Trafikutskottets betänkande nr 8 år 1971
Nr 8

Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner
rörande trafiksäkerheten m. m.

Motionerna

I motionen 1971: 144 av herr Hedlund m. fl. har hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om att ett program med
riktlinjer för en så långt möjligt olycksfri trafik föreläggs riksdagen.

I motionen 1971: 393 av herr Bohman m. fl. har yrkats att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa att en förutsättningslös utredning
tillsättes om trafiksäkerhetens organisation i syfte att nå största
möjliga effekt och samordning på trafiksäkerhetsområdet, att den pågående
utredningen om trafikolycksfallsstatistiken snarast framlägger
förslag om en mera differentierad statistik och undersöker möjligheten
att upprätta en databank med relevanta uppgifter om inträffade trafikolyckor,
att Kungl. Majit måtte överväga att delegera beslutanderätten
om den övre hastighetsgränsen till länsstyrelserna, att halvljus på motorfordon
blir obligatoriskt åtminstone under vinterhalvåret, att en gallring
i skogen av trafikskyltar måtte eftersträvas, att propagandan om
säkerhetsbälten och reflexband intensifieras, att vad i denna motion anförts
om trafiksäkerheten vid skolskjutsning måtte beaktas, att i övrigt
beakta vad i denna motion anförts för att förbättra trafiksäkerheten.

I motionen 1971: 400 av herr Helén m. fl. har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit anhåller om en parlamentarisk utredning
som får till uppgift att utarbeta ett program innehållande mål, resurser,
metoder och tidsplan för en samordnad satsning i syfte att som
ett första mål åstadkomma en minskning av trafikolyckorna med minst
50 %.

I motionen 1971: 938 av fru Jonäng och herr Eriksson i Bäckmora
har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit 1. kräva
en intensifierad trafiksäkerhetspropaganda på i motionen anförda grunder,
samt 2. anhålla om att riksdagen föreläggs ett program för en i
möjligaste mån olycksfri trafik med en minskning av trafikolyckorna
med minst 50 procent fram till mitten av 1970-talet.

I motionen 1971: 204 av herr Hjorth och fru Thunvall har hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller om förslag om 1. bestämmelser
att motorfordon skall utrustas för automatisk släckning av

TU 1971:8

1 Riksdagen 1971. 15 sami. Nr 8

TU 1971: 8

extra ljus vid avbländning till halvljus; 2. bestämmelser om förbud mot
omkörning av stillastående skolbussar och motsvarande; 3. föreskrifter
om att skolfordon skall förses med särskilda varningsljus; 4. åtgärder
för att öka användningen av reflexer för gående; 5. bestämmelser om
att bilar obligatoriskt skall utrustas med säkerhetsbälten av rulltyp; samt
att vad som i övrigt framhålles i motionen måtte beaktas i det fortsatta
trafiksäkerhetsarbetet.

I motionen 1971: 403 av herrar Nelander och Petersson i Röstånga
har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och
förslag beträffande införande av en bestämmelse om förbud för motorfordon
att passera skolskjuts som stannat på vägbanan för av- eller påstigning.

I motionen 1971:255 av herr Lindahl har hemställts att riksdagen
måtte ge Kungl. Maj:t i uppdrag att förbereda en ändring i VTF så att
förbud mot omkörning av stillastående skolskjuts i trafik kan införas.

I motionen 1971:409 av herr Stålhammar m. fl. har hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att Kungl. Maj:t måtte 1. utfärda
bestämmelser som ålägger kommunerna att inrätta trafiksäkra väntplatser
för eleverna i samband med skolskjutsar, 2. ge kommunerna
anvisningar på olika möjligheter att anordna trafiksäkra vänt- och hållplatser
vid äldre skolor, 3. uppdraga åt länsskolnämnden och länsstyrelsen
att årligen inspektera säkerheten i samband med skolbarnstransporter,
4. intensifiera arbetet på att utveckla en effektiv markering av
skolskjutsar, 5. rekommendera kommunerna att samråda med skolskjutsentreprenörerna
om säkerhetsbestämmelser och ordningsföreskrifter vid
skolskjutsar, 6. påpeka för kommunerna behovet av samordning mellan
skolskjutsar och allmänna kollektiva transportmedel.

I motionen 1971:916 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl.
har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om
utfärdande av föreskrifter om obligatorisk undervisning vid körskolorna
om alkoholens inverkan vid framförandet av motorfordon.

I motionen 1971:939 av herr Komstedt m. fl. har hemställts I. att
riksdagen måtte besluta om obligatorisk utrustning för spolning av strålkastare
på alla fordon som typbesiktigas efter den 1 januari 1973, II.
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att statens trafiksäkerhetsverk
får i uppdrag att a. utreda förutsättningarna för en
förbättrad markering av vägbanan, b. medverka till en utökad forskning
angående bilarnas ljusutrustning.

I motionen 1971:956 av herrar Polstam och Glimnér har hemställts
att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av vägtrafikförordningen
i vad avser fordons utrustning och besiktning a) att registrerad bil skall

TU 1971: 8

vara utrustad med fungerande vindrutespolare, samt b) att dim- och
fjärrljus, som monteras på registrerad bil, skall kopplas så att de automatiskt
släcks vid omkoppling till halvljus.

I motionen 1971: 957 av herr Polstam m. fl. har yrkats att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj.t hemställa om utfärdande av sådana bestämmelser
att nuvarande hinder för avläggande av prov för körkort
med automatväxlad bil undanröjs.

I motionen 1971: 394 av herr Eriksson i Arvika m. fl. har hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att bestämmelser införes
innebärande skyldighet för gångtrafikant att vid färd i mörker bära reflexanordningar
eller lykta, samt att riksdagen uppdrar åt vederbörande
utskott att utforma erforderlig lagtext.

I motionen 1971: 961 av fru Sundberg har hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala angelägenheten av tydligt markerad
belysning vid övergångsställen för gående.

I motionen 1971:972 av herr Zachrisson m. fl. har hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad som anförts i
motionen beträffande trafikföreskrifter.

I motionen 1971: 202 av herrar Bengtsson i Landskrona och Henningsson
har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
om sådana ändringar och tillägg i vägtrafikförordningen att större hänsyn
tages till lokala myndigheters synpunkter på och önskemål om högre
eller lägre hastighet än 50 kilometer i timmen inom tättbebyggt område.

I motionen 1971: 500 av herr Persson i Heden m. fl. har hemställts
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla dels att hastighetsbegränsning
till 90 km/tim. skall anges med förbudsmärke endast
där annan högre hastighetsbegränsning upphör och att övergång från
annan lägre hastighetsgräns till hastighetsgränsen 90 km/tim. skall utmärkas
med märket 170 Hastighetsbegränsning upphör, dels att Sverige
verkar för att motsvarande ändring kommer till stånd i fråga om 1968
års internationella konvention om vägmärken.

Utskottet

I motionen 1971: 144 har hemställts att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller om att ett program med riktlinjer för en så långt
möjligt olycksfri trafik föreläggs riksdagen. I motionen 1971: 393 har, såvitt
nu är i fråga, hemställts att en förutsättningslös utredning tillsätts om
trafiksäkerhetens organisation i syfte att nå största möjliga effekt och
samordning på trafiksäkerhetsområdet. Vidare har i motionen 1971: 400

TU 1971:8

anhållits om en parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta ett
program för en samordnad satsning i syfte att som ett första mål åstadkomma
en minskning av trafikolyckorna med minst 50 %. I motionen
1971: 938 har hemställts att riksdagen föreläggs ett program för
en i möjligaste mån olycksfri trafik med en minskning av trafikolyckorna
med minst 50 % fram till mitten av 1970-talet. Vidare har i motionen
upptagits krav på en intensifierad trafiksäkerhetspropaganda.
Yrkanden av liknande innebörd har också ställts i motionerna 1971: 393
och 1971: 204.

Utskottet vill i anledning av förevarande motioner erinra om att
trafiksäkerhetsfrågorna ingående behandlats av riksdagen senast år 1970.
Det har därvid av statsutskottet (utlåtande nr 6) framhållits det angelägna
i att man söker få ett mer samlat grepp på trafiksäkerhetsfrågoraa.
Inrättandet fr. o. m. den 1 januari 1968 av trafiksäkerhetsverket syftade
bl. a. härtill. Statsutskottet redovisade också i sitt utlåtande en råd åtgärder
som vidtagits eller planerats i samma syfte samt hänvisade till
pågående utrednings- och undersökningsverksamhet på trafiksäkerhetsområdet.

Trafikutskottet vill för sin del även erinra om de åtgärder som vidtagits
i fråga om samordning av transportforskningen. I sitt betänkande
nr 7 har utskottet behandlat Kungl. Maj:ts förslag om inrättandet av
en transportforskningsdelegation, ett statens väg- och trafikinstitut samt
en professur i trafiksäkerhet. Genomförandet av förslaget torde skapa
bättre förutsättningar för inte minst trafiksäkerhetsarbetets ändamålsenliga
bedrivande.

I likhet med statsutskottet vill även trafikutskottet vidare erinra om
att — som ett led i samordningen av trafiksäkerhetsarbetet — vid trafiksäkerhetsverket
bildats en planeringsnämnd med representanter för de
statliga myndigheter som arbetar med arbetarskydd, bebyggelseplanering,
väghållning, skolväsende, trafikövervakning, fordonskontroll, trafikreglering,
förarutbildning, information, sjukvård, forskning, materialprovning,
miljövård och försvar samt representanter för landstings- och kommunförbunden
och AB Svensk bilprovning. Nämnden har i ett gemensamt
arbetsprogram redovisat de nya åtgärder för ökad trafiksäkerhet
som de medverkande myndigheterna samt vissa andra myndigheter och
organisationer avser att genomföra eller initiera under tiden den 1 juli
1970—30 juni 1972. Vidare har inhämtats uppgifter rörande de frågor
som är föremål för utredningar inom olika departement. Programmet
omfattar elva olika arbetsområden och avser åtgärder med sikte på
trafikanten, fordonet och vägen (gatan) samt berör vidare rättsregler
av olika slag, trafikövervakning och trafikdirigering samt beredskap för
att ta hand om dem som skadas i trafiken jämte undersökning och
forskning samt organisation av trafiksäkerhetsarbetet m. m.

Utskottet vill i likhet med motionärerna understryka trafiksäkerhets -

TU 1971: 8

frågornas utomordentliga vikt. Vidare finner utskottet det angeläget att
arbetet inom förutnämnda planeringsnämnd intensifieras och att även
i övrigt åtgärder vidtas i syfte att erhålla ett samlat grepp på trafiksäkerhetsarbetet.
Ökade medel måste också framdeles ställas till förfogande.
Med hänsyn till det anförda synes någon särskild framställning från
riksdagens sida ej erforderlig. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna
1971:144, 1971:400, 1971:938 samt motionerna 1971:393 och
1971: 204 i nu berörda delar.

I motionen 1971: 393 har yrkats att den pågående utredningen om
trafikolycksstatistiken snarast framlägger förslag om en mer differentierad
statistik och undersöker möjligheten att upprätta en databank
med relevanta uppgifter om inträffade trafikolyckor. Utskottet förutsätter
emellertid att utredningen — som enligt vad utskottet erfarit f. n. arbetar
intensivt och har tillförts betydande resurser — kommer att behandla
de spörsmål som tagits upp i motionen. Vidare vill utskottet
i sammanhanget erinra om den av statsmakterna redan beslutade integreringen
av de nya centrala bil- och körkortsregistren. Motionen avstyrks
således i denna del.

I samma motion har även yrkats att Kungl. Maj:t måtte överväga att
delegera beslutanderätten om den övre hastighetsgränsen till länsstyrelserna.
I anledning härav vill utskottet framhålla att de i mars 1971 aviserade
nya försöken med differentierade hastigheter innebär att hastigheten
nu kan höjas på de bästa vägarna och att nuvarande 90 km i timmen
kommer att gälla på de vägsträckor som är lämpade för denna
hastighet. Syftet med dessa nya normer torde ha varit att få fartgränser
som trafikanterna upplever som lämpligt avpassade för trafiken. Härigenom
synes motionärernas syfte i huvudsak vara tillgodosett. Med
hänsyn härtill och då utskottet inte anser sig kunna tillstyrka att delegera
beslutanderätten på det sätt som motionärerna föreslagit avstyrks
motionen i denna del.

I motionen 1971: 202 har hemställts om sådana ändringar och tillägg
i vägtrafikförordningen att större hänsyn kan tas till lokala myndigheters
synpunkter på och önskemål om högre eller lägre hastighet än
50 km i timmen inom tättbebyggt område. Då det torde få förutsättas
att länsstyrelse vid meddelande av föreskrifter om viss färdhastighet
regelmässigt inhämtar nödiga upplysningar i ärendet kan utskottet ej
finna skäl föreligga att vidta de åtgärder som föreslagits i motionen.
Densamma avstyrks därför.

I motionen 1971:500 har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhåller dels att hastighetsbegränsning till 90 km i timmen skall
anges med förbudsmärke endast där annan högre hastighetsbegränsning
upphör och att övergång från annan lägre hastighetsgräns till hastig -

Vnrtrtyya Q 11 roHf»rna IQ 90 nr*h 91 99 Står* mntinnen behandlas i detta hetänkande men inte

TU 1971: 8

hetsgränsen 90 km i timmen skall utmärkas med märket »Hastighetsbegränsning
upphör», dels att Sverige verkar för att motsvarande ändring
kommer till stånd i fråga om 1968 års internationella konvention
om vägmärken.

Som tredje lagutskottet i sitt av 1970 års riksdag godkända utlåtande
nr 64 framhållit skulle en ändring av här ifrågasatt slag strida mot den
år 1968 antagna FN-konventionen om vägmärken och trafiksignaler.
Utskottet underströk också vikten av att vägmärken med samma utseende
har samma betydelse oavsett i vilket land vägmärket är uppsatt.
I den nu aktuella motionen har även föreslagits att Sverige skall verka
för en ändring av konventionen härvidlag.

Trafikutskottet, som delar tredje lagutskottets uppfattning om nödvändigheten
av samstämmig internationell praxis på detta område, förutsätter
emellertid att denna fråga kommer att uppmärksammas vid
det fortlöpande internationella samarbetet på trafikområdet och att om
skäl härtill skulle befinnas föreligga ändringar vidtas i konventionen. Utskottet
vill även erinra om de nya bestämmelser i fråga om differentierade
hastigheter som införts. Syftet med dessa anges vara att de nya
hastighetsgränserna skall framstå som naturliga och befogade för trafikanterna.
Med hänsyn till det sagda finner utskottet någon särskild
framställning i ämnet till Kungl. Maj:t från riksdagens sida f. n. ej
erforderlig och avstyrker därför motionen.

I motionen 1971: 393 har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer att en gallring av trafikskyltar eftersträvas. I likhet med
motionärerna vill utskottet understryka vikten av att viss restriktivitet
iakttas vid uppsättandet av trafikskyltar. Utskottet anser sig emellertid
kunna utgå från att vägmyndigheterna och de lokala trafiknämndema i
sitt arbete på detta område gör de avväganden som i det enskilda fallet
betingas av omständigheterna. Någon särskild åtgärd från riksdagens
sida synes därför ej erforderlig varför motionen avstyrks i denna del.

I motionerna 1971: 204 och 1971: 956 har begärts förslag om bestämmelser
att motorfordon skall utrustas för automatisk släckning av extra
ljus vid avbländning till halvljus. Vidare har i motionen 1971: 939 hemställts
att statens trafiksäkerhetsverk får i uppdrag att medverka till en
utökad forskning angående bilarnas ljusutrustning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att fordonsbelysningen
måste förbättras. Likaså anser utskottet det angeläget att tillåtligheten
av hjälpljus närmare regleras. Inom trafiksäkerhetsverket har emellertid
tillsatts en särskild arbetsgrupp med uppgift att noggrant studera och
pröva möjligheter till en förbättrad fordonsbelysning och att framlägga
förslag till åtgärder.

Inom arbetsgruppen kommer man enligt vad utskottet erfarit särskilt
att beakta problemen med de av motionärerna påtalade tillsatsbelys -

TU 1971:8

ningama. Med hänsyn härtill torde någon riksdagens åtgärd i anledning
av motionerna inte vara påkallad varför de avstyrks i denna del. Ej
heller är utskottet berett att nu tillstyrka yrkandet i motionen 1971: 393
att halvljus på motorfordon blir obligatoriskt åtminstone under vinterhalvåret.

I motionen 1971: 393 har yrkats att propagandan om säkerhetsbälten
och reflexband intensifieras. I motionen 1971: 204 har hemställts om
förslag till dels åtgärder för att öka användningen av reflexer för gående,
dels bestämmelser om att bilar obligatoriskt skall utrustas med säkerhetsbälten
av rulltyp. Vidare har i motionen 1971: 394 yrkats att bestämmelser
införs innebärande skyldighet för gångtrafikant att vid färd
i mörker bära reflexanordningar eller lykta.

I anledning härav vill utskottet framhålla att en arbetsgrupp år 1968
tillsattes inom trafiksäkerhetsverket med uppdrag att utreda de rättsliga
och praktiska möjligheterna att föreskriva obligatorisk användning av
bl. a. reflexanordning för gående. Arbetsgruppen har i ett år 1969 avgivet
utlåtande kommit till den slutsatsen att någon i författning under
straffansvar stadgad skyldighet att använda reflexanordning inte bör
föreskrivas. Man framhöll dock det synnerligen angelägna i att upplysning
och propaganda om reflexanordningarnas betydelse bedrivs på ett
så effektivt sätt som möjligt.

Även utskottet vill understryka vikten av att propagandaverksamheten
bedrivs med all kraft. I anslutning härtill vill utskottet vidare erinra om
att Nordisk vägtrafikkommitté i sitt betänkande med förslag till enhetliga
nordiska regler rörande vägtrafikanternas uppträdande i trafiken inte
ansett sig kunna förorda att i berörda avseende tvingande bestämmelser
införs. Inte heller borde trafikreglerna innehålla bestämmelser som har
karaktären av enbart rekommendationer. Utskottet förutsätter för sin del
att berörda frågor kommer att prövas i hela sin vidd i samband med att
ställning tas till kommitténs slutgiltiga förslag.

Vad beträffar frågan om säkerhetsbälten vill utskottet erinra om att
Kungl. Maj:t den 2 april 1971 uppdragit åt statens trafiksäkerhetsverk
att utreda frågan om nya bestämmelser om säkerhetsbälten. I en till beslutet
fogad promemoria framhålles bl. a. att den låga användningsfrekvensen
lett fram till att man undersökt möjligheterna att få fram någon
form av automatiskt verkande skyddsanordning. Ansträngningarna bör
därför inriktas på att få fram bälten som är enkla att använda. I sammanhanget
vill utskottet för övrigt erinra om den omfattande kampanj
beträffande säkerhetsbälten som i samverkan mellan trafiksäkerhetsverket,
rikspolisstyrelsen och försäkringsbolaget Folksam pågått sedan någon
tid.

Med hänsyn till det sagda avstyrker utskottet samtliga motioner i vad
de avser särskild skrivelse till Kungl. Maj:t rörande reflexer och säkerhetsbälte.

TU 1971:8

I motionen 1971:916 har hemställts om utfärdande av föreskrifter
om obligatorisk undervisning vid trafikskolorna om alkoholens inverkan
vid framförandet av motorfordon. Vad motionärerna i samband därmed
framhållit finner utskottet i och för sig riktigt. Utskottet har dock inte
funnit sig kunna förorda införandet av ett obligatorium så länge utbildning
i trafikskola inte är obligatorisk. Dock må i sammanhanget erinras
om att vid körkortsprovets avläggande även krävs kunskaper om alkoholens
inverkan. Under hänvisning bl. a. till det anförda avstyrks motionen
i fråga.

I motionen 1971: 939 har yrkats att riksdagen måtte besluta om obligatorisk
utrustning för spolning av strålkastare på alla fordon som typbesiktigas
efter den 1 januari 1973. Utskottet vill i anledning härav erinra
om att numera införts bestämmelser som föreskriver att alla bilar
fr. o. m. 1974 års modeller obligatoriskt skall vara försedda med särskilda
anordningar för rengöring av strålkastarna under färd. Utskottet avstyrker
därför motionen i denna del.

I nyssnämnda motion har vidare yrkats att statens vägverk får i uppdrag
att utreda förutsättningarna för en förbättrad markering av vägbanan.
Utskottet, som i likhet med motionärerna vill understryka behovet
av förbättrad markering, har sig emellertid bekant att såväl vägverket
som trafiksäkerhetsverket sedan länge har sin uppmärksamhet
riktad på frågan. Utskottet förutsätter också att härav föranledda åtgärder
kommer att vidtas varför någon särskild åtgärd från riksdagens
sida ej synes erforderlig. Motionen avstyrks följaktligen i denna del.

I motionen 1971: 956 har hemställts att riksdagen måtte besluta om
sådan ändring av vägtrafikförordningen i vad avser fordons utrustning
och besiktning att registrerad bil skall vara utrustad med fungerande
vindrutespolare. Utskottet delar motionärernas uppfattning om att anordningen
är så betydelsefull från trafiksäkerhetssynpunkt att man genom
särskilda föreskrifter också bör skapa garantier för dess effektivitet
och tillförlitlighet. Numera har också föreskrivits att vindrutespolare
skall vara obligatorisk utrustning på bil. Frågan härom följs också kontinuerligt
av trafiksäkerhetsverket. Utskottet är med hänsyn bl. a. härtill
ej berett tillstyrka den föreslagna ändringen av vägtrafikförordningen.
Motionen avstyrks därför i denna del.

I motionen 1971: 957 har hemställts att riksdagen beslutar att hos
Kungl. Maj:t hemställa om utfärdande av sådana bestämmelser att nuvarande
hinder för avläggande av prov för körkort med automatväxlad
bil undanröjs. Inom trafiksäkerhetsverket pågår f. n. en undersökning
som syftar till att klarlägga förefintliga problem och värdera de synpunkter
som ligger till grund för nu gällande bestämmelser. Med hänsyn
till att frågan således redan är föremål för undersökning torde någon

TU 1971:8

framställning från riksdagens sida ej vara påkallad varför motionen avstyrks.

I motionen 1971: 961 har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte uttala angelägenheten av tydligt markerad belysning vid
övergångsställen för gående. I anledning härav vill utskottet erinra om
att trafiksäkerhetsverket i samarbete med vägverket och kommunförbundet
påbörjat försök med s. k. intensivbelysning av övergångsställe i
syfte att öka säkerheten för gående. Försöken syftar bl. a. till att fastställa
lämplig luminansnivå för intensivbelysningen i förhållande till den
stationära vägbelysningsnivån. Med hänsyn härtill och i avvaktan på
Kungl. Maj:ts förslag i anledning av betänkande från 1960 års vägsakkunniga
— som även behandlat frågan om stationär vägbelysning —
är utskottet inte nu berett att ta ställning i den aktuella frågan. Motionen
avstyrks därför.

I motionen 1971:972 har hemställts att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t ger till känna vad som anförts i motionen beträffande
trafikföreskrifter. Därvid har bl. a. föreslagits att bussar i linjetrafik vid
utkörning från hållplats bör erhålla företrädesrätt. Vid behandlingen av
samma fråga vid fjolårets riksdag anförde tredje lagutskottet i sitt utlåtande
nr 42 att Nordisk vägtrafikkommittés författningsförslag i bl. a.
detta fall kommer att läggas till grund för en revision av den svenska
vägtrafiklagstiftningen. Någon framställning från riksdagens sida ansågs
därför inte erforderlig. Trafikutskottet som delar denna uppfattning avstyrker
därför motionen i berörda del. Ej heller i övriga delar anser sig
utskottet kunna biträda motionärernas yrkande.

I motionerna 1971:393, 1971:204, 1971:403 och 1971:255 har
föreslagits bestämmelser om förbud mot omkörning av stillastående skolbussar.
Vidare har i motionen 1971: 204 föreslagits föreskrifter om att
skölfordon skall förses med särskilda varningsljus samt i motionen 1971:
409 att arbetet på att utveckla en effektiv markering av skolskjutsar
måtte intensifieras.

I anledning av sistnämnda båda motioner vill utskottet erinra om att
trafiksäkerhetsverket numera fått i uppdrag att utreda lämplig utmärkning
av skolskjutsarna. Därvid kommer bl. a. möjligheten av att fordonet
förses med en upplyst skylt, som bringas att blinka när fordonet står
stilla för barnens på- och avstigning, att undersökas.

Frågan om förbud mot omkörning, m. m. av stillastående skolskjuts
har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. Utskottet,
som noggrant övervägt spörsmålet, har för sin del kommit till den slutsatsen
att effektivare åtgärder måste vidtas för att förhindra allvarliga
olyckor i samband med skolbamstransporter.

Med hänsyn till här berörda frågors komplicerade karaktär har ut -

TU 1971:8

skottet ej funnit sig berett att nu ta ställning till hur de lämpligen bör
lösas. Utskottet hemställer därför att Kungl. Maj:t närmare överväger
vilka åtgärder som bör vidtas i det av motionärerna angivna syftet och
till riksdagen redovisar sina ställningstaganden i anledning härav.

Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till
känna.

Vidare har i motionen 1971:409 hemställts att Kungl. Maj:t måtte
dels utfärda bestämmelser som åligger kommunerna att inrätta trafiksäkra
väntplatser för eleverna i samband med skolskjutsar, dels ge kommunerna
anvisningar på olika möjligheter att anordna trafiksäkra väntoch
hållplatser vid äldre skolor, dels uppdra åt länsskolnämnden och
länsstyrelsen att årligen inspektera säkerheten i samband med skolbarnstransporter,
dels rekommendera kommunerna att samråda med skolskjutsentreprenörerna
om säkerhetsbestämmelser och ordningsföreskrifter
vid skolskjutsar.

Sedan Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen om skolskjutsning att gälla
fr. o. m. den 1 januari 1971 har vidare trafiksäkerhetsverket, med stöd
av bemyndigande enligt kungörelsens 8 §, meddelat särskilda anvisningar
för tillämpningen av föreskrifterna. Genom anvisningarnas utformning
synes motionärernas syften i väsentliga delar vara tillgodosedda. Med
hänsyn bl. a. härtill finner utskottet någon åtgärd från riksdagens sida
ej erforderlig varför motionen avstyrks jämväl i denna del.

Av samma skäl avstyrks även vissa i motionen 1971: 393 i övrigt upptagna
förslag rörande trafiksäkerheten vid skolskjutsning.

I motionen 1971:409 har även hemställts att riksdagen för kommunerna
framhåller behovet av samordning mellan skolskjutsar och allmänna
kollektiva transportmedel. Utskottet förutsätter dock att kommunerna
utan särskilt påpekande från riksdagens sida i möjligaste mån
beaktar nämnda behov. Motionen avstyrks därför i denna del.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår motionerna 1971: 144, 1971: 400, 1971: 938 och 1971:
393, sistnämnda motion i vad den avser dels trafiksäkerhetens
organisation, dels skrivelse till Kungl. Maj:t om förbättrad trafiksäkerhet
samt motionen 1971: 204 i vad den avser det fortsatta
trafiksäkerhetsarbetet,

2. avslår motionen 1971: 202,

3. avslår motionen 1971: 500,

4. avslår motionerna 1971: 204 och 1971: 956 i vad de avser automatisk
släckning av extra ljus vid avbländning till halvljus, motionen
1971: 939 i vad den avser utökad forskning angående bilars
ljusutrustning samt motionen 1971: 393 om obligatoriskt
halvljus under vinterhalvåret,

TU 1971: 8

5. avslår motionerna 1971:394 samt 1971:393 och 1971:204,
sistnämnda båda motioner i vad de avser säkerhetsbälten och
reflexband,

6. avslår motionen 1971: 916,

7. avslår motionen 1971: 956 i vad den avser vindrutespolare,

8. avslår motionen 1971: 957,

9. avslår motionen 1971: 961,

10. avslår motionen 1971: 972,

11. i anledning av motionerna 1971: 403 och 1971: 255, 1971: 393
och 1971:204, sistnämnda båda motioner i vad de avser trafiksäkerhet
vid skolskjutsning och omkörning av stillastående
skolbuss, samt motionerna 1971:204 och 1971:409, i vad de
avser utmärkning av skolskjuts, som sin mening ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört beträffande omkörning av stillastående
skolskjuts m. m.,

12. avslår motionen 1971: 393 till den del motionen behandlas
i detta betänkande men inte berörs under punkterna 1, 4, 5
och 11,

13. avslår motionen 1971:939 till den del motionen inte berörs
under punkten 4,

14. avslår motionen 1971:409 till den del motionen inte berörs
under punkten 11.

Stockholm den 11 maj 1971

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lindahl
(s), Hjorth (s), Persson i Heden (c), Hugosson (s), Sellgren (fp), Rosqvist
(s), Lindberg (s), Håkansson (c), Magnusson i Kristinehamn (vpk),
Clarkson (m), Kristenson (s), Komstedt (m) och Sundgren (s).

Reservation

av herrar Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Persson i Heden
(c), Sellgren (fp), Håkansson (c), Clarkson (m) och Komstedt (m) som
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med »Utskottet
vill i likhet» och som på s. 5 slutar med »berörda delar» bort ha följande
lydelse:

»Arbetsprogrammet har emellertid med nödvändighet måst göras
upp med utgångspunkt från en anslagsnivå som visserligen ligger över
den nuvarande men som ändå ej är tillräcklig för att nå en avsevärd

TU 1971: 8

minskning av trafikolyckorna. Många av projekten kommer att ta mycket
lång tid att fullfölja. Någon klar målformulering och prioritering
mellan olika åtgärder för trafiksäkerhetsarbetet finns inte heller.

Enligt utskottets uppfattning bör väsentligt ökade resurser ställas till
trafiksäkerhetsarbetets förfogande. Detta är motiverat av såväl humanitära
som samhällsekonomiska skäl.

Varje år omkommer ca 1 200 människor i trafikolyckor i vårt land
och mer än 6 000 blir invalider eller svårt skadade. Sammanlagda antalet
personskador i trafiken under 1960-talet utgjorde ca 250 000. Var
tredje invånare riskerar att någon gång under sin livstid bli skadad i trafiken.
Utöver de mänskliga lidanden detta innebär medför trafikolyckorna
stora kostnader för samhället. Forskargruppen Scaft vid Chalmers
tekniska högskola uppskattar de årliga kostnaderna till ca 2 500 miljoner
kronor eller 75 öre per körd mil.

Forskare inom Scaftgruppen har lagt fram ett program för en reducering
av trafikolyckorna med minst hälften. Utskottet anser det angeläget
att möjligheterna till en radikal nedskärning av trafikolyckornas
antal blir prövade och föreslår därför att en arbetsgrupp tillsättes med
experter och representanter för de politiska partierna som ledamöter
med uppgift att föreslå sådana åtgärder inom trafiksäkerhetens område,
att som ett första steg antalet trafikolyckor under de närmaste
åren kan nedbringas med minst hälften. Arbetsgruppen bör i detta syfte
utarbeta ett program, som redovisar mål, resurser, metoder och tidsplan
för en samordnad satsning. Frågan om organisation och samordning
på trafiksäkerhetsområdet måste också behandlas i detta sammanhang.

Arbetsgruppen bör utgå från de i motionerna 1971: 144, 1971: 393,
1971:400 och 1971:938 angivna allmänna riktlinjerna. Sålunda
bör sanering av trafikmiljön, ökade forskningsanslag, trafikantutbildning
i skolan, körkortsutbildningen, intensifierad trafikövervakning, säkerhetsbestämmelser
för bilarnas konstruktion och utrustning, skapandet
av effektiva kommunala organ för trafiksäkerheten bl. a. behandlas.

Vägsektorn måste ägnas stor uppmärksamhet. Genom ökade väginvesteringar
på grundval av en vägplanering som tillgodoser högt ställda
trafiksäkerhetskrav torde sålunda många olycksrisker kunna elimineras.
I avvaktan på ordinarie utbyggnader enligt fastställda flerårs- och fördelningsplaner
bör genom temporära eller provisoriska åtgärder ansträngningar
göras att »bygga bort» s. k. trafikfällor och förbättra sådana
vägsträckor på vilka olycksfallsfrekvensen av olika skäl visat sig vara
särskilt hög.

I sammanhanget bör vidare uppmärksamhet ägnas åt frågan om de
generella hastighetsbegränsningarna. Olika uppfattningar synes härvidlag
föreligga mellan de myndigheter som har att ta ställning till frågorna
rörande reglernas utformning och tillämpning resp. tillsynen beträffan -

TU 1971: 8

de efterlevnaden av hastighetsföreskrifterna. Härmed sammanhängande
spörsmål bör därför av Kungl. Maj:t tas upp till förnyat övervägande
och därefter underställas riksdagens prövning.

Jämsides med den föreslagna arbetsgruppen måste det nuvarande arbetet
i trafiksäkerhetsverket och andra organ givetvis fortsätta och vidgas.
Frågan om trafiksäkerheten är så angelägen att förberedelserna för
en extraordinär satsning inte får hindra det fortgående arbetet.»
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

»1. i anledning av motionerna 1971: 144, 1971:400, 1971:938
och 1971: 393, sistnämnda motion i vad den avser dels trafiksäkerhetens
organisation, dels framställning till Kungl. Maj:t om
förbättrad trafiksäkerhet, samt motionen 1971:204, i vad den
avser det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet, i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer om tillsättandet av en arbetsgrupp som även
har parlamentarisk representation och som får till uppgift att utarbeta
ett program innehållande mål, resurser, metoder och tidsplan
för en samordnad satsning i syfte att som ett första steg
åstadkomma en minskning av trafikolyckorna med minst hälften,
»