Skatteutskottets betänkande nr 7 år 1971

SkU 1971:7

Nr 7

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering
till statlig inkomstskatt jämte motioner.

Propositionen

I proposition nr 11 har Kungl. Maj:t under åberopande av statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 4 januari 1971 föreslagit riksdagen
att anta vid propositionen fogat förslag till förordning om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.

I syfte att stimulera företagen att investera i maskiner och andra
inventarier framläggs i propositionen förslag om särskilt investeringsavdrag
vid den statliga inkomsttaxeringen, motsvarande 10 % av
kostnaden för maskiner och inventarier som anskaffats under år 1971.

Författningsförslaget har följande lydelse:

Förslag till

Förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig in*
komstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk
och som under år 1971 anskaffar maskiner eller andra döda inventarier
avsedda för stadigvarande bruk i verksamheten, får vid taxering
till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen
för den förvärvskälla vari verksamheten ingår.

Avdraget göres vid 1972 års taxering eller, i fråga om anskaffning
under sådan del av år 1971 som är att hänföra till beskattningsår för
vilket taxering i första instans sker senare, vid denna taxering.

2 §

Anskaffning anses ske när skriftligt avtal om förvärv träffas eller,
om sådant avtal icke träffas, när leveransen sker. Träffas skriftligt avtal
om förvärvet under år 1971 och sker leverans samma år men hänför
sig avtalet och leveransen till skilda beskattningsår, anses anskaffningen
ha skett vid leveransen.

1 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 7

SkU 1971:7

Maskin eller annat inventarium, som den skattskyldige själv tillverkar,
anses anskaffat under år 1971 till den del kostnader då nedlagts
på tillverkningen.

3 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av anskaffningskostnaden.
Träffas skriftligt avtal om förvärvet under år 1971 för leverans
under senare år, utgör dock avdraget tio procent av det avtalade priset.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier, nämligen inventarier

med en beräknad varaktighetstid av högst tre år,

begagnade inventarier,

personbilar, som avses i vägtrafikförordningen (1951: 648) och som
icke användes i yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse,

inventarier, som den skattskyldige själv tillverkar, om tillverkningen
börjat före ingången av år 1971,

inventarier, om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år 1971
och som enligt avtalet skall levereras efter utgången av år 1973.

För inventarier, som förvärvas från någon med vilken förvärvaren
är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, åtnjutes särskilt investeringsavdrag
endast om säljaren är tillverkare och tillverkningen börjat
efter ingången av år 1971.

Särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning åtnjutes icke för
inventarier, för vilka investeringsfond enligt förordningen (1955: 256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning eller motsvarande äldre
författning tagits i anspråk enligt beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen
eller för vilka förordningen (1963: 216) om extra avskrivning
och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen skall äga
tillämpning enligt beslut av Kungl. Maj:t.

4 §

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige framställer
yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och företer
tillfredsställande utredning om den anskaffningskostnad på vilken avdrag
skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan
under år 1971 uppgått till minst 5 000 kronor.

5 §

Åtnjutes särskilt investeringsavdrag i fall då skriftligt avtal om förvärv
träffas under år 1971 men leverans icke sker före utgången av
året, gäller följande.

Sker icke leverans före utgången av år 1973, skall vid taxering till
statlig inkomstskatt för det beskattningsår, som omfattar den 31 december
1973, tillägg göras med belopp som motsvarar en och en halv
gång investeringsavdraget. överlåtes eller nedlägges den förvärvskälla,

SkU 1971:7

vari avdraget åtnjutits, före utgången av år 1973 och innan leverans
skett, skall sådant tillägg göras vid taxeringen för det beskattningsår
då förvärvskällan överläts eller nedlades. Sker leverans före utgången
av år 1973 och är den slutliga anskaffningskostnaden lägre än det belopp
på vilket investeringsavdraget beräknats, skall vid taxering till
statlig inkomstskatt för det beskattningsår, då leveransen skedde, tilllägg
göras med femton procent av skillnaden. Tillägg enligt detta stycke
göres vid inkomstberäkningen för förvärvskällan i fråga.

Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket medge att tillägg enligt
föregående stycke icke göres eller göres med lägre belopp än som
följer av samma stycke. Mot riksskatteverkets beslut i sådan fråga får
talan icke föras.

6 §

I fråga om handels- eller kommanditbolag beräknas särskilt investeringsavdrag
och tillägg enligt 5 § för bolaget.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motionerna

1. motionen nr 1208 av herr Hellström m. fl. vari hemställs

a) att riksdagen beslutar att 4 § i förslaget till förordning om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt skall ges följande
lydelse:

”Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige
framställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och
företer tillfredsställande utredning om den anskaffningskostnad på vilken
avdrag skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i
förvärvskällan under år 1971 uppgått till minst 5 000 kronor. Särskilt
investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige kan styrka att
ifrågavarande investeringsbeslut underställts berörd lokal facklig organisation
för samråd som lett till den fackliga organisationens tillstyrkan.
"

b) att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen
anförts om särskilda villkor för företagen i vad avser rätten att erhålla
avdrag på skatten för investeringar i inventarier och maskiner under
1971, samt

c) att riksdagen i övrigt bifaller Kungl. Maj:ts proposition 1971: 11;

2. motionen nr 1209 av herr Hermansson i Stockholm m. fl., vari
hemställs att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts proposition 1971: 11 med

SkU 1971:7

förslag till förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering till
statlig inkomstskatt;

3. motionen nr 1210 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., vari hemställs
att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1971: 11
beslutar,

a) att särskilt investcringsavdrag vid anskaffning av maskiner m. m.
under 1971 skall medges med 30 procent av anskaffningskostnaden
vid investeringar inom det inre stödområdet, 20 procent vid investeringar
inom det allmänna stödområdet i övrigt och 10 procent vid investeringar
i andra delar av landet, samt

b) att uppdra åt vederbörande utskott att utforma erforderlig författningstext.

Utskottet

I syfte att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventarier
föreslås i propositionen att skattskyldiga, som driver rörelse,
jordbruk eller skogsbruk och som under år 1971 anskaffar maskiner
och andra döda inventarier för stadigvarande bruk i verksamheten, vid
taxeringen till statlig inkomstskatt skall medges ett särskilt investeringsavdrag
med belopp motsvarande 10 °/0 av anskaffningskostnaden. Som
förutsättning för rätt till avdrag skall gälla att tillfredsställande utredning
om anskaffningskostnaden företes och att denna uppgått till minst
5 000 kr.

Skatteutskottet delar — i likhet med finansutskottet i dess betänkande
1971: 1 — den av departementschefen i årets finansplan tillkännagivna
uppfattningen att den ekonomiska politiken i nuvarande situation bör
inriktas på att höja investeringsaktiviteten inom näringslivet. Erfarenheterna
från 1964 och 1968 har visat att ett investeringsavdrag av den
art som föreslås i propositionen är väl ägnat att tillgodose ett sådant
syfte, eftersom det förbilligar investeringarna och därigenom tillför berörda
företag en inte oväsentlig likviditetsförstärkning. Det finns enligt
utskottets mening anledning anta att företagen till följd av det föreslagna
investeringsavdraget kommer att tidigarelägga investeringar, vilka
eljest av olika anledningar skulle ha skjutits på framtiden. Med hänsyn
härtill tillstyrker utskottet i princip förslaget om särskilt investeringsavdrag.
Utskottet kan således inte biträda yrkandet i motionen nr
1209 om avslag på propositionen.

I motionen nr 1210 yrkas en differentiering av avdraget. Motionärerna
anser att särskilt investeringsavdrag bör medges med 30 «/o av anskaffningskostnaden
vid investeringar inom det inre stödområdet, med
20 »/o vid investeringar inom det allmänna stödområdet i övrigt och med
10 % vid investeringar i andra delar av landet.

SkU 1971:7

Bevillningsutskottet har i olika sammanhang intagit en restriktiv
hållning till yrkanden att av lokaliseringspolitiska skäl ge vissa regioner
särskilda skattepreferenser och därvid genomgående hävdat att sådana
intressen bör tillgodoses genom andra åtgärder än genom lättnader
i beskattningen. Skatteutskottet finner inte att de skäl som åberopas
i den nu förevarande motionen ger anledning till någon ändrad
principiell inställning i detta avseende. På grund härav och med hänsyn
till det ytterligare skattebortfall, som skulle bli resultatet av motionärernas
förslag, avstyrker utskottet bifall till motionen nr 1210.

Utskottet har slutligen att behandla yrkandena i motionen nr 1208.
Motionärerna yrkar, att investeringsavdrag skall få åtnjutas endast om
den skattskyldige kan styrka, att investeringsbeslutet underställts lokal
facklig organisation för samråd och att denna tillstyrkt beslutet. Vidare
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna dels
att en bred försöksverksamhet på kort sikt bör bedrivas på såväl arbetsmiljöns
som den ekonomiska demokratins område, dels att de samhällsstödda
investeringarna i maskiner och inventarier under år 1971 bör
bidra till att förbättra arbetsmiljöerna i industrin.

Motionärernas förslag får ses mot bakgrunden av att det sedan
länge ansetts nödvändigt att samhället har insyn i och kontroll av verksamheten
inom företag av olika slag. Samarbetsutredningen (Fi 1969:
58), även kallad insynsutredningen, som haft till uppgift att utreda formerna
för förbättrad information och vidgat samarbete mellan företag
och samhälle, avlämnade förra året betänkandet Företag och Samhälle,
del 1 och 2 (SOU 1970: 41 och 42). Betänkandet är f. n. föremål för
remissbehandling. Med anledning av vad som anförts i motionen vill
utskottet också erinra om att arbetsmiljöutredningen (S 1970:35),
som har i uppdrag att företa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen,
enligt sina direktiv bör ägna stor uppmärksamhet åt de anställdas
möjligheter att öva inflytande på utformningen av arbetsmiljön.

Som motionärerna framhållit pågår en viss försöksverksamhet på företagsdemokratins
område inom såväl den offentliga som den privata
sektorn (jfr BaU:s uti. 1970: 70). Med hänsyn härtill och i avvaktan på
det slutliga ståndpunktstagandet till samarbetsutredningens betänkande
och till arbetsmiljöutredningens arbete är utskottet inte berett att nu ta
ställning till motionärernas förslag. Utskottet avstyrker därför bifall även
till motionen nr 1208.

Av det anförda framgår att utskottet utan ändring tillstyrker det i
propositionen framlagda förslaget om särskilt investeringsavdrag.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

A. avslår motionen nr 1209;

B. med avslag på motionerna nr 1208 och 1210 antar det vid

SkU 1971:7

propositionen nr 11 fogade förslaget till förordning om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.

Stockholm den 23 februari 1971

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s),
Eriksson i Bäckmora* (c), Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg
(s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Nilsson i Trobro (m),
Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling* (s), Hörberg (fp) och Marcusson
(s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i Arrie (c), Larsson i
Umeå (fp), Sundkvist (c) och Hörberg (fp):

”Det i propositionen föreslagna extra investeringsavdraget är avsett
att ge stimulans till ökade maskininvesteringar i näringslivet under det
närmaste året. Förslaget har sålunda ett direkt konjunkturpolitiskt syfte,
och avdraget är av tillfällig karaktär. Med hänsyn härtill kan vi inte
biträda förslaget i motionen nr 1210 om en geografisk differentiering
av avdraget.

Det finns däremot enligt vår mening anledning att pröva förutsättningarna
att av regionalpolitiska skäl införa något permanent system
med särskilt gynnsamma avskrivningsmöjligheter vid investeringar inom
stödområdet. Möjligheterna att exempelvis låta det nu föreslagna extra
avdraget bli bestående inom stödområdet bör därför övervägas vid den
fortsatta utbyggnaden av regionalpolitiken.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710016