Skatteutskottets betänkande nr 47 år 1971

SkU 1971:47

Nr 47

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående den statliga
skatteutjämningen till kommunerna.

Motionen

I motionen 1971:326 av herr Söderström (m) hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning i syfte att pröva möjligheterna
att vid den statliga skatteutjämningen till kommunerna som instrument
även utnyttja indexsättning av vissa strukturfaktorer.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag (ändr.
1970:341) utgår statsbidrag till kommunerna i syfte att åstadkomma en
skatteutjämnande effekt dem emellan. Skatteutjämningsbidrag utgår dels
vid brist på skattekraft till landskommuner, köpingar, städer, landstingskommuner
och kyrkliga kommunenheter, då skattekraften, dvs. skatteunderlaget
per invånare, understiger en viss nivå, dels vid hög utdebitering till
landskommuner, köpingar och städer, då den sammanlagda kommunala utdebiteringen
överstiger medelutdebiteringen i riket. Härutöver kan extra
skatteutjämningsbidrag beviljas om särskilda skäl föreligger.

Vid brist på skattekraft erhåller kommun ett tillskott av skatteunderlag,
som varierar med hänsyn till kommunernas geografiska läge. Landet
är nämligen indelat i tre skattekraftsområden.

Skattekraftsområde 1 omfattar hela riket med undantag av de fyra
nordligaste länen samt vissa delar av Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs
län, vilka länsdelar tillhör skattekraftsområde 2, skattekraftsområde
2 dessutom Västernorrlands och Jämtlands län samt Västerbottens
läns kustland och skattekraftsområde 3 Lapplandsdelen av Västerbottens
län och Norrbottens län.

Efter en vid 1970 års riksdag antagen ändring beträffande Gotlands
kommun i förordningen om skatteutjämningsbidrag gäller följande regler
beträffande skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft.

Landstingskommun i skattekraftsområde 1 och de delar av Värmlands,
Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner, som tillhör skattekraftsområde
2, garanteras i princip en skattekraft som motsvarar 95 %
av medelskattekraften i riket, övriga landstingskommuner i skattekraftsområde
2, 110%, landstingskommuner i skattekraftsområde 3, 125 %.
Gotlands kommun, 92 %
annan kommun i skattekraftsområde 1, 90 %
annan kommun i skattekraftsområde 2, 110 %
och annan kommun i skattekraftsområde 3, 125 %.

Riksdagen 1971. 6 sami Nr 47

SkU 1971:47

Bidrag vid brist på skattekraft utgår med det belopp, som erhålles när
tillskott av skatteunderlag enligt ovan multipliceras med den utdebiteringssats,
som kommunen fastställt för bidragsåret.

För landstingskommun gäller dessutom den särskilda garantin att tillskottet
av skatteunderlag inte skall understiga vad landstingskommunen
för år 1965 har uppburit i tillskjutet skatteunderlag enligt tidigare bestämmelser
om skatteersättning.

Om den sammanlagda utdebiteringen för allmän kommunalskatt i
kommun understiger medelutdebiteringen, skall de procenttal som gäller
inom de olika skattekraftsområdena reduceras. Bidraget utgår med ett
belopp som motsvarar produkten av skatteunderlagstillskottet och kommunens
utdebiteringssats för bidragsåret.

Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering beräknas på så sätt att
kommunens hela skatteunderlag (inkl. ev. tillskott) multipliceras med en
viss procent av den del av den totala utdebiteringen, som överstiger medelutdebiteringen
i riket.

Extra skatteutjämningsbidrag utgår i form av vanliga extra bidrag och
s. k. stimulansbidrag. Vanliga extra bidrag utgår i vissa fall till kommuner
där den ordinarie bidragsgivningen är otillräcklig. Syftet med stimulansbidragen
är att stimulera till frivilliga kommunsammanläggningar. Dessa bidrag
utgår i sådana fall där sammanläggning av kommuner leder till en
inte oväsentlig minskning av den ordinarie bidragsgivningen.

Övergångsbidrag utgår i syfte att begränsa utdebiteringshöjning för delar
av kommun i samband med kommunsammanläggningar. Bidraget
kommer invånarna i viss del av den sammanlagda kommunen till godo.
Bidraget utgår i regel under en femårsperiod, varvid bidraget successivt
minskar.

De ordinarie skatteutjämningsbidragen fastställs av länsstyrelsen under
året före det år som bidragen skall utbetalas till kommunerna. Storleken
av dessa bidrag är, såvitt gäller bidrag vid brist på skattekraft, beroende av
de utdebiteringssatser som har beslutats av kommunerna för det kommande
året. Övergångsbidrag och extra bidrag fastställs av Kungl. Maj:t
efter ansökan och prövning i varje särskilt fall.

De totala skatteutjämningsbidragen för åren 1966-1971 framgår av
följande tabell. 1 beloppen ingår ej övergångsbidrag.

Skatteutjämningsbidrag 1966-1971 (milj. kr.)

	1966	1967	1968	1969	1970	1971
Kommuner	635	701	797	891	966	1 108
Församlingar	62	64	70	75	81	84
Landsting	355	392	440	494	561	589
	1 052	1 157	1 307	1 460	1 608	1 781

SkU 1971:47

Skatteutjämningsbidragen för år 1971 fördelar sig på län och invånare
enligt följande.

Län	Milj .kr.	Kr./inv.	Län	Milj.kr.	Kr./inv.
Stockholms	29,1	20	Älvsborgs	70,1	175
Uppsala	28,6	142	Skaraborgs	69,4	271
Södermanlands	33,3	135	Värmlands	93,6	328
Östergötlands	60,0	160	Örebro	54,3	197
Jönköpings	62,7	205	Västmanlands	35,8	137
Kronobergs	46,4	280	Kopparbergs	69,4	249
Kalmar	89,2	369	Gävleborgs	114,9	392
Gotlands	35,4	654	Västernorrlands	167,4	611
Blekinge	40,1	263	Jämtlands	108,8	862
Kristianstads	49,7	187	Västerbottens	162,8	696
Malmöhus	34,7	49	Norrbottens	230,9	899
Hallands	38,2	197		1 780,9	222
Göteborg och Bohus	56,1	80

Enligt beslut vid 1971 års riksdag (prop. 1971:84, FiU 24, rskr 160,
SFS 189-192) har reglerna för utbetalning av kommunalskatt till kommunerna
ändrats. De nya utbetalningsreglerna, som endast avser primärkommuner
och landstingskommuner, innebär att vid beräkningen av skatteförskotten
till kommunerna hänsyn skall tas till den konstaterade befolkningsökningen
under de senaste två åren. En successiv övergång till
det nya systemet skall ske för att åstadkomma en utjämning av utbetalningarna
av ökat förskott. Härigenom kommer förskottsutbetalningarna
till kommunerna år 1972 att bli ca 160 milj. kr. större än med tidigare
system. Motsvarande merutbetalning stiger därefter till mellan 300 och
400 milj. kr. år 1979 för att därefter sjunka ned till 100 milj. kr.

Skatteutjämningsrevisionen (Fi 1970:74), som har till uppgift att göra
en översyn av reglerna om skatteutjämningsbidrag till kommunerna, skall
enligt utredningsdirektiven ha som målsättning att med bevarande av det
nuvarande systemets principiella uppbyggnad — innefattande enkelhet
och lättillämplighet — uppnå en bättre och rättvisare utjämning av det
kommunala skattetrycket i olika delar av landet.

Utskottet

Enligt nuvarande bestämmelser utgår skatteutjämningsbidrag dels till
kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommunenheter, när skattekraften,
dvs. skatteunderlaget per invånare, i kommunen understiger en
viss nivå (skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft), dels till
kommuner, när den sammanlagda utdebiteringen för allmän kommunalskatt
överstiger medelutdebiteringen i riket (skatteutjämningsbidrag vid
hög utdebitering). Utöver dessa bidrag kan extra skatteutjämningsbidrag
utgå. De faktorer som bestämmer de generella bidragens storlek är,
förutom den kommunala utdebiteringen, medelskattekraften i riket,
skattekraften i kommunen, indelningen i skattekraftsområden - med

SkU 1971:47

olika nivå på garanterat skatteunderlag — och utdebiteringsgränsen,
vilken motsvarar sammanlagda medelutdebiteringen i riket.

Avsikten med utredningsyrkandet i motionen 1971:326 är att åstadkomma
större rättvisa mellan kommunerna genom att som instrument
vid skatteutjämningen även utnyttja indexsättning av vissa strukturfaktorer.

Som framgår av den tidigare redogörelsen tillsattes förra året på
begäran av riksdagen en utredning — skatteutjämningsrevisionen — med
uppgift att se över reglerna om skatteutjämningsbidrag till kommunerna.
Översynen skall ha som målsättning att med bevarande av det nuvarande
systemets principiella uppbyggnad uppnå en bättre och rättvisare utjämning
av det kommunala skattetrycket i olika delar av landet. Enligt
utredningsdirektiven bör översynen grundas på bedömningen av systemets
effekter hittills i olika hänseenden.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att vårriksdagen
enligt förslag i prop. 1971:84 beslutat om ändrade regler för utbetalning
av kommunalskatt, innebärande ökade förskottsutbetalningar till kommuner
med befolkningsökning.

Av det anförda framgår att det i motionen berörda spörsmålet redan är
föremål för utredning. Med hänsyn härtill och då det finns anledning
räkna med att utredningens arbete kommer att resultera i ett mer
differentierat skatteutjämningssystem än det nuvarande avstyrker utskottet
bifall till skrivelseyrkandet i motionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1971:326.

Stockholm den 13 oktober 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i
Bäckmora (c), Kristenson (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp),
Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors
(s), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp), Söderström (m) och
fru Normark (s).

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.404 S