Trafikutskottets betänkande nr 1 år 1971

TU 1971:1

Nr 1

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande utgifterna på driftbudgeten för budgetåret
1971/72 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
jämte motioner.

DRIFTBUDGETEN

SJÄTTE HUVUDTITELN

Kommunikationsdepartementet m. m.

1. Kommunikationsdepartementet m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts i propositionen nr 1, bilaga 8, framlagda förslag (punkterna
A 1-A 3, s. 21-22 i utdrag av statsrådspro.okollet över kommunikationsärenden
för den 4 januari 1971) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Kommunikationsdepartementet ett förslagsanslag av 5 634 000
kr.,

2. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 2 120 000 kr.,
därav hälften att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 330 000 kr.

Vägväsendet

2. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet. Före
behandlingen av de skilda anslagen har Kungl. Majit (s. 23-54) lämnat
en allmän översikt över vägväsendet.

Kungl. Majits förslag till medelsanvisning för budgetåret 1971/72
under de skilda väganslagen m. m. innebär
att till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifler anvisas ett förslagsanslag
av 4 430 0110 kr. (punkt B 1, s. 55),

att till Drift av statliga vägar an.isas ett reservationsanslag av
826 800 000 kr. (punkt B 2, s. 55-56),
att till Byggande av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
685 470 000 kr. (punkt B 3, s. 56-57),

att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator anvisas ett
förslagsanslag av 122 130 000 kr. (punkt B 4, s. 57-58),

1 Riksdagen 1971. 15 sami. Nr 1

TU 1971:1

att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator anvisas
ett reservationsanslag av 331 000 000 kr. (punkt B 5, s. 58-59),

att till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. anvisas ett reservationsanslag
av 54 550 000 kr. (punkt B 6, s. 59-60) och att under

budgetåret 1971/72 statlig lånegaranti för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner
för vissa enskilda vägar beviljas intill ett belopp av
110 000 kr.,

att till Bidrag till byggande av enskilda vägar anvisas ett reservationsanslag
av 23 400 000 kr. (punkt B 7, s. 60-61),

att till Tjänster till utomstående anvisas ett förslagsanslag av 8 680 000
kr. (punkt B 8, s. 61)
samt att till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond anvisas
ett förslagsanslag av 1 000 kr. (punkt B 9, s. 61-62).

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971: 397 av herr Hedlund m. fl. vari hemställts att
riksdagen måtte 1. i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala som sin mening
att vägplaneringen såsom ett instrument i lokaliserings- och regionalpolitiken
skall syfta till en positiv befolknings- och näringslivsutveckling
i landets olika delar, 2. till Byggande av statliga vägar under sjätte
huvudtiteln för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av
693 670 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen, samt 3. till
Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. anvisa ett reservationsanslag
av 62 550 000 kr. på i motionen anförda grunder, att avräknas mot
automobilskattemedlen,

dels motionen 1971: 931 av herr Helén m. fl. vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte 1. uttala att vid avvägningen
mellan riks- och länsvägar hänsyn tages till behovet av ett från näringsoch
regionalpolitiska synpunkter väl fungerande länsvägnät, 2. anhålla
om ett program för en ökning av väganslagen under de närmaste åren,

dels motionen 1971: 406 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att de
ordinarie vägbyggnadsramama i de sysselsättningssvaga regionerna inte
minskas med anslagsbelopp motsvarande kostnad för vägprojekt som
överföres från ordinarie vägbyggnadsplan till beredskapsarbete,

dels motionen 1971: 203 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. vari
hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala att
den flerårsplan för vägbyggandet som gäller för perioden 1970-1974
måtte omprövas med sikte på en snabbare upprustning och utbyggnad
av vägnätet i regioner där det är angeläget att stärka näringsliv och
bebyggelse,

TU 1971:1

dels motionen 1971: 966 av herr Turesson vari hemställts att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att åt
Vägverket uppdrages att ompröva principerna för fördelningen mellan
länen av anslaget till vägbyggnad med särskild hänsyn till skogslänens
behov,

dels motionen 1971:75 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. vari hemställts
1. att en fond för anslag till ur lokaliseringssynpunkt angelägna
vägprojekt tillskapas och 2. att 10 % av väganslagen tilldelas denna
fond,

dels motionen 1971: 933 av herrar Hyltander och Richardson vari
hemställts att riksdagen måtte besluta att begära hos Kungl. Maj:t att
Kungl. Maj:t i planering för kommande budgetår tillgodoser de behov,
som motionen aktualiserar och som tyvärr inte har getts utrymme i
föreliggande budgetförslag,

dels motionen 1971:918 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl.
vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av anslaget till byggande
och upprustning av länsvägar besluta att tilldelningen av anslag för kommande
år för Kopparbergs län blir av samma storlek som år 1969 samt
att vägplaneringen därefter skall inriktas på en omfattning som erfordras
för en positiv befolknings- och näringsutveckling,

dels motionen 1971:975 av herr Åsling m. fl. vari hemställts att
riksdagen vid behandlingen av kommunikationsdepartementets huvudtitel
punkt B 3 Byggande av statliga vägar, uttalar att ökad hänsyn
tages till det i Jämtlands län akuta nybyggnadsbehovet av vägar samt
att ramen för utförande av vägbyggnader som beredskapsarbeten väsentligen
vidgas i enlighet med vad i motionen anförts,

dels motionen 1971:952 av herr Oskarson m. fl. vari hemställts att
riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl.
Maj:t vidtar kompletterande åtgärder för att de problem som sammanhänger
med väganslutningen till E 6 för de nyetablerade industrierna
i Värö löses på ett tillfredsställande sätt och därutöver överväger åtgärder
för utbyggnad av E 6 i sin helhet i snabbare takt än vad som
framgår av nuvarande planering,

dels motionen 1971:964 av herr Sundman m. fl. vari hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att vägprojektet
Gäddede-Ankarvattnet snarast måtte komma till utförande som temporär
ersättning ur sysselsättningssynpunkt för den tills vidare uppskjutna
malmbrytningen i Stekenjokk i enlighet med vad i motionen
anförts,

dels motionen 1971:974 av herr Åkerfeldt m. fl. vari hemställts att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

TU 1971:1

initiativ till sådan ändring av formerna för tilldelningen av medel till
byggande av kommunala vägar och gator att kommunerna bereds möjlighet
att omdisponera i fördelningsplanen upptagna, eller redan beviljade,
medel till projekt som anses fördelaktigare ur miljösynpunkt,

dels motionen 1971: 140 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. vari
hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
en utredning av dels frågan om fullständig täckning med statsbidrag
av kostnaderna för den enskilda väghållningen, dels frågan om formerna
för byggande och drift av enskilda vägar,

dels motionen 1971:921 av herr Dahlgren m. fl. vari hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning
och förslag beträffande frågan om fria resor vid överfart till
fastlandet för på skärgårdsöar bosatt befolkning,

dels motionen 1971: 924 av herrar Eriksson i Bäckmora och Björk
i Gävle vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller
om utredning angående det enskilda vägnätets standard med hänsyn
till utvecklingens ökade krav på framkomlighet och trafiksäkerhet
och att förslag snarast förelägges riksdagen,

dels motionen 1971: 405 av herrar Persson i Heden och Eriksson i
Bäckmora vari hemställts att riksdagen måtte uttala, att delningskostnad
för väg, som tas ur allmänt underhåll, må bäras av staten,

dels motionen 1971: 962 av fru Sundberg vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att Statens vägverk och
Televerket får i uppdrag att vidtaga åtgärder för inrättande av en informationscentral
»Fröken Väg»,

dels motionen 1971: 260 av herrar Stålhammar och Romanus vari
hemställts att riksdagen uppdrager åt Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder
för att anordna en försöksverksamhet med »vägupplysning», till vilken
vägtraf i kanter kan vända sig för att få upplysningar om väglaget på
bestämda vägsträckor,

dels motionen 1971:914 av herr Annerås m. fl. vari hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om att lämpliga föreskrifter
utfärdas i vissa i motionen berörda avseenden beträffande mittoch
kantmarkeringar av vägar,

dels motionen 1971: 404 av herrar Nilsson i Agnäs och Åkerlind vari
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att användningen
av vägsalt upphör,

dels motionen 1971: 940 av herr Larsson i Borrby m. fl. vari hemställts
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala att halkbekämpning
med hjälp av salt må upphöra.

TU 1971:1

Utskottet

Vid sin behandling av vägfrågorna erinrar departementschefen - liksom
i fjolårets statsverksproposition - om det av vägplaneutredningen
framlagda betänkandet Vägplan 1970 (SOU 1969: 56 och 57). Utredningen
har efter en kartläggning av det nuvarande väg- och gatunätets
omfattning och standard ingående övervägt principerna för en långsiktig
vägplanering och därvid lagt stor vikt vid att utarbeta en planeringsmetodik
som bygger på en samhällsekonomisk värdering av olika insatser
på vägområdet. I sistnämnda hänseende har utarbetats en kalkylmodell
för lönsamhetsbedömning av trafikprojekt som avses vara ett
hjälpmedel vid prioritering av vägföretag och även vid bestämning av
olika tekniska standardkrav på vägnätet. Utredningen har också gjort
prognoser avseende den framtida trafikutvecklingen samt med utgångspunkt
från dessa och med anlitande av bl. a. den nyssnämnda lönsamhetskalkylen
upprättat behovsplaner med angivande av kostnaderna för
väg- och gatubyggandet och vägdriften under tiden fram till mitten av
1980-talet. Utredningen har varit föremål för en omfattande remissbehandling.

Med hänsyn till den rad av viktiga frågor inom vägpolitiken som tas
upp i betänkandet - bl. a. planeringsmetodiken och standardkraven -krävs enligt departementschefen ingående och allsidiga överväganden
och då även med beaktande av de många synpunkter som anförts av
remissinstanserna. Departementschefen säger sig därför inte nu vara beredd
att närmare gå in på dessa frågor utan avser att återkomma till
dem vid en senare tidpunkt.

I motionen 1971: 931 har under hänvisning bl. a. till innehållet i
förenämnda betänkande yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t dels hemställer
att vid avvägningen mellan riks- och länsvägar hänsyn tas till
behovet av ett från närings- och regionalpolitiska synpunkter väl fungerande
länsvägnät, dels anhåller om ett program för en ökning av vägans
lagen under de närmaste åren. Vidare har i motionen 1971: 397
hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t som sin mening uttalar att
vägplaneringen såsom ett instrument i lokaliserings- och regionalpolitiken
skall syfta till en positiv befolknings- och näringslivsutveckling i
landets olika delar.

I statsrådsprotokollet framhålls att i nuvarande ekonomiska läge
återhållsamhet måste iakttas även beträffande väganslagen och en ingående
angelägenhetsprioritering ske av vägverkets engagemang inom
ramen för de resurser som ställs till förfogande. Allmänt bör därvid
gälla att de statliga insatserna i första hand inriktas på att genom
ändamålsenliga driftåtgärder säkerställa funktionen hos de olika delarna
av det befintliga vägnätet. Vidare måste de investeringsplaner fullföljas
som avser att genom mera begränsade punktvisa insatser åstadkomma
förbättringar som kommer längre sammanhängande vägsträckor

TU 1971:1

till del resp. siktar till att avhjälpa påtagliga brister inom de av trafikökningen
mera belastade delarna av vägnätet.

Inom ramen för en sådan allmän inriktning bör sålunda enligt propositionen
i fråga om byggnadsanslagen de riktlinjer tillämpas som återspeglas
i urvalet av vägföretag i de under 1969 för perioden 1970-1974
av vägverket fastställda flerårs- och fördelningsplanerna. Dessa är huvudsakligen
inriktade på huvudvägnätet. En samordning av planerna har
skett med hänsyn till fördelningen av de beräknade transportbehoven.
Objektens samhällsekonomiska lönsamhet har i första hand varit avgörande
för prioriteringen inom planerna. Härvidlag har i flerårsplanerna
beaktats såväl näringslivets behov av tillfredsställande transportmöjligheter
som behoven av kapacitetsstarka trafikleder inom och mellan tätortsregionerna.
Vid upprättandet av fördelningsplanen har utgångspunkten
varit att de kollektiva trafiksystemen i de större städerna ingår som
en väsentlig och integrerad del i dessa städers trafiksystem. Tunnelbanesamt
viktiga infarts- och genomfartsprojekt har prioriterats gemensamt.

Utskottet ansluter sig för sin del till de sålunda angivna riktlinjerna
för investeringsverksamheten på vägväsendets område. I sammanhanget
må också erinras om att Kungl. Maj:t i cirkulär (SFS 1969: 483) anbefallt
samtliga statsmyndigheter att vid beslut som rör lokalisering av1
offentliga investeringar eller som på annat sätt har betydelse för den
regionala utvecklingen beakta det prognosmaterial m. m. som utarbetats
inom länsplanering 1967 samt vad Kungl. Maj:t och riksdagen i anslutning
därtill uttalat (SU 1969:57 och BaU 1969:30, rskr. 188 och
309).

Utskottet finner det vidare angeläget att förslag från Kungl. Maj:ts
sida i anledning av förenämnda Vägplan 1970 snarast föreläggs riksdagen
så att en ingående prövning av investeringsfrågoma för vägväsendets
del kan ske. I avvaktan härpå är utskottet inte nu berett att ta
ställning i frågan om avvägningen under de kommande åren mellan
väginvesteringarna och anslagen för andra ändamål. Med hänsyn härtill
och mot bakgrund av vad som i det föregående anförts avstyrks motionen
1971:931 samt motionen 1971:397 i vad den avser vägplaneringen
såsom ett instrument i lokaliserings- och regionalpolitiken.

I motionen 1971:203 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär att den flerårsplan för vägbyggandet som gäller för perioden
1970-1974 måtte omprövas med sikte på en snabbare upprustning
och utbyggnad av vägnätet i regioner där det är angeläget att stärka
näringsliv och bebyggelse. Utskottet får i anledning härav erinra om
att flerårsplanerna för nämnda period numera till alla delar fastställts
- i vissa fall efter prövning av Kungl. Maj:t. Revidering av planerna
skall dock - jämlikt gällande författningsregler - ske redan under
1972 att avse perioden 1973-1977. Under hänvisning till det anförda
finner sig utskottet inte kunna tillstyrka motionen i fråga.

TU 1971:1

Ej heller anser sig utskottet kunna tillstyrka det i motionen 1971: 406
framförda yrkandet att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att de
ordinarie vägbyggnadsramarna i de sysselsättningssvaga regionerna ej
minskas med anslagsbelopp motsvarande kostnad för vägprojekt som
överföres från ordinarie vägbyggnadsplan till beredskapsarbete. I anslutning
härtill må erinras om att enligt statsrådsprotokollet de statliga
investeringarna i vägar och gator under perioden 1955-1970 utgjort
ca 17,3 miljarder kr. i 1970 års prisnivå, varav drygt 3,5 miljarder utgör
beredskapsarbeten. Dessa har i huvudsak utförts i Norrland och skogslänen
i övrigt varigenom vägverkets långtidsplaner för dessa län i stort
sett kunnat tillgodoses medan för landet i övrigt stora eftersläpningai
föreligger. Som beredskapsarbeten utförs normalt projekt som planeras
komma till utförande inom långtidsplanen. Någon ändring av principerna
härför bör enligt departementschefen ej ske. Utskottet delar denna
uppfattning.

Av samma anledning avstyrks yrkandet i motionen 1971: 75 att en
särskild fond för anslag till vissa från lokaliseringssynpunkt angelägna
vägprojekt skapas samt att 10 % av väganslagen tilldelas denna fond.
Ett genomförande av detta förslag skulle f. ö. enligt utskottets uppfattning
omöjliggöra en rationell användning av anslagsmedlen och en
riktig fördelning av desamma samt medföra avsevärda olägenheter inte
minst från administrativa synpunkter.

I motionen 1971: 966 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
att åt vägverket uppdras att ompröva principerna för fördelningen
mellan länen av anslaget till vägbyggnader med särskild hänsyn till skogslänens
behov. I motionen 1971: 933 har begärts att Kungl. Maj:t vid
planeringen för kommande budgetår tillgodoser de behov som i motionen
aktualiseras beträffande väganslagen till Skaraborgs län och i
motionen 1971:918 att riksdagen gör vissa uttalanden beträffande medelstilldelningen
och planeringen med avseende på vägbyggandet i Kopparbergs
län. Slutligen har i motionen 1971: 975 begärts ökade insatser
av olika slag för byggande av vägar i Jämtlands län.

Utskottet får i anledning av de således framställda yrkandena hänvisa
till vad i det föregående anförts rörande inriktningen av vägbyggandet
samt om den verkställda revideringen av flerårs- och fördelningsplanerna
för åren 1970-1974, m. m. De för väg- och gatubyggandet gällande
flerårs- och fördelningsplanerna upprättas i enlighet med vägstadgans
bestämmelser för femårsperioder och förnyas vart tredje år. Fördelningen
av investeringsmedel de skilda landsdelarna och väggrupperna
emellan sker därvid på grundval av en noggrann angelägenhetsgradering
och efter vederbörande regionala och lokala vägmyndigheters hörande -allt i syfte att åstadkomma en likformig och rättvis fördelning av vägmedlen.
Även om de i motionerna framställda yrkandena i och för sig

TU 1971: 1

kan framstå som välmotiverade vill utskottet dock framhålla att bl. a.
förhållanden av de slag motionärerna åberopar konstituerar de faktorer
vägmyndigheterna har att beakta vid det förenämnda planeringsarbetet
samt vid medelsfördelningen.

Under hänvisning till det anförda och då utskottet sålunda anser de
av motionärerna aktualiserade frågorna böra prövas i den för handläggning
av vägärenden stadgade ordningen avstyrks motionerna i fråga.

Av samma skäl avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1971:952
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att åtgärder vidtas i syfte att
åstadkomma en snabbare utbyggnad av riksväg E 6. Vad beträffar
det av motionärerna upptagna spörsmålet rörande väganslutningen till
E 6 för de nyetablerade industrierna i Värö vill utskottet dock understryka
det angelägna i att denna fråga av framför allt trafiksäkerhetsskäl
får en tillfredsställande lösning i samband med överläggningarna
mellan berörda parter.

I motionen 1971: 964 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
att vägprojektet Gäddede-Ankarvattnet snarast måtte komma till utförande
som temporär ersättning från sysselsättningssynpunkt. Enligt
vad utskottet inhämtat har numera medel i viss utsträckning ställts till
förfogande för ändamålet. Med beaktande härav och då utskottet förutsätter
att frågan om genomförandet av projektet i dess helhet kommer
att av vägmyndigheterna och arbetsmarknadsverket i vederbörlig ordning
närmare prövas torde någon åtgärd i ärendet från riksdagens sida
f. n. ej vara erforderlig.

Vid sin behandling av frågan om medelstilldelningen till väg- och
gatubyggandet redogör departementschefen bl. a. för utfallet av investeringarna
inom denna sektor under perioden 1965-1969 samt de beräknade
kostnaderna under åren 1970 och 1971. Vidare erinras om de krav
som ställs på vägdriften och till vikten av att vidmakthålla standarden
på det statliga vägnätet, ökade medel bör enligt departementschefen
ställas till förfogande för detta ändamål under nästa budgetår. I anslutning
härtill erinras också om de ytterligare åligganden i fråga om
renhållning som åvilar vägverket efter den 1 januari 1971. För nästa
budgetår (avseende kalenderåret 1972) beräknar departementschefen därför
en ökning av anslaget med 53 milj. kr. Totalt skulle således för
nämnda ändamål disponeras 827 milj. kr. Utskottet finner den föreslagna
anslagshöjningen välmotiverad och tillstyrker densamma.

Anslagstilldelningen till det statliga vägbyggandet bör enligt departementschefen
bibehållas på nuvarande nivå. I enlighet härmed förordas
för budgetåret 1971/72 (avseende kalenderåret 1972) ett anslag om ca
685,47 milj. kr. Härav avser 375,5 milj. kr. byggande av riksvägar,
31,2 milj. kr. byggande av tunnelbanor, 140,0 milj. kr. byggande av länsvägar,
54,4 milj. kr. byggande av storbroar samt resten central och

TU 1971:1

regional administration m. m.

Utskottet har vid sin prövning av denna fråga funnit sig böra godta
Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker följaktligen den i motionen 1971: 397
yrkade medelshöjningen om 8,2 milj. kr. avseende posten till byggande
av länsvägar. Nämnda anslagspost anses av motionärerna böra upptas
med det av vägverket begärda beloppet om 148,2 milj. kr.

Kostnadsramarna för år 1972 för anslagen Drift av statliga vägar
respektive Byggande av statliga vägar bör såsom departementschefen
föreslagit bestämmas till samma belopp som anslagen.

Anslaget till bidrag till drift av kommunala vägar och gator bör i
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag tas upp med ca 122,1 milj. kr., innebärande
en ökning i förhållande till innevarande budgetår med ca 15
milj. kr. Utskottet tillstyrker också att anslaget till byggande av kommunala
vägar och gator tas upp med ett belopp av oförändrat 331 milj.
kr.

Till bidrag till drift av enskilda vägar m. m. har i propositionen föreslagits
ett anslag av 54,55 milj. kr. I anledning härav har i motionen
1971: 397 yrkats en höjning av anslaget till 62,55 milj. kr.

Utskottet har för sin del funnit sig böra godta Kungl. Maj:ts förslag
innebärande i det närmaste oförändrad medelsanvisning för ändamålet
samt avstyrker följaktligen motionen 1971: 397 i berörda del.

De av Kungl. Maj:t i övrigt framlagda anslagsberäkningarna har inte
gett utskottet anledning till erinran. Detta innebär bl. a. att utskottet
biträder Kungl. Maj:ts förslag att - på samma sätt som skett för innevarande
budgetår - 40 milj. kr. av det statliga vägbyggnadsanslaget och
20 milj. kr. av det statliga vägdriftanslaget tilldelas Värmlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län att användas under särskilt beaktande av arbetsmarknadspolitiska
synpunkter.

De sammanlagda utgifterna under de olika väganslagen m. m. för
budgetåret 1971/72 uppgår enligt departementschefens beräkningar till
2 056,5 milj. kr. För trafiksäkerhet och vissa bidrag m. m. beräknas
under andra anslag under sjätte huvudtiteln sammanlagt 78 milj. kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen. Under andra, femte, åttonde,
nionde och elfte huvudtitlarna föreslås därjämte 511 milj. kr. att avräknas
mot nämnda medel.

Det totalbelopp som avses skola täckas av automobilskattemedlen
skulle därmed uppgå till ca 2 646 milj. kr. I förhållande till motsvarande
på riksstaten för innevarande budgetår uppförda anslag innebär detta
en ökning med ca 196 milj. kr. Då inkomsterna av automobilskattemedlen
beräknas till ca 3 343 milj. kr. skulle överskottet på vägväsendets
specialbudget, vilket per den 30 juni 1970 uppgick till ca 1 796
milj. kr. komma att under budgetåret öka med ca 697 milj. kr.

I motionen 1971: 140 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte

1* Riksdagen 1971. 15 sami. Nr 1

TU 1971:1

anhålla om utredning av dels frågan om fullständig täckning med statsbidrag
av kostnaderna för den enskilda väghållningen, dels frågan om
formerna för byggande och drift av enskilda vägar. Vidare har i motionen
1971: 924 yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
utredning angående det enskilda vägnätets standard med hänsyn till
utvecklingens ökade krav på framkomlighet och trafiksäkerhet samt
att förslag snarast föreläggs riksdagen.

Vid bedömningen av de med bidragsgivningen till de enskilda vägarna
sammanhängande frågorna måste, såsom riksdagen vid flera tillfällen
tidigare framhållit, hänsyn tas till det enskilda vägnätets betydelse för
näringslivet och kommunikationerna i allmänhet. De av motionärerna
upptagna frågorna har dock utretts senast av 1960 års vägsakkunniga
som år 1962 avgav ett särskilt betänkande om statsbidrag till enskild väghållning
m. m. (SOU 1962: 6). Av Kungl. Maj:t i anledning härav framlagda
förslag prövades av 1963 års riksdag, som beslutade avsevärda
förbättringar i bidragsgivningen på förevarande område. Den i olika
sammanhang aktualiserade frågan om ett förstatligande av den enskilda
väghållningen eller - i liknande syfte - en samordning mellan statlig
och enskild väghållning har därvid av såväl organisatoriska som ekonomiska
skäl inte befunnits möjlig att genomföra.

I sammanhanget må dock erinras om att vägförvaltningarna under
vissa villkor och i den mån resurserna medger åtar sig att mot särskild
ersättning biträda de enskilda väghållarna med väghållningen. Vidare
pågår, enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet, redan genom
vägverkets försorg en inventering och standardbedömning av det enskilda
vägnätet, som väntas främst komma att påvisa behov av vissa
för trafiksäkerhetens höjande erforderliga iståndsättningsarbeten m. m.
I avvaktan på resultatet härav och då utskottet förutsätter att den enskilda
väghållningens problem ytterligare uppmärksammas avstyrks motionerna
i fråga.

Såsom i motionen 1971: 921 - rörande fria resor vid överfart till
fastlandet för bofast befolkning på skärgårdsöar - erinrats behandlades
frågan om att tillgodose trafikbehovet i glesbygder och skärgårdseller
öområden i samband med 1963 års riksdagsbeslut om riktlinjerna
för den statliga trafikpolitiken. I den proposition (nr 191) som låg till
grund för beslutet förutsattes sålunda särskilda insatser från samhällets
sida såvida nämnda områden ej på annat sätt kunde erhålla en tillfredsställande
transportförsörjning. Med hänsyn till de skiftande befolknings-
och näringsförhållandena i olika delar av landet ansågs det enligt
propositionen vara ogörligt att på förhand fastställa vilken underskottstrafik,
som vore nödvändig från allmän synpunkt. En prövning
från fall till fall borde i stället äga rum i samband med att frågan
om stöd från det allmänna bleve aktuell. Utskottet vill vidare erinra
om den planering i vad gäller tillgodoseende av behovet av väg- och

TU 1971:1

färjtrafikförbindelser sorn författningsenligt åligger vederbörande vägmyndigheter.
I anslutning härtill må också nämnas att å anslaget till
enskilt vägunderhåll särskilda medel finns disponibla för bidrag till båtoch
färjförbindelser av just det slag motionärerna bl. a. synes åsyfta.
Sådana bidrag utgår också f. n. i viss omfattning.

Med hänsyn bl. a. till det anförda finner utskottet motionen inte böra
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida och avstyrker följaktligen
densamma.

I motionen 1971: 405 har hemställts att riksdagen måtte uttala att
delningskostnad för väg som tas ur allmänt underhåll må bäras av staten.
I anledning av motion i samma ämne vid fjolårets riksdag framhöll
tredje lagutskottet (uti. nr 72) att frågan härom förtjänade övervägas
samt att den syntes vara av beskaffenhet att kunna upptas och
prövas av utredningen för översyn av lagstiftningen om enskilda vägar.
Som följd härav hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t att motionen
jämte utskottsutlåtandet skulle överlämnas till utredningen. Så har enligt
vad utskottet erfarit numera skett. Under hänvisning härtill avstyrks
motionen i fråga.

I motionen 1971: 974 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer om initiativ till sådan ändring av formerna för tilldelningen
av medel till byggande av kommunala vägar och gator att kommunerna
bereds möjlighet att omdisponera i fördelningsplanen upptagna eller redan
beviljade medel till projekt som anses fördelaktigare från miljösynpunkt.
Motionärerna synes därvid ha förbisett att enligt gällande
kungörelse (SFS 1960: 374) om statsbidrag till väg- och gatuhållning
i vissa städer och stadsliknande samhällen vägverket redan nu äger att -efter samråd med stad eller samhälle och efter länsstyrelsens hörande -förordna att i fastställd fördelningsplan upptaget företag må utbytas
mot annat. Enligt vad utskottet erfarit förekommer också ofta att så
sker. Någon särskild åtgärd i ärendet från riksdagens sida synes sålunda
ej påkallad, varför motionen avstyrks.

I motionen 1971: 962 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
att statens vägverk och televerket får i uppdrag att vidta åtgärder
för inrättande av en informationscentral »Fröken Väg». Vidare
har i motionen 1971: 260 hemställts att riksdagen uppdrager åt Kungl.
Maj:t att vidta åtgärder för att anordna en försöksverksamhet med
»vägupplysning» till vilken vägtrafikanten kan vända sig för att få
upplysningar om väglaget på vissa vägsträckor.

Utskottet har från vägverket inhämtat vissa upplysningar i ämnet,
varav framgår bl. a. följande.

Ett informationssystem om väglaget vintertid skulle komma att utgöras
av rapporter på »historiska» uppgifter som sedan genom olikar -

TU 1971:1

tade väderleksförhållanden och inträffade förändringar i väderleksläget
utmed vägsträckorna i fråga lätt skulle bli helt vilseledande. Rapporterna
skulle dessutom nödvändigtvis innehålla reservationer för de speciella
väglag som råder inom vissa lokalt begränsade områden där också
vägarnas läge i terrängen m. m. kan komma att påverka vinterväglaget.
En sådan information måste ur såväl trafiksäkerhetssom framkomlighetssynpunkt
bedömas vara av mycket ringa värde med hänsyn till de
slumpartade och svårbemästrade momenten i hela halkproblemet. Ett
informationssystem av föreslagen art skulle vidare kräva en synnerligen
omfattande organisation med bl. a. jourtjänst och knappast vara ekonomiskt
motiverat med tanke på värdet av detsamma. Vad trafikanterna
är betjänta av är att få vetskap om hur väglaget kommer att utvecklas
till följd av väntade förändringar i väderleksläget. Under flera år har
därför - på vägverkets bekostnad - Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (SMHI) tagit fram prognoser över risken för halka
och andra trafiksvårigheter. Dessa har sedan offentliggjorts i samband
med väderleksrapporter i radio och TV. Vägverket överväger att med
SMHI närmare utreda förutsättningarna för en utvidgad prognosverksamhet
för att om möjligt ge trafikanterna mera ingående informationer
om hur förestående förändringar i väderleksutsikterna kan väntas påverka
väglaget. Det anges vara ett klart önskemål från verkets sida att ifrågavarande
prognoser ge större utrymme i omnämnda media. I samband
med svåra oväder (snöstorm t. ex.) har vägförvaltningarna, som då under
alla förhållanden måste införskaffa en detaljerad rapportering från
vägstationema om tillståndet på vägarna, bistått allmänheten med upplysningar,
ofta via press, radio och TV. Sedan början av 1950-talet har
också varje år och alltjämt centralt en rapportering över framkomligheten
upprättats under tjällossningsperioden med avseende på vägarnas
bärighet och tjälskador. Rapporteringen offentliggörs bl. a. genom regionalradio,
dagstidningar och motortidningar. Verket utger också under
tjällossningen var 14:e dag en karta över framkomligheten på riksvägar
och genomgående länsvägar. Den sista kartan för säsongen, som utkommer
på försommaren, upptar även pågående och planerade större vägarbeten,
som kan innebära nedsatt framkomlighet.

Av sålunda angivna skäl ställer man sig från vägverkets sida avvisande
till att ett informationssystem med »Fröken Väg» införs. Trafikutskottet
har inte heller funnit sig berett att biträda motionärernas yrkanden
i dessa frågor och avstyrker därför motionerna.

I motionen 1971: 914 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om att lämpliga föreskrifter utfärdas för mitt- och kantmarkering
av vägar. Härmed sammanhängande frågor är emellertid enligt vad utskottet
erfarit sedan länge föremål för intensiv uppmärksamhet från
vägverkets sida, och omfattande åtgärder har - bl. a. genom tillsättan -

TU 1971:1

det av en särskild arbetsgrupp för att följa upp verksamheten - vidtagits
i det av motionärerna angivna syftet. Någon särskild åtgärd från riksdagens
sida synes därför ej påkallad och motionen avstyrks följaktligen.

I motionerna 1971:404 och 1971:940 har med likartade motiveringar
yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att användningen av
vägsalt upphör.

I statsverkspropositionen (s. 32 och 33) redovisas vissa av vägverket
lämnade uppgifter om den pågående försöks- och utredningsverksamheten
med saltning av vägarna. Härav framgår bl. a. att försök har
gjorts med dels salt blandad med sand, dels enbart salt. I det senare
fallet rör det sig om förebyggande åtgärder i halkbekämpande syfte.
Vägverket har under fyra vintersäsonger prövat den senare metoden
med en för Sverige och dess klimat speciellt utvecklad teknik. För att
minska moddbildningen med åtföljande nedstänkning och slirningsrisker
har verket utvecklat utrustning för moddavröjning och anskaffat en omfattande
utrustning med speciella skrapningsverktyg. Verket har även
gjort försök med sopning efter skrapningen genom en helt ny sopkonstruktion.
Denna vinter bedriver verket omfattande försök med denna
metod. - Verket följer uppmärksamt resultatet av i utlandet pågående
försök med andra kemikalier än salt. Verket har också medverkat
i forskningsverksamheten på området. Förra året har även påböljats
ett omfattande försök i syfte att belysa röstningsfrågan och dess
samband med olika klimattyper och användning av salt i väghållningen.
I dessa frågor har vägverket samarbetat med främst statens naturvårdsverk,
statens trafiksäkerhetsverk, statens väginstitut, statens provningsanstalt
och Korrosionsinstitutet.

Riksdagen har tidigare genom bl. a. motioner, interpellationer och
enkla frågor uppmärksammats på det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet som är av betydelse ur framför allt trafiksäkerhetssynpunkt.
Svårigheterna härvidlag torde främst sammanhänga med tillämpandet
av saltningsmetoden i förening med användningen av dubbade däck och
den avslitning av däcks- och asfaltpartiklar m. m. som blir följden därav.
Utskottet finner det därför angeläget att vägverkets pågående arbete
på området intensifieras i syfte att än mer förbättra tillämpade metoder
samt den tekniska materielen så att olägenheter och skadeverkningar i
möjligaste mån motverkas. Vidare förutsätter utskottet att riksdagen
även i fortsättningen informeras om utvecklingen på området samt i
anledning härav vidtagna åtgärder.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet de båda
motionerna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

TU 1971:1

a. till Statens Vägverk: Åmbetsverksuppgifter ett förslagsanslag
av 4 430 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Drift av statliga vägar ett reservationsanslag av 826 800 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionen 1971: 397, nämnda motion såvitt nu är i fråga,
till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1971/72 anvisar
ett reservationsanslag av 685 470 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

a. till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator ett förslagsanslag
av 122 130 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator
ett reservationsanslag av 331 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

4. att riksdagen

a. med bifall till Kungl. Majrts förslag och med avslag å motionen
1971: 397, nämnda motion såvitt nu är i fråga, till Bidrag
till drift av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar
ett reservationsanslag av 54 550 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. medger att under budgetåret 1971/72 statlig lånegaranti
för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda
vägar beviljas intill ett belopp av 110 000 kr.,

5. att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

a. till Bidrag till byggande av enskilda vägar ett reservationsanslag
av 23 400 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Tjänster till utomstående ett förslagsanslag av 8 680 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

6. att riksdagen avslår motionen 1971: 931 samt 1971: 397, sistnämnda
motion i vad den avser skrivelse till Kungl. Maj:t,

7. att riksdagen

a. avslår motionen 1971:203,

b. avslår motionen 1971: 406,

c. avslår motionen 1971: 75,

8. att riksdagen

a. avslår motionen 1971:966,

b. avslår motionen 1971:933,

c. avslår motionen 1971: 918,

d. avslår motionen 1971: 975,

TU 1971:1

e. avslår motionen 1971: 952,

f. avslår motionen 1971:964,

9. att riksdagen

a. avslår motionen 1971: 140,

b. avslår motionen 1971: 924,

c. avslår motionen 1971: 921,

d. avslår motionen 1971:405,

10. att riksdagen avslår motionen
1971: 974,

11. att riksdagen avslår motionerna
1971: 962 och 1971: 260,

12. att riksdagen avslår motionen
1971: 914,

13. att riksdagen avslår motionerna
1971:404 och 1971: 940.

Trafiksäkerhet

3. Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna C 1-C 4, s. 63-72)
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag
av 10 918 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 15 288 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. till Registrering av motorfordon ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

4. till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar
ett reservationsanslag av 6 500 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen.

4. Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande. Kungl.
Maj:t har (punkt C 6, s. 73-76) föreslagit riksdagen att till Bidrag till
nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret
1971/72 anvisa ett anslag av 2 200 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971:393 av herr Bohman m. fl. vari, såvitt nu är
i fråga, yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
att anslaget till NTF höjes med 300 000 kr.,

TU 1971:1

dels motionen 1971: 958 av herr Polstam m. fl. vari hemställts att
statligt stöd till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF) för budgetåret 1971/72 måtte utgå med ett belopp om 2,6 milj.
kr.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt innebär en för nästa
år oförändrad medelsanvisning om 2,2 milj. kr. I anledning härav har i
motionerna 1971: 393 och 1971: 958 hemställts om en ökning av anslaget
med 300 000 respektive 400 000 kr.

De av motionärerna därvid föreslagna anslagshöjningarna finner utskottet
i och för sig välmotiverade. Med hänsyn dock till den planerade
omorganisationen av trafiksäkerhetsforskningens verksamhet m. m. samt
i avvaktan på resultatet härav har utskottet ansett sig kunna godta
Kungl. Maj:ts anslagsberäkning och avstyrker följaktligen motionerna.

I likhet med departementschefen förutsätter utskottet att NTF.s verksamhet
planeras och bedrivs i nära samarbete med statens trafiksäkerhetsverk.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1971:958 och 1971:393, sistnämnda motion såvitt
nu är i fråga, till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande för budgetåret 1971/72 anvisar ett anslag
av 2 200 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

5. Kostnader för nytt bilregister m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkten C 7, s. 76-77) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för nytt bilregister m. m. för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 17 502 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Sjöfart

Sjöfartsverket

6. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet.
Före behandlingen av de skilda anslagen har Kungl. Maj:t
(s. 78-100) lämnat en allmän översikt över sjöfarten m. m.

Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning för budgetåret 1971/72
under de skilda anslagen innebär

att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag
av 84 100 000 kr. (punkt D 1, s. 100-101),

TU 1971:1

att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag av 27 400 000 kr. (punkt
D 2, s. 101-102),

att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag av 8 120 000 kr.
(punkt D 3, s. 102-103),

att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag av 1 640 000 kr.
(punkt D 4, s. 103-104).

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1971: 960 av
herr Sellgren m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit begär att vad som anförts i motionen beaktas vid utarbetande av
den aviserade ändringen av sjöfartsverkets instruktion.

Utskottet

I förevarande sammanhang har i statsverkspropositionen erinrats om
att sjöfartsverket redovisat sina anslagsbehov i programtermer. Den indelning
av programmen som tidigare fastställts föreslås dock bli justerad
främst till följd av det nya avgiftssystem som gäller fr. o. m. den
1 januari 1971. Det nuvarande programmet Allmänna Sjövägar föreslås
sålunda benämnas Farledsverksamhet. Det nuvarande programmet Säkerhet
på fartyg anses böra tillföras delprogrammen registrering av fartyg,
sjöteknisk utredningsverksamhet m. m. samt skeppsmätning från
programmet övrig verksamhet och i fortsättningen benämnas Fartygsverksamhet.
Det återstående programmet föreslås behålla namnet övrig
verksamhet. Programmet Farledsverksamhet avses finansieras med två
anslag benämnda Farledsverksamhet, exkl. isbrytning, resp. Isbrytning.
Anslagen för de två övriga programmen kommer till omfattningen att
överensstämma med dessa. Anslagen Farledsverksamhet, exkl. isbrytning
och Fartygsverksamhet är avgiftsfinansierade medan anslagen Isbrytning
och övrig verksamhet är skattefinansierade.

Av sjöfartsverket framlagda förslag om en sammanlagd medelsanvisning
under driftbudgeten av 123 828 000 kr. har av Kungl. Majit
godtagits med endast smärre korrigeringar. Detta innebär att anslagen
tas upp med 84 100 000 kr. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning,
27 400 000 kr. till Isbrytning, 8 120 000 kr. till Fartygsverksamhet och
1 640 000 kr. till övrig verksamhet. Utskottet tillstyrker de sålunda
gjorda anslagsberäkningarna samt vad departementschefen i samband
därmed anfört och förordat.

I statsrådsprotokollet har vidare av departementschefen lämnats en redogörelse
för hur han ser på den fortsatta behandlingen av hamnutredningens
år 1969 framlagda delbetänkande De svenska hamnarna (SOU
1969: 22 och 23). Departementschefen har därvid erinrat om hur Sveriges
traditionella beroende av utrikeshandeln och utrikeshandelns växande
volym har medverkat till att ge hamnväsendet en central roll i lan -

TU 1971:1

dets transportförsörjning. En successiv anpassning av hamnväsendet till
efter hand ändrade förutsättningar i transportmönster och hanteringsformer
etc. anges vara en grundläggande förutsättning för att hamnarna
på ett ändamålsenligt sätt skall kunna fullgöra sina terminalfunktioner.
Hamnutredningens skiss till indelning av kustområdena i ett antal hamnregioner
anses rimlig med hänsyn till framväxande transport- och godsströmmar.
Vidare har visats behovet av ökad interkommunal samplanering
och samordning i frågor rörande hamnars lokalisering och utbyggnad
m. m. Departementschefen anser i likhet med utredningen att tillskapandet
av regionalt avgränsade kommunalförbund i åtskilliga fall
bör vara ägnat att säkra den nödvändiga samverkan men förklarar sig
uttryckligen inte vara beredd att biträda utredningens förslag om befogenheter
att i särskilda fall framtvinga ett samgående i kommunalförbundets
form. Det sägs också vara en uppgift för sjöfartsverket att följa
utvecklingen och vid behov stå till förfogande för samråd och konsultation
i fråga om den lämpliga hanteringen och bedömningen från mera
ingripande regionala synpunkter av aktuella lokaliserings- och utbyggnadsprojekt
på hamnområdet. Verket anses böra kunna ta initiativ till
sådant samråd. En ändring av sjöfartsverkets instruktion i sådant syfte
planeras. Härutöver betonas vikten av att frågor sammanhängande med
hamnväsendets utveckling och anpassning bedöms inom ramen för en
vidare övergripande trafikplanering samt erinras om det utredningsarbete
som inom kommunikationsdepartementet inletts i syfte att utarbeta
en modellplan med preliminära riktlinjer för en sådan regional trafikplanering.

Utskottet vill för sin del särskilt understryka vad i sistnämnda hänseenden
anförts men ansluter sig även i övrigt till de av departementschefen
anförda synpunkterna i frågan. Genom utskottets sålunda intagna
ståndpunkt torde även syftet med det i motionen 1971: 960 framställda
yrkandet - berörande den fortsatta handläggningen av berörda spörsmål
— vara i allt väsentligt tillgodosett. Någon särskild åtgärd från
riksdagens sida synes sålunda ej erforderlig varför motionen avstyrks.

Vad departementschefen under förevarande punkt i övrigt anfört har
ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. för budgetåret 1971/72 anvisar

a. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning ett förslagsanslag

av 84 100 000 kr.,

b. till Isbrytning ett förslagsanslag av 27 400 000 kr.,

c. till Fartygsverksamhet ett förslagsanslag av 8 120 000 kr.,

d. till övrig verksamhet ett förslagsanslag av 1 640 000 kr.,

2. avslår motionen 1971: 960.

TU 1971:1

övriga sjöfartsändamål

7. Handelsflottans pensionsanstalt m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag (punkterna D5-D8, s. 104-106) och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Handelsflottans pensionsanstalt ett anslag av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till vissa resor av sjöfolk ett förslagsanslag av
365 000 kr.,

3. till Avsättning till handelsflottans välfärdsfond ett förslagsanslag
av 650 000 kr.,

4. till Understöd åt skärgårdsrederier m. m. ett förslagsanslag av
650 000 kr.

Institut m. m.

8. Transportnämnden m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkterna E 1-E 7, s. 107-118) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Transportnämnden ett förslagsanslag av 897 000 kr., därav
tre fjärdedelar att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader
ett förslagsanslag av 20 099 000 kr.,

3. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Underhåll
av materiel m. m. ett förslagsanslag av 1 102 000 kr.,

4. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Nyanskaffning
av instrument m. m., ett reservationsanslag av 400 000 kr.,

5. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 4 001 000 kr.,

6. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Väderlekstjänst
för luftfarten ett förslagsanslag av 8 960 000 kr.,

7. till Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland
m. m. ett förslagsanslag av 1 218 000 kr.

9. Statens geotekniska institut: Förvaltningskostnader m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna E 10-E 12, s. 119—
122) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Statens geotekniska institut: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag
av 2 298 000 kr.,

2. till Statens geotekniska institut: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 2 741 000 kr.,

3. till Statens geotekniska institut: Utrustning ett reservationsanslag

av 100 000 kr.

TU 1971:1

10. Fraktbidragsnämnden. Kungl. Maj:t har (punkten E 13, s. 123) föreslagit
riksdagen att till Fraktbidragsnämnden för budgetåret 1971/72
anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1971:262 av
herr Winberg m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit uttalar att fraktbidragsnämndens kansli bör flyttas till Östersund.

Utskottet

Den av Kungl. Majit föreslagna medelsanvisningen om 500 000 kr.
tillstyrks av utskottet.

I motionen 1971: 262 har hemställts att nämndens kansli bör flyttas
till östersund. Vid sin behandling av en likartad motion vid förra årets
riksdag erinrade statsutskottet (SU 105) om att kansliet personalmässigt
beräknas få en mycket begränsad omfattning, varför dess stationering
från lokaliserings- och regionalpolitiska synpunkter inte torde bli av
nämnvärd betydelse. Dessutom är dess arbetsuppgifter av sådan karaktär
att de måste fullgöras i nära kontakt med vederbörande departement
och myndigheter. Vad statsutskottet sålunda uttalat äger alltjämt
giltighet. Trafikutskottet vill därutöver understryka att fraktbidragsgivningen
är en ny verksamhet av försökskaraktär, vilket motiverar en
nära uppföljning från departementets sida. Utskottet förutsätter dock att
efter försöksperiodens slut och sedan slutgiltig ställning tagits till
transportstödet frågan om förläggningen av nämnden tas upp till förnyad
prövning. Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionen.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. till Fraktbidragsnämnden för budgetåret 1971/72 anvisar ett
förslagsanslag av 500 000 kr.,

2. avslår motionen 1971: 262

Diverse

11. Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
m. m. Kungl. Majit har (punkten F 1, s. 125-127) föreslagit
riksdagen att till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa ett anslag av
256 700 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971:401 av herr Jonsson i Mora m. fl. vari yrkats
att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att åtgärder vidtages så att
även änkepensionärer enligt lagen om allmän försäkring och som
uppnått 60 års ålder kan erhålla det s. k. 67-kortet.

TU 1971:1

dels motionen 1971:950 av herrar Nordgren och Adolfsson vari yrkats
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer att nuvarande
inskränkningar i 67-kortets användningstider måtte avskaffas,

dels motionen 1971: 941 av fröken Ljungberg m. fl. vari yrkats 1. att
riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att Kungl. Majit måtte anmoda
SJ att utvidga 67-kortsförmånen till att omfatta resa även i första klass
tågkupé fr. o. m. den 1 juli 1971 samt 2. att för budgetåret 1971/72
under F 1 i bilaga 8 till statsverkspropositionen anslås 257 700 000 kr.,

dels motionen 1971:923 av herr Enarsson vari yrkats att riksdagen
hos Kungl. Majit hemställer att Kungl. Majit måtte anmoda SJ
att utreda hur stor kostnaden skulle bli om alla förtidspensionärer finge
möjlighet att utnyttja 67-kortet, i syfte att låta riksdagen ta ställning till
en eventuell subventionering via statskassan.

Utskottet

Till förevarande ändamål har SJ för nästa budgetår hemställt om en
medelsanvisning av 264,3 milj. kr. varav oförändrat 4 milj. kr. för det
inkomstbortfall som uppkommer genom att man vid nedläggning av
järnväg övergångsvis tillämpar reducerad taxa för styckegodssändningar
i samtrafik järnväg-billinje. Vidare ingår i det yrkade beloppet dels
ersättning med 0,1 milj. kr. för bibehållande av olönsamma järnvägsanstalter,
dels ersättning med 1,6 milj. kr. för resultatförsämringen till
följd av 67-kortsrabattens utvidgning att gälla förtidspensionärer m. fl.
Departementschefen har funnit anslaget böra tas upp med 256,7 milj. kr.,
vilket innebär en ökning i förhållande till innevarande budgetår med
25,5 milj. kr.

I motionen 1971: 941 har hemställts att SJ anmodas att utvidga 67-kortsförmånen att omfatta resa även i första klass tågkupé fr. o. m.
den 1 juli 1971 samt att ifrågavarande anslag upptas med 257,7 milj. kr.
Vid sin behandling av motioner i samma syfte vid fjolårets riksdag
konstaterade statsutskottet (SU 6) att SJ efter utredning funnit d.n föreslagna
reformen ej vara företagsekonomiskt motiverad. Om den ändock
påfordrades måste SJ kompenseras med minst 1 milj. kr. per år.

Trafikutskottet finner i och för sig vissa skäl tala för motionärernas
yrkande inte minst med hänsyn till önskemålet att uppnå nordisk enhetlighet
på området. I sammanhanget bör beaktas att problemet främst
torde avse resa i sovvagn. Som statsutskottet i sitt nyssnämnda utlåtande
anfört pågår dock en kontinuerlig översyn av tillämpningsområdet m. m.
för rabattsystemet i dess helhet inom SJ. Trafikutskottet finner det för
sin del vara av värde om denna fortlöpande översyn kunde resultera i
en samlad bedömning av härmed sammanhängande frågor. I avvaktan

TU 1971:1

härpå och då utskottet inte nu funnit sig berett tillstyrka den förordade
anslagshöjningen avstyrks den nu aktuella motionen.

I motionen 1971: 401 har yrkats att åtgärder vidtas så att även vissa
änkepensionärer som uppnått 60 års ålder kan erhålla det s. k. 67-kortet.
Utskottet utgår från att också frågan härom kan komma att beaktas
i samband med den fortsatta översynen av rabattsystemet och finner
därför motionen inte böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Yrkandet i motionen 1971: 950 att nuvarande inskränkningar i 67-kortets användningstider måtte avskaffas anser sig utskottet inte kunna
tillstyrka.

I motionen 1971: 923 har hemställts att SJ utreder kostnaden för
alla förtidspensionärer att utnyttja 67-kortet. Utskottet har emellertid vid
sin prövning av denna fråga och med hänsyn inte minst till de svåra
gränsdragningsproblem som därvid skulle uppkomma inte funnit sig
kunna förorda den av motionären tänkta utvidgningen och avstyrker
därför motionen.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen
1971: 941 till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke
lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar
ett anslag av 256 700 000 kr.,

2. avslår motionen 1971:401,

3. avslår motionen 1971: 950,

4. avslår motionen 1971: 923.

12. Ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer.

Kungl. Maj:t har (punkten F 2, s. 127-129) föreslagit riksdagen att till
Ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer för
budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 12 100 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971: 142 av herr Hedlund m. fl. vari hemställts att
riksdagen 1. dels uttalar att maximigränsen för bidrag till icke lönsam
busstrafik må höjas till 3 kronor per vagnmil bidragsgrundande trafikarbete,
dels till ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma
busslinjer under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1971/72 anvisar ett
reservationsanslag av 15 680 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,
samt 2. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om att förslag
framlägges med skyndsamhet beträffande riktlinjer för busstrafikens
framtid inkluderande bestämmelser om den icke lönsamma trafikens
finansiering,

TU 1971:1

dels motionen 1971: 256 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. vari hemställts
att riksdagen beslutar att den generella gränsen för bidragsgivning
till icke lönsamma busslinjer höjes till 3 kr. per bidragsberättigad vagnmil,
samt att riksdagen till Ersättning till trafikföretag för drift av icke
lönsamma busslinjer för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 14 700 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen,

dels motionen 1971: 259 av herr Sterne m. fl. vari hemställts att
riksdagen 1. uttalar att maximigränsen för bidrag till icke lönsam busstrafik
må höjas till 3 kronor per vagnmil bidragsgrundande trafikarbete,
2. till ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer
under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 15 680 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

dels motionen 1971: 949 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. i vad avser
yrkandet att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
att bussbidragsutredningen påskyndas.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt innebär att till ersättning
till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer för nästa
budgetår anvisas ett anslag av 12 100 000 kr. mot av transportnämnden
föreslagna 15 680 000 kr. Nämnden har vid sin beräkning av anslagsbehovet
utgått från en höjning av bidraget från 2: 50 till 3 kr. per
vagnmil bidragsgrundande trafikarbete.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag har i motionerna 1971: 142,
1971:256 och 1971:259 hemställts dels att den generella gränsen för
bidragsgivning till icke lönsamma busslinjer höjs till 3 kr. per bidragsberättigad
vagnmil samt att till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1971/72 anvisas ett anslag, beträffande motionerna 1971: 142 och
1971:259 av 15 680 000 kr. och beträffande motionen 1971:256 av
14 700 000 kr.

Såsom i statsrådsprotokollet framhållits höjdes den generella maximigränsen
för bidragsbeloppen med 50 öre till 2: 50 per vagnmil bidragsgrundande
trafikarbete med verkan första gången vid den bidragsgivning
som transportnämnden beslöt i januari 1969. Utskottet vill i anslutning
härtill erinra om den av Kungl. Maj:t tillsatta bussbidragsutredningen,
som bl. a. har till uppgift att närmare undersöka formerna
för den ifrågavarande bidragsgivningen och som beräknas slutföra sitt
uppdrag under år 1971. Med beaktande av det anförda och i avvaktan
på resultatet av utredningen har utskottet funnit sig böra godta Kungl.
Maj:ts förslag och avstyrker följaktligen samtliga motioner så vitt nu
är i fråga.

TU 1971:1

Vad beträffar yrkandena i motionerna 1971: 142 och 1971: 949 om
påskyndande av bussbidragsutredningen vill utskottet erinra om att denna
numera samordnats med utredningen rörande företagsstrukturen inom
den yrkesmässiga vägtrafiken. Ifrågavarande utredningsarbete har
dessutom nära anknytning med frågor, som behandlas av den nyligen
tillsatta arbetsgruppen för att leda utarbetande av modellplan för
regional trafikplanering. Nämnda samordning av utredningsarbetet får
emellertid inte försena en lösning av berörda fråga. Utskottet förutsätter
därför att förslag föranlett av bussbidragsutredningen från Kungl.
Maj:ts sida föreläggs 1972 års riksdag. Med hänsyn till det anförda
finner utskottet den av motionärerna yrkade framställningen till Kungl.
Maj:t ej erforderlig och avstyrker motionerna i berörda delar.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionerna 1971:256 och 1971:259 samt 1971:142,
sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, till Ersättning till trafikföretag
för drift av icke lönsamma busslinjer för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 12 100000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen,

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 142 i vad den avser skrivelse
till Kungl. Maj:t samt motionen 1971:949 i vad den avser
påskyndande av bussbidragsutredningen.

13. Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser m. fl.
anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna F 3-F 7, s. 129-133) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser
ett förslagsanslag av 131 000 000 kr., därav 2 640 000 kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m. ett
förslagsanslag av 1 606 000 kr.,

3. till Beredskap för civil luftfart ett reservationsanslag av 800 000
kr.,

4. till Kostnader för visst värderingsförfarande ett förslagsanslag
av 40 000 kr.,

5. till Kostnader för riskgaranti till Scandinavian Airlines System
ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Uppskjutna frågor

14. Uppskjutna frågor. Utskottet kommer senare under sessionen att
yttra sig beträffande Kungl. Maj:ts under följande punkter framlagda
förslag, nämligen

TU 1971:1

punkten C 5. Trafiksäkerhetsforskning,
punkten E 8. Statens väginstitut,
punkten E 9. Statens väginstitut: Utrustning,
punkten E 14. Regionalt transportstöd,
vilket utskottet härmed

anmäler.

Stockholm den 18 mars 1971
På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren
(c), Lindahl (s), Lothigius (m), Hjorth (s), Persson i Heden (c), Hugosson
(s), Sellgren (fp), Rosqvist (s), Lindberg (s), Håkansson (c), Magnusson
i Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung (s) och Clarkson (m).

Reservationer

1. vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till
vägväsendet) beträffande anslaget till statliga vägbyggnader av herrar
Dahlgren (c), Persson i Heden (c) och Håkansson (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »148,2 milj. kr.» bort ha följande lydelse:
»Ett genomförande av nu gällande flerårsplaner för vägbyggandet
under perioden 1970-1974 innebär en kraftig nedskärning av byggandet
av länsvägar. Såsom i motionen 1971: 397 ävensom i motionerna
1971:918 och 1971:975 framhållits kommer en sådan nedskärning att
drabba länen utanför storstadsområdena hårt vilket utskottet finner helt
otillfredsställande. En ökning av de för länsvägarna avsedda anslagsmedlen
bör därför ske. Utskottet tillstyrker i enlighet härmed att dessa
för nästa budgetår i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag räknas upp
med 8,2 milj. kr. till av vägverket förordade 148,2 milj. kr. Härav följer
att anslaget till statligt vägbyggande bör tas upp med 693 670 000 kr.»,
dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:

»2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1971: 397, nämnda motion såvitt nu är i fråga,
till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1971/72 anvisar
ett reservationsanslag av 693 670 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen ».

TU 1971:1

2. vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till
vägväsendet) beträffande anslaget till Bidrag till drift av enskilda vägar
m. m. av herrar Dahlgren (c), Persson i Heden (c) och Håkansson (c)
som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »berörda del» bort ha följande lydelse.

»Anslaget till bidrag till drift av enskilda vägar uppgår under innevarande
budgetår till 54 500 000 kronor. Om administrationskostnaderna
uteslutes blir anslaget 50 600 000 kronor. För nästa år föreslås oförändrat
belopp. Detta innebär att medel kan utgå endast till vägar som
hittills beviljats bidrag. Det kommer sålunda inte att bli möjligt att öka
det bidragsberättigade enskilda vägnätet, och iståndsättning av redan intagna
vägar måste anstå. Följden kan också bli att utgående statsbidrag
dras in genom att medel saknas för bidrag till trafiksäkerhetsåtgärder.
Vidare måste bidragsgivningen till anskaffande av redskap för rationalisering
av den enskilda väghållningen upphöra. Den stagnerande statsbidragsgivningen
torde komma att innebära att kommunerna i ökad
utsträckning tvingas bidraga till driften av enskilda vägar.

Mot denna bakgrund framstår en uppräkning av bidraget till drift
av enskilda vägar i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag såsom nödvändig.
Utskottet anser därför att ytterligare 8 milj. kr. bör beviljas
för detta ändamål samt att anslaget tas upp med ett belopp av 62,55
milj. kr.»,

dels utskottets hemställan under 4 a. bort ha följande lydelse:

»a. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen
1971: 397, nämnda motion såvitt nu är i fråga, till
Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1971/72
anvisar ett reservationsanslag av 62 550 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen,»

3. vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till
vägväsendet) beträffande behovet av ett från närings- och regionalpolitiska
synpunkter väl fungerande länsvägnät, program för en ökning
av väganslagen under de närmaste åren samt vägplaneringen såsom ett
instrument i lokaliserings- och regionalpolitiken av herrar Gustafson i
Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren
(fp), Brundin (m) och Håkansson (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med »I statsrådsprotokollet»
och på s. 6 slutar med »i lokaliserings- och regionalpolitiken»
bort ha följande lydelse:

»Vägplan 1970 visar klart den dominerande betydelse som vägarna
kommer att ha för den framtida transportförsörjningen. Redan nu är
det enligt utskottets uppfattning klart att anslagen för nästkommande

TU 1971:1

budgetår avsevärt understiger vägplanens minimialternativ. De senaste
årens eftersläpning inhämtas inte. Även om vägverkets äskanden i
rådande ekonomiska läge skärs ner får detta inte innebära en permanent
underförsörjning av vägväsendet. Det är därför angeläget att den
framtida resurstilldelningen sker med hänsyn till att väginvesteringarna
under en följd av år fått stå tillbaka. Utskottet finner det sålunda angeläget
att förslag från Kungl. Maj:t i anledning av Vägplan 1970 snarast
föreläggs riksdagen och att i samband därmed också ett program för
ökning av väganslagen under de närmaste åren läggs fram. Om så sker
skulle det också bli möjligt att tillgodose många av de i och för sig
berättigade önskemål som framförts i motioner, som behandlas i detta
betänkande.

Vid fördelningen av anslagen mellan riksvägar och länsvägar bör stor
vikt läggas vid att investeringarna står i samklang med övriga investeringar
i samhället. Vägarnas roll för en utbyggd regionalpolitik
måste därvid särskilt beaktas. För att motverka en fortsatt koncentration
av befolkning och arbetstillfällen krävs inte endast riksvägar för
transporten mellan regionerna utan också ett väl utbyggt länsvägnät för
den inomregionala trafiken.

Behovet av ett väl fungerande vägnät är stort för en gynnsam ekonomisk
utveckling i vårt land. En viktig förutsättning för och ett led
i en framgångsrik decentraliseringspolitik är också en vägplanering som
syftar till ett ordentligt utbyggt vägnät över hela landet. Tillfredsställande
transportförhållanden är nödvändiga för att företagslokalisering skall
kunna ske, och en fungerande persontrafik är av avgörande betydelse
för människomas trivsel. Vägpolitiken måste sålunda användas som
instrument i regional- och lokaliseringspolitiken. Vägplaneringen måste
grundas på en sådan fördelning av de för vägändamål avsatta resurserna
mellan riksvägar, länsvägar och enskilda vägar att en positiv befolknings-
och näringslivsutveckling i landets olika delar uppnås.

Även de enskilda vägarna måste sålunda enligt utskottets uppfattning
uppmärksammas. De har stor betydelse för möjligheterna att upprätthålla
drägliga villkor för den bofasta befolkningen i glesbygd, och dessutom
har de en växande betydelse för fritidsbebyggelsen. Vissa enskilda
vägar belastas också mycket hårt med bl. a. virkestransporter.

Vad utskottet i nu berörda frågor anfört bör av riksdagen ges Kungl.
Maj:t till känna.»,

dels utskottets hemställan under 6. bort ha följande lydelse:

»6. att riksdagen i anledning av motionerna 1971: 931 och 1971:
397, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört dels rörande behovet
av program för en ökning av väganslagen under de närmaste åren
samt av ett väl fungerande länsvägnät, dels beträffande vägplaneringen
såsom ett instrument i lokaliserings- och regionalpolitiken.
»

TU 1971:1

4. vid punkten 4 (Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande) av herrar Lothigius (m) och Brundin (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »De av»
och slutar med »följaktligen motionerna» bort ha följande lydelse:

»Såsom i motionen 1971: 393 framhållits innebär ett oförändrat anslag
till NTF med hänsyn till penningvärdeförsämringen i realiteten en
minskning av resurserna. Detta kommer bl. a. att gå ut över den trafikundervisning
i skolorna som NTF bedrivit. Det är enligt utskottets
uppfattning nödvändigt att detta för trafiksäkerheten så väsentliga
arbete kan fullföljas och att NTF åtminstone får kompensation för
penningvärdeförsämringen. Under hänvisning härtill och med beaktande
jämväl i övrigt vad i de båda motionerna anförts tillstyrker utskottet
en anslagshöjning med 300 000 kr.»,

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1971:958 samt med bifall till motionen 1971:393, sistnämnda
motion såvitt nu är i fråga, till Bidrag till nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1971/72 anvisar
ett anslag av 2 500 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen».

5. vid punkten 12 (Ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma
busslinjer) beträffande medelsanvisningen av herrar Gustafson i
Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren
(fp), Brundin (m) och Håkansson (c), som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med »Såsom i»
och slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner det i likhet med motionärerna vara angeläget att
ökade medel ställs till förfogande för här ifrågavarande ändamål. Det
minskade trafikunderlaget gör det, som motionärerna framhållit, på
allt fler håll omöjligt att bedriva lönsam trafik. Det måste emellertid
även enligt utskottets uppfattning vara samhällets uppgift att skapa förutsättningar
för kollektiv trafik på landsbygden. Med tanke på den stora
betydelse som ersättningen till icke lönsam busstrafik därför måste
tillmätas bör den generella maximigränsen för statsbidrag enligt de nuvarande
reglerna fr. o. m. år 1971 höjas från 2: 50 till 3 kr. per vagnmil
bidragsgrundande trafikarbete. Som följd därav bör den av departementschefen
föreslagna medelsanvisningen höjas till 15,68 milj. kr.»,
dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

»1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1971: 256 samt med bifall till motionerna 1971: 259 och
1971: 142, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, till Ersättning
till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer för budget -

TU 1971:1

året 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 15 680 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen.»

Särskilt yttrande

vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet)
beträffande motionerna 1971:397 och 1971:931 rörande behovet
av ett från närings- och regionalpolitiska synpunkter väl fungerande
länsvägnät samt vägplaneringen såsom ett instrument i lokaliserings- och
regionalpolitiken av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anfört:
»I motionerna 1971:397 och 1971:931 beröres dels frågan om att
vägplaneringen såsom ett instrument i lokaliserings- och regionalpolitiken
skall syfta till en positiv befolknings- och näringslivsutveckling i
landets olika delar, dels att vid avvägningen mellan riks- och länsvägar
hänsyn skall tas till behovet av ett från närings- och regionalpolitiska
synpunkter väl fungerande länsnät.

Synpunkterna om att hänsyn skall tas till närings- och lokaliseringspolitiska
behov vid utformandet av trafikpolitiken tas upp även i motion
1971: 73 av herr Hermansson m. fl., vilken kommer att behandlas
i annat sammanhang. Dessa synpunkter bör understrykas.

I utskottsbetänkande! över motionerna erinras även om att Kungl.
Maj:t i särskilt cirkulär anbefallt samtliga statsmyndigheter att vid beslut
som rör lokalisering av offentliga investeringar eller som på annat
sätt har betydelse för den regionala utvecklingen beakta det prognosmaterial
m. m. som utarbetats inom länsplanering 1967 samt vad Kungl.
Maj:t och riksdagen i anslutning därtill uttalat, vidare att Vägplan 70
snarast läggs fram för riksdagen så att en allsidig och ingående prövning
av investeringsfrågorna för vägväsendets del kan ske. Jag vill för egen
del erinra om att vägplaneutredningens huvuduppgift varit att mot bakgrund
av uppgifter om nuvarande vägstandard och prognoser över framtida
efterfrågan på väg- och gatutjänster söka finna den från samhällsekonomisk
synpunkt lämpligaste resursfördelningen inom vissa anslagsramar
för drift och byggande av vägar fram till 1985.

Med anledning av att synpunkterna i motionerna 1971:397 och
1971: 931 i viss mån beaktats i det material som utskottsbetänkandet
hänvisar till och med hänvisning till min uppfattning om att förutsättningen
för ett slutgiltigt ställningstagande till de trafikpolitiska frågorna
är en genomgripande diskussion om riktlinjerna för hela trafikpolitiken
anser jag mig kunna ansluta mig till utskottsutlåtandet över motionerna
1971: 397 och 1971: 931.»