Skatteutskottets betänkande nr 50 år 1971 SkU 1971: 50
Nr 50
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om ändrad drivmedelsbeskattning
i miljöpolitiskt syfte.
Motionerna
I detta betänkande behandlas
motionen 1971: 26 av herr Wirtén m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär
1. förslag om sänkning av skatten på gas som drivmedel till bilar av
sådan omfattning att gasdriften blir ekonomiskt fördelaktig jämfört med
bensindrift,
2. utredning angående de åtgärder som i övrigt krävs för att underlätta
gasdrift för bilar;
motionen 1971: 89 av herr Sjönell m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning och förslag till
omläggning av drivmedelsbeskattningen i syfte att stimulera övergång
till gasol och andra miljövänliga drivmedel.
Gällande bestämmelser
Enligt beslut av 1964 års vårriksdag utgår fr. o. m. den 1 juli samma
år särskild skatt för gasol och andra gasformiga kolväten som används
för drift av motorfordon. Bestämmelser härom är meddelade i
förordningen (1964: 352) om gasolskatt. Beskattningen är uppbyggd
efter principerna för brännoljebeskattningen. Enligt förordningen (1957:
262) om allmän energiskatt och förordningen (1966: 21) om särskild
skatt på motorbränslen utgår även dessa skatter för gasol. Sammanlagt
utgår f. n. skatt med 48 öre för liter gasol, varvid skatten beräknas efter
volymen av till vätska kondenserad gas. Skattens höjd är fastställd med
utgångspunkt i bensinbeskattningen. För vissa bussar gäller en särskild
skattesats, som dock hittills aldrig tillämpats. Enligt uppgift från riksskatteverket
finns f. n. endast en registrerad förbrukare av gasol, och
även denne har i praktiken upphört att använda gasol som drivmedel.
Frågans tidigare behandling
Med anledning av propositionen (1964: 97) om införande av gasolskatt
yrkades i motioner att gasolen med hänsyn till dess mindre luftförorenande
avgaser skulle beskattas förhållandevis lägre än bensin. Be
1
Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 50
SkU 1971:50
2
villningsutskottet avvisade emellertid dessa yrkanden och anförde därvid
bl. a. följande i sitt av riksdagen godkända betänkande 1964: 48.
Som skäl för sitt yrkande åberopar samtliga motionärer gasolens fördelar
framför andra drivmedel genom dess renare avgaser ävensom att
den i propositionen föreslagna skattesatsen skulle omöjliggöra en utveckling
av gasoldriften. Som utskottet framhållit i det föregående
bör enligt dess mening beskattningen inte särskilt gynna vissa motorbränslen.
Ett genomförande av motionärernas förslag skulle sannolikt
animera till en ökad användning av gasol och därigenom successivt leda
till minskade skatteinkomster för vägväsendet. En sådan utveckling måste
förr eller senare påkalla höjning av gasolskatten, och de fordonsägare
som till följd av den sålunda yrkade skattelättnaden skulle stimuleras
att gå över till gasoldrift torde i samband med en dylik skattehöjning ha
anledning att anse sig vilseledda av statsmakterna. Utskottet finner alltså
inte skäl frånträda sin tidigare uttalade uppfattning att gasolen bör bära
sin andel av vägkostnaderna och att någon nedsättning av gasolbeskattningen
inte bör komma i fråga.
Då bevillningsutskottet 1968 med anledning av då väckta motioner
rörande bl. a. beskattningen som miljöpolitiskt instrument i princip avvisade
sådana åtgärder åberopade utskottet (BeU 1968: 70) riksdagens
tidigare ställningstagande i gasolfrågan.
I prop. 1970: 156 föreslogs vissa avgifts- och skattehöjningar för att
stabilisera samhällsekonomin däribland en skärpning av den särskilda
skatten på motorbränslen.
I motioner med anledning av propositionen yrkades att skattehöjningen
på bensin skulle differentieras med hänsyn till bensinens blyhalt.
I andra motioner yrkades avslag på höjningen av skatten på
gasol. I sistnämnda motioner begärdes också en översyn av gasolskatten
för att i miljövårdande syfte stimulera övergång till gasol.
I sitt betänkande (BeU 1970: 55) med anledning av dessa frågor erinrade
bevillningsutskottet om att utskottet tidigare (BeU 1968: 70) närmare
utvecklat skälen mot en differentiering av skatten på bensin och
därvid i princip hävdat att det saknades anledning att i miljöpolitiskt
sammanhang använda skatteinstrumentet som ett substitut för en förbudslagstiftning.
Utskottet hade också på principiella grunder avvisat
särskilda skattepreferenser för gasol. Då utskottet inte fann skäl frånträda
sin uppfattning i dessa frågor avstyrkte utskottet bifall till motionerna.
Riksdagen godkände utskottets betänkande.
Utskottet
I de förevarande motionerna yrkas att gasolen som drivmedel för
bilar av miljöpolitiska skäl skall ges skattemässiga förmåner.
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har riksdagen
upprepade gånger tidigare avslagit motsvarande framställningar,
med hänvisning bl. a. till den inom vägtrafikbeskattningen tillämpade
SkU 1971: 50
3
principen om fordonens vägkostnadsansvar. Motionärerna pekar på att
viss gasoldrift av bilar förekommer i andra länder, på den ökande tillgången
av naturgas och framför allt på att gasolen ger väsentligt renare
avgaser än bensin, förhållanden som varit väl kända vid frågans tidigare
behandling, då bevillningsutskottet bl. a. fann att en mera betydande
övergång till gasol på grund av en skattelindring för detta bränsle skulle
leda till ett inkomstbortfall som i sin tur måste kompenseras genom
skattehöjningar. Utskottet motsatte sig därför att gasoldriften skulle
främjas genom skattelättnader.
När det gäller frågan om renare bilavgaser vill skatteutskottet i detta
sammanhang erinra om att en expertgrupp (K 1966: 42) framlagt ett
numera remissbehandlat förslag om införande av i stort sett samma
regler på avgasområdet som USA redan antagit. Förslaget är f. n. föremål
för fortsatta överväganden. Det kan vidare nämnas att giftnämnden
och naturvårdsverket under hösten kommer att framlägga förslag om
nedtrappning av blyhalten i bensin.
Såvitt skatteutskottet kan bedöma måste de planerade generella åtgärderna
för att skapa renare bilavgaser tillmätas en helt annan och
mera väsentlig betydelse för luftvården inom tättbebyggda områden än
en sådan begränsad övergång till gasoldrift som motionärerna tänkt sig.
Skatteutskottet ansluter sig till bevillningsutskottets bedömning att gasol
bör behandlas efter samma principer som övriga motorbränslen. Till
följd härav avstyrker utskottet bifall till de ifrågavarande motionerna.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1. motionen 1971: 26
2. motionen 1971: 89.
Stockholm den 13 oktober 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT
Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora
(c), Kristenson (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein
(s), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olof
Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp), Söderström (m) och fru Normark
(s).
SkU 1971:50
4
Särskilt yttrande
av herr Olof Johansson i Stockholm (c):
”Luftföroreningarna till följd av den ökande biltrafiken är ett allvarligt
miljöproblem främst i tätorternas inre delar. I första hand måste
dessa problem lösas genom en miljöplanering som syftar till fler gågator
och bilfria områden samt en prioritering av de kollektiva trafikmedlen.
Genom regler för avgasrening och minskad blyhalt i bensinen kan generella
förbättringar åstadkommas. Gasol som drivmedel för bilar är
tveklöst ett bättre alternativ än nuvarande bränslen från miljösynpunkt.
De praktiska svårigheterna får emellertid inte underskattas, när det gäller
nödvändiga förändringar i bilarnas utrustning och behovet av särskilda
tankningsplatser. En skattemässig favorisering av gasol som drivmedel
för bilar bör därför anstå i varje fall i avvaktan på resultaten av
föreliggande förslag angående avgasrening och aviserade förslag angående
nedtrappning av blyhalten för bensin.”
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710026