Skatteutskottets betänkande nr 33 år 1971

SkU 1971:33

Nr 33

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om skattefrihet för
fritt bränsle från egen fastighet m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1971:121 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning och
förslag om sådan ändring i skattelagstiftningen att fritt bränsle från egen
fastighet inte blir beskattat;

motionen 1971:239 av herr Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar att värde av fritt bränsle från egen fastighet inte skall beskattas
efter den 1 januari 1972;

motionen 1971:464 av herr Oskarson m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar, att nu gällande normvärde för s. k. hushållsbränsle
skall nedsättas till noll för sådan innehavare av jordbruksfastighet
som själv avverkar sin ved;

2. att, därest yrkandet under 1 inte bifalles, riksdagen uttalar att nu
gällande normvärde för s. k. hushållsbränsle skall nedsättas till hälften för
sådan fastighetsinnehavare, som själv avverkar sin ved;

motionen 1971:596 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär revidering av riksskatteverkets
anvisningar innebärande att förmån av bränsle från egen skog ej
beskattas.

Gällande bestämmelser

Till intäkt av jordbruksfastighet räknas enligt 21 § kommunalskattelagen
bl. a. värdet av vad skattskyldig kan ha tillgodogjort sig av
jordbrukets och skogsbrukets avkastning för sin, sin familjs eller övriga
hushållsmedlemmars räkning. 1 42 § kommunalskattelagen stadgas att
värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner skall beräknas efter
ortens pris. Värdet av bränsle från egen jordbruksfastighet skall upptas
till belopp motsvarande vedens värde i upphugget och hemkört skick. I
punkt 5 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen utsägs att i fråga
om för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar
och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för
delägarnas gemensamma räkning, som samfällighetens inkomst skall
räknas även vad som i natura utdelas till innehavarna av de fastigheter,
som har del i samfälligheten. Då inkomsten således beskattas hos

Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 33

SkU 1971:33

2

samfälligheten följer därav, att innehavare av fastighet, som har del i
sådan samfällighet, inte är skyldig att som intäkt av sin fastighet upptaga
vad han uppburit såsom utdelning från samfälligheten, vare sig utdelningen
utgått i natura eller i penningar.

För att inom varje län i möjligaste mån få likformig värdering av ofta
förekommande naturaförmåner föreslår prövningsnämnderna, före taxeringsarbetets
början, i anvisningar de värden som i normalfallen skall
tillämpas vid taxeringen. Innan anvisningarna fastställs, granskas dessa av
riksskatteverket för att jämnhet i de olika förslagen skall åstadkommas.

Frågans tidigare behandling

Frågan om hel eller partiell skattefrihet för värde av fritt bränsle från
egen fastighet har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet, senast förra året, då motioner i frågan avvisades. I sitt
betänkande 1970:12 åberopade bevillningsutskottet att de normvärden,
som fastställts i länsanvisningarna och som i stort sett varit oförändrade
under hela 1960-talet, var moderata, och att taxeringsmyndigheter och
skattedomstolar vid sin bedömning oftast torde ta hänsyn till omständigheterna
i de särskilda fallen. Då normerna ibland kunde leda till
otillfredsställande resultat, var enligt utskottets mening en viss försiktighet
motiverad vid fastställandet av normerna. Utskottet ansåg dock
någon ändring av gällande bestämmelser inte erforderlig och menade att
en modifiering av gällande beräkningsnormer borde ske genom tillämpningsföreskrifter
och inom ramen för gällande lagstiftning.

Utskottet

Enligt 21 § kommunalskattelagen skall till intäkt av jordbruksfastighet
räknas bl. a. värdet av vad skattskyldig tillgodogör sig av jordbrukets och
skogsbrukets avkastning för sin, sin familjs och övriga hushållsmedlemmars
räkning. Värdet av produkter, varor och andra naturaförmåner skall
enligt 42 § samma lag beräknas efter ortens pris. I fråga om bränsle från
egen fastighet innebär detta att veden skall värderas till belopp motsvarande
vad den kostar i upphugget och hemkört skick.

Motionerna 1971:121, 1971:239 och 1971:596 syftar alla till att helt
undanta värdet av bränsle från egen fastighet från beskattning. Även i
motionen 1971:464 yrkas skattefrihet. Yrkandet har emellertid begränsats
till fall då fastighetsinnehavaren själv avverkar sin ved. Som ett
alternativ yrkas i denna motion att normvärdet för sådan skattskyldig
nedsätts till hälften. Till stöd för yrkandena åberopar motionärerna bl. a.
skogs- och miljövårdssynpunkter samt rättviseskäl.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att värdet av bränsle
från egen fastighet bör vara skattefritt helt eller delvis. Den som driver en
näring är genomgående skattskyldig för värdet av i verksamheten tillverkade
eller saluförda varor och andra produkter som förbrukas för hans
och hans familjs räkning. Likaså måste ägare av icke schablontaxerad
fastighet som intäkt redovisa värdet av vad han av fastighetens alster eller

SkU 1971:33

3

naturtillgångar tillgodogör sig själv och familjen. Om man från beskattning
undantar värdet av hushållsbränsle bryter man således mot en viktig
princip vid beskattningen samtidigt som man skapar betydande orättvisa
mellan skilda kategorier skattskyldiga. Även om — såsom uttalas i
motionerna 1971:121 och 1971:596 — skogs- och miljövården bör
stödjas, anser utskottet att detta bör ske på annat sätt än genom
skattefrihet för bränsle som utvinns vid gallring och röjning.

Utskottet anser således att värdet av bränsle från egen fastighet i
princip bör beskattas. Utskottet biträder emellertid den i motionerna
uttalade uppfattningen att beskattningen ibland leder till otillfredsställande
resultat. I samband med att riksdagen under senare år behandlat
motionsyrkanden av samma innebörd som de nu aktuella har bevillningsutskottet
i betänkanden, vilka godkänts av riksdagen, som sin mening
uttalat att av olika skäl en viss försiktighet kan vara motiverad vid
fastställande av normer för bränslevärden. Utskottet har därvid åberopat
bl. a. att den innehavare av jordbruksfastighet som själv avverkar sin ved
intar en i beskattningshänseende oförmånlig ställning i förhållande till
den som kan tillgodose sitt behov av vedbrand med anlitande av lejd
arbetskraft, eftersom den sistnämnde oftast torde kunna göra avdrag för
arbetslöner och transporter med ett mot bränslevärdet svarande belopp.
Utskottet har också pekat på att det bränsle som används för uppvärmning
av bostäder oftast torde utgöras av svårsäljbart virke som kan
förvärvas kostnadsfritt eller mot ringa ersättning.

Skatteutskottet understryker bevillningsutskottets och riksdagens tidigare
uttalanden och vill för egen del framhålla följande. Genom beslut av
1970 års riksdag (prop. 1970:191, BeU 67) har den 1 januari 1971
inrättats ett riksskatteverk. 1 samband därmed har skyldigheten att
fastställa anvisningar för taxeringen överflyttats från länsstyrelserna till
riksskatteverket. Länsstyrelsen skall emellertid även i fortsättningen avge
förslag till anvisningar. Vid behandlingen av prop. 1970:191 underströk
bevillningsutskottet angelägenheten av att länsstyrelsen, då den utarbetade
sådana förslag, tog hänsyn till den kännedom om de lokala
förhållandena som fanns inom länet.

Det förhållandet att anvisningarna i fortsättningen fastställs centralt är
enligt skatteutskottets mening ägnat att ytterligare främja en enhetlig
taxering inom skilda delar av landet. Det bör emellertid understrykas att
anvisningarna endast är avsedda att tjäna till ledning vid taxeringen. De
är således inte bindande för taxeringsnämnderna. Hittills torde de i
allmänhet ha frångåtts endast i undantagsfall. Enligt utskottets mening
skulle mycket av det som i dag uppfattas som orättvist vid beskattningen
av bränsle från egen fastighet kunna undvikas, om beskattningsmyndigheterna
i större omfattning än som nu torde ske kunde beakta omständigheterna
i de särskilda fallen. Från denna synpunkt är det givetvis
angeläget att de skattskyldiga i sina deklarationer utförligt anger de skäl
som enligt deras mening bör föranleda att normvärdena frångås.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till samtliga motioner, i den
mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet anfört.

SkU 1971:33

4

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1. motionen 1971:121

2. motionen 1971:239

3. motionen 1971:464

4. motionen 1971:596.

Stockholm den 11 maj 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Engkvist (s), Eriksson i Bäckmora (c), fru
Holmqvist (s), herrar Kristenson* (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp),
Carlstein (s), Nilsson i Trobro (m), Wikner (s), Stadling (s), Olof
Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp), Söderström (m) och Björk i
Gävle (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i
Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) Söderström
(m) och Björk i Gävle (c), vilka

dels anfört följande:

”Bestämmelserna om beskattning av värde av bränsle från egen
fastighet tillkom vid en tid då vedbränsle hade ett väsentligt större värde
och då även förhållandena i övrigt var väsentligt annorlunda än nu.
Fastighetsägarna — och härmed avser vi också skogsägarna - har numera i
betydande omfattning övergått till att värma upp bostadsfastigheterna
med olja och elektricitet. Anledningen härtill är givetvis att söka bl. a. i
det förhållandet att kostnaderna för upphuggning och hemtransport av
ved ofta överstiger kostnaderna för andra bränslen.

Som utskottet anför torde i de fall vedbränsle används för uppvärmning
av bostäder detta oftast utgöras av svårsäljbart virke som kan
förvärvas kostnadsfritt eller mot mycket liten ersättning. Vi delar också
utskottets uppfattning att beskattningen är oförmånlig för den som själv
avverkar sin ved.

Dessa och andra skäl talar enligt vår mening för att bränsle från egen
fastighet över huvud taget inte bör beskattas. Inte minst från skogs- och
miljövårdssynpunkt är det enligt vår mening angeläget att beskattningsreglerna
är så utformade att gallring och röjning av skog inte onödigtvis
försvåras.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen — på förslag av bevillningsutskottet
— uttalat att viss försiktighet kan vara motiverad vid fastställande
av normer för bränslevärden. De värden som upptagits i de olika

SkU 1971:33

5

länsanvisningarna för 1971 års taxering tyder enligt vår uppfattning på
att riksdagens och bevillningsutskottets tidigare uttalanden haft ringa
eller ingen effekt.

Med åberopande av det anförda anser vi att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Majit bör begära förslag till sådan ändring i skattelagstiftningen att
bränsle från egen fastighet inte beskattas.”

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1971:121, 1971:239,
1971:464 och 1971:596 i skrivelse till Kungl. Majit begär förslag
till sådan ändring av kommunalskattelagen att bränsle från egen
fastighet inte blir beskattat.

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.218 S