Skatteutskottets betänkande nr 46 är 1971

SkU 1971:46

Nr 46

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om avdrag vid
taxeringen för kommunala förtroendemäns omkostnader.

Motionen

1 motionen 1971:325 av herr Söderström (m) hemställs att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t begär, att riksskatteverket får i uppdrag att
utarbeta direktiv för kommunala förtroendemäns omkostnadsavdrag i
enlighet med vad i motionen anförts.

Gällande bestämmelser m. m.

Svenska stadsförbundet, som numera uppgått i Svenska kommunförbundet,
har i cirkulär den 19 december 1 962, den 1 5 april 1964 och den
20 februari 1967 utfärdat rekommendationer till kommunerna rörande
grunderna för utgivande av ersättningar till kommunala förtroendemän.
Förbundet har därvid bl. a. rekommenderat

att sammanträdesarvode skall utgå för första sammanträdestimmen
med 30 kr. (grundarvode) och för varje därefter följande timme med 15
kr., varvid arvodet för del av timme - med undantag av den första — skall
utgå med 7:50 kr. för varje påbörjad halv timme,

att arvode för deltagande i ett eller flera sammanträden samma dag må
utgå utan maximering,

att förrättningsarvode inte utan särskilt beslut av kommunens styrelse
må utgå med högre sammanlagt belopp per dag än 1 20 kr,

a» ersättning för resekostnader vid sammanträde inom kommunen skall
utgå med 50 öre per kilometer, om avståndet mellan förtroendemannens
bostad och sammanträdesstället överstiger tre kilometer, med rätt för
kommunens styrelse att för särskilda fall bestämma annan grund för
ersättningen,

att ersättning för resekostnader och traktamente vid sammanträde
utom kommunen skall utgå enligt de grunder, som fastställts i för
kommunens tjänstemän gällande resereglemente och

att arvode och resekostnadsersättning för deltagande i förrättning skall
utgå enligt samma grunder som arvode och resekostnadsersättning för
deltagande i sammanträde.

Förbundet har vidare uttalat, att anordningen med ersättning för
särskilda utgifter i form av fast årligt belopp utan redovisningsskyldighet
principiellt inte bör tillämpas. I den mån förtroendeman får vidkännas

Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 46

SkU 1971:46

2

särskilda kostnader i samband med fullgörandet av sitt uppdrag bör han
erhålla ersättning härför enligt företedda räkningar.

1 två avseenden har emellertid avsteg från nämnda princip ansetts
kunna accepteras. Om i undantagsfall en förtroendeman i och för sitt
uppdrag anses böra tillerkännas ersättning för hållande av telefon i
bostaden, bör gottgörelse härför utgå med visst bestämt belopp, högst
200 kr. per år. Vidare bör en förtroendeman, när särskilda skäl därtill
föreligger, kunna tillerkännas bilersättning med visst årligt belopp. Enligt
förbundets rekommendation bör sådan gottgörelse - där ersättning efter
kilometertaxa ej tillämpas — inte utgå med högre belopp än 2 000 kr. per
år.

Enligt 32 § 1 mom. kommunalskattelagen (KL) skall som intäkt av
tjänst upptas bl. a. avlöning, arvode och traktamente, som utgått för tjänsten.
1 3 mom. av samma paragraf finns emellertid en undantagsregel av innebörd
att resekostnads- och traktamentsersättning samt förvaltningskostnadsbidrag
och anslag till andra expenser, som utgivits av bl. a. stat, kommun
eller skogsvårdsstyrelse, inte skall upptas som intäkt. Till följd härav
föreligger inte rätt till avdrag för underskott som kan uppkomma genom
att sådan ersättning inte förslår till täckande av därmed förenade utgifter.

Från intäkt av tjänst medges enligt 33 § 1 mom. KL avdrag för samtliga
utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten,
såvida inte sådan ersättning anvisats härför, som enligt stadgandet i 32 §
3 mom. samma lag inte skall upptas som intäkt.

Ovannämnda bestämmelser äger enligt 2 § förordningen om statlig
inkomstskatt även tillämpning vid den statliga inkomsttaxeringen.

Utskottet

1 motionen hemställs att riksskatteverket får i uppdrag att utarbeta
anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna beträffande de kommunala
förtroendemännens rätt till avdrag för omkostnader. Som motivering
för yrkandet anför motionären, att de kommunala förtroendemännen
för sina uppdrag blivit alltmer beroende av service från sina
partikanslier i form av information, skrivhjälp o. d. Den årliga avgift, som
förtroendemannen debiteras av partiorganisationen för denna service,
utgör enligt motionärens uppfattning en avdragsgill omkostnad i inkomstkällan
tjänst. Trots detta har vissa taxeringsnämnder inte medgivit sådana
avdrag.

Enligt utskottets mening utgör de ifrågavarande avgifterna otvivelaktigt
avdragsgilla omkostnader vid taxeringen till den del de avser
skrivhjälp och liknande service, som partiorganisationen tillhandahåller
förtroendemannen. 1 den mån avgiften innefattar medlemsavgift eller
bidrag till partiorganisationen är den däremot enligt gällande rätt inte
avdragsgill. Om förtroendemannen kan visa att den debiterade avgiften
inte till någon del är att betrakta som medlemsavgift eller bidrag till visst

SkU 1971:46

3

politiskt parti är han således berättigad till avdrag för avgiften i fråga.

Gränsdragningsproblem av detta slag är inte ovanliga vid taxeringen,
och enligt uppgift är den i motionen behandlade frågan föremål för
prövning i skatterätt. Med hänsyn härtill finns enligt utskottets uppfattning
inte anledning att f. n. begära särskilda anvisningar från riksskatteverket
i fråga om de kommunala förtroendemännens omkostnadsavdrag.
Utskottet avstyrker således bifall till skrivelseyrkandet i motionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1971:325.

Stockholm den 13 oktober 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i
Bäckmora (c), Kristenson (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp),
Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors
(s), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp), Söderström (m) och
fru Normark (s).

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.391 S