Skatteutskottets betänkande nr 4 år 1971 SkU 1971: 4

Nr 4

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om ändring av
realisationsvinstbeskattningen i vissa fall m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1. motionen nr 323 av herrar Petersson i Röstånga och Larsson i
Umeå.

Hemställan avser: ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till
sådan ändring av realisationsvinstbeskattningen att försäljare av egnahem
som på ny bostadsort avser förvärva liknande bostadsfastighet äger
åtnjuta uppskov med beskattning av realisationsvinst under viss tid”.

2. motionen nr 1184 (jfr 1166) av herr Lindkvist m. fl.

Hemställan avser: att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att

utredningen för översyn av realisationsvinstbeskattningen får i uppdrag
pröva åtgärder, som syftar till att bromsa ytterligare oskälig markprisstegring
och att till kommunen direkt återföra oskäliga vinster.

Gällande bestämmelser m. m.

Vid 1967 års riksdag antogs nya regler för beskattning av realisationsvinst
vid avyttring av fastighet. Dessa kompletterades vid 1968 års vårriksdag
med bestämmelser bl. a. om uppskov med realisationsvinstbeskattning
i vissa fall. Den nya lagstiftningen innebär i huvudsak följande.

Vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet beskattas vid inkomsttaxeringen
oavsett innehavstidens längd och det sätt på vilket fastigheten
förvärvas. Har fastigheten innehafts mindre än två år beskattas i regel
hela vinsten. Om fastigheten innehafts två år eller mera och — oberoende
av innehavstiden — vid tvångsavyttring eller liknande avyttring beskattas
75 %> av vinsten.

Fastighet, som förvärvats genom benefikt fång, anses vid realisationsvinstbeskattningen
förvärvad genom det onerösa fång, som skett närmast
dessförinnan.

Vid beräkning av realisationsvinstens storlek uppräknas inköpspriset
för fastigheten eller det på nedan angivet sätt beräknade ingångsvärdet

1 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 4

SkU 1971: 4

liksom årliga förbättringskostnader, vilka överstigit 3 000 kr., med ledning
av en av riksskattenämnden årligen fastställd indexserie, grundad på
konsumentprisindex och levnadskostnadsindex med år 1914 som basår.

I stället för köpeskillingen vid förvärvet äger den skattskyldige vid
vinstberäkningen som ingångsvärde välja:

om fastigheten innehafts mer än 20 år: 150 °/« av fastighetens taxeringsvärde
20 år före avyttringen,

om fastigheten förvärvats år 1914 eller tidigare: 150 °/o av fastighetens
taxeringsvärde för år 1914 eller

om fastigheten förvärvats genom arv, testamente eller bodelning i anledning
av makes död: 150 % av fastighetens taxeringsvärde året före
dödsfallet.

Har den avyttrade fastigheten omfattat byggnad, som i huvudsak är
avsedd att användas för bostadsändamål, får vid vinstberäkningen avdrag
göras med ett belopp av 3 000 kr. för varje påbörjat kalenderår,
som bostadsbyggnaden funnits på fastigheten under innehavstiden, dock
icke för tidigare år än år 1914.

Vid vinstberäkningen återförs sådana återvunna värdeminskningsavdrag
på skog och naturtillgångar, som åtnjutits efter år 1914, i sin helhet
till beskattning. Detsamma gäller återvunna värdeminskningsavdrag
för byggnader och i byggnader ingående fasta inventarier för år då avdraget
uppgått till eller överstigit 3 000 kr.

Förordningen om ackumulerad inkomst är tillämplig på sådan vinst
vid avyttring av fastighet, som till mer än hälften utgörs av återvunna
värdeminskningsavdrag.

Faktisk realisationsförlust får avräknas från realisationsvinst något
av de sex närmaste beskattningsåren.

Enligt en särskild förordning har rörelseidkare, som avyttrat fastighet
i rörelsen, möjlighet att erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning
till återanskaffningsfond. Avsatta fondmedel får inom viss tid tas
i anspråk för avskrivning av byggnad som anskaffats i stället för den
avyttrade fastigheten.

På grundval av förslag i prop. 1967: 167 har beslutats vissa ändringar
i jorddelningslagen, vilka syftar till ökade möjligheter att genom ägoutbyte
eller vid laga skifte överföra mark från en fastighet till en annan
mot ersättning i pengar. Metoden är avsedd att användas i stället för
köp, avstyckning och sammanläggning när fastighet skall utökas med
del av annan fastighet.

Ägoutbyte enligt dessa bestämmelser jämställs med avyttring av fastighet
och föranleder således realisationsvinstbeskattning. Vinsten beskattas
dock i de nu avsedda fallen inte hårdare än efter 75 %> även om
innehavstiden understiger två år.

Engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till
fastighet på obegränsad tid jämställs vid realisationsvinstbeskattningen

SkU 1971: 4

alltid med köpeskilling för avyttrad fastighet. Detsamma gäller sådana
engångsersättningar för inskränkning i förfoganderätten till fastighet,
vilka utgår enligt naturvårdslagen eller andra författningar. För att beskattning
av bagatellbelopp inte skall förekomma får vid vinstberäkningen
avdrag göras med högst 500 kr. från sammanlagda beloppet av de
under året uppburna engångsersättningarna.

Rätt till uppskov med beskattningen av realisationsvinst föreligger
om skattskyldig anskaffar annan fastighet med anledning av att en av
honom tidigare innehavd fastighet frånhänts honom eller hans äganderätt
till denna begränsats genom

1) expropriation eller liknande förfarande,

2) arronderingsförsäljning,

3) försäljning till staten på grund av flygbuller,

4) ägoutbyte eller annan marköverföring, som föranleder realisationsvinstbeskattning,

5) nyttjanderätts- eller servitutsupplåtelse på obegränsad tid mot engångsersättning
eller

6) inskränkning i förfoganderätten till fastighet enligt naturvårdslagen
eller annan lagstiftning, för vilken engångsersättning utgått.

Som förutsättning för uppskov med beskattningen gäller att realisationsvinsten
uppgått till minst 3 000 kr., att bankgaranti ställts för den
beräknade skatten och att ersättningsfastighet av jämförligt slag anskaffas
inom tre år. Om den skattskyldige inte anskaffat ersättningsfastighet
inom föreskriven tid, upptas realisationsvinsten, på samma sätt som vid
eftertaxering, till beskattning för det beskattningsår då vinsten uppkom.
Om den skattskyldige förvärvar en jämförlig ersättningsfastighet, och
anskaffningskostnaden för denna motsvarar eller överstiger vederlaget
för den avyttrade fastigheten, medges däremot uppskov med beskattningen.
Överstiger vederlaget för den avyttrade fastigheten anskaffningsvärdet
för ersättningsfastigheten får uppskov med beskattningen åtnjutas
endast med belopp motsvarande sistnämnda värde. Den realisationsvinst,
som uppskovet avser, blir sedermera beskattad, när ersättningsfastigheten
försäljs, på så sätt att ingångsvärdet på sistnämnda fastighet
minskas med det belopp uppskovet avser.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades i slutet av år 1970
särskilda sakkunniga med uppdrag att se över inkomstbeskattningen av
realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastigheter, värdepapper
och annan egendom. I utredningsuppdraget ingår bl. a. att söka
åstadkomma större likställighet vid vinstbeskattningen mellan bebyggda
och obebyggda fastigheter. De sakkunniga bör enligt direktiven vid sina
överväganden särskilt beakta att en ny lagstiftning inte får stimulera
överflyttningar av fastigheter till eller från aktiebolag inför förestående
försäljningar och det står utredningen fritt att utreda och lägga fram

SkU 1971: 4

förslag i fråga om särskilda spörsmål som äger samband med realisationsvinstbeskattningen.

Tidigare behandling

Den i motionen nr 323 aktualiserade frågan om uppskov vid beskattningen
av realisationsvinst vid försäljning av egethem prövades senast
av 1970 års riksdag, som i enlighet med bevillningsutskottets hemställan
i betänkande BeU 1970: 52 avvisade ett motionsyrkande om
uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst vid försäljning
av en- och tvåfamiljsfastighet. Riksdagen åberopade därvid bl. a. att
vinster, som enbart hänförde sig till penningvärdeförändringen, genom
indexregleringen av anskaffnings- och förbättringskostnader, endast undantagsvis
drabbades av realisationsvinstskatt och att några speciella
undantagsregler därför inte var erforderliga för de fall då en fastighet
såldes och ägaren skaffade sig bostad på annan ort.

Utskottet

De förevarande motionerna behandlar frågor om beskattningen av
realisationsvinst vid fastighetsförsäljning. I motionen nr 323 begärs sådan
ändring av gällande bestämmelser att skattskyldig vid av flyttning
till annan ort föranledd försäljning av egethem skall ha rätt till uppskov
med beskattning av realisationsvinst under viss tid, förutsatt att han har
för avsikt att förvärva liknande fastighet på den nya bostadsorten. Motionen
nr 1184, som hänvisar till motiveringen i motionen nr 1166, behandlar
realisationsvinstbeskattningen vid fastighetsförsäljning ur ett
vidare perspektiv. Den syftar till att bromsa ytterligare markvärdestegring
och till att återföra oskäliga realisationsvinster till kommunerna.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har Kungl.
Maj:t numera tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att se över
inkomstbeskattningen av realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring
av fastigheter, värdepapper och annan egendom. I utredningsuppdraget
ingår att söka åstadkomma större likställighet vid vinstbeskattningen mellan
bebyggda och obebyggda fastigheter, och de sakkunniga bör särskilt
beakta att en ny lagstiftning inte får stimulera till överflyttningar av
fastigheter till eller från aktiebolag inför förestående försäljningar. Med
hänsyn härtill och till den utformning utredningsdirektiven i övrigt erhållit
måste enligt utskottets mening de sakkunniga vid sina överväganden
komma att pröva också spörsmål av den art motionärerna berört.
Någon särskild riksdagsskrivelse kan därför inte anses motiverad, varför
utskottet avstyrker bifall till motionen nr 1184.

SkU 1971:4

Den i motionen nr 323 aktualiserade frågan om uppskov i vissa fall
med beskattningen av realisationsvinst har riksdagen prövat flera
gånger tidigare, senast år 1970, då ett motionsyrkande av samma innebörd
som det i motionen nr 323 framställda avvisades av riksdagen på
förslag av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 52.

Skatteutskottet delar den i nämnda betänkande uttalade uppfattningen
att realisationsvinster, som uteslutande hänför sig till penningvärdeförändringen,
genom indexregleringen av anskaffnings- och förbättringskostnader
endast undantagsvis drabbas av realisationsvinstskatt och att
några speciella undantagsregler därför inte torde vara erforderliga för
de av motionärerna avsedda fallen.

Den utredning rörande realisationsvinstbeskattningen som nyligen tillsatts
skall enligt sina direktiv också pröva frågan om uppskov i vissa
fall med realisationsvinstbeskattningen. Även om direktiven tar sikte på
sådana fall av tvångsöverlåtelse av fastighet som redan enligt gällande
bestämmelser kan medföra rätt till uppskov med realisationsvinstbeskattningen
torde utredningen — med den avfattning direktiven erhållit
— vara oförhindrad att gå in på en prövning av frågan om uppskov
även vid frivilliga fastighetsförsäljningar.

Utskottet avstyrker därför motionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1. motionen nr 323

2. motionen nr 1184.

Stockholm den 16 februari 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s),
Eriksson i Bäckmora (c), fruar Nettelbrandt* (fp), Holmqvist (s), herrar
Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Carlstein (s), Wikner (s), Sundkvist
(c), Stadling (s), Westberg i Hofors* (s), Hörberg (fp) och Söderström
(m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru
Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Hörberg
(fp) och Söderström (m), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med
”Den i” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:

SkU 1971:4

”Bevillningsutskottet har tidigare i olika sammanhang understrukit
angelägenheten av att skattereglerna är så utformade att de inte onödigtvis
försvårar rörligheten på arbetsmarknaden. Den omständigheten att
rätten till uppskov med beskattning av realisationsvinst i huvudsak är
begränsad till vissa särskilt uppräknade fall av tvångsförsäljning är
uppenbarligen ägnad att motverka en sådan rörlighet.

Syftet med uppskovsförordningen torde vara att den skattskyldige
skall ha möjlighet återställa det läge som han befinner sig i när den
situation inträder som föranleder den skattepliktiga realisationsvinsten.
Mot bakgrund härav kan det enligt utskottets mening knappast anses
rimligt att begränsa uppskovsrätten till de fall då den skattskyldige är i
verklig mening tvingad att flytta. I praktiken är det mycket ofta svårt
att avgöra om en tvångssituation verkligen är för handen. Förhållandena
på arbetsmarknaden är ofta sådana att det bakom en formellt frivillig
flyttning kan ligga ett faktiskt tvång. Man behöver t. ex. bara tänka på
det fall då en av en företagsnedläggelse framtvingad flyttning till annan
ort föranleder försäljning av en fastighet och inköp av en annan. Det
kan inte anses skäligt att i det berörda exemplet säljaren skall vara utesluten
från möjlighet att erhålla uppskov, medan den som tvingas avstå
sin fastighet på grund av exempelvis ett expropriationsförfarande och
inom viss tid skaffar en ersättningsfastighet kan få beskattningen uppskjuten.

Utskottet anser således att rätten till uppskov med beskattningen av
realisationsvinst bör utsträckas att avse samtliga sådana försäljningar av
en- och tvåfamiljsfastigheter som är föranledda av säljarens flyttning
från en ort till en annan i samband med arbetsbyte. Som enda villkor
bör gälla att den försålda fastigheten varit avsedd för ägarens eget bruk
och att en motsvarande ersättningsfastighet anskaffas inom den i uppskovsförordningen
avsedda tiden. Uppskovsrätt bör enligt utskottets
mening föreligga även om anskaffningen av ersättningsfastigheten i tiden
ligger före överlåtelsen av den ursprungliga fastigheten, förutsatt
givetvis att förutsättningarna i övrigt för uppskov är för handen.

Utskottet anser sig med det anförda böra tillstyrka bifall till yrkandet
i motionen 323.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att syftet med den förordade
uppskovsrätten uteslutande är att ett bostadsbyte som inte medför någon
egentlig vinst för fastighetsägaren inte skall medföra beskattning. Om
en ny fastighet inte förvärvas inom viss tid bör därför realisationsvinsten
vid försäljningen beskattas. Då rätten till uppskov förutsätter
särskild ansökan till prövningsnämnden, som har att avgöra om villkoren
för uppskov är uppfyllda, finns det enligt utskottets mening ringa
anledning anta att uppskovsrätten skulle komma att missbrukas.”

SkU 1971:4

dels att utskottet under punkten 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 323 i skrivelse till Kungl.
Maj:t begär förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser
om beskattning av realisationsvinst, att uppskov med beskattning
under viss tid må åtnjutas för realisationsvinst vid av ägarens
flyttning till annan ort föranledd försäljning av en- eller tvåfamiljsfastighet,
avsedd huvudsakligen som bostad åt ägaren, i det
fall denne på den nya bostadsorten förvärvar liknande bostadsfastighet.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710026