Trafikutskottets betänkande nr 21 år 1971

TU 1971:21

Nr 21

Trafikutskottets betänkande i anledning av motion om reglering av
trafiken med åktruck.

Motionen

1 motionen 1971:141 av herr Hallgren m. fl. (vpk) har hemställts att
riksdagen måtte besluta om förbud för framförandet av åktruckar på
allmän väg, gata eller annan allmän plats, varigenom följande tilläggsbestämmelse
tillfogas vägtrafikförordningens 4 kap. 54 § mom. 1:

e) Åktruck, som genom sin ringa hastighet, försämrad siktmöjlighet för
föraren, samt genom att vara försedd med gafflar, utgör fara för
sammanstötnings vållande eller annan trafikfara.

Remissyttrandena

Över motionen har yttrande inhämtats från statens trafiksäkerhetsverk
och rikspolisstyrelsen

Trafiksäkerhetsverket säger sig dela de i motionen framförda synpunkterna
på användning i trafik av gaffeltruckar och liknande motorredskap - i
motionen kallade åktruckar — med otillfredsställande siktmöjligheter
samt olämplig och stundom trafikfarlig utformning även i övrigt. Verket
har liksom tidigare väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ett antal yttranden
till domstol, åklagare och polismyndigheter rörande trafikmål, i vilka
sådana fordon varit invecklade, förklarat, att fordonen inte kan anses
lämpliga för trafik. Härvid har konstaterats att gaffeltruckar i många fall
använts som dragfordon för släpvagn, vilket till följd av att fordonen i
regel styrs med bakre hjulparet, ytterligare ökar riskerna.

Verket anför vidare följande.

Särskilt det sistnämnda förhållandet föranledde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att i en skrivelse till Konungen den 11.4.1963 redovisa de
faktorer, till vilka hänsyn måste tas vid bedömning av lämpligheten att ta
dessa motorredskap i bruk på väg, och hemställa om att frågan måtte
utredas. I direktiven till den utredning (motorredskapsutredningen) som
chefen för kommunikationsdepartementet senare tillsatte med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3.3.1967 åberopas styrelsens skrivelse. I

Riksdagen 1971. 15 sami Nr 21

TU 1971:21

2

”PM med anledning av beslutad utredning om översyn av reglerna om
motorredskap m. m.” sägs sålunda bl. a.:

”Styrelsen uppehåller sig i framställningen särskilt vid frågan om
den tilltagande användningen av motorredskap som dragfordon för ett
eller flera fordon. Fall förekommer, påpekar styrelsen, där företag
utför transporter på allmän väg mellan fabrik och järnvägsstation med
hjälp av gaffeltruck med tillkopplad släpvagn. Ett flertal fall har
observerats, där flera släpvagnar med stora bruttovikter kopplats efter
motorredskap. De motorredskap, som vanligen kommer till användning
— framförallt gaffeltruckar — är framtill i regel utformade med
lastgaffel eller lastskopa som dels skymmer sikten för föraren, dels kan
vålla avsevärda skador vid sammanstötning. Styrelsen understryker
också att dessa fordon vanligen är så konstruerade att de styrs med
bakhjulen, vilket förhållande är synnerligen olämpligt, då fordon
tillkopplats.”

Man torde kunna räkna med att utredningen kommer att föreslå
skärpta bestämmelser innehållande krav på sikt, utformning av redskap
etc. som villkor för fordonens användning i trafik. Varje begränsning av
användningen av gaffeltruckar måste emellertid föregås av noggranna
överväganden rörande begränsningens omfattning, praktiska och ekonomiska
följdverkningar etc. Det är angeläget att dessa överväganden även
omfattar vissa likartade motorredskap, såsom lastmaskiner (skoplastare,
frontlastare, snöslungor), mobilkranar etc., som medför liknande risker i
trafiken. Trafiksäkerhetsverket anser att det bör ankomma på motorredskapsutredningen
att göra dessa överväganden.

Man torde vidare kunna antaga att utredningen vid utformningen av
sina förslag till tekniska bestämmelser om motorredskap kommer att
överflytta en del föreskrifter och normer, som nu finns uppställda för
traktorer, till tillämpning även på vissa motorredskap av karaktär
liknande traktors. Om detta antagande är riktigt skulle krav komma att
uppställas beträffande bl. a. motorredskapens hytter, förarsitsar och
uppvärmningsanordningar.

Verket har därför i yttrande till Kungl. Maj:t den 15.3.1971 förordat
att frågan hänskjuts till motorredskapsutredningen för närmare överväganden
samt att utredningen får i uppdrag att skyndsamt framlägga
förslag om såväl gaffeltruckar som andra liknande motorredskap.

Rikspolisstyrelsen framhåller att det i motionen framställda yrkandet i
allt väsentligt överensstämmer med Svenska transportarbetarförbundets
framställning till Konungen den 18.1.1971 om förbud mot framförande
av ”åktruck” i trafik samt anför vidare följande.

Motionärerna har ej klart angivit vad förbudet skall omfatta. I
framställningen talas dels om förbud mot framförandet av ”åktruck”,
dels ock i förslag till lagtext om enbart ”åktruck”, som är försedd med
gafflar.

Fordonstypen ”åktruck” finns inte definierad i trafiklagstiftningen
men framställningen torde avse truckar som manövreras av en på
fordonet placerad förare.

Rikspolisstyrelsen delar motionärernas åsikt, att truckar utgör ett
faromoment vid färd på väg. Vissa truckar, t. ex. gaffeltruckar, syns

TU 1971:21

3

dessutom vara farligare än andra.

Rikspolisstyrelsen har från polisdistrikten infordrat uppgifter om dels
hur många ”truckolyckor” som inträffat på väg under åren 1968—70,
dels följden av olyckorna uppdelat på dödsfall, annan personskada eller
endast egendomsskada, dels ock i hur många av olyckorna gaffeltruck
varit inblandad. Framtagandet av uppgifterna har varit ett omfattande
och tidsödande arbete, varför vissa större distrikt nödgats lämna endast
summariska uppgifter. Totalt har för perioden 1968—70 redovisats 179
”truckolyckor” på väg, varav 118 med gaffeltruck. Sju olyckor har
medfört dödsfall. I sex av dessa var gaffeltruck inblandad. 45 olyckor har
lett till endast egendomsskada.

Styrelsen vill i detta sammanhang hänvisa till sin framställning till
Konungen den 17.6.1969, dnr B 332—2726/69, avseende bl. a. krav på
att den som skall föra motorredskap på väg åtminstone uppfyller kraven
för rätt att föra traktor.

Rikspolisstyrelsen delar i princip motionärernas uppfattning att trafik
med truck på väg innebär så många faromoment att sådan trafik borde
förbjudas. Ett totalförbud skulle emellertid få så vittgående praktiska och
ekonomiska konsekvenser att resultatet av motorredskapsutredningens
arbete bör avvaktas innan frågan slutgiltigt avgörs.

I 2 § vägtrafikförordningen stadgas att fordon får tas i bruk på väg
endast om fordonet är tillförlitligt ur säkerhetssynpunkt och i övrigt
lämpligt för trafik. Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning torde vissa typer
av truckar inte fylla kraven i dessa hänseenden. Bedömningen härav är
emellertid så komplicerad att varken fordonsägare eller övervakningspersonal
har möjlighet härtill.

I avvaktan på motorredskapsutredningens betänkande syns det enligt
styrelsen vara möjligt att temporärt lösa problemet genom en föreskrift
om att truck får brukas på väg endast om det vid besiktning fastställts,
att fordonet är så konstruerat och utrustat, att det är lämpligt för trafik
på väg. Dessutom anses krav på körkort böra uppställas för den som
framför motorredskap på väg.

Utskottet

I sina yttranden över motionen förklarar sig såväl trafiksäkerhetsverket
som rikspolisstyrelsen dela motionärernas uppfattning om ifrågavarande
truckars trafikfarlighet. Vidare erinras om att Transportarbetarförbundet
i början av detta år gjort en framställning i ämnet hos
Kungl. Maj:t samt att härmed sammanhängande frågor f. n. prövas inom
motorredskapsutredningen. Rikspolisstyrelsen framhåller i anslutning
härtill att ett totalförbud för trafik på väg med truck skulle få så
vittgående praktiska och ekonomiska konsekvenser att resultatet av
nämnda utredningsarbete bör avvaktas innan frågan slutligt avgörs.

Enligt vad utskottet erfarit har Transportarbetarförbundets framställning
remissbehandlats och handlingarna i ärendet överlämnats till
motorredskapsutredningen. Arbetet inom utredningen med bl. a. den här

TU 1971:21

4

aktuella frågan har vidare fortskridit så långt att vissa förslag i ämnet
beräknas kunna framläggas före årets slut samt utredningsförslaget i dess
helhet under första halvåret 1972. Även om utskottet i och för sig finner
snabba åtgärder på området i någon form påkallade synes dock som
rikspolisstyrelsen framhållit resultatet av utredningens arbete böra
avvaktas. Därest av trafiksäkerhetsskäl någon temporär lösning av frågan
dessförinnan skulle komma att framstå som oundgängligen erforderlig
förutsätter utskottet att vederbörande myndigheter hos Kungl. Majit
aktualiserar frågan härom.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1971:141.

Stockholm den 19 oktober 1971
På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Hjorth (s), Persson i Heden (c), Sellgren
(fp), Rosqvist (s), Brundin (m), Lindberg (s), Håkansson (c), Magnusson i
Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung (s), Torwald (c), Taube (fp),
Clarkson (m), fru Thunvall (s) och herr Sundgren (s).

K L Beckmans Tryckerier AB. 1971