Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Majrts proposition nr 104 år 1971 Prop. 1971:104

Nr 104

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunal­skattelagen (1928: 370); given Stockholms slott den 26 mars 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen alt bifalla del förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche­fen hemslälll.

Under Hans Maj:ls

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligl Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås skattefrihet för kommunalt bostadstillägg tiU handikappade. Vidare föreslås all vid beräkning av existensminimum vid beskattningen hänsyn skall tagas till skallereduktion.

1   Riksdagen 1971.1 saml. Nr 104

 

Prop. 1971:104

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, atl 19 § och punkt 1 av anvisningarna tiU 50 § kommunalskattelagen (1928: 370) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

19 §1

Till skattepliktig inkomst enligl denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tiUfallil make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskifl bo eller gåva;

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eUer 4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinsldragning på här i riket utfär­dade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinsldragning på utländska premieobligationer, som uppgår lill högst 100 kronor;

ersältning, som på grund av sjukförsäkring jämlikt lagen om aUmän försäkring eller försäkring jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring till­fallit den försäkrade, så ock sådan ersättning enligl annan lag eller sär­skild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller un­der militärljänstgöring, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom, olycks­fall eller arbetslöshet tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke lagils i samband med tjänst, dock alt till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan livränta, så ock ersätt­ning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighets­försäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

belopp, som lill följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskil­ling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit alt hänföra lill intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skatteplik­tig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är all hänföra lill någon av nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som lagils i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken räll lill avdrag för premie icke förelegal;

ersättning jämlikt lagen om ersättning ål smittbärare;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därför givaren jämlikt bestämmelserna i 20 § icke är berättigad till avdrag;

1 Senaste lydelse 1970: 162.

 

Prop. 1971:104                                                                        3

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

stipendier lill studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsed­da för mollagarens utbildning;

allmänt barnbidrag;

lön eUer annan gottgörelse, som enligl förordningen om sjömansskatt utgör inkomst ombord;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshelsnämnd med bidrag av statsmedel;

invaliditetstiUägg eller invaUdilelsersällning enligl 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel liU den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligl lagen (1962: 392) om hustrutUlägg och kommunall bostadstUlägg lill folkpension;

kommunalt bostadstillägg till han­dikappade;

bostadstillägg som avses i kungörelserna den 28 maj 1968 (nr 425) om statliga bostadstillägg tiU barnfamUjer och (nr 426) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg lill barnfamUjer;

sådan gottgörelse för utgift eUer kostnad som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivils vid laxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 50 §

1.- Den skatlskyldiges skalleförmåga bedöms med hänsyn, å ena si­dan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, lUl vad han kan anses hava behövt lill nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (exislensminimum). Såvida icke särskilda för­hållanden liU annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Särskilda för­hållanden varom nyss sagls få anses föreligga t. ex. i det fall atl en skatt­skyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådani ar­bete, i följd varav inkomsten utslagen på hela årel understigit existens-minimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hän­syn till den tid inkomsten åtnjutits.

Den myndighet Konungen därtill förordnar fastställer normalbelopp för existensminimum för olika delar av riket, avsedda all tjäna till led­ning vid bestämmande av existensminimum i del särskilda fallet.

Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vUkas inkomst huvudsakligen härflutil av förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skalteförraåga vid existensmi­nimum skall såsom inkomst av tjänst upplagas den skatlskyldiges brutto­intäkter — inklusive de biinkomster den skaltskyldige må hava åtnjutit — i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifler för in-

"- Senaste lydelse 1964:70.

It    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 104

 

Prop. 1971:104                                                         4

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

komslens förvärvande, för vilka den skallskyldige vid laxering äger ål-njuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skaltskyldige erlagt för sådan pen­sionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagils i sam­band med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor lill och från arbetet. Utgö­res inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall liv­räntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Barnbidrag med­räknas icke i inkomsten.

Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatleförmåga vid existens­minimum får bedömas med särskilt beaktande av alt en riktig uppskatt­ning verkställes av inkomslförhållandena, specielll med hänsyn till den orafallning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.

Har den skallskyldige hafl lägre levnadskostnader än normall skall den skatlskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån un­derstigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skallskyldig hafl gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skatlskyldig åtnjutit särskUd förmän i form av biUig bostad eller billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. I regel torde anledning överhuvud icke föreligga att bevUja avdrag för nedsatt skatleförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadötlrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skaltskyldige ägt tillgångar; dock all härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bosladsfaslighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må existensminimura beräk­nas hava överstigit normalbeloppet, om den skallskyldige hafl utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Vidare kan anledning finnas all frångå normal­beloppet, om bostadskostnaden varit högre än norraall. Existensmini­mum för den skattskyldige må jämväl i annat fall beslämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.

Har den skaltskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skalleförmåga vid existensmi­nimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid laxeringen för ned­satt skalleförmåga avvikelse icke ske från del av förstnämnda myndighet fastställda exislensminimibeloppel, såvida icke nya omständigheter fram­kommil; såsom exempel å dylika omständigheter må näranas alt den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller all den skatlskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efler den lokala skallemyndighetens beslut.

Har den skaltskyldige icke hafl Har den skaltskyldige icke hafl

högre inkomst än del för honom högre inkomst än del för honom

beräknade existensminimibeloppet beräknade exislensminimibeloppel

och    har    delta   befunnits   bero och    har    delta   befunnits   bero

av förhållande, varom i  50  §  2 av förhållande, varom i 50  §  2

mom. Iredje stycket förmäles, bör mom. tredje styckel förraäles, bör

avdrag för nedsatt skatleförmåga avdrag för nedsatt skatleförmåga

medgivas   med   så   stort   belopp, medgivas   med   så   stort   belopp,

dock   högst   med   belopp   sora   i dock   högst   med   belopp   som   i

nyssnämnda lagrum sägs, att den nyssnämnda lagrum sägs, alt den

 

Prop. 1971:104

Nuvarande lydelse

skallskyldige icke påföres beskatt­ningsbar inkomst.

Föreslagen lydelse

skaltskyldige icke påföres beskatt­ningsbar inkomst. Har den skatt­skyldige rätt att åtnjuta skattere­duktion enligt 2 § 4 mom. upp­bördsförordningen (1953: 272), bör avdrag för nedsatt skatleför­måga beräknas så att den be­skattningsbara inkomsten icke blir så stor att slutlig skalt påföres.

Är inkomsten högre än nyss sagls men icke så stor, all inkomsten minskad med skallen därå uppgår lill existensminimum, bör avdrag för nedsatt skalteförraåga bevUjas med så storl belopp, maximerat pä sätt i föregående stycke sägs, all större skalt icke kommer att ullagas än alt inkomsten, minskad med skatten, uppgår lill beloppet av existensmini-mum.

Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i del fall alt den skaltskyldige på grund av arbelsskygghel eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva norraal arbelsinkorasl.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligl därå medde­ lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser gäller dock vid 1971 eller tidigare års laxering och vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

 

Prop. 1971:104

Utdrag  av  protokollet  Över finansärenden,  hållet  inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet pä Stockholms slott den 26 mars 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP­LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID­BOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anraäler efter ge­mensara beredning med statsrådets övriga ledaraöler fråga om skattefri-hel för kommunalt bostadstUlägg till handikappade, m. m. och anför.

Inledning

Kommunall bostadstillägg lill handikappade införs i allt fler koramu­ner. Frågan om dessa bostadstilläggs skallerätlsliga ställning har varit föremål för bedömning av bl. a. riksskattenämnden, som i skrivelse till Svenska koramunförbundet den 21 januari 1970 funnit övervägande skäl tala för atl tilläggen utgör för mottagaren skatlepliktig intäkt.

Svenska kommunförbundet har i skrivelse som överlämnats till fi­nansdepartementet anhållit att kommunall bostadstillägg till handikap­pade undantas från skatteplikt. Över denna framställning har efter re­miss yttrande avgetls av riksskatteverket. Vidare har De handikappades riksförbund hemslälll atl del måtte ulfärdas besläramelser så atl sådana bostadstillägg inte beskattas vare sig när del gäller 1970 ärs inkomster eller framdeles.

I detla sammanhang vill jag också ta upp en fråga om viss justering av beräkningsgrunderna för existensminiraum vid beskattningen.

Kommunalt bostadstillägg till handikappade Nuvarande ordning

Med inkomst av tjänst likställs enligl 31 § andra stycket kommunal­skattelagen (1928: 370, KL) rätt till bl. a. livränta, som utgår annorle­des än på grund av försäkring, och periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk inläkt, om givaren enligt 22, 25, 29 eller 46 § KL är berättigad lill avdrag därför. I 19 § KL uppräknas vissa bosladslill-

 

Prop. 1971:104                                                                        7

lägg som inle räknas lill skatlepliktig inkomst. Hit hör lill en början bo­stadstUlägg som avses i kungörelsen (1968: 425) om statiiga bostadstill-lägg till barnfamiljer och kungörelsen (1968: 426) om statsbidrag lill kommunala bostadstillägg till bamfamiljer. Vidare gäller fr. o. m. 1972 års taxering skaltefrihet för kommunalt bosladstiUägg enligl lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bosladstiUägg lill folkpension. I första stycket av anvisningarna till 19 § KL anges att socialhjälp inte heller är atl hänföra till skattepliktig inkorast.

Enligl 2 § första stycket förordningen (1947: 576) om statlig inkomst­skatt gäller bl. a. 19 och 31 §§ KL vid avgörande av vad som är skat­lepliktig inkomst även vid den statliga inkomstbeskattningen.

Framställningarna om skattefrihet

Svenska kommunförbundet framhåller inledningsvis alt kommunall bostadstUlägg till handikappade införs i aUt fler kommuner. Syftet med dessa tillägg är atl ge handikappade med begränsade ekonomiska resur­ser möjlighet atl hyra lättskötta och för dem lämpade bostäder. För atl underlätta kommunernas arbete raed utforraande av grunder for kora­raunala bostadstillägg lill handikappade och för alt få en i möjligaste mån likartad utformning av tilläggen har kommunförbundet år 1969 ut­arbetat normalgrunder för utgivande av dessa bostadstillägg. I normal­grunderna förordas en teknisk uppbyggnad av tillägget som innebär att den handikappades hyresande! inte överstiger viss procentandel av hans årsinkomst.

Koraraunförbundel uppger atl det hos riksskatlenäranden hemställt om nämndens uttalande i frägan huruvida bostadstillägget utgör skatle­pliktig inkomst.

Riksskattenämnden har i skrivelse lill kommunförbundet erinrat om atl socialhjälp enligl anvisningarna till 19 § KL inte är atl hänföra lill ;kaltepliktig inkomst. Med socialhjälp enligt nämnda lagrum lorde en­Ugt nämnden förstås sådan hjälp sora utgår enligt lagen (1956: 2) ora socialhjälp. Av kommunförbundels PM angående normalgrunder har näranden emellertid funnit fraragå att bostadstillägget till handikappade inle är atl anse som socialhjälp i nyss angiven mening. Inte heller kan sådant tillägg anses undantaget frän skatteplikt pä grund av annan ut­trycklig bestämmelse i KL. På grund härav och eftersom fråga är om elt periodiskt utgående bidrag, har riksskattenämnden funnit övervägan­de skäl tala för all anse bostadstillägget utgöra skattepliktig inkomst.

Komraunförbundel framhåller för sin del vidare all kommunalt bo­stadstillägg tiU folkpension fr. o. m. år 1971 undantagils från skalle­plikt och all bostadstillägg till barnfamiljer redan tidigare undantagits från beskattning. För många handikappade är det enligt förbundet en förutsättning för all klara sig själv och kuima leva etl självständigt och

 

Prop. 1971:104                                                         8

av andra personers hjälpinsatser oberoende liv atl ha tillgång lill en specielll för den handikappade inredd bostad. Om bostadstillägget skall anses utgöra beskattningsbar inkomst, förrycks i vissa fall målsättningen för tillägget. Som exempel nämner förbundet alt i kommun, där belopps­mässig maximering av det kommunala bostadstillägget lill folkpensio­närer saknas, kan den handikappade — om folkpensionsförmån utgår — få hela boendekostnaden täckt med detla tUlägg. Ora däremot kora­munen har beloppsmässig maximering av bostadstillägget till folkpen­sionärer, kan bostadstillägget till handikappade ulgå som kompletterande bidrag lill boendekostnaderna och blir då skalleplikligt. Koraraunalt bostadstillägg lill handikappade raöjUggör kontinuerliga bidrag till bo­endekostnaderna för handikappade utan atl dessa bidrag får formen av socialhjälp. Komraunförbundel anser det finnas starka skäl för all della bosladstiUägg, liksora övriga bostadstUlägg och socialhjälp, inle bör ut­göra skattepliktig inkorast. Förbundet hemstäUer därför atl bosladslUläg-get lill handikappade undantas från skatteplikt.

De handikappades riksförbund anser att riksskatlenärandens tolkning medför att grunden för bostadstillägget rycks undan. Syftet med delta bosladstiUägg är enligl riksförbundet all handikappade skall kunna hyra moderna bostäder med sådan inredning och ytinnehåll sora behövs med hänsyn lill handikappet. Bostadstillägget är också så utformat all del minskar i och raed all inkomsten ökar och tiUägget är därför indirekt en inkomstprövad förmån. Riksförbundet hemsläller därför alt det snarast ulfärdas bestämmelser så att dessa bostadstillägg inle beskattas vare sig när det gäller 1970 års inkomster eller framdeles.

Riksskatteverkets remissyttrande

Riksskatteverket framhåller att de grunder för utbetalning av kom­munalt bostadstUlägg lill handikappade, som kommunförbundet angett i sin PM, endasl är rekommendationer. De olika kommunema har så­ledes all själva utforma sina bestämmelser härom. I delta hänseende skUjer sig enligt riksskatteverkets mening bostadstillägget för handikap­pade från de för skattefriheten åberopade bostadstilläggen och social­hjälp, vUka utgår enligl grunder som anges i särskilda författningar.

Riksskatteverket har i och för sig ingenting att invända raot atl elt kommunall bostadstillägg, som utgår enligl de riktlinjer koraraunför­bundel angett, undantas från skalleplikt. Med hänsyn tUl att en mycket vid krets av personer kan rymraas under begreppet handikappad enligt koraraunförbundets rekomraendation, bör eraeUertid som en förulsäll­ning för generell skattefrihet enligt riksskatteverkets mening gälla att de grundläggande reglerna för rälten all få bostadstillägget fastställs en­hetiigt, helst efter prövning hos Kungl. Maj:t.

 

Prop. 1971:104                                                                     9

Existensminimum Nuvarande ordning

Huvudregeln om existensrainiraura vid inkorastlaxeringen är inlagen i 50 § 2 mom. KL. Enligt 9 § 2 mom. förordningen (1947: 576) om stat­lig inkomstskatt gäller motsvarande regler även vid laxering till sådan skall.

Enligl 50 § 2 mom. tredje styckel KL kan taxeringsnärand och pröv­ningsnärand medge avdrag för väsentligen nedsatt skatleförmåga, om den skatlskyldiges inkomst, efler avdrag för skall, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig oraständighel understigit vad han kan an­ses ha behövt lill underhåll för sig själv och för raake och oförsörjda barn (existensrainiraura). Avdragsbeloppet är maximerat till 6 000 kr., men skatlskyldig med oförsörjda barn kan fä avdraget ökat raed högst 1 500 kr. för varje sådant barn. Sistnämnda belopp gäller fr. o. ra. 1972 års laxering.

I åttonde styckel av punkt 1 av anvisningarna till 50 § KL föreskrivs atl om skatlskyldig inle hafl högre inkomst än det för honora beräknade exislensminimibeloppel och delta har funnits bero av förhällande som avses i 50 § 2 raom. tredje stycket, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medges raed så stort belopp, dock högst med näranda 6 000 kr. järate barntiUägg, atl den skattskyldige inle påförs beskattningsbar inkorast.

Existensminimum vid laxeringen kan alltså inte beaktas till högre be­lopp än summan av grundavdrag och högsla extra avdrag för nedsatt skatleförmåga.

Genom 1970 års skattereform (prop. 1970: 70, BeU 40, rskr 230) har införts en ny form av skattelättnad innebärande reduktion av den slutli­ga skatten. Enligl 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) med­ges skattereduktion med 1 800 kr. för ogift med barn under 18 år och för gift person vars make saknar statligt laxerad inkomst. Om maken har taxerad inkomst understigande 4 500 kr., åtnjutes skattereduktion med 40 "/o av del belopp sora motsvarar skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Skaltereduktionen är således helt avtrap­pad när raakens laxerade inkomst uppgår till 4 500 kr. För ogift skatl­skyldig med barn under 18 år sker däremot ingen avtrappning av skalte­reduktionen vid stigande inkomst.

Departementschefen

Kommunalt bostadstillägg till handikappade

Kommunall bostadstillägg lill handikappade har införts i elt anlal korarauner. Diskussioner om införande av sådani lUlägg pågår dessutora i raånga koramuner och komraunblock. Syftet med dessa tUlägg är att

 

Prop. 1971:104                                                        10

ge handikappade med begränsade ekonomiska resurser möjlighet all hyra lättskötta och från handikappsynpunkt lämpliga bosläder. För all få en så långt möjligt likartad utformning av dessa bostadstillägg har Svenska komraunförbundel i en rekommendation till koraraunerna fö­reslagit dessa att tUlärapa de norraalgrunder som förbundet har utar­betat.

Frågan om bostadstilläggens skalterällsUga ställning har varit före­mål för bedömning av riksskattenämnden, som funnit dem skatteplikti­ga. Med anledning härav har både komraunförbundel och De handi­kappades riksförbund hemslälll alt bostadstilläggen genom ändring i KL undantas från skatteplikt. Riksskatteverket har tUlstyrkt framställningar­na under förutsättning alt reglerna om rält lill bostadstillägg fastställs enhetiigt och helst av Kungl. Maj:t.

För egen del finner jag starka skäl tala för atl kommunalt bostads­tillägg till handikappade undantas från beskattning, särskilt raed hänsyn till atl bostadstilläggen till barnfamiljer och numera även bostadstilläg­gen till folkpensionärer gjorts skattefria.

Med anledning av riksskatteverkets invändning i fråga om de grund­läggande reglerna om rätten till bosladstiUägg vill jag erinra om alt den rättsliga grunden för sådani tillägg torde vara lagen (1947: 523) ora kommunala åtgärder lill bostadsförsörjningens främjande. Enligt denna lag fär komraun, ora den finner del påkallat för atl främja bostadsför-sÖrjiUngen inom kommunen, ställa medel till förfogande för åtgärder som syftar lill all nedbringa inom komraunen bosatta personers kostna­der för anskaffande eller innehav av fullvärdig bostad. Kommunen får enligl lagen själv bestämraa hur åtgärderna skall utformas. Den om­ständigheten alt en kommun själv får bestämma förutsättningarna för ett kommunall bidrag bör enligl rain mening inle utgöra hinder för atl skattefrihet medges. Jag vUl i detla sararaanhang erinra ora att s. k. frivUlig socialhjälp enligt 13 § lagen (1956: 2) om socialhjälp är skatte­fri trots alt den raeddelas enligl grunder som kommunen får bestämma eller, om sådana grunder inte fastställts, efler vad socialnämnden prövar erforderligt.

Jag föreslår därför sådan ändring av 19 § KL all koraraunalt bo­stadstillägg till handikappade inte skall räknas till skattepliktig inkorast. Ändringen bör, i likhet raed vad sora gäller de komraunala bostadslill-läggen till folkpensionärer, första gången tillämpas vid 1972 års laxe­ring.

Existensminimum

Skattefrihet för existensminimum erhålls vid taxeringen genom be­stämmelserna om grundavdrag och extra avdrag för nedsatt skalteför­raåga. Därvid gäller att det extra avdraget i existensrainimifallen är

 

Prop. 1971:104                                                                    11

maximerat lill 6 000 kr. järate barntillägg. Enligl det skattesystem sora gäller fr. o. m. den 1 januari 1971 komraer en viss olikhet att föreligga vid beräkning av högsta skattefria belopp i exislensrainiinifall raellan fa­miljer med en och med två inkomsttagare. Har båda makarna inkomst, utgör del högsta belopp där skatt inle påförs 15 000 kr., nämligen sura­man av två grundavdrag ora 4 500 kr. och extra avdrag om 6 000 kr. Ora bara ena raaken har inkorast, får han inte tillgodoräkna sig andra raakens grundavdrag. I stället får han skattereduktion på 1 800 kr. Det betyder all han kan ha viss beskattningsbar inkorast — upp lill ca 4 500 kr. — ulan alt skalt påförs. Del högsla belopp sora vid taxeringen koramer atl leda till att beskattningsbar inkomst inle uppkoraraer blir i delta fall 10 500 kr. eller suraraan av grundavdraget 4 500 kr. och extra avdraget 6 000 kr. I realiteten är emellerlid denna person — även om han påförs beskattningsbar inkomst — på grund av skallereduktionen fri från skall i ungefär sararaa utsträckning sora två raakar vUka båda kan tillgodoräkna sig grundavdrag.

Motsvarande gäller också i fråga om ensamslående med hemmava­rande barn under 18 år där skattefritt minimum erhålls genom ell grundavdrag och skattereduktion på 1 800 kr. i stället för — såsom i del äldre skattesystemet — genom dubbla orlsavdrag/grundavdrag.

De skUda metoderna för beräkningen av högsla skattefria belopp i existensrainimifallen för olika kategorier inkomsttagare bör klarare kom­ma lill ullryck i KL. En ändring kan lämpligen ske i form av elt tillägg i åttonde styckel av punkt 1 av anvisningarna lill 50 § KL. I lagrummet bör anges all, ora den skallskyldige har räll till skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272), extra avdrag för ned­satt skatleförmåga i de fall som avses i nämnda stycke bör beräknas så atl den beskattningsbara inkomsten inle blir större än all den beräk­nade skallen koraraer all bortfalla genom skattereduktionen.

Del kan påpekas all förevarande fråga har en kommunfinansiell aspekt. Beloppsmässigt är den emellerlid av ringa betydelse. Konsekven­sen av all de skallskyldiga i de här aktuella fallen påförs beskattnings­bar inkomst är alt kommunen tillförs motsvarande anlal skattekronor vid avräkning av kommunalskall mellan staten och kommunen, trots atl någon slutlig skall inle debileras. Denna konsekvens bör man enligt min mening acceptera, eftersom den slår i överensstämmelse med vad som gäller skattereduktion för andra skattskyldiga.

Den föreslagna ändringen bör träda i krafl omedelbart men tUläm­pas först vid 1972 års laxering.

 

Prop.-1971:104                                                                   12

Hemställan

Under åberopande av del anförda hemsläller jag, all Kungl. Maj:l föreslår riksdagen

all antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Ärendet bör behandlas under riksdagens vårsession.

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instäm­mande av statsrådets övriga ledaraöler heraställt förordnar Hans Maj:t Konungen all lill riksdagen skall avlålas propo­sition av den lydelse bilaga till della protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta GyUensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1971    710235