Skatteutskottets betänkande nr 3 år 1971

SkU 1971:3

Nr 3

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner
beträffande mellanöl, m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1. nr 119 av herr Henmark m. fl.

Hemställan avser: »att riksdagen beslutar att tillverkning och försäljning
av mellanöl skall upphöra».

2. nr 234 av herr Helén m. fl.

Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller

att alkoholpolitiska utredningen anmodas påskynda slutförandet av sitt
arbete,

att utredningen anmodas att med förtur framlägga förslag till organisation
av en landsomfattande, ca treårig, koncentrerad aktion genomförd
i samverkan med samhällets nykterhetsfrämjande organ och frivilliga
organisationer (innefattande jämväl kostnadsberäkning),

samt att utredningen får i uppdrag att snarast framlägga delförslag om
lagstiftningsåtgärder ägnade att minska missbruket av mellanöl försålt
genom utminutering resp. utskänkning».

3. nr 240 av fru Åsbrink och fru Berglund.

Hemställan avser: »att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om sådana
åtgärder som innebär, att mellanölet i distributionshänseende likställes
med rusdrycker».

4. nr 587 av herr Börjesson i Falköping m. fl.

Hemställan avser:

»att riksdagen måtte besluta, att mellanöl hänföres till rusdrycker och
att dess försäljning regleras enligt rusdrycksförsäljningsförordningen,
samt

att vederbörande utskott utarbetar förslag till erforderlig lagtext».

5. nr 594 av herr Engkvist m. fl.

Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller
att alkoholpolitiska utredningen måtte, liksom beträffande mellanölsförsäljningen,
med förtur behandla frågor rörande alkoholupplysning».

6. nr 603 av herrar Hyltander och Westberg i Ljusdal.

Hemställan avser: »att riksdagen måtte besluta att i avvaktan på åtgärder
i anledning av förslag från alkoholpolitiska kommittén skatten på
mellanöl höjes till det dubbla samt att vederbörande utskott utarbetar
erforderlig lagtext».

1 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 3

SkU 1971:3

7. nr 604 av herrar Johansson i Skärstad och Norrby i Gunnarskog.

Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte

anhålla om en skyndsam utredning för att komma till rätta med alkoholmissbruket
dels genom väsentligt ökad information om alkoholens risker,
dels att alkoholreklamen förbjuds och ersätts med motreklam, dels
vidtaga åtgärder för att alkoholhalten i öl icke medför berusningsrisk
samt dels fastställa åldersgräns för rätt till alkoholförtäring».

8. nr 616 av herr Magnusson i Nennesholm.

Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

a. anhåller att alkoholpolitiska utredningen får i uppdrag att med
förtur framlägga förslag till åtgärder i syfte att motverka mellanölsmissbruket,

b. anhåller om en informations- och upplysningskampanj om effekterna
av ölkonsumtionen, särskilt i samband med framförandet av motorfordon».

9. nr 632 av herr Ståhlhammar m. fl.

Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer
att Alkoholpolitiska utredningen särbehandlar frågan om mellanölet och
ungdomen enligt följande.

a. Försäljning av mellanöl endast i systembutiker eller speciella 'ölbutiker’.

b. Förbud mot reklam för mellanöl under en försöksperiod och satsning
på reklam för lättöl och alkoholfria drycker under samma tid.

c. Obligatorisk information i systembutikerna om mellanölets verkningar.

d. Obligatorisk varudeklaration på mellanölsförpackningama med
innehållsangivelse och beskrivning av ölets verkningar på ungdom.

e. Intensiv informationskampanj i press, radio, TV samordnas med
målinriktad systematisk ölinformation via skolan till elever och föräldrar.

f. Lagstiftning om förbud mot utminutering till ungdom under 18 år».

10. nr 635 av herr Turesson.

Hemställan avser: »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit
anhålla om att en riksomfattande informationskampanj i alkoholfrågan
med tyngdpunkten på öl genomföres under hösten 1971».

Gällande bestämmelser ni. m.

Motionerna tar i första hand upp de nykterhetspolitiska problem som
uppkommit genom den starkt ökade mellanölskonsumtionen. Den följande
redogörelsen begränsas därför till att främst avse detta område.

Maltdryckernas alkoholhalt och beskattning

Bestämmelser om maltdryckernas alkoholhalt och beskattning lämnas
i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och
läskedrycker.

SkU 1971: 3

Maltdryckerna är indelade i tre slag, nämligen lättöl, där alkoholhalten
inte överstiger 1,8 viktprocent, öl, där alkoholhalten överstiger 1,8 men
inte 3,6 viktprocent, och starköl, som har en alkoholhalt över 3,6 viktprocent.
öl indelas i typ A och B (mellanöl). Om alkoholhalten inte överstiger
2,8 viktprocent hänförs öl till typ A, i annat fall till typ B. Tillverkning
av starköl med en alkoholhalt överstigande 4,5 viktprocent får
ske bara för export och för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,
tekniskt, industriellt eller likartat ändamål.

För rätt att tillverka öl eller starköl erfordras tillstånd av riksskatteverket.
Sådant tillstånd gäller tills vidare men kan dräs in om det kan
anses påkallat med hänsyn till kontrollen över tillverkningen och av att
skatten för öl och starköl erläggs.

Skatten utgår för liter och är 12 öre för lagrat lättöl, 60 öre för öl av
typ A, 1: 30 kr. för öl av typ B och 2 kr. för starköl. Vid import erläggs
tull bl. a. med belopp som motsvarar skatten inom riket.

Relationerna mellan de alkoholhaltiga dryckerna i fråga om beskattning
resp. pris framgår av följande uppställning.

Pris och skatt per cl alkohol 100 % för vissa drycker (jan. 1971)

Varuslag	Butelj- storlek cl	Alkohol- halt volym procent	Utminuterings- pris	Skatt1	Pris per cl alkohol öre	Skatt1 per cl alkohol öre
Kr/but	Kr/l	kr/l
Absolut rent Brännvin	75	40	37,25	49,67	37,91	124	95
Billigaste starkvin	75	18	12,25	16,35	9,40	91	52
Billigaste lättvin	75	ca 11	4,75	6,33	2,86	58	26
Svenskt starköl	33	5,3*	1,49	4,52	2,00	85	38
öl typ B	33	4,4*	1,22	3,70	1,30	84	30
„ öl typ A	33	3,3*	0,82	2,48	0,60	75	18

1 Exkl. mervärdeskatt.

' Beräknade genomsnittsvärden.

Försäljning av maltdrycker

Försäljningen av lättöl regleras i förordningen (1955: 38) om försäljning
av alkoholfria drycker och sker i princip under samma villkor som
gäller för handel i allmänhet. Starköl däremot betraktas som rusdryck,
och försäljningen och utskänkningen härav följer i stort sett samma regler
som gäller för andra rusdrycker (rusdrycksförsäljningsförordningen
1954: 521). I fråga om öl gäller emellertid särskilda regler. Dessa regler
återfinns i ölförsäljningsförordningen (1961: 159).

Försäljning av öl, såväl typ A som typ B, sker i form av partihandel och
detaljhandel, detaljhandeln genom utminutering eller utskänkning. Partihandel
får utövas bara av den som har tillstånd till utminutering och —
efter anmälan hos riksskatteverket — av den som yrkesmässigt bedriver
partihandel med matvaror eller yrkesmässigt inför öl till riket. Säljaren

SkU 1971:3

är vid partihandel skyldig att förvissa sig om att köparen har rätt att
återförsälja varan.

För utminutering av öl fordras i allmänhet tillstånd av polismyndigheten.
Tillstånd skall som regel meddelas matvaruhandlare och den som
yrkesmässigt tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker samt, under vissa
förutsättningar, genom kommunal medverkan inrättade allmännyttiga
maltdrycksföretag. Kommunens fullmäktige kan föreslå den inskränkningen
i fråga om matvaruhandlares utminutering att den ekonomiska
fördelen av försäljningen genom inrättande av särskilt företag görs oberoende
av myckenheten sålt öl. Bedöms de föreslagna grunderna för
ordnandet av försäljningen i övrigt vara lämpliga, skall länsstyrelsen
fastställa förslaget.

Utskänkning av öl får ske vid heminackordering samt i kollektivhusmatsal
och i personalmatsal. I övriga fall fordras tillstånd, som kan avse
årsutskänkning, dvs. utskänkning året runt eller årligen under viss tidsperiod,
eller tillfällig utskänkning. Årsutskänkning kan medges av länsstyrelsen
och tillfällig utskänkning av polismyndigheten. För trafikutskänkning,
dvs. utskänkning på fartyg, tåg eller flygplan, gäller särskilda
regler.

över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall, utom då det gäller
trafikutskänkning, yttranden inhämtas från polismyndigheten och fullmäktige
i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas. Fullmäktige
skall höra kommunens nykterhetsnämnd. Till årsutskänkning
som avstyrkts av kommunens fullmäktige får tillstånd inte meddelas.
Undantag härifrån stadgas dock då det från allmän synpunkt anses påkallat
att årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat i en ort som
är betydelsefull för turistväsendet (turistutskänkning). Särskilda förhållanden
kan föranleda närmare föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande.

Vidare finns en rad särskilda bestämmelser.

Vid utminutering och utskänkning av öl skall alkoholfria drycker finnas
att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Matvaruhandlare
får bedriva utminutering endast i anslutning till försäljning av matvaror.

öl får inte utskänkas till den som kan antas inte ha fyllt 16 år. öl får
inte heller utlämnas till den som är synbart berörd av alkoholhaltiga
drycker eller annat berusningsmedel.

I fråga om de tider då öl får utminuteras gäller bestämmelserna i
affärstidslagen. Utskänkning av öl får inte börja före kl. 7 och skall ha
avslutats senast kl. 22, om inte tillståndsmyndigheten föreskrivit tidigare
eller medgett senare tidpunkt eller om inte senare tidpunkt är tilllåten
på grund av att sådan tidpunkt gäller för utskänkning av rusdrycker.

Beträffande tillsynen åligger det länsstyrelse, polismyndighet och kommunal
nykterhetsnämnd att övervaka att bestämmelserna enligt ölförsäljningsförordningen
och de föreskrifter som meddelats med stöd av

SkU 1971:3

förordningen iakttas. Tillstånd till utminutering skall återkallas av polismyndighet
då förutsättningarna för rätt att utminutera öl inte längre
föreligger. Då det anses erforderligt för ordningens upprätthållande, kan
länsstyrelsen eller polismyndigheten för visst tillfälle förbjuda utminutering
och utskänkning av öl eller föreskriva inskränkningar i dessa avseenden.

Riksskatteverket utövar tillsyn över tillämpningen av förordningen
och utfärdar erforderliga föreskrifter och anvisningar. Det ankommer
vidare på verket att följa den allmänna utvecklingen inom ölhanteringen.

Maltdryckskonsumtionen efter mellanölets införande

Utvecklingen av de starkare maltdryckernas andel av den totala alkoholkonsumtionen
framgår av följande uppställning.

Total alkoholkonsumtion i liter alkohol 100 % per invånare över 15 år
1966—1969

	Sprit- drycker	Vin	Starköl	öl typ B	öl typ A	Summa
1966	3,37	0,78	0,14	1,14	0,64	6,07
1967	3,40	0,85	0,18	1,38	0,54	6,36
1968	3,23	0,89	0,31	1,70	0,47	6,60
1969	3,26	0,95	0,28	2,18	0,40	7,07

Den totala svenska alkoholkonsumtionens storlek i förhållande till
alkoholkonsumtionen i jämförbara länder belyses av diagram på s. 6
från riksskatteverkets alkoholbyrå.

Den närmare fördelningen av maltdryckskonsumtionen på de olika
typerna av drycker redovisas i följande tabell.

Konsumtionen av maltdrycker 1966—1970

Skattepliktig utlämning + import

	Starköl1 öl typ B	öl typ A	Lagrat lättöl	Tillverkning av färskt lättöl
1966	15,9	159,3	118,4	16,4	28,0
1967	23,1	194,9	101,9	14,2	24,6
1968	38,0	241,4	89,3	16,9	23,6
1969	34,3	310,8	76,7	19,4	22,9
1970		326,4
Procentuella förändringar från året före
1967	+46	+22	—14	—13	—12
1968	+ 65	+ 24	—13	+ 19	— 4
1969	— 9	+ 29	—14	+ 38	— 3
1970		+ 5

1 Under tiden 1/11 1967—14/7 1968 pågick försöksverksamhet med fri försäljning
av starköl i två län.

SkU 1971:3

Alkoholkonsumtionen, i liter 100 % per invånare, i Sverige jämförd med
genomsnittet för 16 andra länder, 1950—1969 Index 1950 = 100.

lr.A%X

IfaO
ISO
tt.0
IV)

120
110
voo
«|0

si n a sv « w s> ti w « « ti y» ts «» fa» fat «

Enligt en undersökning om de olika försäljningsformerna för öl under
juli 1970 gick ca 13 % av mellanölet till utskänkningsändamål medan
motsvarande andel för A-öl var 7 %.

Antalet utskänkningsställen för öl har som framgår av följande uppställning
ökat under tiden efter mellanölets införande.

Ar	Utskänkningsställen för allmänheten 1966—1969
Sprit-drycker, vin o. öl	Vin och öl	Allt slags öl	Endast medel- starkt öl	Summa
1966	799	820	118	3 618	5 355
1967	868	837	114	4 070	5 889
1968	939	855	116	4510	6 420
1969	1050	869	107	4 672	6 698

Frivilliga inskränkningar av ölförsäljningen

Livsmedelshandelns och bryggerinäringens organisationer samt handelsanställdas
och livsmedelsarbetamas fackförbund har vid sammanträde
hos dåvarande kontrollstyrelsen överenskommit att från den 1 april
1970 tillämpa vissa inskränkningar i handeln med mellanöl för att söka
förebygga vissa olägenheter av denna försäljning, överenskommelsen

LomewJcHiSt»

Noroe

PoV&

OSA

SkU 1971:3

innebär bl. a. att en åldersgräns införs för rätt att köpa mellanöl och
att ölreklamen begränsas.

Enligt denna överenskommelse skall mellanöl inte säljas till barn eller
ungdomar som kan antas vara under 18 år. Undantagsvis kan det bli
fråga om legitimering. Barn och ungdomar som uppenbart köper för föräldrars
räkning undantas från försäljningsinskränkningen. Anslag om
åldersgränsen skall sättas upp på alla försäljningsställen där mellanöl
saluförs.

Handeln och bryggerinäringen rekommenderas genom överenskommelsen
att inte tillämpa lockvarupriser för öl eller lämna lockvaruerbjudanden
vid ölköp. Skyltning och montage för öl förutsätts ske på ett måttfullt
sätt.

överenskommelsen gäller alla företag som bedriver annan detaljhandel
med öl än serveringsrörelse. Den överenskomna åldersgränsen avser
inte öl typ A (pilsner). Vid serveringsrörelse gäller oförändrat den lagstadgade
åldersgränsen 16 för inköp av mellanöl och pilsner.

Bryggareföreningen har i samråd med vederbörande myndigheter
beslutat att med verkan från den 1 april 1970 rekommendera sina medlemsföretag
att iaktta vissa begränsningar i ölreklamen. Reglerna gäller
både mellanöl och pilsner. Huvudsyftet är att förhindra all ölreklam som
riktar sig till barn och ungdom. Vidare skall all reklam som knyter an
till romantiska situationer eller till sex appeal undvikas. Man får inte
åberopa ungdomsidoler, idrottsmän och nöjesartister. Vidare gäller förbud
att använda vissa reklammedel, t. ex. i ungdomspublikationer, vid
sportevenemang och på arbetsplatser.

Frågor om överträdelse av reklamreglema behandlas av näringslivets
opinionsnämnd. Man har utgått från att reglerna kommer att iakttas
även av importörer av utländskt öl. — För starköl har mellan systembolaget
och Bryggareföreningen överenskommits om två års reklamstopp,
räknat från den 1 april 1970.

Kontrollstyrelsen har redovisat dessa överenskommelser i en skrivelse
till länsstyrelser, polismyndigheter och nykterhetsnämnder. I denna skrivelse
anförs vidare, att det självfallet är angeläget att de regionala och
lokala myndigheterna inom sina verksamhetsområden följer upp de nu
träffade överenskommelserna. Viktigt är att den överenskomna 18-årsgränsen
allmänt iakttas och att detta också gäller i butiker som står utanför
de centrala organisationerna inom handeln. Sådana butiker bör vid
behov informeras om överenskommelsen. I förekommande fall bör av
myndigheterna påpekas att all detaljhandelspersonal skall ha tillgång till
kontrollstyrelsens informationskort. Dessutom bör tillses att gällande tillståndsbevis
och styrelsens cirkulär nr 4/1969 om ölförsäljningsförordningen
finns på varje försäljningsställe.

SkU 1971:3

I skrivelsen anförs vidare, att det finns särskild anledning att även
uppmärksamma hur serveringen av öl på pubar, barer osv. bedrivs. Det
framhålls också att skolöverstyrelsen kommer att informera skolväsendet
om den överenskomna 18-årsgränsen och att det är uppenbart att skolans
och föräldraföreningarnas insatser blir av stor betydelse i sammanhanget.

Mellanölsundersökningen 1970

Kontrollstyrelsen gjorde våren 1970 en enkät bland vissa myndigheter
beträffande mellanölet. Enkäten lades upp på samma sätt som en
motsvarande undersökning våren 1968. En fjärdedel av landets nykterhetsnämnder,
barnavårdsnämnder, skolstyrelser och polismyndigheter
tillfrågades; även de 3 storstäderna berördes av enkäten.

Andelen myndigheter som ansåg att nykterhetstillståndet hade försämrats
eller att problem uppstått genom mellanölet var i årets enkät 59 %
av nykterhetsnämndema, 56 % av barnavårdsnämnderna, 42 % av skolstyrelserna
och 79 % av polismyndigheterna. Motsvarande tal för 1968
låg 12—25 procentenheter lägre.

Enligt nykterhetsnämndernas svar berör försämringen huvudsakligast
ungdom och det anges mest vara fråga om tillfällig berusning. Barnavårdsnämnderna
uppger att den försämring som förekommit framträder
mest i åldrama 15—17 år. De skolstyrelser som uppgett problem säger
i regel att problemen mest förekommer under fritid, t. ex. under skoloch
diskotekdanser. Problem under skoltid förekommer i allmänhet bara
i enstaka fall. Av skolförvaltningarna i de 3 storstäderna ser Stockholm
allvarligt på frågan, medan Göteborg redovisar vissa problem och Malmö
endast har problem av mycket begränsad omfattning. Åtskilliga polismyndigheter
framhåller att för fylleri gripna personer ofta hänvisar till
mellanölskonsumtion. Andra polismyndigheter säger sig ha observerat
att ungdomen numera konsumerar öl i större utsträckning än tidigare och
att öl i vissa fall används av ungdomen i rent berusningssyfte.

Ungdomsverksamheten

Då mellanölet till stor del kommit att bli ett ungdomsproblem kan här
vara skäl att erinra om att den utbyggnad som pågått av stödet till ungdomsverksamheten
förstärktes ytterligare vid 1970 års riksdag.

Statens ungdomsråd, som omorganiserades 1.1.1970, har i sin nya
form kunnat öka sin verksamhet väsentligt. Bl. a. har flera utredningsuppgifter
utförts i rådets regi, avseende t. ex. frågor om ändrade former
för det lokala stödet till ungdomsorganisationerna. Även rådets allmänna
roll som organ för bevakning av olika aktuella ungdomsfrågor,
t. ex. i samband med remisser och överläggningar med berörda myndigheter,
har förstärkts. En fortsatt utveckling av rådets arbete under
nästa budgetår har i statsverkspropositionen bedömts vara möjlig inom
ramen för ett belopp av samma storlek som det för innevarande bud -

SkU 1971:3

getår mer än fördubblade anslaget om 1,4 milj. kr.

Ungdomsrådet föreslog i november 1970 ett nytt system för statlig
bidragsgivning till lokal ungdomsverksamhet. Beredningen av de frågor
som aktualiserats genom förslaget är dock ännu inte slutförd. Anslagen
till ungdomsorganisationernas centrala och lokala verksamhet har därför
i statsverkspropositionen förts upp med preliminära belopp, med
7 resp. 17,5 milj. kr., en uppräkning med sammanlagt 3,1 milj. kr.

Som ett led i en fortsatt utbyggnad av stödet till ungdomsorganisationerna
höjdes år 1970 bidraget till allmänna utbyggnadsåtgärder av ungdomsledarutbildningen
med 1,2 milj. kr. Hela behovet under denna
rubrik har för innevarande budgetår beräknats till 5 milj. kr. och har
i årets statsverksproposition uppräknats till 5,1 milj. kr.

Frågans tidigare behandling

Motioner med i stort sett motsvarande yrkanden som i de nu förevarande
motionerna behandlades av bevillningsutskottet så sent som vid
föregående höstriksdag (BeU 1970: 50). Bevillningsutskottet anförde bl. a.
följande.

Motiveringen för mellanölets införande var främst att tillskapa en
måltids- och sällskapsdryck av annan kvalitet än tidigare förekommande
ölsorter. Mellanölet har uppenbarligen under den tid det funnits i marknaden
tillvunnit sig popularitet. Vissa negativa konsekvenser av mellanölets
införande kan dock nu konstateras även om det registrerade fylleriet
minskat och spritkonsumtionen under samma tid i stort sett varit oförändrad.

De enligt utskottets mening mest negativa verkningarna av mellanölets
införande har varit den starka konsumtionen bland ungdomen och ölkonsumtionens
ogynnsamma effekt på trafiksäkerheten.

Det har såväl i massmedia som i de föreliggande motionerna framförts
åtskilliga spekulationer beträffande orsakerna till ungdomens missbruk
av mellanöl. I flera av motionerna skymtar tanken att bryggeriindustrins
reklam härvid skulle ha varit av stor betydelse. Utskottet har i annat
sammanhang uttalat sig för förbud mot spritreklam men därvid framhållit
att den nykterhetspolitiska betydelsen av en sådan åtgärd inte fick
överdrivas. Utskottet anser sig i stort sett kunna anlägga samma synpunkter
på inskränkningar i ölreklamen. De väsentliga orsakerna till ett
ökat bruk av mellanöl i allt lägre åldrar beror säkert inte enbart på reklamen.
Till förklaringarna hör givetvis att varan varit lättåtkomlig, vilket
motiverat motionsyrkandena om en lagfäst 18-årsgräns för inköp av
mellanöl.

Motionerna väcktes vid vårriksdagens början. Därefter har emellertid
vidtagits vissa åtgärder som är av betydelse för mellanölsfrågan, såsom
den av vårriksdagen beslutade skärpningen av maltdrycksskatten, som
dämpat ökningstakten i mellanölskonsumtionen, liksom att handeln från
och med den 1 april 1970 frivilligt tillämpar en 18-årsgräns för ölinköp
och att bryggerierna och handeln från samma tid förbundit sig att iaktta
vissa begränsningar i ölreklamen. Vårriksdagen beslöt också inte obetydliga
anslagshöjningar till statens ungdomsråds upplysningsverksamhet och

SkU 1971:3

systembolaget har tillsammans med trafiksäkerhetsverket startat en omfattande
reklamkampanj för att belysa bl. a. mellanölets risker i trafiken.
Det kan också nämnas att alkoholinformationen från och med innevarande
läsår fått en fastare plats i skolundervisningen. Även om dessa åtgärder
var för sig kan betecknas som obetydliga bidrag till lösningen
av mellanölsfrågan framstår dock den samlade aktiviteten som ett uttryck
för att flertalet av de parter som närmast har ansvar för problemen
inte står passivt avvaktande inför dessa.

Ett försök till sammanfattning av diskussionerna kring mellanölet ger
vid handen att de väsentligaste olägenheterna på kortare sikt av den
ökade mellanölskonsumtionen får anses vara de av motionärerna påvisade
ungdoms- och trafiksäkerhetsproblemen, medan på längre sikt konsumtionsökningen
kan skapa problem som nu är svåra att överblicka. Utskottet
finner att de påtalade olägenheterna väger tungt. Även om man
på mellanölets kreditkonto bokför den uppskattning som varan rönt bland
de stora konsumentgrupper, där något missbruk inte kan påvisas, ter sig
utvecklingen oroande.

Utskottet är inte berett att för närvarande förorda någon hastigt verkande
lösning av det slag som förordas i motionen II: 572 och som går
ut på att mellanölet endast får säljas av systembolaget. En sådan åtgärd
skulle uppenbarligen få nykterhetspolitiskt goda effekter i fråga om ungdomens
missbruk men till priset av administrativa och ekonomiska konsekvenser
som är svåra att överblicka. Enbart den utbyggnad av systembutikerna
som skulle erfordras måste dra mycket betydande kostnader
om man betänker att den totala mellanölsvolymen är väsentligt större än
bolagets nuvarande försäljningsvolym. Det kunde då finnas starkare skäl
att överväga om mellanölet bör bibehållas eller om alkoholgränsen bör
sänkas.

Enligt utskottets mening bör större avseende fästas vid förslagen om
ökad information i alkoholfrågan och om restriktioner i fråga om utskänkningen
av mellanöl. Särskilt tillkomsten av en mängd s. k. pubar,
som uteslutande utskänker mellanöl, motiverar att utskänkningsfrågorna
också blir föremål för särskild uppmärksamhet.

Även om utskottet här huvudsakligen behandlat de frågor som mera
renodlat sammanhänger med mellanölet får detta inte undanskymma att
de redovisade problemen ytterst sammanhänger med den samlade alkoholpolitiken,
som nu är föremål för en översyn inom den alkoholpolitiska
utredningen. I motionerna I: 99 och II: lil har begärts riksdagsskrivelse
av innebörd att utredningen skall påskynda sitt arbete och få ytterligare
direktiv om särskilda undersökningar och försök. Utskottet anser det
vara principiellt tveksamt att genom tilläggsdirektiv begränsa handlingsfriheten
hos en parlamentarisk utredning i de stycken där utredningen
fått i uppdrag att verkställa en förutsättningslös prövning. Däremot möter
det enligt utskottets mening inte något hinder att — om förhållandena
ändras under den tid en utredning pågår — en viss del av ämnesområdet
tas upp till förtursbehandling. Enligt utskottets bedömande har — trots
de ovan redovisade åtgärderna under innevarande år — mellanölsfrågan
utvecklats på ett sådant sätt att det finns skäl att begära att dessa problem
behandlas med förtur. Utskottet, som delar motionärernas oro för
den nykterhetspolitiska utvecklingen, anser för sin del att riksdagen i de
här behandlade frågorna emellertid bör avvakta den alkoholpolitiska

SkU 1971:3

utredningens överväganden, vilka — om riksdagen godkänner detta betänkande
— får förutsättas ske med utgångspunkt i de här uttalade synpunkterna.

Bevillningsutskottet avstyrkte således motionerna, i den mån de inte
kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört, och riksdagen godkände
utskottets betänkande.

Utskottet

Frågan om alkoholpolitiska åtgärder för att komma till rätta med de
problem som den ökade mellanölskonsumtionen skapat behandlades av
1970 års höstriksdag, som avvisade motionsvis framförda förslag i
sådant syfte. Riksdagen godkände då ett betänkande (1970: 50) av ett
enhälligt bevillningsutskott, som uttalade sin oro för utvecklingen på
detta område och som ansåg att det fanns skäl att begära att frågan
togs upp till behandling med förtur av alkoholpolitiska utredningen.
Utskottet ansåg dock att riksdagen borde avvakta utredningens överväganden,
vilka förutsattes ske med utgångspunkt i de synpunkter utskottet
uttalat.

De motioner beträffande nykterhetspolitiken som behandlas i detta
betänkande innehåller i huvudsak samma yrkanden och motiveringar
som framfördes i de av höstriksdagen behandlade motionerna. Flertalet
motionärer yrkar att mellanölsfrågan tas upp med förtur av alkoholpolitiska
utredningen och att samhällsinformationen i alkoholfrågan
kraftigt förstärks. Vissa motionärer vill ge utredningen detaljerade tillläggsdirektiv
om hur mellanölsproblemen skall lösas, medan andra kräver
omedelbara lagstiftningsåtgärder i fråga om mellanölet, såsom förbud
mot tillverkning och försäljning, fördubblad skatt eller försäljning
endast genom systembolaget.

Skatteutskottet vill först konstatera att bakgrunden till de nu föreliggande
motionsyrkandena i stort sett är densamma som bevillningsutskottet
redovisade i sitt betänkande vid 1970 års höstriksdag. Utvecklingen
därefter tyder inte på någon påtaglig förändring av nykterhetsläget.
Det registrerade fylleriet visar viss nedgång under år 1970, och alkoholkonsumtionen
kan betecknas som oförändrad. Den tidigare mycket
starka ökningstendensen i mellanölskonsumtionen har brutits. Utskottet
kan därför inte finna att förutsättningarna för en bedömning av mellanölsfrågan
har ändrats sedan riksdagen senast behandlade detta spörsmål.
Skatteutskottet kan med hänsyn därtill i princip ansluta sig till bevillningsutskottets
uttalanden vid 1970 års höstriksdag. Enligt utskottets
mening bör riksdagen inte nu besluta om ändringar som rubbar förutsättningarna
för alkoholpolitiska utredningens överväganden. I fråga
om behovet av ökad samhällsinformation i alkoholfrågan delar utskottet
motionärernas uppfattning men anser att sådana åtgärder kräver en

SkU 1971:3

långsiktig och ingående planering för att ge bästa resultat. Frågan om
ökad information bör följaktligen prövas av den pågående utredningen.

I flera motioner framskymtar otålighet över att alkoholpolitiska utredningen
ännu inte framlagt några egentliga förslag. Skatteutskottet
vill med anledning härav erinra om att även tidigare mera vittomfattande
utredningar rörande alkoholpolitiken visat sig ta åtskillig tid i anspråk
och att den pågående utredningen fått mycket omfattande uppgifter
enligt sina direktiv.

Enligt vad utskottet under hand erfarit avser alkoholpolitiska utredningen
att framlägga sitt huvudbetänkande under hösten 1972. Som tidigare
nämnts förutsatte bevillningsutskottet att utredningen skulle finna
skäl att behandla mellanölsfrågan med förtur. Även skatteutskottet
anser att så bör ske. Utskottet vill understryka vikten av att nytillkommande
problem på alkoholområdet behandlas så snabbt som möjligt.
Erfarenheterna visar att ju tidigare ett alkoholberoende uppstår desto
svårare blir konsekvenserna. Enligt utskottets mening är därför skyndsamma
åtgärder nödvändiga för att bryta den ogynnsamma utvecklingen
i fråga om ungdomens konsumtion av mellanöl. Utskottet finner
alltså i likhet med flertalet motionärer att alkoholpolitiska utredningen
skyndsamt bör behandla mellanölsfrågan och framlägga förslag i detta
ärende.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionsyrkandena i
vad de avser en skyndsam behandling av mellanölsfrågan, medan utskottet
beträffande övriga yrkanden förordar att de i avvaktan på resultatet
av alkoholpolitiska utredningens arbete inte föranleder någon
åtgärd.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1. motionen nr 119

2. motionen nr 234

3. motionen nr 240

4. motionen nr 587

5. motionen nr 594

6. motionen nr 603

7. motionen nr 604

8. motionen nr 616

9. motionen nr 632

10. motionen nr 635,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört.

Stockholm den 16 februari 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

SkU 1971: 3

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s),
Eriksson i Bäckmora (c), fru Holmqvist (s), herrar Josefson i Arrie (c),
Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i Trobro (m), Wikner (s),
Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors* (s), Levin* (fp) och
Marcusson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.