Trafikutskottets betänkande nr 9 år 1971
TU 1971:9
Nr 9
Trafikutskottets betänkande i anledning av dels motion om åtgärder mot
viss nöjesköming med motorfordon, dels motion om rätt för trafiknämnd
att förbjuda trafik av miljöskäl.
Motionerna
1 motionen 1971:959 av herr Regnéll (m) har yrkats att riksdagen hos
Kungl. Maj:t måtte anhålla om införandet av sådana bestämmelser i
allmänna ordningsstadgan att det i motionen angivna syftet att komma
till rätta med störande nöjeskörning uppnås.
I motionen 1971:499 av fru Olsson i Helsingborg m. fl. (c) har yrkats
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam
utredning av bestämmelserna i 61 § vägtrafikförordningen om rätt för
lokal trafiknämnd att förbjuda trafik av miljöskäl.
Över motionen 1971:959 har yttrande inhämtats från rikspolisstyrelsen.
Se bilaga till detta betänkande.
Utskottet
I motionen 1971:959 har framhållits att i många tätorter nöjeskörning
med motorfordon i bullrande och luftförorenande former blivit mycket
besvärande genom att den koncentrerats till centrala områden och
bedrivs på tider då den för allmänheten är särskilt störande. Möjligheter
att komma till rätta med sådan störande körning borde därför kunna ges
genom att bestämmelser införs i allmänna ordningsstadgan som t. ex. ger
vederbörande myndigheter rätt att för vissa områden och vissa tider
avlysa annan trafik med motorfordon än nyttotrafik.
I motionen 1971:499 har framhållits att den växande opinionen för
skapandet av en bättre miljö och de tungt vägande skälen för att
tillgodose trivsel i fråga om både boendeförhållanden och livsbetingelser i
övrigt visar att det finns ett allmänt intresse att åtgärder vidtas för att så
långt möjligt eliminera miljöfarliga trafikstörningar i form av buller och
föroreningar. Enligt motionärerna bör möjligheter därför ges åt trafiknämnd
i kommunerna att i särskilt utsatta och från miljösynpunkt
känsliga områden förbjuda viss trafik under vissa tider på dygnet.
Utskottet kan för sin del i stort sett ansluta sig till den uppfattning
motionärerna därvid givit uttryck åt. Det framstår således som angeläget
att åtgärder vidtas i syfte att i möjligaste mån eliminera miljöfarliga
trafikstörningar i form av buller och föroreningar.
Av rikspolisstyrelsens yttrande över förstnämnda motion framgår
emellertid att redan nu gällande bestämmelser i och för sig gör det
Riksdagen 1971. 15 sami. Nr 9
TU 1971:9
2
möjligt att ingripa mot i vart fall de mest störande formerna av
nöjesköming. Vissa av Nordisk vägtrafikkommitté föreslagna skärpningar
av reglerna på detta område skulle formellt sett öka möjligheterna
härför. Det praktiska resultatet förmenas dock främst vara beroende av
att polisen ges sådana resurser att ytterligare effektivisering av trafikövervakningen
kan komma till stånd.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om ett av Kungl. Maj:t den 5
februari innevarande år fattat beslut (kommunikationsdepartementet) i
anledning av besvär i fråga om lokal trafikföreskrift. I nämnda beslut
erinras om att föredragande departementschefen i prop. 1969:28 — med
förslag till miljöskyddslag m. m. — i vad gäller frågan om bekämpningen
av motorfordonsbuller uttalade, att betydande förbättringar kan nås bl. a.
genom trafikreglerande åtgärder. Lokala trafikföreskrifter om exempelvis
hastighetsbegränsning eller förbud mot vissa fordonstyper inom särskilt
bullerkänsliga områden borde vidare införas i större omfattning än
hittills. Vad departementschefen härom anförde lämnades utan erinran av
riksdagen.
Formellt hinder att med stöd av 61 § 1 mom. vägtrafikförordningen
meddela det i besvärsmålet begärda förbudet — vilket torde vara av
samma art som motionärerna åsyftat — föreligger således enligt Kungl.
Maj:ts beslut inte. Det föreskrivs vidare i nämnda utslag att statens
trafiksäkerhetsverk skall underrätta samtliga länsstyrelser och trafiknämnder
om innehållet i beslutet.
Under hänvisning till det anförda finner utskottet motionärernas
syften i allt väsentligt tillgodosedda. Några särskilda åtgärder i ämnet från
riksdagens sida synes med hänsyn härtill ej påkallade.
Utskottet hemställer därför
att riksdagen
1. avslår motionen 1971:959,
2. avslår motionen 1971:499.
Stockholm den 11 maj 1971
På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON
Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Lindahl (s), Hjorth (s),
Persson i Heden (c), Hugosson (s), Sellgren (fp), Rosqvist (s), Lindberg
(s), Håkansson (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk), Torwald (c),
Clarkson (m), Kristenson (s), Komstedt (m) och Sundgren (s).
TU 1971:9
3
Bilaga
Rikspolisstyrelsens yttrande (14.4.1971) över motionen 1971:959
År 1962 företogs ändring av 58 § vägtrafikförordningen och 10 §
mopedförordningen innebärande bl. a. skyldighet för förare av motordrivet
fordon att behandla fordonet så att icke onödigt buller åstadkommes
samt att vid färd särskilt nattetid inom område med bostadsbebyggelse
anpassa färdväg, hastighet och färdsätt så att de som bo eller vistas inom
området icke onödigtvis störas.
Av förarbetena framgår att nämnda regler får anses innefatta förbud
mot onödig upprepad körning, t. ex. fram och tillbaka på en gata eller
runt kvarter med bostadsbebyggelse.
1964 aktualiserades ånyo frågan om okynneskörning i motion 11:71
där motionären hemställde om sådan ändring av vägtrafikförordningens
bestämmelser att ordningsmakten bereddes möjlighet att ingripa mot
ihållande nöjeskörning, som onödigtvis hindrar eller stör annan trafik
eller eljest är otillbörligt störande.
Tredje lagutskottet anförde i utlåtande 1964:5 över motionen bl. a. att
möjlighet ansågs föreligga till sådant ingripande som avsågs i motionen
redan med gällande bestämmelser samt att frågor om ytterligare skärpning
av ifrågavarande stadganden borde bedömas mot bakgrund av de
förslag till gemensamma nordiska trafikregler som skulle framläggas inom
kort. Utskottet hemställde att motionen inte måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd. Riksdagen vidtog ej heller någon åtgärd.
Nordisk vägtrafikkommitté har behandlat ifrågavarande problem i sitt
betänkande Vägtrafikregler Del I (1966:2). Kommittén anförde beträffande
lydelsen i 58 § vägtrafikförordningen att de olägenheter av framför
allt sanitär natur som är förknippade med okynneskörning motiverade att
i författningstexten intaga ett klart förbud mot all körning med motordrivet
fordon där bostadsbebyggelse finns om körningen är onödig och
störande, och att förbudet skulle omfatta hela dygnet. 1 kommitténs
förslag till enhetliga nordiska trafikregler infördes i 4 kap. 24 § 2 mom.
bestämmelser innebärande förbud mot både vad som kallas nöjeskörning
och annan körning som är onödigt störande.
Andra bestämmelser av intresse i detta sammanhang är 39 § vägtrafikförordningen
vari föreskrivs att vägtrafikant skall visa hänsyn till andra
vägtrafikanter och mot dem som bo eller uppehålla sig vid vägen samt
16 kap. 16 § brottsbalken om den som för oljud på allmän plats.
Av rättspraxis framgår att vägtrafikanter fällts till ansvar för att de fört
fordon, huvudsakligen under dygnets s. k. tysta timmar, på sådant sätt
att de som bott eller vistats inom område med bostadsbebyggelse
onödigtvis störts. (Se Svea HovR domar 1.4.1964 nr IV:B 62, nr IV:63,
NJA 1965 not C 508 och Svensk Juristtidning 1965 s. 65.)
Styrelsen anser att problem av den art som behandlas i motionen bör
lösas genom föreskrifter i trafiklagstiftningen och avstyrker därför att
bestämmelser härom införs i allmänna ordningsstadgan.
Vidare finner styrelsen att redan nu gällande bestämmelser gör det i
TU 1971:9
4
och för sig möjligt att ingripa mot i vart fall de mest störande formerna
av nöjeskörning. De av Nordisk vägtrafikkommitté föreslagna skärpningarna
av reglerna skulle givetvis öka möjligheterna formellt sett. Det
praktiska resultatet är emellertid främst beroende av att polisen ges
sådana resurser att ytterligare effektivisering av trafikövervakningen kan
komma till stånd.
Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.235 S