Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1971 Prop. 1971:109

Nr 109

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vapenförordningen (1949: 340), m. m.; given Stockholms slott den 16 april 1971.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemslälll.

Under Hans Maj:ls Min allernådigsle Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en skärpning av straffen för olaga innehav av skjutvapen och explosiva varor.

1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 109

36 §

Nuvarande lydelse

1 mom. Innehar någon skjut vapen utan att vara berättigad där lill; eller

använder någon, med uppenbart missbruk av sin räll all innehava skjulvapen, detsamraa för annat ändaraål än det vartill han är berättigad all använda vapnet; eller

ändrar någon vapen, där enligt 11 § tillstånd härtill erfordras, ulan all hava erhållit sådani tillstånd; eller

underlåter innehavare av vapen att, efler vad i 15, 17 eller 30 § sägs, avlämna vapnet och amraunition till delsamma; eller

förvärvar någon ammunition i strid mol vad i 21 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst etl år.

Egendom, med vilken förfarits på sätt i första stycket sägs, skall förklaras förverkad till kronan, om del ej är uppenbart obilligt. Finnes egendomen ej i behåll, må i stället värdet förklaras förverkat.

Föreslagen lydebe

1 mom. Innehar någon skjutvapen ulan all vara berättigad därtill, straffes med fängelse i högst två år. Är brottet ringa, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Använder någon, med uppenbart missbruk av sin räll atl innehava skjulvapen, delsamma för annat ändamål än det vartill han är berättigad atl använda vapnet; eller

ändrar någon vapen, där enligl 11 § tillstånd härtUl erfordras, ulan atl hava erhållit sådant tillstånd; eller

underlåter innehavare av vapen alt, efler vad i 15, 17 eller 30 § sägs, avlämna vapnet och aramu-nilion till detsararaa; eller

förvärvar någon ammunition i strid mol vad i 21 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst etl år.

Egendom, raed vilken förfarits på sätt i första eller andra stycket sägs, skall förklaras förverkad till kronan, ora det ej är uppenbart obilligt. Finnes egendomen ej i behåll, må i stället värdet förklaras förverkat.

1 mom. TUlverkar någon eller idkar handel med explosiv vara eller innehar eller förvärvar någon eljest sådan vara utan atl vara berättigad därtill, eller

innehar eller förvärvar någon större myckenhet explosiv vara än vad i varje särskilt fall är medgivet, eller

1 mom. TiUverkar någon eller idkar handel med explosiv vara eUer innehar eller förvärvar någon eljest sådan vara ulan alt vara berättigad därtUl, eller

innehar eller förvärvar någon större myckenhet explosiv vara än vad i varje särskilt fall är raedgi-vet,

straffes med fängelse i högst två år.

Är brott som avses i första stycket ringa, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

överlåtes explosiv vara i strid mol bestäraraelse i 10 § fjärde stycket eller 24 § första styckel,

straffes raed dagsböter eller fängelse i högst ett år.

överlåtes explosiv vara i strid raot bestämmelse i 10 § fjärde stycket eller 24 § första stycket, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Vara, som obehörigen tillverkats, innehaves eller förvärvals, skall förklaras förverkad till kronan. Har förseelsen skett av förbiseende eller äro eljest särskilda skäl därtill, äger rätlen pröva huruvida varan skall vara förverkad. Finnes varan ej i behåll, må i stället värdet förklaras förverkat.

Denna lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligl därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse 1964: 203.

Prop. 1971:109

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, på Stockholms slott den 16 april 1971.

Närvarande: Statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter beredning raed statsrådets övriga ledaraöler fråga ora ändring i vapenförordningen (1949: 340), m. m. och anför.

Under senare år har antalet till Sverige invandrade utländska medborgare ökat kraftigt. Del övervägande flertalet har anpassat sig väl lill de nya levnadsvillkor som raöter dem här. De gör en värdefull insats i del svenska samhället. Det är eraeUertid givet all en orafaltande invandring av vill skilda nationaliteter för med sig anpassningsproblem av olika slag. Bland invandrarna finns grupper av personer som efler inflyttningen lill Sverige har forlsall alt aktivt ägna sig ål politisk verksamhet som bottnar i starka motsättningar i hemlandet. De politiska meningsbrytningarna mellan sådana grupper präglas ibland av en hälskhet och öppet uttalad fientlighet som är fräraraande för del politiska livet i Sverige.

I vårt land gäller, all utlänningar i princip har sarama rätt som svenska medborgare alt bedriva politisk verksamhet. Vissa restriktioner måste dock ställas upp i fråga om politisk verksamhet som riktar sig raot eller över huvud laget avser förhållandena i fräraraande länder. En av förutsättningarna för all sådan politisk verksamhet skall vara tillålen är självfallet atl den bedrivs i lagliga forraer och under iakttagande av de demokratiska regler vi har ställt upp för oss själva. På den senaste tiden har vi emellertid med stigande oro fått bevittna hur den politiska aktiviteten bland vissa grupper av invandrare komrait alt bedrivas i forraer sora ligger långt utanför gränserna för vad sora kan godtagas i elt derao-kratiskt sarahälle. Vi kan inte acceptera att politisk arguraentalion och agitation övergår i terrorisliska våldsdåd. De händelser av detta slag som under loppet av endasl några veckor har utspelats bl. a. på de jugoslaviska representationerna i Göteborg och Stockholm är alarmerande och påkallar enligl rain raening oraedelbara ålgärder i syfte atl hindra liknande händelser i framliden. Av dessa skäl men också med hänsyn till

Prop. 1971:109 5

den senaste tidens oroväckande stegring av antalet våldsbrott i allmänhet ser jag del sora angelägel alt det från sarahällets sida med det snaraste vidtas åtgärder som ger de rällsvårdande organen ökade möjligheter atl ingripa mol grövre former av våldsbrott.

Våldsdåd av den art som vi nyligen har fåll bevittna utförs med vapen eller sprängämnen som hjälpmedel. Del är känt atl antalet skjulvapen som är i omlopp på den illegala marknaden har ökat kraftigt under senare år. Del är av vikt alt olaga innehav av vapen eller sprängämnen blir underkastat stränga påföljder som kan antas ha en avskräckande effekt. Del är också av största betydelse att så långt raöjligl underlätta polis- och åklagarmyndigheternas verksamhet för efterspanande och uppdagande av olaga innehav av vapen eller sprängämnen hos dera som kan raisslänkas för all på illegal väg anskaffa vapen i syfte all använda dera i brottslig verksarahet. Delta förutsätter eraeUertid atl berörda myndigheter har vidsträckta raöjligheter all använda tvångsmedel för all genoraföra nödvändiga och effektiva undersökningar. Vad särskilt angår utlänningar som här i landet har gjorl sig skyldiga lill olaga innehav av vapen eller sprängämnen som kan länkas komraa till användning i samband med politiska terrordåd bör det finnas vidsträckta möjligheter att avlägsna dem ur landet.

Innan jag går in på vilka ålgärder som bör vidtas för alt förebygga och hindra våldshandlingar av del slag som jag här har beskrivit vUl jag lärana en kort redogörelse för gällande bestäraraelser av intresse i della saramanhang.

Enligt vapenförordningen (1949: 340) gäller f. n. som huvudregel all skjulvapen och ammunition lill sådani vapen inle får förvärvas eller innehas här i landet eller införas hil ulan särskilt tillstånd (5, 21 och 35 §§). Tillstånd all inneha skjulvapen kan enligt 14 § vapenförordningen (VF) återkallas och innehavare av vapen som deklarerats enligl äldre bestämmelser kan förbjudas all inneha vapnet. Sådana åtgärder kan vidtas, om vapeninnehavaren finnes olämplig alt inneha vapnet eller om annan särskild anledning föreligger. Med skjulvapen förslås enligl 1 § första stycket VF dels vapen, med vilka kulor, hagel eller andra projektiler kan utskjutas medelst krutladdning, kolsyreladdning, kom-priraerad luft eller annat utskjulningsraedel, dels sådana apparater eller anordningar, vilka beträffande verkan och ändaraål. är jämförliga med vapen sora nyss nämnts, såsom eldsprutor och apparater för spridande av lär- eller giftgas eller annat ärane med likartad verkan.

Bestäraraelser ora påföljd för olaga vapeninnehav finns i 36 § 1 raom. VF. Den som innehar skjutvapen ulan att vara berättigad därlUl straffas enligl 36 § 1 mom. VF med dagsböter eller fängelse i högst elt år. Vapen som innehafts olovligen — eller i vissa fall dess värde — skall förklaras förverkat till kronan, om del inle är uppenbart obilligl.

Attentats- och andra terrorhandlingar kan sora närants förövas också

Prop. 1971:109 6

med användande av explosiva varor. Bestämmelser om bl. a. innehav, förvärv och förvaring av sådana varor finns i förordningen (1949: 341) om explosiva varor (FEV). Enligl förordningen gäller som huvudregel all den som vUl tillverka, idka handel med eller inneha eller förvärva explosiv vara skall ha myndighets tillstånd därtill (9, 21 och 26 §§). Till explosiva varor hänförs enligt förordningen — med vissa undantag som saknar intresse i detta sammanhang — varor som beslår av eller innehåller explosiva eller pyrotekniska ämnen.

Enligt 61 § 1 mom. FEV straffas den som tillverkar eller idkar handel med eller i övrigt innehar eller förvärvar explosiv vara ulan atl vara berättigad därtill med dagsböter eller fängelse i högst elt år. Delsamma gäller bl. a. den som innehar eller förvärvar större rayckenhel explosiv vara än vad som är medgivet i varje särskilt fall. Förverkande av olovligen innehavd explosiv vara eller dess värde sker enligl regler som överensstäraraer med motsvarande bestämmelser i VF.

De tvångsmedel som det särskUt kan Wi aktuellt alt använda i spanings- och utredningsverksamhet för uppdagande av olaga innehav av vapen eller sprängämnen är —■ förutom gripande, anhållande och häktning av eller reseförbud för den som är misstänkt för sådani brott — beslag, husrannsakan och kroppsvisitation.

I fråga om beslag finns bestämmelser i 27 kap. RB. Föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller vara avhänt någon genom brott eller vara förverkat på grund av brott får tas i beslag (1 §). Den som med laga rätt griper eller anhåller misstänkt person eller verksläUer häktning, husrannsakan eUer kroppsvisitation får lägga beslag på föremål som därvid påttäffas. I andra fall kan föremål som påträffas tas i beslag efter beslut av förundersökningsledare eller åklagare. Är fara i dröjsmål, får polisman utan sådant beslut lägga beslag på annat föremål än försändelse i post- eller televerkets vård (4 §). Förordnande om beslag kan också meddelas av domstol (5 §).

Föreskrifter om husrannsakan och kroppsvisitation finns i 28 kap. RB. Förekommer anledning atl brolt förövats, varpå kan följa fängelse, får enligt 28 kap. 1 § RB husrannsakan företas i hus, ram eller slutet förvaringsställe för eftersökande av föremål, som är underkastat beslag, eller i övrigl lill utrönande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brottet. Hos annan än den som skäligen kan misslänkas för brottet får dock husrannsakan företas endast om brottet har förövats hos honom eller den misstänkte har gripits där eller det eljest förekommer synnerlig anledning atl genom rannsakningen föremål, som är underkastat beslag, skall anträffas eller annan utredning vinnas om brottet. Samtycke av den misstänkte får inte i något fall åberopas för husrannsakan, om inle han själv har begärt åtgärden. I lägenhet som är tillgänglig för allmänheten eller brakar utgöra tUlhåll för lösdrivare eller förbrytare eller där sådani gods som eftersöks brukar köpas upp eller

Prop. 1971:109 7

tas emot som pant får husrannsakan för nyss angivet ändaraål ske även i annat fall än sora sagls nu (3 §). Förordnande ora husrannsakan raeddelas av förundersökningsledare, åklagare eller domstol (4 §). Bl. a. i fall då husrannsakan har till syfte all verkställa beslag på föremål som har följts eller spårals på färsk gärning liksom också i andra fall då fara är i dröjsraål, får polisraan företa husrannsakan utan förordnande sora nyss nämnts (5 §).

Om det förekommer anledning alt brott har förövats, varpå kan följa fängelse, får kroppsvisitation företas för sådani ändamål som nyss angetts beträffande husrannsakan. På annan än den som skäligen kan raisslänkas för brottet får dock kroppsvisitation företas endasl ora del förekoramer synnerlig anledning all föremål, sora är underkastat beslag, därigenora skall anträffas eller annan utredning vinnas om brottet (11 §). Förordnande om kroppsvisitahon meddelas av förundersökningsledare, åklagare eller domstol. När fara är i dröjsraål, kan polisraan företa kroppsvisitation utan sådant förordnande (13 §).

Bestämmelser om förvisning och utvisning finns i utlänningslagen (1954: 193). Utiänning, som har begått brott, på vUkel kan följa fängelse i mer än ell år, kan enligt 26 § näranda lag genom beslut av domstol i samband med alt utlänningen döms för brottet förvisas ur landet, om del på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att forlsälla brottslig verksamhet här i landet eller brottet annars föranleder att han inle bör få kvarstanna här. Delsamma gäller i fall då villkorlig dora eller skyddstillsyn sora ådörals för sådani brott undanröjs. Förvisning kan under vissa förutsättningar beslutas också i samband med atl utlänning döms för brott raot utlänningslagen eller med slöd av denna lag utfärdad författning, om fängelse kan följa på brottet — del krävs i dessa fall sålunda inle atl maximistraffet överstiger fängelse i ett år (27 §). Vid bedömande av förvisningsfrågan skall hänsyn las till utlänningens levnads- och familjeförhållanden och till längden av den tid han vistats i riket. Utlänning, sora innehar bosällningstUlslånd eller som när åtalet väcktes sedan minst fem år tillbaka var bosatt i Sverige, får förvisas bara om del finns synnerliga skäl därtill. Beslutar domstolen förvisning, skall del men utiänningen lider därigenom beaktas vid bestämraande av annan påföljd för brottet. Förordnar doraslol enligl 34 kap. brottsbalken om förändring av påföljd, sora han ådörals järate förvisning, kan doraslolen också raeddela det beslut i fråga ora förvisningen sora förordnandet påkallar.

Dora eller beslut om förvisning skall innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige. Sådani förbud kan begränsas all gälla viss lid (28 §). Överträdelse av förbud att återvända föranleder straffansvar. Straffet utgör fängelse i högst sex månader (66 §).

Beslut ora utvisning raeddelas i adrainistrativ ordning av länsstyrelse eller, i vissa fall, av Kungl. Maj:t. Länsstyrelse skall under vissa förut-

Prop. 1971:109 8

sättningar undersläUa ulvisningsärende den centrala ullänningsrayndighelen (dvs. statens invandrarverk), som fattar beslut efler hörande av utlänningsnämnden. Utiänning kan enligl 29 § utiänningslagen genom beslut av länsstyrelse utvisas ur landet, ora han yrkesmässigt bedriver olukl eller i övrigt underlåter atl efter förmåga försöka all ärligen försörja sig eller är alkohol- eller narkotikaraissbrukare och i följd därav är farlig för annans personliga säkerhet eller för elt grovt störande levnadssätt, eller ora han gång efler annan undandrar sig alt uppfyUa sina förphklelser raot del aUraänna eller raot enskild person. I vissa fall kan utvisning också ske av utiänning som utomlands har dömts liU frihetsstraff för allvarligt brolt eller har undergått frihetsstraff för sådani brott och det kan befaras alt han fortsätter brottslig verksarahet här i landet. Slutligen kan Kungl. Maj:l enligt 34 § utlänningslagen besluta ora utvisning av utlänning, när del är påkallat av hänsyn lill rikels säkerhet eller i övrigl är i statens intresse. Beslut ora utvisning skall enligl 32 § sararaa lag alllid innehålla förbud för den utvisade att för viss lid eller för alllid återvända till Sverige. Även överträdelse av sådant förbud föranleder straffansvar (66 §).

För fullsländighetens skull vill jag i detla sararaanhang påpeka atl den oraständighelen att en utiänning förvisas eller utvisas inte autoraaliskt raedför all han också kan avlägsnas från Sverige. För verkställighet av förvisnings- eller utvisningsbeslul kan sålunda föreligga hinder av olika slag, i första hand s. k. politiskt verkställighetshinder. Bestäraraelser därom finns i 53 och 54 §§ utlänningslagen.

Av den nyss lämnade redogörelsen för gällande bestäraraelser om vissa tvångsmedel framgår all det finns formella förutsättningar atl använda såväl beslag som husrannsakan och kroppsvisitation i samband med utredning om olaga vapeninnehav eller olaga innehav av sprängämnen. Beslagsreglerna torde också i praxis koraraa till användning även vid lindrigare brott i den utsträckning del kan anses påkallat för främjande av brottsutredningen.

Annorlunda förhåller det sig i fråga om husrannsakan och kroppsvisitation. Det rör sig här om för den enskilde betydelsefulla ingrepp i hans integritet. I praxis tillämpar därför polis- och åklagarrayndig-helerna dessa Ivångsraedel med stor restriktivitet. Vid utredning om brott, för vilket straffet i det enskilda fallet inle kan väntas bli strängare an böter, liUgrips regelraässigl inle husrannsakan eller kroppsvisitation, även ora fängelse ingår i straffskalan för brottet och förutsättningarna för användande av dessa Ivångsraedel således föreligger. I hittillsvarande dorastolspraxis lorde del endasl undanlagsvis och i särskUt grova fall ha förekorarail all frihetsstraff tUlärapals som påföljd för olaga innehav av vapen eller explosiva varor. Normalslraffel i fall då endasl något enstaka vapen eller en mindre kvantitet sprängämnen har påträffats är sålunda böter. I överenssläraraelse raed nyss angivna

Prop. 1971:109 9

praxis hos polis- och åklagarrayndighelerna är del följaktligen bara i sällsynta undanlagsfall sora förordnande ora husrannsakan eller kroppsvisitation raeddelas vid utredning raed anledning av misstanke om brott av förevarande slag.

Mol bakgrund av den senaste tidens händelser och den ökning i allmänhet av antalet våldsbrott raed användande av skjulvapen sora har varit tydligt märkbar under senare år finns del enligl rain raening anledning all anlägga en allvarligare syn på sådana överträdelser av VF eller FEV som beslår i olaga innehav av vapen eller explosiva varor och alt skapa vidgade raöjligheter för polis- och åklagarrayndighelerna all vid utredning rörande sådana brolt tillgripa husrannsakan och kroppsvisitation. Jag anser del därför nödvändigt atl till oraedelbar behandling ta upp frågan ora en väsentlig skärpning av slraffskalorna för dessa brott.

Inora juslitiedeparleraenlet har raed anledning av fraraställningar i skilda äranen från olika rayndigheter och andra utarbetats en proraeraoria (Ds Ju 1968: 13) raed förslag lill ändringar i VF. 1 proraeraorian föreslås bl. a. att straffet för olaga vapeninnehav skall bli böter eller fängelse i högst sex raånader eller, i fall av grovt brolt, fängelse i högst två år.

Proraeraorian har reraissbehandlats. Förslagel ora en skärpning av straffet för olaga vapeninnehav har därvid så gott sora genoragående tiUslyrkts av reraissinslanserna. Riksåklagaren och rikspolisstyrelsen har emellertid i sina yttranden förordai att raan går längre än proraeraorieförslaget och föreslår all fängelse skall vara normalslraff och att bötesstraff skall förekoraraa endasl i undanlagsfall.

Förslag till en helt ny vapenlagsliftning på grundval av departeraentsproraeraorian och däröver avgivna yttranden förbereds f. n. inom justitiedepartementet. Proposilion i ämnet kommer emellertid inle att kunna föreläggas riksdagen förrän lill hösten, och en ny lagstiftning kan inle beräknas träda i krafl förrän tidigast vid årsskiftet 1971—72.

Som jag har framhållit tidigare ser jag del som myckel angelägel alt ålgärder vidtas omedelbart i syfte atl förslärka de rällsvårdande organens resurser i kampen mol terrordåd och andra våldsbrott vid vilka skjutvapen eller sprängäranen koraraer lUl användning. Enligt min mening möter del inte hinder atl ur del pågående arbetet på en ny vapen-lagstiftning bryta ul frågan om en skärpning av straffet för olaga vapeninnehav och oraedelbart vidta ändringar i nu gäUande vapenförordning. En så begränsad reforra kan genoraföras ulan all man föregriper de slutliga ställningstagandena lill övriga hithörande lagstiftningsfrågor.

För egen del biträder jag i huvudsak den uppfattning i fråga om slraffskalorna som riksåklagaren och rikspolisslyrelsen har gett ullryck ål i sina yttranden över departeraentsproraemorian. Även enligt min me-

Prop. 1971:109 10

ning bör normalstraffet för olaga vapeninnehav vara fängelse. Maximum bör i överensstämmelse med vad som föreslås i proraeraorian sättas till fängelse i två år. Endasl i ringa fall bör en mildare slraffskala gälla. Straffet synes för sådana fall böra vara böter eller fängelse i högst sex månader. En motsvarande skärpning av straffskalan bör ske i fråga om olovlig tillverkning av eller handel med explosiva varor eller olaga innehav eller förvärv av sådana varor. Skärpningen bör avse också sådana överträdelser som innebär innehav eller förvärv av större myckenhet explosiv vara än som i varje särskilt fall är medgivet.

Den föreslagna skärpningen av slraffskalorna är etl ullryck för uppfattningen att olaga innehav av vapen eller sprängämnen är etl allvarligt brott. Jag förutsätter alt polis- och åklagarmyndigheterna med den nya syn på detla slags brott sora ligger bakom lagstiflningsförslaget framdeles koraraer att i betydligt ökad utsträckning utnyttja husrannsakan och kroppsvisitation sora medel i sin spanings- och utredningsverksamhet rörande brott av denna art. Jag anser mig även kunna ulgå från alt domstolarna vid sin slraffmälning beaktar de avsevärda risker för den allmänna säkerheten i sarahället som är förbundna raed all raänniskor i allraänhel och i synnerhet personer sora kan raisslänkas begå politiska terrordåd eller andra våldshandlingar olovligen skaffar sig eller innehar skjutvapen eller explosiva varor. Det finns anledning räkna raed all de nya reglerna skall kunna få en ökad effekt i samhällets ansträngningar alt förebygga och bekämpa våldsbrott av del allvarliga slag vi nyligen har upplevt. Men jag vill också frarahålla all en skärpning av straffen för olaga innehav av vapen och sprängäranen även syftar till atl söka förhindra användningen av sådana hjälpmedel vid brottslig verksamhet över huvud laget. .

Avsikten raed den föreslagna slraffskärpningen är emellertid inte all också överträdelser som har begåtts av rent förbiseende eller i övrigl är av bagatellartad karaktär skall bedömas allvarligare än nu. Ora någon 1. ex. utan lillslånd har ett äldre vapen, för vilket saknas passande ammunition här i landet, eller innehar en mindre raängd explosiva varor utöver vad han enligt raeddelat lillslånd är berättigad att inneha, bör brottet ofta bedöraas sora ringa och därför kunna föranleda endast bötesstraff.

Sora jag har framhållit i del föregående bör det finnas vidsträckta möjligheter alt från Sverige förvisa eller utvisa utiänningar som genom t. ex. olaga innehav av vapen eller på annat sätt kan anses utgöra ell hot mot den allmänna säkerheten i samhället. Maximistraffet för olaga vapeninnehav och olaga innehav av explosiva varor utgör som nämnts enligl nu gällande bestäraraelser i VF resp. FEV böter eller fängelse i högst ell år. Det innebär alt utiänning som döms för sådani brott f. n. inle kan i saraband därraed döraas lill förvisning. Genoraförs del här framlagda förslaget om skärpta straff för nu angivna brott kommer

Prop. 1971:109 11

emellertid situationen i det avseendet all förändras. Eftersom maxirai-. straffet för dessa brolt föreslås bli fängelse två år och en förutsättning för förvisning är all fängelse i raer än ett år kan följa på brollel, blir del hädanefter raöjligt för doraslolama alt besluta ora förvisning av utlänning som befinns skyldig lill olaga innehav av vapen eller explosiva varor. I fall då en utlännings illegala innehav av sådan egendom kan antas ha samband med en politisk aktivitet från gärningsmannens sida lorde regelraässigl övriga förutsättningar för förvisning vara förhanden.

Vad jag nu sagt avser beslut ora avlägsnande från värt land. Sora jag har redovisat kortfattat i det föregående kan gällande regler i utlänningslagen om verkställighet av avlägsnandebeslut lägga hinder i vägen för att avlägsnandet verkligen kommer till stånd. Jag vill erinra om alt 1961 års utlänningsulredning har till uppgift bl. a. att se över tiUämpningen av bestämmelserna i utlänningslagen om politisk asyl. Frågan om den framlida utformningen av verkslällighelsreglerna bör övervägas först när resultatet av utredningens arbete föreligger.

I detta sammanhang vill jag något beröra frågan om förhållandet mellan siraffrätlskipningen och utlänningslagstiftningens regler om förvisning och utvisning. I anslulning till gällande grundsatser om åtalsplikt och om svensk domstols behörighet i brottmål har utbUdats en praxis, atl utlänning som här i landet gör sig skyldig lill brott åtalas och döms saml avtjänar sitt straff i Sverige. Först därefter brukar del bli aktuellt att verkställa ett mot honom riktat förvisnings- eller utvisningsbeslul. Det sagda lorde i fråga om utvisning gälla även om beslut ora utvisning har meddelats innan åtalet väcktes raen då ännu inle verkställts. Såvitt gäller myckel grova brolt synes del i och för sig naturligt all del svenska samhällets straffrättsliga anspråk med anledning av brolt begångna här i landet i princip hävdas utan undanlag, alltså även i fall då gärningsmannen är en utlänning som enligt gällande bestäraraelser i utlänningslagstiftningen inte bör få kvarstanna i landet. Del kan däremot ifrågasättas om principerna för åtalsplikt och svensk domstols jurisdiktion bör upprätthållas lika rigoröst i fall då en utlänning har begått ett mindre allvarligt brott men det på grund av dennes förhållanden i allmänhet framstår som uppenbart alt han bör avlägsnas ur landet, oavsett om domstolen vid sin prövning skulle finna förutsättningar föreligga för hans förvisning. Det kan i sådana fall framstå som mindre meningsfullt atl del rättsliga förfarandet med åtal, lagföring och avtjänande av straff fullföljs och alt frågan om all avlägsna vederbörande ur landet först därefter aktualiseras. Enligt min mening kan det övervägas om del inle i sådana fall bör vara regel atl man i administrativ ordning prövar frågan om utiänningens utvisning redan innan brottmålet avgjorts och låter elt i denna ordning meddelat utvisningsbeslul föranleda alt åtalet nedläggs och utvisningsbeslutel i stället omedelbart verk-

Prop. 1971:109 12

ställs. Ett ställningslagande i hithörande frågor kräver emellertid en utredning rörande de förutsättningar under vilka elt sådant förfarande skall kunna tUlämpas. Oavsett om en lösning av problemen bör ske genom ändringar i utlänningslagstiftningen eller i åtalsreglerna i rättegångsbalken eller ora andra laglekniska lösningar bör sökas, synes det lärapligt all dessa frågor las upp inora ramen för den nyligen tillsatta utredningen for en översyn av reglerna om åtalsunderlåtelse (åtalsrälls-koraraitlén, se 1971 års riksdagsberätlelse Ju: 55). Det är rain avsikt alt inora kort la initiativ lill all de här aktualiserade probleraen övervägs inora raraen för ålalsrällskorarailléns arbete och därvid behandlas raed prioritet.

Jag vill eraeUertid påpeka all redan gällande rättsregler öppnar vissa möjligheter för Kungl. Maj:l att låta utvisa i stället för att åtala en utlänning sora ägnat sig ål sådan brottslig verksarahet raed politisk bakgrund som kolliderar med våra nationella intressen. Dessa raöjligheter koraraer vid behov all utnyttjas.

De skärpningar av lag och praxis sora jag här har behandlat innebär betydelsefulla förändringar i situationen för de utlänningar sora har invandrat eller framdeles invandrar lill Sverige. Man måste räkna raed atl åtskilliga invandrare och framför allt de som i fraratiden beger sig hil för att bosätta sig här saknar kännedora ora de stränga svenska reglerna i fråga ora innehav av vapen eller explosiva varor och ora de allvarliga följder sora kan inträda vid överträdelse av dessa regler. Det får därför ses sora en angelägen uppgift för de rayndigheter sora närraast är ansvariga för inforraalionsverksamhelen bland invandrare all på lämpligl sätt sprida kunskap bland invandrarna om den nya lagstiftningen. Del är av särskild betydelse att inskärpa hos de invandrare som redan nu innehar vapen eller sprängämnen ulan vederbörligt tillstånd atl de omedelbart bör ansöka ora tillstånd. I det sararaanhangel bör också klargöras, all olaga innehav av vapen eller sprängämnen under lid före ikraftträdandet skall straffrättsligt beivras enligl äldre lag. Snarast möjligt efter det riksdagen har behandlat här fraralagda förslag bör därför frågan ora lärapliga ålgärder för en intensifierad upplysningsverksarahet i dessa hänseenden las upp.

Den lagstiftning sora jag här har föreslagit bör träda i kraft oraedelbart efter det alt de nya författningarna har utkommit av trycket i Svensk författningssamling. Några särskilda övergångsbeslämraelser är inte behövliga.

I enlighet med vad jag sålunda har anfört har inora justitiedeparteraentel upprättats förslag lill

1) lag om ändring i vapenförordningen (1949: 340),

2) lag om ändring i förordningen (1949: 341) om explosiva varor.

I fråga ora del under 2 upptagna förslagel har jag särskilt samrått med chefen for handelsdepartementet.

Prop. 1971:109 13

Jag hemsläller all Kungl. Maj:l föreslår riksdagen

atl antaga förslagen.

Ärendet bör behandlas under riksdagens vårsession.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med insläraraande av statsrådels övriga ledaraöler heraställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten atl lill riksdagen skall avlätas proposition av den lydelse bilaga till della protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710265