Motioner nr 1307—1312 år 1971
Mot. 1971
1307—1312
Nr 1307
av herr Larsson i Luttra m. fl.
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 36 angående social
utbildning och forskning m. m.
Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjerna för den fortsatta utbyggnaden
av socionomutbildningen innebär en angelägen utökning av
utbildningskapaciteten vid socialhögskolorna. Av ekonomiska och praktiska
skäl har emellertid statsrådet inte ansett sig kunna, sträcka sig så
långt som socionomutbildningsberedningen (SUB 70) ansett nödvändigt.
I stället för föreslagna tre nya socialhögskolor har propositionen stannat
vid en ny socialhögskola jämte viss ökad intagning vid befintliga socialhögskolor.
Denna kapacitetsökning har alltså inte blivit tillräckligt stor
för att täcka utbildningsbehovet inom socionomsektom.
Varken i SUB 70 eller i propositionen omnämns att statsunderstödd
socialutbildning ges vid Sköndalsinstitutet. Denna utbildning har av
såväl Kungl. Maj:t som olika myndigheter representerande avnämarsidan
förklarats likvärdig med den statliga socionomutbildningen. De
Sköndalsexaminerade har behörighet till samma tjänster som övriga
socionomer. Sköndalsinstitutet har därmed bidragit till att fylla de uppgifter
på socionomutbildningens område som i dag är aktuella, nämligen
att tillgodose arbetsmarknadens behov av ett ökat antal socialt utbildade
och att tillfredsställa den stora efterfrågan på socialutbildning.
Då såväl ekonomiska som praktiska hinder åberopats i propositionen
som skäl för att utbyggnaden av utbildningskapaciteten har måst begränsas,
finner vi det angeläget att i dessa sammanhang framhäva betydelsen
av det tillskott av socialt utbildad arbetskraft som kommer från
Sköndalsinstitutet. Det vore föga rationellt om man, samtidigt som man
med betydande svårigheter i vad gäller rekryteringen av lärarkrafter,
tillgång på undervisningslokaler, bibliotek m. m. inrättar en ny socialhögskola
och ökar antagningen vid andra, inte tar vara på kapaciteten
vid en väl fungerande utbildningsinstitution.
Utbildningen vid Sköndalsinstitutet har visat sig vara synnerligen
attraktiv, vilket framgår av att under de senaste åren endast omkring
var sjunde sökande har kunnat antas. Under innevarande år har antalet
förfrågningar om möjligheten att få utbildning där varit avsevärt högre
än någonsin tidigare. Genom att erbjuda en propedeutisk kurs har Sköndalsinstitutet
kunnat bereda utbildning för en stor grupp personer som
tidigare genom praktiskt socialt arbete eller yrkesarbete själva prövat
1 Riksdagen 1971. 3 sami. Nr 1307—1312
Mot. 1971:1307
2
och visat sin lämplighet för sociala uppgifter men som före sin sociala
fackutbildning behövt en påbyggnad av sin teoretiska grund.
Detta innebär att Sköndalsinstitutet tillför den sociala sektom kvalificerad
arbetskraft, rekryterad från hela landet, vilken, om denna utbildning
inte fanns, inte skulle komma denna angelägna sektor på arbetsmarknaden
till godo. Många söker sig till Sköndalsinstitutet på grund
av dess speciella profil. Sedan mer än ett decennium har där också utbildats
ett stort antal elever med olika handikapp (rörelsehindrade, synskadade,
hörselskadade m. fl.). Institutet äger såväl omfattande erfarenhet
av arbete med handikappade som en rad lokala installationer i elevbostäder
och undervisningsbyggnader för att underlätta utbildningen av
handikappade elever.
För statens vidkommande är kostnaden för varje från Sköndalsinstitutet
utexaminerad elev låg, eftersom Svenska diakonsällskapet som
huvudman helt står för de utgifter som avser undervisningslokaler, bibliotek
och administration. Gynnsamt för utbildningsekonomin är vidare
de fördelar en liten utbildningsinstitution kan erbjuda, t. ex. i form av
sammanhållen undervisning med en nära kontakt mellan lärare och
elever. Detta har i sin tur resulterat i en för högskoleutbildning mycket
hög examinationsprocent. Ca 95 % av de antagna eleverna har tagit
examen inom den tid kursplanerna stadgar.
Den nu föreslagna utökningen av socionomutbildningen har av skilda
anledningar icke kunnat bli så stor som SUB 70 förordat och många
skäl talat för. I ett sådant läge synes det angeläget att man inte bara —
som statsrådet själv poängterar — skall söka »undvika ändringar, som
innebär minskning av antalet intagningsplatser på social linje» vid socialhögskolorna,
utan även alltjämt tillgodogör sig den utbildningskapacitet
(inemot 50 examinerade per år) som finns vid Sköndalsinstitutet.
När propositionen nu tagit upp frågan om den totala utbildningskapaciteten
vid socialhögskolorna, anser vi det från helhetens synpunkt angeläget
att Sköndalsinstitutet tas med i bilden och att i det faktiska antalet
socialt utbildade även i framtiden inräknas de Sköndalsutbildade.
Svenska diakonsällskapet har för sin del i ett nyligen förnyat beslut
klart uttryckt sin avsikt och vilja att fortsätta med denna sociala utbildning,
som ända sedan sekelskiftet framstått som en central verksamhetsgren
för sällskapet. För att undvika en faktisk minskning av socialt utbildade
med ett antal motsvarande Sköndalsinstitutets kapacitet bör
vederbörlig hänsyn tas till de behov som anmäls för Sköndalsutbildningen.
Detta framstår som särskilt angeläget då föredragande statsråd,
som tidigare nämnts, icke ansett sig kunna föreslå en tillräcklig utbyggnad
av socialhögskolorna.
Mot. 1971:1307
3
Med stöd av vad som ovan anförts får vi föreslå
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala att vid socionomutbildningens
utbyggnad den befintliga utbildningskapaciteten
vid Sköndalsinstitutet även i fortsättningen utnyttjas.
Stockholm den 2 april 1971
GUNNAR LARSSON (c)
i Luttra
ERIC NELANDER (fp)
CARL ERIC HEDIN (m)
EVA ÅSBRINK (s)
DANIEL WIKLUND (fp)
i Stockholm