Utbildningsutskottets betänkande nr 28 år 1971

UbU 1971: 28

Nr 28

Utbildningsutskottets betänkande i anledning av motioner
angående undervisning av invandrare m. m.

Motionerna

I motionen 1971: 134 av herr Helén m. fl. (fp) har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit begär

A. att statsbidragsbestämmelserna för driftbidrag till grundskolan
ändras så att bidrag kan utgå för lärare som anlitas vid språkträning
av invandrarbarn i svenska i förskolan,

B. att en översyn görs av gällande statsbidragsbestämmelser för undervisning
av invandrarbarn enligt vad i motionen anförs under avsnittet
Grundskola,

C. att förslag framläggs till åtgärder i syfte att öka rekryteringen av
invandrarbarn till den gymnasiala skolan,

D. att en översyn görs av gällande kursplaner vid all lärarutbildning
så att invandrarnas problem särskilt beaktas,

E. att invandrarnas problem måtte beaktas vid utbildning av övrig
skolpersonal, t. ex. skolsköterskor, kuratorer och psykologer.

I motionen 1971: 135 av herr Helén m. fl. (fp) har — med hänvisning
till vad som anförts i motionen 1971: 134 — hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit begär

A. att invandrarutredningen måtte undersöka möjligheterna för inrättandet
av en särskild vuxenutbildningslinje med inriktning på undervisning
av invandrare vid någon lärarhögskola och inrättandet av konsulenttjänster
för invandrarundervisning samt överväga om ett särskilt
institut för frågor rörande undervisning av invandrare bör tillskapas,

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär att en översyn
görs av förekomsten av analfabetism bland invandrare och att ytterligare
åtgärder vidtas för en utvidgad undervisning för dessa.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från universitetskanslersämbetet,
skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk
och Folkbildningsförbundet.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har i sitt yttrande anfört i huvudsak
följande.

1 Riksdagen 1971. 14 sami. Nr 28

UbU 1971: 28

Enligt beslut av Kungl. Maj:t (senast 27.5.1970) bedrivs kursverksamhet
i svenska språket för icke svensktalande studerande m. fl. vid universiteten
i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå. Denna
står under UKÄ:s överinseende. Kurserna anordnas av ett kurskollegium
som är underställt konsistoriet vid respektive universitet. Konsistorierna
vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå äger
enligt bestämmelserna uppdra åt studieförbund att under kurskollegiet
handha undervisningen. Konsistoriet vid universitetet i Stockholm äger
lämna motsvarande uppdrag åt the Stockholm University Institute for
English-Speaking Students. Undervisningen i svenska är uppdelad i fyra
studiekurser om 90 timmar vardera och undervisningsgruppernas storlek
skall vara genomsnittligt minst 20 studerande. Studiekurserna benämns
svenska 1, svenska 2, svenska 3 och svenska 4. Svenska 1—2 är
avsedda att vara grundkurser och svenska 3—4 fortsättningskurser. Varje
kurs beräknas pågå ca två och en halv månad och hela utbildningen
uppta omkring ett studieår.

Deltagare i kurserna i svenska språket för icke svensktalande studerande
m. fl. antas i den ordning som konsistoriet vid respektive universitet
bestämmer. Behörig att antas som elev är dels icke svensktalande
studerande vid universiteten och ett antal högskolor, dels icke svensktalande
person som avser att söka inträde vid sådan utbildningsanstalt
och som uppfyller behörighetsvillkoren i övrigt. Vidare är person med
utländsk eftergymnasial utbildning som för varaktig yrkesverksamhet i
Sverige oundgängligen har behov av kvalificerade kunskaper i svenska
språket behörig att antas som elev.

Som tidigare nämnts står de kurser i svenska för utländska studerande
m. fl. som anordnas vid universiteten under UKÄ:s överinseende.
Kompetensutredningen har i betänkandet Vägar till högre utbildning,
behörighet och urval, förordat att utlänningskurserna vid universiteten
flyttas från den högre utbildningen till exempelvis den gymnasiala vuxenutbildningens
område. UKÄ har i yttrande över nämnda betänkande
framhållit att UKÄ anser att detta står i samklang med dåvarande
departementschefens av 1967 års riksdag godtagna uttalande i prop.
1967: 4 s. 136 om »att gymnasiala kompletteringsstudier inte skall anordnas
inom universitetsorganisationens ram». I propositionen angående
studiesocialt stöd till utländska studerande har föredraganden anfört
att frågan om huvudmannaskapet för svenskundervisningen bör tas upp
i samband med prövningen av förslag från kompetensutredningen och
invandrarutredningen.

Skolöverstyrelsen (SÖ), som i sitt yttrande över motionerna endast
tar upp de frågor som ligger inom överstyrelsens kompetensområde,
har anfört bl. a. följande.

Vad i motionen 1971: 134 inledningsvis sägs om målet för samhällets
anpassningsåtgärder för invandrare vill SÖ starkt understryka. SÖ har
såväl i sin handläggning av utbildningsfrågorna för invandrare som i
andra sammanhang utgått ifrån att de åtgärder som måste vidtas för
att främja en god anpassning till svenska förhållanden inte får leda
till en fullständig och ovillkorlig assimilering till svenskt samhällsliv och
svensk kultur. I likhet med motionärerna vill SÖ således hävda, att invandrarna
måste ha rätt att med samhällets stöd behålla kulturella drag
från sitt hemland.

UbU 1971: 28

Denna strävan kanske klarast kommer till uttryck genom de åtgärder
som vidtagits inom grundskolan. För att möjliggöra för invandrarnas
barn att behålla och vidareutveckla det egna språket och kontakterna
med hemlandets kultur- och samhällsliv har i den nya läroplanen för
grundskolan (Lgr 69) intagits bestämmelser av innebörd att två undervisningstimmar
per vecka från och med årskurs 1 till och med årskurs
9 kan anslås till en kompletterande undervisning i och på det egna
modersmålet. Eftersom denna undervisning emellertid måste betraktas
som frivillig, ankommer det på föräldrar och elever att bestämma huruvida
dessa möjligheter bör utnyttjas. Denna språkundervisning, som
måste handhas av lärare som behärskar respektive hemlands språk, avses
ha ett innehåll som klart är inriktat på hemlandets kultur och samhällsförhållanden.

Försök pågår också med att ge den första läs- och skrivinlärningen
på barnens eget modersmål. Avsikten med detta försök är dels att få
utrönt om denna inlärning går snabbare och mera friktionsfritt, om
undervisningen bedrivs på det språk som barnen behärskar bäst, dels
att åstadkomma en mjukare övergång till det nya språket, som efter
hand måste bli deras undervisningsspråk. Enligt SÖ:s mening bör åtgärder
av de slag som här nämnts kunna medverka till att åtminstone
till viss grad vederlägga uppfattningar om att skolarbetet för invandrarbarnen
helt är inriktat på en försvenskning av invandrarna.

Även på andra områden har SÖ sökt ge stöd åt invandrarnas önskan
om att bevara det egna kultur- och samhällsmönstret. På initiativ av
SÖ har en samarbetsgrupp, benämnd kulturutbytesrådet, tillsatts med
representanter förutom från SÖ från andra berörda ämbetsverk, intresseorganisationer
och institutioner. Gruppen har till uppgift dels att medverka
till att en väl upplagd kultur- och samhällsinformation om svenska
förhållanden ges på alla nivåer av utbildningsväsendet, där invandrare
deltar, dels ock att anskaffa lämpligt material för en motsvarande
information om invandrarnas egna hemländer. Dessa skrifter, både den
som berör svenska förhållanden och de som berör utvandrarländerna,
görs tvåspråkiga. SÖ har bedömt det som synnerligen angeläget att invandrarna
vid mötet med svenskt samhällsliv och svensk kultur har tillgång
till jämförelsematerial från det egna landet. Erfarenheten har också
visat att kunskaperna om det egna landet i vida kretsar bland invandrarna
är mycket bristfälliga. Åtgärder av detta slag bör också kunna
medverka till att stärka självkänslan hos invandrarna.

Avsikten är också att kulturutbytesrådets material skall vara användbart
i den internationaliseringsundervisning, som skall förekomma på
alla stadier inom det svenska utbildningsväsendet. Denna undervisning
skulle därigenom få ett meningsfullt innehåll och samtidigt medverka
till en bättre förståelse för invandrarna och för förhållandena i deras
hemländer. Man torde också kunna förvänta att åtgärder av detta slag
skulle kunna motverka de tendenser till en negativ inställning till invandrarna
som på sista tiden kunnat skönjas i vissa kretsar.

De åtgärder för en förbättrad svenskundervisning såväl inom skolans
ram som i vuxenutbildningen som behandlats i motionerna har länge
varit föremål för insatser från SÖ:s sida. De förslag till åtgärder som
framförs är således inte nya för SÖ. Inom ämbetsverket handhas invandrarfrågorna
av en särskild arbetsgrupp direkt underställd verksledningen.
Gruppens uppgift är att följa undervisningen för invandrare
och vidtaga erforderliga åtgärder dels för en utbyggnad av stödåtgärder

1* Riksdagen 1971. 14 sami. Nr 28

UbU 1971: 28

Inom skolans ram och dels att på olika sätt skatta fram underlag för
en förbättrad svenskundervisning för de vuxna invandrarna,

På skolans område har en omfattande försöksverksamhet bedrivits
från förskolan upp till det gymnasiala stadiet. Flera av dessa försök
har lett fram till att generella medgivanden kunnat lämnas för en allmän
tillämpning av de utprövade åtgärderna. I ett supplement till läroplan
för grundskolan har undervisningen av invandrarbarnen utförligt
behandlats. Där har gällande bestämmelser som reglerar undervisningen
redovisats och där ges också råd och anvisningar om vilka stödåtgärder
som kan förekomma och hur dessa på lämpligt sätt bör organiseras och
genomföras i skolarbetet.

Beträffande barnstugeverksamheten är denna föremål för en särskild
utredning, som också har aktualiserat invandrarbarnens problem. Eftersom
denna verksamhet ligger utanför SÖ:s arbetsområde har SÖ inte
kunnat framlägga några egna förslag om åtgärder. Det pågår emellertid
för närvarande ett intensifierat arbete under socialstyrelsens ledning för
en utbyggnad av försöksverksamheten inom förskolan och i detta arbete
deltar också SÖ.

När det gäller undervisningen i svenska för vuxna invandrare har
vissa åtgärder vidtagits i avsikt att effektivisera denna undervisning.
Bl. a. har en särskild läroplan utarbetats av en expertgrupp, tillsatt av
SÖ. Vidare har studieplaner med metodiska råd och anvisningar framställts
av samma expertgrupp. Även läromedelsfrågan har ingående penetrerats.
SÖ har på detta sätt velat förbereda de åtgärder för en förstärkning
av denna undervisning, varom förslag väntas i Invandrarutredningens
kommande betänkande.

Vad i motionerna sägs om behovet av en förstärkt lärarutbildning
på detta område vill SÖ helt ansluta sig till. Genom den ökade invandringen
under senare år har behovet av lärare och handledare för den
undervisning i svenska som bedrivs av studieförbunden och inom arbetsmarknadsutbildningen
ständigt stegrats. För att utbilda och fortbilda
för uppgiften erforderliga lärarkrafter har resurserna som stått
till SÖ:s förfogande varit alltför knapphändiga. Lärarfrågorna har tid
efter annan varit föremål för överväganden inom SÖ. De förslag till
åtgärder som därvid dryftats kommer att kräva mycket stora kostnader
om de skall kunna genomföras.

När det gäller den reguljära lärarutbildningen har åtgärder vidtagits
för att göra de blivande lärarna förtrogna med de särskilda problem
som följer med invandringen på skolans område.

Arbetsmarknadsstyrelsen har över motionerna yttrat bl. a.

Vid handläggningen av ansökningar om arbetstillstånd för utomnordiska
arbetstagare söker arbetsmarknadsstyrelsen att i enlighet med de
riktlinjer som antogs av 1968 års riksdag (prop. nr 142, s. 108-113)
tillse, att den utländska arbetskraften inte koncentreras till utpräglade
låglönebranscher med osäkra anställningsförhållanden och hög arbetslöshetsrisk.
Styrelsen remitterar alltid ansökningarna till vederbörande
fackförbund för yttrande. Härigenom skapas ytterligare garanti mot att
arbetstagarna placeras i olämpliga anställningar. Kontroll sker även av att
arbetskraften i samband med inresan erbjudes lämpliga bostäder.

Låglöneområdena tillförs trots detta utländsk arbetskraft i viss omfattning.
Detta beror bl. a. på att grupper av invandrare automatiskt beviljas

UbU 1971: 28

arbetstillstånd utan föregående arbetsmarknadsprövning.

Hit hör främst nära anhöriga till arbetstagare som redan innehar uppehålls-
och arbetstillstånd samt personer, som är att jämställa med kollektivt
överförda flyktingar.

Genom överenskommelsen om den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
finns inte några formella hinder för invandring av nordiska
arbetstagare. F. n. pågår emellertid överläggningar mellan berörda myndigheter
i Sverige och Finland om åtgärder för att förmå den finländska
arbetskraft som söker sig till Sverige att i större utsträckning anlita den
service som arbetsförmedlingssamverkan mellan länderna erbjuder. Arbetskraften
skulle därigenom kunna omhändertas och anpassas på ett
bättre sätt. Bland de åtgärder som planeras ingår ett vidgat informationsutbyte
samt utbyte av arbetsförmedlingstjänstemän mellan länderna.

Arbetsförmedlingen står invandrarna till tjänst vid förmedling av arbete
på samma sätt som beträffande svenska medborgare. Arbetsplaceringen
försvåras emellertid inte sällan av att vederbörande har en bristfällig
utbildning och saknar kunskaper i svenska språket. Även rena
analfabeter förekommer. Arbetsförmedlingen använder sig i stor omfattning
av fortbildning och omskolning för att stärka utländska sökandes
konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Av sammanlagt 44 603 personer
som påbörjade arbetsmarknadsutbildning under andra halvåret
1970 var 4 953 utländska medborgare.

Statens invandrarverk (SIV), som erinrar om att invandrarutredningen
nu framlagt sitt första delbetänkande »Invandrarnas utbildningssituation»
(SOU 1971: 51) anser sig böra ta slutlig ställning till de i motioner och betänkanden
framförda förslagen i ett sammanhang och inskränker sig därför
i sitt yttrande i huvudsak till att peka på tidigare uttalanden samt
konkreta initiativ från verket och andra för att lösa de påtalade problemen.
Till invandrarverkets yttrande har bilagts en den 3 maj 1971
dagtecknad promemoria, Synpunkter på 1968 års barnstugeutrednings
diskussions-PM Innehåll och metoder i förskoleverksamheten.

134 A. 1968 års barnstugeutredning kommer i sitt fortsatta arbete att
ytterligare behandla invandrarbarnens situation i förskolan. Över utredningens
diskussions-PM om innehåll och metoder i förskoleverksamheten
har invandrarverket yttrat sig. Barnstugeutredningen skall vidare
överväga frågan om huvudman för förskoleverksamheten. Motionsförslaget
om ändring av bestämmelserna för driftbidrag till grundskolan så
att bidrag kan utgå till förskolans språkträning torde komma att prövas
i samband härmed. SIV anser också att så bör ske.

134 B. Invandrarverket anser det i och för sig önskvärt att en översyn
görs av gällande statsbidragsbestämmelser för undervisning av invandrarbarn.
Intill dess den föreslagna översynen verkställs är det emellertid
av vikt att tillse, att de möjligheter som de nuvarande bestämmelserna
ger verkligen utnyttjas av de lokala skolmyndigheterna. Att så
inte alltid sker framgår bl. a. av invandrarutredningens kommunenkät.
Invandrarelever kan t. o. m. efter flera år i svensk skola ha kvardröjande
språkliga handikapp, som verkar allvarligt hindrande för deras allmänna
studieframgång och studiemöjligheter efter den obligatoriska skolan.
SIV delar och vill understryka invandrarutredningens slutsats att det äi
av vikt att skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna genom olika åtgär -

UbU 1971: 28

der stimulerar kommunerna att utnyttja de resurser som står till förfogande.

134 C. Invandrarverket instämmer i motionärernas önskan om förslag
till rekryteringsstimulerande åtgärder för att öka invandrarungdomens
gymnasiala studier. I sammanhanget bör påpekas att det nuvarande
gymnasiets möjligheter att anordna anpassningsundervisning för invandrarelever
varit klart bristfälliga, vilket kan ha varit en av anledningarna
till den ringa andelen invandrare bland gymnasieeleverna. Även om den
nya gymnasieskolan förses med bättre resurser att ta emot invandrarelever
kommer förmodligen behovet av särskild stimulans och säråtgärder
att kvarstå. Därför är det viktigt att skolöverstyrelsens försöksverksamhet
med utbildning på gymnasienivå för finsktalande ungdomar, vilken
bedrivs på folkhögskolan i Malung, utvärderas och utvidgas. Möjligheten
att anordna liknande utbildning för andra språkgrupper bör
övervägas. — Skolöverstyrelsen har redan generell rätt att anordna särskilda
yrkesinriktade kurser för invandrarungdom.

134 D—E. Invandrarverket ansluter sig till motionärernas allmänna
resonemang om behovet av utbildning av lärare för invandrarundervisningen.
Den föreslagna översynen av gällande kursplaner för lärarutbildning
bör emellertid inte endast ta sikte på invandrarnas problem
utan även syfta till en ökad orientering om utvandringsländemas förhållanden,
levnadsformer och kultur för att göra de blivande lärarna
bättre rustade att förmedla sådana kunskaper även till svenska elever.
Dessa strävanden bör drivas parallellt med undervisningens internationalisering
i allmänhet.

Vad beträffar utbildning av skolpersonal av skilda kategorier kan ett
par initiativ nämnas. Sålunda anordnas under augusti månad en fortbildningskurs
i invandrarfrågor av fortbildningsavdelningen vid lärarhögskolan
i Umeå. Denna kurs är avsedd för all skolpersonal, elever
och föräldrar samt representanter för kommuner och näringsliv. Vidare
anordnas i samarbete mellan SIV och Sveriges skolkuratorers förening
ett seminarium för skolkuratorer och skolsköterskor med tonvikt på de
elevvårdande funktionerna. Det är givetvis önskvärt att inte bara den
frivilliga fortbildningen utan även och framför allt grundutbildningen
av all skolpersonal får inslag av denna art.

135 A. Invandrarutredningen anser dels att i lärarhögskolornas kurser
bör förekomma som reguljära inslag såväl allmän orientering om invandringen
och invandrarna som pedagogiska metoder för undervisning
av invandrare, dels att en utbildning för lärare i svenska som främmande
språk bör komma till stånd. Den sistnämnda utbildningen kan enligt
utredningens bedömning arrangeras av universiteten, lärarhögskolorna,
SÖ och studieförbunden med skolöverstyrelsen som huvudansvarig. Frågan
om ett särskilt institut för frågor rörande undervisning av invandrare
diskuteras inte i utredningens betänkande. Invandrarverket är f. n.
inte berett att ta ställning till frågan om skapandet av ett dylikt institut.

135 B. Invandrarutredningen har inte ansett sig med någorlunda säkerhet
kunna uppskatta antalet analfabeter i landet men beräknar dem
till några tusen. Däremot föreslår utredningen en särskild alfabetiseringsundervisning.
Denna undervisning bör enligt utredningen läggas
upp som försöksverksamhet, bl. a. med hänsyn till att kunskaperna om

UbU 1971:28

analfabetismens utbredning är begränsade. Remissbehandlingen av betänkandet
får enligt invandrarverkets uppfattning klarlägga behovet av
en noggrannare undersökning av förekomsten av analfabetism.

Folkbildningsförbundet konstaterar i sitt yttrande att motionerna berör
utomordentligt vittomfattande områden. Invandrarnas situation behandlas
ur såväl juridisk, social, kulturell som ekonomisk synvinkel.
Övervägande delen av motionernas innehåll anses emellertid falla utanför
förbundets direkta intresseområde, varför förbundet endast granskat
de delar som direkt berör studieförbunden. I vad gäller utbildningen av
vuxna invandrare finner förbundet kravet om ändrat huvudmannaskap
dåligt underbyggt. Vidare anser förbundet att frågan om invandrarutbildningens
organisation bör stå klar, innan utbildningen av lärare för
invandrare fastställs.

Utskottet

I motionen 1971: 134 angående invandrarnas situation har förts fram
ett antal förslag som avser bidra till att underlätta anpassningen för de
utländska medborgare som vill bosätta sig i Sverige. Motionen har
remitterats till utbildningsutskottet, till vilket också överlämnats följdmotionen
1971: 135 angående undervisning av invandrare. Följdmotionerna
1971: 116 angående förbättrad information till invandrare, 1971: 158
angående utlännings förvärv av svenskt medborgarskap, m. m., den senare
såvitt gäller punkterna A och C, och 1971: 159 om utredning angående
de s. k. intellektuella flyktingarnas situation m. m. har överlämnats till inrikesutskottet,
som i dessa frågor avgett betänkandena 1971: 28, 26 resp.
29. Motionen 1971: 158, som även innehåller ett yrkande om borttagande
av avgiften för svenskt medborgarskap, punkten B, har i den delen behandlats
av skatteutskottet i betänkandet 1971: 27.

Invandrare i Sverige bör ha samma rätt till utbildning som gäller för
svenska medborgare. För att detta mål skall kunna nås fordras åtgärder
som dels underlättar anpassningen i det svenska samhället, dels stöder invandrarens
strävan att behålla kontakten med ursprungslandets språk och
kultur. Härigenom ökas individens möjlighet att fritt välja mellan att
stanna i Sverige och att återvända till sitt hemland.

I motionen 1971: 134 hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t begär att statsbidragsbestämmelserna för driftbidrag till grundskolan
ändras så, att bidrag kan utgå för lärare som anlitas vid språkträning
av invandrarbarn i svenska i förskolan. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att stödåtgärder för invandrarbarn bör vidtagas redan
innan skolan börjar. Möjligheterna att i skolan hindra s. k. mobbing
och utlänningshat är beroende av att invandrarbarnen så tidigt som möj -

UbU 1971:28

ligt får sociala kontakter och språkträning. Även för de svenska barnen är
det väsentligt att så tidigt som möjligt få träffa barn och familjer från
andra kulturer och med andra språk. Under slutet av 1960-talet har också
en rad försök med särskild verksamhet för invandrarbarn i förskolåldern
inletts. I vissa kommuner med väl utbyggd barnstugeverksamhet sker i
dag på kommunalt initiativ svenskträning inom ramen för den reguljära
verksamheten, i andra kommuner pågår sådan försöksverksamhet inom
förskolan med bidrag från skolöverstyrelsen eller allmänna arvsfonden.
Det ankommer närmast på socialstyrelsen att i samråd med berörda
myndigheter föreslå åtgärder som under de närmaste åren på olika sätt
kan förbättra invandrarbarnens situation på förskolstadiet. Den sittande
barnstugeutredningen har uppmärksammat problemen och överväger
vilka speciella åtgärder av organisatoriskt och pedagogiskt slag som bör
vidtas för invandrarbarn i förskola. Utskottet, som finner lämpligt att
barnstugeutredningens förslag avvaktas innan särskilda åtgärder i statsbidragshänseende
vidtas, avstyrker bifall till motionen såvitt nu är i fråga.

Statsmakterna fattade år 1968 principbeslut om undervisning av barn
som tillhör språkliga minoriteter (prop. 1968: 67, SU 1968: 129, rskr
1968: 303). I den nämnda motionen hemställs under punkten B att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att en översyn görs av gällande
statsbidragsbestämmelser för undervisning av invandrarbarn enligt vad
i motionen anförs under avsnittet Grundskola. Den undervisning som
i dag erbjuds invandrarbarn i grundskolan är dels olika former av
stödundervisning, dels frivillig undervisning i deras modersmål. Stödundervisning,
varom bestämmelser meddelats genom Kungl. Maj:ts beslut
den 16 juni 1966 och skolöverstyrelsens tillämpningsanvisningar, ges
i svenska som främmande språk men också i form av studiehandledning
på modersmålet. Statsbidrag utgår för 6 timmars stödundervisning i veckan
per undervisningsgrupp om 3-5 elever. Frivillig undervisning i modersmålet
får enligt den nya läroplanen för grundskolan (Lgr 69 s. lil)
omfatta 2 veckotimmar under varje årskurs i utbyte mot andra i timplanen
upptagna ämnen. I fråga om stödundervisningen är det möjligt
att inom ramen för anvisade resurser anordna olika typer av förberedande
undervisning. Stödundervisningen kan koncentreras till den första tiden
i klassen. Eleverna kan också placeras i förberedelseklass där de får intensivundervisning
i svenska samt information om den nya miljön. Exempel
på vad som kan åstadkommas med utnyttjande av de möjligheter som
nuvarande statsbidragsbestämmelser ger är den undervisning i grundskolan
av elever från icke svensktalande land, som skolstyrelsen i Göteborg
anordnar och som motionärerna berör.

Invandrarverket anser det i och för sig önskvärt att en översyn görs
av gällande statsbidragsbestämmelser för undervisning av invandrarbarn.
Samtidigt påpekar emellertid verket att det intill dess den föreslagna
översynen verkställts är av vikt att tillse att de möjligheter som nuvarande

UbU 1971:28

bestämmelser ger verkligen utnyttjas av de lokala skolmyndigheterna.
Utskottet instämmer häri och finner det också angeläget att skolöverstyrelsen
och länsskolnämnderna genom olika åtgärder stimulerar kommunerna
att utnyttja de resurser som finns att tillgå. Med hänvisning till
vad som anförts och med erinran om att en diskussionspromemoria
angående statligt driftbidrag till skolväsendet (U 1971: 3) och invandrarutredningens
förslag i vad gäller invandrarbarn i skolpliktsåldern f. n.
bereds inom berörda departement, avstyrker utskottet bifall till ifrågavarande
motionsyrkande.

I motionen 1971: 134 önskas vidare att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majt begär att förslag läggs fram till åtgärder i syfte att öka rekryteringen
av invandrarbarn till den gymnasiala skolan. Utskottet får
med anledning härav anföra följande.

En elevgrupp, som hittills varit förbisedd inom utbildningsväsendet,
utgör de unga invandrare vilka befinner sig över skolpliktsåldern men är
under 20 år. Erfarenheten ger vid handen att ett stort antal ungdomar
i denna åldersgrupp har haft svårigheter att erhålla varaktig anställning
både på grund av svag allmän utbildning och bristande eller obefintliga
kunskaper i svenska. Risk föreligger att denna grupp blir svår att inordna
i arbetslivet och samhället, om man inte gör ansträngningar att
hjälpa dem över svårigheter som möter dem. Vid f. n. tre gymnasieskolor
pågår enligt vad utskottet erfarit yrkesförberedande utbildning enligt en
individuell tim- och kursplan benämnd »Yrkesinriktande grundkurs för
invandrare». Utbildningens mål är att ge en intensivundervisning i svenska
jämte kompletterande undervisning i vissa allmänna ämnen, som möjliggör
för invandraren att efter den yrkesförberedande utbildningen påbörja
och genomföra en reguljär yrkesinriktad utbildning. Ett antal
kommuner har enligt uppgift planer på att anordna denna utbildning.
Frågan om lägsta antal deltagare för att utbildningen skall få komma
till ständ prövas f. n. av Kungl. Maj:t.

Behöriga invandrarelever kan intas i svensk gymnasieskola inom den
fria kvoten. Svårigheten att följa en svenskspråkig undervisning har emellertid
för många visat sig vara alltför stor. Skolöverstyrelsen har därför
i samverkan med Finsk-svenska utbildningsrådet anordnat en försöksverksamhet,
inriktad på finskspråkiga gymnasieskolbehöriga elever, som
en tvåårig internatkurs vid Malungs folkhögskola. Syftet med denna
kursverksamhet är att meddela dels intensiv svenskundervisning, dels undervisning
i allmänna ämnen på elevernas modersmål och därvid åstadkomma
en samordning mellan finska och svenska kursplaner så, att
eleverna skall under tredje året kunna fullfölja och avsluta sina studier vid
svensk gymnasieskola.

I Västerås anordnas läsåret 1971/72 försök med särskild utbildning
för invandrare på tvåårig social linje i gymnasieskola inom ramen för
tillgängligt antal intagningsplatser för läsåret 1971/72. Skolöverstyrelsen

UbU 1971:28

skall efter utgången av läsåret 1971/72 till Kungl. Maj:t redovisa erfarenheterna
av försöksverksamheten.

Frågan om särskilda bestämmelser för stödundervisning i gymnasieskolan
åt invandrarelever med brister i svenska språket prövas f. n. av
Kungl. Maj:t

Invandrarungdomens skolgång på det gymnasiala stadiet hindras
emellertid inte bara av bristfällig förmåga att tala och skriva svenska.
På treårig humanistisk, samhällsvetenskaplig eller naturvetenskaplig linje
av gymnasieskolan studeras fyra språk, om svenskan medräknas. Detta
medför särskilda svårigheter. Skolöverstyrelsen har därför hos Kungl.
Maj:t anhållit om bemyndigande att efter framställning från skolstyrelse
medge elev att utbyta ett främmande språk mot det egna modersmålet.
Härigenom görs valet av i första hand det tredje främmande språket,
C-språket, friare varigenom det i framtiden kommer att finnas ett antal
personer med utbildning i mindre vanliga språk. Värdet härav kan bli
stort från såväl den enskildes som samhällets synpunkt. Frågan prövas
f. n. av Kungl. Maj:t. Med hänvisning till dels den försöksverksamhet som
pågår på det gymnasiala stadiet, dels att invandrarutredningens förslag
i fråga om utbildning för invandrarbarn i åldern 16-20 år f. n. bereds
avstyrker utskottet bifall till motionen såvitt nu är i fråga.

I förevarande motion hemställs under punkten D att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t begär att en översyn av gällande kursplaner vid
all lärarutbildning så att invandrarnas problem särskilt beaktas.
Kungl. Maj:t har den 29 juni 1970 fastställt mål och riktlinjer för utbildningen
vid lärarhögskola. Enligt dessa bör invandrares och andra språkliga
minoriteters problem uppmärksammas i utbildningen. Studieplansarbete
i anledning av dessa riktlinjer pågår inom skolöverstyrelsen. Enligt
vad utskottet erfarit avses i de nya utbildningsplanerna för lågstadielärar-,
mellanstadielärar- och ämneslärarlinjerna invandrarfrågorna behandlas
i samverkan mellan ett flertal ämnen. Inom ramen för nuvarande timplan
införs vidare på låg- och mellanstadielärarlinjerna i ämnet svenska ett
nytt moment, svenska som främmande språk. Utbildning av lärare och
handledare för studieförbundens och arbetsmarknadsutbildningens undervisning
i svenska utgör en särskild fråga, som får lösas i samband med
behandlingen av invandrarutredningens förslag. Vad gäller fortbildning
av lärare vill utskottet erinra om vad som i propositionen 1971: 1, bil. 10
(s. 381) anförts i frågan. Med hänvisning härtill och vad i övrigt anförts
avstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen såvitt nu är i fråga.

Under punkten E slutligen har i motionen 1971: 134 hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att invandrarnas problem
måtte beaktas vid utbildning av övrig skolpersonal,
t ex. skolsköterskor, kuratorer och psykologer. Utskottet vill erinra om
att lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar anordnar kurser för skolläkare,
skolsköterskor, elevhemsföreståndare, skolkuratorer och skolpsy -

UbU 1971:28

kologer m. fl. Det är därvid fråga om fortbildning i tjänsten. Fortbildning
av denna skolpersonal är eljest främst en fråga för de kommunala
myndigheterna. Med hänvisning härtill samt till invandrarverkets yttrande
över motionen avstyrker utskottet bifall till motionen, såvitt nu är
i fråga.

I motionen 1971: 135 yrkas att invandrarutredningen måtte undersöka
möjligheterna för inrättande av en särskild vuxenutbildningslinje
med inriktning på undervisning av
invandrare vid någon lärarhögskola och inrättandet av
konsulenttjänster för invandrarundervisning
samt överväga om ett särskilt institut för frågor rörande
undervisning av invandrare bör tillskapas.

Utskottet får i fråga om utbildning av lärare för undervisning av invandrare
anföra följande. Vid lärarhögskolan i Stockholm anordnas på
ämneslärarlinjen en särskild vuxenpedagogisk utbildning som omfattar två
terminer och är avsedd för blivande lärare vid den statliga och kommunala
vuxenutbildningen. Inom ramen för ämneslärarlinjens utbildning
skall för dessa studerande anordnas dels en kurs i vuxenundervisningens
pedagogik och allmänna metodik om cirka 24 timmar, dels en
kurs i ämnesmetodik speciellt avpassad för vuxenundervisningen och omfattande
cirka 10 timmar. Denna metodikkurs ges efter skolöverstyrelsens
bestämmande i vissa ämnen. Praktikterminen för här nämnd studerande,
som genomgår särskilt avpassad praktisk-pedagogisk utbildning, skall
helt eller delvis förläggas till kommunal vuxenutbildning. Motsvarande
metodisk-praktisk utbildning med inriktning mot svenska som främmande
språk torde utan uppdrag till invandrarutredningen inom ramen
för nuvarande resurser kunna anordnas för studerande på lärarhögskolas
ämneslärarlinje, som i sin grundexamen har ämnet svenska. I fråga om
utbildning av lågstadiets och mellanstadiets lärare för undervisning i
svenska som främmande språk får utskottet hänvisa till vad utskottet
anfört i det föregående om grundutbildning för sådana lärare. Vad vidare
gäller inrättande av konsulenttjänster för invandrarundervisning vill utskottet
erinra om att det innevarande budgetår finns 243 statliga fortbildningskonsulenter
för skolväsendets behov och att denna fortbildningsresurs
i viss mån är rörlig. Förordnande på sådan tjänst meddelas nämligen
tills vidare, dock längst för tre år. Vid förordnandeperiodens slut
prövas ämnesområdet för tjänsten. Det finns alltså möjlighet för vederbörande
skolmyndigheter att efter sådan prövning med hänsyn till behovet
inrätta fortbildningskonsulenttjänst i svenska med särskild inriktning mot
svenska som främmande språk. I motionen tas även upp frågan om ett
särskilt institut för frågor rörande undervisning av invandrare. Utskottet,
som hänvisar till vad skolöverstyrelsen i sitt remissyttrande redovisat
beträffande en inom verket tillsatt samarbetsgrupp benämnd kulturutbytesrådet,
har inte i detta läge blivit övertygat om behovet av ett sådant

UbU 1971:28

fristående institut, varom motionärerna yrkar. Med hänvisning till vad
utskottet anfört och att invandrarutredningens förslag om bl. a. lärarutbildning
f. n. bereds föreslår utskottet att ifrågavarande yrkanden
lämnas utan bifall.

I samma motion hemställs vidare att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t begär att en översyn görs av förekomsten av analfabetism
och att ytterligare åtgärder vidtas för en utvidgad undervisning för dessa.
Remissbehandlingen av invandrarutredningens betänkande torde klargöra
behovet av ytterligare undersökning om förekomsten av analfabetism.
Vad gäller utbildningen av analfabeter föreslår nämnda utredning försöksverksamhet
med en tvåårig undervisning, som avses omfatta bl. a.
svenska, matematik, samhällsorientering och yrkesträning. Invandrarutredningens
förslag bereds f. n. inom berörda departement. Med hänvisning
till dessa omständigheter avstyrker utskottet bifall till motionen
såvitt nu är i fråga.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1971: 134 och 1971: 135.

Stockholm den 9 november 1971

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande: herrar Alemyr (s), Larsson i Staffanstorp (c), Richardson
(fp), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund i Härnösand (s),
Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), fru Gradin (s), fru Sundberg
(m), fru Dahl (s), herrar Berndtson i Linköping (vpk), Sundgren (s),
Jonsson i Alingsås (fp) och fröken Andersson i Stockholm (c).

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1971 712218