Översättning)

Recommendation 142

Recommendation Concerning the Prevention of Occupational Acci­dents to Seafarers

Rekommendation 142

Rekommendation om förebyggande av yrkesskador för sjöfolk

 

The General Conference of the International Labour Organisa­tion,

Having been convened at Gen­eva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Considering that, although much is being done in a number of countries to reduce occupational accidents to seafarers, there is room for further study of such accidents and for further measures for their prevention, and that in­ternational standards embodying a relevant programme of action for the maritime sector are according­ly desirable, and

Having decided upon the adop­tion of certain proposals with re­gard to accident prevention on board ship at sea and in port, which is the fifth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation supplement-ing the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, and

Noting that the following stan­dards have been framed with the co-operation of the Inter-Govern-mental Maritime Consultative Or­ganization, and that it is proposed to seek its continuing co-operation in promoting and securing the ap­plication of these standards,

adopts this thirtieth day of Oc­tober of the year one thousand nine hundred and seventy the fol-

Internationella arbetsorganisa­tionens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internatio­nella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 tUl sitt femtiofemte sammantr'äde, och

som finner att det, ehuru mycket gjorts i ett antal länder för att minska yrkesskadorna för sjöfolk, finns anledning till ytterligare ut­redningar om sådana skador och till ytterligare åtgärder för att fö­rebygga dem samt att internatio­nella normer innefattande ett lämpligt aktionsprogram inom sjö­fartssektorn därför är önskvärda, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande förebyggande av olycks­fall ombord på fartyg till sjöss och i hamn, vilken fråga utgör den femte punkten på sammanträdets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en internationeU rekommendation, och

som beaktar att följande normer utarbetats i samarbete med Mel­lanstatliga rådgivande sjöfartsorga­nisationen och att det är avsett att söka fortsatt samarbete med denna organisation när det gäller att främja och säkra tillämpningen av dessa normer,

antager denna den trettionde da­gen i oktober månad nittonhundra-sjuttio  följande  rekommendation.

 

Prop. 1971:158

59

 

lowing Recommendation, which may by cited as the Prevention of Accidents (Seafarers) Recommen­dation, 1970:

1. For the purpose of this Re­
commendation—

(a)    the term "seafarer" covers all persons who are employed in any capacity on board a ship, other than a ship of war, ordinar-ily engaged in maritime naviga­tion;

(b)    the term "occupational ac­cidents" covers accidents to sea­farers arising out of or in the course of their employment.

 

2.    In giving effect to paragraph 3 of Artide 2 of the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, Members should have due regard to any international system of recording accidents to seafarers which may have been established by the International Labour Orga­nisation.

3.    Subjects to be investigated in pursuance of Artide 3 of the Pre­vention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, might include—

 

(a)   working environment, such as working surfaces, layout of machinery and means of access and lighting, and methods of work;

(b)   incidenceof accidents in dif­ferent age groups;

(c)   special physiological or psy-chological problems created by the shipboard environment;

(d) problems arising from phys­
ical stress on board ship, in par­
ticular as a consequence of in­
creased workload;

(e) problems arising from and
effects of technical developments
and their influence on the com­
position of crews;

(f)  problems arising from any
human failures such as careless-
ness.

4. In formulating the accident

som kan benämnas 1970 års re­kommendation om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk).

1. Enligt denna rekommenda­
tion

a)    omfattar uttrycket "sjöfolk" alla personer som är sysselsatta i vilken som helst egenskap ombord på fartyg, annat än ett örlogsfar­tyg, som normalt nyttjas i sjötrafik,

b)    omfattar uttrycket "yrkesska­dor" skador som drabbar sjöfolk till följd av eller under utövning av tjänsten.

 

2.    När medlemmarna sätter i verkställighet mom. 3 av artikel 2 i 1970 års konvention om förebyg­gande av yrkesskador (sjöfolk) bör de taga vederbörlig hänsyn till var­je internationellt system för statis­tik över skador, som drabbar sjö­folk, vilket kan ha utarbetats av In­ternationella arbetsorganisationen.

3.    Ämnen för forskning i enlig­het med artikel 3 i 1970 års kon­vention om förebyggande av yr­kesskador (sjöfolk) kan bl. a. inne­fatta följande

 

a)   arbetsmiljö, såsom arbetsytor, uppställning och placering av ma­skiner, arrangemang för tillträde och belysning samt arbetsmeto­der;

b)   olycksfallsfrekvens i olika åldersgrupper;

c)   särskilda fysiologiska och psykologiska problem som orsakas av fartygsmiljön;

d) problem som uppkommer av
fysisk stress ombord på fartyg sär­
skilt på grund av ökad arbetsbe­
lastning;

e) problem som uppstår till följd
av teknisk utveckling och dennas
inverkan samt dessa förhållandens
inflytande pä besättningens sam­
mansättning;

f)  problem som beror på den
mänskliga faktorn, t. ex. vårdslös­
het.

4. Vid utformning av de före-

 

Prop. 1971:158

60

 

prevention provisions called for by Artide 4 of the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, Members should have due regard to any Code of Practice concerning the safety and health of seafarers which may have been published by the Intemational La­bour Office.

5.    In giving effect to Artide 5 of the Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970, ac­count should be taken of Artides 7 and 11 of the Guarding of Ma­chinery Convention, 1963—and the corresponding provisions of the Guarding of Machinery Rec­ommendation, 1963—under which the obligation to ensure com­pliance with the requirement that machinery in use is properly guarded, and its use without ap­propriate guards prevented, rests on the employer, while there is an obligation on the worker not to use machinery without the guards being in position nor to make inoperative the guards pro­vided.

6.    (1) The functions of the com­mittees and other bodies referred to in paragraph 3 of Artide 8 of the Prevention of Accidents (Sea­farers) Convention, 1970, might include—

 

(a)    the preparation of accident prevention provisions, rales and manuals;

(b)   the organisation of accident prevention training and program­mes;

(c)    the organisation of accident prevention publidty, including films, posters, notices and bro-chures;

(d)  the distribution of accident
prevention literature and informa­
tion so that it reaches seafarers on
board ship.

(2) Relevant provisions or rec­ommendations adopted by the appropriate national authorities or

skrifter för förebyggande av yrkes­skador som anges i artikel 4 i 1970 års konvention om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk) bör med­lemmarna taga vederbörlig hänsyn till varje regelsamling rörande sjö­folks säkerhet och hälsa som kan ha blivit utfärdad av Internationel­la arbetsbyrån.

5.    När medlemmarna sätter i verkstälUghet artikel 5 i 1970 års konvention om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk) bör de taga hänsyn till artiklarna 7 och 11 i 1963 års konvention om maskin­skydd — och motsvarande bestäm­melser i 1963 års rekommendation om maskinskydd — enligt vilka skyldigheten att sörja för att åt-lydnaden av kravet att maskiner som anv'änds är försedda med lämpliga skyddsanordningar och att maskinernas användning utan sådana skyddsanordningar hindras vilar på arbetsgivaren, medan det är en skyldighet för arbetstagaren att icke använda maskiner utan att skyddsanordningarna är på plats och ej heller att sätta vidtagna skyddsanordningar ur funktion.

6.    1) Uppgifterna för de kom­mittéer och andra organ som av­ses i mom. 3 av artikel 8 i 1970 års konvention om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk) kan bl. a. innefatta följande

 

a)    utarbetande av föreskrifter, regler och handböcker för förebyg­gande av yrkesskador;

b)   organiserande av utbildning i och uppgörande av program för förebyggande av yrkesskador;

c)    organiserande av information om förebyggande av yrkesskador innefattande film, affischer, med­delanden och broschyrer;

d) distribution av Utteratur och
information om förebyggande av
yrkesskador så att detta material
når sjöfolket ombord på fartygen.

2) TillämpUga föreskrifter och rekommendationer som antagits av vederbörande nationella myn-

 

Prop. 1971:158

61

 

organisations or responsible in­ternational maritime organisations should be taken into account by those preparing texts of accident prevention measures and/or rec-ommended practices.

7.    The syllabuses of the instrac­tion referred to in Artide 9 of the Prevention of Accidents (Sea­farers) Convention, 1970, should be reviewed periodically and brought up to date in the light of development in types and sizes of ships and in their equipment, as well as changes in crewing prac­tices, nationality, language and the organisation of work on board ship.

8.    (1) There should be contin­uous accident prevention public-ity.

(2) Such publidty might take
the following forms:

(a)    instructional films, film strips and shorts, for use in voca­tional training centres for sea­farers and where possible in film programmes screened on board ship;

(b)    display of safety posters on board ship;

(c)    indusion of artides on haz­ards of maritime employment and accident prevention measures in periodicals read by seafarers;

(d) special campaigns, during
which various media of publidty
are used to instruet seafarers in
accident prevention and safe work­
ing practices.

(3) The publidty should take
into account that there are often
seafarers of different nationalities,
languages and habits on board
ship.

9. (1) In giving effect to Ar­
tide 10 of the Accident Prevention
(Seafarers) Convention, 1970,
Members should have due regard
to relevant Model Codes of Safety
Regulations or Codes of Practice

digheter eller organisationer eller ansvariga internationella sjöfarts­organisationer bör beaktas av dem som utarbetar texter om åtgärder och/eller rekommenderade förfa­randen beträffande förebyggande av yrkesskador.

7.   De läroplaner som avses i ar­tikel 9 i 1970 års konvention om förebyggande av yrkesskador (sjö­folk) bör ses över med jämna mel­lanrum och göras tidsenliga med hänsyn till såväl utveckling beträf­fande typer och storlekar av fartyg och utrustningen på dessa som för­ändringar beträffande bemannings­praxis, nationalitet, språk och ar­betets uppläggning ombord.

8.   1) Upplysningsverksamhet om förebyggande av yrkesskador bör ske kontinuerligt.

2) Sådan verksamhet kan bl. a. taga följande former

a)     undervisningsfilmer, filmband
och kortfilm att användas vid yr­
kesutbildningsanstalter för sjöfolk
och, där detta är möjligt, i film­
program, som visas ombord på
fartyg;

b)    anslag om säkerhet som sätts upp ombord på fartyg;

c)    införande i tidskrifter, som läses av sjöfolk, av artiklar om ris­ker vid arbete till sjöss och om åt­gärder för förebyggande av yrkes­skador;

d) särskilda kampanjer, under
vilka olika massmedia används för
att instruera sjöfolk om förebyg­
gande av yrkesskador och om säk­
ra arbetsratiner.

Upplysningsverksamheten bör taga hänsyn till att det ombord på fartygen ofta finns sjöfolk med oU­ka nationaliteter, språk och vanor.

9. 1) När medlemmarna sätter
i verkstäUighet artikel 10 i 1970
års konvention om förebyggande
av yrkesskador (sjöfolk) bör de ta­
ga vederbörlig hänsyn tUl tUlämp­
liga förebilder till samlingar med

 

Prop. 1971:158

62

 

published by the International La­bour Office and the appropriate standards of international orga­nisations for standardisation.

(2) Members should further have regard to the need for inter­national co-operation in the con­tinuous promotion of action for the prevention of occupational ac-sidents; such co-operation might take the form of—

(a)   bilateral or multilateral ar­rangements for uniformity in ac­cident prevention standards and safeguards;

(b)  exchange of information on particular hazards affecting sea­farers and on means of preventing accidents;

(c)   assistance in testing of equip­ment and inspection according to the national regulations of the country of registration of the ship;

(d)    collaboration in the prepara­
tion and dissemination of accident
prevention provisions, rales or
manuals;

(e)    collaboration in the produc­
tion and use of training aids;

(f) joint facUities for or mutual
assistance in the training of sea­
farers in accident prevention and
safe working practices.

säkerhetsföreskrifter eller regel­samlingar utgivna genom Intema­tionella arbetsbyrån och tillämp­liga normer utgivna av internatio­nella standardiseringsorganisatio­ner.

2) Medlemmarna bör vidare be­akta behovet av internationellt samarbete för att kontinuerligt främja åtgärder för att förebygga yrkesskador i arbetet; sådant sam­arbete kan bl. a. taga form av

a)    bilaterala eller multilaterala uppgörelser om likformighet be­träffande normer och skyddsan­ordningar för förebyggande av yr­kesskador;

b)   utbyte av information om särskilda risker som berör sjöfolk och om åtgärder för att förebygga yrkesskador;

c)    hjälp med testning av utrust­ning och med inspektion enligt de nationella bestämmelserna i det land där fartyget är registrerat;

d) samarbete vid utarbetande
och spridning av föreskrifter, reg­
ler eller handböcker om förebyg­
gande av yrkesskador;

e) samarbete vid framställning
och användning av utbildnings-
hjälpmedel;

f)  gemensamma anläggningar
för eller ömsesidig hjälp med ut­
bildning av sjötolk i förebyggande
av yrkesskador och i säkra arbets­
rutiner.

 

Prop. 1971:158

63

Bilaga 6 (översättning)

Recommendation 137

Recommendation Concerning Voca­tional Training of Seafarers

The General Conference of the International Labour Organisa­tion,

Having been convened at Gen­eva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Having decided upon the adop­tion of certain proposals with re­gard to the vocational training of seafarers, which is the sixth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenty-eighth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy the fol­lowing Recommendation, which may be cited as the Vocational Training (Seafarers) Recommenda­tion, 1970:

I, Scope

1, (1) This Recommendation applies to all training designed to prepare persons for work on board a publidy or privately owned sea-going ship engaged in the trans­port of cargo or passengers for the purpose of trade, engaged in training or engaged in sicentific exploration. National laws or reg­ulations, arbitration awards or col­lective agreements, as may be ap­propriate under national condi­tions, should determine when ships are to be regarded as sea-going ships,

(2)  This  Recommendation  ap-

Rekommendation 137

Rekommendation om yrkesutbildning av sjöfolk

Internationella arbetsorganisa­tionens allmänna konferens,

r

som av styrelsen för Interna­tionella arbetsbyrån sammankal­lats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 till sitt fem­tiofemte sammanträde, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande yrkesutbildning av sjöfolk, vilken fråga utgör den sjätte punkten på sammanträdets dag­ordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga formen av en rekom­mendation,

antager denna den tjugoåtton­de dagen i oktober månad nitton-hundrasjuttio följande rekommen­dation, som kan benämnas 1970 års rekommendation om yrkesut­bildning (sjöfolk).

I, Tillämpningsområde

1. 1) Denna rekommendation är tillämplig på all utbildning avsedd att förbereda personal för arbete ombord på sjögående fartyg i all­män eller enskild ägo, som nyttjas yrkesmässigt till transport av last eller passagerare, för undervis­ningsändamål eller vid vetenskap­liga undersökningar. Nationella la­gar och förordningar, skiljedoms­förfaranden eller kollektivavtal bör, enligt vad som kan vara lämp­ligt med hänsyn tiU nationella för­hållanden, vara bestämmande för när fartyg skall anses såsom sjö­gående fartyg.

2) Denna   rekommendation   är

 

Prop. 1971:158

64

 

plies to training for the perfor­mance of the duties of persons in the deck, engine, radio or catering departments or of general pur­pose crews. It does not apply to fishermen.

II. Objectives of Training

2. The basic objectives of policy concerning vocational training of seafarers should be—

(a)    to maintain and improve the efficiency of the shipping in-dustry and the professional ability and potential of seafarers, with due regard to the educational needs of the latter and the eco­nomic and social interests of the country;

(b)   to maintain and improve ac­cident prevention standards on board merchant ships, both at sea and in port, in order to reduce the risk of injury;

(c)    to encourage a sufficient number of suitable persons to make the merchant marine their career:

(d) to ensure that adequate in-
duction training is given to all
nevi' recruits, ashore as far as
possible, or on board ship;

(e) to provide training and re-
training facUities commensurate
with the current and projected
manpower needs of the shipping
industry for all the various caté­
gories and grades of seafarers;

(f)  to provide the training fa­
cUities necessary in order that
technical developments in the
fields of operation, navigation and
safety can be put into effect;

(g) to make training for up-
grading and for promotion up to
the highest ranks on board avail­
able to all seafarers with appro­
priate ability, and thereby to as­
sist them to develop their effi­
ciency, potential productivity and
job satisfaction;

tUlämplig på utbildning för utfö­rande av arbete av personal inom däcks-, maskin-, radio- eller eko-nomiavdelningama eller av perso­nal i allmän tjänst. Den är icke tillämplig på fiskare.

n, utbildningsmål

2, Den grandläggande målsätt­ningen för yrkesutbildningen av sjöfolk bör vara

a)    att upprätthålla och förbättra effektiviteten inom sjöfartsnäring­en och sjöfolkets yrkesduglighet och förmåga med vederbörlig hänsyn tagen till sjöfolkets bild-ningsbehov samt landets ekono­miska och sociala intressen;

b)    att upprätthålla och förbätt­ra normerna för arbetarskydd om­bord på handelsfartyg såväl i hamn som tUl sjöss i avsikt att minska risken för skador;

c)    att uppmuntra ett tillräckligt antal lämpliga personer att välja handelsflottan såsom levnadsbana;

d) att säkerställa att lämplig
grandläggande utbildning ges till
alla nybörjare, så mycket som
möjligt i land, eUer ombord på
fartyg;

e) att för skilda kategorier av
sjöfolk tUlhandahåUa utbildnings-
och fortbildningsmöjligheter, som
sammanfaller med de aktuella och
de bedömda framtida behoven av
arbetskraft;

f)  att tillhandahålla övnings­
möjligheter som är nödvändiga för
att den tekniska utvecklingen inom
områdena för drift, navigering och
säkerhet kan bringas till utnytt­
jande;

g) att göra utbUdning för ökad
kvalifikation och för befordran
tiU högsta tjänst ombord tillgäng­
lig för allt sjöfolk med lämpUga
anlag och att därigenom bistå dem
att utveckla sin effektivitet och
produktivitetsmöjlighet samt tUl­
fredsställdse i arbetet;

 

Prop. 1971:158

65

 

(h) to provide suitable practical training for the various catégories and grades of seafarers;

(i) to ensure, as far as possible, the entry into employment of all trainees after completion of their courses.

b) att tUlhandahålla lämplig praktisk utbildning för skilda ka­tegorier och grader av sjöfolk;

i) att så långt som möjligt till­försäkra att alla elever efter avslu­tad utbildning får anställning.

 

m. National Planning and Administra­tion

A. Organisation and Co­ordination

3.    In planning a national edu­cation and training policy, the competent authorities in countries possessing or intending to develop a shipping industry should ensure that adequate provision is made in the general network of training facilities for the training of sea­farers in order to achieve the ob­jectives set out in Paragraph 2 of this Recommendation.

4.    Where national circum­stances do not permit the develop­ment of facilities for the training of seafarers of all catégories and grades required, collaboration with other countries, as well as with in­ternational organisations, in set­ting up joint maritime training schemes for such seafarers as can­not be covered by national pro­grammes should be considered.

5. (1) The training programmes of all public and private institu­tions engaged in the training of seafarers should be co-ordinated and devdoped in each country on the basis of approved national standards.

(2) Such programmes should be drawn up in co-operation with government departments, educa­tional institutions and other bodies which have an intimate knowledge of the vocational training of sea­farers, and should be so designed as to meet the operational require­ments of the shipping industry, as

5    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 158

ni. Nationell planering och administra­tion

A. Organisation och samordning

3.    Vid planläggning av en natio­nell undervisnings- och utbildnings-poUtik bör vederbörande myndig­heter i länder, som har eller avser att utveckla en sjöfartsnäring, till­se att lämpliga åtgärder vidtages inom ramen för utbildningsmöj­ligheterna för utbildning av sjö­folk i avsikt att uppnå det mål som anges i punkt 2 i denna rekom­mendation.

4.    Där nationella omständighe­ter icke medger utveckling av ut­bildningsmöjligheter för sjöfolk av alla de kategorier och grader som det föreligger behov av, bör sam­verkan övervägas såväl med and­ra länder som med intemationella organisationer när det gäller att göra upp gemensamma utbild­ningsprogram på sjöfartsområdet för sådant sjöfolk vars utbildning icke kan täckas av de nationella programmen.

5.    1) Läroplanerna i alla all­männa och privata institutioner, som utbildar sjöfolk, bör samord­nas och utvecklas i varje land på grundval av godkända nationella normer.

2) Sådana läroplaner bör utar­betas i samarbete med statsdepar­tement, undervisningsinstitutioner och andra organ som har en ingå­ende kännedom om yrkesutbild­ning av sjöfolk och bör vara så ut­formade att de tillmötesgår sjö­fartsnäringens driftsbehov såsom de fastställts genom samråd mel-

 

Prop. 1971:158

66

 

established in consultation with shipowners' and seafarers' organi­sations.

6. Bodies which draw up such
programmes should, in particu­
lar—

(a)    maintain close contacts be­tween the training institutions and all those concerned so as to keep training in line with the needs of the industry;

(b)    make regular visits to the training schools with which they are concerned and be fully cön-versant with the programmes being carried out;

(cj ensure that information about avaUable training opportu-nities is disseminated to all those concerned;

(d)    co-operate in setting up and
operating practical maritime train­
ing schemes;

(e)    participate in establishing
the general training standards pro­
vided for in Paragraph 11;

(f) participate in establishing
such national certificatiori stan­
dards as are appropriate for the
various grades and catégories of
seafarers;

(g)    promote direct co-operation
between training institutions and
those responsible for recruitment
and employment.

7. The competent authorities
and bodies, in co-operation with
shipowners' and seafarers' orga­
nisations, should ensure that full
information on public and private
training schemes for seafarers and
on conditions of entry into the
shipping industry is available to
those providing vocational guid­
ance and employment counsel-
ling services, to public employ­
ment services and to vocational
and technical training institutions.

8. The competent authorities
and bodies should endeavour to
ensure that—

(a) the   facilities   of  shipyards.

lan redares och ombordanställdas organisationer.

6. Organ som utarbetar sådana
läroplaner bör särskilt

a)    upprätthålla nära kontakt mellan utbildningsinstitutionerna och alla intressenter för att an­passa utbildningen efter näringens behov;

b)    göra regelbundna besök i de skolor, med vilka de har befatt­ning, och vara fullt förtrogna med de läroplaner som används;

c)    s'äkerst'älla att information om befintliga utbildningsmöjlighe­ter sprids tUl alla intressenter;

d) samarbeta vid uppgörande
och genomförande av system för
praktisk utbildning på sjöfartsom­
rådet;

e) deltaga i fastställande av all­
männa normer för utbildningen i
enlighet med punkten 11;

f)  deltaga i faststäUande av så­
dana nationella normer för behö­
righetsbevis som svarar mot skilda
grader och kategorier av sjöfolk;

g) främja direkt samarbete md­
lan utbildningsinstitutionerna och
de som är ansvariga för rekrytering
och sysselsättning.

7. Vederbörande myndighet och
organ bör, i samarbete med reda­
res och ombordanst'älldas organi­
sationer, säkerställa att fullständig
information om allmänna och pri­
vata utbildningssystem för sjöfolk
och om betingelserna för anställ­
ning inom sjöfartsnäringen är till­
gänglig för dem som handhar yr­
kesvägledning, rådgivning i fråga
om syssels'ättning och arbetsför­
medling samt för yrkesskolor och
tekniska skolor.

8. Vederbörande myndigheter
och organ bör sträva efter att sä­
kerställa att

a) anordningar   som   finns   på

 

Prop. 1971:158

67

 

engineering workshops, manufac-turers of equipment, naval instal­lations, etc, are utilised where available and appropriate in train­ing both officers and ratings;

(b) arrangements are rriade in order that, other things being equal, preference may be given in employment placement to persons who have received appropriate and recognised training.

9. (1) Training programmes
should be regularly reviewed and
kept up to date in the light of the
developing needs of the industry.

(2) In the review of training pro­grammes, account should be tak­en of the Document for Guid­ance, 1968—which was prepared jointly by the International La­bour Organisation and the Inter-Governmental Maritime Consul­tative Organization and agreed by both organisations and which deals, in technical detail, with the subjects directiy affecting the safety of life at sea—as well as of any subsequent amendments or ad ditions thereto.

B. Financing

10.  (1) Seafarers'     training
schemes should be systematically
organised and their financing
should be on a regular and ade­
quate basis, having regard to the
present and planned requirements
and development of the shipping
industry.

(2) Where appropriate, the gov­ernment should make financial contributions to training schemes ' carried on by local government or private bodies. These contribu­tions may take the form of general subsidies, grants of land, buildings or demonstration material such as boats, engines, navigational equip­ment and other apparatus, the pro­vision of instruetors free' of charge, payment of trainees' allow-ances   or   payment   of   fees   for

varv och maskinverkstäder, hos tillverkare av utrustning och far­tygsinstallationer etc. blir, när de är tillgängliga och för ändamålet lämpliga, utnyttjade för utbildning­en av både befäl och manskap;

b) arrangemang vidtages för att, vid i övrigt likartade förhål­landen, företräde kan ges vid platstillsättning åt personer som har erhållit fastställd och godkänd UtbUdning.

9. 1) Läroplaner bör ses över regelbundet och hållas tidsenliga med hänsyn till näringens behov av utveckling.

2) Vid översyn av läroplanerna bör hänsyn tagas såväl till "Docu­ment for Guidance, 1968" — som utarbetats gemensamt av Interna­tionella arbetsorganisationen och Mellanstatliga rådgivande sjöfarts­organisationen samt godkänts av båda organisationerna och som i tekniska detaljer behandlar ämnen som direkt inverkar på säkerheten för människoliv till sjöss — som till varje därefter följande ändring eller tillägg därtill.

B. Finansiering.

10. 1) Utbildningssystem för sjöfolk bör vara planmässigt orga­niserade och finansieringen bör ha en fast och ändamålsenlig grund med hänsyn till nuvarande och planerade behov och sjöfartsnä­ringens utveckling.

2) Där så är lämpligt bör staten bistå med finansiellt stöd till ut­bildningsprogram som genomförs av lokala myndigheter eller priva­ta organ. Dessa stöd kan taga for­men av allmänna bidrag, överlå­telse av mark, byggnader eller de-monstrationsmateriel såsom båtar, maskiner, navigationsinstrument och andra apparater, gratis lärar-krafter, betalning av elevers un­derhåll eller av avgifter på skola, internat eller skolfartyg.

 

Prop. 1971:158

68

 

trainees in day or boarding schools or on training ships.

(3)    Seafarers should not, through lack of financial resources or training opportunities, be deni­ed the possibUity of reaching the highest ranks on board. Therefore, it should be possible for seafarers to earn or receive sufficient finan­cial resources to enable them to obtain appropriate training.

(4)    Training in publidy run training centres for seafarers should, where possible, be given without charge to trainees.

(5)    Retraining necessitated by the introduction of technical in­novations should be provided free of charge to the seafarers concern­ed. During the period of such re­training, seafarers should receive adequate allowances; seafarers sent to courses of such retraining by a shipowner should receive their full basic wage.

C. Training Standards

11. Training standards should be laid down in conformity with national requirements for obtain­ing the various seafarers' certifi-cates of competency. In particular, there should be laid down—

(a)    the nature of medical exa­minations, including chest X-rays and diabetic, hearing and sight tests, required for persons entering training schemes; the standards of such examinations, particulariy of the hearing and sight tests, coiUd differ according to the depart­ments which the persons concerned are planning to enter, but should in no case be lower than the med­ical standards required for entry into employment in the shipping industry;

(b)    the levd of general educa­tion required for admission to vocational träning courses leading to certificates of competency;

3)    Sjöfolk bör icke, på grund av brist på finansiella resurser eller avsaknad av utbildningsmöjlighe­ter, förvägras möjligheten att nå de högsta tjänsterna ombord. Det bör därför vara möjligt för sjöfolk att förtjäna eller erhålla tUlräck­liga finansiella medel för att sätta dem i stånd att erhålla lämplig UtbUdning.

4)    Utbildning vid utbildningsan­stalter för sjöfolk som drivs av det allmänna bör, där så är möjligt, ges kostnadsfritt till eleverna.

5)    FortbUdning nödv'ändiggjord genom införande av tekniska ny­heter bör anordnas kostnadsfritt för sjöfolk berört därav. Under en sådan fortbildningsperiod bör sjö­folk erhålla underhåll i 1'ämpUg omfattning; sjöfolk, som av en re­dare sänds till sådana kurser, bör erhålla full grandlön.

C. Utbildningsnormer

11. Utbildningsnormer bör fast­ställas i överensstämmelse med gällande nationella krav för erhål­lande av olika slag av behörighets­bevis. Särskilt bör fastställas

a)    arten av läkarandersökning innefattande röntgenfotografering av lungorna och undersökning av diabetes, prov av hörsel- och synförmåga föreskrivna för per­soner som skall inträda i utbUd-ningsgången; normerna för sådana undersökningar, särskUt syn- och hörselproven, bör kunna vara oli­ka alltefter den avdelning ombord inom vilken berörda personer av­ser att tjänstgöra, men bör i intet fall vara lägre än de medicinska normer som uppställts för anställ­ning inom sjöfartsnäringen;

b)    nödvändig allmän utbild­ningsnivå för tillträde till yrkesut­bildning som leder till behörig­het;

 

Prop. 1971:158

69

 

(c) the subjects, such as naviga­tion, seamanship, radio, electron-ics, engineering, catering and hu­man relations, that should be in­duded in the training curricula;

(f/j the nature of any examina­tion to be taken upon completion of training courses which are sub­ject to examination;

(e) a procedure whereby the authorities ensure that the teach­ing staff of training institutions have the requisite expérience and qualifications, including adequate practical and theoretical knowl­edge of technical and operational developments.

c) de ämnen, t. ex. navigation,
sjömanskap, radioteknik, elektro­
nik, maskinteknik, födoämneseko­
nomi- och teknik samt psykologi
med personalledning, som bör
medtagas i timplanen;

d) den typ av examen som skall
avläggas efter genomgången ut­
bildning, knuten till examinations­
förfarande;

e) ett tillvägagångssätt varige­
nom myndigheterna säkerställer
att lärarpersonalen vid utbildnings­
institutionerna har erfarenhet och
kvalifikationer som 'är nödv'än-
diga, innefattande lämpliga prak­
tiska och teoretiska kunskaper om
den tekniska och driftmässiga ut­
vecklingen.

 

rV. Training Programmes

12. The various training pro­grammes should be realisticaUy based on the work to be performed on board ship. They should be periodicaUy reviewed and kept up to date in order to keep abreast of technical developments. They should include the following, as appropriate:

(a)    training in navigation, sea­manship, ship handling, signalling, cargo handling and stowage, ship maintenance, and other matters relating to the operation of mer­chant ships;

(b)   training in the use of elec-tronie and mechanical aids, such as radio and radar instaUations, radio direction-finders and com-passes;

(c)    theoretical and practical in­struetion in the use of life-saving and fire-fighting equipment, sur-vival at sea procédures, and other aspects of the safety of life at sea;

(d) theoretical and practical in­struetion in the operation, main­tenance and repair of main pro-pulsion installations and auxiliary

rV. Läroplaner

12. De olika läroplanerna bör vara realistiskt grandade på det arbete som skall utföras ombord på fartyg. De bör överses med jämna mellanrum och hållas tids­enliga för att hålla jämna steg med den tekniska utveckUngen.

De bör lämpligen innehåUa föl­jande

a)    UtbUdning i navigation, sjö­manskap, fartygsmanövrering, sig­nalering, lasthantering och stuv­ning, fartygsunderhåll och övriga ämnen som hänför sig till driften av handelsfartyg;

b)   UtbUdning i användning av elektroniska och mekaniska hjälp­medel, såsom radio- och radarin­stallationer, radiopejlapparater och kompasser;

c)    teoretisk och praktisk under­visning om användningen av liv­räddnings- och brandsläckningsut-rustning, om åtgärder för att över­leva på havet efter sjöolycka och om andra aspekter på säkerheten till sjöss;

d) teoretisk och praktisk under­
visning i drift, underhåll och repa­
ration av huvud- och hjälpmaski­
ner med särskild vikt på sådana

 

Prop. 1971:158

70

 

machinery, with emphasis on the types of equipment, including dectronic equipment, installed in ships of the country concerned;

(e) training for the catering
department as appropriate for
those to be employed as stewards,
cooks, waiters and galley staff,
account being taken of training
requirements for different caté­
gories of ships;

(f)  training in accident preven­
tion on board ship, particularly as
regards safe working practices in
all departments, and including
personal safety as part of training
in professional subjects, training in
first aid, medical care and other
related matters and health and
physical training, especially swim-
ming; training in medical care and
particularly special training for
personnel placed in charge of
medical care on board should in
all cases be related to the content
of medical guides compUed by
competent authorities and to full
UtUisation of medical radio ser­
vices;

(g) particularly in the case of
trainees under 18 years of age,
instruetion in subjects of general
educational value;

(h) instruetion in elements of social and labour législation relat­ed to merchant ship operations and to industrial relations, regulations concerning seafarers, transporta-tion economics, maritime insur-ance, maritime law, etc;

(i) instruetion in management techniques, including such subjects as personnel relations and work study.

13. Training programmes should be designed, inter alia, to prepare trainees for certificates of com­petency and should be directiy related, where appropriate, to na­tional certification standards. They should include adequate practical

typer av utrustning, innefattande elektronisk utrustning, som är in­stallerad i vederbörande lands far­tyg;

e) utbildning för ekonomiavdel­
ningen lämplig för dem som avses
att sysselsättas som ekonomiföre­
ståndare, kockar, uppassare och
köksbiträden, varvid avseende skall
fästas vid utbildningskraven för
skilda slag av fartyg;

f)   utbildning i förebyggande
av olycksfall ombord på fartyg,
särskilt vad beträffar säkra arbets­
rutiner inom alla avdelningar, in­
begripet personlig säkerhet som en
del av utbildningen i fackämnen,
utbildning i första hjälpen, sjuk­
vård och andra närbesläktade äm­
nen och hälsovård och fysisk fost­
ran, särskilt simning. Utbild­
ning i sjukvård och särskUt special­
utbildning för personal, som om­
bord skall ha ansvaret för sjukvår­
den, bör i alla sammanhang hän­
föra sig till innehåUet i medicinska
vägledningar som sammanställts
av vederbörande myndigheter och
bygga på fullt utnyttjande av me­
dicinsk radioservice;

g) undervisning, särskilt i fråga
om elever under 18 år, i ämnen
av allmänbildande v'ärde;

h) undervisning i de delar av so­cial- och arbetslagstiftningen som hänför sig till drift av handelsfar­tyg och till förhållandena mellan arbetsmarknadens parter, bestäm­melser rörande sjöfolk, transport­ekonomi, sjöförsäkring, sjörätt m. m.;

i) undervisning i arbetsledning omfattande bl. a. personalfrågor och arbetsstudier.

13. Läroplaner bör utformas bl. a. för att sätta eleverna i stånd att erhålla behörighetsbevis och bör, där så är lämpligt, vara direkt anpassade till nationell behörig­hetsstandard. De bör innefatta lämplig praktisk utbUdning och ta-

 

Prop. 1971:158

71

 

training and take account of any minimum age and minimum work­ing expérience laid down by the competent authorities in respect of the various grades of certifi­cates. Account should also be taken of other nationally recog­nised certificates.

14. The duration of the various training programmes should be sufficient to enable trainees to as-similate the teaching given and should be determined with refer­ence to such matters as—

(a)    the levd of training requir­ed for the shipboard occupation for which the course is designed;

(b)    the general educational levd and age required of trainees enter­ing the course;

(c)    the trainees' previous prac­tical expérience.

ga hänsyn till varje minimiålder och minimikrav rörande praktik som fastställts av vederbörande myndigheter för olika slag av be­hörighetsbevis. Hänsyn bör också tagas till andra nationellt godkän­da certifikat.

14. De skUda läroplanerna bör tillmäta tillräcklig tid för att sätta eleverna i stånd att tillgodogöra sig undervisningen och bör be­stämmas med hänsyn till sådana omständigheter som

a)    nivån av utbildning som krävs för det fartygsyrke som kur­sen avser;

b)    allmänbildningsnivån och ål­der som krävs av elever för inträde i kursen;

c)    elevernas föregående praktis­ka erfarenhet.

 

V, General Training Schemes for Sea­farers

15.    Induction training designed to introduce trainees to the ship­board environment and safe work­ing practices on board ship or, where appropriate and practicable, pre-sea training courses which provide adequate training for the duties regularly assigned to ratings of the deck, engine and catering departments, develop character and inculcate a sense of sdf-dis-cipline and responsibility should be avaUable for young persons with no sea expérience.

16.    Suitable courses or instrue­tion should also be provided to enable young persons of appropri­ate ability to prepare themselves for statutory certificates or di-plomas currentiy in effect in the merchant navy or their country in respect of both officer and rating catégories.

17.    Training for upgrading and promotion should, among other means, be provided by.short-term

V. Allmänna utbildningssystem för sjö­folk

15.   IntroduktionsutbUdning ut­formad i avsikt att göra eleverna bekanta med fartygsmiljön och säkra arbetsrutiner ombord på far­tyg eller, när så är lämpligt och utförbart, förberedande utbild­ningskurser, som ger lämplig ut­bildning för de uppgifter som van­ligen tilldelas manskap inom däcks-, maskin- och ekonomiav­delningarna och som utvecklar ka­raktären och inskärper en känsla av självdisciplin och ansvar bör . vara tUlgängliga för unga männi­skor utan sjöpraktik.

16.   Lämpliga kurser eller annan lämplig undervisning bör också an­ordnas för att möjliggöra för unga personer med lämpUga anlag att erhålla föreskrivna behörighets-dier kompetensbevis, som vid tiU-fället gäller inom deras lands han­delsflotta för såväl befäl- som manskapskategorierna.

17. Utbildnuig för högre kom­
petens och för befordran bör bl. a.
kunna ske genom korta kurser vid

 

Prop. 1971:158

72

 

courses at nautical schools and technical institutions and corre­spondence courses specially adapt-ed to the needs of specific caté­gories of officers and ratings and to the grades to which they aspire.

VI, Advanced Training

18, (1) Retraining, refresher, familiarisation and upgrading courses should be available as re­quired for suitable officers and ratings to enable them to increase and widen their technical skUls and knowledge, to keep abreast of technological changes, in particu­lar in the development of automat­ed ships, and to meet the require­ments of new methods of opera­tions on board ship.

(2)    Such courses may be used, for instance, to complement gener­al courses and provide advanced specialised training opening the way to promotion, as well as to provide advanced dectronics courses for appropriate personnel,

(3)    Special attention should be given to the abUity of masters, other officers and ratings to navi-gate and handle new types of ships safely,

19, Where training would be facUitated thereby, shipowners should release suitable seafarers employed on board their ships for training periods ashore, at appro­priate schools, to enable them to improve their skills, learn to use new techniques and equipment and qualify for promotion. Per­sons in a supervisory position on board ship should take an active part in encouraging such training.

Vn. Training Methods

20, The training methods adopt­ed should be the most effective possible, having regard to the na­ture of the instraction, the trainees'

nautiska skolor och tekniska insti­tutioner och genom korrespon­denskurser speciellt tillr'ättalagda för behoven hos vissa kategorier befäl och manskap och för de gra­der som de önskar nå,

VI, Fortsatt utbildning

18, 1) Repetitionskurser, fort­
bildnings- och vidareutbildnings­
kurser samt kurser som leder till
högre kompetens bör efter behov
finnas för lämpligt befäl och man­
skap för att möjliggöra för dem att
öka och utvidga sin skicklighet och
sina kunskaper för att håUa jämna
steg med tekniska förändringar
särskUt i fråga om utveckUngen på
automatiserade fartyg och att möta
de krav som uppstår vid införan­
de av nya metoder för driften om­
bord på fartyg.

2)    Sådana kurser kan t. ex. an­vändas som komplement till all­männa kurser och ge avancerad specialutbildning som kan öppna vägen till befordran. Sådana kurser kan också ge avancerad utbildning i elektronik för lämplig personal.

3)    SärskUd uppmärksamhet bör ägnas åt befälhavares, annat befäls och manskaps förmåga att säkert navigera och hantera nya fartygs­typer.

19, Redarna bör, om utbildning­
en kan underlättas d'ärigenom, fri­
göra lämpligt sjöfolk anställt i de­
ras fartyg för utbildning i perioder
i land vid lämpliga skolor för att
möjUggöra för sjöfolket att utöka
sitt kunnande, lära sig att använda
nya tekniska metoder och ny ut­
rustning samt kvalificera sig för
befordran. Personer i överordnad
ställning ombord på fartyg bör ta
aktiv del i att uppmuntra tUl sådan
utbildning.

Vn, utbildningsmetoder

20, Införda utbUdningsmetoder
bör vara så effektiva som möjligt
med hänsyn tUl undervisningens
art, elevernas erfarenhet, allmän-

 

Prop. 1971:158

73

 

expérience, general education and age, and the demonstration equip­ment and financial resources avail­able.

21.    Practical training, requiring active participation of the trainees themselves should be an important part of all training programmes. It may be provided by assigning seafarers to merchant ships for periods of training at sea, to en­gineering workshops or shipyards or to shipping company offices.

22.    Training vessels used by training institutions should provide practical instraction in navigation, seamanship, machinery operation and maintenance and other nauti­cal subjects as well as comprehen­sive shipboard safety education.

23.    Appropriate demonstration equipment such as simulators, engines, boat models, ship equip­ment, life-saving equipment, navi­gational aids and cargo gear should be used in training schemes. Such equipment should be selected with reference to the shipboard ma­chinery and equipment which the trainee may be called upon to use.

24.    Films and other audio-visual aids should be used, where appro­priate—

 

(a)    as a supplement to, but not a substitute for, demonstration equipment in the use of which trainees take an active part; ■

(b)    as a primary training aid in special fields such as the teaching of languages.

25.   Theoretical training and
general education given as part of
a training course should be related
to the theoretical and practical
knowledge required by seafarers;

bildning och ålder samt till den demonstrationsutrustning och de ekonomiska resurser som finns till­gängliga.

21,    Praktisk utbildning, som ställer krav på aktiv verksamhet av eleverna själva, bör ingå såsom en väsentlig del av läroplanerna. Detta kan åstadkommas genom att hänvisa sjöfolk till handelsfartyg för UtbUdning i perioder till sjöss, till verkstäder eller varv eller rede­rikontor.

22,    Övningsfartyg, som används av utbildningsinstitutioner, bör er­bjuda praktisk undervisning i na­vigation, sjömanskap, maskineriets drift och underhåll samt andra sjö­fartsämnen liksom omfattande ut­bildning i säkerhetstjänst ombord,

23,    Lämplig demonstrationsut­rustning såsom simulatorer, maski­ner, båtmodeUer, fartygsutrustning, livräddningsutrustning, naviga-tionshjälpmedd och anordningar för lasthantering bör användas i utbildningssystemen. Sådan utrust­ning bör utväljas med tanke på de maskiner och den utrustning om­bord som eleven kan bli anmodad att använda,

24,    Filmer och andra audiovi-suella hjälpmedel bör användas, där så är lämpligt

 

a)    såsom ett supplement - till, men dock icke som ersättning för, demonstrationsutrastning i vars användning elever tar aktiv del;

b)    såsom primärt utbildnings-hjälpmedel inom speciella områ­den, sådana som språkundervis­ning,

25, Teoretisk utbUdning och all­
män undervisning, som ingår så­
som del av en utbildningskurs,
skaU knyta an till den teoretiska
och praktiska kunskap som krävs
av sjöfolk.

 

Vm, Intemational Co-operation

26, Countries should co-operate in promoting the vocational train­ing of seafarers, in some cases it

6    Riksdagen 1971. 1 .saml. Nr 158

vm. Internationellt samarbete

26, Länder bör samarbeta för att främja yrkesutbUdning av sjö­folk; i vissa fall kan det vara av

 

Prop. 1971:158

74

 

may be of particular value to do so on a regional basis,

27, In so doing they might collaborate with the International Labour Organisation and other international institutions, in partic-tUar the Inter-Govemmental Maritime Consultative Organiza­tion, or other countries—

(a)    in recruiting and training teaching staff;

(b)   in setting up and improving training facilities for officers and ratings;

(c)    in setting up joint training facilities with other countries where necessary;

(d) in making training facUities
avaUable to selected trainees or in-
stractor-trainees from other coun­
tries and in sending trainees or in-
structor-trainees to other countries;

(e) in organising international
exchanges of personnel, informa­
tion and teaching materials, as well
as international seminars and
working groups;

(/) in providing qualified and experienced instruetors for mari­time training schools in other countries.

särskilt värde att detta sker på en regional basis.

27. Därvid kan de samverka bl. a. med Internationella arbets­organisationen och andra interna­tioneUa organ, särskilt Mellanstat­Uga rådgivande sjöfartsorganisatio­nen, eller med andra länder

a)    vid rekrytering och utbild­ning av lärarpersonal;

b)   vid anordnande och förbätt­ring av utbildningsmöjligheter för befäl och manskap;

c)    vid anordnande av gemen­samma utbUdningsmöjligheter med andra länder, när detta är nödvän­digt;

d) genom att göra utbildnings­
möjligheterna tillgängliga för ut­
valda elever eller lärarkandidater
från andra länder och genom att
sända elever eller lärarkandidater
till andra länder;

e) genom att organisera interna­
tionellt utbyte av personal, infor­
mation och läromedel liksom in­
ternationella seminarier och ar­
betsgrupper;

f)  genom att ställa kvalificerade
och erfarna lärare till förfogande
för sjöutbildningsskolor i andra
länder.

 

DC, EiTect on Earlier Recommendations

28. This Recommendation su-
persedes the Vocational Training
(Seafarers)     Recommendation,

1946.

IX. Förhällande till tidigare rekommen­dationer

28. Denna rekommendation er­sätter 1946 års rekommendation (nr 77) om yrkesutbildning (sjö­folk).

 

Prop. 1971:158

75

Bilaga 7 (Översättning)

Recommendation 138

Recommendation Concerning Sea­farers' Welfare at Sea and in Port

The General Conference of the International Labour Organisa­tion,

Having been convened at Gene­va by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Ses­sion on 14 October 1970, and

Noting the provisions of the Seamen's Welfare in Ports Rec­ommendation, 1936, and

Conscious of the fundamental need for the provision of welfare facilities both in port and on board ship, and in particular, in the light of changing characteris­tics of the shipping industry, the need for continuing development of the former and the growing importance of the latter, and

Considering the importance of recognising the role of statutory welfare bodies and voluntary or­ganisations in this field and of seeking their expert assistance, and

Having decided upon the adop­tion of certain proposals with regard to seafarers' welfare at sea and in port, which is the seventh item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenty-ninth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy the following Recommendation, which may be cited as the Seafarers' Welfare   Recommendation,   1970:

Rekommendation 138

Rekommendation om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn

Internationella arbetsorganisa­tionens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internatio­nella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 till sitt femtiofemte sammanträde, och

som beaktar bestämmelserna i 1936 års rekommendation om åt­gärder till befrämjande av sjö­männens välfärd i hamnar, och

som är medveten om det väsent­liga behovet av välfärdsanordning­ar både i hamn och ombord på fartyg och i synnerhet, med hän­syn till förändringen av förhållan­den som utmärker sjöfartsnäring­en, behovet av fortsatt utveckling av de förra och den växande be­tydelsen av de senare, och

som tager hänsyn tUl betydelsen av att erkänna rollen av föreskriv­na välfärdsorgan och frivilliga or­ganisationer inom detta område och av att söka dessas sakkunniga bistånd, och

som beslutat antaga vissa förslag rörande sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn, vUken fråga utgör den sjunde punkten på samman­trädets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en rekommen­dation,

antager denna den tjugonionde dagen i oktober månad nitton-hundrasjuttio följande rekommen­dation, som kan benämnas 1970 års rekommendation om sjöfolks välfärd.

 

Prop. 1971:158

76

 

I. Organisation and Financing of Wel­fare Activities

1.   Welfare schemes should be systematically organised and fi­nancing should be on an adequate and regular basis.

2.   Welfare services should be reviewed frequently to ensure that they keep pace with changes in the needs of seafarers resulting from technical, operational and other developments in the ship­ping industry.

3.   There should be national, regional and/or port welfare boards, on which representative shipowners' and seafarers' organi­sations, the competent authorities and, where desirable and ap­propriate, voluntary organisations and social bodies concerned should be represented.

4.   The functions of such boards should include surveying the need for, and assisting and co-ordinat-ing, welfare facilities in the area for which the board is responsible.

5.   Consuls and local represen­tatives of foreign welfare organi­sations should, as appropriate, be associated with the work of re­gional and port welfare boards.

6.   Measures should be taken to ensure that, as necessary, tech-nicaUy competent persons are em­ployed full time in the operation of seafarers' welfare facilities, in addition to voluntary workers.

7.   Where large numbers of sea­farers of different nationalities re­quire facilities such as hotels, clubs and sports facUities in a particular port, the competent authorities or bodies of the countries of origin of the seafarers and of the flag States should consult and co-operate with the competent au­thorities and bodies of the coun­try in which the port is situated and with each other, with a view

I. Organisation och finansiering av väl­färdsverksamhet

1.    Välfärdssystemen bör vara planmässigt organiserade och fi­nansieringen bör ha en ändamåls­enlig och fast grund.

2.    Välfärdsåtgärder bör ofta ses över för att säkerstäUa, att de hål­ler jämna steg med förändringar i sjöfolkets behov, orsakade av tek­nisk, driftsmässig och övrig ut­veckling inom sjöfartsnäringen.

3.    Nationella, regionala och/el­ler lokala (hamn) välfärdsstyrelser bör finnas, i vUka redarnas och ombordanstäUdas representativa organisationer, vederbörande myn­digheter och, om detta är önskvärt och lämpligt, frivilliga organisatio­ner och berörda sociala institutio­ner bör vara företrädda.

4.    Dessa styrdsers verksamhet bör innefatta kartläggning av be­hovet av välfärdsanordningar samt bistånd och samordning inom det område, för vilket styrelsen är an­svarigt.

5.    Konsuler och lokala represen­tanter för utländska välfärdsorga­nisationer bör, om så är lämpUgt, knytas till arbetet hos regionala och lokala (hamn) välfärdsstyrel­ser.

. 6. Åtgärder bör vidtagas för att säkerställa att yrkeskunniga perso­ner i erforderUg utsträckning sys­selsätts på heltid i arbetet med väl­färdsanordningar för sjöfolk ut­över den frivilliga arbetskraften.

7. Om stort antal sjöfolk av oli­ka nationaliteter gör anspråk på sådana anordningar som hotell, klubbar och möjligheter för utöv­ning av idrott i en viss hamn bör vederbörande myndigheter eller . organ i sjöfolkets hemländer och i flaggstaterna överlägga och sam­arbeta sinsemeUan och med veder­börande myndigheter eller organ i det land i vilket hamnen är be­lägen, i avsikt att såväl slå samman

 

Prop. 1971:158

77

 

both to the pooling of resources and to avoiding unnecessäry du-plication.

8. With a view to better or­ganising welfare and leisure ac­tivities and stimulating the use of welfare materials on board ship, instruetion in the organisation of welfare activities on board should be induded in training courses for officers and ratings. Considéra­tion should be given to the periodic assignment to merchant vessels of an officer specially trained in such work.

resurser som undvika onödigt dub­belarbete.

8. I syfte att organisera väl­färds- och fritidsverksamheten bättre och att stimulera tUl att väl­färdsanordningar används ombord på fartyg bör undervisning i or­ganiserandet av sådan verksamhet ingå i utbildningskurser för befäl och manskap. Det bör övervägas att periodvis på handelsfartyg pla­cera en befälsperson med särskild utbildning för sådant arbete.

 

n, Accommodation in Ports

9. Seafarers' hotels or hostels
should be maintained in all ports
of interest to international ship­
ping where there is a need for
them; they should provide facilities
equal to those found in a good-
class hotel, and should wherever
possible be located in good sur-
roundings away from the im­
mediate vicinity of the docks.

10.   These accommodation facU­ities should be open to seafarers of all nationalities, irrespective of colour, race or creed. Without in any way infringing this principle, it may be necessary in certain ports to provide several types of facil­ities, comparable in standard but adapted to the customs and needs of different groups of seafarers.

11.   Where necessary and pos­sible, provision should be made for accommodating seafarers' famiUes in seafarers' hotels and hostels.

12.   Prices charged for board and accomodation in seafarers' hotels and hostels should be kept at a reasonable levd.

13.   Seafarers' hotels and hostels should be properly supervised on the same basis as other compa­rable establishments.

II, Bostäder i hamn

9. Sjömanshotell eller sjömans­
hem bör upprättas i alla de ham­
nar av intresse för den internatio­
nella sjöfarten där behov av dem
föreUgger, De bör erbjuda anord­
ningar likvärdiga med dem i hotell
av god klass och bör, där så är
möjligt, förläggas till goda omgiv­
ningar och utanför dockornas
omedelbara närhet,

10.    Dessa bostäder bör vara öppna för sjöfolk av alla nationali­teter oberoende av färg, ras eller trosbekännelse. Utan att på något sätt kränka denna princip kan det i särskilda hamnar vara nödv'än-digt att anordna flera typer av lo­gimöjligheter jämförbara i stan­dard men anpassade till sedvänjor och behov hos olika grupper av sjöfolk.

11.    Där så är nödvändigt och möjligt bör åtgärder vidtagas så att sjöfolks familjer kan inkvarte­ras på sjömanshotell och sjömans­hem.

12.    Kostnaderna för kost och logi på sjömanshotell och sjömans­hem bör hållas på en rimlig nivå.

13.    SjömanshoteU och sjömans­hem bör underkastas behörig kon­troll på samma grunder som andra jämförbara anläggningar.

 

Prop. 1971:158

78

 

III. General Welfare Measures in Port and on Board Ship

14.   Governments should take measures designed to overcome restrictions on and to expedite the free circulation among ships, cen­tral supply agencies and welfare establishments of welfare mate­rial such as films, books, news-papers and sports equipment for use by seafarers on board their ships and in welfare centres ashore.

15.   Every effort should be made to ensure that the forwarding of seafarers' mail is as reliable and expeditions as possible. Efforts should be made also to avoid sea­farers being required to pay ad­ditional postage when mail has to be readdressed owing to cir­cumstances beyond their control.

16.   Adequate means of trans-portation at moderate prices should be available at any reason­able time when needed in order to enable seafarers to reach city centres from port areas.

17.   Every effort should be made by those responsible to facil­itate the granting of shore leave to officers and ratings as soon as possible after a ship's arrival in port.

18.   In order to ensure the maintenance of seafarers' family ties in the special conditions of their employment, the granting of leave at home at reasonable intervals should be encouraged.

19.   Measures should be taken to ensure, subject to any national or international laws or regula­tions, that whenever possible and reasonable both officers and ratings are expedUiously granted permission to have their wives, other relatives and friends as visi-tors on board their ships when in port.

20.   Considération should be given to the possibility of allowing

III. Allmänna väifärdsåtgärder i hamn och ombord på fartyg

14.    Regeringarna bör vidtaga åt­gärder ämnade att övervinna hin­der för och att påskynda fri cirku­lation mellan fartyg, centrala för­rådsförmedlingar och välfärdsan­läggningar av välfärdsmateriel så­som film, böcker, tidningar och idrottsutrustning för användning av sjöfolk ombord på fartygen och i välfärdscentraler i land.

15.    Varje ansträngning bör gö­ras för att säkerställa att post till sjöfolk eftersänds så tillförlitiigt och så snabbt som möjligt.. An­strängningar bör också göras för att undvika att sjöfolk avkrävs till-läggsporto när post beroende på omständigheter utanför deras kon­troll måste eftersändas.

16.    Lämpliga transportmedel tUl måttliga priser bör finnas tUlgäng­liga vid varje rimlig tid när detta behövs för att sätta sjöfolk i stånd att nå stadscentra från hamnom­råden.

17.    Varje ansträngning bör gö­ras av dem som är ansvariga för att underlätta beviljande av land­permission för befäl och manskap så snart som möjligt efter ett far­tygs ankomst till hamn.

18.    För att säkerställa att sjö­folkets familjeband upprätthåUs bör under de för sjöfolket speciel­la syssdsättningsförhåUandena be­viljandet av hempermission med skäliga meUanrum uppmuntras.

19.    Med förbehåll för alla na­tionella eller internationella lagar och förordningar bör åtgärder vid­tagas för att säkerställa att såväl befäl som manskap, när detta är möjligt och rimligt, snabbt beviljas tillstånd att ha sina hustrur, andra anhöriga och vänner på besök om­bord, när deras fartyg befinner sig i hamn.

20. Möjligheten att tillåta sjö­
folks hustrur att tUlfälligt medfölja

 

Prop. 1971:158

79

 

the wives of seafarers to ac-company their husbands on an occasional voyage, where this is practicable and reasonable. Wives who so accompany their husbands should carry adequate insurance cover against accident and illness; the shipowner should give every assistance to the seafarer to effect such insurance.

21. Where possible and ap­
propriate, the provision of can-
teens on board ship for officers
and ratings should be considered,
unless this is contrary to national,
reUgious or social customs,

22, Where possible, considéra­
tion should be given to the provi­
sion on board ship of facUities for
the projection of films, television
viewing, handicrafts and reading.

sina makar på en resa, när detta är utförbart och rimligt, bör över­vägas. Hustrur, som på detta sätt åtföljer sina makar, bör vara tUl­räckligt försäkrade mot olycksfall och sjukdom; redaren bör ge sjö­folket allt bistånd med att teckna sådan försäkring.

21.    Där detta är möjligt och lämpligt bör anordnandet av mar­ketenterier ombord för befäl och manskap övervägas, såvida icke detta strider mot nationella, reli­giösa eUer sociala seder.

22.    Där detta är möjligt bör anordnandet ombord på fartyg av möjligheter att visa film, se televi­sion, handarbeta och läsa övervä-

 

IV. Recreation Facilities in Port and on Board Ship

23.    Centres providing meeting and recreation rooms for seafarers of all nationalities should be established or devdoped in all ports of interest to international shipping where there is a need for them.

24.    Healthy recreation such as hobbies, gymnastics, games or sports, both ashore and on board, as well as excursions to places of interest, should be encouraged and should be organised by and for seafarers with assistance as ap­propriate from the port welfare bodies. Where possible, facilities for swimming should be provided on board ship,

25.    All seafarers visiting a port should, where practicable and pos­sible, have the opportunity of taking part in sports and outdoor recreation; for this purpose suit­able facUities should be made available, for example by pro­viding sports fields for the use of seafarers or by arranging for them access to existing sports fields.

rV. Rekreationsmöjligheter i hamn och ombord på fartyg

23.    Centra med samlings- och rekreationsrum för sjöfolk av alla nationaliteter bör inrättas och ut­byggas i alla de hamnar av intresse för den intemationella sjöfarten, när behov av dem föreligger,

24.    Hälsosam rekreationsverk­samhet såsom hobbyverksamhet, gymnastik, spel eller idrott, både i land och ombord, liksom utflykter till intressanta platser bör upp­muntras och organiseras av och för sjöfolk med hjälp, när så är lämp­Ugt, av välfärdsorganen i land. Där det är möjligt bör anordning­ar för simning vidtagas ombord på fartyg.

25.    Allt sjöfolk på besök i en hamn bör, om detta är utförbart och möjligt, ha tUlfälle att deltaga i idrott och utomhusrekreation. I detta syfte bör lämpliga anlägg­ningar göras tillgängliga, t. ex. ge­nom att anordna idrottsplatser för sjöfolk eller genom att ordna tUl­träde för dem till befintliga id­rottsplatser.

 

Prop. 1971:158

80

 

26, There should be co-opera­tion among the competent author­ities of different countries, ship­owners' and seafarers' organisa­tions, welfare organisations and ships' captains in the establish­ment of international seafarers' sports competitions such as Ufe-boat races, athletics and footbaU matches.

' 26. Vederbörande myndigheter i olika länder, redares och ombord­anställdas organisationer, välfärds­organisationer och fartygsbefälha­vare bör samarbeta i fråga om an­ordnandet av internationella täv­lingar för sjöfolk t. ex. tävlingar i livbåtsrodd, tävlingar i allmän idrott och fotbollsmatcher.

 

V. Information and Educational Facili­ties in Port and on Board Ship

27,    Appropriate    vocational training schemes for seafarers should include education and in­formation on matters affecting their welfare, including general health hazards.

28,    Information should be dis­seminated among seafarers con­cerning facUities open to the gen­eral public in ports of call— particularly transport, welfare and educational facilities and places of worship—as well as facilities provided specifically for seafarers, Such information could be in the form of a booklet, printed in several languages, which also con­tains a plan of the city and port,

29,    Interesting and culturally profitable spare-time activities on board ship should be encouraged through the supply of suitable literature and assistance in pur-suing hobby activities and amateur entertainment,

30,    Correspondence courses in a variety of subjects of interest to seafarers should be avaUable; other educational aids, such as film projectors, fUm library services and a tape recorder, should be provided on individual ships where appropriate.

V, Informations- och undervisningsmöj­ligheter i hamn och ombord på fartyg

27, Vederbörliga yrkesutbild­
ningssystem för sjöfolk bör inne­
fatta undervisning och information
om förhållanden som har betydel­
se för sjöfolks välfärd, däribland
de allmänna hälsoriskerna.

28. Information bör spridas
bland sjöfolk såväl om anordning­
ar som är tillgängliga för allmän­
heten i anlöpshamnarna, — sär­
skilt kommunikations-, välfärds-
och undervisningsmöjUgheter samt
andaktsrum — som om anordning­
ar som är särskilt avsedda för sjö­
folk. Sådan information kan ges
formen av en broschyr, tryckt på
flera språk, vilken också innehål­
ler en karta över staden och ham­
nen.

.29. Intressanta och kuItureUt givande fritidsaktiviteter ombord på fartyg bör uppmuntras genom tillhandahållande av passande lit­teratur och genom bistånd att be­driva hobbyverksamhet och ama­törunderhållning.

30. Korrespondenskurser i olika slag av ämnen av intresse för sjö­folk bör tUlhandahållas; andra lä­romedel, såsom filmprojektorer, fUmarkiv och bandspelare, bör tUl­handahållas på varje fartyg, när så är lämpligt.

 

Prop. 1971:158

81

Bilaga 8 (Översättning)

Recommendation 139

Rekommendation 139

 

Recommendation   Concerning  Em­ployment Problems Arising from Technical Developments on Board Ship

The General Conference of the International Labour Organisa­tion,

Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-fifth Session on 14 October 1970, and

Considering that in times of acederated changes in the opera­tion of merchant ships, both as regards technical and organisa­tional methods and as regards economic aspects, special attention needs to be given to the employ­ment problems which may arise from such changes in order to safeguard and improve the condi­tions of seafarers, provide suf­ficient and suitable manpower for the maritime industry, and general­ly secure for all concerned the greatest benefits from technical progress, and

Considering further that in the estabUshment and implementation of national and regional man­power plans under the World Em­ployment Programme of the In­ternational Labour Organisation adequate attention should be given to the changing manpower re­quirements of the maritime in­dustry, and

Noting that technical co-opera­tion is avaUable from the Inter­national Labour Organisation for the   purpose   of   maritime   man-

Rekommendation om sysselsätt­ningsproblem på grund av teknisk utveckling ombord på fartyg

Internationella arbetsorganisa­tionens allmänna konferens,

som av styrelsen för Internatio­nella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 14 oktober 1970 till sitt femtiofem­te sammanträde, och

som finner att det, i tider av ac­celererande förändringar i fråga om driften av handelsfartyg både när det gäller tekniska och organi­satoriska metoder och när det gäl­ler ekonomiska aspekter, är nöd­vändigt att de sysselsättningspro­blem som kan uppstå på grund av sådana förändringar ägnas särskild uppmärksamhet för att trygga och förbättra sjöfolkets villkor, förse sjöfartsnäringen med tUlräcklig och lämplig arbetskraft och all­mänt sett tillförsäkra alla som är berörda största möjliga fördelar av den tekniska utvecklingen, och

som vidare finner att det vid in­förande och tillämpning av natio­nell och regional arbetskraftspla­nering enligt Internationella ar­betsorganisationens världsomfat­tande sysselsättningsprogram bör tagas behörig hänsyn till sjöfarts­näringens skiftande arbetskrafts­behov, och

som beaktar att Internationella arbetsorganisationen medverkar i tekniskt samarbete för planering och teknisk utveckling beträffan-

 

Prop. 1971:158

82

 

power planning and development, including the introduction and adaptation of maritime training schemes to meet the requirements of modern merchant ships, and

Noting the terms of existing in­ternational labour Conventions and Recommendations which may be relevant to employment pro­blems arising from technical developments, and in particular of the Placing of Seamen Con­vention, 1920, the Seafarers' Pen­sions Convention, 1946, the Em­ployment Service Convention and Recommendation, 1948, the Ter­mination of Employment Recom­mendation, 1963, and the Employ­ment Policy Convention and Rec­ommendation, 1964, and

Considering that it is important to adopt a programme of action specifically designed to meet the requirements of the maritime in­dustry, and

Having decided upon the adop­tion of certain proposals with re­gard to problems arising from technical developments and mod-ernisation of board ship, which is the fourth item on the agenda of the session, and

Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenty-ninth day of October of the year one thousand nine hundred and seventy the fol­lowing Recommendation, which may be cUed as the Employment of Seafarers (Technical Develop­ments) Recommendation, 1970:

de arbetskraft inom sjöfarten, in­nefattande införande av och an­passning till utbildningssystem i fråga om sjöfart som möter de krav som ställs i moderna han­delsfartyg, och

som beaktar bestämmelsema i existerande internationella arbets-konventioner och arbetsrekom-mendationer som kan vara av be­tydelse vid sysselsättningsproblem på grund av teknisk utveckling, särskilt 1920 års konvention om arbetsförmedling för sjömän, 1946 års konvention om pensionering av sjömän, 1948 års konvention och rekommendation om den of­fentliga arbetsförmedlingens orga­nisation, 1963 års rekommenda­tion om uppsägning av ansfäU­ningsavtal och 1964 års konven­tion och rekommendation om sysselsättningspolitik, och

som finner att det är viktigt att antaga ett handlingsprogram som är särskilt utformat för att möta sjöfartsnäringens krav, och

som beslutat antaga vissa för­slag med anledning av problem som uppstår på grund av teknisk UtveckUng och modernisering om­bord på fartyg, vUken fråga utgör den fjärde punkten på samman­trädets dagordning, och

som bestämt att dessa förslag skall taga form av en rekommen­dation,

antager denna den tjugonionde dagen i oktober månad nitton-hundrasjuttio följande rekommen­dation, som kan benämnas 1970 års rekommendation om syssel­sättning för sjöfolk (teknisk ut­veckling).

 

I.   Manpower Planning

1, Each Member which has a maritime industry should ensui'e the establishment of national man­power plans for that industry with-

I,   Arbetskraftsplanering

1. Varje medlem som har en sjöfartsnäring bör säkerställa att nationella arbetskraftsplaner upp­rättas för denna näring inom ra-

 

Prop. 1971:158

83

 

in the framework of its national employment policy.

2. In preparing such manpower
plans account should be taken of

(a)    the condusions drawn from periodic studies of the size of the maritime labour force, the nature and extent of employment, the distribution of the labour force by such characteristics as age and occupational group and probable future trends in these fields;

(b)    studies of trends in the evolution of new techniques in the maritime industry both at home and abroad, in relation, among other things, to structural changes in the industry in the form of—

(i) changed methods of opera­tion of ships, technically and organisationally; and

(ii) modifications in manning scales and job contents on dif­ferent types of ships; (cj forecasts, in the light of the foregoing studies, of the probable requirements, at different dates in the future, for various catégories and grades of seafarers.

3.    Such manpower plans should be designed to obtain for ship­owners and seafarers as well as for the community as a whole the greatest benefits from technical progress, and to protect from hardship seafarers whose employ­ment is affected thereby.

4.    (1) If they do not formulate the manpower plans themselves, representatives of shipowners' and seafarers' organisations should be consulted in connection v/ith their formulation and subsequent ad­justment, and the co-operation and participation of these organi­sations should be sought in the practical application of the plans.

(2) There should be regular consultation   between   shipowners

men för den nationella sysselsätt­ningspolitiken.

2. Vid utarbetandet av sådana
arbetskraftsplaner bör hänsyn ta­
gas till

a)    slutsatser som dragés av pe­riodiska studier om storleken av arbetsstyrkan till sjöss, sysselsätt­ningens art och omfattning, ar­betsstyrkans fördelning efter så­dana utmärkande drag som ålder och yrkesgrupp samt troliga fram­tida tendenser inom dessa områ­den;

b)    studier av utvecklingstenden­ser i fråga om ny teknik inom sjöfartsnäringen både hemma och utomlands i förhåUande bl. a. till strukturförändringar inom indu­strin i form av

i) ändrade metoder, i tekniskt och organisatoriskt avseende, för drift av fartyg; och

ii) jämkningar i bemannings-skalor och arbetsuppgifter på olika typer av fartyg;

c)   prognoser, med ledning av
förut nämnda studier, om sanno­
lika behov vid olika tidpunkter i
framtiden av sjöfolk av skUda ka­
tegorier och grader.

3.    Sådana arbetskraftsplaner bör utformas så att de ger såväl redare och sjöfolk som samhället i sin helhet största möjliga förde­lar av den tekniska utvecklingen och skyddar sjöfolk, vars anställ­ning påverkas av utvecklingen, från umbärande.

4.    1) Om representanter för re­dares och ombordanställdas or­ganisationer icke själva utformar arbetskraftsplanerna bör de råd­frågas i samband med planernas utformning och vid senare juste­ring och dessa organisationer bör anmodas att samarbeta och delta­ga i den praktiska tUlämpningen av planerna.

2) Redarna och ombordanställ­da samt deras skilda organisatio-

 

Prop. 1971:158

84

 

and   seafarers   and their  various

organisations      on employment

problems    related to    technical
change.

ner bör ha regelbundna samråd om sysselsättningsproblem som har samband med tekriiska för­ändringar.

 

n.   Recruitment and Placement

5,    Recruitment of seafarers in­to the maritime industry should take account of existing man­power plans and of the forecasts contained therein,

6,    (1) MobUity within the mari­time labour force should be facU­itated by the operation of an ef­fective employment service,

(2) Where the placement of seafarers is the concern of spe­cialised employment offices, and where these offices are respon­sible for finding jobs ashore, place­ment in such jobs should be facUitated by close collaboration between those offices and the ge­neral public employment service,

7, (1) Having regard to natural
wastage, positive steps should be
taken by those responsible to avert
or minimise as far as practicable
the effects of any material reduc­
tions in the number of seafarers
employed, by such measures as
providing employment opportuni­
ties on as wide a range of ships as
is reasonable and practicable, and
by retraining where appropriate.

(2) The selection of seafarers to be affected by a réduction of the workforce should be made ac­cording to agreed criteria and on a basis appropriate to the special conditions of the maritime in­dustry.

8. Up-to-date       information

should be made avaUable on the nature of technical changes on board ship for the guidance of seafarers and potential seafarers.

II.    Rekrytering och förmedling

5.    Rekrytering av sjöfolk till sjöfartsnäringen bör ske med be­aktande av existerande arbets­kraftsplaner och av prognoserna som dessa innehåller.

6.    1) Rörligheten av arbetskraf­ten inom sjöfartsnäringen bör un­derlättas genom en effektiv ar-betsförmedUngsverksamhet.

2) Om förmedling av sjöfolk är en angelägenhet för särskUda förmedlingskontor och om dessa kontor; är ansvariga för att skaffa arbete i land bör förmedling av sådant arbete underfättas genom nära samarbete mellan dessa kon­tor och den allmänna oftentUga arbetsförmedlingen.

7. 1) Med beaktande av na­
turlig avgång bör de som är an­
svariga vidtaga aktiva åtgärder
för att så långt möjligt förhindra
eUer begränsa följderna av varje
väsentlig reduktion av antalet om­
bordanställda genom sådana åt­
gärder som att föranstalta om sys­
selsättningsmöjligheter ombord på
en så vid krets av fartyg som är
rimligt och utförbart samt genom
vidareutbildning när detta är
lämpligt.

2) Utväljandet av sjöfolk, som påverkas av en minskning av ar­betsstyrkan bör göras enligt överenskomna kriterier och på en grundval anpassad tUl sjöfartsnä­ringens speciella förhållanden.

8. Aktuell information om in­
nebörden av de tekniska föränd­
ringarna ombord på fartyg bör
göras tillgänglig för vägledning
av sjöfolk och av personer som
överväger gå tUl sjöss.

 

Prop. 1971:158

85

 

III,    Training and Retraining

9. Where technical changes re­
quire study of the need to train
seafarers and to help them to
adapt to these changes, account
should be taken of the Vocational
Training (Seafarers) Recommen­
dation, 1970,

10.   Where changes in functions and required skills arising from technical developments are likely to affect seafarers, basic training of those concerned, including certificated personnel, should be reviewed to take account of these changes and to ensure that sea­farers are adequatdy trained for the functions they will be requir­ed to carry out,

11.   Where the nature of tech­nical developments so requires, considération should be given to the possibiUty of retraining sea­farers to enable them to take full advantage of the opportunities of­fered by these developments.

12.   There should be consulta­tion with shipowners' and sea­farers' organisations, and between them, where technical develop­ments are likely le lead to changes in manning scales or in certifica­tion requirments or to significant changes in the duties and func­tions of various catégories of sea­farers.

13.   Changes in the duties and functions of the various catégories of seafarers should be explained clearly and with adequate notice to those involved.

III.   Utbildning och vidareutbildning

9. Om tekniska förändringar
gör det nödvändigt att studera be­
hovet av att utbilda sjöfolk och att
hjälpa dem att anpassa sig tUl för­
ändringarna, bör 1970 års rekom­
mendation om yrkesutbildning
(sjöfolk) beaktas.

10.   Om förändringar i arbets­uppgifter och i kraven på kun­nande på grund av teknisk ut­veckling förväntas få följder för sjöfolk, bör grundutbildningen för dem som berörs, innefattande per­sonal med behörighetsbevis, om­prövas med beaktande av dessa förändringar och för att säker­ställa att sjöfolket är lämpligt ut­bildat för de arbetsuppgifter de blir satta att utföra.

11.   Om arten av teknisk utveck­ling gör det nödvändigt, bör möj­ligheten att vidareutbilda sjöfolket övervägas för att göra det möjligt för sjöfolket att draga full nytta av de tillfällen denna utveckling er­bjuder.

12.   Samråd med redares och ombordanställdas organisationer och mellan dessa bör äga rum, om teknisk utveckling förväntas leda till ändringar i bemanningsskalor eller i behörighetskraven eller till påtagliga ändringar i ansvar och arbetsuppgifter för olika katego­rier av sjöfolk.

13.   Ändringar i ansvar och ar-,betsuppgifter för olika kategorier av sjöfolk bör tydligt och med lämpligt varsel förklaras för dem som berörs.

 

FV.   Regularity of Employment and Income

14. (1) Considération should be given to schemes providing regularity of employment and in­come for seafarers and suitable personnel to man ships.

IV.   Regelbundenhet i sysselsättning och inkomster

14. 1) Övervägande om system, som medför regelbimdenhet i sys­selsättning och inkomster för sjö­folk samt tillhandahåller lämplig personal för bemanning av fartyg, bör ske.

 

Prop. 1971:158

86

 

(2) Such schemes might pro­vide, for instance, for contracts of employment with a company or with the industry for seafarers with appropriate qualifications.

15.    Considération should also be given to arranging for sea­farers, as part of the national social security system or other­wise, some form of benefits dur­ing periods of unemployment.

16.    (1) Efforts should be made to meet the needs of seafarers, particularly older persons, who have special diffculty in adjusting to technical change.

(2) Amongst possible measures, considération should be given to—

(a)   retraining for other indus-tries through government and other schemes that are available; and

(b)   the provision of adequate benetits, within the framework of social security systems or other schemes, for those who are requir­ed to leave the maritime industry at an earlier age than is generally the case.

2) Sådana system kan t. ex. av­se anställningskontrakt med ett re­deri eller med näringen för sjö­folk med lämpliga kvalifikationer.

15.   Det bör också övervägas att, såsom dd av det nationella so­ciala försäkringssystemet eller på annat s'ätt, för sjöfolk ordna nå­gon form av understöd under pe­rioder av arbetslöshet.

16.   1) Ansträngningar bör gö­ras för att möta behov hos sjöfolk, särskilt äldre personer, som har särskUda svårigheter att anpassa sig till tekniska förändringar.

2) Bland möjliga åtgärder bör övervägas

a)    omskolning till arbete inom andra näringar genom statiiga el­ler andra tillgängliga system; och

b)   föranstaltande om lämpliga understöd inom ramen för ett so­cialt försäkringssystem eller på an­nat sätt tiU dem som är nödsaka­de lämna sin anställning inom re­derinäringen vid en tidigare ålder än som vanligen är fallet.

 

V.    International Co-operation

17, To avoid hardship to such seafarers employed in foreign ships as are likely to be affected by technical changes aboard ship, the governments and shipowners' and seafarers' organisations con­cerned should undertake early consultation and should co-oper­ate with a view to—

(a)   adjusting the supply of these seafarers gradually to the chang­ing requirements of the foreign countries on whose ships they are employed; and

(b)  minimising the effects of redundancy by the joint applica­tion of relevant provisions of this Recommendation,

V.   Internationellt samarbete

17, För att undvika svårigheter för sådant sjöfolk, som är anställt i utländska fartyg och som kan förväntas bli berört av tekniska förändringar ombord på fartygen, bör regeringarna och berörda or­ganisationer för redare och om­bordanställda överlägga i ett tidigt skede och samarbeta i syfte att

a)    anpassa tiUförsdn av detta sjöfolk gradvis till de ändrande be­hoven i de främmande länder på vars fartyg de är anställda; och

b)   begränsa verkningarna av överskott genom tUlämpning ge­mensamt av relevanta bestämmel­ser i denna rekommendation.

 

Prop. 1971:158                                                                    87

Bilaga 9

Resolutioner

I,              Resolution om förhållandena mellan arbetsmarknadens parter in­om sjöfartsnäringen.

II,            Resolution om semester med bibehållen lön.

III,          Resolution om sjöfolks hälsa.

IV,          Resolution om revision av konventioner.

V,            Resolution om sammankallande av den gemensamma sjöfarts­kommissionen (The Joint Maritime Commission).

VI,          Resolution om kompensationsledighet.

VII,        Resolution om skydd av ungdom till sjöss,

VIII,      Resolution om bekvämlighetsflagg,

IX,          Resolution om tekniskt bistånd,

X,            Resolution om regionala sjöfartskonferenser,

XI,          Resolution om välfärd ombord (omhändertagande av avloppsvat­ten från toaletter),

XII,        Resolution om minimigrundlön för matroser,

XIII,      Resolution om kontinuitet i sjöfolks sysselsättning,

XIV,      Resolution om idrottsaktiviteter för sjöfolk,

XV,        Resolution om internationellt samarbete på området för sjöfolks välfärd.

 

Prop. 1971:158

Bilaga 10 (Översättning)

Resolution (nr XII) om minimigrundlön för matroser

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

som uppmärksammar att 1958 års rekommendation om löner, arbets­
tid och bemanning (sjöfart), antagen av Internationella arbetsorganisa­
tionens konferens vid dess 41 :a sammanträde (sjöfartskonferens), i
punkten 2 föreskriver följande: "Grundlönen eller lönen för en kalen­
dermånads tjänst för en matros, anställd på ett fartyg, vara denna re­
kommendation är tillämplig, bör icke understiga det belopp motsvarande
tjugofem pund i det Förenade Konungariket Storbritanniens och Norra
Irlands valuta eller sjuttio dollars i Amerikas förenta staters valuta, där­
vid motvärdet beräknas efter den av dessa båda summor som vid varje
tillfälle är den högsta--- ",

som beaktar att penningvärdet i aUmänhet har fallit sedan rekom­mendationen antogs år 1958 och kan förmodas komma att variera ytter­ligare i framtiden,

som finner det, i syfte att behålla rekommendationens standard, önsk-v'ärt att det v'ärde som svarar mot de i rekommendationen angivna löne­beloppen bestäms periodiskt med hänsynstagande till penningvärdets fall,

1.   drager den slutsatsen att på dessa grunder beloppen 42 pund och 100 dollars kan anses nu svara mot lönebeloppen enligt rekommendatio­nen;

2.   uppmanar styrelsen för Internationella arbetsbyrån att anmoda den gemensamma sjöfartskommissionen att vid dess nästa och vid varje föl­jande sammanträde åter granska frågan och i en resolution ange de be­lopp som den anser vid dessa tUlfällen svara mot lönebeloppen enligt rekommendationen med hänsynstagande uteslutande till penningvärdets faU;

3.   uppmanar medlemmarna att vid genomförandet av rekommenda­tionen i stället för de däri angivna lönebeloppen godtaga belopp som anges i punkten 1 ovan och därefter de belopp som vid varje tUlfälle kan vara rekommenderade av den gemensamma sjöfartskommissionen i en­lighet med punkten 2 ovan;

4.   anmodar styrelsen för Intemationella arbetsbyrån att fästa alla medlemmars av Internationella arbetsorganisationen uppmärksamhet på denna resolution, och

5.   anhåUer att Internationella arbetsbyråns generaldirektör försäkrar sig om att det i samband med varje undersökning om rekommenda­tionens genomförande tages hänsyn till bestämmelserna i denna resolu­tion.

MARCUS BOKTR. STHLM mi    710455