Trafikutskottets betänkande nr 16 år 1971

TU 1971:16

Nr 16

Trafikutskottets betänkande i anledning av motion angående indrivningen
av obetald parkeringsbot

Motionen

I motionen 1971:945 av herr Löfgren (fp) har yrkats att riksdagen
måtte besluta att genom skrivelse till Kungl. Majd begära sådan ändring
av sättet för indrivning av inom viss av Kungl. Maj d närmare fastställd tid
ej inbetalad parkeringsbot att sådant belopp må kunna påföras bilens
ägare vid bilskatte kontoret inom den länsstyrelse där bilen är registrerad
och att bilskattekvitto vid nästkommande bilskattetermin ej skall kunna
erhållas med mindre, förutom bilskattebeloppet, bilens ägare rättmätigt
påförd men ej betalad parkeringsbot samtidigt eller dessförinnan erlagts.

Remissyttrandena

Över motionen har yttrande inhämtats från riksrevisionsverket och
rikspolisstyrelsen.

Riksrevisionsverket framhåller att förslaget synes innebära en avkriminalisering
av de överträdelser som för närvarande i första hand beivras med
parkenngsbot och i andra hand med strafföreläggande eller åtal inför
domstol. Den nuvarande rättsliga prövningen av en straffbelagd förseelse
skulle sålunda bortfalla i och med att beloppen skulle uttagas på
administrativ väg.

Verket anför vidare följande.

Riksrevisionsverket (RRV) erinrar om departementschefens yttrande i
prop 1969:140 (sid 36) att en avkriminalisering måste föregås av
ytterligare utredning och övervägas i ett större sammanhang, där också
andra slag av ordningsförseelser bör innefattas i bedömningen. RRV får
tillägga att det i motionen föreslagna systemet kan befaras medföra en
fördröjning av betalningen av parkeringsbot upp till drygt ett år efter det
överträdelsen begåtts. Förutom att detta står i motsats till straffets syfte
att vara en omedelbar reaktion på förseelsen, blir följden att handläggningen
inte oväsentligt kompliceras vid avregistrering, ägarbyten m. m.

Bilregistreringen samt debiteringen och uppbörden av bilskatt i
anslutning härtill sker för närvarande manuellt hos länsstyrelserna till

Riksdagen 1971. 15 sami. Nr 16

TU 1971:16

skillnad mot rutinerna för parkeringsbot och strafföreläggande vilka
utförs med automatisk databehandling hos rikspolisstyrelsen. Även om
en automatisering kommer att ske inom några år också i fråga om
fordonsregistreringen, torde det enligt RRV :s mening vara enklare att
handlägga parkeringsärendena genomgående inom rättsväsendets informationssystem
än att för ändamålet skapa någon form av sidorutin till
bilbeskattningen.

Genom 1969 års reform infördes ett subsidiärt straffansvar för
motorfordonets ägare för parkeringsförseelser. Härvid diskuterades även
möjligheten att utkräva ett strikt ansvar. Då den praktiska effekten av
reformen inte blivit att parkeringsbot betalas i betydligt större omfattning
än tidigare, finns det enligt RRVs mening anledning att åter
överväga ett införande av strikt straffansvar för ägaren. Innan denna
utväg tillgrips, bör emellertid försök göras att effektivisera tillämpningen
av nu gällande bestämmelser genom en kraftfullare uppföljning av
ärenden angående parkeringsförseelser.

Vägtrafikförordningens ansvarsbestämmelser för parkeringsförseelser
ger i och för sig möjlighet till skärpning av påföljden om parkeringsbot
inte betalas inom föreskriven tid. Den betalningshöjande effekten härav
synes dock delvis utebli eftersom ärendena i stor utsträckning måste
avskrivas på grund av ofullständig utredning. Enligt vad RRV inhämtat är
emellertid åtgärder för höjande av utredningskapaciteten under övervägande
inom rikspolisstyrelsen.

För att på angivna väg få en ökad betalningsfrekvens torde erfordras
en omfattande insats av personalresurser. Även andra åtgärder förtjänar
därför enligt RRV s mening att övervägas. Ett sätt att förenkla
utredningsarbetet vöre att låta polisman resp trafikvakt redan i samband
med utfärdandet av anmaning att betala parkeringsbot, i de fall detta är
möjligt, upptaga uppgifter om förarens identitet för att ärendet vid
bristande betalning utan omgång skall kunna fullföljas med strafföreläggande.
En annan möjlighet är att anknyta ägaransvaret till den registrerade
ägaren. Detta torde dock såsom i prop 1969:140 uttalas inte kunna
ske förrän det nya förbättrade bilregistret kommit i tillämpning.

Rikspolisstyrelsen konstaterar att den nya lagstiftning om subsidiärt
ägaransvar för parkeringsförseelser som trädde i kraft den 1.1.1970 till en
början hade gynnsam effekt beträffande benägenheten att betala parkeringsböter.
Under hösten 1970 visade det sig emellertid att betalningsviljan
ånyo började sjunka. Rikspolisstyrelsen inledde då i samarbete med
övriga berörda myndigheter ett brett upplagt arbete för att dels
undersöka hur systemet för beivrande av parkeringsförseelser på lång sikt
bör vara uppbyggt dels vidta nödvändiga åtgärder på kort sikt för att
avhjälpa de akuta svårigheterna. Resultatet av detta arbete kommer
styrelsen att redovisa i annat sammanhang. Detta yttrande begränsas i
fortsättningen till det i motionen framlagda förslaget.

Styrelsen anför vidare.

Förslaget synes förutsätta ett strikt straffansvar — beträffande
samtliga under föregående år begångna parkeringsförseelser — för den

TU 1971:16

som är skyldig att erlägga automobilskatt för det felparkerade fordonet.
Frånsett principiella juridiska betänkligheter mot ett sådant straffansvar
måste konstateras att den praktiska effekten av det föreslagna systemet
knappast skulle bli den som eftersträvas, nämligen att i ökad omfattning
förmå felparkerarna att betala ålagda böter. Styrelsens erfarenheter visar
att svårigheterna att få in parkeringsböter ofta är störst beträffande
sådana bilägare som köper och säljer bilar med korta mellanrum. För
sådana personer torde ett hot om framtida bötesuttag i samband med
bilskatt vara verkningslöst eftersom fordonet övergått i annans ägo innan
skatteplikten inträder.

Förslaget innebär även i andra fall att böterna ofta skulle drabba
annan än den som fört eller ägt fordonet vid tiden för förseelsen. En
sådan ordning är sannolikt ägnad att ytterligare försämra respekten för
gällande parkeringsbestämmelser.

Enligt styrelsens bedömning kan därför det i motionen framförda
förslaget inte tillstyrkas som en separat åtgärd. Huruvida förslaget i
modifierad form eller i kombination med andra åtgärder kan visa sig
ändamålsenligt i ett framtida system för uppföljning av parkeringsböter
anses kunna avgöras först vid en samlad bedömning av hela problemkomplexet.
En sådan bedömning avser styrelsen redovisa snarast efter det
ovan angivna arbete slutförts.

Utskottet

Utskottet delar i och för sig motionärens uppfattning att det är
angeläget att på något sätt åstadkomma en effektivare efterlevnad av
gällande bestämmelser på förevarande område. Den i motionen anvisade
metoden härför synes emellertid inte utgöra en lämplig lösning av frågan.

Såsom riksrevisionsverket framhållit torde förslaget innebära en
avkriminalisering av de överträdelser som för närvarande i första hand
beivras med parkeringsbot och i andra hand med strafföreläggande eller
åtal inför domstol. I anslutning härtill erinras om ett av föredragande
departementschefen i prop. 1969:140 gjort uttalande att en sådan
avkriminalisering måste föregås av ytterligare utredning och övervägas i
ett större sammanhang, där också andra slag av ordningsförseelser bör
innefattas i bedömningen. Det framhålls vidare att bilregistreringen samt
debiteringen och uppbörden av bilskatt för närvarande sker manuellt hos
länsstyrelserna till skillnad mot rutinerna för parkeringsbot och strafföreläggande,
vilka utförs med automatisk databehandling hos rikspolisstyrelsen.
Även om en automatisering kommer att ske inom några år också i
fråga om fordonsregistreringen torde det enligt verkets mening vara
enklare att handlägga parkeringsärendena genomgående inom rättsväsendets
informationssystem än att för ändamålet skapa någon form av
sidorutin till bilbeskattningen. Försök bör emellertid enligt verket göras

TU 1971:16

att effektivisera tillämpningen av nu gällande bestämmelser genom en
kraftfullare uppföljning av ärendena angående parkeringsförseelser.

Rikspolisstyrelsen förklarar sig i sitt yttrande ha inlett ett brett
upplagt arbete i samarbete med övriga berörda myndigheter för att dels
undersöka hur systemet för beivrande av parkeringsförseelser på lång sikt
bör vara uppbyggt, dels vidta nödvändiga åtgärder på kort sikt för att
avhjälpa de akuta svårigheterna. Resultatet av detta arbete kommer enligt
vad utskottet erfarit att redovisas i en nära framtid. Styrelsen finner
vidare — frånsett principiella juridiska betänkligheter — att den praktiska
effekten av det av motionären föreslagna systemet knappast skulle bli
den som eftersträvas, nämligen att i ökad omfattning förmå felparkerarna
att betala dem ålagda böter. Slutligen förklarar sig styrelsen ämna
redovisa en samlad bedömning av hela f råge komplexet snarast efter det
att det tidigare nämnda arbetet slutförts.

Utskottet kan i huvudsak ansluta sig till de sålunda anförda
synpunkterna. Resultatet av det pågående utredningsarbetet m. m. bör
alltså avvaktas innan andra åtgärder övervägs. Utskottet vill dock i
sammanhanget understryka det angelägna i att arbetet bedrives med
skyndsamhet samt förutsätter att Kungl. Majt med uppmärksamhet
föijer utvecklingen på området.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1971:945.

Stockholm den 14 oktober 1971
På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lindahl (s), Hjorth (s), Persson i Heden
(c), Sellgren (fp), Rosqvist (s), Brundin (m), Lindberg (s), Håkansson (c),
Magnusson i Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung (s), Torwald (c),
Taube (fp), Clarkson (m) och Sundgren (s).

K L Beckmans Tryckerier AB. 1971