Socialutskottets betänkande nr 21 år 1971

SoU 1971:21

Nr 21

Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder för att
minska tobakskonsumtionen m. m.

1) I motionen 1971:245 av fru Andr m. fl. (fp) har yrkats att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer

a. att den av 1968 och 1970 års riksdag begärda utredningen angående
åtgärder för att minska tobakskonsumtionen snarast tillsättes, utan
hinder av pågående utredning om yttrandefriheten i massmedia,

b. att förslag till lagstiftning om obligatorisk hälsovarning och varudeklaration
på alla tobakspaket snarast framlägges för riksdagen.

2) I motionen 1971:761 av herr Möller i Göteborg m. fl. (fp, s, c, m) har
hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl Maj:t
hemställa att bestämmelser utfärdas om att efter en övergångstid rökning
inte tillätes inomhus i statliga lokaler, eller i icke-bostadshus där staten
bidrager med anslag, utom i speciella lokaler såsom anställdas enskilda
arbetsrum och i särskilt avskilda rökrum.

Gällande bestämmelser m. m.

Sedan den 1 juli 1961 är såväl importen av färdiga tobaksvaror som
, den inhemska handeln med sådana varor fri. Statens monopol på

tillverkning av tobaksvaror slopades vid utgången av år 1966. Några
inskränkningar i lag i rätten att göra reklam för tobaksvaror föreligger
inte. Ej heller finns föreskrifter om varudeklaration i någon form i
samband med försäljning av tobaksvaror.
i Försäljningen av cigarretter i Sverige har på senare tid ökat starkt. År

1950 såldes 4 351 milj. cigarretter medan motsvarande siffror år 1960,
1966, 1969 respektive 1970 var 6 740 milj., 8 712 milj., 10 147 milj. och
10 269 milj. Påpekas bör dock, att efterfrågan samtidigt i stigande
omfattning inriktats på cigarretter med låg vikt. Försäljningen av annan
tobak än cigarretter har hållit sig mera konstant.

Historik

Spörsmål rörande tobaksrökningen har behandlats i riksdagen vid ett
stort antal tillfällen i anledning av motioner, interpellationer och enkla
frågor. Framställningarna har i allmänhet avsett någon eller några bestämda
åtgärder i syfte att begränsa bruket av tobaksvaror (främst cigarretter).
Särskilt har diskussionen gällt inskränkande ingripanden mot reklamen
för tobaksvaror samt lagstiftning om skyldighet att anbringa varudeklaration
eller varningspåskrift på cigarrettpaket.

Olika spörsmål angående förbud mot eller inskränkning av tobaksre -

Riksdagen 1971. 12 sami. Nr 21

SoU 1971:21

kläm, bl. a. tryckfrihetsrättsliga aspekter på problemet, har utförligt
behandlats i andra lagutskottets utlåtande 1968:48, till vilket hänvisas. I
nu förevarande sammanhang redovisas tidigare riksdagsbehandling endast
av frågor, som äger mera direkt samband med de i detta betänkande
behandlade motionerna.

Under hösten 1957 besvarades en interpellation i andra kammaren
angående eventuell varudeklaration beträffande av tobaksmonopolet
tillverkade cigarretter. I interpellationssvaret, som lämnades av finansministern,
anfördes bl. a. följande (AK:s prot. 29:36).

Från Tobaksmonopolet har jag inhämtat att det inte är möjligt att
åstadkomma rättvisande varudeklarationer angående nikotin och tjära i
röken från olika cigarrettmärken. Bådadera kan växla beroende på de
omständigheter under vilka tobaken förbrännes, och även nikotinhalten i
tobaken kan variera, trots att man försöker åstadkomma utjämning
genom att blanda tobak från olika skördar.

Det torde sålunda icke föreligga praktiska möjligheter att tillgodose de
synpunkter som interpellanten anför, varför några speciella åtgärder icke
är att förvänta.

Finansministern erinrade avslutningsvis om det forskningsarbete som
skulle verkställas rörande rökningens inverkan på den mänskliga organismen
och beträffande nikotin- och tjärhalt i röken från olika cigarretter.
Därvid framhölls att resultatet av undersökningarna skulle komma att
publiceras.

I en interpellation vid 1966 års riksdag frågade herr Rimmerfors om
socialministern avsåg att vidta några åtgärder för att komma till rätta med
den ymniga och ofta direkt utmanande tobaksreklamen samt om socialministern
ville medverka till införande av sådan varudeklaration på förpackningar
med tobaksvaror som upplyser om den med rökningen förenade
hälsofaran. Interpellationen besvarades av finansministern (AK:s prot.
20:6). Denne erinrade om att handeln med tobaksvaror numera är helt fri
här i landet. Fri konkurrens råder inte bara olika försäljare emellan utan
även mellan Svenska tobaks aktiebolaget och utländska företag. Efter att
ha erinrat om de frivilliga överenskommelserna angående begränsning av
tobaksreklamen, fortsatte finansministern.

Beträffande ett angivande på cigarrettpaketen av den med rökningen
förenade hälsofaran kan det ifrågasättas om en sådan åtgärd skulle få
någon konsumtionshämmande effekt. Där systemet prövats har någon
konsumtionsnedgång ej kunnat iakttas. Större betydelse i det sammanhanget
torde däremot böra tillmätas de undersökningar av tjär- och
nikotinhalten i cigarretter av olika märken, som under medverkan av
tobaksbolaget regelbundet äger rum. Resultatet av dessa undersökningar
publiceras i pressen.

Vid 1967 års riksdag behandlades motioner om lagstiftningsåtgärder
för att minska tobaksförbrukningen. 1 sitt av riksdagen godkända utlåtande
1967:52 konstaterar andra lagutskottet inledningsvis att olika vetenskapliga
undersökningar givit till resultat att sammanhang föreligger
mellan tobaksrökning och vissa sjukdomar, nämligen vissa former av
cancer samt kronisk bronkit och emfysem. Med hänsyn därtill ansåg

SoU 1971:21

utskottet att förbrukningen av tobak borde hållas nere. Utskottet
avstyrkte emellertid motionerna och uttalade därvid bl. a. att man i
stället borde följa upp de vetenskapliga undersökningar som görs angående
tobaksförbrukningens medicinska verkningar samt genom information
och undervisning försöka nedbringa förbrukningen av tobak. Därvid
borde man särskilt sträva efter att förhindra eller begränsa tobaksbruket
bland barn och uppväxande ungdom.

Riksdagsbehandling åren 1968—1971

Vid 1968 års riksdag väcktes ett antal motioner med förslag till olika
åtgärder för att minska tobakskonsumtionen. I ett par motioner hemställdes
om utredning med uppgift att framlägga förslag till vidgade statliga
åtgärder i nämnda syfte. I en motion framställdes motsvarande yrkanden
som de i detta betänkande behandlade. Motionerna remitterades till
socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan och Svenska tobaks aktiebolaget
och behandlades därefter av andra lagutskottet i utlåtandet
1968:48. Motionerna tillstyrktes av socialstyrelsen och folkhälsoinstitutet
men avstyrktes av bolaget. En utförlig redogörelse för remissyttrandena
återfinns i utlåtandet.

I sitt yttrande erinrade utskottet inledningsvis om sitt uttalande i
utlåtandet 1967:52 om det angelägna i att hålla tobaksförbrukningen
nere, särskilt ungdomens tobakskonsumtion, och att motverka att rökvanor
grundläggs i alltför unga år. Denna ståndpunkt ansåg utskottet böra
vidhållas. Utskottet fortsatte.

Såsom folkhälsoinstitutet framhållit synes det föreligga stora svårigheter
att i någon mera omfattande utsträckning påverka människor att
minska sin konsumtion av tobaksvaror. Åtskilliga komplicerade forskningsproblem
måste uppenbarligen lösas innan målsättningen på området
kan förverkligas. Belysande är att tillräckliga kunskaper ännu inte vunnits
om anledningen till att en person röker. En utökad forskning inte bara
beträffande rökningens medicinska skadeverkningar utan även rörande
frågor av beteendevetenskaplig art borde följaktligen vara ofrånkomlig. I
remissvaren har också behovet av vidgade forskningsinsatser starkt understrukits.
Från folkhälsoinstitutets sida har vidare uttalats att en sådan

utredning, som föreslås i motionerna skulle kunna leda till ett

klarläggande av forskningsbehoven och till stimulans till ytterligare
forskning på området.

Motionsförslaget att cigarrettpaket skulle förses med en deklaration
av tjär- och nikotinmängden ansåg utskottet vara en informationsmetod,
som var förenad med vissa problem, inte minst av praktisk natur.
Utskottet uttalade vidare.

Detta utesluter emellertid inte att motionsförslaget bör kunna övervägas
i ett större sammanhang. Att den upplysningsverksamhet, som nu
förekommer, genomgående är upplagd och utformad så att den får
tillfredsställande effekt kan inte heller tas för givet. Socialstyrelsen
redovisar nämligen svårigheter att påvisa några påtagliga resultat i form av
minskad tobakskonsumtion av den verksamhet på upplysningens område
som bedrivs inom styrelsen. Det anförda tyder enligt utskottets mening

SoU 1971:21

på att ytterligare åtgärder i syfte att effektivisera informationen bör
övervägas.

Spörsmålet om andra åtgärder bör ifrågakomma än som ryms under
begreppen forskning och upplysning kan inte anses uttömmande besvarat.
1 riksdagen har vid skilda tillfällen framförts krav på vissa sådana
åtgärder. Särskilt har lagstiftning om förbud mot eller begränsning av
reklamen för tobaksvaror förts på tal. Riksdagen har därvid inte funnit
skäl bifalla sådana begränsade framställningar i tobaksfrågan. Vid de
överväganden utskottet gjort har utskottet kommit till den uppfattningen
att hela frågekomplexet beträffande konsumtionen av tobaksvaror bör bli
föremål för utredning. Vid en sådan utredning bör lämpligen de förslag
som aktualiserats i förevarande motioner bli föremål för uppmärksamhet.

Med hänvisning till det anförda hemställde andra lagutskottet att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning av
frågan om åtgärder för att minska tobakskonsumtionen. Utlåtandet, som
var enhälligt frånsett en blank reservation av en av utskottets ledamöter,
godkändes av riksdagen (rskr 338).

Under 1969 års höstriksdag framställdes en enkel fråga till finansministern
om när han ämnade tillsätta den av riksdagen begärda utredningen.
Frågan besvarades den 17 december 1969 av statsrådet Nilsson,
som i sitt svar hänvisade till ett av finansministern tidigare lämnat svar på
en fråga om åtgärder mot reklam för tobak, sprit och öl. 1 sistnämnda
svar framhölls, att regeringen med hänsyn till tryckfrihetsförordningen
ansett att man bör åstadkomma begränsningar av reklam genom överenskommelser
med de marknadsförande företagen. Enligt statsrådet Nilsson
hade finansministern för avsikt att avvakta resultatet av dessa förhandlingar
innan den begärda utredningen tillsattes.

Även vid 1970 års riksdag motionerades i tobaksfrågan. Andra lagutskottet
framhöll i sitt utlåtande 1970:35 att 1968 års begäran om
utredning alltjämt var föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Vidare hänvisade
utskottet till nyssnämnda frågesvar den 17 december 1969 och
anförde därefter följande.

Vid årets riksdag har väckts ett antal motioner som syftar till
undanröjande av de tryckfrihetsrättsliga hinder, som kan föreligga mot
reklamförbud. Konstitutionsutskottet, som behandlat motionerna i sitt
utlåtande 1970:26, hänvisar till att regeringen enligt ett av statsrådsberedningen
utfärdat pressmeddelande avser att tillsätta en utredning för
undersökning av vilka ändringar som behöver göras i gällande grundlag
för att förbud mot reklam för alkohol och tobak skall kunna genomföras.

Angelägenheten av att man söker förverkliga den målsättning om
minskning av tobakskonsumtionen, som riksdagen godtog år 1968, har
ytterligare bekräftats av de erfarenheter som därefter vunnits rörande
tobaksrökningen som ett folkhälsoproblem. Sålunda är det — såsom
framgår av en resolution den 10 september 1969 av Världshälsoorganisationens
europakommitté — ett numera klart konstaterat faktum, att
cigarettrökningen är en faktor som väsentligt bidrar till lungcancer,
koronarsjukdom, kronisk bronkit och andra sjukdomstillstånd i andningsorganen.
Bl. a. mot denna bakgrund har socialstyrelsen genom sin
hälsovårdsupplysningsdelegation nyligen gjort ett ställningstagande i tobaksfrågan,
vari delegationen ser det som sin oavvisliga skyldighet att
med kraft verka för sådana åtgärder som kan bidraga till en minskning av

SoU 1971:21

tobakens skadeverkningar. I ställningstagandet, som innehåller en redogörelse
för en rad sådana åtgärder, uttalas avslutningsvis att socialstyrelsen,
därest önskade resultat inte kan åstadkommas på annat sätt, kan
finna det nödvändigt föreslå statsmakterna att överväga ingripanden av
restriktiv natur.

Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att den av 1968 års
riksdag begärda utredningen i tobaksfrågan snarast kommer till stånd och
utskottet förutsätter att så sker. Något hinder kan enligt utskottets
mening ej anses föreligga mot. att utredningen bedrivs parallellt med den
av regeringen aviserade utredning, som omnämns i konstitutionsutskottets
ovannämnda utlåtande. Med detta ställningstagande synes de nu
behandlade motionsyrkandena ej påkalla någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll det enhälliga utskottsutlåtandet.

I Kungl. Maj :ts skrivelse 1971:3 till riksdagen med redogörelse för
behandlingen hos Kungl. Maj:t av riksdagens skrivelser har upplysts att
riksdagsskrivelsen 338 den 19 november 1968 med anledning av motionerna
om åtgärder för att minska tobakskonsumtionen m. m. jämte andra
lagutskottets utlåtande 1968:48 och motionerna den 4 december 1970
överlämnats till utredningen om enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten
i massmedier m. m. samt att riksdagsskrivelsen därmed var
slutbehandlad.

Chefen för finansdepartementet besvarade den 21 januari 1971 två till
chefen för socialdepartementet ställda enkla frågor om när regeringen
avser att tillsätta den utredning i tobaksfrågan som 1968 och 1970 års
riksdagar begärt och om särskilda åtgärder kommer att vidtas med
anledning av framlagda nya forskningsrapporter om tobaksrökningens
skadeverkningar. Finansministern hänvisade i sitt svar till att frågan om
tobaksreklamen överlämnats till ovannämnda utredning om en enhetlig
reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m. m.

Konstitutionsutskottet har i utlåtande 1971:14, som godkänts av
riksdagen, behandlat en motion 1971:87, om regler för rökning i
riksdagshuset. Motionen har ansetts besvarad med vad utskottet anfört.
Efter erinran om att frivilliga överenskommelser träffats om att rökning
inte skall ske under sammanträden i utskotten har konstitutionsutskottet
anfört följande.

Det är önskvärt att även övriga sammanträdeslokaler, t. ex. partilokaler,
kan komma att omfattas av liknande överenskommelser. Utskottet
utgår därför från att rökningen inom riksdagshuset skall kunna minskas
ytterligare utan att förbud behöver tillgripas. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att en kraftig begränsning av rökningen i riksdagshuset
skulle få en god verkan för opinionsbildningen mot rökning på andra
arbetsplatser. Från hälso- och trivselsynpunkt är en sådan begränsning
givetvis av stor betydelse.

Utskottet finner sålunda motionens syfte att verka för en begränsning
av rökningen angeläget samt förutsätter att riksdagens förvaltningsstyrelse
följer den fortsatta utvecklingen och vidtar lämpliga åtgärder.

I detta sammanhang kan också nämnas att vid innevarande riksdag
väckts en motion (1971:9) om införande av en särskild luftförskämnings -

SoU 1971:21

avgift vid försäljning av tobaksvaror och en motion (1971:878) om
åtgärder mot tobaksrökning bland grundskoleelever. Behandlingen av
dessa motioner, som hänvisats till skatteutskottet respektive utbildningsutskottet,
torde komma att uppskjutas till riksdagens höstsession.

Massmedieutredningen

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 maj 1970 har chefen för
justitiedepartementet tillkallat sakkunniga med uppdrag att utreda frågan
om enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m. m.
(massmedieutredningen).

I utredningsdirektiven anförs att det finns anledning att nu undersöka i
vad mån de ställningstaganden som låg till grund för tryckfrihetsförordningen
(TF) fortfarande är hållbara i belysning av den utveckling som
har skett, de erfarenheter som har gjorts och den diskussion som har förts.
Vidare anförs bl. a. följande.

En fråga med anknytning till yttrandefriheten i massmedier som
diskuterats livligt under senare år är i vad mån TF hindrar ingripanden
mot vissa slag av reklam. Från skilda håll har önskemål framförts om att
kunna ingripa mot marknadsföring genom reklam i tryckt skrift av vissa
varor som ansetts skadliga eller på annat sätt olämpliga. Bl. a. har 1968
års riksdag hemställt att förbud skall införas mot reklam för spritdrycker.
Liknande önskemål har framställts beträffande reklam för andra alkoholhaltiga
drycker och beträffande tobaksreklam. Det har dessutom anmält
sig behov av att i vissa fall kunna ingripa mot olämplig reklam för
läkemedel. Frågan om möjligheterna att ingripa mot reklam i tryckt
skrift har också betydelse för tillämpningen av det till riksdagen nyligen
överlämnade förslaget till lag om otillbörlig marknadsföring (prop.
1970:57). Från sakkunnigt håll har gjorts gällande, att ett generellt
förbud mot reklam för viss eller vissa varor i tryckt skrift inte torde
kunna genomföras utan att TF ändras. Enligt en alltmer utbredd
uppfattning bör våra grundlagar inte lägga hinder i vägen för sådana
begränsningar i den kommersiella reklamen som kan motiveras med
omsorg om folkhälsan eller andra lika viktiga skäl.

Mot bakgrund av bl. a. det anförda har departementschefen kommit
till uppfattningen att en utredning bör tillsättas för översyn av regleringen
av yttrandefriheten i massmedier. I direktiven ges vissa riktlinjer för
översynen. Därvid anförs bl. a. följande.

Som jag tidigare har anfört har TF:s regler gett upphov till svårigheter
när det gäller att bedöma vilka möjligheter som finns att genom vanlig
lagstiftning ingripa mot vissa slag av reklam. Den grundläggande svårigheten
synes ligga i bestämmelsen 1 kap. 3 § TF, enligt vilken missbruk av
tryckfriheten får beivras bara i den ordning och i de fall TF bestämmer.
Enligt vedertagen uppfattning, som har stöd av motivuttalanden (SOU
1947:60), skall denna bestämmelse om TF:s exklusiva tillämplighet inte
tolkas bokstavligt utan gälla endast sådant bruk av tryckt skrift som avser
själva yttrandefriheten, dvs. rätten att meddela information och bedriva
opinionsbildning i egentlig mening. Sålunda anses hinder inte möta att
med stöd av vanlig lag kriminalisera sedelförfalskning eller bedrägeri, som
genomförs med hjälp av tryck. Det förfarandet som ingripandet här riktar
sig mot har ingenting med nyhetsförmedling och åsiktsbildning att göra.

När det gäller att ingripa mot vissa slag av reklam har det visat sig svårt

SoU 1971:21

att skilja mellan fall då det tryckta ordet används i nyhetsförmedlingens
och åsiktsbildningens tjänst och fall då så inte kan anses vara fallet. I den
till riksdagen överlämnade propositionen med förslag till lag om otillbörlig
marknadsföring förordas, med hänsyn till vikten av att undvika en
rättstillämpning som kan te sig tvivelaktig från tryckfrihetssynpunkt, att
ingripande med stöd av lagen mot reklam i tryckt skrift begränsas till
sådana framställningar som avser rent kommersiella förhållanden.

En viktig uppgift vid översynen av reglerna om yttrandefriheten blir
att finna en sådan utformning av nya grundlagsregler att man dels får
möjlighet att ingripa mot reklam och annan marknadsföring av varor,
som är skadliga eller på annat sätt olämpliga och vilkas spridning därför
bör motverkas, dels får en mera klarläggande reglering än nu av möjligheterna
att ingripa mot reklam och andra marknadsföringsmetoder, som är
att anse som otillbörliga från konsumentsynpunkt. Å andra sidan är det
viktigt att möjligheterna till ingripanden inte får en sådan utformning att
de kan användas också för att begränsa möjligheterna till information och
åsiktsbildning i egentlig mening.

Uppdrag till socialstyrelsen

Genom beslut den 12 mars 1971 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen
att med utgångspunkt i rapporter från Världshälso-organisationen
och med beaktande av vad som anförts i en av Nationalföreningen för
upplysning om tobakens skadeverkningar den 11 mars 1971 överlämnad
skrivelse dels redovisa en allsidig medicinsk undersökning rörande tobakskonsumtionen
och i anledning härav vidtagna åtgärder, dels framlägga
förslag till de ytterligare åtgärder inom socialstyrelsens verksamhetsområde
som styrelsen finner erforderliga.

I den nämnda skrivelsen från Nationalföreningen för upplysning om
tobakens skadeverkningar hänvisas bl. a. till medicinska undersökningar
om tobaksrökningens hälsorisker och om de samhällsekonomiska konsekvenserna
av rökningen. Vidare erinras bl. a. att frågan om tobaksrökningen
som folkhälsoproblem ägnats stor uppmärksamhet inom Världshälso-organisationen.
I skrivelsen framhålls att erfarenheter främst från USA
visar att det är fullt möjligt att påverka människans rökvanor på ett sätt
som kan vara till fördel för folkhälsan. Slutligen anförs följande.

Med hänsyn till att hela frågan är synnerligen komplex, måste det
anses rimligt, att en satsning av resurser av den storleksordning som
tobaksfrågans betydelse motiverar baseras på en noggrann utredning om
de förutsättningar som föreligger i Sverige för genomförande av olika,
tänkbara åtgärder och om de former i vilka olika åtgärder bör sättas i
verket. För att klarlägga dessa olika förhållanden torde det vara angeläget,
att det tillsättes en statlig utredning med uppgift att allsidigt utreda
hela frågan och framlägga förslag i fråga om alla de slag av åtgärder som
kan vara tänkbara att genomföra inom ramen för ett program med syfte
att minska tobakskonsumtionen i landet.

Skrivelsen utmynnar i en hemställan att det tillsättes en statlig utredning
med uppgift att allsidigt utreda vilka åtgärder som kan genomföras
för minskning av tobaksrökningen i landet.

SoU 1971:21

I skrivelsens syfte har instämt en rad företrädare för myndigheter —
bl. a. skolöverstyrelsen - och organisationer.

Socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation (HVUD) m. m.

Under hösten 1969 hade socialstyrelsen flera överläggningar med
representanter för Svenska tobaksbranschföreningen rörande frågor om
tobaksupplysning, reklam och forskning. I februari 1970 tillställdes
Tobaksbranschföreningen en gemensam skrivelse från skolöverstyrelsen
och socialstyrelsen i vilken man konstaterar ”att cigarrettreklamen i
dag nått en sådan omfattning och erhållit sådan utformning att den med
största sannolikhet kan anses vara en viktig faktor vid etablerandet av
rökvanor”. I samband med skrivelsen formulerade socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation
(HVUD) ett ställningstagande i tobaksfrågan.
Här konstateras inledningsvis att de nya regler för tobaksreklamen, som
antagits inom Tobaksbranschföreningen att gälla från den 1 januari 1970,
innehöll relativt obetydliga förändringar jämfört med tidigare regler. Man
pekar på världshälsoorganisationens och andra utländska hälsovårdsmyndigheters
ställningstaganden och på opinionsläget i Sverige och uttalar
mot bakgrund härav, att det för HVUD är en oavvislig skyldighet att med
kraft verka för sådana åtgärder som kan bidraga till en minskning av
tobakens skadeverkningar. Rörande upplysningsverksamhetens målsättning
framhålls att den i första hand skall koncentreras på att med
huvudsaklig inriktning på barn och ungdom hindra icke-rökare från att
börja röka och att påverka rökare till att minska eller helst upphöra med
tobaksrökning. 1 fråga om tobaksreklamen konstateras bl. a. att det råder
bristande balans mellan de kommersiella informationsresurserna och de
resurser som disponeras för upplysning om tobakens skadeverkningar. En
begränsning till volym, form och innehåll samt en neutralisering av
tobaksreklamen anses därför ligga helt i linje med socialstyrelsens allmänna
hälsopolitiska målsättning. Bland övriga angelägna åtgärder nämns ökad
information inom skolans område, såväl till lärare och elever som till
föräldrar, samt en samordning och en målinriktning av den medicinska
och den beteendevetenskapliga forskningen om tobaksbruket. Avslutningsvis
uttalas att därest önskade resultat inte kan nås genom åtgärder av
tobaksbranschens egna medlemmar eller av myndigheter och organisationer,
kan socialstyrelsen finna det nödvändigt att föreslå statsmakterna
att överväga ingripanden av restriktiv natur.

Mot bakgrund av den nämnda aktionen i februari 1970 från socialstyrelsen
och skolöverstyrelsen vidtogs regelmässiga överläggningar genom
socialstyrelsens arbetsgrupp för upplysning om tobakens skadeverkningar
(SATS) med representanter för Tobaksbranschföreningen. Vid överläggningarna
nåddes enighet om reviderade reklamregler som trädde i kraft
den 1 januari 1971. 1 fråga om reglernas tillämpning anges att fråga om
viss reklamåtgärd strider mot reglerna prövas av konsumentombudsmannen
och marknadsrådet i enlighet med bestämmelserna i lagen om
otillbörlig marknadsföring. Beträffande innehållet i de reviderade reglerna

SoU 1971:21

kan särskilt framhållas att reklam för tobaksvaror ej får ske i och på
allmänna kommunikationsmedel samt på järnvägs- och tunnelbanestationer,
på taxi-, buss- och spårvägshållsplatser med undantag för reklam på
där befintliga försäljningsställen för tobaksvaror. Vidare får reklam för
tobaksvaror inte ske i sjukhus och andra vårdinrättningar.

Vid sidan av den ovan beskrivna verksamheten — att tillsammans med
företrädare för tobaksbranschen försöka åstadkomma en sanering av
tobaksreklamen och andra marknadsföringsåtgärder beträffande tobak -har HVUDs verksamhet varit inriktad på att framställa informationsmaterial
för bl. a. organisationer och som stöd åt föreläsare. Enligt vad
utskottet inhämtat räknar HVUD med att 4—6 konferenser kommer att
ordnas nästa budgetår för skolpersonal och kommunala ungdomsledare.
Under våren 1971 har utgetts en serie diabilder med fakta om tobaken.
Stöd till framtagande av en teaterpjäs om tobak kallad ”Gift med tobak”
lämnas av HVUD. Delegationen arbetar också fram en utställning om
tobaksfrågan.

Slutligen bör här nämnas att alla HVUDs aktiviteter diskuteras i den
ovan nämnda arbetsgruppen för upplysning om tobakens skadeverkningar
(SATS), i vilken bl. a. skolöverläkaren ingår. Här bör också nämnas att
Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar ger ut
skriftligt material i tobaksfrågan med bidrag från socialstyrelsen.

Svenska tobaksbranschföreningen

Som framgår av det föregående avsnittet har Svenska tobaksbranschföreningen
- som är ett samarbetsorgan mellan fabrikanter som i mera
betydande omfattning marknadsför tobaksvaror i Sverige — antagit regler
om reklam för cigarretter och andra tobaksvaror, som omarbetats med
giltighet från den 1 januari 1971.

Tobaksbranschföreningen har vidare beslutat att satsa cirka 1,5 miljoner
kronor på två kampanjer ”sorn skall lära svenska folket att umgås
med tobaken på ett riktigare sätt”. Kampanjerna, som har dels ett
hälsotema, dels ett hänsynstema, utarbetas i samråd med socialstyrelsen.

I hänsynskampanjen skall tas upp bl. a. den hänsyn rökare bör visa
icke-rökare i offentliga lokaler, tåg etc.

Världshälsoorganisationen (WHO)

Under hösten 1969 har cigarrettrökningen som hälsoproblem diskuterats
inom WHO.s europakommitté vid dess nittonde session. 1 en den 10
september 1969 av kommittén antagen resolution uttalas, att det numera
är ett klart konstaterat faktum att cigarrettrökningen är en viktig orsak
eller verksamt bidragande faktor till för tidiga dödsfall i lungcancer,
koronarsjukdom, kronisk bronkit och andra kroniska sjukdomstillstånd i
andningsorganen. Kommittén uppdrog åt sin generalsekreterare att till
kommitténs nästa session avlägga rapport dels om vilka åtgärder som
inom olika länder vidtagits för att inskränka cigarrettreklamen eller få

SoU 1971:21

denna försedd med lämplig hälsovarning, dels om andra tänkbara metoder
att varna befolkningen för cigarrettrökningens hälsorisker, dels
slutligen om vilka åtgärder som kan vidtas för att kontrollera cigarrettrökning
på arbetsplatser och vid offentliga sammankomster.

Till WHO.s 23 :e generalförsamling i maj 1970 hade WHO:s generaldirektör
låtit utarbeta en redogörelse för vad som kunde göras för att slå
fast organisationens synpunkter på rökningsrisker och skapa möjligheter
för organisationen att bistå medlemsstater och intresserade hälsoorganisationer
när det gäller att få information om dessa hälsorisker. Rapporten
diskuterades vid generalförsamlingen och utmynnade i en resolution
om rökningens inverkan på hälsan. 1 resolutionen anmodades generaldirektören
att fästa alla medlemsländers uppmärksamhet på rapporten
och att föreslå att man i alla länder skall överväga att
tillämpa de i rapporten upptagna rekommendationerna. 1 rapporten
konstaterades bl. a. att de sjukdomar som har samband med rökning har
en så stor betydelse som orsak till sjukdom och för tidig död i
industriländerna, att en minskning av cigarrettrökningen kunde betyda
mera för förbättrad hälsa och ökad livslängd i dessa länder än någon
annan enskild aktivitet inom hela den förebyggande hälsovårdens område.
Medlemsstaterna rekommenderades att göra upp program för att få
rökningen under kontroll genom att organisera en central kommitté eller
annat organ som kan förbereda speciella åtgärdsprogram samt samordna
och övervaka arbetet vid dess genomförande. Bland de åtgärder som
kunde komma i fråga är följande.

1. Lagstiftning bör genomföras om angivande av tjär- och nikotininnehåll
på cigarrettpaketen och i annonser, likaväl som en varning om hälsoriskerna
med cigarrettrökning.

2. Reklam och säljfrämjande åtgärder för cigarretter bör begränsas,
eventuellt helt förbjudas;

6. Hälsomyndigheterna bör samarbeta med skolmyndigheterna när det
gäller att framställa läroplaner och läromedel för undervisning om
rökning och hälsa i skolor, lärarutbildningsanstalter och andra undervisningsanstalter.

9. Hälsomyndigheterna bör samarbeta med andra statliga myndigheter,
krigsmakten, medicinska fackorganisationer, frivilliga hälsoorganisationer
och andra grupper, såsom religiösa föreningar, idrottsföreningar m. fl. för
att fästa uppmärksamheten på rökningens hälsorisker.

10. Man bör överväga att fastställa en övre gräns för tillåten halt av olika
skadliga ämnen i cigarretterna.

Även vid WHO.s europakommittés session i september 1970 behandlades
nämnda rapport och vissa andra dokument om rökning. I en
resolution vid sessionen framhölls vikten att ägna allvarlig uppmärksamhet
på det nationella planet åt möjligheterna att minska de hälsoskador
och de ekonomiska skador som nu orsakas i varje land av cigarrettrökningen.

SoU 1971:21

Även vid sammanträde med WHO.s styrelse i januari 1971 antogs en
resolution rörande ämnet rökning och hälsa. Tobaksfrågan har också
upptagits på dagordningen för den nu pågående sessionen med WHO.s
generalförsamling.

Åtgärder i vissa andra länder

I Norge tillkallades 31.7.1970 en kommitté — tobakskomiteen —
med uppdrag att utarbeta regler dels om förbud mot tobaksreklam så
långt det är praktiskt möjligt och dels om märkning av cigarrettpaket
med varning för tobakens hälsovådlighet. Tobakskomiteen, som i samråd
med socialdepartementet tagit upp spörsmål som går något utöver uppdraget,
har 28.4.1971 lagt fram sitt förslag som till utgångspunkt har att
stortinget i princip godkänt reklamförbud och förpackningsvarningar.
Tobakskomiteen föreslår en särskild tobakslag. Lagen förbjuder all
reklam för tobaksvaror, däri inbegripet pipor och piptobak. Det blir
förbjudet att sälja eller ge tobaksvaror till personer under 15 år. Alla
tobaksförpackningar skall ha en speciell varningstext, vars innehåll efter
hand kan skärpas av socialdepartementet. Tobakskomiteen utgår från
att tobakslagen i förening med en intensiv upplysnings- och behandlingsverksamhet
skall bidra till att reducera rökningen väsentligt.

På Island (se även nedan) beslöt alltinget 2.3.1971 att begära hos
regeringen att vissa preciserade åtgärder skall vidtas för att minska
tobaksrökningen, särskilt cigarrettrökningen. En omfattande upplysningsverksamhet
om de skadliga följderna av cigarrettrökning skall sättas i
gång i tidningar, radio och TV. I skolorna skall en regelbunden undervisning
bedrivas om hälsofarorna med cigarrettrökning. Möjligheterna skall
undersökas att upprätta polikliniker under ledning av specialutbildade
läkare, där rökare kan få hjälp med att sluta röka. Vidare skall bl. a.
upprättas ett råd av läkare och lekmän som bland sina uppgifter skall ha
att leda vetenskapliga undersökningar om verkningarna av rökning och
att vara rådgivande organ för myndigheterna.

1 det danska folketinget framlades i december 1970 en motion om
vissa preciserade åtgärder mot rökning. Folketinget beslöt tillsätta en
särskild 17-mannakommitté med uppgift att ytterligare utreda frågan (se
även nedan).

Beträffande åtgärder för att minska tobakskonsumtionen, framför allt
genom reklambegränsningar, har lämnats uppgifter från ett antal europeiska
länder i en rapport till WHO:s europakommitté. Uppgifterna avser
förhållandena våren 1970. I det följande redovisas vissa av de i rapporterna
lämnade uppgifterna.

I Österrike har tillverkarna gått med på att avstå från att i vart fall göra
reklam för tobaksvaror med speciell inriktning på ungdomar. Radio och
TV har uppmärksammat den hälsofara som följer med cigarrettrökning
och man kan räkna med att reklamen kommer att upphöra helt och
hållet i det långa loppet.

I Belgien och Grekland har inte några åtgärder vidtagits för att

SoU 1971:21

begränsa cigarrettreklamen.

I Tjeckoslovakien saknas begränsningar i fråga om cigarrettreklam men
med hänsyn till rekommendationer i ämnet från hälsovårdsministeriet
kan möjligheterna till reklam för cigarretter och andra tobaksvaror betecknas
som begränsade.

I Danmark har tillverkarna sedan 1963 frivilligt avstått från att
annonsera på biografer och i veckotidningar som särskilt läses av
ungdomar. Tillverkarna har också lovat att begränsa cigarrettreklamen i
dagstidningarna.

I Förbundsrepubliken Tyskland prövas frågan om cigarrettreklam och
om varning på cigarrettförpackningarna i samband med en reform av
livsmedelslagstiftningen.

På Island finns tryckta varningar på alla cigarrettpaket.

I Italien är tobaksreklamen förbjuden.

I Nederländerna anslås sedan 1964 årligen 350 000 floriner till en
icke-rökningskampanj. Det finns inte några begränsningar beträffande
tobak i tidningsreklamen.

I Polen finns det inte någon tobaksreklam. Allmänheten upplyses om
den skadliga effekten av rökning.

1 USSR upphörde tobaksreklamen 1955. Rökning är inte tillåten på
sjukhus, i skolor och på många kontor och industrier.

I Storbritannien är TV-reklam för cigarretter förbjuden. Enligt vad
utskottet inhämtat har en frivillig överenskommelse träffats med tobaksfabrikanterna
om att dessa på varje cigarrettask skall ha en text av
innehåll att rökning kan skada hälsan. Socialministern har i mars 1971
förklarat att man förbereder ytterligare åtgärder. En av åtgärderna
förutsätts bli att särskilda rum skall avdelas för icke-rökare i olika
allmänna lokaler.

Här kan ytterligare nämnas att cigarrettreklam i TV är förbjuden även i
Frankrike och USA. I Canada är reklam tillåten endast om lika lång tid
ges till antitobakspropaganda. I USA skall cigarrettpaketen ha en varning
av innehåll att cigarrettrökning är farlig för hälsan.

Utskottet

Riksdagen hemställde år 1968 hos Kungl. Maj:t om en utredning av
frågan om åtgärder för att minska tobakskonsumtionen. Kungl. Maj:t
överlämnade sedermera — den 4 december 1970 — riksdagens skrivelse
samt andra lagutskottets utlåtande (1968:48) i ärendet jämte motioner
till utredningen om enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i
massmedier m. m. (massmedieutredningen).

I motionen 1971:245 yrkas att den av riksdagen begärda utredningen
snarast skall tillsättas utan hinder av massmedieutredningens arbete.
Vidare yrkas att förslag till lagstiftning om obligatorisk hälsovarning och
varudeklaration pä alla tobakspaket snarast föreläggs riksdagen. 1 motionen
1971:761 framställs ett yrkande som innebär att rökning i princip
skall förbjudas i statliga lokaler och i andra lokaler till vilka statsbidrag
utgår.

SoU 1971:21

1 andra lagutskottets nämnda utlåtande år 1968 anslöt sig utskottet
inledningsvis till ett uttalande av utskottet år 1967 — i anledning av
liknande motioner — om att målsättningen från folkhälsosynpunkt
beträffande tobaksrökningen borde vara att tobaksförbrukningen — med
hänsyn till det sammanhang som konstaterats föreligga mellan tobaksrökning
och vissa sjukdomar, såsom lungcancer, kronisk bronkit och emfysem
— borde hållas nere. Strävan borde särskilt inriktas på att förhindra
eller begränsa tobaksbruket bland barn och uppväxande ungdom. Utskottet
framhöll att åtskilliga komplicerade forskningsproblem måste lösas
innan den uppställda målsättningen kunde förverkligas. En utökad
forskning rörande frågor av såväl medicinsk som beteendevetenskaplig
natur var enligt utskottets mening ofrånkomlig. Vidare borde enligt
utskottet ytterligare åtgärder övervägas i syfte att effektivisera upplysningsverksamheten.
Utskottet ansåg att motionskrav om varudeklaration
på cigarrettpaket borde kunna prövas i det sammanhanget. Utskottet
pekade slutligen på att vid skilda tillfällen i riksdagen framförts förslag
om andra åtgärder i tobaksfrågan, främst krav på lagstiftning om förbud
mot eller inskränkning av tobaksreklamen. Enligt utskottets uppfattning
borde hela frågekomplexet rörande åtgärder för att minska tobakskonsumtionen
bli föremål för utredning.

Under de senaste åren har en stark aktivitet ägt rum på det internationella
planet i syfte att få till stånd en nedskärning av tobakskonsumtionen.
Vid sidan av ett omfattande arbete inom Världshälsoorganisationen
beträffande tobaksfrågan har i enskilda länder åtgärder vidtagits eller
planerats på området. Socialutskottet vill här peka på att inskränkning i
eller förbud mot tobaksreklam införts i bl. a. England, Frankrike, Italien,
USA och Canada. I USA skall cigarrettpaketen ha en varning om att
cigarrettrökning är farlig för hälsan. Även i flera av de nordiska länderna
pågår verksamhet som avser åtgärder mot tobakskonsumtionen. På Island
har alltinget nyligen beslutat att hemställa hos regeringen om vissa
preciserade åtgärder för att minska tobaksrökningen, framför allt cigarrettrökningen.
I Norge har i slutet av förra månaden lagts fram förslag till
en särskild tobakslag. Enligt lagförslaget förbjuds all tobaksreklam.
Vidare kan nämnas att alla tobaksförpackningar skall ha en speciell
varningstext.

Det är uppenbart att de ökade insatser som på olika håll i världen görs
för att skära ner tobakskonsumtionen bygger på en ökande insikt om den
stora betydelse för folkhälsan som en minskad tobaksförbrukning har. I
sammanhanget har det naturligtvis spelat en stor roll att allt fler
vetenskapliga utredningar som belyser sambandet mellan tobaksrökning
och vissa sjukdomar publicerats.

Med den syn på betydelsen av den förebyggande hälsovården som
alltmer vinner insteg hos oss och mot bakgrund av den dokumentation
som nu finns i fråga om sambandet mellan rökning och vissa sjukdomar,
bl. a. lungcancer, torde det råda allmän enighet om att även i vårt land en
systematisk satsning på att få till stånd en minskning av tobakskonsumtionen
måste ske. I den mån åsiktsbrytningar förekommer gäller dessa

SoU 1971:21

framför allt vilka åtgärder som skall vidtas och hur ingripande dessa skall
bli.

Andra lagutskottet underströk vid förra årets riksdag vikten av att det
av 1968 års riksdag begärda utredningsarbetet i tobaksfrågan snarast
kommer till stånd. Något hinder kan enligt socialutskottets mening inte
anses föreligga mot att detta bedrivs parallellt med massmedieutredningen,
som prövar de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på frågan om en
begränsning av tobaksreklamen. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse
att Kungl. Majit i mars månad i år gett socialstyrelsen i uppdrag att
— bl. a. med utgångspunkt i rapporter från Världshälsovårdsorganisationen
— dels redovisa en allsidig medicinsk undersökning rörande tobakskonsumtionen
och i anledning härav vidtagna åtgärder, dels framlägga
förslag till de ytterligare åtgärder inom socialstyrelsens verksamhetsområde
som styrelsen finner erforderliga.

Även om uppdraget är ägnat att åtminstone i viss mån tillgodose de
utredningskrav som riksdagen framställt vill utskottet peka på att den
avgränsning till socialstyrelsens verksamhetsområde som skett i direktiven
innebär att vissa väsentliga aspekter på tobaksfrågan kan komma att
lämnas utanför utredningen. Utskottet förutsätter emellertid att socialstyrelsen
vid genomförande av uppdraget ger direktiven en mycket vid
tolkning och beaktar möjligheterna till samarbete med andra myndigheter.
Utskottet vill därvid särskild nämna skolöverstyrelsen. Sedan uppdraget
redovisats bör det vara en angelägen uppgift för Kungl. Majit att inom
socialdepartementet pröva om en mera omfattande utredning bör komma
till stånd i tobaksfrågan eller om de av socialstyrelsen framlagda förslagen
direkt kan läggas till grund för effektiva åtgärder på området. Med
hänsyn till frågans vikt förutsätter utskottet att uppdraget utförs med
skyndsamhet. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda inte
erforderligt att biträda yrkandet i motionen 1971:245 beträffande den av
riksdagen tidigare förordade tobaksutredningen.

Det i motionen 1971:245 framställda yrkandet om obligatorisk hälsovarning
och varudeklaration på alla tobakspaket avser frågor som måste
anses ingå i socialstyrelsens uppdrag. Det finns därför anledning räkna
med att frågorna blir föremål för närmare överväganden och förslag inom
en nära framtid. Någon riksdagens åtgärd är därför inte påkallad i
anledning av yrkandet.

Då det slutligen gäller yrkandet i motionen 1971:761 om förbud mot
rökning i statliga lokaler vill utskottet som sin principiella uppfattning
uttala att man bör söka nå en begränsning av rökningen i första hand på

SoU 1971:21

frivillig väg. Genom en ökad upplysning om de obehag tobaksrökning kan
medföra för icke-rökare bör man kunna nå vissa resultat i detta avseende.
Motionen avstyrks av utskottet.

Utskottet hemställer

att motionerna 1971:245 och 1971:761 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1971

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s),
Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c),
Persson i Stockholm (s), Hyltander (fp), Åkerlind (m), fru Marklund
(vpk), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Romanus (fp) och Nilsson i
Växjö (s).

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.260 S