Skatteutskottets betänkande nr 54 år 1971
SkU 1971:54
Nr 54
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående beskattningen
av fiskare.
Motionerna
I detta betänkande behandlas
motionen 1971: 40 av herrar Åberg (fp) och Petersson i Röstånga (fp)
vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning
i syfte att uppnå skattelättnader för fiskare som utövar sin verksamhet
på avlägsna fiskeplatser;
motionen 1971: 593 av herr Elmstedt m. fl. (c, fp) vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär snabba åtgärder i syfte att
uppnå sådan utformning av bestämmelserna angående inkomstbeskattningen
för svenska fiskare att de blir i överensstämmelse med de regler
som gäller i Norge.
Gällande bestämmelser m. m.
Den svenska skattelagstiftningen innehåller inte några specialbestämmelser
för beskattning av fiskare. I några av de länsanvisningar, son»
prövningsnämndema i länen utfärdat till ledning för taxeringsnämndernas
verksamhet, har däremot intagits vissa normer som taxeringsmyndigheterna
i normalfallen har att tillämpa vid taxeringen av fiskare.
Enligt de anvisningar som prövningsnämnden i Göteborgs och Bohus
län utfärdat till ledning för 1971 års taxering skall sålunda värdet av
hushållsfisk, även ombord, i regel beräknas till 170 kr. för år för varje
yrkesfiskare, medan sådant värde för s. k. hemmafiskare skall uppskattas
till 90 kr. för år för hushållsmedlemmar över 16 år. Fiskare, som på
grund av sitt arbete under längre tidsperioder nödgas vistas utom hemorten
och som gör sannolikt att merutgift för proviant förekommit, kan
medges avdrag för sådan merutgift med skäligt belopp, dock högst
550 kr. Vidare kan enligt anvisningarna yrkesfiskare, som tillämpar
planenlig avskrivning, medges avdrag för värdeminskning av fiskefartyg
med 10 % av anskaffningskostnaden för skrov, motor och annan fast utrustning.
Genom 1958 års förordning om sjömansskatt, som trädde i kraft den
1 januari 1959, infördes en definitiv källskatt för sjömän. Sjömansskatten,
som helt tillfaller staten, utgår i stället för statlig och kommu
-
1 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 54
SkU 1971:54
2
nal inkomstskatt samt avgifterna till folkpensioneringen och den allmänna
sjukförsäkringen. Till kommuner och landsting utgår ersättning
av statsmedel för minskade skatteintäkter. Sjöman skall inte deklarera
för inkomsten ombord och taxeras inte heller för denna inkomst.
Däremot taxeras sjömannen för inkomst i land enligt vanliga
regler. Den svenska sjömansbeskattningen tillkom som ett resultat av
ett intemordiskt samarbete. Motiven för införandet av en sådan lagstiftning
var flera. Man åberopade de speciella svårigheter sjömän hade
att fullgöra sin deklarationsplikt och att särskilda skäl talade för lättnader
i beskattningen av de sjömän som arbetade fjärran från hemlandet
och dess välfärdsanordningar. Man hänvisade därvid till att andra
länder accepterat en förmånligare beskattning av sjömän, vilket medfört
att svenskt sjöfolk i allt större utsträckning tog anställning ombord på
utländska fartyg eller i land.
Enligt beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970: 98, BeU 44) har vidtagits
ett flertal ändringar i bestämmelserna om sjömansskatt. De nya
reglerna innebär såväl en förenkling och en rationalisering av sjömansskattens
administration som ändringar i de materiella bestämmelserna.
Förmån av fritt logi för sjömän har gjorts skattefri. Å andra sidan skall
förmån av fri kost, i motsats till vad som tidigare gällt, beskattas även
hos gift sjöman i fj ärrfart. Avdrag för omkostnader — tidigare 100 kr.
per år — har höjts till 1 000 kr. i fjärrfart och 500 kr. i närfart. De
särskilda avdragen från de framräknade skattebeloppen har höjts i
fjärrfart från 25 till 150 kr. och i närfart från 10 till 50 kr. per månad.
Därvid gäller dock en viss begränsningsregel. Skattetabellen för fjärrfart
gäller även för lastfartyg i närfart, som inte går i linjetrafik. Beskattning
av s. k. engångsbelopp har förenklats, och sjömansskatten för utländska
sjömän som tidigare utgått med 15 % skall numera uttas efter en progressiv
skala. Möjligheterna till jämkning av sjömansskatt har vidgats.
Fr. o. m. den 1 januari 1971 beräknas sjömansskatten på grundval av en
kommunal utdebitering av 20 kr.
Frågans tidigare behandling
Motionsyrkanden av samma innebörd som de i motionerna 1971:40
och 1971:593 framställda avvisades av riksdagen förra året på förslag
av bevillningsutskottet i bet. 1970: 20. Utskottet åberopade därvid bl. a.
att det inte skulle stå i överensstämmelse med principerna för beskattningen
att införa särbestämmelser för en särskild yrkeskategori. I den
mån en ändring av nu tillämpade normer för beräkning av omkostnadsbidrag
kunde anses påkallad, borde detta ske inom ramen för nu gällande
lagstiftning och genom av vederbörande myndigheter utfärdade
anvisningar.
Utskottet
Svensk skattelagstiftning saknar specialbestämmelser för beskattning
av fiskare. I några länsanvisningax har dock intagits vissa normer
SkU 1971:54
3
sorn taxeringsmyndigheterna har att tillämpa vid taxeringen av fiskare.
Enligt anvisningar för Göteborgs och Bohus län avseende 1971 års
taxering skall sålunda värdet av hushållsfisk, även ombord, i regel
beräknas till 170 kr. för varje yrkesfiskare, medan sådant värde för s. k.
hemmafiskare skall uppskattas till 90 kr. för år för hushållsmedlemmar
över 16 år. Fiskare som på grund av sitt arbete under längre tidsperioder
måste vistas utom hemorten och som gör sannolikt att han haft merutgift
för proviant kan enligt samma anvisningar medges avdrag för
sådan merutgift med 550 kr. Han kan också, om han tillämpar planenlig
avskrivning, erhålla avdrag för värdeminskning av fiskefartyg med
10 % av anskaffningskostnaden för skrov, motor och annan fast utrustning.
Båda de förevarande motionerna syftar till skattelättnader för fiskare
som utövar sin verksamhet på avlägsna fiskeplatser. Samhällets stöd till
fiskerinäringen har som nämnts hittills inte ansetts böra ges i form av
skattepreferenser. Däremot har 1969 års riksdag beslutat om särskilda
stödåtgärder för fisket att gälla fr. o. m. den 1 juli samma år. I enlighet
med detta beslut har för budgetåret 1971/72 anvisats 20 milj. kr. i konsolideringslån
till fiskare som råkat ut för ekonomiska svårigheter och
5 milj. kr. för lån till investeringar inom fiskets berednings- och konservindustri.
För samma budgetår skall ca 6 milj. kr. stå till förfogande för
fiskets prisreglering och särskilda bidrag och lån kunna lämnas fiskare
som drabbas av förbud mot sillfiske i Nordsjön och Skagerack.
Bevillningsutskottet har tidigare avstyrkt bifall till motionsyrkanden
om skattelättnader för fiskare. Därvid har utskottet ansett det strida mot
principerna för beskattningen att införa särbestämmelser för en viss
yrkeskategori och uttalat att — i den mån en ändring av nu tillämpade
normer för beräkning av omkostnadsavdrag kan anses påkallad — detta
bör ske inom ramen för nu gällande lagstiftning och genom av vederbörande
myndigheter utfärdade anvisningar. Riksdagen har godtagit denna
ståndpunkt.
Skatteutskottet delar denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1. motionen 1971:40
2. motionen 1971:593.
Stockholm den 13 oktober 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT
SkU 1971:54
4
Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson (s),
Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Nilsson i Trobro (m),
Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson
i Stockholm (c), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c) och fru Normark
(s).
Reservation
av herrar Magnusson i Borås (m), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i
Trobro (m), Sundkvist (c), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp)
och Björk i Gävle (c), vilka
dels anfört följande:
»Den svenska skattelagstiftningen innehåller särskilda bestämmelser
beträffande beskattningen av sjömän. Som ett skäl för införande av denna
särlagstiftning åberopades bl. a., att sjömän inte har samma möjligheter
som andra medborgare att utnyttja sociala och andra förmåner i hemlandet.
Särskilt sjömän anställda ombord på svenska handelsfartyg i
fjärrfart har ansetts böra komma i åtnjutande av skattelindring, och
hänsyn till dessa synpunkter har också tagits vid konstruktionen av den
skattetabell, som gäller för sådana sjömän.
Enligt beslut av 1970 års riksdag har vidtagits ett flertal ändringar i
bestämmelserna om sjömansskatt. Bl. a. har avdraget för omkostnader,
tidigare 100 kr. per år, höjts till inte mindre än 1 000 kr. i fjärrfart
och 500 kr. i närfart. Likaså har de särskilda månatliga avdragen från
de framräknade skattebeloppen höjts, från 25 till 150 kr. i fjärrfart och
från 10 till 50 kr. i närfart.
Ett stort antal svenska fiskefartyg bedriver regelmässigt fiske bortom
den linje som i sjömansskattehänseende bildar gräns mellan fjärrfart och
närfart. Fiskare ombord på sådana fiskefartyg lever och arbetar under
så gott som samma förhållanden som svenska sjömän i fjärrfart.
Enligt vår mening talar rättviseskäl för att — så långt möjligt — likställighet
i skattehänseende uppnås mellan dessa yrkeskategorier. En sådan
likställighet förutsätter en lindring av beskattningen av fiskare. Sjömansskattebestämmelsema
kan inte utan vidare appliceras på svenska
fiskare. Vi anser därför att frågan om beskattningen av sådana fiskare
som utövar sin verksamhet på avlägsna fiskevatten bör bli föremål för
utredning.»
dels ansett att utskottet bort hemställa
»att riksdagen med anledning av motionerna 1971: 40 och 1971:
593 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning i
syfte att uppnå skattelättnader för fiskare som utövar sin
verksamhet på avlägsna fiskeplatser.»
Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1971