Skatteutskottets betänkande nr 53 år 1971

SkU 1971:53

Nr 53

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa
regionalpolitiska skattefrågor.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 197 1:171 av herr Öhvall m. fl (fp) vari hemställs

Latt riksdagen uttalar att stödåtgärder bör inriktas på generella
åtgärder ägnade att skapa ett företagsvänligt klimat, varvid bör övervägas
bl. a. regional utjämning av priserna på bensin och olja, lindring av
energiskatten samt andra differentieringar i skattehänseende som kan
främja Norrlands utveckling, samt

2. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär att 1968 års
lokaliseringsutredning får i uppdrag att skyndsamt behandla frågan om
ett regionalt slopande av den särskilda arbetsgivaravgiften.

motionen 197 1:310 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär, att företagsbeskattningsutredningen
genom tilläggsdirektiv får allsidigt utreda skattesystemets
användning som regionalpolitisk! instrument,

2. att riksdagen uttalar, att stödåtgärder i större utsträckning bör ges
en generel! utformning som främjar ett företagsvänligt klimat i enlighet
med i motionen 1971:446 angivna riktlinjer;

motionen 1971:598 av herr Hedlund m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller

1. om sådana åtgärder, att investeringsfonderna generellt får användas
för aktiv lokaliseringspolitik i lokaliseringspolitiskt stödområde, varvid
som villkor samtidigt skall gälla att investeringarna under alla förhållanden
till klart övervägande del måste tjäna den aktiva lokaliseringspolitiken,
samt

2. om att vid fortsatt utredning om lokaliserings- och regionalpolitikens
utformning måtte prövas vidgad lokaliseringspolitisk användning av
skatteinstrumentet, avseende bl. a. direkta lättnader i den statliga inkomstskatten,
elskatten och den allmänna arbetsgivaravgiften;

motionen 1971:628 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) vari
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller om förslag om
differentierad beskattning av flytande bränsle i syfte att motverka olika
priser på detta i olika delar av landet;

Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 53.

motionen 1971:1 143 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården
(c) vari hemställs att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning beträffande ett system med industrietableringsfonder
i syfte att stimulera företagsetableringar i Norrlands inland i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Frågans tidigare behandling m. m.

Gällande skattelagstiftning innehåller inte några regler som syftar till att
främja lokaliseringspolitik, miljöpolitik eller dylikt. Riksdagen har emellertid
i olika sammanhang haft att ta ställning till frågan om sådana regler
bör införas vid beskattningen. De principiella synpunkterna på användningen
av skattesystemet som instrument för lokaliseringspolitiken har
närmare utvecklats av 1968 års lokaliseringsutredning (In 1969:20) som i
betänkandet Lokaliserings- och regionalpolitik (SOU 1969:49) anförde
hl. a. följande.

Teoretiskt vore det givetvis möjligt att ha en lägre statsskatt för företag
inom vissa delar av landet, men utredningen är inte beredd att framlägga
förslag i denna riktning. En sådan ”regional” skattepolitik är förenad
med så stora komplikationer, att den redan ur tekniska synpunkter synes
svår att genomföra. Vidare är möjligheterna till avskrivningar på anläggningstillgångar
och nedskrivning av varulager samt avsättningar till investeringsfonder
så stora, att beskattningen av ev. företagsvinster knappast
är något av de största problemen vid lokalisering till stödområdet.

Det andra slaget av skattestimulans - särskilda skatteförmåner för
företag vid deras investeringar i stödområdet — synes i och för sig lättare
att genomföra och skulle troligen också ha större effekt. Företagen kan
ju nämligen i detta fall från början beräkna värdet av skattestimulansen,
då detta värde inte är beroende av den framtida vinstutvecklingen i det
nya företaget.

En skattefördel av detta slag skulle kunna konstrueras så, att företaget
fick rätt att använda obeskattade vinstmedel vid investeringar i vissa av
statsmakterna bestämda regioner. Starka skäl synes kunna anföras för att
skapa en sådan ordning. Då utredningen trots detta inte är beredd att
föreslå åtgärder i denna riktning, är skälet helt enkelt det, att den anser
det inte nödvändigt med dylika bestämmelser. Nuvarande bestämmelser
om avsättning till och användning av investeringsfonder torde nämligen
helt kunna tillgodose de syften en speciallagstiftning av ovan antydd art
skulle främja. Under sådana förhållanden synes det onödigt att ytterligare
komplicera vår skattelagstiftning med bestämmelser av angiven innebörd.

Samtidigt som utredningen inte vill förorda någon speciallagstiftning
vill den dock understryka angelägenheten av att investeringsfonderna i all
utsträckning som är möjlig används som lokaliseringspolitiskt styrmedel
inom stödområdet. Det synes inte uteslutet att betydande resultat
härigenom skall kunna nås.

Beträffande möjligheten att använda fraktsubventioner som ett lokaliseringspolitiskt
medel vill utredningen framhålla följande. Med hänsyn till
statsmakternas beslut på transportpolitikens område synes det inte
möjligt att behandla dessa problem utan att ingående överväga i vad mån
tänkbara lösningar kan påverka nuvarande allmänna riktlinjer. Inga
delade meningar torde annars råda om att en utjämning av transportkostnaderna
- så att företag i norra Sverige inte på samma sätt som för

SkU 1971:53

3

närvarande har en belastning i dyra transporter såväl när det gäller råvaror
etc. som färdiga produkter — skulle ha en gynnsam effekt från lokaliseringssynpunkt.
Man bör dock inte glömma bort att de höga transportkostnaderna
i vissa fall fungerar som ett slags ”tullskydd” för den lokala
industrin, som framgått av bl. a. den tidigare lokaliseringsutredningens
redovisning.

Enligt utredningens mening bör stor uppmärksamhet ägnas åt detta
problem vid det fortsatta utredningsarbetet. Tyvärr har utredningen inte
funnit möjligt att framlägga ens ett provisoriskt förslag rörande transportrabattering
förvissa områden, detta på grund av konkurrensförhållandena
mellan olika transportmedel.

På grundval av detta betänkande och ett betänkande av expertgruppen
för regional utredningsverksamhet framlades i prop. 1971:75 förslag om
den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten. 1970 års riksdag biföll
förslag om en regionalpolitisk! satsning på 1 200 milj. kr. för en
treårsperiod. Av detta belopp beräknades 200 milj. kr. för lokaliseringsbidrag/avskrivningslån,
800 milj. kr. för lokaliseringslån, 100 milj. kr. för
utbildningsstöd och 25 milj. kr. för sysselsättningsstöd.

Indirekt beskattning

Vid 1969 års vårriksdag hade bevillningsutskottet att pröva motionsyrkanden
sorn syftade till att använda skatteinstrumentet i miljöpolitiskt
syfte.

I fråga om sådana åtgärder vid den indirekta beskattningen betonade
utskottet (BeU 1969:18), som tidigare funnit starka skäl tala mot en
utbyggd punktbeskattning och mot en differentiering av den nuvarande
beskattningen för att tillgodose miljöintressen, angelägenheten av att beskattningen
såvitt möjligt är neutral.

Motionsyrkanden om vissa differentieringar av drivmedelsbeskattningen
i lokaliseringspolitiskt syfte har avvisats senast vid 1968 och 1970 års
riksdagar. Bevillningsutskottet framhöll 1968 bl. a. (BeU 1968:70) att
förslaget förutsatte vittgående näringspolitiska ingripanden för att ge
önskat resultat och ansåg att motionärerna valt en från skatteteknisk
synpunkt olycklig väg. De zontillägg som oljebranschen tillämpade var att
anse som schabloniserade fraktkostnader. Att genom beskattningen
utjämna skillnaderna i fraktkostnader mellan olika delar av landet fick
betraktas som en olöslig uppgift.

I motioner till 1970 års riksdag föreslogs i lokaliseringspolitiskt syfte
en rad åtgärder som berörde stora delar av beskattningen. Sålunda
framfördes på den indirekta beskattningens område åter tanken på ett
genom beskattningen sänkt oljepris i landsdelar med länga avstånd eller
insulärt läge. Ett likartat yrkande framställdes också beträffande endast
Norrland. Motionärerna i de sistnämnda motionerna ville dessutom ha en
lindring av energiskatten och andra inte närmare preciserade differentieringar
i skattehänseende som kunde främja Norrlands utveckling. I andra
motioner yrkades att fordonsbeskattningen av lastbilar och släpvagnar i
Norrland skulle sänkas med en tredjedel. Bevillningsutskottet anförde

SkU 1971:53

4

(BeU 1960:36) med anledning av dessa yrkanden bl. a. följande.

Det kan enligt utskottets mening med fog göras gällande att en
regional skattepolitik skulle vara särskilt olycklig i fråga om den indirekta
beskattningen. Mot bakgrunden av utskottets principiella inställning i
denna fråga anser utskottet det inte motiverat att i detalj redovisa alla
invändningar som kan göras mot de ifrågavarande åtgärderna utan
utskottet inskränker sig här till att framhålla att de skulle äventyra
kontrollen, rubba konkurrensneutraliteten och skapa betydande merarbete
för såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna utan att
några lokaliseringspolitiska resultat kan garanteras.

1 samma betänkande berörde utskottet också det regionalpolitiska
undantag från beskattningen som 1970 års riksdag beslutat i samband
med återinförandet av investeringsavgiften förvissa byggnadsarbeten och
erinrade om att utskottet i sitt betänkande 1970:37 visserligen tillstyrkt
Kungl. Maj:ts förslag till förordning om investeringsavgift för vissa
byggnadsarbeten, innebärande att sådan avgift inte skall erläggas för
byggnadsarbete i det s. k. allmänna stödområdet men därvid särskilt
motiverat detta avsteg från de tidigare deklarerade principerna med att
investeringsavgiften mera kan betecknas som en form av förbudslagstiftning
än som egentlig skattelagstiftning.

Riksdagen godkände utskottets betänkande.

1971 års vårriksdag avslog på hemställan av ett enhälligt skatteutskott
(SkU 1971:17) ett motionsyrkande om undantag från den allmänna
arbetsgivaravgiften för företag inom allmänna stödområdet. Utskottet
motiverade sitt avstyrkande sålunda.

Yrkanden, motsvarande det som nu framförts i motionen 1971:620,
om att undanta det allmänna stödområdet från tillämpningsområdet
avvisades under 1970 års höstriksdag med hänvisning till att regionala
skatteregler inte bör komma i fråga, och denna motivering finner
skatteutskottet alltjämt bärande.

Direkt beskattning

Bevillningsutskottet avstyrkte år 1970 motionsyrkanden om förbättrade
avskrivningsmöjligheter för industrins byggnader inom allmänna stödområdet
(BeU 1970:36) och om generell användning av investeringsfonderna
för investeringar i nämnda område. Utskottet hänvisade därvid
bl. a. till att de nya regler om avdrag för värdeminskning på byggnader
och markanläggningar i inkomstkällan rörelse som antagits av 1969 års
riksdag (Prop. 1969:100; BeU 45) medfört avsevärda skattelättnader för
rörelseidkarna. I fråga om investeringsfonderna framhöll utskottet att
Kungl. Maj:t även efter den 1 juli 1965, då det statliga lokaliseringsstödet
började tillämpas, i ett flertal fall medgivit fondernas användning i
lokaliseringspolitiskt syfte.

Utskottet

De motioner utskottet har att behandla i detta betänkande syftar alla
till att ge skatteinstrumentet en vidgad användning som lokaliseringspoli -

SkU 1971:53

5

tiskt medel. De spörsmål som berörs gäller bl. a. regionala utjämningar av
priserna på bensin och olja, minskning av energiskatten, regionala
undantag från skyldighet att erlägga allmän arbetsgivaravgift eller differentieringar
av samma avgift, lättnader i den direkta beskattningen,
avseende bl. a. rätt till högre initialavskrivning på investeringar inom
stödområden m. m. Några motionärer berör frågan om investeringsfonderna
och anser att dessa bör få användas generellt för att främja
regionalpolitiska målsättningar. 1 en motion förordas ett system med
industrietableringsfonder i syfte att stimulera företagsetableringar i Norrlands
inland.

Riksdagen har under senare år i olika sammanhang konsekvent avvisat
motionsyrkanden av innebörd att vissa regioner, verksamheter, varor eller
tjänster bör ges särskilda skattesubventioner. Därvid har riksdagen — i
enlighet med uttalanden av bevillningsutskottet — framhållit, att de
ändamål motionärerna velat främja — det kan ha gällt åtgärder på
arbetsmarknadsområdet eller lokaliserings- och miljöpolitik — bättre
tillgodoses genom statliga bidrag än genom lättnader vid beskattningen.

Även skatteutskottet anser vägande skäl tala mot en regional differentiering
av skattebestämmelserna. Förutom att en sådan differentiering
klart strider mot det berättigade kravet på att skattebestämmelserna så
långt möjligt bör vara konkurrensneutrala är den i hög grad ägnad att
göra vår redan komplicerade skattelagstiftning än mer svårtillämpad.

Vad särskilt angår frågan om temporära skatteförmåner vid nyinvesteringar
i stödområdet anser skatteutskottet — i likhet med lokaliseringsutredningen
nuvarande bestämmelser om avsättning till och användning
av investeringsfonder väl tillgodose de syften som en sådan speciallagstiftning
skulle kunna främja. I sammanhanget vill skatteutskottet erinra om
att investeringsfonderna i realiteten redan i dag är fria i stödområdet,
även om kravet pä ansökan om att få ta fonderna i anspråk formellt
kvarstår.

Med det anförda avstyrker skatteutskottet bifall till samtliga motioner.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

alt riksdagen avslår

1. motionen 1971:171

2. motionen 1971:310

3. motionen 1971:598

4. motionen 1971:628

5. motionen 1971 :1 143.

Stockholm den 13 oktober 1971
På skatteutskottets vägnar

ERIK BRANDT

SkU 1971:53

6

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i
Bäckmora (c), Kristenson (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp),
Carlstein (s), Nilsson i Trobro (m), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s),
Westberg i Hofors (s), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c) och fru Normark
(s).

Reservationer

1. av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist
(c), Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c) vilka

dels anfört följande:

”1 flera utpräglade industriländer används vissa skattelättnader för att
främja de regionalpolitiska målsättningarna. Skattelättnaderna kan beröra
företagsbeskattning av vinster eller fastigheter, speciella avskrivningsregler,
befrielse från energi- och transportskatter etc.

Som framhålls i flera av motionerna har skatteinstrumentet hittills inte
använts i regionalpolitiken i samma utsträckning i vårt land som i en rad
andra industriländer. 1 stort sett har åtgärderna inskränkt sig till en viss
användning av investeringsfonderna i regionalpolitisk! syfte. Bl. a. den
begränsade effekt som detta instrument har på etableringar av helt nya
företag och på den mindre företagsamheten talar enligt utskottets
mening för att man nu utreder möjligheterna att vidta även andra
förändringar i skattesystemet i syfte att styra företag och arbetstillfällen
till de sysselsättningssvaga regionerna. Sådana åtgärder kan utformas på
många olika sätt både inom ramen för den direkta beskattningen — i
form av t. ex. speciella avskrivningsregler eller skattebefrielse under viss
tid — och genom en differentiering av olika indirekta skatter och avgifter.

För företag i andra delar av landet som har intresse av att förlägga
filialföretag till inlandet kan särskilda skatteförmåner spela en avsevärd
roll vid lokaliseringspolitiska avgöranden. Det kan därför enligt utskottets
mening vara motiverat, att frågan om skattesystemets användning som
regionalpolitisk! instrument nu blir föremål för en allsidig utredning,
varvid även differentierad arbetsgivaravgift som medel för regional utjämning
bör bli föremål för övervägande.”

dels ansett att utskottet bort hemställa

”att riksdagen med anledning av motionerna 1971:171, 1971:310,
1971:598, 1971:628 och 1971:1143 i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhåller om en allsidig utredning av skattesystemets användning
som regionalpolitisk! instrument.”

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), vilka

dels anfört följande:

”1 flera utpräglade industriländer används skatteinstrumentet för att
främja regionalpolitiska målsättningar. Mot bakgrund härav kan det vara
befogat att i en utredning pröva frågan om användning av skattelagstiftningen
i lokaliseringspolitiskt syfte i vad gäller indirekta skatter och
avgifter.

Enligt vår mening skulle exempelvis en regional befrielse från eller

SkU 1971:53

7

nedsättning av den för mångå företag otvivelaktigt betungande arbetsgivaravgiften
kunna vara ägnad att främja en aktiv lokaliseringspolitik. En
liknande effekt skulle man kunna uppnå genom skatteregler som möjliggör
en differentiering av transportkostnaderna inom skilda delar av
landet. Sålunda bör utredningen pröva möjligheten att via beskattningen
utjämna bensinpriserna till förmån för avlägsna bygder. En betydelsefull
faktor i sammanhanget utgör givetvis investeringsfonderna. Utskottet
framhåller att dessa i realiteten redan i dag är fria i stödområdet.
Häremot kan den invändningen göras att investeringsfonderna — om de
skall kunna få en avgörande regionalpolitisk effekt — bör kunna få tas i
anspråk även i en högkonjunktur. Vi anser således att investeringsfonderna
generellt bör få användas i alla de fall då användningen sker för att
främja en aktiv lokaliseringspolitik.”

dels ansett att utskottet bort hemställa

”att riksdagen med anledning av motionerna 1971:171, 1971:310,
1971:598, 1971:628 och 1971:1143 i skrivelse till Kungl. Maj:t
begär utredning av frågan om en differentiering i lokaliseringspolitiskt
syfte av indirekta skatter och avgifter.”

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.451 S