Skatteutskottets betänkande nr 71 år 1971

SkU 1971:71

Nr 71

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m. jämte
motioner.

Propositionen

I propositionen 1971: 142 har Kungl. Maj:t under åberopande av
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 29 oktober
1971 föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag
om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

I propositionen föreslås nya bestämmelser om förmånsrätt för skatter
och allmänna avgifter med anledning av den nya förmånsrättslagen, som
träder i kraft den 1 januari 1972.

Författningsförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 § Förmånsrätt enligt 13 § förmånsrättslagen (1970:979) följer
med fordran på

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördsförordningen
(1953: 272), samt skatt enligt förordningen (1908: 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen
(1958:295) om sjömansskatt och kupongskatteförordningen
(1970: 624),

2. skatt enligt förordningen (1959: 507) om allmän varuskatt och
förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt förordningen (1908: 129) angående en
särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, förordningen
(1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, förordningen
(1941: 251) om särskild varuskatt, förordningen (1943: 477) om skatt
å vissa pälsvaror, förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt, förordningen
(1953:396) om accis å fettemulsion m. m., förordningen
(1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställ 1

Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 71

SkU 1971:71

ning av fettemulsion m. m., förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt
å motorfordon i vissa fall, förordningen (1957: 262) om
allmän energiskatt, förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning
av malt- och läskedrycker, förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt
å vissa varor, förordningen (1961: 372) om bensinskatt,
förordningen (1961: 394) om tobaksskatt, förordningen (1961: 653) om
brännoljeskatt, stämpelskatteförordningen (1964:308), förordningen
(1964: 352) om gasolskatt, förordningen (1966: 21) om särskild skatt
på motorbränslen samt förordningen (1971: 170) om annonsskatt,

4. skatt enligt förordningen (1922: 260) om automobilskatt, kungörelsen
(1934: 122) om skatt å motorfordon, som för tillfälligt brukande

1 riket från utlandet införts, kungörelsen (1951: 750) om saluvagnsskatt,
förordningen (1963: 116) om trafikomläggningsskatt, kungörelsen
(1964: 43) om skatt å automobil, som av utomlands bosatt person för
tillfälligt brukande i riket här förvärvats samt traktorskatteförordningen
(1969: 297),

5. tull samt avgift enligt kungörelsen (1960: 235) om avgift för
växtskyddskontroll vid införsel av växter och förordningen (1968: 361)
om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligt förordningen (1952: 320) om prisregleringsavgift för
fisk m. m., förordningen (1953: 372) angående reglering av införseln
av vissa slag av fisk och skaldjur, förordningen (1953: 374) angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. samt förordningen
(1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets
område,

7. avgift, som anges i 1 § första stycket förordningen (1959: 552)
angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m. samt avgift enligt lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks
pensionering och förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,
allt i den mån avgift som här avses icke omfattas av 1.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår
vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skatteeller
avgiftstillägg och förseningsavgift.

2 § Förmånsrätt föreligger även i fall då annan än den skatt- eller
avgiftsskyldige är betalningsskyldig för skatten eller avgiften.

3 § Fordran på slutlig skatt enligt uppbördsförordningen (1953: 272)
och fordran på slutlig avgift enligt författning, som anges i 1 § 7 denna
lag, har förmånsrätt endast om den tidrymd till vilken skatten eller
avgiften är att hänföra har gått till ända innan beslutet om egendomsavträde
meddelades.

Med sådan fordran på skatt eller avgift på vilken förordningen (1862:
10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer är tilllämplig
följer förmånsrätt endast om konkursansökningen gjorts inom
fem år efter utgången av det kalenderår under vilket skatten eller avgiften
skolat erläggas enligt lag eller författning eller, om särskilt beslut
meddelats om betalningstid, enligt detta beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

SkU 1971: 71

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1971: 1565 av herr Sjöholm (fp), vari hemställs att riksdagen
med antagande av propositionen 1971: 142 beslutar att i denna
vidta den ändringen att 1 § sista stycket erhåller följande lydelse:

”Förmånsrätten omfattar även restavgift och liknande avgift som utgår
vid försummelse att erlägga fordringen ävensom skatte- och avgiftstillägg
och förseningsavgift.”

motionen 1971: 1579 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp), vari hemställs 1.

att riksdagen beslutar avslå proposition 1971: 142,

2. att riksdagen, därest yrkandet ovan inte bifalles, beslutar, att förmånsrätten
ej utsträcks att avse skatter och avgifter som är äldre än två
år;

motionen 1971: 1580 av herr Levin (fp), vari hemställs att riksdagen
avslår propositionen 1971: 142;

motionen 1971: 1581 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs 1.

att riksdagen avslår proposition 1971: 142,

2. att riksdagen för sin del beslutar, att 13 § skall utgå ur förmånsrättslagen
(1970: 979),

3. att vederbörande utskott utarbetar erforderliga författningsändringar.

Utskottet

De nuvarande bestämmelserna i 17 kap. HB om bctalningsordningen
för fordringar vid utmätning och konkurs ersätts den 1 januari 1972
av förmånsrättslagcn (FRL). Denna lag innehåller endast en allmän
bestämmelse om förmånsrätt för skatter och allmänna avgifter. I prop.
1970: 142 med förslag till förmånsrättslag, m. m. uttalade föredragande
departementschefen, att den närmare regleringen av förmånsrätten för
skatter och avgifter borde ske vid sidan av FRL. Det i prop. 1971: 142
framlagda förslaget till lag om förmånsberättigade skattefordringar
m. m. får ses mot bakgrunden härav.

De i den förevarande propositionen föreslagna nya bestämmelserna
innebär i huvudsak följande. Antalet förmånsberättigade skatter och avgifter
utökas. Den tid, under vilken skatte- och avgiftsfordringar skall
vara förenade med förmånsrätt, utsträcks från två till fem år. Förmåns -

SkU 1971:71

rätt för slutlig skatt eller avgift skall föreligga endast, om det beskattningsår
eller avgiftsår, till vilket skatten eller avgiften hänför sig, gått
till ända före konkursbeslutet. Vidare utsträcks förmånsrätten att gälla
även i de fall, då annan än den skatt- eller avgiftsskyldige är betalningsskyldig
för skatten eller avgiften. De nya bestämmelserna föreslås träda
i kraft samtidigt med FRL, dvs. den 1 januari 1972.

Under hänvisning bl. a. till departementschefsuttalandet i prop. 1970:
142, att det s. k. skatteprivilegiet i huvudsak borde omfatta samma skatter
och avgifter som f. n. och att förmånsrätten i stort sett borde begränsas
på samma sätt som nu, yrkas i motionerna 1971: 1579, 1971:

1580 och 1971: 1581 avslag på förslagen i den förevarande propositionen.
I sistnämnda motion yrkas dessutom att bestämmelsen i 13 § FRL
skall utgå, vilket innebär ett fullständigt slopande av skatteprivilegiet.

Ingen torde kunna bestrida att skatter och avgifter är av utomordentlig
betydelse för samhällsekonomin och att tillräckliga garantier därför
måste finnas för att skatte- och avgiftsuppbörden blir så effektiv som
möjligt. Härvid spelar av flera skäl, vilka närmare utvecklats i prop.
1970: 142, förmånsrätten i konkurs en viktig roll. Statsmakterna har
därför vid sitt ställningstagande till FRL förra året i princip beslutat
att skatteprivilegiet skall bibehållas. I motionerna har inte anförts några
omständigheter som ger utskottet anledning förorda att detta beslut nu
frånträds. Utskottet kan därför inte biträda förslaget i motionen 1971:

1581 om avskaffande av förmånsrätten för skatter och avgifter.

I motionerna har kritik riktats mot den i prop. 1971: 142 föreslagna
utformningen av förmånsrätten. Med anledning härav vill utskottet framhålla,
att de bestämmelser, som f. n. reglerar förmånsrätten för skatter
och avgifter, är otidsenliga och svårtiliämpade. I förarbetena till FRL
framhölls också att jämkningar av gällande regler i olika hänseenden
kunde vara motiverade. Mot den bakgrunden är det knappast ägnat att
förvåna, att de ändringar, som i propositionen föreslås för att anpassa
bestämmelserna till gällande lagstiftning och samhällets krav på en effektiv
uppbörd och indrivning, blivit tämligen omfattande.

Vid ställningstagandet till förslagen i prop. 1971: 142 bör man inte
bortse från att det allmänna befinner sig i ett markant underläge jämfört
med andra borgenärer dels därför att någon individuell prövning
av den skatt- eller avgiftsskyldiges solvens inte kan ske vid uppkomsten
av fordringen, dels därför att säkerhet endast i undantagsfall krävs
för det allmännas skatte- och avgiftsfordringar. Med hänsyn härtill och
till angelägenheten av att åstadkomma en utjämning av de olikheter i
uppbörd och indrivning som f. n. föreligger mellan å ena sidan löntagare
och å andra sidan företagare och fria yrkesutövare kan enligt utskottets
mening inga invändningar riktas mot att mer ändamålsenliga
bestämmelser tillskapas för att tillgodose kravet på en bättre och effek -

SkU 1971: 71

tivare uppbörd och skatteindrivning. De materiella rättsreglerna rörande
skatteprivilegiet får emellertid inte vara så utformade, att de i praktiken
leder till en försämring för de oprioriterade borgenärerna. Detta
skulle uppenbarligen inte stå i överensstämmelse med grunderna för
FRL. I propositionen har departementschefen därför särskilt framhållit,
att vederbörande myndigheters resurser bör inriktas på att snabbt fastställa
det allmännas fordringar på skatter och avgifter. Ju snabbare skattefordringarna
kan fastställas, desto större är förutsättningarna för att
gäldenären skall kunna fullgöra sina betalningsförpliktelser utan att ett
konkursförfarande behöver tillgripas. En sådan ordning gagnar givetvis
också de oprioriterade borgenärerna. I detta sammanhang vill utskottet
understryka angelägenheten av att ett ökat och bättre samarbete
snarast kommer till stånd såväl inom som mellan olika skatte- och uppbördsmyndigheter,
så att det av departementschefen avsedda syftet kan
tillgodoses så effektivt som möjligt.

Av det anförda framgår att utskottet inte delar motionärernas farhågor
för att förslagen i propositionen skall leda till förbättringar av skatteindrivningen
på övriga borgenärers bekostnad. Utskottet tillstyrker
således i princip förslagen i propositionen. Härav följer att utskottet
inte kan biträda yrkandena i motionerna 1971: 1579, 1971: 1580 och
1971: 1581 om avslag på propositionen.

Utskottet behandlar härefter de i motionerna framförda yrkandena
om ändringar i propositionsförslaget.

Enligt 1 § sista stycket i lagförslaget skall förmånsrätten inte omfatta
restavgift, skatte- och avgiftstillägg eller förseningsavgift.

I motionen 1971: 1565 yrkas att samtliga nämnda avgifter skall omfattas
av förmånsrätten. Till stöd härför åberopas att restavgiften är en
form av ränta som bör åtnjuta samma prioritet som huvudfordringen.
I restlängden anges endast det restförda skattebeloppet jämte restavgift.
Härigenom blir det enligt motionärens mening omöjligt att urskilja
skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift, som ingår i det restförda
beloppet.

Som departementschefen framhållit har restavgift samt skatte- och
avgiftstillägg resp. förseningsavgift likheter med ett generellt vitesföreläggande.
Härtill kommer att restavgift enligt gällande rättspraxis inte
ansetts jämställd med ränta. På grund härav och då enligt 19 § FRL
bl. a. böter och vitén i konkurs går efter andra fordringar, även oprioriterade
sådana, kan utskottet inte tillstyrka förmånsrätt för någon av
ifrågavarande avgifter. Enligt vad utskottet erfarit möter det inte några
större svårigheter att i restlängden på lämpligt sätt anmärka förekomsten
av skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker således motionen
1971: 1565.

SkU 1971:71

Som tidigare nämnts föreslås i propositionen att tiden för förmånsrätten
för skatter och avgifter skall förlängas från i princip två år till
fem år.

I motionen 1971: 1579 framställs ett andrahandsyrkande av innebörd
att förmånsrätten inte skall omfatta skatter och avgifter som är äldre än
två år.

En tidsmässig förlängning av förmånsrätten är utan tvekan nödvändig
för att förbättra resultatet av indrivningen. Härigenom behöver indrivningsåtgärderna
inte forceras, och uppgörelser med den bctalningsskyldige
underlättas. För att tillgodose övriga borgenärers intressen är
det emellertid, som tidigare framhållits, nödvändigt att lämpliga åtgärder
på det organisatoriska planet vidtas för att förkorta den tid som
erfordras för att utreda omfattningen av utestående skattefordringar.
Av anförda skäl tillstyrker utskottet den i propositionen föreslagna utsträckningen
av tiden för förmånsrätten och avstyrker motionen 1971:
1579 i denna del.

I övrigt har förslagen i propositionen inte givit anledning till några
uttalanden från utskottets sida.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen avslår

1. motionen 1971: 1579, såvitt avser avslag på propositionen
1971: 142,

2. motionen 1971: 1580,

3. motionen 1971: 1581,

B. att riksdagen med bifall tili propositionen 1971: 142 samt
med avslag på motionen 1971: 1565 och motionen 1971:
1579, såvitt avser tidsbegränsning av förmånsrätten, antar
det vid propositionen fogade förslaget till lag om förmånsberättigadc
skattefordringar m. m.

Stockholm den 7 december 1971

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås* (m), Engkvist (s),
Eriksson i Bäckmora (c), fru Holmqvist* (s), herrar Kristenson (s), Josefson
i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s),
Nilsson i Trobro (m), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s) och Hörberg*
(fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1971:71

Reservationer

1. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), vilka
— under åberopande av innehållet i motionen 1971: 1581 — ansett att
utskottet bort hemställa

”att riksdagen

A. med bifall till motionen 1971:1581 och med anledning
av motionerna 1971: 1579 och 1971: 1580

1. avslår propositionen 1971: 142,

2. antar följande

Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom förordnas, att 13 § förmånsrättslagen (1970: 979) skall
upphöra att gälla med utgången av år 1971.

B. avslår följande motioner, nämligen

1. motionen 1971: 1565,

2. motionen 1971: 1579,

3. motionen 1971: 1580,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan hemställt.”

2. av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i Arrie (c), Larsson
i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Hörberg (fp), vilka — under hänvisning
till vad som anförts i motionen 1971: 1579 rörande tiden för förmånsrätten
— ansett att utskottet under punkten B bort hemställa

”B. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1565 och med
bifall till motionen 1971: 1579, såvitt avser tidsbegränsning av
förmånsrätten, antar det vid propositionen 1971: 142 fogade
förslaget till lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.
med den ändringen att 3 § erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

3 § Fordran på egendomsavträde meddelades.

Med sådan fordran på skatt eller Förmånsrätt för fordran enligt
avgift på vilken förordningen 1 § denna lag föreligger endast om
(1862:10) om tioårig preskription konkursansökningen gjorts inom
och om kallelse å okända borgenätvå år efter utgången av det kalen -

SkU 1971:71

Kungl. Maj:ts förslag
rer är tillämplig följer förmånsrätt
endast om konkursansökningen
gjorts inom fem år efter utgången
av det kalenderår under vilket
skatten eller avgiften skolat erläggas
enligt lag eller författning eller,
om särskilt beslut meddelats
om betalningstid, enligt detta beslut.

Utskottets förslag
derår under vilket skatten eller avgiften
skolat erläggas enligt lag eller
författning eller, om särskilt
beslut meddelats om betalningstid,
enligt detta beslut.”

MARCUS BOKTR, STHLM 1171 710036