Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1971 Prop. 1971:107

Nr 107

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare, m. m.; given Stockholms slott den 2 april 1971.

Kungl. Maj:l viU härraed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande lill riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.

Under Hans Maj:ls

Min allernådigsle Konungs och Hertes frånvaro,

enligl Dess nådiga beslut:

BERTIL

ERIC HOLMQVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ålgärder för alt förbättra den äldre arbetskraftens sysselsättningsmöjligheter. Dessa åtgärder består dels i en lag om anställningsskydd för vissa äldre arbetstagare, dels i en lag sora ger ar-betsraarknadsrayndigheler och fackliga organisationer möjlighet tiU insyn i och inflytande över företagens personalpolitik.

EnUgl förslaget lill lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare skall arbetstagare åtnjuta en uppsägningslid av rainst två månader, om han har fyllt 45 år, rninst fyra månader, om han har fyllt 50 år, och minst sex månader, om han har fyllt 55 år, allt under föratsättning att han varit anställd hos arbetsgivaren rainst 24 raånader under de tre senaste åren närmast före uppsägningen. Arbetstagaren tillförsäkras lön under uppsägningstiden, och likaså under permilleringstid som överstiger 14 dagar i följd eller 30 dagar under samma kalenderår. Om arbetstagare, som åtnjuter uppsägningsskydd enligl de nya bestäramelserna, blir uppsagd på gmnd av arbetsbrist skall han under en tid av sex månader efler det han slutade anställningen ha företräde tUl åleranslällning hos sarame arbetsgivare. Avtal om inskränkning i dessa förmåner skaU vara ogiltigt.

1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

Prop. 1971:107 3

1 Förslag tiU

Lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Arbetstagare, som varit anställd hos arbetsgivaren i minst 24 månader under de tre senaste åren, äger åtnjuta en uppsägningslid av

1. minst två raånader, ora han fyllt 45 år,

2. rainst fyra raånader, om han fyllt 50 år,

3. minst sex raånader, om han fyUt 55 år.

Första styckel gäller icke arbetstagare, vars anstäUning begränsats lill viss tid eller visst arbete, om denna begränsning föranledes av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet eller står i överensslämraelse med praxis inom branschen. Första stycket äger ej heller tillämpning när arbetstagare uppsäges från tUlfällig anställning och efler uppsägningen får återgå lill tidigare anstäUning hos samme arbetsgivare.

Vid tillärapning av första stycket medräknas anställningstid hos företag inom koncern som arbetsgivaren tiUhör. Har förelag överlåtits, raedräknas anställningstid hos förutvarande ägare av förelaget eller hos företag i koncern som förutvarande ägare tUlhörde.

2 §

Bestämmelserna i 1 § gäller ej i fråga om arbetstagare som

1. är medlem av arbetsgivarens familj,

2. avlönas uteslutande genom andel i vinst,

3. har företagsledande eller därmed jämförlig ställning,

4. omfattas av sjömanslagen (1952: 530) eller lagen (1970: 943) om arbetstid m. m. i husligt arbete.

3 §

Åsidosätter arbetstagaren i väsentlig mån sina skyldigheter mot arbetsgivaren, får denne säga upp anställningsavtalet ulan all iakttaga uppsägningstid enligt 1 §. Delta gäller dock ej, om uppsägningen grandas enbart på förhållande som arbetsgivaren känt till mer än en månad före uppsägningen.

4 §

Arbetstagare, som har rält till uppsägningstid enligt 1 §, är berättigad till lön under uppsägningstiden även om arbetsgivaren ej kan erbjuda honom arbete.

Har arbetstagaren ulan föregående uppsägning varit permitlerad mer

Prop. 1971:107 4

än fjorton dagar i följd eller sammanlagt mer än trettio dagar under sararaa kalenderår, är han berättigad till lön för överskjutande perrait-leringstid. Vad nu sagts gäller dock ej, ora perinilteringen är en följd av alt arbetet är säsongbetonal eller eljest lill sin natur icke sararaanhängande.

5 §

Är arbetstagare enligt 4 § berättigad till lön för tid då arbetsgivaren ej kan erbjuda honom arbete, fär lönen för sådan tid ej understiga det belopp som skuUe ha utgått om han i släUet haft semester och varit berättigad till semesterlön enligt lagen (1963: 114) om semester.

För arbetstagare, som avses i 12 § andra styckel lagen (1963: 114) om semester, skall vid beräkning av lönens storlek del kalenderår som närmast föregått uppsägningen eller permilteringen anses som kvalifUialions-år och det för varje dag utgående beloppet utgöra fyra tiondels procent av arbetsinkomsten hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret. Om arbetslagaren icke varit anställd hos arbetsgivaren under hela kvalifikationsåret, skall för varje dag, som arbetslagaren till följd därav icke deltagit i arbetet, arbetsinkomsten ökas med ett belopp motsvarande arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomsl hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret.

Från lön enligt första eller andra stycket får arbetsgivaren avräkna inkomst som arbetstagaren under den lid lönen avser förvärvat eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i annan anställning, genom uppdrag eller genom egen förvärvsverksamhet. Arbetsgivaren får också avräkna utbUdningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) och ålderspension enligl lagen (1962: 381) ora allmän försäkring, i den mån förmånen avser samma lid som lönen och arbetstagaren blivit berättigad till förmånen efler uppsägningen eller permilteringen.

6 §

Blir arbetstagare, som har räll till uppsägningstid enligl 1 §, skUd från anställningen på gmnd av arbetsbrist, äger han under sex raånader därefter företrädesrätt lUl ny anställning hos sarame arbetsgivare i den verksamhet där han tidigare sysselsatts, under förutsättning atl han kan antagas ha tillräckliga kvalifUcalioner för det nya arbetet. Har flera arbetstagare sådan räll, äger den företräde som varit anställd längst tid hos arbetsgivaren.

Arbetstagare, som har återansläUls på gmnd av första styckel, åtnjuter omedelbart anställningsskydd enligt denna lag.

Arbetstagare, som har ålderspension enligl lagen (1962: 381) om allmän försäkring, har ej företrädesrätt till ny anställning enligt denna paragraf. Paragrafen gäUer ej heUer anställning som tjänsteman hos staten eUer anställning på vilken kommunalljänstemannalagen (1965:

Prop. 1971:107 5

275) är tiUämplig och för vilken avlöningsförmånerna faslställes under medverkan av Konungen eUer myndighet sora Konungen besläraraer.

7 §

Arbetstagares förraåner enligl denna lag får ej inskränkas genom avlal. Sker del, är avtalet ogiltigt i den delen.

8 §

Arbetsgivare, som ej iakttager vad som föreskrives i denna lag, skall ersätta arbetslagaren uppkommen skada.

Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått skaU hänsyn tagas även tiU omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Om det med hänsyn tUl skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt, får skadeståndets belopp nedsättas. Fullständig befrielse från skadeslåndsskyldighet kan också äga rum.

9 §

Arbetstagare, som vUl fordra skadestånd enligt denna lag, skall underrätta arbetsgivaren om sitt anspråk inora fyra månader efter det alt skadan inttäffade saral anhängiggöra sin talan senast två år efler skadans uppkomst. Grundas anspråket på 6 § räknas tiden från den dag då annan tillträtt den anställning, till vilken arbetstagaren gör gällande företrädesrätt.

Iakttager arbetstagare ej vad som föreskrives i första stycket är lalan förlorad.

10 §

Mål om tillämpning av denna lag prövas av arbelsdorastolen, ora an-slällningsavlalet regleras av koUektivavtal, och i annat fall av allmän domstol. Sådant mål får dock genom avlal hänskjutas tiU avgörande av skiljemän.

I fråga om talans väckande och utförande hos arbetsdomstolen gäller 13 § lagen (1928: 254) om arbetsdomstol även om målet ej är sådant som avses i den lagen.

Denna lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligt därå meddelad uppgift ulkomrait från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1971:107

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur

och handelsresande

Härigenom förordnas, alt 86 § lagen (1914:45) om komraission, handelsagentur och handelsresande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

86 §. Är handelsresande anställd i sin huvudraans tjänst, skola i fråga ora hans skyldigheter och rättigheter mot huvudmannen det dem emeUan ingångna avtalet och gällande handelsbruk lända liU efterrättelse.

I huvudmannens tjänst anställd I huvudraannens tjänst ansläUd

handelsresande raå icke, raed raind- handelsresande raå icke, raed raind
re rätt därtill följer av avtalet eller re rätt därtill följer av avtalet eller
giltig anledning föreligger, ulan fö- giltig anledning föreligger, utan fö
regående uppsägning skiljas från regående uppsägning skiljas från
sin anstäUning eller själv lärana sin anstäUning eller själv lämna
densamma. Uppsäges avtalet från densamraa. Uppsäges avtalet från
någondera sidan, skall det upphöra någondera sidan, skall det upphöra
alt gälla med utgången av tredje alt gälla med utgången av tredje
kalendermånaden efter den, då kalendermånaden efler den, då
uppsägningen skedde. uppsägningen skedde. Vad nu sagts

gäUer dock ej i den mån annat följer av lagen (1971:000) om anställningsskydd för vissa arbetstagare. Ulan huvudmannens lov äge handelsresande, varom i denna paragraf förmäles, icke under sina resor upplaga köpeanbud eller sluta försäljningsavtal för annans räkning än huvudmannens.

Skall tiU handelsresande, som här avses, lön helt eller delvis ulgå i form av provision, skola i fråga om villkoren för provisionens åtnjutande de i 68-70 §§ för handelsagent givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligl därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1971:107

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom förordnas, atl 2 § lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Betalning enligl garantin utgår för lönefordran som har förmånsrätt enligl 17 kap. 4 § handelsbalken och för pensionsfordran sora har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 eller 6 a § samraa balk. Med lönefordran jämställes fordran på skadestånd som avses i 17 kap. 4 § handelsbalken.

Har arbetstagare på grand av fordran som avses i första stycket ansökt ora gäidenärens försällande i konkurs, utgår belalning även för kostnaden härför och, ora konkursen avskrivils enligl 185 § konkurslagen (1921: 225), för kostnad som arbetstagaren ålagts att utge enUgt 188 § samma lag.

Belalning enligl garantin utgår Belalning enligl garantin utgår

för varje arbetstagare med sam- för varje arbetstagare med sammanlagt högst ell belopp sora mol- raanlagt högst elt belopp som motsvarar tre gånger del vid tiden svarar fyra gånger det vid tiden för konkursbeslulet gällande bas- för konkursbeslulel gällande basbeloppet enhgt 1 kap. 6 § lagen beloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962: 381) om aUmän försäkring. (1962: 381) om aUraän försäkring.

Denna lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligl därå meddelad uppgift utkorarail från trycket i Svensk förfatlningssaraling, raen tiUärapas ej beträffande fordran som gjorts eller kunnat göras gäUande i konkurs, i vilken beslut om egendomsavträde raeddelals före näranda dag.

Prop. 1971:107

4 Förslag till

Lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Länsarbetsnämnd äger förelägga arbetsgivare som inom länet sysselsätter minst fem arbetstagare alt liU nämnden

1. på lider som nämnden bestämmer lämna uppgift om antalet hos arbetsgivaren sysselsatta arbetstagare samt, för varje arbetstagare, dennes namn, ålder, kön, nalionaUlel, arbetsplats och huvudsakliga arbetsuppgifter,

2. fortiöpande anmäla uppsägningar och perraitteringar för längre sararaanhängande lid än fjorton dagar av arbetstagare sora orafattas av lagen (1971: 000) om anställningsskydd för vissa arbetstagare.

Föreläggande enligt första stycket kan förenas med vite. Innan föreläggande meddelas skall arbetsgivaren och berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer beredas tillfälle all yttra sig.

2 §

Finner länsarbetsnämnd anledning alt antaga atl arbetsgivare, som avses i 1 §, sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad som är rimligt med hänsyn till ålderssammansättningen på tillgänglig arbetskraft och förhåUandena i övrigt, bör nämnden överlägga i saken med arbetsgivaren samt berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

När skäl därtill föreligger skall nämnden, på grundval av vad sora förekommit vid överläggningarna, meddela arbetsgivaren anvisningar beträffande åtgärder som bör vidtagas för att bereda äldre arbetstagare bättre sysselsättningsmöjligheter. Näranden kan därvid anmoda arbetsgivaren att i samband med nyansläUningar öka andelen äldre arbetstagare i arbetsstyrkan i enlighet med vad näranden närraare anger.

3 §

Undandrager sig arbetsgivaren all raedverka vid överläggningar inför länsarbetsnämnden eUer följer han ej anvisningar som nämnden meddelat med stöd av 2 § andra stycket, skaU nämnden göra anmälan härora tiU arbetsmarknadsstyrelsen.

4 §

Arbetsmarknadsstyrelsen kan ta upp fråga om sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare hos arbetsgivare, som avses i 1 §, efter

Prop. 1971:107 9

anmälan av länsarbetsnämnd eller av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller på eget initiativ.

Styrelsen kan kaUa arbetsgivaren och berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer tiU överläggningar samt meddela sådana anvisningar som avses i 2 § andra styckel. Styrelsen kan även förelägga arbetsgivaren att förete handlingar som kan antagas ha betydelse för bedömningen av arbetsgivarens personalpolitik.

KaUelse av arbetsgivare lill överläggningar saml föreläggande för arbetsgivare all förete handUngar kan förenas med vite.

5 §

Följer arbetsgivare ej anvisningar som meddelats av arbetsmarknadsstyrelsen beträffande sysselsättning av äldre arbetstagare och är det med hänsyn tiU omständigheterna uppenbart alt rättelse ej kan åstadkommas på annat sätt, kan styrelsen förordna, alt arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstagare än dem som den offentiiga arbetsförmedlingen har anvisat eUer godtagit.

6 §

Arbetstagarorganisations medverkan i frågor som avses i denna lag sker genora företrädare som utses av organisationen.

Beträffande sådan företrädare som är anställd hos arbetsgivaren äger bestämmelsema i 42-44 §§ arbelarskyddslagen (1949: 1) motsvarande tiUämpning.

7 §

Arbetsgivare som ej iakttager förordnande enligl 5 § dömes tUl böter eUer fängelse i högst elt år. AUmänt åtal får väckas endast efler anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

8 §

Den som fåll del av uppgift som lämnats med slöd av denna lag får icke obehörigen yppa eUer nyttja vad han därvid erfarit om enskilt förelags eUer enskild saramanslulnings affärs- eller driflförhållanden eller om enskilds personliga förhåUanden. Den som uppsåtiigen eller av oaklsarahel bryter häremot döraes tUl böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endasl om raålsägande anger brottet lUl åtal eUer åtal är påkaUat från aUraän synpunkt.

9 §

Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.

Mot styrelsens beslut i fråga som avses i I § får talan dock icke föras.

Prop. 1971:107 12

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 april 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, ministem för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om åtgärder för den äldre arbetskraftens anställningstrygghet och anför.

1. Inledning

De äldre arbetstagarna har ett utsatt läge på arbetsmarknaden. De har ofta ingen eller liten trygghet i anställningen och de har betydande svårigheter all få nya anställningar. Stora gmpper äldre går arbetslösa.

I december 1969 uppdrogs ål särskUl tillkallade sakkunniga all göra en aUsidig utredning av anställningstryggheten med tonvikten lagd på frågan, om det stöd som utgår till äldre arbetskraft vid arbetslöshet behöver kompletteras raed lagstadgad trygghet i anställningen. De sakkunniga beräknas kunna slutföra utredningsarbetet under år 1972. En slutlig lösning av frågan om anställningstrygghet grundad på utredningens kommande förslag kan därför väntas tidigast om etl par år.

Mot bakgrand av de äldres svåra läge på arbelsraarknaden har del ansetts nödvändigt all ulan alt avvakta utredningens förslag omedelbart vidta vissa ålgärder för att förbättra den äldre arbetskraftens syssel-sällningsmöjligheler på den öppna raarknaden. Inora inrikesdeparleraenlet har därför upprättats en i februari 1971 dagtecknad proraeraoria (Ds In 1971: 1) med förslag till lagstiftning om ålgärder för alt förbättra den äldre arbetskraftens anställningstrygghet. De äldre arbetslagarna skall ges förbättrat skydd i beslående anställningar och åtgärder skall kunna vidtas för att öka möjligheterna för denna kategori atl få nya anstäUningar på den öppna arbetsmarknaden. I proraeraorian ingående lagförslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detla ärende sora bilaga.

Efler remiss har yttranden över proraeraorian avgetls av arbets-

Prop. 1971:107 13

domstolens ordförande, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), KSA-utredningen, utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbelsdorastolen, statens avtalsverk (SAV), statens orapla-ceringsnärand. Svenska komraunförbundel. Svenska landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO) - sora har bifogat yttranden från Svenska fabriksarbetareförbundet. Svenska metallarbetareförbundet och Svenska transportarbeiareförbundet - Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska sjöfolksförbundel. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Bankemas förhandlingsorganisation (BFO), Föreningen skogsbrakels arbetsgivare, Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO), Skogs- och lantarbetsgivareföreningen och Sveriges redareförening.

I anledning av promemorian har dessutom inkommit skrivelser från statens handikappråd, Sveriges personaladminislraliva förening (SPF) särat Sveriges socialderaokratiska ungdomsförbund. Slutiigen har från Sveriges socialdemokratiska arbetareparti ingells en sararaanställning av resultatet av rådslag angående promeraorieförslagen som hållils av lokala organisationer inom partiet.

2. Nuvarande förhållanden

2.1 De äldres arbetslöshet

Arbetslöshetens omfattning kan studeras främst på grundval av två skilda statistiska serier, nämligen arbetskraftsundersökningama (AKU) och arbetsförmedlingsslalistiken.

AKU utförs av statistiska centralbyrån och äger nuraera rura månadsvis. Undersökningama utförs på ell urval personer i åldem 14 år och däröver som är kyrkobokförda i Sverige. Urvalet kompletteras successivt med invandrare. De månatliga undersökningarna baseras på tre separata urval, vart och ett om ca 18 000 personer. Skattningar för etl helt kvartal grundas på de tre urvalen tillsaramanlagna. Uppgifterna inhämtas genom intervjuer.

Under åren 1961-1969 utfördes AKU kvartalsvis. Urvalen omfattade från våren 1963 ca 12 000 personer. Åren 1966-1969 förelogs varje höst utvidgad AKU med urval som omfattade ca 60 000 personer.

I AKU inhämtas uppgifter från inlervjupersonema bl. a. för alt bedöma ora de tillhör arbetskraften eller inte. Kategorin »i arbetskraften» orafattar enligl AKU:s definitioner sysselsatta och arbetslösa. Som sysselsatta räknas i första hand aUa sora under en aktueU mälvecka har utfört något arbete, antingen som avlönade arbetstagare eUer sora egna företagare, eller som har arbetat minst 15 limmar som oavlönade medhjälpare i förelag tUlhörigt hushållsmedlem. Vidare ingår bland de

Ptop. 1971:107 14

sysselsatta alla sora hade anställning eller var egna företagare men sora var tillfälligt frånvarande pä grand av sjukdora, seraester, värnpliktstjänstgöring e. d. Sora arbetslösa räknas i huvudsak personer sora under raälveckan inle var sysselsatta raen som var arbetssökande eller som var perraitlerade. TiU arbetskraften räknas inte personer som under mätveckan arbetade endast i eget hushåU, studerade, var intagna på anstalt, etc. eller sora exempelvis av åldersskäl hade lämnat förvärvslivet. Utanför kategorin »i arbetskraften» faller bl. a. latent arbetssökande, dvs. personer sora vid intervjuer har uppgelt all de skuUe ha sökt arbete om de hade ansett sig kunna få lämpUgl arbete på bostadsorten. De räknas alltså inle som arbetslösa.

Genora att AKU är urvalsundersökningar blir resultaten behäftade raed slurapfel. Dessutom förekommer mätfel eller fel på grand av bortfall.

Arbetsförmedlingsstatisliken är en administrativ statistik och gmndas på lolalräkningar av antalet till arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa. Den anger sora arbetslösa alla som är anmälda som arbetssökande vid arbetsförmedlingarna och som konstateras ha varit arbetslösa den första helgfria dagen i den vecka i månaden då den 15:e infaller.

Medan arbetslösheten i AKU avser en hel vecka hänför den sig således i arbetsförmedlingsstatisliken lill endast en dag.

Den tabell som redovisas i del följande (s. 16) upptar betydande skillnader mellan de båda statistiska serierna, såväl i fråga ora arbetslöshetens orafallning vid vissa tidpunkter sora i fråga ora arbetslöshetens utveckling i tiden. Tabellen anger arbetslöshetens orafallning bland yngre och äldre åren 1965-1970 enligt AKU resp. arbetsförmedlingsslalistiken saral arbetslöshetens relativa omfattning i dessa grupper enligt AKU angivna år.

Talen från AKU ger en antydan om alt andelen arbetslösa av alla i åldern 55-66 år, som ingår i arbetskraften, under vinterperioden Ugger något högre än motsvarande andel för dera som inte har fyllt 55 år. För övriga delar av årel är talen för dessa äldre i aUmänhet snarast något lägre än för de yngre. I övrigt föreligger knappast några framträdande skillnader raellan arbetslöshetens omfallning för äldre och yngre arbetskraft.

Enligl arbelsförmedUngsstalisliken är antalet arbetslösa i åldern 55 år eller däröver grovt angivet ungefär hälften så stort som antalet yngre arbetslösa vad gäller liden fram tiU mitten av år 1968. Därefter ökar antalet äldre arbetslösa och dessa är på senare lid i stort sett lika många som de yngre. En av förklaringarna till all elt ökat anlal personer i åldern 55 år eller däröver har registrerats som arbetslösa från mitten eller senare delen av år 1968 lorde ligga i del äldreslöd som infördes den 1 juli 1968 i form av omslällnmgsbidrag och utvidgad rält till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa.

Prop. 1971:107 15

Arbetslöshetens omfallning varierar betydligt från region lill region. FörhåUandevis hög arbetslöshet brukar registreras i de nordligaste delarna av landet Delta gäller särskilt i fråga om den äldre arbetskraften. Så t. ex. fanns enUgl arbetsförmedlingsslalistiken för november 1970 sammanlagt ca 17 300 arbetslösa i skogslänen. Av dessa personer var ca 8 900 i åldern 55 är eller däröver. Personer i den åldersgruppen utgjorde således nära hälften av aUa arbetslösa i skogslänen.

Skillnadema mellan äldre och yngre arbetslösa är betydande när det gäller arbetslöshetstidens längd. Della visas av följande tabell (överst s. 17) sora grundas pä AKU för de tre första kvartalen 1970.

TabeUen visar alt en person i åldern 55 år eller högre, som mister sin anställning, löper avsevärt större risk än en yngre person atl förbli arbetslös under lång tid. Flera faktorer torde bidra till della förhållande. De äldre arbetstagarna är mera svårtörliga, yrkesmässigt och geografiskt, och har därigenom större svårigheter atl anpassa sig till förändringar i arbetskraftsbehovet. Förelagen är erfarenhetsmässigt mindre benägna all anstäUa äldre arbetskraft. Vad sora är särskUl allvarligt i sararaanhangel är eraeUertid den negativa effekt sora en längre lids arbetslöshet fär i fråga ora arbetstagarnas självförtroende och personliga fömlsältningar i övrigl all ånyo gå in i arbetslivet. Inte rainst del sistnäranda förhåUandet kan antas raedföra atl äldre arbetstagare efter en tids arbetslöshet avgår ur arbetskraften och därmed inle längre registreras som arbetslösa i statistiken.

Även enligl arbelsförmedlingsstatistiken föreUgger betydande skillnader mellan äldre och yngre i fråga om arbetslöshetstidens längd. Delta framgår av följande tabell (nederst s. 17) som grundas på räkningen i millen av september 1970.

Personer i åldern 60 år och däröver utgör endast omkring en fjärdedel av alla dem som vid räkningstillfället hade varit arbetslösa högst en månad, men inle mindre än ca 4/5 av dem vilkas arbelslöshetstid överstiger etl halvt år. I det sammanhanget bör beaktas atl det reella ar-betskraflsulbudet i framför allt den äldsta åldersgruppen ofta är begränsat. För personer i åldem 63 år eller däröver står valet raånga gånger raellan arbetsraarknadsslöd eUer förtidspension.

Enligl arbelsförmedlingsstatistiken fanns i september 1970 2 680 personer i skogslänen i åldern 60 år eller däröver som hade varit arbetslösa rainst sex raånader. Del motsvarar praktiskt tagel hälften av alla långtidsarbelslösa i den åldersgmppen i landet.

1970 års långtidsutredning (SOU 1970: 71) gör vissa bedömningar beträffande utvecklingen av tillgången och efterfrågan på arbetskraft. Enligl utredningen kan befolkningen i de aktiva åldrama väntas växa obetydligt under perioden 1970-1975. Den svaga anlalsraässiga ökningen i arbetskraflstillgången som har

55.2 31
24,9 25

13.3 14
6,6 9

39,2 262

31,7 118

17,7 58

11,4 30

13,1

23,7 23,7 39,5

25,0

24,2 22,6 28,2

30,2 24,4 22,1 23,3

31 30 28 35

63.0 100

23.1       45
9,6       24
4,3       12

56,0 26

25,2 21

12,4 19

6,4 20

O— 4 131

5—12 48

13—26 20

27— 9

Summa 208 100,0 181 100,0 79 100,0 468 100,0 86 100,0 38 100,0 124 100,0 ' Därav 400 personer i åldern 67-69 år öcH 100 personer i åldern 70-74 år.

skett sedan millen av 1960-lalel föratses alltså komraa all bestå. Förhållandena bedöras Wi likartade även under senare delen av 1970-lalet. Äldersgrappen 50-66 år väntas öka svagt från år 1970 lill är 1975 för alt därefter rainska något. Antalet yngre väntas minska ganska kraftigt, särskUt under senare delen av 1970-talet. Denna utveckling av tUlgängen på arbetskraft torde enligl utredningen inle komraa lill stånd ulan olika forraer av sarahällsinsatser. Bl. a. aktualiserar det ökade inslaget av arbetskraft i högre åldrar ålgärder för alt bereda dera sysselsättning.

Långtidsutredningen säger vidare atl en väsentlig betingelse för den snabba produktivitetsstegringen under senare hälften av 1960-lalet synes ha varit den ökade takten i näringslivels strukturomvandling. Den har medfört ökade krav på arbetskraftens rörUghet i olika hänseenden och har föranlett en stark utbyggnad av samhällsinsatserna inom bl. a. arbetsmarknadspolitiken. I utredningens kalkyl förutsätts en fortsatt snabb slrakluromvandling. Denna utveckling järate en hög produktivitetstillväxt reser krav på fortsatt utbyggnad av bk a. de arbetsraarknadspoliliska insatserna. Utredningen påpekar också all ora den tendens skulle bestå sora har iakttagits på vissa delar av arbelsraarknaden, näraligen all i första hand yngre efterfrågas, delta lorde raedföra vidgade klyftor raeUan yngre och äldre.

						Procentuella
Arbetslöshetens längd	Antal arbetslösa		i åldern			andelen arbets-
Arbetslöshetens längd						lösa 1	1 aiuern
antal månader	—24	25—44	45—59	60—	Summa	60—
—1	2 521	2 776	2 969	2 628	10 894	24
1—2	609	822	1034	1 514	3 979	38
2—3	349	532	706	1222	2 809	44
3—6	234	460	719	1 836	3 249	57
6—	114	254	978	5 471	6 817	80
Summa	3 827	4 844	6 406	12 671	27 748	46

2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

Prop. 1971:107 ]8

. Beträffande utvecklingen under perioden 1970-1975 av efterfrågan på arbetskraft inora olika näringsgrenar gör långtidsutredningen bl. a. följande bedömningar. Inom jordbruk, skogsbmk och fiske förutses sysselsältningsnedgångama från senare delen av 1960-lalet forlsälla. Arbelskraftsvolymen kommer att minska med 7 % per år. Inom, industrin minskade arbetsinsatserna, mätt i anlal liraraar, raed ca 2 % per år under liden 1965-1970 och den fömtses i utredningens grundkalkyl rainska i drygt sarama takt under den följande feraårsperioden. Den sedan år 1950 ganska snabba sysselsättningsökningen inora tjänstesektorerna väntas fortsätta.

Sysselsättningsförändringarna inora de olika näringsgrenarna medför enligl utredningen all sysselsältningssslmkluren koraraer atl ändras på varierande sätt inom oUka delar av landet. Som en av flera tänkbara utvecklingslinjer anges atl sysselsättningen i de tre storsladsorarådena kan öka Uka raycket som den för den totala ekonomin beräknade uppgången. Sysselsättningsökningen i de tätbefolkade regionerna i södra och mellersta Sverige (ulora storstäderna) skuUe motsvaras av en nästan lika stor nedgång i Norrlands inland.

2.2 Uppsägning och permittering m. m.

2.2.1 Inledning

Etl anställningsavtals varaktighet kan bestäraraas på flera sätt. VanUgast är alt arbetstagaren anställs tiUs vidare. Part i sådani anställningsavtal kan genom uppsägning få anställningen alt upphöra. Det förekomraer också all anstäUningsavtalel sluts för bestärad tid eller avser viss beslämd arbetsuppgift. I sådant fall upphör anställningsavtalet ulan särskilda ålgärder frän partemas sida när liden har gått till ända eller arbetsuppgiften har slutförts.

Uppsägning av anställningsavtal syftar lill atl avtalet skall upphöra all gälla. En permittering däremot innebär alt arbetstagaren vid arbetsbrist får sluta atl arbeta ulan all likväl anställningen upphör. Arbetstagaren är skyldig all raed kort varsel återgå till arbetet när det hinder sora föranledde perrailteringen har upphört.

Frågan ora arbetslagarens räll lill lön under uppsägningslid eller under permittering har vid ell flertal liUfäUen varit uppe tUl bedömning i arbetsdomstolen. Avgörande är vilket lönesystem som tillämpas. Bygger avtalet på limlön, anses arbetsgivaren norraall inte vara skyldig atl tillhandahåUa arbetslagarna arbete i större utsträckning än han själv anser sig kunna erbjuda. Detla betyder alt arbetsgivaren i princip inle är skyldig att utge ersättning vid avbrott i arbetet eller vid perraitlering. I fråga ora raånadsavlönade är däreraot huvudregeln att arbetstagare inte skall behöva vidkännas lönerainskning därför alt fullt arbete mle har kunnat beredas.

Prop. 1971:107 19

Tjänstemännen är i aUmänhet månadsavlönade och har därmed alltså i princip räll till lön under uppsägningslid oavsett ora arbetsgivaren har kunnat erbjuda arbete eller ej. Arbetarna är däreraot oftast tiraav-lönade. Arbelsdorastolen har emeUertid ansett atl bestämmelser om uppsägningstid ändå ger arbetare ell visst skydd mot inkomstbortfall. Domstolen har sålunda framhållit atl huvudsyftet raed en bestämmelse om uppsägningstid är för den anställdes del all han skall ha rådrum alt söka ny anställning medan den gamla anställningen ännu består. För alt uppsägningstiden skaU fylla denna uppgift förutsätts all åtminstone i regel full lön utgår under uppsägningstiden, även ora arbetsgivaren inte kan bereda den anställde fuU sysselsättning. I en dom av år 1936 (nr 24) gjorde arbetsdomstolen följande uttalande.

I den mån icke genom avtal en positiv reglering skell av frågan vilken ersättning en arbetare, som icke fåll åtnjuta uppsägningstid, därför skall uppbära, måste samma fråga i överensstämmelse med aUraänna rättsgrundsatser bedöraas såsora ell skadeslåndsspörsraål. Arbetaren äger alltså - på sätt också angivits i § 3 av här ifrågavarande avtal -åtnjuta ersättning för förlorad arbetsförtjänst under uppsägningstiden. Därmed är tydligen spörsmålet likväl icke löst, ty del återstår all avgöra, vilken arbetsförtjänst arbetaren förlorat, och detta åter beror av frågan i vad mån arbetaren har rätt liU arbete under uppsägningstiden.

Har arbetaren rält alt under uppsägningstiden erhålla arbete under full arbetstid, äger han också rätt atl, i händelse han icke fåll åtnjuta uppsägningstid, utbekomma ersältning motsvarande lönen för den fulla arbetstiden med avdrag för den arbelsinkorasl han eventuellt kunnat erhålla på annat häll. Har han däremot icke räll lill arbete under full arbetstid, kan han icke göra anspråk på ersättning för annan arbetsförtjänst än sora raotsvarar del arbete han hafl rält alt erhålla.

Principiellt föreligger tydligen icke någon skillnad raellan det fall alt arbetaren uppsagts atl omedelbart lärana sin anställning och han alltså över huvud icke fått åtnjuta uppsägningstid och det fall att han väl kvarstått i anställningen raen icke under uppsägningstiden erhållit arbete under full arbetstid. Hans rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst raåste i båda fallen bedöraas raed hänsyn till orafatlningen av hans räll lill arbete under uppsägningstiden.

Spörsraälel i vad mån en arbetsgivare är skyldig alt under uppsägningstiden tillhandahålla arbete under full arbetstid samraanhänger emellertid med frågan i vad raån arbetsgivaren över huvud är berättigad att inskränka arbetstiden eller verkställa perraitteringar. TydUgen kunna dylika åtgärder alltid vidtagas, ora de därav berörda arbetarna underrättas så långt i förväg sora motsvarar den bestämda uppsägningstiden. Nu lorde emeUertid kollektivavtal och enskilda arbetsavtal, särskUt när lönesystemet är uppbyggt på timlön, i stor utsträckning vara slutna under den förutsättningen att arbetaren icke kan påräkna arbete i större utsträckning än arbetsgivaren anser sig kunna lämna dylikt. I detta fall kan arbetsgivaren alltså icke anses i något avseende handla felaktigt, om han vidtager permittering eller förkortning av arbetstiden även utan sådan underrättelse på förhand, varom ovan sägs. Den följdriktiga konsekvensen av att arbetarna alltså i dessa fall icke har någon rält till ett

Prop. 1971:107 20

visst kvantum arbete skulle vara, alt en arbetare, sora uppsäges från sin anställning, icke heller under uppsägningstiden kan göra anspråk på mera arbete än arbetsgivaren anser sig kunna lärana och alltså icke heller kan fordra ersättning för större lön än sora motsvarar denna arbetsmängd.

Emellertid skuUe en dylik konsekvens ofta raedföra, alt förraånen av rätt till uppsägningstid skulle i alltför stor utsträckning uttunnas, och man har därför för dylika fall anledning att i uppsägningsbestämmelsen inlägga en tolkning, varigenom den obegränsade rätten all fritt permittera eller inskränka arbetstiden skäligen modifieras i vad angår uppsägningstiden. SärskUt måste arbetsgivaren raed hänsyn till uppsäg-ningsbesläraraelserna anses hava en skyldighet all i händelse av arbetsbrist planera sina uppsägningar i god tid, så alt de uppsagda beredas tUlfälle lill arbete i största raöjliga utsträckning under uppsägningstiden. Under inga orasländigheier bör arbetsgivaren kunna liU förfång för uppsagda arbetare under uppsägningstiden inskränka arbetstiden eller verkställa permUtering i större utsträckning än som motsvarade arbetsförhållandena vid liden då uppsägningen gjordes. Eftersätter arbetsgivaren vad sålunda måste anses åligga honora, inträder skyldighet att lärana ersättning för den arbetsförtjänst under uppsägningstiden, vara arbetaren med hänsyn lill förhållandena skäUgen kunnat göra anspråk, och på delta sätt kan också ersättning för förlorad arbetsförtjänst under uppsägningstiden koraraa alt motsvara full arbetstid, oaktat arbetsgivaren icke kunnat lärana något arbete alls eller endasl en raindre mängd arbete.

Dessa uttalanden har bekräftats i andra domar.

När det gäller förhållandel raellan uppsägning och permittering har arbetsdomstolen hafl all bedöma del fallet, atl en arbetare först permilleras och senare sägs upp från anställningen. I ett sådant fall har domstolen funnit, all arbetsgivaren från början borde ha insett, att en bestående arbelsminskning skuUe bli nödvändig. Arbetsgivaren borde då ha sagl upp arbetarna och planerat uppsägningarna så, alt arbetarna kunde beredas arbete under uppsägningstiden. Eftersom arbetsgivaren inle hade handlat på della sätt, var han skyldig att håUa arbetarna skadeslösa i den raån de blev utan arbelsinkorasl under uppsägningstiden. Samma synsätt har kommit till uttryck i ett antal andra domar från arbetsdomstolen. I en dom frän år 1949 (nr 11) frara-höUs, att arbetstagaren har räll liU ersältning för de löneförraåner sora avlalsenUgt skolat tillkomraa honora under uppsägningstiden. Har han tagit annan anställning, är han dock skyldig all vidkännas avdrag för den inkorast han därigenom förvärvat.

Arbetsdomstolen har vidare uttalat, atl ora kollektivavtal innehåller besläramelser om uppsägning så följer därav, all permittering inte får ske i sådana situationer där en uppsägning, framstår som den naturliga åtgärden. I regel bör arbetsgivaren tillgripa uppsägning i stället för permittering om en uppkomraen arbetsbrist kan väntas bli långvarig. Arbetsgivaren får inte perraillera en arbetare i stället för all säga upp ho-

Prop. 1971:107 21

nora ora avsikten är atl arbetaren inte vidare skall användas i arbetsgivarens tjänst.

Uppsägningstidens längd har särskild betydelse i det fallet alt arbetsgivaren försätts i konkurs. Enligl gäUande räll medför inle arbetsgivarens konkurs all anställningsavtalet upphör. Konkursboet anses emellertid ha räll alt säga upp avtalet all upphöra efler skälig tid och är därvid inte bundet av avtalad uppsägningstid. Om konkursboet säger upp arbetstagaren, anses denne ha förmånsrätt enligl 17 kap. 4 § handelsbalken för lön under skälig uppsägningslid, ora arbetstagaren inte har kunnat skaffa sig arbelsinkorasl på annat håll. Enligl praxis skall vid bedöraande av vad som är skälig uppsägningstid hänsyn las till bl. a. anställningens längd och art. Finns uppsägningstid föreskriven i tjänsteavtalet eller i kollektivavtal godtas den liden även i konkurs, om inte särskUda skäl talar mot det.

17 kap. handelsbalken ersätts fr. o. ra. den 1 januari 1972 av förraånsrättslagen (1970: 979). Lönefordringarnas stäUning vid konkurs ändras inte genora den nya lagen. I 11 § föreskrivs alt allraän förraånsrätt följer raed bl. a. arbetstagares fordran på sådan lön eller annan ersättning på grand av anställningen som inle har förfallit lill belalning tidigare än elt år innan konkursansökningen gjordes och på lön eUer ersättning under skälig uppsägningslid, högst sex månader. Vad sora är skälig uppsägningslid skall enligl förarbetena (prop. 1970: 141 s. 90 f) avgöras efter sararaa riktlinjer sora enligl gällande rätt.

EnUgl 2 § lagen (1970: 741) om statiig lönegaranti vid konkurs tryggas arbetstagares förmånsberältigade lönefordringar genora en statlig garanli. Garantin utgör raaxiraalt tre gånger basbeloppet enligt lagen (1962: 381) ora aUraän försäkring. Basbeloppet för mars 1971 är 6 900 kr. Enligl förarbetena bör del garanterade beloppet motsvara lön för en eller två månader före konkursbeslutet och för skälig uppsägningstid och dessutora norraala fordringar på ackordsersällning, provision m. ra. (prop. 1970: 201 s. 65). Vad sora är skälig uppsägningstid avgörs på samraa sätt sora vid lillärapning av förmånsrättslagen. I förarbetena anges också alt, om arbetstagaren under uppsägningstiden lyfter lön från ny anstäUning, etl häreraol svarande belopp skall dras av från hans för-raänsberältigade utdelning i konkursen (prop. 1970: 201 s. 66).

2.2.2 Regler ora uppsägningslid Privat verksarahet

I fråga ora arbetare gällde ursprangUgen att varken den enskUde arbetsgivaren eller den enskilde arbetaren behövde iaktta någon uppsägningstid. Är 1964 kora eraeUertid SAF och LO överens ora all rekommendera sina förbund alt i kollektivavtalen införa regler om en örasesi-

Prop. 1971:107 22

dig uppsägningslid på 14 dagar. Denna uppsägningslid skulle dock gälla bara efter nio raånaders anstäUning. För arbetare sora hade kortare anstäUningslid skulle enligl rekomraendationen tUlärapas tidigare gällande regler ora uppsägningstid. Detla innebär i regel atl dessa senare arbetare har kortare uppsägningslid.

Inora byggnads- och anläggningsinduslrin gäUer all en uppsägningstid av 14 dagar skall iakttas örasesidigl, ora anställningen varat rainst en månad och ackordsarbete inte förekommer. Enligl vissa avtal skaU uppsägning verkställas så alt anställningen upphör vid slutet av en ackordsperiod men raed en 14-dagars örasesidig uppsägningstid. Dessa bestäraraelser hänger sararaan raed att huvudparten av arbetstagarna inom byggnads- och anläggningsinduslrin anställs för ell byggnadsobjeki eller en ackordsperiod.

Kollektivavtalen innehåUer regelmässigt bestämraelser som ger arbetsgivaren rätt all avskeda arbetaren ulan iakttagande av eljest gällande uppsägningslid, om arbetaren missköter sin anstäUning eller tillfogar arbetsgivaren skada.

Anställningsavtalen för tjänstemän är i allraänhel lillsvidare-avtal. Sedan gammall har för tjänstemännen gällt ganska långa uppsägningstider. Uppsägningstiden varierar i regel efler ålder, lön och anställningslid. Reglerna är något olika inom oUka avlalsoraråden. Så t. ex. är enligl kollektivavtal raellan Sveriges verkstadsförening och Svenska induslriljänsleraannaförbundel (SIF) saral Sveriges arbelsledareförbund (SALF) uppsägningstidens längd beroende i huvudsak av antalet anställningsår. För arbetsledare är uppsägningstiden för arbetsgivaren två månader om arbetstagaren har mindre an två anställningsår, tre månader om arbetslagaren har två-fem anställningsår, fyra månader om arbetstagaren har fem-tio anställningsår och sex månader om antalet anställningsår är tio eUer fler. Arbetslagaren kan iaktta kortare uppsägningslid.

För andra tjänslemän är den ömsesidiga uppsägningstiden en raånad, ora tjänsteraannen inle har fyllt 23 år. För tjänsleraan sora har en månadslön, i fråga om raän på raindre än 2 505 kr. och i fråga ora kvinnor på mindre än 2 295 kr., gäller aUtefter anstäUningstidens längd en uppsägningstid på en till tre månader vid uppsägning från arbetsgivarens sida (för år 1971 och följande år omräknas beloppen enligl vissa i avtalet angivna regler). Ora raänadslönen överstiger nyssnäranda belopp skall arbetsgivaren iaktta uppsägningstider sora varierar mellan två månader, ora tjänsteraannen har raindre än tre anställningsår, och sex månader, om tjänstemannen har tolv eUer fler anställningsår.

På de nu näranda avlalsorarådena gäller alt arbetsgivaren i vissa situationer kan avskeda en tjänsleraan ulan iakttagande av uppsägningstid.

Prop. 1971:107 23

Statlig verksarahet

Arbetare i statlig tjänst har inle någon uppsägningstid under den första raånaden av anstäUningen. Överstiger ansläUningsliden en raånad, är arbetaren i princip berättigad lill en veckas uppsägningslid. För anställning sora överstiger tre raånader gäller en örasesidig uppsägningslid av två veckor. Arbetare sora har en sararaanhängande anställningslid vid arbetsplatsen på två år eUer mer har dock rätt lill en uppsägningslid av rainst fyra veckor. Arbetare sora gjort sig skyldig till grövre förseelse kan avskedas ulan iakttagande av uppsägningstid. För vissa arbetarkategorier gäller specieUa bestäraraelser ora uppsägningstid.

Vissa stalstjänsteraän kan över huvud taget inle skiljas frän tjänsten genora uppsägning. Della gäller enligl 36 § regeringsforraen i fråga ora innehavare av ordinarie doraartjänst. Andra ordinarie tjänster än doraartjänsler skall enligt 7 § slatsljänsleraannalagen (1965: 274) till-sällas raed fullmakt eller konstitulorial eller, om särskilda skäl föreligger, med förordnande. Har tjänsteman lillsatls genom fullmakt eller konstitulorial, kan han inle skiljas från tjänsten genom uppsägning.

Enligt 30 § första stycket statstjänstemannalagen kan tjänsleraan sora är förordnad tills vidare skiljas från tjänsten efter skriftlig uppsägning. Den sora är förordnad för tillfällig anställning kan dock raed oraedelbar verkan skiljas från tjänsten, ora anställningen inte har varat raer än tre månader i följd.

För statliga tjänstemän sora innehar ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänst och sora har anställts med förordnande liUs vidare finns kollektivavlalsbesläraraelser ora uppsägningstidens längd i 9 § allraänna avlöningsavtalet den 18 juli 1969 för statliga och vissa andra tjänstemän (AST). Enligl dessa bestämraelser gäller i princip atl arbetsgivaren skall iaktta en uppsägningslid av sex månader vid uppsägning av ordinarie tjänsteman, tre månader vid uppsägning av extra ordinarie tjänsteman och en månad vid uppsägning av extra tjänsteman.

Kommunal verksamhet

Enligl kollektivavtal mellan Svenska komraunförbundel och Svenska komraunalarbetareförbundet (ABK/ABKD 70) gäller i huvudsak följande besläramelser om uppsägningstid för arbetare. Har arbetaren minst ell års anställningstid i pågående anställning efter fyllda 18 år utgör uppsägningstiden 30 dagar. För andra arbetare utgör uppsägningstiden 14 dagar. Om arbetstagare, som tidigare tilldelats varning eller suspenderats, åter gör sig skyldig lill fel eller försuraraelse eller ora arbetstagare visar sig uppenbart oläraplig för fortsatt anställning, kan han entledigas utan uppsägningslid. Innan entiedigande sker skall un-

Prop. 1971:107 24

dersökas om del är raöjligl och lärapligt all förflytta den felande till annat arbete.

Enligt kollektivavtal mellan Svenska landstingsförbundet och Svenska komraunalarbetareförbundet (LABK 70) gäller för bl. a. arbetare, som har fortlöpande regelbunden heltidstjänstgöring och är anställda liUs vidare, en uppsägningslid på tre raånader ora anstäUningen har varat rainst elt år, och pä en raänad, om anstäUningen har varat mindre än ett år. Har arbetstagaren varit anställd hos arbetsgivaren under rainst 15 år eller, ora han fyllt 40 år, under rainst tio är, skaU arbetsgivaren iaktta en uppsägningslid på elt är, ifall uppsägningen föranleds av organisatoriska skäl. Arbetstagare sora gör sig skyldig till fel eller försuraraelse eller visar sig uppenbart olämplig för fortsall anställning kan i vissa faU entledigas ulan uppsägningstid.

För vissa kategorier arbetare gäller enligl båda de nyss nämnda kollektivavtalen vissa specieUa regler om uppsägningstid.

För kommunallj änslemän som har fortiöpande regelbunden heltidstjänslgöring och är anställda tills vidare, gäUer enligt kollektivavtal vid uppsägning från arbetsgivarens sida följande uppsägningstider: sex månader för tjänsteman med mer än elt års anställning och en månad för tjänsteman med mindre än ell års anstäUning. GäUer del tjänsteman som har varit anställd hos arbetsgivaren under minst femton år eller, om han fyllt 40 år, under minst tio år, är uppsägningstiden elt år, om uppsägningen föranleds av alt förvaltningsorganisationen ändrats eller alt arbelsuppgiftema upphört. Tjänsteman kan skiljas från anställningen ulan uppsägningstid, ora han tidigare liUdelals varning eller suspenderats och äter gör sig skyldig lill fel eller försummelse eUer om han visar sig uppenbart oläraplig för fortsall anställning.

För vissa tjänstemän inom specialreglerade kommunala verksamhetsområden gäller samma bestäraraelser om anställnings upphörande som för stalstjänsteraän, se bl. a. 35-43 §§ stadgan (1965: 602) om vissa tjänslemän hos korarauner m. fl.

2.2.3 Kollektivavlalsbesläraraelser ora varse]

I privat verksamhet gäller både enligl huvudavlalet - det s. k. Sallsjöbadsavlalet - och enhgt avtalet om företagsnämnder raellan SAF och LO all arbetsgivaren vid uppsägning av arbetstagare från anstäUning som varat minst nio raånader skall lärana underrättelse härom - uppsägningsvarsel - till arbetstagarorganisationens representant på arbetsplatsen resp. tiU viss ledaraot av förelagsnärandcn senast 14 dagar före uppsägningen. Varslet skall innehåUa uppgift ora de berörda arbetslagarnas naran. Uppsägningsvarsel skaU lämnas såväl när uppsägning sker pä grund av arbetsbrist som när den sker på grand av arbetstagarens påstådda olämpUghet eller oskicklighet. Påkallas på grund

Prop. 1971:107 25

av omständighet, som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren, rainskning av arbetsstyrkan inora kortare tid än den föreskrivna varselliden, skall varsel lämnas så fort ske kan. Om arbetsgivaren eller arbetstagarorganisationens representant begär del, skall samråd dem emellan ofördröjligen äga rura rörande den tilltänkta åtgärden. Della innebär alt sararådet skall äga rum innan uppsägningen verkställts.

Varsel- och samrådsskyldighet föreUgger dock inle om avskedande äger rura på grand av sådant arbetarens förhållande sora ger arbetsgivaren rält atl häva arbetsavtalet med omedelbar verkan.

I företagsnämndsavlalen raeUan SAF och LO saral raeUan SAF och TCO fastslås alt de anställda har ell berättigat intresse av insyn i företagels aUraänna personalpolitik och i handläggningen av personalfrågor, sora berör den grapp av anstäUda de tillhör. I första hand skall detla intresse tiUgodoses genora de fortlöpande kontakterna raellan företagsledningen och företrädarna för de anställdas organisationer. Även i förelagsnämnden skall inforraation och sararåd äga rum, när det gäller de allmänna riktlinjerna för förelagets personalpolitik, t. ex.

a) principer och raeloder för rekrytering, urval och befordran,

b) allmän planering av rekrytering och utbUdning,

c) uppgörande av introduklionsprogram, och

d) principer för oraplacering eller oraskolning av äldre arbetskraft och
betingat arbetsföra saral för oraflytlning av personal i saraband raed
strakturförändringar.

Inforraation skaU vidare ora möjligt lämnas ora företagets personal-statistik avseende personalens hälsotillstånd, sjukfrånvaro, inträffade olycksfall, personalorasällning, rekryteringsläge etc.

I fråga ora nedläggande, instäUelse eller väsentlig inskränkning av förelagels drift skall sararåd äga rara inora förelagsnämnden beträffande åtgärdens inverkan på anställningsförhållandena. Om åtgärden anmäls till offentiig rayndighet skall anraälan delges näranden, som skaU hållas fortlöpande underrättad om ärendets utveckling. Dessa bestäraraelser får dock inte åberopas sora stöd för yrkande ora alt i förelagsnämnden behandla individuella faU.

Om det skulle raedföra skada för arbetsgivaren all uppenbara visst förhåUande, föreligger inte inforraations- och samrådsskyldighel enligt förelagsnämndsavlalel.

Beträffande statlig verksamhet ges i kungörelsen (1968: 104) om förelagsnämnder ra. ra. inora slatsförvaltningen (ändrad senast 1970: 203) föreskrifter ora all sararåd skall ske i företagsnärand beträffande väsentlig förändring i förra av oraorganisation, nedläggning, inställelse eller mer omfattande inskränkning av verksamheten. Sararådel skall avse åtgärdens följder för de anställda. Anmäler myndigheten sådan åtgärd till arbelsmarknadsrayndighel eller annat statiigt organ, skall näranden underrättas om anmälan och informeras om ärendets utveckling.

Prop. 1971:107 26

I förelagsnämnden skall också läranas inforraation om bl. a. principer och metoder för rekrytering och för omplacering eller omskolning av ansläUda, i den mån fortlöpande kontakter i personalfrågor raellan rayndighelen och personalorganisation inte förekoramer i annan form.

På den koraraunala sektorn har år 1968 träffats en central överenskoraraelse ora företagsnärander. Enligl överenskoraraelsen skaU sararåd i näranden äga ram när fråga uppkoraraer ora nedläggande, instäUelse sora inte är tillfällig eller väsentUg inskränkning av viss verksamhet. Vidare skall information' och samråd äga rura i näranden i fråga ora de allmänna riktiinjerna för koraraunens eller förvaltningens personalpolitik, t. ex. principer och raeloder för rekrytering eller principer för omplacering eller omskolning av bl. a. äldre arbetskraft.

Några särskUda regler om varsel finns inle i koUektivavtalen på det koraraunala orarådet.

2.2.4 Uppsägningsskyddet

Rättsregler ora obehöriga uppsägningar

I svensk rätt saknas generella lagbestäraraelser ora förbud mot obefogade uppsägningar. I privat verksamhet har sedan länge gaUl principen om arbetsgivarens fria uppsägningsrätt. I en dora från år 1932 (nr 100) förklarade sålunda arbelsdorastolen, atl sora huvudregel vid ell icke tidsbestämt anställningsförhållande gäUer, atl arbetsgivare, lika väl som arbetare, kan raed iakttagande av uppsägningslid fritt uppsäga avtalet ulan angivande av skäl. I en senare dora (1967 nr 17) konstaterade dorastolen, att dessa uttalanden allljäral ägde giltighet.

I båda de nu näranda doraarna erinrade arbetsdomstolen om all arbetsgivaren inte kan begagna uppsägningsrälten för ell syfte sora strider mol lag och goda seder. För denna inskränkning i den fria uppsägningsrälten har emellertid dorastolen i sin rättstillämpning dragit snäva gränser. Sålunda har del förhållandet i och för sig, atl en arbetstagares skiljande från anstäUningen framstått sora obUligt, inle ansetts utgöra hinder för uppsägning.

Den fria uppsägningsrälten har begränsats genora följande lagar.

Enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt (ändrad senast 1965: 277) är en rättshandling ogiltig om den innefattar en kränkning av föreningsrätten. En uppsägning utgör föreningsrätlskränkning, om den har vidtagits på gmnd av all arbetslagaren är medlera i en fackförening eUer har ulnyttjat medleraskap i fackförening eller verkat för fackförening eller för bildande av fackförening.

Lagen (1939: 727) ora förbud raot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. ra. (ändrad senast 1966: 421) innebär, atl arbetstagare i princip inle får skiljas från sin anställning på den grund alt han har alt fullgöra värnpUktsljänslgöring. Motsvarande

Prop. 1971:107 27

gäUer i fråga om reservofficerare och den som inom krigsraakten tjänstgör enligl visst frivilUgl åtagande.

Lagen (1945: 844) ora förbud raot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap ra. ra. innehåller ell generellt förbud raot alt avskeda arbetstagare därför alt arbetslagaren har slutit trolovning eller ingått äktenskap. Därutöver gäller all kvinnlig arbetstagare, sora sedan minst etl år har stadigvarande anställning hos arbetsgivaren, inte får avskedas på den grund alt hon har föll barn eller bUvil havande eUer därför all hon i saraband raed havandeskap eller barnsbörd har avhållit sig från att arbeta under skälig tid, högst sex månader.

Arbetarskyddslagen (1949: 1, ändrad senast 1970: 694) innehåller bestämraelser om alt arbetstagare sora har utsetts till skyddsombud inte fär skiljas från anstäUningen på denna grund eUer raed anledning av sin verksarahet sora skyddsorabud.

Vid överträdelse av de här återgivna lagbesläraraelserna är arbetsgivaren skyldig alt ersätta uppkoraraen skada, varvid även ideell skada är ersältningsgUl. Uppsägningen kan förklaras ogiltig. Arbetsdomstolen har i sådana fall förpliktat arbetsgivare alt la tillbaka arbetslagaren i anställningen. Så har skell även i mål där dorastolen har funnit uppsägningen strida raot lag och goda seder.

För stalstjänsteraän gäller enligt 30 § andra stycket slatsljänsleraannalagen all uppsägning får ske bara ora tjänsteraannen har visat bristande lämplighet för tjänsten eller ora det finns anledning atl dra in tjänsten eUer orai uppsägningen av annat skäl är påkallad från allmän synpunkt.

Enligl 30 § Iredje styckel kan arbetstagarförening begära överläggningar, när tjänsteman som tillhör föreningen har sagts upp. Begärs överläggningar, får tjänstemannen inte skiljas från tjänsten förrän överläggningen har ägt ram, även ora uppsägningstiden har gäll ul.

Beslut ora uppsägning av stalstjänsleman får inle verkställas förrän beslutet har vunnit laga krafl. Besvär raot beslut om uppsägning prövas i sista hand av regeringsrätten.

För vissa komraunalljänsleraän gäller enligl stadgan ora vissa tjänstemän hos korarauner ra. fl. sarama begränsning av uppsägningsrälten som för stalstjänsleman.

Kollektivavtalsbeslämmelser ora obehöriga uppsägningar

För stora delar av den privata arbetsmarknaden gäller enligl avtal etl visst skydd mol uppsägning ulan saklig grund. Det stora flertalet av de till SAF resp. LO anslutna förbunden är bundna av det mellan SAF och LO träffade huvudavlalet sora innehåller bestämmelser om uppsägning av enskilda arbetare.

Prop. 1971:107 28

Har arbetsgivare på grund av enskild arbetares förhållande uppsagt denne och uppstår till följd därav tvist, äger arbetarparlen enligl bestämmelse i huvudavlalet hänskjuta frägan till avgörande inför den s. k. arbelsraarknadsnäranden, ora arbetaren har en sararaanhängande anställningslid ora rainst nio månader vid förelaget öch har uppnått 18 års ålder. Även enskild arbetare kan enligl rättspraxis begära arbets-raarknadsnärandens prövning av tvisten. Arbelsraarknadsnäranden, sora är sararaansatt av lika anlal representanter för SAF och LO och i dessa ärenden dessutora har en opartisk ordförande, skall sora skiljenämnd pröva om saklig grand har förelegal för uppsägningen. Finner nämnden att uppsägning skell utan saklig grund, kan näranden tiU-döma arbetaren skadestånd. I huvudavlalet regleras inte vad som skall anses utgöra sakUg grund för uppsägning och inle heller efler vilka grunder skadeståndet skall beräknas. Arbetsmarknadsnämnden kan inle förplikta arbetsgivare atl åleranstiilla arbetare.

Vid uppsägning av annan anledning än arbetarens förhållande kan arbetareförbundets styrelse, om tvist uppstår, hänskjuta tvisten liU arbelsraarknadsnäranden för utlåtande. Näranden fungerar då inte sora en skiljenämnd. Del finns ingen opartisk ordförande och nämndens utlåtande har endasl karaktären av en rekoraraendation. Vid bedömande av tvisten »beaktas såväl produktionens beroende av arbetskraftens duglighet och lämplighet sora arbetarnas berättigade intresse av trygghet i anställningen. I enUghet härraed skall hänsyn lagas såväl till nödvändigheten av alt förelaget i raöjligasle mån betjänas av skickliga och för dess verksamhet lärapliga arbetare sora, då valel slår raellan arbetare, vUka besitter lika skicklighet och läraplighel, lill anstäUningstidens längd ävensom till särskilt stor försörjningsplikt» (3 kap. 7 § i huvudavlalet). Enligt prolokoUsanleckning avgör arbetsgivaren ensam hur många arbetare han behöver för driftens upprätlhåUande.

Några lill LO anslutna förbund har inle antagit huvudavlalet, näraligen Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska transportarbetare-förbundet och Grafiska kartellen. Inora dessa avtalsområden råder fortfarande fri uppsägningsrätt.

Arbetsgivare som inle är anslutna lill arbetsgivarorganisation har ofta i kollektivavtal garanterat arbetstagare mer långtgående skydd för anställningen än sora följer av huvudavlalet. Del förekoramer sålunda klausuler som innebär atl uppsägning får ske bara vid bevisUg missköl-samhet eller arbetsbrist och atl den sist anstäUde skall avskedas först i händelse av arbetsbrist.

MeUan SAF och SIF, mellan SAF och SALF saral raellan SAF och Handelstjänsleraannaförbundet (HTF) gäller huvudavlal raed bestäraraelser om uppsägning av tjänslemän sora i huvudsak motsvarar de nyss redovisade bestämmelserna i huvudavlalet mellan SAF och LO. I stället för arbelsraarknadsnäranden fungerar enligt des-

Prop. 1971:107 29

sa avlal tjänsleraarknadsnämnden, arbetsledarnämnden resp. SAF-HTF-näranden.

I fråga ora statlig verksamhet gäller enligt ramavtal den 19 juni 1969 meUan SAV och Statstjänarkartellen all vid uppsägning av arbetare raed lika läraplighel skall avseende fästas vid längden av arbetares anställningstid. Om uppsägningen berör arbetare med minst tre månaders anställningstid, skall representanter för arbetarnas lokala organisation beredas liUfäUe tiU överläggning raed arbetsgivaren innan beslut ora uppsägning fallas.

Den nu angivna beslämraelsen korapletteras raed en regel ora atl man vid lokal förhandling kan överenskoraraa all partiellt arbetsföra arbetare raed begränsade raöjligheter atl få annan anstäUning skall behållas i anställningen.

För stalstjänsteraän gäUer endast de lagfästa bestämraelser sora tidigare redovisats. Några regler därutöver i koUektivavtal finns inte.

Pä den koraraunala sektorn gäller i princip all uppsägning av arbetare inle får ske raed mindre objektivt godtagbart skäl föreligger. I kollektivavtalet mellan Svenska kommunförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet finns vidare bestämmelser om alt den sora berörs av inskränkningar i arbetsstyrkan inora visst förvallnings-oraråde skaU beredas annat arbete hos koraraunen, om koraraunen finner alt del kan ske ulan olägenhet. Koraraer förflyttning inte till slånd, skall den arbetstagare sora har den kortaste saramanlagda anställningstiden hos komraunen avskedas först.

I fråga ora koraraunaltjänsleraän gäller enligt kollektivavtal (ABT 70/LABT 70) sora princip all uppsägning får ske endasl om saklig grund därtill föreligger. För vissa komraunalljänsleraän gäller som förut nämnts särskUda författningsbeslämraelser som motsvarar reglerna för stalstjänsteraän.

2.2.5 Regler ora avgångsvederlag

På grundval av överenskoraraelse meUan SAF och LO gäller för arbetare i privat verksamhet bestämmelser om koUektiv avgångsbidragsförsäkring (AGB-försäkring), varora avlal kan träffas raellan arbetsgivaren för arbetstagarnas räkning och Arbelsraarknadens försäkringsaktiebolag (AFA). Bestäraraelserna innebär i huvudsak följande.

Försäkringsskyddet inträder fr. o. ra. den dag då den enskilde arbetstagaren under fem år har varit oavbrutet anställd för att utföra avlönat arbete hos arbetsgivare raed gällande försäkring (kvalifikationstid). Skyddet kvarstår därefter under den lid arbetslagaren är anställd och utan längre tidsavbrolt utför avlönat arbete hos arbetsgivaren, dock längst

Prop. 1971:107 30

till dess arbetstagaren fyller 67 år. För arbetstagare, som arbetar inom sådan bransch där arbelslagama regelmässigt anställs för visst aktuellt tidsbegränsat arbete, inträder försäkringsskyddet den dag, då arbetslagaren under en sammanhängande tid av fem år har varit oavbrutet yr-kesverksara, förutsatt all arbetstagaren ulan längre tidsavbrolt har haft sin huvudsakUga sysselsättning förlagd tiU anstäUningar inom sådan bransch som nyss nämnts och är anställd för all ulföra avlönat arbete inom branschen. Skyddet kvarstår därefter under den lid, då arbetstagaren uppfyller nämnda kvalifikationer för skyddets inträde, dock längst tUl dess han fyUer 67 år.

Försäkringsbeloppen utgörs av avgängsbidrag med s. k. A-belopp, uppgående till 100 kr. för varje fullt anställningsår, och i förekommande fall avgångsbidrag med s. k. B-belopp, högst 6 000 kr. Till en och sarama arbetstagare kan under en feraärsperiod inle ulgå högre avgångsbidrag än elt helt A-belopp och ell helt B-belopp.

Räll liU avgångsbidrag med A-belopp föreligger när arbetstagaren mister sin anställning tiU följd av driflsmässig förändring vid det förelag där han är anställd. Dessutom skaU vid anställningens upphörande följande villkor vara uppfyllda, näraligen alt arbetstagaren till följd av den driftsraässiga förändringen har sagls upp utan eget förvåUande eller egen vilja, all han i sin anställning vid företagel i den del den faller inom den tioårsperiod som närmast föregått avskedandel har utfört huvudsakligen heltidsarbete, samt att han har fyllt 50 år eller, ora han inte har uppnått denna ålder, varit anställd så lång tid vid förelaget - eller i vissa fall inom branschen - alt hans ansläUnings- och levnadsår sammanlagda uppgår lUl minst 60 är.

Arbetstagare, som har sagls upp frän sin anställning vid företagsenhet tUlhörande viss koncern och som erbjudits och accepterat eUer skäligen bort acceptera fortsatt anställning vid företagsenhet inom koncernen, anses inle ha raist sin anställning.

För deltidsarbetande eller under säsong heltidsarbetande arbetstagare utgår reducerat A-belopp. Helt eller reducerat A-belopp kan utgå också om arbetstagare, som åtnjuter försäkringsskydd, på grund av sjukdom eller arbelsoförraäga inle längre kan stå lill arbetsmarknadens förfogande.

B-belopp utgår

a) om arbetstagaren inte har fyllt 62 år men till följd av anställningens upphörande har blivit varaktigt arbetslös och AFA efler prövning av de svårigheter som uppkorarait för arbetstagaren i saraband med arbetslösheten finner atl B-belopp bör ulgå,

b) om arbetslagaren inte har fyllt 62 år men har tillerkänts A-belopp lill följd av beslående arbetsoförmåga som förorsakals av sjukdom eller olycksfall,

Prop. 1971:107 31

c) om arbetslagaren vid anställningens upphörande har fyllt 62 men
inle 66 V2 år,

d) om arbetstagaren har fyUl 66 V2 men inte 67 år och AFA
finner alt B-belopp bör utgå efter prövning bl. a. av del avlönings-
bortfall, sora arbetstagaren frara till uppnådda 67 års ålder får vidkän
nas lill följd av anställningens upphörande.

Vidare kan B-belopp utgå lill arbetstagare, som inle har fyllt 62 år vid anställningens upphörande, ulan alt han då blivit varaktigt arbetslös ifall han vid senare tillfälle under en period av fem år därefter skulle drabbas av sådan arbetslöshet.

B-beloppels storlek varierar efter arbetstagarens ålder vid avskedandel. Det är lägst 2 500 kr. Det utgår, ora arbetslagaren inle har fyllt 50 år vid avskedandel. Del högsla B-beloppel är 6 000 kr. Det utgår ora arbetstagaren vid den tidpunkten har fyllt 62 men inle 65 år.

Om A-belopp reduceras, rainskas B-beloppel i motsvarande mån.

För tjänstemän i privat verksamhet finns ell syslem för avgångsersättning, AGE-syslemel, sora i sina huvuddrag motsvarar AGB-försäkringen. Systemet bygger på all förelagen betalar en årlig avgift lill den s. k. AGE-fonden. Systerael gäller för Ijänsteraän - dock inle vissa högre ijänsteraän - sora har uppnått 40 års ålder och varit ansläUda vid förelaget i rainst fera är. I anställningstiden inräknas eventuell anstäUning sora arbetare och anställning vid annat företag inora samraa koncern. Ora sådan tjänsteman uppsägs på grand av personalinskränkning vid förelaget, kan styrelsen för tjänstemännens trygghels-fonder, efler hänsynslagande liU tjänsleraannens raöjligheler alt få ny anstäUning, besluta all AGE-ersällning skaU betalas ul. Ora ansökan ora ersättning bifalls, innebär beslutet i regel atl visst belopp utgår senast i samband med anställningens upphörande saml ytterligare belopp vid vissa angivna tidpunkter beroende på bestyrkt fortsätt arbetslöshet. Styrelsens beslut i ersättningsfrågor kan inte överklagas.

Kungl. Maj:l har av riksdagen fåll generellt bemyndigande all besluta om ekonomiska förmåner åt personal inora statsförvaltningen i samband med omorganisation eller förflyttning av statiig rayndighet. Förraåner kan ulgå som årlig ersältning (för äldre arbetskraft) eller, om årlig ersättning inle kan komraa i fråga, sora av-skedsersältning.

På del kommunala området saknas egentiig motsvarighet till AGB-försäkringen.

2.2.6 Regler om permittering

För arbetare i privat verksamhet gäller bestäraraelserna i huvudavlalet raellan SAF och LO om varsel vid permittering

Prop. 1971:107 32

motsvarande de förat redovisade reglema ora varsel vid uppsägning. Permilleringsfråga kan också hänskjutas till arbetsmarknadsnämnden, som kan ge rekoraraendationer liU lösning av tvisten. Varsel- och sara-rådspUkl föreUgger eraeUertid inte vid perraitlering av arbetare i säsongarbete eUer i inlerraillent arbete eller vid korttidsperrailtering, varmed avses perraitlering för viss tid sora inte får översliga två veckor.

Är 1964 träffade SAF och LO en överenskoraraelse ora perraitte-ringslön som sedermera antogs av flertalet medierasförbund. Enligt överenskoraraelsen, sora har ändrats år 1969, är arbetaren berättigad till perraitleringslön under förutsättning dels all han hafl tre månaders anstäUning hos samma arbetsgivare under de senaste 24 månaderna, dels all han är anställd för alt ulföra arbete under i genorasnitl lägst 18 liraraar per vecka. Permilleringslönen, vars belopp varierar raellan olika avlalsoraråden, utgår under högst tio dagar per år. Perraitleringslön utgår endasl för dagar som infaUer under den s. k. karensliden, dvs. den väntetid under vilken ersältning inle utgår från erkänd arbetslöshetskassa.

För tjänstemän i privat verksamhet finns inle några särskilda bestämmelser om perraitlering eller perraitleringslön, vilket hänger sararaan raed alt tjänstemannaorganisationerna i princip motsätter sig perraitlering.

För arbetare i statlig tjänst finns en överenskoraraelse om perraitleringslön sora i huvudsak raotsvarar överenskoraraelsen i äranel meUan SAF och LO. För slatsljänslemän saknas regler ora permittering eUer perraitleringslön. Även på del k o ra ra u n a I a orarådet saknas i huvudsak bestämmelser i dessa frågor.

2.2.7 Regler om åleranslällning ra. ra.

För arbetsgivare sora är anslutna till arbetsgivarorganisation gäller enligt kollektivavlalsbesläraraelser principen atl arbetsgivaren ensam beslutar om anstäUning av arbetskraft. I huvudavtalet mellan SAF och LO finns emellertid en bestäraraelse ora återinlagning av arbetare i privat verksarahet sora har entiedigals eller perraillerats på grund av arbetsbrist. Har arbetaren varit varselberältigad och uppkoraraer fråga ora anställning eUer återinlagning av arbetskraft av raotsvarande slag inom fyra raånader från avskedandet eUer perrailteringen, skaU arbetsgivaren i förväg underrätta arbelarsidans varselombud om saken. Underrättelsen skall innehålla uppgifter om vilka arbetare arbetsgivaren för sin del vill anställa eller ålerinla. Om arbetsgivaren eller varselombudel begär del, skall samråd äga rum ofördröjligen och före åtgärdens vidtagande. Uppslår tvist kan styrelsen i arbetarförbundet begära, all arbetsmarknadsnämnden prövar tvisten. Nämnden kan avge rekomraendationer i ärendet.

Prop. 1971:107 33

För tjänstemän i privat verksamhet saknas regler om räll liU åleranslällning.

Enligt kolleklivavlalsbeslämraelse gäUer i huvudsak för anställning av arbetare i statlig tjänst att företräde bör i raån av lika läraplighel ges sådan arbetare sora förut har entiedigals till följd av arbetsbrist och som under den senaste Ivåårsperioden har haft minst älta månaders anstäUning vid arbetsplatsen. Om flera förut anställda arbetare söker arbete, bör därvid den inbördes ordningen mellan dem vid lika läraplighel bestämmas med hänsyn till anstäUningstidens längd.

För statstjänstemän finns inga centralt utfärdade bestämmelser om rätt till åleranslällning. På Svenska kommunförbundels avtalsom-de gäller enligt kollektivavtal all vid anställning av arbetare i kommunal tjänst i mån av lika duglighet och lämplighet företräde lämnas den sora under de senaste två åren i anställning hos koraraunen enligt sararaa kollektivavtal har fullgjort arbete sararaanlagt minst 70 dagar. I konkurrens mellan flera företrädesberättigade ges vid i övrigl lika förutsättningar företräde ål den sora har den längsta saramanlagda anställningstiden hos koraraunen. Företrädesrätten gäller inte arbetstagare sora slutar på egen begäran.

Även på Svenska landslUigsförbundets avtalsoraråde finns bestäraraelser om företrädesrätt liU anstäUning för den som är anställd hos landstingskoramun i fråga eller hos annan landstingskommun eller sora har varit anställd hos den landstingskomraun sora kungjort anställningen till ansökan ledig. För kommunalljänsleraän saknas särskilda bestäraraelser om rätt till åleranslällning.

2.2.8 Utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. m.

Som förut nämnts tillkallades i december 1969 sakkunniga raed uppdrag alt utreda bl. a. frågor ora ökad anställningstrygghet.

I direktiven redovisas inledningsvis rådande förhållanden och gällande författnings- och avtalsbestämmelser på området. Därefter frarahålls som angelägel all en allsidig undersökning görs av anställningstryggheten raed tonvikten lagd på frågan, om det stöd som utgår till äldre arbetskraft vid arbetslöshet behöver kompletteras raed lagstadgad trygghet i anställning. Undersökningarna bör inte begränsas liU den äldre arbetskraften utan omfatta hela arbetsmarknaden. På grundval av undersökningsresultaten bör de sakkunniga bedöma i vilken mån anställningstryggheten behöver ökas genom lagstiftning och hur en sådan lagstiftning lämpligen bör utformas.

Vid övervägandel om ökad anställningstrygghet träder enligt direktiven uppsägningstidernas längd i förgranden. Denna fråga inrymmer en rad problem av generell räckvidd, t. ex. betydelsen av levnadsålder och anställningstid. I fråga ora anstäUningstider uppkoraraer särskUda svå-

3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

Prop. 1971:107 34

righeter vid byle av anställning och i branscher med speciella anställningsförhållanden. AGB-försäkringens regler i dessa frågor kan tjäna som utgångspunkt för en bedömning. Lagstadgade långa uppsägningstiders inverkan på arbetskraftens rörlighet måste också uppmärksara-mas.

TiU frågor som även vid en reform raed sikte främst på äldre arbetskraft fordrar generella överväganden hör enligt direktiven också spörsmålet, om uppsägningstiderna bör vara kortare för den anställde än för arbetsgivaren. Vidare framhålls sambandet mellan uppsägning å ena och permittering å andra sidan. Permittering bör inle kunna tillgripas när det står klart all den anställde inle inom överskådlig lid kan beredas arbete på nytt hos arbetsgivaren. Ell anställningsskydd i form av lagstadgade uppsägningslider raåste därför innehåUa garantier för alt skyddet inte blir illusoriskt till följd av atl perraitlering används felaktigt. En ytterligare fråga av allmän betydelse är hur förlängda uppsägningslider skall samordnas raed gällande varselöverenskommelser.

Huvudsyftet med uppsägningslid i allmänhet är atl bereda arbetslagaren rådrura all raed bibehåUen inkomst skaffa ny anstäUning, sägs del vidare i direktiven. Ell särskUl syfte med långa uppsägningstider är emellertid all öka tryggheten i synnerhet för äldre arbetstagare i den anställning de innehar. De sakkunniga bör pröva om lagbeslämda långa uppsägningslider är tillräckligt för att nå detla särskilda syfte eller ora det därutöver behövs någon form av avgångsersättning, sora lill skiUnad mol lön under uppsägningslid inle förenas med skyldighet all slå liU arbetsgivarens förfogande.

Del påpekas också alt ett skydd av della slag till förraån för viss åldersgrupp kan vara ägnat att minska anställningstryggheten därför all arbetstagare just på grund av skyddsbestämmelserna riskerar all bli avskedade innan de fyller förutsätlningarna all få skyddet. Om elt särskilt skydd i denna form anses lämpligl, bör de sakkunniga därför undersöka i vad mån den angivna olägenheten kan minskas t. ex. genora en ordning där uppsägningstiderna förlängs och avgångsersättningarna ökas stegvis under flera år.

Lång uppsägningstid och lagfäst avgångsersättning enbart för äldre anställda kan öka deras svårigheter atl få ny anställning ora de trots allt avskedas. Denna nackdel raed ell specieUt skydd för de äldre kan delvis rainskas genora krav på viss anställningstid på den nya arbetsplatsen sora förutsättning för de gynnsamma bestämraelsernas tillämpning. Ell sådani krav innebär å andra sidan atl den anställde under denna tid inte får det i och för sig önskvärda skyddet. Sannolikt är det lämpligl alt utforma lagbestäraraelser ora uppsägningstid sora elt allraänl minimiskydd som kan förbättras genora avlal. Med en sådan lösning blir del raöjligt för arbetstagargrapper all behålla eUer tillvinna sig längre uppsägningslider än de lagstadgade.

Prop. 1971:107 35

Om anställningstryggheten ökas genom förlängda uppsägningstider och i synnerhet ora därtill läggs etl särskilt skydd i form av avgångser-sällning, blir d;l enligl direktiven ofrånkomligt alt undersöka, ora det ökade skyddet skaU beredas den anställde också i de faU då uppsägningen har sin grund i hans personliga förhållanden. De sakkunniga bör därför tiU aUsidig prövning ta upp också frägan om skyddet mot obefogad uppsägning saml överväga behovet att lagreglera uppsägningsgrunderna och de rättsliga följderna av obefogad uppsägning. Utgångspunkt för övervägandena bör vara all principen om arbetsgivares rätt all ulan skäl avskeda arbetstagare skall ersättas med en huvudregel om skydd mol sakligt ogrundade uppsägningar.

Om de sakkunniga skulle finna all en dellösning av frågan ora de äldres anställningstrygghet är raöjlig och läraplig, bör de raed förtur behandla och lärana förslag lill en sådan lösning.

De sakkunniga har vidare i uppdrag atl överväga reglerna om arbetsdomstolens behörighet och därvid undersöka bl. a. om tvister i arbels-rältsliga frågor, som rör oorganiserade arbetstagare, kan i någon form överföras från allmän domstol liU arbetsdomstolen.

De sakkunniga väntas slutföra sill uppdrag under år 1972.

2.3 Samhällsåtgärder för den äldre arbetskraftens sysselsättning 2.3.1 Inledning

Vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder är inriktade specieUt på att lösa sysselsättningsproblemen för arbetstagare med särskUl utsatt läge på arbetsmarknaden, bl. a. äldre arbetstagare. Samtidigt står hela det arbetsraarknadspoliliska ålgärdssyslerael till de äldres förfogande.

Av stor betydelse för möjligheterna alt effektivt vidta arbetsraarknadspoliliska ålgärder är del syslera med varsel vid personalinskränkningar som grundas på överenskomraelser raellan AMS och olika arbelsmarknadsparter. Samhällsåtgärder för den äldre arbetskraftens sysselsättning aktualiseras emeUertid i betydande omfattning vid sidan av varselfallen. De åtgärder som sarahället vidtar för de äldre på arbelsraarknaden går i huvudsak ul på all på olika sätt skapa sysselsättning åt äldre i sarahällelig regi, all genora bidrag eller utbildning stimulera till anställning av äldre på den öppna arbetsmarknaden saral all sprida inforraation ora äldreprobleraen och genora samverkan med bl. a. arbetsgivare förbättra sysselsättningsmöjligheterna för de äldre. Vidare har, sora elt led i strävandena all förbättra de äldres situation, försörjningsskyddel vid arbetslöshet förbättrats för dera och deras raöjligheler atl få förtidspension vidgats.

Prop. 1971:107 36

2.3.2 Varsel tiU arbetsmarknadsverket vid personalinskränkningar

På den privata arbetsmarknaden träffades år 1952 en överenskommelse mellan AMS samt bl. a. SAF och Sveriges industriförbund ora varsel vid driflinskränkningar och driflnedläggelser berörande rainst tio arbetstagare. År 1968 träffades en ny varselöverenskomraelse meUan AMS samt SAF, Sveriges industriförbund, LO och TCO. Den har biträtts av åtskUliga andra arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Enligt 1968 års överenskommelse skaU arbetsgivare som fattar beslut om sådan driftförändring att den medför uppsägning eller perraitlering, inbegripet permittering av säsongarbelare, av minst fera anställda varsla arbetsmarknadsverket om åtgärden så snart det kan ske. Varsel behöver emellertid inte lämnas, ora ansläUningarna är lidsbestämda eUer har tillfällig karaktär. Är del fråga om uppsägning eller om permUtering för längre lid än två veckor, skaU varslet lämnas minst två raånader innan åtgärden sätts i kraft. Ora uppsägningar gäller fler än 50 anställda, skaU varsel lämnas tre månader innan uppsägningarna träder i verkstälUghet. Om driftsenhet raed fler än 100 ansläUda skall läggas ned, skall varsel läranas minst fyra månader innan avvecklingen börjar.

Varslet skall lämnas tUl länsarbetsnämnden i del län där den berörda driftsenheten är belägen. Ora ett omedelbart offentiiggörande kan befaras medföra påtaglig skada för företagel, får varsel lämnas lill länsarbetsdirektören personligen med anhåUan atl varslet tills vidare behandlas förtroligt. Om därigenom de nyss angivna miniraitiderna skulle underskridas och länsarbetsdirektören bedöraer all del kan raedföra avsevärda olägenheter från arbelsraarknadssynpunkt, skall frågan underställas AMS för prövning.

I samband med driflförändring kan en särskild samrådsgmpp inrättas. Gruppen är sararaansatt av företrädare för näranden, arbetsgivaren, de anställda och koramunen. Den har att följa omställningen och atl lärana förslag till ålgärder som skall underlätta arbetsförmedlingens arbete. I samrådsgruppens uppgifter ingår bl. a. all behandla möjligheterna till oraplacering för äldre.

För statliga myndigheter gäUer enligt Kungl. Maj:ts cirkulär (1969: 706) om anmälan av personalinskränkning och personal-antagnmg ra. ra. alt myndighet skall tiU länsarbetsnämnden anmäla planerad eller beslutad uppsägning på gmnd av personalinskränkning, om uppsägningen omfattar minst fem anstäUda på sararaa ort. När del är möjligt, skaU myndigheten lämna sådan anmälan senast två månader innan uppsägningen är avsedd alt träda i krafl, ora åtgärden avser mindre än 50 ansläUda. Motsvarande varsellid är tre månader, om åtgärden avser 50-100 anställda och rainst fyra månader, ora fler än 100 anställda berörs.

Den nedan intagna tabellen visar i vilken utsträckning varsel har lämnats åren 1965-1970. Vid studiet av tabeUen bör observeras all bl. a. oorganiserade arbetsgivare inle omfattas av överenskoraraelsen. Vidare brukar personalinskränkningar beträffande arbetare inora bl. a. byggnadssektorn med hänsyn till den speciella karaktären på anställningsförhållandena där inle leda lill varsel.

Undersökningar som har förelagils av AMS (Meddelande från utredningsbyrån 1968: 37 och 1970: 9, slenciler) i anslulning liU AKU tyder på alt de arbetstagare som åren 1967 och 1968 på grund av driftinskränkningar eller drif Inedläggningar är avsevärt fler än de som enligt tabellen de åren berördes av varsel. I undersökningarna beräknas alt ca 4,2 milj. personer år 1967 och 4,3 milj. personer år 1968 har haft förvärvsarbete minst en vecka. Del beräknas vidare all av dessa personer har omkring 573 000 resp. 567 000 de båda åren av olika anledningar slutat minst ell stadigvarande förvärvsarbete. Av dessa personer slutade 151 400 resp. 129 000 förvärvsarbetet på grand av driflinskränkningar. Begreppet driflinskränkning orafattar i del sararaanhangel nedläggningar och personalinskränkningar som normall tillhör produk-tionsforraen. Vidare lorde talen 151400 och 129 000 orafatta säsongarbelare inom bl. a. jordbruk och skogsbruk. Inom näringsgrenarna gruvor och tillverkningsindustri, där säsongvariationerna torde ha järaförelsevis ringa orafallning, slutade de båda åren 52 000 resp. 36 900 personer stadigvarande anställningar på grund av driftinskränkningar.

Enligt arbelsraarknadsmyndighelernas erfarenheter lämnas i regel varsel av de företag för vilka varselöverenskommelsen gäller. Däremot underskrids varselliderna i betydande utsträckning.

2.3.3 Vissa sysselsättningsskapande ålgärder

Inora arbetsvärden bereds sysselsättning åt svårplacerad arbetskraft i skyddade verksläder. I verkstäderna får de där sysselsatta arbeta under förhållanden som är specielll tillrältalagda för dem. Där sysselsätts dels personer som beräknas efler viss tid kunna få placering

	Industri		Övriga områden Antal Antal		Totalt
	Antal	Antal	Övriga områden Antal Antal		Antal	Antal
	arbets	arbets-	arbets-	arbets-	arbets-	arbets-
Ar	ställen	tagare	ställen	tagare	ställen	tagare
1965	164	7 407	25	1483	189	8 890
1966	529	19 653	34	1080	563	20 733
1967	586	22 039	65	2 460	651	24 499
1968	486	18 591	92	4 077	578	22 668
1969	270	9 559	50	1 362	320	10 921
1970	567	18 388	115	2 575	682	20 963

Prop. 1971:107 38

på den öppna marknaden, dels personer raed så framträdande handikapp att de inle kan beräknas få annan placering än i skyddad verksamhet.

Till koraraunal eller enskUd verksarahet på arbetsvärdens område utgår statsbidrag. Enligl kungörelsen (1966: 370) om statsbidrag lill verksläder inora arbetsvärden (ändrad senast 1970: 116) läranas statsbidrag för anordnande eller drift av bl. a. verkstad för skyddad sysselsättning av handikappade. Sora vUlkor för bidrag gäller bl. a. atl platserna slår tiU den offentliga arbetsförmedlingens förfogande.

Antalet personer som sysselsätts i skyddade verkstäder har ökat starkt under senare år. I september 1965 sysselsattes ca 4 900 personer. Antalet hade stigit liU 10 264 i septeraber 1970. De flesta av dera som sysselsätts i skyddade verksläder tillhör de äldre åldersgrupperna. Vid utgången av år 1969 var närmare 60 % av arbetslagarna där 45 år eller äldre.

Slalligl eller koraraunalt arkivarbete anvisas arbetslös genora det arbelsförraedlingskontor där han är anraäld. Arkivarbetena beslår i arbete raed ordnande av arkiv, vissa allraänna kontors- eller expedi-lionsvaktgöroraål, karllagnings-, trycknings- eller bokbinderiarbelen. Del förekomraer också atl vetenskapliga arbeten utförs sora arkivarbete. Personlig tjänst kan inrättas hos statlig myndighet eller institution för arkivarbelare som har arbetat där i minst fem år.

Arkivarbetsverksaraheten har ökat väsentligt under de senaste åren. I början av 1960-talel sysselsattes i raedellal per raånad omkring 1 500 personer i arkivarbete. Antalet arkivarbelare hade vid utgången av juni månad åren 1968-1970 stigit tiU 4 900, 6 600 resp. 8 400 personer. I oktober 1970 hade antalet ökat liU ca 8 800.

Enligt en av inrikesdepartementet företagen undersökning var närmare 55 % av de vid utgången av år 1969 ca 7 000 arkivarbetama 55 år eller däröver.

I 1971 års stalsverksproposilion (bil. 13 s. 66) uttalas all den snabba ökningen av antalet arkivarbelare liksom utvecklingen av andelen äldre bland dem som sysselsätts i beredskapsarbete tydligt återspeglar den äldre arbetskraftens problem på arbelsraarknaden. Personalen inom arbetsförmedlingen föreslås bli förstärkt bl. a. för alt man skall kunna ägna särskild uppmärksamhet åt arkivarbetarnas möjligheter till placering i enskild eller offentlig tjänst.

För äldre arbetskraft har beredskapsarbetena stor betydelse. Beredskapsarbeten utförs dels sora allraänna arbeten, sora syftar till att snabbt och på kort sikt skapa ökad sysselsättning främst bland säsong- eUer konjunklurarbelslösa, dels som särskilda arbeten för alt ge arbete åt personer sora av olika skäl är svårplacerade på den öppna arbelsraarknaden. Beredskapsarbete anvisas ål arbetslös genora det arbelsförraedlingskontor där han är anraäld. Vid beredskapsarbete tUl-lämpas lönerna på den öppna marknaden.

Prop. 1971:107 39

Beredskapsarbeten utförs för statens, för komrauns eller landstingskommuns eller för enskilds räkning. Till koraraunalt eller enskilt beredskapsarbete kan statsbidrag utgå.

Vid de särskUda beredskapsarbetena sysselsätts bl. a. äldre, lokall bundna arbetslösa. Personer tUlhörande denna kategori utgör emellertid även en betydande del av dem som sysselsätts i allraänna beredskapsarbeten. I railten av noveraber 1970 sysselsattes närraare 11 000 personer i särskUda beredskapsarbeten och ca 2 400 personer i allmänna beredskapsarbeten. Av dessa ca 13 400 personer beräknas nära hälften höra till gruppen äldre lokalt bunden arbetskraft.

2.3.4 Vissa sysselsättningsstimulerande åtgärder

Den s. k. halvskyddade sysselsättningen har till uppgift att ge de personer möjlighet till produktivt arbete vilkas arbetsförmåga är nedsatt på grand av handikapp och sora därför inle kan få eller behålla anställning på öppna arbelsraarknaden.

Den halvskyddade sysselsättningen utgör ell altemativ lill olika former av skyddad verksamhet. De arbetstagare som placeras i halvskyddad verksamhet har i regel högre arbetsförmåga än de som arbetar vid t. ex. skyddade verksläder. För de arbetstagare vid skyddade verkstäder, vilkas arbetsförmåga utvecklas gynnsamt, komraer i vissa fall omplacering liU anställning i halvskyddat arbete i fråga.

Genom beslut den 29 maj 1969 har Kungl. Maj:l meddelat föreskrifter ora särskilt statsbidrag till försöksvis bedriven halvskyddad sysselsättning. Bidrag kan ulgå lill enskUt förelag saral koraraunal eller lands-lingskomraunal rayndighel eller inrättning. Bidraget utgör fr. o. ra. budgetåret 1971/72 3 000 kr. per halvår och plats i halvskyddad sysselsättning. Förulsällning för alt bidrag skall ulgå är bl. a. att halvskyddad plats tillkommer efter samråd med den fackliga organisationen på arbetsplatsen, att arbetslagaren får avtalsenliga löne- och andra förmåner saral atl halvskyddad arbetsplats för nyanställd står tiU arbelsförraedlingens förfogande.

Handikappad, ensamsläUd kvmna eller medelålders eller äldre arbetstagare som inle har kunnat få lämpligt arbete på den öppna arbetsmarknaden kan få näringshjälp för startande av eget förelag. Näringshjälpen utgår till kostnader för all anskaffa arbetsmaskiner eller verktyg samt till andra kostnader för att börja verksamhet sora egen företagare. Näringshjälpen utgår med högst 15 000 kr. och läranas sora bidrag eller räntefritt län. I vissa fall kan till handikappad sora börjar verksarahet sora egen företagare härutöver utgå lån raed högst 30 000 kr. Om synnerliga skäl föreligger kan näringshjälp utgå lill handikappad för alt forlsälla rörelse som egen företagare.

Bestämraelser om företagsutbildning har raeddelals i brev

Prop. 1971:107 40

den 25 maj 1967 lill AMS. Bidrag kan ulgå till förelag som förbinder sig all för nyanställning ulbUda arbetstagare som har fyllt 50 år och som bedöms ha ett inle ringa anlal återstående år i förvärvslivet och inle kan få stadigvarande arbete utan sådan utbildning. Förutsättning för bidrag är vidare all utbildningen sker efter plan som har fastställts av AMS eller länsarbetsnäranden och alt hänvisning lill utbildningen sker genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Bidraget tillfaller förelaget. Del bestäras liU visst belopp per lirame och kan utgå under högst sex månader. Under utbildningstiden skaU företaget utge avtalsenliga förmåner liU den anställde. Även för utbildning av nyanställd personal med svårare handikapp kan raotsvarande bidrag ulgå. Om särskilda skäl föreligger kan bidrag ulgå för utbildning av den som har ådragit sig handUcappet under anställning hos företaget.

Stora grupper äldre personer genomgår arbetsmarknadsutbildning. Allmänt gäller enligt stalsmaklemas beslut all AMS får bereda omskolning och annan yrkesutbildning åt personer sora är eller löper risk att bli arbetslösa eller är svårplacerade på arbelsraarknaden och för vilka utbildningen bedöras vara ägnad raedföra stadigvarande arbete som inle kan komraa till slånd ulan utbildningen.

En betydande del av ulbUdningsvolyraen utgörs av kurser sora ordnas av skolöverstyrelsen. Vidare är en stor del av arbetsmarknadsutbildningen förlagd tiU del reguljära utbUdningsväsendet. I övrigt bereds utbildning i huvudsak genom korrespondenskurser och genom kurser i bildningsförbundens regi.

Den som deltar i yrkesutbildning enligt kungörelsen (1945:445) angående yrkesutbildningskurser för arbetslösa (ändrad senast 1957: 129) eller som av sysselsältningspoliliska skäl får yrkesutbildning i annan ordning kan enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368, omtryckt 1968: 246, ändrad senast 1970: 182) få utbildningsbidrag. Sora förulsällning för bidrag gäUer bl. a. att vederbörande är eller löper risk alt bli arbetslös samt all utbildningen är planerad i samråd med arbetsförraedlingen och kan antas vara ägnad att medföra stadigvarande arbete sora inte kan koraraa lill slånd ulan utbildningen.

Till äldre arbetstagare kan utbildningsbidrag utgå, ora han utbildas för nya arbetsuppgifter i provanstäUning sora han har fått genom den offentliga arbetsförraedlingen. I regel tiUärapas en åldersgräns på lägst 45 år för möjligheten atl koraraa i åtnjutande av bidrag lill provanställning.

Arbelsraarknadsutbildningen har numera betydande omfallning. Under budgetåret 1959/60 deUog ca 11 000 personer i utbildning. Antalet var ca 98 000 under budgetåret 1969/70. Andelen äldre personer i arbetsmarknadsutbUdning framgår av följande uppställning över dem som påbörjat arbetsmarknadsutbildning under nedan angivna lidryrader.

Prop. 1971:107 41

Tidrymd

Alla deltagare

antal

därav 45-antal

-54 år

därav 55 år eller däröver

antal %

Första halvåret 1969 Andra » » Första » 1970

31 656 36 541 34 915

5 243

5 179

6 297

16,6 14,2 18,0

1 931 6,1

1 958 5,4

2 269 6,5

2.3.5 Verksamhet med s. k. anpassningslag och samarbete med företag m. ra.

Är 1965 inrättades på initiativ av länsarbetsnäranden i Norrbottens län en s. k. arbetsrehabilileringsgrapp vid Norrbottens Jernverk i Luleå. Motivet var atl det visade sig föreligga allt större svårigheter för äldre och handikappade atl behåUa sina arbeten eUer få nya anställningar.

Rehabiliteringsgrappen beslår av representanter för arbetsförraedlingen, försäkringskassan saml företagets personalavdelning. Förelagsläkaren ingår också i gruppen. Dess uppgift är huvudsakligen all överväga ålgärder för anställda som av olika anledningar inte kan arbeta på sina tidigare platser inom företagel.

Sedan våren 1970 har länsarbetsnämnden i Västernorrlands län bedrivit försöksverksarahet med s. k. anpassningslag inom företag.

Etl anpassningslag beslår av företrädare för företagel, för den fackliga organisationen och för länsarbetsnämnden. Laget skall kontinuerligt bevaka frågor rörande anställningstryggheten för arbetskraften i företaget. Laget medverkar lill alt företaget kan behåUa och rätt utnyttja sin arbetskraft så atl avskedanden så långt raöjligt förebyggs.

Förutsättningen för arbelsförraedlingens raedverkan är all företagel förbinder sig att inle avskeda någon anställd förrän anpassningslaget har avgetl yttrande i ärendet och dessförinnan hafl skälig tid all utreda länkbara lösningar inom företagels ram. I utredningsarbetet kan anpass-' ningslaget adjungera utomstående sakkunniga, t. ex. förelagsläkare, driflstekniker och ergonoraisk expertis. Laget skall överväga raöjlighelema att utnyttja arbelsraarknadspolitiska ålgärder för alt undvika alt den anställde sägs upp. Anpassningslaget behandlar inte lönefrågor eller andra fackliga frågor.

Arbetsförmedlingen får genom sin raedverkan i anpassningslagen en mer detaljerad förtrogenhet med förelagens arbetskraflssilualion och ett raer nyanserat underlag för del sedvanliga förmedlingsarbelel. F. n. pågår verksamhet med anpassningslag inom sju företag med totalt 5 000 anställda. Arbetet är personalkrävande. Den fortsatta utvecklingen av verksamheten raed anpassningslag är avhängig av i vilken utsträckning personal kan ställas tUl förfogande.

När del gäller länsarbetsnärandernas verksarahet i övrigt för atl åstad-

Prop. 1971:107 42

komraa samarbete med företag i syfte att bereda den äldre arbetskraften sysselsättning har den på senare lid fått en delvis ny inriktning. I cirkulär den 29 raaj 1970 liU länsarbetsnäranderna har näraligen AMS frarahåUit all del av flera skäl är nödvändigt att effektivera åtgärderna för all finna anställning för bl. a. äldre. Utvecklingen gör det nödvändigt alt pröva raöjlighelema till bättre anpassning av arbetet på den öppna marknaden lill arbetstagarnas förutsättningar. Arbetsprocesser, raaskiner och arbetsplatser bör i större utsträckning än nu är faUet utformas med hänsyn härtiU. Även genom yrkesutbildning och aUmän information bör eftersträvas all förståelsen för arbetets anpassning liU arbetskraften ökar. Del är enligl cirkuläret angelägel all arbetsmarknadsverket driver en aktiv poUtik i dessa frågor. Länsarbetsnämnderna anmodas därför all la initiativ till överläggningar med bl. a. sådana arbetsgivare sora redovisar svårigheter all rekrytera personal. Genora överläggningama skaU eftersträvas alt saraarbele koraraer liU slånd meUan länsarbetsnäranden och företagel i frågan ora anordningar på arbetsplatserna för att möjliggöra anställning av svårplacerad arbetskraft. Inora raraen för detta saraarbele skall arbetsförraedlingen och företrädare för företaget och fackklubbarna inora förelaget undersöka raöjlighelema alt göra konkreta förändringar i detta syfte. Olika bidrag kan i della sararaanhang diskuteras. Samarbetet skall enligt cirkuläret gälla i första hand nyrekrylerad personal. Åtgärder beträffande redan anställda kan emellerlid också aktualiseras.

I årets stalsverksproposilion (bU. 13 s. 50) frarahålls med hänvisning till uttalandena i cirkuläret alt länsarbetsnämndernas kontakter med företagen bör ha formen av försöksverksamhet. Del föreslås alt arbetsmarknadsverket får personalförstärkning för raedverkan vid kontakter raed företagen.

2.3.6 Vissa övriga samhällsåtgärder för äldre arbetskraft

Genora den reforra sora trädde i kraft den 1 juli 1968 fick äldre arbetstagare etl icke tidsbegränsat försörjningsskydd vid arbetslöshet (prop. 1968:29 och 30, SU 1968:64, 2LU 1968:27, rskr 1968: 171 och 172). Försörjningsskyddet innebär all äldre arbetslöshetsförsäkrade arbetslösa får dagpenning från arbetslöshetskassorna under förlängd ersällningslid utöver den lid under vUken dagpenning enligt annars gällande bestämraelser utgår, s. k. förlängd kassaersätlning. Efler den förlängda ersällningstiden utger staten kontant slöd i förra av omslällningsbidrag. Oförsäkrade arbetslösa kan få oraslällnings-bidrag efler en karenstid. Bestäraraelserna innebär i huvudsak följande.

För sådan försäkrad i erkänd arbetslöshetskassa som har fyllt 60 år utgår dagpenning under en förlängd ersättningstid av 300 dagar med viss avräkning för det fall ersättning redan har utgått under två på

Prop. 1971:107 43

varandra följande försäkringsår. Förutsättningarna för atl den förlängda ersättningen skaU ulgå är bl. a. alt den försäkrade står lill ar-, belsmarknadens förfogande, dvs. är arbetsför, beredd att äta sig arbete och även i övrigl är oförhindrad all göra det.

I vissa fall kan dagpenning under förlängd ersällningslid ulgå redan vid 55 ärs ålder. Del gäUer om arbetslösheten är en oraedelbar följd av nedläggning av eller bestående ändring i driften vid förelag där den försäkrade var anställd. Ora han var egen företagare, krävs all han har nödgals avveckla sin rörelse sora en oraedelbar följd av orafaltande eller genomgripande förändring av näringslivet i hans bransch eller orten.

Statiigt omstäUningsbidrag (101-111 §§ arbelsraarknadskungörelsen) utgår tiU medlem i erkänd arbetslöshetskassa som har uppburit förlängd kassaersätlning men inte längre kan få dagpenning från kassan. Till oförsäkrad arbetslös utgår omslällningsbidrag ora han fyller rainst 60 är under kalenderåret och i rainst 24 månader under de tre åren närmast före arbetslöshetens inträde haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning eller genom sedermera avvecklad verksamhet sora egen företagare. Bidrag kan utgå till den sora har fyllt 55 år i motsvarande faU som dagpenning under förlängd ersällningslid liU försäkrad. Även för åtnjutande av omslällningsbidrag krävs atl den arbetslöse slår till arbetsmarknadens förfogande. Omslällningsbidragel utgår med högst 800 kr. i månaden.

För lid då arbetslös inte kan få dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller statiigt omställningsbidrag kan kommunalt kontantunderstöd utges till honom. Även för sådani slöd krävs all vederbörande skall stå till arbetsmarknadens förfogande.

Antalet personer som uppbar omslällningsbidrag i genomsnitt per raånad under nedan angivna lider fraragår av följande tablå:

Tid Antal personer

1968 (juli-dec.) 605

1969__________ (hela året) 2 215
______________ 1970 (hela året)_____________________ 3 782

Följande tablå visar det anlal personer sora vid angivna tider uppbar förlängd kassaersätlning:

Tid

Antal personer 55—59 år

60—66 år

Jan. 1969 Juni 1969 Mars 1970 Nov. 1970

126 202 112 185

1 775

2 524
1 716
1 859

Genom ändringar (1970: 186) i lagen (1962: 381) om allmän försäk-

Prop. 1971:107 44

ring har möjligheterna fr. o. ra. den 1 juU 1970 särskUl för äldre förvärvsarbetande all få förtidspension vidgats.

EnUgt 7 kap. 1 § och 13 kap. 1 § lagen ora allmän försäkring gäUer som fömtsättning för förtidspension från folk- och tilläggspensioneringen att den försäkrades arbetsförraäga på grund av sjukdora eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförraägan nedgått med minst hälften och att nedsättningen kan anses varaktig. I fråga om förmåner från tilläggspensionering gäller dock som allmänt villkor att den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före del år varander pensionsfallel inträffat.

Vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall enligt 7 kap. 3 § lagen om aUmän försäkring beaktas den försäkrades förraäga alt vid den aktuella nedsättningen av prestationsförmågan bereda sig inkomst genom sådani arbete sora raotsvarar hans krafter och färdigheter och sora riraligen kan begäras av honora med hänsyn lill hans utbildning och tidigare verksamhet saml ålder m. fl. omständigheter. I fråga om äldre försäkrad skall bedömningen främst avse hans förmåga och möjlighet att bereda sig fortsall inkomst genom sådant arbete som han tidigare har utfört eller genom annat för honom tillgängligt lämpligt arbete.

De nya bestämmelserna innebär all invalidilelsbegreppel inom förtidspensioneringen i princip aUtjämt bygger på en arbelsinvalidUet på medicinska grunder (prop. 1970: 66 s. 69). Del medicinska kravet på nedsättning i arbetsförmågan har emellerlid särskilt i fråga om äldre förvärvsarbetande mjukals upp genom de nya bestämmelserna och större hänsyn än förut las till svårigheterna alt på grand av lägel på arbetsmarknaden bereda de äldre lämpUgl arbete. Som äldre förvärvsarbetande räknas enligt departementschefen (prop. 1970: 66 s. 60) personer som har fyllt 63 år. Den gränsen skall närmast anses utgöra en riktpunkt till ledning för lillärapningen och undanlag skall kunna göras. Vidare efterges för de äldre skyldigheten att gå igenom omskolning. Dessutom avstås från kravet på försök liU arbetsplacering när arbelsraarknadsor-ganen finner en placering i raera stadigvarande arbete osannolik.

I propositionen understryks (s. 61) all de nya bestäramelserna inte får tUlämpas så atl möjligheterna för äldre att forlsälla all arbeta utesluts eller försämras.

Inom ramen för byggnadsregleringen finns raöjligheler alt vidta åtgärder för den äldre byggarbetskraftens sysselsäll-n i n g. Enligt lagen (1943: 444) ora lUlslåndslvång för byggnadsarbete fick Kungl. Maj:l förordna om byggnadsliUstånd sora viUkor för byggnadsarbetes bedrivande. I tillstånd fick stadgas bl. a. begränsning eller villkor för arbetets bedrivande eller för användande av arbetskraft. Lagen kom alt ulnylljas bl. a. för atl påverka samraansältningen av den i byggnadsarbetena använda arbetskraften. Den avlöstes av den allljäral

Prop. 1971:107 45

gäUande lagen (1963:268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete. Jämsides härmed utvecklades ett system för frivillig saraverkan i fråga om bl. a. säsonguljämning raeUan byggarbel&raarknadens parter, arbelsraarknadsmyndighelerna och kommunerna, det s. k. rekommenda-tionssyslemet.

Enligl 1 § i 1963 års lag får Kungl. Maj:l förordna all igångsältnings-liUslånd skaU inhäralas innan byggnadsarbete påbörjas. Igångsätlnings-tillstånd kan förenas med vUlkor om storleken och sammansättningen av den arbetsstyrka som vid varje tillfälle skall sysselsättas i arbetet. Om någon driver byggnadsarbete utan igångsällningslillslånd, där sådant erfordras, eUer åsidosätter villkor om arbetsstyrkan, kan AMS eUer länsarbetsnämnd för all vinna rättelse utfärda förbud vid vite alt forlsälla arbetet (5 §).

Byggarbetsnäranderna är organ för den förut näranda frivilliga samverkan. Nämndema har bl. a. att verka för jämn sysselsättning för arbetstagarna inom byggnadsindustrin, oavsett deras ålder. Det sker genom allmän information till berörda parter ora byggnadsarbetarkårens åldersfördelning och åldersgruppernas sysselsättningsläge. Vidare skaU byggarbetsnärand beakta behovet av att del i länsarbelsnärands rekommendation om påbörjandelid uttalas all härför lämpliga arbeten helt eller till viss del bör förbehållas äldre arbetskraft.

I AMS:s allmänna föreskrifter angående tillämpningen av författningen om byggnadsreglering framhålls att det i igångsättningstillstånd kan föreskrivas alt under arbetets bedrivande viss del av arbetsstyrkan skaU utgöras av äldre. Som allmän regel kan enligt AMS gälla att rainst en fjärdedel av arbetsstyrkan bör vara över 50 år. Näranden kan dock bestäraraa annan ålderssamraansältning, ora de lokala förhållandena motiverar della. Motsvarande gällde under den äldre byggnadsregleringen (se prop. 1963: 124 s. 7).

Igångsällningstillständen förenas ofta med vUlkor all viss del av arbetsstyrkan skall utgöras av äldre (AMS:s cirkulär B 9 1968 lill länsarbetsnämnderna). I cirkuläret understryks all vid rekomraendationer bör las tillvara möjligheterna all förorda all äldre arbetskraft i ökad utsträckning las i anspråk för arbete inom byggnadsverksarahelen.

3. Utiändsk rätt m. m.

I flera europeiska länder gäller lagstiftning som på oUka sätt skyddar anställda mol obefogade uppsägningar. I del följande redovisas kortfattat huvudinnehållet i den gäUande lagstiftningen härora i Finland, Norge och Västtyskland.

Frågan har också uppmärksammats av Inlernalionella arbelsorganisa-

Prop. 1971:107 46

tionen (ILO), som år 1963 avgav en rekomraendation (nr 119) i ämnet. HuvudinnehåUet i rekommendationen redovisas nedan.

Den 1 januari 1971 trädde en lag om arbetsavtal i krafl i Finland. Lagen innehåUer bl. a. regler om arbetsavtals upphörande. Enligt dessa regler får arbetsavtal som gäller tills vidare inte sägas upp av arbetsgivaren ulan särskilt vägande skäl. Som sådani skäl kan inle betraktas

1) arbetstagares sjukdom, såvida sjukdomen inte förorsakat väsentUg och varaktig nedgång i arbetstagarens arbetsförmåga,

2) arbetstagarens dellagande i strejk eller annan arbetskamp,

3) arbetstagarens poUtiska, religiösa eller andra åsikter eller hans deltagande i samhälls- eller föreningsverksamhet eller

4) tillfällig minskning i arbetet, för vilken lid arbetsgivaren bör söka ordna annat arbete.

Lagen innehåller vidare regler ora atl arbetsgivaren eller arbetslagaren i vissa kvaUficerade situationer kan säga upp arbetsavtalet utan iakttagande av annars gällande uppsägningslid.

I lagen ora arbeidervern i Norge finns vissa bestämmelser om uppsägning. Enligt dessa kan arbetsgivaren dömas att utge skadestånd, ora han ulan saklig grand säger upp en arbetstagare sora efter fyllda 20 år har varit anställd rainst två är vid företaget. Arbetsgivaren kan också åläggas att återta arbetstagaren i anställningen. Skadeståndet skall raotsvara högst hälften av årslönen. Har arbetaren varit anställd i tio år vid företaget, kan skadestånd motsvarande högst en årslön dömas ul. Har arbetaren 20 års anställningstid är maximigränsen för skadeståndet tre årslöner.

Lagen innehåUer också regler ora uppsägning på grand av sjukdora. Arbetare, sora enligl nyss angivna regler åtnjuter skydd mol uppsägning utan saklig grand, får i princip inte sägas upp på grund av sjukdom eller olycksfaU innan frånvarotiden uppgår till tre månader. Vid tio års anställning förlängs tiden tiU etl år.

Arbetstagare som fyllt 18 år och har varit anstäUd mer än sex raånader, kan enligl i Västtyskland gäUande lag inle sägas upp av arbetsgivaren utan att saklig grund föreligger. Arbetsgivaren är bevisskyldig för alt saklig grund föreligger. Även om uppsägningen föranleds av förhåUanden i företagets drift, kan uppsägningen anses ha skett utan saklig grund, nämligen om arbetsgivaren inle log vederbörlig hänsyn lill sociala förhållanden när han bestämde vilken arbetstagare som skulle avskedas.

Uppsägning utan saklig grand är ogiltig och kan föranleda alt arbetsgivaren får utge skadestånd raotsvarande lön för tiden efler uppsägningen. Om domstol finner alt den anställde inte riraligen kan fortsätta i anställningen, kan domstolen upplösa arbetsavtalet och ålägga arbetsgivaren atl utge skadestånd raotsvarande högst 12 raånadslöner. Är arbetstagaren 50 år gararaal och har varit anställd i minst 15 år, är maxi-

Prop. 1971:107 47

migränsen 15 månadslöner. Är han 55 år gammal och har 20 års anställningstid, är maximigränsen 18 månadslöner.

För Ijänsteraän gäller enligl västtysk rält en uppsägningslid på sex veckor, räknat från slutet av etl kvartal. Kortare uppsägningstid kan avtalas. För arbetare gäller i norraalfall två veckors uppsägningslid. Har arbetaren varit anställd i samma företag i fem år, är uppsägningstiden en månad räknat från månadens slut. Om arbetaren har varit ansläUd tio år i företaget, är uppsägningstiden två raånader räknat från raånadens slut. Efler 20 års anställning blir uppsägningstiden tre månader räknai från slutet av ell kvartal. Vid beräkning av anställningens längd tar man inte hänsyn lill den tid som ligger före det 35:e levnadsåret.

Det finns f. n. etl lagförslag enligl vilket förelagsnämnderna (Betriebs-rat) skaU ha raedbeslämmanderätt om vilka arbetstagare som skall sägas upp. Man skall ta särskUd hänsyn tUl äldre arbetstagare. Dessutom fär förelagsnämnden medbestämmanderäll i fråga ora personalplaneringen inora företaget. Den raåste alltså la del i ansvaret för och ge förslag ora att äldre arbetstagare i lid omplaceras på nya arbetsuppgifter inom företaget.

ILO:s rekoraraendation år 1963 nr 119 är uppdelad på två huvudavsnitt, av vUka del förra anger vissa allraänna lillärapningsnorraer och det senare innehåller kompletterande bestämmelser avseende rainskning i arbetsstyrkan.

Huvudprincipen i rekoraraendationen är atl anställningsavtal inle bör uppsägas av arbetsgivaren ulan alt del för sådan uppsägning föreligger ett gUligl skäl, sora sammanhänger raed arbetstagarens duglighet eller uppförande eller sora har sin grund i hänsyn till arbetets behöriga gång inora vederbörande förelag, anläggning eller verksarahet.

Såsom exempel på skäl som inle skall anses såsom giltiga anges a) medlemskap i facklig sammanslutning eller dellagande i facklig verksarahet utanför arbetstiden eller, raed arbetsgivarens raedgivande, under arbetstiden; b) den oraständighelen all någon ämnar uppträda, uppträder eUer har uppträtt såsom ombud för arbetstagarna; c) den oraständighelen all någon i god tro har ingivit klagomål eller deltagit i rättsligt förfarande mol en arbetsgivare raed påstående ora lagöverträdelse; d) ras, hudfärg, kön, civilstånd, religion, politisk uppfattning, nationell härstamning eUer socialt ursprang.

Rekoraraendationen föreskriver alt arbetstagare, som anser sig ha blivit obehörigen uppsagd, äger inom riralig lid överklaga uppsägningsbeslutet inför elt organ sora har upprättats enligt besläramelser i kollektivavtal eller inför en opartisk instans såsora dorastol, skiljedoraare, skiljenämnd eller liknande organ. Del tillägges atl om besvärsinslansen finner alt uppsägningen var ograndad, den kan föreskriva, all vederbörande arbetstagare skall erhålla antingen ell lärapligt skadestånd eller annan

Prop. 1971:107 48

form av ersättning, såvida han inte återinsätts i arbete med rätt atl i förekommande fall uppbära innehållen lön.

Arbetstagare som blir uppsagd bör åtnjuta skälig uppsägningstid eller skälig ekonomisk gottgörelse. Han har också räll all utfå ett av arbetsgivaren utfärdat intyg. Detta får endast innehålla uppgift om de tidpunkter då arbetslagaren tillträdde respektive slutade sin anställning samt om arten av de arbetsuppgifter raed vUka han varit sysselsatt. Däreraot får intyget inte innehålla något för arbetstagaren ofördelaktigt.

I händelse av allvarlig misskölsel kan uppsägning ske ulan varsel eller ersättning därför. Sådan misskölsel kan föranleda all avgångsvederlag eUer lUcnande av arbetsgivaren utgivna förmåner inte beviljas. Innan beslut om uppsägning på grund av aUvarlig misskölsel slutgiltigt träder i krafl, bör arbetstagaren få tillfälle all ulan dröjsraål förklara sig.

Rekoraraendationens korapletlerande bestäraraelser rörande minskning i arbetsstyrkan föreskriver all när sådan minskning övervägs bör samråd med arbetstagamas representanter äga mm så snart som raöjligl rörande alla därraed sararaanhängande frågor bl. a. utbUdning och oraskolning, överflyttningar raeUan olika avdelningar saraf urvalet av de arbetstagare sora skaU drabbas av rainskningen. Sådani urval bör ske i enlighet raed noga bestärada kriterier, vilka om möjligt bör fastställas i förväg med vederbörligt hänsynstagande lill såväl företagels som arbetstagarnas intressen. Dessutora bör entledigad arbetstagare ges företräde till åleranslällning, när arbetsgivaren på nytt anställer arbetskraft.

I rekoraraendationen uttalas vidare alt aUa berörda parter bör på lärapligt sätt vidtaga positiva åtgärder för alt i raöjligasle raån avvärja eller begränsa en rainskning av arbetsstyrkan utan atl förelagels effektiva drift därigenora lider avbräck. De statiiga arbelsförraedlingsorganen eller andra lämpliga organ bör liU fullo utnyttjas för alt i största möjUga utsträckning säkerställa atl arbetstagare vUka blivit uppsagda till följd av minskning av arbetsstyrkan utan dröjsraål erhåUer annat arbete.

Rekommendationen äger tUlämpning på alla grenar av näringslivet och på alla kategorier av arbetstagare. Frän rekommendationens till-lämpningsoraråde kan eraeUertid undantas arbetstagare sora anställts för bestärad tid eller för en bestärad arbetsuppgift, anställningsförhållanden sora på grund av arbetets natur inte kan vara av obeslärad varaktighet, arbetstagare sora fullgör en prövolid, om denna bestärats på förhand och är av rimlig varaktighet, arbetstagare som anställts tiUfälligt för en kortare period samt tjänstemän i den statiiga förvaltningen, dock endast i den omfallning som konstitutionella föreskrifter utesluter dem från tillämpningen av en eller flera av bestäraraelserna i rekommendationen.

Prop. 1971:107 49

Vad slutiigen beträffar reglerna för rekoraraendationens genomförande föreskrivs härom alt rekoraraendationen kan bringas i tiUärapning genom nationeU lagstiftning, kollektivavtal, interna reglementen och föreskrifter inom förelagen, skiljedom eller beslut av dömande rayndighet eUer på annat sätt som är förenligt raed nationell praxis och som kan anses lämpligl raed beaktande av förhåUandena i varje enskUt land.

4. Departementspromemorian

4.1 Allmänna överväganden

Fortgående och omfattande strukturförändringar inom näringslivet är ell fraraträdande drag i vår sarahällsutveckling. Denna utveckling raedför betydande oraslällningsproblera på arbelsraarknaden. Särskilt bekymmersamma har problemen blivit för de äldre arbetslagarna. Frågan om att trygga deras sysselsättning har trätt aUtraer i förgrunden. TiUgängliga statistiska uppgifter visar all de äldre arbetstagarna i särskilt hög grad är utsatta för risk alt bli arbetslösa under lång tid om de mister sina anställningar. De äldre dominerar i grappen långtidsarbelslösa arbetstagare.

I det allraänna arbetsförmedlingsarbetet ägnas raöjlighelema att bereda anstäUningar åt äldre arbetstagare särskUd uppraärksarahet. Erfarenheterna från förraedlingsarbelet visar alt de äldre har svårt alt hävda sig i konkurrensen raed den yngre arbetskraften. Delvis hänger delta sararaan med all de yngre ofta är mera välutbildade. De yngres prestationsförmåga är ofta större än de äldres. De äldre är i större utsträckning än de yngre bundna till en ort eller en region, vilket självfallet minskar deras möjligheter att ta tillvara de arbetstillfällen sora kan yppas på andra håll. Inle sällan är arbetstagarna i de högre åldrarna handikappade, något sora återspeglas i de stora andelarna äldre bland dem som är föreraål för arbetsmarknadspolitiska ålgärder för handikappade. Svårigheterna för den äldre arbetskraften att få nya anstäUningar accentueras dessutom av all en del arbetsgivare har en överdriven uppfattning ora ålderns negativa betydelse för preslalionsförraågan och glöra-raer de värden som ligger i läng rutin och erfarenhet.

För all förbättra bl. a. den äldre arbetskraftens sysselsättningsläge har skUda arbetsraarknadspoliliska insatser gjorts. Dessa ålgärder är i huvudsak av dels sysselsättningsskapande, dels sysselsättningsslirau-lerande karaktär. TUlgängligt slatistiskl raaterial lyder på alt antalet arbetstagare i 50-årsåldem eller däröver som nuraera kontinuerligt är föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder överstiger 10 000.

En väsentlig anledning tUl alt många mister sina anslällnmgar är som redan antytts den fortgående slrukluromvandUngen inom näringslivet. Ett uttryck för taklen i denna omvandlragsprocess är det på senare år starkt

4 Riksdagen 1971. I saml. Nr 107

Prop. 1971:107 50

ökade antalet varsel om planerade driftsinskränkningar och driftsned-läggningar. Undersökningar som AMS har företagit, samraanslällda med statistiken över varsel, tyder dessutom på, atl de arbetstagare sora årligen raister stadigvarande anställningar på grund av uppsägning frän arbetsgivarens sida är betydligt fler än de som omfattas av varslen.

Det är i längden inte tUlfredsstäUande, vare sig från den enskildes eller samhäUets synpuiikt, alt den äldre arbetskraften i ökande utsträckning måste sysselsättas genom samhäUets försorg. Sarahällets resurser är begränsade. Men fraraför allt löper raan risken atl det på arbelsraarknaden kommer tUl slånd en kategoriuppdelning i en yngre, väl avlönad grapp som efterfrågas av arbetsgivarna och en grapp handikappade saml äldre för vilka det inte finns plats på den öppna raarknaden.

Arbelsgivama har i dag stor frihet alt rationalisera sin rörelse. SamhäUet får ta hand om de sociala problem som följer i rationaliseringarnas spår. Växande och differentierade samhälleliga insatser för arbetskraften förefaUer alt hos många arbetsgivare ha lett tUl en försvagning av deras känsla av eget ansvar för arbetskraften. Den uppfattningen tycks ha spritt sig på flera håll inom näringslivet atl det inle finns något att invända mot förändringar i produktionen som är företagsekonomiskt lönsamma men innebär försärarade förhållanden för arbetskraften. För arbelslagama har följden blivit ökad otrygghet och växande klyftor raellan friska och handikappade, meUan yngre och äldre, raeUan högav-lönade och lågavlönade. De äldres viUkor har blivit alltraer bekymmersamma.

Mot den bakgrunden är del tydligt att det finns anledning att överväga vUka åtgärder som snabbt skall kunna sällas in för alt lägga ett ökat ansvar på arbetsgivarna och därigenom förbättra de äldres sysselsättningsmöjligheter på den öppna raarknaden.

En väsentlig förbättring av de äldres situation på arbelsraarknaden förutsätter alt arbetsgivarna tar på sig ett större ansvar än hillills för alt produktions- och arbetsförhållanden anpassas tUl arbetstagarnas förutsättningar. Med den utgångspunkten är del naturligt atl till en början undersöka om inle förbättringar för de äldre kan vinnas genora lagbestämmelser om tjänsteavtal och dess upphörande. Om arbetsgivarnas nuvarande möjUgheter alt med kort varsel avskeda arbetstagare begränsas på ett eller annat sätt i fråga om främst äldre arbetstagare, får dessa ökad trygghet i beslående anställningar och saratidigt bättre råd-mm att söka nya anställningar om de friställs.

Den utveckling som kan förutses äga ram under de närmaste åren kan väntas accentuera de äldres svårigheter atl hävda sig på den öppna arbetsmarknaden. De åtgärder sora kan vidtas oraedelbart för alt förbättra anställningstryggheten för äldre arbetstagare - i avvaktan på resultatet av del arbete sora pågår inom utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. m. - måste av naturliga skäl få en i viss mån provisorisk

Prop. 1971:107 51

karaktär och de koraraer inle atl kunna lösa aUa de invecklade problera sora hänger samraan med anställningstryggheten. Brister av detla slag väger eraeUertid inle tungt, när alternativet är ökad otrygghet för växande gmpper av äldre arbetskraft.

F. n. har arbetsgivaren i princip fri uppsägningsrätt även ora denna rätt har begränsats genom avtal så liU vida som skadestånd kan till-dömas enskild arbetstagare sora har sagts upp utan alt saklig grund förelegat för uppsägningen. Förhållandena på arbelsraarknaden varierar starkt. Del är uppenbart all en lagstiftning som uttömmande reglerar vilka omständigheter som kan godtas sora grund för uppsägning måste bli komplicerad. En sådan lagstiftning kan inle genoraföras nu utan får anstå liUs resultatet av pågående utredningsarbete föreligger.

En begränsning av arbetsgivarens uppsägningsrätt förbättrar i och för sig inle arbetstagarens situation, om anställningen upphör därför alt arbetsgivaren måste lägga ned verksarahelen. En förbättring i det hänseendet skulle emeUertid kunna nås genom bestäraraelser ora förlängda uppsägningslider. Genom sådana bestämraelser kan arbetslagarens försörjning säkerställas under skälig omslällningstid. Del synes inte erbjuda oöverstigliga svårigheter all tiUskapa en provisorisk lagstiftning om förlängda uppsägningslider för äldre arbetskraft. Inte heller torde en lösning av denna fråga innebära väsentligt hinder för den nyss nämnda utredningens fortsatta överväganden. En lagstiftning om uppsägningstider bör lämpligen korabineras med vissa regler om rätt till åleransläUning och om begränsningar i arbetsgivarnas rätt alt perraillera ulan lön.

Förlängda uppsägningstider kan inte hindra att äldre arbetstagare även i framliden kommer alt löpa risk alt bli friställda på grund av förändringar inom produktionslivet. Man måste också räkna med att del finns en risk all rälten lUl långa uppsägningstider kan göra del svårare för en del äldre att få nya anstäUningar. Det är därför nödvändigt alt kombinera etl skydd för beslående anställningar i förra av långa uppsägningstider med ålgärder som förbättrar möjlighetema att placera friställda äldre arbetstagare på den öppna marknaden.

En utväg kan vara atl etablera etl samarbete raellan arbetsraarknads-myndigheter, fackliga organisationer och arbetsgivare i fastare former än f. n. och med sikte just på att undersöka möjligheterna atl i ökad utsträckning sysselsätta äldre arbetstagare. Ell sådant samarbete skulle kunna utgöra en naturlig utbyggnad av den försöksverksamhet med s. k. anpassningslag som AMS bedriver sedan ett år tillbaka i ett län. Liksom i denna försöksverksamhet bör arbetsmarknadsmyndigheternas och de fackliga organisationemas kontakter med arbetsgivarna komma tUl slånd i den utsträckning förhållandena för den äldre arbetskraften kräver det. När det är av behovet påkallat bör kontakterna byggas ut tUl regelrätta överläggningar med vederbörande arbetsgivare om per-

Prop. 1971:107 52

sonalpolitiken i hans förelag. Med överläggningarna som grund bör arbetsmarknadsmyndigheterna kunna meddela anvisningar. Ytterst bör arbetsmarknadsmyndigheterna ha vissa tvångsmedel lill sitt förfogande. På gnmdval av dessa allmänna överväganden framläggs i proraeraorian förslag till

1) lag ora ansläUningsskydd för vissa arbetstagare,

2) lag om vissa åtgärder för atl främja anstäUning av äldre arbetstagare på den öppna marknaden.

Förslagen föranleder mindre följdändringar i andra författningar.

4.2 Lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare 4.2.1 Inlednmg

Det har redan sagls, att raan inle i detta sararaanhang kan lösa alla de kompUcerade frågor sora har samband med tryggheten i anstälbingen. Vad det nu gäller är all raed oraedelbara och i viss raån provisoriska ålgärder minska de äldre arbetslagarnas otrygghet. Ambitionerna får anpassas tiU dessa utgångspunkter. Det går inle all nu få tUl slånd en lagstiftning som ger elt fuUständigt skydd i alla de varierande ansläUningsförhåUanden där äldre arbetstagare sysselsätts. Däremot bör del vara raöjligl alt avsevärt förbättra situationen för det stora flertalet äldre arbetstagare. Ett av medlen är lagstadgade uppsägningslider av tillräcklig längd.

Syftet med en regel om uppsägningslid brukar sägas vara atl arbetstagaren skall få rådram alt söka ny anställning utan all behöva råka ul för en inkorastminskning när den garala anstäUningen upphör. Arbetstagaren har aUlså intresse av all i god lid få reda på ora arbetsgivaren inle längre anser sig kunna behålla arbetstagaren i sin tjänst. Är uppsägningstiden lång blir arbetstagarens raöjligheler atl skaffa sig ny anstäUning utan att behöva vidkännas inkoraslrainskningar goda. Den ökade trygghet sora en längre uppsägnUigstid ger får särskild betydelse vid företagsnedläggelser och driftinskränkningar. Arbetstagaren får också en starkare ställning i den händelse arbetsgivaren försätts i konkurs.

Uppsägningstidernas längd varierar i dag starkt på arbelsraarknaden. Allmänt kan sägas, all flertalet tjänslemän i regel har uppsägningstider som varierar mellan en och sex månader. Arbetarna har mycket korta uppsägnmgslider, på den privata arbetsmarknaden 14 dagar, i vissa faU sex dagar. Arbetare, som är anställda i offentlig tjänst, har något längre uppsägningslider, vanligen en månad.

Även i andra hänseenden än uppsägningstidens längd har tjänstemännen större trygghet i anställningen än arbetarna. I detla sammanhang är av särskUl intresse att tjänstemännen vanligtvis är raånadsavlönade, vilket innebär bl. a. att räll liU lön i princip föreligger, även om arbetsgivaren inte kan erbjuda något arbete. Arbetarna är däremot, i

Prop. 1971:107 53

varje fall på den privata arbetsmarknaden, i allmänhet tim- eUer ackords-avlönade. Detta innebär, alt arbetsgivaren betalar bara för ulfört arbete eUer, annorlunda uttryckt, alt arbetaren inte får någon lön om arbetsgivaren inte kan erbjuda arbete. Arbetaren kan alltså tiU skUlnad mol tjänstemannen perniitteras utan lön.

Det har redan tidigare framhåUits, att frågan om skydd mot obefogade uppsägningar är aUlför komplicerad för att kunna lösas fullständigt för ens de äldre arbelslagama i det nu aktuella sararaanhangel. Arbetet måste inriktas på frågor lämpade för sådana provisoriska lösningar som kan beräknas fungera tiUfredsställande i praktiken för huvuddelen av den äldre arbetskraften. Del är därför som den i detta avsmll behandlade regleringen av förhållandel mellan den enskilde arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren tar sikte på spörsmålet om uppsägningstidens längd för äldre arbetskraft och vissa därmed sammanhängande frågor om permUtering och åleranslällning. Som närmare redovisas i del följande aktualiseras emellertid därvid också vissa frågor om arbetsgivarens rält att perraillera ulan lön och om avskedade arbetstagares rätt till återanställnmg. Regler ora åleransläUning fär erael-lerlid radirekt vissa återverkningar för arbetsgivarnas i dag i princip fria uppsägningsrätt.

Indirekt är syftet raed en lagstadgad uppsägningslid att förraå arbetsgivarna alt behåUa arbetstagarna i sin tjänst och därigenora åstadkoraraa en minskning av arbetslösheten bland äldre arbetstagare. Med dessa utgångspunkter finns det ingen anledning all i detta sammanhang överväga någon lagreglering av uppsägningstiden vid uppsägning frän arbetstagarens sida. Och något behov av legalt skydd för arbetsgivaren föreligger inle. Det kan erinras om all del inle är någon ovanlig företeelse på arbetsmarknaden att uppsägningstiden är längre om uppsägningen görs av arbetsgivaren än om den görs av arbetslagaren.

4.2.2 Förslagels huvudgrunder

Lagen skaU som tidigare närants ge etl särskilt skydd för äldre arbetstagare. En viktig fråga blir då var åldersgränserna skall sällas, dvs. hur gammal en arbetstagare skall vara för all koraraa i åtnjutande av det särskUda skydd den föreslagna lagen avses åvägabringa. TUlgängliga uppgifter ora de äldres arbetslöshet, särskilt uppgifterna om arbetslöshetstidens längd, tyder på atl svårigheterna blir besvärande när arbetstagaren uppnår 50-årsåldern och ytterligare förvånas när arbetstagaren kommer i 55-årsåldern. Det är angeläget att skyddet sätter in i god tid innan arbetstagarens möjligheter alt få annan anställning blir starkt försämrade.

Det finns uppgifter i det nämnda statistiska materialet sora tyder på

Prop, 1971:107 54

alt svårigheter att få ny anstäUning uppkommer redan för personer i 45-årsåldem. Delta är kanske i och för sig inte tiUräckligt skäl för atl redan vid en provisorisk lösning vidta speciella ålgärder för arbetstagare ned liU denna ålder. Av betydelse vid frågans avgörande är emellertid också hur lång uppsägningstid som bör gälla för arbetstagare som har fyllt 55 år. Regelsystemet får nämligen inte utformas sä, att kraftiga skUlnader i fråga om uppsägningstidens längd uppstår mellan dem sora omfattas av den nu aktueUa lagen och dem sora slår utanför lagen. Elt skydd som sträcker sig ned tUl 45-årsåldern blir med hänsyn härtiU aklueUl.

Frågan om hur lång uppsägningstid som - vid uppsägning från arbetsgivarens sida - bör gäUa för arbetstagare som har fyllt 55 år skall bedömas med utgångspunkten att syftet med en uppsägningslid är alt ge arbetslagaren möjlighet all skaffa sig ny anställning ulan all behöva vidkännas minskning i arbetsinkomsten. Uppsägningstidens längd måste aUtså bestäraraas så atl flertalet arbetstagare verkligen får förbättrade möjligheter att skaffa sig ny anställnmg under uppsägningstiden. Del förat behandlade statistiska materialet visar att arbetslöshetens längd är 27 veckor eUer längre för ett icke obetydligt antal av de arbetslösa som är i 55-årsåldern. Mot den bakgrunden kan det inle komma i fråga att låta uppsägningstiden bli kortare än sex raånader för den åldersgruppen. För flertalet av dessa arbetstagare torde å andra sidan en uppsägningstid på sex månader vara tillräcklig för all ny anställning skall kunna anskaffas i den mån sådan över huvud taget står att få. Här föreslås därför atl uppsägningstiden vid uppsägning från arbetsgivarens sida bestäms till sex månader när uppsägningen avser arbetstagare som har fyllt 55 år. En uppsägningstid av den längden gäller f. ö. för vissa induslriljänslemän.

Som redan har antytts kan man inle rimligen ha ett syslem som innebär all en 54-årig arbetstagare har 14 dagars uppsägningslid och en 55-årig arbetstagare sex raånaders uppsägningstid. En avtrappning raåste ske. En skälig avvägning förefaller vara att en arbetstagare i åldern 50-54 år får en uppsägningstid på fyra månader och en arbetstagare i åldern 45-49 år en uppsägningstid på två månader. Någon ytterligare avtrappning torde inte behövas. Avlrappningssysleraet skall ses raot bakgrund av alt svårigheterna atl få ny anställning ökar raed tUltagande ålder. Systerael synes godtagbart som en provisorisk lösnmg. Della utesluter naturligtvis inle all jämkningar och koraplelleringar kan visa sig erforderliga raed hänsyn lill del utredningsmaterial som utredningen rörande ökad ansläUningslrygghet ra. m. komraer att lägga fram.

I avtalen på arbetsmarknaden om bl. a. AGB-försäkring föreskrivs en kvalifikationstid på i regel fem års anställning för all arbetstagaren skall komraa i åtnjutande av skyddet. Krav på kvalifikations-

Prop. 1971:107 55

tid uppstäUs också i huvudavlalens regler om avskedande på grand av enskild arbetstagares förhållande. KvaUfikationstiden enligt det mellan SAF och LO gäUande huvudavlalet uppgår dock liU endasl nio månader.

Mot bakgrund av dessa bestäraraelser inställer sig frågan ora den föreslagna lagen bör begränsas så alt den endast orafattar arbetstagare raed lång tids anställning i förelaget. Det aUraänna syftet med lagstiftningen är att skydda äldre arbetstagare som kan få det svårt att skaffa annat arbete och som fördenskull för sin försörjning är beroende av att få behålla sin anstäUning. Detla skyddsbehov är mindre uttalat när del gäller utpräglade korttidsanställningar. Den arbetstagare som har varit anställd under en kortare tid kan inte antas ha inrättat sig efler alt anstäUningen obetingat kommer alt vara under läng lid fraraöver. Man får i saramanhanget inte heller förbise, att arbetsgivarna som förut antjrtts skuUe kunna länkas bli mindre benägna att anstäUa äldre arbetskraft, om det särskUda skyddet enligt den nu aktuella lagstiftningen inträdde omedelbart vid anställningsavtalets ingående eller redan efter mycket kort anställningstid. De därraed förenade riskerna manar tUl en viss försiktighet i della samraanhang.

Slutsatsen blir all en enhetlig kvalifikationstid ora tre år föreslås. Med kvalifikationstid avses här den tid under vilken arbetslagaren har varit ansläUd hos den arbetsgivare sora verksläUer uppsägningen. Del är raed andra ord frågan ora den tid anstäUningsavtalel har varat. Del finns emeUertid situationer när anstäUningsavtalel forraelll sett inle har varat i tre år men där arbetstagaren likväl kan anses ha befogat krav på alt korama i åtnjutande av det skydd den föreslagna lagen ger. Här åsyftas sådana fall när arbetstagaren har varit anställd hos elt företag i en koncem och sedan får anställning hos ell annat företag inom samma koncern. Arbetstagaren bör då kunna tiUgodoräkna sig hela den tid tmder vilken han har varit ansläUd hos koncernen. Etl annat fall är det då etl förelag överlåts. En företagsöverlåtelse behöver i och för sig inle förändra arbetstagarens situation, även om arbetslagarens raolparl i anstäUningsavtalel blir en annan. I lagen (1963: 114) ora seraester föreskrivs också, att överlåtelse av förelag inle påverkar arbetslagarens rält enligt seraeslerlagen. Sararaa betraktelsesätt bör anläggas här. Arbetstagaren bör kunna få räkna sig tiUgodo även den lid under vilken han har varit anställd hos förutvarande ägare av rörelsen. Arbetstagaren bör dessutora kunna åberopa lid under vilken han har varit anställd i företag inora koncem sora fömtvarande ägare av rörelsen har tiUhört.

Lagen bör alltså innehålla regler om atl arbetstagaren får tUlgodoräkna sig anställning i annat företag i samma koncern, anställning hos fömtvarande ägare och anställning hos förelag inom koncern som förutvarande ägare har tillhört.

Prop. 1971:107 56

I det föregående har del varit frågan ora ansläUningsavtal som i realiteten gäUer tUls vidare. Det förekommer emeUertid, att anställningsavtalet från början tidsbegränsas. Det händer också, all arbetstagaren anställts bara för visst arbete. Den sistnämnda typen av anstäUningar förekommer t. ex. i byggnadsbranschen, där del är vanligt alt anställningen gäUer ett bygge eUer en ackordsperiod. Ofta nog lorde det i del föregående berörda kravet på kvalifikationstid medföra, alt arbetstagare sora sålunda anstäUls på viss lid eller för visst arbete inle omfattas av lagen. I en del faU kan emellertid kvalifikationskravet vara uppfyllt även i fråga om dessa typer av anstäUningar. Det stöter dock på stora svårigheter både av saklig och av teknisk natur atl låta den nu aktuella lagen generellt omfatta dessa anställningstyper. Det har därför bedömts som lämpligast alt avgränsa lagen så, alt den i princip inle gäller för tidsbegränsade anstäUningar och anställningar som uteslutande avser visst arbete. Del ingår i uppdraget för utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. all raer ingående än vad som nu kan bli fallet undersöka på vilket sätt dessa arbetstagarkategorier skall kunna beredas ökad trygghet i anställningen.

Det nyss förda resonemanget om att tidsbegränsade anstäUningar skall lämnas utanför den föreslagna lagen förutsätter emellertid all det är frågan om anstäUningar där det ter sig sakligt raotiveral att anställa en arbetstagare på viss tid eller för visst arbete. Sakliga skäl föreligger ora begränsningen av ansläUningsavtalels giltighet föranleds av arbetsuppgifternas särskUda beskaffenhet eUer står i överensstämmelse med praxis i branschen. Dessa förutsättningar måste anses vara för handen i första hand ora sådana ansläUningsförhåUanden grundas på föreskrifter i kollektivavtal men också annars i särskilda fall.

Om en part i ett ansläUningsavtal i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter enUgt avtalet blir motparten berättigad alt säga upp anställningsavtalet raed oraedelbar verkan ulan iakttagande av föreskriven uppsägningstid. Som exempel på situationer som här åsyflas kan tas fall sora t. ex. stöld på arbetsplatsen, förskingring av anförtrodda medel eUer onyklerhet i arbetet. Det finns behov av en lagregel som ger arbetsgivaren möjlighet att avskeda arbetstagaren raed oraedelbar verkan i situationer som de nu beskrivna. Frågan blir då om man i lagen bör precisera i vilka situationer oraedelbart avsked kan ske. Eftersom förhållandena kan växla bl. a. beroende på tjänstens art och förseelsens natur, är en reglering svårgenoraförbar. De kollek-tivavtalsbeslämraelser sora f. n. reglerar frågan är också läraligen allmänt avfattade. Här föreslås därför alt i lagen anges endasl all arbetsgivare får säga upp anställningsavtal liU omedelbart upphörande, om arbetstagaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter enligt anstäUningsavtalel. Det torde vara en allmän arbetsrältslig grundsals alt arbetsgivare inte

Prop. 1971:107 57

får som grund för uppsägning åberopa förhållande sora har inträffat långt tidigare och som arbetsgivaren då inte har reagerat mot. Ell sådant betraktelsesätt ligger också liU grund för den i 12 § Iredje stycket lagen (1970: 943) om arbetstid ra. ra. i husligt arbete intagna bestäramelsen att som grund för avsked med oraedelbar verkan inle får uteslutande åberopas förhåUande sora arbetsgivaren har känt liU mera än en vecka före uppsägningen (se prop. 1970: 150 s. 57). En motsvarighet till denna bestäraraelse bör las in i den nu aktueUa lagen.

Vissa avgöranden av arbelsdorastolen lyder på alt en avtalsbestärarael-se om uppsägningslid har den principieUa innebörden, all arbetstagaren skaU ha lön under uppsägningstiden, även om arbete då inle kan erbjudas. Della har i praxis ansetts gälla även i det fallet alt arbetstagaren först permilleras på grund av arbetsbrist och därefter blir uppsagd. Arbetsdomstolen har nämligen menat, all arbetsgivaren är-skyldig alt vid arbetsbrist planera sina uppsägningar i god tid så att tillfäUe tiU arbete kan beredas de anställda under uppsägningstiden. Rälten till lön under uppsägningslid är emellertid enligt praxis inle obegränsad. Har arbetsgivaren inte kunnat bereda arbetstagaren arbete under uppsägningstiden, har han nämligen räll alt vid utgivande av lön för uppsägningstiden avräkna belopp sora svarar raot den arbetsinkomst arbetstagaren har uppburit på aimat håll. Sådan avräkning kan ske även om arbetstagaren inte har tagit annat arbete raen utan svårighet hade kunnat skaffa sig arbete. Finns det god tillgång på arbetstillfällen anses arbetslagaren alltså inle böra gå arbetslös på den uppsägande arbetsgivarens bekostnad. Möjligt är all rälten till lön under uppsägnUigstid begränsas också av andra undantag. Det är t. ex. inle klart i praxis om en arbetstagare har rält liU lön under uppsägningstid ifall uppsägnmgen har föranletts av elt driftsavbrott som arbetsgivaren inle rimligen kunde fömtse.

För alt arbetslagarna skaU få det skydd sora den föreslagna lagen,' avser alt ge är det av central betydelse atl arbetstagaren får rätt lill lön under uppsägningstid även ora arbete då inle kan beredas honora. Det synsätt som har kommit tiU ullryck i arbetsdomstolens praxis bör prägla lagstiftningen. Med hänsyn bl. a. lUl alt arbetsgivare i regel har möjlighet alt försäkra sig mot skada tiU följd av driftsavbrott bör lön ulgå under uppsägningstid även ora uppsägningen föranleds av driftsavbrott som inte har kunnat föratses.

Lagen bör aUtså innehålla en regel sora tillförsäkrar arbetslagaren fuU lön under uppsägningstiden oberoende av om arbete kan erbjudas eUer inle. Hur en sådan regel bör konstraeras komraer all redovisas närraare i det följande. Förslaget aktualiserar emeUertid också frågan om behovet av skydd mol permitteringar under längre tid.

Av arbetsdomstolens praxis framgår atl arbetsgivare inle bör tiUgripa

Prop. 1971:107 58

permitteringar, om en uppkomraen arbetsbrist kan väntas bli långvarig. Han bör då i släUet liUgripa uppsägning. Arbetsgivaren får enligl domstolen inte heller perraillera en arbetstagare i släUet för alt säga upp honora, om avsikten är all arbetstagaren inle vidare skaU användas i arbetsgivarens tjänst.

Vid en lagreglering av uppsägningstidens längd är del av stor betydelse, all det inte blir möjligt för en raindre nogräknad arbetsgivare all kringgå lagen genora all tiUgripa permittering i stället för uppsägning. Det ter sig naturligt att i detta avseende bygga vidare på de återgivna uttalandena av arbetsdomstolen. Även andra omständigheter lalar härför. Arbetarna är tiU skUlnad från tjänstemännen i allmänhet inte månadsavlönade. Detta innebär alt arbetare - tUl skillnad mot tjänstemän - i princip kan permilleras ulan lön. Det är av olika skäl inte möjUgt att i varje fall inom ramen för den nu aktuella provisoriska lagstiftningen generellt undanröja dessa skUlnader mellan arbetares och tjänstemäns lönesyslera. För all syftet raed den nu aktuella lagstiftningen skaU nås, dvs. för atl tryggheten i anställningen för äldre arbetstagare skaU förbättras, måste emellertid äldre arbetstagare ges rätt alt uppbära lön under permitteringstid. Att göra en sådan rätt helt undanlagslös lorde å andra sidan utgöra etl alllför stort ingrepp i det bestående lönesysteraet ora ingripandet skall ske inora raraen för den nu aktuella provisoriska lagstiftningen. Del önskemål som föranleder regler om rält lill lön under perraitlering, näraligen alt hindra kringgående av reglema ora förlängd uppsägningstid, nödvändiggör inle heller delta.

Frågan för hur lång lid perraitlering ulan lön skall kunna ske beträffande äldre arbetstagare, sora orafallas av den föreslagna lagen, raåste. bedömas efter i viss mån skönsmässiga grander. En maxiraering av per-mitleringslidens längd till 14 dagar synes innefatta en riralig avvägning. Har korttidspermittering skett flera gånger under elt och sararaa kalenderår, bör den sammanlagda permitteringstiden under årel inte få överstiga 30 dagar. Med dessa frister bör riskerna väsentligen vara undanröjda för att arbetsgivaren begagnar sin perraitteringsrätt till all kringgå reglema om lön under uppsägningstid.

En viktig fråga blir hur stor den lön bör vara som skall utgå under uppsägningstid eller sådan permitteringstid som ligger utanför de föreslagna 14-dagars- resp. 30-dagarsliderna, när arbete inte kan erbjudas arbetstagaren. I och för sig skall lönens storlek norraalt regleras i avlal. För arbelsdorastolen lorde eraeUertid utgångspunkten ha varit, alt arbetstagaren i princip skall ha full lön under uppsägnings-liden även när arbete inte kan erbjudas honom. På en sådan princip bör även den nu föreslagna lagstiftningen vila. Det får alltså inle bli så, alt en arbetstagare, som regelbundet sysselsatts i ackordsarbete, under

Prop. 1971:107 59

uppsägningstiden eller sådan perraitteringstid sora nyss närandes får uppbära endast den lägre inkomst som en avlöning efter avtalets bestämmelser om timlön vanligen innebär. Från de synpunkter som uppbär förslaget kan det inle heUer accepteras, att arbetstagaren får något slags uppsägnings- eUer perraitleringslön sora ger lägre förtjänst än den normala arbetsinkomsten. Det finns därför behov av en regel som ger arbetstagaren garantier för att han får normal arbetsinkomst, även om arbete inle erbjuds honom.

En sådan reglering av viss rainirainivå på lön sora här åsyflas finns f. n. i seraeslerlagen (12 §). Del regelsystem som där uppstäUls synes med fördel kunna läggas tUl grund även för den nu föreslagna lagstiftningen. För arbetstagare, som är avlönad med tidlön beräknad för vecka eller längre tidsenhet betyder detta, att han under uppsägningslid -och vid långtidsperraillering - fär den lön sora belöper sig på den tiden även om arbetsgivaren inte kan sysselsätta honom.

För andra arbetstagare är lägel raer koraplicerat. I vissa fall kan årsinkomsten påverkas av atl arbetstagaren har varit frånvarande från arbetet på grund av sjukdom, havandeskap eller barnsbörd, militärtjänstgöring eller tjänstgöring i civUförsvaret. Sådan frånvaro - s. k. privilegierad frånvaro - jämställes i fråga om sådana arbetstagare som nu åsyftas tmder vissa förutsättningar och raed vissa begränsningar med arbetad dag när det är fråga om tillämpning av semesterlagen. För dessa arbetstagare gäller enligt semesterlagen följande när det gäUer att beräkna semesterlönens storlek, vUket skall ske på gmndval av arbetstagarens samraanlagda arbelsinkorasl i anställningen under kvalifikationsåret, dvs. närmast föregående kalenderår. I arbetsinkomsten inräknas inte semesterlön, sjuklön och övertidstillägg. För varje dag som utgör privUegierad frånvaro skall å andra sidan arbelsLnkoraslen ökas med elt belopp motsvarande arbetstagarens genomsnitlUga dagsinkomsl i anstäUningen under kvalifikationsåret. På den lönesumma som sålunda räknas fram utgör semesterlönen för hela semestertiden nio procent. För varje dag som semestern överstiger 24 dagar för är räknai ökas seraes-terlönen raed fyra tiondels procent av arbetsinkoraslen. Della syslera passar bra även för det nu aktuella lagförslaget. Nioprocentsregeln, som är avpassad efter fyraveckorssemestern, raåste dock av naturliga skäl ersättas med någon annan regel, lämpligen den i seraeslerlagen förekoraraande regeln ora fyra tiondels procent för semesterdag utanför fyra veckorsseraeslem. Det föreslås därför all lönen för dessa arbetstagare beräknas så att den för varje dag utgående lönen under tid dä arbete inte kan erbjudas skall uppgå lill fyra tiondels procent av inkoraslen under kvalifikationsåret varmed då avses närmast föregående kalenderår.

De angivna löneberäkningsreglema avser som framgår av det anförda endast det faUet alt arbetsgivaren inte kan erbjuda arbete. Med hän-

Prop. 1971:107 60

syn tUl de grunder för lagstiftningen sora återspeglas i bl. a. löneberäkningsreglema torde arbetsgivaren vid tUlärapningen av lagen inle komma alt medges att placera arbetstagare i arbete som ger lägre inkomst än vad som följer av löneberäkningsreglema, i varje fall inte ulan all tUlskjuta meUanskUlnaden.

SkuUe arbetstagaren ha förvärvat eller uppenbarligen ha kunnat förvärva lön i annan anställning, bör detla belopp avräknas från det belopp arbetsgivaren enUgl de föreslagna reglema är skyldig all utge. Förslagel bygger med andra ord på den principen atl en uppsagd eller perraillerad arbetstagare är skyldig all stå tUl arbetsmarknadens förfogande. Avräkningsregeln bör emellertid ges en tämligen snäv tolkning. Den får inte tolkas så all den öppnar raöjligheler för arbetsgivaren all undandra sig sina ekonoraiska förpliktelser. Avsikten är endasl alt förhindra en slötande överkompensation tUl arbetslagarna eller förmåner sora är oskäligt stora raed hänsyn lill alt arbetslagaren ulan svårighet och utan ölägenheter kunde ha skaffat sig annat arbete under den lediga liden. I praktiken lorde del kunna gå tUl så all den offentiiga arbels-förraedUngen i sararåd raed arbetstagarens fackliga organisation bedöraer, ora arbetstagaren bör ta arbete sora finns ledigt.

De förordade reglerna föranleder ytterligare ell par koraraenlarer. Vid perraitlering kommer reglema i ell normalfall att fungera på följande sätt. Under de första fera dagarna - karenstiden - utgår perraitleringslön enligt del särskilda perrailteringslöneavtal sora f. n. finns på arbetsmarknaden. Sedan löper en tid på nio dagar under vilken arbetstagaren lyfter arbetslöshetsersättning. Därefter träder de nu föreslagna reglerna in, och arbetsgivaren blir skyldig att betala full lön till arbetstagaren. För tydlighetens skull bör också anmärkas atl förslagel inle påverkar rådande avlalssyslem ora avgångsvederlag o. d. En arbetstagare sora orafallas av lagen och har rält liU lön under sex raånaders uppsägningstid kan aUlså dessutora ha räll lill avgängsbidrag enligt AGB-försäkringen.

De föreslagna reglerna får betydelse i den situationen att arbetsgivaren försätts i konkurs. Både gällande räll och den förraånsrällslag, sora träder i krafl den 1 januari 1972, innebär, all arbetstagaren kan åberopa förraånsrätt i arbetsgivarens konkurs för lön under skälig uppsägningslid, ora konkursboet säger upp anstäUningsavtalel. Förmånsrätlslagen innehåUer en maxirairegel: förraånsrätt för lön under uppsägningslid gäller endast inora raraen för en skälig uppsägningstid av högst sex månader. Det är uppenbart alt skälig uppsägningslid i konkurs inte kan bestäraraas sä, atl den blir kortare än vad sora normall följer av en för arbetstagaren gällande lagstiftning om uppsägningstidens längd. En arbetstagare som omfattas av den nu föreslagna lagen lorde därför i arbetsgivarens konkurs få förmånsrätt för lön under den uppsägningstid som gäller för honora enligl lagen. Under dessa orasländig-

Prop. 1971:107 61

heter följer av lagen om statiig lönegaranti i konkurs, alt stalsgarantin gäUer för lön under den uppsägningslid som föreskrivs i den nu föreslagna lagen. Från den förraånsberätligade utdelningen i konkursen -och därmed även från belopp sora utgår enligt stalsgarantin - avräknas belopp sora svarar raot lön sora arbetstagaren under uppsägningstiden lyfter från ny anstäUnmg (jfr prop. 1970: 201 s. 66).

I delta sararaanhang bör näranas, all förslagel lorde böra föranleda en ändring i 2 § tredje stycket lagen om statlig lönegaranti vid konkurs. Betalning enligt garantin utgår för varje arbetstagare raed högst ell belopp sora motsvarar tre gånger del vid liden för konkursbeslulel gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Detla maxirai-belopp torde eraeUertid böra höjas något, så all det för arbetstagare, som omfattas av det här fraralagda lagförslaget, i allraänhel kan läcka förutom innestående lön och semesterersältning (jfr prop. 1970: 201 s. 65) även lön under sex månaders uppsägningslid. Del synes vara tillräckligt om maximibeloppet bestäms tUl fyra basbelopp.

Förslagel om lagstadgad uppsägningstid och rält till lön vid längre perraitteringar innefattar väsenlliga förbättringar av den äldre arbetskraftens utsatta StäUning. Den praktiska effekten av förslaget i den delen kan antas bli att arbetsgivarna komraer all noggrant planera uppsägningar och permitteringar. De koraraer alt undvika permitteringar för längre lidryrader och i sådana fall i stället lUlgripa uppsägning. Från den synpunkten skulle de föreslagna bestäraraelserna i vissa fall få verkningar som inle är odelat positiva för äldre arbetstagare. Della aktualiserar frågan om det är raöjligl all inora raraen för lagstiftningen ge vissa regler om äldre arbetstagares rält till anställning.

Vissa koUektivavtal på arbetsmarknaden innehåller klausuler ora i vilken ordning arbetstagare skaU återanslällas. En paragraf i huvudavlalet raellan SAF och LO behandlar sålunda detla ärane, låt vara att paragrafen inle ger en uppsagd eller perraillerad arbetstagare någon oviUkorlig rätt till åleranslällning. Det bör vara raöjligl alt bygga ut och förbättra del skydd sora den avlalsbestämraelsen är avsedd alt ge. Eflersora syftet raed den nu aktuella lagen är all rainska arbetslösheten för äldre arbetstagare, ter del sig naturligt atl lagen reglerar också rält till åleranslällning.

Liksom den nyss näranda klausulen i huvudavlalet bör äleransläll-ningsrälten gäUa arbetstagare som har avskedats på grund av arbetsbrist. Har arbetslagaren sagls upp på grund av sitt förhållande i tjänsten, bör han däremot inte kunna göra gäUande rält tiU åleranslällning. Klausulen i huvudavlalet gäUer också vid perraitlering. Med hänsyn lill alt rälten att perraillera ulan lön i lagen begränsas till korltidspermil-teringar torde rätten till åleransläUning efler perraitlermg inle behöva regleras i lagen.

Det kan naturligtvis inträffa, atl en arbetsgivare sora har sagt upp

Prop. 1971:107 62

anställda på grund av arbetsbrist, först något eller några är därefter blir i slånd alt nyanstäUa arbetskraft. Har så lång tid förflutit lorde emellertid både arbetsgivare och arbetstagare betrakta del garala an-ställningsförhäUandel som ulageral. Rätten lill åleranslällning bör därför tidsbegränsas. Klausulen i huvudavlalet förulsätler, atl fråga om anställning uppkoraraer inora fyra raånader efter avskedet. En tidsperiod på fyra raånader förefaUer eraeUertid vara i kortaste laget. Det föreslås därför att tidsperioden bestäras lill sex raånader räknai från den dag då del gamla anställningsavtalet utlöpte. Har åleranslällning skett bör arbetstagaren oraedelbart koraraa i åtnjutande av lagens uppsägningsskydd. För denna specieUa situation bör alltså kravet på en kvalifikationstid på tre år inle gäUa.

Sora förut närants har det inle ansetts raöjligt alt i della sararaanhang uttryckligen reglera frågan under vilka orasländigheier uppsägning över huvud laget skall kunna tillgripas från arbetsgivarens sida. Den föreslagna bestäraraelsen ora rält till åleransläUning lorde eraeUertid få återverkningar även pä den frågan.

Arbelsdorastolen har ibland hafl all pröva tvister ora s. k. lurord-ningsklausuler enligl vilka i tjänsten äldre arbetare tillförsäkrats rätt att vid arbetsbrist kvarstanna i arbete fraraför i tjänsten yngre arbetare. Doraslolen har därvid frarahållit alt sådana klausuler lätt skulle kunna förlora praktisk betydelse, ora arbetsgivaren oberoende av arbetsbrist skulle kunna avskeda arbetare på vilket skäl sora helst. Domstolen har därför antagit, all sådana turordningsklausuler har den innebörden alt arbetsgivaren inte kan avskeda en företrädesberälligad arbetare utan atl del finns obejtivl godtagbart skäl för del.

Synpunkter av detla slag måste göra sig gäUande även när del blir frågan ora lillärapning av den föreslagna bestäramelsen om åleransläll-ningsrätt. Bestäraraelsen kan inte riraliglvis sällas ur spel bara genom att arbetsgivaren med anledning av ett fraraställt yrkande ora åleranslällning påslår, atl den tidigare uppsägningen av arbetstagaren i fråga inle föranleddes av arbetsbrist. För ell sådant påstående har arbetsgivaren bevisbördan. I allraänhel lorde han inle kunna styrka sill påslående på något annat sätt än genora en bevisning ora all det förelåg annat objektivt godtagbart skäl för uppsägningen än arbetsbrist. På detla sätt kan bestäraraelsen ora räll liU åleranslällning indirekt komraa all leda tiU all den av arbelsdorastolen i doraen 1932 nr 100 uppställda rättsgriJndsatsen om arbetsgivarens fria uppsägningsrätt inte längre kan upprätthållas. Det får ankomma på domstolarna - närraast arbetsdomstolen - atl avgöra ora de redan nu och ulan uttryckliga bestämraelser i äranel anser sig kunna bryta raot tidigare praxis och ersätta principen ora arbetsgivarens fria uppsägningsrätt med den motsatta principen all uppsägning inle får ske annat än på saklig grund. Del är inle förenat med

Prop. 1971:107 63

några ölägenheter ora dorastolarna på denna punkt skulle föregripa del pågående utredningsarbetet ora anslällningslrygghelen. Den fria uppsägningsrätten är en kvarleva från äldre lider, och den speglar inle de anspråk på socialt ansvar sora raan åtrainstone nuraera har rätt atl släUa på arbetsgivaren. Den raåste därför i alla händelser avskaffas inora en nära fraralid.

4.2,3 Undanlag från lagens tiUämpningsområde

Inom flera branscher förekomraer säsongarbete. Sora exempel på arbetstagare sora sysselsätts i sådani arbete kan nämnas flollnings-arbetare, virkesmätare, vissa skogsarbetare ra. fl. Anställningsavtalen för säsongarbelare kan vara konstruerade på olika sätt. Ibland lorde arbetsgivaren förfara så, all han perrailterar arbetstagaren vid säsongens slut och återintar honom i arbete vid nästa säsongs början (s. k. säsongpermit-tering). I sådant fall har anstäUningsavtalel i och för sig gäUt även under den lid sora förflutit raellan en säsongs slut och nästa säsongs början. I andra fall kan lägel vara del, atl anstäUningsavtalel upphör i och raed alt säsongen avslutas och alt elt nytt anställningsavtal anses vara ingånget i och med all arbetstagaren återinlas i arbetet vid nästa säsongs början, Gemensarat för de olika anstäUningsforraer som kan förekoraraa vid säsongarbete lorde vara, all arbetstagaren har klart för sig då han tar arbetet all han inle kan påräkna sysselsättning när säsongen upphör. Situationen pårainner i hög grad om den som föreligger när en arbetare anställs för viss bestärad tid eller för visst arbete. På grand härav och med hänsyn lUl all förhåUandena vid säsongarbete torde växla inom olika branscher talar övervägande skäl för all arbetstagare som sysselsätts i säsongbetonal arbete undantas från tillämpningsområdet för den provisoriska lagstiftning som är aktuell nu.

Frän semesterlagens tillämpningsområde undantas arbetstagare, som är medlem av arbetsgivarens familj, och arbetstagare som uteslutande avlönas genora andel i vinst. För båda dessa arbetstagarkategorier föreligger så speciella förhållanden alt de båda kategorierna generellt bör undantas från den nu aktueUa lagens lillärapningsoraråde.

Föregående år beslutades ny lag ora arbetstid ra. ra. i husligt arbete. Lagen gäUer för arbete sora arbetstagare utför i arbetsgivarens hushåll. Uppsägningstiden vid tillsvidareanställning är 14 dagar om inle annat avtalals. I förarbetena frarahålls (prop. 1970: 150 s. 56) att en omprövning av uppsägningstiden kan bli aktuell när uttedningen rörande ökad anställningsttygghel ra. ra. har slutfört sitt arbete. Eftersom arbete i hushåll har särskUd karaktär, har del inle ansetts påkallat att nu inom ramen för den provisoriska lagstiftningen om uppsägningstid ompröva frågan ora uppsägningslid för arbetstagare som arbetar i arbets-

Prop. 1971:107 64

givarens hushåll. Lagen bör alltså inle gälla för sådana arbetstagare.

Tjänslemän sora tillhör förelagsledningen i egentlig raening företräder direkt arbetsgivaren och har i själva verket en utpräglad arbetsgivarfunktion. Därav följer atl de raåste slå i etl särskilt för-Iroendeförhållande lill arbetsgivaren. Brister detla förtroende raåste arbetsgivaren ha raöjlighet atl snabbi entlediga tjänsteraannen i fråga. I och för sig hindrar della visserligen inte alt uppsägningstiden görs förhållandevis lång. Enligt allraänna arbetsrätlsliga grundsatser är arbetsgivaren näraligen oförhindrad atl raed oraedelbar verkan avslänga en arbetstagare frän tjänsteutövning - trots atl arbetstagaren har rätt lill uppsägningstid - raen delta befriar inle arbetsgivaren från hans skyldig-hel all utge lön lill arbetslagaren under uppsägningstiden. Oavsett delta får tjänsteman inora förelagsledningen anses inta en så specieU stäUning

- anstäUningsvillkoren bestäras f. ö. ofta i anslällningskonlrakl för den in
dividuelle tjänsteraannen och inte i kollektivavtal - all övervägande
skäl lalar för all sådana Ijänsteraän icke bör orafallas av lagen.

Lagen (1914: 45) om komraission, handelsagenlur och handelsresande

- sora tiUkorarait i nordiskt samarbete - innehåUer i 86 § en föreskrift
om uppsägningslid på minst tre månader för handelsresande
sora är anställd i huvudraannens tjänst. Etl förslag till ändringar i kom-
raissionslagen har nyligen lagts frara av koraraissionslagstiftningssakkun-
niga (SOU 1970: 69). Förslagel sora har lillkomrait i nordiskt saraarbele
berör även 86 § komraissionslagen. Under dessa förhållanden är del
lärapligasl all sådana arbetstagare sora avses i koraraissionslagen, dvs.
vissa handelsresande och plalsförsäljare, tills vidare läranas utanför den
nu aktuella lagen.

Anställningsförhållandena för s j ö ra ä n regleras av bestämmelser i sjömanslagen. Lagen innehåUer bl. a. bestäraraelser ora anlällningsav-lalets upphörande och ora uppsägningstid. Sjöraanslagen är f. n. föremål för översyn av 1964 års sjömanslagskoraraillé sora väntas avge belänkande inora kort. Förhållandena inora sjöfarten är i olika hänseenden särpräglade. Bl. a. är älderssararaansättningen på sjöfolksförbundels medieraskår en helt annan än den man vanligen finner inora industrin och handelns organisationer. En stor del av den svenska handelsflottan består av fartyg sora aldrig anlöper svensk haran och stora arbetstagargmpper utgörs av personer sora inle är bosalla i Sverige. För omkring två tredjedelar av de ombordanställda avser anstäUningen fartyget. Den återstående tredjedelen liksora praktiskt tagel aUl farlygsbefäl är däreraot ansläUda vid rederiet, s. k. rederianställning. Anställningsförhållandena uppvisar sålunda en splittrad bild. Under dessa orasländigheier synes de arbetstagare för vilka sjöraanslagen gäller böra läranas utanför den nu aktueUa provisoriska lagstiftningen. Frågan får las upp till förnyad prövning när sjöraanslagskoraraitténs betänkande föreligger.

Frågan ora trygghet i anställningen är raåhända ibland inte lika vä-

Prop. 1971:107 65

sentlig för deltidsanställda arbetstagare som för heltidsanställda. I flertalet fall lorde emellertid en deltidsanställning ha sådan betydelse för arbetstagaren, all han av sociala och arbetsmarknadspolitiska skäl bör åtnjuta samma trygghet i anställningen som andra arbetstagare. Eflersora del möter svårigheter atl finna en klar skiljelinje raellan de deltidsanställningar som bör omfattas av lagen och de som eventuellt skaU kunna läranas utanför, förordas inte något undantag från lagens lillärapningsoraråde beträffande deltidsanställda arbetstagare.

4.2.4 Påföljds- och rätlegångsbesläraraelser ra. ra.

Av den föreslagna lagens karaktär följer att den bör vara tvingande. Del synes inle finnas något praktiskt behov av alt införa en raöjlighet atl genora koUektivavtal frångå lagens rainirairegler. Däreraot bör självfallet inget hinder föreligga alt avtal träffas ora bättre skydd än del lagen ger.

Skulle arbetsgivare bryta raot föreskrift i lagen, bör han bli skyldig atl ersätta uppkomraen skada. I allraänhel blir det fråga ora all utge ersättning för raislad lön. I överenssläraraelse raed vad som gäller inom annan arbetsrältslig lagstiftning bör även ideell skada kunna ersättas. Det bör vidare vara möjligt atl järaka skadeståndet.

I kollektivavtalens förhandlingsordningar uppstäUs regelraässigl preskriptionsregler enUgl vilka tvister sora inle har påtalats inora föreskriven tid inte kan underkastas rättslig prövning ora motparten gör preskriptionsinvändning. Bestämraelser av det slaget finns även i lagstiftningen (se 25 § lagen ora förenings- och förhandlingsrätt saral 22 § seraeslerlagen). Även på del nu aktuella orarådet finns del behov av all avskära parter från möjligheten alt tvista om saker som ligger långt tillbaka i tiden. Här föresläs därför en regel enligl vilken den som viU fordra skadestånd skall väcka talan inom två år efter del all skadan inträffade. Ora det försuraraas bör talerätten vara försutten.

Utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. har i uppgift all utreda även raöjlighelema all vidga arbelsdorastolens behörighet i arbetsrätlsliga tvister. Della är en komplicerad fråga, och det är varken raöjligl eller lämpligl alt i detta sammanhang frångå den ordning som f. n. gäller för prövning av arbetsrätlsliga tvister. Det föreslås därför, atl arbetsdomstolen blir behörig doraslol i raål beträffande arbetstagare vilkas anställningsavtal regleras av koUektivavtal. Är del fråga om en oorganiserad arbetstagare, bör tvisten prövas av allmän domstol. Denna kompetensfördelning raellan arbelsdorastolen och allraän dorastol får oraprövas av utredningen i saraband raed utredningens prövning av övriga kompelensfördelningsfrågor. Hinder bör inte föreligga att parterna i stället enas ora alt hänskjuta tvist om lagens tillämpning till avgörande av skiljemän.

5 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

Prop. 1971:107 66

4.3 Lagen om vissa åtgärder för alt främja anställning av äldre arbetstagare på den öppna marknaden

4.3.1 Lagstiftningens tiUärapningsoraråde

Strävan alt lösa de äldres sysselsältningsproblera genora all de i största utsträckning bereds lärapliga arbeten på den öppna raarknaden kan i och för sig anses tala för all del förordade systemet med insyn och anvisningar görs genereUt, dvs. orafattar aUa arbetsgivare. Härigenora skuUe arbetsraarknadsrayndigheterna sysleraatiskl få kännedora ora strukturen på arbetskraften vid olika arbetsplatser.

Det konkreta behovet av alt i den åsyftade forraen vinna förbättringar i fråga ora den äldre arbetskraftens sysselsällningsraöjligheler i förelagen är eraeUertid skiftande. Orafatlningen av arbetslösheten och av sarahälleliga sysselsättningsskapande ålgärder varierar meUan olika regioner. Samtidigt ler sig möjligheterna alt öka tillfällena lill nyanstäUning av äldre arbetskraft olika från fall lill fall. Del har samband med bl. a. näringsslmkluren i olika regioner och kanske framför allt raed förhållandena i varje enskilt förelag och den tiUgängliga arbetskraftens förutsättningar. Behovet och möjlighetema all placera äldre arbetskraft ändras också från lid liU annan, på kort sikt till följd av bl. a. konjunktur-variationer och på längre sikt på grand av den fortgående strakturomvandlingen, förändringarna i arbetskraftens ålderssammansättning, ra. fl. omständigheter.

Ell syslem som är generellt i den meningen alt samhället skaU hålla kontakt med praktiskt taget aUa arbetsgivare synes varken lämpligl eller nödvändigt. Ell sådani syslem kräver dessutom stora resurser. Syftet all skapa ökad sysselsättning ål de äldre bör man kunna nå med elt mera begränsat system sora ger ulryrarae för selekliva insatser, dvs. ett systera som gör att ingripanden koraraer lill stånd i den orafaltning som behövs med hänsyn liU regionala och andra förhållanden på arbetsraärk-naden och sora är raöjUg med hänsyn lill tillgängliga resurser.

På grund av dessa överväganden föresläs all lagen konstraeras så alt arbetsmarknadsmyndigheterna själva kan reglera i vilken utsträckning lagen skall tillämpas. Inom arbetsmarknadsverket är det framför aUt länsarbetsnämndema som har den närmare kännedoraen om regionala och lokala förhållanden på arbetsmarknaden. Det bör därför vara dessa närander sora berayndigas all förordna ora skyldighet för viss arbetsgivare all lärana uppgifter ora personalförhållandena i hans verksamhet.

Bemyndigandet kan emellerlid behöva förses med vissa begränsningar.

Den första frågan är huruvida undanlag bör göras för vissa sektorer. För möjligheterna att placera en frisläUd arbetstagare på

Prop. 1971:107 67

den öppna raarknaden är bl. a. hans utbUdning, yrkeserfarenhet och personliga önskeraål av betydelse. Det är därför viktigt all placerings-raöjligheterna inle begränsas genora all länsarbelsnärand släUs utan möjlighet atl diskutera personalrekryteringen raed arbetsgivare inom olika verksarahetsoraråden. Det bör följaktligen inle komma i fråga all genereUt ta undan arbetsgivare med viss verksarahet från det föreslagna systemet.

I fråga om undanlag för arbetsgivare med visst anlal anställda bör beaktas att produklionsgången kan behöva ändras eUer arbetsuppgifterna på arbetsstället fördelas på annat sätt, ora sysselsäll-nmgsmöjlighelerna för de äldre skall kunna förbättras. Mycket sraå förelag har ofta begränsade raöjligheler alt göra sådana ändringar. Ändringar av del slaget kan i varje fall innebära stora ekonoraiska belastningar för dem. De sraå företagen rekryterar vidare arbetskraft i liten orafaltning. Etl anspråk på dessa förelag alt vidta åtgärder så alt de kan öka nyrekryteringen av äldre kan därför inle väntas ge näranvärda sysselsättningseffekter. De insatser länsarbetsnämnden i varje konkret fall behöver göra slår inte i direkt proportion till förelagsstorleken. Insatserna kan därför bli oproportionerligt stora i förhåUande lill effektema av dem. Inle heller kan man bortse från all Ijänsleförhållandel i raycket sraå förelag ofta är präglat av elt personligt förhållande raellan arbetsgivare och arbetstagare sora gör atl speciella ålgärder från sarahällets sida i fråga ora personalrekryteringen inte ter sig ändaraålsenliga. Sraåförelag bör därför uteslutas från lagens lUlärapningsområde. Gränsen synes lämpligen böra sältas så alt lagen inte omfattar arbetsgivare som har färre än fem anställda.

En annan avgränsningsfråga är för vUka åldersgrupper ålgärder behöver vidtas. Uppgiftema om de äldres arbetslöshet, särskUl uppgifterna om arbetslöshetstidens längd, lyder på alt svårigheterna bUr märkbara redan när arbelslagama kommer upp i 50-årsåldern och atl svårigheterna ökas markant i åldersgrapperna 55 år och däröver. Särskilda insatser behöver alltså göras framför allt för personer i dessa åldrar. Vid vilken ålder svårigheterna i de konkreta fallen sätter in beror eraeUertid på flera omständigheter. Arbetslagarens utbUdning och yrkeserfarenhet spelar in, likaså näringsstrukturen i regionen, konjunkturläget, m. fl. omständigheter. De samhälleliga sysselsättningsskapande åtgärderna orafattar i inle ringa utsträckning även personer i åldersgrupperna närmast under 50 år. Åtgärder kan därför vara påkallade för att säkerställa sysselsättning även åt arbetstagare som inte har nått 50-årsåldem. Hänsyn måste vidare las till all länsarbetsnämndernas resurser varierar. Slutsatsen blir alt man i lagen inle bör närmare ange för vilka åldersgrapper länsarbetsnämnden skaU äga vidta åtgärder. Det bör vara tUlräckligt atl lagen förklaras avse ålgärder för all fräraja anställning av äldre arbetstagare. Vid lagtillärapningen lorde viss ledning kunna

Prop. 1971:107 68

häratas av det förhållandet all den föreslagna lagen ora ansläUningsskydd för vissa arbetstagare är avsedd atl gälla fr. o. ra. 45-årsåldem och att del fulla uppsägningsskyddet raed sex raånaders uppsägningslid skaU gälla fr. o. ra. 55-årsäldern.

4.3.2 Förfarandet hos länsarbetsnämnd

Som underlag för länsarbetsnämnds bedöraning av sysselsällningsraöj-lighelema för äldre arbetstagare bör näranden kunna skaffa sig uppgifter från arbetsgivare angående den aktueUa personalsararaansättningen och andra orasländigheier sora har betydelse för all bedöma place-ringsraöjUghetema. Det förordas därför all länsarbelsnärand får räll atl förelägga arbetsgivare all på lider sora näranden besläraraer redovisa vUka anställda han har. Arbetsgivaren bör vara skyldig all ange de anställdas namn, ålder, kön, nalionaUlel och funktion inom verksarahelen och hur de fördelas på olika arbetsplatser. Del är också angelägel alt nämnden fortlöpande hålls underrättad ora uppsägning av arbetstagare sora orafallas av den föreslagna lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare. Nämnden föreslås få befogenhet att infordra uppgifter i enlighet härmed.

Del skall ankomraa pä länsarbetsnämnden atl bedöraa i vilka fall förordnande ora uppgiftsskyldighel skal' raeddelas. Sora allraän riktpunkt bör därvid i enlighet med del förut sagda gälla att förordnande om uppgiftsskyldighet bör raeddelas i den utsträckning som de regionala arbetsmarknadsförhållandena för den äldre arbetskraften kräver del. Det innebär atl del i län med hög arbetslöshet eller där omfattande sysselsättningsskapande åtgärder har vidlagils kan finnas skäl all ge åtskilliga arbetsgivare förelägganden. I län där sysselsällningslägel för äldre arbetskraft är väsentiigt bättre, aktualiseras förelägganden i mmdre utsträckning. I vissa faU kan länsarbetsnäranden eraeUertid behöva förordna ora uppgiftsskyldighel redan sora allraän beredskapsåtgärd inför väntade förändringar på arbelsraarknaden i länet. Antalet förordnanden kan alltså korama atl variera åtskilligt från region tiU annan.

När del gäller vilka arbetsgivare som bör lärana uppgifter ar det angelägel atl länsarbetsnäranden särskilt beaktar den förtrogenhet raed förelagen och andra arbetsställen sora de anställdas organisationer har. Del slår givetvis utan särskild förfallningsbesläraraelse därora organisationerna fritt all lämna förslag på arbetsgivare sora enligt deras raening bör omfattas av förordnande. Man fär föratsatta all sådana förslag i regel kommer all följas i den utsträckning sora närandens resurser raedger det. I vissa fall kan organisationerna å andra sidan bedöraa att förutsättningar saknas för viss arbetsgivare all förbättra sysselsällningsmöj-

Prop. 1971:107 69

ligheterna för äldre arbetstagare. Man bör för all undvika onödig belastning på både nämnderna och arbetsgivarna i görlig mån undvika atl förordna om skyldighet atl lärana uppgifter till länsarbelsnärand, om det framstår sora utsiktslöst all arbetsgivaren pä kortare eller längre sikt kan vidta sådana åtgärder sora är ägnade alt förbättra de äldres sysselsällningsraöjligheler. En sådan onödig oragång kan undvikas, ora, fömlora arbetsgivaren, också de anställdas organisationer fär tillfälle yttra sig över förslag lill förordnande ora insyn. En bestäraraelse av della innehåll föreslås.

Uppgifter från arbetsgivare har grandläggande betydelse för länsar-belsnärandens raöjligheler att bedöraa föratsättningarna för särskUda åtgärder. Länsarbetsnäranden bör därför kunna förena förordnande ora uppgiftsskyldighel med vite. Vitesföreläggande torde knappast behöva utnyttjas i normalfaUen.

Förordnanden om uppgiftsskyldighel bör raeddelas i den utsträckning förhåUandena för de äldre på arbelsraarknaden kräver del. Insyn kan aktualiseras bl. a. ora arbetsgivare driver en allraänl olämplig personalpoUtik, sora kan koraraa till ullryck t. ex. genora särskilt hög personalorasällning. Del kan förutsättas atl de anställdas organisationer komraer all bevaka all nämnden bUr underrättad ora dylika fall. Ä andra sidan bör ell förordnande ora insyn i del konkreta faUel inte tolkas sora atl näranden raisstänker brister i arbetsgivarens personalpolitik. Det bör betonas alt det är förhåUandena pä arbelsraarknaden för de äldre sora bör vara utslagsgivande för orafatlningen av insynsförordnandena. Del innebär all näranden i sina strävanden atl finna lärapliga anställningar för den tUlgängliga äldre arbetskraften kan behöva vända sig även tiU sådana arbetsgivare sora redan har gjorl insatser för alt bereda även äldre arbetskraft sysselsällningsraöjligheler i sin verksarahet.

Genora uppgifterna frän arbetsgivaren och de anställdas organisationer får länsarbetsnäranden elt första underlag för atl bedöraa, om del finns fömlsältningar för arbetsgivaren all anställa flera äldre arbetstagare. Om nämnden på grundval härav finner anledning anta all arbetsgivaren sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad som är riraligt raed hänsyn lill älderssararaansättningen på tillgänglig arbetskraft, bör näranden kunna vidta ytterUgare åtgärder i syfte alt den äldre arbetskraften skaU få sysselsättningstillfällen. En naturlig åtgärd är all en diskussion i rekryteringsfrågoma koraraer lill stånd raeUan de parter sora dessa frågor angår, nämligen näranden, arbetsgivaren och de anställdas organisationer. Näranden föreslås därför fä raöjlighet alt framställa begäran om överläggningar med arbetsgivaren och de berörda arbetstagarorganisationerna beträffande arbetsgivarens möjligheter all sysselsätta fler äldre arbetstagare.

Överläggningarna bör syfta lill att utreda vilka förutsättningar arbetsgivaren har att sysselsätta äldre arbetstagare i sin verksarahet. Även

Prop. 1971:107 70

behovet av åtgärder för alt redan ansläUda äldre skaU kunna behälla sina anstäUningar bör undersökas vid överläggningarna. De arbetsmarknadspolitiska medel sora står liU förfogande i del konkreta fallet bör redovisas. Ingående överläggningar härora är nödvändiga, eflersora man måste räkna raed alt arbetsgivare, trots den inforraation sora bl. a. arbetsraarknadsverket kontinuerligt läranar, raånga gånger inte är tillräckligt förtrogna med exempelvis i vUka fall bidrag kan läranas eller vilka utbildningsraöjligheler sora arbetsraarknadsverket kan erbjuda. SärskUt bör undersökas i vilken utsträckning det är raöjligl alt vidta sådana ålgärder beträffande arbetsplatsernas utforraning och fördelningen av arbelsuppgiftema i verksarahelen alt sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetskraft förbättras. Förbättringarna bör ta sikte på såväl de redan anställdas förhållanden som möjligheterna lill rekrytering av äldre arbetskraft. Härigenom ansluter raan bl. a. lill försöksverksarahelen raed s. k. anpassningslag. Arbetsgivaren kan i del sararaanhangel väntas redovisa bl. a. vUka produktionstekniska eller förelagsekonoraiska faktorer som påverkar hans personalpolitik och raöjUgheter att göra sädana ändringar.

Möjligheterna lUl förbättrad anpassning av arbetsplatserna tiU den äldre arbetskraftens förutsättningar är en av de frågor i vilka del är särskilt viktigt alt fä del av synpunkter från de anställdas representanter. De anställdas raedverkan vid överläggningarna har vidare betydelse för bl. a. raöjlighelema för nyanställda äldre alt snabbt bli förtrogna raed arbetsförhållandena och insatta i arbetsprocesserna.

Formerna för överläggningarna bör inte regleras närmare. Målet för överläggningama bör vara atl i första hand nå fram lill geraensarat accepterade lösningar sora kan genomföras i samförstånd raellan främst arbetsgivaren och de anställda.

På grundval av vad som förekoraraer vid överläggningarna bör länsarbetsnäranden bUda sig en uppfattning i frågan huruvida arbetsgivaren kan vidta ålgärder för all förbättra den äldre arbetskraftens sysselsätl-ningsförhällanden. Överläggningarna kan ge vid handen all del av olika skäl inle finns ulryrarae för konkreta ålgärder beträffande förhåUandena på arbetsplatsen eller ökad rekrytering av äldre arbetstagare. Ora nämnden däremot finner atl arbetsgivaren riraliglvis bör kunna förbättra anslällningsförhåUandena så all möjlighetema blir större all sysselsätta äldre arbetskraft, bör nämnden som nämnts söka i första hand komraa frara tiU en lösning i saraförstånd raed arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer.

Kan en samförslåndslösning inte nås, bör näranden kunna ge anvisningar om lämpliga ålgärder från arbetsgivarens sida. I fråga om åtgärdernas karaktär kan rent aUmänt påpekas att önskemålet all bereda friställd äldre arbetskraft sysselsättning givelvis inle får gå ul över de redan anställdas trygghet i anställningen. Anvisningarna bör

Prop. 1971:107 71

därför kunna avse dels vilka åtgärder som behövs för all redan anstäUda äldre skall kunna behålla sina anställningar, dels vad som bör iakttas vid nyrekrytering av arbetskraft. Eftersom behovet att bereda lUlgänglig äldre arbetskraft sysselsättning varierar efter skilda omständigheter och från lid till annan och då olika arbetsgivares föratsättningar alt bereda nya sysselsällningstillfäUen åt äldre kan vara skiftande, bör länsarbetsnämnd få fria händer all utforraa anvisningamas närraare innehåll raed beaktande av omständigheterna i varje särskilt fall. En annan sak är all en anvisning bör vara så preciserad, all del klart framgår vUka länsarbetsnämndens önskemål är. Dessa kan komraa lill uttryck bl. a. genom all mål beträffande arbetsstyrkans ålderssamraansältning anges och en lidsgräns närans när raålet bör vara uppnått. Föreskrifter ora arbetsstyrkans åldersraässiga sararaansättning kan redan nu raeddelas inora byggnadstillslåndslagstiflningens ram. Med della som förebild föreslås atl länsarbetsnämnd skall kunna rekoraraendera arbetsgivaren alt i saraband raed nyanställningar öka andelen äldre arbetstagare i arbetsstyrkan enligt vad näranden säger.

4.3.3 Förfarandet hos AMS

Om arbetsgivare vägrar all medverka vid begärda överläggningar eller alt följa länsarbetsnärandens anvisningar, bör näranden genora anraälan hänskjuta frågan tUl AMS för närraare utredning och avgörande.

AMS skaU alltså kunna avgöra ärenden, sora länsarbetsnämnd har anhängiggjort. AMS kan emellerlid vid kontakter raed arbetsgivare i andra frågor eller på annat sätt få uppraärksamheten riktad på arbetsgivare som bör ha föratsättningar all öka rekryteringen av äldre arbetstagare. AMS föreslås därför få befogenhet atl besluta ora direkta överläggningar mellan AMS och arbetsgivare om sysselsättning av äldre arbetstagare. Det får anses självklart atl AMS i erforderlig utsträckning inhämtar de regionala organens och de fackliga organisationemas synpunkter på frågan om sädana överläggningar bör koraraa lill slånd eller ej.

I ärende sora länsarbetsnämnd har hänskjutit tUl AMS får AMS givetvis den utredning som har förelegal i nämnden. Emellertid skall hänskjutande ske också i fall då arbetsgivare har undandragit sig all raedverka i överläggningar med nämnden. Man måste därför räkna raed atl utredningen ibland är knapphändig. I andra fall gäUer del all klarlägga anledningen lill all länsarbelsnärands anvisningar inle har följts. Det synes därför nödvändigt alt AMS får särskilda befogenheter all föranstalta om utredning i ärendet.

I första hand bör AMS ha möjlighet alt kalla arbetsgivare lill överläggningar i frågan om sysselsättning av iildre arbetstagare. Som nämnts koramer sararaanlräden i en del fall all ske raed

Prop. 1971:107 72

arbetsgivare sora har visat tredska. Det kan knappast anses betänkligt, ora AMS får raöjlighet att bl. a. i sådana fall använda tvångsmedel för atl få till slånd överläggning. AMS föreslås därför kunna vid vite kalla arbetsgivare till överläggning.

Sä som förfarandet hos länsarbetsnämnd har skisserats beror det väsentligen på arbetsgivarens raedverkan i vad mån näranden får närmare insyn i personalslrukturen och personalpolitiken vid företaget och om andra förhåUanden av betydelse för bedömningen av möjlighetema att sysselsätta äldre arbetskraft. I detla sammanhang kan erinras om att arbetsgivare enligl företagsnämndsavlalen i princip är skyldig alt lämna de anställdas representanter i företagsnämnden omfattande och förhållandevis detaljerade informationer i frågor som gäUer personalpolitiken och personalförhållandena. AMS bör utrustas med befogenheter all av arbetsgivaren få inforraationer av väsentligen samma karaktär och omfattning som han i princip är skyldig all lärana i förelagsnärandcn. AMS föreslås få befogenhet att vid vite ålägga arbetsgivare att förete de skriftliga handlingar sora kan antas ha betydelse för bedöraningen av arbetsgivarens personalpolitik.

För alt utredningen hos AMS skall bli fullständig bör de synpunkter sora företrädare för arbetstagarsidan kan ha tillföras utredningen. Det bör ske genora all de anställdas organisationer bereds tillfälle atl delta i överläggningssaramanträdena. En uttrycklig föreskrift härora bör tas in i lagen.

Arbetsgivaren är självfaUet oförhindrad att vid överläggningarna låta sig biträdas av sin organisation. Föreskrifter härora behövs inle. Vidare kan AMS ulan uttryckligt slöd i lagbestämmelse bereda arbetsgivarens organisation tillfälle atl yttra sig. Det kan las för givet alt yttrande kommer atl inhämtas i de fall då del kan antas tillföra ärendet synpunkter av betydelse.

Liksom vid länsarbetsnämnds handläggning kan utredningen hos AMS tänkas ge vid handen all arbetsgivaren har vidtagit vad sora är riraligt för att möjliggöra för äldre alt sysselsättas i arbetsgivarens verksamhet och att så raånga äldre arbetstagare sysselsätts som raed hänsyn tiU orasländigheterna kan begäras. Är detta inle fallet, bör AMS liksora länsarbetsnäranden i första hand söka korama frara till en saraförslånds-lösning om vUka ålgärder som skall vidtas från arbetsgivarens sida eller, om en sådan lösning inle nås, ge anvisningar om åtgärder för att anpassa arbetet till den äldre arbetskraftens förutsättningar och/eller ora ökad andel äldre arbetstagare i arbetsstyrkan.

Ora arbetsgivare uppenbart nonchalerar anvisningar från AMS, behövs emellerlid i sista hand kraftigare raedel för all få till stånd rättelse. Ett medel som har avigsidor men kan vara verksamt som yttersta korrektiv är en direkt kontroll från arbetsförmedlingens sida över arbetsgivarens rekrytering av arbets-

Prop. 1971: 107 73

krafl. Del kan erinras ora atl enligl den byggnadsreglering sora grandades på lagen ora lillsländslvång för byggnadsarbeten kunde tillstånd förenas med föreskrift ora att byggherren eller entreprenören skulle ta kontakt med viss arbetsförmedling, innan arbetare sysselsattes i byggnadsarbetet. Arbetskraft lill arbetet kunde antingen anvisas av förmedlingen eller redovisas av företagaren på särskild förteckning som skulle granskas av förmedlingen innan däri upptagna arbetare fick sysselsättas. Efler mönster härav föreslås atl AMS får rätt all i nyss åsyftade faU förordna att arbetsgivare inte får anstäUa andra arbetstagare än sådana som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller eljest godtagit för anställning hos arbetsgivaren. Det har framgått av vad sora redan sagls alt raöjligheten lill sådani förordnande bör begagnas raed yttersta varsarahet. Man raåste i varje särskilt fall beakta de risker för negativa verkningar för arbetstagare sora kan följa av alt arbetsgivare tvingas anställa andra än dera han i första hand vill ha. 1 fall där del är uppenbart all ingenting annat hjälper raåste eraeUertid del korrektiv som ligger i ell förordnande om arbelsförmedlingstvång kunna tiUgripas.

Innan arbelsförraedlingstvång åläggs arbetsgivaren skall AMS självfallet alllid bereda både arbetsgivaren och de anställdas organisationer tillfälle att yttra sig.

4.3.4 Påföljder ra. ra.

Förslagel bygger på all ell sararåd skall komma lill slånd mellan arbetsgivare, arbetstagare och samhällets organ i frågan om sysselsättning av äldre arbetskraft på den öppna arbetsmarknaden. I enlighet härmed är systerael utforraal så att åtgärder av raera ingripande karaktär kan vidtas först stegvis och sedan del har visat sig raöta svårigheter all på annat sätt tillgodose den äldre arbetskraftens intressen. Sora redan har fraragålt kan eraeUertid vissa Ivångsraedel och sanktioner inte undvaras.

Den yttersta åtgärd sora kan koraraa i fråga enligl del föregående är alt AMS förordnar ora arbetsförraedUngslvång. Förordnandet raåste förses raed sanktioner raot överträdelser. Sanktionen bör utforraas så alt den inte påverkar den i strid raot förordnandet anställda arbetskraftens trygghet i anställningen. Vite är därför inte lämpligt. Det föreslås därför all överträdelse av förordnandet skall kunna föranleda straffansvar. Straffsatsen kan lämpligen bestäraraas till böter eller fängelse i högst elt år. Ätal bör få väckas endast efter raedgivande av AMS.

De uppgifter sora arbetsgivare och andra kan koraraa alt lärana i ärenden enligt den föreslagna lagstiftningen kan korama atl gälla förhållanden som av olika anlednmgar inle bör komraa lill uloraslåendes kännedora. För all ett öppet meningsutbyte skall komma till stånd raeUan

Prop. 1971:107 74

arbelsraarknadsrayndighel, arbetsgivare och företrädare för fackorganisation i de konkreta frågor sora har saraband med nyanställning av äldre arbetskraft, är del nödvändigt atl handlingar som rör enskUt företags affärs- eller driftförhållanden eller arbetstagares och arbetssökandes personliga förhåUanden kan bli föremål för sekretesskydd. I lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten atl utbekomma aUraänna handlingar (sekretesslagen) finns f. n. besläramelser som ger skydd för sådana uppgifter om enskilt företags affärs- eller driftförhållanden som lämnas i handlingar som gäller slallig utredning ra. ra. raed avseende på näringslivet (21 §). Vidare finns bestäraraelser ora skydd för handlingar i ärenden rörande offentlig arbelsförraedling (25 §). Varken de berörda beslämraelsema eUer annan besläramelse i sekretesslagen synes bli tUl-lärapliga på handlingar i ärenden enligl den föreslagna lagstiftningen. Det behövs därför en särskild bestäraraelse i sekretesslagen ora inskränkningar i rälten atl ulbekoraraa handling i sådani ärende, i den mån handlingen innehåller uppgift om enskilt förelags affärs- eller drift-förhållanden eUer enskUds persoiUiga förhållanden. Sekrelessbeslärarael-sen bör korapletteras raed motsvarande lystnadspliklsbeslämmelser i den nu aktuella lagen.

4.3.5 Resursfrågor

I årets stalsverksproposilion (bil. 13 s. 51) har beräknats raedel för förstärkning av länsarbetsnärandernas kanslier och förraedlingsorgani-salionen raed 25 tjänster för kontakter raed företagare i syfte att undersöka vilka förändringar som kan vidtas för alt bl. a. fler äldre skall kunna anstäUas eller behälla sina anställningar. Vinner detla förslag bifaU, finns vissa resurser för del här förordade systemet. SkuUe ytterligare resurser behöva släUas till förfogande för all täcka de behov som systerael kan ge upphov till, bör Kungl. Maj:t vara oförhindrad alt lärana raedgivande lill erforderliga anslagsöverskridanden. På längre sikt kan systerael raedföra behov av anslagsförslärkningar.

5. Remissyttrandena

5.1 Allmänt

Bedömningen i proraeraorian alt 'sysselsättningsproblemen för de äldre arbetstagarna är bekymmersararaa delas i allmänhet av remissinstanserna. Enligl AMS finns del flera orsaker liU all svårigheterna för de äldre att behålla eller få anställningar ökat under senare år. Slmkturrationaliseringarna har lett lUl all de äldre har fått större problera än de yngre att komma in i produktionen. Detla har varit fallet även när efterfrågan på arbetskraft har varit aU-

Prop. 1971:107 75

mänt hög. De äldre har helt naturligt svårare för oraslällning i; arbetslivet, och härtill kommer atl man på den öppna arbetsmarknaden i viss utsträckning har haft en negaliv attityd till nyanställning av även medelålders arbetskraft. Antalet äldre arbetslösa har därför relativt sett ökat väsentligt mera än antalet yngre arbetslösa och arbelslöshetsliderna för de äldre har väsentiigt förlängts. De arbetsraarknadspoliliska ålgärder som hittills vidlagils har enligt AMS visat sig otillräckliga.

Enligt LO är stmkturförändringarna i näringslivet, jämsides raed den tekniska och organisatoriska utvecklingen inora förelagen, väsenlliga orsaker till de allt mer uttalade svårigheterna för den äldre arbetskraften. Det är enligt LO inte tillfredsställande all den äldre arbetskraften i ökande utsträckning raåste sysselsättas genora samhällets försorg. Priset för den snabba strukturomvandlingen skall inte ensidigt betalas av den äldre arbetskraften. Arbetsgivarna måste la på sig elt ökat ansvar för alt förbättra de äldres sysselsättningsmöjligheter på den öppna marknaden. Mol bakgrund av det allvarliga lägel för de äldre är det nödvändigt raed snabba insatser. Det är riktigt alt raed förtur behandla frågan ora de äldres ansläUningslrygghet och nödvändigt all bryta ut den ur det större pågående utredningsarbetet. TCO påpekar all arbetslösheten bland raedleraraarna i tjänsleraannens arbetslöshetskassor har stigit påtagligt de senaste åren. Risken för långtidsarbetslöshet är störst för de äldre och gäller Ijänsteraän både i privat och i offentiig tjänst.

Svenska kommunförbundet anser del angeläget alt åtgärder vidtas för att hindra ulslarapning av äldre ur arbetslivet och ansluter sig i allt väsentligt lill de raoliv för förslagen som angivils i proraeraorian. Förbundet vUl dock frarahålla all de föreslagna bestäraraelserna inte fär leda till all arbetskraften uppdelas så all inora den privata sektorn sysselsätts väsentligen unga och starka arbetstagare raedan äldre och handikappade huvudsakligen sysselsätts inora den offentliga sektorn. Liknande synpunkter anförs av Svenska landstingsförbundet.

Enligl statens handikappråd föreligger de svårigheter, sora utgör raotiven för lagförslagen, för ytterligare stora grupper arbetstagare, näraligen de sora ulan alt vara äldre Uder av fysiska eller psykiska handikapp. Rådel ställer sig därför tveksarat inför lagförslag sora åsyftar all förbättra vUlkoren för endast en av dessa grupper. Rådel understryker slutligen att förslagen endasl utgör ett provisoriura.

Enligt SAF visar tillgänglig statistik inle procentuellt högre arbetslöshetssiffror för äldre arbetstagare än för yngre. De äldre arbetslösa finns i stor orafallning i de delar av landet som har påverkals särskilt neealivl av strakturomvandlingen. Den höga takten i strukturförändringarna beror bl.a. på utvecklingen av inlernalionella konkurrensförhållanden och den svenska ekonomiska politiken. EnUgt SAF:s mening är den officiella näringspolitiken och fackföreningarnas lönepolitik, som

Prop. 1971:107 76

syftar till ökad ekonoraisk tillväxt genom snabb strukturomvandling, de primära orsakerna lill de aktuella sysselsällningssvårigheterna. Del bör därför i första hand ankomma på samhället all råda bot på dessa svårigheter. Del är orikligt atl hävda att arbetsgivarsidan har brustit i ansvar vad gäller den äldre arbetskraftens sysselsältningsproblera. Åtskilliga insatser i syfte all fräraja de äldres sysselsättning och ekonoraiska trygghet har gjorts av arbelsraarknadens organisationer, t. ex. raedverkan i information och aktiviletsåtgärder, överenskomraelser ora AGB och AGE och varsel lill arbetsmarknadsverket, den förebyggande företagshälsovården och insatser på vuxenutbildningens oraråde. SAF framhåller vidare all man måste undvika all man får en vaneraässig benägenhet alt indela de på arbelsraarknaden aktiva i olika åldersgrupper. En sådan indelning skulle enligt SAF vara ägnad all skärpa generations-raolsätlningarna och leda lill en olyckUg kategoriindelning på arbelsraarknaden. Frågan om de äldres sysselsältningsproblera bör lösas på frivillighetens väg genora aktivt saraarbele mellan förelagen, de anställda, arbetsmarknadens organisationer och rayndigheterna. Del geraensamraa arbete sora nu pågår för all förbättra de äldres ställning bör intensifieras. SAF föreslår alt överläggningar tas upp mellan myndigheter och arbetsmarknadsparterna i syfte alt komma fram lill åtgärder som ökar de äldres sysselsätlningsmöjUgheter. Förslagen innebär dessutora ingrepp på oniråden sora tidigare förbehållils den fria förhandlingsrätten och della sker ulan närraare belysning av förslagens verkningar. SAF finner detta betänkligt. Föreningen skogsbrukets arbetsgivare särat Skogs- och lantarbetsgivareföreningen insläraraer i SAF:s yttrande.

5.2 Förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare

Förslaget har i sina huvuddrag tUlstyrkts av bl. a. AMS (raajoritelen), SAV, statens omplaceringsnämnd, Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, LO och TCO.

Sålunda anser LO alt det första steg raot ökad trygghet i anställningen sora tas genom lagen bör bli riklgivande för kommande reformer. AMS understryker all lagen för arbelsraarknadsverkets del innebär att arbetsförraedlingen får bättre tillfälle all planera nya sysselsätlningsmöjUgheter för den frisläUda äldre arbetskraften och att i samråd raed den överväga lärapliga arbetsmarknadspolitiska ålgärder. Liknande synpunkter anförs av statens omplaceringsnämnd och KSA-utredningen.

TCO å sin sida framhåller dock all man i första hand bör förbättra personalplaneringen inora företagen och därigenora skapa en situation där ansvaret för de äldre raed lång anställningstid blir så stort atl uppsägning i princip inle skall behöva ske.

Negativa till förslaget är bl. a. SAF, BFO, Föreningen .skogsbrukets

Prop. 1971:107 77

arbetsgivare. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen och KFO.

EnUgt utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. innebär uppsägning ett slåndpunklslagande ora avbrytande av anstäUningsför-hållande och försvårar därför liU sin natur ofta övervägande om alternativa lösningar. Ett alternativ som i lika hög grad sora förlängda uppsägningslider kan garantera arbetstagaren rådrara, löneskydd, ra. ra. är regler ora varsel. Möjligheterna all inora ell varselsyslera koraraa fram tiU för arbetstagaren bättre lösningar är större än om arbetsgivaren har tagit stäUning genora uppsägning. DärliU komraer alt varselregler inle i sararaa raån som uppsägningsregler skulle hindra utredningen i dess fortsalla överväganden. EnUgl SACO torde del inle föreUgga svårigheter alt snabbt träffa överenskommelser om uppsägningstidernas längd för äldre arbetstagare.

SAF framhåUer att den föreslagna lagen på väsenlliga punkter rubbar förutsältningarna för det syslem som genom lagstiftning och kollektivavtal har byggts upp för all fräraja anställningstryggheten ra. ra. Föreningen har flera gånger föreslagit LO förlängning av den personUga uppsägningstiden raen förslagen har i del stora hela tiUbakavisals. Frågan har eraeUertid nyligen äter aktualiserats. SAF anser alt man bör avvakta parternas överenskoraraelse och tillägger alt ora lagstiftning trots det anförda anses böra koraraa till stånd skulle syftet all skydda de äldre bättre nås och en koraraande definitiv lösning i raindre raän föregripas genora ell syslera raed förlängda varsellider och skadestånds-skyldighet i händelse varsel inle iakttas. TiU varselreglema kan knytas etl förfarande för sararåd sora kan påkallas av arbelsraarknadsmyndighelerna eller arbetstagarens organisation. Även KFO föredrar i första hand regler om varsel.

Enligl SPF bör de äldres sysselsältningsproblera i första hand lösas genom avlal och samråd mellan arbetsmarknadens parter. SPF understryker i samband härmed betydelsen av en systematisk långsiktig personalplanering inom förelagen så all möjligheter lill omplaceringar inora dessa skapas.

Proraeraorians förslag i fråga ora åldersgränserna för de arbetstagare sora skall orafallas av anställningsskyddet läranas ulan erinran av flertalet reraissinstanser. Bl. a. LO förordar dock all åldersgränserna sänks, raedan SAF och KFO föreslår högre gränser. Flera instanser är av den menmgen att en högsla åldersgräns bör faststäUas med hänsyn tdl arbetstagarnas inträde i pensionsåldern.

LO framhåUer alt skyddet bör sättas in i god tid. Erfarenheterna talar för all arbetslöshetens omfattning och arbelslöshelstidemas längd inle skiljer sig på ell avgörande sätt för personer i åldersgruppen 50-54 är jämfört med den i 55-årsåldem eller högre. I branscher med stor andel kvinnlig arbetskraft inträder sysselsättningssvårigheter vid ännu lägre ålder. Del är också viktigt all begränsa arbetsgivarnas möjligheter all styra

Prop. 1971:107 78

över sin arbelskraflsefterfrågan lill arbetstagare raed kortare uppsägningslider. Med hänsyn lill del sagda förordar LO all sex raånaders uppsägningstid skall föreligga vid 50 års ålder. LO delar proraeraorians synpunkter på avtrappningsregler för atl undvika tröskeleffekter och vill i enlighet därraed all åldersgränsen för fyra raånaders uppsägningslid sänks till 45 år och för två månaders uppsägningstid lill 40 år. Förslag om sänkning av åldersgränsema i enlighet härraed fraraförs också av Svenska fabriksarbelareförbundel. Svenska transportarbeiareförbundet och Svenska melallindustriarbetareförbundet saral Svenska byggnadsarbetareförbundet. Sistnäranda förbund understryker också de besvärande sysselsältningsproblera, sora är förenade raed tilltagande ålder för arbetstagare raed fysiskt ansträngande arbete, t. ex. byggnadsarbetare. Förbundet anser också all den lagstiftning sora skall ersätta provisoriet bör eftersträva en sraidigare avtrappning av uppsägningstidernas längd.

KSA-utredningen upplyser att det förslag ora kontant arbetsraarknadsslöd som utredningen ämnar lägga frara den närraasle tiden koraraer all innehålla bl. a. bestämmelser ora förlängd ersällningslid för arbetslösa sora har fyllt 55 år. Det förslagel står väl samraan raed promeraorieförslagen om åldersgräns för den längsta uppsägningstiden. För yngre personer saknas motsvarigheter i utredningens förslag i fråga ora ersält-ningslidens längd. Utredningen säger alt en viss ökning av risken för arbetslöshet och längre arbelslöshelslider inträder redan vid orakring 40 år. Det kan därför finnas skäl till en lägre åldersgräns än 45 år.

Enligt SACO inträffar en kraftig Iröskeleffekl vid 45 års ålder. Skyddet kan inträda vid 40 års ålder och då med minst en månads uppsägningslid. I övrigl godtas de föreslagna tiderna. Del förordas all kollektivavtal träffas därom.

SAF och KFO anser att i en lagstiftning bör åldersintervallerna vara 50, 55 och 60 år. SAF säger vidare alt föreningen inle kan ansluta sig till promemorieutlalandet att del statistiska raaterialel tyder på all svårigheter alt få ny anstäUning uppkoraraer redan i 45-årsåldern. Eu differentiering av uppsägningstiderna efler ålder kan medföra komplikationer genora alt den avviker från den på flera oraråden accepterade principen ora differentiering efler anstäUningstidens längd.

Frågan om behovet av övre åldersgränser behandlas av bl. a. arbetsdomstolens ordförande sora anser all det inle fullt tydligt framgår vad sora är avsett beträffande de allra äldsta arbelslagama. Del är enligt arbelsdorastolens ordförande i och för sig fullt länkbart atl regler ora lagstadgad uppsägningstid och rält till lön under perraitteringstid skall gäUa även den sora är verksara efler pensionsåldern. Däremot är del svårare all undvara någorlunda klara och lätthanterliga regler om en övre åldersgräns vid tillämpningen av reglerna om rätt lill åleranslällning och de principer om skydd mot obehörig uppsägning sora raå anses ligga i dessa. Även vid tUlärapning av reglema om beräkning av lön under

Prop. 1971:107 79

uppsägningslid och perraitlering uppkoraraer frågan ora verkan av all arbetstagare inträder i pensionsåldern. Enligt SAV, utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. och SAF bör den föreslagna lagen inle gälla den sora blir berättigad tiU ålderspension enligt lagen ora allraän försäkring.

Svenska kommunförbundet vill att det klarläggs om ersättningar på grand av lagen skall tUlkomma den som på grand av hög levnadsålder eller varaktig arbetsoförmåga lämnar sin anstäUning och får pension enligl lagen om allmän försäkring. Förbundet utgår frän att den föreslagna lagen inte skall äga tiUärapning i de fallen, eflersora arbetstagaren normalt får föratsättas inle längre slå lill arbetsmarknadens förfogande i och med pensioneringen. Förbundet påpekar dessutom att arbetstagare med pensionsrält enligt statliga eller komraunala pensionsbesläramelser är skyldig att lärana sin anställning då han uppnår i pensionsbestärarael-serna angiven pensionsålder eller vid dessförinnan inträffad varaktig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eUer olycksfall. SAV anraärker att verket utgår från all anställningsskyddet inle skall gälla när anställning inom statiigt reglerad verksarahet upphör på annat sätt än genom uppsägning, t. ex. genom avsättning, avgång i samband med pensionering, försättande i disponibilitet eller skiljande från tjänst eller vikariat av den sora har varit anställd raindre än tre raånader i följd.

Promemorians förslag alt det för skyddet bör krävas viss kvalifikationstid har inle i och för sig föranlett erinringar från remissinstansema, raen flera av dera har framfört synpunkter på bl.a. kvalifikationstidens längd och dess beräkning.

Arbetsdomstolens ordförande och SAV förklarar att de förutsätter alt den tid som skall få medräknas i kvalifikationstiden skall vara sararaanhängande. LO säger att regler om minsta anställningslid kan vara nödvändiga för atl förslagel inle skall göra arbetsgivare ännu mer negativa mot alt anställa äldre arbetstagare. Emellertid bör även arbetstagare som för någon lid har avbralit ansläUningsförhållandel kunna få skyddet. Som föratsättning för skyddet bör därför enligt LO:s raening gälla att del är fråga ora anstäUning som har varat minst 18 månader under den senaste treårsperioden. Även Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska fabriksarbetareförbundet förordar en på det sättet bestämd kvaUfikationstid. Svenska melallindustriarbelareförbundet och Svenska transportarbetareförbundet föreslår en kvalifUcationslid på två år. Förslag om sänkning av kvalifikationstiden har också framförts vid det socialdemokratiska partiets rådslag.

Enligt SAF är däremot en kvalifikationstid på tre år alllför kort. SAF förordar all tiden skaU vara fem år.

EnUgt arbetsdomstolens ordförande är det för lagens tiUämpning inte Ukgiltigt om kvaUfikalionsliden formeUt knyts tiU varaktigheten av den aktuella anställningen eller tiU den tid varander arbetstagaren har varit

Prop. 1971:107 80

anställd hos samme arbetsgivare. En anknytning till anställningsavtalets varaktighet kan för vissa fall nödvändiggöra särskilda regler för atl raed norraalfallet likvärdiga fall inle skall falla utanför lagen. Men även i andra fall än vid övergång lill annan anställning inom samraa koncern eUer vid överlåtelse av företag kan anknytning lill anställningens varaktighet leda till inle avsedda konsekvenser. Omflyttning av en tjänsteman från en arbetsuppgift till en annan inora sararaa verksamhet lorde i regel innebära att ett nytt anställningsavtal föreligger. Utformningen av lagtexten bör inle resa hinder mot all tjänsteraannen får tiUgodoräkna sig även den tidigare anställningen sora kvalifikationslid. I viss mån samma problem möter vid tillämpning av bestäraraelserna ora återanställnings-rätlen. En enhetlig reglering av gränsdragningsfrågorna bör ske.

SA V utgår från all tjänsleraan, som t. ex. genom befordran övergår från en tjänst hos en rayndighet lill en annan tjänst hos sararaa myndighet, får tillgodoräkna sig anställningstiden i den förra tjänsten, om tjänstemannen sägs upp från den nya anställiungen. SAV föreslår också all uttrycket »lid under vilken arbete utförts åt» utbyts mot »anställningslid hos» för all undvika tveksamhet i frägan huruvida endasl faktiska arbetsdagar skall medräknas.

Statens omplaceringsnämnd anser att det i detla sammanhang i fråga om slallig verksamhet är olämpligt atl skilja mellan anslällningsbegrepp och arbetsgivarbegrepp. Vid beräkning av förmåner lill statsanställda tillgodoräknas arbetstagaren i princip all statiig anstäUningslid, varvid staten betraktas som en enda arbetsgivare. Möjligheterna atl främja arbetskraftens rörlighet bör inte begränsas. Med koncern bör därför jämställas statsförvaltningen.

Enligl SACO tår del förutsättas all eftersom statsverket inle skall betraktas som en koncem, offentlig verksamhet i kommunal regi inte heller skall anses tillhöra en koncern. Konsekvenserna härav är enligl SACO:s mening orimliga. Skolområdet är i anställnings- och avlöningshänseende i praktiken att anse som ett och sarama förelag. Koncernbegreppet måste därför omfatta den statliga skolverksamheten, den komraunala skolverksamheten och övergångar mellan dessa områden. SACO förulsätler också alt skifte av huvudman inom del offentliga skolområdet skall betraktas sora företagsöverlåtelse i lagförslagels raening.

AnsläUningsskyddel skall enligl proraeraorian ges endast åt arbetstagare raed anställningsavtal som gäller tills vida-r e. SACO vill all lagen skall omfatta aUa arbetstagare vUkas anställningslid i realiteten har varat i tre år, bl. a. timlärare, extra lärare saml icke behöriga extra ordinarie lärare som förordnas tiUs vidare för viss lid, högst för ell läsår eller budgetår i sänder. Etl särskUt problem gäller enligl SACO icke behöriga lärare. Deras förordnanden gäUer till dess behörig lärare kan anstäUas. Söker behörig lärare tjänst, skall han förordnas och förordnad icke behörig lärare måste träda tiUbaka. För denne

Prop. 1971:107 81

gäUer inte någon föreskrift om uppsägningslid. Ora en icke behörig lärare skall ges upp till sex raånaders uppsägningstid behövs besläramelser om all behörig icke ordinarie lärare får tillträda den sökta och erhållna tjänsten ulan hinder av alt uppsägningstid börjar löpa för den avträdande icke behöriga läraren.

SAV framhåUer alt det möjUgen på längre sikt bör övervägas all ge även vissa arbetstagare sora är anställda på viss lid ett förstärkt anställningsskydd. Och utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. säger att del på sikt bör övervägas all generellt utsträcka del lagstadgade skyddet lill alla anstäUningar som i realiteten har varat i tre år.

Arbetsdomstolens ordförande anför att någon tvekan möjligen kan uppslå om lagens bestämmelser om uppsägningslid skaU vara tUlärapliga i de fall då arbetstagare har anställts som vikarie för annan vid t. ex. långvarig sjukdom eller raililärtjänslgöring. Ora liden hos sararae arbetsgivare uppgår lill tre år, förefaller det enligt arbelsdorastolens ordförande i och för sig riraligt all lagen blir tilläraplig. Även SAV berör frågan om lagens tillämplighet på vikariat. Enligl SAV:s mening bör den som innehar tjänst vid viss myndighet och får vikariat tiUs vidare på högre tjänst vid rayndighelen kunna sägas upp från vikariatet ulan alt förlängd uppsägningslid enligl lagen skall behöva iakttas, eflersora arbetstagaren återgår lill sin ursprangliga tjänst och det i vikariatets natur ligger alt anställningen är tillfällig. Däreraot bör enligl SAV:s mening skyddet ges åt den som sägs upp från långtidsvikariat hos annan arbetsgivare än den där han har sin tjänst, om vikariatet har varat i rainst tre år. Möjligen bör Kungl. Maj:t ges befogenhet all föreskriva i vad raån bestämmelserna i lagen bör gälla när tjänsteman skiljs från vikariat eller göromålsförordnande på statiigt reglerad tjänst.

Förslagel ora längre uppsägningslider för äldre arbetstagare skapar vissa problera på undervisningsområdet, säger SACO, i första hand beträffande tills vidare förordnade extra ordinarie lärare. Inom skolområdet finns lurordningsregler som bygger på all anställningstiden på orten skall ha avgörande betydelse. Del bör i det fortsatta arbetet tillses att en förlängd uppsägningslid för äldre inte bryter sönder denna ordning. SACO kan inle acceptera exerapelvis att en 45 års extra ordinarie adjunkt med tre års anställningstid på orten i en uppsägningssituation skall slå ul en 44-årig kollega sora har 15 års anställningstid på sararaa ort. Detta kan näraligen indirekt bli följden av lagstiftningen.

Ibland kan del råda delade raeningar ora en anställning är stadigvarande eUer tidsbegränsad, säger utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. Uppsägningsreglema bör därför konstrueras så all de skall kunna tiUärapas oberoende av tvister om anställningsförhållandets natur. I huvudsak liknande synpunkter framförs av Svenska byggnadsarbetareförbundet.

6 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

Prop. 1971:107 82

När del gäller möjligheterna att avskeda en arbetstagare med oraedelbar verkan på grund av personliga orasländigheier läranas förslaget ulan erinran av flertalet reraissinstanser.

Enligl SAF bör dock lagen i sin helhet konstraeras så all den endasl avser situationer då uppsägning eUer permittering sker på grund av driflinskränkningar eller driftnedläggningar. För de fall, då uppsägning sker på grand av anställds enskilda förhållande bör förfarandet enligl huvudavtalen gälla.

Uppsägningsgrunden all arbetstagaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter avviker enligt utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. från de mera begränsade avskedandegrunder som ibland stadgas i lag eller kollektivavtal. Del framgår enligl utredningen inle ora lagen skall vara disposiliv vad gäller inskränkningar av arbetsgivarens avskedanderätl. Även Svenska kommunförbundet ifrågasätter ora bestämraelserna ora rätt lill oraedelbart avskedande hör heraraa i den föreslagna lagen raed hänsyn lill dess syfte och dess provisoriska karaktär. Förbundet frarahåller vidare all kravet på beslut inora en vecka ofta nog kan komraa alt kollidera raed de principiella rältssäkerhetsreglema i de koraraunala kollektivavtalen att arbetstagaren skall få tillfälle alt yttra sig innan beslut i saken fattas.

Enligl arbetsdomstolens ordförande bör förslagel inte få tolkas så all arbetsgivaren, för att undgå skyldighet alt iaktta den i lagen bestärada uppsägningstiden, ovillkorligen måste säga upp arbetstagaren med omedelbar verkan. Han anser vidare alt det inle är lärapligt atl arbetsgivaren skall säga upp inora en vecka från del arbetsgivaren fick kännedom om avtalsbrottet. Det bör i stället vara tillräckligt all arbetsgivaren inom den liden påtalar avtalsbrottet hos arbetstagaren och dennes organisation. SAV påpekar att uppsägningstidens längd för vissa arbetstagare är oberoende av om uppsägningen föranleds av att arbetstagaren i väsentlig mån åsidosatt sina skyldigheter eller ej. Sädana regler finns för lönegradsplacerade tjänstemän inom SAV:s kollektivavlalsområde. Uppsägning väljs ofta fraraför avsättning i disciplinär ordning när tjänsleraan raed tillsvidareanställning skaU skiljas från tjänsten på grund av sådana personliga omständigheter som avses i den föreslagna lagen. Det bör i stället anges all räll till uppsägningstid inle föreligger, om arbetslagaren i avsevärd mån åsidosätter sina skyldigheter enligt anställningsavtalet och anställningen på grund härav sägs upp. SAV framhåller vidare atl del bör överlåtas ål rättspraxis all avgöra när rätten all verkställa uppsägning utan iakttagande av uppsägningslid skall anses vara försutten. Ora en tidsfrist skall stäUas upp, bör den vara längre än en vecka för atl erforderUg utredning skall kunna göras och förhastade uppsägningar skall kunna undvikas. SAF åberopar i huvudsak motsvarande skäl för en förlängd tidsfrist i dessa fall som SAV och tillägger atl uppsägningsrätten kan vara förbehållen den högsla förelagsledningen.

Prop. 1971:107 83

Även SACO anser att tidsfristen bör förlängas. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. förordar atl tidsfristen utgår.

Eftersom olUca rättsverkningar uppkoraraer beroende av ora uppsägning sker på grand av personliga orasländigheier eUer på annan grand behövs enligl SA V bestämraelser om uppsägningsförfärandet. Arbetstagaren bör vid uppsägningslillfällel få besked om uppsägningen gmndas på arbetsbrist eller på all han i väsentlig raån har åsidosatt sina skyldigheter. Lämpligen bör uppsägningen göras i skriftiig handlmg, i vilken anges när uppsägningen skall träda i krafl. Liknande synpunkter anför utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.

I fråga om lön under uppsägningstid eller permitteringstid framhåUer LO all bestämmelserna om lön under uppsägningstid måste ses som en föratsättning för att syftet med skyddet verkligen skall nås. Reglema om rätt liU lön under permitteringar är enligt LO nödvändiga för atl inle lagen skaU sältas ur spel. Enligt KSA-utredningen 'år arbetslöshetsförsäkringen främst ett skydd mot att förvärvsinkomst helt bortfaller genom brist på arbete. Med hänsyn tiU framtida samordning med arbetslöshetsförsäkringen finner utredningen det vara av särskUt värde atl proraeraorieförslaget upptar regeln att arbetstagare skaU ha lön under uppsägningstiden, även ora arbetsgivaren ej kan erbjuda honora arbete.

Den föreslagna liden om 14 dagar för permittering ulan lön är för kort enUgt utredningen rörande ökad ansläUningslrygghet m. m. Den kan i vissa situationer framkalla uppsägningar som eljest skuUe ha kunnat undvikas. Permitteringstiden bör kunna utsträckas till 30 dagar. Utredningen påpekar också att undantag inte har gjorts för tid då utbildningsbidrag utgår, för perraitteringar som har föranletls av konflikt, semesterstängningar eller sådant myndighetsbeslul som arbetsgivaren inle har bort räkna med. I huvudsak liknande synpunkter på frågan om permitleringstidens längd fraraförs av SAF, sora också framhåUer att reglerna om rätt lill uppsägningslön, i de faU arbete inte kan erbjudas, kan leda liU slötande konsekvenser i händelse av force majeure genom all arbetstagare behandlas olika beroende på ålder. Både beträffande arbetare och tjänstemän lorde en klar force majeure-silualion enligl gäUande rätt leda till uppmjukning av eljest tillämpade regler.

SAV föratsätter all ulan särskilt stadgande därom arbetstagare som deltar i strejk eller är föremål för lockout inte har rätt till löneförmåner.

Beträffande beräkningen av lönen under uppsägnings-liden resp. permitteringstiden uttalar KSA-utredningen alt del är av särskilt värde för saraordningen med den framlida arbetslöshetsförsäkringen all preciserade regler ges om minsta lönebelopp under uppsägningstid eller perraitteringstid. SACO anser att begreppet lön bör preciseras så alt med lön avses inte bara lön i teknisk bemärkelse utan också

Prop. 1971:107 84

avlöningsförmåner sora belöper på uppsägningstiden. LO förutsätter all det vid sidan av lönen erläggs sedvanliga sociala kostnader. Seraesler-lönen är en miniminivå. Det är önskvärt att lönen så långt möjligt överensstämmer med den aktueUa lönen vid uppsägningslillfällel. Den frågan förutsätts bU löst vid förhandlingar.

Utredningen rörande ökad an.ställningstrygghet m. tn. erinrar om all de centtala avtalsparterna har knulU an till vänletidsersällningen vid beräkningen av permilleringslönen. Om arbete inle kan beredas, bör lönen enligl SAF ulgå enligt avtalens bestämraelser, dvs. med exempelvis tidlön eller vänletidsersättning och inle obligatoriskt knytas till seraes-lerlönen.

Arbetsdomstolens ordförande knyter an tUl uttalandet i proraeraorian att de särskilda löneberäkningsreglema endast avser det fall att arbetsgivaren inte kan erbjuda arbetstagaren arbete men alt det med hänsyn tiU grundema för lagstiftningen får antagas att arbetsgivaren vid tillärap-rUng av lagen inle kan korama atl medges atl placera arbetstagaren i arbete som ger lägre inkomst än vad som följer av löneberäkningsreglema, i varje faU inte utan all tillskjuta mellanskillnaden. Arbetsdomstolens ordförande påpekar atl uttalandel lorde vara begränsat till den lagstadgade uppsägningstiden. I del sammanhanget bygger uttalandet på en rimlig tolkning av den föreslagna lagtexten. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m.m. anraärker att reglerna ora garanti för bibehållen förtjänst vid oraplacering innebär ell ståndpunktslagande i en vUctig principfråga när det gäller löneberäkningen. I frågan pågår förhandlmgar meUan de centrala avtalspartema.

SAF godtar för sin del inte ifrågavarande uttalande i proraeraorian. Föreningen påpekar att ora omplacering sker under uppsägningslid, skulle den omplacerade kunna erhålla högre förtjänst än andra som utför samma arbete. Om arbete kan beredas under uppsägningstiden, bör lön ulgå enligl granderna för resp. avlal. Bibehållen förtjänst även vid omplacering till annat arbete är en rättighet sora för närvarande inle finns för andra arbetstagare. SAF anser att pågående centrala förhandlingar i frågan bör avvaktas.

Arbetsdomstolens ordförande fäster uppraärksarahelen på alt vid semesterlöneberäkning ell tidigare kvalifikationsår får väljas vid privUegierad frånvaro under hela del ordinarie kvalifikationsåret. Ell faU, som inte synes omedelbart få sin lösning i nu förevarande förslag är, alt arbetstagaren inte har varit anställd hos arbetsgivaren under hela kvalifikationsåret, något som kan inträffa huvudsakligen vid åleranslällning. I dylika fall bör rimligen järakning ske på sararaa sätt sora vid privUegierad frånvaro under kvalifikationsåret. Arbetsdomstolens ordförande påpekar vidare atl det inle synes klart hur långtidsperraillering skall behandlas i seraesterhänseende och därraed inte heller hur långtidsperraillering raed lön erUigt den föreslagna lagen under kvalifikationsåret skaU

Prop. 1971:107 85

behandlas. Det behövs ell klargörande uttalande på denna punkt.

I fråga ora de föreslagna avräkningsreglerna påpekar LO all det inle anges hur raan skall förfara när arbetstagaren under uppsägningstiden eller perraitteringsliden uppbär sjukpenning. Huvudregeln bör enligt LO:s mening vara all sjukskrivningslid betraktas som överhoppbar i della sammanhang.

Enligl arbetsdomstolens ordförande bör avräkningen rimligen inle orafatta sådana inkoraster sora arbetstagaren hade kunnat påräkna även om han hade erbjudils arbete i full utsträckning av den arbetsgivare som har sagl upp eller perraitteral honora. Han påpekar vidare all arbetstagare i vissa fall torde kunna bereda sig en normal inkorast fullt jämförbar med arbelsinkorasl, t. ex. genom verksamhet som uppdragstagare eUer självständig företagare. Sådan inkomst synes inle böra få uppbäras jämsides med uppsägnings- eller perraitleringslön från den förra arbetsgivaren. Sistnämnda synpunkter delas av SAV. SAF anser alt avrälcning bör få ske i samraa orafallning sora nu är fallet enligt allraänna rättsregler. Vidare anser SAF all avräkningen bör omfatta avgängsbidrag och perraitleringslön och understryker vidare att raed lön raåste järasläUas förtidspension, näringshjälp och utbildningsbidrag. Statens omplaceringsnämnd anser atl ora det uppstår oenighet i frägan ora arbetstagare bör ta visst ledigt arbete under uppsägningstid eller permitteringstid, skall anstäUningsrayndighelen hänskjuta frågan liU statens personal-närand för avgörande. SAF hävdar att det inte är rimligt all arbetsgivaren skall ha bevisbördan för all arbetstagaren uppenbarligen borde ha kunnat förvärva inkomsten i annan anställning. Av avgörande betydelse för avräkningsfrågan raåste vara ora arbetsgivaren eller arbetsförmedUngen kan ge anvisning på annat lämpligl arbete. Reglerna i arbetslöshetsförsäkringen om skyldighet alt anta anvisat arbete bör tillämpas.

När del gäller de föreslagna bestämmelserna om rält till åleranslällning framhåller TCO alt dc kommer alt kunna få stor betydelse i de fall personalplaneringen inom elt företag är dåligt utbyggd. Bestämmelserna är emeUertid för snävt formulerade. Företrädesrätt till ny anställning bör ges till tidigare anställd även ora del gäller något annorlunda verksamhet eller ora en ny arbetsuppgift kräver viss vidareutbUdning på arbetsgivarens bekostnad. SACO anser all åleranslällnings-rält bör föreligga oberoende av den närraare orsaken lUl arbetsbristen och atl delta förhållande behöver klargöras.

Enligt utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. har företrädesrätten vissa nackdelar bl. a. genora all den konserverar kategori-tänkande och rainskar rörligheten pä arbetsmarknaden. Förslagel ora åleranslällningsrält bryter också raot nuvarande praxis sora låter dugligheten vara i första hand avgörande för räll till åleranslällning. SAF påpekar all huvudavlalets regel ora företrädesrätt under 4 raånader är svår alt tillämpa järasides med förslagels 6-månadersregel och anser

Prop. 1971:107 86

all huvudavtalets regel bör tilliimpas även i detla saramanhang. När det gäUer det rent praktiska förfarandet föreslår SAF all arbetstagaren skall lämna arbetsgivaren sin adress, eftersom det ofta inte är praktiskt möjligt för arbetsgivaren alt söka reda på arbetstagaren.

Ulformnragen av åleranställningsrätlen lämnar enligt arbetsdomstolens ordförande ulryrarae för flera frågor. Av uttrycket »sararae arbetsgivare i sararaa eller likartad verksarahet» fraragår inte klart orafatlningen av de anspråk sora skall kunna ställas på åleranslällning hos arbetsgivaren. Sålunda kan frågas huravida arbetstagare skaU kunna göra anspråk pä åleranslällning hos sarame arbetsgivare på annan ort och sarame offentUge arbetsgivare vid annan förvallning eller Uknande. Vidare bör övervägas vad som skaU krävas av arbetsgivare vid efterforskning av arbetstagare som kan konima i fråga för åleranslällning, formema för erbjudande om sådan anställning, skyldighet för arbetsgivaren alt ge arbetstagaren lid all överväga erbjudande att återgå i anställning hos honom och möjligheterna för arbetstagaren alt göra sig fri från annan anställning som han kan ha fåll i mellantiden, uppmjukning av återanstäUningskravel om arbetstagaren skulle ha fått annan likvärdig anställning saral arbetsgivarens skyldighet att undersöka arbetstagarens kvalifikationer beträffande de arbetsuppgifter sora kan korama i fråga. Arbelsdorastolens ordförande pekar vidare på frägan ora arbetsgivaren skaU åläggas undersökningsplikt oberoende av initiativ från arbetstagarens sida och om arbetsgivaren skall vara skyldig att bereda arbetstagaren tillfälle tUl provljänslgöring. Del ifrågasätts slutligen om inte något slag av formaliserad raedverkan genora arbelsförraedlingsorganen bör övervägas vid tillämpningen av nu ifrågavarande regler. SAV anser att förtursrätten endasl bör avse anställning raed arbetsuppgifter av sarama eller likartat slag som arbetstagaren hade tidigare och utgår från alt företrädesrätt lill statlig anställning endasl gäller anställning hos den rayndighel där arbetstagaren senast var anställd. Enligl SAV bör vidare i paragrafen tas in en erinran ora föreskriftema i regeringsforraen § 28 om förtjänst och skicklighet som grund för tjänstetillsättning. SAV anmärker atl principema i nämnda paragraf också tillämpas vid tillsättning av vissa icke-statiiga tjänster. Påpekande i nämnda avseenden görs även av SACO. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. anser all del bör klarläggas när tillräckligt kunnande skall anses föreligga. Vidare bör preciseras gränserna för olika arbetslagarekategoriers företrädesrätt. LO hävdar all uttrycket tiUräckligt kunnande måste ges en vid tolkning. Den lokala fackliga organisationen bör få deltaga i bedöraningen av frågan om tillräckligt kunnande föreligger.

Uttalandet i promemorian att beslämraelsema ora räll till åleranslällning indirekt kan leda till all rätlsgrandsatsen om arbetsgivarens fria uppsägningsrätt inte längre kan upprätthållas kommenteras av arbets-

Prop. 1971:107 87

domstolens ordförande, som framhåUer all del är en komplicerad fråga huravida denna rättsgrundsats fortfarande gäller och vad i så fall innebörden av den fria uppsägningsrälten skall anses vara. Regler om skyldighet för arbetsgivare att visa saklig grand för beslut ora uppsägning är nuraera vanliga i koUeklivavlalsförhållanden och det skulle kunna påslås, all ell krav av samraa innebörd får anses gälla även i ansläUningsförhåUanden som inle regleras av kollektivavtal. Å andra sidan talar mot tanken att principen om fri uppsägningsrätt skulle anses övergiven i nu gällande rätt elt flertal omständigheter, såsom t. ex. de inskränkningar sora har stadgals i del i huvudavlalet fastställda uppsägningsskyddet och utformningen av skadeslåndsreglema i detla avtal. Om emellertid en mera aUraän rättsutveckling bort från grundsatsen ora fri uppsägningsrätt inle kan antagas ha skett, något sora proraeraorian utgår frän, synes det enligt arbetsdomstolens ordförande vara tveksamt huruvida den aktuella lagstiftningen kan lillraätas väsentlig betydelse för innehållet i gällande rält utanför lagens eget tiUärapningsoraråde. Det förefaller svårt att tänka sig all en lagstiftning sora anges vara av begränsad orafallning och av provisorisk karaktär och sora dessutom skall gälla enbart för en del av arbetsmarknaden, skall i rättspraxis kunna tiUmälas en så vidsträckt betydelse sora antyds i proraeraorian. Beträffande de arbetstagargrapper som omfattas av lagförslaget torde raed större skäl kunna antagas alt lagen i realiteten koraraer all innebära även skydd mol uppsägning utan behöriga skäl. Innebörden av de föreslagna reglema bör emellerlid klargöras genom lydliga uttalanden i förarbetena. Därför bör det tydUgt redovisas huravida avsikten med reglema om åleranslällningsrält är den antydda.

Proraeraorians förslag ora undantag från lagens till-lä m p n i n g för vissa arbelslagargrupper lämnas ulan eriman av flertalet remissinstanser. Vissa kritiska synpunkter har dock anförts.

Enligt arbetsdomstolens ordförande kan undantaget för säsongarbelare förefalla tveksarat. För en säsongarbelare som sägs upp i början av en säsong kan det te sig mindre skäligt all han inle fär skydd erUigt lagen. Ä andra sidan lorde en stor del av säsongarbetarna undantas genom alt de inle är anställda lUls vidare. Det kan enligl arbetsdomstolens ordförande godtas atl svårighetema atl nu lösa frågoma för säsongarbetarna föranleder alt del får anstå därmed.

Några reraissmslanser yrkar på alt undantaget för säsongarbelare slopas. LO pekar på att lagen har begränsats till att gälla arbetstagare raed tUlsvidareavtal. Förändringama på arbelsraarknaden har lett till alt tidigare traditionellt säsongarbete har utvecklats till helårsarbete. Arbetsmarknadens parter bör sträva efler att klarlägga i vilka fall tillsvidareanställning skall anses föreligga. Det finns därför inte tillräcklig anledning att utesluta säsongarbete från lagens tillämpningsområde. Samma synpunkter anför Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Prop. 1971:107 88

Undanlaget för arbetstagare i företagsledande eller därmed jämförlig ställning måste enligl TCO ges en raycket restriktiv innebörd. Det bör avse frärast verkställande direktörer i stora förelag och arbetstagare på förelagsledande nivå i statliga eUer komraunala organ. Tjänsleraan i förtroendestäUning i raindre företag bör ha skyddet eflersora de i promemorian åberopade skälen för undanlagande inte har betydelse i de fallen. EnUgt SACO finns inte skäl för genereUa undanlag för kategorin tjänstemän i förelagsledandc StäUning. I förhåUandet tiU arbetsgivaren föreligger näraligen ingen principieU skiUnad meUan olika grupper arbetstagare vid ell företag eller en institution.

Förslagel att arbetstagare som omfattas av lagen om kommission, handelsagentur och handelsresande skaU undantas kritiseras av två remissinstanser, näraligen utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. saral TCO. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. säger atl koraraissions-lagstiftningssakkunnigas förslag inle har lagts frara mol bakgrund av det nu aktueUa proraeraorieförslaget. Utredningen anser inle heUer all den omständigheten atl de sakkunnigas förslag har lagts frara i nordiskt saraarbele är tillräckligt bärande skäl för att belaga handelsresande skyddet. I den norska lagen ora arbeidervem har undanlag inle gjorts för handelsresande. TCO framför Uknande synpunkter och hävdar alt en anstäUd handelsresandes situation inte såvitt nu är i fråga skiljer sig från den försäljares som arbetar på arbetsgivarens kontor.

Sveriges redareförening tUlstyrker, raed hänsyn tiU reglerna i gällande sjömanslag, alt den föreslagna lagen inle skaU omfatta sjömän. Innehållet i sjömanslagskommitléns nyligen framlagda belänkande bör enligt föreningen inle föranleda annat slåndpunklslagande.

Vissa remissinstanser är däremot kritiska mol del föreslagna undantaget för sjöraän. TCO anser de i proraeraorian anförda skälen för undanlag inle vara bärande och påpekar atl de fackliga organen träffar avlal för de orabordanslällda och all dessa orafattas av svensk lagstiftning i andra hänseenden. Svenska sjöfolksförbundet, vars synpunkter delas av LO, påpekar all proraeraorieförslaget innebär att arbetstagare sora arbetar ombord men inle är anställd av redaren får skydd enligt lagen, i raotsats liU den av redaren anstäUde arbetstagaren raed eventuellt samma arbetsuppgifter. Förbundet framhåller vidare all sjöraans-lagens konstruktion av anställningsförhållandet såsora innebärande tjänst på elt bestärat fartyg bygger på äldre liders förhållanden raed dåliga koraraunikalioner raellan redare och befälhavare. På senare år har rede-rianslällnUigen fått ökad betydelse. Sjöraanslagskoraraitténs förslag grandas på det på arbelsraarknaden till lands gängse betraktelsesättet att arbetsgivare och anställd slår i oraedelbart avtalsförhäUande lill varandra och alt anvisningen av arbetsplatsen endasl är ett led i an-

Prop. 1971:107 89

slällningsvUlkorens fullgörande. Sjöraän bör därför omfattas av den föreslagna lagen ora anställningsskydd för vissa arbetstagare.

I anslutning lill förslaget i proraeraorian all deltidsanställningar skall omfattas av uppsägningsskyddet anför SAF all del såväl i lagstiftning sora i kollektivavtal finns undanlag för mera begränsade deltidsanställningar, vanligen sådana som avser mindre än två dagar eUer 17-18 liraraar i veckan. Liknande undanlag bör göras i della sararaanhang. Även KFO föreslär all deltidsanställda raed kort veckoarbetstid undantas.

Proraeniorieförslaget alt lagen bör ha tvingande karaktär berörs särskUl av LO, SAF och arbetsdomstolens ordförande. LO framhåller all del är en fördel atl lagen anger rainirairegler och all de fackliga organisationerna har frihet all sluta avtal ora bättre förmåner än vad lagen anger. SAF påpekar alt de flesta lagar rörande arbetsmarknadens förhållanden är disposiliva i den meningen all andra regler kan införas och tillämpas genora kollektivavtal. Det saknas anledning atl frångå det systerael för den händelse den aktuella lagstiftningen skulle genomföras. Elt ytterligare skäl till disposilivilel är svårigheterna atl förutse hur lagen koraraer all verka inora skUda avlalsoraråden, särskUt raed hänsyn liU speciella branschförhällanden.

Enligt arbetsdomstolens ordförande bör del i lagtexten klargöras att förbudet mol avtal ora inskränkning av förraåner enligl lagen endasl omfattar i förväg träffade avtal. Han tUlägger alt del inle synes fuUl klart alt arbetstagare genom avlal i efterhand skall kunna avslå från t. ex. anspråk pä fuU lön under uppsägningslid.

Förslagen lUl skadeståndsregler föranleder arbetsdomstolens ordförande all påpeka all reglerna om skadestånd kan föranleda vissa liUämpningssvårigheler. I synnerhet skadeslåndsraätaingen vid brott mot bestämmelserna om återanslällningsskyldighet lorde vara problematisk. I viss raån liknande synpunkter anförs av SAV och utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.

När det gäller förslagen ora preskriptionsregler framhåUer arbetsdomstolens ordförande att det inle är klart om det avses preskription av anspråket som sådani eller av rätten att föra lalan om detsararaa. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. kritiserar atl preskriptionstiden inle får inskränkas genom avlal. I vart fall bör talerätten inskränkas på sätt som skell i 25 § lagen ora förenings- och förhandlingsrätt. SAF delar sistnämnda uppfattning. SAV anser preskriptionstiden på två år vara för lång.

Prop. 1971:107 90

5.3 Förslaget till lag om vissa åtgärder för att främja anstäUning av äldre arbetstagare på den öppna marknaden

Även delta lagförslag har godtagits av flertalet remissinstanser, däribland AMS (raajoritelen), SAV, statens omplaceringsnämnd. Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, LO, Svenska byggnadsarbetareförbundet, TCO och SACO.

Kritiska raot förslaget är däreraot bl. a. SAF, BFO, KFO, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare och Skogs- och lantarbetsgivareföreningen.

Enligt TCO kan det i etl dynaraiskl näringsliv inle skapas sådan anställningstrygghet att inte vissa arbetstagare ändå drabbas av arbetslöshet. Många arbetsgivare har visserligen ell gott socialt ansvar raot äldre arbetskraft men samtidigt finns det aUlför mänga arbetsgivare både på den enskilda och den offentliga sidan sora inle anser sig ha något ansvar av det slaget. Det är därför ofta raycket svårt för äldre arbetskraft atl få ny anstäUning. Om arbetsgivarens förpliktelser gentemot de anställda ökas lagstiftningsvägen, riskerar man all arbetsgivarmolslåndet mol alt anställa äldre förstärks. TCO anser därför all del är oundgängligen nödvändigt med ålgärder av det slag som föreslås. Förslagel är väl avvägt. Också LO betonar att de båda föreslagna lagama måste ses som korapleraent tUl varandra och pekar på atl lagen ora anställningsskydd tar sikte på all ge större trygghet åt radividen raedan lagen ora vissa ålgärder för att fräraja anstäUning av äldre arbetstagare på den öppna raarknaden inriktar sig på ålgärder frän förelagens sida. Svenska byggnadsarbetareförbundet menar att förslaget är väl ägnat atl stärka den äldre arbetskraftens situation på arbetsmarknaden. Enligl SACO kan de föreslagna åtgärderna accepteras raot bakgrund av den äldre arbetskraftens utsatta ställning och svårigheterna all raed andra ålgärder koraraa tUl rätta raed probleraen.

Den föreslagna lagen kan enligt SAF inle riraligen ensara ge nämnvärda sysselsättningseffekter. Motivet atl den behövs för alt möta risken all lagen om anställningsskydd skall medföra ökat raotslånd raot att anstäUa äldre arbetskraft visar det vanskliga i atl genom en hårt bindande reglering påverka arbelsmarknadssituationen i viss riktning för en särskild grapp. Förslaget ora Ivångsarbelsförmedling inger starka principieUa betänkUgheter. Det är grandläggande för strävandena all förbättra arbetsplatsens förhållanden att saraverkan där bygger på frivUliga åtaganden. De tvingande inslagen innebär ell frångående av den frivilliga samverkanslinjen. Det påpekas också att de vagt angivna men synnerligen långtgående befogenheter som föreslås tillagda arbetsraarknadsrayndigheterna innebär risker för raindre väl övervägda avgöranden. Arbelsgivama har inle raöjlighet alt på förhand bedöraa lagens innebörd och verkningar. En lagtext raed så vag utformning kan SAF inte acceptera. I yttrandet insläraraer Föreningen skogsbrukets arbetsgivare saral

Prop. 1971:107 91

Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, vilka i lagstiftningen ser ell allvarligt hinder för långsiktigt hållbara lösningar för företagens arbets-kraftspolilik. Även KFO finner det mycket tveksamt om den föreslagna lagen i någon väsentlig män kan återföra äldre till produktionen. Skälet är alt de arbetslösa äldre i stor utsträckning finns i regioner med få företag sora kan rekrytera.

När det gäller lagens lillärapningsområde lämnas förslaget ulan erinringar av flertalet remissinstanser.

SAV håUer för troligt all i de frågor sora regleras av lagen saraarbele koramer alt äga rura meUan länsarbelsnärand och övriga rayndigheter, bl. a. statens oraplaceringsnärand, så all ålgärder enligl lagen inle skall behöva vidtas raot statliga myndigheter. Statens omplaceringsnämnd anser alt föreskrifter behövs om att arbetsraarknadsrayndigheterna skaU sararåda raed statens personalnämnd, som den 1 juli 1971 övertar orapla-ceringsnärandens uppgifter, innan ålgärder vidtas som avser anställningar inom den statliga sektorn av arbetsmarknaden. Näranden anser också att tiUfälle bör beredas personal från den statiiga sektom atl i första hand ifrågakomraa lill statliga arbetsplaceringar.

Förslaget att från tiUämpningsområdet skaU undantas förelag med raindre än fera anställda har föranlett uttalanden frän ett par reraissinstanser. Sålunda anser bl. a. Svenska byggnadsarbetareförbundet atl uppgiftsskyldigheten bör utsträckas tiU alt omfatta samtiiga arbetsgivare. SAF däreraot anser all gränsen bör sättas vid arbetsgivare sora regelbundet sysselsätter rainst 50 arbetstagare.

Även förslagen beträffande innehållet i de uppgifter sora länsarbetsnämnden föreslås kunna infordra godtas av flertalet remissinstanser. Sålunda anser AMS att uppgifterna kan utgöra en värdefull informationskälla sora ger elt bättre underlag för arbelsraarknadsmyndighelernas arbete med att lösa sysselsättningsfrågorna både för förelagen och de anställda arbetstagarna. LO föreslår all uppgifterna om ålder och kön utbyts mol uppgifter ora personnuraraer. Vidare frarahåUer LO att arbetsförmedlingen måste ha tiUgång till uppgifter om löneförhåUanden för att en arbetssökande skaU kunna skapa sig en aUsidig uppfattning om en tilltänkt arbetsplats. Om arbelsmarknads-rayndigheterna skaU kunna göra en uttömmande bedömning av företagens personalpolitik när det gäller den äldre arbetskraften, måste de få uppgifter om varje arbetstagares lön. Även Svenska byggnadsarbetareförbundet föreslår alt uppgiftsskyldigheten skall omfatta löneförhäUan-dena.

Kritiska synpunkter på uppgiftsskyldighetens orafallning anförs bl.a. av utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. Utredningen anser att del finns risk för att del uppslår etl byråkratiskt syslem som innebär betydande praktiska olägenheter för länsarbetsnämnderna och en betungande uppgiftspUkl för förelagen i förhållande till åtgärdernas

Prop. 1971:107 92

effekt. Nämndernas förordnanden bör därför ges andra former. Enligl utredningen bör periodisk uppgiftsskyldighel inle tUlgripas annat än i undanlagsfall. Sararaanfaltande beskrivningar av arbetskraftens struktur etc. kan enligl utredningen ofta vara alt föredra fraraför detaljuppgifler. SAF frarahåller all uppgiflsplikten kan bU raycket betungande och anser all förslagen ora uppgiftsskyldighelens orafallning inle kan raotiveras raed inlresset atl bereda äldre arbetstagare sysselsättning. De strider dessutora raot önskeraålel atl värna ora den personliga integriteten. Motiv liU all exerapelvis arbetstagarnas nationalitet skall anges anförs inte. I Ukhet raed utredningen anser SAF alt vissa översiktliga uppgifter bättre kan tillgodose ändaraålet raed uppgiftsskyldighel.

Några reraissinstanser behandlar närraare synpunktema i proraeraorian om i vilka fall förordnande om uppgiftsskyldighel bör meddelas. AMS anser alt det är av största betydelse atl det så starkt raarkeras angelägenheten av en nära saraverkan meUan arbetsmarknadsverket, förelagen och de anställdas organisationer för alt lösa sysselsättningsfrågorna både för förelagen och de enskilda arbetstagarna. Även LO anser alt lagen måste bygga på ell väl utvecklat saraarbele raellan arbetsraarknadsrayndigheter och arbetslagarnas fackliga organisationer. Det finns därför skäl all möjliggöra för den fackliga organisationen att vara raed så tidigt sora raöjligl. EnUgl LO:s raening bör därför utsägas i lagtexten atl länsarbelsnärand äger på eget initiativ eller efter heraställan från arbetstagarorganisation ålägga arbetsgivare all lärana de aktueUa uppgifterna. Även Svenska byggnadsarbetareförbundet anser all länsarbelsnärand bör inhärala uppgifter ora viss arbetsgivare efler heraställan av arbetstagarorganisation.

Vid rådslagen inora del socialderaokratiska partiet har en bred opinion ansett all facklig organisation bör få del av samraa inforraation sora arbetsraarknadsrayndigheterna. Det har också ansetts önskvärt atl de fackligt förtroendevaldas stäUning på arbetsplatserna stärks.

SAF kritiserar uttalandet i proraeraorian alt uppgiftsskyldighet bör raeddelas i den utsträckning sora de regionala arbelsraarknadsförhållan-dena för den äldre arbetskraften kräver det. Man framhåller atl hänsyn i första hand måste tas lill vederbörande förelags situation när del gäUer arbetslagarnas åldersfördelning. Ora förslagel syftar lill alt företagen skaU tvingas ha en ålderssammansättning sora raotsvarar arbetslagarnas ålder i en viss region, kan företagens möjligheter atl fortsätta driften i en viss region med åldrande befolkning försvagas. Svårigheterna all stimulera företag tiU etablering i regioner med åldrande arbetslagar-struktur skulle accentueras, om raöjlighelema alt rekrytera yngre begränsades. SAF anför vidare alt uttalandet i proraeraorian all det skall slå de fackliga organisationema fritt atl lärana förslag på arbetsgivare sora bör orafattas av ålgärder och all del kan förutsättas atl förslagen i regel koraraer att följas, inle kan vara ägnat alt befräraja relationerna

Prop. 1971:107 93

på arbelsraarknaden. SAF anser alt det antingen bör först ankoraraa på parlema alt genora sina etablerade förhandlingskonlakler på lokal och central nivå söka undanröja rådande problera eUer atl probleraen i första hand bör fångas upp av samrådsorgan såsom anpassningslag eUer förelagsnämnder. Först därefter kan det eiUigt SAF komraa i fråga för de fackliga organisationerna att föra saken vidare tiU länsarbetsnämnden. Liknande synpunkter anläggs av utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. SAF framhåller slutligen att del uttryckligen bör anges atl även arbetsgivarens organisation skall beredas tillfälle all yttra sig innan förordnande om insyn raeddelas.

Proraeraorieförslaget i fråga om överläggningar hos länsarbetsnämnd och AMS samt överläggningarnas syfte, innehåU och resultat lämnas ulan erinringar av flertalet remissinstanser. AMS frarahåller eraeUertid att överläggningama koraraer att ge länsarbetsnämnderna större möjligheter att informera företagen om tillgängliga arbetskraftsresurser, de arbetsmarknadspolitiska raedel sora finns för all undanröja svårigheterna att anstäUa eUer behålla den äldre arbetskraften i förelaget och om de företräden som äldre arbetskraft kan ha. LO anser att lagförslaget bör utformas så att överläggningar skaU vara obligatoriska, ora det finns anledning lill anlagande att arbetsgivare sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad sora är riraligt raed hänsyn till åldersfördelningen på tiUgänglig arbetskraft.

EnUgl utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. bör det preciseras vilka arbetstagarorganisationer sora skaU få della i överläggningarna. Utredningen anser att endast organisationer vilkas raedleramar berörs av närandens åtgärder och sora står i kollektivavlalsförhållan-de raed arbetsgivaren bör komraa i fråga. Med hänsyn tUl raöjlighelema all få lill slånd förhandlingsuppgörelser bör raotsvarande rättigheter all delta i överläggningarna liUkoraraa arbetsgivarens organisation. SAF yrkar alt det uttryckligen anges att vederbörande arbetsgivarorganisation äger räll att delta i överläggningar.

Synpunkterna i promemorian på arbetsmarknadsrayndigheternas anvisningar i de faU då samförslåndslösning inte kan uppnås har i allmänhet inle föranlett erinringar från remissinstansema. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. framhåUer dock alt det bör ytterligare preciseras vilka anvisningar sora skaU kunna koraraa i fråga, fraraför allt ora del gäUer åtgärder sora griper in i själva företagsledningen. Enligt utredningen uppkoraraer frågan ora del bör kunna föreskrivas exerapelvis rainskning av övertidsuttaget för att bereda flera arbetstagare sysselsättning under ordinarie arbetstid och huruvida företagsutbUdning eller oraplaceringar inora förelaget skaU kunna anvisas. SAF, sora också anser ytterligare preciseringar nödvändiga, anför all del bör anges ora exerapelvis även anskaffning av nya maskiner eUer kanske t. o. m. ombyggnader av hela avdelningar skall komraa i fråga. SAF an-

Prop. 1971:107 94

märker vidare all någon gräns uppåt för de åligganden som anvisningarna kan innebära inle anges och alt det inte heller finns någon garanli för all kostnaderna för åtgärderna står i proportion liU del resultat som kan uppnås. SAF ifrågasätter också ora länsarbelsnärand kan skaffa sig sä ingående insikter i de ekonoraiska och produktionstekniska förhållandena vid förelag atl ensidiga beslut är försvarbara. Arbetsraarknadsrayndigheterna kan koraraa all la på sig ett stort ekonoraiskt ansvar. Enligt SAF bör vid ombyggnader eller vidtagande av särskilda anordningar på arbetsplatserna som följd av en eventueU lagsliflnmg ekonomiskt stöd utgå i Ukhet med vad nu är fallet vid anpassning av arbetsplats för handikappade.

Förslaget att arbetsraarknadsrayndigheterna i anvisningar skall kunna föreskriva kvotering av äldre arbetskraft berörs av bl. a. Svenska kommunförbundet som säger all förslagel bör gälla även kommunerna under föratsättning atl det inle av dera krävs alt de skall sysselsätta en större andel äldre arbetskraft än övriga arbetsgivare.

Även proraeraorians förslag om vissa tvångsåtgärder har godtagits av flertalet reraissinstanser. TCO anför atl i flertalet faU lorde en avsedd effekt kunna uppnås redan då arbetsgivaren uppraärksararaas på en skev åldersfördelning bland de anställda och erbjuds hjälp alt undersöka föratsättningarna alt sysselsätta äldre arbetstagare i verksamheten. Ora arbetsgivaren visar bristande saraarbetsvilja erbjuder lagen fuUl tillräckliga påtrycknings- och tvångsåtgärder. Del finns enligl TCO anledning all anta alt de raera långtgående tvångsåtgärderna ytterst säUan koraraer till användning. SACO understryker för sin del vikten av alt Ivångsraedlen används raed stor varsamhet.

AMS förklarar att man är raedvelen ora alt arbelsförraedlingstvång kan innebära vissa negativa konsekvenser för alla berörda instanser. AMS utgår från atl elt sraidigl handläggande av frågor ora den äldre arbetskraften skall starkt begränsa behovet av tvångsåtgärder. LO anser all besläramelser om tvångsåtgärder är nödvändiga raen förutsätter all de aldrig blir aktuella beträffande arbetsgivare sora känner ansvar för den äldre arbetskraften.

Enligt SAF raåste det allraänna intresset av ett effektivt fungerande näringsliv korama alt aUvarligt åsidosättas, om inle förelagen har möjlighet alt välja de medarbetare för olika arbetsuppgifter sora bäst kan fuUgöra den aktueUa sysslan. Genora de föreslagna tvångsåtgärderna skuUe den gmndläggande principen att envar får fritt välja sina medarbetare åsidosättas. Oavsett företagsstorleken skapar del problem all placera in en person sora arbetsgivaren själv inte önskar anstäUa. Ölägenheterna kan dock vara större för den arbetstagare som på det föreslagna sättet anvisas viss arbetsplats. Förslagel om arbelsförraedlingstvång strider dessutora raot bestäramelserna i arbelsraarknadskungörelsen enligl vilka vid arbelsförraedling skall eftersträvas all varje arbetsgivare får bästa raöjUga arbetskraft och varje arbetssökande det arbete sora är

Prop. 1971:107 95

lärapligt för honora. Förslaget innebär dessutom elt vittgående avsleg frän den relativt fria arbetsmarknad sora har funnits.

I fråga om de föreslagna straffbestäramelserna hävdar SAF och SPF all fängelse är en aUlför sträng påföljd för överträdelse av förordnande om arbelsförraedlingstvång.

Vissa synpunkter på sekretesskyddet ra. ra. tas upp av SAF och utredningen rörande ökad ansläUningslrygghet ra. ra. SAF påpekar i fråga ora AMS:s befogenheter atl erhålla upplysningar rörande personalpolitiken, alt dessa upplysningar kan vara betydelsefulla och konfidenlieUa. Det är enligl SAF oklart ora uppgifterna också blir tillgängliga för raolpartens organisationer. Uppgiftsskyldigheten kan raedföra att företag vid redovisning av den långsikliga personalplaneringen samtidigt måste avslöja för konkurrenter hemlighåUna utbyggnadsplaner. Uppgiftsskyldighet bör därför på sararaa sätt sora enUgt avtalen ora företagsnämnder föreligga endast om den inle kan lända tiU skada för företaget. I viss mån Uknande synpunkter anför utredningen rörande ökad ansläUningslrygghet m.m. Utredningen anser också all del behöver närmare utvecklas hur föreläggandena att förete skriftiiga handlingar skall utforraas. Del bör klarläggas vilka problera sora är förknippade med föreläggandena, exempelvis huravida det skaU ankoraraa på AMS att precisera de handlingar sora avses. Beträffande bestäraraelsen ora straff för brott raot tystnadsplikt anraärker utredningen all undanlag i bestäraraelserna bör göras för faU då gärningen är ärabelsbrott. Härigenora näs atl berörda ämbetsmän kan döraas för ämbetsbrott vid brolt mol tystnadsplikten. SAF hävdar alt AMS:s befogenhet att vid vite förelägga arbetsgivare att förete handlingar angående personalpolitiken går långt utöver syftet att främja anstäUning av äldre arbetskraft. Bestämraelserna kan inle accepteras. I likhet raed utredningen anser SAF att närraare preciseringar behövs.

Frägan ora besvärsrätt för organisationer har inte lösts, säger utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. Frågan bör enligl utredningen lösas enligt de principer som har kommit tUl uttryck i lagen (1969:93) om begränsning av samhäUsslöd vid arbetskonflikt. Arbetsdomstolen bör dock inle vara besvärsrayndighel. SAF anser att det behöver sägas alt beslut enUgt lagen inle skall lända lill efterrättelse förrän de har vunnit laga kraft. Vidare bör arbetsgivare ha möjlighet all kunna överklaga beslut av AMS i fråga ora uppgiftsskyldighel raed hänsyn lill atl skyldigheten kan vara betungande.

6. Departementschefen

6.1 Allmänna Överväganden

I vårt land brukar arbetslösheten kunna hållas på en låg nivå. Vissa grupper raöter eraeUertid särskUda svårigheter på den öppna arbets-

Prop. 1971:107 96

marknaden vilka hittills inte kunnat bemästras. Detla gäller främst de äldre arbetslagarna. Särskilda ansträngningar har gjorts för all skapa arbetstillfällen och öka försörjningslryggheten för denna kategori. Men trots de insatser som gjorts har lägel för den äldre arbetskraften efter hand blivit alltraer bekyraniersamt. Växande grupper av äldre arbetstagare är ställda utanför den öppna arbelsraarknaden. Bland de långtidsarbelslösa dominerar de äldre. Elt ökande anlal måste beredas sysselsättning genora sarahällets försorg. Den fortgående och snabba slrukluromvandUngen raedför betydande oraslällningsproblera, särskilt för de äldre. När de ställs ulan arbete har de stora svårigheter atl hävda sig i konkurrensen raed den yngre arbetskraften, sora ofta är bättre utbildad och har större preslalionsfömiåga. Många arbetsgivare har dessutora en överdriven uppfattning om ålderns negativa betydelse för prestationsförmågan och glömmer lätt de värden sora Ugger i raångårig vana och erfarenhet. De äldre arbetstagarna är vidare i större utsträckning än de yngre bundna till en ort eller en region, vilket minskar deras möjlighet atl la tillvara de arbetstUlfäUen som yppas.

Delta är bakgranden lill de förslag sora lagts fram i den nu behandlade departemenlsproraeraorian om den äldre arbetskraftens anställningstrygghet. Uppfattningen all den äldre arbetskraftens sysselsättningsläge i dag utgör elt allvarligt problem delas av flertalet remissinstanser. De stora arbetstagarorganisationerna ger i sina remissultalanden uttryck ål en oro över utvecklingen för sina äldre medleramar.

Flertalet remissinstanser frarahåller struklurförändringama inom näringslivet som en väsentlig faktor när det gäller de äldres svårigheter på den öppna arbetsmarknaden. Det är också min bedömning. Samtidigt torde man få räkna raed all struklurförändringama, sora i och för sig är betydelsefulla för bevarandet av vår internationeUa konkurrenskraft och därmed för vår ekonomiska tillväxt, komraer atl fortgå i oför-rainskad utsträckning. Jämsides härmed sker, sora LO frarahållit, en teknisk och organisatorisk utveckling inora förelagen som bidrar lill den äldre arbetskraftens svårigheter.

SamhäUet har sökt raotverka strukturförändringarnas negativa verkningar för de anställda genom betydande insatser. Sysselsättningsskapande åtgärder vidtas i form av t. ex. beredskapsarbeten eller arkivarbelen. Möjligheterna för den friställda arbetskraften all få nya anställningar på den öppna marknaden underlättas genom oraskolning och genom bidrag i skilda former till arbetsgivare för anställning av svårplacerad arbetskraft. Genom regionalpolitisk stödverksamhet främjas etablering inom regioner, som i särskilt stor orafallning har berörts av strukturförändringarna, i syfte att öka sysselsällningsliUfällena för bl. a. de lokall bundna äldre arbetslagarna. Arbetsraarknadsverket bedriver kontinuerligt elt orafaltande arbete för atl inforraera om den äldre arbetskraften och dess värde. Informationsverksarahelen sker enligl särskilda

Prop. 1971:107 97

aktivilelsprogram. Den leds centralt och riktas fraraför allt lill arbetsgivare, fackliga och andra organisationer och offentliga organ. Därtill koramer all man inom det sedvanliga arbetsförmedlingsarbetet ägnar speciell uppmärksamhet åt möjligheterna atl bereda den äldre arbetskraften sysselsättning på den öppna raarknaden.

Vi har nyligen upplevt en högkonjunktur raed en ovanligt stark ef terfrågan på arbetskraft. Del oaktat har antalet lill arbetsförmedlingarna anraälda äldre arbetslösa snarast legal på en högre nivå än de närmast föregäende åren. Samtidigt har antalet äldre som beretts arbete eller utbildning inom arbelsraarknadspolilikens rara varit högt eller t. o. ra. stigit. Jag raåste därför konstatera all den friställda äldre arbetskraften inte ens under särskilt gynnsarama konjunkturbetingelser har kunnat få arbeten på den öppna arbetsmarknaden i en utsträckning som är förenlig med våra arabilioner.

Om den hittillsvarande utvecklingen får fortgå, kommer den äldre arbetskraften som frarahålls i proraeraorian alt i ökande utsträckning få sysselsättas genora sarahällets försorg. Della är i längden inle tillfredsställande. Sarahällets resurser är begränsade. Men framför aUt löper raan risken alt det på arbelsraarknaden koraraer lill stånd en kategoriuppdelning i en yngre, efterfrågad grapp och en grapp handikappade eUer äldre för vilken det inle finns plats på den öppna arbetsmarknaden. De senaste årens utveckling ger anledning all tro alt en sådan kategoriuppdelning håller på att ske. Enligl min mening raåste sarahället snarast raöjligt inskrida för alt hindra denna utveckling. Medel raåste skapas för all förbättra äldre arbetstagares sysselsällningsraöjligheler på den öppna arbetsmarknaden. I proraeraorian läggs förslag frara sora har della syfte, näraligen en lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare och cn lag ora vissa ålgärder för alt fräraja anställning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden.

Del förra förslagel innebär atl flertalet äldre arbetstagare tillförsäkras lagstadgad uppsägningstid. För arbetstagare som fyllt 55 år föresläs en uppsägningslid på sex raånader, för arbetstagare i åldern 50-54 år en uppsägningslid på fyra raånader och för arbetstagare i åldern 45-49 år en uppsägningstid på två månader. Med sådana lagfästa uppsägningslider får äldre arbetstagare ökad trygghet i bestående anställningar och de får också bättre rådrum atl söka nya anställningar ora de friställs. Del andra förslaget innebär all ell saraarbele i organiserade forraer etableras mellan arbetsmarknadsmyndigheterna, arbetsgivarna och arbetstagarorganisationerna i frågor om förbättring av sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetskraft.

Proraemorieförslagen har fått ell i stort sett gynnsaral raottagande av det övervägande antalet reraissinstanser. De fackliga organisationerna liksora även AMS (majoriteten) och KSA-utredningen är sålunda positivt insläUda till granddragen i förslagen. Även statens avlalsverk,

7 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

Prop. 1971:107 98

Svenska koraraunförbundel och Svenska landstingsförbundet godtar i huvudsak förslagen. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. framför däremot åtskilliga kritiska synpunkter. Flertalet berörda privata arbetsgivarorganisationer, bland dem SAF, har också rUclat stark kritik raot förslagen. SAF har därvid givit uttryck åt den principieUa uppfattningen atl frågan ora de äldres syselsättning bör lösas på frivUlig väg genom aktivt saraarbete raellan företagen, de anställda, arbetsraark-nadsorganisationema och rayndigheterna.

Om äldre arbetskraft skall kunna få trygghet för beslående anställning och möjlighet all göra en produktiv insats på den öppna marknaden, måste enligl rain raening den negativa inställning raot äldre arbetskraft sora finns hos vissa arbetsgivare brytas. Jag vill i det sararaanhangel frarahålla att den omfattande informationsverksamhet, som arbetsmarknadsmyndigheterna bedriver när del gäUer de äldre arbetstagarnas sysselsättningsproblem, inle synes ha lett till några påtagliga förbättringar av deras läge pä arlsetsraarknaden. Produktionen och för-delnUigen av arbetsuppgifterna måste enligl min mening anpassas efler den äldre arbetskraftens möjligheter. En sådan anpassning kräver en samverkan mellan arbetsraarknadsrayndigheterna, de fackliga organisationerna och förelagen. Alt goda resultat kan nås genora ett sådant samarbete har den hittillsvarande försöksverksamheten med de s. k. anpassningslagen gett vid handen. Frågan blir då närmast om det kan anses vara tillräckligt alt denna samverkan gmndas enbart på överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter och arbelsmarknadsrayndighe-lema eUer om den, som föreslås i promemorian, bör vila på en lagstiftning.

Som framhållits i det föregående är de äldres sysselsättningsproblem i dag ägnade att inge oro, och deras svårigheter på arbetsmarknaden kan väntas öka. Del är ytterst samhället som är ansvarigt för all problemet får en tillfredsställande lösning. För atl en sådan lösning skall kunna nås måste samhällsorganen kunna handla med den auktoritet som en lagstiftning ger. Endasl därigenom får man en garanli för all erforderliga förbättringar av de äldres utsatta läge verkligen genoraförs i del praktiska livet. Åtgärder sora vUar enbart på partsöverenskommelser har vidare sina givna begränsningar. Sådana överenskommelser kan endast täcka en del av arbetsmarknaden, eftersom man knappast kan räkna med alt alla arbelsraarknadsorganisalioner träffar överenskoraraelse. Oorganiserade arbetsgivare komraer dessutom att ställas utanför. Vidare kan erfarenheterna frän partsöverenskommelser av denna typ inte betecknas som odelat gynnsamraa. Jag syftar på överenskoraraelsen ora varsel till arbelsmarknadsrayndighelerna vid driflinskränkningar och driftnedläggningar. Undersökningar visar alt varsel visserligen i allraänhel iakttas raen att varselliderna i betydande utsträckning underskrids. Möjligheterna all i de konkreta fallen åstadkoraraa verkliga förbättringar för de äldre blir dessutora inom ramen för en genereU

Prop. 1971:107 99

överenskommelse alltid beroende av alt arbetsgivaren har en i det stora hela positiv grandinslällning lill frågan. Med hänsyn tiU vad jag nu nämnt förordar jag all probleraen angrips genom lagstiftning.

Frägan om förbättrat skydd i bestående anställningar utreds f. n. av den för drygt ell år sedan tiUsalta utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. ra. Utredningen har all överväga behovet av lagstadgad trygghet i anställningen, bl. a. vilka uppsägningstider som behövs, vUka skäl för uppsägningar som bör godtas och i vad mån det vid sidan av i lag bestämda uppsägningstider behöver införas rätt tiU särskild avgångsersättning. I direktiven betonas särskilt den äldre arbetskraftens svårigheter, men utredningsuppdraget gäller i princip alla arbetstagare. Utredningen beräknas inte kunna slutföra sitt arbete förrän under år 1972. Eftersom utredningen har att behandla åtskiUiga komplicerade frågor måste man räkna raed att lagstiftning på grundval av utredningens blivande betänkande inle koramer att kunna träda i kraft förrän tidigast om ell par är.

Proraeraorieförslaget lill lag ora anställningsskydd för vissa arbetstagare innebär all raan i viss raän föregriper utredningens arbete. Som frarahålls i proraeraorian, och som också underslrakils i LO:s remissyttrande, är detla emellertid nödvändigt raed hänsyn till behovet av alt snabbi kunna underlätta de äldres utsatta läge. Jag biträder därför uppfattningen all man bör överväga lagstiftning ulan all avvakta utred ningens förslag.

Under remissbehandlingen har frarahållits, att flera viktiga frågor rörande anställningstryggheten har läranats olösta i proraeraorian. Av nalurUga skäl måste emellertid lagstiftning ora anställningsskydd i nuvarande läge få en provisorisk karaktär. Del är enligl rain raening inte raöjligt all i della sararaanhang lösa aUa de komplicerade problem som har samband med trygghet i anställningen. Jag delar sålunda den i proraeraorian gjorda bedömningen att frågan om uppsägningsgranderna är alllför invecklad för alt lösas genora provisorisk lagstiftning. Jag anser inte heller atl del nu är raöjligt att gå in på frägan ora lagstadgad rält för arbetstagare lill avgångsvederlag.

Med vad jag nu sagt avser jag inle alt beteckna den föreslagna lagen om ansläUningsskydd för vissa arbetstagare som etl provisorium i den meningen atl lagen skuUe kunna upphävas eller ändras ulan all ersättas av bestäraraelser sora ger de arbetstagarkategorier vilka orafallas av lagen åtrainstone etl i huvudsak likvärdigt skydd. I så raåtto bör statsmakternas ställningslagande vara definitivt. Del blivande utredningsförslaget komraer alt läggas till grund för ytterligare förbättringar av anställningstryggheten. Del kan då bli aktuellt all ändra eller jämka den nu föreslagna lagen men några försämringar av tryggheten i anställningen i förhållande till vad som nu föreslås bör det inle kunna bli tal om.

Prop. 1971:107 100

I della sararaanhang vill jag också la upp en synpunkt sora har fraraförts av TCO under remissbehandlingen. TCO framhåller alt lagstadgade uppsägningslider inle ger tillräckligt skydd för anställningen. Enligt TCO:s raening bör raan skapa sädana regler all uppsägning av de äldsta arbelslagama raed lång anställningstid i princip inte skall komma i fråga, om inle utomordentligt starka skäl föreligger. Della är ett uppslag sora kan övervägas, raen så radikalt nya regler kan inte genomföras utan ingående undersökningar. Del ankom.mer på utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. att inom raraen för sina direktiv närmare överväga del av TCO fraralagda förslagel.

Under reraissbehandlingen har på ell par håll föreslagils all raan skall ersätta reglerna ora uppsägningstid raed bestämraelser ora varsel. Varsel läranas till skillnad raot uppsägning inle lill arbetstagaren utan till hans organisation och i en del fall även lill arbelsraarknadsrayndighel. Varsel kan följas av ell sararådsförfarande, varefter arbetsgivaren kan tillgripa uppsägning. Ett sådani syslera skulle ulan tvivel kunna utforraas så all tryggheten i anställningen förbättrades. Systerael passar erael-lertid bäst när det blir aktuellt att friställa ell större anlal arbetstagare på grund av uppkoraraen arbetsbrist. Det förekoraraer f. n. också vid individueUa uppsägningar raen då endasl när del är frågan ora organiserade arbetstagare. Det har inle varit raöjligt alt i del nu genoraförda avgränsade lagstiftningsarbetet finna en ordning sora kan tiUärapas även i fråga om oorganiserade arbetstagare. De i proraeraorian förordade bestäraraelserna ora rätt till lön under uppsägningstid och vid långlidsper-mittering samt om rätt tiU åleranslällning kan knappast få någon motsvarighet i ell syslem som bygger på varsel. Skulle raan försöka föra in sådana regler i elt varselsyslera får raan en ordning sora i praktiken är ungefär densararaa sora den i proraeraorian föreslagna. Jag anser därför alt de i proraeraorian föreslagna bestämmelserna om anställningsskydd för vissa arbetstagare är alt föredra. Jag vill inle utesluta all dessa bestämmelser kan behöva kompletteras med regler om varsel, en fråga som omfattas av direktiven för utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m.

Som jag nyss redovisade anser del stora flertalet reraissinstanser alt förslagel till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare i sina huvuddrag kan läggas liU grand för lagstiftning. På flera håU framförs dock förslag lill ändringar eller kompletteringar av olika bestämraelser i pro-memorieförslagel. För egen del har jag blivit övertygad om all huvudpunkterna i förslagel - lagstadgad uppsägningstid med full lön, lön under längre tids perraitlering och viss räll liU åleranslällning - är ägnade alt förbättra äldre arbetstagares anställningstrygghet och alt mildra svårigheterna för dem vid nödvändiga förelagsnedläggningar och driftinskränkningar. RemissbehandUngen har enligl min mening också visat att de tekniska svårigheter som raöter vid en lagstiftning pä della

Prop. 1971:107 101

förhållandevis koraplicerade rättsområde kan bemästras.

EnUgt proraeraorian kan raan sora redan närants inte stanna vid all skapa förbättringar i den äldre arbetskraftens anställningstrygghet. Skydd av della slag kan inle hindra all äldre arbetstagare även i fraratiden friställs på grand av förändringar i näringslivet. Vidare raåste raan räkna raed alt det förstärkta skyddet i tjestäende anställningar kan göra det svårare för äldre arbetstagare all få nya anställningar på den öppna arbelsraarknaden. Del är därför nödvändigt atl korabinera skyddet i bestående anställningar med ålgärder sora är avsedda atl förbättra raöjUgheterna till nyanställning för äldre arbetstagare. Däratöver frarahålls i proraeraorian det önskvärda i atl arbetsförhållandena i största raöjliga utsträckning anpassas till de äldre arbetstagarnas förutsättningar. Mot denna bakgrund föreslås en ordning som bygger på alt elt samarbete skall kunna etableras mellan arbetsraarknadsrayndigheter, arbetsgivare och de fackliga organisationerna i syfte atl förbättra sysselsättningsraöj-lighelema för de äldre arbetslagarna. Kontakter skall kunna tas raellan de tre parterna i den utsträckning som förhållandena för den äldre arbetskraften påkaUar det. Dessa kontakter skall kunna byggas ul lill regelrätta överläggningar ora det visar sig behövas. Med överläggningarna som grund skall sedan arbelsmarknadsrayndighelerna kunna meddela arbetsgivaren anvisningar beträffande sysselsättandet av äldre arbetstagare. Följs inle anvisningarna skall arbetsraarknadsstyrelsen i sista hand ha vissa tvångsmedel lill sitt förfogande.

Flertalet remissinstanser delar uppfattningen att åtgärder som kompletterar anställningsskyddet behöver vidtas och all lagstiftning bör övervägas i detta syfte. Jag vill närana atl de tre huvudorganisationerna på arbetstagarsidan är av denna uppfattning, liksom företrädarna för arbelsgivama på den offentliga sektorn. Kritik mol den föreslagna ordningen kommer i huvudsak från arbetsgivarsidan på den privata sektorn. Man ser där proraeraorieförslaget sora ell frängående av den frivilliga saraverkanslinje sora tidigare dorainerat arbelsraarknaden. I stället för tvingande ålgärder förordar dessa reraissinstanser överläggningar meUan myndigheterna och arbelsraarknadens parter för all därigenora få lill slånd åtgärder för förbättrade sysselsällningsraöjligheler för de äldre, t. ex. förbättrad personalplanering och anpassning av arbetsuppgifterna, varvid långsikliga åtgärder anses särskilt betydelsefulla. I dessa yttranden förordas saratidigt en förstärkning av sarahällets rörlighels-sliraulerande raedel. En vidareutveckling av den frivilUga saraverkan mellan förelag, fackliga organisationer och myndigheter i förra av anpassningslag anses värdefull.

Den förslagna lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare ger äldre arbetstagare påtagliga förbättringar i fråga om ansläUningslrygg-helen. Jag delar eraeUertid, liksora flertalet reraissinstanser, den uppfattning som kommit liU ullryck i promemorian, alt lagen inle ensam ger

Prop. 1971:107 102

elt tillräckligt slöd för den äldre arbetskraften. Den medför visserligen att arbetsgivaren måste planera friställningar inora sin arbetsstyrka längre lid i förväg än f. n., men den hindrar inte att äldre arbetstagare alltjämt kan komraa alt sägas upp i stor utsträckning därför all de inte anses svara mol de ökade produktivitetskraven. Jag vill i del sammanhanget också understryka alt del finns äldre arbetstagare som själva säger upp sina anställningar, därför att de inte längre orkar raed arbetet. Jag vill därför för egen del insläraraa i vad sora sägs i proraeraorian ora del angelägna i all lagstiftningen ora längre uppsägningslider korabineras raed anordningar sora lar sikte på att göra arbelsrailjön bättre anpassad till de äldres förulsätlningar och därigenora bättre tillvarataga deras arbetsinsatser.

Det är emellertid ofrånkomligt, vilket också genomgående har vitsordats under remissbehandlingen, atl äldre arbetstagare även i fortsättningen koraraer atl raisla sina anställningar lill följd av driflinskränkningar eller förelagsnedläggningar. Jag delar den uppfattning, sora koramit tUl ullryck i departemenlsproraeraorian, atl de föreslagna särbestära-melsema för äldre arbetskraft i form av förlängda uppsägningslider ra. m. kan få den oförraånliga konsekvensen för de äldre alt motståndet mot nyanställning av dem ökar.

På grundval av de omständigheter jag nu har anfört är det rain bestärada raening alt raan raåste överväga all lagstiftningsvägen öka raöjUgheterna för äldre arbetstagare all behålla sina anställningar och saratidigt tillse all de får större raöjligheler all få nya anställningar på den öppna arbelsraarknaden.

Den i proraeraorian föreslagna ordningen har i allt väsentligt godtagits av flertalet reraissinstanser sora elt ändaraålsenligl instrament all främja de äldres sysselsättningsmöjligheter pä den öppna arbetsmarknaden. Mot förslagel har SAF riktat bl. a. den invändningen all de synnerUgen långtgående befogenheter som arbetsraarknadsrayndigheterna får är för vagt angivna och att detta raedför risker för bl. a. raindre väl övervägda ingripanden i företagens planering. Till della viU jag säga följande. De ålgärder sora kan koraraa all akluaUseras i förhållande lill olika förelag raåste helt naturligt bli av mycket skiftande slag, beroende bl. a. på förelagens storlek, struktur och belägenhet. Det är enligl min raening utoraordenlligl svårt alt definiera förutsättningarna för de åtgärder av skilda slag sora kan behöva aktualiseras i de konkreta fallen. Jag vUl i della sararaanhang understryka all arbetsraarknadsrayndigheterna i frärasta ruraraet skall söka tillvarata alla raöjligheler alt nå fram till lösningar i saraförstånd raed arbetsgivare och arbetstagare. Det är det effektivaste sättet att fräraja lagstiftningens syfte och det föratsätter i sin lur all myndighetema utnyttjar sina befogenheter på ell sraidigl sätt. Den representation sora arbelsraarknadens parter har i AMS och länsarbelsnärander bör vara en garanti raot godtycke vid lill-lämpningen av bestämmelserna. Med dessa utgångspunkter finner jag.

Prop. 1971:107 103

i likhet med flertalet remissinstanser, alt man bör acceptera atl arbels-marknadsmyndighelernas befogenheter får en allraänt hållen utforraning.

Utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. frarahåller alt del föreslagna systemet ensamt inte kan ge några raera betydande sysselsättningseffekter, utan atl dessa främst nås på annat sätt, t. ex. genom rörlighetsstimulerande åtgärder. Med anledning härav vill jag frarahålla all den förordade ordningen i första hand innebär alt arbetsraarknadsrayndigheterna får etl ytterligare raedel till sitt förfogande när del gäller alt sörja för den äldre arbetskraftens sysselsättning. Sora fraragår av vad jag förut har närant är detta raedel bl. a. ägnat atl påverka det raotslånd raot all anställa äldre arbetskraft sora fuins på sina håll. Den nya lagstiftningen, använd järasides raed de hittiUsvarande arbetsraarknadspoliliska raedlen, bör enligl rain uppfattning förbättra syssel-sällningsraöjlighelema för de äldre arbetstagarna.

Jag vill slutligen frarnhälla all vad jag i det föregående sagl ora de äldres svårigheter på arbetsmarknaden i stor utsträckning gäller även andra grupper i samhället, främst de handikappade. Den omständigheten att raan nu - mol bakgrunden av den aktuella arbetsmarknadssituationen - omedelbart ger sig i kast med den äldre arbetskraftens problem får inte tas till intäkt för uppfattningen all de handikappades bekyraraer skulle ha en lägre angelägenhetsgrad. De handikappades sysselsältningsproblera är eraeUertid delvis svårare all lösa. Jag räknar raed all den pågående utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. ägnar dera erforderlig uppraärksarahet.

Mol bakgrand av de allraänna överväganden jag nu har gjorl förordar jag all lagstiftning för förbättring av de äldres ansläUningsförhåUanden komraer lUl stånd i huvudsaklig överenssläraraelse raed de förslag som lagts fram i departementspromemorian.

6.2 Lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare 6.2.1 Inledning

Uppsägningstidernas längd varierar i dag starkt på arbetsmarknaden. Flertalet ijänsteraän har uppsägningstider sora i regel varierar raellan en och sex raånader beroende frärast på anställningstidens längd raen ibland också på ålder eller lön. Arbetarna har betydligt kortare uppsägningslider, på den privata arbelsraarknaden i allraänhel l4 dagar, i vissa fall sex dagar. Arbetare i offentlig tjänst har längre uppsägningstider, vanligen en raånad.

Ett systera raed lagstadgade uppsägningstider av den typ sora föresläs i proraeraorian raedför utan tvivel ell ökat anställningsskydd för raycket betydande grapper av äldre arbetstagare. Arbetstagare sora orafattas av förslagel koraraer alt få ökat rådrura alt söka ny anställning ulan alt behöva råka ut för inkoraslrainskningar. En förbättring av anställnings-

Prop. 1971:107 104

tryggheten uppnås också genora atl förslagel rimligen bör leda till ökad benägenhet hos arbelsgivama alt söka undvika friställningar av dessa kategorier ansläUda. Denna effekt av förslagel får särskild betydelse när arbetsgivaren överväger all lägga ned förelaget eller inskränka driften. Kan en förelagsnedläggning eller driftinskränkning inle undvikas, koraraer den offentliga arbetsförraedlingen att genom de förlängda uppsägningstiderna få ökat rådrum att planera nya sysselsällningsraöjligheler för den friställda arbetskraften och alt i sararåd raed arbetstagarna överväga lärapliga arbetsraarknadspoliliska ålgärder. Skulle arbetsgivaren försättas i konkurs, leder förslaget till atl stora gmpper arbetstagare får en starkare ställning i konkursen än vad sora f. n. är fallet. Jag återkommer senare liU denna speciella effekt av förslagel.

Proraeraorieförslaget är inte begränsat lill regler ora uppsägningstidens längd. Del innehåller också, bestäraraelser om rätt till lön under uppsägningslid när arbete inle kan erbjudas arbetstagaren, räll till lön vid permittering som överstiger 14 dagar och rätt liU åleranslällning när arbetsgivaren nyanställer arbetskraft inom sex månader efler det att den gamla anställningen upphörde.

De nu berörda delarna av proraeraorieförslaget har, som jag senare skall närmare utveckla, främst tiUkorarait sora ell nödvändigt korapleraent liU reglema ora uppsägningslid, ulan vilket del skydd sora dessa regler är avsedda alt ge skulle kunna urholkas. Del är uppenbart, att förslagel i dessa delar dock har stor självständig betydelse för all öka ansläUningslrygghelen för de äldre arbetslagarna. Särskilt gäller detla förslaget om räll till åleransläUning och om räll tUl lön vid långtids-permittering. Det sistnämnda förslaget innefattar också - liksom förslaget ora förlängda uppsägningslider - ell viktigt steg på vägen raot en utjämning av skillnadema raellan Ijänsteraän och arbetare i fråga ora tryggheten i anställningen.

I della sararaanhang vill jag än en gång understryka, all lagstiftningen utgör etl provisoriura sora fraraläggs för alt förbättra den äldre arbetskraftens utsatta läge på arbelsraarknaden i avbidan på alt utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. lägger fram ell definitivt förslag till lösning av hela problerakoraplexet om trygghet i anställningen. Ambitionerna att lösa probleraen fär avpassas efler denna utgångspunkt. Vissa arbetstagarkategoriers anställningsförhållanden är av sådan natur atl det raöter stora svårigheter all få till stånd ökad trygghet i anställningen för deras del. Sådana arbetstagarkategorier kan behöva läranas utanför den nu aktueUa provisoriska lagstiftningen. Andra i och för sig vikliga raen av olika skäl svårlösta frågor sora rör tryggheten i anställningen måste också lämnas olösta i detla samraanhang. Den nu förordade lagstiftningen utgör alltså inle någon slutgiltig lösning av frågan om trygghet i anställningen ens när det gäller äldre arbetstagare som omfattas av lagen.

Prop. 1971:107 105

6.2.2 Förslagels huvudgrunder

Promeraorieförslaget innebär ell särskilt anställningsskydd för äldre arbetstagare. Åldersgränsen har satts så att arbetstagare sora fyllt 55 år får sex raånaders uppsägningstid, arbetstagare sora fyllt 50 år fyra raånaders uppsägningstid och arbetstagare sora fyllt 45 år två raånaders uppsägningslid. Under reraissbehandlingen har även andra åldersgränser förordals. SAF raenar all det statistiska raaterial sora finns tillgängligt inte ger slöd för ell uttalande i proraeraorian all svårigheter atl få ny anställning kan uppkoraraa redan i 45-årsäldern. SAF förordar åldersgränser på 50, 55 och 60 år och uttalar dessutom att betydande orättvisor kan uppkomraa genom att levnadsåldern och inle anställningstidens längd är avgörande. LO framhåller å andra sidan atl förhållandena för åldersgmppen 50-54 år inle skUjer sig på något avgörande sätt från dera som råder för äldersgrappen 55 år och högre. LO, Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska fabriksarbelareförbundel. Svenska metallinduslriarbelareförbundet och Svenska Iransporlarbetareförbundel föreslår åldersgränser på 40, 45 och 50 år.

Del nu aktueUa lagförslaget föranleds av all sysselsältningssvårighe-ter förekoraraer i fråga ora äldre arbetstagare. Det är därraed ofrånkoraligl alt levnadsåldem och inle anställningstidens längd raåste yara avgörande för lagens tilläraplighet. Del tiUgängliga statistiska raaterialel visar enligl rain raening, all påtagliga sysselsällningssvårigheter föreligger särskilt beträffande arbetstagare sora har fyllt 55 år. Della bestyrks bl. a. av de i avsnitt 2 läranade uppgiftema ora arbetslöshetstidens längd. Arbetstagare i denna åldersgrapp måste anses ha specielll behov av del skydd som den föreslagna lagen är avsedd alt ge. När del gäUer arbetstagare sora inle har fyllt 55 år är bilden inle Uka klar. Det statistiska materialet kan visserligen sägas ge visst stöd åt antagandet all sysselsällningssvårigheter inträder redan i 50-årsåldern men del nu tillgängliga materialet tillåter inte några bestärada slutsatser ora hur syssel-sältningssiluationen genereUt sett ler sig för arbetstagare sora är i 40-årsåldem.

Å andra sidan är det, sora frarahåUs i proraeraorian, angeläget att skyddet sätts in i god lid innan besvärande sysselsättningssvärigheter kan antagas uppkoraraa. Del är vidare önskvärt alt undvika stora tröskeleffekter. Åldersgränsen för lagens tillämplighet måste därför sältas så, all ulryrarae finns för en avtrappning av det slag sora förordals i promemorian. Mot bakgrand av de anförda omständigheterna anser jag, alt den nedre åldersgränsen inte kan sättas så högt som vid 50 år. Valel slår enligl rain raening raeUan alt sätta åldersgränsen till 45 år eUer till 40 år. I valet raeUan dessa två alternativ har jag stannat för en nedre åldersgräns på 45 år. Ställningstagandet får ses i belysning bl. a. av all del här är fråga om en provisorisk lagstiftning som skall ge er-

Prop. 1971:107 106

farenheter för fortsatt reformarbete. En nedre åldersgräns vid 45 år ger också enligl rain raening lämpligt utrymrae för en sådan avtrappning som jag nyss nämnde. Jag föreslår därför att den nedre åldersgränsen nu sätts vid 45 år.

Proraeraorieförslaget innehåller inle någon regel ora en övre åldersgräns för lagens tilläraplighet. Flera remissinstanser har gjort gällande, alt det föreslagna systemet med långa uppsägningstider inte är på sin plats när del gäUer arbetstagare sora har inträtt i pensionsåldem. Jag vill inte ulan vidare insläraraa i den uppfattningen. Del fraraslår sora läraligen naturligt alt den sora efter uppnådd pensionsålder kvarstår i sin anställning också skall behälla del skydd han enligt den föreslagna lagen åtnjöt oraedelbart före inträdet i pensionsåldem. Den oraständighelen att en ålderspensionär genora sin pension har en trygghet för sitt uppehälle synes inle böra leda till all rätt till ålderspension skaU raedföra all arbetslagaren skaU riskera atl bli friställd raed kort varsel. På en speciell punkt synes eraeUertid saken ligga något annorlunda liU. Jag syftar på reglerna ora rätt lill åleranslällning. Det lorde vara riktigt atl lagstiftningen bör bygga pä atl även ålderspensionärer skall åtnjuta trygghet för en beslående anstäUning, raen del förefaUer inle påkallat all lagstiftningen dessutora skall innebära, atl ålderspensionärer har rätt tiU ny anställning. Jag förordar därför alt ålderspensionärer undantas från reglerna om äteranställningsiält.

De i proraeraorian förordade uppsägningstiderna har i allraänhel inte föranlett någon erinran från remissinstanserna. SAF anser eraeUertid, all den längsta uppsägningstiden bör vara fyra raånader. För egen del delar jag den i promemorian framförda uppfattningen all den längsta uppsägningstiden skall vara sex raånader, vilket är en uppsägningstid som gäller för många Ijänsteraän vid uppsägning frän arbetsgivarens sida. Sora förordats i proraeraorian bör denna uppsägningstid gäUa för arbetstagare som har fyllt 55 år. Jag biträder vidare förslagel, att arbetstagare i åldern 50-54 är skaU ha fyra månaders uppsägningslid och alt arbetstagare i åldern 45-49 år skaU ha två raånaders uppsägningstid. Med anledning av ell uttalande från SACO under reraissbehandlingen viU jag tillägga, alt jag inte finner del påkallat all raan f. n. gör en avtrappning ned till en raånads uppsägningstid.

Jag viU i della sararaanhang la upp ell uttalande av utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. ora all den provisoriska lagstiftningen kan komma atl binda utredningen i dess fortsatta arbete. När del gäller de nu förordade reglerna om åldersgränser och uppsägningslider är det självfallet all regelsystemet kan behöva jämkas och kompletteras när utredningen framlägger sitt förslag som inte skall röra bara äldre arbetstagare utan avse hela arbetsmarknaden. Utredningen har givelvis också atl ta hänsyn tUl hur den nu föreslagna lagen utfaller i den praktiska tillämpningen. Det nu sagda gäller också andra delar av

Prop. 1971:107 107

lagstiftningen. Utredningens farhågor synes raig därför överdrivna. I ell avseende blir utredningen dock bunden, nämUgen så till vida sora det inte kan korama i fråga all minska del anställningsskydd sora nu införs. Della bedöraer jag inte som något hinder i utredningens fortsalla arbete.

Proraeraorieförslaget innehåller bestäraraelser om kvalifikationstid. Enligl dessa skaU arbetstagarens anställning ha varat i tre år för all den lagstadgade uppsägningstiden skaU gälla. SAF vill atl kva- ' lifikalionsliden skall förlängas till fera år. På fackligt håll anser raan däreraot alt tre år utgör en alltför lång kvalifikationslid. Sararaa uppfattning redovisas i socialderaokratiska partiets skrivelse, enligt vilken krav på sina håU har framförls om atl helt slopa kvalifikationstiden.

Sora framhålls i departeraentsproraeraorian är behovet av skydd för utpräglade korttidsanställningar raindre fraraträdande. Man raåste också la hänsyn till risken för all en del arbetsgivare skulle bli raindre benägna att anställa äldre arbetskraft ifall de lagstadgade uppsägnings-lidema skulle koraraa alt gälla oraedelbart vid tillträdandet av anställningen. Jag delar därför den i proraeraorian framförda uppfattningen, att en viss tid raåste förflyta innan en nyanställd arbetstagare får räll till skydd enUgt den nu aktuella lagen. Del kan tilläggas alt både avtalet ora AGB-försäkring och huvudavtalens regler ora avskedande pä grund av enskUd arbetstagares förhållande innehåller bestäraraelser ora kvalifikationslid.

När del gäUer rent ekonoraiska förraåner sora exempelvis avgängsbidrag bör raåhända kvalifikationstiden vara tämligen lång. Den ekonomiska ersättningen ses då sora etl slags intjänad lön. När det gäller rätlen till förlängd uppsägningstid enligt den nu aktuella lagen är ell sådant synsätt dock inle träffande. Här gäller det inte i första hand all tillförsäkra arbetslagarna ekonomiska förmåner utan alt bereda dem ökad trygghet i anställningen. En regel om kvalifikationslid har i etl sådant systera inte någon annan funktion än aft raan genom regeln reducerar risken för all arbetsgivare undviker atl nyanställa äldre arbetstagare. Del är givet alt kvalifikationstiden under sädana förhållanden måste besläramas efter skönsmässiga grunder. Stor vikt måste därvid fästas vid de synpunkter som har fraraförts pä fackligt håll.

LO, Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska fabriksarbetareförbundet förordar en kvalifikationstid på 18 raånader, under det att Svenska raetallindustriarbetareförbundet och Svenska transportarbeiareförbundet föreslår en kvalifikationstid på två år. Eflersora jag anser, all risken för rainskad benägenhet hos arbetsgivarna atl ansläUa äldre arbetskraft raanar lill en viss försiktighet, vill jag ansluta raig liU det sistnäranda förslagel och förordar aUlså en kvalifikationstid på två år.

Proraeraorieförslaget innebär, atl kvalifikationstiden skaU vara sararaanhängande. En arbetstagare sora läranar sin anstäUning för en korta-

Prop. 1971:107 108

re lid raen därefter bUr återanslälld måste alltså enligt proraeraorieförslaget tjänstgöra under tre år i den nya anställningen för all komma i åtnjutande av skydd enligt den föreslagna lagen. Denna konstmktion har kritiserats av de nyss näranda fackliga organisationerna. Har arbetstagare varit anstäUd i 18 altemativt 24 raånader under den senaste treårsperioden bör enligt dessa organisationer kvalifikationskravet vara uppfyllt. Enligl rain raening kan del förekoraraa fall där del skulle verka stötande ora ell kortare avbrott i ell anställningsförhållande skulle medföra, all intjänad kvalifikationstid förverkades. Jag vill därför biträda den uppfattning sora dessa fackUga organisationer har gett uttryck åt. Jag förordar, att regeln ora kvalifikationstid utforraas så, att arbetslagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren minst 24 månader under de tre år sora närraast föregått uppsägningen. Tilläggas kan alt regler raed denna konstruktion förekoraraer i fråga ora bl. a. raöjlighet för äldre arbetstagare att få omställningsbidrag enligt arbelsraarknadskungörelsen.

Proraeraorieförslaget innebär, all arbetstagaren i princip skall ha innehaft den anställning uppsägningen gäller i tre år för att koraraa i åtnjutande av de föreskrivna uppsägningslidema. Del görs eraeUertid elt par undanlag från den principen. Undantagen innebär, all arbetstagaren får tiUgodoräkna sig anställning i annat förelag i sararaa koncern, anstäUning hos förutvarande ägare av det förelag där han är ansläUd och anställning hos företag inom koncem sora föratvarande ägare har tillhört.

De förordade reglema rörande övergång tUl annan anstäUning inora samma koncern eller vid företagsöverlålelse har inle i och för sig föranlett någon erinran under reraissbehandlingen.

För egen del anser jag reglerna välgrundade och biträder därför förslagel i denna del.

I proraeraorian föreslås särskilda regler beträffande tidsbegränsade anställningar och anställningar sora uteslutande avser visst arbete. Enligt dessa regler gäller lagen i princip inle för sädana anstäUningar.

Under reraissbehandlingen har dessa begränsningar av lagens tilläraplighet kritiserats på elt par håU. Enligl dessa reraissinstanser borde arbetstagare sora i realiteten varit anställda så länge alt kravet på kvalifikationstid är uppfyllt orafallas av lagen. Å andra sidan bör anraärkas, alt förslagel på denna punkt har godtagits av Svenska byggnadsarbetareförbundet inora vars raedleraskår sådana anstäUningsforraer sora här åsyflas är särskilt vanUga.

När en arbetstagare anställs för viss lid eller visst arbete, har i regel både han och arbetsgivaren klart för sig när ungefär anställningen koramer all upphöra. Det betyder bl. a. atl arbetstagaren har anledning atl se sig ora efter nytt arbete helt oberoende av besked från ar-

Prop. 1971:107 109

belsgivaren ora all anställningen skall upphöra. Därigenora skiljer sig denna anslällningsforra på elt i detla sararaanhang betydelsefullt sätt från tillsvidareansläUningar. Del förekoramer ofta alt en anstäUning av den nu aktuella typen upphör ulan någon uppsägning, nämligen när liden för anställningen går lill ända eller när del arbete anställningen gäller har slutförts. I sådana fall kan uppenbarligen ökad trygghet i anställningen inle åstadkoraraas genora bestäraraelser ora lagstadgad uppsägningslid. I andra faU anses del all en uppsägning skall ske. En bestäraraelse härora finns exerapelvis i husbyggnadsavlalel. Mänga gånger skulle del eraeUertid vara svårt all ens i dessa fall tillärapa de i lagförslaget föreskrivna uppsägningstiderna. Del anses näraligen alt arbetslagaren genora uppsägningen skall fä besked ora när anställningen skall upphöra (jfr AD 1956 nr 45) och ett sådant preciserat besked kan ofta vara svårt att ge ett halvår i förväg, t. ex. när det är fråga om större byggnadsarbeten. De nu anförda omständighelema visar enligl min mening, alt del inte är lärapligt alt låta den föreslagna provisoriska lagen ora uppsägningstider omfatta anställningar som har begränsats tiU viss lid eller visst arbete. Inora byggnadsorarådel har man eraeUertid genora avlal parterna eraellan kunnat lösa åtskilliga sociala frågor med beaktande av de speciella föratsättningar, sora föreUgger inom området, och jag finner del naturligt och önskvärt alt raan även i fråga ora den äldre arbetskraftens ansläUningslrygghet eftersträvar att åstadkoraraa sådana lösningar. Del ankoraraer självfallet även på utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. atl närraare överväga hur dessa arbetstagarkategorier skall kunna beredas ökad trygghet i anställningen.

Enligl proraeraorieförslaget raåste begränsningen av ansläUningsavtalels giltighet ha föranletls av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet eller stå i överenssläraraelse raed praxis i branschen. Denna särskilda bestäraraelse, sora har tiUkorarait för alt arbetsgivare inle skall söka kringgå lagen genom att ulan sakUg anledning anställa arbetstagare på viss tid, har lämnats utan erinran under remissbehandUngen. Jag biträder promeraorieförslaget pä denna punkt.

I offentlig verksarahet förekoraraer ofta vikarialsförordnanden sora kan gälla bara några dagar raen också sådana sora sträcker sig över flera år. Även i privat verksarahet torde liknande arrangeraang förekoraraa. Det kan t. ex. inträffa att en tjänsleraan tillfälligt förordnas alt fullgöra en annan tjänstemans arbetsuppgifter. I dessa situationer kan läget otvivelaktigt vara sådant alt arbetstagaren genora förordnandet måste anses ha fått en ny anstäUning låt vara av tiUfällig natur. Ora förordnandet inle är tidsbegränsat fordras då en uppsägning för alt arbetstagaren skall kunna skiljas frän den liUfäUiga anställningen. Under reraissbehandlingen har bl. a. statens avlalsverk fäst uppraärksarahelen på dessa fall och förordai, alt en uppsägning frän etl vikariat inte

Prop. 1971:107 HO

skall orafattas av lagen, såvida arbetslagaren återgår lill annan anställning hos sararae arbetsgivare. Med den av mig föreslagna konstruktionen av reglema om kvalifikationstid ställs frågan på sin spels på ell annat sätt än vad fallet blir vid en tillärapning av proraeraorieför-slagets regler. Del kan inle gärna vara rimligt, att den som får ett tillfäUigt förordnande tills vidare på en annan tjänst skall kunna åberopa den lagstadgade uppsägningstiden, när det blir aktuellt atl häva förordnandet. För alt en sådan effekt skall kunna undvikas fordras särskilda bestämraelser. Jag föreslår därför en särskild undantagsbestäramelse av innebörd all, om arbetstagare uppsägs från tillfällig anställning, reglerna ora lagstadgad uppsägningstid inle äger lillärapning såvida arbetstagaren efler uppsägningen får återgå lill tidigare anställning hos samme arbetsgivare. Jag är medveten om atl en sådan regel i vissa fall, nämligen vid långtidsvikariat, kan få mindre önskvärda effekter. I en provisorisk lagstiftning måste dock sådana ofuUkoraligheter godtagas.

Proraeraorieförslaget innehåUer regler om vilken uppsägningstid sora skaU gälla, när arbetsgivaren vidtar uppsägning, raen reglerar inte uppsägningstiden vid uppsägning från arbetstagarens si-d a. Under remissbehandlingen har med anledning härav framhålUts, alt del på arbelarområdel är kutym, atl uppsägningstiderna gäller ömsesidigt för arbetsgivaren och arbetstagaren. Della är i och för sigi riktigt, raen sådan örasesidighet råder inte på tjänsleraannaorarädet, där uppsägningstiden ofta är längre, ora uppsägningen görs av arbetsgivaren än ora den görs av arbetstagaren. Mot bakgmnd av att förslaget ora lagstadgad uppsägningslid uppbärs av sociala och arbelsraarknadspolitiska skäl, sora saknar direkt raotsvarighet vid uppsägning från arbetstagarens sida, finner jag inle någon anledning alt gå ifrån proraeraorieförslaget på denna punkt.

SAF har föreslagit alt lagen skall begränsas lill de fall då uppsägning - eller perraitlering - sker på grund av inskränkning eller nedläggning av driften. Enligt min åsikt skulle det vara opraktiskt atl tillämpa olika uppsägningstider allteftersom uppsägningen sker på grund av arbetsbrist eller på grand av enskUd arbetstagares förhållande i tjänsten. Såvitt jag känner lill förekommer inle heller etl sådant system på arbetsmarknaden. Jag kan därför inle ansluta mig till SAF:s förslag.

I vissa fall kan arbetstagare sorn omfattas av lagen enhgt proraeraorieförslaget sägas upp utan alt den lagstadgade uppsägningstiden iakttas. Förutsättningen härför är enligl förslagel, att arbetstagaren i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter enligl anställningsavtalet. Remissinstanserna har i allraänhel godtagit förslaget. För egen del anser jag del vara klart, all de lagstadgade reglerna ora uppsägningstid inte bör utgöra hinder för en arbetsgivare att häva anstäUningen vid grova avtalsbrott frän arbetstagarens sida utan alt iaktta den lagstadgade uppsägningstiden. I och för sig skulle

Prop. 1971:107 111

det vara önskvärt alt närraare precisera i vilka situationer ett sådant hävande skall kunna ske. Sora frarahålls i proraeraorian är förhållandena eraeUertid så skiftande alt en sådan preciserad reglering knappast kan genoraföras ulan ingående överväganden. Jag' ansluter raig därför på denna punkt tiU promeraorieförslaget.

Promemorieförslaget innehåller ell slags preskriptionsregel rörande möjUgheten atl avskeda raed oraedelbar verkan. Sora grand för sådant avsked fär näraUgen inte åberopas enbart förhållande sora arbetsgivaren har känt lill raera än en vecka före uppsägningen. Åtskilliga reraissinstanser har frarahållit, all denna tidsfrist är alltför snävt liUlagen och kan leda lill atl arbetsgivaren avstår från närraare utredning av vad sora har hänt och tillgriper avsked raed oraedelbar verkan för all inte riskera atl gå raiste om sin rätt atl avskeda.

Jag anser atl del finns elt behov av en regel som hindrar arbetsgivare alt som grand för elt avsked med oraedelbar verkan åberopa händelser sora ligger långt tillbaka i tiden. Den kritik sora har riktats raot den föreslagna tidsfristen finner jag eraeUertid vägande. Det är angeläget, all arbetsgivaren tillvaratar alla möjligheter atl utreda vad som har inträffat och överlägga härora med den berörda arbetstagarorganisationen. Den av SAF föreslagna tidsfristen på en månad synes vara tillräcklig härför. Jag föreslår i enlighet raed del sagda alt tidsfristen besläras lill en raånad.

I promeraorieförslaget föreskrivs, all arbetstagare sora har räll lill lagstadgad uppsägningstid skall ha lön under uppsägningstiden, även ora arbetsgivaren ej kan erbjuda honora arbete. Delta förslag har allraänl godtagils under reraissbehandlingen. SAF förordar dock ell undanlag från regeln för den händelse arbetsgivaren lill följd av klar force raajeure har varit förhindrad att bereda arbetstagaren sysselsättning.

Den föreslagna regeln ora räll lill lön ansluter nära till arbelsdorastolens praxis enligt vilken avlalsbestäramelser ora uppsägningslid har den principiella innebörden all arbetstagaren har räll lill lön under uppsägningstiden även ora arbete då inle kan erbjudas. Förslagel alt lagfästa denna praxis synes raig välgrandat. Viss tvekan kan raåhända föreUgga i frågan ora undantag bör göras för force raajeure. För tjänsleraannens del lorde dock den ordningen i regel tiUärapas atl lön utbetalas, även ora tjänsteraannen till följd av force raajeure inle kan sysselsättas under uppsägningstiden. Det finns ingen anledning all på denna speciella punkt låta lagstiftningen konservera skUlnader mellan tjänstemän och arbetare. Härtill komraer alt arbetsgivaren har vissa raöjligheter att försäkra sig raot skada på grand av driftsavbrott. Jäg är därför inle beredd att göra något undantag för det fallet alt arbetsgivaren lill följd av force raajeure varit förhindrad atl sysselsätta arbetslagaren under uppsägningstiden.

Proraeraorieförslaget innehåller även regler om rätt till lön vid

Prop. 1971:107 112

perraitlering. Reglema innebär alt arbetstagaren, ora han varit perraillerad raer än 14 dagar i följd eller sararaanlagt raer än 30 dagar under sararaa kalenderår, har rätt lill lön för överskjutande perraitteringstid. Förslagel har i huvudsak godtagits under reraissbehandlingen. SAF och utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. m. anser emeUertid alt den föreslagna 14-dagarsliden bör utsträckas till 30 dagar.

I likhet raed reraissinslanserna anser jag del nödvändigt raed en regel sora förhindrar arbetsgivare att kringgå reglerna ora lön vid uppsägning genora all i stäUel för uppsägning tillgripa långtidsperraillering. Proraeraorieförslaget skall ses raot bakgmnd av all arbetsgivare enligl gällande räll inte bör tillgripa perraitlering, om en uppkomraen arbetsbrist kan väntas bli långvarig. Enligl arbelsdorastolens praxis får en arbetsgivare inte heller lUlgripa perraitlering i stället för uppsägning om avsikten är all arbetstagaren inle vidare skall användas i arbetsgivarens tjänst. Proraeraorieförslaget kan sägas innebära en vidareutveckling och precisering av dessa grundsatser. Man kan givetvis ha olika uppfattning i frågan ora den föreslagna 14-dagarsfrislen bör utsträckas eller eventuellt förkortas. För egen del finner jag eraeUertid förslaget vara väl avvägt. Med anledning av etl uttalande under reraissbehandUngen vill jag frarahålla, all jag inle finner anledning all göra något undantag från regeln om rätt tiU lön vid perraitlering i fall då perrailteringen föranleds av orasländigheier ulora arbetsgivarens kontroll, såsora perraitlering på grand av konflikt eUer myndighetsbeslul som arbetsgivaren inle hade bort räkna raed. Delta slåndpunklslagande överensstäraraer raed vad jag nyss anförde i en liknande fråga vid behandlingen av regeln ora rält till lön under uppsägningstid.

Reglema ora rätt tUl lön vid uppsägning och permittering kompletteras i promeraorieförslaget raed besläramelser om lönens storlek. Dessa löneberäkningsregler innebär all lönen i princip skall beräknas sora ora arbetstagaren i stället hade haft seraester och varit berättigad till seraesterlön. Denna teknik har läranats ulan erinran av flertalet reraissinstanser raen på ell par håU ifrågasätts, ora raan inte i stället bör anknyta lill kollektivavtalens regler ora tidlön eller ora vänletidsersättning.

Det fraraslår sora uppenbart - och har inte heller bestritls,av någon reraissinslans - alt lagen raåste innehåUa regler sora fastställer en viss rainirainivå på den lön sora skall ulgå vid uppsägning och långtidsper-railtering. Del gäller då all finna elt syslera, sora kan tiUärapas över hela arbetsmarknaden oberoende av ora lönen till arbetslagaren i fråga besläras i koUektivavtal eller i annat avlal. Del låter sig då inle göra alt anknyta till koUeklivavlalsbesläramelser om tidlön eller ora vänletidsersättning. Däreraot kan raan tillärapa del i seraeslerlagen angivna regelsysterael för beräkning av seraesterlön, vilket gäller för hela arbelsraarknaden. Och della syslera - tiUärapal i det nu aktueUa sararaan-

Prop. 1971:107 113

hangel - ger på det hela taget arbetstagaren tillräckliga garantier för en acceptabel rainirainivå på uppsägnings- resp. perraitleringslön. Jag viU därför ansluta mig tiU promeraorieförslagels principiella uppbyggnad av löneberäkningsreglema.

Arbetstagare som är avlönad med tidlön beräknad för vecka eller längre tidsenhet komraer enligl proraeraorieförslaget alt under uppsägningstid - och vid långtidsperraillering - få den lön som belöper sig på den tiden, även om arbetsgivaren inte kan sysselsätta honom. Detla har inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen och jag godtar förslaget.

För andra arbetstagare, dvs. i praktiken främst de som avlönas raed tim- eUer ackordslön, är enUgt proraeraorian lägel raer koraplicerat; I vissa fall kan årsinkomsten påverkas av att arbetstagaren har varit frånvarande från arbetet på grand av sjukdom, havandeskap eller barnsbörd, militärtjänstgöring eller tjänstgöring i civilförsvaret.

Sådan frånvaro - s. k. privilegierad frånvaro - jämsläUs i fråga om sådana arbetstagare under vissa förutsättningar och med vissa begränsningar raed arbetad dag när det är fråga ora tiUärapning av semester-lagen (se 7 § andra stycket b) - e) seraeslerlagen). För dessa arbetstagare gäller enligt seraeslerlagen följande vid beräkning av semesterlönens storlek, en beräkning som skall ske på grandval av arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst i anställningen under kvalifikationsåret, dvs. närmast föregående kalenderår. I arbetsinkomsten inräknas inte semesterlön, sjuklön och övertidstiUägg! För varje dag sora utgör privilegierad frånvaro skall å andra sidan arbetsinkoraslen ökas raed ell belopp raotsvarande arbetslagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under kvalifikationsåret. På den lönesumma som sålunda räknas fram utgör semesterlönen för hela semestertiden nio procent. För varje dag som seraestern överstiger 24 dagar för. år räknat ökas séraester-lönen raed fyra tiondels procent av arbetsinkomsten. Prorheraorieför-slagel innebär, all dessa regler i seraeslerlagen' tiUärapas även i del hu aktueUa sararaanhangel. Nioprocentsregeln, sora är avpassad efter fyra-veckorsseraeslern, har dock ersatts raed en regel enligl vilken lönen beräknas så all den för varje dag utgående lönen under tid då arbete inle kan erbjudas skall uppgå lill fyra tiondels procent av inkomsten under kvalifikationsåret. Med kvalifikationsår avses i proraeraorieförslaget del kalenderår sora närraast föregått uppsägningen resp. permilteringen. För uppsägningar under år 1971 blir aUtså år 1970 kvalifikalionsår.

De föreslagna löneberäkningsreglema för tim- och ackordsavlönade föratsätter, atl arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren under hela kvalifikationsåret. Med den av raig förordade beslämraelsen ora en kvalifikationstid på sararaanlagt 24 raånader inora en 36-raånaderspe-riod behöver inle sä vara fallet. Jag kan belysa detta raed följande exempel. En person sägs upp i deceraber 1971. Han har varit anställd

8 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

Prop. 1971:107 114

hos arbetsgivaren under hela år 1971, två raånader under år 1970 och hela år 1969. Kravet på kvalifikationstid är därraed uppfyUl. Lönen under uppsägningstiden skulle - ora ingen ändring gjordes i proraeraorieförslaget - beräknas så, alt den för varje dag under uppsägningstiden utgående lönen motsvarar fyra tiondels procent av 1970 års inkomst hos arbetsgivaren. Della leder uppenbarligen till alt lönen under uppsägningstiden blir alldeles för låg. Probleraet bör enligl rain raening lösas genora en regel som innebär, att arbetsinkomsten under kvalifikationsåret skall för varje arbetsdag under tid då arbetslagaren inte var anställd hos arbetsgivaren ökas med ell belopp motsvarande arbetstagarens genorasnitlliga dagsinkorasl hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret. Den nu föreslagna regeln är i huvudsak överensstämmande med bestämmelsen i 12 § Iredje stycket semeslerlagen om jämkning av inkomstunderlaget vid privilegierad frånvaro under kvalifikationsåret. Tillärapad på det nyss anförda exeraplel innebär regeln följande. Först räknar raan ut den genomsnittiiga dagsinkorasten under de två månader arbetslagaren var ansläUd hos arbetsgivaren år 1970. Antalet arbetsdagar under de återstående tio månaderna mulilipUceras därefter raed den uträknade genorasnitlliga dagsinkorasten. Produkten adderas raed den arbelsinkorasl arbetstagaren uppburit hos arbetsgivaren under år 1970. Slutsumraan utgör del inkomslunderlag på vilket den fömt angivna procentberäkningen skall göras.

Utöver vad jag nu har förordai synes inle några järakningar äv eller tiUägg till de i proraeraorian föreslagna löneberäkningsreglema i fråga om tim- och ackordsavlönade vara erforderliga. Jag ansluter raig därför tUl promemoriaförslaget på denna punkt med det liUägg för vUket jag nyss har redogjort.

Proraeraorieförslagels löneberäkningsregler har kompletterats med en avräkningsregel. EnUgt denna får arbetsgivaren från den lagstadgade uppsägnings- resp. j>ermilleringslönen avräkna inkorast sora arbetstagaren under den lid lönen avser har förvärvat eller uppenbart borde ha kunnat förvärva i annan anstäUning.

Del skulle enligt rain mening i och för sig med fog kunna hävdas, att en arbetsgivare bör vara skyldig all fullgöra sin del av anställningsavtalet, även ora han inte är i slånd all tillgodogöra sig någon motprestation från arbetstagaren i förra av ulfört arbete. Avstår arbetsgivaren frän att kräva arbetsprestationer skuUe han med andra ord inte ha atl göra raed hur arbetstagaren utnyttjar den ledigblivna liden. Jag vill emellerlid inle bestrida, alt del trots aUl kan förefalla slötande, ora en arbetstagare uppbär lön från två håll. En avräkningsregel för atl hindra sådan överkorapensalion bör därför införas. Eflersora del från allraän synpunkt är angelägel, all arbetsföra personer stär lill arbelsraarknadens förfogande bör avräkning ske även för inkorast som arbetstagaren uppenbart borde ha kunnat förvärva på annat håll. Mol bakgrund av del

Prop. 1971:107 115

förat anförda ora arbetsgivarens principiella skyldighet alt fullgöra sin del av anställningsavtalet finner jag inte anledning all, som förordats från arbetsgivarhåll, utvidga avräkningsmöjlighelema utöver vad sora följer av alt arbetslagaren »uppenbart» borde ha kunnat skaffa sig inkomst på annat håll.

Avräkningsregeln i promeraorieförslaget avser endasl lön i annan anställning. Sora frarahållits under reraissbehandlingen bör även inkorast från uppdrag eller förvärvsverksamhet som egen företagare kunna avräknas. Från arbetsgivarhåll har hävdats alt avräkning också bör kunna ske för avgångsbidrag, utbildningsbidrag, näringshjälp och förtidspension. För egen del anser jag atl det inle finns tillräckliga motiv för atl låta en arbetstagare vid sidan av lön uppbära sådana sociala och arbetsmarknadspolitiska förraåner sora är avsedda atl utgöra ersättning för bortfallen lön. Jag förordar därför, all avräkning fär ske för utbildningsbidrag enligt arbelsraarknadskungörelsen och för ålderspension enligt lagen ora allraän försäkring, i de fall då pensionermgen följt på uppsägningen. När det gäller förtidspension föreligger det visserligen inte några forraeUa hinder mol alt bevUja sådan under uppsägnings- eller permitteringstid. Jag räknar emellertid med atl del koraraer atl bli ovanligt all full förtidspension beviljas efler uppsägning eller perraitlering på sådani sätt all pension utgår för tid under vilken arbetstagaren har rält tiU uppsägnings- eller perraitleringslön. Enligl min mening behövs det därför inle någon särskild regel ora avräkning av förtidspension. Vad härefter angår näringshjälp enligl arbelsraarknadskungörelsen är sådan avsedd atl utgöra bidrag lill den sora vill starta egen verksarahet. Näringshjälpen är alltså inte en ersättning för bortfallen lön och bör därmed inte heUer få avräknas på den lagstadgade lönen. Avgångsbidrag enligt AGB-försäkringen eller AGE-syslerael är, sora jag tidigare har antytt, en ekonomisk förmån sora arbetstagaren har tjänat in genom flera års arbete. Den har annan funktion än lön. Jag vill inle frångå den i proraeraorian intagna ståndpunkten alt AGB-ersältning och liknande förraåner inle får avräknas.

De i proraeraorian gjorda uttalandena ora förslagels betydelse i den situationen att arbetsgivaren försätts i konkurs har inte föranlett några invändningar under reraissbehandlingen. Jag vill för rain del ansluta raig lill dessa uttalanden. En arbetstagare som omfattas av den nu föreslagna lagen koraraer alltså alt i arbetsgivarens konkurs få förraånsrätt för lön under den lagstadgade uppsägningstiden. Därraed följer av lagen ora statUg lönegaranti vid konkurs atl stalsgarantin gäUer för lön under den lagstadgade uppsägningstiden. Del enligt näranda lag gällande raaxiraibeloppet för stalsgarantin - för varje arbetstagare högst tre gånger det vid liden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring - bör såsom förordals i proraeraorian höjas till fyra basbelopp.

Prop. 1971:107 116

Proraeraorian innehåUer också förslag ora rätt till åleranslällning. Förslaget innebär följande. Ora arbetstagare sora har rätt tUl lagstadgad uppsägningstid blir skild frän anställningen på grund av arbetsbrist äger han under sex månader därefter företrädesrätt lill ny anstäUning hos sararae arbetsgivare i sararaa eller likartad verksarahet under förulsällning att han har tillräckligt kunnande för del nya arbetet. Om flera arbetstagare har sådan räll, har enligt förslaget den sora varit anställd längst lid hos arbetsgivaren företräde.

Ingen reraissinslans har raolsalt sig atl i lagen upptas regler ora räll till åleranslällning. De föreslagna bestämmelserna om rätt till lön vid permittering kan enligt min åsikt antagas leda liU alt arbetsgivarna söker undvika permitteringar och i släUel tillgriper uppsägning vid uppkoramen arbetsbrist. Beslämraelsen om rält liU återanställning komraer atl kraftigt raotverka de för arbelslagama oförmånliga verkningar som elt sådant förfaringssätt skulle medföra. Jag anser därför atl regler ora rätt tUl återanställning inle kan undvaras. Eflersora den föreslagna lagen om anställningsskydd är avsedd atl bereda äldre arbetstagare etl särskilt skydd är det ofrånkoraligl all äldre arbetstagare sora omfattas av lagen måste ges företrädesrätt till återanställning fraraför yngre arbetstagare för vilka lagen inte gäller, även ora dessa senare arbetstagare kan åberopa längre anställningstid.

Förslaget om räll till åleranslällning under sex månader efler del all anställningen upphörde innebär att en arbetstagare med sex raånaders lagstadgad uppsägningslid får företrädesrätt lill nyanställning som sker inom ett år efter det att han fått del av uppsägningen. SAF har yrkat att den förordade sexmånadersliden, inora vilken rätt till åleranslällning föreligger, skall begränsas lUl fyra raånader. I skrivelsen frän socialdemokratiska partiet framförs å andra sidan yrkanden ora förlängning av den föreslagna liden. Här gäller del att göra en avvägning raellan å ena sidan äldre arbetstagares intresse av atl kunna få koraraa tillbaka till sin garala arbetsplats och å andra sidan del allmänna inlresset av atl att undvika långtgående kalegoriklyvningar meUan äldre och yngre arbetssökande. Den i proraeraorian förordade sexmånaderstiden bör enligt min mening inle förkortas. Det kan däremot finnas skäl sora talar för en förlängning av liden. Vid den nu aktuella provisoriska lösningen förordar jag alt proraeraorieförslaget följs. Erfarenheten får visa ora en förlängning av liden bör göras vid en mer definitiv reglering av dessa frågor.

Under remissbehandlingen har framför allt arbetsdomstolens ordförande kritiserat förslaget ora rätt lill återanställning raed den utgångspunkten alt förslaget är opreciseral och läranar alllför många frågor olösta. För egen del vill jag framhålla, att rätt till återanställning givetvis kan komraa all göras gällande pä skilda sätt under raånga olika förhållanden. I de flesta fall lorde del inte erbjuda några svårigheter

Prop. 1971:107 117

för arbetsgivaren att fraraföra erbjudande ora åleranslällning till arbetstagaren särskilt sora det raåste ha tett sig sora naturligt för arbetsgivaren all la reda på arbetstagarens adress i saraband raed all den tidigare anställningen upphörde. Av allraänna avtalsrältsliga grundsatser följer, att arbetstagare som viU ha åleranslällning, måste acceptera erbjudande härom utan oskäligt uppehåll. Det ligger i sakens natur, alt arbetstagaren i princip måste vara beredd alt lUllräda anställningen i enlighet raed vad arbetsgivaren anger i sill erbjudande ora återanställning. Del senast sagda gäller dock med reservation för alt arbetsgivaren inle kan begära, atl den nya anstäUningen skall tillträdas inom så kort tid all del i själva verket inle finns någon realitet i äteranställningsrällen. Denna fråga får bedöraas olika alltefter vilken befattning del är fråga ora. Alt i lag närraare precisera tidsgränserna torde knappast vara lärapligt raed hänsyn tUl risken för alt tidsgränserna blir stela och svåra alt tUlärapa i raera specieUa situationer.

Skulle den adress arbetstagaren på arbetsgivarens begäran har läranat vid den tidigare anställningens upphörande visa sig vara inaktuell, fraraslår del sora en naturlig åtgärd all arbetsgivaren underrättar vederbörande fackliga organisation vid förelaget ora saken. Har arbetsgivaren gjort del, bör del norraalt inle bli fråga ora atl utdöma skadestånd för åsidosättande av regeln om rätt tUl återanställning.

Enligl min mening bör spörsmålet ora i vilken ordning rätt liU åleranslällning skall utövas och därmed samraanhängande frågor inle regleras närmare i lag, eflersora något sådani kan leda lill icke önskvärd stelhet i den praktiska liUärapningen. Jag vill understryka, att den påföljd som i praktiken kan koraraa i fråga vid åsidosättande av åleran-slällningsrälten är skadestånd. Den skadeståndsregel sora jag koraraer atl föreslå i det följande är så utforraad att doraslolama får raöjligheler alt jämka skadestånd efler vad som finnes skäligt. Har arbetsgivare vidtagit de åtgärder som med hänsyn tUl omständigheterna framstår som rimliga för atl arbetstagaren skall kunna tillgodogöra sig sin rätt tiU återanställning, bör det alltså inle bli fråga ora någon påföljd för arbetsgivaren.

Med anledning av vad bl. a. statens avtalsverk har uttalat under reraissbehandlingen vill jag frarahålla, all de i 28 § regeringsforraen intagna bestäraraelserna ora förtjänst och skicklighet såsora enda befordringsgrunder vid tillsättning av statliga tjänster givelvis raåste gälla framför de i denna lag upptagna beslämraelsema ora räll lill återanställning. Detsararaa bör vara faUel beträffande tjänster, på vilka koramu-naltjänsleraannalagen är tilläraplig och där avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av Kungl. Maj:l eller rayndighet sora Kungl. Maj:t besläraraer. En regel av denna innebörd har tagits raed i den föreslagna lagen.

Proraeraorieförslaget innehåUer en särskild bestämraelse om all den.

Prop. 1971:107 118

som har blivit återanstäUd, oraedelbart får räll lill lagstadgad uppsägningslid. Den tidigare anställningstiden räknas med andra ord som kva-lifikalionsgrandande. I sak har denna besläramelse godtagits av remissinstanserna. Även ora regeln raed den utforraning av kvalifikationsbe-släraraelserna sora jag har förordai får raindre betydelse, anser jag dock alt det finns praktiskt behov av regeln. Sora arbelsdorastolens ordförande har frarahållit, bör regeln inte gälla ifall den nya anställningen avser viss tid eller visst arbete. Sora jag förut har påpekat raåste dessa anstäUningsforraer i princip läranas utanför den nu aktuella provisoriska lagstiftningen. I detta sararaanhang vUl jag också erinra ora att, sora jag tidigare har frarahåUit, rält till åleranslällning inte bör tillkorama den sora har ålderspension enligl lagen ora allraän försäkring.

I proraeraorian görs vissa uttalanden rörande förslagels återverkningar på den i arbetsdomstolens dora 1932 nr 100 antagna principen om arbetsgivarens fria uppsägningsrätt. Uttalandena innebär alt bestäraraelserna om rätt liU åleransläUning kan koraraa alt leda till atl rättsgrundsatsen ora arbetsgivarens fria uppsägningsrätt inte längre kan upprätthållas raen all den frågan får överläranas till rättstiUämpningen. Jag vUl med anledning härav frarahålla, all del här är fråga ora en oskriven rättsgrundsats sora har bekräftats i arbetsdomstolens praxis och endasl i mindre utsträckning på vissa speciella oraråden begränsats genora lag. Oskrivna rättsgrandsatser kan förändras genom den aUmänna rällsutveckUngen. Arbelsdorastolens ordförande har pekat på omständigheter som har inträffat efter arbetsdomstolens dora 1932 nr 100 och sora kan ha påverkat rällsutveckUngen. Genora tiUkomsten av den nu föreslagna lagen, särskUl då bestämmelsen om rätt lill återanställning, tiUkoraraer ytterligare en oraständighel som i hög grad bör vara ägnad all påverka rättsutvecklingen i riktning bort från grundsatsen om fri uppsägningsrätt. Denna bedöraning mbbas inle av all lagen har en i viss raän provisorisk karaktär, eftersom del inle är fråga om ett provisorium i den meningen all det kan bli aktuellt alt i framtiden minska den anställningstrygghet som den nya lagen ger. Arbetsdomstolens ordförande synes också ulgå från all den föreslagna lagen i realiteten komraer atl innebära inle bara viss rält tiU åleranslällning ulan också skydd mot uppsägning ulan behöriga skäl, åtrainstone för de arbetstagargrapper sora orafallas av lagen.

6.2.3 Undanlag från lagens lillärapningsoraråde

EnUgt proraeraorieförslaget undantas frän lagens lillärapningsoraråde bl. a. arbetstagare sora är raedlera av arbetsgivarens familj, arbetstagare som avlönas uteslutande genora vinst och arbetstagare sora orafallas av lagen ora arbetstid ra. ra. i husligt arbete. Jag biträder dessa förslag, som inte har mött någon erinran under reraissbehandlingen.

I proraeraorieförslaget undantas vidare säsongarbetare, arbetstagare i

Prop. 1971:107 119

företagsledande eUer därraed järaförlig ställning, arbetstagare sora orafallas av sjöraanslagen saral handelsresande och plalsförsäljare.

Undanlaget för säsongarbetare har kritiserats på flera håU under reraissbehandlingen. Med den utforraning jag föreslagit beträffande regeln ora kvalifikationslid finns del inga tekniska svårigheter att låta lagen gälla även för säsongarbetare. Del synes också naturligt alt en säsongarbelare som blir uppsagd i början av säsongen skall komraa i åtnjutande av det skydd den föreslagna lagen är avsedd alt ge. Jag anser därför, att undanlag inle bör göras för säsongarbete..Della ståndpunkts-tagande föranleder eraeUertid etl tillägg lill den förut behandlade regeln ora räll lill lön vid länglidsperraittering. Det kan inle gäma vara rimligt, all den som har tagit anställning i ell säsongbetonal arbete skall kunna göra anspråk på lön under perraitlering som avser den lid av årel som ligger utanför säsongen. Jag förordar därför, all i lagen anges all bestäraraelserna ora rält lill lön vid perraitlering inte gäUer ora permilteringen föranleds av atl arbetet är säsongbetonal eller eljest liU sin natur inle samraanhängande. Det sista tillägget avser arbetstagare i in-lerraillenl, dvs. raed viss regelbundenhet återkommande, arbete. Sådant arbete förekoraraer bl. a. i sluveri- och reslaurangfackel. I detla sararaanhang vill jag även la upp frågan ora något raotsvarande undanlag bör göras i fråga ora rätten till lön under uppsägnmgslid. Elt sådant undantag skuUe t. ex. kunna få den utformningen atl räll liU lön inle skuUe föreligga för uppsägningstid sora inle ligger inora säsongen. Vid bedöraningen härav raåste eraeUertid beaktas alt utvecklingen inora näringslivet är den atl traditionellt säsongarbete alltraer utvecklas i riktning raot helärsanslällning. För det stora flertalet säsongarbelare lorde anställningen ha i huvudsak sararaa betydelse sora en helårsansläUning har för andra arbetstagare. Säsongarbelaren räknar vanligen raed all få koraraa tillbaka i arbetet när nästa säsong börjar. Och även arbetsgivaren är inställd på del. En uppsägning har från denna synpunkt sararaa verkan för säsongarbetaren sora för andra arbetare; han fär etl besked ora all han raåste söka sig annan anställning. Hans behov av uppsägningslön är i huvudsak detsararaa sora den helärsanslällde arbetstagarens. Av dessa skäl intar jag den ståndpunkten alt några särregler i fråga ora uppsägningslön till säsongarbelare inle bör införas. Den av raig tidigare föreslagna avräkningsregeln för dubbel lön får anses i tillräcklig grad säkerstäUa arbetsgivarnas berättigade intressen i sararaanhangel. Jag viU slutligen erinra om alt del förat behandlade undantaget för anstäUningar som avser viss tid kan bli tUlärapligl på vissa arbetstagare som sysselsätts i säsongbetonal arbete.

SACO har under reraissbehandlingen gjorl gällande, alt del inle finns någon anledning all undanta arbetstagare i förelagsledande eller därraed järaförlig ställning från lagen. Jag delar emellertid den i promemorian framförda uppfattningen, all dessa

Prop. 1971:107 120

arbetstagare intar en så speciell ställning all den nu aktuella provisoriska lagstiftningen inle bör gäUa för dera. Att sora TCO synes förorda inle göra undanlag för personer i ledningen för raindre förelag raen däremot för personer i ledningen för större företag torde vara en alllför kompU-cerad ordning för all genomföras åtrainstone i en provisorisk lagstiftning.

Undantaget för sjöraän har kritiserats på flera håU. Läget i fråga ora dessa arbetstagare är det, all sjömanslagen förutsätter alt anställ-nuigen avser fartyget eller viss resa. Omkring två tredjedelar av de ombordanställda har denna anställningsform. Återstoden liksora praktiskt taget allt fartygsbefäl är anställda hos rederiet, s. k. rederiansläUning. Sjöraanslagskoramiltén har nyUgen framlagt ell betänkande enligt vilket ombordanställda och fartygsbefäl skall ha rederianställning. Innan sjömanslagen har ändrats i enlighet raed della förslag, är del vanskligt alt låta den nu aktuella lagen gälla för arbetstagare sora orafattas av sjömanslagen. Härtill koraraer all förhållandena inora sjöfarten i flera hänseenden är speciella och skiljer sig från förhåUandena inora industrin och handeln. I della sararaanhang är av särskilt intresse all endasl drygt 15 % av sjöfolksförbundets raedleraskår har uppnått 45 års ålder, en åldersfördelning sora raarkant skiljer sig från vad sora är vanligt inora handeUis och industrins organisationer. Jag har korarait tiU den slutsatsen att lagen inte f. n. bör göras tiUäraplig på arbetstagare som orafallas av sjöraanslagen.

Utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. och TCO har hävdat, atl det inte finns någon arUedning all undanta handelsresande och plalsförsäljare från lagen. Som skäl för undanlaget har i proraeraorian åberopats, atl del finns regler ora uppsägning i komraissionslagen, vUken har lUlkorarait i nordiskt saraarbele, och all förslag till ändringar i koraraissionslagen nyligen har lagts frara av korarais-sionslagsliftningssakkunniga. Delta är eraeUertid enligt rain raening knappast tiUräckligt vägande skäl för all göra undanlaget. Del är inte heller förenat raed några större tekniska svårigheter atl låta lagen gälla för sådana handelsresande och plalsförsäljare sora är all anse sora arbetstagare. Jag anser därför atl undanlag inle bör göras för dessa arbetstagarkategorier. Sora närmare redovisas i specialmotiveringen föranleder detla vissa ändringar i 86 § komraissionslagen.

I promemorian uttalas, atl det inle har ansetts lärapligt all göra något undantag för deltidsanställningar. Under reraissbehandlingen har framhållits, att undanlag brukar göras både i lag och i kollektivavtal för mera begränsade deltidsanställningar. För egen del viU jag först frarahålla, all det är en allmän strävan från stalsmaklemas sida atl få lill stånd en anpassning av arbetet efter arbetslagarens föratsättningar. Elt sätt atl göra en sådan anpassning är all anställa arbetskraft

Prop. 1971:107 121

på dellid. Även om deltidsanställningen är begränsad, kan den ha stor betydelse för arbetstagaren. Detta gäller särskilt vissa kategorier arbetstagare, bl. a. de handikappade. Jag anser mig därför inle böra förorda något undanlag i fråga ora deltidsanställda.

6.2.4 Påföljds- och rätlegångsbesläraraelser ra. ra.

Enligt promemorieförslaget är lagens bestäraraelser tvingande. Arbetsgivare sora åsidosätter lagen blir skyldig all ersätta uppkoraraen skada, även ideeU sådan. Skadestånd kan dock järakas. Förslaget innehåUer vidare en preskriptionsregel enligl vilken talan skall väckas senast två år efter skadans uppkorasl. Talan skall prövas av arbelsdorastolen, ora anstäUningsavtalel regleras av kollektivavtal och i annat fall av allmän domstol. I fråga ora talans väckande och utförande hos arbelsdorastolen skaU enligl förslagel 13 § lagen ora arbelsdorastol tiUärapas.

Under reraissbehandlingen har SAF uttalat, all lagen bör vara disposiliv, så att huvudorganisationerna kan komma överens om andra regler. Jag har svårt alt se att det kan finnas behov av en sådan rörelsefrihet. Lagen har karaktären av en social skyddslag för den äldre arbetskraften och det är inte meningen all det anställningsskydd som lagen ger dessa kategorier av arbetstagare skaU kunna urholkas. Jag ansluter mig därför tUl promemorieförslaget på denna punkt. Jag vill emeUertid understryka att det inle föreUgger något hinder för partema att träffa avtal om ytterligare förbättrat anställningsskydd. Sora jag tidigare berört kan det dessutora vara önskvärt för de grupper av arbetstagare, som lämnats utanför den föreslagna lagen, att ansläUningslrygghelen stärks avlalsvägen.

Ett par remissinstanser har påpekat, all preskriplionsreglema bör kompletteras med en bestämmelse om atl arbetsgivaren inom viss kortare tid - två eller fyra månader - skall underrättas om anspråk på skadestånd. Det har vidare framhållits, att de föreslagna preskriptionsreglerna är svåra att tiUämpa vid krav som grandas på reglema ora rätt tiU återanstäUning.

En regel ora att anspråk skall framföras lUl arbetsgivaren inom viss tid har den fördelen all raan förbättrar raöjUgheterna alt fä frara vad som egentligen har inträffat. Regler av denna typ är också regelmässigt intagna i de på arbetsmarknaden förekoraraande förhandlingsordningarna. En regel av delta slag synes raig därför böra införas i preskriptionsbestära-melserna. Den tidsfrist inom vilken anspråk måste göras gäUande hos arbetsgivaren bör efter mönster av huvudavtalets förhandlingsordning bestäraraas lill fyra månader. Det kan inte anses vara helt klart hur promeraorieförslagels preskriptionsregler skall tillämpas vid krav sora grundas på reglerna ora räll lill åleranslällning. Del är näraligen tveksamt

Prop. 1971:107 122

när skadan i ell sådani fall har uppkorarait. För atl skapa klarhet i frägan föreslär jag en specialregel, enligl vilken preskriptionstiden i sädana fall börjar löpa när den anställning varliU arbetstagaren gör gäUande företrädesrätt har tillträtts av annan.

I övrigt har proraeraorieförslagels påföljds- och rätlegångsbesläraraelser godtagils i sina grunddrag av reraissinslanserna. För egen del finner jag dessa delar av förslagel ändaraålsenliga och viU därför biträda dera. Till vissa särskUda frågor ålerkoraraer jag i specialraotiveringen.

6.3 Förslaget till lag om vissa ålgärder för atl främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden

6.3.1 Lagens tiUärapningsoraråde

I proraeraorian diskuteras tUl en början ora generella eller selekliva ålgärder bör koraraa i fråga. Som framhålls i proraeraorian har ell generellt syslera, sora i princip orafattar aUa arbetsgivare, fraraför aUt den fördelen all arbetsraarknadsniyndighelema sysleraatiskl och fortlöpande fär kännedora ora strukturen på arbetskraften vid aUa arbetsställen. Å andra sidan varierar behovet och fömtsättningarna atl bereda äldre förbättrade sysselsällningsraöjligheler starkt. För det här aktuella syftet är det därför inle raotiveral atl kontakter etableras raed alla arbetsgivare. Syftet all bereda förbättrade sysselsättningsraöjUgheler åt de äldre bör kunna tillgodoses inora raraen för etl selektivt syslera sora möjliggör ingripanden i den utsträckning som den äldre arbetskraftens förhållanden påkallar det och är raöjUgl raed hänsyn liU bl.a. arbetsmarknadsmyndigheternas resurser. Del finns därför starka skäl för förslaget i proraeraorian atl arbetsraarknadsrayndigheterna bör kunna reglera i vilken utsträckning befogenheterna enligl lagen skall ulnylljas. Förslagel har inle raött några erimingar under reraissbehandlingen. Även jag ansluter raig till förslagel. Lagstiftningen bör alltså ge arbetsraarknadsrayndigheterna befogenhet atl vidta ålgärder för all förbättra den äldre arbetskraftens sysselsällningsraöjligheler i den utsträckning som förhållandena i konkreta fall påkallar del.

I proraeraorian föreslås all arbetsraarknadsrayndighelernas raöjligheler alt vidta ålgärder för de äldre inte skall begränsas genora all arbetsgivare raed viss verksamhet undantas. Även offentliga arbetsgivare skall alltså kunna bli föremål för ingripanden. Jag tiUstyrker promeraorieförslaget sora i denna del har godtagits under remissbehandlingen.

I della samraanhang vUl jag närana atl Svenska koraraunförbundel och Svenska landstingsförbundet har - utan atl dock yrka på undanlagande från lagens lillärapningsoraråde - betonat atl lagen inle får tUlärapas så att vissa arbetsgivare, t. ex. offentliga arbetsgivare, i särskilt stor utsträckning får ta hand ora arbetskraft som har ell utsatt läge. TiU detla viU jag först säga atl de offentiiga arbetsgivarna självklart

Prop. 1971:107 123

skall visa samraa ansvar för den anställda äldre arbetskraften sora andra arbetsgivare. När del gäller nyanslälUiing är lagstiftningen inte inriktad på all vissa arbetsgivare skall ta hand ora äldre arbetskraft utan dels på alt bryta inställningen att äldre arbetskraft generellt är sämre arbetskraft, dels på att arbetsplatsen och arbetsuppgifterna vid behov skall anpassas lill de äldre arbetslagarnas förutsättningar så atl de skall kunna fullgöra arbetsprestationer som är jämförbara med de yngre arbetslagamas. Mol denna bakgrand finns del enligl rain raening ingen grand för de fraraställda farhågorna. Dessutom syftar lagen till lösningar i samråd raellan berörda rayndigheter och parter. I den raån anvisningar sora raeddelas arbetsgivaren anses för betungande slår det arbetsgivaren, vare sig enskild eller offentlig, fritt all påkalla ingripande från AMS. Ålägganden av tvingande natur kan bringas under Kungl. Maj:ts prövning.

En ytterligare fråga beträffande tillämpningsområdet som diskuteras i proraeraorian gäUer huruvida arbetsgivare raed få anställda bör undantas. Proraeraorians ståndpunkt sora har läranats utan erinran av flertalet reraissinstanser innebär att arbetsgivare sora sysselsätter raindre än fem arbetstagare skall undantas. Några arbetstagarorganisationer, däribland Svenska byggnadsarbetareförbundet, motsätter sig della undanlag. Sålunda betonar Svenska transportarbeiareförbundet atl en inte ringa del av arbetsmarknaden faller utanför tiUämpningsorarådet, ora begränsningen accepteras. Å andra sidan anser SAF alt en nedre gräns bör sältas vid arbetsgivare sora regelbundet sysselsätter rainst 50 anställda.

Från principiell synpunkt kan visserligen hävdas all åtgärder bör kunna vidtas oberoende av ora arbetsgivaren sysselsätter fler eller färre anställda. EraeUertid torde det åtrainstone i ett inledande skede redan av resursskäl vara nödvändigt alt den nya ordningen tillämpas med en viss begränsning. Vidare lalar fraraför allt effeklivilelshänsyn för atl begränsningen väljs raed utgångspunkt i orafatlningen av arbetsgivarens verksarahet. Arbetsgivare raed etl fåtal anställda har ofta begränsade raöjligheter atl vidta sådana åtgärder sora kan behövas för all förbättra sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetskraft. Insatser från arbetsmarknadsmyndigheternas sida beträffande dessa småföretag torde i regel inte kunna ge några nämnvärda praktiska resultat. Jag förordar därför en gränsdragning som i Ukhet med promeraorieförslaget innebär alt arbetsgivare raed endasl några fä anställda inte skaU orafattas av lagen. Närmare belysning av gränsdragningsfrågan ger vissa uppgifter från statistiska centralbyråns centrala företagsregister i fråga om förhållandena vid utgången av år 1968. På grundval av dessa uppgifter kan beräknas all ca 68 procent av samtliga vid företag anställda personer sysselsätts vid företag raed rainst 50 ansläUda och ca 91 procent vid förelag raed minst fem anställda. Den i promemorian gjorda gränsdragningen får bl. a.

Prop. 1971:107 124

mol den bakgrunden anses innefatta en rimlig avvägning.

En annan fråga beträffande lagstiftningens räckvidd gäller för vilka åldersgrupper åtgärder skaU kunna vidtas. Av de statistiska uppgifterna om arbetslöshetens omfattning och arbelslöshelstidemas längd kan utläsas all svårigheterna på arbelsraarknaden är särskilt kännbara för personer i de högsla åldersgrapperna, dvs. i åldern 55 år eller högre. Fraraför aUl för dessa personer behöver insatser göras. Jag viU eraeUertid erinra om AMS:s uttalande alt man har kunnat raärka en negativ attityd till nyanställning av även raedelålders arbetskraft. I proraeraorian frarahålls också all svårighetema för arbetskraften kan inträda vid varierande åldrar, beroende på t. ex. arbetstagarens utbildning och yrkeserfarenhet, näringsstrukturen i regionen ra. ra. och atl de sarahälleliga sysselsättningsskapande åtgärdema i inte ringa omfattning gäller även personer i åldersgrupperna närmast under 50 år. Detta gör all ålgärder bör kunna vidtas för all säkerställa sysselsättning även för dem. Jag ansluter mig därför till slutsatsen i proraeraorian atl del inte finns skäl all närmare ange vilka åldersgrupper som orafallas av arbetsraarknadsrayndighelernas befogenheter enligt lagstiftningen. Som har påpekats i proraeraorian kan ledning vid den praktiska lillärapningen häratas av del förhällandet all mitt förut framlagda förslag till förbättrat anställningsskydd gäUer arbetstagare sora har nått 45 års ålder. För yngre personer torde i varje faU i dagens läge ålgärder i regel inte behöva aktualiseras.

6.3.2 Förfarandet hos länsarbelsnärand och AMS

Enligl departeraentsproraeraorian skall syftet raed den föreslagna lagstiftningen tillgodoses genora elt förfarande sora i sina huvuddrag föreslås bli utforraal på följande sätt. Utgångspunkten för arbetsmarknadsmyndigheternas bedömningar av fömtsättningarna all förbättra de äldres sysselsättningsmöjligheter skaU vara atl dessa myndigheter får möjlighet att infordra vissa gmndläggande uppgifter ora arbelskraflsslrukluren på olika arbetsplatser. Uppgifterna inhäralas av länsarbetsnäranderna efler kontakter med arbetsgivaren och vederbörande arbetstagarorganisationer.

I den utsträckning arbetsmarknadsförhällandena påkallar del kan länsarbelsnärand ta upp överläggningar raed arbetsgivaren och arbelstagar-organisationema ora sysselsältningsförhållandena för äldre arbetskraft. Överläggningarna förutsätts syfta i första hand till alt klarlägga förhållandena och föratsättningarna att öka raöjlighelema för äldre all sysselsättas i verksarahelen. Visar del sig atl några sådana föratsättningar inle finns, får länsarbetsnäranden lägga ner ärendet. Ora däreraot förutsättningarna kan antagas föreligga, skaU fortsalla överläggningar hållas i syfte atl nå frara lUl samförslåndslösningar beträffande ålgärder

Prop. 1971:107 125

som kan leda till ökade sysselsättningstiUfällen för äldre. Men om samförstånd inle kan nås, skall överläggningarna också kunna resultera i ensidiga anvisningar från nämndens sida. Anvisningarna skall kunna innehålla bl. a. rekommendationer om att företaget skall anställa viss andel äldre arbetskraft vid nyrekrytering.

Om arbetsgivare undandrar sig alt samarbeta raed länsarbetsnämnden, skall nämnden enligl proraeraorieförslaget anraäla förhåUandet hos AMS, sora i sin lur kan ta upp överläggningar raed arbetsgivaren och berörda fackliga organisationer. Vidare föreslås alt AMS skaU få vissa utredningsbefogenheter, bl. a. raöjlighet all utfärda editionsföreläggande i fråga om handlingar som belyser personalpolitiken. Som elt yttersta raedel för de fall då arbetsgivaren inte på annat sätt kan förraås att vidta ålgärder föreslås alt AMS skall kunna föreskriva atl arbetskraft endast får anställas hos arbetsgivaren genora den offentliga arbetsförraedlingen eller raed dess godkännande. Åsidosättande av föreskrift härora föreslås bU slraffsanklionerat.

I proraeraorians förslag ligger tonvikten på att överläggningar i syfte att förbättra de äldres sysselsättningsraöjUgheler skall ske i saraverkan raellan rayndigheter, organisationer och arbetsgivare sora berörs av frågan. Tvångsraedlen är avsedda endast sora en yttersta utväg för de fall då del visar sig oraöjligt att få liU stånd ell samarbete raed vederbörande arbetsgivare.

Förslaget har accepterats av en majoritet remissinstanser. Även jag finner all den föreslagna ordningen bör kunna ge elt gott underlag för arbetsraarknadsrayndighelernas strävanden alt bereda den äldre arbetskraften ökade sysselsättningsraöjUgheler på den öppna arbelsraarknaden. En nödvändig förutsättning för alt nå effekt i dessa strävanden är, såsom också framhåUits i proraeraorian, all insatserna görs i nära saraarbele raed de anställda och deras fackliga organisationer. Del är viktigt all de anställdas förtrogenhet raed arbetets villkor och arbetsplatsernas förhållanden redan frän början tas till vara, inle minst vid överväganden om lärapUga åtgärder. De anställda har också goda förutsättningar all följa hur föreslagna åtgärder omsätts i praktiken och vilket resultat de ger. Jag vill i delta samraanhang närana alt de synpunkter på proraemorieförslagen som Sveriges socialderaokratiska arbetareparti har inhänilat från elt stort anlal lokala partiorganisationer visar all elt betydande intresse föreligger från de anstäUdas sida för ett ökat inflytande för deras del över personalpolitiken vid företagen. Det har därvid också föreslagils all de fackliga organisationerna skall få del av den inforraation sora lämnas arbelsmarknadsrayndighelerna bl. a. för alt organisationerna skaU kunna effektivt bevaka atl rekoraraenderade ålgärder koraraer liU slånd. På många håll har man dessutora föreslagit atl de fackligt förtroendevalda skall få en starkare StäUning på arbetsplatserna för att kunna dellaga i bevakningen av

Prop. 1971:107 126

alt lagstiftningen följs.

Jag delar de synpunkter som sålunda har förts fram. De bör enligt min raening återspeglas i lagstiftningen på ett raer oraedelbart sätt än vad som skell i proraeraorieförslaget. Jag förordar en uttrycklig reglering i lagen av inle bara arbetstagarorganisations raedverkan i handläggningen av frågor sora avses i lagen utan också forraema för denna raedverkan. Jag föreslär alt arbetstagarorganisations medverkan sker genom företrädare sora utses av organisationen bland dess medleramar. Det finns inle anledning all räkna med atl organisation koramer alt utse fler företrädare än nödvändigt. Organisationen bör ha möjlighet atl välja företrädare även utanför den krets som är anställd hos arbetsgivaren. I praktiken lorde det eraeUertid ofta framstå som ändamålsenligt all till företrädare utse någon sora är arbetstagare på den aktuella arbetsplatsen och då gärna någon sora är förelagsorabud eUer ledaraot av förelags-näranden. För att raarkera alt sådan företrädare skall ha en väl skyddad position, bör lagen innehålla bestäraraelser sora ger honom trygghet mot oförraånlig behandling raed anledning av verksarahelen som företrädare för arbelslagama i delta samraanhang. Härvid synes lärapligt all knyta an till de regler sora enligl A2—AA § § arbetarskyddslagen gäller i fråga ora skyddsorabud. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att skyddsorabud inle fär hindras att fullgöra sina uppgifter. Arbetstagare får inle pä den gmnd att han har utsetts till skyddsorabud eller i anledning av sin verksarahet som skyddsombud skiljas från sin anställning eller få försärarade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor. Bestäraraelserna är skade-ståndssanklionerade. Skadeslåndsskyldighelen orafattar även annan än rent ekonomisk skada. Jag förordar alt de nu berörda reglema i arbelarskyddslagen görs tillämpliga på arbetstagarorganisations företrädare i nu aktuella saramanhang för det fall att derme är anställd hos arbetsgivaren.

När del gäller vilka uppgifter länsarbetsnämnden skall kunna infordra från arbetsgivaren föreslås i proraeraorian att uppgifter skall kunna inhäralas ora antalet anställda arbetstagare och ora deras naran, ålder, kön, nationalitet, arbetsplats och huvudsakliga arbetsuppgifter. Uppgifterna skall kunna avse även uppsägningar eUer perraitteringar för längre tid än 14 dagar av arbetstagare sora omfattas av den föreslagna lagen ora anställningsskydd. Det föreslås också att uppgifterna skall läranas pä tider sora näranden besläraraer.

Förslagen i fråga ora uppgiftsskyldigheten har i huvudsak godtagits under reraissbehandlingen, raen vissa invändningar har dock fraraförts. Jag ålerkoraraer härtiU i del följande. Dessförinnan önskar jag erael-lerlid anföra vissa raera allraänna synpunkter på denna fråga.

Länsarbetsnäranderna kan i regel förutsättas ha tillgäng till vissa inforraationer ora arbetsgivare inora länet, t. ex. i fråga ora verksarahetens huvudsakliga inriktning eUer orafaltning och del ungefärliga antalet an-

Prop. 1971:107 127

ställda. Däremot lorde näranderna inte sällan sakna en raera detaljerad förtrogenhet raed bl. a. personalförhållandena hos olika arbetsgivare. De bör därför ges befogenhet att av arbetsgivare erhåUa vissa närraare uppgifter till grund för sina bedöraningar. ViUca dessa uppgifter bör vara måste avgöras med hänsyn liU de åtgärder sora kan komma i fråga. Jag vill därvid erinra ora all syftet raed länsarbetsnämndernas ingripanden bör vara dels atl sysselsältningsförhållandena för redan anställda äldre arbetstagare förbättras genom arbetsgivarens försorg och dels all förulsätlningar skapas för anställning av fler äldre arbetstagare. För atl dessa syften skall tUlgodoses behövs i första hand vissa närraare uppgifter ora de redan anställda. Genom uppgifter om uppsägningar eller långlidsperrailteringar skapas raöjligheter all snabbi vidta åtgärder för att undvika friställningar. Inle rainst för bedöraningen av raöjlighelema alt bereda nya anställningar ål tillgänglig arbetskraft inora länet är del nödvändigt raed uppgifter ora de arbetsplatser på vilka arbetsgivaren mera permanent driver verksarahet och vilka arbetsuppgifter sora i huvudsak utförs av de anstäUda på dessa platser.

Mot proraeraorieförslaget har från arbetsgivarhåll riktals den kritiken alt del medför risker för ell byråkratiskt system. Dessa risker synes mig överdrivna raed hänsyn lill att det här är fråga ora ell selektivt syslera som innebär dels all endasl ett begränsat antal arbetsgivare skall lämna uppgifter, dels att uppgifternas omfallning kan avpassas efler vad sora framstår sora erforderiigt i varje särskUl fall.

LO har föreslagit all uppgifter skall läranas även om löneförhållandena. Jag är inte beredd all för dagen liUmötesgå detla krav. Skulle erfarenhetema visa atl behov därav föreligger, får frägan prövas ora. Med anledning av elt påpekande i elt annat reraissyltrande vill jag närana att jag raot bakgrund av den föreslagna lagstiftningens intentioner inte anser del påkallat atl uppgiftsskyldigheten får gälla även uppsägningar och perraitteringar av yngre arbetskraft.

De sländpunklstaganden jag nu har redovisat leder lill all jag förordar att uppgiftsskyldigheten får den omfattning som har föreslagils i departemenlsproraeraorian. Vidare ansluter jag raig, liksora flertalet i-e-missinstanser, till förslaget i proraeraorian all föreläggandet att lämna uppgifter skall kunna förenas med vite. Jag räknar dock raed alt denna raöjlighet bara skall behöva ulnylljas i rena undantagsfall.

Som jag inledningsvis nämnl delar jag uppfattningen i departemenlsproraeraorian alt förelägganden ora uppgiftsskyldighel bör raeddelas selektivt. Vilka grunder länsarbetsnäranden skaU följa vid delta urval synes inle böra regleras närraare i författningstexten. I proraeraorian föreslås all sora allraän riktpunkt i della hänseende skall gälla alt föreläggande bör raeddelas i den utsträckning sora de regionala förhållandena på arbelsraarknaden kräver del. Delta har i allraänhel godtagits av reraissinslanserna. SAF har eraeUertid hävdat atl hänsyn

Prop. 1971:107 128

i första hand raåste tas lill vederbörande företags situation när det gäller arbetstagarnas åldersfördelning och varnat för de negativa följderna för såväl företagel som vederbörande region, om förslagel leder lill att företaget tvingas ha en ålderssamraansältning sora raotsvarar åldersfördelningen bland arbelslagama i regionen.

För egen del anser jag atl föreläggande bör aktualiseras inle bara i sådana regioner där lokall bunden äldre arbetskraft har särskilda svårigheter alt få arbete utan också i andra delar av landet. Även om sysselsättningsläget är i och för sig lillfredsslällande, kan nämligen varsel ora företagsnedläggningar eller andra väntade förändringar på arbelsraarknaden vara ägnade atl inge farhågor för de äldres sysselsättningsläge, något sora kan utgöra skäl för all länsarbetsnäranden skärper sin uppraärksarahet på utvecklingen och vid tecken på svårigheter för den äldre arbetskraften på vissa arbetsplatser utnyttjar de befogenheter sora lagen ger. A andra sidan är del givet att ett bekyraraersamt sysselsättningsläge för den äldre arbetskraften i viss region kan bero på en ogynnsam åldersfördelning i just den regionen. Den nya lagstiftningen bör i sådani fall inle las till intäkt för längre gående ingripanden än i andra regioner. De särskilda problem som ett speciellt högt anlal äldre i en region kan ge upphov lill bör i stäUet beraästras raed de arbetsraarknadspoliliska raedel i övrigt sora slår eller ställs tiU arbetsraarknadsrayndighelernas förfogande.

I enlighet raed vad jag har angett förat kan ålgärder enligl den föreslagna lagen aktualiseras i tvä typer av fall, näraligen dels när äldre arbetskraft behöver bli placerad på den öppna arbetsmarknaden, dels när sysselsällningsförhåUandena behöver förbättras för redan anställda äldre arbetstagare. I båda dessa typsituationer är del av särskild betydelse all länsarbetsnäranderna drar nytta av den speciella förtrogenhet raed förelagen och förhållandena där sora de anställdas fackliga organisationer har. Också i proraeraorian betonas delta. Det föratsatts där alt länsarbetsnämnderna i regel koraraer alt följa förslag av facklig organisation till ålgärder raed slöd av befogenheterna enligl lagen. Dessa uttalanden har väckt kritik från bl. a. utredningen förande ökad anställningstrygghet ra. ra. och SAF, sora båda anser atl problera på arbetsplatserna bör lösas i första hand genora de redan etablerade förhandlingskontakterna och all del först därefter bör koraraa i fråga att de fackliga organisationerna vänder sig liU länsarbetsnäranden. LO har å sin sida yrkat att i lagtexten intas en bestäraraelse ora all länsarbetsnämnd skall ha skyldighet alt inleda ålgärder på begäran av facklig organisation.

I anslulning till de synpunkter som sålunda anförts vUl jag frarahålla all del givetvis ankommer på vederbörande fackliga organisation själv all bedöma vilka åtgärder organisationen bör vidtaga. För all del föreslagna systemet skall fungera lillfredsslällahde är del emellertid viktigt

Prop. 1971:107 129

att de fackliga organisationerna håUer samband med länsarbetsnämnderna och riklar deras uppraärksarahet på fall där ålgärder av olika anledningar kan behövas för all värna ora äldre anställdas eller arbetssökandes intressen. I Ukhet raed proraeraorieförslaget räknar jag raed att länsarbetsnäranderna i regel följer sådana förslag i den raån resurserna raedger det. Däreraot är jag inle beredd alt för dagen förorda en skyldighet för länsarbetsnäranderna all inskrida på begäran av fackUg organisation.

Av naturliga skäl kan länsarbetsnärandernas verksarahet inle bygga uteslutande på en sådan raedverkan sora jag nyss har berört. Näranderna raåste själva vara aktiva för att följa utvecklingen. Av särskild betydelse är det all näranderna uppraärksararaar de fall då arbetsgivaren enligl arbelsförraedlingens erfarenheter kan antas föra en allraänl oläraplig personalpolitik. I proraeraorian anförs sora tecken på en sådan olärap-Ug personalpolitik all personalorasättningén är särskilt hög. Della har föranlett etl uttalande under reraissbehandlingen all exceptionellt hög personalorasällning kan ha andra förklaringar, t. ex. all arbetskraft på orter raed arbetskraftsbrist går över lill bättre betalda arbeten. Detta påpekande kan i och för sig vara rikligt, raen del är i så faU en förklaring till personalorasättningen sora länsarbetsnäranden har all ta hänsyn till när den bedöraer sill fortsatta agerande. Jag finner därför all påpekandet inte strider raot synpunkterna i proraeraorian.

Med hänsyn lill viklen av att raan undviker onödiga förelägganden delar jag uppfattningen i proraeraorian, sora också godtagits under reraissbehandlingen, atl arbetsgivaren och de fackliga organisationerna bör beredas tillfälle atl yttra sig innan föreläggande ora uppgiftsskyldighel raeddelas. Av samma skäl föreslår jag att också arbetsgivarens organisation skaU fä tillfäUe alt yttra sig.

Uppgifterna frän arbetsgivaren och den utredning i övrigt sora länsarbetsnämnden har eller får tillgång till utgör som jag redan har nämnt underlaget för en preliminär bedömning från länsarbetsnärandens sida ora raöjlighelema för arbetsgivare alt sysselsätta fler äldre arbetstagare. Ora utfallet av bedöraningen blir atl arbetsgivaren sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad sora är riraligt med hänsyn lill älderssararaansättningen på lUlgänglig arbetskraft, bör näranden enligt proraeraorieförslaget ha raöjl ghel atl ta upp överläggningar för all undersöka föratsättningama för förbättrade syselsällningsraöjligheter för de äldre. Förslaget läranas i allmänhet ulan erinran av remissinstanserna. LO anser dock atl överläggningar skall vara obligatoriska när utfallet av bedöraningen blir del angivna. För egen del anser jag alt överläggningar norraall bör komraa lill stånd när länsarbelsnärand koraraer lill den i proraeraorian angivna slutsatsen. EraeUertid kan det i en del fall redan på ett tidigt stadiura vara uppenbart atl arbetsgivaren inte har raöjlighet all sysselsätta fler äldre arbetstagare eller göra särskilda förbättringar för de redan anställdas räkning. Eflersora överläggningar i såda-

9 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

Prop. 1971:107 130

na faU inle kan väntas ge något resultat, bör det enligt rain raening finnas raöjlighet för länsarbetsnäranden att låta frågan ora ytterligare åtgärder bero. Jag förordar därför all lagen får den utforraning sora föreslagits i departemenlsproraeraorian.

Enligt proraeraorieförslaget, sora i denna del har godtagils av flertalet remissinstanser, bör länsarbetsnämndens överläggningar äga ram med arbetsgivaren och de berörda arbetstagarorganisationerna. Förslaget är enligl rain raening lärapligt. De arbetstagarorganisationer som åsyftas är givelvis de som företräder de anställda hos arbetsgivaren. Med anledning av ell påpekande under reraissbehandlingen vill jag till-lägga att dessa organisationer i regel blir de som slår i kollektivavtalsförhållande till arbetsgivaren. Skäl lalar för all, som bl. a. SAF har föreslagit, också den organisation som arbetsgivaren tillhör skall få delta i överläggningarna. Jag föreslär att bestäraraelserna får denna innebörd.

Eftersom den ordning som jag förordar ytterst skall tjäna syftet att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare bör under överläggningama klarläggas om och i vUken mån arbetsgivaren har raöjligheler all företaga sädana förbättringar. Detta föratsätter i sin tur alt ell öppet informationsutbyte kan komraa lill slånd raellan länsarbetsnäranden saral arbetsgivar- och arbetstagarsidan rörande de förhåUanden sora inverkar på arbetsgivarens raöjligheter att behålla resp. nyanställa äldre i sin verksarahet. Jag ålerkoraraer längre fram till frågan ora vilka åtgärder ur sekrelessynpunkl som kan bli nödvändiga för all garantera ell sådant öppet inforraalionsulbyle.

Sora AMS frarahåller i sitt yttrande är det naturligt atl länsarbetsnäranderna utnyttjar raöjlighelema all inforraera arbetsgivaren bl. a. om tillgängliga arbetskraftsresurser och om de arbetsraarknadspoliliska raedel sora kan ställas till förfogande för atl undanröja svårigheter atl anställa eller behålla äldre arbetstagare. En närraare reglering av överläggningarnas forraer eller innehåU anser jag i likhet raed proraeraorieförslaget inle böra ske. Det har inle heller påyrkats av reraissinslansema.

Jag har förut i flera sararaanhang frarahållit betydelsen av atl saraverkan i della samraanhang sker raellan dera som i de konkreta fallen närmast berörs av problemen. Det är viktigt atl överläggningarna får lill resultat atl berörda parter blir ense om hur problemen lämpligast bör lösas. Gemensarat accepterade lösningar sora genoraförs i samverkan mellan länsarbetsnämnd, arbetsgivare och arbetstagare utgör den bästa garantin för atl lillfredsslällande resultat skall nås.

I vissa fall kan det eraeUertid visa sig oraöjligt att nä frara lUl sara-förslåndslösningar. För sådana faU bör enligt proraeraorian länsarbetsnäranden ensidigt kunna utfärda anvisningar ora lämpliga ålgärder för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare. Förslagel om möjlighet atl utfärda ensidiga anvisningar har i aUraänhet läranats utan erinringar under reraissbehandlingen. SAF och

Prop. 1971:107 131

vissa andra företrädare för privata arbetsgivare har eraeUertid satt i fråga ora arbetsraarknadsrayndigheterna kan skaffa sig tillräckliga insikter i de ekonomiska och produktionstekniska förhållandena hos enskilda förelag sä atl ensidiga anvisningar är försvarbara. De anser också att raöjligheten atl ge ensidiga anvisningar kan, om den ulnylljas, innebära all myndigheterna tar på sig elt ekonoraiskt ansvar.

Med hänsyn tiU syftena raed den föreslagna lagstiftningen är det givetvis inte tillfredsställande, om länsarbetsnämndens inställning till frågan om vilka åtgärder för de äldre som arbetsgivaren bör vidta blir helt beroende av all denne samtycker till åtgärderna. Länsarbelsnärand bör därför även enligt rain raening ha raöjlighet att ensidigt ge arbetsgivaren anvisningar ora åtgärder sora näranden fUiner skäligen böra vidtas för att förbättra de äldres förhållanden.

Länsarbetsnämnden kan otvivelaktigt i en del faU ställas inför svåra avvägningsproblera när den skaU utnyttja befogenheten att ensidigt ge anvisningar. Rent allraänl vill jag frarahåUa alt del är viktigt atl näranden inle rainst genora vad sora förekomraer vid överläggningarna skaffar sig ett tillfredsställande inforraalionsunderlag. Ora reella överläggningar har skett och länsarbetsnärandens synpunkter på vilka åtgärder som bör komma i fråga avvisas av arbetsgivaren exempelvis därför alt han bedömer att produktionsresultatet kan äventyras, om de genomförs,, eller alt deras genoraförande drar aUlför höga kostnader, finns anledning för länsarbetsnämnden att gå frara raed stor försiktighet. Stor betydelse måste därvidlag också tillmätas de anställdas synpunkter. Möjligheterna atl få ålgärder genomförda kan vidare försvåras, om intressemotsättningar mellan arbetsgivare och anstäUda eUer olika grupper av anställda föreligger eller kan befaras uppslå i fråga ora åtgärderna. Även i dessa fall bör nämnden givetvis iaktta stor försiktighet.

I fråga ora vad anvisningarna bör innehålla viU jag tiU en början ta upp promemorians förslag att länsarbetsnämnd skall kunna ge arbetsgivaren rekomraendationer ora ålderskvolering, dvs. ora arbetsstyrkans åldersraässga saramansältning. Författningsbestämmelser om ålderskvotering finns f. n. inom byggnadstUlsländslagsliflningen. Möjligheten tiU ålderskvotering utnyttjas i det sammanhanget ganska ofta och ålderskvoteringen tillmäts betydelse för att trygga den äldre bygg-arbetskraflens sysselsättning. Enligt de flesta remissinstanserna talar goda skäl för alt länsarbelsnärand skall ha befogenhet all i särskilda fall rekoraraendera ålderskvotering, och jag delar denna uppfattning. Möjligheten till ålderskvolering raåste eraeUertid användas raed varsamhet. Till en början vill jag frarahålla all förverkligandet av sådana rekora raendationer inte får gå ut över de redan anställdas trygghet i anställningen. Del innebär atl anvisningarna i främsta rummet bör ta sikte på vad arbetsgivaren bör iaktta i samband med nyrekrytering av arbetskraft. Vidare bör anvisningarna vara så preciserade alt del klart framgår

Prop. 1971:107 132

hur stor andel äldre som enligt länsarbetsnämndens raening bör ingå i arbetsstyrkan. Vid denna bedöraning är del nödvändigt att största hänsyn las liU de specieUa förhåUanden under vilka varje särskilt företag arbetar, bl. a. förelagels behov av specialutbUdad arbetskraft. Redan av denna anledning bör det undvikas att raöjlighelema för länsarbetsnämnd att göra lärapliga avvägningar begränsas genora generella föreskrifter om kvoter. Kvoteringsanvisningaina bör justeras, om ändrade förhållanden ger anledning lUl det. Detta kan bli aktuellt bl. a. om arbelsför-midlingen inte kan erbjuda arbetsgivaren tiUräckligt antal äldre arbetstagare när denr.e behöver nyrekrytrra. Enligt rain bedöraning bör dock möjligheten för länsarbetsnämnd alt ge arbetsgivaren anvisningar om att i saraband raed nyanställningar öka andelen äldre arbetstagare i arbetsstyrkan i flertalet fall kunna utgöra ell lärapligt medel för all främja nyanställning av äldre på den öppna arbelsraarknaden.

Kvoleringsanvisningar utgör emellertid inget universalmedel för all komraa tillrätta raed de äldres sysselsältningsproblera. Ulryrarae raåste finnas även för andra åtgärder för alt skapa förbättrade sysselsättningsmöjligheter för de äldre. I proraeraorian sägs all länsarbetsnäranden bör ha frihet att utforraa anvisningarnas innehåll från fall till faU utan all vara bunden av närraare föreskrifter angående vilka ålgärder sora kan komma i fråga. Promemorian har i della avseende kritiserats av bl. a. SAF sora anser alt synpunkterna på de anvisningar sora kan bli aktuella är alltför vaga. En gräns uppåt för de ålägganden sora anvisningarna kan innebära för företagen bör anges, och del behöver klarläggas ora exerapelvis anskaffning av nya raaskiner eUer t. o. ra. orabyggnader av hela avdelningar skall kunna föreskrivas. Även utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. anser atl ytterligare preciseringar behövs och sätter i fråga ora anvisningar skaU kunna ulfärdas ora exempelvis minskning av övertidsullag för att bereda fler äldre sysselsättning under ordinarie arbetstid eller ora företagsulbildning eller omplaceringar inora företaget skall kunna anvisas. Enligt rain mening måste utgångspunkten för bedömande av vilka anvisningar sora skaU kunna meddelas - vid sidan av kvoleringsföreskrifter - vara del speciella behovet i varje särskilt fall atl förbättra sysselsättningsmöjligheterna för de äldre. Det är därför inte lämpligl all begränsa länsarbetsnämndernas möjligheter tiU vissa särskilt angivna typer av åtgärder. Även varierande förutsättningar alt få liU slånd olika i och för sig önskvärda ålgärder är skäl alt undvika en specificering. Vad sora är tekniskt och ekonoraiskt raöjligl raåste sålunda noga övervägas raed hänsyn tiU orasländigheterna i varje särskilt faU. Vid dessa överväganden är arbetsgivarnas och arbetslagarnas raedverkan en viktig garanli för all diskussioner och överväganden hålls på elt realistiskt plan, så alt rekoraraenderade ålgärder är ägnade att förbättra sysselsältningsförhållandena utan att äventyra verksamhetens fortbestånd. Jag anser aUlså i likhet med proraeraorian och flertalet

Prop. 1971:107 133

reraissinstanser att länsarbetsnämnderna bör ha frihet att från fall lill fall utforma anvisningamas närraare innehåll. Jag utgår från att tillfredsställande resultat raånga gånger kan nås genora enkla tekniska anordningar eller sraärre förändringar av organisatorisk arl eUer genora ianspråktagande av vanUga arbetsraarknadspoliliska raedel.

Det är viktigt atl länsarbetsnäranden får raöjlighet atl följa i vad raån arbetsgivaren orasäller resultatet av överläggningarna i praktiskt handlande och vilka effekter åtgärdema får. Därvid kan fortlöpande uppgifter ora personalslrakturen ge näranden inblick i hur resultatet blir. Jag vUl också frarahålla betydelsen i della avseende av inforraationer från de anställda och deras organisationer ora utvecklingen. Av uttalanden från fackligt håll all döraa kan raan räkna raed all arbetstagarna och deras organisationer är beredda atl engagera sig i uppföljningsarbetet. Jag utgår från all länsarbetsnäranderna koraer alt la till vara de raöjligheler till saraarbele sora här föreligger.

Del kan eraeUertid inle uteslutas att arbetsgivare vägrar att dellaga i överläggningar eller åsidosätter gjorda åtaganden eller raeddelade anvisningar utan godtagbar anledning. Del behövs då garantier för atl överläggningar verkligen koraraer till stånd resp. atl överenskorana eller rekoraraenderade ålgärder vidtas.

I proraeraorian föreslås i detla syfte all länsarbelsnärand skall hänskjuta frågan ora ålgärder till AMS, ora arbetsgivaren undandrar sig all raedverka vid överläggningar eller ora han inle följer anvisningar, sora näranden har meddelat. Förslagel har inte föranlett erinringar under remissbehandlingen och jag ansluter raig till del.

Del norraala bör vara atl överläggningar äger rura pä del regionala planet. För specieUa fall kan det dock visa sig ändamålsenligt atl överläggningama förs direkt på del centrala planet. I proraeraorian föreslås därför all AMS skall kunna ta upp direkta överläggningar efter anraälan av arbetstagarorganisation eller pä eget initiativ. Jag ansluter raig lill förslaget, sora i allraänhel har godtagils av reraissinslanserna. Också arbetsgivarorganisation bör, sora bl. a. SAF har påpekat, kunna begära överläggningar direkt raed AMS. Detta kan tänkas bli fallet t. ex. ora länsarbelsnärand har rekoraraenderat ålgärder sora berör en hel bransch och som därför har betydelse utöver del enskUda fallet.

Enligl proraeraorians förslag skall överläggningarna hos AMS på raotsvarande sätt sora överläggningama vid länsarbelsnärand inriktas på i första hand saraförslåndslösningar. Först ora det inte visar sig raöjligt all nä saraförstånd bör det koraraa i fråga all AMS utfärdar ensidiga anvisningar. Mot en sådan ordning har inte rests några invändningar under remissbehandUngen. Även enligt min raening bör handläggningen hos AMS, som ofta kommer all gälla särskilt svårbedömbara ärenden.

Prop. 1971:107 134

ha sararaa inriktning sora överläggningarna hos länsarbelsnärand. Jag ansluter raig alltså till proraeraorieförslaget.

AMS:s avgöranden får betydelse frärast sora ledning för länsarbets-närandemas verksarahet i här aktuella frågor. Del är därför väsentiigt alt AMS kan granda sina bedöraningar på elt så fullständigt utredningsmaterial som raöjligt. Jag förordar raed hänsyn härtUl all AMS, sora föreslås i promemorian, får särskilda utredningsbefogenheter. I proraeraorian föreslås atl utredningen skall tillföras de anställdas synpunkter. Det bör enligt proraeraorian ske genora all de anställdas organisationer kallas till överläggningarna. Förslagel har inle raött erinringar under remissbehandlingen. Också jag tillslyrker del. Jag tillstyrker vidare SAF:s förslag att även arbetsgivarens organisation skall kallas till överläggningarna.

För all säkerställa atl arbetsgivaren raedverkar vid överläggningama och atl närmare uppgifter från honora rörande hans personalpolitik tillförs utredningen skall AMS enligt proraeraorieförslaget fä befogenhet all vid vite dels kalla arbetsgivaren tiU överläggning, dels förelägga arbetsgivaren alt förete handlingar sora kan antas ha betydelse för bedöraningen av hans personalpolitik. Flertalet reraissinstanser har godtagit dessa förslag. Kritik mol förslagen i fråga om edilionsföreläggande har riktats av SAF och utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. SAF, sora anser atl förslagel går utöver syftet alt fräraja sysselsättningen för äldre arbetskraft, raenar alt det bör anges vilka handlingar ell editionsföreläggande kan avse. Båda instanserna pekar på alt handlingar ora personalpolitiken kan gälla planer som bör hemlighållas av konkurrensskäl och understryker behovet av sekretesskydd även i förhållande lill fackliga organisationer. Enligt SAF bör skyldighet all lämna uppgifter föreUgga endasl ora del ej kan lända förelaget lill skada.

I frågan om vUka handlingar som elt föreläggande skall kunna omfatta kan sora påpekas i proraeraorian ledning sökas i företagsnämndsavtalen, sora innehåUer exeraplifieringar av äranen sora ingär i del där använda uttrycket aUmänna riktlinjer för förelagets personalpolitik. Det synes rimligt atl AMS får tillgäng till i princip motsvarande uppgifter som ledamöter av förelagsnämnd kan få. Med dessa uttalanden torde jag ha klargjort rain uppfattning ora den närraare innebörden av uttrycket handlingar sora kan antas ha betydelse för bedöraningen av arbetsgivarens personalpolitik. Däreraot kan jag inle förorda alt AMS:s raöjligheter all få tillgäng lill dessa handlingar begränsas genom atl arbetsgivaren, som SAF har föreslagit och sora i huvudsak överensstäraraer raed företagsnämndsavlalen, fär göra en diskretionär bedömning av i vilka fall han anser all lämnandet av uppgifter skulle kunna medföra skada för honom och på den grand kunna vägra atl efterkomma etl föreläggande.

Prop. 1971:107 I35

Utdömande av vite för underlåtenhet all efterkoraraa editionsföreläggande förutsätter all handlingen är identifierad i föreläggandet. I edilionsföreläggande sora förenas raed vite raåste följaktligen de handlingar sora föreläggandet orafattar anges på sådant sätt atl de kan klart identifieras. Del är vidare tydligt att edilionspliklen orafattar endast redan upprättade handlingar och alltså inte kan inryraraa skyldighet för arbetsgivaren att upprätta handlingar särskUt. De sekretessfrågor sora edilionspliklen aktualiserar ålerkoraraer jag till i det följande.

Den sakkunskap sora AMS har i fråga ora arbetsmarknadens förhållanden jämte de raöjligheler till insyn sora enligl vad jag har förordai skall liUäggas AMS ger enligt rain uppfattning goda förutsättningar för rae-ningsfyllda överläggningar och praktiskt genoraförbara resuUat av överläggningarna. Man har därför anledning all tro att resultatet av överläggningarna också skall bli genoraförda i den utsträckning förhållandena raedger del.

Sora ell yttersta korrektiv ora arbetsgivare uppenbart nonchalerar anvisningar frän AMS föreslås i promemorian alt kontroll skall kunna utövas över arbetsgivarens rekrytering av arbetskraft. Enligl förslagel skall AMS i sådani fall kunna förordna alt arbetsgivaren inte får anställa andra arbetstagare än sådana som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller eljest har godtagit för anställning hos arbetsgivaren. Samtidigt understryks i proraeraorian atl den föreslagna raöjligheten bör utnyttjas raed yttersta varsarahet raed hänsyn bl. a. lill de negativa verkningarna för arbetstagare sora kan följa av atl arbetsgivare tvingas ansläUa andra an dera han i första hand viU ha. Vid reraissbehandlingen har allraänt betonats all förordnande ora arbelsförraedlingstvång är en starkt ingripande åtgärd, vars utnyttjande kan väcka betänkligheter från flera synpunkter. Med hänsyn till syftet med den här aktuella lagstiftningen och den restriktiva användning av della påtryckningsmedel sora har förordals i proraeraorian anser sig de flesta reraissinstanser kunna godla förslagel. SAF har dock bestärat raolsalt sig alt raöjlighet till sådant förordnande införs och åberopar bl. a. all den grundläggande princ'pen alt envar får fritt välja sina raedarbelare därigenora skulle åsidosättas.

När man bedömer förslaget i denna del bör raan som utgångspunkt ha de förutsättningar för användandet av arbelsförraedlingstvång sora anges i proraeraorian, näraligen atl det är fråga ora ell yttersta sank-lionsmedel raot arbetsgivare sora uppenbart åsidosätter ett sarahälle-ligt ansvar. Vad som inryms i della ansvar skall vara prövat av den centrala arbetsmarknadsmyndigheten i samråd med arbetstagarens och arbetsgivarens organisationer raed beaktande av bl. a. all de ålgärder arbetsgivare bor vidta inte får sådan art och omfattning alt intresset av ell effektivt fungerande näringsliv äventyras. All man med hän-

Prop. 1971:107 136

syn till olika sarahällsintressen begränsar arbetsgivares rätt all fritt välja sina raedarbelare är i och för sig ingen nyhet. Så t. ex. innebär tiUämpningen av de kvoteringsbesläraraelser som ulnylljas nu som viUkor för bedrivandet av byggnadsverksamhet all denna räll i viss raån begränsas. Den av SAF åberopade principen i arbelsraarknadskungörelsen all raan vid arbetsförmedling skall eftersträva all varje arbetsgivare får bästa raöjliga arbetskraft och varje arbetssökande det arbete som är lämpligast för honora gäller redan nu endast inora den rara sora gällande lagstiftning drar upp och upphävs inte om proraeraorieförslaget i förevarande del genoraförs.

Med hänsyn lill syftena raed den föreslagna lagstiftningen fäster jag i fråga ora arbelsförmedlingstvång särskilt avseende vid personalorganisationernas inställning. Samtliga hörda personalorganisationer har i sina reraissytlranden förklarat sig kunna acceptera elt arbetsförraedUngslvång sora etl yttersta raedel i della samraanhang, trots att raan är väl raedvelen ora alt arbelsförraedlingstvång kan ha negativa konsekvenser fiir aUa berörda parter. Jag är därför beredd att förorda promemorieförsiaget. För min del utgår jag från alt del finns goda utsikter atl bestäraraelserna ora arbelsförraedlingstvång inle skall behöva tillgripas i praktiken. Förekoraslen av bestäraraelserna härora bör eraeUertid vara ägnad all inskärpa allvaret i sarahällets krav på alt arbelsgivama skall ta sin del av ansvaret för den äldre arbetskraften.

Forraella garantier raåste finnas för all förordnande om arbetsförmed-lingslvång efterlevs. I proraeraorian föreslås all sanktionen skall utgöras av straff och straffsatsen besläramas lill böter eller fängelse i högst ell är. Vid remissbehandlingen har förslaget i allraänhel tillstyrkts raen från några håll har hävdats alt fängelse är en alltför sträng påföljd. Även enligt rain raening bör överträdelse av förordnande ora arbelsförraedlingstvång straffbeläggas. Möjlighet alt ådöraa frihetsstraff bör finnas för särskilt klandervärda överträdelser, fraraför allt upprepade åsidosätlanden som kan ses som en uppenbar obstruktion raot lagstiftningen. Jag ansluter raig därför tiU proraeraorieförslaget. Jag anser också i likhet raed proraeraorian att åtal bör få väckas endasl efter anraälan av AMS.

Utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. föreslår att straff införs också för del fall att arbetsgivare raedvelel läranar felaktiga uppgifter till länsarbetsnämnd. Enligt rain raening finns del inle något praktiskt behov av en sådan slraffbestäraraelse.

I proraeraorian har föreslagils all AMS:s beslut i fråga ora förordnande ora uppgiftsskyldighel inle skall få överklagas. Detla har föranlett erinran från SAF:s sida. Det är enligl rain raening inte erforderligt alt dessa beslut skaU kunna prövas av Kungl. Maj:t och jag ansluter mig därför till promeraorieförslaget i denna del. I anslutning till ett uttalande under remissbehandlingen rörande besvärsräll för organisa-

Prop. 1971:107 137

tioner vUl jag anföra all besvärsräll enligt allmänna regler tillkommer den som beslutet angår. I vilken utsträckning beslut kan anses angå arbetstagarnas eller arbetsgivarens organisationer på sådani sätt alt en självständig besvärsräll föreligger för dera lorde få avgöras i rättslill-lärapningen.

En ytterligare fråga sora kräver ställningstagande är behovet av s e k-retessbesläraraelser och regler ora tystnadsplikt. I proraeraorian frarahåUs, sora jag tidigare närant, all ell öppet raenings-ulbyle raellan arbelsraarknadsrayndighel, arbetsgivare och företrädare för fackliga organisationer kräver alt handlingar sora gäller enskilt företags affärs- eller driftförhållanden eller arbetstagares eller arbetssökandes personliga förhåUanden kan sekrelessbeläggas. Nuvarande besläramelser i sekretesslagen ger inle önskvärt skydd. I proraeraorian föreslås atl i sekretesslagen skall införas en särskild bestäraraelse sora inskränker rätten all ulbekoraraa handlingar i sådant ärende, i den raån handlingen innehåller uppgift ora enskilt företags affärs- eller driflförhållanden eller enskUds personliga förhållanden. Vidare föreslås bestäraraelser ora tystnadsplikt i raotsvarande hänseenden. Proraeraorieförslaget har godtagits av flertalet reraissinstanser. SAF anraärker eraeUertid atl det är oklart ora uppgifterna rörande personalpolitiken skall bli tillgängliga även för motpartens organisationer och påpekar också risken för all redovisningen av personalplaneringen kan innebära atl exerapelvis för konkurrenter heralighållna utbyggnadsplaner avslöjas. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet ra. m. anser atl det trots sekretesskyddet är betänkligt att partsrepresentanter inora arbetsraarknadsrayndigheterna får del av produktionsplaner ra. ra. Även enligt min mening är del nödvändigt för att ell förtroendefuUl utbyte av informationer skall kunna komma till stånd vid överläggningar enligl den föreslagna lagen all del inle finns risk att uppgifter om enskilt förelags eller sammanslutnings affärs- eller driftförhållanden eller enskilds personliga förhållanden kommer till allmän kännedom. Ett tillräckligt skydd mol sådana risker skapas emellertid genom bestämmelser om sekretess och lystnadsplikt enligt promemorians förslag. Jag förordar därför förslaget. Straff för brott raot tystnadsplikt kan i enlighet härraed inträda för den sora fått del av uppgift sora har läranats raed slöd av lagen och yppar eller nyttjar vad han därvid erfarit ora förhåUanden sora jag nyss har berört. Del är enligt min mening sä betydelsefuUt alt raöjligheler till ett fritt informationsutbyte vid överläggningar skapas att intresset av atl bevara sekretessen kring åsyftade förhållanden fär väga tyngre än tillgodoseendet av i och för sig motiverade anspråk på alt vidareinforraalion ora dessa förhållanden skall kunna läranas. Man lorde alltså inte behöva befara alt sekretessbelagda uppgifter, i fall då dessa kan vålla skada, sprids utanför den krets sora deltar i överläggningama, dvs. förutom arbetsgivaren och företrädare för den arbetsgivarorganisation han tillhör

Prop. 1971:107 138

även företrädare för arbetsraarknadsrayndigheterna och för berörda arbetstagarorganisationer.

6.3.3 Resursfrågor

I proraeraorian hänvisas lill all i årets stalsverksproposilion (prop. 1971: 1 bil. 13 s. 51) har beräknats raedel för förstärkning av länsarbetsnärandernas kanslier och förraedlingsorganisalionen raed bl. a. 25 tjänster för kontakter med företagare i syfte alt undersöka vilka förändringar sora kan vidtas för att bl. a. fler äldre skaU kunna få anstäUning pä den öppna arbetsmarknaden eUer behåUa anställningar där. Förslagel har godtagils av riksdagen (InU 1971: 3, rskr 1971: 56). Det kommer alltså all finnas vissa resurser för del förordade systemet, sägs det i proraeraorian. Enligl proraeraorian lorde Kungl. Maj:l kunna medge erforderliga anslagsöverskridanden ora ytterligare resurser behöver ställas till förfogande. På längre sikt anses den nya lagstiftningen eraeUertid kunna raedföra behov av anslagsförslärkningar.

AMS förklarar raed anledning av della uttalande alt styrelsen redan nu vUl anraäla atl behov av resursförstärkningar föreligger. LO och TCO frarahåUer betydelsen av att länsarbetsnäranderna fär tillräckliga förstärkningar för atl fraragångsrikl kunna lUlärapa den föreslagna lagen. Förstärkningen raed 25 tjänster är enligl TCO otillräcklig.

Också enligl rain bedöraning kommer länsarbetsnämnderna att för sin tillämpning av den föreslagna lagstiftningen behöva personalförstärkningar. Kostnaderna för erforderliga förstärkningar komraer alt belasta anslag som på grund av sin karaktär av förslagsanslag får överskridas. De anslagsöverskridanden som i etl inledande skede kan bli aktueUa kan beräknas röra förhållandevis marginella belopp. Någon omräkning av anslag lorde därför inte nu behöva ske på grund av de nya uppgifterna för arbetsmarknadsverket.

6.4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört i det föregående har inom inrikes-deparlementel upprättats förslag till

1) lag ora ansläUningsskydd för vissa arbetstagare,

2) lag ora ändring i lagen (1914: 45) ora koraraission, handelsagentur och handelsresande,

3) lag ora ändring i lagen (1970: 741) ora statiig lönegaranti vid konkurs,

4) lag ora vissa ålgärder för all främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden,

5) lag ora ändring i lagen (1937: 249) ora inskränkningar i rätten all ulbekoraraa aUmänna handUngar.

Prop. 1971:107 I39

Rörande de enskilda bestäraraelserna i lagförslagen vill jag ytterligare anföra följande.

7. Specialmotivering

7.1 Lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare

1 §

Första stycket

I första stycket föreskrivs, atl arbetstagare, sora uppsägs och då har varit anställd hos arbetsgivaren i rainst 24 raånader under de tre är som närmast föregått uppsägningen, äger åtnjuta en uppsägningstid på minst två månader, om han fyllt 45 år, pä minst fyra månader om han fyllt 50 år och på minst sex månader om han fyllt 55 är.

Med »arbetstagare» åsyftas här det civilrältsliga arbetstagarbegrep-pel i första hand raed den innebörd det har i seraeslerlagen.

Den uppstäUda regeln ora en kvalifikationstid på 24 månader under de tre år som har föregått uppsägningen innefattar inte något krav på att anställningen skall ha varit samraanhängande. Det fordras inte heller atl del har varit fråga ora anställningar av sararaa slag. På denna punkt skiljer sig milt förslag från proraeraorieförslaget. I proraeraorian har sora exempel närants bl. a. det fallet alt en lelearbelare lar anställning hos statens järnvägar. Enligt proraeraorieförslaget skulle denne arbetstagare inte kunna tillgodoräkna sig anställningstiden hos televerket ora han blev uppsagd av statens järnvägar. Med anledning härav vill jag först frarahålla, alt i ett sådani fall de båda anställningarna har avsett en och sararae arbetsgivare näraligen staten. I del nu aktuella sammanhanget bör nämligen, som också anges i promemorian, inte den särskilda myndigheten ulan staten anses vara arbetsgivare. Enligl raitt förslag får arbetstagaren därför i del nyss angivna exeraplel tillgodoräkna sig anställningstiden hos televerket. När det gäller kommunalanställda blir på motsvarande sätt kommunen all anse sora arbetsgivare. En person sora varit anställd först som arbetare och sedan sora tjänsteman hos sarame arbetsgivare får enligt paragrafen tiUgodoräkna sig den tid han var anställd som arbetare, ifaU han blir uppsagd från sin befallning sora tjänsleraan. Detta gäUer även ora han skulle ha varit anställd någon tid hos annan arbetsgivare innan han tillträdde Ijänste-raannabefatlningen, givelvis under förutsättning atl kvalifikationskravet är uppfyllt.

Paragrafen gäller vid uppsägning som görs av arbetsgivaren. Reglerna om uppsägningstidens längd skall tiUämpas oberoende av vilken grund sora åberopas för uppsägningen. Sora närraare anges i 3 § behöver i visst fall de i 1 § föreskrivna uppsägningstiderna inte iakttagas. Regler-

Prop. 1971:107 140

na i 1 § är rainirairegler, och del är alltså fullt raöjligl all träffa avtal om längre uppsägningslider än dera sora anges i lagen. I fråga ora handelsresande och platsförsäljare kan koraraissionslagens regler ora uppsägningslid i vissa faU leda liU atl arbetstagaren har räll till längre uppsägningstid än vad sora följer av 1 §.

Sora frarahålls i proraeraorian gäller lagen i princip inte vid uppsägning sora syftar endasl till omreglering av anställningsviUkoren. Om överenskommelse om sådan orareglering inte kan träffas och arbetsgivaren inle vill behålla arbetstagaren i anställningen, får lagen emellertid den verkan all arbetslagaren raåste få en uppsägning sora går ut på alt anställningen skall upphöra, varefter den lagstadgade uppsägningstiden börjar löpa. I andra fall kan situationen vara den all arbetsgivaren inle avser att med uppsägningen definitivt skilja arbetstagaren frän anställningen. Etl säsongarbete kan vara anordnat så att anställningsavtalet formellt upphör i och raed säsongens utgång och etl nytt anställningsavtal ingås när arbetstagaren återinlas i arbetet vid nästa säsongs början. En uppsägning från arbetsgivarens sida, sora inte syftar lUl att säsongarbetaren skall betagas möjligheten atl återkoraraa i arbetet nästa säsong, är i realiteten inte Ukvärdig raed en uppsägning av en lillvidareanställ-ning. En sådan uppsägning av en säsongarbelare har alltså en speciell karaktär och bör därför vid lillärapningen av denna lag inle anses utlösa de rättsverkningar sora enligl lagen följer av uppsägningar i allraänhel. En sådan rältstUlärapning står f. ö. i överensstämmelse med arbetsdomstolens praxis enligt vilken vägran all återanslälla säsongarbelare har bedömts vara föreningsrätlskränkning, trois alt anslällningsvägran annars inte omfattas av lagen om förenings- och förhandlingsrätt (AD 1944 nr 96). Som förut framhållits blir lagen dock tUlämplig om en uppsägning av en säsongarbelare har den innebörden all arbetstagaren inte skall få återkomraa i arbetsgivarens tjänst. Med anledning av vissa uttalanden under reraissbehandlingen vUl jag påpeka, atl lagen inte är tilläraplig ora anstäUningen upphör på annat sätt än genora en privaträttslig uppsägningshandling. Detla kan förekoraraa i offentlig verksamhet t. ex. genom avsättning, avgång i samband raed pensionering, försällande i disponibilitet eller förflyttning (se 32 kap. 4 § brottsbalken saral 19 och 31-34 §§ slatsljänsleraannalagen).

Första styckel gäller sora nyss närants bara vid uppsägning frän arbetsgivarens sida. Uppsägningstiderna måste iakttas även av konkursbo som vill säga upp arbetstagare liksora av arbetsgivares dödsbo. Eflersora lockout och strejk enligt stadgad praxis inte anses bryta anställningsförhållandet behöver lagstadgad uppsägningstid inte iakttas ora sådan stridsåtgärd skall vidtas.

Statiiga Ijänsteraän sora har tiUsatts genora fuUraakt eUer konstitulorial kan inte skiljas från tjänsten genora uppsägning. Lagen om ansläUningsskydd för vissa arbetstagare förutsätter atl en uppsägning av anställ-

Prop. 1971:107 141

ningsförhållandel kan äga rura från arbetsgivarens sida. Lagen är alltså inle tillämpUg på sådana statstjänstemän.

Andra stycket

I della styckes första punkt återfinns den förut behandlade regeln atl paragrafen inle gäller arbetstagare, vars anställning begränsats till viss lid eller visst arbete, om begränsningen av anställningsavtalets giltighet föranleds av arbetsuppgifternas beskaffenhet eller står i överensslämraelse raed praxis inora branschen.

Bestäramelsen ora atl begränsningen föranleds av arbetsuppgifternas beskaffenhet kan bli tilläraplig, ora en person raed speciella yrkeskunskaper anställs för ell arbete sora kräver dessa kunskaper. Sora exerapel på alt begränsningen överensstämraer raed branschpraxis kan näranas det fallet atl en byggnadsarbetare anställs för elt visst bygge. Ell annat fall är det att anställningen har begränsats tUl viss tid raed stöd av bestäraraelser sora raeddelals av Kungl. Maj:t. Della förekoraraer t. ex. inora del allraänna skolväsendel. Vid säsongbetonal arbete kan en begränsning av anställningsavtalets giltighet till säsongen också tänkas ha slöd i branschpraxis. Vid bedöraningen av frågan ora branschpraxis föreligger kan del tiUärapliga koUeklivavlalel vara lill god ledning.

Ora en arbetstagare anställs för viss tid eller visst arbete ulan atl en sådan begränsning av anställningsavtalets giltighet föranleds av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet eller branschpraxis, får lagen för arbetsgivarens del den verkan atl arbetsgivaren är skyldig all säga upp arbetslagaren och avvakta all den lagstadgade uppsägningstiden utiöper innan anställningsavtalet upphör.

Andra punkten innehåller den förat behandlade regeln alt, ora arbetstagaren uppsägs från tiUfällig anställning, bestäraraelserna i paragrafen inte äger tillämpning, såvida arbetslagaren efter uppsägningen får återgå lill tidigare anställning hos sararae arbetsgivare. Bestäraraelsen tar sikte på vikarialstjänstgöring och Uknande liUiällig tjänstgöring. Om en person har befordrats, kan alltså bestäraraelsen inle åberopas, ifall arbetsgivaren vill låta vederbörande återgå lill sin förra befattning. Det kan i detta samraanhang erinras ora alt begreppet tiUfällig anställning används även i slalstjänsteraannalagen (8, 30 och 35 §§). Där avses fall när någon anställs för lid sora beräknas inle översliga tre raånader. Denna anslällningsforra lorde emellertid på grund av 1 § andra stycket första punkten ej omfattas av lagen om anställningsskydd, i varje faU om anställningen inle har varat mer än tre raånader.

Tredje stycket

Styckel upptar de i den allraänna motiveringen behandlade reglerna om arbete ål koncernförelag, arbete ål förutvarande ägare och arbete ål företag inom koncem som förutvarande ägare tillhört.

Prop. 1971:107 142

Innebörden av bestämmelserna är alt en arbetstagare som sägs upp från etl koncernförelag har räll att tiUgodoräkna sig den tid han har varit anstäUd hos annat företag i sararaa koncem, givelvis under förutsättning atl tjänstgöringen ligger inora den tid av tre år sora anges i första stycket. Del har inle någon betydelse ora arbetsuppgifterna hos de olika koncernföretagen varit Ukartade eller ej. Del fordras inte alt anställningstiden hos koncernföretagen varit sararaanhängande. Överlåtelse av förelag har enligl della stycke inte den betydelsen all ny kvalifikationstid raåste intjänas hos förvärvaren av företaget.

I proraeraorian närans alt reglema i detla stycke i vissa fall kan få analogisk lillärapning. Om en person, sora drivit rörelse, orabildar denna liU aktiebolag bör sålunda enligt proraeraorian arbetslagaren vid uppsägning från bolagels sida fä tillgodoräkna sig den lid under vilken han varit anställd i den tidigare rörelsen. Motsvarande kan i vissa fall koraraa att gälla, ora elt bolag försätts i konkurs och den sora hafl bestäraraande inflytande i bolaget anställer bolagels personal, kanske också inköper raaskiner o. d. från konkursboet, och sedan fortsätter den rörelse bolaget tidigare drivit. Jag biträder för egen del dessa uttalanden sora har läranats utan erinran under reraissbehandlingen.

2 §

Paragrafen innehåller reglerna om alt vissa grapper av arbetstagare inle omfattas av lagen.

Undantaget i fråga ora farailjemedleraraar bör ges en läraligen vidsträckt tolkning. TiU farailjeraedleraraar bör sålunda hänföras inle bara de närraasle släktingarna, ulan även t. ex. fosterbarn, under förutsättning all de lever tUlsararaans raed arbetsgivaren och tillhör dennes hushåll (jfr prop. 1970: 150 s. 44 f).

I paragrafen undantas också arbetstagare i »företagsledande eUer därraed jämförlig ställning». Uttrycket har hämtats från 2 § aUmänna arbetstidslagen, I det nu aktueUa sararaanhangel avses härraed, liksom i sistnämnda lag, tjänstemän som direkt företräder arbetsgivaren och därraed har en utpräglad arbetsgivarfunktion. Exerapel på att en arbetstagare tillhör företagsledningen är att han svarar närmast under verkställande direktören för en gren av förelagels verksamhet. Della betyder i ell större förelag, all direklionsinedleraraar, försäljningschefer, produktionschefer och Uknande i regel inle omfattas av lagen. För statiig verksamhet betyder bestämmelsen alt bl. a. verkschefer, överdirektörer, avdelningschefer, rektorer och skolchefer inle komraer all orafattas av lagen.

Det gjorda undanlaget för arbetstagare sora omfattas av sjöraanslagen eller lagen om arbetstid m. ra. i husligt arbete torde inle erfordra någon ytterligare koramentar.

Prop. 1971:107 143

3 §

I paragrafens första punkt anges att, om arbetstagaren i väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter raot arbetsgivaren, denne får säga upp anställningsavtalet ulan all iaktta uppsägningstid enligl 1 §. Som framgår av formuleringen reglerar bestäraraelsen inte arbetsgivarens rätt att säga upp elt anställningsavtal. Liksora raotsvarande paragraf i promeraorieförslaget har paragrafen inle något annat syfte än att - under vissa angivna förutsättningar - befria arbetsgivaren från att iaktta eljest gällande lagstadgad uppsägningslid enligl 1 §. Om dessa förutsättningar föreligger - vilket raåste styrkas av arbetsgivaren - kan arbetsgivaren välja raellan alt säga upp anställningen raed oraedelbar verkan eller alt ge viss uppsägningstid. De förulsätlningar under vilka arbetsgivaren har rätt all frångå den lagstadgade uppsägningstiden är allmänt angivna. Bestäraraelsen är ell ullryck för en inora arbetsrätten allraänl gällande grundsats: vid väsentiigt kontraktsbrott från ena partens sida behöver den andra parlen inle iaktta uppsägningstid om han vill häva avtalet. Del raåste vara fråga ora etl väsentligt kontraktsbrott. Del lorde inle vara ovanligt, att en förseelse från arbetstagarens sida utgör saklig grand för uppsägning raen inte är så allvarlig alt den ger arbetsgivaren rätt alt frångå gäUande uppsägningstid. Det är inte raöjligt att uttöraraande ange aUa de fall när lagstadgad uppsägningslid inle behöver iakttas. Del beror på förseelsens arl, arbetsuppgifternas karaktär och även pä arbetstagarens ålder och anställningstid. Stöld på arbetsplatsen och förskingring av anförtrodda raedel är i regel tiUräckligt för atl oraedelbart avsked skall få ske. Onykterhel i tjänsten kan raen behöver inte alllid vara tillräcklig grund för avsked ulan iakttagande av lagstadgad uppsägningstid. I arbelsdorastolens praxis finns åtskilliga exempel på avgöranden av denna typ. Denna praxis kan utgöra en utgångspunkt för tillämpning av bestäraraelsen.

Under reraissbehandlingen har frågan väckts hur bestäramelsen skall tillämpas i fråga ora offentliga Ijänsteraän. Slalstjänsteraannalagen innehåller inle några regler ora uppsägingstidens längd raen däremot om under vilka förutsättningar och i vilken ordning tjänsteman som förordnals tills vidare fär sägas upp (30 §). Regler om uppsägningstidens längd för sådana stalstjänsteraän finns i kollektivavtal. Dessa avtalsbe-stäraraelser raåste givetvis respekteras av staten. Del kan raedföra, alt staten inle har raöjlighet all avskeda stalstjänsteraän raed omedelbar verkan trots all delta i och för sig skuUe kunna ske enligl 3 § denna lag. I della läge kan del emellertid finnas möjlighet att raed slöd av 19 § slatsljänsleraannalagen avsätta tjänsteraannen i fråga. En annan raöjlighet är atl tjänstemannen sägs upp med iakttagande av en i avtalet angiven uppsägningstid som kan vara kortare än den lagstadgade. För tydligheten skull bör liUäggas all den omständigheten atl statstjänstemannens åligganden i tjänsten inte får regleras genora avlal inle utgör

Prop. 1971:107 I44

något hinder raot att försurarghel i tjänsten åberopas som en sådan oraständighel sora berättigar arbetsgivaren alt frångå den lagstadgade uppsägningstiden.

Enligt paragrafens andra punkt får sora gmnd för uppsägning enligl första punkten inte åberopas enbart sådani förhållande sora arbetsgivaren känt lill raer än en raånad före uppsägningen. Della innebär, atl arbetsgivaren i princip går raiste ora sin rätt all på grand av en allvarlig förseelse från arbetstagarens sida frångå den lagstadgade uppsägnings-liden, ifall han inle inora en månad efter att han fått reda pä förseelsen delger arbetslagaren en uppsägning. Arbetsgivaren är emellertid oförhindrad atl åberopa en tidigare försuraraelse från arbetslagarens sida jämte en nyligen inträffad förseelse. Av allmänna regler torde dock följa, alt arbetsgivaren inle kan åberopa försummelser som ligger långt tillbaka i tiden. SkuUe arbetsgivaren inle förut pä något sätt ha reagerat mot en tidigare försuraraelse, lorde han inte heller ha raöjlighet atl åberopa försuraraelsen i fråga.

4 §

Första stycket

I detta stycke föreskrivs, all arbetstagare, sora har rält till uppsägningstid enligl 1 §, skaU ha lön under uppsägningstiden, även ora arbetsgivaren inle kan erbjuda honom arbete.

Sora förut närants är arbetsgivaren skyldig att utge lön även vid driftsavbrott på grund av naturhändelse o. d. Sker uppsägning raedan arbetstagaren är perraillerad utan lön, får arbetstagaren på grund av denna bestäraraelse räll lill lön frän den dag han får del av uppsägningen. SkuUe arbetstagaren delta i strejk eller bli utsatt för lockout, kan han dock inte åberopa denna bestäraraelse sora stöd för all ändå få uppbära lön.

Bestämmelsen utgår frän all arbetsgivare och arbetstagare har ömsesidiga skyldigheter. Arbetsgivaren har alt betala lön och arbetstagaren atl ulföra arbete. Ora arbetslagaren under uppsägningstiden av någon anledning inte kan eller vill utföra arbete, har arbetsgivaren inle skyldighet atl betala ul lön på grund av bestäraraelsen. Ell exerapel pä en sådan situation är att arbetstagaren på grund av sjukdora blir förhindrad alt arbeta. Under sjukdorasliden utgår då sjukpenning eller ev. sjuklön I ksora fallet är för andra ansläUda. I detla saramanhang vill jag också närana alt jag i vart fall f. n. inle funnit skäl all, såsom LO ifrågasatt, föreslå att sjukdomstiden inle skall inräknas i uppsägningstiden.

Andra stycket

I första punklen i delta stycke föreskrivs alt om arbetstagaren utan föregående uppsägningstid varit perraillerad mer än 14 dagar i följd

Prop. 1971:107 145

eller samraanlagt raer än 30 dagar under sararaa kalenderår, han skall ha lön för överskjutande permitteringstid.

Innebörden av det i lagtexten använda uttrycket »fjorton dagar i följd» är att arbetslagaren får rätt liU lagstadgad perraitleringslön när 14 kalenderdagar förflutit från det permilteringen började. Under dessa 14 dagar kan arbetstagaren vara berättigad till perraitleringslön enligl det särskilda avlal ora sådan lön sora gäller på arbelsraarknaden resp. lill arbetslöshetsersättning. Vid tiUärapning av 30-dagarsregeln gäller på raotsvarande sätt alt exempelvis nio kalenderdagar i följd vid elt per-railleringstillfälle sararaanläggs med fyra kalenderdagar i följd vid ell annat permillerragstUlfäUe. När den samraanlagda perraitteringsliden uppgår liU 30 kalenderdagar utgår omedelbart perraitleringslön enligl här föreslagna bestäraraelser, vare sig den trettioförsta dagen inträffar under pågående perrailteringsperiod eller utgör första dagen i en ny sådan period.

Uttrycket »perraillerad» innebär alt initiativet raåste ha utgått från arbetsgivaren. En arbetstagare, som har fått tjänstledigt på egen begäran, kan alltså inle göra gäUande rält till lön på grand av denna bestämmelse.

Andra punklen innehåller del förut behandlade undanlaget för sä-songpermillering och permittering vid intermittent arbete. Undantaget är emellertid begränsat. En säsongarbetare har sålunda räll till lön enligt andra stycket, om del skulle bli fråga ora en län.»tidsperraillering under säsongen.

5 §

Första stycket

I stycket föreskrivs atl om arbetstagare enligl 4 § har rätt till lön för lid då arbete ej kan erbjudas honom, lönen för sådan tid inle får undersliga del belopp som skulle ha utgått, om han i stället haft semester och varit berättigad tiU semesterlön enligt seraeslerlagen. Den lid under vilken arbete inte kan erbjudas jämställs alltså i ersältningsavseende med semester. Av beslämraelsen följer, alt arbetstagare med lidlön beräknad för vecka eller längre tidsenhet fär uppbära den på tidsperioden i fråga belöpande lönen. Arbetstagaren får med andra ord sin vanliga lön eUer den lön han skuUe ha haft om han varit i arbete.

Hänvisningen lUl semeslerlagen iimebär alt i princip aUa regler för seraesterlöneberäkning skaU tillämpas vid löneberäkning enligt denna paragraf, om inle annat följer av paragrafen. I faU som avses i 1 § tredje stycket tiUämpas bestämraelserna på samma sätt som när semesterlön skall beräknas under hänsynslagande tiU semeslerrätt som har intjänats hos tidigare ägare av företaget (jfr 6 och 12 §§ semeslerlagen).

10 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

Prop. 1971:107 146

Andra stycket

I detta stycke ges vissa specialregler om löneberäkning när del gäUer andra arbetstagare än den sora avlönas raed lidlön beräknad för vecka eller längre tidsenhet, dvs i praktiken frärast tira- och ackordsavlönade.

Enligt första punkten skall vid beräkning av lönens storlek del kalenderår sora närraast föregått uppsägningen eller perrailteringen anses som kvalifikalionsår och den för varje dag utgående lönen utgöra fyra tiondels procent av arbetsinkomsten hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret. Vid beräkningen av lönens storlek skall man först ulgå från den lön arbetstagaren faktiskt erhållit under kvalifikationsåret. I ui-korastunderlaget skall inräknas annan privilegierad frånvaro än semester på samma sätt som sker vid tillämpning av nioprocentregeln i seraeslerlagen (se prop. 1963: 68 s. 56 ff). Å andra sidan skall i överensstämmelse med vad som gäller enligl semeslerlagen från inkomslunderlaget undantas semesterlön, övertidstiUägg och sjuklön. Sedan inkorastunderlaget har uträknats i enlighet härraed, skall för varje vardag under uppsägnings- eller perraitteringsliden beräknas etl belopp raotsvarande fyra tiondels procent av inkomstunderlaget. Begränsningen till vardagar står i överensstämmelse med regeln i 8 § första stycket seraeslerlagen alt söndagar inte inräknas i semestern. För sedvanliga fridagar skall dock, liksora också för helgdagar, lön beräknas.

I andra punkten anges alt ora arbetstagaren inle har varit anställd hos arbetsgivaren under hela kvalifikationsåret, skall för varje dag, sora arbetstagaren liU följd därav inle har deltagit i arbetet, arbetsinkoraslen ökas med elt belopp motsvarande arbetstagarens genomsnittUga dags-inkomst hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret. Bestämmelsen har kommenterats tidigare.

Under remissbehandlingen har frågan väckts huravida pennillerings-lön som utgått under kvalifikationsåret på grand av denna lag skall inräknas i inkorastunderlaget. Enligl rain åsikt raåste sådan lön anses vara »arbetsinkomst» och skall därför inräknas i inkomslunderlaget. Det bör också anraärkas att förraån av fri bostad och löneförmån som är avsedd atl utgöra ersältning för särskUda kostnader inle inräknas i inkomslunderlaget (jfr 12 § fjärde stycket semeslerlagen).

Besläraraelsema i denna paragraf innebär i fråga om s. k. okontrollerade arbetstagare att de fär rätt lill lön motsvarande den särskilda semesterlön som enligl 16 § semeslerlagen skall utgå tiU sådana arbetstagare.

Besläraraelsema om löneberäkning gäUer endasl det fallet alt arbetsgivaren inle kan erbjuda arbete. I promemorian uttalas att - med hänsyn till de grander för lagstiftningen som återspeglas i bl. a. löneberäkningsreglema - arbetsgivaren vid tiUämpningen av lagen inle torde komma all medges att placera arbetstagare i arbete sora ger lägre inkorast än vad sora följer av löneberäkningsreglema, i varje fall inle utan atl liU-

Prop. 1971:107 147

skjuta mellanskillnaden. Uttalandet som bara avser den lagstadgade uppsägningstiden har under remissbehandlingen biträtts av arbetsdomstolens ordförande men kritiserats av ell par andra remissinstanser. För egen del ansluter jag mig till den uppfattning i saken varåt arbetsdomstolens ordförande har givit uttryck.

Slutligen kan näranas att bestämmelserna i paragrafen inte hindrar arbetsraarknadsparlema all komma överens om andra beräkningsregler, förutsatt alt dessa inte ger ell särare resultat för berörda arbetstagare än de i lagen angivna löneberäkningsreglema.

Tredje stycket

Enligl första punkten fär arbetsgivaren från lönen avräkna inkorast, som arbetstagaren under den lid lönen avser förvärvat eller uppenbart borde ha förvärvat i annan anställning, genom uppdrag eller genom egen förvärvsverksamhet.

Utgångspunkten enligt denna paragraf är, att arbetsgivaren skall betala lön beräknad efler de i paragrafen angivna granderna. Bestämmelserna i tredje stycket har karaktären av ell undanlag från denna huvudregel, vilket undanlag, som förut har framhåUits, lillkommil för alt arbetstagaren inle skall bli överkompenserad på etl slötande sätt. Av denna allraänna uppläggning följer all arbetsgivare sora vUl verkstäUa en avräkning enligt delta stycke raåste bevisa, att arbetstagaren har förvärvat eller uppenbarligen borde ha förvärvat avräkningsbar inkomst. I det senare fallet kan bevisningen beslå i en utredning om atl del funnits gott om lämpligl arbete som arbetstagaren utan olägenhet kunde ha åtagit sig. Givetvis kan det inle fordras all en arbetstagare söker etl arbete för vilket han inle är kvalificerad. Arbetsgivaren kan inle heller lägga en högt kvalificerad arbetstagare liU last elII denne inle velat utföra okvalificerat arbete (jfr NJA 1948 s. 376 och AD 1941 nr 135).

Av granderna för bestämmelsen följer atl arbetsgivaren inte får avräkna inkomst från bisyssla eUer Uknande som arbetstagaren skulle ha uppburit även om han hade erbjudits arbete av arbetsgivaren.

Andra punkten innehåUer de förut behandlade reglema om avräkning av UtbUdningsbidrag och ålderspension. Som en föratsättning för avräkning gäUer alt förmånen har beviljats efter uppsägningen eUer perrailteringen och all förraånen avser samma lid sora lönen.

6 §

Första stycket

I stycket föreskrivs i första punkten, atl ora arbetstagare, sora har räll lill uppsägningstid enligt 1 §, blir skild från anställningen på gmnd av arbetsbrist, arbetstagaren under sex månader därefter äger företrädesrätt tiU ny anställning hos samme arbetsgivare i den verksamhet där han tidigare sysselsattes, föratsatt att han kan antagas ha tiUräckliga kvalifikationer för del nya arbetet.

Prop. 1971:107 148

Tidsfristen på sex raånader räknas frän det den tidigare anstäUningen upphörde. Företrädesrätten gäller i den verksarahet där arbetstagaren tidigare sysselsattes. Med »verksamhet» avses här vad som på den privata sektom kan benämnas »rörelse». Om arbetstagaren har varit anställd i en verkstadsrörelse, äger han alltså företrädesrätt inora den rörelsen. Företrädesrätten gäUer däivid aUa arbetsplatser inom rörelsen i fråga. För statlig verksamhet betyder bestäraraelsen all företrädesrätten gäller inom anslälUiingsmyndighetens verksarahetsoraråde. En arbetstagare som har varit anställd hos domänverket har alltså företrädesrätt inom alla domänverkels förvaltningar men inle inom exempelvis vägverkels verksamhetsoraråde.

Med ullrycket »kvalifikationer för det nya arbetet» är avsett alt markera, alt arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normall ställs på dem som söker anställningen i fråga. Eftersom arbetssökandena ofta får genomgå viss upplämingslid, betyder delta alt en arbetsgivare i ett sådani fall inle kan vägra åleranslällning på den grunden alt arbetstagaren inle från första dagen fuUständigt behärskar de nya arbetsuppgifterna. Företrädesrätt jiöreligger alltså, om arbetslagaren har den korapelens sora arbetsgivare i aUraänhet fordrar av dera som söker ell sådani arbete.

Det torde vara allraänt vedertaget på arbelsraarknaden all arbetsgivaren anger skälet för en uppsägning. I allraänhel kan det därför inte antas erbjuda några svårigheter att konstalera huruvida grunden till en uppsägning utgörs av arbetsbrist eller arbetstagarens enskilda förhållande. Skulle arbetsgivaren inte ha angivit grunden för uppsägningen, får arbetsgivaren anses ha bevisbördan för all uppsägningen inle har skett på grund av arbetsbrist. Jag har därför inle funnit anledning all, sora vissa reraissinstanser har förordat, införa regler ora i vilken form uppsägning skall göras.

Bestäraraelsen avser endasl rätt till åleranslällning. Förekoraraande klausuler om turordning vid uppsägning omfattas aUlså inle av bestäraraelsen.

Andra punkten innehåller regeln ora atl anställningstidens längd är avgörande vid konkurrens mellan flera företrädesberättigade arbetstagare.

Andra stycket

I stycket återfinns bestäramelserna om att den som återansläUls enligt 6 § genast får anställningsskydd enligt lagen. Arbetstagare som åler-anslälls tillfäUigt för begränsad tid eller för visst arbete får lUl följd av 1 § andra stycket inte sådant skydd Uksom naturUglvis inle heller arbetstagare som enligt 2 § inle orafattas av lagen.

Prop. 1971:107 149

Tredje stycket

Stycket upptar bestäraraelsen om all paragrafen inte gäller arbetstagare som har ålderspension enligt lagen om allmän försäkring. Vidare föreskrivs att paragrafen inte skall gälla vid anställning sora slatsljänslemän eller vid anstäUning pä vilken komraunalljänsleraannalagen är till-läraplig och för vilken avlöningsförraånerna fastställs under raedverkan av Kungl. Maj:l eUer myndighet som Kungl. Maj:t besläramer.

7 §

Enligt paragrafen fär arbetstagares förmåner enligl denna lag inle inskränkas genora avlal. Sker del är avtalet ogiltigt i den delen. Etl avtal sora ger arbetstagaren bättre förraåner än vad sora följer enligl lagen drabbas självfaUet inle av någon ogiltighetspåföljd. Ogiltighel inträder endast i fråga ora avtalsvillkor sora gäller raellan arbetsgivare och den arbetstagare eller arbetstagarorganisation sora genora villkoret ger efter pä den lagenliga rälten. Skulle arbetsgivare ha åsidosatt regeln i 6 § om åleranställningsrält blir inle anställningsavtalet raellan arbetsgivaren och den arbetstagare sora felaktigt anställts ogiltigt till följd av 7 §.

Med anledning av etl uttalande under reraissbehandlingen viU jag frarahålla, alt förbudet i denna paragraf endast avser avlal sora träffas i förväg. En arbetstagare sora blir uppsagd kan efter uppsägningen raed gUtig verkan avslå från den lagstadgade uppsägningstiden. En sådan situation kan f. ö. ses som alt arbetslagaren själv säger upp sig, och uppsägning frän arbetstagarens sida omfattas inte av lagen. Är det frägan ora ell avslående frän rält lill lön, torde detla kunna ske bara i fråga ora förfluten tid. I den delen kan hänvisas till vad sora anförs under 9 §.

8 §

Denna paragraf innehåller skadeslåndsbeslämmelser. Paragrafen har utformats efler mönster av motsvarande bestämmelser i annan arbetsrältslig lagstiftning, t. ex. 20 § semesterlagen.

Om arbetsgivaren åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen, uppkoraraer ofta ekonoraisk skada för arbetslagaren i förra av raistad lön. Förslaget vilar alltså på den i rättspraxis antagna principen att arbetstagarens anspråk av della slag inle är all beteckna sora en lönefordran ulan sora skadestånd för raistad lön (jfr AD 1948 nr 21, 1949 nr 11 ra. fl.).

Under reraissbehandlingen har frarahåUils, all det kan ställa sig svårt all bestäraraa skadeståndet vid åsidosättande av rätten till åleranslällning. Med anledning härav vill jag frarahålla, alt delta inte är något nytt problera. Klausuler ora företrädesrätt tiU anställning har sedan lång lid tUlbaka funnits på arbelsraarknaden.

I något reraissyttrande har frågan berörts, ora dorastol kan förplikta

11 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 107

Prop. 1971:107 150

arbetsgivare all återanslälla arbetstagare som enligt 6 § har rält till åleransläUning. De aUmänna doraslolama anser sig f. n. inte kunna bifaUa sådana yrkanden, under del all arbetsdomstolen åtskUliga gånger har intagit motsatt ståndpunkt (se härom i NJA 1960 s. 63). Arbetsdomstolen har emellertid framhåUit, atl den rättsliga påföljden av underlåtenhet alt följa en sådan dom i praktiken inle kan bli annan än skadestånd. Enligt svensk rätt kan näraligen arbetsgivaren inte av exekutiv myndighet tvingas att låta arbetstagaren utföra arbete. Mot denna bakgrand finner jag del inle erforderligt all ta ställning i den under remissbehandlingen väckta frågan. Tydligt är att ytterst kan det ändå inle bli frågan om annan exigibel påföljd än skadestånd. I fråga om statstjänstemän kan dock anmärkas att det lill följd av 28 § regeringsforraen inte är raöjligt att bifaUa ell sådant yrkande sora här berörts.

9 §

Paragrafen, som innehåller reglerna om preskription, är utformad med i första hand 25 § lagen om förenings- och förhandlingsrätt som förebild.

Med anledning av elt påpekande av arbetsdomstolens ordförande vUl jag nämna alt anspråk på uppsägningslön och lön vid långlidspermitte-ring preskriberas successivt allteftersom lönen förfaUer till belalning,

10 §

Paragrafen, som utformats efter förebild bl. a. av 11 § lagen ora arbetsgivares kviltningsräll, innehåUer föreskrift ora att mål som avser tillämpningen av lagen skall prövas av arbelsdorastolen, om anstäUningsavtalel regleras av kollektivavtal, och i annat faU av allmän domstol. Rör tvisten rätt lill återanställning är det för foramfrågan avgörande, ifaU det tidigare anställningsavtalet reglerades av kollektivavtal eller ej. Det har ansetts lärapligt att här särskilt ange, atl tvist på grund av lagen kan hänskjutas tUl skiljeraän (jfr 11 § andra stycket lagen ora arbelsdorastol). Vidare föreskrivs att 13 § lagen ora arbelsdorastol gäller i fråga ora talans väckande och utförande, även ora raålet inte är sådant sora avses i den lagen. Genora denna föreskrift tiUförsäkras organisationerna rält all föra lalan i raålet. Skulle en organisation inle vilja föra en raedleras lalan, får denne själv ulföra sin lalan.

Under remissbehandlingen har bl. a. statens avlalsverk gjort gäUande all vissa forumproblera kan uppkoraraa vid tiUämpning av 3 §. Med anledning härav vill jag anföra följande.

Frågan om den ståtlige arbetsgivarens rätt all över huvud taget skrida till uppsägning av stalstjänsleman får inte regleras i avlal och prövas i sista hand av regeringsrätten. Arbetsdomstolen eller allmän doraslol kan inle avgöra en sådan tvist. Frägan ora uppsägningstidens längd regleras i avlal och i den nu föreslagna lagen. Denna senare fråga kan, ora del är fråga om en organiserad arbetstagare, inle prövas av regeringsrätten

Prop. 1971:107 151

utan endasl av arbetsdomstolen (eller skiljemän). Gäller det en oorganiserad tjänsteman har denne raöjlighet all både anlita besvärsvägen och föra talan om skadestånd vid allmän domstol. Detta överensstämmer med vad som eljest gäller i fråga om oorganiserad tjänstemans rätt att föra lalan i lönemäl.

Ikraftträdandet

Lagen bör träda i kraft snarast raöjligl, dvs. dagen efter den dag då lagen utkorarail från trycket i Svensk författningssaraUng.

Det har redan framhållits, att den nu föreslagna lagen har utpräglat social och arbetsmarknadspolitisk karaktär. Mot den bakgranden föreslås inle några generella övergångsbestäraraelser i fråga ora äldre anställningsavtal. Del betyder att lagens regler ora uppsägningstid, perraitlering och återanställning vid ikraftträdandet koraraer all gälla aUa ansläUningsförhåUanden inom lagens tiUämpningsområde. Av utformningen av 1 § och följande paragrafer följer att lagen dock inte blir tillämplig ora en uppsägning har skett före ikraftträdandet.

Regeln i 1 § ora kvalifikationstid skall tiUärapas så, all även anställningstid före lagens ikraftträdande räknas sora kvalifikalionsgran-dande. Della står i överensslämraelse raed den av arbelsdorastolen antagna tolkningen atl koUeklivavlalsbestäraraelser ora semester normalt innebär, all även arbete som utförts innan koUeklivavlalel träffades skall grunda rätt tUl semester enligl avtalet (se AD 1964 nr 27).

Beslämraelsen i 6 § ora åleranställningsrält är tilläraplig endast på arbetstagare sora blivit uppsagd först efler lagens ikraftträdande.

7.2 Lagen om ändring i kommissionslagen

Som förut nämnts innehåller 86 § komraissionslagen regler ora uppsägningstidens längd vid uppsägning av handelsresandes anställningsavtal. I paragrafen har införts ell lUlägg i vilket erinras om alt handelsresande vid uppsägning från huvudraannens sida i vissa fall åtnjuter längre uppsägningslid enligl lagen ora anställningsskydd för vissa arbetstagare. Tillägget gäller även för plalsförsäljare (se 93 §).

Lagändringen bör träda i kraft samtidigt med lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare.

7.3 Lagen om ändring i lagen om stadig lönegaranti vid konkurs

I denna lag har beträffande 2 § tredje stycket gjorts den ändringen att raaxiraibeloppet pä tre basbelopp höjts liU fyra basbelopp. Lagändringen bör träda i krafl samtidigt raed lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare. Den bör dock inle tiUämpas beträffande fordran som gjorts eller kunnat göras gällande i konkurs, i vUken beslut om egendomsavträde meddelats före ikraftträdandet (jfr prop. 1970: 201 s. 95).

Frågan huruvida förslagel behöver föranleda all lönegaranliavgiften

Prop. 1971:107 152

höjs får bedömas i ljuset av de erfarenheter som tillämpningen av lagstiftningen om lönegaranti koraraer alt ge.

7.4 Lagen om vissa ålgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden

1 §

Paragrafen innehåller i första stycket regler ora länsarbelsnärands rätt att förelägga arbetsgivare att lämna vissa grundläggande uppgifter om personalslrukturen och i andra stycket bestäraraelser om möjlighet att förena föreläggande med vite samt om skyldighet för närand all höra arbetsgivaren saral berörda arbetsgivar- och arbetslagarorganisalioner. Bestäraraelserna har behandlats i den aUraänna raotiveringen.

Begreppet arbetstagare har i denna lag samraa innebörd som i lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare.

I den i första stycket åsyftade permitteringstiden inräknas, i likhet med vad fallet är i lagen ora ansläUningsskydd för vissa arbetstagare, även arbelsfria dagar.

Vilka uppgifter sora arbetsgivaren skall lärana har angetts i den allraänna raotiveringen. I liUärapningen kan del sora har frarahållits vid reraissbehandlingen visa sig ändamålsenligt atl ersätta uppgifterna om ålder och kön med uppgift om personnuraraer. Bestäramelserna i denna paragraf hindrar inte all så sker.

Beträffande länsarbetsnämnds befogenhet all förena föreläggande alt lämna uppgifter med vite viU jag erinra om all del är en allraän princip att staten inte kan föreläggas vite. Ett föreläggande som gäller statlig myndighet bör därför inte förenas med vite. Något hinder att förelägga kommun vite föreligger däremot inle.

Uttrycket berörd arbetsgivarorganisation i denna och vissa följande paragrafer avser organisation sora arbetsgivaren tillhör.

Länsarbelsnärand kan självfallet bereda även andra än de i denna paragraf uttryckligen angivna tillfälle all avge yttrande. Så t. ex. kan del vara lärapligt atl yttrande inhäralas från vederbörande byggarbetsnärand, innan föreläggande raeddelas arbetsgivare inom byggnadsindustrin. I anslulning till vad statens oraplaceringsnärand anfört i sill reraissyttrande vUl jag vidare nämna att länsarbetsnämnd kan ha anledning att samråda med del organ som svarar för slallig omplaceringsverksarahel, innan nämnden infordrar uppgifter från slallig myndighet eller vidtar andra åtgärder sora gäller anställningar hos staten.

2 §

Paragrafen anger när överläggningar bör äga rara och vilka som får delta i överläggningarna. Vidare föreskrivs alt länsarbetsnämnd kan ge arbetsgivaren anvisningar om åtgärder för all bereda äldre arbetstagare bättre sysselsättningsmöjligheter, om överläggningama ger anledning till det.

Prop. 1971:107 153

Vid överläggningarna skall, sora har utvecklats i den allraänna raotiveringen, i frärasta ruraraet eftersträvas geraensamt accepterade lösningar. Även sådana lösningar bör ges formen av anvisningar.

I den allraänna motiveringen har sagts all nämnden bör ha fria händer i fråga ora den närraare utformningen av anvisningama. Det kan föratsättas alt det inle sällan är ändamålsenligt all näranden ger arbetsgivaren anvisning ora all närraare utreda förutsättningarna för vissa förbättringar av sysselsättningsförhällandena för äldre arbetskraft. Utredningen kan dryftas i etl senare skede av överläggningarna och utgöra grandvalen för anvisningar ora konkreta åtgärder. Det kan liUäggas att sådana anvisningar kan avse en gren av arbetsgivarens verksarahet eller viss del av arbetsstyrkan, t. ex. arbetstagare raed vissa arbetsuppgifter eUer vissa kvalifikationer.

I likhet raed statens avtalsverk vill jag frarahålla all arbelsraarknadsrayndighel, då den utfärdar anvisningar eller raeddelar förordnande med slöd av denna lag, självfallet bör beakta vad som följer av 28 § regeringsforraen och andra förfallningsbesläraraelser ora tillsättning av tjänst. Uttrycklig föreskrift härora i lagen har jag ansett kunna undvaras.

5 §

I denna paragraf regleras AMS:s raöjligheter att förordna om arbelsförraedlingstvång.

Förordnande ora arbelsförraedlingstvång kan bestäraraas att gälla aU personal sora arbetsgivaren rekryterar. Förordnandet kan också begränsas lill att avse exerapelvis rekrytering av personal till visst ar-belssläUe eller arbetstagare raed vissa funktioner. I förordnandet skall anges vilket arbelsförraedlingskontor arbetsgivaren har all vända sig till för all få anvisning på eller godkännande av arbetskraft.

Förordnande ora arbelsförraedlingstvång meddelas atl gäUa tiUs vidare eller för viss lid. Förordnande skall upphävas när det av arbetsmarknadspolitiska skäl inte längre behövs eller det av andra skäl inle längre är lämpligt all förordnandet beslår.

6 §

Paragrafen innehåller de i den allraänna motiveringen behandlade bestämraelserna ora företrädare för arbetstagarorganisation i frågor sora avses i denna lag.

Av beslämraelsema i 8 § följer all företrädare för arbetstagarorganisation blir bunden av tystnadsplikt i den utsträckning som där föreskrivs. Han får således inle för utomstående och inle heller för exempelvis andra på arbetsplatsen eller inom organisationen obehörigen yppa vad han har fåll reda på under ärendets gång om förelagels affärs- eller driflförhållanden eller arbetsgivares resp. arbetstagares personliga förhållanden.

Prop. 1971:107 I54

7 §

Paragrafen innehåller straffbestäraraelser för brott raot förordnande ora arbelsförmedlingstvång och regler om åtalsanmälan. I fråga ora tolkningen av arbetsgivarbegreppet bcir delsamma gälla som vid lillärapningen av 15 § allraänna arbetstidslagen (1970: 103; se prop. 1970: 5 s. 139).

8 §

Bestäramelserna i denna paragraf ora tystnadsplikt har behandlats i den aUraänna raotiveringen. Lagrurarael är utforraal efter raönster av motsvarande bestämmelser i lagen (1970: 725) om lokaliseringssararåd.

9 §

Denna paragraf innehåller besvärsbesläramelser.

Arbetsgivaren är inle rättsligen förpliktad all följa anvisningar som länsarbetsnämnd eUer AMS raeddelar. Av aUraänna regler följer all beslut ora anvisningar sora inle har någon direkt rättsverkan inle kan överklagas. Del har inte ansetts påkaUat all göra avsleg från dessa allmänna regler.

Ärende som fullföljs lill Kungl. Maj:t prövas i statsrådet.

I lagen har inte inlagils någon bestäraraelse ora att beslut länder lUl efterrättelse oraedelbart. Härav följer atl beslut som kan överklagas inte får verkställas mot klagandens vilja förrän del vunnit laga kraft.

Ikraftträdandet

Arbetsraarknadsrayndigheterna behöver givelvis viss lid för att förbereda tUlärapningen av lagen. Man raåste därför räkna raed all lagen först efter någon tid kan få större praktisk betydelse. Med hänsyn till alt det eraeUertid kan visa sig önskvärt i vissa fall all rayndigheterna ges raöjlighet atl oraedelbart ingripa bör lagen dock träda i krafl snarast möjligt. Del föreslås därför all lagen fär träda i kraft dagen efter den då den uikommit frän trycket i Svensk författningssamling.

7.5 Lagen om ändring i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

I denna lag har införts en ny paragraf vars innehåU har behandlats i den allmänna motiveringen. Lagändringen bör träda i krafl samtidigt med lagen ora vissa åtgärder för all fräraja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbelsraarknaden.

8. Hemställan

Jag heraställer alt Kungl. Maj:t föreslår riksdagen all antaga förslagen tiU

1) lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare.

Prop. 1971:107 156

Bilaga

(Departementspromemorians författningsförslag)

1 Lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare

Härigenom förordnas sora följer.

1 §

Arbetstagare äger vid uppsägning från anstäUning, som varat minst tre år, åtnjuta en uppsägningstid av

1. minst två raånader, ora han fyllt 45 år,

2. rainst fyra månader, om han fyllt 50 år,

3. minst sex månader, ora han fyUt 55 år.

Första stycket gäUer icke arbetstagare, vars anställning begränsats tiU viss tid eller visst arbete, ora begränsningen av ansläUningsavtalels giltighet föranledes av arbetsuppgifternas särskUda beskaffenhet eUer står i överenssläraraelse raed praxis inom branschen.

Vid tillämpning av första stycket raedräknas lid under vilken arbete utförts ål förelag inora koncern sora arbetsgivaren lilUiör. Har företag överlåtils, medräknas även lid under vUken arbete ulförts ål föratvarande ägare av företaget eller ål förelag i koncem sora förutvarande ägare tillhörde.

2 §

Besläraraelsema i 1 § gäUer ej i fråga ora

1. arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens familj,

2. arbetstagare som avlönas uteslutande genora andel i vinst,

3. arbetstagare sora sysselsattes i säsongarbete,

4. arbetstagare i förelagsledande eller därraed järaförlig ställning,

5. arbetstagare som omfattas av sjömanslagen (1952: 530), lagen (1970:943) om arbetstid ra. ra. i husligt arbete eller lagen (1914:45) om kommission, handelsagenlur och handelsresande.

3 §

Arbetsgivare äger utan hinder av 1 § uppsäga anstälUiingsavlal till omedelbart upphörande, ora arbetstagaren i väsentlig raån åsidosätter sina skyldigheter enligt avtalet. Sora grund för sådan uppsägning får ej åberopas enbart sådant förhällande sora arbetsgivaren känt liU raera än en vecka före uppsägningen.

4 §

Arbetstagare, sora har rält tiU uppsägningslid enligt 1 §, skaU ha lön under uppsägningstiden även om arbetsgivaren ej kan erbjuda honom

Prop. 1971:107 157

arbete.

Har arbetslagaren ulan föregående uppsägning varit perraillerad raer än fjorton dagar i följd eUer sararaanlagt mer än trettio dagar under samraa kalenderår, skaU han ha lön för överskjutande perraitteringstid.

5 §

Har arbetstagare enligt 4 § rätt liU lön för lid då arbete ej kan erbjudas honora, får lönen fÖr sådan tid ej undersliga det belopp som skulle ha utgått ora han i stället haft seraester och varit berättigad till semesterlön enligt lagen (1963: 114) ora semester. För arbetstagare, som avses i 12 § andra stycket lagen ora seraester, skaU vid beräkning av lönens storlek del kalenderår sora närraast föregått uppsägningen eller permilleringen anses sora kvalifikalionsår och den för varje dag utgående lönen utgöra fyra tiondels procent av inkomsten under kvalifikationsåret.

Från lön enligl första styckel får arbetsgivaren avräkna inkomst som arbetstagaren under den tid lönen avser förvärvat eUer uppenbart borde ha kunnat förvärva i annan anställning.

6§

Blir arbetstagare, som har rätt till uppsägningstid enligt 1 §, skild från anställningen på grand av arbetsbrist, äger han under sex raånader därefter företrädesrätt lill ny anställning hos sararae arbetsgivare i sarama eUer likartad verksamhet under föratsättning all han har tillräckligt kunnande för det nya arbetet. Har flera arbetstagare sådan rätt, äger den företräde sora varit anställd längst tid hos arbetsgivaren.

Arbetstagare, sora har återansläUls på grand av första stycket, har rätt till uppsägningslid enligt 1 § oberoende av den nya ansläUningens varaktighet.

7 §

Arbetstagares förmåner enligt denna lag får ej inskränkas genora avlal. Sker del, är avtalet ogiltigt i den delen.

8 §

Arbetsgivare, sora ej iakttar vad som föreskrives i denna lag skall ersätta arbetstagaren uppkoraraen skada.

Vid bedöraande ora och i vad raån skada uppstått skall hänsyn lagas även till orasländigheier av annan än rent ekonoraisk betydelse.

Ora det raed hänsyn till skadans storlek eller andra orasländigheier är skäligt får skadeståndels belopp nedsättas. Fullständig befrielse från skadeslåndsskyldighet kan också äga mra.

Prop. 1971:107 159

2 Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1970: 741) om statiig lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Belalning enligl---------- § handelsbalken.

Har arbetstagare--------- sararaa lag.

Belalning enUgt garantin utgår Belalning enligl garantin utgår

för varje arbetstagare raed sära- för varje arbetstagare raed sara
raanlagt högst elt belopp sora raot- raanlagt högst ell belopp sora raot
svarar tre gånger del vid tiden för svarar fyra gånger del vid tiden
konkursbeslutet gällande basbelop- för konkursbeslulet gäUande bas-
pel enligl 1 kap. 6 § lagen (1962: beloppet enligl 1 kap. 6 § (1962:
381) ora aUraän försäkring. 381) ora allraän försäkring.

Denna lag träder i kraft dagen efler den, då lagen enligt därå raeddelad uppgift utkorarail från trycket i Svensk förfatlningssaraling, raen tillämpas ej beträffande fordran sora gjorts eller kunnat göras gällande i konkurs, i vilken beslut ora egendorasavträde raeddelals före näranda dag.

Prop. 1971:107 160

3 Lag om vissa åtgärder för att främja anställning av äldre arbetstagare på den öppna marknaden

Härigenora förordnas som följer.

1 §

Länsarbelsnärand äger ålägga arbetsgivare sora inora länet sysselsätter rainst fera arbetstagare all lill näranden

1. på tider sora näranden besläraraer lämna uppgift om antalet sysselsatta arbetstagare samt, för varje arbetstagare, dennes namn, ålder, kön, nationalitet, arbetsplats och huvudsakliga arbetsuppgifter,

2. fortlöpande anmäla uppsägningar och permitteringar för längre sararaanhängande lid än fjorton dagar av arbetstagare sora omfattas av lagen (1971: 000) ora anställningsskydd för vissa arbetstagare.

Förordnande enligt första styckel kan förenas med vite. Innan förordnande meddelas skall arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer beredas tiUfäUe all yttra sig.

2 §

Finner länsarbetsnämnd anledning all antaga atl arbetsgivare, som avses i 1 §, sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad som är riraligt med hänsyn lill ålderssamraansätlningen på tillgänglig arbetskraft, bör nämnden la upp överläggningar i saken raed arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer.

Om överläggningarna ger anledning lill det, skall nämnden meddela arbetsgivaren anvisningar beträffande åtgärder som bör vidtagas för all bereda äldre arbetstagare bättre sysselsättningsmöjligheter. Näranden kan därvid anraoda arbetsgivaren att i saraband raed nyanställningar öka andelen äldre arbetstagare i arbetsstyrkan i enlighet med vad nämnden närmare anger i sina anvisningar.

3 §

Undandrar sig arbetsgivaren all medverka vid överläggningar inför länsarbetsnämnden eller följer han ej anvisningar sora näranden raeddelat raed slöd av 2 § andra stycket, skaU näranden anraäla förhållandel tiU arbetsraarknadsstyrelsen.

4 §

Arbetsraarknadsstyrelsen kan ta upp frågan ora sysselsällningsraöjligheterna för äldre arbetstagare hos arbetsgivare, som avses i 1 §, efler anraälan av länsarbelsnärand eller av arbetstagarorganisation eUer på

Prop. 1971:107 161

eget initiativ.

Styrelsen kan kalla arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer tiU överläggningar saral raeddela sådana anvisningar sora avses i 2 § andra styckel. Styrelsen kan också förelägga arbetsgivaren att förete handlingar sora kan antagas ha betydelse för bedöraningen av arbetsgivarens personalpolitik.

Kallelse av arbetsgivare till överläggningar saral föreläggande för arbetsgivaren att förete handlingar kan förenas raed vite.

5 §

Följer arbetsgivare ej anvisningar sora raeddelals av arbetsraarknadsstyrelsen beträffande anställning av äldre arbetstagare och är det med hänsyn tiU oraständighelerna uppenbart all rättelse ej kan åstadkoraraas på annat sätt, kan styrelsen förordna, att arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstagare än dera som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit.

6 §

Arbetsgivare sora ej iakttar förordnande enligl 5 § döraes lill böter eller fängelse i högst etl år. Allraänl åtal får väckas endasl efter anraälan av arbetsraarknadsstyrelsen.

Den sora fått del av uppgift sora läranats med stöd av denna lag och som uppsåtligen eUer av oaklsarahel obehörigen yppar eller nyttjar vad han därvid erfarit ora enskilt förelags eller enskild samraanslulnings affärs- eller driftsförhållanden eller ora enskilds personliga förhållanden döraes lill böter eUer fängelse i högst ell år. Allmänt åtal får väckas endasl om målsäganden anger brottet till åtal eUer åtal är påkallat från allmän synpunkt.

7 §

Talan mot arbetsraarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.

Mol styrelsens beslut i fråga som avses i 1 § får talan dock icke föras.

Denna lag träder i krafl den 1 juU 1971.

Prop. 1971:107 163

Innehåll

Propositionen 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Förslag liU

lag om ansläUningsskydd för vissa arbetstagare 3

lag om ändring i lagen (1914:45) ora koraraission, handels
agenlur och handelsresande 6

lag ora ändring i lagen (1970: 741) om statiig lönegaranti vid

konkurs 7

lag om vissa ålgärder för all fräraja sysselsättning av äldre arbets
tagare på den öppna arbetsmarknaden 8

lag ora ändring i lagen (1937: 249) ora inskränkningar i rätlen alt

utbekomma allmänna handlingar 11

Utdrag av statsrådsprotokollet den 2 april 1971 12

1. Inledning 12

2. Nuvarande förhållanden 13

2.1 De äldres arbetslöshet 13

2.2 Uppsägning och perraitlering m. m. 18

2.2.1 Inledning 18

2.2.2 Regler om uppsägningstid 21

2.2.3 Kollektivavlalsbesläraraelser om varsel 24

2.2.4 Uppsägningsskyddet 26

2.2.5 Regler om avgångsvederlag 29

2.2.6 Regler om perraitlering 31

2.2.7 Regler ora åleranslällning ra. ra. 32

2.2.8 Ulrednngen rörande ökad anställningstrygghet ra. ra. 33

2.3 Sarahällsätgärder för den äldre arbetskraftens sysselsättning 35

2.3.1 Inledning 35

2.3.2 Varsel till arbetsraarknadsverket vid personalinskränkningar 36

2.3.3 Vissa sysselsättningsskapande åtgärder 37

2.3.4 Vissa sysselsätlningssliraulerande åtgärder 39

2.3.5 Verksamhet med s.k. anpassningslag och samarbete med företag ra. ra. 41

2.3.6 Vissa övriga sarahällsätgärder för äldre arbetskraft 42

3. Utländsk rätt m. m. 45

4. Departementspromemorian 49

4.1 AUraänna överväganden 49

4.2 Lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare 52

4.2.1 Inledning 52

4.2.2 Förslagels huvudgrunder 53

4.2.3 Undanlag frän lagens tillämpningsoraråde 63

4.2.4 Påföljds- och rättegångsbestämmelser ra. ra. 65

4.3 Lagen om vissa åtgärder för all främja anställning av äldre
arbetstagare pä den öppna marknaden 66

4.3.1 Lagstiftningens tillämpningsoraråde 66

4.3.2 Förfarandet hos länsarbelsnärand 68

4.3.3 Förfarandet hos AMS 71

Prop. 1971:107 164

4.3.4 Påföljder ra. ra. 73

4.3.5 Resursfrågor 74

5. Remissyttrandena 74

5.1 AUraänt 74

5.2 Förslaget till lag ora anställningsskydd för vissa arbetstagare 76

5.3 Förslagel lill lag ora vissa ålgärder för att fräraja anställning

av äldre arbetstagare på den öppna raarknaden 91

6. Departementschefen 95

6.1 Allraänna överväganden 95

6.2 Lagen ora anställningsskydd för vissa arbetstagare 103

6.2.1 Inledning 103

6.2.2 Förslagets huvudgrander 105

6.2.3 Undanlag från lagens lUlärapningsoraråde 118

6.2.4 Påföljds- och rällegångsbestämraelser m. ra. 121

6.3 Förslagel lill lag ora vissa ålgärder för alt fräraja sysselsätt
ning av äldre arbetstagare på den öppna arbelsraarknaden 122

6.3.1 Lagens tiUärapningsoraråde 122

6.3.2 Förfarandet hos länsarbetsnämnd och AMS 124

6.3.3 Resursfrågor 138

6.4 Upprättade lagförslag 13 5

7. Specialmolivering 139

7.1 Lagen ora anställningsskydd för vissa arbetstagare 139

7.2 Lagen ora ändring i komraissionslagen 151

7.3 Lagen ora ändring i lagen ora statlig lönegaranti vid

konkurs 151

7.4 Lagen ora vissa åtgärder för att fräraja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbelsraarknaden 152

7.5 Lagen ora ändring i lagen ora inskränkningar i rätlen all ulbekoraraa allraänna handlingar 154

8. Hemställan 154
Bilaga (Departeraenlsproraeniorians förfatlningsförslag) 156

ESSELTE TRYCK. STHLH 71 712108