Skatteutskottets betänkande nr 59 år 1971 SkU 1971: 59

Nr 59

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner rörande mervärdeskatten.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1971: 118 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson
i Röstånga (fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
hemställer om utredning och förslag till ändring av förordningen om
mervärdeskatt, så att dentaltekniska arbeten som proteser o. d. undantas
från skatteplikt;

motionen 1971: 233 av herr Bohman m. fl. (m), vari bl. a. hemställs
att riksdagen beslutar, att förstagångsförsäljning av konst skall befrias
från mervärdeskatt fr. o. m. den 1 januari 1972;

motionen 1971: 321 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen antar följande förslag till ändrad lydelse av punkt
1 av anvisningarna till 2 § förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om
mervärdeskatt:

Anvisningar

till 2 §

1. Verksamhet anses enligt kommunalskattelagen.

Verksamhet som staten eller kommun bedriver räknas som yrkesmässig
när den drives i bolagsform eller liknande och när den drives i konkurrens
med enskild verksamhet;

motionen 1971: 324 av fru Ryding m. f.l (vpk), vari hemställs att
riksdagen beslutar att mervärdeskatt ej skall uttas vid förstagångsförsäljning
av konstverk, oavsett om försäljningen sker direkt av upphovsmannen
eller genom kommissionär samt att vederbörande utskott utarbetar
nödvändig lagtext;

motionen 1971: 465 av herr Rydén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit begär förslag om ersättningsregler till
handeln för det extraarbete som inkassering och redovisning av mervärdeskatt
medför;

1 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 59

SkU1971: 59

motionen 1971: 602 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp), vari hemställs
att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att
vid tillämpning av mervärdeskatteförordningen medge rätt för de skattskyldiga
att för perioden maj och juni uppskjuta redovisning och inbetalning
av mervärdeskatt till påföljande redovisningsperiod;

motionen 1971:605 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c, fp, m),
vari hemställs att riksdagen beslutar att tredje stycket i anvisningarna
till 7 § förordningen om mervärdeskatt skall erhålla följande lydelse:

Anvisningar

till 7 §

Fastighet enligt exempelvis hyresgäst.

Fast maskin eller godsbefordran.

Handling eller annat föremål som utgör bevis om andel, fordran eller
annan rättighet anses icke som vara, då fråga uppenbarligen är om
själva rättigheten. Frimärke anses ej som vara.

motionen 1971: 612 av herr Kronmark m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär sådan ändring i mervärdeskatteförordningen
att vattenregleringsföretag och andra jämförbara
samfälligheter må efter särskild ansökan kunna förklaras skattskyldiga
enligt mervärdeskatteförordningen;

motionen 1971:613 av herr Källstad m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen beslutar att förstagångsförsäljning av konst vid utställning av
en konstnärs verk, direkt från denne eller via kommissionär enligt kontrakt,
skall vara befriad från mervärdeskatt samt att skatteutskottet utformar
den erforderliga lagtexten;

motionen 1971: 614 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c, s, fp, m),
vari hemställs att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om en översyn av gällande anvisningar för uppbörden av mervärdeskatt
i syfte att uppnå en förenkling i uppbörden från skattskyldiga
med liten omsättning, i enlighet med vad som anförts i motionen;

motionen 1971: 621 av herr Nordgren m. fl. (m, c, fp), vari hemställs
att riksdagen beslutar att mervärdeskatt på tandproteser samt på individuellt
avpassade apparater för ortodontiska, käkortopediska och käkkirurgiska
behandlingar under inga omständigheter skall utgå;

motionen 1971: 633 av herr Sundman (c) och Eriksson i Ulfsbyn (c),
vari hemställs att riksdagen beslutar att från skatteplikt enligt förordningen
om mervärdeskatt även undantaga all den förstagångsförsäljning
av konstverk som förekommer i samband med utställningsverksamhet; -

SkU1971: 59

motionen 1971: 1365 av fru Ryding m. fl. (vpk), vari under punkten 3
hemställs om förslag om befrielse från erläggandet av mervärdeskatt
för vissa icke kommersiella tidskrifter.

Motionen 1971: 233 i vad den avser upphävande av försäljningsskatten
behandlade utskottet i sitt betänkande 1971: 34.

Motionen 1971: 1365 väcktes i anledning av prop. 1971: 47 angående
statligt tidskriftsstöd och hänvisades till kulturutskottet, som överlämnade
motionen till skatteutskottet i vad den avser befrielse från mervärdeskatt
för vissa tidskrifter.

1 anslutning till motionen 1971: 612 har till utskottet inkommit en
skrivelse från Lantbrukets skattedelegation, som förordar en viss teknisk
lösning på mervärdeskattefrågorna för vattenregleringsföretag och liknande
samfälligheter.

Kulturutskottet har för kännedom till skatteutskottet överlämnat avskrift
av en skrivelse från Konstnärernas riksorganisation rörande bl. a.
mervärdeskatten på konst.

Gällande bestämmelser m. m.

De i detta betänkande behandlade motionerna berör alla spörsmål
avseende mervärdeskatten. Författningsbestämmelserna i dessa frågor är
alltså meddelade i förordningen 1968: 430 om mervärdeskatt (MF). I
det följande återges endast de regler som särskilt aktualiserats genom
de här behandlade motionsyrkandena.

Skattskyldigheten

Stat och kommun (motion 1971: 321)

I fråga om skattskyldighet för stat och kommun stadgas i anvisningarna
till 2 § MF i det andra och följande styckena sålunda.

Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande
tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives
i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående
mellan staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet
som avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även
landstingskommun.

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt
verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten,
när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig
till den del den avser annat än egna behov. Som yrkesmässig
verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postver -

SkU 1971: 59

kets befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av
postpaket och gruppkorsband.

Om särskilda skäl föreligger kan Konungen förordna att statlig verksamhet,
som avser eget behov och som ej enligt andra eller tredje
stycket är att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig
verksamhet.

Då denna fråga senast behandlades av riksdagen anförde bevillningsutskottet
(BeU 1970: 39) följande:

Ett av riksdagen tidigare flera gånger behandlat yrkande om skattskyldighet
för den offentliga sektorn återkommer i ett utredningsyrkande
i motionerna I: 789 och II: 566. Beträffande motiveringen hänvisar
motionärerna till motionen II: 558, som emellertid synes bygga på vissa
missuppfattningar av gällande bestämmelser. Sålunda görs gällande att
affärsdrivande verk inte är skattskyldiga samt att skattskyldighet inte
föreligger vid försäljning från statliga leverantörer till enskilda.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att undantaget i princip
är begränsat till verksamhet som uteslutande avser den offentliga
sektorns egna behov under förutsättning att verksamheten inte bedrivs i
bolagsform. Alla skattepliktiga varor och tjänster som tillhandahålls enskilda
beskattas således på samma sätt oavsett om de kommer från
offentliga eller från enskilda företag. Av de invändningar som åberopas
i motionerna är utskottet bara berett att vitsorda vad som anförs i fråga
om den kommunala upphandlingen. Härvid kan kommunala och i vissa
undantagsfall statliga leverantörer få ett skattemässigt försteg som emellertid
enligt vad som är känt inte lett till några märkbara konkurrensrubbningar
i praktiken. Utskottet finner alltså inte anledning biträda utredningsyrkandet
i motionerna I: 789 och II: 566, men anser att frågan
om beskattningsreglernas verkningar vid den kommunala upphandlingen
bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Riksdagen avslog motionerna på utskottets hemställan.

Vattenavledningsföretag (motion 1971: 612)

De allmänna skattskyldighetsreglerna är meddelade i 2 § MF och
lyder:

Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter 1)

skattepliktig vara, byggnad eller tjänst,

2) vara som anges i 8 § 1—5, tjänst som avser vara som nu nämnts
eller tjänst som anges i 11 § 1, 3, 4 eller 5 i vad sistnämnda punkt avser
annonsering eller annan reklam för skattepliktig vara eller tjänst för
utländsk uppdragsgivares räkning.

Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter
vara eller tjänst genom utförsel.

Konungen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare
för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10 och 11 §§.

När särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta att den som
påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan
skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.

Om skatt vid införsel föreskrives i 58—60 §§.

SkU1971: 59

Ett i motion 1971: 612 åberopat förhandsbeskedsmål rörande skattskyldighet
för ett vattenavledningsföretag redovisas i Meddelanden från
riksskattenämnden II 1970: 6 under rubriken 3) Yrkesmässig verksamhet.

I en till riksskattenämnden inkommen skrift hade Kvismaredalens
vattenavledningsföretag av år 19671 anhållit om förhandsbesked i följande
hänseenden.

1. Blir företaget skattskyldigt för mervärdeskatt och får egen avlyftningsrätt
för den ingående mervärdeskatten?

2. Om företaget ej blir självständigt skatteobjekt, kan då berörda
markägare påföras företagets ingående mervärdeskatt i samband med
uttaxeringen på delägarna och denna därigenom göras avlyftbar för
dem. Företagets mervärdeskatt förutsättes bli fakturerad på respektive
markägare i proportion till andelen i företaget.

3. Kan markägarna på detta sätt erhålla avlyftning för mervärdeskatten
även för den del av vederlaget som finansieras genom statsoch
kommunala bidrag?

4. Företaget gäller kanalrensning, invallning och ersättning av öppna
diken med täckdiken. Vilken skattesats blir här tillämplig? Samtliga
arbeten förutsättes bli utförda av entreprenör.

Om företagets karaktär och tekniska utförande hade upplysts följande:

Företagets totalkostnad, finansiering m. m.

Beräknad totalkostnad för företaget 00 milj. kr

Därav statsbidrag 00 % 00 ” ”

Därav komm.bidrag 00 % 00 ” ’

Markägarnas nettokostnad 00 ” ”

S:a 00 milj. kr

Företagets utförande tidsmässigt

Enligt beräkningarna kan företaget påbörjas i början av år 1969 och
slutföras under år 1971.

Företagets finansiering

1. Upptagande av lån i företagets namn vid företagets start 00 kr

2. ’/a av stats- och kommunalt bidrag under åren 1969—70 00 ”

3. Kontinuerlig utbetalning av resterande stats- och kommunalbidrag under
åren 1969—71 00 ”

4. Slutlig uttaxering under år 1972 c:a 00 ”

S:a 00 kr

Sökanden hade vidare anfört, bl. a., följande:

Verkställda utredningar ge vid handen att områdena Kvismaredalen,
Mosjöbotten och V:a Mosjön bör bli föremål för ytterligare torrläggningsåtgärder.

Frågan om statligt stöd till ifrågasatta åtgärder var år 1962 föremål
för Riksdagens prövning.

Riksdagen beslöt — i enlighet med prop. 196/1962 — att statligt stöd
i form av bidrag skulle kunna utgå med 50% av kostnaderna för åtgärderna
i huvudavloppen inom ovannämnda tre områden, inkl. föreslagna
invallningar inom Mosjöbotten.

1 Namnet publicerat efter vederbörligt medgivande.

SkU 1971: 59

Vid överläggningar den 17.10.1963 träffades avtal med representanter
för kommunerna inom Teljeåns nederbördsområde om de principer
och förutsättningar som skall gälla betr. kommunalt deltagande i kostnader
förenade med utförandet av de åtgärder till vilka, enligt det förestående,
i princip skall kunna utgå statligt stöd.

Det kommunala stödet skulle uppgå till belopp motsvarande halva
statsbidraget. Resterande 25 % av kostnaderna för här ifrågasatta åtgärder
skall tagas av markägarna och fördelas mellan dem efter de därför
framtagna andelstalen.

Upplysningsvis kan meddelas:

1. Kvismaredalens vattenavledningsföretag år 1967 utgör en samfällighet
tillkommen i samband med laga syneförrättning enl. 10 kap.
vattenlagen och avslutad den 1.3.1968.

6. Betr. företagets finansiering:

a) Företagets styrelse är bemyndigad att i företagets namn upptaga
ett lån intill ett belopp om 00: — kronor. Återbetalningsansvaret åvilar
i princip deltagarna i företaget.

b) I nära anslutning till tidpunkten för arbetenas igångsättande kan
beräknas utbetalning av ca 1/3 av det aktuella statsbidraget.

c) Enligt överenskommelse med kommunerna skall det kommunala
stödet utbetalas i takt med statsbidraget och under enahanda bestämmelser.

7. Sedan företaget fullbordats och verkliga kostnaden blivit fastställd
skall genom företagsstyrelsens försorg upprättas debiteringslängd
å slutlig uttaxering. Denna uttaxering brukar regelmässigt inträffa året
efter det arbetena med företagets utförande blivit godkända.

Riksskattenämnden meddelade den 10 februari 1970 följande förhandsbesked: Riksskattenämnden

finner att företaget är självständig juridisk person
och att företaget utför tjänster åt delägarna. Tjänsterna är skattepliktiga
enligt 10 § 4 förordningen om mervärdeskatt.

Riksskattenämnden förklarar att företaget är skattskyldigt enligt förordningen
om mervärdeskatt för sin verksamhet samt att den utgående
mervärdeskatten skall beräknas med utgångspunkt från de belopp som
uttaxeras på delägarna.

Riksskattenämnden förklarar vidare att företaget äger rätt till avdrag
för ingående skatt enligt bestämmelserna i 17 § förordningen om mervärdeskatt
utan inskränkning på grund av uppburna bidrag av allmänna
medel.

Till den del ansökningen inte härigenom besvarats finner riksskattenämnden
förhandsbesked inte böra meddelas och avvisar ansökningen
i dessa delar.

Sedan allmänna ombudet hos länsstyrelsen i Örebro län anfört besvär
över förhandsbeskedet meddelade regeringsrätten den 24 juni 1970
följande utslag:

Kvismaredalens vattenavledningsföretag av år 1967 är bildat för vattenavledning
enligt vattenlagen. Ett genomförande av den uppgift, för
vilken tvångssamfälligheten tillkommit, kan icke anses innebära att
företaget därigenom i yrkesmässig verksamhet omsätter vara, byggnad
eller tjänst.

SkU 1971: 59

På grund härav förklarar Kungl. Maj:t, med ändring av överklagade
förhandsbeskedet, att företaget icke är skattskyldigt enligt förordningen
om mervärdeskatt.

De av företaget i ansökningen med 2. och 3. betecknade frågorna
avser delägarnas skattskyldighet. Förhandsbesked i dessa frågor kan
icke meddelas på ansökan av företaget.

Skattepliktsfrågor

Dentaltekniska arbeten (motionerna 1971:118 och 1971: 621)

Dentaltekniska arbeten är inte undantagna från skatteplikt.

Då frågan om beskattningen av tandproteser behandlades vid 1969
års vårriksdag anförde bevillningsutskottet (BeU 1969: 25) bl. a. följande: Beträffande

beskattningen av tandproteser konstaterade utskottet när
frågan behandlades vid 1968 års vårriksdag, att införandet av mervärdeskatten
innebar en viss utjämning av den konkurrenssnedvridning som
påtalats i olika motioner under den tid allmän varuskatt utgick.

När nu kravet på skattefrihet för tandproteser åter framförs i motionerna
vill utskottet främst hänvisa till att erfarenheter ännu

inte kan åberopas i fråga om mervärdeskattens inverkan på konkurrensförhållandena
mellan fristående laboratorier och tandtekniker som är
anställda av tandläkare. En omständighet som kan förklara att några
olägenheter för dentallaboratorierna hittills inte kunnat påvisas är att det
torde vara förenat med väsentliga svårigheter för tandläkarna att förena
korrekta anställningsförhållanden för teknikerna med ett rationellt utnyttjande
av deras prestationer. Utskottet är samtidigt medvetet om att
frågan kan bli mera besvärande om beskattningen skärps, men anser
att man i nuvarande läge bör avvakta erfarenheterna från mervärdeskatten
och avstyrker således motionerna .

I prop. 1970: 123 uttalade departementschefen att han inte funnit att
det i fråga om de tandtekniska arbetena anförts några nya omständigheter
som borde föranleda ändrad inställning till denna fråga. Bevillningsutskottet
(BeU 1970: 39) anslöt sig till detta uttalande.

Frimärken (motion 1971: 605)

Enligt anvisningarna till 7 § MF anses frimärke, sedel och mynt som
vara när fråga uppenbarligen är om samlarobjekt.

Frågan om undantag från skatteplikt för frimärken togs motionsvägen
upp vid 1969 års riksdag. Bevillningsutskottet (BeU 1969: 25)
avstyrkte detta yrkande med följande motivering.

Till yrkandena om undantag från skatteplikt hör också det i motionerna
framlagda lagstiftningsförslaget om sådant undantag för

frimärken. Motionärerna hänvisar bl. a. till kontrollsvårigheterna i samband
med import av frimärken och de tullproblem som uppkommer vid
privat import av urvalskollektioner.

SkU 1971: 59

Den omständigheten att kontrollproblem förekommer synes inte utgöra
tillräcklig motivering för ett undantag. De av motionärerna åberopade
svårigheterna i fråga om urvalskollektionerna torde inte vara
olösliga i praktiken. Utskottet förutsätter att frågan kommer att närmare
granskas av tullagstiftningskommittén. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet alltså detta yrkande.

Då frågan återkom avvisades undantagsyrkandena såväl av Kungl.
Maj:t — prop. 1970: 127 — som av riksdagen, som godkände följande
uttalande av bevillningsutskottet (BeU 1970: 39).

I propositionen redovisas olika yrkanden om undantag från skatteplikt,
bl. a. beträffande frimärken och tandtekniska arbeten. Departementschefen
uttalar med anledning härav att han inte funnit att det i nu
nämnda fall anförts nya omständigheter som bör föranleda ändrad inställning
till frågorna. Han förklarar sig vara medveten om att bestämmelserna
i dessa delar kan ha vissa verkningar i konkurrenshänseende
men anser inte att de är av sådan betydelse att ändringar av bestämmelserna
är påkallade.

Utskottet kan i princip ansluta sig till detta uttalande och avstyrker
i enlighet härmed motionerna beträffande undantag för frimärken
.

I de nyssnämnda motionerna åberopas till stöd för yrkandet

om undantag för frimärken bl. a. att en utländsk frimärkshandlare i
sina annonser i svenska facktidskrifter öppet redovisar hur importbeskattningen
kan kringgås. Såvitt utskottet kan bedöma måste denna
annonsering rubriceras som uppmaning till brott. Annonser av dessa
slag är givetvis synnerligen olämpliga och torde, såvitt utskottet kan
bedöma, också strida mot gällande bestämmelser i tryckfrihetsförordningen.

Tidskrifter (motion 1971:1365)

Enl. 8 § 6. MF undantas från skatteplikt medlemsblad, periodisk
publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning
med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande,
politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda
vanföra eller arbetshindrade medlemmar samt utländsk periodisk publikation
av annat slag, när prenumeration på sådan publikation förmedlas
mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation
inkommer direkt till prenumerant.

Konst (motionerna 1971: 233, 1971: 324, 1971: 615 och 1971: 633)

Enligt 8 § 8. MF undantas från skatteplikt

konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när
konstverket säljes av upphovsmannen på annat sätt än butiksmässigt
eller i samband med utställning och när det uttages eller införes till
landet av honom eller för hans räkning.

SkU 1971: 59

I anvisningarna till denna punkt anges att butiksmässig försäljning enligt
8 § föreligger, när upphovsmannen säljer egna konstverk i lokal som
stadigvarande användes för försäljning och som är skild från hans bostad
eller ateljé. Försäljning i samband med utställning enligt 8 är icke
skattepliktig, när upphovsmannen själv anordnar uställningen och själv
uppbär betalningen av köpare.

I samband med att detta stadgande fick sin nuvarande lydelse uttalade
bevillningsutskottet (BeU 1968: 62) bl. a. följande:

Beskattningen av konstverk har erbjudit särskilda problem. I propositionen
föreslås nu en utvidgning av undantagsbestämmelserna för konstverk.
Förslaget torde i praktiken leda till att flertalet konstnärer undgår
beskattning när de själva svarar för försäljningen på en utställning
eller i sin ateljé, medan kravet på beskattning bibehålls när försäljningen
sker under former som är att jämställa med reguljär konsthandel.
Utskottet anser att den i propositionen föreslagna lösningen i huvudsak
eliminerar de problem som utskottet redovisade i våras, samtidigt som
den på ett bättre sätt än för närvarande drar gränsen mellan den butiksmässiga
eller därmed jämförliga försäljningen och konstnärens egen
försäljning.

I motionerna yrkas att ett konstverk inte skall vara skatte pliktigt

när det säljs av upphovsmannen.

Såvitt utskottet kan finna skulle motionärernas förslag inte ge
konstnärerna några skatteförmåner jämfört med förslaget i propositionen.
Det bör nämligen observeras att enligt reglerna för kommissionsförsäljning
kommissionär, som på en utställning säljer konstnärens verk
för dennes räkning, blir skattskyldig för försäljningen utan att ha någon
avdragsrätt för ingående skatt, eftersom konstnären inte är skattskyldig.
Då det inte finns anledning tro att motionärerna avser att från beskattning
undanta ersättningen för kommissionärens tjänster blir skillnaden
i praktiken mycket obetydlig mellan de båda förslagen. Det finns i
stället skäl anta att motionärernas förslag inte skulle medföra några
påtagliga fördelar. Utskottet tillstyrker därför förslaget i propositionen
i denna del och avstyrker alltså motionerna.

Skatteredovisningen (motionerna 1971: 465, 1971: 602 och 1971: 614)

Varje skattskyldig, som inte är undantagen från redovisningsskyldighet,
skall utan anmaning deklarera mervärdeskatt för varje verksamhet
för vilken han har blivit särskilt registrerad.

Deklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod, under vilken
verksamheten drivs. Huvudregeln är att redovisningsperiod omfattar
två kalendermånader. Perioderna är: januari och februari, mars och
april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober samt november
och december.

När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen i fråga om viss skattskyldig
besluta, att redovisningsperioderna tills vidare skall omfatta
fyra kalendermånader (januari—april, maj—augusti och september—
december), halvt kalenderår (januari—juni och juli—december) eller
helt kalenderår.

SkU 1971: 59

I mervärdeskattepropositionen uttalades, att skattskyldiga med en
skattepliktig årsomsättning upp till 30 000 kr. borde kunna medges rätt
till årsredovisning. Med utgångspunkt härifrån har riksskattenämnden
uttalat att skatteredovisning halvårsvis bör medges skattskyldiga med
en årsomsättning upp till ca 60 000 kr. och redovisning för perioder
om fyra månader skattskyldiga med en skattepliktig omsättning upp
till ca 100 000 kr. per år.

Om det kan antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt
kommer att överstiga utgående skatt med minst 1 000 kr. varje
månad kan länsstyrelsen besluta, att redovisningsperiod tills vidare skall
vara en kalendermånad. Denna bestämmelse medger snabbare återbetalning
av överskjutande ingående skatt för bl. a. exportföretagen.

Deklarationen skall lämnas till länsstyrelsen i registreringslänet senast
den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod,
som deklarationen avser. Om synnerliga skäl föreligger kan Konungen
medge, att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklarationen
senare.

Skatt för viss redovisningsperiod förfaller till betalning den dag då
deklarationen senast skall lämnas, dvs. den 5 i andra månaden efter
periodens utgång.

Beträffande den i motionen 1971: 465 behandlade frågan om kostnadsersättning
till de skattskyldiga för deras bestyr med uppbörd och
redovisning har skatteutskottet (SkU 1971: 51) vid innevarande riksdag
uttalat bl. a. följande:

. I fråga om mervärdeskatten är förhållandena något annorlunda
med hänsyn bl. a. till att i denna skatteforms föregångare, den
allmänna varuskatten, fanns ett särskilt system för kostnadsersättning
till de skattskyldiga för deras bestyr med uppbörden.

I prop. 1968: 100 med förslag till förordning om mervärdeskatt
uttalade departementschefen bl. a. att redovisningskostnaderna enligt
hans mening borde behandlas som kostnader i verksamheten och kompenseras
på samma sätt som andra kostnader. Han fann vidare att, om
man fördelade de tidigare kostnaderna för redovisning av allmän varuskatt
på de mervärdeskatteskyldiga, ersättningen blev så ringa att den
inte hade någon betydelse, medan en uppräkning av kostnaderna med
hänsyn till det ökade antalet skattskyldiga skulle medföra en omotiverad
utgiftsökning för statsverket. Bevillningsutskottet (BeU 1968: 45)
delade uppfattningen att särskild kostnadsersättning inte borde utgå
med hänsyn främst till de administrativa svårigheter som ett ersättningsförfarande
skulle medföra. Utskottet ansåg emellertid skäl tala
för att de skattskyldiga i någon form bereddes kompensation för borttagandet
av denna förmån. Med hänsyn härtill och till vissa andra
omständigheter av redovisningsteknisk art förordade utskottet att den
av departementschefen föreslagna tidsfristen för inbetalning av skatten
— inom 18 dagar efter redovisningsperiodens utgång — skulle förlängas
till 35 dagar. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

SkU1971: 59

Då mervärdeskatten således redan innehåller en form av kompensation
för arbetet med redovisningen finner skatteutskottet inte skäl att
förorda ytterligare åtgärder i sådant syfte.

Utredning

Kungl. Maj:t har genom beslut den 15 oktober 1971 bemyndigat chefen
för finansdepartementet att tillkalla sakkunnig för att verkställa en
teknisk översyn av mervärdeskatten.

Utskottet

Beslutet att införa mervärdeskatten ligger numera tre och ett halvt år
tillbaka i tiden. Det bör särskilt framhållas att ett av de främsta motiven
för reformen var att den ansågs vara en nödvändig förutsättning
för Sveriges deltagande i en blivande Europamarknad. Skatteutskottet
vill också erinra om att mervärdeskatten erbjuder betydande tekniska
fördelar framför den allmänna varuskatten, vilket emellertid inte får
undanskymma att systemet kan förbättras allteftersom erfarenheter
vinns beträffande dess brister. Det måste enligt utskottets mening betecknas
som anmärkningsvärt att det efter nära tre års tillämpning av
ett så vittomfattande skattesystem endast föreligger ett begränsat antal
förhållandevis perifera ändringsyrkanden och att vissa av de spörsmål
dessa yrkanden berör var väl kända redan under den allmänna varuskattens
tid.

Det bör dock inte förnekas att vissa problem kan ha fått nya dimensioner
på grund av den från och med detta år höjda skattesatsen. Bevillningsutskottet
har tidigare förutskickat att mervärdeskatten borde bli
föremål för särskild översyn när erfarenheter vunnits om de problem
som inte kunde förutses vid beskattningens införande. Kungl. Maj:t har
numera, som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen, bemyndigat
chefen för finansdepartementet att tillkalla en sakkunnig för
att verkställa en sådan översyn. Denna utredning kommer enligt vad
utskottet inhämtat att bedrivas skyndsamt, och resultaten därav kan beräknas
föreligga redan under loppet av nästa år. I och för sig ligger
en begränsning av utredningsuppdraget i att utredningsmannen endast
kan till behandling ta upp frågor av teknisk natur.

En genomgång av de i detta betänkande behandlade motionerna visar
att åtskilliga av de där berörda problemen torde komma att bli föremål
för utredningsmannens uppmärksamhet, medan andra sannolikt inte kan
väntas påkalla vidare överväganden. I vissa fall kan tidigare utskottsuttalanden
ge utredningen anledning till prövning.

Det hittills oftast upprepade yrkandet torde vara det som framförs i
motionerna 1971: 118 och 1971: 621 att dentaltekniska arbeten skall
undantas från skatteplikt. Motiveringen är nu liksom tidigare att det

SkU 1971:59

uppstår konkurrens på olika villkor mellan fristående dentallaboratorier
och tandläkare med egna tandtekniker på grund av att mervärdeskatt
utgår på laboratoriernas arbeten men inte på den anställde tandteknikerns
prestation. Motionärerna kan här åberopa att bevillningsutskottet,
då frågan senast avgjordes, i ett av riksdagen antaget betänkande uttalade
att spörsmålet kunde komma i ett annat läge om beskattningen
skärptes. En sådan skärpning har numera ägt rum.

På samma sätt kan motionärerna i motionen 1971: 321, vilka begär
en utvidgad skattskyldighet för stat och kommun, hänvisa till bevillningsutskottets
av riksdagen godkända uttalanden att problemen i fråga
om mervärdeskattens verkningar vid kommunal upphandling kan vara
förtjänta av fortsatt uppmärksamhet.

Yrkandet i motionen 1971: 605 om undantag från mervärdeskatt för
frimärkshandeln har motiverats med hänvisning till svårigheterna att
upprätthålla beskattningen vid import av frimärken i brevförsändelser.
Även detta yrkande bygger alltså på det enligt skatteutskottets mening
i viss mån berättigade kravet på konkurrensneutralitet.

I motionen 1971: 612 berörs ett mycket speciellt mervärdeskatteproblem
för delägare i tvångssamfälligheter. Frågan gäller hur delägaren,
om han är skattskyldig till mervärdeskatt, skall kunna få rätt att avlyfta
den skatt som belöper på samfälligheten. Genom ett regeringsrättsutslag,
som redovisats tidigare i detta betänkande, har fastslagits att
den uppgift, för vilken en tvångssamfällighet av den typ motionärerna
avser, tillkommit, inte anses medföra skattskyldighet enligt mervärdeskatteförordningen.
Som motionärerna påpekar uppkommer den situationen
att en enskild lantbrukare som gör investeringar för att verkställa
vattenavledning har avdragsrätt för mervärdeskatten på investeringarna,
medan han däremot inte får samma möjlighet om han är delägare i en
tvångssamfällighet.

Nu angivna motionsyrkanden är visserligen sinsemellan helt artskilda
men bör såvitt utskottet kan bedöma alla kunna tas upp till prövning
vid den kommande översynen. Utskottet vill dock understryka att detta
förhållande givetvis inte förutsätter att utredningen är hänvisad endast
till sådana lösningar som motionärerna förordar.

I fråga om andra av de här behandlade motionsyrkandena är det enligt
utskottets mening mera tveksamt om de kan komma att prövas av
utredningen på de grunder som åberopas i motionerna. Detta gäller
främst motionerna 1971: 233, 1971: 324, 1971: 613 och 1971: 633 om
skattefrihet vid förstagångsförsäljning av konst och motionen 1971: 1365
om undantag för vissa icke kommersiella tidskrifter. Argumenteringen i
dessa motioner är inte av skatteteknisk utan av kulturpolitisk natur.
Utskottet har senast i våras i samband med behandlingen av motioner
rörande den allmänna arbetsgivaravgiften uttalat sig mot att det kulturpolitiska
stödet ges i form av lättnader vid beskattningen för vissa kate -

SkU 1971:59

gorier skattskyldiga. Enligt utskottets mening kan samma skäl åberopas
mot ett stöd genom undantag från en i princip generell beskattning. De
i motionerna aktualiserade frågorna bör dock kunna prövas i samband
med en översyn av gällande undantagsregler.

I några av motionerna berörs problem som närmast avser skatteredovisningen.
Motionärerna i motionen 1971: 614 begär att de beloppsgränser
i fråga om den årliga omsättningen som bestämmer redovisningsperiodernas
utsträckning i tiden skall höjas högst avsevärt.

Denna fråga, som har vissa statsfinansiella aspekter, avser utskottet
inte att beröra närmare i detta sammanhang. Å ena sidan finns anledning
att ta hänsyn till den penningvärdeförändring som ägt rum sedan dessa
beloppsgränser fastställdes, medan å andra sidan kan åberopas att
skattesatsen höjts sedan gränserna beräknades. Denna höjning innebär
en utjämning av penningvärdeförändringen om man räknar i skatt i
stället för i omsättning. Utskottet förutsätter att utredningen bör kunna
ta upp också frågor av denna art, om de bedöms vara av betydelse för
en förenkling av redovisningen.

I två av motionerna rörande skatteredovisningen behandlas frågor
som knappast kan förutsättas bli behandlade av utredningen. Detta gäller
först yrkandet i motionen 1971: 602 att redovisning och inbetalning
av mervärdeskatt för redovisningsperioden maj—juni skall uppskjutas
till närmast följande uppbördstermin med hänsyn bl. a. till de mindre
företagarnas svårigheter att kunna åtnjuta semester. En sådan åtgärd
måste ske antingen genom ett urval av de företag som skulle vara berättigade
till uppskov, vilket förutom orättvisor måste medföra administrativa
svårigheter i en omfattning som knappast skulle stå i rimlig
proportion till de enskilda företagens fördelar, eller också genom att
samtliga företag fick samma förmån, vilket i sin tur skulle medföra att
företagen fick en omotiverad räntevinst motsvarande ca 20 milj. kr.
Utskottet kan därför inte tillstyrka bifall till detta yrkande.

Inte heller yrkandet i motionen 1971: 465 om särskild kostnadsersättning
för företagen för deras bestyr med uppbörd och redovisning av
mervärdeskatten anser utskottet sig kunna biträda. I denna fråga hänvisar
utskottet främst till de synpunkter som utskottet under höstriksdagen
redovisat i sitt betänkande 1971: 51, som i de delar de avser mervärdeskatten
återges i den inledningsvis lämnade redogörelsen. Härav
framgår att de nuvarande redovisningsreglerna innebär att företagen
fått en kompensation för den kostnadsersättning som utgick under den
allmänna varuskattens tid.

SkU 1971:59

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

A. i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att följande motioner,
nämligen

1. motionen 1971: 118

2. motionen 1971: 233, i vad den behandlas i detta betänkande,

3. motionen 1971: 321

4. motionen 1971: 324

5. motionen 1971: 605

6. motionen 1971: 612

7. motionen 1971: 613

8. motionen 1971: 614

9. motionen 1971: 621

10. motionen 1971: 633

11. motionen 1971: 1365, i vad den behandlas i detta betänkande,

överlämnas till utredningen angående teknisk översyn av
mervärdeskatten för kännedom;

B. avslår

1. motionen 1971:465

2. motionen 1971: 602.

Stockholm den 9 november 1971

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora
(c), Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i
Umeå (fp), Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg
i Hofors (s), Söderström (m), Hörberg (fp) och fru Normark (s).

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 71 0026