Socialutskottets betänkande nr 38 år 1971

SoU 1971:38

Nr 38

Socialutskottets betänkande i anledning av motion oni integration
av socialvård och kriminalvård i frihet, in. m.

Motionen

I motionen 1971: 739 av herr Carlshamre (m) yrkas att riksdagen måtte
besluta överlämna motionen till socialutredningen för beaktande.

Motionären erinrar inledningsvis om att inom socialvården numera
allmänt tillämpas den s. k. familjevårdsprincipen. Det torde vara ostridigt,
anför motionären, att den enhetlighet i bedömning och hjälpinsatser
som härigenom uppnås väsentligt okar utsikterna till ett positivt
resultat av hjälpinsatsen och främjar uppkomsten av ett förtroendefullt
förhållande mellan socialtjänsteman och hjälpsökande.

Motionären erinrar om att det alltjämt finns särskilda former av
social rådgivning och hjälp som inte dragits in i den enligt familjevårdsprincipen
samordnade verksamheten, nämligen dels den verksamhet som
bedrivs inom kriminalvårdens skyddskonsulentorganisation, dels skolkurators
verksamheten .

Beträffande hjälp från skyddskonsulentorganisationen till den som
varit omhändertagen för kriminalvård i anstalt anför motionären.

Ofta inträffar det att den frigivnes familj redan är i kontakt med
och får hjälp genom den kommunala socialbyrån. Den frigivnes återanpassning
i samhället kan knappast främjas av att han i socialvårdshänseende
särbehandlas och hänvisas till en alldeles särskild organisation.
Den samlade hjälpinsatsen till den frigivnes och hans familjs förmån
skulle sannolikt bli effektivare om den finge formen av en integrerad
insats enligt familjevårdsprincipen.

Det bör, enligt min mening, allvarligt övervägas om inte skyddskonsulentorganisationen
borde inordnas i den kommunala socialvården.
För att undvika en kostnadsövervältring på kommunerna bör i så fall
staten genom kriminalvårdsstyrelsen ”köpa” ifrågavarande tjänster av
den kommunala socialbyrån och därigenom medge en personalförstärkning
motsvarande den ökade arbetsbelastningen.

Beträffande skolkuratorernas verksamhet anser motionären på följande
skäl att verksamheten med fördel kunde inordnas i den allmänna
socialvården.

De problem skolkuratorn får ta itu med gäller ofta inte bara elevens
situation i skolan utan lika mycket förhållandena i familjen, inte sällan
en familj som redan är föremål för socialvårdens omsorger.

Det är för närvarande svårt att rekrytera skolkuratorer med adekvat
utbildning. Lösningen av det problemet skulle underlättas om man för

1 — Riksdagen 1971.12 sami. Nr 38

SoU 1971: 38

skolkurativa uppgifter disponerade den bredare sakkunskap och erfarenhet
sorn finns tillgänglig inom en hel socialbyrå. En sådan lösning
hindrar givetvis inte att — helt i enlighet med familjevårdsprincipen —
en särskild socialtjänsteman avdelas för att, med tjänsteställe i skolan,
svara för den direkta kontakten med eleverna.

En utredning rörande integrerad socialvård enligt de i motionen antydda
riktlinjerna göres enligt motionären lämpligast inom socialutredningen.

Familjevårdsprincipen m. m.

I det sociala vård- och behandlingsarbetet har man under senare år
på många håll börjat tillämpa den så kallade familjevårds- eller
familjeprincipen, vilken bl. a. innebär att all kommunal socialvård
som rör en och samma person eller familj skall handläggas av en och
samma socialvårdstjänsteman, helst också av samma beslutande organ.
En och samma tjänsteman bör vidare ansvara för hela handläggningen
av ett ärende — från anhängiggörandet till den slutliga
verkställigheten av beslutet — i den mån dessa uppgifter åligger socialförvaltningen.
Detta sätt att arbeta kan också, för att använda socialutredningens
terminologi, uttryckas så att socialvården bör tillämpa en
helhetssyn.

Genom beslut av 1970 års riksdag (prop. 121, 2LU 51) antogs lagen
(1970: 296) om social centralnämnd m. m., som skall underlätta för
kommunerna att anpassa socialvårdens nämndorganisation till bl. a.
den i det föregående redovisade nya arbetsformen inom socialvården.
Genom lagen har kommunerna fått möjlighet att ersätta socialnämnd,
barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd med en för de tre vårdområdena
gemensam socialnämnd, kallad social centralnämnd. En kommun
har också genom lagen fått möjlighet inrätta s. k. sociala distriktsnämnder.
Den nya lagstiftningen är avsedd att gälla i avvaktan på
resultatet av socialutredningens fortsatta arbete rörande den framtida
socialvårdens målsättning och organisation.

Kriminalvårdens organisation

Den centrala ledningen av kriminalvården, såväl anstaltsvården som
kriminalvården i frihet, omhänderhas av kriminalvårdsstyrelsen. Därjämte
finns de centrala nämnderna kriminalvårdsnämnden, ungdomsfängelsenämnden
och intemeringsnämnden. På det lokala planet finns
sedan 1965 en organisation av övervakningsnämnder.

Övervakningsnämnderna är lokala organ vart och ett i allmänhet med
en eller flera allmänna underrätters domkrets som verksamhetsområde.
Övervakningsnämndernas område sammanfaller i stor utsträckning med

SoU 1971:38

skyddskonsulentdistrikten. Övervakningsnämndema beslutar om övergång
från anstaltsbehandling till vård i frihet samt i vissa ärenden beträffande
frivårdsklientelet, t. ex. förordnande av övervakare, flyttning av
ärenden från ett distrikt till annat, ärenden när klient skött sig mindre
väl etc.

Kriminalvårdens regionala organisation är uppdelad på olika räjonger,
varav fem geografiska och tre specialräjonger. Specialräjongerna är
internerings-, ungdoms- och kvinnoräjongen. Under de fem geografiska
räjongerna sorterar dels samtliga anstalter för verkställighet av fängelse
eller anstaltsbehandling vid skyddstillsyn inom respektive räjong, dels
de skyddskonsulentdistrikt som ligger inom det geografiska område som
räjongen utgör. Varje räjong står under ledning av en kriminalvårdsdirektör.
Inom de geografiska räjongerna har denne vid sin sida förutom
den kriminalvårdsinspektör, som är chef för centralanstalten,
även en kriminalvårdsinspektör för bl. a. frivårdsfrågor.

Skyddskonsulenterna är för närvarande 42 till antalet och leder var
och en sitt distrikt med bistånd av biträdande skyddskonsulenter och
skyddsassistenter. I Stockholm handhas skyddskonsulentgöromålen i vad
beträffar villkorligt frigivna av Föreningen Skyddsvärnet. Distrikten omfattar
i regel ett län eller del av län. I storstäderna Stockholm och Göteborg
finns även specialdistrikt. De tjänstemän inom kriminalvården som
i första hand blir aktuella för samarbete med socialmyndigheter är
skyddskonsulenterna. Dessa har att i samarbete med domstolar, fångvårdsanstalter
och övervakningsnämnder förbereda och övervaka kriminalvården
i frihet. De skall tjänstgöra som föredragande hos övervakningsnämnderna
och i mån av tid fullgöra övervakningsuppdrag och
utföra personundersökningar. De skall även ägna sig åt rekrytering och
utbildning av övervakare och personundersökare, biträda domstolarna
med utredningar och förslag och genom samarbete med företag, enskilda
personer, föreningar och sociala myndigheter söka underlätta frivårdsklienternas
anpassning.

Skolkuratorsverksamheten

I läroplan för grundskolan (Lgr 69) anförs beträffande den skolkurativa
verksamheten följande.

Skolkurator fungerar som skolans sociala expert. Elever och föräldrar
kan vända sig till kurator för att få upplysningar, råd och hjälp
i frågor som rör bl. a. skolgång, svårigheter i anpassningen till skolsituationen
och i frågor av mera personlig art. Kurator skall vidare
kunna informera om vart elever och föräldrar kan vända sig för att
få del av den hjälp samhället erbjuder, då skolans resurser inte räcker
till. Genom samtal och annan kontakt med föräldrar kan skolkurator
medverka till att klarlägga orsakssammanhang, undanröja missförstånd
och därmed skapa ett bättre samförstånd mellan hem och skola.

I samråd med övriga i elewårdsarbetet medverkande uppehåller skol -

1* Riksdagen 1971. 12 sami. Nr 38

SoU 1971:38

kurator skolans kontakt med samhällets sociala institutioner och myndigheter,
framför allt de barna- och ungdomsvårdande liksom den psykiska
barna- och ungdomsvården, varigenom en samordning kan ske
av de hjälpåtgärder som behövs för att återinpassa elever med sociala
störningar.

1 skolans åtgärder mot missbruk av beroendemedel har skolkuratorn
särskilda möjligheter att medverka genom den kännedom som kuratorn
har om vissa betydelsefulla sociala bakgrundsfaktorer.

Kurators uppgifter kan aktualiseras av olika befattningshavare i skolan.
Beroende på ärendets art tar kurator de kontakter som bedöms
angelägna och förordar eller medverkar i erforderliga utedningar och
åtgärder.

Särskild uppmärksamhet bör kurator ägna de elever, som på grund
av hemförhållandena kan vara i behov av rådgivning och stöd, liksom
de elever, som på grund av andra orsaker än hälsoskäl ofta är frånvarande
från undervisningen. När det gäller elever, som erhåller samordnad
specialundervisning på grund av sjukdom, handikapp eller liknande
omständigheter, bör nära samverkan ske med skolläkare, skolsköterska
och skolpsykolog.

Till skolkuratorns förebyggande arbete hör bl. a. att stimulera eleverna
att använda fritiden på ett meningsfullt sätt, varvid från kamratumgänget
isolerade elever bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Skolkurator i gymnasieskolan har i huvudsak samma uppgifter som
kurator i grundskolan (se Läroplan för gymnasieskolan, Lgy 70, s. 55).

Socialutredningen

Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades socialutredningen i
början av år 1968. Utredningsdirektiven innehåller — enligt en av utredningen
gjord redovisning i dess första delbetänkande (stencil S 1969:
11) — bl. a. följande.

Socialutredningen skall göra en allmän översyn av de tre sociala vårdlagarna,
socialhjälpslagen, barnavårdslagen och nykterhetsvårdslagen.
De grundläggande principerna i den nuvarande lagstiftningen har sin
förankring relativt långt tillbaka i tiden. Lagstiftningen måste anpassas
efter utvecklingen i samhället och efter de nya metoder och ökade resurser
man fått i fråga om vård och behandling. Socialvårdens olika
grenar bör i lagstiftningshänseende såvitt möjligt inte vara skilda från
varandra.

Utredningsarbetet skall emellertid inte enbart syfta till att anpassa
lagstiftningen till dagens situation utan skall även omfatta en undersökning
av möjligheterna till vidareutveckling. Arbetet skall således
omfatta frågor rörande vårdens innehåll och anordningar för att tillgodose
vård- och hjälpbehov. Möjligheterna att göra den förebyggande
vården effektivare skall beaktas. Uppsökande verksamhet skapar ökade
förutsättningar för den ekonomiska och personliga trygghet, som samhällets
vittförgrenade anordningar på det sociala området syftar till.
Lika viktig som den uppsökande verksamheten är den uppföljande.
Det är angeläget att följa resultatet av insatta åtgärder och pröva
nya, om så erfordras. Vård- och behandlingsmetoder skall granskas.

SoU 1971:38

Behov av vård och omvårdnad från samhällets sida kan föreligga oavsett
om det finns ekonomiskt hjälpbehov eller inte.

Samordning och samarbete skall uppmärksammas. Samordning av
åtgärder och samarbete mellan olika samhällsorgan och institutioner
skall granskas. Utredningsarbetet bör bedrivas med utgångspunkt från
att ansvarsfördelningen mellan de olika huvudmännen för hälso- och
sjukvård samt socialvård i princip skall vara oförändrad. De problem
som kan höra samman med det delade ansvaret för vården, däri inräknat
arbetsvärden, skall uppmärksammas.

Utöver den sålunda redovisade allmänna målsättningen för utredningsarbete
lämnas mera preciserade direktiv i följande avseenden, nämligen
beträffande den ekonomiska hjälpen, barna- och ungdomsvården,
nykterhetsvården och vården av läkemedelsmissbrukare, tvångsingripanden,
den kommunala socialvårdens nämndorganisation, socialcentra och
de statliga myndigheternas uppgifter. Det står utredningen fritt att ta
upp sådana spörsmål som aktualiseras under arbetets gång och som
faller inom ramen för en allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen.

Här må ytterligare anmärkas att i avsnittet om barna- och ungdomsvården
framhålls att det är angeläget att pröva huruvida inte ett fastare
samarbete kan organiseras mellan skolväsendet och socialvården.

I anslutning till att en erinran om skolväsendets stora uppgifter i fråga
om samhällets allmänna barna- och ungdomsvård görs hänvisas i direktiven
till de rättsvårdande myndigheternas verksamhet.

En fullständig redovisning av utredningsdirektiven lämnas i riksdagsberättelsen
1969 s. 133.

I ovannämnda delbetänkande redovisar socialutredningen sin syn på
utredningsarbetet (s. 15).

Enligt utredningen ger direktiven utrymme för en allmän och omfattande
prövning av socialvårdens utformning och innehåll. Mot bakgrunden
av den pågående socialvårdsdebatten konstaterar utredningen
bl. a. att en ny och samordnad lagstiftning bör grundas på en klar
målsättning för samhällets sociala ansvarstagande. Socialutredningen har
sålunda att ta ställning till utformningen av socialvården i vid mening.
Frågeställningarna omfattar socialvårdens hela inriktning, såsom social
planering, allmänt förebyggande arbete samt vård och behandling i olika
sammanhang, ävensom kommunikationen mellan socialvården och dess
gränsområden.

Socialutredningen anför vidare bl. a. att utredningen i ett senare betänkande
kommer att ta upp en principdiskussion, där utredningen avser
att redovisa sina synpunkter beträffande den framtida socialvårdens
mål och medel. Utredningen hänvisar till att det inom socialstyrelsen
tillsatts en utredning om den icke institutionsbundna socialvårdens mål -

Soll 1971:38

sättning och organisation och att visst samarbete etablerats med denna
utredning, vilken kan sägas ha till syfte att inom den nuvarande lagstiftningens
ram skapa underlag för partiella reformer. Utredningen hänvisar
också till att den vid sina överväganden kommer att ha tillgång
till de synpunkter som kommer att framläggas av den referensgrupp
som samarbetskommittén för socialvårdens målfrågor utgör.

Integrerat samhälle

Socialstyrelsen tillsatte år 1969 en utredning om den icke institutionsbundna
socialvårdens målsättning och organisation (USOSP). Det anges
i direktiven bl. a. att utredningen — som skall arbeta inom ramen
för den nuvarande sociallagstiftningen — skall tjäna som inflöde till
socialutredningen.

Utredningen har arbetat i kontakt med andra utredningar och organisationer,
såsom Kommunförbundet, Landstingsförbundet och socialchefernas
målsättningsutredning. Utredningen har lagt fram rapporten »Integrerat
samhälle» (Socialstyrelsen redovisar nr 21). Rapporten har
remissbehandlats. Den kommer nu att slutligt bearbetas för styrelsens
eventuella åtgärder och rekommendationer.

Utredningen anser att de framtida sociala insatserna bör ha följande
inriktning.

1. Det gäller att helt medvetet genom planering av strukturförändringar
öppna den allmänna bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, service
och rekreation för alla. Vid behov skall de allmänna marknaderna
och tjänsterna kompletteras med nya tjänster och garantier.

2. Genom direkt socialt arbete bör kontakter förmedlas mellan arbetsmarknaden,
bostadsmarknaden och människorna.

3. En tredje uppgift blir att aktivera och stödja de socialt missanpassade.

I nuvarande läge framstår enligt USOSP fem huvuduppgifter som
särskilt angelägna, nämligen:

1. Utveckling av begrepp och statistisk information för kartläggning
och beräkning av behov, uppställning av mål och mätning av i
vilken grad målen förverkligas.

2. Analyser av organisationen och samordningen av hälso-, sjukoch
socialvården samt skolans elevvårdande verksamhet, som också innefattar
alternativ till resursanvändning mellan olika verksamhetsgrenar
i första hand på personalsidan.

3. Upprättande av modeller för social planering och direkt socialt
arbete.

4. Försöksverksamhet för systematisk utveckling av fortlöpande vidareutbildning
för förtroendevalda och anställda inom den sociala
sektorn.

5. Prövning av framlagda förslag till metoder och modeller vid
socialcentraler och inom fältorganisationer i kommuner och regioner
(t. ex. Tierpsprojektet).

SoU 1971:38

Beträffande punkten 2 bör ytterligare anföras följande.

I ett särskilt avsnitt (5.2 s. 63) diskuteras utförligt Skolan, PBU och
socialvården. Utredningen anför bl. a. att en personalunion mellan de
olika organen bör övervägas i större utsträckning. Därigenom torde
behovet av erforderlig expertis inom skilda områden kunna tillgodoses
även inom mindre kommunala enheter. Det framstår som rimligt att
t. ex. skolkurator och skolpsykolog skulle kunna användas i den kommunala
socialvårdsverksamheten. Socialvårdspersonal kunde ha funktioner
som skolkurator och sjukhuskurator. En sådan samverkan skulle
underlätta kommunikationerna i socialvårdsarbetet och göra regler för
informationsutbytet enkelt och naturligt.

I ett senare avsnitt anförs bl. a. att en samordning av socialvårdens,
skolans samt hälso- och sjukvårdens resurser kan variera från regelbundna
överläggningar över en lokalmässig samordning till en både lokalmässig
och administrativ integrering i en socialcentral.

Även frågan om samarbete kriminalvård—socialvård diskuteras utförligt
av utredningen (se främst 5.4 s. 68), då det gäller såväl central och
regional som lokal nivå. Man bör sträva efter att den hjälpbehövande
skall ha endast en kontaktperson som i sin tur förmedlar kontakt med
andra myndigheter. Detta förutsätter, anför utredningen, ett intensivare
samarbete mellan bl. a. socialvården och kriminalvården. I sammanhanget
hänvisas till socialstyrelsens Råd och anvisningar (nr 19) där
ämnet närmare behandlas.

Samarbetskommittén för socialvårdens målfrågor

Föreningen Sveriges socialchefer tog hösten 1968 initiativet till en
samarbetskommitté för socialvårdens målfrågor. I kommittén ingår företrädare
för ett flertal andra sammanslutningar inom socialvårdsområdet.
Förra hösten gav kommittén ut skriften »Socialvård i framtiden. Frågeställningar
och argument», som utarbetats av en särskild arbetsgrupp.
I en senare skrift, »Socialvård i framtiden. Anföranden och debatter»,
har kommittén sammanställt anföranden och debattinlägg vid en konferens
som ordnades i Göteborg förra hösten. Syftet med konferensen
var att åstadkomma en bred debatt kring socialvården i det framtida
samhället. Kommittén ansåg en sådan debatt vara nödvändig innan
kommittén formulerade konkreta förslag kring delmålen. Inom en nära
framtid beräknas ytterligare en skrift av kommittén komma att utges.
Enligt vad som framgår av de hittills utgivna skrifterna uppmärksammar
kommittén bl. a. frågan om integration mellan frivården och socialvården:
Föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter har
begärt att kommittén skall behandla denna fråga.

Socialstyrelsens Råd och anvisningar m. m.

I augusti 1970 gav socialstyrelsen — efter samråd med representanter

SoU 1971:38

för kriminalvårdsstyrelsen och Svenska kommunförbundet — ut Råd
och anvisningar nr 19 med titeln Samverkan kriminalvård—socialvård.

I skilda avsnitt i skriften tas upp bl. a. samarbetsfrågor, åtgärder under
anstaltsvistelse, åtgärder under frivården samt samverkan nykterhetsvård—kriminalvård.

I avsnittet om samarbetsfrågor framhålls att utan ett samarbete mellan
dc båda vårdområdena föreligger risk för dubbelarbete och risk för att
klienten inte får hjälp i den utsträckning och på det sätt som han är
berättigad till.

Genom samarbete och försök till rationalisering bör man söka undvika
att klienten tvingas uppsöka flera olika myndigheter och redogöra
för sina förhållanden, något som oftast leder till i stort sett samma
utredning på olika håll och som måste vara mycket tidskrävande och
irriterande för klienten. I enlighet med helhetssynen inom socialvården
bör man eftersträva att klienten skall ha endast en kontaktman
som i sin tur sköter kontakten med andra myndigheter.

I avsnittet Åtgärder under frivården ges exempel på samarbetsformer
främst då det gäller starthjälp efter villkorlig frigivning eller överföring
till vård utom internerings- eller ungdomsanstalt. Därvid redogörs bl. a.
för det samarbete mellan socialvård och kriminalvård som inletts i
Gävle och Karlstad (se redogörelse nedan).

Genom cirkulär (1970: 513) om intensifierat samarbete mellan barnavårdsnämnd,
skola och polis har Kungl. Maj:t rekommenderat att särskilda
samarbetsorgan bildas i kommunerna. Härefter har socialstyrelsen
i augusti i år utgett Råd och anvisningar nr 23 med titeln Intensifierat
samarbete mellan barnavårdsnämnd, skola och polis. Skriften
har utarbetats gemensamt av socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och rikspolisstyrelsen.
Anvisningarna innehåller tre huvudavsnitt med följande
rubriker, nämligen Mål och innehåll. Former för samarbetet samt Handlingssekretess
och tystnadsplikt.

Pågående eller planerat samarbete i kommunerna

K r imin al vård—social vård

På några håll i landet har man ordnat det så att skyddskonsulenterna
själva gör utredningar om socialhjälpsbehovet på socialnämndens blanketter
och utbetalar starthjälp till den som frigivits från anstalt. Skyddskonsulenten
får sedan tillbaka sina utlägg från socialnämnden. Man
förskonar härigenom klienten från att tvingas ta kontakt med flera
olika tjänstemän samt undviker att dubbelutredningar görs. Detta förfaringssätt
har bl. a. införts i Gävle och Karlstad.

I Karlstad fungerar det på följande sätt. Genom överenskommelse
mellan socialnämnden och skyddskonsulenten kan personer, som besöker
skyddskonsulentexpeditionerna, erhålla förskott på beviljad socialhjälp.

SoU 1971:38

Protokoll enligt 17 § socialhjälpslagen upprättas om personen inte tidigare
är känd hos socialnämnden eller om det senast upprättade är
mer än två år gammalt eller är inaktuellt. Förskottering sker sedan
socialnämnden eller av nämnden delegerad tjänsteman fattat beslut i
ärendet.

Förra årets riksdag anslog medel (prop. 1970: 1, bil. 4, s. 73, SU 2 p
19) till en försöksverksamhet som tar sikte på förbättrad tillsyn och
intensifierad vård i fråga om kriminalvårdens frivårdsfall. Försöksverksamheten
— Sundsvallsprojektet — skall bedrivas vid skyddskonsulentdistriktet
i Sundsvall. Planeringen av behandlingen under experimentet
kännetecknas bl. a. av att de sociala myndigheternas arbete skall
integreras med skyddskonsulentorganisationen.

Frågan om ett närmare samarbete mellan frivården och socialvården
är under övervägande inom socialvårdens planeringskommitté i samband
med utredning om samordning av socialvården i Stockholm.

I anslutning till det sist anförda finns också skäl hänvisa till justitieutskottets
av riksdagen godkända utlåtande 1971: 5 p. 26. Riksdagen
har på hemställan av nämnda utskott anslagit medel till en särskild
behandlingscentral, som skall ha bl. a. en social sektion. I nämnda punkt
av utlåtandet behandlas också vissa förslag av organisationsutredningen
för kriminalvård i frihet, som har intresse för den här behandlade
frågan.

Skol kurat orsverksamhet—socialvård

I juni 1971 presenterades en sammanfattande rapport om elevvårdsarbetet
vid Göteborgs grundskolor, avgiven av en projektledningsgrupp
som tillsattes 1968 för att intensifiera skolans elevvårdande arbete. I
rapporten föreslås en samverkan mellan skolkuratorsverksamheten och
socialvården.

I Huddinge bildar skolkuratorerna sedan den 1 januari i år en egen
sektion inom den allmänna sociala avdelningen på socialförvaltningen.
Kuratorerna är anställda av sociala centralnämnden.

Även i Gävle har frågan om en integration mellan elevvården i
skolan och socialvården aktualiserats. Kommunförbundet har utrett
frågan.

Utskottet

I motionen 1971: 739 framhålls att familjevårdsprincipen numera allmänt
tillämpas inom socialvården och att det torde vara ostridigt att den
enhetlighet i bedömningen av hjälpinsatser, som härigenom uppnås,
väsentligt ökar utsikterna till ett positivt resultat av hjälpinsatserna och
främjar uppkomsten av ett förtroendefullt förhållande mellan socialtjänsteman
och hjälpsökande. Det finns emellertid viss verksamhet i

SoU 1971: 38

form av social rådgivning och hjälp som inte omfattas av den enligt
familjevårdsprincipen samordnade verksamheten, nämligen dels arbetet
inom kriminalvårdens skyddskonsulentorganisation, dels skolkuratorsverksamheten.
Då det gäller frivården anför motionären att den samlade
hjälpinsatsen till förmån för den frigivne och hans familj sannolikt
skulle bli effektivare om den fick formen av integrerad insats enligt
familjevårdsprincipen. Mot denna bakgrund bör det enligt motionären
allvarligt övervägas om inte skyddskonsulentorganisationen bör inordnas
i den kommunala socialvården. Staten bör för att undvika en kostnadsövervältring
»köpa» ifrågavarande tjänster av kommunerna. Beträffande
skolkuratorsverksamheten anför motionären, att de problem skolkuratorn
får ta itu med ofta gäller inte bara elevens situation i skolan utan
lika mycket förhållandena i familjen, inte sällan en familj som redan
är föremål för socialvårdens omsorger. Föreliggande svårigheter att
rekrytera skolkuratorer skulle enligt motionären minskas, om man för
skolkurativa uppgifter disponerade den bredare sakkunskap och erfarenhet
som finns tillgänglig inom en hel socialbyrå. En sådan lösning
hindrar givetvis inte att — helt i enlighet med familjevårdsprincipen —
en särskild socialtjänsteman, med tjänsteställe i skolan, avdelas för att
svara för den direkta kontakten med eleverna.

Motionen mynnar ut i ett yrkande att motionen skall överlämnas till
socialutredningen för beaktande.

Genom den förra året genomförda lagstiftningen om social centralnämnd
m. m. har man underlättat för kommunerna att anpassa socialvårdens
nämndorganisation till den nya arbetsform som tillämpningen
av familjevårdsprincipen eller helhetssynen inom socialvården innebär.
Önskemålen om en helhetssyn på vårdsidan är emellertid inte begränsade
till socialvården utan den allmänna diskussionen har också gällt
frågan om behovet av samarbete även utanför den sektor som avgränsas
av socialvårdslagstiftningen. Enligt utskottets mening är det också
både naturligt och nödvändigt att få till stånd ett vidgat samarbete
mellan socialvården och dess gränsområden och då inte minst de båda
områden som nämns i motionen. Några delade meningar om att ett
sådant samarbete måste komma till stånd i en helt annan utsträckning
än vad som hitintills varit fallet torde inte heller finnas. I frågorna hur
en integration lämpligen skall genomföras och hur långtgående den bör
vara, framträder emellertid uppfattningar som väsentligt skiljer sig från
varandra inte minst då det gäller förhållanden på det praktiska planet.
Särskilda svårigheter uppstår på grund av att socialvård och kriminalvård
i frihet har olika huvudmän. Inte minst med hänsyn till sådana svårigheter
är det självfallet av värde att bedömandet kan grundas på
praktiska erfarenheter, låt vara att den gällande lagstiftningen i vissa
avseenden kan lägga vissa hinder i vägen för en försöksverksamhet. Det
finns därför all anledning att se positivt på att man på olika håll i

SoU 1971: 38

landet har satt i gång eller planerar samarbete mellan, å ena sidan,
socialvården och, å andra sidan, bl. a. kriminalvården i frihet och skolkurators
verksamheten .

Socialutredningen, som tillkallades i början av 1968, har i sitt första
delbetänkande översiktligt redovisat sin syn på det mycket omfattande
utredningsarbete som anförtrotts utredningen. Därvid har utredningen
uttalat att dess uppdrag gäller utformningen av socialvården i vid mening;
det omfattar socialvårdens hela inriktning, såsom socialplanering,
allmänt förebyggande arbete samt vård och behandling i olika sammanhang,
ävensom kommunikationen mellan socialvården och dess gränsområden.
Härav följer att en central uppgift för utredningen blir att
närmare överväga bl. a. de frågor som tas upp i motionen. Med hänsyn
härtill är det inte erforderligt med något riksdagens initiativ i anledning
av motionen. Utskottet avstyrker således bifall till densamma.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1971: 739.

Stockholm den 10 november 1971
På socialutskottets vägnar

RUNE GUSTAVSSON

Närvarande: herrar Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s).
Hamrin (fp), Dahlberg (s), Carlshamre (m)*, fru Skantz (s), herr Persson
i Stockholm (s), fru Sigurdsen (s), herrar Åkerlind (m), Johnsson i
Blentarp (s)*, fru Marklund (vpk), herr Bengtsson i Göteborg (c), fru
Frankel (fp) och fröken Andersson i Stockholm (c)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

KL Backmans Tryckbar AB •Stockholm 0105991