Skatteutskottets betänkande nr 55 är 1971

SkU 1971:55

Nr 55

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående resultatutjämning
vid beskattningen m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 197 1:235 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär tilläggsdirektiv till den
pågående utredningen om företagsbeskattningen i fråga om införande av
rätt till öppen resultatutjämning genom en kontometod, i enlighet med
vad som anförts i motionen;

motionen 1971:305 av herr Ericsson i Åtvidaberg m. fl. (fp, c) vari
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning och
förslag om införande av generellt kontosystem (investeringskonto) vid
beskattningen i enlighet med vad i motionen anförts;

motionen 1971:316 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning av
frågan om inkomstutjämning för konstnärer;

motionen 1971:615 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m, c, fp) vari
hemställs att riksdagen

1. antar

a. Förslag till

Förordning angående ändring i förordningen (1960:63) om rätt till
förlustutjämning vid taxering för inkomst.

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen (1960:63) om
rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skall erhålla följande
ändrade lydelse.

2 §

Med förlust samma år.

Förlustavdrag må medgivas allenast om skattskyldig under förluståret
eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren varit
jämlikt 22 § 1 mom. första stycket vid 1) taxeringförordningen skyldig
avlämna självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst eller om
skattskyldigs bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under något av

1 -Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 55

SkU 1971:55

nämnda år uppgått till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna vid
2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration som nyss
sagts. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall
beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i tredje
och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag
erfordras härutöver att deklaration för förluståret avgivits under vederbörligt
taxeringsår.

Till förlustavdrag vederbörligt taxeringsår.

Rätten till 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna)

8 §

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid
ingången av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket
taxering skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt
sätt — direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en
fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering
förlustavdrag ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga
aktier eller andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt
innehades av samma fysiska person eller personer samt under förutsättning
tillika, å fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar
av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller
andelskapitalet vid det ena som vid det andra tillfället. Hinder för
förlustavdrag möter dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena betingas
av att aktierna eller andelarna genom arv, testamente eller
bodelning övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller
av att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person
eller sådana fysiska personer som sedan förlustårets ingång innehaft
aktier i företaget.

9 §

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den
14 september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag
(moderbolag), äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som -om fusionen ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i
moderbolaget vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget
vid ingången av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed
jämförligt sätt innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk
person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss
sagts angående moderbolagets rätt att utnyttja dotterbolagets förlustavdrag
gälla endast därest moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt
ägde mer än nio tiondelar av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller
innehades på sätt nyss sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av
beskattningsåret av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall
såsom förutsättning för förlustavdragets utnyttjande jämväl gälla, att

SkU 1971:55

denna person eller dessa personer ägde eller innehade samtliga eller så
gott som samtliga aktier i moderbolaget jämväl vid ingången av dotterbolagets
ifrågavarande förlustår. Är i fall, som sist sagts, fråga om två eller
flera aktieägare, kräves ytterligare att envar av dessa ägde eller innehade
ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet vid det ena som vid det andra
av sistnämnda båda tillfällen. Hinder för förlustavdragets utnyttjande
möter dock ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena betingats av att
aktierna genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk
person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade
aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som
sedan förlustårets ingång innehaft aktier i företaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser
gäller dock vid 1972 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering
för år 1972 eller tidigare år.

b. Förslag till

Förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i
samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de
förutsättningar och på det sätt nedan i nämnda förordning sägs, erhålla
utjämning av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller
inkomstminskning.

2 §

Uppgår den beskattningsbara inkomsten för i 1 § omförmäld skattskyldig
till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger eller understiger
den skattskyldiges motsvarande inkomst under det nästföregående beskattningsåret
(jämförelseåret), skall utjämningen av skatten verkställas
sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt förordningen
om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant belopp, att den
sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande beskattningsåret
och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den skatt, som
han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda
beskattningsbara inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på vartdera
av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av
skatt ske efter det procenttal av grundbeloppet för statlig inkomstskatt,
som jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för
slutlig skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna)

SkU 1971:55

3 §

Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara
inkomsterna merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre
belopp än 10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret
eller för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än
som skolat beräknas, därest merinkomsten eller inkomstminskningen
uppgått till 10 000 kronor.

4 §

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där
sägs, ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett
minst 50 kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

5 §

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å
rätt till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo
efter honom äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den
skattskyldige.

6 §

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret
ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt
yrkande om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning
enligt förevarande förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av
samma taxering påföres.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret
ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild
skatteberäkning skett enligt förordningen angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst, skall vid nu ifrågavarande skatteutjämning
så anses som om den beskattningsbara inkomsten uppgått till
det belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda
förordning, respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp
enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för
sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.
1)— 3) taxeringsförordningen sägs varit skyldig att utan anmaning avlämna
självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under
jämförelseåret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren.

SkU 1971:55

Tillika skall gälla att deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande
av de härför i taxeringsförordningen lämnade föreskrifterna.

8 §

Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,
har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där
den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten
under beskattningsåret.

Ansökan ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och skall,
med undantag för fall varom i 12 § sägs, vara till kansliet inkommen före
utgången av april månad efter taxeringsåret.

9 §

Bifalles ansökning, varom i 8 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest
beslutet icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen,
varom fråga är — meddela förordnande om avkortning, eller, där
restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande
belopp över postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke ränta.

10 §

Kan ansökning om skatteutjämning enligt denna förordning icke av
prövningsnämnd upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges
taxering för jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden
genom särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer
därefter på den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga
kraft, till prövningsnämnden inkomma med framställning om ansökningens
upptagande till förnyad behandling. Sådan framställning skall
göras inom ett år från det slutligt beslut eller utslag meddelades i
taxeringsf rågan.

11 §

Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den
beskattningsbara inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats genom
beslut av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Majit
eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering
till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteutjämningen
eller förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras,
skall prövningsnämnden vidtaga den ändring av skatteutjämningen vartill
förhållandena kunna föranleda.

/ *-Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 55

SkU 1971:55

12 §

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning
först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag
av kammarrätten eller Kungl. Majit som i 11 § sägs, eller har den
beräknade merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av
sådant beslut eller utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning
enligt 8 § inom ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning
anföra besvär hos prövningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid
inkomma med ansökningen enligt 8 §.

13 §

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna
förordning ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut
skola de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om
taxering för inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över
prövningsnämnds beslut att förklara ansökningen vilande enligt 10 § icke
må föras.

14 §

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Anvisningar
till 2 §

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret 10 000

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret 20 100

Sammanlagd beskattningsbar inkomst kronor 30 100

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen avjämnas
till närmaste hundratal kronor så att summan av delbeloppen
motsvarar den sammanlagda beskattningsbara inkomsten):

för jämförelseåret 15 000

för beskattningsåret 15 100

Kronor 30 100

SkU 1971:55

Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen för det
beskattningsår varunder merinkomst uppkommit antages utgöra:

å 15 000 kronor 1 800

å 1 5 100 kronor 1 820

Kronor 3 620

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder 1 000

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret Kronor 2 620

Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning
för den i exemplet avsedde skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering
för nästföljande år — den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda
års taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000
kronor överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.

till 6 §

Innebörden av 6 § andra stycket belyses av följande exempel.

En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för jämförelseåret
har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret
har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000
kronor, hänförlig till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning
för ackumulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande
förordning anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för
jämförelseåret ha utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972. Förordningen äger
inte tillämpning med avseende på skatteberäkning i anledning av 1972 års
eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering för år
1972 eller tidigare år.

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning om möjligheterna
till en fullständig resultatutjämning, varvid i första hand prövas
frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden, och att
förslag i detta syfte snarast föreläggs riksdagen.

Gällande bestämmelser

Förlustutjämning

Genom förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid
taxering för inkomst infördes i skattelagstiftningen rätt till förlustutjämning.
Enligt förordningen får en skattskyldig, om hans verksamhet ett år

SkU 1971:55

lämnat underskott som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott av
annan förvärvskälla samma år, utnyttja underskottet såsom förlustavdrag
senare. Detta kan ske när som helst vid taxering för de följande sex åren.
Som förlust räknas inte endast underskott i egentlig mening utan även
andra allmänna avdrag, som skattemässigt inte kunnat utnyttjas. Det
krävs för att förlustavdrag skall medges att förlusten uppkommit under
ett år, då den skattskyldige varit skyldig deklarera, samt att deklarationsskyldigheten
också fullgjorts. Uppgår förlusten under förluståret inte till
1 000 kronor, får densamma inte utnyttjas som förlustavdrag. Förlustavdragets
belopp fastställs ej förrän yrkande om dess utnyttjande vid
senare taxering framställts av den skattskyldige.

Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer
genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare,
påverkar detta i princip inte aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens
rätt till utjämning av förluster, som uppkommit före överlåtelsen
i fråga, mot vinster efter densamma, eftersom rättigheten tillkommer
den juridiska personen som sådan. Emellertid har i förordningen intagits
vissa särbestämmelser i syfte att förhindra missbruk. Dessa regler tar
främst sikte på fåmans(familje)bolag och avser att förhindra att företag —
utan andra ”värden” än en skattemässig rätt till förlustavdrag - börjar gå
i handeln. För att fåmansbolag skall erhålla rätt till förlustutjämning
förutsätts, att ägareförhållandena i bolaget i det väsentliga är desamma
vid förlusttillfället och då förlusten skall utnyttjas. Detta krav är enligt
förordningen uppfyllt om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen
då avdraget yrkas — direkt eller indirekt — helt eller så gott som helt ägs
av samma personer, som ägde aktierna eller andelarna när förlusten
uppkom, eller av någon eller några som på grund av arv, testamente eller
bodelning trätt i nämnda personers ställe. Liknande inskränkning gäller
för det fall, då efter fusion moderbolag skall utnyttja förlust, som
dotterbolaget haft före fusionen.

Progessionsutjämning

1957 års skatteutredning, vars förslag låg till grund för lagstiftningen
om förlustutjämning, föreslog också i sitt betänkande (SOU 1958:35)
rätt till utjämning av statlig inkomstskatt på merinkomst i vissa fall.
Förslaget ledde i denna del inte till lagstiftning.

Sammanfattningsvis innebar utredningens förslag till progressionsutjämning
följande.

Fysisk person ägde påkalla progressionsutjämning, om den beskattningsbara
inkomsten med minst 12 000 kronor översteg nästföregående
års motsvarande inkomst. En jämförelse skulle sålunda göras allenast
mellan två på varandra följande år.

Förelåg förutsättningar för utjämning, skedde denna så att skatten för
det andra året, då inkomstökning förelåg, i erforderlig omfattning
jämkades nedåt.

SkU 1971:55

Uppgick inkomstökningen till ett något lägre belopp än det föreskrivna
minimibeloppet 12 000 kronor, skulle det kunna inträffa att en lägre
inkomst gav en högre skatt. Då en sådan konsekvens enligt utredningen
måste förhindras, kunde enligt förslaget skatteomräkning jämväl i detta
fall ske, nämligen som om inkomstökningen likväl uppgått till minimibeloppet
12 000 kronor.

Om progressionsutjämningen ej gav större effekt än en skattereduktion
understigande 50 kronor, förföll rätten till utjämning.

Beträffande äkta makar föreslogs regler av innebörd att hänsyn togs till
sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster. Detta
medförde bl. a. en viss skattelindring första året för nygifta, som ingick
äktenskap i samband med att en av makarna fick ökad inkomst eller båda
började förvärvsarbeta.

En förutsättning för skatteutjämning var att den skattskyldige även
under jämförelseåret haft sådan inkomst att han varit deklarationsskyldig.

Allmän öppen resultatutjämning

Svensk skattelagstiftning medger inte möjlighet till allmän öppen
resultatutjämning mellan olika beskattningsår. Frågan om en öppen
resultatutjämning med tillämpning av en kontometod prövades av 1957
års skatteutredning men avvisades under hänvisning främst till de statsoch
kommunfinansiella verkningar en sådan anordning — åtminstone på
kortare sikt — skulle medföra. Utredningen underströk även den begränsning
i kontometoden, som ligger däri att den endast kan bli av värde för
den, som från början har så goda vinstförhållanden att han äger möjlighet
att göra de för framtida utjämning erforderliga avsättningarna — och
också gör dem. Även andra skäl talade enligt utredningens mening mot
införande av en kontometod. Det var sålunda förenat med avsevärda
svårigheter att finna en rationell grund för såväl maximeringen av den
årliga avsättningen som den sammanlagda storleken av de avsatta beloppen.
Vidare måste kontometoden antas ge upphov till ett så stort antal
konton, att därigenom myndigheternas kontrollmöjligheter i hög grad
försvårades.

Frågans tidigare behandling

De yrkanden i motionen 1971:615 som avser ändringar i förordningen
om rätt till förlustutjämning och genomförande av en rätt till progressionsutjämning
har behandlats av riksdagen årligen alltsedan förlustutjämningsförordningen
antogs år 1960. Bevillningsutskottet harvid sin
prövning av motsvarande yrkanden ansett att bestämmelserna om förlustutjämning
av främst kontrolltekniska skäl bör bibehållas i sin nuvarande
utformning. Utskottet har vidare ansett skäl inte föreligga att genomföra
en rätt till progressionsutjämning med hänvisning till att redan gällande
bestämmelser kan anses undanröja de mest iögonenfallande verkningarna

SkU 1971:55

av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen. Utskottet har
därvid pekat bl. a. på bestämmelserna om förlustutjämning, om beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst och om taxering
för inkomst av medel som insatts på skogskonto.

Även yrkanden om en allmän öppen resultatutjämning har prövats av
bevillningsutskottet varje år sedan 1960. Utskottet har därvid uttalat
bl. a. att frågan om ett system med skattefria kontoavsättningar är så
central för det svenska skattesystemet i dess helhet att den inte kan
avgöras utan en noggrann omprövning av gällande regler för inventarieavskrivning
och varulagervärdering och de möjligheter i övrigt till skattemässig
konsolidering och resultatutjämning som skattereglerna nu erbjuder.

I fråga om företagsbeskattningen har utskottet i olika sammanhang
framhållit att de bestämmelser som nu finns i angivna hänseende måste
anses fullt tillfredsställande.

Införandet av rätt till resultatutjämning inom vissa verksamhetsområden
eller för vissa yrkeskategorier har utskottet ansett strida mot
grundläggande principer i beskattningen och utskottet har — vad särskilt
angår frågan om inkomstutjämning för konstnärer — uttalat att dessa
enligt bestämmelserna i förordningen angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst i allmänhet torde kunna få
skatten på sin inkomst av konstnärlig verksamhet fördelad på det antal år
till vilka inkomsten hänför sig.

Utskottet

De förevarande motionerna tar samtliga upp frågor rörande resultatutjämning
vid beskattningen. Motionärerna i motionen 1971:615 yrkar
vissa ändringar i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid
taxering för inkomst. De vill också att riksdagen, med vissa ändringar,
antar det förslag till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt
som 1958 framlades av 1957 års skatteutredning (SOU 1958:35). 1
denna motion liksom i motionen 1971:235 yrkas utredning om möjligheterna
att införa en fullständig resultatutjämning genom en kontometod.
Även övriga i detta betänkande behandlade motioner innehåller
yrkanden om en öppen resultatutjämning. Motionärerna i motionen
1971:305 anser att ett generellt kontosystem bör införas vid beskattningen,
medan motionen 1971:316 innehåller yrkande om inkomstutjämning
för konstnärer.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att de i motionerna
aktualiserade spörsmålen tidigare varit föremål för riksdagens prövning
åtskilliga gånger. De skäl av kontrollteknisk och annan art som bevillningsutskottet
därvid åberopat mot ett bifall till de i motionerna
framställda yrkandena äger enligt skatteutskottets mening alltjämt giltighet.

Den svenska skattelagstiftningen bygger i huvudsak på principen om
beskattningsårets slutenhet, innebärande att vad som för ett visst beskatt -

SkU 1971:55

ningsår skall göras till föremål för beskattning är under året influtna
intäkter med avdrag för på samma år belöpande omkostnader. Från
denna princip har avsteg gjorts bl. a. genom skogskontolagstiftningen och
genom reglerna om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst.

Vad som enligt berörda bestämmelser görs till föremål för inkomstutjämning
är intäkter som i princip är hänförliga till mer än ett beskattningsår.
Yrkandet i de förevarande motionerna syftar emellertid till en
generell möjlighet att utjämna inkomster som belöper på ett enda
beskattningsår.

Såvitt skatteutskottet kan bedöma erbjuder redan gällande beskattningsregler
tillräckliga möjligheter att genom vinstreglerande dispositioner
av skilda slag åstadkomma en faktisk utjämning mellan olika år av
skattemässiga vinster och förluster. Skatteutskottet anser sig därför böra
avstyrka bifall till motionerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1. motionen 197 1:235

2. motionen 1971:305

3. motionen 1971:316

4. motionen 1971:615.

Stockholm den 13 oktober 1971
På skatteutskottets vägnar

ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s),
Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Nilsson i Trobro (m),
Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olof
Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c) och fru
Normark (s).

Reservationer

1. beträffande ändringar i förordningen om förlustutjämning
av herrar Magnusson i Borås (m), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i Trobro
(m), Sundkvist (c), Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c) vilka - med
åberopande av innehållet i motionen 1971:615 - ansett att utskottet
under punkten 4 bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1971:61 5 i denna del antar
det vid motionen fogade förslaget till lag om ändring i
förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering
för inkomst”;

SkU 1971:55

2. beträffande progressionsutjämning

av herrar Magnusson i Borås (m), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i Trobro
(m), Sundkvist (c) och Hörberg (fp) vilka - med åberopande av innehållet
i motionen 1971:615 — ansett att utskottet under punkten 4 bort
hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1971:61 5 i denna del antar
det vid motionen fogade förslaget till förordning om rätt till
utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i samband med
inkomststegring eller inkomstminskning”;

3. beträffande allmän öppen resultatutjämning

av herrar Magnusson i Borås (m), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i Trobro
(m), Sundkvist (c), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) och
Björk i Gävle (c) vilka

dels anfört följande:

”Beskattningsreglerna innehåller ett flertal bestämmelserom undantag
från principen om beskattningsårets slutenhet. Enligt förordningen om
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst kan man få
progressionen på en inkomst hänförlig till minst två beskattningsår
utjämnad så snart den ackumulerade inkomsten uppgår till 5 000 kr. och
utgör minst en femtedel av den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten. Även skogskontolagstiftningen innehåller regler som möjliggör
en utjämning av inkomster mellan olika år.

Enligt vår uppfattning är det inte minst i ett läge, då skatteprogressionen
skärpts högst avsevärt även för skattskyldiga med mindre inkomster,
av flera skäl angeläget att pröva möjligheterna att i skattelagstiftningen
införa en generell rätt till öppen resultatutjämning mellan
olika beskattningsår. Vi förordar därför en utredning i ämnet. Denna kan
lämpligen ske inom ramen för företagsskatteberedningen.”

dels ansett att utskottet under punkterna 1 -4 bort hemställa

”att riksdagen med anledning av följande motioner, nämligen

1. 1971:235

2. 1971:305

3. 1971:316

4. 1971:615

i skrivelse till Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning i syfte att
genomföra en allmän öppen resultatutjämning genom en
kontometod”.

Särskilt yttrande

av herrar Olof Johansson i Stockholm (c) och Björk i Gävle (c), vilka
anfört följande:

”Principen om beskattningsårets slutenhet bör vara grundläggande och
avsteg från denna princip göras endast då särskilda skäl föreligger, som
t. ex. i gällande lagstiftning om skogskonto och om beräkning av statlig

SkU 1971:55

inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Enligt vår uppfattning kan bättre
möjligheter till utjämning också motiveras för företag i vissa fall. Detta är
särskilt angeläget för de företag som inte har möjlighet att utnyttja
avsättning till investeringsfonder eller andra vinstreglerande dispositioner.
Progressionsutjämning i dessa fall kan enligt vår mening bäst tillgodoses
genom använding av s. k. kontometod enligt motionerna 1971:235 och
1971:305.”

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.393 S