Socialutskottets betänkande nr 33 år 1971

SoU 1971:33

Nr 33

Socialutskottets betänkande i anledning av motion angående försäljningen
av lim innehållande brand- eller hälsofarliga ämnen.

Motionen

I motionen 1971:753 av herrar Johnsson i Blentarp (s) och Jönsson i
Arlöv (s) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär
översyn av bestämmelserna angående försäljning av lim med ingående
produkter av brand- eller hälsofarligt slag.

I motionen anförs i huvudsak följande. Det förekommer en ohämmad
handel med brand- och hälsofarliga limtyper — s. k. kontaktlim — trots
att de ofarliga limtyperna numera har en sådan kvalitet att de helt kan
ersätta de farliga limmen. Försäljning av kontaktlimmen sker i bl. a.
specialaffärer, varuhus och livsmedelsaffärer. Kontrollen vid försäljningen
verkar vara obefintlig eller i varje fall mycket ringa. Kontaktlimmen
används inom såväl näringsliv som hem. I hemmen används limmen
framför allt i samband med olika hobbyarbeten. Kontaktlim — hobbylim
— följer ofta med byggsatser som är avsedda för barn, trots att
hobbylimmen innehåller stora mängder hälsofarliga lösningsmedel, t. ex.
trikloretylen, som bl. a. har berusande och narkotisk verkan. Dödsfall
bland barn och ungdom som använt kontaktlim har förekommit i vårt
land. De skadliga verkningarna av kontaktlimmen har bl. a. redovisats i en
undersökning av docenten Stig Tejning vid yrkesmedicinska kliniken i
Lund. Förbud mot försäljning av brand- och hälsofarliga limtyper,
kontaktlim, och då speciellt försäljning till barn och ungdom och
försäljning i samband med hobbymaterial, bör snarast införas.

Motionärerna erinrar om att en i riksdagen år 1969 väckt motion
(11:880) angående utredning om lagstiftning avseende hygieniska gränsvärden
för hälsofarliga ämnen och produkter fick en positiv behandling
(2LU 1969:67) men att någon lagstiftning av angivna innehåll ännu inte
kommit till stånd. Inom byggnadsbranschen har dock något strängare
bestämmelser utfärdats beträffande limningsarbeten.

Beståndsdelar i lim

Lim innehåller alltid något bindemedel, t. ex. gummi eller plast, som
häftar vid och sammanfogar de material som limmas. Bindemedlet kan
också bildas eller färdigbildas av i limmet ingående ämnen i samband med

Riksdagen 1971. 12 sami. Nr 33

SoU 1971:33

limningen. Bindemedlet kan vara löst eller finfördelat i en vätska, t. ex.
vatten eller organiska lösningsmedel (lösningsmedel). Lösningsmedel för
lim är i allmänhet lättflyktiga. De s. k. kontaktlimmen, som innehåller
lösningsmedel, appliceras på båda kontaktytorna och måste torka under
viss tid före fastsättningen. Under denna tid avdunstar större delen av
klistrets lösningsmedelsinnehåll, som därvid tillförs luften i arbetslokalen.
Det är att märka att samma lösningsmedel som i lim också ingår i ett
stort antal andra produkter eller används såsom självständig produkt.
Exempel på vanliga lösningsmedel i lim är bensin, aceton, etanol och
trikloretylen. I lim kan också ingå bl. a. fyllnadsmedel, armeringsmedel,
mjukgörningsmedel, stabilisatorer (åldringsskydd), härdare och katalysatorer.

Skadeverkningar

Brandrisker

Enligt vad som anges i de limningsanvisningar, som nyligen utfärdats
av arbetarskyddsstyrelsen (se nedan) har vid användning av lim som
innehåller brandfarliga lösningsmedel i flera fall brand och explosion
uppstått, vilket lett till eller medfört risk för svåra personskador.

Medicinska risker

Medicinska risker med lim sammanhänger oftast med limmets innehåll
av lösningsmedel eller andra lågmolekylära (enkla) ämnen såsom mjukningsmedel,
stabilisatorer, härdare och katalysatorer. Ibland kan mer eller
mindre högmolekylära bindemedel, t. ex. plast eller gummi, i lim ha
skadeverkan, oftast på hud, vilket åtminstone delvis kan bero på i
bindemedlet kvarvarande verkan av lågmolekylära ämnen, t. ex. härdare.

Om lösningsmedel upptas i kroppen, vilket vanligen sker genom
inandning av lösningsmedelsångor, påverkas härigenom det centrala
nervsystemet. Denna effekt kan yttra sig i form av trötthet, huvudvärk,
illamående, kräkningar, yrsel, sömnrubbningar, nedsatt koncentrationsförmåga
och precision, nedsatt uppmärksamhet och omdöme i arbetet
samt ökad risk för olycksfall. Inandning av luft med mycket höga halter
av lösningsmedelsånga kan efter relativt kort tid leda till medvetslöshet.
Om expositionen inte genast avbryts, kan döden inträda. I relativt
sällsynta fall har arbetstagare genom inandning av ånga från speciella
lösningsmedel, t. ex. bensen (bensol) och koltetraklorid, ådragit sig svåra
förgiftningar med skador på inre organ, t. ex. lever och njurar, som följd.

Vissa i lim använda lösningsmedel och mjukgörningsmedel kan även
upptas i kroppen genom huden och vara skadliga på samma sätt som vid
inandning.

SoU 197133

Kontakt med lim kan även ge skada utan att upptagning i kroppen
sker. Ibland uppkommer härvid eksem.

Beträffande s. k. sniffning hänvisas till särskilt avsnitt nedan.

Yrkesmedicinsk undersökning

I slutet av 1960-talet utfördes vid yrkesmedicinska kliniken vid
lasarettet i Lund en undersökning rörande lösningsmedelsförgiftningsriskerna
i golvläggaryrket. Undersökningen visade att det under vissa
arbetsmoment, t. ex. väggbestrykning med kontaktlim, kan uppstå så
höga lösningsmedelshalter i arbetslokalen att golvläggarna börjar visa
tydliga narkossymtom (nedsatt orienteringsförmåga, bortfall av tidssinnet
m. m.). Enligt undersökningen är risken för detta lika stor oberoende av
vilket lösningsmedelsbaserat kontaktlim som använts.

Gällande bestämmelser

Giftlagstiftningen

Syftet med giftlagstiftningen är att se till att en giftig eller eljest
hälsofarlig vara tillverkas, säljs, märks och hanteras på sådant sätt att den
icke av oaktsamhet förorsakar skador. Förordningen är också uppbyggd i
huvudsak så, att den innebär restriktioner i fråga om tillverkning, import
och handel och i viss mån beträffande användningen av de från
hanteringssynpunkt farligaste gifterna och nöjer sig med, då det gäller
mindre giftiga ämnen, att föreskriva regler om märkning. I det senare
fallet skall konsumenten sålunda få veta riskerna och hur man skall
handskas med resp. varor. De grundläggande bestämmelserna finns i
gift förordningen (1962:702). Tillämpningsföreskrifter finns i kungörelsen
(1963:441) i ämnet. Högsta kontrollmyndighet är giftnämnden.

Med hälsofarlig vara förstås i giftförordningen varje ämne eller
beredning, som med hänsyn till varans egenskaper och användning kan
befaras förorsaka död, sjukdom eller kroppsskada hos människor. De
hälsofarliga varorna delas in i gifter och vådliga ämnen. Till gifter hänförs
dels varje ämne, som endast eller huvudsakligen används vid framställning
av läkemedel och som socialstyrelsen förklarat skall betraktas som gift,
dels varje annat hälsofarligt ämne, vars hantering är förenad med
synnerligen stor hälsorisk. Till vådliga ämnen hänförs övriga hälsofarliga
varor.

Lim som är gift är mycket sällsynt. Däremot är lim ofta att hänföra
till vådliga ämnen. Även om visst lösningsmedel, som ingår i ett lim, är att
hänföra till vådliga ämnen, behöver detta inte betyda att limprodukten
klassificeras som vådligt ämne; detta kan vara fallet om lösningsmedlet
förekommer i starkt utspädd form i limmet.

Åtskilliga bestämmelser finns om märkning av hälsofarliga ämnen. Gift

SoU 1971:33

skall således enligt giftnämndens kungörelse angående märkning av
hälsofarlig vara den 16 mars 1967 vid överlåtelse märkas med förutom
varans namn ordet ”Gift” jämte giftmärke. Vådligt ämne skall vid
överlåtelse märkas med förutom varans namn ordet ”Vådligt”.

Om av hälsofarlig varas namn ej framgår vilket eller vilka ämnen, som
förlänar varan dess hälsofarliga egenskaper, skall, såvitt giftnämnden ej
föreskrivit annat, i märkningen ingå uppgift härom genom kemisk eller
annan allmänt vedertagen entydig benämning. Märkningen skall i fråga
om vådligt ämne innehålla tillräcklig upplysning om med varan och dess
användning förknippade risker, angiven i form av kortfattad varningstext.
Märkningen skall även innehålla uppgift om för gift säljarens och
tillverkarens eller beträffande i utlandet tillverkad vara importörens namn
eller firma samt postadress och för vådligt ämne förpackarens eller
beträffande i utlandet tillverkad vara importörens namn eller firma samt
postadress. Dessa uppgifter krävs dock ej vid överlåtelse i större mängd
för enbart industriellt bruk. Därvid erfordras emellertid uppgift om
säljarens namn. Slutligen föreskrivs för både gift och vådligt ämne texten
»Förvaras oåtkomligt för barn» (»barnvarning»). Härifrån undantas förutom
nyssnämnda överlåtelse för industribruk även överlåtelse av gift till
den som är behörig att införa giftet samt till den som skall använda giftet
i yrkesutövning.

Märkningen skall vara utförd på särskilt föreskrivet sätt med föreskrivna
uppgifter på svenska språket.

Hälsofarlig vara, som tagits i bruk för yrkesmässig användning skall
under handhavandet vara försedd med den märkning, varningstext eller
dylikt, som med hänsyn till omständigheterna må erfordras för att
förebygga förväxling med annan vara eller som skydd mot förgiftning
eller annan skadeverkan genom varan.

Vid hantering av hälsofarlig vara skall särskilt tillses att å förpackning
anbringad märkning ej skadas eller utplånas.

Enligt 15 § giftförordningen gäller att gift får överlåtas endast till den
som är behörig eller att införa giftet till riket - sådan behörighet är starkt
begränsad enligt 12 § — samt till den som skall använda giftet i
yrkesutövning. Därutöver gäller att från apotek får gift överlåtas till den
som är över 18 år och som visar sig ha behov av giftet för konstnärligt,
tekniskt, vetenskapligt eller annat jämförligt ändamål. Några motsvarande
inskränkningar beträffande överlåtelse av vådligt ämne finns inte.

Barnleksaker och vissa andra produkter får enligt 22 § 2 mom.
giftförordningen inte saluhållas eller överlåtas, om de innehåller eller
behandlats med gift eller vådligt ämne och därigenom kan medföra
hälsofara.

Hygieniskt gränsvärde definieras av arbetsmedicinska institutet på
följande sätt. Om halten av ett ämne i luften på en arbetsplats hålles vid

SoU 1971:33

eller under det hygieniska gränsvärdet, skall organskador eller sjukdomstillstånd,
som orsakas av ämnet, inte uppträda hos personalen på
arbetsplatsen. Normalt skall ämnet härvid ej heller förorsaka besvär.
Undantagsvis kan dock lindriga och snabbt övergående besvär, t. ex.
irritation av ögonens och näsans slemhinnor, förekomma.

I giftlagstiftningen saknas bestämmelser om angivande av hygieniska
gränsvärden för ämnen som omfattas av lagstiftningen.

Narkotikalagstiftningen m. m.

De lättflyktiga lösningsmedel, som finns i vissa lim, är inte sådana
substanser som omfattas av narkotika- eller läkemedelslagstiftningen.

Beträffande försäljning av lösningsmedlet thinner, som förutom andra
beståndsdelar innehåller bensin, toluol eller zylol, har år 1960 införts
vissa restriktioner i syfte att motverka missbruk av medlet genom
sniffning (se nedan). Enligt kungörelsen (1960:625) om försäljning av
thinner får thinner inte säljas till den som ej fyllt 18 år. Kärl, i vilket
thinner utlämnas från försäljningsställe för minuthandel, skall vara försett
med uppgift om försäljarens namn och varans art samt med påskriften
”Farligt att förtära eller inandas. Förvaras oåtkomligt för barn”. Brott
mot bestämmelserna i kungörelsen straffas med dagsböter.

Förordningen (1968: 668) om brandfarliga varor

Förordningen utgör ett komplement till den allmänna brandlagstiftningen.
I förordningen meddelas bestämmelser om förvaring, hantering,
transport och försäljning av brandfarliga varor. Kommerskollegium
meddelar tillämpningsföreskrifter och anvisningar till förordningen.
Tillsynen över efterlevnaden av förordningen utövas av sprängämnesinspektionen.

Till brandfarliga vätskor hänförs bl. a. varor i flytande eller halvfast
form med en flammpunkt (= den lägsta temperatur vid vilken en vätska
avger antändbara ångor) av högst 60 ° C. Brandfarliga vätskor indelas efter
farlighetsgraden i fyra klasser (1, 2a, 2b och 3). Vätskor med en
temperatur av högst +21” C hänförs till klass 1. De vanligaste
lösningsmedlen i lim har en så låg temperatur att lösningsmedlen skall
hänföras till denna klass. Enligt kommerskollegii tillämpningsföreskrifter
(myndighetens författningssamling, ser. B, 1963:5) skall behållare för
klass 1-vätska eller klass 2a-vätska, som rymmer mer än 2,5 dl, vara
märkt med orden ”Mycket brandfarlig” respektive ”Brandfarligt”. Om
behållaren är mindre bör denna vara försedd med påskrift varigenom
allmänheten varnas för brandfarligheten.

Beträffande rätten för enskild person att förvara brandfarliga varor i
bostaden må här nämnas följande (Kommerskollegii författningssamling,
ser. B, 1963:3). Utan tillstånd eller anmälan får var och en, i fråga om
samboende, vaije hushåll, i lämpligt utrymme eller på lämplig plats, av

SoU 197133

brandfarlig vätska förvara högst 10 1 klass 1, högst 50 1 klass 2 och högst
100 1 klass 3. 1 dessa högsta mängder inräknas inte vad som finns i fast
behållare till oljekamin, fotogenelement, m. m. På särskilda förvaringsplatser
— exempelvis i källarutrymmen — får var och en förvara betydligt
större mängder brandfarlig vätska.

Arbetarskyddslagen m. m.

Det åligger enligt 11 § arbetarskyddslagen arbetsgivaren att vidta
sådana åtgärder att fara i möjligaste mån undgås att arbetstagare skadas
genom eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga
ämnen. Till komplettering härav föreskrivs i 25 § arbetarskyddskungörelsen
att vid arbete, där gift eller annan hälsofarlig vara kommer till
användning eller där arbetsförhållandena eljest kan medföra förgiftningseller
smittofara, skall betryggande skyddsåtgärder vara vidtagna. Gift eller
annan hälsofarlig vara skall, i den mån så med hänsyn till förhållandena
skäligen kan ske, ersättas med icke hälsofarlig eller mindre hälsofarlig
vara.

Arbetsgivare skall enligt 1 § arbetarskyddskungörelsen tillse, att hos
honom sysselsatta arbetstagare erhåller kännedom om de särskilda risker
för ohälsa och olycksfall, som är förbundna med arbetet, samt, där så
erfordras, meddela de föreskrifter och förhållningsregler, som arbetstagare
skall iaktta för att undgå dessa risker.

Ledningen av visst arbete får inte, om fara för ohälsa eller olycksfall
kan anses uppkomma därigenom, anförtros en med arbetet oerfaren
person.

Vidare skall tillses att arbetstagare, som saknar nödig erfarenhet, inte
används till arbete, där bristande kunskap eller färdighet kan anses
medföra fara för ohälsa eller olycksfall, utan erforderlig undervisning och
ledning.

Arbetsgivare har enligt 62 § arbetarskyddskungörelsen att tillse, att
såväl arbetsledare som övriga arbetstagare medverkar i skyddsarbetet.

Författningsbestämmelser angående hygieniska gränsvärden finns inte
inom arbetarskyddslagstiftningen. Arbetsmedicinska institutet har
emellertid rekommenderat ett 70-tal sådana gränsvärden (Al-rapport nr
13 år 1969). Bl. a. för aceton, etylacetat, metanol, toluol och trikloretylen
finns gränsvärden angivna i de nämnda rekommendationerna.
Förteckningen är avsedd att tjäna som en rekommendation för berörda
parter och kunna utgöra en bakgrund för yrkesinspektionens ingripanden.

SoU 197133

Anvisningar av arbetarskyddsstyrelsen m. m.

I cirkulärskrivelse den 21 maj 1970 till samtliga yrkesinspektörer samt
till tillverkare och brukare av lim för golv- och väggbeklädnader o. d.
framhöll arbetarskyddsstyrelsen att skyddsåtgärder, som föreskrivits av
styrelsen i utfärdade anvisningar, ofta eftersatts vid användning av lim,
särskilt kontaktlim, innehållande bindemedel upplösta i vissa organiska
lösningsmedel. Styrelsen framhöll att — för att uppnå tillfredsställande
arbetsförhållanden för golvläggare och andra berörda arbetstagare —
övergång snarast möjligt borde ske till ofarliga limsorter, helst vattenbaserade.

I juni månad i år har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat nya anvisningar
om skyddsåtgärder vid limningsarbeten (nr 78). Anvisningarna har
utfärdats efter samråd med bl. a. arbetsmedicinska institutet, giftnämnden,
kommerskollegium, statens brandinspektion, LO, SAF samt Svenska
byggnadsarbetarförbundet och vissa andra fackförbund.

Anvisningarna är mycket omfattande. Som en allmän rekommendation
gäller — i sammanfattning — att man inte bör använda ett lim som
kan medföra risker om en mindre farlig produkt ger ett bra resultat. I de
fall, där avsikten är att lim som klassificerats som gift skall användas,
skall anmälan ske till yrkesinspektionen. Denna bör godkänna planerat
arbetssätt. Utöver regler om produktval finns i ett avsnitt om Allmänna
åtgärder anvisningar under rubriken allmän planering, planering av
arbetsmetod och arbetslokal, rengöringsmöjligheter, personlig skyddsutrustning,
personal, arbete (organisation, utförande, första hjälpen). I
skilda avsnitt ges anvisningar om särskilda åtgärder på permanent
arbetsplats och på tillfällig arbetsplats, t. ex. bygge. I det senare avsnittet
föreskrivs bl. a. att lim märkt ”Mycket brandfarligt” eller ”Brandfarligt”
och hälsofarligt lim, som avger ånga av hälsofarligt lösningsmedel, får
användas på tillfällig arbetsplats endast under förutsättning a) att med
hänsyn till arbetets art klart framgår att halten lösningsmedelsånga i
luften ligger på betryggande nivå under det hygieniska gränsvärdet,
oavsett hur arbetet bedrivs, eller b) att i annat fall arbetsgivare visar, att
det med givna förutsättningar är praktiskt möjligt att bedriva arbetet på
betryggande sätt och att han i erforderlig utsträckning kontrollerar
arbetet. Utförliga anvisningar lämnas om användning av speciallim, d. v. s.
lim, där bindemedlet i samband med limningen bildas eller färdigbildas av
i limmet ingående enklare ämnen.

De nya anvisningarna träder i kraft vid kommande årsskifte, dock att
vissa av bestämmelserna gäller redan från den 1 oktober.

SoU 1971:33

Sniffning

Den i detta utlåtande behandlade motionen synes närmast ha till syfte
att förhindra medicinska och andra skadeverkningar som oavsiktligt kan
uppstå vid användning av vissa lim som innehåller organiska lösningsmedel.
Det förekommer emellertid även ett uppsåtligt missbruk, framför allt
bland pojkar i åldern 12 — 15 år, av lättflyktiga lösningsmedel, där syftet
är genom inandning av ångorna åstadkomma en berusningseffekt (sniffning,
av det engelska ordet sniff = lukta på, snusa).

I princip har alla lättflyktiga lösningsmedel, t. ex. eter, aceton, bensin,
beståndsdelar i golvlack och fläckurtagningsmedel m. m., berusande
effekt vid sniffning och förekommer emellanåt i ett sådant missbruk.
Vanligast är dock toluolhaltiga medel, framför allt thinnerpreparat. I
Sverige sniffas dessutom inte sällan trikloretylen, solution (gummiklister)
och fläckurtagningsmedlet K2R. 1 USA har plastlim (polystyrene glue)
varit det vanliga sniffningsmedlet. Medlet används vid byggandet av
flygplans- och bilmodeller i plast.

I narkomanvårdskommitténs betänkande ”Narkotikaproblemet, Del
111, Samordnade åtgärder” (SOU 1969:52) behandlas utförligt frågan om
missbruk av lösningsmedel (s. 137 — 141). Kommittén erinrar bl. a. om
förbudet att sälja thinner till ungdomar under 18 år men anför att
förbudet kringgås mycket lätt. Vidare anför kommittén att effektiva
restriktioner är önskvärda men givetvis svårgenomförbara på grund av de
olika medlens alldagliga användning och förekomst. Kännedom om
riskerna och missbrukningsmöjligheterna bör öka vaksamheten hos
föräldrar och försäljare av lösningsmedel. Ytterligare uppges att man i
vissa delstater i USA lagstiftat om lösningsmedlens rätta användning och
kriminaliserat missbruket, även för barn, men att detta snarast försvårat
problemet.

Lek rådet m. m.

Ett statligt råd med arbetsuppgifter på lekmateriel- och lekmiljöområdet
har nyligen inrättats (se SoU 1971:5 p. 14). Rådet skall bl. a. verka
för att ändamålsenliga lekmateriel tillverkas och saluförs samt att skyddsoch
säkerhetsaspekterna vid barns lek tillgodoses. Rådets verksamhet
skall rikta sig bl. a. till producenter och inköpare av lekmateriel.

Här må även erinras om den år 1954 bildade samarbetskommittén mot
barnolycksfall, som är knuten till Röda korset och består av 26
representanter för olika fackliga och ideella organisationer.

Beträffande vissa andra organ på lekmaterielområdet hänvisar utskottet
till den PM som ligger till grund för inrättandet av lekrådet (Lek och
lekmiljö; stencil S 1971:1).

SoU 1971:33

Vissa riksdagsmotioner

1967 års riksdag

I anledning av motion till 1967 års riksdag om förvaring av gifter i
hemmet underströk andra lagutskottet (2LU 1967:61) vikten av att
information om gifter och vådliga ämnens hälsofarlighet samt undervisning
om hantering av sådana ämnen över lag ägnades intensiv uppmärksamhet.

1969 års riksdag

Med utgångspunkt från de risker som föreligger inom byggnadsindustrin
vid användning av klister innehållande lättflyktiga lösningsmedel
efterlystes i motioner till 1969 års riksdag fasta normer i form av
jämförelsevärden, t. ex. riktvärden för teknisk luftkontroll och hygieniska
gränsvärden för hälsofarliga ämnen och produkter. Genom att
förbjuda ett överskridande av fastställt gränsvärde skulle man kunna
skapa säkrare förhållanden på arbetsplatserna och få en bättre kontroll
över användningen av hälsofarliga varor. Detta syfte skulle ytterligare
främjas om hälsofarliga varor märktes med en exakt kemisk deklaration
och med gränsvärdet för varje beståndsdel. Motionärerna hemställde att
riksdagen hos Kungl. Majit begärde utredning om lagstiftning beträffande
här angivna frågor.

Andra lagutskottet behandlade motionerna i utlåtande 1969:67, sedan
utskottet inhämtat yttrande från giftnämnden och arbetsmedicinska
institutet.

I sitt yttrande anförde giftnämnden bl. a. följande.

(Med hygieniska gräns- eller riktvärden) brukar förstås den halt av ett
visst ämne, som luften icke bör överskrida i en lokal, där människor
stadigvarande vistas. Vilken mängd av ämnet som i verkligheten uppnås
per en viss volym är beroende såväl av egenskaperna hos ämnet självt och
hos det preparat i vilket detta ingår som av arbetssätt och ventilationsförhållanden.
Ett visst hygieniskt gränsvärde för ett ämne torde sålunda
inte kunna läggas till grund för förbud mot användningen av ett speciellt
preparat. Det har däremot normgivande betydelse vid bedömningen av
förhållandena på en arbetsplats, där preparatet används. Det torde
emellertid knappast vara av större praktisk betydelse att gränsvärden av
denna typ anges på förpackningen. Däremot är det viktigt att existerande
risker och uppgifter om ingående ämnen som förorsakar riskerna tydligt
anges på sätt som stadgas i gällande lagstiftning.

Giftnämnden anförde avslutningsvis att den inlett en utredning
rörande i handeln varande klister, främst golvklister, och märkningen av
dessa produkter. Huruvida resultatet av utredningen kunde påkalla en
ändring av gällande giftlagstiftning var vanskligt att förutse. Däremot
ansåg nämnden att vad man redan visste om hälsoriskerna i samband med

SoU 197133

sådana klister ytterligare underströk det tidigare i olika sammanhang
uttalade behovet av en förstärkning och samordning av tillgängliga
toxikologiska resurser.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1969:67 anförde andra
lagutskottet följande.

Enligt utskottets mening är det ur arbetarskyddssynpunkt angeläget
att möjligheter skapas för en tillfredsställande kontroll av luftföroreningar
på arbetsplatserna. Utvecklingen inom arbetslivet, framför allt
på det kemisk-tekniska området, har medfört att behovet av skärpta
insatser i detta avseende successivt ökat. Till ledning för såväl arbetstagare
och arbetsgivare som för yrkesinspektionen och andra företrädare
för arbetarskyddet kan en förteckning över hygieniska riktvärden för
ämnen som medför luftföroreningar på arbetsplatserna framstå som
erforderlig. Utskottet vill därför instämma med motionärerna när de
efterlyser sådana gränsvärden. Arbetsmedicinska institutet har uppgivit
att en förteckning över rekommenderade hygieniska riktvärden kommer
att publiceras senare i år och att det är institutets avsikt att utge en
eventuellt reviderad och kompletterad upplaga av förteckningen varje år.
Huruvida en sådan av institutet utgiven förteckning kan anses vara en
tillräcklig åtgärd på området eller behov föreligger av i lag eller annan
författning fastslagna normer, kan man ha delade meningar om. Mot en
lagstiftning har remissinstanserna såsom redovisats i det föregående
anfört en del skäl. Eftersom utredning redan pågår inom den i våras
tillkallade miljökontrollutredningen av en rad frågor som tangerar
föreliggande problem och översyn av arbetarskyddslagstiftningen i
enlighet med riksdagens begäran tidigare i år planeras av Kungl. Majit,
finner utskottet det lämpligt att frågan om hygieniska gränsvärden tas
upp i något av dessa båda sammanhang.

Sedermera har den år 1970 tillsatta arbetsmiljöutredningen fått i
uppdrag att ta upp frågan om de hygieniska gränsvärdena (riksdagsbeberättelsen
1971 s. 137). Vidare har utskottsutlåtandet av Kungl. Majit
överlämnats till miljökontrollutredningen (direktiv: se riksdagsberättelsen
1970 s. 318).

Nordiska rådet

År 1965 antog Nordiska rådet följande rekommendation (nr 17/1965)
angående märkning av brand- och hälsofarliga ämnen.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna
för enhetliga regler för märkning av brand- och hälsofarliga
ämnen och för handeln med sådana ämnen i vad sammanhänger med
märkningen.

I anledning av rekommendationen har en kommitté av sakkunniga
utrett de frågor som nämns i denna. Resultatet av kommitténs
överväganden redovisades förra året i betänkandet Merking av brannog
helsefarlige stoffer (Nordisk udredningsserie 7/70).

Betänkandet har hänvisats till Nordiska rådets socialpolitiska utskott.

SoU 1971:33

Utskottet

I motionen 1971: 753 hemställs att riksdagen skall begära översyn av
bestämmelserna om försäljning av sådana lim, i vilka ingår brand- och
hälsofarliga produkter. Det är främst de s. k. kontaktlimmen som
används både inom byggnadsbranschen och i hemmen som åsyftas.
Motionärerna anför att försäljning av kontaktlim sker i bl. a. specialaffärer,
varuhus och livsmedelsaffärer men att kontrollen vid försäljningen
verkar vara obefintlig eller i varje fall mycket ringa. I hemmen används
limmen framför allt i samband med hobbyarbeten. Kontaktlim följer ofta
med byggsatser som är avsedda för barn, trots att limmen innehåller stora
mängder hälsofarliga lösningsmedel. Dödsfall bland barn och ungdom har
förekommit som en följd av att kontaktlim använts. Motionärerna menar
att de bestämmelser om detaljhandelsförsäljningen som finns på området
bör skärpas. Detta gäller särskilt försäljning till barn och ungdom samt
försäljning tillsammans med hobbymateriel.

Kontaktlim innehåller i regel bensin, aceton, trikloretylen eller något
annat lösningsmedel som är lättflyktigt. I samband med den arbetsprocess,
vid vilken limmet används, avdunstar större delen av lösningsmedlet
och tillförs därigenom luften i arbetslokalen. Som anförs i motionen
innebär de använda lösningsmedlen både brandrisker och medicinska
risker. Genom inandning upptas lösningsmedlet i kroppen, varvid det
centrala nervsystemet påverkas. Denna effekt kan yttra sig som trötthet,
huvudvärk, illamående, kräkningar, yrsel, sömnrubbningar eller nedsatt
koncentrationsförmåga. Inandning av luft med mycket höga halter av
lösningsmedelsånga kan snabbt leda till medvetslöshet. Döden kan
inträda.

I slutet av 1960-talet genomfördes en uppmärksammad yrkesmedicinsk
undersökning rörande riskerna för lösningsmedelsförgiftning i
golvläggaryrket. Undersökningen klarlade de mycket stora faror som kan
finnas vid användning av lösningsmedelsbaserade kontaktlim. Arbetarskyddsstyreisen,
som efter hand skärpt föreskrifterna i fråga om arbete
med bl. a. kontaktlim, har sedan motionen väcktes utfärdat nya
anvisningar om skyddsåtgärder vid limningsarbeten, vilka anvisningar
delvis trätt i kraft den 1 oktober i år och i övrigt träder i kraft vid
årsskiftet 1971/72. Anvisningarna, som utfärdats efter samråd med bl. a.
LO, SAF och vissa fackförbund, innefattar starkt skärpta skyddsbestämmelser.
Detta kommer enligt utskottets mening få till följd att man såväl
på byggplatser och andra tillfälliga arbetsplatser som på permanenta
arbetsplatser i praktiken ofta tvingas gå över till andra och ofarligare lim
än de nu använda. Då det gäller den yrkesmässiga användningen av
kontaktlim finns det således anledning räkna med att man skall väsentligt
kunna minska de risker som finns för arbetstagare som är verksamma i
branschen. Något initiativ från riksdagens sida beträffande den yrkesmässiga
användningen av kontaktlim — en fråga som uttryckligen berörs

SoU 1971:33

endast i motionsskälen — är därför inte nu påkallat.

Syftet med giftlagstiftningen är att en giftig eller eljest hälsofarlig vara
skall tillverkas, säljas, märkas och hanteras på sådant sätt att den inte av
oaktsamhet vid handhavandet förorsakar skador. De produkter som
omfattas av bestämmelserna i giftförordningen indelas i gifter och vådliga
ämnen. Kontaktlim klassificeras mera sällan som gift men är ofta att
hänföra till vådliga ämnen. Med hänsyn till att betydande hälsorisker
finns vid användning av kontaktlim — något som visat sig inte bara vid
yrkesmässig användning av sådana lim utan även genom att allvarliga
olycksfall inträffat i hemmen — är det självfallet angeläget att bestämmelserna
i giftförordningen och tillämpningsföreskrifterna till denna noggrant
följs. Det kan emellertid också vara motiverat att närmare överväga
huruvida en skärpning av bestämmelserna behövs. Beträffande frågan om
den nuvarande tillämpningen av giftlagstiftningen och om eventuell
ändring av denna får utskottet anföra följande.

Giftnämnden har inlett en utredning rörande i handeln varande klister
och märkningen av dessa produkter. Enligt vad utskottet inhämtat har
nämnden på grund av andra viktiga uppgifter inte haft möjlighet slutföra
utredningen. Det framstår emellertid som angeläget att utredningen
snarast möjligt slutförs. Som framgår av vad giftnämnden uttalat i ett
remissyttrande till andra lagutskottet vid 1969 års riksdag torde
utredningen kunna komma att ge anvisningar huruvida en ändring av
lagstiftningen är påkallad. Utskottet är dock medvetet om att de
lösningsmedel som används i kontaktlimmen har en stor användning även
i industriprodukter och i andra sammanhang. Det torde därför möta
svårigheter att utfärda totalförbud mot försäljning av kontaktlim. Inte
minst med hänsyn till att det numera finns god tillgång till bra lim som är
vattenbaserade, behöver man dock inte tveka att vidta åtgärder för att
även utanför den yrkesmässiga hanteringen av kontaktlim skära ner
förbrukningen.

Förutom den av giftnämnden igångsatta utredningen torde en inom
Nordiska rådet utförd utredning rörande märkning av brand- och
hälsofarliga produkter kunna få betydelse för att få till stånd bättre
förhållanden på det här området. Enligt vad utskottet inhämtat torde den
samnordiska utredningen komma att tas upp av Nordiska rådets
socialpolitiska utskott vid nästa års session med Nordiska rådet. Även om
man skulle lyckas uppnå en väsentligt effektivare märkning av kontaktlimmen
kan man inte härigenom helt undanröja riskerna för olycksfall.
Riskerna är, som det anförts i motionen, framför allt stora i fråga om
sådana produkter som vanligen används av barn och ungdom i samband
med lek- och hobbyverksamhet. I viss utsträckning torde man kunna
bringa ner riskerna genom upplysningsverksamhet som riktas dels till
föräldrar och dels till producenter av lek- och hobbymateriel. I detta
hänseende finns anledning knyta förhoppningar till det nyinrättade

SoU 197133

lekrådet. Därutöver kan det vara skäl överväga en skärpning av reglerna i
giftförordningen om att bamleksaker inte får saluhållas eller överlåtas om
de innehåller eller behandlats med gift eller vådligt ämne och därigenom
kan medföra hälsofara.

Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Majit till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen 1971:753 ger Kungl.
Maj :t till känna vad utskottet anfört om försäljningen av
brand- och hälsofarliga lim.

Stockholm den 2 november 1971
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s)*, fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c),
Persson i Stockholm (s), Hyltander (fp), fru Sigurdsen (s), herrar
Åkerlind (m)*, Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c), fru Marklund
(vpk), herrar Nisser (m), Romanus (fp) och Nilsson i Växjö (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.