Trafikutskottets betänkande nr 19 år 1971

TU 1971:19

Nr 19

Trafikutskottets betänkande i anledning av motion om charterflyg för
udändska turister till Sverige

Motionen

I motionen 1971:928 av herr Gustavsson i Ängelholm (s) har
hemställts att riksdagen begär en prövning av ändamålsenligheten i de
bestämmelser som gäller charterflyg till Sverige enligt vad i motionen
anförts.

Remissyttrandena

Över motionen har yttrande inhämtats från statens järnvägar,
luftfartsverket, Scandinavian Airlines System (SAS) och Svenska Turisttrafikförbundet.

Statens järnvägar framhåller att frågan om charterflyg för utländska
turister till Sverige är mer komplicerad än vad den hittillsvarande
diskussionen gett vid handen. Även om utländska charterflygföretag
anmäler ett intresse att föra utländska turister till Sverige, torde de ofta
räkna med att genom en sådan verksamhet få möjligheter att arbeta på
den attraktiva marknad som Sverige utgör för resor från Sverige. Denna
är på grund av den svenska levnadsstandarden med betydande inkomstutrymme
disponibelt för utlandsresor av stort intresse för charterflygföretagen.
På grund av Sveriges läge är SJs utländska personsamtrafik
förhållandevis liten. En intensifierad utländsk charterflygverksamhet till
vårt land skulle inte innebära något väsentligt intrång på järnvägstrafiken.

I yttrandet anförs vidare följande.

Det torde i stället vara SAS och övriga reguljära flygbolag som skulle
få sin resemarknad på Sverige påverkad. Det kan i detta sammanhang
ifrågasättas, om Sverige som turistland verkligen är så attraktivt för en
större utländsk resemarknad att ett ökat charterflyg till Sverige verkligen
är motiverat. Även om en viss ökning av turistinkomsterna skulle kunna
bli följden, skulle turistutgifterna kunna komma att öka ännu starkare
genom uppkomna möjligheter för berörda charterflygföretag att öka
utbudet av utlandsresor på den svenska marknaden. SAS gör i utlandet
enligt SJ:s bedömning goda insatser för att stödja intresset för Sverige.

Riksdagen 1971. 15 sami. Nr 19

TU 1971:19

Vad den inhemska marknadens intresse för turism i Sverige beträffar,
är försörjningen på själva trafikområdet riklig. Såväl SJ som SAS och LIN
liksom även bussföretagen har ett väl utvecklat trafiknät som berör
samtliga de av motionärerna nämnda norrländska orterna. Tillkomsten av
ett charterflygföretag, som kunde välja vissa intressanta transportobjekt,
skulle rycka undan väsentliga marknadsandelar för de reguljära trafikföretagen,
vilka också har att tillse att krav på täckning av fasta kostnader
och räntor tillgodoses. Tanken att en sådan charterflygverksamhet skulle
kunna bedrivas utan direkt konkurrens med existerande linjetrafikföretag
är enligt SJ :s mening inte realistisk.

Konkurrensen om turisterna mellan utländska och svenska turistmål
omfattar på prisområdet såväl logikostnader som kostnader för själva
resan. Vad resekostnaderna beträffar vill SJ för sin del framhålla de
rabattmöjligheter som SJ erbjuder bl. a. genom den s. k. semesterbiljetten.
Denna biljett ger en rabatt om 15 % på avgiften för tur- och
returbiljetter. Denna rabatt kan kombineras med SJ :s familjerabatt.
Semesterbiljetten gäller för fram- och återresa inom två månader med
undantag för resa vissa dagar under högtrafikperioder. En kalender med
uppgift på giltigheten under 1971 bifogas. I samarbete med researrangörer
erbjuder SJ dessutom sedan två år chartervagnar, både sovvagnar och
sittvagnar, med reducerade priser för såväl resa som hotellvistelse. Denna
verksamhet, som till stor del är inriktad på norra Sverige, har mötts med
ett växande intresse från researrangörernas sida. Statsmakterna har
möjlighet att mot ersättning till SJ besluta om ytterligare lättnader i fråga
om kostnaderna för järnvägsresorna. Åtgärder av denna typ synes vara
lämpligare än att för en förhållandevis liten marknad skapa ytterligare en
trafikgren som — utan väsentlig förbättring av trafikstandarden — genom
en lågprissättning skulle arbeta utan fullständig kostnadstäckning och
därmed försvaga marknadsunderlaget för de existerande reguljära trafikföretagen,
som idag har problem med det redan nu svaga trafikunderlaget.

Luftfartsverket konstaterar att i motionen bl. a. sägs att ”luftfartsverket
inte tillåter att utländska charterbolag opererar med Sverige som resmål”,
och att motionen utmynnar i en hemställan om att bl. a. därför göra en
”prövning av ändamålsenligheten i de bestämmelser som nu gäller för
charterflyg till Sverige.” I anledning härav anför verket följande.

I. Enligt luftfartsverkets bestämmelser gäller samma regler för utländska
som svenska flygföretag för chartertrafik till och från Sverige.
Den helt dominerande delen av denna trafik utförs — vid sidan av det
skandinaviska företaget Scanair — i praktiken av utländska flygföretag.

II. Av kommunikationsministerns svar den 3 december 1970 på en
enkel fråga av herr Gustavsson framgår ”att mycket stora möjligheter
föreligger att utföra charterflygningar med Sverige som resmål.” Detta
konstaterande vill verket belysa genom att meddela följande om olika
typer av charterflygningar:

1. Något i detalj utarbetat regelsystem för sällskapsreseflygningar från

europeiska orter till Sverige finns ännu ej. I samråd med luftfartsmyndigheterna
i Danmark och Norge har emellertid luftfartsverket

tillämpat bestämmelser, som är liberalare än vad som gäller för

TU 1971:19

utgående sällskapsresetrafik. Således finns det inte någon motsvarighet
till den s. k. 15-regeln för inkommande sällskapsresegrupper; ej heller
har 7-dagarsregeln upprätthållits lika strängt som för utgående
sällskapsresetrafik.

2. Ansökningar om sällskapsresor till Sverige har emellertid förekommit i
mycket ringa utsträckning. För sommarperioden 1971 har endast ett
utländskt flygföretag anhållit om tillstånd att utföra sällskapsreseflygningar
till Sverige. Denna ansökan har bifallits av verket. Ett annat
utländskt flygföretag har vidare meddelat att det avser att ansöka om
12 flygningar. Slutligen har verket informerats om att ett utländskt
flygbolag planerade att utföra 30 sällskapsreseflygningar till Sverige
under sommarperioden 1971. Verket har emellertid ej mottagit någon
ansökan om dessa flygningar, utan under hand informerats om att
projektet skrinlagts.

3. De tre skandinaviska ländernas trafikministrar har sedan länge hävdat
en stark återhållsam politik när det gällt tillstånd till sällskapsresor till
interkontinentala destinationer. I konsekvens härmed har Sverige ej
heller lämnat tillstånd till sällskapsresor från interkontinentala orter
till Sverige.

4. Det helt dominerande antalet charterresor som genomförs mellan
Nordamerika och de västeuropeiska staterna är föreningsflygningar.
Enligt preliminära statistiska uppgifter för 1970, sammanställda av
den europeiska civila luftfartskonferensen, utgjordes således endast
3 % av den totala chartertrafiken över Nordatlanten av sällskapsresor.

5. Föreningsflygningar till Sverige är tillåtna både från europeiska och
interkontinentala orter. Samma bestämmelser gäller för svenskt
tillstånd till denna typ av flygning som för föreningsflygningar från
Sverige.

6. För studentflygningar och flygning för eget bruk gäller samma regler
för trafik till Sverige som för utgående chartertrafik av dessa slag.
Några geografiska begränsningar finns ej heller för denna trafik.

SAS förordar att den i motionen framförda begäran om omprövning av
gällande charterbestämmelser avslås.

SAS säger sig stöda sin inställning på att motionären tyvärr fått
tillgång till ett i stora delar missvisande faktaunderlag. Således tillåter
luftfartsverket utländska charterbolag att upprätthålla trafik till Sverige.
Enligt huvudregeln för charterflygtrafik gäller ömsesidig tillståndsgivning
länderna emellan, så att luftfartsverket medger chartertrafik från sådana
länder, som svenska charterbolag tillåts trafikera. Interkontinentala
IT-resor med flygbolag i reguljär trafik är dock undantagna från denna
huvudregel. De svenska bestämmelserna har direkta motsvarigheter i
Danmark och Norge. — Mot denna bakgrund faller motionärens
hemställan om omprövning av gällande charterbestämmelser, liksom
förslaget att hänvisa utländsk chartertrafik till en enda svensk flygplats.

SAS påpekar i detta samband att några av de mest väsentliga
faktorerna kring frågan om flygtrafikens inverkan på landets turistbalans
diskuteras i SAS/LIN gemensamma remissyttrande över 1971 års
riksdagsmotion 928.

TU 1971:19

Svenska Turisttrafikförbundet framhåller att det enligt sina stadgar har
till uppgift att främja resandetrafiken från utlandet till och inom Sverige
och att i detta syfte driva upplysningsverksamhet. Åtgärder som bidrar
till att stimulera den utländska turismen till Sverige ligger därför i linje
med STTF:s intressen och arbetsuppgifter. Om STTF ensidigt skulle
betrakta frågan ur perspektivet att genom en liberalisering eller slopande
av gällande charterbestämmelser öka den utländska turistströmmen till
Sverige, skulle ställningstagandet vara enkelt: en dylik åtgärd skulle
säkerligen på kort sikt tillföra vårt land ett ökat antal resenärer. Men
STTF finner att frågan är så komplicerad och har så många aspekter, att
en närmare redovisning av förbundets synpunkter är motiverad.

Förbundet anför vidare följande.

STTF delar för det första inte motionärens uppfattning att ”för
utländska turister som vill resa till Sverige med charterflyg finns inte den
möjligheten eftersom luftfartsverket inte tillåter att utländska charterbolag
opererar med Sverige som resmål”.

I ett interpellationssvar till hr Gustavsson i riksdagen den 3 december
1970 angående möjligheten att ordna charterflyg till Sverige, redovisade
kommunikationsministern de aktuella bestämmelserna och konstaterade,
att — med givna undantag — stora möjligheter föreligger att utföra
charterflygningar. Undantagen gäller framförallt interkontinentala sällskapsflygningar,
för vilka med tanke på SAS intressen stark återhållsamhet
iakttas i tillståndsgivningen. Möjligheterna till charterflygningar från
olika länder i Europa till Sverige är däremot betydande och har också i
mindre utsträckning utnyttjats av researrangörer på olika marknader.

I det sammanhanget vill STTF peka på att det funnits förhoppningar
att en mera betydande chartertrafik skulle kunna utvecklas under 1971
från Storbritannien till Sverige. Ett dotterbolag till det stora researrangörsföretaget
Horizon Tours i London, Four S Travel, lanserade i sitt
program inför sommaren 1971 ett 25-tal sjudagars charterresor till
Sverige. Resorna skulle genomföras med jetplan med en kapacitet på över
hundratalet platser. Samtliga turer har emellertid inställts på grund av
otillräcklig efterfrågan i början av bokningssäsongen.

STTF vill naturligtvis inte dra alltför vittomfattande slutsatser av detta
fall. Men tendensen stämmer väl med STTF:s erfarenheter av andra
paketarrangemang till vårt land. Sverige har i dag inte sina turistprodukter
tillräckligt utvecklade och presenterade för att kunna attrahera stora
grupper av utländska charterresenärer och därmed hos arrangörerna med
framgång konkurrera med andra marknader. En chartertrafik av någon
mera betydande omfattning förutsätter nämligen enligt STTF:s uppfattning
ett intresse hos en betydande publik att besöka det land det är
frågan om. Om detta intresse finns eller kan skapas innebär det, att
lämpliga paketarrangemang i långa serier måste stå till förfogande för att
det skall bli möjligt att uppnå ekonomi för charterintressenten. Redan

TU 1971:19

detta innebär att antalet platser i vårt land med tillgång till flygfält,
lämpliga hotell och attraktiva arrangemang under längre tid av året
begränsas till några av de större städerna eller turistorterna. Det kan ha
sitt intresse att i sammanhanget citera professor Gunnar Arpis analys av
situationen:

”Man kan — som har skett — säga att Sverige har tillgång till flera
hundratal miljoner människor inom några timmars snabb flygresa och
att det tänkbara underlaget för en anläggning sålunda är praktiskt
taget oändlig. På samma korta flygtid kan emellertid dessa hundratals
miljoner nå säkrare solchanser, längre badstränder, högre fjäll, lägre
hotellkostnader och billigare service.”

Det är väl känt, att de reguljära flygbolagen upplever chartertrafiken som
ett allvarligt hot i kampen om flygpassagerarna. STTF kan förstå
linjeflygets farhågor i detta avseende och vill i sammanhanget konstatera
följande: De reguljära flygbolagen — främst SAS — tillför Skandinavien
och Sverige ett mycket stort antal utländska turister, framför allt från
Förenta Staterna. SAS lägger — naturligt nog av företagsekonomiska skäl
- ner ett mycket stort belopp, enligt uppgift omkring 35 milj kr per år,
på att marknadsföra Skandinavien som besöks- och turistområde. Detta
belopp torde vara mer än vad som satsas av övriga turistintressenter
tillhopa på marknadsföringsansträngningar i utlandet. En uppmjukning av
charterbestämmelserna skulle sannolikt medföra passagerarbortfall och
därmed beskära de reguljära flygbolagens möjlighet att i samma utsträckning
som i dag fungera som tillförselkanaler av utländska resenärer till
Sverige.

I sammanhanget är därför chartertrafiken på längre sikt av avgörande
betydelse. Det är STTF:s uppfattning, att charterbolagen av naturliga skäl
inte kan ge någon garanti för under en följd av år återkommande
charterserier till Sverige.

En annan fråga, som också bör analyseras i diskussionen om
charterbestämmelserna, gäller reciprocitetsprincipen. Motionären hänvisar
till underskottet i det s. k. turistnettot bl. a. genom svenskarnas
charterresande till utlandet. Han menar att en liberalisering av charterbestämmelserna
skulle tillföra Sverige ett stort antal utländska turister och
därmed ökade valutaintäkter. Enligt STTF:s uppfattning måste en
eventuell uppmjukning av bestämmelserna för charterflyg till Sverige föra
med sig motsvarande ändringar för utgående charter. Det praktiska
resultatet därav torde bli ett stegrat svenskt charterresande till utlandet
och ökat utflöde av svensk valuta, varför resultatet av valutarörelsema
mycket väl kan bli negativt.

Samtidigt är det givetvis så, att ur konsumentsynpunkt varje åtgärd att
sänka flygpriserna måste välkomnas.

TU 1971:19

STTF har så relativt utförligt velat uppehålla sig vid charterproblematiken
därför att denna är så svåröverskådlig och därför att frågan i sig
innesluter hela skalan av önskemål, förhoppningar och realiteter. Diskussionerna
har hittills enligt förbundets uppfattning i alltför hög grad
baserats på tro och i alltför liten utsträckning på vetande.

Den första uppgiften är därför enligt STTF:s uppfattning att genom
ingående analyser av kund- och arrangörsönskemål på olika marknader
och av den aktuella turistprodukten här hemma skapa en klar bild av
förutsättningarna för en ökad chartertrafik till Sverige. På basis av detta
material bör sedan de praktiska åtgärderna diskuteras: bokningsproblem,
eventuell produktutveckling och investering i nya anläggningar. Först när
detta skett blir det enligt STTFis uppfattning möjligt att föra en realistisk
diskussion om de nuvarande charterbestämmelsernas ändamålsenlighet.

1 dag utgör bristen på marknadsanalyser för bedömningen av detta
frågekomplex en besvärande faktor också därför att en rad svenska
turistintressenter i olika delar av landet hoppas på att utländsk
chartertrafik skall vara lösningen på de ekonomiska problemen för
anläggningar och områden utan att det varit möjligt att fota denna
uppfattning på annat än just förhoppningar.

Svenska Turisttrafikförbundet ansluter sig därför till motionärens
förslag att pröva ändamålsenligheten i de bestämmelser som nu gäller
charterflyg men utgår därvid ifrån att bestämmelserna omprövas först
och efter ingående analyser av hela charterproblematiken. Detta är i sin
tur både en praktisk utvecklingsfråga och en t uris t politisk fråga. Såväl
frågor om den praktiska utvecklingen av Turistsveriges resurser som de
turistpolitiska aspekterna kommer att behandlas inom utredningen
”Kommittén för planering av turistområden och friluftsanläggningar
m. m”. STTF föreslår därför att motionen hänvisas till denna utredning.

Utskottet

I sina yttranden över motionerna har luftfartsverket, SAS och SJ ställt
sig helt avvisande till motionärens yrkande och motiveringen härför.
Även turisttrafikförbundet anmäler delvis en avvikande mening men
tillstyrker en prövning enligt motionärens förslag, under villkor dock att
ingående analyser av hela charterproblematiken först sker genom särskild
utredning.

Enligt luftfartsverket gäller — i motsats till vad motionären synes
utgått från — samma regler för utländska som svenska flygföretag för
chartertrafik till och från Sverige. Den helt dominerande delen av denna
trafik utförs enligt verket — vid sidan av det skandinaviska företaget
Scanair — i praktiken av utländska flygföretag. Av kommunikationsministerns
svar i riksdagens andra kammare den 3 december 1970 på en enkel
fråga av motionären framginge vidare ”att mycket stora möjligheter
föreligger att utföra charterflygningar med Sverige som resmål.” Något i
detalj utarbetat regelsystem för sällskapsreseflygningar från europeiska
orter till Sverige finns ännu ej. I samråd med luftfartsmyndigheterna i

TU 1971:19

Danmark och Norge har emellertid luftfartsverket tillämpat bestämmelser,
som är liberalare än vad som gäller för utgående sällskapsresetrafik.

De tre skandinaviska ländernas trafikministrar har enligt verket sedan
länge hävdat en starkt återhållsam politik när det gällt tillstånd till
sällskapsresor till interkontinentala destinationer. I konsekvens härmed
har Sverige ej heller lämnat tillstånd till sällskapsresor från interkontinentala
orter till Sverige. Det helt dominerande antalet charterresor som
genomförs mellan Nordamerika och de västeuropeiska staterna är dock
enligt verket föreningsflygningar. Enligt preliminära statistiska uppgifter
för år 1970, sammanställda av den europeiska civila luftfartskonferensen,
utgjordes således endast 3 % av den totala chartertrafiken över Nordatlanten
av sällskapsresor. Föreningsflygningar till Sverige är tillåtna både från
europeiska och interkontinentala orter. Samma bestämmelser gäller för
svenskt tillstånd till denna typ av flygning som för föreningsflygningar
från Sverige.

Mot bakgrund av det anförda samt vad i remissvareH i övrigt anförts
kan utskottet inte finna det motiverat att från riksdagens sida nu begära
den av motionären föreslagna prövningen. Utskottet förutsätter dock att
utvecklingen på området uppmärksamt följes av Kungl. Maj f och
vederbörande myndigheter samt att i anledning härav eventuellt påkallade
åtgärder vidtas.

Under hänvisning härtill hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1971 528.

Stockholm den 14 oktober 1971
På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lindahl (s), Hjorth (s), Persson i Heden
(c), Sellgren (fp), Rosqvist (s), Brundin (m), Lindberg (s), Håkansson (c),
Magnusson i Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung (s), Torwald (c),
Taube (fp), Clarkson (m) och Sundgren (s).

K L Beckmans Tryckerier AB. 1971