Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 9 år 1971
SfU 1971:9
Nr 9
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om
slopande av maximeringen av folkpensionsavgiften.
I motionen 1971: 342 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. har föreslagits
att riksdagen för sin del beslutar sådan ändring av lagen (1962:
398) om finansiering av folkpensioneringen att 3 § erhåller följande såsom
motionens förslag betecknade lydelse:
(Gällande lydelse) (Motionens förslag)
Folkpensionsavgift skall utgå
med fem procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst, dock
med högst ettusenfemhundra kronor.
Folkpensionsavgift skall utgå
med fem procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst.
Det yrkas vidare att den föreslagna lagändringen skall träda i kraft
från och med beskattningsåret 1972.
Gällande bestämmelser
Kostnaderna för folkpensioneringen bestrides genom folkpensionsavgifter,
statsmedel och — i fråga om kommunala bostadstillägg — kommunala
medel. Folkpensionsavgifterna kan sägas vara de försäkrades
avgifter men har mera karaktären av specialskatt än av försäkringsavgift.
Svensk medborgare skall enligt lagen (1962: 398) om finansiering av
folkpensioneringen erlägga folkpensionsavgift för varje år, då till statlig
inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för honom, om han
vid utgången av detta år fyllt minst 18 och högst 66 år och om han
varit mantalsskriven här i riket för året näst före taxeringsåret. Avgiftsbefrielse
gäller för den, som för december månad året näst före taxeringsåret
åtnjutit folkpension i form av ålderspension eller förtidspension,
liksom för den som avlidit före ingången av året näst före taxeringsåret.
Folkpensionsavgiften utgår med 5 % av den beskattningsbara inkomsten
men är maximerad till 1 500 kronor. Folkpensionsavgiften uppbärs
samtidigt med de allmänna inkomstskatterna.
Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 9
SfU 1971:9
2
Historik
Reglerna för uttag av folkpensionsavgift har ändrats vid upprepade
tillfällen under 1960-talet. Fram till och med år 1965 utgjorde avgiften
4 % av den taxerade inkomsten dock högst 600 kronor, lika för två
makar som för ogift.
Vid 1965 års riksdag (2LU 1965: 17) beslöts att avgiften skulle utgöra
4 % av den beskattningsbara inkomsten och maximeras till 1 200
kronor. Genom att beräkna avgiften på grundval av den beskattningsbara
i stället för den taxerade inkomsten åstadkom man en betydligt
bättre anpassning av avgiftsbelastningen till skatteförmågan. Det inkomstbortfall
som skulle bli en följd av ändringen kompenserades genom en
höjning av avgiftsmaximum till 1 200 kronor.
Vid 1967 års riksdag beslöts med ikraftträdande den 1 juli 1967 att
avgiften skulle höjas till 5 % och maximibeloppet till 1 500 kronor (2LU
1967: 2). Höjningen skulle ses mot bakgrunden av de förbättringar i
form av standardhöjningar av folkpensionerna som beslöts samma år.
Därigenom fullföljdes bl. a. allmänna pensionsberedningens år 1958
framförda tanke att standardförbättringar inom folkpensioneringen borde
finansieras genom justeringar av folkpensionsavgiften. Ett motionsvägen
framfört yrkande att folkpensionsavgiftens maximibelopp skulle
bestämmas till 1 750 kronor för att skapa ökat utrymme för en höjning
av det i 1967 års statsverksproposition upptagna anslaget till u-landshjälpen
avslogs däremot. Förutom ett konstaterande att riksdagen inte
var beredd att godta en sammankoppling mellan folkpensionsavgift och
anslag till u-landshjälp uttalade riksdagen att förslaget på ett mindre
önskvärt sätt påverkade relationen mellan förmån och avgift inom folkpensioneringen
och dessutom fick egendomliga skattetekniska konsekvenser.
I anslutning till förslaget vid 1970 års riksdag om övergång till individuell
beskattning av arbetsinkomst föreslog finanministern (prop. 1970:
70) att den särskilda beräkningsregeln, varigenom avgiften sammanlagt
maximerades till 1 500 kronor för två makar, skulle slopas. För vardera
maken skulle alltså i framtiden gälla ett maximibelopp av 1 500 kronor.
Propositionsförslaget behandlades av andra lagutskottet i utlåtandet
1970: 41. I samma utlåtande behandlade utskottet en vid årets början
väckt motion II: 280, i vilken framförts samma yrkande som det nu
föreliggande, nämligen att maximeringsregeln skulle avskaffas och folkpensionsavgiften
utgöra 5 % av den beskattningsbara inkomsten oavsett
dennas storlek. Motionärerna ansåg att detta förslag var det rätta sättet
att möjliggöra skattelättnader för låginkomsttagare och bättre förmåner
för pensionärer. Utskottet anförde följande.
Folkpensionsavgiftens storlek och konstruktion måste ses i sammanhang
med de regler som gäller för inkomstbeskattningen. Enligt utskot
-
SfU 1971:9
3
tets mening saknas anledning att i vidare mån än som föranleds av propositionen
ifrågasätta ändring i bestämmelserna om folkpensionsavgift.
Utskottet avstyrker därför motionen II: 280 om avskaffande av maximiregeln
för avgiftsuttag. Däremot biträder utskottet med hänsyn till förslaget
om individuell beskattning propositionens förslag om individuella
folkpensionsavgifter för makar.
Riksdagen godtog utskottets ställningstagande.
Utskottet
Folkpensionsavgift utgår med 5 % av den försäkrades till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst dock med högst 1 500 kronor. I
förevarande motion yrkas att maximiregeln skall slopas och folkpensionsavgiften
utgöra 5 % av den beskattningsbara inkomsten, oavsett
dennas storlek. En sådan ändring av gällande regler skulle enligt motionärerna
tillföra statskassan nästa budgetår ca 350 miljoner kronor.
Möjligheter skulle därigenom öppnas till skattesänkningar för
grupper med låga inkomster, t.ex. genom minskning av mervärdeskatten.
I samband med behandlingen av förslaget om övergång till individuell
beskattning av arbetsinkomst avslog fjolårets riksdag ett motionsyrkande
av samma innebörd. Riksdagen uttalade att folkpensionsavgiftens
storlek och konstruktion måste ses i sammanhang med de regler som
gäller för inkomstbeskattningen och att anledning mot denna bakgrund
saknades att avskaffa maximiregeln för avgiftsuttag.
I motionen har inte åberopats något skäl som bör föranleda riksdagen
att frånträda sitt ställningstagande från förra året.
Utskottet får därför hemställa
att motionen 1971: 342 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1971
På socialförsäkringsutskottets vägnar
ERIC CARLSSON
Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Jonsson
i Mora (fp), Fredriksson (s), Ringaby (m)*, fröken Sandell (s), herrar
Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s),
herrar Björck i Nässjö (m). Nordberg (s), fröken Pehrsson (c), herr
Hermansson i Malmberget (vpk)*, fröken Bergström (fp) och herr
Signell (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herr Hermansson i Malmberget (vpk) som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med orden
SfU 1971: 9
4
»I samband» och slutar med orden »förra året» bort ersättas med text
av följande lydelse.
»Den grundläggande del av de medel sorn åtgår för finansiering av
folkpensioneringen utgörs av de försäkrades under årens lopp erlagda
folkpensionsavgifter. Storleken av dessa avgifter är enligt nu gällande
lag 5 % av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst. Avgiften har dock maximerats till 1 500 kr. För detta
finns inga sakligt bärande skäl. Det måste tvärtom anses stötande att
höginkomsttagare inte erlägger mer i folkpensionsavgift än inkomsttagaren
med något mer än ca 34 000 kr. i årsinkomst. Den ekonomiska
effekten av ett slopande av folkpensionsavgiftens maximering kan uppskattas
till ca 350 milj. kr. Den merinkomsten bör kunna bli ett icke
ringa bidrag till genomförandet av en i annat sammanhang förordad
förbättring av pensionstillskotten. Utskottet biträder med hänvisning
härtill motionsyrkandet om slopande av avgiftsmaximum.»
dels ock att utskottet bort hemställa
»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 342 för sin del antager
följande
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen
Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1962: 398) om finansiering av
folkpensioneringen skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 §.
Folkpensionsavgift skall utgå Folkpensionsavgift skall utgå
med fem procent av den avgiftsmed fem procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt pliktiges till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst, dock beskattningsbara inkomst.
med högst ettusenfemhundra kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.»
K L Backmans Tryckerfar AB - Stockholm