Skatteutskottets betänkande nr 45 år 1971

SkU 1971:45

Nr 45

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om rätt till avdrag vid
beskattningen för gåvor till u-landshjälp m. m.

Motionen

I motionen 1971:322 av herr Nelander m. fl. (fp, c, m) hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning om införande av
rätt till avdrag för fysiska personer vid den statliga inkomstbeskattningen
för gåvor upp till en viss maximigräns till u-hjälp och andra humanitära
ändamål samt kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart
allmännyttiga ändamål.

Gällande bestämmelser m. m.

Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från intäkterna avräknas alla omkostnader under
beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får
därvid inte göras för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill
hänförliga utgifter.

Enligt 2 § förordningen om statlig inkomstskatt äger ovannämnda bestämmelser
även tillämpning vid den statliga inkomsttaxeringen.

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga,
humanitära m. fl. ändamål har tidigare upprepade gånger varit
föremål för riksdagens behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941
och 1942 års riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt
att vid taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren.
Denna avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.

Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj:t
medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor till
internationellt hjälparbete för lindrande av nöd bland civilbefolkningen i
krigshärjade länder. Avdrag medgavs endast om gåvobeloppet uppgick till
minst 1 000 kronor.

De sålunda gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden
och varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan
avdragsrätt varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats,
att bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse från de
principer som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet

Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 45

SkU 1971:45

framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga
ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan genom
direkta bidrag från statens sida.

I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till
bestämmelser om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd
samt om avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. har skattelagssakkunniga
behandlat frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till
allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart
den omständigheten att ändamålen är behjärtansvärda och att institutionerna
behöver stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Det
kan vid förutsättningslöst övervägande befinnas lämpligare att understöd
ges i annan form, om understöd från det allmännas sida över huvud taget
anses böra ifrågakomma.

Efter att ha anfört en rad invändningar mot en utvidgad avdragsrätt
har de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en självständig avdragsrätt
för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har emellertid
även framkastat tanken att — om det skulle befinnas angeläget att vid
beskattningen hänsyn i någon form tas till skattskyldigs utgifter av den
beskaffenhet, varom här är fråga — en annan utväg än att tillskapa en
särskild avdragsform skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske genom att
bestämmelserna om det nuvarande avdraget för försäkringspremier o. d.
ändrades så, att avdragsrätten omfattade även avgifter eller bidrag till
vissa andra ändamål än försäkringar. Avdragsrätten skulle därvid såsom
nu vara begränsad till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag
till allmännyttiga ändamål eller till sammanslutningar hade från social
synpunkt ett värde, som kunde jämföras med försäkringsverksamhetens,
och det kunde därför icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot
att skattskyldig medgavs en friare valrätt i fråga om utnyttjandet av
ifrågavarande av sociala skäl betingade avdrag.

Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära,
litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål
har därefter flera gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,
bl. a. åren 1961 och 1964—1970. I sitt av riksdagen godkända
betänkande 1970:13 framhöll bevillningsutskottet att införandet av en
avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål skulle innebära en
avvikelse från grundläggande principer i skattelagstiftningen och att det
skulle vara förenat med betydande svårigheter att åstadkomma en för det
praktiska taxeringsarbetet lämplig avgränsning av de ändamål som motiverade
en avdragsrätt vid taxeringen. Utskottet vidhöll sin tidigare
uttalade uppfattning att främjandet av allmännyttiga och liknande
ändamål borde ske genom direkta bidrag av allmänna medel och inte
genom lättnader vid beskattningen.

SkU 1971:45

Utskottet

1 motionen begärs utredning om införande av rätt till avdrag för
fysiska personer vid den statliga inkomstbeskattningen för gåvor till
u-hjälp och andra allmännyttiga ändamål.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har i den
svenska skattelagstiftningen tidigare funnits regler om en begränsad rätt
till avdrag vid inkomsttaxeringen för gåvor till vissa allmännyttiga
ändamål. Dessa bestämmelser har emellertid varit tidsbegränsade och
föranledda av speciella förhållanden. När frågan därefter aktualiserats i
motioner under en följd av år under 1960-talet har riksdagen genomgående
avvisat motionärernas förslag under hänvisning till att bestämmelser av
detta slag skulle innebära en avvikelse från grundläggande principer i
skattelagstiftningen. Från riksdagsmajoritetens sida har också framhållits
svårigheterna att göra en för det praktiska taxeringsarbetet lämplig
avgränsning av de ändamål som skulle kunna motivera en avdragsrätt.
Allmännyttiga ändamål bör enligt den av riksdagen uttalade uppfattningen
i stället tillgodoses genom direkta bidrag av allmänna medel.
Sådana bidrag lämnas efter ingående och detaljerad prövning i varje
särskilt fall. En motsvarande prövning ställer sig betydligt svårare, om de
allmännyttiga ändamålen skall främjas genom avdragsrätt vid taxeringen.

Då i motionen inte anförts några nya omständigheter som ger
riksdagen anledning frånträda sin under senare år intagna principiella
ståndpunkt i frågan och med hänsyn till att ett bifall till motionärernas
förslag allvarligt skulle försvåra planerna på införande av en definitiv
källskatt avstyrker utskottet bifall till motionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1971:322.

Stockholm den 13 oktober 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i
Bäckmora (c), Kristenson (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp),
Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors
(s), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp), Söderström (m) och
fru Normark (s).

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), Larsson i
Umeå (fp), Sundkvist (c), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp)
och Söderström (m), vilka — under åberopande av innehållet i motionen

SkU 1971:45

1971:322 — ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1971:322 i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär utredning om införande av rätt till avdrag
för fysiska personer vid den statliga inkomstbeskattningen för
gåvor upp till en viss maximigräns till u-hjälp och andra
humanitära ändamål samt till kulturella, religiösa, vetenskapliga
eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål.

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.392 S