Skatteutskottets betänkande nr 6 år 1971

SkU 1971:6

Nr 6

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om skattefria
utbildnings- och omställningsfonder för företag.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionen nr 583 (jfr nr 562) av herr
Bohman m. fl.

Hemställan avser: att Kungl. Majit snarast förelägger riksdagen förslag
om rätt för företagen att avsätta medel till utbildnings- och omställningsfonder
i syfte att öka de anställdas ekonomiska trygghet i händelse
av företagsnedläggelser, omlokalisering av verksamhet eller andra omställningar.

Gällande bestämmelser m. m.

Kostnad för omskolning eller utbildning är på en gång avdragsgill
om den är att anse som personalkostnad i rörelse eller omkostnad för
fullgörande av tjänst. Avdrag medges emellertid inte för avsättning av
medel till fond för framtida kostnad för omskolnings- eller utbildningsverksamhet.

Arbetsmarknadsutbildning har länge använts som ett arbetsmarknadspolitisk!
instrument. En mer betydande omfattning fick dock verksamheten
först i samband med konjunkturnedgången åren 1957—1959.
Sedan dess har verksamheten starkt expanderat. Budgetåret 1957/58 utgjorde
statens utgifter för ändamålet ca 11 milj. kr. Budgetåret 1959/60
hade de stigit till 52 milj. kr. och de beräknas för budgetåret 1971/72
uppgå till 600 milj. kr., vilket innebär en ökning i förhållande till närmast
föregående budgetår med 95 milj. kr. Under budgetåret 1959/60
deltog 11 000 personer i arbetsmarknadsutbildning, medan den innevarande
budgetår beräknas komma att beröra 100 000 personer och nästa
budgetår upp till 105 000 personer. Utbildningsinsatserna vidgades särskilt
kraftigt under konjunkturnedgången 1967—1968, och mellan budgetåren
1966/67 och 1968/69 ökade antalet personer i utbildning med
34 000 personer. Mellan budgetåren 1968/69 och 1969/70 stannade
expansionen vid ca 6 000 personer.

Genom beslut av 1966 års riksdag vidgades förutsättningarna för stöd
till arbetsmarknadsutbildning. Tidigare var dessa i hög grad präglade av
den grundläggande sociala målsättningen. Det primära syftet med ut -

1 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 6

SkU 1971: 6

2

bildningen var sålunda att ge arbetslösa och svårplacerade möjlighet till
en ny placering på arbetsmarknaden. Ett villkor för att få utbildningsbidrag
var att den utbildningssökande var arbetslös eller löpte risk att
bli arbetslös eller att det var svårt att placera honom i arbete. 1966 års
riksdagsbeslut innebär, att begreppet »risk för arbetslöshet» bör ges en
generös tolkning. Syftet med denna vidsträckta tillämpning av begreppet
är att den enskilde skall kunna beredas möjlighet till omskolning
inte bara när sysselsättningssvårigheter är nära förestående utan också
när en bedömning på längre sikt av sysselsättningsutsikterna klart ger
vid handen att övergång till annat yrke är nödvändig.

Den utvidgning av den arbetsmarknadsinriktade vuxenutbildningen som
beslöts vid 1966 års riksdag har genom beslut av 1967 års riksdag kompletterats
med förstärkningar av resurserna för folkbildningen och med
lokal- och riksrekryterande vuxenutbildning.

Även andra medel står till förfogande för att arbetsmarknadspolitiken
skall kunna bedrivas så effektivt som möjligt. Förutom planeringsverksamhet
förekommer arbetsförmedlingsservice, omfattande bl. a. information
om läget på arbetsmarknaden och väntade förändringar samt
om lediga anställningar och tillgänglig arbetskraft. När så behövs ges
information i förening med yrkesvägledning och med ekonomiska bidrag
till yrkesutbildning och flyttning. Familjeförsörjare, som får arbete
på annan ort men inte omedelbart får familjebostad där, kan under
viss tid erhålla bidrag till familjens uppehälle. Till arbetslösa från orter
och områden med särskilt hög arbetslöshet kan utgå ett s. k. utrustningsbidrag.
Inom arbetsmarknadspolitikens ram kan också i viss omfattning
bostäder anskaffas åt arbetslösa som flyttar till en ny arbetsort.
Personer som är bosatta i områden med särskilt hög arbetslöshet och
som äger fastighet kan — om de vill ta arbete på annan ort — få både
ekonomisk och annan hjälp för att avveckla sitt fastighetsinnehav.

I lägen med otillräcklig tillgång på arbete inom vissa arbetsområden
kan näringslivet stimuleras till ökade investeringar i byggnader och anläggningar
genom att företagen medges att ta i anspråk medel ur investeringsfonderna.

Genom olika former av beredskapsarbeten — i statlig eller kommunal
regi — kan säsongarbetslöshet motverkas och såväl personer bosatta
i områden med brist på arbetstillfällen som handikappade och andra
med individuella arbetshinder beredas arbete.

Nämnas bör även att enskilda vid arbetslöshet kan få ersättning genom
erkända arbetslöshetskassor eller i form av kommunala kontantunderstöd.
Dessa ersättningsformer syftar inte till att ge kompensation för
inkomstbortfall under längre tid. De lämnas f. n. endast temporärt i avvaktan
på att ny anställning skall kunna erhållas.

Genom beslut av 1968 års riksdag har stödet till äldre arbetslösa förbättrats.
Åtgärderna, som är temporära i avvaktan på resultatet av den

SkU 1971: 6

3

pågående KSA-utredningen, innefattar särskilt kontant stöd åt arbetslösa
i åldrarna 60—66 år och förbättringar av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.
För arbetslöshetsförsäkrade i nämnda åldrar förlängs crsättningstiden
i de erkända arbetslöshetskassorna med 300 dagar. Arbetslösa
i åldrarna 60—66 år, som har fått stöd genom arbetslöshetsförsäkringen
under längsta möjliga tid, har rätt till ett skattepliktigt omställningsbidrag
med 800 kr. i månaden. Arbetslösa i samma ålder, vilka inte
har tillhört arbetslöshetsförsäkringen, får omställningsbidrag efter en
väntetid av två månader från arbetslöshetens början. Bidraget utgår till
både den som varit anställd och den som varit egen företagare, under
förutsättning att han har haft sådan förvärvsverksamhet i 24 månader
under treårsperioden närmast före arbetslöshetens början. Den som äger
förmögenhet över 100 000 kr. blir inte berättigad till bidrag. Efter
särskild dispens kan stöd ges också den som har fyllt 55 men inte 60
år om hans arbetslöshet är en direkt följd av strukturförändring av
näringslivet i orten eller, för företagare, i branschen.

På vuxenutbildningens område fattades betydelsefulla beslut vid 1967
och 1970 års riksdagar. Åtgärderna i prop. 1970: 35 siktade till att nå
personer med kort och bristfällig utbildning. I propositionen föreslogs
bl. a. ökat stöd till det fria och frivilliga bildningsarbetet. En differentiering
av stödet föreslogs så att högre statsbidrag utgår till sådan studieverksamhet
som kan medverka till utjämning av utbildningsklyftan mellan
den yngre och den äldre generationen. Dessutom innehöll propositionen
förslag om statligt stöd till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet
och om vissa förbättringar av stödet till den kommunala
vuxenutbildningen, speciellt på grundskolans högstadium.

Läsåret 1969/70 var bruttoantalet deltagare i studiecirkelverksamheten
ca 1,5 miljoner och antalet studiecirklar uppgick till ca 158 000, vilket innebär
en betydande ökning jämfört med föregående år. Även den statliga
och kommunala vuxenutbildningen expanderar. Folkhögskolorna
tar emot allt fler studerande.

En betydelsefull åtgärd när det gäller de lågutbildade är den uppsökande
verksamheten. Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning
(FÖVUX) har under budgetåret startat försöksverksamhet
i Malmö, Borås, Surahammar, Hagfors, Bollnäs, Sundsvall, Piteå, Kalix
och Malmberget. Platserna har valts så att de anställda kommer från
något eller några företag, vilka kan anses vara representativa för arbetsplatser
med fysiskt tungt arbete och/eller oregelbundna arbetstider
eller som domineras av kvinnlig arbetskraft eller som ligger i glesbygd.
Tre olika studieformer prövas, nämligen studier på arbetstid och fritid,
studier på fritid med stimulansbidrag samt studier på fritid utan stimulansbidrag.

Inom den kommunala vuxenutbildningen har 16 särskilda skolenheter

SkU 1971: 6

4

inrättats på orter, där vuxenutbildningen nått särskilt stor omfattning,
och därjämte har på tre orter en speciell utbildningsgång inrättats för
heltidsstuderande vuxna. Antalet av TRU producerade vuxenutbildningsprogram
i radio och TV har ökat. Vuxenutbildningsprogram sänds nu i
båda TV-kanalerna och i ljudradion. Bl. a. disponerar TRU sändningstid
för ett utbildningsblock på kvällstid i TV 2. Särskild uppmärksamhet
ägnas vuxenutbildningen i 1969 års radioutredning som utreder frågan
om ökat sändningsutrymme i ljudradion för utbildnings- och informationsändamål
m. m.

När det gäller antagning till högre utbildning föreslår kompetensutredningen
i sitt nyligen avlämnade betänkande att sökande utan gymnasial
utbildning som fyllt 25 år och som varit yrkesverksam under minst
fem år samt genomgått särskilt anordnad orienteringskurs skall äga
allmän behörighet till högre utbildning. Enligt kompetensutredningen bör
till gymnasial utbildning — som ger allmän behörighet för högre studier
— räknas folkhögskola om minst två årskurser. Annan utbildning som
anses motsvara tvåårig gymnasial utbildning är bl. a. militär utbildning,
personalutbildning i samband med anställning, utbildning i anslutning
till facklig verksamhet, arbetsmarknadsutbildning, hel- eller deltidskurs
vid yrkesskola samt utbildning vid korrespondensskola, via radio ellet
TV eller inom folkbildningsverksamheten. Kompetensutredningens förslag,
som sålunda har stor betydelse för de vuxenstuderande, remissbehandlas
f. n.

En viktig fråga inom vuxenutbildningen är studiefinansieringen för de
vuxenstuderande. En särskild kommitté, kommittén för studiestöd åt
vuxna (SVUX), utreder denna fråga. Förslag föreligger nu om förbättringar
av studiestödet för deltidsstuderande. Denna fråga remissbehandlas
f. n.

Vuxenutbildningsfrågor ur olika aspekter behandlas även inom bl. a.
läromedelsutredningen, pedagogikutredningen och 1968 års utbildningsutredning
(U 68).

För vuxenutbildningen har budgetåret 1970/71 anvisats 328,9 milj.
kr. För budgetåret 1971/72 beräknas utgifterna för detta ändamål öka
med 108,3 milj. kr. till 437,2 milj. kr.

Vissa förslag på vuxenutbildningens område kommer senare i vår att
presenteras i en särskild proposition.

Frågans tidigare behandling

Den i motionen aktualiserade frågan prövades av riksdagen senast
förra året. Riksdagen avvisade då i enlighet med bevillningsutskottets
förslag i betänkande BeU 1970: 9 ett motionsyrkande av samma innehåll
som det i motionen nr 583 framställda. Bevillningsutskottet hänvisade
i sitt betänkande till att ett företags kostnader för omskolning och ut -

SkU 1971: 6

5

bildning under ett beskattningsår var att anse som driftkostnader i företagets
rörelse och menade att det knappast kunde anses motiverat att
jämsides med samhällets mycket kostnadskrävande insatser på det arbetsmarknadspolitiska
området införa en rätt till skattefri avsättning till
fonder för omskolnings- och utbildningsverksamhet. Eftersom gällande
bestämmelser i fråga om företagsbeskattningen erbjöd stora möjligheter
till skattemässig konsolidering och resultatutjämning ansåg utskottet
sig inte kunna tillstyrka bifall till ett motionsyrkande vars syfte var
att ytterligare vidga möjligheterna till skatteutjämning mellan olika beskattningsår.

Utskottet

Motiveringen för yrkandet i motionen nr 583 återfinns i motionen nr
562. Motionärerna framhåller att variationer i fråga om utvecklingen
på olika marknader kan drabba anställda i skilda företag, branscher
och regioner olika hårt. Om företagen fick möjlighet att skattefritt
avsätta medel till särskilda utbildnings- och omskolningsfonder skulle
man enligt motionärernas mening kunna bättre tillgodose både den
enskilde arbetstagarens trygghetsanspråk och näringslivets anspråk på
rörlig och välutbildad arbetskraft.

Arbetsmarknadsutbildning har otvivelaktigt kommit att spela en alltmer
betydelsefull roll i sysselsättningspolitiken och i strukturanpassningen
av det svenska näringslivet. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen
framgår att samhällets insatser på det arbetsmarknadspolitiska
området under senare år avsevärt vidgats. Kostnaderna för arbetsmarknadsutbildning
beräknas för budgetåret 1971/72 uppgå till 600 milj. kr.,
vilket i förhållande till närmast föregående budgetår innebär en ökning
med 95 milj. kr. Vuxenutbildningen beräknas för samma budgetår dra
en kostnad av ca 437 milj. kr.

Det kan enligt skatteutskottets mening knappast anses motiverat att
jämsides med ett kostnadskrävande bidragssystem införa en rätt till
skattefri fondavsättning för omskolnings- och utbildningsverksamhet.
De syften motionärerna vill främja torde enligt utskottets mening bättre
och effektivare tillgodoses genom centralt administrerade statliga
åtgärder än genom en skatteutjämning av den art motionärerna förordar.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att kostnader för omskolning
eller utbildning utgör avdragsgilla omkostnader vid taxeringen, om de
är att anse som personalkostnader i rörelse eller kostnader för fullgörande
av tjänst.

Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

SkU 1971:6

6

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen nr 583.

Stockholm den 16 februari 1971

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s),
Eriksson i Bäckmora (c), fru Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson
i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Stadling
(s), Westberg i Hofors* (s), Levin* (fp), Söderström (m) och fru
Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i
Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Levin (fp) och Söderström
(m) vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med
»Arbetsmarknadsutbildning har» och slutar med »till motionen» bort ha
följande lydelse:

»Den snabba expansionen på forskningens och teknikens område och
den allt större internationella konkurrensen har — i förening med stora
förskjutningar i konsumenternas efterfrågan — lett till en strukturell
omdaning av näringslivet som ställer stora krav på omställningsberedskap
hos arbetskraften. Om den enskildes trygghetsanspråk i omställningsprocessen
skall kunna effektivt tillgodoses och näringslivet få den
nödvändiga tillgången på välutbildad arbetskraft torde det vara nödvändigt
att inte bara samhället utan även näringslivet på allt sätt stöder
omskolnings- och utbildningsverksamheten.

Enligt utskottets mening kan en skatteregel som ger företagen möjlighet
att — med avdragsrätt vid taxeringen — avsätta medel till särskilda
utbildnings- och omskolningsfonder vara väl ägnad att främja
en effektiv arbetsmarknadspolitik. Redan i dag har företagen rätt att
till investeringsfonder för konjunkturutjämning avsätta medel, vilka i
en vikande konjunktur får användas för vissa närmare angivna ändamål.
Fonder för omskolning och utbildning, vilka skulle få tas i anspråk
i samband med företagsnedläggelser eller andra omställningar
inom näringslivet, ligger investeringsfonderna för konjunkturutjämning
nära och skulle enligt utskottets bedömning utgöra ett välbehövligt
komplement till dessa. Om fonderna inte kommer till användning efter
eventuella företagsnedläggelser bör de givetvis återföras till beskattning.

SkU 1971:6

7

Den nyligen tillsatta utredningen angående företagsbeskattningen har
enligt sina direktiv att undersöka möjligheterna till en utvidgning av investeringsfondernas
användningsområde. Det är emellertid ovisst om
utredningen — med den avfattning direktiven erhållit — kommer att
pröva den av motionärerna aktualiserade frågan. Det måste i vart fall
med hänsyn till att utredningsuppdraget är mycket omfattande förutsättas
att utredningsarbetet kommer att ta lång tid i anspråk. Med
hänsyn härtill anser utskottet sig böra förorda att särskilda sakkunniga
tillkallas för att utreda frågan om rätt för företagen att skattefritt avsätta
medel till särskilda omställnings- och utbildningsfonder och att ett
författningsförslag av sådan innebörd snarast föreläggs riksdagen.»
dels att utskottet bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionen nr 583 i skrivelse till
Kungl. Majit begär att Kungl. Majit, efter erforderlig utredning,
snarast förelägger riksdagen förslag till regler om rätt för företagen
att skattefritt avsätta medel till särskilda utbildnings- och
omställningsfonder.

TRYCKERIBOLAGET IVAR H/EGG6TRÖM AB. STOCKHOLM 1871