Skatteutskottets betänkande nr 31 år 1971
SkU 1971:31
Nr 31
Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående avskrivningsreglerna
för rörelse- och hyresfastigheter vid inkomstbeskattningen.
Motionen
I motionen 1971:312 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
hemställs bl. a. att riksdagen beslutar att avskrivningsreglerna vid inkomstbeskattningen
för rörelse- och hyresfastigheter återställs till vad
som gällde före de år 1969 beslutade ändringarna och att vederbörande
utskott utarbetar nödvändig lagtext.
Yrkandet i motionen om en extra bolagsskatt har utskottet behandlat
i betänkande SkU 1971: 15.
Gällande bestämmelser m. m.
1969 års riksdag antog nya regler för beräkning av värdeminskningsavdrag
på byggnader och markanläggningar i inkomstkällorna annan
fastighet och rörelse (prop. 1969: 100, BeU 45). Den nya lagstiftningen
har gällt fr. o. m. 1970 års taxering och innebär i fråga om rörelsefastighet
i huvudsak en ändrad gränsdragning för vad som i avskrivningshänseende
skall räknas till mark, byggnad och inventarier.
För mark och markanläggningar, som har ett nära funktionellt samband
med byggnad eller inventarier och därigenom utgör naturliga tillbehör
till dessa, beräknas värdeminskningsavdrag enligt de bestämmelser
som gäller i fråga om resp. byggnad och inventarier. Likaså avskrivs
byggnadstillbehör som ingår i taxerat byggnadsvärde och som används i
produktionsprocessen som inventarier. För byggnad — och härmed
avses numera endast själva byggnadsstommen jämte anordningar som
är nödvändiga för byggnadens allmänna funktioner — gäller, förutom
en årlig lineär avskrivning, ett primäravdrag inom avskrivningsplan om
10 % under 5 år.
I fråga om den lineära avskrivningen har chefen för finansdepartementet
(prop. 1969: 100 s. 129) förutskickat en allmän höjning av de
procentsatser vilka tidigare tillämpats i praxis. Riksskattenämnden har i
anvisningar avsedda att tillämpas fr. o. m. 1970 års taxering (RN Ser. I
nr 2/1970 p. 1) angett de normalprocentsatser som bör vara tillämpliga
vid beräkning av värdeminskningsavdrag för rörelsebyggnader. Procent
-
Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 31
SkU 1971: 31
2
satserna varierar mellan 1,5 % för personalbostäder av sten och 5 % för
vissa fabriksbyggnader, mejeri- och slakteri byggnader samt kyl-, frysoch
växthus.
I fråga om markanläggningar som inte har någon ändamålsgemenskap
med verksamhet i rörelse och som inte heller tjänar en byggnads allmänna
funktioner föreligger en särskild rätt till avskrivning med 75 %
av anskaffningskostnaden under loppet av 20 år.
Beträffande hyresfastigheter slutligen har införts procentsatser för
värdeminskningsavdragen, vilka ligger inte oväsentligt högre än de som
tidigare tillämpats i praxis.
Samma yrkande som i motionen 1971: 312 avvisades av riksdagen år
1970 på förslag av bevillningsutskottet i betänkande nr 45. Utskottet
framhöll som sin mening att verkningarna av 1969 års reform borde
avvaktas innan ändringar i reglerna övervägdes och hänvisade till att
företagsbeskattningen skulle bli föremål för särskild utredning.
Numera har särskilda sakkunniga (Fi 1970: 77) tillkallats för att
göra en översyn av företagsbeskattningen. I direktiven (1971: Fi 71)
erinrar chefen för finansdepartementet om att avskrivningsreglerna för
byggnader nyligen varit föremål för översyn och att ny lagstiftning genomförts
så sent som 1969. Det bör enligt hans mening därför och då
avskrivningsreglerna lämnar ett jämförelsevis litet utrymme att bilda
dolda reserver knappast komma i fråga att redan nu göra några mer
omfattande ändringar i denna lagstiftning.
Utskottet
1969 års riksdag antog nya regler för beräkning av värdeminskningsavdrag
på byggnader och markanläggningar i inkomstkällorna annan
fastighet och rörelse. Den nya lagstiftningen som gällt fr. o. m. 1970 års
taxering och ersatt bestämmelser, vilka till stor del varit oförändrade i
flera decennier, innebär i huvudsak en utökning av antalet avskrivningsbara
tillgångar och en ändrad gränsdragning för vad som i avskrivningshänseende
skall hänföras till mark, byggnad och inventarier.
I motionen 1971: 312 yrkas — med åberopande bl. a. av att de nya
bestämmelserna innebär alltför stora skattefavörer för bolag och för
skattskyldiga med stora inkomster och förmögenheter — en återgång till
de regler som gällde före 1970 års taxering.
Före 1969 års författningsändringar hade riksdagen under flera år
att pröva motionsyrkanden om högre avdrag för värdeminskning på
byggnader. I samband därmed uttalade ett enhälligt bevillningsutskott
att då gällande bestämmelser var föråldrade och inte i tillräcklig mån
SkU 1971: 31
3
beaktade en byggnads ekonomiska livslängd. I samband med riksdagsbehandlingen
av de år 1969 antagna bestämmelserna framhöll bevillningsutskottet
(BeU 1969: 45) att dessa var väl ägnade att anpassa reglerna
om avdrag för värdeminskning av fast egendom till det företagsekonomiska
kostnadsbegreppet och utskottet konstaterade med tillfredsställelse
att de nya reglerna erbjöd möjligheter till en särskild primäravskrivning
på nyinvesteringar. Riksdagen godkände utskottets betänkande.
De nya bestämmelserna har tillämpats endast en kort tid, och man har
därför ringa erfarenhet av hur de verkar i praktiken. På grund av det
anförda och då företagsbeskattningen numera är föremål för översyn av
särskilda sakkunniga med ett mycket omfattande utredningsuppdrag
(1971: Fi 61) saknar enligt skatteutskottets mening riksdagen anledning
att nu inta annan ståndpunkt än år 1969. Utskottet avstyrker således
bifall till berörda yrkande i motionen 1971: 312.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1971: 312 i vad den behandlas i detta
betänkande.
Stockholm den 4 maj 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT
Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås* (m), fru Holmqvist
(s), herrar Kristenson (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein
(s), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s),
Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp), Söderström (m) och
Björk i Gävle (c).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
K L Backmans Tryckariar AB • Stockholm