Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majts proposition nr 113 år 1971         Prop. 1971:113

Nr 113

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption, m. m.; given Stockholms slott den 16 april 1971.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoU, föreslå riksdagen atl bifalla de förslag om vars avlålande lill riksdagen före­draganden hemställt.

Under Hans Maj:ls

Min allernådigsle Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ny lagstiftning om internationel­la rättsförhållanden rörande adoption. Del väsentiiga syftet med försla­get är att undanröja vissa svårigheter som nuvarande lagstiftning medför särskilt vid adoption av utiändska barn och all i övrigt åstadkomma en tidsenlig lagstiftning om inlernalionella rättsförhållanden rörande adop­tion.

Svensk domstol skall enligl förslagel pröva ansökan om adoption, om adoptanten eller adoptanterna har svenskt medborgarskap eller har hemvist i Sverige eller i annat fall om Kungl. Maj:l medgett det. Lik­som hittills skall svensk domstol tillämpa svensk lag vid prövning av an­sökan om adoption, även om anknytning finns lill utlandet. Domstolen skall också ta viss hänsyn till lagen i främmande stat till vilken barnet eller sökanden har anknytning. Det uppställs inle som nu något absolut krav på alt adoptionen blir giltig i främmande stal där adoplanlen eller adoptivbarnet är medborgare, men adoption skall kunna vägras, om avsevärd olägenhet kan uppstå för barnet på grund av alt adoptionen inle blir gällande i den främmande staten,

1    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1971:113                                                         2

Den föreslagna lagen innehåller också bestämmelser om när adop­tioner som har gjorts utomlands blir gUliga här i landet. Huvudregeln är att en adoption som skett i främmande stal där adoplanlen eller adop­tanterna var medborgare eUer hade hemvist skall gälla här i landet, I andra fall kan Kungl. Maj:l godkänna adoption som har skett utomlands. När adoptivbarnet var svensk medborgare eUer hade hemvist här, krävs Kungl. Maj:ls godkännande även om adoptanterna var medborgare eller hade hemvist i adoptionslandel.

Lagförslaget reglerar också vissa frågor om rättsverkningar av adop­tion i internationeUa förhållanden. När närmare anknytning finns lill Sverige men också i en del andra fall behandlas adoptivbarnet som adoptantens eget barn, även om adoptionen har skett utomlands.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i krafl den 1 januari 1972.

 

Prop. 1971:113

1    Förslag till

Lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption

Härigenom förordnas som följer.

1    § Ansökan om adoption upplages av svensk domstol, om den eller de sökande har svenskt medborgarskap eller har hemvist här i riket eller om Konungen medgivit all ansökningen prövas.

2    §    Ansökan om adoption prövas enligl svensk lag.

Avser ansökningen barn under aderton år, skall särskilt beaktas, hu­ruvida sökande eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller på annat sätt har anknytning lill främmande stat och det skulle medföra avsevärd olägenhet för barnet, om adoptionen ej blir gällande där.

3 § Beslut om adoption som meddelats i främmande stat gäller här i
riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i
den främmande staten när beslutet meddelades samt, i fall då adoptiv­
barnet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, adoptionen
godkänts av Konungen eUer myndighet som Konungen bestämmer.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan även i annat faU förordna, alt ell utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i riket.

4 § När beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall
gälla här i riket, anses adoptivbarnet som adoptantens bam i äktenskap
i fråga om vårdnad, förmynderskap och underhåU.

I fråga om arvsrätt i adoplivförhållanden gäller vad som i allmänhet är föreskrivet om tillämplig lag beträffande rätten lUl arv, oavsett vil­ken lag som tillämpats vid adoptionen. Har denna ägt rum här i riket, anses dock adoptivbarnet alltid som adoptantens barn i äktenskap.

I fall då adoptivbarn ej har arvsrätt efler adoptanten kan efter vad som finnes skäligt beslämmas all bidrag lill barnets underhåll skall utgå av behållningen i adoptantens dödsbo.

5    § Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan medde­la föreskrifter om den utredning som skall äga rum i ärende som avses i denna lag.

6    § Beslut om adoption som meddelats i främmande stat får ej lUl-läggas gUtighet i Sverige, om detta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.

7    § I den mån del påkallas lill uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligl avtal med främmande stat kan Konungen meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Beslut om adoption, som meddelats i främmande stat och vid ikraft­trädandet var gällande här i riket, gäller alltjämt.

I fråga om räll lill arv i adoplivförhållande är lagen ej tillämplig, pm arvlålaren avlidit före ikraftträdandet.

 

Prop. 1971:113

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rätts­förhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1904: 26 s. 1) om vissa in­ternationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoplion,

dels all 6 kap. skall upphöra att gälla,

dels all lagens rubrik och 7 kap. 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 kap.

5                                                                                             §»
Konungen äger, efler avlal med      Konungen äger, efler avlal med
Danmark, Finland, Island och           Danmark, Finland, Island och
Norge eller med en eller flera av    Norge eller med en eller flera av
dessa stater, stadga avvikelser från dessa stater, stadga avvikelser från
de i denna lag givna bestämmel-   de i denna lag givna bestämmel­
ser om internationella rältsförhål- ser om internationella rättsförhål­
landen rörande äktenskaps ingåen- landen rörande äktenskaps ingå-
de, återgång av äktenskap, akten- ende, återgång av äktenskap, äk-
skapsskillnad, hemskillnad, för- lenskapsskUlnad, hemskillnad, för­
mynderskap för underåriga och      mynderskap för underåriga och
omyndigförklarade så ock i öv-         omyndigförklarade så ock i öv­
rigt meddela föreskrifter i dessa     rigl meddela föreskrifter i dessa
hänseenden saml beträffande in-                              hänseenden.
lernationdla rättsförhållanden rö­
rande adoption.

Efter avlal med annan stat än nu är sagl äger Konungen, med av­seende å undersåtar i fördragsslulande stat, stadga avvikelser från de i 4 och 5 kap. meddelade bestämmelserna.

Skall, enligt de i viss främmande stat gällande allmänna reglerna om internationeUa rättsförhållanden, lagen i den stat, där hemvistet är, äga tillämpning med avseende å omyndighetsförklaring och anordnande av förmynderskap för underårig och omyndigförklarad, äger ock Ko­nungen förordna beträffande undersåtar i den staten, vUka hava hem­vist här i riket, all omyndighetsförklaring må ske och förmynderskap anordnas enligt svensk lag, samt i fråga om svenska undersåtar, vUka hava hemvist i den främmande staten, alt omyndighetsförklaring må ske och förmynderskap anordnas i den främmande staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

' Senaste lydelse av 6 kap. 1949: 384. = Senaste lydelse 1949: 384. = Senaste lydelse 1969:721.

 

Prop,1971:113

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 mars 1971.

Närvarande: slalsminislern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efler gemensam beredning med statsrå­dets övriga ledamöter fråga om lagstiftning angående internationell adoptionsrätt och anför.

1. Inledning

Lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rö­rande äktenskap, förmynderskap och adoption innehåller i 6 kap. vissa bestämmelser om adoption. Vid sidan härav finns för internordiska förhållanden särskUda regler om internationellrätlsliga förhållanden rö­rande adoption i en konvention som ingåtts den 6 februari 1931 mel­lan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige och som innehåller internationeUt privalrättsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap (SÖ 1931: 19). Dessa bestämmelser finns för svensk rätts vidkommande intagna i förordningen (1931: 429) om vissa inter­nationella rällsförhåUanden rörande äktenskap, adoption och förmyn­derskap.

Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt, av vUken Sverige är medlem, har avslutals en den 15 november 1965 dagtecknad kon­vention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av be­slut rörande adoption. Konventionen har ännu inle trätt i kraft. Den har ratificerats endasl av Österrike och har ytterligare undertecknats av Schweiz och Storbritannien.

Med slöd av Kungl. Maj:ls beslut den 30 juni 1965 tiUkaUades en sakkunnig för att verkställa översyn av den internationellrätlsliga regle­ringen rörande adoption. Uppdraget omfattade dock inle de särskilda internordiska bestämmelserna på området. Den sakkunnige avgav den 31 mars 1969 betänkandet (SOU 1969: 11) Internationell adoptionsrätt.

' Ordföranden i lagberedningen f. d. justitierådet Gösta Walin.

 

Prop. 1971:113                                                         6

Betänkandet innehåUer bl. a. förslag lill en ny lag om internationell­rätlsliga förhållanden rörande adoption. Förslagel torde få fogas lill statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av Svea hovrätt, som bifogat yttrande från Stockholms tingsrätt, av hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen, centrala folkbokförings- och upp­bördsnämnden (CFU), familjelagssakkunniga, Stockholms stads barna­vårdsnämnd, styrelsen för socialförvaltningen i Göteborg och barna­vårdsnämnden i Göteborg, Malmö stads barnavårdsnämnd, föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare (domareföreningen), Sveri­ges advokatsamfund, föreningen Sveriges rällshjälpsjurisler, föreningen Adoplionscentrum och Utiandssvenskarnas förening.

Genom lagen (1970: 840) om ändring i föräldrabalken upphävdes förut gäUande bestämmelser om möjlighet atl häva adoption. Till grund för den nya lagstiftningen, som i denna del trädde i kraft den 1 januari 1971, låg en inom justitiedepartementet den 13 april 1970 upprättad promemoria med förslag till ändringar i adoplionslagsliflningen (Ds Ju 1970: 5). I bilaga liU promemorian redovisades vissa av förslagel till ändring i den materiella adoplionslagsliflningen föranledda övervägan­den rörande internationellrältsliga frågor om hävande av adoplivför­hållande.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig över belänkandet har varit i tillfälle atl yttra sig även över promemorian.

2. Gällande ordning m. m. 2.1 1904 års lag

1904 års lag om vissa inlernalionella rättsförhållanden rörande äk­tenskap, förmynderskap och adoption innehåller inle någon regel om svensk domstols behörighet i inlernalionella adoptions-förhållanden. Enligl fast praxis anses emellerlid svensk domstol behörig alt pröva ansökan om adoption när den eller de sökande har svenskt medborgarskap eller har hemvist i Sverige. Även i vissa andra fall med internationell anknytning har adoplionsansökan ansetts kunna prövas av svensk domstol (jfr betänkandet s. 27).

Vad gäller frågan om tillämplig lag vid prövning av ansökan om adoption bygger 1904 års lag på uppfattningen alt svensk domstol skall tillämpa svensk lag. Enligl 6 kap. 1 § första stycket gäller emeller­tid all utländsk medborgare får adoptera eller adopteras här i landet bara under förutsättning att adoptionen blir gällande i den stat han tiUhör.

I fråga om utländskt adoplionsbesluls verkan här i   landet   gäller enligl 6 kap.  1  § andra stycket 1904 års lag all

 

Prop. 1971:113                                                         7

svensk medborgare inle får adoptera eller adopteras utomlands ulan alt Kungl. Maj:l beträffande viss stat eller visst bestämt fall har med­getl det.

Några regler om rättsverkan av adoption finns inte i 1904 års lag.

I 6 kap. 2 § nämnda lag regleras frågan om hävande av adop­tion. När adoptanten är utlänning får enligl paragrafens första stycke adoplivförhållandel hävas här i riket bara om hävandet blir gällande i adoptantens hemland. Är adoplanlen svensk medborgare får enligl andra stycket adoptionen inte hävas utomlands med verkan här i landet ulan alt Kungl. Maj:t har medgett det beträffande viss stat eller visst be­stämt fall.

De nu redovisade reglerna i 6 kap. 1904 års lag har i sak inte under­gått någon ändring sedan adoptionsinslitulel infördes i svensk räll år 1917.

2.2 1931 års förordning

Regleringen av adoplionsfrågor i 1931 års förordning om vissa in­temationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och för­mynderskap bygger dels på de nyss återgivna bestämmelserna i 6 kap. 1904 års lag om rält för Kungl. Maj:t att ge tillstånd lill adoption eller hävande av adoption i viss främmande stat, dels på en särskild full­maktsbestämmelse i 7 kap. 5 § första stycket samma lag, enligt vilken Kungl. Maj:t kan, efler avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller med en eller flera av dessa stater, meddela föreskrifter beträffande bl. a. internationella rättsförhållanden rörande adoption.

I 1931 års förordning föreskrivs i överensstämmelse med bestämmel­serna i 1931 års konvention, att om någon som är medborgare i för­dragsslulande stat — Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge — och har hemvist i sådan stat vill adoptera någon som har medbor­garskap i en av staterna, ansökningen skall göras i den stat där adop­tanten har hemvist (11 §). Vid prövning av ansökningen tUlämpas i varje stat där gäUande lag. Är den som skall adopteras under 18 år och har han hemvist i hemlandet, får ansökningen dock inle bifallas i annat stat ulan att vederbörande barnavårdsmyndighet i hemlandet har haft tillfälle atl avge yttrande (12 §). Ansökan om hävande av adop­livförhållande mellan medborgare i fördragsslulande stater skall, om adoptionen ägt mm i sådan stat, upptagas i den stat där adoplanlen har hemvist eller, om han inte har hemvist i fördragsslulande stat, där adoptivbarnets hemvist är. Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag (13 §). Har beslut om adoption eller om hä­vande av adoption meddelats i fördragsslulande stat enligl konventio­nens bestämmelser, skall beslutet gälla i övriga stater ulan särskild stad-

 

Prop. 1971:113                                                         8

fästelse och utan prövning av avgörandets riktighet eller av dess förut­sättningar med hänsyn till hemvist eller medborgarskap i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna (22 §),

2.3 Haagkonventionen m. m.

Haagkonvenlionen den 15 november 1965 om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption reglerar i främsta rummet kompetensfrågor, dvs. vilken stats eller vUka staters myndigheter som är behöriga all upplaga frågor om adoption. Enligt konventionen behörig myndighet får, med vissa undantag, tillämpa sill eget lands lag, och dess avgörande skall erkännas i övriga fördrags­slutande stater. Konventionen innehåller inle några bestämmelser om rättsverkningarna av adoption. Frågan om verkan i en stat av adoption som skett i annan stal och som enligl konventionen skall erkännas i den förstnämnda staten får sålunda bedömas enligt den statens internatio-nell-privairällsliga regler. En närmare redogörelse för innehållet i kon­ventionen lämnas i betänkandet s. 53—60. Svensk översättning av kon­ventionstexlen finns på s. 71—74 i betänkandet,

I betänkandet (s, 16—26, 29—36) finns också en redogörelse för utländsk intern och inlernalionell adoptionsrätt.

3. Utredningen

3.1 Allmänna synpunkter

Utredningen anför inledningsvis, att internationellrättsliga frågor om adoption på senare lid har fåll allt större betydelse. Del föreligger där­för elt ökat praktiskt behov av en lidsenUg lagstiftning. Bestämmelserna om adoption i 1904 års lag är föråldrade och har genom de krav som gäller i fråga om de materiell rättsliga villkoren visat sig försvåra önsk­värda adoptioner. Lagen saknar vidare reglering av svensk myndighets behörighet i internationella adoplionsärenden. Inle heller har den någ­ra bestämmelser om rättsverkningarna av internationella adoptioner. Utredningen anser all del är praktiskt nödvändigt alt försöka ge bättre vägledning därom än som nu slår lill buds.

Utredningen anför vidare all den enligl direktiven skall beakta möj­ligheterna för Sverige alt tillträda Haagkonvenlionen om adoption. Ut­redningen förutsätter för sin del all Sverige tillträder konventionen, men ullalar samtidigt atl enligl dess mening konventionens bestämmelser inle är ägnade atl ensamma läggas lill grund för en ny svensk lag rörande internationell adoptionsrätt, om denna skall ersätta bestämmel­serna i 1904 års lag och således inle kan begränsas lill konventionsfaU. Del är ovisst, hur många stater som kommer all tillträda konventionen, och under alla omständigheter behövs regler i förhållande lill stater

 

Prop. 1971:113                                                                        9

som står utanför. Utredningen har därför funnit det nödvändigt all föreslå dels en generell lagstiftning, dels särskilda bestämmelser rörande tillämpningen av Haagkonvenlionen för det fall att Sverige tillträder denna. Utredningen har emellertid strävat efter så stor överensstämmelse mellan de olika regelkomplexen som möjligt. Förslagel lill generell lagstiftning bygger därför i görlig mån på bestämmelserna i Haagkon­ventionen, Utredningen utgår från alt den svenska internationella familjerätten för framliden kommer all i ökad omfattning bygga på en kombination av nationalitet och domicil som anknytningsmoinent. En sådan kompromiss kännetecknar också Haagkonventionen om adoption. Utredningens förslag lill generell lagstiftning behandlar i motsats lill Haagkonvenlionen även i viss utsträckning internationella rättsverk­ningar av adoptionsbeslul.

3.2       Frågan om tillträde till Haagkonventionen

Utredningen anför, all del slutliga beslutet i frågan om Sveriges till­träde lill Haagkonvenlionen förutsätter en avvägning, huruvida de krav som konventionen ställer och de därmed förenade praktiska ölä­genheterna uppvägs av de fördelar som vinns lill följd av atl svenskt adoptionsbeslul genom konventionen tillförsäkras erkännande i vissa främmande stater. Hur stora fördelarna blir, beror av hur många och vilka främmande stater som tillträder konventionen. Underlaget för be­dömningen är enligt utredningen ofullständigt i etl läge då konventionen ratificerats av bara en stal och ytterligare endasl två stater har under­tecknat konventionen.

Utredningen anser del önskvärt, att de nordiska staterna gemen­samt liUträder konventionen. Härigenom skulle vissa internordiska problem lösas som inle regleras av 1931 års nordiska familjerätts-konvention, främst frågan om erkännande av adoptionsbeslut som med­delats i nordisk stat och som rör personer med medborgarskap eller hemvist i icke-nordisk stal, vilken har lillträll Haagkonvenlionen. Frå­gan har diskuterats vid överläggningar som utredningen har hafl med sakkunniga från Danmark, Finland och Norge. De finska och norska sakkunniga ställde sig positiva lill ell tillträde lill konventionen, medan den danska representanten räknade med alt konventionen sannolikt inte skulle accepteras i Danmark. Utredningen anser att Sverige — under de förutsättningar i övrigl som har angetts i det föregående — bör kunna ratificera konventionen, även om Danmark tills vidare står utanför,

3.3       Svensk domstols behörighet

Utredningen anser det naturligt, all ansökan om adoption prövas i stal till vilken adoptanten har anknytning, bl, a, därför alt det främst är adoptantens förhållanden som bör utredas, när det gäller att bedöma

 

Prop. 1971:113                                                                    10

om en adoption är till barnels bästa. Från ulredningssynpunkl skulle del vara mest konsekvent, att adoption alllid äger rum i stal där adop­tanten har sill hemvist. Utredningen anser dock att del knappast kan komma i fråga all ändra nuvarande praxis, enligl vilken adoplanl eller adoptanler som är svenska medborgare kan vända sig till svensk dom­stol, särskilt som adoptantens resp. adoptanternas medborgarskap ut­gör kompetensgrund enligt Haagkonvenlionen. Utredningen anser där­för, all ansökan om adoption alllid skall få upptagas av svensk dom­stol, om den eller de sökande är svenska medborgare eller har hem­vist här i riket. När makar ansöker om adoption, bör sålunda krävas, alt båda är svenska medborgare eller har hemvist här i riket. Utred­ningen erinrar om all svensk domstol i rättspraxis har upptagit ansö­kan om adoption även i vissa situationer där de sålunda föreslagna kompetensgrunderna inte föreligger. För atl tillgodose behovet av atl få ansökan om adoption prövad i Sverige i särskilda fall föreslår utred­ningen, atl Kungl. Maj:l skall kunna medge all ansökan upplages av svensk domstol. Kungl. Maj:l har en liknande prövningsrätt enligl la­gen (1964: 726) om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall. Utredningen erinrar i detla sammanhang om all Kungl, Maj:t en­ligt gällande lag i vissa fall prövar frågan om godkännande av utiändsk adoption.

I enlighet med dessa överväganden föreslår utredningen atl en ny lag om inlemationellrätlsliga förhåUanden rörande adoption inleds med en regel av innehåll atl ansökan om adoption får upplagas av svensk domstol, om den eller de sökande är svenska medborgare eller har hemvist här i landet eller om Kungl. Maj:l i annat fall medger atl ansökningen prövas här. En sådan bestämmelse har tagits upp i 1 § i utredningens lagförslag.

3.4 Tillämplig lag

I denna del förordar utredningen ett lagfästande av nuvarande praxis alt ansökan om adoption skall prövas enligt svensk lag. Utredningen erinrar om atl tillämpning av den prövande myndighetens eget lands lag är huvudregel även enligl Haagkonvenlionen.

Nuvarande regel i 6 kap. 1 § första stycket 1904 års lag, atl utlänning får adoptera eller adopteras här i landet bara om adoptionen blir gäl­lande i hans hemland, medför enligl utredningen betydande praktiska svårigheter. Av en enkät som utredningen gjorl framgår all bestämmel­sen medfört omgång i åtskilliga adoplionsärenden och ibland direkt hindrat adoption, åtminstone till dess vederbörande har fått svenskt medborgarskap. I fall då adoptionsinstilulel inte har någon motsvarig­het i barnels hemland har del sålunda varit nödvändigt atl uppta bar­net lill svensk medborgare för alt adoption skall kunna genomföras

 

Prop. 1971:113                                                                    11

här. De blivande adoptivföräldrarna har då förordnals tUl förmyndare för barnet och har därefter ansökt om svenskt medborgarskap för del. Utredningen anser alt kravet i 6 kap. 1 § första stycket 1904 års lag går för långt och inle lar hänsyn till att många stater tillämpar domicil-principen. Dessutom är det ofta förenat med betydande omgång och ibland omöjligt alt utreda, huruvida kravet är uppfyllt. Utredningen erinrar om atl adoption av barn från utvecklingsländer på senare lid har blivit allt vanligare. Huruvida adoptionen i elt sådani faU blir giltig i barnets hemland eller inte, lorde enligt utredningen som regel vara betydelselöst, såvida barnet finns i Sverige eller i annat land där adop­tionen erkänns. Man behöver inte räkna med alt barnet annat än i en­staka undantagsfall kommer all återvända lill sitt hemland.

Mol bakgrund av det sagda bör enligt utredningen inle gälla något absolut krav på all adoptionen skall bli gällande i den stal där sökan­den eller bamet är medborgare. Samtidigt framhålls emeUertid att o-lägenheler i vissa fall kan uppkomma, ifall ingen hänsyn tas till frågan om adoptionens gUtighet utomlands. Om t. ex. utländska makar med hemvist i Sverige adopterar etl barn här och sedan återvänder till sitt heraland eUer om svenska makar med hemvist utomlands adopterar här i landet, skulle otvivelaktigt svårigheter uppstå om adoptionen inte blir gällande i den stat där makarna är medborgare resp. har hemvist. När adoptivbarnet är underårigl, torde adoptanterna i sådana fall inte kunna företräda barnet i det främmande landet. I stäUel anses kanske de biologiska föräldrarna skola företräda barnet och ha rätt alt få barnet utiämnat lill sig. Sådana ölägenheter som i internationeUa förhållanden kan uppstå till följd av all en adoption inle blir gällande utomlands bör enligt utredningen beaktas vid den aUmänna lämplighetsprövning som enligt 4 kap. 6 § föräldrabalken skall ske i adoptionsärenden. Därvid kan självfallet bedömningen utfalla så, atl en viss risk för olä­genheter anses föreligga men uppvägs av de fördelar som adoptionen väntas medföra för barnet. Även om en avvägning enligl föräldrabal­ken skall äga rum vid alla adoptioner, anser utredningen del vara lämp­ligl atl del i den internationellrätlsliga lagstiftningen om adoption tas upp en särskild bestämmelse i förevarande avseende. Denna bör få del innehållet all del vid prövningen av en ansökan om adoption av den som ej fyllt 18 år skall beaktas, humvida sökande eller barnet genom medborgarskap eller hemvist har sådan anknytning lUl främmande stat alt det skulle lända lill avsevärd olägenhet för barnet, om adoptionen inle blir gällande där. Om det slår klart, all del inle finns någon an­ledning atl la hänsyn lill uppfattningen i främmande stat, behöver en­ligt utredningen inte undersökas, huruvida adoptionen faktiskt anses giltig eller inle i den främmande staten.

2 § i utredningens lagförslag har utformats i enlighet med nu angivna överväganden.

 

Prop. 1971:113                                                                     12

3.5 Verkan av utländskt adoptionsbeshit

Utredningen erinrar om sill förslag att svensk domstol skall vara be­hörig alt pröva ansökan om adoption när sökanden är svensk medbor­gare eller är utlänning med hemvist här. I konsekvens härmed bör Sve­rige enligt utredningen i princip godtaga beslut som meddelats i främ­mande stat där den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist, Enligl utredningsförslaget skall svensk domstol i första hand tUlämpa svensk lag. Utredningen anser, att Sverige från dessa utgångspunkter bör acceptera, all främmande stats myndigheter tillämpar sin egen inter­na lag eller annan lag som är tillämplig enligl den statens internationella privaträtt. En sådan ordning går också väl samman med Haagkonven­tionen,

Utredningen anser dock atl det i vissa fall kan vara vanskligt att er­känna en utländsk adoption, även om beslut därom meddelats av m.yn-dighet i en stat till vilken fanns anknytning genom adoptantens eller adoptanternas medborgarskap eller hemvist. Om en utländsk adoption av minderårig anses gällande här, följer av 4 § utredningsförslaget, atl adoptanten skall anses vara vårdnadshavare. Han får därigenom bl, a. rätt alt bestämma om barnets utresa från Sverige, Detta kan enligl ut­redningen i vissa fall länkas leda lill stötande resultat, låt vara all in­gripande enligt barnavårdslagen undantagsvis kan lägga hinder i vägen för utresan, I den mån sådana konsekvenser inträder enligt bestäm­melser i en internationell konvention som Sverige är bundet av, måste de givetvis godtagas. Vid en generell lagstiftning som avser adoptioner från hela världen räknar utredningen med större risker för att en ut­ländsk adoption framstår som olämplig från svensk synpunkt. Om adop­tivbarnet genom medborgarskap eller hemvist har anknytning till Sve­rige och fallet inle omfattas av några sådana konventionsbestämmelser som nyss angetts, bör därför enligl utredningens mening krävas att Kungl, Maj:t godkänner adoptionen.

Enligt utredningen bör det finnas möjlighet för Kungl, Maj:t alt be­sluta om erkännande av utländskt adoptionsbeslul även om delta inle har meddelats i stal där adoptanten eller adoptanterna var medborgare eller hade hemvist,

I enlighet med del sagda föreskrivs i 3 § första styckel i utredningens lagförslag som huvudregel atl beslut om adoption som meddelats i främmande stat även skall gälla här i riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades. Ifall adoptivbarnet var svensk medborgare eller hade hem­vist här i riket, krävs dock att Kungl. Maj:t godkänner adoptionen. Enligl 3 § andra stycket skall Kungl. Maj:l i sådana fall som inte om­fattas av huvudregeln kunna förordna att adoptionen skall gälla här i landet.

 

Prop. 1971:113                                                                    13

Utredningen framhåller, atl de föreslagna bestämmelserna inle är av­sedda att vara uttömmande. Domstolarna får pröva, huruvida i andra fall etl sådant adoplivförhållande uppkommit alt del bör respekteras i Sverige, Atl ovillkorligen kräva Kungl, Maj:ls godkännande för att adoptionen skall anses gällande, t. ex. när frågan uppkommer vid arv­fall, är enligt utredningen inte lämpligt.

3.6 Rättsverkningar av adoption

Utredningen erinrar om att adoption har olika rättsverkningar i skUda länder. Man kan schematiskt tala om starka och svaga adoptionsformer, även om olika varianter förekommer. En adoption som ägt rum enligl den nuvarande svenska lagstiftningen är med hänsyn till de långtgående verkningarna utpräglat stark. I många främmande stater däremot kvar­står åtskilliga rättsverkningar av den biologiska släktskapen — t. ex. arvsrätt och en åtminstone subsidiär underhållsskyldighet — medan några rättsverkningar inte uppkommer i förhållandel mellan barnet och adoptantens släkt. Att en adoption som meddelats i främmande stat er­känns här i riket behöver enligt utredningen inle i och för sig medföra, atl den får samma rättsverkningar som en svensk adoption. Inte heller är det självklart alt en adoption som meddelats i Sverige men har an­knytning också till främmande stat får de rättsverkningar som följer av svensk adoptionslagstiftning. Frånsett den internordiska arvsregleringen har vi inga bestämmelser om rättsverkningar av adoption i inlernalionel­la rättsförhållanden. Dessa frågor har också lämnats öppna i Haagkon­ventionen,

Utredningen anför, att hithörande spörsmål är mycket svårlösta. Ut­redningen har vall all begränsa regleringen till vårdnad, underhåUsskyl­dighet och förmynderskap (4 §) och till arvsrätt i adoplivförhållanden (5§).

Utredningen finner det naturligt all ge del egna landels lag ell avse­värt inflytande på frågor som rör vårdnad och underhållsskyldighet. En i cch för sig naturlig lösning skulle därför vara all sådana frågor i adoplivförhållanden prövas enligt svensk lag, oavsett om anknytning finns till främmande stat. Grundläggande för svensk lags bestämmelser om vårdnaden är atl barnets bästa i första hand skall beaktas, och från denna regel bör enligt utredningen inle göras undanlag av hänsyn till främmande rätt. Vad angår underhållsskyldigheten är det enligt utred­ningen svårt att över huvud tagel finna någon hållbar principiell grund för lagvalel. Miljön bör emellertid enligt utredningen tillmätas stor be­tydelse. Beträffande underhållsskyldighetens omfattning bygger svensk räll pä en allmän skälighetsprövning vid vilken olika hänsyn kan vägas mol varandra. Därvid får i fråga om underhållels storlek m. m. las tillbörlig hänsyn lill miljön. Del bör därför enligl utredningen inle möta någon avgörande invändning att här i landet tUlämpa sveitsk lag. Be-

 

Prop. 1971:113                                                                     14

träffande förmynderskap i inlernalionellrättsliga förhållanden torde del däremot enligl utredningen inte vara möjligt atl utan vidare tillämpa svensk lag. En förmynderskapsförvaltning som består utomlands måste i allmänhet respekteras av svenska myndigheter, åtminstone så länge inle parterna fåll fast anknytning till Sverige. I allmänhet torde adop­tion medföra den rättsverkan att förmynderskapet överförs från de biologiska föräldrarna lill adoptanterna eller adoptivfadern. Detla leder enligt utredningen till atl man visserligen inte utan vidare kan tiUämpa svensk lag i fråga om adoptions rättsverkningar med avseende på för­mynderskap men all del ändå är möjligt att i det hänseendet betrakta adoptivbarnet som adoptantens barn i äktenskap. Härav följer, atl de allmänna regler som gäller eller kan komma att gälla om tillämplig lag beträffande förmynderskap för barn i äktenskap får verkan också i frå­ga om adoptivbarn. I utländsk rätt görs emellertid inle alltid någon kla: skUlnad mellan vårdnaden om barnets person och förvaltningen av dess förmögenhet. Delta talar enligt utredningen för atl man inle i lag bör ge annan föreskrift om vårdnaden än om förmynderskap. Även i fråga om vårdnaden bör därför endasl anges, all barnet räknas som barn i äktenskap. Också beträffande underhållsskyldighet anser utredningen, alt man i förevarande sammanhang bör nöja sig med en föreskrift om alt adoptivbarn räknas som barn i äktenskap. Utredningen går inte in på frågan vilken lag som i nämnda hänseenden skall anses tillämplig, när det gäller barn i äktenskap. I det hänseendet får man falla tillbaka på hittills gällande aUmänna inlernalionell-privalrättsliga regler och grundsatser.

Av nu anförda skäl föreslår utredningen i 4 § en regel av innehåll, atl när beslut om adoption i främmande stal skall gälla här i landet, adoptivbarnet räknas som barn i äktenskap i fråga om vårdnad, för­mynderskap och underhåll.

Frågan om rättsverkningarna av adoption med avseende på arvsrätt i inlernalionella förhållanden är enligt utredningen komplicerad. Anled­ningen härtill är, all rätlen till arv i adoptivförhållanden är mycket olika reglerad i olika länders interna lagstiftning. Enligt utredningens mening bör rätlen till arv i adoptivförhållanden i regel bedömas enligt del allmänna arvsslatulel, dvs. den lag som i allmänhet är bestämmande för arvsrätt efter den döde. Enligt lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo är lagen i den stat där arvlålaren var medborgare arvsslalul. Detta bör enligt utredningen i princip gälla även om annan lag tUlämpades vid adoptionen.

Om man i princip tillämpar det allmänna arvsstalutet på arvsrätten i adoplivförhållanden, kan tydligen olika parter ibland bli bättre, ibland sämre ställda än man tänkte sig när adoptionen ägde rum. Utredningen anför, atl adoption även enligt främmande rätt i allmänhet skaU prö­vas med hänsyn lill sin lämplighet och även i viss mån med hänsyn till

 

Prop. 1971:113                                                                       15

de ekonomiska konsekvenserna för barnet. Om man i adoptionsavlalet eller vid myndighetens överväganden räknai med arvsrätt efter släkting­ar eller full arvsrätt efler adoplanl osv., kan della vara en klar förutsätt­ning för godkännande av adoptionen. Denna förutsättning kan i vissa fall ha tagit sig uttryck i ell direkt förbehåll att adoptivbarnet skall ärva sin biologiska släkt. I andra stater som har både stark och svag adop-lionsform kan förulsällningen ha lett till alt den ena eller andra formen har valls, beroende på vilka arvsregler som avselts skola gälla. I de fles­ta fall ligger förutsättningen däri atl man utgår från att de bestämmel­ser i fråga om släktingars arvsrätt som adoptionslandets lag innehåller skall tiUämpas. Utredningen anser, all del är ett önskemål, alt man i görlig mån söker undvika att rubba en klar sådan förutsättning, I syn­nerhet är del angelägel, atl adoptivbarnet inte blir sämre ställt än man räknai med vid adoptionen. Detsamma gäller adoptivbarnets avkom­lingar.

Vad angår andra släktingar lill adoptivbarnet än dess avkomlingar krävs det som regel samtycken från barnets närmaste för all adoption skall få ske. Dessa samtycken kan ha lämnats utifrån förutsättningen atl arvsrätt kommer atl beslå mellan barnet och dess biologiska släkt, 1. ex. mellan syskon som skingras på grund av atl föräldrarna omkommit. Även om man inle får tillmäta sådana antaganden självständig betydel­se, synes del enligl utredningen lämpligt, all lagen lar tillbörlig hänsyn till all samlyckena kan vara givna med utgångspunkt från adoptions-landets lagstiftning. Utredningen förordar därför, all även släktingarnas arvsrätt får beslå när del var klart förutsatt vid adoptionsbeslutet. Däre­mot anser utredningen inle, alt adoptanten har något berättigat anspråk på all arvsreglerna inle ändras efler adoptionen på ell sätt som han an­ser menligt för honom och hans anförvanter.

Utredningen föreslår på grund av del anförda i 5 § första stycket första punklen av sitt lagförslag som huvudregel, all i fråga om arvsrätt i adoplivförhållanden skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om tillämplig lag beträffande rälten till arv, även om adoptionen ägt rum med tiUämpning av annan lag. Vidare föreskrivs i andra punklen av samma lagrum, atl adoptivbarnet och dess släktingar därigenom dock inle skall gå förlustiga rätt lill arv som var förutsatt vid adoptionen. Denna senare regel gäller även adoptivbarnets och dess avkomlingars rält lill arv efler adoptanten och dennes släkt. Undantagsbestämmelsen rör däremot inle arvsregler spm saknar samband med adoptionen, t. ex. sådana regler som gäller förhåUandet mellan makes och släktingars arvs­rätt. I dessa delar tillämpas del allmänna arvsstalutet. Vad beträffar tillämpningen av undantagsregeln i övrigt framhåller utredningen alt del för all rätt till arv skall anses förutsatt vid adoptionen inle är till­räckligt, att parterna i del enskilda fallet hade några mer eller mindre dunkla föreställningar om adoptionens verkan i fråga om arvsrätt. Del

 

Prop. 1971:113                                                        16

måste föreligga klara fakta som visar att själva adoptionen verkligen byggde på den angivna utgångspunkten. I annat fall får arvsstalutet tillämpas. Även om adoplivförhållandel redan vid sin uppkomst hade inlernalionell anknytning, kan dock enligt utredningen förhållandena vara ganska entydiga. Om del t. ex. i alla stater lill vilka parterna hade anknytning fanns endast stark adoplionsform, får adoplionsbeslulel an­ses förutsätta, att adoptivbarnet skulle ha därmed förenad räll lill arv efler adoptantens släkt. Och om på motsvarande sätt alla berörda stater hade endasl svag adoption, får beslutet anses förutsätta, all adoptivbar­net och dess släktingar skulle behålla sin inbördes arvsrätt. Även om för­hållandena inle är sådana som nu nämnts, kan del klart framgå vad som avselts vid adoptionen. Om adoplionslandels lag t. ex. erbjuder två eller flera adoplionsformer med skilda verkningar i arvsrättsligl hänseende och möjlighet all välja förelåg i del enskUda fallet, måste valel av adop­lionsform anses visa, att man förutsatt sådana arvsrätlsliga verkningar som följer med den adoplionsformen.

För del fall all underårigt adoptivbarn inle har arvsrätt efler adop­tanten enligt arvsstalutet eller på grund av vad som var förutsatt vid adoptionen, bör enligl utredningen barnet inle stå utan underhåll när adoptanten dör. För denna situation föreslår utredningen i 5 § andra stycket en regel om all av behållningen i adoptantens dödsbo skall före arvs- och teslamentslolter ulgå skäligt bidrag till barnels underhåll.

3.7 Hävande av adoption

Utredningen anför alt del är tveksamt, om det kan vara behövligt all över huvud laget reglera frågan om hävande av adoption i den interna­tionellrätlsliga lagstiftningen. Eftersom konsekvenserna av ett hävande ibland kan bli myckel svåröverskådliga, kan det dock enligl utredningens mening föreligga skäl all la upp vissa frågor om hävande av adoption lill reglering. De frågor som utredningen funnit skäl atl reglera rör svensk domstols behörighet och tillämplig lag i frågor om hävande av adoption.

När det gäller svensk domstols behörighet alt upptaga frågor om hä­vande av adoption, anser utredningen atl regleringen i Haagkonventio­nen bör i första hand accepteras även för den generella lagstiftningens del. Utredningen föreslår lUl en början, atl ansökan om hävande av adoplivförhållande får upptagas av svensk domstol i tre fall, nämligen om adoptivbarnet har hemvist här i riket, om adoptanten eller, när ma­kar adopterat, båda har hemvist här i riket eller om adoplionsbeslulet meddelats av svensk domstol. Undanlagsvis kan det enligl utredningen tänkas uppkomma behov av att kunna upplaga ärende om hävande av adoption även i andra fall än de nu angivna. Utredningen föreslår där-

 

Prop. 1971:113                                                        17

för, alt Kungl. Maj:t i annat fall skall kunna medge all ansökan prövas av svensk domstol. Tillträder Sverige Haagkonventionen, kan medgivan­de inte lämnas i fråga om adoption på vUken konventionen är tillämp­lig, eftersom i sådana fall konventionens behörighetsregler måste anses exklusiva.

I fråga om förutsättningarna för hävande av adoption bör enligl ut­redningen svensk lag tillämpas. Della överensstämmer med både gäl­lande svensk rätt och Haagkonventionen. Utredningen anser inle, atl man därutöver liksom enligt gällande räll behöver kräva all beslutet om bävande blir gällande i främmande stat till vilken viss anknytning finns. Bestämmelser i nu berörda hänseenden har i utredningens lagförslag tagils upp i 6 §.

Frågan om erkännande av utländska beslut om hävande regleras inte i utredningens lagförslag. Den får enligt utredningen bedömas enligt lagstiftningens grunder, varvid den föreslagna regleringen beträffande svensk domstols behörighet och i fråga om tillämplig lag i ärenden om hävande torde kunna tillämpas analogiskl. Om del utländska beslutet med hänsyn till verkningarna för barnet och motiven till hävandet stri­der mot grunderna för rättsordningen här i riket (s. k. ordre public) skall del emellerlid ej godtagas.

3.8 Övriga frågor

Utredningens lagförslag avslutas med vissa allmänna bestämmelser. Enligl förslagel skall sålunda närmare bestämmelser om den utredning som skall äga rum i ärenden enligt den föreslagna lagen meddelas av Kungl. Maj:l(7§).

Vidare föreslår utredningen, all beslut om adoption som meddelats i främmande stat inle får tillämpas, om det skulle vara uppenbart oför­enligt med grunderna för rättsordningen här i riket (8 §). Bestämmelsen är en s. k. ordre public-klausul.

Utredningen berör också en del andra allmänna inlernalionellt famil­jerätlsliga frågor men anser inte atl del behövs några ytterligare bestäm­melser i den föreslagna lagen.

Slutligen föreslår utredningen, all Kungl. Maj:l efler avtal med främ­mande stat skall få föreskriva avvikelser från de bestämmelser som meddelas i den föreslagna lagen (9 §). Utredningen anför, atl avtal med främmande stal i frågor som behandlas i den föreslagna lagen enligl 12 § regeringsformen måste godkännas av riksdagen. När detta krav är tiUgodosett, synes enligt utredningen intet hindra, att de föreskrifter som skall göra bestämmelserna i avtalet tillämpliga för svenska myndig­heter meddelas av Kungl. Maj:t, och ur olika synpunkter framstår det för utredningen som mest praktiskt atl så får ske.

2    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 113

 

Prop. 1971:113                                                        18

3.9 Övergångsbestämmelser

Den av utredningen föreslagna lagen är avsedd alt ersälta 6 kap. 1904 års lag, och utredningen föreslår därför, att detla kapitel upphävs genom övergångsbestämmelserna till den nya lagen.

Bestämmelsen om adoption i 7 kap. 5 § 1904 års lag — som ger Kungl. Maj:l rält all efler avlal med övriga nordiska stater meddela föreskrifter om internationella rättsförhållanden rörande adoption — be­höver enligt utredningen inle särskilt upphävas ulan förlorar automa­tiskt sin verkan för framliden genom den nya lagens ikraftträdande.

Utredningen föreslår en särskUd övergångsbestämmelse av innebörd alt den nya lagen inle skall inverka på giltigheten av föreskrifter som Kungl. Maj:t med slöd av äldre lag har meddelat om internationeUa rättsförhållanden rörande adoption. Härmed undanröjs enligl utredning­en all tvekan om all den adoplionsrällsliga regleringen i 1931 års förord­ning, som stöder sig på vissa bestämmdser i 1904 års lag, skall beslå.

Utredningen föreslår vidare en föreskrift om atl när beslut om adop­tion, som meddelats före nya lagens ikraftträdande, var gällande här i riket enligl äldre lag, beslutet alltjämt skall gälla.

Slutligen föreslår utredningen en övergångsbestämmelse av innehåll, att om arvlålaren avlidit före nya lagens ikraftträdande, de föreslagna bestämmelserna om arvsrätt i adoplivförhållanden inte skall vara till­lämpliga.

4. Departementspromemorian

I en bilaga till justitiedepartementets promemoria med förslag till ändringar i adoplionslagstiftningen (Ds Ju 1970: 5) diskuterades frå­gan, vUka internationellrätlsliga regler som bör gälla om hävande av adoption, ifall möjligheten all häva adoption — såsom senare har skett genom lagen (1970: 840) om ändring i föräldrabalken — slopas i in­tern svensk rält. I promemorian anfördes, atl reglerna i 6 § i utred­ningens lagförslag, liksom motsvarande bestämmelser i 1904 års lag, bygger på all den interna svenska lagstiftningen tillåter hävande av adop­tion. Om föräldrabalken inle innehåller några bestämmelser om hävan­de av adoption, kan enligt promemorian utredningsförslaget på denna punkt inte genomföras.

I departementspromemorian påtalas särskilt de ölägenheter som upp­kommer om adoption av utländskt barn kan hävas. Om möjlighet all häva adoption inte finns i intern svensk rält, bör della erUigl prome­morian gälla alla adoptivbarn. Har adoption skett i Sverige, bör sålunda adoplivförhållandet inte kunna hävas av svensk domstol, även om adop-

 

Prop. 1971:113                                                        19

tanten eller adoptivbarnet är utländsk medborgare eller har hemvist utomlands. Och om adoption har skett utomlands finns — när fråga över huvud taget är om ell institut som kan jämställas med svensk adoption — som regel inle anledning att göra avsleg från svensk rätts ståndpunkt alt adoption inle får hävas. All svensk domstol i fråga om möjligheterna lill hävande tillämpar svensk lag stämmer med vad som gäller redan nu och lorde enligl promemorian inle kunna föranleda några befogade invändningar från inlernalionell synpunkt. I del hän­seendet erinras i promemorian om atl Haagkonventionen om adoption föreskriver tUlämpning av lex fori vid hävande av adoplivförhållande.

I enlighet med nu angivna synpunkter skulle enligl promemorian som alternativ till 6 § i utredningens lagförslag kunna övervägas en be­stämmelse av innehåll, alt adoplivförhållande inte får hävas här i lan­det, även om adoptionen ägt mm med tillämpning av främmande lag. Emellertid framhålls att förslaget i promemorian om att adoption inte skall kunna hävas måste ses mol bakgrund av den svenska starka adop­tionsformen —■ som enligt elt i promemorian framlagt förslag skulle genomföras och också kommer all genomföras över hela linjen. I ut­ländsk rätt finns former av adoption som både med hänsyn till att de kan hävas och i andra hänseenden har svaga rättsverkningar. Uppkom­mer fråga om hävande av en adoption som ägt rum med tillämpning av sådan lag — och som sålunda tUlkommit under helt andra förutsätt­ningar än de adoptioner för vilka den svenska regleringen är avsedd — synes man enligl promemorian inle böra helt utesluta tillämpning av ut­ländsk lag, om detla skulle leda lill ell i sak lämpligl resultat. Genom­förs i övrigt den reglering som föreslås i betänkandet om internationell adoptionsrätt, torde man enligl promemorian kunna räkna med alt domslolama bl. a. mol bakgrund därav normalt kommer att tillämpa svensk rätt också ulan särskild lagbestämmelse i ämnet och sålunda vägra att häva adoption i internationella rättsförhållanden, ifall för­äldrabalken inle innehåller några bestämmelser om hävande av adop­tion. Med hänsyn härtill och lill all frågor om hävande av adoption i inlernalionellrältsligl sammanhang torde vara mycket sällsynta, finns en­ligt promemorian inte tillräckliga skäl all under nämnda förutsättningar över huvud taget reglera frågan i en ny lagstiftning om internationella rättsförhållanden rörande adoption.

I promemorian anförs vidare, atl utredningen inle har behandlat frå­gan om ändring i 1931 års förordning eUer i 1931 års nordiska konven­tion, som ligger tUl grund för förordningen. Frågan om ändring i den nämnda förordningen och i konventionen torde eiUigl promemorian böra anslå i avvaktan på mera definitiva ställningstaganden från övriga nordiska länders sida i frågan om en revision av de materiella hävande­reglerna. Om svensk lag inte medger möjlighet all häva adoption, inne-

 

Prop. 1971:113                                                        20

bär enligl promemorian nordiska familjerätlskonvenlionen i dess nu­varande lydelse, att hävande i internordiska förhållanden inte kan ske i Sverige.

I proposition (1970: 186) med förslag liU lag om ändring i föräldra­balken, m, m, anfördes (s, 50) med anledning av det däri framlagda förslaget om slopande av föräldrabalkens bestämmelser om hävande av adoption, atl mol bakgrund av all ell förslag lill lagstiftning om inlerna­lionell adoptionsrätt kunde beräknas bli framlagt under år 1971, över­vägande skäl talade för att inte omedelbart la upp frågan om ändring av hävandereglerna i 1904 års lag. Vidare uttalades, alt del i samband med den nu aktuella lagstiftningen även fick bedömas, om anledning föreligger lill ändring i 1931 års nordiska konvention och 1931 års för­ordning.

5, Remissyttrandena 5.1 Allmänna synpimkter

Utredningens förslag till lag om internalionellrältsliga förhållanden rörande adoption har genomgående fått etl positivt mottagande av re­missinstanserna. Förslagets huvuddrag — frånsett bestämmelsen om hävande av adoption — tillstyrks eller lämnas uttryckligen ulan eriman av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tings­rätt, socialstyrelsen, Stockholms stads barnavårdsnämnd, styrelsen för socialförvaltningen i Göteborg och barnavårdsnämnden i Göteborg, Mal­mö stads barnavårdsnämnd, advokatsamfundet, föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, föreningen Adoptionscentrum och Utlandssvenskar­nas förening. Stockholms tingsrätt anser, all de förfaltningsförslag som betänkandet mynnar ut i är välbetänkta och ägnade att underlätta adop­tioner med inlernalionell anknytning, sett från både allmänhetens och domstolarnas synpunkt. Styrelsen för socialförvaltningen i Göteborg och barnavårdsnämnden i Göteborg anför, alt gällande bestämmelser om in­lernalionella adoptioner många gånger har medfört betydande svårig­heter vid adoption av utländska barn. I flera fall har svenskt medborgar­skap först måst sökas innan adoption kunnat komma till stånd, med därav följande lång väntan och osäkerhet för parterna. Föreslagna ål­gärder lill underlättande av dylika adoptioner hälsas därför med till­fredsställelse. Advokatsamfundet uttalar, att de nuvarande reglerna an­gående internationellrättsliga frågor rörande adoption är ofullständiga och OtUlfredsstäUande. Med hänsyn bl. a. tUl den alltmer utbredda adop­tionen av utländska barn är det angelägel atl få lill stånd en ny regle­ring, som underlättar inlernalionella adoptioner och som ger klarhet om vUka rättsregler som gäller när sådana situationer skall bedömas i Sverige. Den föreslagna lagen om inlernalionellrältsliga förhållanden

 

Prop. 1971:113                                                        21

rörande adoption innebär enligt samfundet elt ytterligare steg i den riktning som lagstiftning och rättspraxis sedan länge tagit, dvs. ell av­sleg från den tidigare strikta nationalitetsprincipen till förmån för do-micilprindpen. Advokatsamfundet anser all de föreslagna reglerna — frånsett bestämmelsen om hävande av adoption — är väl ägnade alt upphöjas till lag och tillstyrker därför förslaget.

Socialstyrelsen anför, atl de föreslagna bestämmelserna åtminstone i vissa fall synes komma att medföra omedelbara lättnader i del praktiska arbetet med utländska adoptioner, nämligen i fall där barnen hämtas från land utan eget adoptionsinslitul, exempelvis Indien. I sådana fall krävs för närvarande alt barnen blir svenska medborgare innan de adop­teras — en omgång som inle behöver komma i fråga, om förslaget an­tas. Däremot kan del knappast förväntas all förslagel föranleder någon ändring i förfarandet vid adoption av barn från Korea eller andra länder med eget adoptionsinslitul. Etl visst värde kan väl enligt social­styrelsen även tillmätas den omständigheten all uttryckliga regler införs angående rättsverkningarna av internationella adoptioner med avseende på vårdnad, förmynderskap, underhåll och arvsrätt.

5.2      Frågan om tillträde till Haagkonventionen

I frågan huruvida Sverige bör tillträda Haagkonventionen om adop­tion finner socialstyrelsen del svårt alt bedöma värdet av konventionen men anser inte all del föreligger någon speciell anledning för Sverige atl ställa sig utanför konventionen. Styrelsen för socialförvaltningen i Göteborg och barnavårdsnämnden i Göteborg vill inle heller motsätta sig en ratificering, när liden anses mogen därför. Utlandssvenskarnas för­ening finner det önskvärt alt Sverige ratificerar konventionen.

5.3      Svensk domstols behörighet

Utredningens förslag i fråga om svensk domstols behörighet i inlerna­lionella adoptionsförhållanden behandlas endasl av domareföreningen, som anför atl förslagel i huvudsak överensstämmer med den praxis som utvecklats och inle ger anledning lill någon erinran.

5.4 Tillämplig lag

Utredningsförslaget i denna del tillstyrks eller lämnas utan erinran i samtliga de yttranden som behandlar denna fråga. Stockholms stads barnavårdsnämnd anför, all gällande rätt har medfört betydande olä­genheter med hänsyn till de skiftande bestämmelserna i skilda länder. Den har om inle förhindrat så dock försvårat och fördröjt många fall av önskvärda adoptioner. Såvitt barnavårdsnämnden kunnat finna sy-

 

Prop. 1971:113                                                        22

nes förslagel på denna punkt liksom lagförslaget i dess helhet väl ägnat alt läggas lill grund för en lagstiftning. Del innebär en tidsenlig regle­ring med klart beaktande bl. a. av hänsynen till barnels bästa.

Domare föreningen påpekar all förslagel om att ansökan om adoption skall prövas enligt svensk rätt inte avviker från vad som hittills lilläm­pals. Beträffande förslagel om all sökandens och barnets anknytning lill främmande stat skall beaktas vid prövningen av frågan huruvida adop­tionen länder lill gagn för barnet anför föreningen, alt det är ägnat atl tiUgodose befogade önskemål om att adoption av utländska barn skall underlättas för här i riket bosatta svenska medborgare. I sådana fall sak­nas tydligen anledning all undersöka om adoptionen blir gällande i barnets hemland, såvida man inle kan räkna med möjligheten att sö­kanden kommer atl bosätta sig i denna stal. När sökanden är utländsk medborgare med hemvist här i riket, är del däremot enligl föreningen påkallat atl iaktta försiktighet vid prövningen. Detta gäller kanske sär­skilt om barnet har samma nationalitet som sökanden. Även om sökan­den varit bosatt i Sverige sedan flera år tillbaka, kan det enligl förening­en ofta inte anses uteslutet atl han tillsammans med bamet återvänder liU sill hemland. I sådana fall måste undersökas om etl här meddelat adoptionsbeslut blir gällande i den främmande staten. Är della inte fallet, bör enligt föreningens mening adoption medges endasl om sär­skilda skäl kan åberopas.

Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister säger sig utifrån de erfarenhe­ter som på rällshjälpsanslalterna vunnits i ärenden om adoption av ut­ländska barn kunna bekräfta, all betydande olägenheter och avsevärd tidsutdräkt med ty åtföljande irritation hos sökandena har föranletls av bestämmelsen all utländska medborgare inle får adoptera eller adop­teras här i riket om inte adoptionen blir gällande i den stal sökanden tillhör. Del skulle enligl föreningen vara myckel tillfredsställande, om del i enlighet med utredningens förslag kunde införas en lämplighets­prövning i del särskUda fallet.

Föreningen Adoplionscentrum anser, atl förslaget på förevarande punkt är en väsentlig förbättring jämfört med nuvarande förhållanden. Nu gällande regler medför en onödig adm.inistraliv komplikation t. ex. i de faU där del land barnet kommer från saknar regler om adoption. Beträffande adoption av indiska barn tillämpas för närvarande som re­gel del förfaringssättet all svenskt medborgarskap söks och beviljas för barnet innan en adoptionsansökan godkänns av vederbörande domstol. Delta omständliga förfarande kan undvikas med den nya lagstiftningen.

Elt mera specielll problem las upp av domareföreningen mol bak­grund av etl förslag i departementspromemorian om alt adoptivbarn skall kunna adopteras på nytt med resultat atl all verkan av den tidi­gare adoptionen upphör. Med hänsyn till de i betänkandet föreslagna

 

Prop. 1971:113                                                        23

reglerna om hävande av adoplivförhållande anser föreningen, atl an­sökan om sådan ny adoption kan prövas med tillämpning av reglema i utredningsförslaget, även om inte till följd av den nya adoptionen ver­kan av den tidigare adoptionen upphör i den stal där adoptionsbeslutet meddelats.

5.5 Verkan av utländskt adoptionsbeslut

Beträffande utredningens förslag om erkännande av adoption som skell i ullandel anser Stockholms tingsrätt, alt avfattningen av den lag­bestämmelse som utredningen har föreslagil kan länkas ge vid handen, alt giltigheten av adoptionsbeslul som meddelats i främmande stal skulle vara beroende av Kungl. Maj:ts godkännande i alla de fall som inle om­fattas av huvudregeln. Tingsrätten instämmer i etl motivuttalande i be­tänkandet, att det inle kan vara lämpligl alt i alla sådana fall kräva Kungl. Maj:ls godkännande för all adoptionen skall anses gäUande. Tingsrätten ifrågasätter, om inte lagtexten bör utformas i närmare an­slulning till motivullalandet.

I anslulning till förslagel, atl del för vissa fall skall förutsättas god­kännande av Kungl. Maj:t för alt beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall gälla här i riket, anför familjelagssakkunniga all del med hänsyn lill prövningens art förefaller lämpligl all ge Kungl. Maj:t möjlighet att delegera beslutanderätten till myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

5.6 Rättsverkningar av adoption

I fråga om utredningens förslag rörande adoptions rättsverkningar i internationellrätlsliga förhållanden anför föreningen Adoplionscentrum, all det genom de föreslagna reglerna lorde slå fullt klart atl de svenska reglerna om stark adoption blir tillämpliga, när en adoption som ge­nomförts i annat land godkänts av Kungl. Maj:l, och all den osäkerhet som för närvarande föreligger på denna punkt därigenom undanröjs.

Beträffande utredningens förslag all adoptivbarnet och dess släktingar ej på grund av det allmänna arvsstalutet skall gå förlustiga räll lill arv som var förutsatt vid adoptionen ifrågasätter domareföreningen, om in­te genom en sådan regel alltför stor vikt fästs vid de förhållanden som rådde vid tiden för adoplionsbeslulet. Den anknytning till viss stal, som förelåg när adoplionsbeslulel meddelades, kan ha helt upphört när arv­fallet inträffar kanske flera decennier därefter. Den föreslagna regeln kan få lill följd alt adoptivbarnet och dess avkomlingar blir berättigade till arv såväl efter sina biologiska släktingar som efter adoptantens släkt. Denna konsekvens förefaller enligl föreningen inle eftersträvansvärd.

 

Prop. 1971:113                                                                    24

IfaU en bestämmelse om undantag från del allmänna arvsstalutet inle anses kunna undvaras, föreslår föreningen att frågan om utformningen av en sådan regel upptages tUl förnyad prövning.

5.7 Hävande av adoption

Del i departementspromemorian framlagda förslaget, atl frågan om hävande av adoption i inlernalionella rättsförhållanden över huvud la­get inte skall regleras i en ny lagstiftning, om den interna rättens reg­ler om hävande av adoption slopas, tillstyrks av Stockholms tingsräii, socialstyrelsen, familjelagssakkunniga, Malmö stads barnavårdsnämnd och advokatsamfundet. Förslaget lämnas dessutom ultryckligen ulan erinran av hovrätten över Skåne och Blekinge. FamUjelagssakkunniga anför, atl bortsett från atl vissa svaga former av utländsk adoption i undanlagsfall skulle kunna tänkas bli hävda i Sverige med tillämpning av utiändsk rätt, svensk domstol normalt kommer atl vägra häva adop­tion i internalionellrältsUgl sammanhang, därest nuvarande hävande­regler i föräldrabalken upphävs. Detla finner de sakkunniga vara följd­riktigt från den interna rätlens synpunkt och inle stridande mol våra in­ternationella åtaganden. Den omständigheten atl den interna svenska rätten inte kommer alt tillåta hävande av adoption utesluter dock enligl familjelagssakkunniga inle alt ell utländskt beslut om hävande måste er­kännas i Sverige, även om adoptionen har skett här i landet och enligl svensk rätt. Ansluter vi oss till Haagkonvenlionen om adoption är vi i förhåUande tiU annan konvenlionsstat skyldiga att ulan vidare erkänna beslut om hävande som meddelats i den staten av myndighet som var behörig därtill enligl bestämmelserna i konventionen. Om utvecklingen i utländsk adoptionsrätt allmänt går i riktning mot stark adoption, vU­kel antyds i betänkandet, lorde emellertid hävningsmöjligheterna även utomlands komma atl minskas.

5.8 Övriga frågor och övergångsbestämmelser

Utredningens förslag till allmänna bestämmelser och övergångsbe­stämmelser har Inte mött någon kritik under remissbehandlingen.

6. Föredraganden

6.1 Allmänna synpunkter

Under senare år har intresset för adoption av utländska barn ökat kraftigt i vårt land. Utvecklingen har lett till att enskilda och myndig­heter allt oftare stäUs inför internationellrältsliga problem rörande adop-

 

Prop. 1971:113                                                        25

tion. Della har aktualiserat frågan om behov föreligger av en reforme­ring av nu gäUande inlernalionellrällsliga regler på detla område.

Den svenska lagstiftningen om internationella rättsförhållanden rö­rande adoption härrör — frånsett den reglering som gäller för internor­diska förhåUanden — från den första adoptionslagens tiUkomst år 1917. Bestämmelser i ämnet finns nu intagna i 6 kap. lagen (1904: 26 s. 1) om vissa inlernalionella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynder­skap och adoption (1904 års lag). Bestämmelserna är kortfattade, och betydelsefulla frågor är inle behandlade. Bl. a. saknas föreskrifter om när svensk domstol är behörig atl ta upp ansökan om adoption med inlernalionell anknytning och bestämmelser om rättsverkningarna av så­dan adoption. Även om dessa frågor synes ha fåll sin lösning i praxis utan atl några nämnvärda svårigheter uppkommit, kan ölägenheterna av alt regleringen är ofullständig väntas bli mera märkbara efter hand som antalet adoptioner med intemationeU anknytning ökar. Del är där­för önskvärt att ge såväl enskilda medborgare som myndigheterna bättre ledning än de får f. n. HärtUl kommer all den gällande regleringen har visat sig försvåra eller åtminstone fördröja adoptioner som är till barnels bästa och därför i och för sig framstår som lämpliga och önskvärda. Dessa svårigheter föranleds av att enligt nu gällande rätt en utiändsk medborgare inle får adoptera eller adopteras i Sverige, om inle adop­tionen blir gällande i den stal han tillhör. Svensk domstol kan därför i sådana fall ofta inle ulan vidare bifalla en adoplionsansökan. I vissa fall har adoption av utiändskt barn kunnat genomföras först sedan bar­net upplagils lill svensk medborgare. Någon hänsyn lill den främmande statens reglering har aUlså inte tagits i sak. Naturalisationen har an­vänts som en metod att komma ifrån kravet i den svenska inlernalio­nella adoptionsrätten all adoption av utlänning kan ske bara om adop­tionen blir gällande i dennes hemland. All lagstiftningen måste kringgås på della sätt, för all elt i sak önskvärt och lämpligt resultat skall uppnås, ger tydligt vid handen atl lagstiftningen på området är i behov av en översyn.

Vid en sådan översyn måste beaktas all hithörande frågor tUl viss del har blivit föremål för reglering på det internationella planet. Haagkon­ferensen för inlernalionell privaträtt, av vilken Sverige är medlem, har antagit en den 15 november 1965 dagtecknad konvention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption (här benämnd Haagkonventionen).

I betänkandet (SOU 1969: 11) Inlernalionell adoptionsrätt har sär­skilt lUlkallad sakkunnig lagt fram förslag till en särskild lag om inler­nalionellrättsliga förhållanden rörande adoption, avsedd atl ersälta 6 kap. i 1904 års lag. Lagförslaget innehåUer bestämmelser om svensk domstols behörighet all pröva ansökan om adoption, om tillämplig lag vid pröv­ning av sådan ansökan, om erkännande av utländska adoptionsbeslul.

 

Prop. 1971:113                                                        26

om vissa rättsverkningar av adoption och om hävande av adoption. Ulan all la någon beslämd ståndpunkt i frågan om lämpligheten av etl svenskt tUlträde lill Haagkonvenlionen har utredningen i sitt lagförslag eftersträvat en reglering i nära överensstämmelse med konventionen. Ell svenskt tillträde till denna förutsätter emellertid enligt utrednings­förslaget vissa särbestämmelser för fall som omfattas av konventionen. Utredningen förordar atl Kungl. Maj:t genom den nya lagen bemyn­digas all meddela sådana bestämmelser cch har även lagt fram förslag lill en kungörelse i ämnet.

Genom lagen (1970: 840) om ändring i föräldrabalken har möjlighe­terna att häva adoption slopats i svensk rätt med verkan fr. o. m. den 1 januari 1971. I bUaga lUl den promemoria (Ds Ju 1970: 5) som låg till grund för den nya lagstiftningen diskuteras frågan vilken verkan ell undanröjande av hävningsmöjligheterna skall ha i internationell-privaträllsligl hänseende. I promemorian förordas atl de i utrednings­förslaget upptagna bestämmelserna om hävande av adoption inte upp­höjs lill lag och alt de inlemationeU-privalrältsliga frågorna rörande hävande av adoplivförhållande med inlernalionell anknytning lämnas oreglerade i en blivande lagstiftning om internationella rättsförhållanden rörande adoption.

Utredningens lagförslag har i sina huvuddrag — frånsett reglerna rö­rande hävande av adoption — fåll etl genomgående positivt motta­gande av remissinstanserna. Dessa har i allmänhet också anslutit sig till den i promemorian uttalade uppfattningen att frågan om hävande av adoption inle bör regleras i en ny internationellrältslig lagstiftning.

Jag biträder remissinstansernas uppfattning atl utredningens lagförslag — om man t. v. bortser från hävandereglerna — i och för sig är väl ägnat all läggas till grund för lagstiftning. Innan jag går in på själva lagstiftningsärendet vill jag behandla frågan om Sverige bör tillträda Haagkonventionen, eftersom denna fråga har nära samband med frågor­na om lämpligheten av och formerna för en ny lagstiftning om inter­nationell adoptionsrätt. Till den speciella frågan om hävande av adop­tion med inlernalionell anknytning liksom lill enskUdheterna i övrigl i utredningsförslaget får jag anledning all återkomma i del följande.

6.2 Frågan om tillträde till Haagkonventionen

Utredningen har för sin del utgått från atl Sverige förr eller senare tillträder Haagkonventionen, Enligl utredningens mening förelåg emel­lertid vid den tidpunkt då betänkandet lades fram inle etl tillräckligt underlag för en bedömning av frågan om så bör ske. Enligt utredning­en är vissa ölägenheter förenade med etl tillträde till konventionen. Ett slutligt ställningslagande i ralifikalionsfrågan förulsätler en avvägning huruvida konventionens krav i olika hänseenden och därmed förenade

 

Prop. 1971:113                                                        27

olägenheter uppvägs av de fördelar som vinns lill följd av att svenska adoptionsbeslul tillförsäkras erkännande i övriga konventionsslater. Re­sultatet av en sådan avvägning blir i sin tur beroende av hur många och vilka främmande stater som tillträder konventionen. Hittills har som nämnl endasl en stal (Österrike) ratificerat konventionen och i övrigl bara två stater (Schweiz och SlorbrUannien) undertecknat den.

Bara ell fåtal remissinstanser har uttalat sig i ralifikalionsfrågan. Dessa instanser tUlstyrker eller förklarar sig inle vilja motsätta sig alt Sverige tillträder konventionen.

För egen del anser jag i likhet med utredningen och av skäl som utredningen har anfört att liden ännu inle är mogen alt la ställning lill frågan om Sveriges tillträde till konventionen. Som utredningen har framhållit bör ett sådani tillträde om möjligt ske gemensamt med övriga nordiska länder. F. n. har man emellerlid inle i något av dessa länder aktuella planer på all ratificera konventionen.

6.3 Lämpligheten av lagstiftning

All frågan om Sveriges ratifikation av Haagkonvenlionen tills vidare skjuls på framliden hindrar enligl min mening inle all intern lagstiftning omedelbart genomförs på grundval av utredningsförslaget. Som kom­mer all framgå av del följande delar jag utredningens uppfattning all de allmänna internationeU-privaträttsliga regler rörande adoption, som un­der alla förhållanden måste finnas med tanke på förhållandel till icke-konventionsslaler, i vissa hänseenden bör utformas på etl sätt som inne­bär avvikelser från konventionens reglering. Det kommer därför även efter elt svenskt tUlträde lill konventionen all i svensk lag finnas två regelsystem på detla område — bortsett från all del även i framliden kan finnas behov av särskilda internordiska regler. Bl. a. med hänsyn till all antalet konvenlionsstaler i varje fall under överskådlig tid kom­mer all vara begränsat är det naturUgt att problemet tekniskt löses på det sätt som utredningen har föreslagil och som innebär atl på konven­tionen grundade bestämmelser får karaktären av särskilda regler om undanlag från en allmän lag om internationella rättsförhållanden rö­rande adoption. En lagstiftning av delta slag som genomförs nu be­höver således inle ändras ulan endasl kompletteras i samband med en framtida ratifikation av konventionen. Ell viktigt skäl all inle skjuta frågan om en generell lagstiftning i ämnet på en obestämd framtid är givetvis det förut påtalade akuta behovet av en reformering av nuvaran­de regler.

Det sagda innebär inle alt den lagstiftning som genomförs nu inte bör utformas med beaktande av innehållet i Haagkonventionen. Del är tvärt­om etl önskemål all en nära anpassning till konventionens regelsystem sker så långt detla är förenligt med de grundläggande värderingar på

 

Prop. 1971:113                                                        28

adoptionsrättens område som bär upp vår interna adoplionslagsliftning. Del bör härvid beaktas atl innehållet i Haagkonventionen får anses vara elt uttryck för en i dag förhärskande internationell opinion i fråga om vad som bör gäUa rörande adoptioner med internationell anknyt­ning.

I della sammanhang bör också uppmärksammas frågan om en ny lagstiftnings förhåUande till det lagsliflningsarbele på den internationella familjerättens område i övrigt som pågår f. n.

Familjerällskommiltén har lagt fram förslag lill ny lagstiftning på detta område i betänkandet (SOU 1969: 60) Internationell äktenskaps-och arvsrätt. Förslaget har remissbehandlats och är f. n. föremål för överväganden inom justitiedepartementet. Oavsett vad resultatet kan bli av dessa överväganden är det enligl min mening tydligt atl ett ge­nomförande av den nu aktuella lagstiftningen rörande adoption inle innebär all man lar ståndpunkt i frågor av principiell räckvidd och där­igenom föregriper en mera omfattande lagstiftning på den internatio­nella familjerättens område. De båda ulredningsförslagen bygger f. ö. på samma grundsyn när del gäller den internationella familjerättens centrala problem.

6.4 Formerna för lagstiftningen

1904 års lag framstår i flera hänseenden som föråldrad och familje­rällskommiltén har som nämnl lagt fram förslag lill ny lagstiftning i de frågor om äktenskaps ingående och upplösning som behandlas där. De regler om adoption som utredningen har föreslagil bygger på en kombi­nation av nationalitets- och domicUprinciperna, medan 1904 års lag ger ett dominerande utrymme åt nationaliteten som anknytningsfaklum. I den delen kan jag i princip ansluta mig till utredningsförslaget. Under dessa förhållanden anser jag i likhet med utredningen all de nya reg­lema inle lämpligen bör inpassas i 1904 års lag ulan som utredningen har föreslagit bör få sin plats i en frislående lag om internationella rätts­förhållanden rörande adoption.

Utredningen behandlar inle frågan om behovet av ändring i de inter­nordiska adoplionsregler som finns i 1931 års nordiska konvention och 1931 års förordning. Jag kommer emellertid i det följande alt la upp frågan huruvida slopandet av de nuvarande möjligheterna atl häva adoption bör föranleda att frågan om en revision av konventionen och förordningen aktualiseras.

Jag övergår nu till atl behandla de olika frågor som berörs i utred­ningens förslag till lag om internationellrältsliga förhållanden rörande adoption.

 

Prop. 1971:113                                                                    29

6.5      Svensk domstols behörighet

Bestämmelser om svensk domstols behörighet all pröva ansökan om adoption finns inle i 1904 års lag. Utredningen föreslår, alt ansökan om adoption får prövas av svensk domstol, om den eller de sökande är svenska medborgare eller har hemvist här i riket eller om Kungl. Maj:t i annat fall medger all ansökan prövas här. Utredningens förslag i den­na del har inle föranlett några erinringar under remissbehandlingen.

Såvitt gäller svensk domstols behörighet i fall då den eller de sökande är svenska medborgare eller har hemvist här i riket överensstämmer för­slaget i huvudsak med svensk rättspraxis och med Haagkonvenlionen om adoption. I likhet med remissinstanserna biträder jag förslagel i denna del.

I fall då två makar söker adoption kan del länkas all ingen av de nyss angivna behörighetsgrunderna — medborgarskap eller hemvist i Sverige — föreligger beträffande båda makarna men all någon av grun­derna föreligger beträffande en av dem. I en del sådana fall har adop­lionsansökan upptagits av svensk domstol. Däremot synes ansökan om adoption inle ha upptagils i fall då sökanden varit utländsk medbor­gare med hemvist utomlands. I sådana fall kan det dock undanlagsvis vara önskvärt, all ansökan om adoption får prövas här, t. ex. i vissa fall när den som skall adopteras är svensk medborgare eller har hemvist här. Som regel framstår del visserligen som lämpligast all ansökan om adop­tion prövas i den stal lill vilken adoptanten har den närmaste anknyt­ningen, eftersom del är lättast alt i den staten utreda frågan om adop­tionens lämplighet, men förhållandel kan undanlagsvis vara ell annat. För bl. a. fall av den art som jag här har berört föreslår utredningen som nämnt all Kungl. Maj:l får pröva om ansökan bör upptas av svensk domstol. Även jag anser del lämpligt alt adoptionssökande i en del sär­präglade situationer, som inle lämpligen kan preciseras närmare i lag, kan få sin ansökan prövad av svensk domstol. I likhet med vad som gäller enligl lagen (1964: 726) om svensk domstols prövning av äklen­skapsmål i vissa fall bör som utredningen har föreslagit prövningen i det enskilda fallet ankomma på Kungl. Maj:l. Jag biträder sålunda ut­redningens förslag också i denna del.

6.6      Tillämplig lag

1904 års lag utgår från all svensk lag skall tillämpas vid svensk dom­stols prövning av ansökan om adoption. Della kommer indirekt tUl ul­lryck genom föreskriften all utländsk medborgare inle får här i riket adoptera eller adopteras, om inle adoptionen bli gällande i den stal han tillhör. Det är som jag förut har anfört framför allt denna bestämmelse som försvårat eller t. o. m. hindrat i och för sig lämpliga adoptioner av

 

Prop. 1971:113                                                        30

utländska barn. Utredningen föreslår, atl ansökan om adoption skall prö­vas enligl svensk lag och all, när den som skall adopteras inle har fyllt aderton år, del skall beaktas, om sökande eller barnet genom medbor­garskap eller hemvist har sådan anknytning till främmande stat alt del skuUe lända lill avsevärd olägenhet för barnet, om adoptionen inle blir gällande där. Utredningens förslag har genomgående tillstyrkts under re­missbehandlingen.

Förslagel alt svensk lag skall tillämpas oavsett parternas medborgar­skap eller hemvist överensstämmer med vad som får anses vara gällande rätt. Även Haagkonventionen om adoption upptar som huvudregel alt myndighet som är behörig atl la upp ansökan om adoption lUlämpar del egna landels lag. Härifrån gör dock konventionen två undanlag. Dels skall barnels nationella lag tillämpas i fråga om samlycken och yttranden som rör barnet, dels skall vissa adoptionshinder i lagen i den stal där adoptanterna är medborgare tillämpas, om den staten har gjort uttryckligt förbehåll därom. Del första undanlaget saknar motsvarighet i gällande svensk rätt, och det andra är utpräglat konventionsbetingat. Det finns enligt min mening inle anledning all la upp motsvarighet lUl något av dessa undanlag i den generella lagstiftning som nu skall ge­nomföras. Om Sverige senare tillträder Haagkonvenlionen, får erforder­liga undantag från den generella lagstiftningen göras i del samman­hanget. Jag biträder sålunda utredningens förslag i denna del.

Som jag förut har anfört har kravet på alt svensk adoption blir gäl­lande i utiändsk parts hemland medfört betydande ölägenheter. Om elt utländskt bam från elt geografiskt avlägset land har lämnat hemlandet för atl i Sverige adopteras av svenska medborgare eller andra här bo­satta personer, lorde frågan, huruvida den svenska adoptionen blir rätts­ligt gällande i barnels hemland eller inle, regelmässigt sakna varje prak­tisk betydelse. I hithörande fall har man i allmänhet inle aiUedning räk­na med atl barnet i framtiden kommer all flytta tillbaka tUl hemlandet, särskUl inte om barnet skall upptas lill svensk medborgare efter adop­tionen. Men i så fall är del också likgUtigt för alla parter humvida den främmande statens lag erkänner adoptionen. A andra sidan finns det som domareföreningen har anfört skäl atl iakttaga viss försiktighet med tanke på bl. a. fall då sökanden är utländsk medborgare med hemvist i Sverige. Om man i det särskilda fallet har anledning räkna med all adoptanten flyttar åter till sitt hemland med barnet, bör adoption få ske endasl om den blir gällande i del landet eller särskilda skäl talar för atl adoptionen är lill förmån för barnet trots all den inte erkänns i adoptantens hemland. Situationen kan böra bedömas på samma sätt i etl fall då sökanden har hemvist i främmande stat utan all vara med­borgare där — han är t. ex. svensk medborgare. Också i ell sådani fall bör del beaktas vilken verkan adoptionen får i hemvisllandel.

Som utrednmgen har påpekat följer visserligen av 4 kap. 6 § för-

 

Prop. 1971:113                                                        31

äldra balken, all sådana olägenheter som i internationellrätlsliga förhål­landen kan uppslå lill följd av atl en adoption inle blir gällande utom­lands bör beaktas, när svensk domstol prövar om adoption bör tillåtas. I fråga om adoption av minderårigt barn finner jag dock i likhet med utredningen att en särskild bestämmelse i förevarande hänseende lämp­ligen bör las upp i lagen. Jag anser det inte vara uteslutet alt del på annat sätt än genom bamets eget eller den eller de tilltänkta adoptan­ternas hemvist eller medborgarskap kan föreligga sådan anknytiung lUl främmande stal att frågan humvida adoptionen blir gällande i den sta­ten bör liUäggas betydelse. Den ifrågavarande bestämmelsen bör utfor­mas med beaktande härav. Till frågan om bestämmelsens redaktionella utformning i övrigt återkommer jag i specialmotiveringen.

6.7 Verkan av utländskt adoptionsbeslut

I fråga om verkan här i riket av adoption som skett utomlands inne­håUer 1904 års lag alt svensk medborgare inle får adoptera eller adopte­ras i främmande stal, om inte Kungl. Maj:l med avseende på viss stal eller för bestämt faU har medgetl att det får ske. Utredningen föreslår, all beslut om adoption som meddelats i främmande stal skall gäUa här i riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades. Så långt står utred­ningens förslag i denna del i huvudsaklig överensstämmelse med Haag­konvenlionens bestämmelser. Utredningen föreslår emellertid en in­skränkande bestämmelse av innebörd, atl om adoptivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist här i riket, adoptionen blir gällande här endasl om den godkänns av Kungl. Maj:t. Slutiigen innehåUer utred­ningsförslaget en föreskrift enligt vUken Kungl. Maj:l skall kunna för­ordna, alt adoption också i annat fall skall gälla här i riket.

Utredningens förslag i denna del har under remissbehandlingen mött erinringar endast i fråga cm ett par detaljer som jag strax återkommer tUl.

För egen del vill jag framhålla, all del i frågor som rör en persons familjerätlsliga ställning, 1. ex. om han är gift eller skild, är barn till viss man eller är adopterad, i och för sig är av vikt alt vad som skell i ett land så långt möjligt respekteras i andra länder. Annars uppstår s. k. "haltande" rättsförhållanden, när t. ex. en person i en stat anses vara frånskild, men i en annan anses fortfarande vara gift, eller när i en siat en person anses vara adopterad, medan han i en annan anses fortfa­rande vara medlem av den biologiska famUjen. Konsekvenserna av så­dana hallande förhållanden kan medföra svåra ölägenheter för den som flyttar från den ena staten tUl den andra.

Starka skäl talar sålunda för all utländska adoptioner i största möjliga utsträckning respekteras och tilläggs verkan här i landet. Haagkonven-

 

Prop. 1971:113                                                        32

tionen uppställer inte annan fömtsättning härför än att den eller de adoptionssökande vid tiden för adoplionsansökan och adoptionsbeslutet var medborgare eller hade hemvist i den stat där beslutet meddelades. De fördelar som det vid elt svenskt tillträde till konventionen innebär all i Sverige meddelade adoptionsbeslul under de angivna förutsätt­ningarna erkänns i övriga konventionsslater kan motivera all vi påtar oss så långtgående förpliktelser i fråga om erkännande av adoptions­beslul meddelade i annan konventionsslat som konventionen föreskriver. Situationen är en annan när del nu gäller atl införa generella regler om verkan i Sverige av utländska adoptionsbeslul, eftersom vi i della läge helt saknar garantier för en på ömsesidighel grundad likvärdig behandling i främmande stater av svenska adoptionsbeslul. Svenska medborgare och personer med hemvist i Sverige har elt berättigat intresse av all här beredas ell rättsskydd i överensstämmelse med de grundläggande värderingarna i vår rättsordning. Av särskild betydelse är, som också utredningen har framhållit, att ell erkännande här av ell utiändskt adoptionsbeslul beträffande en minderårig medför atl adoplanlen blir vårdnadshavare och därmed kan bestämma barnets vistelseort. Efter­som del inle kan uteslutas att en utländsk adoption i elt eller flera hänseenden framstår som olämplig från svensk synpunkt, kan ell er­kännande av adoptionen i fall då barnet är svensk medborgare eller har hemvist här leda till uppenbart stötande resultat. På nu anförda skäl biträder jag utredningens förslag att gUtighelen här i landet av ett ut­ländskt beslut om adoption av den som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige görs beroende av särskUd prövning i det enskilda fallet.

I elt betydande antal av de fall då svensk medborgare eller utlänning med hemvist här i landet adopterar ett utländskt barn äger adoptionen rum i barnels hemland. Är 1969 adopterades genom beslut av svensk domstol 183 utländska medborgare. Av dessa var 176 under 18 år och 143 under 7 år. Under samma år lämnade Kungl. Maj:t medgivande lill adoption utomlands av utiändska medborgare i 225 fall. Av dessa adop­tivbarn var 206 koreanska medborgare.

Anledningen lill all adoptionen äger rum i barnets hemland lorde som regel vara, all den främmande staten som en förulsällning för alt barnet skall få lämna landet kräver all adoptionen genomförs där. Eftersom adoptanterna i dessa fall typiskt sett saknar anknytning lill den främ­mande stat där adoptionen sker, kan man inte räkna med all beslutet alllid kunnat föregås av en så noggrann prövning som hänsynen lill barnets bästa kräver. Del synes därför inle lämpligl all utländska adop­tionsbeslut av detla och liknande slag generellt tilläggs giltighet i Sve­rige. Också i hithörande fall bör en prövning ske i de enskUda fallen. Jag anser sålunda i likhet med utredningen, alt när adoplanlen eller adoptanterna inte var medborgare eller hade hemvist i den stal där

 

Prop. 1971:113                                                        33

adoptionen skedde, det bör krävas särskUt godkännande av adoptionen för atl den skall bli gällande här.

Utredningen har uttalat att del inle kan vara lämpligl all i fråga om utländsk adoption som inle blir automatiskt gällande i Sverige ovillkor­ligen enligl den föreslagna huvudregeln kräva särskilt godkännande av Kungl. Maj:t för all adoptionen skall respekteras. Bestämmelserna i 3 § utredningsförslaget är med andra ord inte uttömmande. Enligt utredningen får det ankomma på domstolarna all pröva humvida i fall då godkännande saknas ett sådant adoplivförhållande har uppkommit genom beslut i främmande stat atl del bör respekteras här i landet.

Stockholms tingsrätt har anslutit sig lill utredningens uppfattning i sak men har ifrågasatt om inle lagtexten bör utformas i närmare an­slulning lill utredningens motivutlalanden.

För egen del anser jag utgångspunkten böra vara alt särskilt god­kännande skall ha lämnats för all del utländska adoptionsbeslutel skall tilläggas rättsverkningar i Sverige. I varje fall gäller detla i fråga om sådana verkningar som är av omedelbar betydelse för adoptivbarnets rättsställning, t. ex. när del gäller vårdnad, förmynderskap och under­hållsskyldighet. I allmänhet synes godkännande böra krävas också när fråga uppkommer om adoptivbarnets arvsrätlsliga ställning. Så länge åtminstone en av parterna i adoplivförhållandet lever synes kravet på godkännande av adoptionen normall inte innebära någon oskälig börda på den intresserade parlen. En arvstvisl i vUken frågan om adoptionens giltighet är av central betydelse kan emellerlid uppkomma sedan såväl adoplanlen eller adoptanterna som adoptivbarnet avlidit. Det är tvek­samt om en prövning av adoptionen över huvud laget kan ske på an­sökan av annan än adoptanten eller adoptivbarnet. I elt fall av denna arl bör det därför inte vara uteslutet alt svensk domstol utan atl god­kännande föreligger prövar adoplionsbeslulel och eventuellt tillägger del verkan i t. ex. arvsrättsligl hänseende. En motsvarande situation kan f. ö. uppkomma under adoptivbarnets eller adoptantens livstid, om näm­ligen barnet eller adoplanlen har intresse av att adoptionen inle tiU­erkänns verkan i Sverige — del kan 1. ex. röra sig om en tvist mellan adoptivbarnet och dess biologiska släktingar om arv efter barnets natur­liga föräldrar.

Frånvaron av godkännande bör sålunda normalt leda tUl all det ut­ländska adoptionsbeslutel inle blir gällande i Sverige. Svensk domstol bör dock vara oförhindrad att pröva giltigheten av elt sådani beslut i fall då godkännande inte kunnat utverkas eller det av särskUda skäl inle kunnat krävas all godkännande utverkats.

Till frågan hur det nu beskrivna rättsläget skall på lämpligl sätt åter­speglas i lagtexten återkommer jag i specialmotiveringen.

Enligt utredningens förslag skall frågor om godkännande av utländska adoptionsbeslut prövas av Kungl. Maj:t. Familjelagssakkunniga anser alt

3    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 113

 

Prop. 1971:113                                                        34

Kungl. Maj:t bör ha möjlighet atl delegera denna prövningsrätt tiU myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer. Jag delar denna uppfattning. Det kan övervägas atl låta socialstyrelsen pröva bl. a. frågan om god­kännande av adoption i fall då svensk medborgare med hemvist i Sve­rige har i främmande stat adopterat någon som är medborgare i den staten.

6.8 Rättsverkningar av adoption

Om man bortser från en föreskrift i den internordiska arvsregleringen saknas i svensk räll bestämmelser om rättsverkningar av adoption i in­lernalionella rättsförhållanden.

Utredningen föreslår atl bestämmelser nu införs om vårdnad, för­mynderskap och underhåll samt om arv. I förstnämnda tre hänseenden innebär förslaget, att när utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla i Sverige, adoptivbarnet skall räknas som adoptantens barn i äk­tenskap. I fråga om arvsrätt i adoplivförhåUanden föreslår utredningen, all vad som i allmänhet är föreskrivet om tillämplig lag beträffande rätlen lill arv skall gälla, även om adoptionen ägt rum med tillämpning av annan lag. Adoptivbarnet och dess släktingar skall dock inle där­igenom gå förlusliga rätt tUl arv som var förutsatt vid adoptionen. I fall då underårigl adoptivbarn inle får ärva adoptanten skall enligl förslagel skäligt bidrag lill barnets underhåll ulgå av behållningen i adoptantens dödsbo före arvs- och leslamenlslotter.

Utredningens förslag i fråga om vårdnad, förmynderskap och under­hållsbidrag har inte mött några erinringar under remissbehandlingen. Däremot ifrågasätter domareföreningen, om inle utredningen i sitt för­slag om rält till arv i adoplivförhållanden har fäst alllför stor vikt vid de förhållanden som rådde vid liden för adoptionsbeslutel.

Internationella rättsförhållanden som rör förmynderskap är regle­rade i 4 och 5 kap. 1904 års lag. Beträffande vårdnaden om och un­derhållsbidrag lill bam i inlernalionella rättsförhållanden finns sprid­da bestämmelser i bl. a. lagen (1964: 726) om svensk domstols pröv­ning av äklenskapsmål i vissa fall saml, för internordiska förhållanden, 1931 års förordning. I huvudsak är dock dessa frågor överlämnade ål rättstillämpningen.

Det kan inle komma i fråga alt i della sammanhang åstadkomma en fullständig reglering av alla hithörande problem. En internationellrälts­lig lagstiftning om adoption bör dock ge besked i frågan, om en ut­ländsk adoption i angivna hänseenden ger starka eller svaga rättsverk­ningar, dvs. om adoptivbarnet helt inlemmas i adoptantens familj eller om vissa rättsverkningar av den biologiska släktskapen kvarstår. Jag vill i sammaiUianget erinra om all genom lagen (1970: 841) om änd­ring i lagen (1958: 640) om ändring i föräldrabalken och lagen (1970:

 

Prop. 1971:113                                                        35

842) om ändring i lagen (1958: 638) om införande av nya ärvdabalken beslående äldre, s. k. svaga adoptioner fr. o. m. den 1 juli 1971 får samma rättsverkningar som s. k. starka adoptioner dvs. i första hand adoptioner som skell efler den 1 juli 1959. Vidare pågår inom justitie­departementet en genomgång av lagar och andra författningar utanför del familjerätlsliga området i syfte att så långt möjligt avlägsna kvar­stående bestämmelser som gör skillnad mellan släktskap på grund av adoption och biologisk släktskap. De ändringar i den interna lagstift­ningen som sålunda genomförts eller förbereds bygger på den princi­piella uppfattningen alt adoption bör i rättsligt hänseende helt likstäl­las med biologisk släktskap.

Frågor som rör vårdnad, förmynderskap och underhåll är av central betydelse för adoptivbarnets rällsslällning. Del finns inle anledning att på grund av anknytning till utländsk rätt frångå den svenska rättens principiella ståndpunkt, alt adoptivbarn skall likställas med biologiskt bam i dessa hänseenden. När adoptionen har skett i Sverige, torde det oavsett parternas medborgarskap eller hemvist vara uppenbart att den här i landet medför de rättsverkningar i angivna hänseenden som svensk lag knyter till adoption. Någon särskild bestämmelse härom sy­nes inte behövlig. Tvekan skulle däremot möjligen kunna uppkomma i frågan vilka rättsverkningar i dessa hänseenden som i Sverige skall tUl-läggas sådant utländskt adoptionsbeslut som enligt det föregående skall vara gällande här. En uttrycklig föreskrift i ämnet bör därför som utredningen har föreslagil las upp i den nya lagen.

När del gäller frågan om rätten till arv i adoplivförhåUanden biträ­der jag i likhet med remissinstanserna utredningens förslag all som huvudregel skall gälla alt den lag skall tillämpas som i allmänhet är be­stämmande för rätten lill arv efler den döde, det s. k. arvsstalutet. En­ligl svensk rätt är delta — utanför internordiska förhållanden — lagen i den stat där den avlidne var medborgare vid liden för dödsfallet.

En tillämpning av del allmänna arvsstalutet medför den fördelen atl uppgörelsen i etl dödsbo till den del den skall ske i Sverige kommer all ske med tillämpning av en och samma lag. En sådan ordning är uppen­barligen ändamålsenlig, och avsleg från denna princip bör enligt min mening göras endast om starka skäl lalar för del.

Vid övervägande av vilket eller vilka undanlag från huvudregeln som bör göras har utredningen ansett avgörande vikt böra fästas vid under vilka förutsättningar i arvsrättsfrågan adoptionen har skell och med denna utgångspunkt föreslagit all en tiUämpning av huvudregeln inle i något fall skall få leda tUl atl adoptivbarnet och dess släktingar förlorar den arvsrätt som var förutsatt vid adoptionen. Jag kan inle biträda detta förslag. Den anknytning lUl viss stat som kan ha förelegat när adoplionsbeslulel meddelades kan som domareföreningen påpekar helt ha upphört när arvfallel inträffar. En regel sådan som den av ut-

3t    Riksdagen 1971. I saml. Nr 113

 

Prop. 1971:113                                                        36

redningen föreslagna är inle heller så alldeles lätt att tUlämpa, eftersom det vid ett arvfall som inträffar kanske lång lid efler adoptionsbeslutel kan vara utomordentligt svårt att förebringa tillförlitlig utredning rö­rande de berörda parternas förutsättningar, i all synnerhet när det är fråga om utländskt adoptionsbeslul. Avgörande betydelse bör emeller­tid enligt min mening tUlmälas del förhållandet alt i den svenska adop-tionslagstiflningen, enligl vilken som jag nyss nämnde samtliga adop­tioner fr. o m. den 1 juli 1971 får de rättsverkningar som f. n. tUläggs s. k. starka adoptioner, parternas förutsättningar i fråga om arvsrätten när adoptionen skedde helt saknar betydelse. Del finns under dessa förhållanden enligt min mening inle skäl all la sådana hänsyn i interna­tionella rättsförhållanden. Jag anser därför att bestämmelserna om arvs-rätlen i adoplivförhållanden inle i något fall bör grundas på vad som var föratsatt vid adoptionen.

Det sagda iimebär inte att jag anser den angivna huvudregeln böra tillämpas undantagslöst. En tillämpning av det allmänna arvsstalutet kan ibland leda tUl att adoptivbarnet inte likställs med adoptantens barn i äktenskap, ulan atl tvärtom arvsrätt äger rum inom den biologiska släklen men däremot inte alls eller endast i begränsad omfattning i adoptantens släkt. Detla kan dock inträffa endast om arvlålaren är ut­ländsk medborgare. Frågor som rör arv är inle av samma centrala be­tydelse för adoptivbarnets ställning som frågor om vårdnad, förmyn­derskap och underhåll. Om arvlålaren är utiändsk medborgare och dessutom adoptionen har skett utonUands, lorde som regel arvsrätts­förhållandet inte kunna anses ha så stark anknytning lill Sverige. En tillämpning av utländsk lag synes därför kunna godtagas i sådana fall, även om detta leder tiU ell annat resultat än som skulle ha inträtt om svensk lag tiUämpats. Aimorlunda förhåller det sig i fall då adoptionen har ägt rum i Sverige.

Den reglering i lagvalsfrågan som nu sker kommer atl tillämpas vid sådan fördelning av kvarlålenskap som äger rum här. Det skulle te sig stötande om en adoption som skell i Sverige vid ell arvskifte som sker Mr inte skulle få de verkningar som svensk adoptions- och arvslagstift­ning tillägger en sådan adoption. Det skiUle bl. a. innebära all när ut­ländsk medborgare, vars barn har bortadopterats genom svensk dom­stols beslut, vid dödsfallet hade hemvist i Sverige eller i övrigt efterläm­nar kvarlålenskap här, adoptivbarnet måste uppspåras och släktskapen fastställas. Detla slår inle i god överensstämmelse med den svenska rät­tens gnmdsyn på adoptionsförhållandet och skulle särskilt vid s. k. inblanco-adoplioner kunna leda till mycket olyckliga följder. En tUl-lämpning av del allmänna arvsslatulel i hithörande fall skulle dessutom ibland kunna leda tUl alt adoptivbarnet får dubbel arvsrätt, dvs. full arvsrätt i såväl den biologiska släklen som adoptantens släkt, om nämli­gen olika lagar gäller i fråga om arvet efter olika arvlåtare. En sådan

 

Prop. 1971:113                                                        37

ordning är inte heller väl förenlig med grunderna för vår rättsordning på förevarande område.'

På gmndval av dessa överväganden förordar jag att den angivna huvudregeln förses med del undantaget, atl om adoptionen skell i Sve­rige adoptivbarnet i arvsrättsligl hänseende alltid skall jämställas med adoptantens barn i äktenskap. En sådan undanlagsregel leder till såväl alt någon arvsrätt inom den biologiska släkten inte äger rum som atl i fråga om arvsrätten meUan adoptivbarnet eller dess avkomlingar, å ena, samt adoptanten eller dennes släkt, å andra sidan, adoptivbarnet får samma arvsrätt som adoptantens barn i äktenskap.

För det fall att ett underårigt adoptivbarn enligt den lag som enligt de föreslagna reglerna skall tUlämpas inle ärver adoptanten har utred­ningen föreslagit en föreskrift om alt skäligt bidrag till barnels under­håll skall ulgå av behållningen i adoptantens dödsbo före arvs- och testamentslolter. Också enligl de lagvalsregler som jag förordar kan del undantagsvis inträffa att adoptivbarnet inte får ärva adoplanlen. Så kan dock bli fallet endast när utiändsk lag är arvsslalul och adoptio­nen inle har ägt rum i Sverige. Det föreligger i sådana fall typiskt sett inle så stark anknylnuig till Sverige atl barnet bör ha en ovUlkorlig rätt tUl underhållsbidrag. I fall då utländsk medborgare med hemvist utom­lands efterlämnar underårigt adoptivbarn som inle har hemvist i Sve­rige men den avlidne hade egendom här, skulle det kunna leda tiU egendomliga och t. o. m. slötande resultat om adoptivbarnet hade en ovUlkorlig rätt tUl underhållsbidrag ur denna del av kvarlåtenskapen. En underhåUsregel av detta slag är givelvis mer motiverad i fall då barnet har hemvist i Sverige och framför allt då även adoptanten hade hemvist här och under livstiden var underhållsskyldig mot barnet. Jag linser det emellertid tUlräckligt alt det för fall av den arten liksom cckså för de övriga situationer som omfattas av bestämmelsen i utred­ningsförslaget finns en möjlighet att på gmndval av en skälighetspröv­ning tUlerkänna barnet underhållsbidrag ur den i Sverige efterlämnade egendomen. TUl frågan om den närmare utformningen av en bestäm­melse i ämnet återkommer jag i specialmotiveringen.

I fråga om andra rättsförhållanden än de hittills behandlade — vårdnad, förmynderskap, underhåll och arv — anser jag i likhet med utredningen, alt några bestämmelser om rättsverkningarna av adop­tion i internationeUa förhållanden inle bör meddelas. Om en utländsk adoption enligl de regler som här föreslås skall gälla i Sverige och fråga uppkommer om dess verkan i ett rättsförhållande som enligt våra inlemationellrätlsliga regler bedöms enligl svensk lag, är del tydligt att vad som sägs om adoplivförhållande i den svenska lagens bestämmel­ser i ämnet skall tUlämpas. I allmänhet innebär detla alt adoptivbarnet likställs med adoptantens eget barn. Så blir t. ex. fallet vid tillämp­ning av bestämmelserna om arvs- och gåvobeskattning. Också när ett

 

Prop. 1971:113                                                        38

famUjeband beaktas i praxis, som t. ex. vid tillämpning av medborgar­skaps- och utlänningslagstiftningen, bör en utiändsk adoption som skall gälla i Sverige som regel få samma verkan som en svensk adoption. I sådana fall finns dock utrymme för en mera nyanserad bedömning av familjeanknylningens styrka i del enskUda fallet. Finns anledning an­taga, alt adoptionen har kommit tUl slånd huvudsakligen för alt den adopterade skall få en gynnsammare behandling i just det ärende som är i fråga, bör delta kunna beaktas, även om förhållandena inte är så­dana all adoptionen kan frånkännas giltighet som stridande mol svensk ordre public.

Om utländsk lag är tillämplig på rättsförhållandet i fråga, får med hänsyn till rättsförhållandets natur och den främmande lagens inne­håll avgöras, i vad mån de här föreslagna reglerna om rättsverkningar av adoption i fråga om vårdnad, förmynderskap och underhåll kan till-lämpas analogiskl och rättsförhållandet sålunda bedömas enligt reglerna om barn i äktenskap i den främmande lagen. Omständigheterna kan här vara mycket växlande och några generella regler kan därför inle uppställas.

6.9 Hävande av adoption

I fråga om hävande av adoption innehåller 1904 års lag bestämmel­ser dels för det fallet all adoptanten är utländsk medborgare och ansöker om hävande av adoptionen vid svensk domstol, dels för del fallet all adoptanten är svensk medborgare och fråga är om hävande utomlands. I det förra hänseendet gäller all adoplivförhållandet inle får hävas här i riket, om inle hävandet blir gällande i den stat som adoplanlen tillhör. När adoplanlen är svensk rnedborgare, får adoplivförhållandet inle hä­vas utomlands med verkan här i riket, om inle Kungl. Maj:l medgett det med avseende på viss stal eller för bestämt fall.

Även utredningsförslaget innehåller vissa bestämmelser om hävande. Dels anges i vilka fall ansökan om hävande av adoption får tas upp av svensk domstol, dels föreskrivs att sådan ansökan prövas enligl svensk lag. Förslagel innehåller däremot inle några bestämmelser om verkan av utländskt beslut om hävande av adoption.

Som jag fömt anfört har genom lagen (1970: 840) om ändring i för­äldrabalken möjlighetema alt häva adoption slopats i svensk rält med verkan fr. o. m. den 1 januari 1971. Del är därför inle möjligt all ge­nomföra utredningsförslaget, som föreskriver tillämpning av svensk lag på ansökan om hävande. I en bilaga till departementspromemorian med förslag lill ändringar i adoptionslagstiftningen anfördes, all ifall föräldrabalken inle tillåter hävande av adoption, del inle finns tillräck­liga skäl all över huvud tagel reglera frågan i en ny lagstiftning om in-

 

Prop. 1971:113                                                        39

lernationdla rättsförhållanden rörande adoption. Detta förslag har fått odelat bifall under remissbehandlingen.

För egen del vUl jag framhålla, att alla adoptivbarn bör i princip lik­ställas i fråga om möjligheterna all häva adoption. Har adoption skett i Sverige, bör sålunda adoplivförhållandel inle kunna hävas av svensk domstol, och detta bör gälla även om adoptant eller adoptivbarn är ut­ländsk medborgare eller har hemvist utomlands. Men inle heller när adoptionen har skett utomlands finns det som regel anledning alt göra avsteg från den svenska rättens ståndpunkt all adoption inte kan hävas. Att svensk domstol i fråga om möjligheterna till hävande lUlämpar svensk lag stämmer med vad som gäller redan nu och lorde inle strida mol vad som i allmänhet tillämpas i andra länder. I det sammanhanget kan erinras om att Haagkonvenlionen om adoption föreskriver tillämp­ning av domstolslandets lag vid hävande av adoplivförhållande.

I enlighet med nu angivna synpunkter skulle som alternativ lill utred­ningsförslaget kunna övervägas en bestämmelse av innehåll all adopliv­förhållande inle får hävas här i landet, även om adoptionen ägt rum med tillämpning av främmande lag. Emellerlid måste vår regel om alt adoption inte kan hävas ses mol bakgrund av den svenska starka adop­tionsformen. I utländsk rätt finns former av adoption som både med hänsyn lill att de kan hävas och i andra hänseenden har svaga rättsverk­ningar. Uppkommer fråga om hävande av en adoption som ägt mm med tillämpning av sådan lag — och som sålunda tiilkommil under helt and­ra förutsättningar än de adoptioner för vilka den svenska regleringen är avsedd — synes man inle böra helt utesluta möjligheten för svensk domstol alt häva adoplivförhållandel med tillämpning av utländsk lag, om detta skulle leda till ell i sak lämpligl resultat. Genomförs den här i övrigt föreslagna regleringen av den inlernalionella adoptionsrätten, lorde man kunna ulgå från all domstolarna normall kommer all tiUämpa svensk rätt också utan särskild lagbestämmelse i ämnet och sålunda vägra alt häva adoption i internationella rättsförhållanden. Med hän­syn härtill och tUl atl frågor om hävande av adoption som skell enligl utländsk lag torde aktualiseras ytterst sällan, ansluter jag mig lUl den i promemorian uttalade uppfattningen, all del inle finns tillräckliga skäl atl över huvud taget reglera frågan i den nu aktuella lagstiftningen.

Fråga kan uppkomma om verkan av ell beslut om hävande av adop­tion som meddelats i främmande stat. Förhållandena kan här vara myc­ket växlande. Beslutet kan ha meddelats i en främmande stat, där såväl adoplanlen som adoptivbarnet var medborgare och hade hemvist, och kan komma att åberopas i Sverige först sedan lång lid förflutit och alla berörda hunnit inrätta sig efler beslutet. Del kan då inle komma i fråga all vi i Sverige skuUe vägra att godtaga beslutets rättsverkningar. A andra sidan kan det möjligen inträffa, alt efter en adoption här i riket adoptanten tar hemvist i främmande stat och där utverkar hävande av

 

Prop. 1971:113                                                        40

adoptionen. Ett sådant beslut kan som regel inle godtagas i Sverige. Frå­gan i vilka faU elt utländskt beslut om hävande av adoption kan och bör tUläggas verkan här i landet och vUka rättsverkningar som beslutet i så fall skall ha får avgöras i rällslillämpningen och därvid bedömas enligt de grunder som i aUmänhet gäller om verkan i Sverige av utländs­ka beslut i slatusfrågor.

Det bör tUläggas, all om Sverige i framliden tillträder Haagkonvenlio­nen om adoption, vissa frågor om ogiltigförklaring av adoptionsbeslul liksom frågan om verkan av utländska beslut om hävande av adoption måste regleras. En sådan reglering får emellerlid i så fall antagas komma alt avse endasl fall som omfattas av konventionen.

Som jag förut har anfört finns i 1931 års nordiska konvention och 1931 års förordning bestämmelser om hävande av adoption. Enligl dessa bestämmelser skall ansökan om hävande av adoption som har ägt mm i nordisk stat och avser nordiska medborgare, las upp i den stat där adoplanlen har hemvist eller, om han inte har hemvist i nordisk stat, den stat där adoptivbarnet har hemvist. Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stal där gällande lag. Beslut om hävande av adoption, som i konventionsfall meddelats i fördragsslutande stat, gäller i övriga stater ulan särskUd stadfästelse och utan prövning av avgörandets rik­tighet eller av dess fömtsättningar med hänsyn lill hemvist eUer med­borgarskap i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna.

Från övriga nordiska länders sida har uttryckts önskemål om att be­stämmelserna om hävande av adoption i 1931 års konvention behålls oförändrade. Sedan möjligheterna att häva adoption har helt slopats i svensk rätt, innebär bestämmelsema i sin nuvarande utformning, å ena sidan att adoption inte kan hävas i Sverige i internordiska förhållan­den, men å andra sidan all beslut om hävande som i konventionsfall har meddelats i annan nordisk stat blir gällande i Sverige. I sak finner jag en sådan ordning godtagbar. Frågan lorde f. ö. inle ha någon nämnvärd praktisk betydelse. Jag anser del därför inte vara nödvändigt all man från svensk sida nu påkallar någon ändring i 1931 års nordiska konven­tion. Frågan kan tas upp för den händelse en mera allmän översyn av konventionen kommer tUl slånd.

6.10 Övriga frågor

Utredningen föreslår, atl Kungl. Maj:t bemyndigas alt meddela när­mare bestämmelser om den utredning som skall äga mm i ärenden en­ligt den nya lagen. Något omedelbart praktiskt behov av föreskrifter i ämnet från Kungl. Maj:ls sida torde visserligen inle föreligga. I den mån sådant behov ger sig lill känna torde del f. ö. i allmänhet röra sig endast om rent administrativa föreskrifter, som Kungl. Maj:t kan med­dela utan särskUt bemyndigande. Emellerlid finns i 20 kap. 6 § föräldra­balken vissa bestämmelser om atl domstol i ärende om anlagande av

 

Prop. 1971:113                                                        41

adoptivbarn skaU höra barnavårdsnämnderna i olika orter lUl vUka par­terna har anknytning. I ärenden där parterna eller någon av dem saknar anknytning lUl Sverige kan bestämmelserna inte alllid tillämpas enligl sin ordalydelse. I praxis har yttrande från barnavårdsnämnd ansetts kun­na ersättas med annan i sak likvärdig utredning. Skulle det finnas lämp­ligt atl närmare reglera vilken utredning som bör ersätta det i 20 kap. 6 § föreskrivna hörandel av barnavårdsnämnd bör föreskrifter därom kunna meddelas av Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:t be­stämmer. Det förulsätler emellerlid ell bemyndigande i lag. Jag förordar därför, all en bestämmelse av det innehåll utredningen har föreslagil las upp i den nya lagen.

I likhet med utredningen anser jag, alt den nya lagen bör innehålla en bestämmelse om all beslut om adoption som meddelats i främmande stat inle skall gäUa i Sverige, om delta skulle vara uppenbart oförenligt med gmnderna för rättsordningen här i landet.

Utredningen har vidare föreslagil en bestämmelse av innehåll all Kungl. Maj:l efler avlal med främmande stat kan föreskriva avvikelser från de bestämmelser som meddelas i lagen. Som utredningen framhåller krävs enligt 12 § regeringsformen riksdagens medverkan lill avlal med främmande makt i frågor som behandlas i den föreslagna lagen. Under sådana förhåUanden synes det inle möta betänkligheter all Kungl. Maj:t bemyndigas alt meddela de föreskrifter som påkallas av bestämmelserna i ett sådant avlal. I fråga om förhållandet till de nordiska staterna finns en bestämmelse liknande den föreslagna i 7 kap. 5 § 1904 års lag. Som jag strax skaU återkornma till anser jag all hänvisningen lill adoption i nämnda lagrum bör ulgå, när bestämmelser om inlernalionella rätts­förhållanden rörande adoption las upp i en särskUd lag. Etl bemyndi­gande för Kungl. Maj:t av den arl som nu är i fråga får därför prak­tisk betydelse, om de internordiska bestämmelserna om adoption i 1931 års konvention ändras. Detsamma gäller om Sverige tUlträder Haag­konventionen om adoption. Jag biträder därför utredningens förslag i sak. TUl frågan om den redaktionella utformningen av bestämmelsen återkommer jag i specialmotiveringen.

6.11 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser m. m.

Den nya lagstiftningen bör träda i krafl den 1 januari 1972. Som ut­redningen har förordat bör för övergångsförhållanden föreskrivas, dels all beslut om adoption, som meddelats i främmande stat före nya lagens ikraftträdande och var gällande här i riket enligl äldre bestämmelser, alltjämt skall gälla, dels all i fråga om räll till arv i adoplivförhållande äldre bestämmelser skall gälla, om arvlålaren avlidit före ikraftträdandet.

Som framgår av vad jag förut har anfört föreslår jag all de nya be­stämmelserna tas upp i en särskild lag om inlernalionella rättsförhållan­den rörande adoption och alt 6 kap. 1904 års lag samtidigt upphävs.

 

Prop. 1971:113                                                        42

I motsats lill utredningen anser jag all hänvisningar lill "adoption" i rubriken till 1904 års lag och i fuUmaklsbeslämmelsen i 7 kap. 5 § första styckel samma lag bör utgå. Del lorde utan all särskild föreskrift med­delas vara uppenbart, atl denna lagändring inle inverkar på giltigheten av föreskrifter om internationella rättsförhållanden rörande adoption som Kungl. Maj:t har meddelat före ändringens ikraftträdande med stöd av äldre lag. Sålunda kommer den internordiska regleringen i 1931 års förordning atl beslå ulan hinder av atl de fullmaktsbestämmelser på vilka den vilar har utgått ur 1904 års lag.

Det bör i della sammanhang anmärkas, att också den internordiska regleringen av arvsrätlsliga frågor i konventionen den 19 november 1934 om arv, testamente och boutredning och därtill anslutande lagar gäller i de fall som där behandlas i stället för de här föreslagna bestämmel­serna om arvsrätt i adoplivförhållanden.

6.12    Upprättade lagförslag

I enlighet med del anförda har inom justiliedeparlemenlet upprättats förslag till

1)    lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption,

2)    lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa inlernalionella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption.

Förslagen lorde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende som bilaga 2.i

Rörande de enskilda bestämmelserna i lagförslagen vill jag ytterligare anföra följande.

6.13    Specialmotivering

6.13.1 Förslaget till lag om internationeUa rättsförhållanden rörande adoption.

Den av utredningen föreslagna lagrubriken har i departementsförsla­get underkastats en mindre redaktionell jämkning.

1 §

Denna paragraf, som motsvarar 1 § i utredningsförslaget, innehåller föreskrift om svensk domstols behörighet.

I enlighet med de överväganden som jag har gjort i del föregående (6.5) föreskrivs i paragrafen, all ansökan om adoption upptages av svensk domstol, om den eller de sökande är svenska medborgare eller har hemvist här i riket eUer om Kungl. Maj:t har medgett all ansökningen prövas.

■ Bilagan har uteslutits här såvitt gäller det under 2 angivna författningsförslaget. I denna del är bilagan likalydande med den bUaga som är fogad vid propositionen.

 

Prop. 1971:113                                                        43

De jämkningar av paragrafens lydelse som har skett i förhållande tUl

1 § utredningsförslaget är av uteslutande redaktionell natur.

Det bör påpekas, att i familjerättskommilléns belänkande om inter­nationell äktenskaps- och arvsrätt föreslås bestämmelser om innebörden av begreppet "hemvist" i dilhörande sammanhang. Prövningen av kom­mitténs förslag i den delen bör inte föregripas. Jag har därför ansett alt några motsvarande bestämmelser inte f. n. bör införas i den nu före­varande lagen. När uttrycket hemvist används i denna paragraf och på andra ställen i lagen avses del internalionellrällsliga hemvislbegrepp som har ulbUdals i rättspraxis och vars närmare innebörd torde kunna variera i olika rätlsiiga sammanhang. Om makar gör ansökan om adop­tion förutsätts atl båda uppfyller kravet på svenskt medborgarskap eller hemvist i Sverige.

2  §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tUlämplig lag i ärenden an­gående ansökan om adoption. Den motsvarar 2 § i utredningens förslag.

Rörande de allmänna överväganden som ligger lill gmnd för bestäm­melserna i förevarande paragraf hänvisar jag lill den allmänna motive­ringen (6.6). I sak överensstämmer den reglering av lagvalsfrågan som jag förordar med vad utredningen har föreslagil. I redaktionellt hänseen­de bör emellertid 2 § utredningsförslaget jämkas i förtydligande syfte.

I enlighet med det anförda föreskrivs i förevarande paragraf i depar­temenlsförslaget, att ansökan om adoption prövas enligl svensk lag (första stycket) saml all i fall då adoplionsansökan avser barn under aderton år, det skall särskilt beaktas, huruvida sökande eller barnet ge­nom medborgarskap eller hemvist eller på annat sätt har anknytning till främmande stat och del skulle medföra avsevärd olägenhet för barnet, om adoptionen inle blir gällande där (andra stycket).

Tänkbart är alt utländsk medborgare med hemvist i Sverige vid svensk domstol ansöker om adoption av en vuxen person, som har medbor­garskap och hemvist i det land där sökanden är medborgare, med det enda syftet atl vederbörande skall få uppehålls- och arbelslUlslånd i Sve­rige. Nödvändiga garantier mol missbmk av denna arl ligger dock re­dan i den svenska rättens gmndläggande regler om adoption. Enligl 4 kap. 6 § föräldrabalken får lillslånd lill adoption ges bara om adop­tionen finnes lända tUl gagn för barnet saml sökanden uppfostrat bar­net eller vill uppfostra det eller om del i övrigt finns särskild anledning till adoptionen. Uppenbart är att enbart ell önskemål om uppehålls-eUer arbetsliUstånd inle kan utgöra anledning till adoption enligt svensk lag.

Frågan huravida adoptionen blir gällande i viss främmande stat be­höver utredas endast om det med hänsyn tUl bamets eller sökandes an­knytning till denna stat kan vara av betydelse för barnet huruvida adop-

 

Prop. 1971:113                                                        44

tionen blir gällande i den staten. Finner domstolen vid bedömande av omständigheterna i ärendet alt utredning i denna fråga är av betydelse med avseende på viss stal, kan domstolen begära biträde av utrikesde­partementets rätlsavdelning.

I första hand är del barnets eller sökandes anknytning genom med­borgarskap eller hemvist i främmande stal som bör beaktas i della sammanhang. Undanlagsvis kan del dock länkas att t. ex. adoptions-sökanden på annat sätt har så stark anknytning lill annan stat att det kan antas bli av stor betydelse för barnet huruvida adoptionen blir gäl­lande där. Så kan vara fallet om det redan i adoplionsärendel slår klart all sökanden avser att i en nära framlid la hemvist i viss främmande stal — han har t. ex. överfört sina tillgångar dit och förklarat det vara sin avsikt alt emigrera lill den staten. Med tanke på fall av denna och liknande arl talas i paragrafens andra stycke om att barnet eller sö­kande "på annat sätt" har anknytning lill främmande stat.

De ändringar i adoplionslagsliflningen som gjorts genom lagen (1970: 840) om ändring i föräldrabalken innebär bl. a., att adoptivbarn kan adopteras på nytt, varvid i allmänhet all verkan av den tidigare adop­tionen upphör, såvitt angår förhållandel mellan adoptivbarnet samt adoptanten och dennes släktingar. Hinder föreligger inte mol all den som adopterats utomlands genom beslut som är gällande i Sverige (jfr 3 § departementsförslaget) här i landet adopteras på nytt med tillämp­ning av de nya svenska bestämmelserna. En förulsällning är dock givel­vis att svensk domstol är behörig att pröva en sådan ansökan, vilket enligl 1 § departementsförslaget blir fallet när sökanden eller sökandena är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige eller Kungl. Maj:l har medgett att ansökningen prövas här. Del kan emellerlid i elt sådani fall medföra betydande olägenhet för adoptivbarnet, om den nya adop­tionen inte blir gäUande i den stat som meddelat det ursprungliga adoptionsbeslutel. En sådan omständighet skall beaktas enligl andra stycket i förevarande paragraf.

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkan här i landet av adop­tionsbeslul som meddelats i främmande stal. Den motsvarar 3 § i ut­redningens förslag.

I fråga om grunderna för förevarande bestämmelser hänvisar jag till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (6.7). Som jag därvid har framhållit kan någon helt uttömmande reglering av frågan om ver­kan i Sverige av utländskt adoptionsbeslul inle ske och bör bestämmel­serna ges en sådan utformning att della förhållande kommer till uttryck på lämpligl sätt. 3 § första styckel utredningsförslaget bör i detta syfte underkastas en redaktionell jämkning.

I enlighet med det anförda föreskrivs i första stycket av förevarande

 

Prop. 1971:113                                                                      45

paragraf i departementsförslaget, atl beslut om adoption som medde­lats i främmande stat gäller här i riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades saml, i fall då adoptivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, adoptionen godkänts av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:l bestämmer. Enligt andra stycket kan Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer även i annat faU på ansökan förordna, att utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i riket.

I motsats lill motsvarande bestämmelse i utredningsförslaget anger första stycket i förevarande paragraf av departementsförslaget inle Kungl. Maj:ls godkännande av det utländska beslutet som något oefter­givligt krav för beslutels giltighet i Sverige i fall då den adopterade var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige. Med den utform­ning bestämmelserna här har fått framgår något tydligare än i utred­ningsförslaget atl regleringen inte är uttömmande och all utländskt adop­tionsbeslut i och för sig kan tillerkännas verkan i Sverige också i andra fall än dem som anges i paragrafen.

Godkännande enligt första styckel torde i allmänhet böra meddelas på grundval av en endast formell prövning i fall då adoptivbarnet vid liden för beslutet uppnått myndig ålder. En saklig prövning bör där­emot ske i fall då barnet var minderårigt och särskilt givetvis om det varit fråga om elt så litet barn att det inte kunnat höras i ärendet. Å andra sidan torde del knappast i något fall finnas anledning alt vägra godkännande om barnet när ansökan om godkännande görs uppnått vuxen ålder och själv har gjort ansökningen eller biträtt denna. Pröv­ningen bör nämligen ske uteslutande utifrån synpunkten av adoptiv­barnets bästa, under del alt rent rättsliga synpunkter, som t. ex. huru­vida förutsättningar för adoption varit uppfyllda enligt svensk lag, i princip inte bör inverka på bedömningen. Av 6 § departementsförslaget följer dock alt godkännande inle skall lämnas om det skulle strida mot svensk ordre public all adoplionsbeslulel tilläggs giltighet i Sverige. Till frågan om när detta kan vara fallet återkommer jag i motiveringen till nämnda paragraf.

Bestämmelserna blir som utredningen har påpekat tillämpliga endasl när fråga är om ett institut som kan jämställas med en svensk adoption. För all så skall anses vara fallet behöver inle krävas, all rättsverkningar­na av del utländska beslutet i den stat där det meddelats är desamma som verkningarna i Sverige av ett svenskt adoptionsbeslul. Men det måste vara fråga om en situation som karakteriseras av all adoplanlen har varaktigt upptagit den adopterade som sill barn. Frågan vad som i övrigt bör krävas får överlämnas åt rättstillämpningen.

Som utredningen anfört bör elt utiändskt adoptionsbeslut som tiUer­känns giltighet i Sverige få rättsverkningar från den tidpunkt som i delta

4    Riksdagen 1971.1 saml. Nr 113

 

Prop. 1971:113                                                                       46

hänseende är avgörande enligt lagen i den stat där beslutet har med­delats.

Godkännande av utländskt adoptionsbeslul enligl första eller andra stycket av förevarande paragraf bör som hittills kunna lämnas även ef­ler del all adoplanlen avlidit. Mera tveksamt är, huruvida sådani godkän­nande kan lämnas också efler del all såväl adoptanten som adoptiv­barnet avlidit. Något bestämt uttalande kan inle göras i den frågan som får avgöras under hänsynslagande lill omständigheterna i de enskilda fallen.

4 §

I denna paragraf meddelas dels i första stycket vissa särskilda be­stämmelser om verkan av utländskt adoptionsbeslul i fråga om vårdnad, förmynderskap och underhåll, dels i andra och Iredje styckena regler om tillämplig lag i fråga om arvsrätt i adoptivförhållanden. Paragrafen motsvarar 4 och 5 §§ i utredningsförslaget.

Första stycket

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (6.8) föreskrivs i första stycket av förevarande paragraf i departemenlsför­slaget, atl när beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall gälla i Sverige, adoptivbarnet anses som adoptantens barn i äkten­skap i fråga om vårdnad, förmynderskap och underhåll.

De jämkningar som förelagils i bestämmelsens lydelse enligl utred­ningsförslaget är av enbart redaktionell natur.

Bestämmelsen innebär att adoptivbarnet i angivna hänseenden blir helt jämställt med adoptantens barn i äktenskap. Atl jämställdheten ul­tryckligen angetts avse barn / äktenskap sammaiUiänger med att i åt­skilliga nationella rättssystem olika regler gäller i berörda avseenden i fråga om barn i och utom äktenskap.

Bestämmelsen utgör inte någon lagvalsregel. Vilket lands lag som skall tillämpas vid svensk domstols prövning av frågor om vårdnad, förmynderskap eller imderhåll blir beroende av vad som följer av svensk rätts allmärma Uilernalionell-privaträllsliga regler i dessa hänseenden för bam i äktenskap.

När i paragrafen talas om underhåll avses inte endast adoptivbarnets rätt lill underhållsbidrag av adoptant resp. biologiska föräldrar ulan också barnels skyldighet alt självt utge underhållsbidrag till medlem­mar av adoptantens släkt resp. den biologiska släkten.

Andra och tredje styckena

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (6.8) föreskrivs i andra stycket första punkten av förevarande paragraf i de­partementsförslaget, atl i fråga om arvsrätt i adoplivförhållanden gäller

 

Prop. 1971:113                                                        47

vad som i allmänhet är föreskrivet om tillämplig lag beträffande rätten till arv, oavsett vilken lag som tUlämpats vid adoptionen. Enligt andra stycket andra punkten anses dock adoptivbarn alllid som adoptantens bam i äktenskap, om adoptionen ägt rum i Sverige. I paragrafens tredje stycke föreskrivs atl i fall då underårigl adoptivbarn inle har arvsrätt efler adoptanten kan efler vad som finnes skäligt bestämmas all bidrag lill barnels underhåll skall ulgå av behållningen i adoptantens dödsbo.

De avvikelser i förhållande lill motsvarande bestämmelse i 5 § utred­ningsförslaget som föreligger med avseende på ulformnUigen av andra stycket första punklen är av redaktionell natur och ulan saklig bety­delse.

Föreskriften i andra styckel andra punkten innebär atl frågan om adoptivbarnets rätt lill arv efler adoptanten och medlemmar av dennes släkt liksom barnels räll lill arv efler medlemmar av dess biologiska släkt vid tillämpning av del allmänna arvsslatulel skall bedömas som om adoptivbarnet varit adoptantens biologiska barn i äktenskap och alt motsvarande gäller när fråga uppkommer om rält lill arv efler adop­tivbarnet.

Om del allmänna arvsstalutet skall tillämpas och delta är utiändsk lag som har olika adoptionsformer saml adoptionen ägt rum i annan stat än den vars lag utgör arvsslalul, kan tvekan uppkomma huravida arvsrällsreglerna för den ena eller andra av de olika adoptionsformerna bör tillämpas. Förhållandena kan emellertid här vara mycket skiftande och det lär inte vara möjligt att ge elt entydigt svar med giltighet för alla länkbara situationer. Frågan får avgöras i rättstillämpningen under hänsynslagande till omständigheterna i det enskUda fallet och med be­aktande av allmänna inlernationell-privalrältsliga grundsatser.

Den skälighetsprövning i underhållsfrågan som skall äga mm enligt tredje stycket avser lUl en början frågan huruvida parterna i adopliv­förhållandet över huvud taget har en så nära anknytning lill Sverige att det kan anses föreligga skäl atl med tillämpning av grunderna för un-derhållsbidragsbeslämmdserna i 8 kap. ärvdabalken tiUerkänna adoptiv­barnet underhållsbidrag ur adoptantens kvarlålenskap i Sverige. Besva­ras den frågan jakande, blir även frågan om bidragels storlek beroende av en skälighetsprövning, som får grundas på barnets ekonomiska situa­tion och levnadsförhållanden saml dödsboels ställning med hänsyn lagen även lill övriga intressenter, främst andra barn som stod den av­lidne lika nära.

5 §

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (6.10) föreskrivs i denna paragraf, som motsvarar 7 § i utredningsförslaget, all Kungl. Maj:l eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kan

 

Prop. 1971:113                                                        48

meddela föreskrifter om den utredning som skall äga rum i ärende som avses i den nya lagen. Bestämmelsen ger Kungl. Maj:l rält alt före­skriva avvikelser från föräldrabalkens regler om utredningen, när dessa rör frågor av enbart processuell natur. Självfallet kan Kungl. Maj:t inle på gund av bestämmelsen dispensera från materiella adoptionsregler, exempelvis föreskrifterna om samtycke tUl adoption i 4 kap. föräldra­balken.

6 §

I förevarande paragraf har tagils upp bestämmelse av innebörd all utländskt adoptionsbeslut inte får tiUäggas gUtighet i Sverige, om detla skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket. Bestämmelserna har i sak sin motsvarighet i 8 § utredningsför­slaget. Frågan under vUka förutsättningar en ordre public-klausul av detta slag bör tUlämpas kan inte besvaras generellt utan får i varje sär­skilt fall avgöras av berörda myndigheter under hänsynstagande lUl samtliga föreliggande omständigheter. Som ell exempel på när bestäm­melsen kan bli tUlämplig vill jag anföra del fallet alt adoptionen fram­står som en skenhandling. En adoption som inte syftar till alt upprätta en verklig familjeanknytning mellan adoplanlen och den adopterade torde utan vidare kunna betecknas som stridande mot svensk rättsupp­fattning. I rättspraxis har redan tidigt en adoption, som huvudsakligen tillkommit för att bereda adoptivbarnet rält till adoptantens släktnamn, ansetts inle böra komma till slånd mot önskan hos annan bärare av namnet (se NJA 1920 s. 449). Det skulle kunna länkas alt utländsk med­borgare med hemvist i Sverige i sitt hemland adopterade en vuxen per­son uteslulande i tanke alt därmed underlätta för honom att få uppe­hålls- och arbetstillstånd i Sverige och på längre sikt svenskt medbor­garskap. Har den utländska adoptionen på detta sätt karaktären av skentransaktion, bör adoptionen inle tUläggas gUtighet här i landet.

7  §

Paragrafen innehåller bestämmelse om bemyndigande för Kungl. Maj:t atl med avvikelse från bestämmelserna i den nya lagen meddela de föreskrifter som påkallas av Sveriges avlal med främmande stat.

Enligt 9 § utredningsförslaget kan Kungl. Maj:t efter avtal med främmande stal föreskriva avvikelser från bestämmelserna i den före­slagna lagen. Som utredningen har uttalat är inte avsikten all Kungl. Maj:t skall få bemyndigande atl ulan riksdagens medverkan ingå avlal med främmande stal angående frågor som berörs av den nya lagen. Vad som avses är endasl, atl om riksdagen enligl 12 § regeringsformen har godkänt ell avlal med främmande stat på förevarande område, Kungl. Maj:l skall kunna ulan riksdagens medverkan meddela de be­stämmelser i svensk lagstiftning som är nödvändiga för all Sveriges för-

 

Prop. 1971:113                                                        49

pliklelser enligt avtalet skall bli uppfyllda. Bestämmelsen bör ges en ut­formning som på ell tydligare sätt än i utredningsförslaget återspeglar detla förhållande.

I enlighet med det anförda och i överensstämmelse med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen föreskrivs i förevarande paragraf i deparlementsförslaget, alt i den mån det påkallas till uppfyllande av Sve­riges förpliktelser enligt avtal med främmande stat, Kungl. Maj:l kan meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i den nya lagen.

Utöver vad jag har anfört i det föregående lorde bestämmelsen inle kräva någon kommentar.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser m. m.

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (6.11) har ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna lill den nya lagen — med vissa redaktionella avvikelser — utformats i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i utredningsförslaget.

Den bestämmelse som här meddelas om giltigheten av utiändsk adop­tion innebär, atl om en sådan adoption var gällande i Sverige vid nya lagens ikraftträdande, del inle krävs något godkännande av Kungl. Maj:t enligt den nya lagen. I fråga om adoptioner som vid den tid­punkten inle ansågs äga giltighet här blir de nya reglerna i sin helhet tUlämpliga.

Övriga hithörande bestämmelser torde inte kräva några kommenta­rer.

6.13.2 Förslaget till lag om ändring i 1904 års lag

I fråga om grunderna för och den närmare innebörden av del förslag till följdändringar i 1904 års lag som jag förordar hänvisar jag lUl vad jag har anfört i den allmärma motiveringen (6.11). Förslagel kräver inle någon ytterligare kommentar.

7. Hemställan

Jag hemsläller alt lagrådels yttrande över förslagen lUl

1)lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption,

2)lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adop­tion

inhämtas genom utdrag av protokollet.

 

Prop. 1971:113                                                        50

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Ko­nungen.

Ur protokollet: BrUta Gyllensten

 

Prop. 1971:113                                                                   51

Bilaga 1 Utredningens förslag

Förslag till

Lag om intemationellrättsliga förhållanden rörande adoption

Härigenom förordnas som följer.

1 §    Ansökan om adoption får upptagas av svensk domstol,

1. om den eller de sökande är svenska medborgare,

2.    om den eller de sökande har hemvist här i riket,

3.    om Konungen i annat fall medger all ansökan prövas här.

2 §    Ansökan om adoption prövas enligt svensk lag.

När den som skall adopteras ej fyllt aderton år, skall beaktas, hu­ruvida sökande eller barnet genom medborgarskap eller hemvist har så­dan anknytning till främmande stat all del skulle lända tiU avsevärd olä­genhet för barnet, om adoptionen ej blir gällande där.

3 § Beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall även
gälla här i riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade
hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades. Om adop­
tivbarnet var svensk medborgare eller hade hemvist här i riket, förat­
satts dock, all Konungen godkänner adoptionen.

Konungen äger förordna, atl adoption även i annat fall skall gäUa här i riket.

4    § När beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall gälla här i riket, räknas adoptivbarnet som barn i äktenskap i fråga om vårdnad, förmynderskap och underhåll.

5    § I fråga om arvsrätt i adoptivförhållanden skall gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om tiUämplig lag beträffande rälten tiU arv, även om adoptionen ägt rum med tillämpning av annan lag. Adop­tivbarnet och dess skyldemän skall dock ej härigenom gå förlusliga rätt lill arv som var förutsatt vid adoptionen.

I fall då underårigt adoptivbarn ej får ärva adoptanten skall av be­hållningen i dennes dödsbo före arvs- och testamentslolter ulgå skäligt bidrag tiU barnets underhåll.

6 § Ansökan om hävande av adoplivförhållande får upptagas av
svensk domstol,

1.    om adoptivbarnet har hemvist här i riket,

2.    om adoplanlen eller, när makar adopterat, båda har hemvist här i riket,

3.    om adoptionsbeslutet meddelats av svensk domstol,

4. om Konungen i annat fall medger att ansökan prövas här.
Ansökningen prövas enligl svensk lag.

 

Prop. 1971:113                                                        52

7    § Närmare bestämmelser om den utredning som skall äga rum i ärenden enligt deima lag meddelas av Konungen.

8    § Beslut om adoption som meddelats i främmande stal får ej till-lämpas, om det skulle vara uppenbart oförenligt med granderna för rättsordningen här i riket.

9    § Efter avtal med främmande stat äger Konungen föreskriva avvi­kelser från de bestämmelser som meddelas i denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den...............

Genom nya lagen upphävs 6 kap. lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmyn­derskap och adoption.

Nya lagen inverkar icke på gUlighelen av föreskrifter som Konungen med stöd av äldre lag meddelat om internationella rättsförhållanden rörande adoption.

2.   När beslut om adoption, som meddelats före nya lagens ikraftträ­dande, enligt äldre lag var gäUande här i riket, skall beslutet alltjämt gäUa.

3.   Har arvlålaren avlidit före nya lagens ikraftträdande, är 5 § nya lagen ej tiUämplig.

 

Prop. 1971:113                                                        53

Bilaga 2 Till lagrådet remitterade förslag

1   Förslag tiU

Lag om intemationella rättsförhållanden rörande adoption

Härigenom förordnas som följer.

1    § Ansökan om adoption upptages av svensk domstol, om den eller de sökande är svenska medborgare eUer har hemvist här i riket eller om Konungen medgivit att ansökningen prövas.

2    §   Ansökan om adoption prövas enligt svensk lag.

Avser ansökningen barn under aderton år, skall särskilt beaktas, hu­ruvida sökande eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller på annat sätt har anknytning till främmande stat och det skuUe medföra avsevärd olägenhet för barnet, om adoptionen ej blir gällande där.

3 § Beslut om adoption som meddelats i främmande stat gäller här i
riket, om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i
den främmande staten när beslutet meddelades samt, i fall då adoptiv­
barnet var svensk medborgare eUer hade hemvist i Sverige, adoptionen
godkänts av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan även i annat fall på ansökan förordna, att utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i riket.

4 § När beslut om adoption som meddelats i främmande stal skall
gäUa här i riket, anses adoptivbarnet som adoptantens bam i äktenskap
i fråga om vårdnad, förmynderskap och underhåll.

I fråga om arvsrätt i adoplivförhåUanden gäUer vad som i aUmänhet är föreskrivet om tillämplig lag beträffande rätten till arv, oavsett vU­ken lag som tillämpats vid adoptionen. Har denna ägt ram här i riket, anses dock adoptivbarnet alltid som adoptantens bam i äktenskap.

I fall då underårigt adoptivbarn ej har arvsrätt efter adoptanten kan efler vad som finnes skäligt bestämmas all bidrag till barnels underhåll skall utgå av behållningen i adoptantens dödsbo.

5    § Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan medde­la föreskrifter om den utredning som skall äga ram i ärende som avses i denna lag.

6    § Beslut om adoption som meddelats i främmande stat får ej lUl-läggas gUtighet i Sverige, om delta skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.

7    § I den mån det påkallas lUl uppfyUande av Sveriges förpUktelser enligt avtal med främmande stat kan Konungen meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i denna lag.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1972.

 

Prop.1971:113                                                         54

Beslut om adoption, som meddelats i främmande stat före ikraftträ­dandet och enligt äldre bestämmelser var gällande här i riket, gäller alltjämt.

I fråga om rält till arv i adoptivförhållande gäller äldre bestämmelser, om arvlålaren avlidit före ikraftträdandet.

 

Prop. 1971:113                                                                    55

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 14 april 1971.

Närvarande:    justitierådet    BRUNNBERG,    regeringsrådet    HJERN, justitierådet BERGSTEN, justitierådet GYLLENSVÄRD.

Enligt lagrådet den 14 april 1971 tillhandakommet utdrag av proto­koll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:l Konungen i statsrådet den 26 mars 1971, hade Kungl. Maj:l förordnal, all lagrådels yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag lill lag om internationella rätts­förhållanden rörande adoption och lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa inlernalionella rättsförhållanden rörande äktenskap, för­mynderskap och adoption.

Förslagen, som finns bilagda della protokoll, föredrogs inför lagrådet av kanslirådet Staffan Vängby.

Lagrådet yttrade:

Enligt 4 § Iredje stycket förslagel lill lag om inlernalionella rätts­förhållanden rörande adoption skall efler en skälighetsbedömning kunna beslämmas, all bidrag till underårigt adoptivbarns underhåll skall utgå ur behållningen i adoptantens dödsbo, om barnet saknar arvsrätt efter adoplanlen. Atl della skall gälla endasl när adoptivbarnet är underårigl har inte motiverats. En motsvarande begränsning gällde tidigare enligt 8 kap. ärvdabalken i fråga om den rätt lill underhållsbidrag ur kvarlå­lenskap som regleras där. Balkens regler i della avseende ändrades emellerlid år 1969, och enligl den nuvarande lydelsen av nämnda ka­pitel i ärvdabalken kan underhållsbidrag som ur kvarlålenskap utgår lill bam avse även tid efter del barnet uppnått myndig ålder. Samma skäl som föranledde denna ändring i ärvdabalken lalar för alt något krav på all barnet skall vara underårigl ej uppställes i förevarande be­stämmelse (se NJA II1969 s. 578).

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

 

Prop. 1971:113                                                                    56

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 16 april 1971.

Närvarande: statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till

1)   lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption,

2)   lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rätts­förhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Enligt 4 § tredje styckel i del remitterade förslaget till lag om inter­nationella rättsförhållanden rörande adoption kan i fall då underårigl adoptivbarn inte har arvsrätt efler adoplanlen efler vad som finnes skä­ligt bestämmas, alt bidrag lill barnels underhåll skall utgå av behåll­ningen i adoptantens dödsbo. Lagrådet förordar, att något krav på atl barnet skall vara underårigt inle uppställs i förevarande bestämmelse, och hänvisar lill all motsvarande begränsning saknas i fråga om un­derhållsbidrag enligt 8 kap. ärvdabalken. Jag kan ansluta mig till vad lagrådet anför i detla hänseende. Bestämmelsen bör därför ändras i en­lighet med lagrådels förslag. Med hänsyn till den skälighetsprövning som skall ske enligt bestämmelsen, torde endast i sällsynta undanlagsfall un­derhållsbidrag komma all ulgå för lid efler det att adoptivbarnet uppnått myndig ålder.

I övrigt bör vissa redaktionella jämkningar vidtas i det remitterade förslaget till lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption.

Jag hemstäUer, all Kungl. Maj:t föreslår riksdagen all antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar. Hinder förelig­ger inle mol all ärendet behandlas först under riksdagens höslsession.

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instäm­mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten atl lill riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

 

Prop. 1971:113                                                                    57

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen                                                                            I

Propositionens huvudsakliga innehåll                                      1

Lagförslag                                                                                 3

Utdrag av slatsrädsprolokoUel den 26 mars 1971                   5

1.    Inledning                                                                           5

2.    Gällande ordning m. m.                                                     6

 

2.1    1904 års lag                                                                6

2.2    1931 års förordning                                                    7

2.3    Haagkonventionen m. m.                                            8

3. Utredningen                                                                      8

3.1    Allmänna synpunkter                                                  8

3.2    Frågan om tillträde tUl Haagkonventionen                  9

3.3    Svensk domstols behörighet                                       9

3.4    TiUämpUg lag                                                            10

3.5    Verkan av utländskt adoptionsbeslul                        12

3.6    Rättsverkningar av adoption                                     13

3.7    Hävande av adoption                                                16

3.8    Övriga frågor                                                             17

3.9    Övergångsbestämmelser                                          18

 

4.    Departementspromemorian                                            18

5.    Remissyttrandena                                                           20

 

5.1    Allmänna synpunkter                                                20

5.2    Frågan om tiUträde till Haagkonventionen                21

5.3    Svensk domstols behörighet                                     21

5.4    Tillämplig lag                                                             21

5.5    Verkan av utländskt adoptionsbeslut                       23

5.6    Rättsverkningar av adoption                                     23

5.7    Hävande av adoption                                                24

5.8    Övriga frågor och övergångsbestämmelser              24

6. Föredraganden                                                               24

6.1   Allmänna synpunkter                                                 24

6.2   Frågan om tUlträde tiU Haagkonventionen               26

6.3   Lämpligheten av lagstiftning                                     27

6.4   Formerna för lagstiftningen                                       28

6.5   Svensk domstols behörighet                                     29

6.6   TUlämplig lag                                                             29

6.7   Verkan av utländskt adoptionsbeslul                        31

6.8   Rättsverkningar av adoption                                     34

6.9   Hävande av adoption                                                38

 

6.10    Övriga frågor                                                           40

6.11    Ikraftträdande och övergångsbestämmelser m. m. 41

6.12    Upprättade lagförslag                                             42

 

Prop. 1971:113                                                       58

Sid.

6.13 Specialmotivering                                       42

6.13.1 Förslagel till lag om internationella rättsförhållanden
rörande adoption                                             42

6.13.2     Förslaget till lag om ändring i 1904 års lag    49
7. HemstäUan                                                      49

BUaga 1: Utredningens lagförslag                             51

Bilaga 2: De tiU lagrådet remitterade lagförslagen       53

Utdrag av lagrådets protokoll den 14 april 1971             55

Utdrag av statsrådsprotokollet den 16 april 1971           56

MARCUS BOKTR. STHLM 1971   710238