Trafikutskottets betänkande nr 6 år 1971
Nr 6

Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner
rörande den statliga trafikpolitiken m. m.

Motionerna

I motionen 1971:24 av herr Hedlund m. fl. har hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om att en parlamentarisk
kommitté får i uppdrag att företa en översyn av trafikpolitiken och framlägga
härav föranledda förslag i enlighet med i motionen angivna riktlinjer.

I motionen 1971: 398 av herr Helén m. fl. har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att vägkostnadsutredningens arbete
forceras och att utredningen får en tidsplan för fullföljande av sina
uppgifter och erforderliga personella resurser för sitt arbete, att en parlamentarisk
kommitté får i uppdrag att företa en översyn av trafikpolitiken
och framlägga härav föranledda förslag i enlighet med i motionen
angivna riktlinjer samt att Kungl. Maj:t efter utredning framlägger förslag
om bildande av ett forsknings- och utvecklingsbolag för kollektivtrafikteknik
ägt gemensamt av staten, intresserade kommuner och landsting
samt industrier.

I motionen 1971: 36 av herr Börjesson i Falköping m. fl. har hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en omprövning
av trafikpolitiken med syfte att skapa trafikpolitiska förutsättningar
för en positiv utveckling i alla delar av landet.

I motionen 1971:947 av herr Mellqvist m. fl. har hemställts att riksdagen
beslutar att genom särskild skrivelse ge Kungl. Maj:t till känna
vad i motionen uttalats om den fortsatta trafikpolitiken.

I motionen 1971: 944 av herr Lothigius m. fl. har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att en totalbedömning görs av
trafikpolitiken varvid även trafiksäkerhet, miljövård och människans
hälsa på grund av stressen i trafiken tas med i kalkylen samt att vad i
övrigt i motionen anförts beaktas vid bedömningen av trafikpolitiken.

I motionen 1971: 73 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. har föreslagits
att riksdagen uttalar sig för ett upphävande av 1963 års trafikbeslut
och i skrivelse till regeringen hemställer om att en skyndsam utredning
företas och förslag utarbetas om sådana riktlinjer som beaktar
sociala, närings- och lokaliseringspolitiska behov och som kan bli ett
verksamt bidrag till genomförandet av en regionpolitik, ägnad att mot -

TU 1971:6

1—Riksdagen 1971.15 sami. Nr 6

TU 1971: 6

verka avfolkningen av betydande landsdelar och som samtidigt främjar
strävandena att åstadkomma en prisbillig trafikservice, vilken även beaktar
vitala miljövårdsintressen.

I motionen 1971: 501 av herr Westberg i Ljusdal har hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en omprövning av trafikpolitiken,
varefter riksdagen bör beredas tillfälle att på nytt besluta i
ärendet.

I motionen 1971: 949 av herr Nilsson i Kalmar har yrkats, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
att vägkostnadsutredningen påskyndas, att, intill dess vägkostnadsutredningen
och bussbidragsutredningen framlagt sina betänkanden och
beslut fattats med anledning av dessa, stor restriktivitet iakttages vid nedläggning
av järnvägar och busslinjer, att planeringsråden/länsstyrelserna
alltid skall höras och ges tillfälle att yttra sig om nedläggningsfrågor
samt att man vid trafikplaneringen i övrigt beaktar vad i motionen anförts.

I motionen 1971: 410 av herr Söderström har hemställts att riksdagen
vid behandlingen av kommunikationsdepartementets huvudtitel måtte
beakta vad i motionen anförts.

I motionen 1971: 205 av herr Jansson m. fl. har föreslagits att riksdagen
beslutar att genom särskild skrivelse ge Kungl. Maj:t till känna
vad i motionen anförts om bl. a. vägtrafikens kostnadsansvar.

I motionen 1971: 973 av herr Zachrisson m. fl. har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna att inom nuvarande anslagsramar
för tätorternas trafikinvesteringar provisoriskt och i avvaktan
på utredningsresultat en prioritering av anslagen och långivningen till
kollektivtrafiken bör kunna ske.

I motionen 1971: 935 av herrar Olof Johansson i Stockholm och
Bengtsson i Göteborg har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhåller att utredningen avseende kollektivtrafiken i tätorter i sitt
arbete aktualiserar det bilfria innerstadsalternativet med noll-taxa och
avgasfri kollektivtrafikförsörjning för de större tätorterna i syfte att
främja en miljövänlig trafikförsörjning i enlighet med vad som anförts i
motionen.

I motionen 1971:927 av herr Gustavsson i Nässjö m. fl. har hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att den kollektiva
trafiken prioriteras i syfte att bl. a. överföra de tunga transporterna
från landsväg till järnväg, att överväganden görs att kraftigt nedskriva
i SJ nedlagt kapital samt att Kungl. Maj:t för övrigt genom reglerande
åtgärder tillser att den kollektiva trafikens förutsättningar att fullfölja
sina sociala och allmänna samhällsuppgifter främjas.

TU 1971: 6

I motionen 1971: 932 av herr Hellström m. fl. har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning om utveckling av urbana
transportsystem i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen 1971: 967 av herr Turesson m. fl. har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t uppdrar åt glesbygdsutredningen att
verkställa försöksverksamhet med samordnad kollektiv trafikförsörjning
inom ett eller flera avgränsade glesbygdsområden.

I motionen 1971:1194 av herr Ångström m. fl. har hemställts att
riksdagen beslutar att bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder för
en sådan samordning mellan statens järnvägars zontaxa samt järnvägens
och postverkets busstaxor som avses i motionen. Samtidigt bör övervägas
samordning med enskilda trafikföretag i samma syfte.

I motionen 1971: 407 av herr Richardson m. fl. har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar, att biljettaxorna vid samtrafik
buss-tåg utformas så, att sådan resa inte blir dyrare än om resan i
sin helhet kunnat genomföras med tåg.

I motionen 1971: 922 av herr Elmstedt m. fl. har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att statens järnvägar får i
uppdrag att bedriva försöksverksamhet med taxenedsättningar på i motionen
anförda grunder.

I motionen 1971: 261 av herr Torwald m. fl. har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att SJ måtte få i uppdrag att,
på i motionen anförda grunder, ordna försöksverksamhet med sänkta
taxor och ökad turtäthet m. m. på några lämpliga bandelar.

I motionen 1971: 937 av fru Jonäng har, såvitt nu är i fråga, hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om att statens
järnvägar upptar försöksverksamhet med taxenedsättningar inom tågoch
busstrafiken på i motionen anförda grunder.

I motionen 1971: 207 av herr Karlsson i Malung m. fl. har, såvitt nu
är i fråga, yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om att ett
större och mer samlat försök görs när det gäller rabatterad personbefordran
och att Kopparbergs län får utgöra försöksomåde.

I motionen 1971:942 av herr Lothigius m. fl. har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att persontrafiken på järnvägslinjen
Nässjö—Nybro för närvarande och i avvaktan på de närmaste
årens transportutveckling icke blir föremål för nedläggning.

I motionen 1971: 913 av herrar Andersson i Nybro och Fransson har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att persontrafiken
på bandelarna Nässjö—Nybro samt Växjö—Hultsfred bibehålles
i nuvarande omfattning.

TU 1971: 6

I motionen 1971: 139 av herr Ekström m. fl. har föreslagits att riksdagen
beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att frågan om
överförande av trafiknämndernas uppgifter och verksamhet till de av
polisutredningen föreslagna polisstyrelserna blir föremål för utredning
och beaktande i anslutning till beredningen av den proposition som kan
föranledas av betänkandet »Polisen i samhället».

Utskottet

1963 års trafikpolitiska beslut m.m.

Sorn en allmän bakgrund till sin behandling av förevarande motioner
vill utskottet erinra om innebörden av 1963 års beslut om den statliga
trafikpolitiken (prop. 191, S3LU 1, rskr. 424). Beslutet innebar en
nyorientering i syfte att skapa ett mer konkurrensbefrämjande system
på transportmarknaden. De konkurrenshämmande regleringarna på området
skulle i möjligaste mån avvecklas. Varje trafikgren skulle i princip
svara för sina kostnader och även i övrigt skulle förutsättningar skapas
för en konkurrens på lika villkor, vilket bedömdes vara av betydelse
för att nå en samhällsekonomiskt riktig uppdelning av trafiken
mellan de olika trafikgrenarna.

För att få en mjuk övergång till den nya trafikpolitiken beslöts att
reformåtgärderna skulle samordnas i tre etapper av vilka den första
inleddes den 1 juli 1964. På järnvägssidan har enligt förutsättningarna
för beslutet nedläggningen av trafiksvaga bandelar fortsatt. SJ har tillerkänts
full kostnadstäckning för förpliktelsen att trafikera sådana trafiksvaga
järnvägslinjer som företaget inte finner företagsekonomiskt motiverade
att driva men som av olika skäl ansetts böra bibehållas. För
innevarande bugetår utgår sådan ersättning med 231,2 milj. kr. Enligt
riksdagens beslut hösten 1965 (prop. 172, 3LU 35, rskr. 456) inleddes den
andra reformetappen den 1 juli 1966. Etappen innebar bl. a. en ytterligare
liberalisering av tillståndsgivningen för den yrkesmässiga lastbilstrafiken
samt borttagande helt av behovsprövningen för fordon om
högst 4 ton maximilast och specialfordon. Som riktpunkt för den tredje
etappens påbörjande angavs den 1 juli 1968, då bl. a. för landsvägssidans
dels lastbils- och traktortågtrafiken skulle helt befrias från behovsprövning.
Något förslag från Kungl. Maj:ts sida rörande den tredje etappens
genomförande har såsom av det följande framgår ännu inte lagts
fram.

I enlighet med förut nämnda riksdagsbeslut har vidare den s. k. trafikpolitiska
delegationen tillsatts med uppgift att som rådgivande organ
inom kommunikationsdepartementet följa upp genomförandet av
det av statsmakterna beslutade reformprogrammet. Delegationen har
under hösten 1967 utökats med ytterligare två parlamentariska representanter.
För sina erfarenheter under programmets första år har de -

TU 1971: 6

legationen lämnat en redogörelse som återgavs i prop. 1965: 172 och
inte föranledde några erinringar från departementschefens eller riks*
dagens sida.

Delegationen har härefter fortsatt sin uppföljning av programmet.
Liksom under den första etappen har den haft kontakter och
överläggningar på skilda orter ute i landet för att ge läns- och lokalintressen
möjlighet att direkt komma till tals rörande reformprogrammets
verkningar. Delegationen har lagt fram en den 17 december 1967
daterad redogörelse för sina erfarenheter härav. I denna konstateras
att genom de åtgärder som vidtagits i de båda första etapperna SJ
fått förbättrade möjligheter att inom stora delar av transportmarknaden
effektivt konkurrera med lastbilsföretagen. Järnvägsföretaget är
sålunda inte längre skyldigt att offentlighålla fraktavtal och har rätt att
fördela sina vagnar till kunderna efter företagsekonomiska bedömningar.
Transportplikten på affärsbanenätet har upphävts och företaget
får som förut nämnts särskild ersättning för driften av de olönsamma
järnvägslinjer som upprätthålls av andra än företagsekonomiska
skäl. Den yrkesmässiga lastbilstrafiken har i likhet med järnvägstrafiken
fått möjlighet att utvecklas mera fritt på den del av transportmarknaden
där den har de bästa förutsättningarna.

Delegationens majoritet konstaterar vidare, att erfarenheterna av
reformprogrammets båda första etapper är övervägande positiva och
att det inte framkommit några sådana negativa effekter som skulle
motivera att genomförandet av programmet inte skulle fortsättas. Den
har därför förordat att den tredje etappen skulle påbörjas den 1 juli
1968 i enlighet med de tidigare riktlinjerna.

Övervägande skäl ansågs emellertid vid prövning inom Kungl. Maj:ts
kansli tala för att vänta med genomförandet av nämnda etapp tills
frågorna rörande beskattning av de tunga lastbilarna och vissa frågor
rörande SJ:s kostnader säkrare kunde bedömas. Detta förmenades vara
av värde för strävandena att åstadkomma en konkurrens på likartade
villkor mellan de olika trafikmedlen och därmed för en samhällsekonomiskt
bättre fördelning av transporterna.

Delegationen har slutligen avgivit en den 4 maj 1970 dagtecknad
promemoria — rörande verkningarna av de redan genomförda delarna
av det trafikpolitiska reformprogrammet — samt skrivelse samma dag
med förslag om vissa ändringar i förordningen angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m. i fråga om taxor i yrkesmässig biltrafik.

rru- ■ ?r* ' '*■

I statsutskottets av riksdagen' godkända utlåtande 1969: 167 över
väckta motioner i ämnet framhölls att flera för bedömningen av hithörande
frågor viktiga utredningar alltjämt pågick. Av dessa nämndes
särskillt vägkostnads-, vägplane-, bilskatte- och bussbidragsutredningarna
samt utredningen ora företagsstrukturen inom den yrkes -

2—Riksdagen 1971. 15 sami. Nr 6

TU 1971: 6

mässiga vägtrafiken. I avvaktan på bl. a. utredningsarbetets slutförande
samt en ytterligare analys av erfarenheterna från genomförandet
av de båda första etapperna i det trafikpolitiska reformprogrammet
ansågs det inte möjligt att med någon större säkerhet överblicka utvecklingen
i berörda hänseenden.

Motionsyrkandena om en översyn och omprövning av 1963 års trafikbeslut
avstyrktes därför. v *

I anslutning härtill deklarerade utskottet sitt fasthållande Vid de
grundläggande principerna för 1963 års beslut. Utskottet ansåg det
emellertid vara synnerligen angeläget att utredningarnas bedömningar
och förslag snarast möjligt blir tillgängliga. Vidare utgick utskottet
från att Kungl. Majit successivt följer upp. och samordnar utredningsarbetet
samt låter verkställa de kompletterande analyser som
erfordras för att efter hand förbättra underlaget för det trafikpolitiska
handlandet. . .-.j

Utskottet framhöll också att trafikpolitiken självfallet inte får ses
som en isolerad fråga samt att tillämpningen och uppföljningen av
principerna måste anpassas till utvecklingen på olika områden och till
samhällsplaneringen i övrigt. Det vore således angeläget att en fortlöpande
uppföljning och effektiv samordning av de trafikpolitiska
åtgärderna sker med hänsyn till olika landsdelars behov och intressen.
Vid den integrerade trafikplanering som därvid erfordras borde hänsyn
tagas till inte blott de skilda trafikgrenarnas lönsamhet och kostnadsansvar
var för sig utan även deras inbördes beroende av varandra
samt den totala samhällsekonomiska effekten vid olika transportalternativ.
Målet skulle vara att i överensstämmelse med riksdagens
beslut för landets olika delar trygga en tillfredsställande transportförsörjning
till från samhällsekonomisk synpunkt lägsta möjliga kostnader.
Hänsyn borde därvid, såsom också förutsatts i samband med
nämnda beslut, tagas till sociala, näringspolitiska och lokaliseringspolitiska
förhållanden. Även inverkan från trafiksäkerhets-, arbetarskydds- >
och miljösynpunkter liksom de följdkostnader härav som samhället
har att bestrida i annan ordning borde beaktas.

Vad utskottet sålunda anfört gav riksdagen som sin mening Kungl.
Maj:t till känna.

Vägplaneutredningen har sedermera lagt fram sitt betänkande Vågplan
1970 (SOU 1969: 56 och 57). BilskatteUtredningen har lagt fram
betänkandet Fordonsbeskattningen (SOU 1969:45), som föranlett ber
slut vid fjolårets riksdag, samt betänkandet Kilometerbeskattning (SOU
1970:36). De övriga utredningarna har änrtu: ej avgivit några slutbetänkanden.
. , :■■ * ■ , j 'Sir > . - *'

Vid 1970 års riksdag fattades beslut örn transportstöd sorn regionalDolitiskt
medel (prop. 84, SU 105, rskr. 271) samt om riktlinjer för

TU 1971: 6

lots- och fyrväsendets organisation och för statliga sjöfartsavgiftér
(prop. 119, SU 143, rskr. 347).

För att skapa bättre betingelser för en övergripande trafikplanering
på det regionala planet har vidare inom kommunikationsdepartementet
tillsatts en särskild arbets'grupp (träfikplaneringsutredningen). Arbetsgruppen
skall i en första etapp utarbeta preliminära riktlinjer för en
regional planering. I en andra etapp skall dessa riktlinjer läggas till
grund för en modell- och försöksplanering inom ett pär län. En tredje
etapp avses bli att på grundval av en utvärdering av erfarenhetérna
härifrån utarbeta en mera definitiv modell för regional trafikplanering
som kan underlätta planeringsarbetet på regional nivå.

Trafikutskottet vill i detta sammanhang också erinra om den av
Kungl. Maj:t framlagda propositionen om nedskrivning av statens
järnvägars statskapital, som utskottet tillstyrkt i sitt betänkande nr
5 denna dag. Slutligen må nämnas att med stöd av Kungl. Maj;ts
beslut den 14 januari innevarande år Särskilda sakkunniga tillsatts för
utredning om kollektivtrafiken i tätorter.

■ _ . ■* ' '' ■ \ 1 1 *■- - '' “ ■' ‘V.* I

Vägkostnadsutredningen

\ •• <• ' . -

Av väsentlig betydelse för bedömningen av utvecklingen på det ^
trafikpolitiska fältet säfnt för en Riktig avvägning av erforderliga åtgärder
torde vara de förslag som kan bli följden av vägkostnadsutredningens
arbete. Denna utredning tillsattes år 1965 och har enligt vad
utskottet erfarit nära samarbetat med bilskatteutredningen och verksamt
bidragit vid framläggandet av nämnda utrednings förslag. Arbetet
inom utredningen med avseende å dess egna arbetsuppgifter har
vidare intensifierats. Det oaktat förväntas dess uppdrag rr— med hänsyn
främst till de komplicerade frågor .utredningen enligt direktiven
har att ta ställning till — inte kunna slutföras ännu på några år. Enligt
vad utskottet erfarit har utredningen dock nu till sitt förfogande en
rad experter som arbetar inom olika delområden. Åtskilligt material
har redan färdigställts inom utredningen och en del har publicerats —
belysande bl. a. frågan om trafikolyckorna. Ett arbete berörande trängselproblemen
och avgiftssäfining på tätortstrafiken är under tryckning.
Ytterligare material förväntas bli framlagt inom en nära framtid.
.

I motionen 1971: 398 har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj: t anhåller att utredningens arbete forceras och att utredningen
får en tidsplan för fullföljandet aV sina uppgifter öfch erforderliga personella
resurser för sitt arbete. Vidare har i motionen 1971: 949 yrkatå
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att vägkostnadsutredningen
påskyndas samt i motionen 1971: 205 att riksdagen be-fJ1*

r-v *■

TU 1971: 6

slutar att genom särskild skrivelse ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen
anförts om bl. a, vägtrafikens kostnadsansvar.

Utskottet finner för sin del, i överensstämmelse med riksdagens tidigare
uttalanden, angeläget att såväl denna utrednings som övriga
utredningars arbete på området påskyndas. Då utskottet förutsätter att
så också sker synes — med hänsyn jämväl till det anförda — någon
särskild framställning i ämnet till Kungl. Majit i anledning av motionerna
1971: 398 och 1971: 949 ej påkallad.

Av samma skäl och med beaktande av innehållet i direktiven för
nämnda utredning synes ej heller någon särskild framställning till
Kungl. Majit erforderlig i anledning av yrkandet i motionen 1971:205.

Trafikpolitikens fortsatta utformning och inriktning

I motionerna 1971: 24 och 1971: 398 har hemställts att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller om att en parlamentarisk kommitté får i
uppdrag att företa en översyn av trafikpolitiken och framlägga härav
föranledda förslag. Enligt motionärerna har nämligen den målsättning
som angivits i de trafikpolitiska riktlinjerna och skilda uttalanden från
riksdagens sida inte kunnat förverkligas. För att det skall vara möjligt
att få en väl fungerande trafikapparat i hela landet krävs sålunda
en effektivare planering med en mera medveten samordning mellan
olika trafikgrenar. Den kollektiva trafiken måste enligt motionärerna
givetvis bygga på kommersiell grund, men företagsekonomiska bedömningar
får inte vara avgörande för om sådan trafik skall förekomma
eller ej. Målsättningen skall vara att tillgodose näringslivets behov av
transporter och de enskilda människornas behov av resmöjligheter.
Den konkurrens som är möjlig inom ramen för en trafikpolitik med
ökade inslag av planering skall naturligtvis stimuleras, och det anses
vidare självklart att trafikförsörjningen skall ske till lägsta möjliga
kostnad.

I motionen 1971: 947 har yrkats att riksdagen genom särskild skrivelse
ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen uttalats om den fort-, .
satta trafikpolitiken. Vidare har i motionen 1971:944 yrkats att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit uttalar att en totalbedömning görs
av trafikpolitiken varvid även trafiksäkerhet, miljövård och människans
hälsa på grund av stressen i trafiken tas med i kalkylen samt
att vad i övrigt i motionen anförts beaktas vid bedömningen av trafikpolitiken.
■. ' ’i

Inom trafikutskottet har vid behandlingen av motionerna eh ingående
prövning skett av de sålunda framförda yrkandena. Utskottet har
därvid funnit sig i allt väsentligt kunna ansluta sig till dé för 1963 års
trafikbeslut grundläggande principerna. Dessa bör sålunda inte frångås.
Beträffande tillämpningen och uppföifandet av principerna vill utskottet
anföra följande.

TU 1971: 6

Syftet med de trafikpolitiska riktlinjerna måste, i enlighet med riksdagens
tidigare nämnda uttalanden, vara att för landets olika delar
trygga en tillfredsställande transportförsörjning i former som även
tillgodoser kraven på effektivitet och kostnadsansvar hos trafikföretagen.
Planeringen av åtgärderna härför bör ske i nära kontakt med samhällsplaneringen
i stort och samordnas med lokaliserings- och regionalpolitiken.
Härvid måste också arbetsmarknadspolitiska och allmänt näringspolitiska
målsättningar beaktas. Hänsyn måste vidare tas till hälsooch
olycksfallsrisker samt risker för miljöskador.

Genomförandet av den eftersträvade trafikpolitiska ordningen kräver
— som också förutsattes vid antagandet av de trafikpolitiska riktlinjerna
— ett omfattande utrednings- och utvecklingsarbete. Betydande
utredningsinsatser har redan gjorts och även resulterat i ställningstaganden
från statsmakternas sida på vägtrafikens, luftfartens och sjöfartens
område. Ytterligare utrednings- och utvecklingsinsatser krävs emellertid,
och som förut nämnts är flera utredningar sysselsatta med olika
problem av trafikpolitisk betydelse. Detta arbete bör enligt utskottets
uppfattning intensifieras och även åtgärder i övrigt vidtas i syfte att
skapa ett fastare underlag för det trafikpolitiska handlandet.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet, att det skulle vara av
värde om möjligheter skapades att genom ett lämpligt trafikpolitiskt
organ utvärdera och följa upp de trafikpolitiska åtgärderna samt aktivt
medverka i en samordning av utredningsarbetet. Utskottet har funnit
att den existerande trafikpolitiska delegationen i huvudsak har en
sammansättning som lämpar sig för en sådan uppgift. En förutsättning
är dock att en utvidgning sker av delegationens mandat, som
f. n. är begränsat till en uppföljning av det trafikpolitiska reformprogrammet.

Utskottet anser sålunda att delegationen, med ett utvidgat mandat
och även med viss komplettering i fråga om sammansättningen, kan
bli det organ som behövs för angivna uppgifter. Mot bakgrund bl. a.
av information, som i delegationen lämnas i fråga om trafikutvecklingen
i stort och inom de olika trafikgrenarna, skulle således inom delegationen
övervägas behovet av ytterligare åtgärder samt utrednings- och
utvecklingsinsatser som kan vara motiverade för att åstadkomma en
regionalpolitisk! och samhällsekonomiskt riktig anpassning och utveckling
av transportapparaten på det sätt som förutsatts vid antagandet
av de trafikpolitiska riktlinjerna med de av riksdagen 1969 gjorda preciseringarna.
Delegationen som förutsätts bli ett kontinuerligt arbetande
och rådgivande organ skall till Kungl. Majit avge de förslag, vartill
dess verksamhet föranleder.

I sitt fortsatta arbete bör delegationen bl. a. följa upp trafikpolitiken
med hänsyn till behovet av en effektiv samordning av densamma med

TU 1971:6

lokaliserings- och regionalpolitiken i syfte att skapa det nödvändiga
underlaget för trafikpolitiken.

Trafikförsörjningens omfattning och inriktning bör därvid syfta till
en positiv befolknings- och näringslivsutveckling för landets olika
delar, vilket i sin tur kräver en vjil fungerande trafikapparat.

I anslutning härtill vill utskottet erinra om att den kraftiga koncentration
av befolkningen till storstadsregionerna som ägt rum har inneburit
att stora krav kommit att ställas på investeringar i väg- och gatunät
inom dessa områden. Även om dessa krav i rimlig utsträckning
måste tillgodoses får detta emellertid inte medföra att vägupprustningen
i andra delar av landet eftersättes.

En förutsättning vid planeringen måste också vara att försörjningen
med kollektiv trafik hålles på en tillfredsställande nivå. Stor försiktighet
måste därför, som riksdagen tidigare understrukit, iakttagas beträffande
järnvägsnedläggelser. Därest nedläggning av viss bandel
ändå anses böra komma till stånd skall såvitt möjligt sådan ersättningstrafik
ordnas att kravet på en god trafikförsörjning kan tillgodoses.

Den viktiga frågan om ansvaret för uppehållande av sådan olönsam
busstrafik som tillkommit i anledning av jämvägsnedläggelse — samt
kostnadstäckningen härför — måste också få en tillfredsställande lösning.
Slutligen bör spörsmålet om taxepolitikens utformning kunna
tas upp till övervägande, varvid även en sådan fråga som samordningen
mellan statens järnvägars zontaxor och järnvägarnas och postverkets
busslinjetaxor bör uppmärksammas.

Från trafikpolitisk synpunkt är det angeläget att begreppet »tillfredsställande
transportförsörjning» närmare konkretiseras och att utifrån
ett sådant begrepp samspelet mellan de olika trafikgrenarna närmare
övervägs. Detta är den centrala uppgiften för trafikplaneringsutredningen
i nära samverkan med den trafikpolitiska delegationen, syftande
till att åstadkomma en övergripande regional trafikplanering omfattande
landets olika delar.

Vad utskottet i berörda frågor anfört bör av riksdagen ges Kungl.
Maj:t till känna.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen
1971: 73 om att riksdagen skall uttala sig för ett upphävande av 1963
års trafikbeslut samt hemställa om skyndsam utredning jämte utarbetande
av förslag till sådana riktlinjer som beaktar sociala, närings- och
lokaliseringspolitiska behov, m. m.

Likaledes avstyrker utskottet de i motionerna 1971: 36 och 1971: 501
framförda yrkandena om en omprövning av trafikpolitiken. ,

I motionen 1971:927 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t

TU 1971: 6

anhåller att den kollektiva trafiken prioriteras i syfte att bl. a. överföra
de tunga transporterna från landsväg till järnväg, att överväganden
görs att kraftigt nedskriva i SJ nedlagt kapital’ saftit att den kollektiva
trafikens förutsättningar att fullfölja sina sociala och allmänna samhällsuppgifter
främjas.

I sitt betänkande nr 5 har utskottet redan tillstyrkt Kungl. Maj:ts
förslag om nedskrivning av SJ:s statskapital m. m. Under hänvisning
härtill samt till vad utskottet i det föregående anfört finner utskottet
de i motionerna framställda yrkandena ej böra föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Vissa frågor rörande nedläggning av järnvägs- och busslinjer

I motionen 1971: 949 har yrkats att intill dess vägkostnadsutredningen
och bussbidragsutredningen framlagt sina betänkanden och beslut fattats
med anledning av dessa stor restriktivitet iakttas vid nedläggningar av
järnvägar och busslinjer. Vidare har yrkats att planeringsråden/Iänsstyrelserna
alltid skall höras och ges tillfälle att yttra sig örn nedläggningsfrågor
samt att man vid trafikplaneringen i övrigt beaktar vad i
motionen anförts.

Såsom senast vid fjolårets riksdag framhölls får nedläggningsfrågor
inte bedömas från enbart järnvägsekonomiska synpunkter utan skall avgöras
med beaktande jämväl av olika sociala och näringspolitiska aspekter.
Vidare erinrades om det förfarande som tillämpas vid behandling
av nedläggningsärenden och som bl. a. innebär att vägverket, arbetsmarknadsverket
och Näringslivets trafikdelegation deltar i beredningen
av ärendena på verksplanet samt att länsstyrelser och kommunala myndigheter
m. fl. får tillfälle yttra sig såväl remissvägen som vid olika
sammanträden. Härvid diskuteras bl. a. servicefrågor, former för ersättningstrafik
samt behov av vägförbättringar och andra åtgärder som kan
visa sig nödvändiga.

Riksdagen underströk också den roll länsstyrelserna i samverkan med
andra regionala och lokala organ m. fl. naturligen bör ha i samband
med bl. a. trafikplaneringen. Med den ändrade organisation av länsstyrelserna
som gäller fr. o. m. den 1 juli innevarande år torde f. ö. lekmannainflytandet
på denna planering öka.

I vad gäller nedläggning av busslinjer torde också visst samrådsförfarande
med berörda kommuner, myndigheter etc. tillämpas — ehuru
inte så långtgående som beträffande nedläggning av bandelar. Riksdagen
har härvidlag tidigare (jfr SU 1969: 167) erinrat om de möjligheter sorn
föreligger för kommun att positivt medverka vid ordnandet av ersättningstrafik
men samtidigt framhållit att det inte kan vara nödvändigt
att i varje enskilt fall behandla frågan om nedläggning av busslinje i just
de former som tillämpas vid nedläggning av trafiksvaga bandelar.

TU 1971: 6

Under hänvisning till det anförda samt till de uttalanden i övrigt utskottet
gjort rörande den kollektiva trafiken finner utskottet någon särskild
framställning till Kungl. Maj:t i anledning av förevarande motion
ej påkallad och avstyrker därför densamma i berörda delar.--

Av samma skäl avstyrker utskottet motionen 1971: 410 att riksdagen
måtte beakta vad i motionen anförts angående nedläggningen av järnvägar.
t: .

I motionen 1971:913 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
att persontrafiken på bandelarna Nässjö—Nybro samt Växjö—Hultsfred
bibehålies i nuvarande omfattning. Vidare har i motionen 1971: 942
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att persontrafiken
på järnvägslinjen Nässjö—Nybro för närvarande och i avvaktan
på de närmaste årens transportutveckling inte blir föremål för nedläggning.

I det föregående har erinrats om den praxis som gäller för prövning
av frågor om nedläggning av trafiksvaga järnvägslinjer. Utskottet anser
för sin del de i motionerna aktualiserade nedläggningarna böra prövas
i denna ordning och förutsätter också att så sker. Under hänvisning
härtill finner utskottet någon särskild framställning till Kungl. Maj:t
i dessa frågor ej erforderlig och avstyrker därför motionerna.

T axe frågor

I samband med den uppföljning av trafikpolitiken och åtgärderna på
det trafikpolitiska området, som av utskottet förutsatts, avses även frågor
rörande ersättningstrafik föranledd av järnvägsnedläggningar samt
spörsmålet om taxepolitikens utformning kunna tas upp till prövning.
Under hänvisning härtill avstyrks yrkandet i motionen 1971: 407 att riksdagen
i särskild skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar sig rörande biljetttaxorna
vid samtrafik buss—tåg.

Ej heller har utskottet funnit sig berett att tillstyrka att riksdagen
redan nu beslutar att bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder för
en sådan samordning mellan statens järnvägars zontaxa samt järnvägens
och postverkets busstaxor, m.m. som avses i motionen 1971: 1194. Utskottet
erinrar dock om vad i det föregående anförts rörande den trafikpolitiska
delegationens uppgifter.

I motionen 1971: 922 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
att SJ får i uppdrag att bedriva försöksverksamhet med taxenedsättningar
och i motionen 1971: 261 att SJ får i uppdrag att ordna försöksverksamhet
med sänkta taxor och ökad turtäthet m. m. på några lämp -

TU 1971: 6

liga bandelar. Vidare har i motionen 1971:937 yrkats att SJ skall ta
upp försöksverksamhet med taxenedsättningar inom tåg- och busstrafiken.

Enligt vad utskottet erfarit pågår inom SJ sedan länge en omfattande
försöksverksamhet på taxeområdet. I anslutning härtill må f. ö. erinras
om de under senare år intensifierade ansträngningarna från SJ:s sida
att, genom skilda taxeåtgärder och integrerade transporter på såväl
varusom persontransportsidan, öka sin andel av transportmarknaden.
Utskottet förutsätter att företaget även framdeles prövar olika vägar
i samma syfte samt i möjligaste mån utvidgar denna verksamhet.

Under hänvisning härtill samt till vad utskottet i det föregående i
övrigt anfört avstyrker utskottet motionerna i fråga.

Av samma skäl avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1971: 207 att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om ett större och mer samlat
försök när det gäller rabatterad personbefordran och att Kopparbergs
län får utgöra försöksområde.

Viss kollektivtrafik m. m.

I anledning av vissa motioner rörande kollektivtrafik m. m. får utskottet
anföra följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 januari innevarande
år har, som förut nämnts, särskilda sakkunniga tillkallats med
uppgift att överväga åtgärder och planeringsformer ägnade att skapa
gynnsammare betingelser för kollektivtrafiken i tätorter.

De sakkunniga har enligt direktiven för sitt arbete att överväga de
krav som under olika förutsättningar kan ställas på dimensioneringen
och utformningen av den kollektiva trafikservicen. De anses därvid
böra utgå från förhållandena i några lämpligt utvalda tätorter av
olika storlek och struktur. Därigenom skulle vinnas att utredningsarbetet
får en konkret inriktning, vilket anses ge garantier för att ifrågakommande
planeringsmetoder, åtgärder och trafiklösningar kan omsättas i praktiken
såväl i de utvalda orterna som mera allmänt.

Ett grundläggande problem i utredningsarbetet anges vara vilken innebörd
som bör ges åt det trafikpolitiska kravet på en tillfredsställande
transportförsörjning. Ett sådant krav anses innebära att den lokala
trafikservicen över huvud inte får ligga under en viss miniminivå i
kvantitativt och kvalitativt hänseende och att den i tillräcklig utsträckning
bör utformas med hänsyn till trafiksäkerhets- och miljöaspekter.
Planeringen av den lokala trafikförsörjningen är vidare, enligt direktiven,
givetvis i första hand en kommunal angelägenhet, och frågan om
den trafikstandard som bör eftersträvas måste därför lösas med beaktande
av kommunala målsättningar och med hänsyn tagen till de lokala
förhållandena i övrigt.

TU 1971: 6

Frågan hur trafiken — inom ramen för en grundläggande målsättning
i fråga om den lokala trafikförsörjningen och med beaktande av olika
tillväxtfaktorer — skall fördelas på kollektiv och individuell trafik sägs
i första hand skola övervägas från samhällsekonomiska utgångspunkter.
Av stor vikt vid avvägningen är därvid att trafiksäkerhets- och miljöaspekter
tillräckligt beaktas. Hänsyn bör också tas till trafikantkatégorier
vilka av olika skäl enbart eller i huvudsak är hänvisade till de
kollektiva trafikmedlen.

De sakkunniga skall vid sina överväganden av de angivna problemen
skaffa sig en uppfattning om de tids-, kostnads- och andra faktorer som
påverkar trafikanternas val av olika trafikmedel. I anslutning till de
sakkunnigas bedömning av dessa frågor skall även beaktas olika faktorer,
som i övrigt kan höja de kollektiva trafikmedlens attraktivitet
och därmed påverka trafikanternas val av dem som färdmedel. Som
exempel härpå nämns utformningen av bussar och hållplatser och på
tidsbesparande arrangemang för avgiftsupptagning.

Övervägandena skall även avse de möjligheter som prissättningen i
kollektivtrafiken erbjuder att förverkliga en trafikpolitisk målsättning
på det lokala planet. Härvid nämns bl. a. de statsbidrag till tunnelbanor
och snabbspårvägar etc som införts inom ramen för väganslagen. Det
bör sålunda åvila de sakkunniga att överväga i vad mån förutsättningar
finns för att även i andra fall — och också med sikte på mindre och
medelstora tätorter — skapa möjligheter för en prioritering inom ramen
för anvisade medel mellan mera konventionellt vägbyggande och anordningar
som direkt tar sikte på att främja den kollektiva trafiken.

Utredningsarbetet skall bedrivas med den skyndsamhet som problemens
kvalificerade art medger. Det konstateras att övervägandena i åtskilliga
fall sannolikt i och för sig skulle kunna motivera ett mycket
omfattande undersöknings- och utvecklingsarbete. Härvidlag måste emellertid
en avvägning ske av insatserna så att kraven på underlag koncentreras
till väsentliga frågeställningar. Ambitionsnivån måste därvid anpassas
med hänsyn till angelägenheten av att resultatet av utredningsarbetet
så snart som möjligt kan omsättas i den kommunala planeringen.

Utskottet finner det tillfredsställande att en utredning för dessa angelägna
uppgifter tillsatts. Av stort värde är därvid att i direktiven uttryckligen
förklarats att de sakkunniga vid sin bedömning av dimensioneringen
och utformningen av den kollektiva trafikservicen bör utgå
från förhållandena i några lämpligt utvalda tätorter av olika storlek
och struktur. Såsom i direktiven vidare framhållits bör utredningsarbetet
bedrivas med den skyndsamhet som problemens kvalificerade art
medger. Utskottet förutsätter att utredningen ges härför erforderliga
resurser.

Med beaktande av direktivens utformning och innebörd finner ut -

TU 1971: 6

skottet det inte påkallat att — såsom i motionen 1971: 935 yrkats —
riksdagen hos Kungl. Maj:t i särskild skrivelse anhåller att utredningen
i sitt arbete aktualiserar det bilfria innerstadsalternativet med nolltaxa
och avgasfri kollektiv trafikförsörjning för de större tätorterna.

Ej heller har utskottet ansett sig kunna tillstyrka yrkandet i motionen
1971: 973 att inom nuvarande anslagsramar för tätorternas trafikinvesteringar
en prioritering av anslagen och långivningen till kollektivtrafiken
bör kunna ske provisoriskt och i avvaktan på utredningsresultatet.

I motionen 1971:967 har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t uppdrar åt glesbygdsutredningen att verkställa försöksverksamhet
med samordnad kollektiv trafikförsörjning inom ett eller flera avgränsade
glesbygdsområden.

Utskottet vill i anledning härav erinra om den modellplanering som i
kommunikationsdepartementets regi utförts avseende lokal trafikservice.
I bl. a. ett flertal Norrlandskommuner pågår en försöksverksamhet enligt
riktlinjerna i modellplanen. Avsikten är att planeringen och erfarenheterna
från försöksverksamheten skall vara vägledande för andra kommuner
med liknande trafikförsörjningsproblem. Även om det ekonomiska
ansvaret härvidlag i första hand åvilar kommunerna själva, beaktar
staten kostnader för sådan trafikservice vid prövning av framställningar
om extra skatteutjämningsbidrag.

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om den i det föregående
omnämnda arbetsgruppen, som inom kommunikationsdepartementet
tillsatts för att skapa bättre betingelser för en övergripande trafikplanering
på det regionala planet.

Med hänsyn till det anförda synes någon särskild framställning i ämnet
till Kungl. Maj:t ej påkallad. Motionen avstyrks därför.

I motionen 1971:398 har hemställts att riksdagen begär att Kungl.
Maj:t efter utredning lägger fram förslag om bildande av ett forskningsoch
utvecklingsbolag för kollektivtrafikteknik ägt gemensamt av staten,
intresserade kommuner och landsting samt industrier.

Utskottet finner för sin del de av motionärerna aktualiserade frågorna
förtjäna att uppmärksammas. I de förut nämnda direktiven för
utredningen om kollektivtrafiken i tätorter har även denna fråga något
berörts. I fråga om de tekniska betingelserna för kollektivtrafiken bör
sålunda enligt dessa de sakkunniga närmast inrikta sig på de kollektiva
färdmedel som f. n. används och som under den närmaste tioårsperioden
bedöms komma till användning, dvs. främst bussar och i större
städer olika spårbundna system. Även modifierade former av dessa
trafikmedel — exempelvis efterfrågestyrda bussar — bör beaktas med
hänsyn till deras sannolika användning under den ifrågavarande perioden.

TU 1971: 6

Vidare må erinras om det år 1968 efter beslut av statsmakterna
(prop. 68, SU 131, rskr. 304) bildade Svenska utvecklings AB. Bolagets
uppgift är att utveckla, tillverka och marknadsföra nya produkter,
metoder och system, särskilt sådana som tillgodoser angelägna samhällsbehov
eller främjar verksamheten inom den statliga sektorn. I propositionen
om bolagets tillkomst angavs såsom exempel på sektorer,
där samhället hade ett sjpeciellt ansvar och intresse för utvecklingen,
såväl allmänna som interna transportsystem och kommunikationsmedel
samt främjande av trafiksäkerhet.

I en inom företaget utarbetad promemoria har — med tanke på att
problemen rörande kollektivtransporter alltmer kommer i förgrunden
och att de kommersiella och samhällsnyttiga vinsterna är svåra att beräkna
— bl. a. föreslagits att en stiftelse för utveckling av nya kollektivtransportsystem
bildas av staten, kommuner, landsting och privata
intressenter. Till denna stiftelse skulle knytas ett institut för forskning
om kollektivtrafik samt en avdelning för internationella kontakter.

Det framhålls vidare att frågor som avser utveckling av kommunikationsmedel
ligger inom ett av de områden, där bolaget med hänsyn
till samhällets intressen bör prioritera insatser. Den nuvarande mycket
begränsade ekonomiska ramen för bolaget har emellertid nödvändiggjort
ett skärpt urval till ett fåtal områden och till projekt som kan visa
lönsamhet på relativt nära sikt.

Från de synpunkter på tekniskt utvecklingsarbete som bolaget har att
företräda förklaras en utredning om kollektivtrafikens utformning vara
angelägen. Bolaget säger sig för sin del berett att utreda frågan, om
medel härför kan ställas till förfogande. En lämplig form skulle därvid
vara att en statlig nämnd eller kommitté tjänade som uppdragsgivare,
med uppgift dels att efter samråd med bolaget utforma arbetets uppläggning,
dels ta ställning till det av bolaget framtagna materialet. Skulle
bolaget få ett dylikt uppdrag kommer det att samråda med alla berörda
intressenter, såväl olika nämnder inom styrelsen för Teknisk utveckling
som kommunala och statliga trafikföretag, företrädare för
kommunikationsforskningen m. m.

Ett uppdrag till bolaget av denna art sägs väl ansluta till bolagets
arbetsmetodik och möjliggöra ett utnyttjande av de erfarenheter som
vunnits genom den liknande uppdragsverksamhet, som bolaget bedrivit
i andra sammanhang.

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att en effektiv uppföljning
sker av här berörda frågor såväl inom Utvecklingsbolaget som i
övrigt. Utskottet anser sig kunna utgå från att Kungl. Majit uppmärksamt
följer utvecklingen på området samt vidtar i anledning härav eventuellt
erforderliga åtgärder. Under hänvisning härtill synes någon särskild
framställning i ämnet till Kungl. Majit från riksdagens sida f. n.
ej erforderlig.

TU 1971: 6

Med beaktande av vad i det föregående anförts beträffande bl. a. utredningen
om kollektivtrafiken i tätorter samt utredningsarbetet i fråga
om kollektivtrafiktekniken har utskottet ej heller funnit sig berett att
tillstyrka yrkandet i motionen 1971:932 om utredning rörande utveckling
av urbana transportsystem.

T rafiknämnderna

I motionen 1971: 139 har framställts yrkande rörande överförande av
trafiknämndernas uppgifter och verksamhet till de i polisutredningens
betänkande Polisen i samhället (SOU 1970: 32) föreslagna polisstyrelserna.

Såsom motionärerna själva framhållit är polisutredningens betänkande
f. n. under beredning i Kungl. Maj:ts kansli. Enligt vad utskottet erfarit
har vidare en arbetsgrupp med representanter för trafiksäkerhetsverket,
rikspolisstyrelsen och Kommunförbundet m. fl. utrett frågan om
inrättande av ett särskilt kommunalt förvaltningsorgan för trafiksäkerhet
och trafikreglering m. m. Resultatet av utredningsarbetet beräknas
föreligga inom kort.

Under hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av den
fortsatta beredningen är utskottet inte nu berett att ta ställning i frågan.
Motionen avstyrks därför. r, •

Utskottet hemställer ./..t

att riksdagen

1. avslår motionerna 1971: 398 och 1971: 949 i vad de avser vägkostnadsutredningens
arbete,

2. avslår motionen 1971: 205,

3. i anledning av motionerna 1971:24, 1971:947, 1971: 944 och
1971: 398, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, samt med avslag
å motionerna 1971: 73, 1971: 36 och 1971: 501 som sin
mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört be-.
träffande den fortsätta trafikpolitikens utformning och inriktning
m. m., i

4. avslår motionen 1971:927, , '

5. avslår motionen 1971:949 till den del motionen behandlas i
detta betänkande och inte berörs under punkten 1,

6. avslår motionen 1971; 410, - i ; :•>. • r:.'. t>;

7. avslår motioflefn4 J97f : 913 och 1971: 942, , t

8. avslår motionera» 1971:-407 och 1971: 1194,

9. avslår motionerna 1971:922, 1971: 261 och 1971: 937, sistnämnda
motion till., dpn del motionen behandlas i detta be- >

tänkande, i i-t. " '■ ■■ r. •.!

10. avslår motionen 1971:207 till den del motionen behandlas i '
detta betänkande,

TU 1971: 6

11. avslår motionen 1971: 935*, iv .

12. avslår motionen 1971: 973,

13. avslår motionen 1971: 967,

14. avslår motionen 1971: 398 i vad den avser skrivelse till

Kungl. Maj:t om bildande av ett forsknings- och utvecklingsbolag
för kollektivtrafikteknik,

15. avslår motionen 1971:932,

16. avslår motionen 1971: 139.

Stockholm den 28 april 1971 ’ ’

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

r '■/: 1 • J. ... *.

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp). Mellqvist (s), Dahlgren
(c), Lindahl (s), Lothigius (m), Hjorth (s), Persson i Heden (c).
Hugosson (s), Sellgren (fp), Rosqvist (s), Lindberg (s). Håkansson (c),
Magnusson i Kristinehamn (vpk), Clarkson (m) och fru Thunvall (s).

.<:■ ■- :■ ■’v •. ■ ■ -■

Reservationer

' . Å, - •• • - . - SJ-:. * * ' H .?*•

1. beträffande vägkostnadsutredningen av herrar Gustafson i Göte*
borg (fp) och Sellgren (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med »Av väsentlig»
och på s. 8 slutar med »motionen 1971: 205» bort ha följande
lydelse:

»Enligt 1963 års beslut skall varje trafikgren bära sina kostnader. För
att närmare precisera vägtrafikens kostnadsansvar tillsattes år 1965
vägkostnadsutredningen.

I motion 1971:398 har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhåller att utredningens arbete fotceras och att utredningén
får en tidsplan för fullföljandet äv sina uppgifter och erforderliga
personella resurser för sitt arbete. Vidare har i motionen 1971: 949
yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att väg- ,
kostnadsutredningen påskyndas samt i motionen 1971:205 att riksdagen
beslutar att genom särskild skrivelse ge Kungl. Måj:t till känna
vad i motionen anförts om bl. äi vägtrafikens kostnadsarisvar.

Utskottet finner det beklagligt att utredningen ännu eftef mer äh fem
års arbete inte kunnat redovisa resultatet av sitt arbete. 1 den offent* -liga debatten nämnes uppgifter om att en för stor kostnadsbörda lägts
på bilismen. Å andra sidan görs gällande att vägtrafikens kostnadsansvar
är större än vad sorn hu erlägges i bil- och bensinskatter. Utredningen
har enligt vad utskottet erfafit ärtnu inte hunnit s& långt i sitt
arbete att den kan ange kostnaderna ens på 1 000 milj. kr. när.

Visserligen har vägkostnadsutredningen under den Senaste tiden till -

TU 1971: 6

förts viss förstärkning i fråga otil de experter som Står till Utredningens
förfogande. Fortfarande kan den dock ej ange när dess förslag kan
föreligga. Utskottet finner det angeläget att dess arbete påskyndas och
att en tidsplan anges för fullföljandet av dess uppgifter och hemställer
att riksdagen ger Kungl. Maj:t detta till känna.

Genom vad utskottet Sålunda anfort synes syftet med yrkandet i motionen
1971: 205 i väsentliga avseenden tillgodosett. Någon särskild
framställning till Kungl. Majit från riksdagens sida i anledning av
nämnda motion torde därför inte vara påkallad.»,

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

»1. med bifall till motionerna 1971: 398 och 1971: 949, båda motionerna
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Majit till
känna vad utskottet anfört i fråga om påskyndande av vägkost -nadsutredningens arbete och uppgörande av en tidsplan för dess
arbete,»

2. beträffande trafikpolitikens fortsatta utformning och inriktning av

a. herrar Gustafson i Göteborg (fp) dch Séllgreri (fp) söm anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med »Inom
trafikutskottet» och på s. 10 slutar med »olika delar» bort ha följande
lydelse:

»Inom trafikutskottet har vid behandlingen av motionerna en ingående
prövning skett av de sålunda framförda yrkandena. Utskottet
har därvid funnit sig i allt väsentligt kunna ansluta sig till de för 1963
års trafikbeslut grundläggande principerna.

Sedan år 1963 har emellertid en ny lokaliserings^ och regionalpolitik
börjat växa fram i vårt land, som syftar, tili att motverka den kraftiga
koncentrationen av arbetsplatser och boende i storstadsregionerna för
att i stället skapa en ppsitiv befolknings- och päringslivsutveckling för
landets olika delar. Detta förhållande ställer ökade krav på målsättningen
i 1963 års beslut att för landets olika delar trygga en tillfredsställande
transportförsörjning till lägsta möjliga kostnader. Trafikpolitiken
måste inordnas i denna regionalpolitik. Trafiksäkerhets-, arbetarskydds-
och miljösynpunkter har också fått ökad tyngd. Detta förhållande
återspeglas i den precisering av 1963 års trafikbeslut sort riksdagen
gjorde i sin skrivelse till Kurigl. Majit år 1969 och Sort återgivits
på s. 6 i detta betänkande.

Den starka kritik sort finns i skilda läger rtot den nuvarande trafikpolitiken
visar att dennä målsättning inte förverkligats. Väginvesteringar
har inte gjorts enligt dppgjördä Vägplaner. ÅrfctS väganslag liggfer
avsevärt under det minimialternativ som angivits i Vågplan 70. indragning
av tåg, nedläggning av stationer och bandelar här skett Utan att en
tillfredsställande ersätthingsttafik kunnat ordnas på längre sikt. I fråga
om busstrafiken är bristerna särskilt iögonenfallande.

TU 1971:6

En av huvudprinciperna i 1963 års beslut är att varje trafikgren skall
bära sina kostnader. Denna princip är värdefull som en mätare på
effektiviteten inom de olika trafikgrenarna. Ett exempel på att den inte
kan få vara avgörande för inriktningen av trafikpolitiken är frågan
om järnvägsnedläggningarna. Inför en sådan nedläggning gör SJ en
företagsekonomisk kalkyl. Metoderna för denna kalkyl har kritiserats
och behöver ses över. Det viktiga är emellertid att i en företagsekonomisk
kalkyl saknas bl. a. ökade olycksfallsrisker, miljöskador, möjligheterna
att uppehålla tillfredsställande vägnät och transportförsörjning
på längre sikt samt allmänna sociala och regionalpolitiska synpunkter.
Frågan om järnvägsnedläggningar måste liksom andra trafikpolitiska
avgöranden bedömas från en samhällsekonomisk helhetssyn. Besluten
om nedläggningar fattas nu av regeringen men någon redovisning för de
grunder på vilka beslutet fattas har inte givits.

Mot bakgrunden av de stora brister som föreligger i den nuvarande
politiken anser utskottet det vara angeläget att en översyn av trafikpolitiken
nu kommer till stånd. Denna bör ske i en parlamentarisk utredning
som får till uppgift att göra en översyn i syfte att med utgångspunkt
från en samhällsekonomisk och regionalpolitisk helhetsbedömning
trygga en tillfredsställande transportförsörjning i landets olika delar.
Därvid bör inte bara de skilda trafikgrenarnas lönsamhet och kostnadsansvar
var för sig beaktas utan också deras inbördes beroende av
varandra samt den totala samhällsekonomiska effekten vid olika transportalternativ.
De år 1969 gjorda preciseringarna av det trafikpolitiska
beslutet bör läggas till grund för översynen, som bör utgå från en samhällsekonomisk
kalkylmetodik varvid nyttan av de qlika trafikmedlen
vägs mot de samhällsekonomiska kostnaderna.

Redan i samband med tillsättandet av vägkostnadsutredningen meddelade
vederbörande departementschef att en parlamentarisk utredning
skulle tillsättas sedan vägkostnadsutredningen avslutat sitt arbete. Utskottet,
som anser det angeläget att vägkostnadsutredningens arbete forceras,
vill hemställa att den nya utredningen redan nu tillsättes och att
dess direktiv även innefattar de riktlinjer för en översyn av trafikpolitiken
som anges i detta betänkande.

Utredningen skall givetvis inte omfatta alla de olika problem som
redan behandlas i befintliga utredningar. Den skall koncentrera sig på
att ange inriktningen av trafikpolitiken och ange de ramar inom vilken
den bör utvecklas inom den närmaste framtiden. Utredningen bör arbeta
i nära samråd med den trafikpolitiska delegationen, sorn har till uppgift
att följa upp genomförandet av det trafikpolitiska programmet. Utredningen
bör också successivt tillföras material från vägkostnadsutredningen
och andra närliggande utredningar, ,i •

Översynen bör ta sikte på att konkretisera begreppet, tillfredsställande
transportförsörjning, och att överväga samspelet mellan de olika trä -

TU 1971: 6

fikmedlen liksom de kostnader som skall belasta dessa i den integrerade
trafikpolitik som är nödvändig i dagens samhälle. Den bör omfatta
ett program för långsiktiga investeringar i trafiksektorn. För att
möjliggöra jämförelser mellan investeringar i olika trafikmedel måste
riktlinjer för investeringsbedömningen utarbetas. Principen för dessa
riktlinjer skall vara att man med hjälp av de härpå baserade investeringskalkylerna
skall kunna fördela investeringsmedlen så att medborgarnas
nytta maximeras.

Den kraftiga koncentrationen av befolkningen till storstadsregionerna
som ägt mm har inneburit stora krav på investeringar i väg- och gatunät
inom dessa områden. Utskottet vill emellertid med kraft understryka
att detta inte får innebära att vägupprustningen inom andra delar
av landet åsidosättes.

En förutsättning vid planeringen måste vara att försörjningen med
kollektiv trafik hålles på en tillfredsställande nivå. Stor försiktighet
måste därför, som riksdagen understrukit, iakttas beträffande järnvägsnedläggelser.
En av de första uppgifterna för utredningen bör vara att
precisera de grunder efter vilka sådana beslut skall fattas, i syfte att
undvika att nedläggningar äger rum i de fall då en tillfredsställande
transportförsörjning på längre sikt inte kan åstadkommas.

Busstrafikens akuta problem bör lösas i samband med att busstrafikutredningen
framlägger sitt förslag innevarande år. Det är mycket angeläget
att busstrafikens roll i den långsiktiga trafikplaneringen också
klarlägges.»

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

»3. med bifall till motionerna 1971:24 och 1971:398, sistnämnda
motion såvitt nu är i fråga, i anledning av motionerna 1971: 947
och 1971: 944 samt med avslag å motionerna 1971: 73, 1971: 36
och 1971: 501 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om att en
parlamentarisk kommitté får i uppdrag att företa en översyn av
trafikpolitiken och framlägga härav föranledda förslag enligt
vad utskottet ovan angivit,»

b. av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med »Inom
trafikutskottet» och på s. 10 slutar med »av trafikpolitiken» bort ha
följande lydelse:

»I motionen 1971: 73 utvecklas synpunkter på riktlinjerna för den
statliga trafikpolitiken och hur dessa enligt motionärernas mening bör
vara utformade. Motionärerna drar slutsatsen att en genomgripande
omprövning av 1963 års trafikbeslut är nödvändig och understryker
detta krav i yrkandet om att riksdagen bör uttala sig för ett upphävande
av omnämnda beslut. Utskottet delar uppfattningen att en översyn eller
omprövning inte är tillräcklig enbart vad avser tillämpningen av de år

TU 1971: 6

1963 beslutade riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. Den måste
gälla väsentliga delar av riktlinjerna som sådana.

Utgångspunkten måste vara att befolkningens och de olika landsdelarnas
försörjning med goda kommunikationer i första hand måste
vara en samhällelig angelägenhet. Trafikpolitikens utformning måste
vara inriktad på att främja regionalpolitiska målsättningar och strävanden.
Den måste vara en organisk del av en verklig riksplanering.
Sociala hänsynstaganden vad gäller glesbygdsområden kan då inte uteslutande
tillfredsställas genom den s. k. kollektivbiljetten. Dessa hänsyn
måste på ett bättre sätt än tidigare prägla de statliga trafikföretagens
åtgärder inom respektive trafikområde. Därvid bör bl. a. beaktas att
kontinuerlig kontakt kommer till stånd med länsstyrelser och kommuner
beträffande trafikförsörjningens problem. Största försiktighet bör
iakttagas vid nedläggandet av bandelar, inte minst med tanke på de
eventuella lokaliseringspolitiska konsekvenserna. I anslutning härtill bör
påtalas det förhållandet att effekten av järnvägsnedläggningar inte har
blivit utredda. I de fall bannedläggningar inte kan undvikas måste en
fullgod ersättningstrafik ordnas. Därvid måste också betonas vikten av
att denna ersättningstrafik ges sådant stöd att den berörda befolkningen
inte efter viss tid helt ställs utan tillgång till kollektiva trafikmedel.

Huvudmoment i 1963 års trafikpolitik har angetts vara att skapa ett
'mera konkurrensfrämjande system på transportmarknaden’ samt 'konkurrens
på lika villkor’. Dessa bärande principer i 1963 års beslut har
emellertid inte genomförts. Medan järnvägstrafiken fått arbeta under
trycket av ett starkt lönsamhetskrav har detta uppenbarligen icke varit
fallet med bilismen, särskilt inte den tunga lastbilstrafiken. Vid bedömningen
av bilismens kostnader måste då också hänsyn tas till sådana
andrahandseffekter som trafikolyckor och därmed sammanhängande
kostnader, trafikövervakning, väg- och stadsplanering o. d. samt miljöförstöring.
Riktlinjernas utformning för den tredje reformetappen, vilka
innebär fritt fram för lastbils- och traktortågtrafiken, som helt skulle
bli befriad från behovsprövning, räknar emellertid inte med konsekvenserna
ur vare sig trafiksäkerhets- eller miljösynpunkter. Utskottet anser
det i stället vara nödvändigt att i ökad grad styra utvecklingen över
från landsvägstill järnvägstrafik, vars kapacitet bör utnyttjas i långt
högre grad. Detta är också ur samhällsekonomisk synpunkt av stort
intresse.

Vad gäller SJ:s taxepolitik har den som riktpunkt haft full kostnadstäckning
och lönsamhet. Härvid har förbisetts de sociala följderna
samt effekterna i fråga om minskat utnyttjande av SJ:s tjänster, vilket i
sin tur skapat behov av nya taxestegringar. Vid varje tillfälle då taxehöjningar
ägt rum, som t. o. m. skett två gånger under loppet av ett år,
har 1963 års trafikbeslut åberopats.

Mot denna bakgrund ter sig enligt utskottets mening kravet på ett

TU 1971: 6

upphävande av nämnda riktlinjer för den statliga trafikpolitiken som en
trängande nödvändighet. Utskottet finner för sin del troligt att en omarbetning
av dessa riktlinjer på så sätt att de statliga trafikföretagen
ges större möjligheter att ta hänsyn till sociala, närings- och lokaliseringspolitiska
förhållanden skall kunna bedrivas med skyndsamhet och
inom rimlig tid föreläggas riksdagen. Det utredningsarbete som av
statsmakterna igångsatts på trafikpolitikens område och även gett vissa
resultat bör kunna underlätta utredningens arbete. Utskottet vill även
ge uttryck för den uppfattningen att personer verksamma på trafikpolitikens
område liksom representanter för fackliga organisationer, borde
ingå i en sådan utredning. Utskottet tillstyrker sålunda åberopade yrkande
i motionen 1971: 73.

Genom utskottets sålunda intagna ståndpunkt synes även vissa av
yrkandena i övriga motioner, som behandlas i detta betänkande, kunna
tillgodoses.”

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

»3. med bifall till motionen 1971: 73 och i anledning av motionerna
1971: 24, 1971: 36, 1971: 501, 1971: 947, 1971: 944 och 1971: 398,
sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, måtte besluta att upphäva
1963 års trafikbeslut, samt i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om en skyndsam utredning och förslag om nya riktlinjer
för den statliga trafikpolitiken i enlighet med vad utskottet
anfört.»

3. beträffande taxefrågor av herrar Gustafson i Göteborg (fp) och Sellgren
(fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med »I samband»
och slutar med »delegationens uppgifter» bort ha följande lydelse: »I

motionerna 1971:407 och 1971: 1194 har berörts de ökade kostnader
som uppstår för resenärerna på grund av att det som regel inte
finnes någon genomgående taxeberäkning för resor med av statliga företag
ägda buss- och järnvägslinjer. Särskilt stötande är det att nedläggning
av persontrafik på järnväg kan medföra en ökad biljettkostnad
för en resa som tidigare hela vägen kunnat företas med järnväg men
nu måste ske med en kombination av buss och tåg. Utskottet finner det
angeläget att hela frågan om samordning mellan statens järnvägars zontaxa
samt järnvägens och postverkets busstaxor blir föremål för prövning.
Som ett första steg bör sådan samordning ske på sträckor där
järnvägstrafiken nedlagts. Självfallet bör också största möjliga samordning
av tidtabellerna ske i syfte att undvika långa väntetider. Utskottet
hemställer att detta uttalande i skrivelse bringas till Kungl. Maj:ts
kännedom.»

TU 1971: 6

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

»8. i anledning av motionerna 1971: 407 och 1971: 1194 i skrivelse
till Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag beträffande
genomgående taxeberäkning för av staten ägda järnvägs- och
busslinjer,»

4. beträffande bildande av ett forsknings- och utvecklingsbolag för
kollektivtrafikteknik av herrar Gustafson i Göteborg (fp) och Sellgren
(fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Det
är» och slutar med »ej erforderlig» bort ha följande lydelse:

»Det av motionärerna föreslagna utvecklingsbolaget skulle i första
hand ta upp tre projekt, nämligen 1) snabbtåg för SJ och 2) spårtaxi -system för de större städernas centrala delar samt 3) korthållsflygplan
för trafikförsörjning av inre Norrland och andra glesbygdsområden.

Forsknings- och utvecklingsarbete i fråga om snabbtåg och spårtaxi
förekommer nu inom olika organ, men detta arbete försvåras av brist
på resurser. I fråga om korthållsflygplan torde det f. n. inte förekomma
något mera omfattande utredningsarbete. Ett korthållsflygplan av måttlig
storlek torde vara det enda transportmedel som med nu känd teknik
har förutsättningar att ge avlägsna glesbygdsområden en transportservice
med den snabbhet som krävs i framtiden. Tillgång till ett sådant
och en väl organiserad matartrafik med detta till kuststäderna och till
Stockholm skulle underlätta lokalisering av industri till Norrlands inland.
Det är också en förutsättning för en turistindustri i större skala. Ett sådant
flygplan bör rymma ca 20 personer och ha extremt små krav på
landningsbanans längd. Visst förberedande arbete har enligt uppgift utförts
på liknande projekt inom svensk industri och det bör kunna läggas
till grund för det fortsatta arbetet. De tre projekt som här skisserats
har det gemensamt att de fyller stora samhälleliga behov, att dessa behov
inte överlappar varandra, att de har många tekniska delproblem
gemensamma och därför i viss mån kan stötta varandra i utvecklingsskedet
och att de är av sådan storlek att endast samhället kan tänkas ha
intresse och resurser att uppträda som beställare av det erforderliga
forsknings- och utvecklingsarbetet.

För att undvika dubbelarbete och samtidigt ge detta viktiga forskningsarbete
ökade resurser anser utskottet att Kungl. Majit borde ta
initiativet till startandet av ett utvecklingsbolag med stat, intresserade
kommuner och industrier som ägare.»

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

»14. med bifall till motionen 1971: 398, såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Majit hemställer att Kungl. Majit tar initiativet
till bildande av ett forsknings- och utvecklingsbolag för kollektivtrafikteknik,
ägt gemensamt av staten, intresserade kommuner
och industrier»,

K l Beckmans Tryckerier AB • Stockholm